Prop. 2004/05:85
Ny aktiebolagslag
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Harpsund den 10 mars 2005
Göran Persson
Thomas Bodström
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till en ny aktiebolagslag. Förslaget innebär, i förhållande till den nuvarande aktiebolagslagen från 1975, en språklig och systematisk modernisering av den svenska aktiebolagsrätten. Förslaget syftar också till att åstadkomma större flexibilitet för företagen, t.ex. vad gäller möjligheterna att reglera frågor i bolagsordningen. De särskilda reglerna om riktade emissioner i den s.k. Leo-lagen föreslås föras över till den nya lagen.
Bland de sakliga nyheterna i förslaget kan följande nämnas. Bestämmelserna om bildande av aktiebolag ges en ny utformning som bättre överensstämmer med hur bolagsbildning i praktiken går till. De nuvarande bestämmelserna om s.k. uppskjuten apport tas bort, såvitt gäller privata aktiebolag. Också kravet på att det för aktierna skall anges ett nominellt belopp tas bort. Bolag som inte är avstämningsbolag ges nya möjligheter att begränsa aktiernas överlåtbarhet genom s.k. samtyckes- och förköpsförbehåll.
I syfte att förbättra aktieägarnas inflytande i bolaget föreslås ett särskilt system för insamlande av fullmakter inför bolagsstämman. Förslaget innehåller också bestämmelser om utomståendes rätt att närvara på bolagsstämma. I propositionen diskuteras också frågor kring aktieägarnas möjligheter att delta i bolagsstämma på distans, t.ex. via datoruppkoppling. Det föreslås också att ändringar i styrelsens sammansättning i fortsättningen skall få verkan från den tidpunkt då anmälan om registrering kom in till Bolagsverket. Vidare föreslås att olika slag av aktiebolagsrättsliga dokument (protokoll, revisorsintyg, fullmakter m.m.) skall kunna komma till uttryck i elektroniska dokument, undertecknade med avancerad elektronisk signatur.
Reglerna om kapitalökning föreslås få en ny utformning. De föreslagna bestämmelserna innebär i den delen bl.a. att det blir möjligt att ge ut fristående teckningsoptioner och att s.k. kapitalandelslån inte längre skall vara förbjudna.
Enligt förslaget skall bestämmelserna om olika slag av värdeöverföringar från bolaget ges en mera enhetlig utformning än de hittills har haft. Liksom hittills skall enbart bolagets fria egna kapital kunna utnyttjas för värdeöverföringar. Några av de nuvarande begränsningarna för vinstutdelning, såsom den s.k. koncernspärren, tas bort. När utrymmet för värdeöverföring, t.ex. vinstutdelning, bestäms, skall i stället större hänsyn tas till förhållandena i det enskilda fallet. – Det föreslås vidare att majoritetsbeslut om vinstutdelning skall kunna fattas på extra bolagsstämma (s.k. efterutdelning).
Förslaget innehåller också förtydligande regler om inlösen av minoritetsaktier. Enligt förslaget skall lösenbeloppet vid sådan inlösen normalt utgöras av aktiens marknadsvärde.
Det föreslås också att ett det skall införas ett nytt rättsligt instrument i lagen, delning av aktiebolag. Delning innebär att ett aktiebolag delas upp på två eller flera bolag.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. aktiebolagslag,
2. lag om införande av aktiebolagslagen (2005:000),
3. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
6. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
7. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
8. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
2. Lagtext
2.1. Förslag till aktiebolagslag
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser
– bildande av aktiebolag (2 kap.), – bolagsordning (3 kap.), – aktierna (4 kap.), – aktiebok (5 kap.), – aktiebrev (6 kap.), – bolagsstämma (7 kap.), – bolagets ledning (8 kap.), – revision (9 kap.), – allmän och särskild granskning (10 kap.), – ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av
vissa penninglån, m.m. (11 kap.), – fondemission (12 kap.), – nyemission av aktier (13 kap.), – emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier
(14 kap.), – emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier
(15 kap.), – vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.), – värdeöverföringar från bolaget (17 kap.), – vinstutdelning (18 kap.), – förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.), – minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.), – lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.), – inlösen av minoritetsaktier (22 kap.), – fusion av aktiebolag (23 kap.), – delning av aktiebolag (24 kap.), – likvidation och konkurs (25 kap.), – byte av bolagskategori (26 kap.), – registrering (27 kap.), – aktiebolags firma (28 kap.), – skadestånd (29 kap.), – straff och vite (30 kap.), samt – överklagande (31 kap.).
Privata och publika aktiebolag
2 § Ett aktiebolag är ett privat aktiebolag eller ett publikt aktiebolag.
Lagen gäller alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs.
Aktieägarnas betalningsansvar
3 § I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.
Trots vad som sägs i första stycket är en aktieägare i ett aktiebolag som bedriver advokatverksamhet solidariskt ansvarig med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig under den tid som han eller hon äger aktier i bolaget. Ansvaret omfattar dock inte förpliktelser som uppkommer i uppdrag som aktieägaren inte själv handlägger eller på annat sätt svarar för.
I 25 kap. 19 § finns bestämmelser om personligt betalningsansvar för aktieägare i samband med likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist.
Aktiekapital
4 § Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet skall vara bestämt i bolagets redovisningsvaluta. Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) framgår att redovisningsvalutan får vara antingen svenska kronor eller euro.
5 § Om aktiekapitalet är bestämt i kronor, skall det uppgå till minst 100 000 kr.
Om aktiekapitalet är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarade 100 000 kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 100 000 kr.
I fråga om publika aktiebolag gäller 14 § i stället för första och andra styckena.
6 § Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, representerar varje aktie en lika stor andel av aktiekapitalet. Aktiens andel i aktiekapitalet utgör aktiens kvotvärde.
Förbud mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag
7 § Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte genom annonsering försöka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller skuldebrev eller teckningsoptioner som bolaget har gett ut.
Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte heller på annat sätt försöka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200.
Förbuden i första och andra styckena gäller inte erbjudanden som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.
8 § Sådana värdepapper som anges i 7 § får, så länge bolaget är privat, inte bli föremål för handel på en svensk eller utländsk börs eller någon annan organiserad marknadsplats.
Var det finns definitioner och förklaringar
9 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
absorption 23 kap. 1 § apportegendom 2 kap. 6 § avstämningsbolag 10 § avstämningsförbehåll 10 § byte av redovisningsvaluta 3 kap. 8 §
delning 24 kap. 1 § delningsvederlag 24 kap. 2 § dotterföretag 11 § emissionsbeslut 11 kap. 2 § emissionsbevis 11 kap. 4 § fondaktie 11 kap 4 § fondaktierätt 11 kap. 4 § fondaktierättsbevis 11 kap. 4 § fondemission 12 kap. 1 § fusion 23kap. 1 § fusionsvederlag 23 kap. 2 § företrädesrätt 4 kap. 3 § förköpsförbehåll 4 kap. 18 §
hembudsförbehåll 4 kap. 27 §
inlösenförbehåll 20 kap. 31 § interimsbevis 6 kap. 9 § kombination 23 kap. 1 § koncern 11 § konvertering 11 kap. 4 § konvertibel 11 kap. 4 § kvotvärde 6 § lekmannarevisor 10 kap. 1 § lösenbevis 22 kap. 13 § maximikapital 3 kap. 1 § minimikapital 3 kap. 1 § moderbolag 11 § omvandlingsförbehåll 4 kap. 6 § samtyckesförbehåll 4 kap. 8 § stiftare 2 kap. 1 § stiftelseurkund 2 kap. 5 § särskild delgivningsmottagare 8 kap. 40 §
särskild firmatecknare 8 kap. 37 §
särskild granskare 10 kap. 21 §
teckningsoption 11 kap. 4 § teckningsoptionsbevis 11 kap. 4 § teckningsrätt 11 kap. 4 § teckningsrättsbevis 11 kap. 4 § årsstämma 7 kap. 10 §
Begreppet avstämningsbolag
10 § Ett avstämningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (avstämningsförbehåll).
Begreppen moderbolag, dotterföretag och koncern
11 § Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföretag, om aktiebolaget
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderbolaget.
Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.
12 § I de fall som avses i 11 § första stycket 1–3 och andra stycket skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de aktier och andelar i dotterföretaget som innehas av dotterföretaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som inne-
has av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotterföretags räkning.
Undertecknande med elektronisk signatur
13 § En handling som enligt denna lag skall vara undertecknad får, om något annat inte anges, undertecknas med avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
14 § Om aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag är bestämt i kronor, skall det uppgå till minst 500 000 kr.
Om aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarade 500 000 kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 500 000 kr.
2 kap. Bildande av aktiebolag
Stiftare
1 § Ett aktiebolag bildas av en eller flera stiftare. En stiftare skall vara
1. en fysisk person som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. en svensk juridisk person, eller
3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
Handelsbolag eller motsvarande juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt inom detta område.
Bolagsverket kan för ett särskilt fall tillåta annan än den som har angetts i första och andra styckena att vara stiftare.
2 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Åtgärder som skall vidtas vid bolagsbildningen
3 § Vid bolagsbildningen skall följande åtgärder vidtas:
1. Stiftarna skall upprätta ett utkast till en stiftelseurkund enligt bestämmelserna i 5–10 §§.
2. En eller flera bland stiftarna skall teckna sig för samtliga aktier i bolaget enligt bestämmelserna i 12 §.
3. Aktierna skall betalas enligt bestämmelserna i 15–19 §§.
4. Stiftarna skall färdigställa, datera och underteckna stiftelseurkunden.
5. Styrelsen skall anmäla bolaget för registrering enligt bestämmelserna i 22 och 23 §§.
När bolaget anses bildat
4 § Bolaget anses bildat när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Av 24 och 25 §§ framgår att frågan om bolagsbildning faller om registrering inte sker inom viss tid och att bolaget får rättshandlingsförmåga först i och med registreringen av bolaget.
Stiftelseurkunden
Stiftelseurkundens innehåll
5 § I stiftelseurkunden skall stiftarna ange
1. hur mycket som skall betalas för varje aktie (teckningskursen), och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor samt, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
I förekommande fall skall det även anges om
1. en aktie skall kunna tecknas med rätt eller skyldighet att betala aktien med annan egendom än pengar,
2. en aktie skall kunna tecknas med rätt eller skyldighet för bolaget att överta egendom mot någon annan ersättning än aktier,
3. en aktie skall kunna tecknas med andra villkor,
4. bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande, och
5. någon på något annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av bolaget.
En sådan bestämmelse som avses i andra stycket skall återges i sin helhet i stiftelseurkunden.
Teckningskursen enligt första stycket 1 får inte understiga aktiens kvotvärde.
6 § Endast egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet kan utgöra sådan egendom som avses i 5 § andra stycket 1 och 2 (apportegendom). Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla tjänst. Värdet på apportegendom får inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
7 § Stiftelseurkunden skall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av de bestämmelser som avses i 5 § andra stycket och för bedömningen av värdet på apportegendom. Av redogörelsen skall framgå hur värdet på apportegendomen har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats vid värderingen. Följande uppgifter skall anges särskilt:
1. namn, person- eller organisationsnummer och hemvist beträffande den som avses med en bestämmelse,
2. det värde som apportegendomen beräknas komma att tas upp till i balansräkningen, och
3. antalet aktier i bolaget eller annan ersättning som skall lämnas för apportegendomen.
8 § Stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om det högsta beräknade beloppet av de kostnader för bolagets bildande som enligt stiftelseurkunden skall betalas av bolaget. Om det inte uppkommer andra kostnader för bolagets bildande än allmänna avgifter och sedvanliga kostnader för upprättandet av stiftelseurkunden och liknande arbete, behöver dock uppgift om kostnaderna inte lämnas.
I fråga om publika aktiebolag gäller 28 §.
9 § Om ett skriftligt avtal har upprättats rörande en sådan bestämmelse som avses i 5 § andra stycket, skall avtalet eller en kopia av avtalet fogas till stiftelseurkunden eller i stiftelseurkunden göras en hänvisning till avtalet med uppgift om var det finns tillgängligt för aktietecknarna. Innehållet i ett muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i stiftelseurkunden.
När en rörelse tillskjuts eller övertas, skall vad som sägs i första stycket om skriftliga avtal gälla även balans- och resultaträkningar för rörelsen under rörelsens senaste två räkenskapsår. I stiftelseurkunden skall det lämnas en upplysning om rörelsens resultat under tiden därefter. Om balans- och resultaträkningar inte har upprättats för rörelsen, skall det i stiftelseurkunden lämnas en upplysning om rörelsens resultat under de nämnda räkenskapsåren.
10 § Stiftelseurkunden skall innehålla en bolagsordning. Bestämmelser om bolagsordningens innehåll finns i 3 kap.
Verkan av att apportbestämmelser m.m. har redovisats på felaktigt sätt
11 § Om 5 § tredje stycket eller 7 eller 9 § inte har iakttagits beträffande en viss bestämmelse i stiftelseurkunden, är bestämmelsen utan verkan mot bolaget.
Aktieteckning
Hur aktier skall tecknas
12 § Aktieteckning skall ske i stiftelseurkunden. En aktieteckning som har gjorts på annat sätt kan göras gällande endast om bolaget registreras utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Aktieteckningen blir bindande för aktietecknaren när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
13 § Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med stiftelseurkunden, kan aktietecknaren inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för aktieteckning inte har uppfyllts
14 § Efter bolagets registrering kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts.
Betalning av aktierna
Vad som lägst skall betalas för en aktie
15 § Betalningen för en aktie får inte understiga aktiens kvotvärde.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
Hur aktierna skall betalas
16 § Aktierna skall betalas i pengar eller, om en bestämmelse om detta finns i stiftelseurkunden, med apportegendom.
Betalning i pengar
17 § Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som stiftarna har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Belopp som har satts in på kontot får lyftas först när hela det belopp som skall betalas i pengar har satts in på kontot och stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Betalning med apportegendom
18 § Betalning med apportegendom skall ske genom att apportegendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
19 § Om aktierna betalas med apportegendom eller om bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra förpliktelser efter bildandet, skall en revisor lämna ett skriftligt, undertecknat yttrande över betalningen. Av yttrandet skall det framgå att
1. all apportegendom har tillförts bolaget,
2. apportegendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet, och
3. apportegendomen inte i stiftelseurkunden har tagits upp till högre värde än det verkliga värdet för bolaget.
I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som har använts vid värderingen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas. Av yttrandet skall det också framgå att förpliktelser som bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra efter bildandet har redovisats och värderats enligt god redovisningssed.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Betalningens verkan mot aktietecknarens borgenärer
20 § Betalning som har erlagts på det sätt som anges i 17 eller 18 § blir förbehållen bolaget mot aktietecknarens borgenärer när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Kvittning m.m.
21 § En skuld på grund av aktieteckning får inte kvittas mot en fordran hos bolaget.
Överlåts en aktie som ännu inte är fullt betald, är förvärvaren, så snart han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvarig för betalningen tillsammans med överlåtaren.
Registrering av bolaget
Registreringsanmälan
22 § Styrelsen skall inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande anmäla bolaget för registrering i aktiebolagsregistret.
Förutsättningar för registrering
23 § Bolaget får registreras endast om
1. summan av de belopp som enligt 5 § fjärde stycket lägst skall betalas för de tecknade aktierna (bolagets aktiekapital) motsvarar det aktiekapital som anges i bolagsordningen eller uppgår till minst minimikapitalet,
2. full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade aktier,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 17 § angående betalning i pengar,
4. ett revisorsyttrande enligt 19 § visas upp angående sådan apportegendom och sådana förpliktelser för bolaget som anges i stiftelseurkunden, och
5. bolagsbildningen även i övrigt har skett i enlighet med denna lag och annan författning.
Verkan av att registrering inte sker
24 § Frågan om bolagsbildningen faller, om
1. någon anmälan för registrering av bolaget inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
2. Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller har vägrat registrering.
Om frågan om bolagets bildande har fallit eller om aktieteckningen av annat skäl inte är bindande, skall de belopp som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärd enligt 25 § tredje meningen, genast betalas tillbaka. Detsamma gäller i fråga om apportegendom. Stiftarna och, från den tidpunkt då samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden, styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen.
Rättshandlingar som har företagits före bolagets registrering
25 § Innan bolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller föra talan vid domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan för bolagets räkning föra talan i mål som rör bolagsbildningen och vidta andra åtgärder för att kräva in tecknade aktiebelopp eller andra utfästa tillskott.
26 § Uppkommer en förpliktelse genom någon åtgärd som vidtas i bolagets namn före registreringen, svarar de som har deltagit i åtgärden eller i beslutet om den solidariskt för förpliktelsen. När bolaget har registrerats, övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller har kommit till efter det att bolaget bildades.
27 § Om det har slutits avtal för bolaget före registreringen gäller följande. En avtalspart som inte kände till att bolaget inte var registrerat, kan frånträda avtalet till dess att bolaget har registrerats. En avtalspart som kände till att bolaget inte var registrerat kan, om annat inte har avtalats, frånträda avtalet endast om frågan om bolagets bildande har fallit enligt 24 §.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift i stiftelseurkunden om kostnader för bolagets bildande
28 § När ett publikt aktiebolag bildas, skall stiftelseurkunden innehålla uppgift om samtliga kostnader för bolagets bildande.
Uppskjuten apport
29 § Om ett publikt aktiebolag inom två år från registreringen i aktiebolagsregistret träffar avtal med en stiftare eller en aktieägare, som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall styrelsen inom sex månader underställa bolagsstämman avtalet för godkännande. Det gäller dock inte om förvärvet sker på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.
30 § Följande handlingar skall fogas till styrelsens förslag om godkännande av ett sådant avtal som avses i 29 §:
1. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på egendomen och av avtalet i övrigt, upprättad med tillämpning av 7 och 9 §§,
2. ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, över redogörelsen enligt 1, med sådana uppgifter som avses i 19 §.
Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns yttrande hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna under minst en vecka före den bolagsstämma där beslutet skall fattas.
31 § Bolagsstämmans beslut att godkänna ett sådant avtal som avses i 29 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
3 kap. Bolagsordning
Bolagsordningens innehåll
Obligatoriska uppgifter
1 § Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall kunna bestämmas till ett lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,
5. antalet aktier eller, om det i bolagsordningen har angetts ett minimikapital och ett maximikapital, ett motsvarande lägsta och högsta antal aktier,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,
7. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer,
9. hur bolagsstämma skall sammankallas, och 10. den tid som bolagets räkenskapsår skall omfatta. När antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter anges enligt första stycket 6 och 7, skall arbetstagarrepresentanter som utses enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda inte räknas med.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.
Uppgift om redovisningsvaluta
2 § Om bolaget skall ha euro som redovisningsvaluta, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det i bolagsordningen också anges att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro.
Uppgift om verksamhetens syfte
3 § Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det också anges hur bolagets vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation skall användas.
Ändring av bolagsordningen
Vem som kan besluta om ändring av bolagsordningen
4 § Ändringar i bolagsordningen beslutas av bolagsstämman. Bestämmelser om bolagsstämmans beslut finns i 7 kap.
Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen
5 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret och får, utom i de fall som avses i 27 kap. 8 §, inte verkställas förrän det har registrerats.
Regeringens tillstånd till ändringar av bolagsordningen
6 § Om det i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse enligt vilken en annan bestämmelse i bolagsordningen inte får ändras utan att regeringen har lämnat tillstånd till det, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan regeringens tillstånd.
Panthavares samtycke till att avstämningsförbehåll tas bort ur bolagsordningen
7 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att avstämningsförbehåll tas bort blir giltigt endast om de som har panträtt i bolagets aktier skriftligen har samtyckt till beslutet.
Särskilda bestämmelser vid byte av redovisningsvaluta
8 § Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 § (beslut om byte av redovisningsvaluta) får verkan från och med det räkenskapsår som börjar efter det att beslutet om ändring av bolagsordningen har registrerats.
9 § Om bolaget har fattat ett beslut om byte av redovisningsvaluta, får ändring av bolagsordningens uppgifter om aktiekapitalet eller minimikapitalet och maximikapitalet anstå till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
10 § Om Bolagsverket har registrerat ett beslut om byte av redovisningsvaluta, skall verket vid ingången av närmast följande räkenskapsår räkna om det registrerade aktiekapitalet till den nya valutan. Omräkningen skall
göras enligt den växelkurs som har fastställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under föregående räkenskapsår.
Styrelsen skall senast till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet fick verkan lägga fram förslag om nödvändiga följdändringar av bolagsordningens föreskrifter om aktiekapitalets storlek.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift om bolagskategori
11 § I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
4 kap. Aktierna
Aktieslag
Likhetsprincipen
1 § Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–5 §§.
Föreskrifter om olika aktieslag
2 § I bolagsordningen får det föreskrivas att aktier av olika slag skall finnas eller kunna ges ut. En sådan föreskrift skall innehålla uppgift om
1. olikheterna mellan aktieslagen, och
2. antalet eller andelen aktier av varje slag. I en uppgift enligt första stycket 2 får anges det högsta och det lägsta antalet eller den högsta och den lägsta andelen aktier av ett visst slag.
Föreskrifter om företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler
3 § Om en föreskrift enligt 2 § innebär att aktierna skall ge olika rätt till bolagets tillgångar eller vinst eller att aktierna skall ha olika röstvärde, skall det i föreskriften anges vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid sådan nyemission av aktier eller sådan emission av teckningsoptioner eller konvertibler som inte sker mot betalning med apportegendom.
En föreskrift om företrädesrätt enligt första stycket skall innebära
1. att aktieägarna skall ha företrädesrätt i förhållande till deras andel i bolagets kapital, eller
2. att en gammal aktie skall ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbjudas samtliga aktieägare och att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sistnämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknarna i förhållande till det antal aktier de äger och, i den mån detta inte kan ske, genom lottning.
En föreskrift enligt andra stycket 2 får tas in i bolagsordningen endast om skillnaderna mellan aktierna är av det slag som anges i första stycket.
Föreskrifter om rätt till fondaktie
4 § Om en föreskrift enligt 2 § innebär att aktierna i bolaget inte skall ge lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, skall det i bolagsordningen också anges vilken rätt aktieägarna skall ha till nya aktier vid en ökning av aktiekapitalet genom fondemission.
Röstvärdesskillnader
5 § Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för någon annan aktie.
Omvandlingsförbehåll
6 § I bolagsordningen får det tas in ett förbehåll om att en aktie av ett visst slag under vissa angivna förutsättningar och på närmare angivet sätt skall kunna omvandlas till en aktie av annat angivet slag (omvandlingsförbehåll).
Om en aktie omvandlas, skall detta genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
En omvandling är verkställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret samt antecknats i aktieboken eller, om bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret.
Aktiers överlåtbarhet
7 § Aktier kan överlåtas och förvärvas fritt, om inte annat följer av ett sådant förbehåll i bolagsordningen som anges i 8, 18 eller 27 § eller annars av lag.
Finns det flera förbehåll i bolagsordningen som inskränker aktiers överlåtbarhet, skall de anges var för sig.
Samtyckesförbehåll
Innebörden av ett samtyckesförbehåll
8 § I bolagsordningen för ett bolag som inte är avstämningsbolag får det tas in ett förbehåll om att en eller flera aktier får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke (samtyckesförbehåll).
Innehållet i ett samtyckesförbehåll
9 § Av ett samtyckesförbehåll skall det framgå
1. om bolagsstämman eller styrelsen skall pröva en fråga om samtycke,
2. vilka slag av överlåtelser som kräver bolagets samtycke,
3. om bolaget skall kunna ge eller vägra samtycke för ett mindre antal aktier än ansökan om samtycke omfattar,
4. villkoren för en annan förvärvares övertagande enligt 12 §,
5. den tid, minst en och högst tre månader från behörig ansökan enligt 11 §, inom vilken bolaget skall meddela beslut i frågan om samtycke,
6. den tid, minst en och högst två månader från det att bolaget avsände meddelande enligt 13 §, inom vilken talan enligt 14 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då priset för aktierna blev bestämt, inom vilken aktier som har övertagits av en annan förvärvare enligt 12 § skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla någon uppgift om priset för aktierna vid övertagande enligt 12 §. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
Samtyckesförbehålls tillämplighet på utmätta aktier
10 § Ett samtyckesförbehåll hindrar inte att utmätta aktier eller aktier som ingår i ett konkursbo överlåts.
Ansökan om samtycke
11 § Den som avser att överlåta en aktie som omfattas av ett samtyckesförbehåll skall före överlåtelsen ansöka om samtycke hos bolagets styrelse.
Av ansökan skall framgå vem den tilltänkte förvärvaren är. Vill överlåtaren att bolaget skall anvisa någon annan förvärvare om samtycke till överlåtelsen vägras, skall detta anges i ansökan. I så fall skall överlåtaren samtidigt ange samtliga villkor för överlåtelsen.
Bolagets beslut i en fråga om samtycke
12 § Vägrar bolaget samtycke till överlåtelsen, skall bolaget ange skälen för det. Om överlåtaren har begärt det, skall bolaget i beslutet att vägra samtycke också anvisa en annan förvärvare som är beredd att överta aktierna.
Om bolaget inte anvisar någon annan förvärvare trots att överlåtaren har begärt det, får samtycke inte vägras.
Om bolaget inte har fattat något beslut i frågan om samtycke inom den tid som har angetts i samtyckesförbehållet enligt 9 § första stycket 5, skall bolaget anses ha gett sitt samtycke till överlåtelsen.
13 § Bolagets beslut i frågan om samtycke skall skickas till överlåtaren på den adress som denne har uppgett i ärendet eller, om någon adressuppgift inte har lämnats, den adress som har antecknats i aktieboken.
Om bolagets beslut har fattats av styrelsen och innebär att samtycke lämnas, skall en kopia av beslutet också sändas till samtliga aktieägare med känd postadress.
Talan angående samtycke
14 § En aktieägare som är missnöjd med bolagets beslut att ge eller vägra samtycke eller med villkoren för övertagande enligt 12 § får väcka talan inom den tid som har angetts i samtyckesförbehållet. Detsamma gäller i fall som avses i 12 § tredje stycket.
I bolagsordningen får föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
Jämkning
15 § Om tillämpningen av en föreskrift enligt 9 § första stycket 4 om villkoren för ett övertagande av aktier skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
Verkan av ett beslut om samtycke
16 § Bolagets samtycke till en överlåtelse gäller i sex månader från det att bolaget skickade meddelande om sitt beslut till överlåtaren eller, i fall som avses i 12 § tredje stycket, från utgången av den tid som har angetts i samtyckesförbehållet enligt 9 § första stycket 5. Om villkoren för överlåtelse har angetts i ansökan om samtycke, gäller samtycket endast om överlåtelsen sker på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor som har angetts i ansökan.
Överlåtelse i strid med ett samtyckesförbehåll
17 § En överlåtelse av aktier i strid med ett samtyckesförbehåll är ogiltig. Detsamma gäller en överlåtelse som strider mot 16 §.
Förköpsförbehåll
Innebörden av ett förköpsförbehåll
18 § I bolagsordningen för ett bolag som inte är avstämningsbolag får det tas in ett förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare (förköpsförbehåll).
Innehållet i ett förköpsförbehåll
19 § Av ett förköpsförbehåll skall det framgå
1. vilka slag av överlåtelser som omfattas av förbehållet,
2. om ett erbjudande om förköp skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha förköpsrätt med uppgift om den ordning i vilken de inbördes skall erbjudas förköp eller hur förköpsrätten är fördelad mellan dem,
4. villkoren för förköp,
5. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 20 §, inom vilken förköpsanspråk skall framställas hos bolaget,
6. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 21 §, inom vilken talan enligt 22 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då priset blev bestämt, inom vilken förköpta aktier skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla uppgift om priset för aktierna. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
Anmälan om överlåtelse av aktier som omfattas av förköpsförbehåll
20 § en som avser att överlåta en aktie som enligt bolagsordningen skall erbjudas till förköp skall före överlåtelsen anmäla detta hos bolagets styrelse. I anmälan skall aktieägaren ange de villkor som han eller hon ställer för förköp.
När en anmälan enligt första stycket har gjorts, skall detta genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
Bolaget skall lämna en underrättelse om erbjudandet till varje förköpsberättigad med känd postadress.
Utövande av förköpsrätt m.m.
21 § Den som vill utöva förköpsrätt skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
Talan angående förköp
22 § Kommer aktieägaren och den som har begärt förköp inte överens i frågan om förköp, får den som har begärt förköp väcka talan inom den tid som anges i förköpsförbehållet.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
Den som väcker talan enligt första stycket skall genast anmäla detta hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
Intyg om anteckningar i aktieboken
23 § Bolaget skall på begäran av en aktieägare utfärda intyg om sådana anteckningar enligt 20 § andra stycket, 21 § och 22 § tredje stycket som avser aktieägarens aktier.
Jämkning
24 § Om tillämpningen av en föreskrift enligt 19 § första stycket 4 om villkoren för förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
Verkan av att förköp inte har kommit till stånd
25 § Om aktier har erbjudits enligt 20 § utan att förköp har kommit till stånd, har aktieägaren rätt att utan nytt erbjudande överlåta aktierna. Denna rätt gäller dock endast under sex månader från utgången av den tid som har angetts i förköpsförbehållet enligt 19 § första stycket 5 respektive 7 eller, vid tvist om förköp, från den dag tiden för talan enligt 22 § löpte ut eller det blev slutligt fastställt att den som begärt förköp inte hade förköpsrätt. En sådan överlåtelse får inte ske på villkor som är förmånligare för förvärvaren än de villkor som aktieägaren uppgav i sin anmälan enligt 20 §.
Överlåtelse i strid med ett förköpsförbehåll
26 § En överlåtelse av aktier i strid med ett förköpsförbehåll är ogiltig. Detsamma gäller en överlåtelse som strider mot 25 §.
Hembudsförbehåll
Innebörden av ett hembudsförbehåll
27 § I bolagsordningen får det tas in ett förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie som har övergått till en ny ägare (hembudsförbehåll).
Innehållet i ett hembudsförbehåll
28 § Av ett hembudsförbehåll skall det framgå
1. vilka slag av förvärv som omfattas av förbehållet,
2. om ett erbjudande om hembud skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning i vilken de skall erbjudas att lösa aktierna eller hur lösningsrätten är fördelad mellan dem,
4. villkoren för inlösen,
5. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 30 § första stycket, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,
6. den tid, minst en och högst två månader från den dag lösningsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en talan enligt 33 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt, inom vilken inlösta aktier skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla uppgift om priset för aktierna. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
Tillämplighet av hembudsförbehåll vid dödsfall
29 § Avlider en aktieägare, vars aktier omfattas av ett hembudsförbehåll som är tillämpligt på äganderättsövergång genom arv, testamente eller bodelning, och övergår aktierna inte inom ett år från dödsfallet till en ny ägare, gäller förbehållet gentemot dödsboet.
Anmälan om förvärv av hembudspliktiga aktier
30 § Den som förvärvar aktier som enligt bolagsordningen skall hembjudas skall snarast efter förvärvet anmäla aktieövergången till bolagets styrelse. Anmälan skall innehålla uppgift om den ersättning som har lämnats för aktierna och de villkor förvärvaren ställer för inlösen.
Övergår en hembudspliktig aktie i ett avstämningsbolag till en ny ägare, skall den centrala värdepappersförvararen underrätta styrelsen om övergången i samband med att frågan om införande av den nye ägaren i aktieboken prövas. Bolaget skall underrätta den nye ägaren om anmälningsskyldigheten enligt första stycket.
Anmälan enligt första stycket skall också göras när hembudsplikt inträder enligt 29 §.
31 § När en anmälan enligt 30 § har gjorts, skall detta genast antecknas hos bolaget med uppgift om dagen för anmälan. I bolag som inte är avstämningsbolag skall anteckningen göras i aktieboken. I avstämningsbolag skall anteckningen i stället göras i en särskild bok. Beträffande denna bok gäller vad som föreskrivs om aktiebok i 5 kap. 2 och 3 §§.
Bolaget skall lämna en underrättelse om hembudet till varje lösningsberättigad med känd postadress.
Utövande av lösningsrätt m.m.
32 § Den som vill utöva lösningsrätt skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan. Anteckningen skall göras på det sätt som anges i 31 § första stycket.
Talan i en fråga om hembud
33 § Kommer förvärvaren och den som har begärt att få lösa in aktierna inte överens i frågan om inlösen, får den som har begärt inlösen väcka talan inom den tid som anges i hembudsförbehållet.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
Jämkning
34 § Om tillämpningen av en föreskrift enligt 28 § första stycket 4 om villkoren för inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
Utövande av rättigheter under hembudstiden m.m.
35 § Den som har förvärvat en hembudspliktig aktie får inte föras in i aktieboken förrän det står klart att lösningsrätten inte utnyttjas. Under tiden från förvärvet till dess att den definitive ägaren är införd i aktieboken (hembudstiden) får förvärvaren ändå, i den utsträckning som följer av andra stycket, utöva en aktieägares rättigheter gentemot bolaget.
Under hembudstiden har förvärvaren rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. I bolagsordningen får det föreskrivas att överlåtaren eller förvärvaren skall kunna utöva rösträtten och därmed sammanhängande rättigheter för aktier under denna tid.
Om lösningsrätten utnyttjas, övergår rättigheter och skyldigheter som har uppkommit genom teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler under hembudstiden till den som utnyttjar lösningsrätten.
36 § En överlåtare som med stöd av en föreskrift i bolagsordningen enligt 35 § andra stycket andra meningen utövar rösträtt för aktier ansvarar på samma sätt som en aktieägare för de beslut som han eller hon deltar i.
Utövande av rättigheter som är knutna till aktierna
Aktierättigheternas anknytning till aktieboken m.m.
37 § En aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. I bolag som har utfärdat aktiebrev får dock de rättigheter som avses i 38 § utövas trots att aktieägaren inte är införd i aktieboken.
Om en aktie omfattas av en lösningsrätt enligt 27 §, gäller i fråga om rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 35 §.
Utövande av vissa ekonomiska rättigheter i bolag som inte är avstämningsbolag
38 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall en aktieägare eller någon annan som visar upp eller avlämnar ett aktiebrev, en kupong eller något annat särskilt bevis som har getts ut av bolaget, med den begränsning som följer av 41 § tredje meningen, antas vara behörig att
1. ta emot fondaktierättsbevis eller nya aktier vid fondemission,
2. ta emot teckningsrättsbevis eller utöva företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. ta emot vinstutdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
Utövande av vissa ekonomiska rättigheter i avstämningsbolag
39 § I avstämningsbolag skall en aktieägare eller förvaltare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, med den begränsning som följer av 41 § tredje meningen, antas vara behörig att
1. ta emot nya aktier vid fondemission,
2. ta emot teckningsrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. ta emot vinstutdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
40 § Den som är antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren antas vara behörig att utöva de rättigheter som avses i 39 §.
Utlämnande eller utbetalning till fel mottagare
41 § Om den som har tagit emot värdepapper eller betalning enligt 38, 39 eller 40 § inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller, i fråga om avstämningsbolag, den centrala värdepappersförvararen insett eller bort inse att det var fel mottagare. Det gäller inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans eller hennes aktier.
Om en aktie har flera ägare
42 § Om en aktie har flera ägare, kan dessa endast genom en gemensam företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.
Testamentarisk nyttjanderätt m.m.
43 § Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att företräda aktier skall gälla, förutom den som har förvärvat äganderätten till en aktie,
1. den som genom testamente har fått nyttjanderätten till en aktie tillsammans med rätten att företräda aktien, och
2. den som genom testamente har fått rätten till avkastning av en aktie som skall stå under särskild förvaltning tillsammans med rätten att företräda aktien.
Aktie som innehas av aktiebolaget självt
44 § En aktie som innehas av bolaget självt medför inte rätt till vinstutdelning eller återbetalning i samband med minskning av aktiekapitalet eller reservfonden.
45 § En aktie som innehas av aktiebolaget självt eller av dess dotterföretag skall inte räknas med när det i denna lag eller bolagsordningen för giltigt beslut eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av ägare till en viss andel av aktierna. En sådan aktie skall inte heller räknas med vid tillämpning av bestämmelser i denna lag eller bolagsordningen som förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller rösterna i bolaget.
5 kap. Aktiebok
Gemensamma bestämmelser
Skyldighet att föra aktiebok
1 § I ett aktiebolag skall det finnas en aktiebok. Aktieboken skall innehålla de uppgifter om aktier och aktieägare som föreskrivs i denna lag. Den skall ha till ändamål att
1. ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget, och
2. ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget.
Aktiebokens form
2 § Aktieboken skall föras med automatiserad behandling. I bolag som inte är avstämningsbolag får aktieboken även föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem.
Arkivering
3 § Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och under minst tio år efter bolagets upplösning.
Om aktieboken förs i vanlig läsbar form, skall den bevaras i sin ursprungliga form. Övergår bolaget till att föra aktieboken med hjälp av automatiserad behandling, skall den gamla aktieboken bevaras under minst tio år efter det att uppgifter om bolagets samtliga aktier fördes in i den nya aktieboken.
Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall uppgifter som har tagits bort ur aktieboken bevaras i minst tio år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas enbart med tekniskt hjälpmedel.
4 § I fråga om behandling av personuppgifter i aktiebok som förs med automatiserad behandling finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204). Bolaget är personuppgiftsansvarig för den behandling av
personuppgifter som förandet av aktieboken innebär. I avstämningsbolag är det, sedan ett avstämningsregister har upprättats, i stället den centrala värdepappersförvararen som är personuppgiftsansvarig.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter i aktiebok och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.
Bolag som inte är avstämningsbolag
Aktiebokens innehåll
5 § I ett bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken innehålla uppgift om
1. varje akties nummer,
2. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
3. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns aktier av olika slag i bolaget,
4. huruvida aktiebrev har utfärdats, och
5. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §.
Aktierna skall tas upp i nummerföljd.
6 § I de fall som avses i 4 kap. 43 § skall såväl aktieägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller om rättigheten. När det styrks att rättigheten har förändrats eller upphört, skall detta antecknas.
Om en god man på grund av ett förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in i aktieboken som aktieägare med anteckning om förordnandet och grunden för detta.
Ingår aktier i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, skall det fondbolag som förvaltar fonden föras in i aktieboken som aktieägare i stället för fondandelsägarna. Därvid skall även fondens beteckning antecknas.
Ansvaret för aktieboken
7 § I bolag som inte är avstämningsbolag är styrelsen ansvarig för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig enligt denna lag.
Upprättandet av aktieboken
8 § Aktieboken skall upprättas så snart samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden. Uppgift om tecknade aktier skall genast föras in i aktieboken.
Om ändringar i aktieboken i samband med ökning och minskning av aktiekapitalet finns bestämmelser i 12 kap. 10 §, 13 kap. 18 §, 14 kap. 36 §, 15 kap. 37 § och 20 kap. 21 §.
Ändringar i aktieboken
9 § När någon visar upp ett aktiebrev och enligt 6 kap. 8 § eller på annat sätt styrker sitt förvärv, skall styrelsen eller den som styrelsen har bemyndigat genast föra in denne som aktieägare i aktieboken. Om den sista överlåtelsen på aktiebrevet är tecknad in blanco, skall namnet på förvärvaren sättas ut på aktiebrevet innan han eller hon förs in i aktieboken. På aktiebrevet skall det antecknas att aktieägaren har förts in i aktieboken en viss angiven dag.
Om en aktieägare eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i aktieboken har ändrats på annat sätt än som avses i första stycket, skall ändringen genast antecknas.
Införingar och anteckningar i aktieboken skall dateras, om inte tidpunkten för införingen eller anteckningen framgår av annat tillgängligt material.
Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och hembud finns i 4 kap. 20–22, 31 och 32 §§.
Aktiebokens offentlighet
10 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall bolaget ge var och en som begär det tillfälle att hos bolaget ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av aktieboken.
Avstämningsbolag
Innehållet i aktieboken
11 § I avstämningsbolag skall aktieboken innehålla uppgift om
1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. det antal aktier varje aktieägare innehar,
3. det antal aktier varje aktieägare innehar av olika aktieslag, om det finns aktier av olika slag i bolaget, och
4. i förekommande fall, att aktierna omfattas av förbehåll enligt 4 kap. 6 eller 27 § eller 20 kap. 31 §.
Bestämmelserna i 6 § gäller även i fråga om avstämningsbolag.
Ansvaret för aktieboken m.m.
12 § Om ett avstämningsförbehåll tas in i bolagsordningen i samband med att bolaget bildas, skall 7–9 §§ tillämpas till dess att bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret och ett avstämningsregister har upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av bolagsordningen, skall 7–
9 §§ tillämpas till dess att förbehållet har registrerats i aktiebolagsregistret och avstämningsregister har upprättats.
När avstämningsregistret har upprättats, skall den centrala värdepappersförvararen
1. föra och bevara aktieboken,
2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,
3. svara för utskrift av aktieboken, och
4. avstämma aktieboken. Styrelsen ansvarar för att det träffas ett avtal med en central värdepappersförvarare.
Införing av aktieägare i aktieboken
13 § Den som har antecknats som aktieägare på ett avstämningskonto enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall genast föras in i aktieboken, om inte annat följer av denna lag.
Införing av förvaltare i aktieboken
14 § Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning, kan denne (förvaltaren) på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. Detta förutsätter dock att förvaltaren
1. har fått medgivande av den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare, och
2. uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken. I det fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 11 § skall föras in om aktieägare.
I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om
1. medgivande enligt första stycket,
2. förvaltares skyldigheter, och
3. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier.
Rösträttsregistrering
15 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, skall han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket skall aktieägaren strykas från aktieboken.
Överföring av uppgifter från äldre aktiebok
16 § Har det införts ett avstämningsförbehåll genom en ändring av bolagsordningen och har ett dessförinnan utfärdat aktiebrev inte visats upp
enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, får uppgifter om aktien i den äldre aktieboken föras över till den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen. I samband med överföringen skall det anges att aktiebrevet inte har visats upp. Om uppgifterna inte förs över, utgör den äldre aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.
17 § En ägare till en aktie för vilken det har utfärdats aktiebrev innan bolaget blev avstämningsbolag kan inte, i fråga om därefter beslutad utdelning eller emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att teckna nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän
1. anteckning på ett avstämningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, och
2. aktieägaren har förts in i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen.
18 § Om det har förflutit fem år sedan avstämningsförbehållet registrerades och ingen har förts in som ägare eller som förvaltare till en aktie som är införd i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen, får bolaget uppmana aktiens ägare att anmäla sig till den centrala värdepappersförvararen. Uppmaningen skall innehålla en upplysning om att rätten till aktien går förlorad om någon anmälan inte görs. Uppmaningen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.
Om det inte har kommit in någon anmälan inom ett år från uppmaningen, får bolaget sälja aktien genom ett värdepappersinstitut. Betalningen för aktien tillfaller bolaget men aktiens tidigare ägare har, om aktiebrevet lämnas in, rätt att av bolaget få ut samma belopp med avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Det inlämnade aktiebrevet skall förstöras.
Aktiebokens offentlighet
19 § I ett avstämningsbolag skall en utskrift eller annan framställning av aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får inte vara äldre än tre månader.
Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den.
En aktieägare skall inte tas upp i en utskrift eller framställning enligt denna paragraf, om hans eller hennes aktieinnehav uppgår till högst 500 aktier. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget, skall dock hans eller hennes aktieinnehav alltid redovisas.
6 kap. Aktiebrev
Bolag som inte är avstämningsbolag
Bolagets skyldighet att utfärda aktiebrev
1 § Om en aktieägare i ett aktiebolag som inte är avstämningsbolag begär det, skall bolaget utfärda aktiebrev för hans eller hennes aktier.
Uppgifter i aktiebrev
2 § Ett aktiebrev skall ange
1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,
2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,
3. nummer på de aktier som avses med brevet,
4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,
5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och
6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut. I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket skall aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange det fondbolag som förvaltar fonden liksom fondens beteckning.
En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.
Undertecknande av aktiebrev
3 § Ett aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller, enligt styrelsens bemyndigande, av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 13 § skall inte tillämpas.
Utlämnande av aktiebrev
4 § Ett aktiebrev får lämnas ut endast till den aktieägare som enligt 2 § första stycket 2 har antecknats på aktiebrevet. För att aktiebrevet skall få lämnas ut krävs dessutom att
1. aktieägaren är införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med brevet,
2. aktierna har betalats,
3. bolaget har registrerats, om aktierna har tecknats vid bolagets bildande,
4. registrering har skett enligt 12 kap. 10 § eller 13 kap. 27 §, om aktierna har kommit till genom fondemission eller nyemission av aktier, samt
5. registrering har skett enligt 14 kap. 43 § eller 15 kap. 38 §, om aktierna har kommit till genom teckning med utnyttjande av optionsrätt eller genom konvertering.
Anteckning på aktiebrevet
5 § På ett aktiebrev skall i förekommande fall antecknas att aktieägaren har
1. utnyttjat sin rätt till nya aktier vid en fondemission,
2. utnyttjat sin företrädesrätt att delta i en nyemission av aktier eller en emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. tagit emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet eller inlösen av aktier som har skett i annan ordning, och
4. tagit emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
Om en aktie har dragits in utan återbetalning, skall detta antecknas på aktiebrevet så snart som möjligt.
Bestämmelserna i första stycket 1–3 skall inte tillämpas om kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis eller ges in vid en anmälan för inlösen.
Att ett aktiebrev skall förses med en anteckning om att aktieägaren har förts in i aktieboken framgår av 5 kap. 9 §.
Utbyte av aktiebrev
6 § Aktiebrev får bytas ut mot ett eller flera andra aktiebrev. I så fall skall det äldre aktiebrevet och de kuponger som hör till aktiebrevet förstöras.
Ett aktiebrev, som ges ut i stället för ett annat i samband med utbyte enligt första stycket eller i samband med dödning enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, skall innehålla uppgift om att det ersätter ett tidigare aktiebrev.
Innehållande av utdelning eller emissionsbevis
7 § Bolaget får hålla inne utdelning och emissionsbevis som avser en aktie till dess att aktiebrevet lämnas in för anteckning eller för utbyte, om
1. det enligt denna lag skall göras en anteckning på aktiebrevet, eller
2. aktiebrevet skall bytas ut därför att de aktier som aktiebrevet avser skall omvandlas till aktier av ett annat slag.
Överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.
8 § Överlåts eller pantsätts ett aktiebrev, skall bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas. Den som innehar ett aktiebrev och enligt bolagets anteckning på brevet är införd som ägare i aktieboken skall då likställas med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande.
Bestämmelser om utdelningskuponger finns i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.
Interimsbevis
9 § Innan ett aktiebrev utfärdas, får bolaget utfärda ett bevis om rätt till en eller flera aktier (interimsbevis). Beviset skall vara ställt till en viss person. Han eller hon skall vara införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med beviset. Beviset skall innehålla ett förbehåll om att aktiebrev lämnas ut endast om beviset lämnas tillbaka.
Om aktieägaren begär det, skall betalningar för de aktier som avses med interimsbeviset antecknas på beviset. Även återbetalningar skall antecknas på beviset. I övrigt gäller bestämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga delar för interimsbevis.
Avstämningsbolag
10 § Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att aktiebrev eller interimsbevis inte får utfärdas för aktier i avstämningsbolag.
7 kap. Bolagsstämma
Utövande av aktieägares beslutanderätt i bolaget
1 § Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma.
Rätt att delta i bolagsstämman som aktieägare
2 § Rätt att delta i bolagsstämma har den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har tagits upp som aktieägare i en sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 28 § tredje stycket.
I bolagsordningen får föreskrivas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han eller hon anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till bolagsstämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.
I 4 kap. 35 § finns särskilda bestämmelser om rätt att rösta för aktier som omfattas av hembudsförbehåll.
Ombud vid bolagsstämman
3 § En aktieägare som inte är personligen närvarande vid bolagsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud med skriftlig, av aktieägaren undertecknad och daterad fullmakt.
En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.
Insamlande av fullmakter på bolagets bekostnad
4 § Fullmakter får inte samlas in på bolagets bekostnad. I bolagsordningen får det dock föreskrivas att styrelsen får samla in fullmakter på bolagets bekostnad enligt det förfarande som anges i andra stycket.
Innehåller bolagsordningen en sådan föreskrift som anges i första stycket, får styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma tillhandahålla ett fullmaktsformulär åt aktieägarna. Formuläret skall kunna användas för att ge en person som anges i formuläret i uppdrag att företräda aktieägare vid bolagsstämman i de frågor som anges i formuläret. Det skall innehålla framlagda förslag till beslut samt två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej. Av formuläret skall det framgå att aktieägaren inte kan instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen och att det inte är tillåtet att villkora svaren. Det skall också framgå av formuläret vilken dag fullmakten skall vara ombudet tillhanda samt hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla fullmakten. Ombudet får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget.
Om en aktieägare som lämnar fullmakt med hjälp av ett sådant formulär som anges i andra stycket har försett formuläret med särskilda instruktioner eller villkor, är fullmakten ogiltig.
Biträde vid bolagsstämman
5 § En aktieägare eller ett ombud får ha med sig högst två biträden vid bolagsstämman. Biträden får yttra sig vid bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en aktieägare får ha med sig biträden vid bolagsstämman endast om han eller hon anmäler antalet biträden till bolaget på det sätt som anges i 2 § andra stycket.
Utomståendes närvaro vid bolagsstämman
6 § Bolagsstämman får besluta att den som inte är aktieägare skall ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman. Ett sådant beslut är giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att den som inte är aktieägare skall ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman även om något sådant beslut som anges i första stycket inte fattas.
I fråga om publika aktiebolag gäller 55 § i stället för första stycket andra meningen.
Egna aktiers ställning vid bolagsstämman
7 § En aktie som innehas av bolaget självt eller av dess dotterföretag kan inte företrädas vid bolagsstämman.
Aktieägares rösträtt
8 § En aktieägare får rösta för samtliga aktier som han eller hon äger eller företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
9 § Om två eller flera allmänna pensionsfonder enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden förvaltar aktier i bolaget, får varje fond för sig utöva rösträtt för de aktier fonden förvaltar.
Ordinarie bolagsstämma
10 § Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår skall aktieägarna hålla en ordinarie bolagsstämma där styrelsen skall lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen (årsstämma).
11 § Vid årsstämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, och
4. i annat ärende som bolagsstämman enligt denna lag eller bolagsordningen skall behandla.
12 § I bolagsordningen får det föreskrivas att aktieägarna varje år skall hålla ytterligare en eller flera ordinarie bolagsstämmor.
Extra bolagsstämma
13 § Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla bolagsstämma före nästa ordinarie bolagsstämma, skall den kalla till extra bolagsstämma.
Styrelsen skall även kalla till extra bolagsstämma, om en revisor i bolaget eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftligen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelsen skall i så fall utfärdas inom två veckor från det att begäran kom in till bolaget.
Fortsatt bolagsstämma
14 § Vid en bolagsstämma får det beslutas att fortsatt bolagsstämma skall hållas en senare dag.
Ett beslut i en fråga som avses i 11 § 1–3 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, om bolagsstämman beslutar om det eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det. En sådan bolagsstämma skall
hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Ytterligare uppskov är inte tillåtet.
Om ett beslut som avses i 11 § 1 eller 2 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, skall styrelsen anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att beslut om fortsatt bolagsstämma fattades.
Ort för bolagsstämma
15 § Bolagsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får det dock föreskrivas att stämman skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige.
Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas på annan ort än som anges i första stycket.
Aktieägares initiativrätt
16 § En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma skall begära detta skriftligen hos styrelsen.
Ärendet skall tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen
1. senast en vecka före den tidpunkt då enligt 18–20 §§ kallelse tidigast får utfärdas, eller
2. efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.
Sammankallande av bolagsstämma
17 § Styrelsen kallar till bolagsstämma.
Om en bolagsstämma som skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, skall länsstyrelsen efter anmälan genast kalla till bolagsstämma på det sätt som anges i 18–24 §§. En anmälan kan göras av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor eller en aktieägare. Bolaget skall ersätta kostnaderna för kallelsen.
Tid för kallelse
Ordinarie bolagsstämma
18 § Kallelse till ordinarie bolagsstämma skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att kallelse till en ordinarie bolagsstämma får utfärdas senare än vad som anges i första stycket, dock senast två veckor före bolagsstämman.
Andra stycket gäller inte i fråga om publika aktiebolag.
Extra bolagsstämma där ändring av bolagsordningen kommer att behandlas
19 § Kallelse till extra bolagsstämma där en fråga om ändring av bolagsordningen kommer att behandlas skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att kallelse till en sådan bolagsstämma som avses i första stycket får utfärdas senare än vad som anges där, dock senast två veckor före bolagsstämman.
Andra stycket gäller inte i fråga om publika aktiebolag.
Annan extra bolagsstämma
20 § Kallelse till annan extra bolagsstämma än en sådan som avses i 19 § skall utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.
Fortsatt bolagsstämma
21 § Om fortsatt bolagsstämma skall hållas fyra veckor eller senare räknat från och med bolagsstämmans första dag, skall det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta bolagsstämman. I så fall skall bestämmelserna i 19 och 20 §§ om tid för kallelse till extra bolagsstämma tillämpas.
Kallelse när beslut skall fattas vid två bolagsstämmor
22 § Om det enligt bolagsordningen krävs att ett bolagsstämmobeslut fattas vid två bolagsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra bolagsstämman inte utfärdas innan den första bolagsstämman har hållits. I kallelsen till den andra bolagsstämman skall styrelsen ange det beslut som den första bolagsstämman har fattat.
Kallelsesätt
23 § Aktieägarna skall kallas till bolagsstämma på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen. Kallelse skall även skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om
1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i bolagsordningen, eller
2. bolagsstämman skall
a) behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,
b) ta ställning till om bolaget skall gå i likvidation,
c) granska likvidators slutredovisning, eller
d) behandla en fråga om att bolagets likvidation skall upphöra. För publika aktiebolag gäller även 56 §.
Kallelsens innehåll
24 § Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de ärenden som skall behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara numrerade.
Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende en ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.
Om aktieägarna skall kunna utöva rösträtt vid en bolagsstämma med stöd av en sådan fullmakt som avses i 4 § andra stycket, skall det framgå av kallelsen hur de skall gå till väga för att få ett fullmaktsformulär.
Särskilda bestämmelser om innehållet i en kallelse finns i 2 § detta kapitel (deltagande i stämma), 13 kap. 10, 33 och 36 §§ (nyemission av aktier), 14 kap. 12, 26 och 29 §§ (emission av teckningsoptioner), 15 kap. 12, 31 och 34 §§ (emission av konvertibler), 16 kap. 3–5 och 7 §§ (vissa riktade emissioner m.m.), 18 kap. 8 § (vinstutdelning), 19 kap. 26 och 35 §§ (förvärv eller överlåtelse av egna aktier), 20 kap. 16 § (minskning av aktiekapitalet), och 25 kap. 5 § (likvidation).
Tillhandahållande av handlingar inför årsstämman
25 § Styrelsen skall hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst två veckor närmast före årsstämman. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Fel i kallelse m.m.
26 § Om en bestämmelse i denna lag eller bolagsordningen som rör kallelse till bolagsstämman eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i något ärende, får bolagsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av de aktieägare som berörs av felet. Även utan sådant samtycke får dock bolagsstämman avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall tas upp vid bolagsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att en extra bolagsstämma skall sammankallas för att behandla ärendet.
Bolagsstämmans öppnande
27 § Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i bolagsordningen har föreskrivits vem som skall vara ordförande vid bolagsstämman, öppnas dock bolagsstämman alltid av denne.
Tillhandahållande av aktiebok
28 § Vid bolagsstämman skall innehållet i aktieboken hållas tillgängligt för aktieägarna enligt bestämmelserna i andra eller tredje stycket.
I bolag som inte är avstämningsbolag skall hela aktieboken hållas tillgänglig. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken hållas tillgänglig. Framställningen skall avse förhållandena på dagen för stämman.
I avstämningsbolag skall en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken hållas tillgänglig. Denna framställning skall avse förhållandena fem vardagar före bolagsstämman. I bolagsordningen får det bestämmas att framställningen skall avse förhållandena vid en senare tidpunkt.
Röstlängd
29 § Vid bolagsstämman skall det upprättas en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och biträden (röstlängd). I röstlängden skall anges hur många aktier och röster varje aktieägare och ombud företräder vid bolagsstämman. Röstlängden skall upprättas av bolagsstämmans ordförande, om denne har valts av bolagsstämman utan omröstning. I annat fall skall röstlängden upprättas av den som har öppnat bolagsstämman.
Röstlängden skall godkännas av bolagsstämman. Den gäller till dess att bolagsstämman har beslutat att ändra den.
Om bolagsstämman skjuts upp till en senare dag än närmast följande vardag, skall en ny röstlängd upprättas.
Hur bolagsstämmans ordförande utses
30 § Ordföranden vid bolagsstämman skall utses av bolagsstämman, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Dagordning
31 § Det förslag till dagordning som har bifogats kallelsen skall läggas fram för bolagsstämmans godkännande. Ärendenas numrering får inte ändras.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
Vilka upplysningar som skall lämnas
32 § Styrelsen och den verkställande direktören skall, om någon aktieägare begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada för bolaget, vid bolagsstämman lämna upplysningar om
1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på dagordningen, och
2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation.
I bolag som ingår i en koncern avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag. Om bolaget är moderbolag, avser upplysningsplikten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande dotterföretag som avses i första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 57 §.
33 § Om en upplysning som har begärts enligt 32 § kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid bolagsstämman, skall upplysningen inom två veckor därefter hållas tillgänglig i skriftlig form hos bolaget för aktieägarna samt sändas till den aktieägare som har begärt upplysningen.
Upplysningar som kan medföra väsentlig skada för bolaget
34 § Om styrelsen finner att en upplysning som har begärts enligt 32 § inte kan lämnas till aktieägarna utan väsentlig skada för bolaget, skall den aktieägare som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.
Styrelsen skall lämna upplysningen till bolagets revisor, om aktieägaren begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen skall lämnas till revisorn inom två veckor efter aktieägarens begäran om det.
35 § I det fall som avses i 34 § skall revisorn inom två veckor efter det att den begärda upplysningen lämnades till honom eller henne avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet skall det framgå om upplysningen enligt revisorns mening borde ha föranlett någon ändring i revisionsberättelsen eller, i förekommande fall, koncernrevisionsberättelsen eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinran anges i yttrandet.
Styrelsen skall hålla revisorns yttrande tillgängligt för aktieägarna hos bolaget och sända en kopia av det till den aktieägare som har begärt upplysningen.
Aktieägares rätt till insyn i aktiebolag med högst tio aktieägare
36 § I ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller, utöver vad som följer av 32–35 §§, att varje aktieägare och ombud eller biträde som denne anlitar skall ges tillfälle att ta del av räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet, i den omfattning det behövs för att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning och resultat eller ett visst ärende som skall behandlas vid bolagsstämman.
Om det kan ske utan oskäliga kostnader eller besvär, skall styrelsen och den verkställande direktören dessutom på begäran hjälpa aktieägaren med den utredning som behövs för ändamålet och tillhandahålla behövliga kopior.
Första och andra styckena gäller inte, om det skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhet.
Omröstning
37 § Omröstning skall ske om någon av aktieägarna begär det.
38 § Omröstning som avser andra beslut än val skall ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning.
Om det uppkommer lika röstetal och ordföranden enligt 40 § har utslagsröst, är han eller hon skyldig att tillkännage vilken mening han eller hon biträder.
39 § Vid val skall omröstning ske öppet. Omröstningen skall dock vara sluten, om någon röstberättigad begär det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 58 § i stället för första stycket andra meningen.
Majoritetskrav vid andra beslut än val
40 § I ärenden som inte avser val utgörs bolagsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i bolagsordningen. I fall som avses i 42–45 §§ detta kapitel, 13 kap. 2 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2 §, 16 kap. 8 §, 19 kap. 18 och 33 §§, 20 kap. 5 §, 23 kap. 17 §, 24 kap. 19 § samt 26 kap. 1 och 6 §§ får det dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges i nämnda bestämmelser.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 59 §.
Majoritetskrav vid val
41 § Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottdragning, om bolagsstämman inte före valet beslutar att en ny omröstning skall genomföras i händelse av lika röstetal.
Första stycket gäller inte om annat föreskrivs i bolagsordningen. I bolagsordningen får dock inte föreskrivas att det för giltigt val fordras fler röster än som anges i första stycket.
Majoritetskrav vid beslut om ändring av bolagsordningen
42 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen är giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, om inte annat följer av 43–45 §§.
43 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan utgivna aktier innebär att
1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas genom en föreskrift enligt 3 kap. 3 §,
2. rätten att överlåta eller förvärva aktier i bolaget inskränks genom förbehåll enligt 4 kap. 8, 18 eller 27 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.
44 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, nämligen om beslutet innebär att
1. det antal aktier för vilka aktieägarna får rösta vid bolagsstämman begränsas,
2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag för vad som går åt för att täcka balanserad förlust, viss del skall avsättas till en bunden fond, eller
3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna tillgångar vid dess upplösning begränsas på annat sätt än som avses i 43 § 1 eller punkten 2 i denna paragraf.
45 § I följande fall är ett beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43 och 44 §§, trots vad som sägs där, giltigt, om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, nämligen om
1. ändringen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till ändringen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla aktier vars rätt försämras, eller
2. ändringen försämrar endast ett helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.
Jäv
46 § En aktieägare får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom eller henne,
2. hans eller hennes befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse mot bolaget, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 och som gäller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.
Bestämmelserna i första stycket om aktieägare tillämpas också på ombud för aktieägare.
Generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt
47 § Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.
Stämmoprotokoll
48 § Ordföranden skall se till att det förs protokoll vid bolagsstämman.
I protokollet skall det antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, skall i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen. Röstlängden skall tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.
Protokollet skall undertecknas av protokollföraren. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och av minst en av bolagsstämman utsedd justeringsman. Om bolagets styrelse består av en ledamot och denne äger samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon justeringsman.
49 § Senast två veckor efter bolagsstämman skall protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet skall sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Protokollen skall förvaras på ett betryggande sätt.
Talan mot bolagsstämmobeslut
50 § Om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.
51 § Talan enligt 50 § skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av samtliga eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för bolaget i väsentliga delar inte har följts.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 36 § första stycket och 24 kap. 30 § första stycket.
52 § Om bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras genom dom, gäller domen även för de aktieägare som inte har fört talan.
Domstolen får ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.
Styrelsens talan mot bolaget
53 § Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall en bolagsstämma sammankallas för val av ställföreträdare som skall föra bolagets talan i tvisten. Stämningen skall delges den valde ställföreträdaren.
Skiljeförfarande
54 § En föreskrift i bolagsordningen att en tvist mellan bolaget och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator eller en aktieägare skall avgöras av en eller flera skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.
Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 53 §. Är det fråga om talan enligt 50 § av styrelsen mot bolagsstämmans beslut, är rätten till talan inte förlorad enligt 51 § första stycket, om styrelsen inom där angiven tid har kallat till bolagsstämma enligt 53 §.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 60 §.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Utomståendes närvaro vid bolagsstämma
55 § I ett publikt aktiebolag skall ett beslut enligt 6 § första stycket fattas med tillämpning av 40 § första stycket.
Kallelsesätt
56 § I ett publikt aktiebolag skall kallelse till bolagsstämma, utöver vad som följer av 23 §, alltid ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
57 § I ett publikt aktiebolag är styrelsen och den verkställande direktören skyldiga att lämna upplysningar enligt 32 § första stycket 2 endast vid en bolagsstämma där årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen behandlas.
Omröstning
58 § I ett publikt aktiebolag skall omröstning som avser val vara sluten enbart om bolagsstämman beslutar om detta.
Majoritetskrav
59 § I bolagsordningen för ett publikt aktiebolag får, beträffande beslut om att entlediga en styrelseledamot som har utsetts av bolagsstämman, inte förekomma längre gående villkor än som anges i 40 § första stycket.
Ansvaret för ersättningen till skiljemän
60 § Om bolaget är ett publikt aktiebolag, skall detta vid ett skiljeförfarande enligt 54 § svara för ersättningen till skiljemännen. Skiljemännen får dock på yrkande av bolaget besluta att bolagets motpart helt eller delvis skall ersätta bolaget för dessa kostnader, om det finns särskilda skäl för det.
8 kap. Bolagets ledning
Styrelsen
1 § Ett aktiebolag skall ha en styrelse med en eller flera ledamöter. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet styrelseledamöter eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter skall anges i bolagsordningen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 46 §.
2 § Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Om inte annat följer av den lagen eller föreskrivs i denna lag, skall arbetstagarrepresentanter vid tillämpningen av denna lag jämställas med styrelseledamöter.
Styrelsesuppleanter
3 § För styrelseledamöter får utses suppleanter. Om styrelsen har färre än tre ledamöter, skall det finnas minst en suppleant. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet suppleanter eller lägsta och högsta antalet suppleanter skall anges i bolagsordningen.
Bestämmelserna i denna lag om styrelseledamot gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Styrelsens uppgifter
Huvuduppgifter
4 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Om vissa uppgifter delegeras till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, skall styrelsen handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.
Instruktioner om rapportering till styrelsen
5 § Styrelsen skall meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt 4 § andra stycket skall samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om dessa med hänsyn till bolagets begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.
Arbetsordning
6 § Styrelsen skall årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I arbetsordningen skall det anges hur arbetet i förekommande fall skall fördelas mellan styrelsens ledamöter, hur ofta styrelsen skall sammanträda och i vilken utsträckning suppleanterna skall delta i styrelsens arbete och kallas till dess sammanträden.
Första stycket gäller inte i fråga om bolag vars styrelse har endast en ledamot.
Instruktioner om arbetsfördelningen mellan bolagsorganen
7 § Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar.
Hur styrelsen utses
8 § Styrelsen skall utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 47 och 48 §§.
Bosättningskrav
9 § Minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter annat.
Hinder mot att vara styrelseledamot
10 § En juridisk person kan inte vara styrelseledamot.
11 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
12 § Till styrelseledamot får inte utan godtagbara skäl utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på styrelsen.
Styrelseledamots mandattid
13 § Ett uppdrag som styrelseledamot gäller till slutet av den första årsstämma som hålls efter det år då styrelseledamoten utsågs. Ändringar i styrelsens sammansättning har dock verkan först från den tidpunkt då anmälan om ändringen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som anges i det beslut som anmälan grundar sig på.
I bolagsordningen får föreskrivas att uppdraget som styrelseledamot skall gälla för en längre tid än som anges i första stycket första meningen. Uppdragstiden skall dock upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.
Styrelseledamots förtida avgång
14 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom eller henne anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av bolagsstämman vill avgå, skall anmälan också göras hos den som har utsett honom eller henne.
I fråga om verkan av styrelseledamotens avgång gäller 13 § första stycket andra meningen.
15 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 11 § hindrar honom eller henne att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan träda in i hans eller hennes ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant. Skall styrelseledamoten väljas av bolagsstämman, får valet anstå till nästa årsstämma, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter.
Domstolsbeslut om ersättare för en styrelseledamot
16 § Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, skall allmän domstol på ansökan utse en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Styrelsens ordförande
17 § I en styrelse som har mer än en ledamot skall en av ledamöterna vara ordförande. Ordföranden skall leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 4–7 §§.
Om annat inte föreskrivs i bolagsordningen eller har beslutats av bolagsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 49 §.
Styrelsens sammanträden
18 § Styrelsens ordförande skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen skall alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det.
19 § Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.
20 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och det finns en suppleant som skall träda in i hans eller hennes ställe, skall denne ges tillfälle till det.
En sådan suppleant för arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.
Styrelsens beslutförhet
21 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i bolagsordningen är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrelseledamöter som är jäviga enligt 23 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter har
1. fått tillfälle att delta i ärendets behandling, och
2. fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Majoritetskrav vid styrelsebeslut
22 § Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen inte föreskriver särskild röstmajoritet, den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Jäv för styrelseledamot
23 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om styrelseledamoten, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
Styrelseprotokoll
24 § Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll. I protokollet skall de beslut som styrelsen har fattat antecknas.
Protokollet skall undertecknas av den som har varit protokollförare. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet. Om styrelsen har flera ledamöter, skall det justeras även av en ledamot som utses av styrelsen.
Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet.
25 § Om ett bolag har endast en aktieägare, skall alla avtal mellan aktieägaren och bolaget, som inte avser löpande affärstransaktioner på sedvanliga villkor, antecknas i eller läggas till styrelsens protokoll.
26 § Styrelsens protokoll skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande sätt.
Verkställande direktör
27 § Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 29 §.
För publika aktiebolag gäller även 50 §.
Vice verkställande direktör
28 § Om bolaget har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer. Bestämmelserna i denna lag om den verkställande direktören skall i tillämpliga delar gälla även en vice verkställande direktör.
Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, skall den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa skall träda in i den verkställande direktörens ställe.
Den verkställande direktörens uppgifter
29 § Den verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.
Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
Den verkställande direktören skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt.
Bosättningskrav för den verkställande direktören
30 § Den verkställande direktören skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter något annat.
Hinder att vara verkställande direktör
31 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
32 § Till verkställande direktör får inte utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på den verkställande direktören.
Verkställande direktörs mandattid
33 § Ett beslut att utse en verkställande direktör i bolaget samt beslut om den verkställande direktörens avgång eller entledigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om registrering kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i beslutet.
Jäv för den verkställande direktören
34 § Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan den verkställande direktören och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och tredje man, om den verkställande direktören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den verkställande direktören, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets
motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med sådana avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
Styrelsen som bolagets ställföreträdare
35 § Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma.
Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
Den verkställande direktören som bolagets ställföreträdare
36 § Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon skall sköta enligt 29 §.
Särskild firmatecknare
37 § Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma (särskild firmatecknare).
Minst en av dem som bemyndigas att företräda bolaget och teckna dess firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter något annat. I övrigt skall bestämmelserna i 31, 32 och 34 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.
Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.
I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får lämnas endast på vissa villkor.
38 § Ett bemyndigande som avses i 37 § eller en återkallelse av ett sådant bemyndigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om bemyndigandet eller återkallelsen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i bemyndigandet eller beslutet om återkallelse.
Inskränkningar i firmateckningsrätt
39 § Styrelsen får föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening. Någon annan inskränkning i en firmatecknares rätt att teckna bolagets firma får inte registreras.
Särskild delgivningsmottagare
40 § Om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige, skall styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att på bolagets vägnar ta emot delgivning (särskild delgivningsmottagare). Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens
41 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.
En ställföreträdare för bolaget får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
Kompetensöverskridande
42 § Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för bolaget och då har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 29 § och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.
En rättshandling gäller inte heller mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.
Registrering
43 § Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla
1. bolagets postadress,
2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör och särskild delgivningsmottagare,
3. av vilka och hur bolagets firma tecknas. Anmälan skall innehålla uppgift om postadress för de personer som anges i första stycket 2 och 3. Om postadressen avviker från personernas hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges.
Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan enligt första stycket. Den som har utsetts till en sådan befattning som avses i första stycket 2 har även rätt att anmäla företrädarens avgång.
44 § Anmälan enligt 43 § skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 22 § anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering har ändrats.
Anmälan av aktieinnehav
45 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna skall antecknas i aktieboken.
Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Antalet styrelseledamöter
46 § I ett publikt aktiebolag skall styrelsen ha minst tre ledamöter.
Vem som utser styrelseledamöter
47 § I ett publikt aktiebolag skall minst hälften av styrelseledamöterna utses av bolagsstämman.
Information inför styrelseval
48 § I ett publikt aktiebolag skall bolagsstämmans ordförande, innan styrelseval förrättas, lämna uppgift till bolagsstämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i andra företag.
Särskilt om styrelseordföranden
49 § I ett publikt aktiebolag får styrelsens ordförande inte vara verkställande direktör i bolaget.
Verkställande direktör
50 § I ett publikt aktiebolag skall det alltid finnas en verkställande direktör som fullgör de uppgifter som anges i 29 §.
9 kap. Revision
Antalet revisorer
1 § Ett aktiebolag skall ha minst en revisor. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet revisorer eller lägsta eller högsta antalet revisorer skall anges i bolagsordningen.
Revisorssuppleanter
2 § För en revisor får utses en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om revisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Revisorns uppgifter
3 § Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.
Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen, om en sådan har upprättats, samt koncernföretagens inbördes förhållanden.
4 § Revisorn skall följa bolagsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed.
5 § Revisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till bolagsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 28–36 §§.
Om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, skall revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt bestämmelserna i 38 §.
6 § I samband med revisionen skall revisorn till styrelsen och den verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 39 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
7 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser är nödvändig. De skall lämna de upplysningar och den hjälp som revisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett dotterbolag gentemot en revisor i moderbolaget.
Hur en revisor utses
8 § En revisor väljs av bolagsstämman.
Om bolaget skall ha flera revisorer, får det i bolagsordningen föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på bolagsstämma.
I ett bolag som avses i 2 § 4 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. får Riksrevisionen utse en eller flera revisorer att delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
I 9, 25 och 26 §§ finns bestämmelser om att länsstyrelsen i vissa fall skall utse en revisor.
Minoritetsrevisor
9 § En aktieägare kan föreslå att en revisor som utses av länsstyrelsen skall delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
Förslaget skall framställas på en bolagsstämma där revisorsval skall ske eller förslaget enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de aktier som är företrädda vid stämman och om någon aktieägare begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utse en revisor.
Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser revisor. Beslutet skall avse tiden till och med nästa årsstämma.
Obehörighetsgrunder
10 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.
Kompetenskrav
11 § En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.
12 § Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor.
Bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer finns i revisorslagen (2001:883).
13 § Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången av respektive räkenskapsår,
2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller
3. bolagets aktier, teckningsoptioner eller skuldebrev är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.
14 § Bestämmelserna i 13 § gäller även för moderbolag i en koncern, om
1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i 13 § 1,
2. antalet anställda vid koncernföretagen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller
3. moderbolaget inte upprättar någon koncernredovisning och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderbolagets balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i 13 § 1.
15 § För ett bolag som omfattas av bestämmelserna i 13 § 1 eller 2 eller
14 § får Bolagsverket besluta att bolaget i stället för en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen får utse en viss annan godkänd revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.
16 § I andra bolag än de som avses i 13 och 14 §§ skall en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen utses till revisor, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det vid den bolagsstämma där revisorsval skall ske.
Jäv
17 § Den får inte vara revisor som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses i 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,
5. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 2,
6. är besvågrad med en person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
7. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i ett moderbolag får inte heller vara revisor i dess dotterbolag.
18 § En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 17 § inte är behörig att vara revisor. Om bolaget eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.
Revisionsbolag
19 § Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.
Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 17 § revisorslagen (2001:883). Följande bestämmelser i detta kapitel skall tillämpas på den huvudansvarige:
17 och 18 §§ om jäv,
40 § om närvaro vid bolagsstämma och 47 och 48 §§ om registrering.
Revisor i dotterföretag
20 § Bland revisorerna i ett dotterföretag bör minst en också vara revisor i moderbolaget.
Revisorns mandattid
21 § Uppdraget som revisor gäller till slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.
Om samma revisor skall utses på nytt i anslutning till att tiden enligt första stycket löper ut, får den som utser revisorn bestämma att uppdraget skall gälla till slutet av den årsstämma som hålls under det tredje räkenskapsåret efter revisorsvalet.
I de fall som avses i 24 § får en ny revisor utses för den tid som återstår av den tidigare revisorns mandattid.
Avgång i förtid
22 § Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett revisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall revisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
23 § En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Han eller hon skall lämna en kopia av anmälan till bolagets styrelse.
Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för vad han eller hon har funnit vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som föreskrivs i 33 § andra stycket, 34 och 35 §§ om revisionsberättelse.
24 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 10–17 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom eller henne att vara revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses.
Länsstyrelseförordnande av revisor
25 § Efter anmälan skall länsstyrelsen utse en revisor när
1. auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 12– 15 §§,
2. revisorn är obehörig enligt 10 eller 17 § och det inte finns någon behörig revisorssuppleant, eller
3. en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisorns behörighet inte har följts.
En anmälan enligt första stycket kan göras av var och en. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om det inte snarast möjligt utses en ny revisor genom den som enligt 8 § har rätt att utse revisor.
26 § Om bolagsstämman, trots en begäran enligt 16 §, inte har utsett någon auktoriserad revisor eller någon godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen och om någon aktieägare inom en månad från bolagsstämman begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna en sådan revisor.
27 § Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den beslutar i ett ärende enligt 25 eller 26 §. Förordnandet skall avse tiden till dess en annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Vid förordnande enligt 25 § första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.
Revisionsberättelsen
28 § Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före årsstämman.
Revisorn skall på årsredovisningen göra en hänvisning till revisionsberättelsen.
29 § Revisionsberättelsens inledning skall innehålla uppgift om
1. bolagets firma och organisationsnummer,
2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, samt
3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat.
Revisionsberättelsen skall vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.
30 § I revisionsberättelsen skall det anges vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat.
I förekommande fall skall det i revisionsberättelsen även anges
1. om revisorn i en fråga som behandlas i revisionsberättelsen har en mening som avviker från styrelsens eller annan revisors,
2. om revisionens inriktning eller omfattning är begränsad, eller
3. om revisorn anser sig sakna tillräckligt underlag för att göra något uttalande enligt 31–33 §§.
31 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. I uttalandet skall det särskilt anges
1. om årsredovisningen ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning, och
2. om förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.
Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn ange detta och, om det är möjligt, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
32 § Revisionsberättelsen skall innehålla uttalanden om huruvida
1. bolagsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen,
2. bolagsstämman bör besluta om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen, och
3. styrelsen och den verkställande direktören i förekommande fall har upprättat en förteckning enligt 21 kap. 10 § över vissa lån och säkerheter.
Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall han eller hon anteckna det på årsredovisningen.
33 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget.
Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, skall det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
34 § I revisionsberättelsen skall revisorn anmärka om han eller hon har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att
1. göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),
2. anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen,
3. lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9, 9 a eller 10 § skattebetalningslagen, eller
4. i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap.1 och 2 §§skattebetalningslagen.
35 § Utöver vad som följer av 29–34 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
36 § Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 23 §, skall en kopia av den fogas till revisionsberättelsen.
37 § Revisorn skall genast sända en kopia av revisionsberättelsen till Skatteverket, om revisionsberättelsen innehåller
1. anmärkningar enligt 33 § andra stycket, eller
2. uttalanden om att – årsredovisningen inte har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning,
– sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning inte har lämnats,
– styrelseledamöterna eller den verkställande direktören inte bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget, eller
– bolaget inte har fullgjort en skyldighet som avses i 34 § 1–3.
Koncernrevisionsberättelsen
38 § I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 28 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen samt 29 § första stycket 2 och andra stycket, 30 och 31 §§, 32 § första stycket 1, 35 och 36 §§ om revisionsberättelsens innehåll.
Koncernrevisionsberättelsens inledning skall innehålla uppgift om moderbolagets firma och organisationsnummer samt om vilket eller vilka normsystem för koncernredovisning som moderbolaget har tillämpat.
På koncernredovisningen skall det göras en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, skall också detta antecknas på koncernredovisningen.
Erinringar
39 § Om revisorn har framställt en erinran till styrelsen eller den verkställande direktören, skall den antecknas i ett protokoll eller i en annan handling. Handlingen skall lämnas till styrelsen och bolaget skall förvara den på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde. Sammanträdet skall hållas inom fyra veckor från det att erinran har överlämnats. Om erinran framställs senast i samband med att revisionsberättelsen avlämnas till bolaget, skall ett sammanträde alltid hållas före den bolagsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.
Revisorns närvaro vid bolagsstämman
40 § Revisorn har rätt att närvara vid bolagsstämman. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Revisorns tystnadsplikt
41 § Revisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägen-
heter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.
Åtgärder vid misstanke om brott
42 § En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap.1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap.1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 §brottsbalken, och
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69).
43 § En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som avses i 42 § skall utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser. Om revisorn finner att en misstanke om brott bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, skall dock den i 11 § andra stycket samma lag angivna tidsfristen iakttas.
Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.
44 § Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 43 § första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag. När revisorn anmäler detta enligt 23 §, skall han eller hon i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.
Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om
1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,
2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller
3. det misstänkta brottet är obetydligt. I de fall som avses i 43 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan handling som anges i första stycket.
Revisorns upplysningsplikt gentemot bolagsstämman
45 § Revisorn är skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.
Revisorns upplysningsplikt gentemot medrevisor m.fl.
46 § Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs,
konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
Revisorn i ett aktiebolag i vilket staten äger samtliga aktier är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till Riksrevisionen.
Registrering
47 § Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla vem som har utsetts till revisor.
Anmälan skall innehålla uppgift om revisorns postadress. Om postadressen avviker från revisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, skall anmälan även innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer och om vem som är huvudansvarig för revisionen.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
48 § Anmälan enligt 47 § skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 22 § anmäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
10 kap. Allmän och särskild granskning
Allmän granskning
När en lekmannarevisor får utses
1 § Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, får det i ett aktiebolag utses en eller flera personer (lekmannarevisorer) att utföra sådan granskning som anges i 3 §.
Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på lekmannarevisorer.
Suppleant för lekmannarevisor
2 § För en lekmannarevisor får utses en eller flera suppleanter. Bestämmelserna i denna lag om lekmannarevisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Lekmannarevisorns uppgifter
3 § Lekmannarevisorn skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.
4 § Lekmannarevisorn skall följa bolagsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god sed.
5 § Lekmannarevisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 13 §.
6 § Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse som avses i 9 kap. 5 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
7 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och den hjälp som lekmannarevisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och lekmannarevisorn i ett dotterbolag gentemot en lekmannarevisor i moderbolaget.
Hur en lekmannarevisor utses
8 § En lekmannarevisor väljs av bolagsstämman, om inte bolagsordningen innehåller bestämmelser om att lekmannarevisorn skall utses på något annat sätt.
Obehörighetsgrunder
9 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lekmannarevisor.
Jäv
10 § Den får inte vara lekmannarevisor som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses i 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,
5. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 2,
6. är besvågrad med en person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
7. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i ett moderbolag får inte heller vara lekmannarevisor i dess dotterbolag.
11 § En lekmannarevisor får vid granskningen av bolaget inte anlita någon som enligt 10 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om bolaget eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisorn dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.
Avgång
12 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn eller den som har utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall lekmannarevisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
Granskningsrapporten
13 § Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före årsstämman.
I rapporten skall lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden som avses i 3 § och om sådana förhållanden som han eller hon har varit skyldig att granska enligt 4 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, skall han eller hon upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
Lekmannarevisorn får i granskningsrapporten även lämna andra upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om.
14 § Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till aktieägarna på det sätt som anges i 7 kap. 25 § samt läggas fram på årsstämman.
Om bolagets verksamhet är reglerad i lag eller annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten, skall granskningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget för samtliga som vill ta del av den.
Lekmannarevisorns närvaro vid bolagsstämma
15 § Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Lekmannarevisorns tystnadsplikt
16 § Lekmannarevisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som lekmannarevisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot bolagsstämman
17 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot revisor m.fl.
18 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Lekmannarevisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
Registrering
19 § Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla vem som har utsetts till lekmannarevisor.
Anmälan skall innehålla uppgift om lekmannarevisorns postadress. Om postadressen avviker från lekmannarevisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om lekmannarevisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
20 § Anmälan enligt 19 § skall göras så snart lekmannarevisorn har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
Särskild granskning
21 § En aktieägare kan väcka förslag om granskning genom en särskild granskare. En sådan granskning kan avse
1. bolagets förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid, eller
2. vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget.
22 § Ett förslag enligt 20 § skall framställas på ordinarie bolagsstämma eller på den bolagsstämma där ärendet enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, skall länsstyrelsen på begäran av en aktieägare utse en eller flera särskilda granskare. Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan särskild granskare utses.
Följande bestämmelser skall tillämpas på en särskild granskare: 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,
9 § om obehörighetsgrunder, 10 och 11 §§ om jäv,
15 § om närvaro vid bolagsstämma, 16 § om tystnadsplikt, 17 och 18 §§ om upplysningsplikt samt 9 kap. 19 § om revisionsbolag.
23 § Den särskilda granskaren skall avge ett yttrande över sin granskning. Yttrandet skall hållas tillgängligt för och sändas till aktieägarna på det sätt som anges i 7 kap. 25 § samt läggas fram på en bolagsstämma.
Samma rätt som en aktieägare har att ta del av yttrandet har den som inte längre är aktieägare men var upptagen i röstlängden för den bolagsstämma där frågan om utseende av särskild granskare behandlades.
11 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m.
Ökning av aktiekapitalet och utgivande av nya aktier
De olika formerna för ökning av aktiekapitalet
1 § Bolagets aktiekapital kan ökas på något av följande sätt.
1. Aktiekapitalet tillförs belopp genom fondemission. Bestämmelser om detta finns i 12 kap.
2. Nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier. Bestämmelser om detta finns i 13 kap.
3. Nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner som bolaget har gett ut. Bestämmelser om detta finns i 14 kap.
4. Nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler som bolaget har gett ut. Bestämmelser om detta finns i 15 kap.
Beslutsordning
2 § Beslut om fondemission, nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler (emissionsbeslut) fattas av bolagsstämman. Beslut om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler kan dessutom fattas av styrelsen enligt 13 kap. 31–38 §§, 14 kap. 24–31 §§ och 15 kap. 29–36 §§.
Om ett förslag till emissionsbeslut inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om nödvändiga ändringar av denna fattas innan stämman beslutar i frågan om emission.
3 § Ett emissionsbeslut får inte fattas förrän bolaget har registrerats.
Definitioner
4 § I denna lag betyder
emissionsbevis: fondaktierättsbevis och teckningsrättsbevis, fondaktie: en ny aktie som ges ut i samband med en fondemission, fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 12 kap. 2 § till fondaktie, fondaktierättsbevis: ett bevis om fondaktierätt, teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 13 kap. 1 §, 14 kap. 1 § och 15 kap. 1 § till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler,
teckningsrättsbevis: ett bevis om teckningsrätt, konvertibel: en skuldförbindelse som har getts ut av ett aktiebolag mot vederlag och som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt eller skyldighet att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget,
konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier, teckningsoption: en utfästelse som har gjorts av ett aktiebolag om rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i pengar,
teckningsoptionsbevis: ett bevis som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i pengar.
Utfärdande av emissionsbevis
5 § I ett aktiebolag som inte är avstämningsbolag skall bolaget på begäran av en aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda emissionsbevis för de gamla aktierna. I ett sådant bevis skall det anges hur många bevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption. Beviset skall lämnas ut till aktieägaren mot uppvisande av det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller teckningsrätten grundas. Det skall antecknas på aktiebrevet att emissionsbevis har utfärdats.
Emissionsbevis behöver inte utfärdas om
1. emissionen innebär att varje gammal aktie berättigar till en ny aktie, konvertibel eller teckningsoption, eller
2. en kupong som hör till ett aktiebrev får användas som emissionsbevis.
Första stycket tillämpas också när en innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler har företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler.
Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som har registrerats enligt den lagen.
Undertecknande av emissionsbevis m.m.
6 § Emissionsbevis, konvertibler som har getts ut i form av skuldebrev samt teckningsoptionsbevis skall undertecknas av styrelsen eller, enligt styrelsens bemyndigande, av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 13 § skall inte tillämpas.
Överlåtelse och pantsättning av emissionsbevis m.m.
7 § Överlåts eller pantsätts emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis, skall bestämmelserna om skuldebrev i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas. Härvid skall beviset anses vara ett skuldebrev ställt till innehavaren, om det har ställts till innehavaren, och i övrigt anses vara ett skuldebrev ställt till viss man eller order.
Registrering av fondaktierätter och teckningsrätter i avstämningsbolag
8 § I ett avstämningsbolag skall fondaktierätter och teckningsrätter registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Om bolaget har tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler och teckningsoptionerna eller konvertiblerna har registrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument, skall också företrädesrätten registreras enligt samma lag.
Försäljning av överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter
9 § I ett emissionsbeslut får det bestämmas att överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Vid fondemission skall försäljningen avse varje aktieägares fondaktierätt som inte motsvarar en hel fondaktie. Vid nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner och emission av konvertibler skall försäljningen avse varje aktieägares teckningsrätt som inte motsvarar en hel ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.
Försäljningen skall verkställas av ett värdepappersinstitut. Betalningen för sålda fondaktierätter och teckningsrätter skall, efter avdrag för försäljningskostnaderna, fördelas mellan dem som enligt 12 kap. 2 §, 13 kap. 1 §, 14 kap. 1 § eller 15 kap. 1 § skulle ha varit berättigade att få
respektive teckna de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna.
Rätt till utdelning på nya aktier
10 § Nya aktier medför rätt till utdelning enligt vad som har bestämts i emissionsbeslutet. Beslutet får dock inte innebära att rätten till utdelning inträder senare än för räkenskapsåret efter det år då ökningen av aktiekapitalet har registrerats.
Utdelning på nya aktier får inte betalas ut förrän ökningen av aktiekapitalet har registrerats.
Vinstandelslån och kapitalandelslån
11 § Ett beslut om att bolaget skall ta upp ett lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning skall fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.
Ett bemyndigande enligt första stycket får inte sträcka sig längre än till nästa årsstämma.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Emissionsprospekt
12 § När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt riktar en inbjudan till en vidare krets om förvärv av aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en särskild redogörelse för bolagets förhållanden (emissionsprospekt) enligt 13–20 §§, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst 300 000 kr.
13 § En aktieägare som avser att sälja aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller teckningsrätter under sådana former att emissionsprospekt skall upprättas skall underrätta styrelsen om detta senast sex veckor före den dag då inköp tidigast avses kunna ske.
14 § Emissionsprospekt skall innehålla balans- och resultaträkningar för de tre senaste räkenskapsår för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats samt ett sammandrag av de uppgifter som bolaget har varit skyldigt att ta in i förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren. Om handlingarna inte innehåller någon finansieringsanalys som avses i 2 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554), skall de kompletteras med en sådan analys. Om bolaget är skyldigt att upprätta en kapitaltäckningsanalys enligt 2 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, skall handlingarna också innehålla en sådan.
Bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra stycket och tredje stycket första meningen årsredovisningslagen skall tillämpas på emissionsprospekt.
Om bolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionsprospektet ta in koncernresultaträkningar och koncernbalansräkningar för de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingar och andra uppgifter för koncernen tas in i prospektet får motsvarande uppgifter för bolaget utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets aktier. Bolagets resultaträkning och balansräkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket får dock inte utelämnas.
15 § I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden och händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka hänför sig till tiden efter den period som omfattas av de i 14 § angivna handlingarna.
Om emissionsprospektet läggs fram senare än åtta månader efter utgången av det senaste räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, skall emissionsprospektet innehålla uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap.3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995:1554). I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan emissionsprospektet läggs fram.
16 § I emissionsprospektet skall det anges
1. en kortfattad historik över bolaget och dess verksamhet,
2. en redogörelse för bolagets och, om bolaget har dotterföretag, koncernens verksamhet, råvarutillgångar, produkter och driftställen samt för dess ställning inom branschen,
3. uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer och ledande befattningshavare,
4. en redogörelse för ägar- och rösträttsförhållanden i fråga om bolagets aktier.
Uppgifter enligt första stycket 1 får utelämnas av aktiebolag, vars aktier är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.
17 § Ett bolag, som när emissionsprospektet läggs fram inte bedriver någon verksamhet och inte heller har några dotterföretag som bedriver någon verksamhet, behöver i emissionsprospektet endast ta med den senast fastställda balansräkningen, upplysningar enligt 16 § första stycket 1, 3 och 4 samt redogörelse för den verksamhet bolaget avser att bedriva. Om bolaget har fastställt en koncernbalansräkning, skall också denna tas med.
18 § De uppgifter i emissionsprospektet som avses i 14 §, 15 § första stycket samt 16 § skall granskas av bolagets revisor. Revisorns yttrande över granskningen skall tas in i emissionsprospektet.
19 § Emissionsprospektet skall tillhandahållas på de platser där teckning eller inköpsanmälan tas emot senast tre dagar, sön- och helgdagar samt
lördagar, midsommarafton, julafton och nyårsafton oräknade, före den dag då teckning eller inköp tidigast kan ske.
20 § Om emissionsprospektet utarbetas med anledning av ett erbjudande från en aktieägare, har bolaget rätt till ersättning från aktieägaren för sina kostnader för emissionsprospektet och för revisionskostnaden. Uppträder flera aktieägare som säljare, skall kostnaderna fördelas mellan dem i förhållande till det antal aktier eller teckningsrätter som var och en har bjudit ut till försäljning.
12 kap. Fondemission
Innebörden av fondemission
1 § Vid fondemission ökas aktiekapitalet genom att
1. belopp överförs från reservfonden, uppskrivningsfonden eller fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, eller
2. värdet av en anläggningstillgång skrivs upp. Vid beräkning av utrymmet för fondemission enligt första stycket 1 skall ändringar i det bundna egna kapitalet och värdeöverföringar som har skett efter balansdagen beaktas.
En fondemission kan ske med eller utan utgivande av nya aktier.
Rätt till fondaktier
2 § Vid fondemission där nya aktier ges ut har aktieägarna rätt till dessa i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Om bolaget har aktier av olika slag som skiljer sig åt i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, har aktieägarna rätt till nya aktier i enlighet med vad som anges i bolagsordningen enligt 4 kap. 4 §.
Om bolaget har aktier av olika slag utan sådan åtskillnad mellan aktieslagen som anges i andra stycket och de nya aktierna skall vara av samma slag som de befintliga aktierna, skall nya aktier ges ut i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktiekapitalet.
Hur en fondemission beslutas
Förslaget till beslut
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–7 §§.
4 § I förslaget till beslut om fondemission skall följande anges:
1. det belopp som aktiekapitalet skall ökas med,
2. om nya aktier skall ges ut i samband med ökningen av aktiekapitalet, och
3. i vilken utsträckning det belopp som aktiekapitalet skall ökas med skall tillföras aktiekapitalet
a. från fritt eget kapital, b. från reservfonden, c. från uppskrivningsfonden, eller d. genom uppskrivning av värdet på en anläggningstillgång.
5 § Om nya aktier skall ges ut i samband med fondemissionen, skall förslaget till beslut om fondemission också innehålla uppgifter om
1. hur många nya aktier som varje gammal aktie skall ge rätt till,
2. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning, och
3. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag.
6 § I förekommande fall skall förslaget till beslut om fondemission också innehålla uppgift om
1. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även beträffande de nya aktierna,
2. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som fondaktierättsbevis,
3. att överskjutande fondaktierätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §, och
4. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag. Avstämningsdagen får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission har registrerats.
Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges i förslaget.
Kompletterande information
7 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
8 § Styrelsen skall hålla förslaget till beslut om fondemission, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma som skall pröva förslaget. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Bolagsstämmans beslut
9 § Ett beslut om fondemission skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 §, 5 § och 6 § första stycket.
Registrering av emissionsbeslutet
10 § Beslutet om fondemission skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Aktiekapitalet är ökat när beslutet har registrerats.
Efter registreringen skall nya aktier genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att emissionen har registrerats.
Försäljning av fondaktie
11 § Om något behörigt anspråk på en fondaktie inte har framställts inom fem år från registreringen av emissionsbeslutet, får styrelsen sälja aktien enligt bestämmelserna i 12 och 13 §§.
12 § Styrelsen skall uppmana den som har rätt till en fondaktie att ta ut den inom ett år. Den berättigade skall underrättas om att han eller hon annars förlorar aktien. Uppmaningen får inte göras förrän den tid som anges i 11 § har löpt ut.
Styrelsen skall anses ha uppfyllt sin skyldighet enligt första stycket om uppmaningen har skickats till den berättigades postadress med rekommenderat brev. Om den berättigades postadress inte är känd för bolaget, skall bolaget anses ha uppfyllt sin skyldighet, om uppmaningen har kungjorts i
1. Post- och Inrikes Tidningar, och
2. den eller de ortstidningar – eller, i publika aktiebolag, den rikstäckande dagstidning – som styrelsen bestämmer.
13 § Om det inte har kommit in någon anmälan inom ett år från uppmaningen enligt 12 §, får aktien säljas genom ett värdepappersinstitut. Den som visar upp ett aktiebrev eller lämnar ett fondaktierättsbevis eller på något annat sätt styrker sin rätt, skall få ut sin andel av försäljningssumman efter avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Belopp som inte har lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.
13 kap. Nyemission av aktier
Företrädesrätt
1 § Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. aktierna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller vid en tidigare emission av konvertibler, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet. Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Hur en nyemission beslutas
Upprättande av förslag
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om nyemission av aktier, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–8 §§.
Förslagets innehåll
4 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, som bolagets aktiekapital skall ökas med, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,
2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall ges ut,
3. det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen),
4. den företrädesrätt att teckna aktier som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få teckna aktier,
5. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för aktier som inte tecknas med företrädesrätt,
7. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 13 § tredje stycket, samt
8. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Uppgifter som avses i första stycket 1 och 3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Teckningskursen enligt första stycket 3 får inte sättas lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde. I bolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får dock teckningskursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan teckningskursen och aktiernas kvotvärde tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. En sådan överföring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission registreras.
Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
5 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla för de nya aktierna,
3. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
4. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
5. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
6. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att en aktie skall tecknas med kvittningsrätt,
7. övriga särskilda villkor för aktieteckning, och
8. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med och vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie.
Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
I fråga om apportegendom gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 §. Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får lämnas endast om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 39 §.
Kompletterande information
6 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
7 § Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att en aktie skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
Revisorsgranskning
8 § Redogörelsen enligt 7 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall, såvitt gäller värdet på egendom och emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket. I förekommande fall skall revisorn lämna motsvarande upplysningar om emissionsvillkor om kvittning.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
9 § Styrelsen skall hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
10 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
Bolagsstämmans beslut
11 § Bolagsstämmans beslut om nyemission av aktier skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena samt 5 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 39 §.
Underrättelse
12 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 11 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
Aktieteckning
Hur nya aktier skall tecknas
13 § Teckning av nya aktier med anledning av ett beslut om nyemission av aktier skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 6–8 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla aktierna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 6–8 §§ hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
14 § En aktieteckning som har gjorts på annat sätt än som anges i 13 § kan göras gällande endast om emissionsbeslutet registreras utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
15 § Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock aktietecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för aktieteckning inte har uppfyllts
16 § Efter registreringen av emissionsbeslutet kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet inte har uppfyllts.
Otillräcklig teckning m.m.
17 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med, upphör beslutet att gälla, om beloppet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
Upphör emissionsbeslutet att gälla, skall belopp som har betalats för tecknade aktier genast betalas tillbaka jämte ränta enligt 2 § andra stycket och 5 § räntelagen (1975:635). Detsamma gäller om en aktieteckning av annat skäl inte är bindande.
Tilldelning av aktier
18 § När teckningen enligt 13 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Tilldelade aktier skall genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.
Betalning av aktierna
Vad som lägst skall betalas för tecknade aktier
19 § Betalningen för en aktie får inte understiga de tidigare aktiernas kvotvärde, om inte annat följer av 4 § tredje stycket.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
Hur aktierna skall betalas
20 § Tecknade aktier skall betalas i pengar eller, om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet, med apportegendom. I sådana fall som avses i 24 § får de även betalas genom kvittning.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
Betalning i pengar
21 § Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 40 §.
Betalning med apportegendom
22 § Betalning med apportegendom skall ske genom att egendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
23 § Om aktierna skall betalas med apportegendom, skall en revisor avge ett skriftligt, undertecknat yttrande över betalningen. I fråga om yttrandets innehåll och revisorns kvalifikationer gäller 2 kap. 19 §.
Kvittning m.m.
24 § En skuld på grund av en aktieteckning enligt 13 § får kvittas mot en fordran hos bolaget endast om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
25 § Överlåts en aktie som ännu inte är till fullo betald, är förvärvaren, så snart han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvarig för betalningen tillsammans med överlåtaren.
Förverkande av rätt till aktie
26 § Om en aktie inte betalas i rätt tid, får styrelsen förklara rätten till aktien förverkad för den betalningsskyldige.
Innan rätten till aktien förklaras förverkad, skall styrelsen uppmana den betalningsskyldige att betala och underrätta denne om att rätten till aktien annars kan förklaras förverkad. Styrelsen skall anses ha uppfyllt denna skyldighet om en skriftlig uppmaning har lämnats på det sätt som anges i 12 kap. 12 § andra stycket.
Så länge en aktie som avses i första stycket inte har blivit ogiltig enligt 29 § andra stycket kan styrelsen låta någon annan överta aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
27 § Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om nyemission av aktier anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 17 §.
Förutsättningar för registrering
28 § Ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om
1. summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med genom emissionen,
2. full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 21 § första stycket angående betalning i pengar, och
4. ett yttrande enligt 23 § visas upp angående apportegendom som anges i emissionsbeslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 42 § i stället för första stycket 3 och 4.
Verkan av registrering
29 § Genom registreringen av emissionsbeslutet fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier med avdrag för aktier till vilka rätten har förklarats förverkad och som inte har övertagits av någon annan.
Om rätten till en aktie har förverkats för den betalningsskyldige och aktien inte har övertagits av någon annan blir aktien ogiltig när emissionsbeslutet har registrerats.
Verkan av utebliven registrering
30 § Om någon anmälan för registrering enligt 27 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 17 § tillämpas.
Styrelsebeslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
31 § Styrelsen får besluta om nyemission av aktier under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–7 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 8 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 11 § tillämpas.
32 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 31 § med tillämpning av 12 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 31 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av aktier äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. Nya aktier får dock inte föras in i aktieboken förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.
33 § När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 31 §, skall beslutet och handlingar som avses i 6–8 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 9 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 10 §.
34 § Styrelsens beslut enligt 31 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 17 §. Beslutet får inte registreras om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 28–30 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av registrering eller utebliven registrering.
Styrelsebeslut om emission enligt bolagsstämmans bemyndigande
35 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om nyemission av aktier i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
36 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 35 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 6 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 9 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 10 §.
37 § Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 35 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
38 § Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 35 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–7 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 8 § sker. För styrelsens beslut gäller 11 § om beslutets innehåll samt 12 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats, får teckning, tilldelning och betalning av nya aktier äga rum
enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av registrering eller utebliven registrering tillämpas 27– 30 §§.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgifter om kvittning i emissionsbeslut m.m.
39 § I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 11 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 41 § att tillåta kvittning.
Betalning i pengar
40 § I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 21 §, sådan betalning för tecknade aktier som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
Kvittning
41 § I ett publikt aktiebolag får, trots vad som sägs i 24 §, aktierna betalas genom kvittning, om
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
Revisorsyttrande
42 § I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 28 § andra stycket 3 och 4, att ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier. Såvitt gäller apportegendom skall intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.
14 kap. Emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier
Företrädesrätt
1 § Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till teckningsoptionerna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. teckningsoptionerna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller vid en tidigare emission av konvertibler, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet.
I de fall som avses i andra stycket 2 a har aktieägarna företrädesrätt till teckningsoptioner som om emissionen gällde de aktier som kan komma att nytecknas på grund av optionsrätten.
Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Hur en emission av teckningsoptioner beslutas
Upprättande av förslag
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om emission av teckningsoptioner, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4– 10 §§.
Förslagets innehåll
4 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges om emissionsvillkoren:
1. det antal teckningsoptioner eller högsta antal teckningsoptioner eller lägsta och högsta antal teckningsoptioner som skall ges ut,
2. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få teckna teckningsoptioner,
3. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske,
4. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt, samt
5. uppgift om huruvida teckningsoptionerna skall ges ut mot betalning. Uppgifter som avses i första stycket 1 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Innebär förslaget enligt första stycket 2 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna ges ut mot betalning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 3 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att en underrättelse enligt 14 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
5 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
2. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
3. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
4. det belopp som skall betalas för varje teckningsoption,
5. den tid inom vilken teckningsoptionerna skall betalas eller att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket,
6. att teckningsoptionerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att teckningsoptioner skall tecknas med kvittningsrätt,
7. övriga särskilda villkor för tecknande av teckningsoptioner, och
8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen utser inom sig att innan teckningstiden börjar löpa besluta om det antal teckningsoptioner som skall ges ut, vilket belopp som skall betalas för varje teckningsoption, teckningskursen samt sådana villkor som avses i 7.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får lämnas endast om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
6 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges i fråga om utnyttjande av optionsrätten:
1. det belopp som bolagets aktiekapital skall kunna ökas med,
2. det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen),
3. den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas, och
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Uppgift om teckningskursen behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Teckningskursen enligt första stycket 2 får inte vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde.
7 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § i fråga om utnyttjande av optionsrätten även innehålla uppgift om
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även för de nya aktierna, och
3. övriga särskilda villkor för utnyttjande av optionsrätten. Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 46 §.
Kompletterande information
8 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
9 § Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att teckningsoptionen skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
Revisorsgranskning
10 § Redogörelsen enligt 9 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall, såvitt gäller värdet på apportegendom och emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, ha det innehåll som framgår av bestämmelserna i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket. I förekommande fall skall revisorn lämna motsvarande upplysningar om emissionsvillkor om kvittning.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
11 § Styrelsen skall hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner skall prövas. Kopior av handlingarna
skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
12 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
Bolagsstämmans beslut
13 § Bolagsstämmans beslut om emission av teckningsoptioner skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och andra styckena samt 7 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 46 §.
Underrättelse
14 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 13 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
Teckning av teckningsoptioner
Hur teckningsoptioner skall tecknas
15 § Teckning av teckningsoptioner skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla teckningsoptionerna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
16 § En teckning av teckningsoptioner som har gjorts på annat sätt än som anges i 15 § kan göras gällande endast om emissionsbeslutet registreras utan att tecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att teckningsoptioner har tecknats med avvikande villkor
17 § Om en teckningsoption har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock tecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för teckning av teckningsoptioner inte har uppfyllts
18 § Efter registreringen av emissionsbeslutet kan den som har tecknat en teckningsoption inte som grund för att teckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet om emission inte har uppfyllts.
Otillräcklig teckning m.m.
19 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts att ett visst antal teckningsoptioner skall ges ut, upphör beslutet att gälla, om det antalet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
Upphör emissionsbeslutet att gälla, skall belopp som har betalats för tecknade teckningsoptioner genast betalas tillbaka jämte ränta enligt 2 § andra stycket och 5 § räntelagen (1975:635). Detsamma gäller om en teckning av teckningsoptioner av annat skäl inte är bindande.
Tilldelning av teckningsoptioner
20 § När teckningen enligt 15 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
21 § Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om emission av teckningsoptioner anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 19 §.
Förutsättningar för registrering
22 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts att ett visst antal teckningsoptioner skall ges ut, får beslutet registreras endast om det sammanlagda antalet teckningsoptioner som har tecknats och tilldelats uppgår till det antal som har angetts i beslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelsen i första stycket inte hindrar det.
Verkan av utebliven registrering
23 § Om någon anmälan för registrering enligt 21 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 19 § tillämpas.
Styrelsebeslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
24 § Styrelsen får besluta om emission av teckningsoptioner under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 13 § tillämpas.
25 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 24 § med tillämpning av
14 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 24 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning och tilldelning av teckningsoptioner äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel.
26 § När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 24 §, skall beslutet och handlingar som avses i 8–10 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 12 §.
27 § Styrelsens beslut enligt 24 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 19 §. Beslutet får inte registreras om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 22 och 23 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av utebliven registrering.
Styrelsebeslut om emission enligt bolagsstämmans bemyndigande
28 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om emission av teckningsoptioner i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
29 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 28 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 6 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 12 §.
30 § Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 28 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
31 § Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 28 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. För styrelsens beslut gäller 13 § om beslutets innehåll samt 14 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning och tilldelning av teckningsoptioner äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av utebliven registrering tillämpas 21– 23 §§.
Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt
Hur aktier skall tecknas
32 § Teckning av nya aktier med utnyttjande av optionsrätt skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. Följande handlingar skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan:
1. en kopia av bolagsordningen,
2. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
3. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
4. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
5. ett yttrande över den redogörelse som avses i 4, undertecknat av bolagets revisor.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall de handlingar som anges i första stycket hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
33 § En aktieteckning som har gjorts på annat sätt än som anges i 32 § kan göras gällande endast om aktieteckningen registreras enligt 43 § utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
34 § Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket före registreringen enligt 43 §, är dock aktietecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för aktieteckningen inte har uppfyllts
35 § Efter registreringen enligt 43 § kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i emissionsbeslutet inte har uppfyllts.
Tilldelning av aktier
36 § När aktieteckningen enligt 32 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning av aktier till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall aktietecknaren genast underrättas om detta.
Tilldelade aktier skall genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.
Om teckningsoptionsbevis har utfärdats, skall de förses med en anteckning om att optionsrätten har utnyttjats.
Betalning av aktier
Vad som lägst skall betalas för tecknade aktier
37 § Betalning för en aktie som har tecknats enligt 32 § får inte understiga de tidigare aktiernas kvotvärde.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
Hur aktierna skall betalas
38 § Aktier som har tecknats enligt 32 § skall betalas i pengar.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 48 §.
39 § Betalning för aktier som har tecknats enligt 32 § skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 47 §.
Kvittning m.m.
40 § En skuld på grund av en aktieteckning enligt 32 § får inte kvittas mot en fordran hos bolaget.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 48 §.
41 § Överlåts en aktie som ännu inte är till fullo betald, är förvärvaren, så snart han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvarig för betalningen tillsammans med överlåtaren.
Förverkande av rätt till aktie
42 § Om en aktie som har tecknats enligt 32 § inte betalas i rätt tid, skall 13 kap. 26 § om förverkande av rätt till aktie tillämpas.
Registrering av aktieteckningen
Registreringsanmälan
43 § Senast tre månader efter det att tiden för att utnyttja teckningsoptionen har gått ut skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många aktier som har tecknats och betalats till fullo. Om teckningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket teckning har skett.
Förutsättningar för registrering
44 § En aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt får registreras endast om
1. full och godtagbar betalning har erlagts för de nya aktierna, och
2. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 39 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller 49 § i stället för första stycket 2.
Verkan av registrering
45 § Genom registreringen fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de belopp som enligt 37 § lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier med avdrag för aktier som har förklarats förverkade och inte har övertagits av någon annan.
Om rätten till en aktie har förverkats för den betalningsskyldige och aktien inte har övertagits av någon annan blir aktien ogiltig när aktieteckningen har registrerats.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgifter om kvittning i emissionsbeslut m.m.
46 § I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 13 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 48 § att tillåta kvittning.
Betalning i pengar
47 § I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 39 §, sådan betalning för tecknade aktier som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
Kvittning
48 § I ett publikt aktiebolag får, trots vad som sägs i 40 §, aktierna betalas genom kvittning, om
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
Revisorsyttrande
49 § I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelsen i 44 § första stycket 2, att aktieteckningen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.
15 kap. Emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier
Företrädesrätt
1 § Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till konvertiblerna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. konvertiblerna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller vid en tidigare emission av konvertibler, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet.
I de fall som avses i andra stycket 2 a har aktieägarna företrädesrätt till konvertibler som om emissionen gällde de aktier som konvertiblerna kan komma att bytas ut mot.
Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Hur en emission av konvertibler beslutas
Upprättande av förslag
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om emission av konvertibler, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–10 §§.
Förslagets innehåll
4 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges om det lån som bolaget tar genom emissionen:
1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta och högsta lånebeloppet,
2. konvertiblernas nominella belopp,
3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen) och räntefot,
4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen,
5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, och
7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket.
Uppgift som avses i första stycket 1 och 3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 6.
Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 14 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
5 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
2. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
3. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och att aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
4. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att en konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,
5. övriga särskilda villkor för det lån som bolaget tar genom emissionen, och
6. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel, räntefot, konverteringskursen samt sådana villkor som avses i 5.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från tidpunkten för beslutet.
I fråga om apportegendom gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 §. Ett bemyndigande som avses i första stycket 6 får lämnas endast om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
6 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges i fråga om konvertering:
1. det belopp som bolagets aktiekapital skall kunna ökas med,
2. utbytesförhållandet mellan konvertiblerna och de nya aktierna (konverteringskursen),
3. den tid inom vilken konvertering får begäras, och
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Uppgift om konverteringskursen behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 6.
Konverteringskursen enligt första stycket 2 får inte vara lägre än att bolaget efter konvertering har tillförts ett vederlag som för varje aktie som lämnas i utbyte minst motsvarar tidigare aktiers kvotvärde. En lägre konverteringskurs får tillämpas om mellanskillnaden skall täckas genom betalning med pengar vid konverteringen.
7 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § även innehålla följande uppgifter om konverteringen:
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även för de nya aktierna, och
3. övriga särskilda villkor för konvertering. Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Kompletterande information
8 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
9 § Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att en konvertibel skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
Revisorsgranskning
10 § Redogörelsen enligt 9 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall, såvitt gäller värdet på apportegendom och emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, ha det innehåll som framgår av bestämmelserna i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket. I förekommande fall skall revisorn lämna motsvarande upplysningar om emissionsvillkor om kvittningsrätt.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
11 § Styrelsen skall hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
12 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna konvertibler som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget alltid anges.
Bolagsstämmans beslut
13 § Bolagsstämmans beslut om emission av konvertibler skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och andra styckena samt 7 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
Underrättelse
14 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 13 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
Teckning av konvertibler
Hur konvertibler skall tecknas
15 § Teckning av konvertibler skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla konvertiblerna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§, hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
16 § En teckning av konvertibler som har gjorts på annat sätt än som anges i 15 § kan göras gällande endast om emissionsbeslutet registreras utan att tecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att konvertibler har tecknats med avvikande villkor
17 § Om en konvertibel har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock tecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för teckning av konvertibler inte har uppfyllts
18 § Efter registreringen av emissionsbeslutet kan en tecknare inte som grund för att teckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet inte har uppfyllts.
Otillräcklig teckning m.m.
19 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som bolaget skall låna, upphör beslutet att gälla, om det beloppet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett beslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
Upphör emissionsbeslutet att gälla, skall belopp som har betalats för tecknade konvertibler genast betalas tillbaka jämte ränta enligt 2 § andra stycket och 5 § räntelagen (1975:635). Detsamma gäller om en teckning av konvertibler av annat skäl inte är bindande.
Tilldelning av konvertibler
20 § När teckningen enligt 15 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Betalning av konvertibler
Hur konvertiblerna skall betalas
21 § De tecknade konvertiblerna skall betalas i pengar eller, om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet, med apportegendom. I sådana fall som avses i 25 § får de även betalas genom kvittning.
Betalning i pengar
22 § Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 42 §.
Betalning med apportegendom
23 § Betalning med apportegendom skall ske genom att egendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
24 § Om konvertiblerna skall betalas med apportegendom, skall en revisor avge ett skriftligt yttrande över betalningen. I fråga om yttrandets innehåll och revisorns kvalifikationer gäller 2 kap. 19 §.
Kvittning
25 § En skuld på grund av en teckning av en konvertibel får kvittas mot en fordran hos bolaget endast om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 43 §.
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
26 § Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om emission av konvertibler anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 19 §.
Förutsättningar för registrering
27 § Ett beslut om emission av konvertibler får registreras endast om
1. det sammanlagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler uppgår till minst det belopp som har bestämts för emissionen,
2. full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 22 § första stycket angående betalning i pengar, och
4. ett yttrande enligt 24 § visas upp angående apportegendom som anges i beslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 44 § i stället för första stycket 3 och 4.
Verkan av utebliven registrering
28 § Om någon anmälan för registrering enligt 26 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 19 § tillämpas.
Styrelsebeslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
29 § Styrelsen får besluta om emission av konvertibler under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 13 § tillämpas.
30 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 29 § med tillämpning av
14 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 29 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av konvertibler äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel.
31 § När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 29 §, skall beslutet och handlingar som avses i 8–10 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 12 §.
32 § Styrelsens beslut enligt 29 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 19 §. Beslutet får inte registreras, om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 27 och 28 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av utebliven registrering.
Styrelsebeslut om emission enligt bolagsstämmans bemyndigande
33 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om emission av konvertibler i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av
1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
34 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 33 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 4 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 12 §.
35 § Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 33 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
36 § Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 33 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. För styrelsens beslut gäller 13 § om beslutets innehåll samt 14 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av konvertibler äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av utebliven registrering tillämpas 26– 28 §§.
Konvertering till aktier
Anteckning i aktiebok m.m.
37 § Vid konvertering skall de nya aktierna genast föras in i aktieboken.
I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att konvertering har skett.
Om konvertiblerna har getts ut i pappersform, skall de förses med en anteckning om konverteringen.
Registreringsanmälan
38 § Senast tre månader efter det att tiden för att utnyttja konverteringsrätt har gått ut skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många aktier som har tillkommit genom konvertering. Om konverteringstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket konvertering har skett.
Förutsättningar för registrering
39 § Konverteringen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall det framgå att bolaget för varje aktie som har lämnats i utbyte har tillförts ett vederlag som minst motsvarar kvotvärdet av tidigare aktier.
Verkan av registrering
40 § Genom registreringen fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de vederlag som bolaget enligt 39 § minst skall ha tillförts efter konverteringen för de aktier som lämnas i utbyte.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift om kvittning i emissionsbeslut m.m.
41 § I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 13 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 43 § att tillåta kvittning.
Betalning i pengar
42 § I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 22 §, sådan betalning för konvertibler som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
Kvittning
43 § I ett publikt aktiebolag får, trots vad som sägs i 25 §, konvertibler betalas genom kvittning, om
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
Revisorsyttrande
44 § I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 27 § första stycket 3 och 4, att registrering får ske endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler. Såvitt gäller apportegendom skall intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.
16 kap. Vissa riktade emissioner m.m.
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när publika aktiebolag och dotterbolag till sådana bolag beslutar om
1. nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
2. överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har getts ut av ett bolag inom samma koncern, eller
3. lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning.
Nyemission av aktier m.m.
2 § Ett beslut om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler skall alltid fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget om
1. aktieägarna i bolaget inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, och
2. de som i stället skall ha rätt att teckna aktier, teckningsoptioner eller konvertibler tillhör någon eller några av följande kategorier:
a. styrelseledamöter i det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
b. den verkställande direktören i det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
c. andra anställda hos det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
d. en make eller en sambo till någon som avses i a–c, e. den som står under vårdnad av någon som avses i a–c, eller f. en juridisk person över vilken någon som avses i a–e, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.
Vid beslut om emission enligt första stycket får bemyndigande enligt 13 kap. 5 § första stycket 8, 14 kap. 5 § första stycket 8 eller 15 kap. 5 § första stycket 6 inte lämnas.
3 § Om ett bolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag beslutar om en sådan emission som avses i 2 §, skall beslutet godkännas även på bolagsstämman i moderbolaget.
I fråga om moderbolagets godkännande gäller bestämmelserna i 13 kap. 9 och 10 §§, 14 kap. 11 och 12 §§ eller 15 kap. 11 och 12 §§ om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämma.
Överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler
4 § Om ett aktiebolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag har gett ut aktier, teckningsoptioner eller konvertibler med rätt till teckning
för ett annat aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget inte överlåta aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna till någon som avses i 2 § första stycket 2 utan att beslut om detta har fattats av bolagsstämman i det bolaget.
Ett beslut om överlåtelse från ett dotterbolag enligt första stycket skall dessutom godkännas av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
5 § Ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag får inte heller i andra fall än som avses i 4 § överlåta aktier i ett dotterbolag till det publika aktiebolaget eller teckningsoptioner eller konvertibler som har utfärdats av ett sådant bolag till någon som avses i 2 § första stycket 2 utan att överlåtelsen har godkänts av bolagsstämman i det publika bolaget.
Om det publika bolaget är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, fordras för att överlåtelsen skall bli giltig dessutom att överlåtelsen godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
6 § Överlåtelser som sker i strid med 4 och 5 §§ är ogiltiga.
Vinstandelslån och kapitalandelslån
7 § Beslut om att ta upp ett sådant lån som avses i 11 kap. 11 § skall alltid fattas av bolagsstämman om någon som avses i 2 § första stycket 2 skall ha rätt att teckna sig för lånet med förtur eller med särskilda villkor. Om lånet har tagits upp av ett bolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, skall beslutet dessutom godkännas av bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
Majoritetskrav
8 § Ett beslut som enligt 2–5 eller 7 § skall fattas eller godkännas av bolagsstämma är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.
9 § Om ett beslut enligt 2–5 eller 7 § skall godkännas av bolagsstämman i ett moderbolag och det finns flera moderbolag som är publika aktiebolag, skall godkännandet lämnas av bolagsstämman i det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen.
Information i förvaltningsberättelsen
10 § Ett aktiebolag som har genomfört en emission som avses i 2 §, skall i förvaltningsberättelsen lämna uppgift om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har skett på grundval av beslutet. Har ett aktiebolag genomfört en sådan överlåtelse som avses i 4 eller 5 § eller tagit upp ett sådant lån som avses i 7 §, skall uppgift om överlåtelsen eller lånet lämnas i förvaltningsberättelsen.
Ingår ett aktiebolag som har beslutat om en emission, en överlåtelse eller ett lån av nu angivet slag i en koncern, skall uppgift om detta lämnas även i förvaltningsberättelsen för det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Finns det flera moderbolag som är publika aktiebolag, skall uppgiften lämnas i förvaltningsberättelsen för det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen.
17 kap. Värdeöverföringar från bolaget
Begreppet värdeöverföring
1 § Med värdeöverföring avses i denna lag
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier, dock inte förvärv enligt 19 kap. 5 §,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, och
4. annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
Om överföring av tillgångar i samband med fusion eller delning av aktiebolag och om utskiftning vid likvidation finns särskilda bestämmelser i 23–25 kap.
Tillåtna former för värdeöverföring
2 § Värdeöverföringar från bolaget får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, och
4. gåva som avses i 5 §.
Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln
3 § En värdeöverföring får inte äga rum om det inte efter överföringen finns full täckning för bolagets bundna egna kapital. Beräkningen skall grunda sig på den senast fastställda balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen.
Även om det inte finns något hinder enligt första stycket får bolaget genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller annan endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Om bolaget är ett moderbolag, skall hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens egna kapital samt till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår
4 § Under tiden från och med den årsstämma där resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgängligt för värdeöverföring enligt 3 § första stycket. Vid beräkningen av utrymmet för värdeöverföring skall ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas.
Gåva till allmännyttigt ändamål
5 § Bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.
Återbäringsskyldighet vid olaglig värdeöverföring
6 § Om en värdeöverföring som avses i 1 § 1 eller 3 eller 5 § har skett i strid med bestämmelserna i detta kapitel eller i 18 eller 20 kap., skall mottagaren återbära vad han eller hon har uppburit, om bolaget visar att han eller hon insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med denna lag. Har en värdeöverföring enligt 1 § 4, som inte avser gåva enligt 5 §, skett i strid med detta kapitel, är mottagaren återbäringsskyldig om bolaget visar att han eller hon insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.
På värdet av den egendom som skall återbäras skall mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
Bestämmelser om rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier finns i 19 kap.
Bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring
7 § Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för denna. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av
beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring.
För ansvar enligt första stycket förutsätts i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, lekmannarevisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om aktieägare och annan, uppsåt eller grov oaktsamhet.
För brist som uppkommer vid återbäringen ansvarar även den som har tagit emot egendom från en person som avses i 6 § första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första–tredje styckena gäller 29 kap. 5 och 6 §§.
18 kap. Vinstutdelning
Beslutsordning
1 § Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman.
Stämman får besluta om utdelning av större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt endast om
1. det finns en sådan skyldighet enligt bolagsordningen, eller
2. utdelningen beslutas på yrkande av en minoritet enligt 11 §.
Förslag till beslut om vinstutdelning
Upprättande av förslag
2 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om vinstutdelning, skall styrelsen, eller om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 3–6 §§. En fråga om vinstutdelning enligt 11 § får prövas även om något sådant förslag inte har upprättats.
Förslagets innehåll
3 § I förslaget om vinstutdelning skall följande anges:
1. beloppet av den utdelning som skall belöpa på varje aktie,
2. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag, eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa avstämningsdagen,
3. den tidpunkt då utdelningen skall betalas, om bolaget inte är ett avstämningsbolag, eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa betalningsdag, och
4. om utdelningen skall avse annat än pengar, uppgift om arten av den egendom som skall delas ut.
Avstämningsdagen enligt första stycket 2 eller betalningsdagen enligt första stycket 3 får inte infalla senare än dagen före nästa årsstämma.
Yttrande från styrelsen
4 § Till förslaget om vinstutdelning skall fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna vinstutdelningen är försvarlig med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
Kompletterande information
5 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma som skall pröva förslaget om vinstutdelning, skall det i förslaget anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
6 § I det fall som avses i 5 § skall följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
7 § Styrelsen skall hålla förslaget enligt 2 §, tillsammans med handlingar som avses i 4 § och, i förekommande fall, 6 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.
Kallelsens innehåll
8 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 2 § skall ange förslagets huvudsakliga innehåll.
Bolagsstämmans beslut
9 § Beslutet om vinstutdelning skall innehålla de uppgifter som framgår av 3 § första stycket.
Registrering
10 § Om ett beslut om vinstutdelning har fattats av en annan bolagsstämma än årsstämman, skall beslutet genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Vinstutdelning på begäran av en aktieägarminoritet
11 § På begäran av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier skall årsstämman besluta om utdelning av hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fastställda balansräkningen sedan avdrag har gjorts för
1. balanserad förlust som överstiger fria fonder,
2. belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital, och
3. belopp som enligt bolagsordningen skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna.
I bolagsordningen får det föreskrivas att vinstutdelning får begäras av aktieägare med en mindre andel av bolagets aktier än vad som sägs i första stycket. Där får även föreskrivas att rätten till vinstutdelning skall avse ett högre belopp än vad som sägs i första stycket.
En begäran enligt första stycket skall framställas, innan bolagsstämman fattar beslut om disposition av vinsten.
Bolagsstämman är inte skyldig att besluta om högre utdelning än fem procent av bolagets egna kapital. Utdelningen får inte strida mot bestämmelserna i 17 kap. 3 §.
12 § I avstämningsbolag skall, vid en sådan vinstutdelning som avses i 11 §, avstämningsdagen infalla inom en månad från beslutet.
Betalningsdag för beslutad utdelning
13 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall den beslutade utdelningen betalas vid den tidpunkt som bolagsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, styrelsen beslutar. I sådana fall som avses i 11 § skall utdelningen dock betalas genast.
I avstämningsbolag skall utdelningen utbetalas genast efter avstämningsdagen.
19 kap. Förvärv av egna aktier m.m.
Teckning av egna aktier
1 § Ett aktiebolag får inte teckna egna aktier.
Om ett aktiebolag trots bestämmelsen i första stycket har tecknat egna aktier, skall styrelsen och den verkställande direktören anses ha tecknat aktierna för egen räkning med solidariskt ansvar för betalningen. Det gäller dock inte en styrelseledamot eller en verkställande direktör som visar att han eller hon inte kände till eller bort känna till aktieteckningen.
Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, skall aktietecknaren anses ha tecknat aktierna för egen räkning.
Dotterföretags teckning av aktier i moderbolag
2 § Bestämmelserna i 1 § gäller även i fråga om dotterföretags teckning av aktier i moderbolag.
Egna aktier som pant
3 § Ett aktiebolag får inte ta emot egna aktier som pant. Dotterföretag får inte heller ta emot aktier i moderbolag som pant.
Ett avtal i strid med första stycket är ogiltigt.
Förvärv av egna aktier
I vilka fall ett aktiebolag får förvärva egna aktier
4 § Ett aktiebolag får inte förvärva egna aktier utom i de fall som anges i 5 §. Ett avtal som strider mot detta är ogiltigt.
Bestämmelserna i första stycket samt i 5 och 6 §§ om förvärv av egna aktier gäller även förvärv som görs av någon annan som handlar i eget namn men för bolagets räkning.
I fråga om vissa publika aktiebolag gäller även 13–30 §§.
5 § Ett aktiebolag får
1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,
2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget övertar, om aktierna representerar en mindre andel av bolagets aktiekapital,
3. lösa in egna aktier enligt 25 kap. 22 §, och
4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.
Avyttringsskyldighet efter förvärv enligt 5 §
6 § Aktier som har förvärvats enligt 5 § och som inte har dragits in genom minskning av aktiekapitalet skall avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i så fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan aktierna blev ogiltiga. Minskningsbeloppet skall föras över till reservfonden.
I fråga om vissa publika aktiebolag gäller även 30 §.
Dotterföretags förvärv och innehav av aktier i moderbolag
7 § Ett dotterföretag får inte förvärva aktier i moderbolag. Ett avtal som strider mot detta förbud är ogiltigt.
Trots bestämmelserna i första stycket får ett dotterföretag förvärva aktier i moderbolag i de fall som avses i 5 § 1, 2 och 4.
8 § Om ett dotterföretag har förvärvat aktier i moderbolaget med stöd av
7 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 6 §.
9 § Om ett aktiebolag har blivit moderbolag och dess dotterföretag innehar aktier i moderbolaget, skall aktierna avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter det att koncernförhållandet uppstod. I övrigt gäller bestämmelserna i 6 §.
Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler
10 § Vid ett aktiebolags förvärv av egna teckningsoptioner eller konvertibler får det belopp som avser options- eller konverteringsrätten inte överstiga vad som är disponibelt enligt 17 kap. 3 och 4 §§.
11 § Om ett aktiebolag har förvärvat en egen konvertibel, upphör konvertibeln att gälla.
12 § Senast tre månader efter det att bolaget har förvärvat egna konvertibler skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många konvertibler som har upphört att gälla enligt 11 §. Om förvärv har skett på grund av ett erbjudande som gäller för längre tid än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av det räkenskapsår under vilket förvärvet har skett.
Särskilda bestämmelser om vissa publika aktiebolags förvärv av egna aktier
13 § Ett publikt aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får, utöver vad som följer av 5 §, förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Beslut om förvärv skall i så fall fattas med tillämpning av 18–29 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 14 eller 15 § eller i strid med 17 kap. 3 eller 4 §, gäller bestämmelserna i 16 §.
Tillåtna förvärvsmetoder
14 § Förvärv som avses i 13 § får ske endast
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen, eller
3. i enlighet med ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad egna aktier får förvärvas samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.
Hur stor andel egna aktier som får förvärvas
15 § Ett publikt aktiebolag som avses i 13 § får inte förvärva egna aktier i den mån bolagets innehav av egna aktier efter förvärvet kommer att uppgå till mer än en tiondel av samtliga aktier i bolaget. Aktier i bolaget som innehas av dess dotterföretag skall vid beräkningen anses som bolagets.
Otillåtna förvärv
16 § Om ett förvärv som avses i 13 § har skett i strid med 17 kap. 3 eller
4 § eller någon av bestämmelserna i 14 och 15 §§, skall de förvärvade aktierna avyttras inom sex månader från förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i så fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Minskningsbeloppet skall föras över till reservfonden.
Beslutsordning
17 § Ett beslut om förvärv av egna aktier i sådana fall som avses i 13 § skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.
Majoritetskrav
18 § Ett beslut av bolagsstämman om förvärv av egna aktier enligt 13 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Upprättande av förslag till beslut
19 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om förvärv av egna aktier enligt 13 §, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 20–24 §§.
Förslagets innehåll
20 § I förslaget enligt 19 § skall det anges på vilket sätt aktierna skall förvärvas.
Om aktierna skall förvärvas i enlighet med ett erbjudande som riktas till samtliga aktieägare eller till samtliga ägare till aktier av ett visst slag, skall det i förslaget vidare anges
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,
2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som erbjudandet skall avse,
3. den ersättning som skall lämnas för aktierna,
4. egendomens art och mängd, om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, samt
5. övriga villkor för förvärvet.
21 § Om aktierna skall förvärvas på annat sätt än som avses 20 §, skall det i förslaget enligt 19 § anges
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,
3. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna, samt
4. övriga villkor för förvärvet.
Yttrande från styrelsen
22 § Till förslaget enligt 19 § skall fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida det föreslagna förvärvet är försvarligt med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
Kompletterande information
23 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 19 §, skall det i förslaget även anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
24 § I sådana fall som avses i 23 § skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 19 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut, m.m.
25 § Styrelsen skall hålla förslaget enligt 19 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 24 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om förvärv av egna aktier skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.
Kallelsens innehåll
26 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 19 § skall ange förslagets huvudsakliga innehåll samt syftet med förvärvet.
Bolagsstämmans beslut
27 § Bolagsstämmans beslut om förvärv av egna aktier skall innehålla de uppgifter som anges i 20 och 21 §§.
Bemyndigande för styrelsen
28 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande för styrelsen att fatta beslut om förvärv av egna aktier med stöd av 13 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget skall det anges
1. det sätt som aktier får förvärvas på,
2. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas,
3. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,
4. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna,
5. egendomens art och mängd, om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, och
6. övriga villkor för förvärvet. Bestämmelserna i 22–26 §§ skall tillämpas på förslaget. Bolagsstämmans beslut skall innehålla de uppgifter som anges i första stycket.
29 § Innan styrelsen beslutar att utnyttja ett sådant bemyndigande som avses i 28 §, skall den ta fram handlingar av det slag som anges i 22– 24 §§.
Avyttringsskyldighet efter förvärv av egna aktier enligt 5 §
30 § Ett publikt aktiebolag som avses i 13 § behöver inte avyttra aktier enligt 6 §, om det skulle ha varit tillåtet att inneha dem vid en tillämpning av 15 §.
Särskilda bestämmelser om publika aktiebolags överlåtelse av egna aktier
31 § När ett publikt aktiebolag överlåter egna aktier, skall det ske med tillämpning av 32–34 §§ eller 35–37 §§.
Första stycket gäller inte vid avyttring som avses i 6 och 16 §§.
Överlåtelse av egna aktier på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller en annan reglerad marknad
32 § Ett publikt aktiebolag får överlåta egna aktier
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad egna aktier får överlåtas samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.
33 § Ett beslut om överlåtelse av egna aktier enligt 32 § skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan även bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.
Ett beslut av bolagsstämman enligt första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
34 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om överlåtelse av egna aktier enligt 32 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
Förslaget skall innehålla uppgifter om
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut om överlåtelse skall verkställas eller styrelsens bemyndigande får utnyttjas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får överlåtas,
3. det lägsta pris som aktierna får överlåtas för, och
4. övriga villkor för överlåtelsen.
Bestämmelserna i 13 kap. 9 och 10 §§ skall tillämpas i fråga om förslaget till beslut enligt första stycket.
Bolagsstämmans beslut skall innehålla de uppgifter som anges i andra stycket.
Överlåtelse av egna aktier som inte sker på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller en annan reglerad marknad
35 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas
1. vad som gäller vid nyemission av aktier enligt:
11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 12 och 14–20 §§ om emissionsprospekt, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning skall ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, och
2. vad som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap.
I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 31 § andra stycket, 32 och 33 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 36 och 38 §§ i tillämpliga delar.
36 § I sådana fall som anges i 35 § skall i förslaget till beslut följande anges:
1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall överlåtas,
2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får förvärva aktier,
3. den tid inom vilken aktieägare eller annan kan utnyttja sin företrädesrätt,
4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning,
5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,
6. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt vid överlåtelsen,
7. det belopp som skall betalas för varje aktie,
8. villkor om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt, och
9. övriga särskilda villkor för överlåtelsen. Tiden som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 13 kap. 12 § har skett, eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om överlåtelsen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
I stället för en sådan föreskrift som anges i första stycket 7 får det anges att styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig skall bemyndigas att innan den tid som avses i första stycket 3 börjar löpa besluta vilket belopp som skall betalas för varje aktie. Ett sådant bemyndigande får lämnas endast om aktierna skall noteras på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier, skall bemyndigandet utformas så att beloppet bestäms senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
37 § Beslut om överlåtelse enligt 35 § skall innehålla de uppgifter som anges i 36 §.
I förekommande fall skall beslutet innehålla
1. ett förordnande som avses i 11 kap. 9 §,
2. ett förordnande om att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som teckningsrättsbevis,
3. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 13 kap. 7 och 8 §§ har lämnats.
20 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden
Minskningsändamål
1 § Minskning av aktiekapitalet får ske för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten,
2. avsättning till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman, och
3. återbetalning till aktieägarna. Minskning av aktiekapitalet får även ske enligt förbehåll i bolagsordningen. I så fall gäller 31–34 §§ i stället för 5–30 §§.
Av bestämmelserna i detta kapitel tillämpas endast 19–22 §§ vid sådan minskning av aktiekapitalet som avses i 19 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 16 §.
Metoder för minskning av aktiekapitalet
2 § Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier.
Beslutsordning
3 § Beslut om minskning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om inte, i sådana fall som avses i 31 §, annat föreskrivs i bolagsordningen.
Vid minskning för sådant ändamål som avses i 1 § första stycket 2 eller 3 får stämman inte besluta om minskning av aktiekapitalet med större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt. Stämman får dock alltid besluta om sådan minskning som är föreskriven i bolagsordningen.
4 § Om ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om nödvändiga ändringar av denna fattas innan bolagsstämman beslutar om minskningen.
Ett beslut om minskning av aktiekapitalet får inte fattas förrän bolaget har registrerats.
Minskning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämman
Majoritetskrav
5 § Ett beslut av bolagsstämman om minskning av aktiekapitalet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman och för vilket aktiernas rätt försämras genom beslutet.
Upprättande av förslag
6 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om minskning av aktiekapitalet, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag enligt bestämmelserna i 7–14 §§.
Förslagets innehåll
7 § I förslaget om minskning av aktiekapitalet skall följande uppgifter anges:
1. minskningsändamålet,
2. det belopp eller högsta belopp, som aktiekapitalet skall minskas med, eller det lägsta och högsta beloppet för minskningen,
3. om minskningen skall genomföras med eller utan indragning av aktier, och
4. i förekommande fall, vilka aktier som skall dras in. Om minskningsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Uppgifter som avses i första stycket 2 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 10 § första stycket 5.
8 § Innebär förslaget att aktiekapitalet skall minskas för återbetalning till aktieägarna, skall det till förslaget fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna återbetalningen är försvarlig med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
9 § Innebär förslaget att aktiekapitalet skall minskas för återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av 7 och 8 §§, följande uppgifter anges i förslaget:
1. den rätt att få aktier inlösta som aktieägarna har,
2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,
3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med uppgift om hur stor del av beloppet som överstiger aktiens kvotvärde,
4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att betalning skall ske vid anmälan för inlösen mot ingivande av aktiebrevet.
Om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 10 § första stycket 5, får, i stället för uppgifter som avses i första stycket 3, anges det högsta belopp som får betalas för de aktier som löses in.
Anmälningstiden enligt första stycket 2 får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I bolag som inte är avstämningsbolag skall anmälningstiden räknas från det att underrättelse enligt 18 § skett, eller om samtliga aktieägare är företrädda på den bolagsstämma som beslutat om minskningen, från beslutet. I avstämningsbolag skall tiden räknas från avstämningsdagen.
10 § I förekommande fall skall, i fråga om sådan inlösen som avses i 9 §, förslaget om minskning av aktiekapitalet också innehålla uppgift om
1. att anmälan för inlösen skall ske genom att kuponger som hör till aktiebreven ges in,
2. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att inlösen skall ske genom kvittning av en fordran som bolaget har mot aktieägaren,
3. avstämningsdagen eller bemyndigande för styrelsen att fastställa avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag,
4. övriga särskilda villkor för inlösen, och
5. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan inlösen påbörjas bestämma det belopp som aktiekapitalet skall minskas med och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 3 eller 5 får lämnas bara om aktierna är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall ett bemyndigande enligt första stycket 5 utformas så att minsk-
ningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in bestäms senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
Kompletterande information
11 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma där förslaget om minskning av aktiekapitalet skall prövas, skall det i förslaget anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
12 § I de fall som avses i 11 § skall följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Uppgifter om särskilda inlösenvillkor m.m.
13 § Förslaget om minskning av aktiekapitalet skall i förekommande fall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av
1. värdet på sådan egendom som avses i 10 § första stycket 2,
2. inlösenvillkor av det slag som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. inlösenvillkor om kvittning. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta, skall skälen för detta anges.
I de fall som avses i 23 § andra meningen skall redogörelsen innehålla uppgift om de övriga åtgärder som föreslås för att bolagets bundna egna kapital och dess aktiekapital inte skall minska. I redogörelsen skall anges vilka effekter den föreslagna minskningen respektive övriga åtgärder var för sig har på bolagets bundna egna kapital och aktiekapital.
Revisorsgranskning
14 § Redogörelsen enligt 13 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 6 §. Yttrandet skall, såvitt gäller sådana förhållanden som avses i 13 § första stycket, ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 och andra stycket. Därutöver skall
revisorn eller revisorerna i förekommande fall yttra sig över ändamålsenligheten i de åtgärder som har föreslagits enligt 13 § fjärde stycket och riktigheten i de bedömningar som har gjorts om effekterna av dessa åtgärder.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
15 § Styrelsen skall hålla förslaget om minskning av aktiekapitalet, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
16 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget om minskning av aktiekapitalet skall ange förslagets huvudsakliga innehåll.
Bolagsstämmans beslut
17 § Bolagsstämmans beslut om minskning av aktiekapitalet skall innehålla de uppgifter som framgår av 7 § samt, i förekommande fall, 9 § första och andra styckena och 10 § första stycket.
Underrättelse
18 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut om minskning av aktiekapitalet genast sändas till aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om minskningen av aktiekapitalet.
Registrering m.m.
19 § Styrelsen skall inom fyra månader från beslutet om minskning av aktiekapitalet anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret.
20 § Genom registreringen av minskningsbeslutet fastställs minskningen av aktiekapitalet till det belopp som har angetts i beslutet eller, om ett
visst belopp inte har angetts, till summan av de indragna aktiernas kvotvärden.
Aktiekapitalet är minskat när minskningsbeslutet har registrerats eller, i sådana fall som avses i 23 §, när ett beslut enligt 27 eller 28 § har registrerats.
21 § Om minskningen av aktiekapitalet har genomförts med indragning av aktier, skall de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att minskningen har registrerats.
Minskningsbeslutet faller
22 § Frågan om minskning av aktiekapitalet faller, om
1. någon anmälan enligt 19 § om registrering inte har gjorts inom föreskriven tid,
2. Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 19 § eller har vägrat registrering, eller
3. någon ansökan enligt 25 § om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet inte har gjorts inom föreskriven tid eller har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft.
Om ett minskningsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet minskas.
Tillstånd från Bolagsverket eller allmän domstol
Tillstånd att verkställa beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna m.m.
23 § Skall minskningsbeloppet helt eller delvis användas för ändamål som avses i 1 § första stycket 2 eller 3, får bolaget inte verkställa minskningsbeslutet utan tillstånd av Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol. Tillstånd behövs dock inte om bolaget samtidigt vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
24 § Om tillstånd krävs enligt 23 §, skall bolaget skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 27 § att motsätta sig att beslutet verkställs.
Borgenärerna behöver inte underrättas om revisorerna i yttrande enligt 14 § uttalar att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Ansökan om tillstånd
25 § Bolaget skall, i sådana fall som avses i 23 §, ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom två månader efter det att minskningsbeslutet registrerades.
Till ansökan skall fogas ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 24 § första stycket. Om revisorerna i yttrande enligt 14 § har uttalat att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna, skall i stället yttrandet fogas till ansökan. Om bolaget inte har bifogat vare sig ett sådant intyg eller ett sådant yttrande, skall Bolagsverket förelägga bolaget att avhjälpa bristen. Om bolaget inte gör detta, skall ansökan avvisas.
Kallelse på bolagets borgenärer
26 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 25 §, skall verket kalla bolagets borgenärer. Verket skall dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där bolagets styrelse har sitt säte.
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till minskning av aktiekapitalet
27 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 26 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket ge bolaget tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Motsätter sig någon borgenär ansökan, skall verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till minskning av aktiekapitalet
28 § Om ett ärende om tillstånd att få verkställa minskningsbeslut har överlämnats till domstol, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering
29 § Ett beslut att lämna tillstånd enligt 27 eller 28 § skall registreras i aktiebolagsregistret när det har vunnit laga kraft.
Tillstånd till vinstutdelning efter beslut om minskning av aktiekapitalet
30 § Under tre år efter registreringen av ett beslut om minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning får vinstutdelning inte beslutas utan tillstånd från Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol. Tillstånd behövs dock inte om aktiekapitalet efter eller i samband med minskningsbeslutet har ökats med minst minskningsbeloppet. I fråga om Bolagsverkets eller domstolens tillstånd gäller 25–29 §§ i tillämpliga delar.
Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen
Inlösenförbehåll
31 § I aktiebolag där aktiekapitalet kan bestämmas till ett lägre eller högre belopp utan ändring av bolagsordningen, kan det tas in förbehåll i bolagsordningen om att aktiekapitalet kan minskas genom inlösen av aktier (inlösenförbehåll). Förbehållet får inte utformas så att aktiekapitalet kan minskas under minimikapitalet.
Ett inlösenförbehåll skall ange dels ordningen för inlösen, dels inlösenbeloppet eller grunderna för dess beräkning.
Om förbehållet införs genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse aktier som tecknas eller ges ut efter det att ändringen har registrerats.
Majoritetskrav
32 § Vid bolagsstämmans beslut om minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll gäller 7 kap. 40 §.
Tillstånd till minskning av aktiekapitalet
33 § Bestämmelserna i 23–29 §§ skall tillämpas också vid sådan minskning av aktiekapitalet som sker med stöd av inlösenförbehåll.
Tillstånd till minskning behövs dock inte, om
1. minskningen genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte överstiger vad som är disponibelt enligt 17 kap. 3 § första stycket, och
2. ett belopp som motsvarar minskningsbeloppet avsätts till reservfonden.
Registrering m.m.
34 § Vid beslut om minskning enligt förbehåll i bolagsordningen skall 19–22 §§ tillämpas. I de fall som avses i 33 § andra stycket skall styrelsen dock, när beslut har fattats om inlösen av aktier och avsättning till reservfonden, genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret.
Minskning av reservfonden
Minskningsändamål
35 § Minskning av reservfonden får ske för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten,
2. ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission av aktier, och
3. återbetalning till aktieägarna eller annat ändamål, om Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol med tillämpning av 23–29 §§ ger tillstånd till minskningen.
Beslutsordning
36 § Beslut om minskning av reservfonden fattas av bolagsstämman.
Vid bolagsstämmans beslut gäller 7 kap. 40 §.
21 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.
Lån m.m. till närstående
Lån till aktieägare m.fl.
1 § Om inte annat följer av 2 §, får ett aktiebolag inte lämna penninglån till
1. den som äger aktier i bolaget eller i annat bolag i samma koncern,
2. den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern,
3. den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till den som avses i 1 eller 2,
4. den som är besvågrad med den som avses i 1 eller 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
5. en juridisk person över vilken en person som avses i 1–4, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.
2 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte om
1. gäldenären är en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund,
2. gäldenären är ett företag i en koncern i vilken det långivande bolaget ingår,
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och bolaget lämnar lånet av rent affärsmässiga skäl, eller
4. lånet har tagits upp av Riksgäldskontoret enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning.
Med koncern som avses i första stycket 2 likställs annan företagsgrupp av motsvarande slag i vilken moderorganisationen är
1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078),
2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
3. kommun, landsting eller kommunalförbund. Bestämmelserna i 1 § gäller inte heller lån till en aktieägare eller dennes närstående, om låntagarens och dennes närståendes sammanlagda aktieinnehav i bolaget inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.
Ställande av säkerhet
3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ om penninglån tillämpas även i fråga om att ställa säkerhet för penninglån.
Innehav i investeringsfond
4 § Den som innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 1 och 2 §§ inte som aktieägare.
Lån till förvärv av aktier
Lån till förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern
5 § Ett aktiebolag får inte ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet för lån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i 1 § skall förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern.
6 § Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot förskott, lån eller säkerhet enligt 5 §, om
1. värdet av det erbjudna förskottet, lånebeloppet eller säkerheten, tillsammans med tidigare förskott, lån och säkerheter enligt denna paragraf från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger två prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och
2. erbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget samt, i fråga om förskott eller lån, innebär att det erbjudna beloppet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar.
Förskott, lån eller säkerhet enligt första stycket får inte lämnas, om det inte därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet. Vid beräkningen av om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet skall förskott och lån enligt första stycket behandlas som fordringar utan värde samt säkerheter enligt första stycket behandlas som bolagets skuld.
Även om det inte finns något hinder enligt andra stycket får förskott, lån eller säkerhet lämnas endast i den mån det framstår som försvarligt med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Innehav i investeringsfond
7 § Den som förvärvar eller innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 5 § inte som förvärvare av aktier.
Dispens
8 § Skatteverket får medge undantag från förbuden i 1, 3 och 5 §§. Undantag från 3 § får medges endast om det finns synnerliga skäl. Undantag från 5 § får medges endast om det behövs på grund av särskilda omständigheter.
För aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frågor om undantag enligt första stycket av inspektionen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 12 §.
9 § Bolagets kända borgenärer skall höras över en ansökan om undantag enligt 8 §. Om en borgenär begär det, skall hans eller hennes fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan ansökan får bifallas.
Första stycket gäller inte, om borgenärernas ställning uppenbarligen inte påverkas av att undantag medges.
Förteckning över lån m.m.
10 § Styrelsen och den verkställande direktören skall varje räkenskapsår upprätta en särskild förteckning över
1. förskott, lån och säkerheter som har lämnats med stöd av undantag som har medgetts enligt 8 §, samt
2. lån och säkerheter som har lämnats med stöd av bestämmelsen i 2 § första stycket 3.
Förteckningen skall avse förskott, lån och säkerheter som har lämnats under räkenskapsåret eller som finns kvar från tidigare räkenskapsår. I förteckningen skall anges namnen på de personer till vilka förskott eller lån har lämnats eller för vilka säkerhet har ställts.
Den myndighet som avses i 8 § får besluta att förskott, lån eller säkerhet som avses i första stycket inte behöver tas upp i förteckningen.
Förteckningen skall bevaras under minst tio år efter utgången av det räkenskapsår som förteckningen avser.
Rättsföljderna vid olagligt lämnande av lån eller ställande av säkerhet
11 § Om ett aktiebolag har gett förskott eller lämnat lån i strid med bestämmelserna i detta kapitel, skall mottagaren återbära vad han eller hon har uppburit. Har säkerhet ställts i strid med bestämmelserna i detta kapitel, gäller rättshandlingen inte mot bolaget, om bolaget visar att mottagaren av säkerheten insåg eller bort inse att den var olaglig.
Särskilda bestämmelser om publika aktiebolag
12 § I fråga om publika aktiebolag får undantag enligt 8 § inte medges för förvärv av aktier i det bolag som lämnar förskott eller lån eller ställer säkerhet.
22 kap. Inlösen av minoritetsaktier
Förutsättningar för inlösen
22 kap. 1 §
1 § En aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsaktieägaren) har rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren.
Bestämmelserna i första stycket och i övrigt i detta kapitel om majoritetsaktieägare i ett aktiebolag gäller även den som tillsammans med ett eller flera dotterföretag innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bolaget och den vars dotterföretag innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bolaget. Finns det flera som uppfyller dessa förutsättningar, skall bestämmelserna i detta kapitel tillämpas enbart på den som är närmast överordnad bolaget.
Med dotterföretag som avses i andra stycket likställs juridisk person över vilken en majoritetsaktieägare som inte är ett svenskt aktiebolag utövar inflytande på det sätt som anges i 1 kap. 11 §.
Lösenbeloppet
Lösenbeloppets storlek
2 § Om frågan om lösenbeloppet för en aktie som skall lösas in enligt detta kapitel är tvistig, skall lösenbeloppet bestämmas med tillämpning av andra–fjärde styckena.
Lösenbeloppet för en aktie skall bestämmas så att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För en aktie som är föremål för handel vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
Lösenbeloppet skall bestämmas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då begäran om prövning av skiljemän enligt 5 § gjordes. Om det finns skäl för det, får beloppet i stället bestämmas med hänsyn till förhållandena vid en tidpunkt som infaller tidigare.
Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser, skall lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
Ränta på lösenbeloppet
3 § En aktieägare har rätt till ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på lösenbeloppet från den dag någon av parterna begärde att tvisten skulle prövas av skiljemän till dess att den dom, där lösenbeloppet har fastställts, har vunnit laga kraft. För tiden därefter fram till dess att lösenbeloppet betalas har aktieägaren rätt till ränta enligt 6 § samma lag. I
fråga om bolag som inte är avstämningsbolag skall dock sådan ränta inte betalas för tiden innan aktiebrev med anteckning om överlåtelse eller lösenbevis har överlämnats till majoritetsaktieägaren.
Rätten till lösenbeloppet
4 § Rätten till lösenbeloppet skall antas tillkomma den som till majoritetsaktieägaren överlämnar ett aktiebrev med anteckning om överlåtelse eller ett lösenbevis enligt 13 § andra stycket. I avstämningsbolag skall rätten antas tillkomma den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är
1. registrerad som ägare till aktierna, eller
2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösenbeloppet.
Talan i inlösentvist
5 § En tvist om huruvida det finns en rätt eller skyldighet till inlösen eller om lösenbeloppets storlek skall prövas av tre skiljemän. Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Talan i en inlösentvist får tas upp till prövning om den avser
1. fastställelse av rätt eller skyldighet till inlösen,
2. fastställelse av lösenbeloppets storlek, eller
3. förpliktelse för majoritetsaktieägaren att betala fastställt lösenbelopp till aktieägare vars aktier löses in.
Bestämmelser om talan mot skiljedomen finns i 24 §. Bestämmelserna i denna paragraf hindrar inte att talan mot en utländsk majoritetsaktieägare väcks vid en utländsk domstol.
Särskilda bestämmelser när majoritetsaktieägaren har begärt prövning av skiljemän
Begäran om prövning av skiljemän
6 § Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 § och det inte kan träffas en överenskommelse om detta, skall han eller hon hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten avgörs av skiljemän och uppge sin skiljeman.
Bolagets underrättelse till minoritetsaktieägarna
7 § Styrelsen skall genast efter det att den har mottagit en begäran enligt 6 § genom kungörelse underrätta de aktieägare, som lösningsanspråket riktas mot, om att inlösen har begärts. I underrättelsen skall aktieägarna ges tillfälle att senast två veckor från kungörelsen skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget.
Underrättelsen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Underrättelsen skall även
sändas med brev till varje aktieägare som lösningsanspråket riktas mot och vars postadress är känd för bolaget.
I fråga om publika aktiebolag gäller 28 § i stället för andra stycket första meningen.
Ansökan om god man
8 § Om inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, som lösningsanspråket riktas mot, inom den tid som anges i underrättelsen enligt 7 § har uppgett en gemensam skiljeman, skall styrelsen hos Stockholms tingsrätt ansöka om att en god man utses.
En sådan ansökan skall prövas skyndsamt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
Vem som kan utses till god man
9 § Den som utses till god man skall vara lämplig för uppdraget.
Den gode mannens uppgifter
10 § Den gode mannen skall
1. utse en gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna, och
2. i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. Den gode mannen skall snarast underrätta bolagets styrelse om valet av skiljeman.
Utöver vad som anges i denna lag, gäller om den gode mannens behörighet vad som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2–6 rättegångsbalken. Den gode mannen är vidare behörig att framställa yrkande om fullgörelse enligt 5 § första stycket 3.
11 § Sedan skiljemännen har utsetts, skall de uppmana de aktieägare som själva önskar föra sin talan att inom två veckor anmäla detta till skiljenämndens ordförande. I fråga om denna uppmaning skall 7 § andra stycket tillämpas.
I fråga om publika aktiebolag gäller 28 § i stället för 7 § andra stycket första meningen.
Förhandstillträde
12 § Innan frågan om lösenbeloppet slutligt har prövats, får skiljemännen eller, sedan talan har väckts vid domstol enligt 24 §, domstolen på yrkande av majoritetsaktieägaren i en särskild dom besluta om förhandstillträde för majoritetsaktieägaren.
Ett avgörande enligt första stycket får meddelas endast om
1. parterna är ense om att det finns lösningsrätt eller lösningsskyldighet eller det annars står klart att en sådan rätt eller skyldighet finns, och
2. majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet för kommande lösenbelopp och ränta och säkerheten har godkänts av skiljemännen eller domstolen.
Om beslut om förhandstillträde har meddelats, får majoritetsaktieägaren utöva de rättigheter som aktierna ger från och med den tidpunkt då domen om förhandstillträde vinner laga kraft. Vid denna tidpunkt inträder också de rättsverkningar som anges i 13 och 14 §§.
13 § Om det har beslutats om förhandstillträde till aktier i ett bolag som inte är avstämningsbolag, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse. Aktiebrev, som ännu inte har överlämnats till majoritetsaktieägaren ger inte annan rätt för innehavaren än att mot överlämnandet av aktiebrevet få ut lösenbeloppet och ränta.
När en aktieägare överlämnar aktiebrev till majoritetsaktieägaren enligt första stycket är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett skriftligt bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp och ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå
1. att det har utställts av majoritetsaktieägaren, och
2. det antal aktier, i förekommande fall med uppgift om aktieslag, för vilka aktieägaren är berättigad till lösenbelopp.
I fråga om överlåtelse och pantsättning av lösenbevis skall bestämmelserna om emissionsbevis och teckningsoptionsbevis i 11 kap. 7 § tillämpas.
14 § Om det har beslutats om förhandstillträde till aktier i ett avstämningsbolag, skall aktierna, på begäran av majoritetsaktieägaren, registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Samtidigt skall aktieägares rätt till kommande lösenbelopp och ränta registreras enligt samma lag.
Särskild dom i inlösentvist
15 § Är frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen tvistig, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen avgöra frågan genom en särskild skiljedom.
Om ett avgörande om förhandstillträde enligt 12 § har vunnit laga kraft, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen meddela en särskild skiljedom över belopp som har medgetts av majoritetsaktieägaren.
Återkallelse av talan m.m.
Majoritetsaktieägarens skyldighet att fullfölja talan
16 § Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan om inlösen, är majoritetsaktieägaren ändå, om det finns förutsättningar för inlösen enligt 1 §, skyldig att på yrkande av minoritetsaktieägare eller den gode mannen lösa in minoritetsaktieägares aktier.
17 § Om majoritetsaktieägarens lösningsrätt enligt 1 § har bortfallit på grund av majoritetsaktieägarens eller dennes dotterföretags överlåtelser av aktier, är majoritetsaktieägaren ändå på yrkande skyldig att lösa in
motpartens aktier. Yrkande om inlösen får dock i så fall framställas endast beträffande aktie som ägdes av någon annan än majoritetsaktieägaren eller dotterföretag till denne den dag majoritetsaktieägaren begärde att tvisten skulle avgöras av skiljemän. Med dotterföretag likställs en sådan juridisk person som avses i 1 § tredje stycket.
18 § Om det har beslutats om förhandstillträde enligt 12 §, får majoritetsaktieägaren inte därefter återkalla sin talan.
Skyldighet för annan än majoritetsaktieägaren att fullfölja talan
19 § Har någon annan än majoritetsaktieägaren lämnat tvisten för avgörande av skiljemän och återkallar han eller hon sin talan, skall tvisten ändå prövas om majoritetsaktieägaren yrkar det.
Verkningar av en skiljedom avseende lösenbeloppet
20 § När en dom avseende lösenbeloppet har vunnit laga kraft gäller följande. I ett bolag som inte är avstämningsbolag skall ägarna till de aktier som skall lösas in till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse. I ett avstämningsbolag skall, utom i fall som avses i 21 §, aktierna på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Nedsättning av fastställt lösenbelopp
21 § Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i ett sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för en sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Något förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet får inte göras.
Om nedsättning har skett enligt denna paragraf, får majoritetsaktieägaren utöva de rättigheter som aktierna ger från och med den tidpunkt då beloppet sätts ned hos länsstyrelsen.
Ett aktiebrev, som ännu inte har överlämnats till länsstyrelsen, ger inte annan rätt för innehavaren än att mot överlämnandet av aktiebrevet få ut lösenbeloppet och ränta. I avstämningsbolag skall, om nedsättning har skett, aktierna på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Utfärdande av nytt aktiebrev
22 § Har ett aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att majoritetsaktieägaren blev ägare till aktien, skall bolagets styrelse på majo-
ritetsaktieägarens begäran utfärda ett nytt aktiebrev. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det ersätter ett tidigare aktiebrev. Om det tidigare aktiebrevet därefter överlämnas till majoritetsaktieägaren, skall denne överlämna det till bolaget för makulering.
Kostnaderna för skiljeförfarandet
23 § Majoritetsaktieägaren skall svara för ersättningen till skiljemännen och gode mannen samt för andra aktieägares kostnad. Om det finns särskilda skäl, får skiljemännen ålägga annan aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Beträffande aktieägares och den gode mannens kostnader gäller 18 kap. 8 § rättegångsbalken.
Talan mot skiljedom
24 § Part eller god man som är missnöjd med en skiljedom i en inlösentvist har rätt att väcka talan vid Stockholms tingsrätt inom sextio dagar från det att han eller hon fick del av skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
Rättegångskostnader i allmän domstol
25 § I allmän domstol svarar majoritetsaktieägaren för sina egna kostnader och för kostnader som har uppkommit för motpart eller god man genom att majoritetsaktieägaren har fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller vad som sägs i 18 kap. rättegångsbalken om skyldigheten att svara för kostnader i högre rätt.
Om minoritetsaktieägarna helt eller delvis skall svara för rättegångskostnader, skall dessa fördelas efter det antal aktier som var och en innehar. Om det finns särskilda skäl, får domstolen besluta om en annan fördelning. Bestämmelserna i 18 kap. 9 § rättegångsbalken skall inte tillämpas.
Inlösen av teckningsoptioner och konvertibler
26 § En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt enligt 1 § att lösa in återstående aktier i bolaget har rätt att också lösa in teckningsoptioner och konvertibler som bolaget har gett ut. En innehavare av en sådan teckningsoption eller konvertibel har rätt att få denna inlöst av majoritetsaktieägaren, även om denne inte utnyttjar sin rätt till inlösen av aktier.
Har majoritetsaktieägaren enligt 6 § begärt att en tvist om inlösen skall avgöras av skiljemän, får teckningsoptionerna eller konvertiblerna inte utnyttjas för teckning eller konvertering förrän inlösentvisten har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft. Om den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas eller konvertering får ske löper ut dessförinnan, har innehavaren av teckningsoptionen eller konvertibeln ändå
rätt att utnyttja optionen eller konvertibeln under tre månader efter det att avgörandet vann laga kraft.
Bestämmelserna i första och andra styckena skall inte tillämpas, om något annat har föreskrivits i villkoren för emissionen av teckningsoptionerna eller konvertiblerna.
27 § Har majoritetsaktieägaren begärt att såväl en tvist om inlösen av aktier som en tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall avgöras av skiljemän, skall tvisterna handläggas i samma skiljeförfarande.
I en tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall 1– 11 §§ och 15–25 §§ tillämpas.
Om en tvist om inlösen avser såväl aktier som teckningsoptioner eller konvertibler och god man enligt 7 § har utsetts, är denne också behörig att företräda frånvarande innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
28 § I fråga om publika aktiebolag skall en underrättelse enligt 7 § och en uppmaning enligt 11 § kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i den rikstäckande dagstidning som har angetts i bolagsordningen i enlighet med 7 kap. 56 §.
23 kap. Fusion av aktiebolag
Gemensamma bestämmelser
Vad en fusion innebär
1 § Två eller flera aktiebolag kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusion). Vid fusionen upplöses det eller de överlåtande bolagen utan likvidation.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt, övertagande bolag (kombination).
Vid fusion genom absorption av helägt dotterbolag gäller 28–35 §§ i stället för 6–27 §§.
Fusionsvederlag
2 § Vederlaget till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusionsvederlaget) skall bestå av aktier i det övertagande bolaget eller av pengar.
De deltagande bolagens redovisningsvaluta
3 § Fusion får ske endast om överlåtande och övertagande bolag har samma redovisningsvaluta.
Fusion när överlåtande bolag har gått i likvidation
4 § Fusion får ske även om överlåtande bolag har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
Om överlåtande bolag har gått i likvidation, skall likvidatorerna, när en fusionsplan har upprättats enligt 6 eller 28 §, lämna slutredovisning över sin förvaltning. När fusionsplanen har blivit gällande i bolaget, skall slutredovisningen läggas fram på en bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 25 kap. 40 §.
Likvidationen skall anses avslutad när anmälan om fusionen enligt 25 § har registrerats eller tillstånd att verkställa en fusionsplan har registrerats enligt 34 §.
Särskilda rättighetshavares ställning
5 § Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag skall i det övertagande bolaget ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget.
Fusion enligt 1 § andra stycket
Upprättande av fusionsplan
6 § Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag skall upprätta en gemensam, daterad fusionsplan enligt bestämmelserna i 7–13 §§. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen.
Vid kombination utgör fusionsplanen stiftelseurkund för det övertagande bolaget.
Fusionsplanens innehåll
7 § I fusionsplanen skall det för varje bolag anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angivet antal aktier i överlåtande bolag och vilken kontant ersättning som skall lämnas som fusionsvederlag,
3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fusionsvederlaget,
4. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,
6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna, och
7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 11 §.
8 § Vid kombination skall fusionsplanen även innehålla
1. en bolagsordning för det övertagande bolaget, och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
9 § I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall framgå hur fusionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Kompletterande information
10 § Följande handlingar skall fogas till fusionsplanen:
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren och
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554), om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.
Revisorsgranskning av fusionsplanen
11 § För vart och ett av de överlåtande bolagen och, vid absorption, det övertagande bolaget skall fusionsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena skall framgå huruvida fusionsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
I yttrandena skall det särskilt anges,
1. vid absorption, om revisorerna vid sin granskning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda, och
2. vid kombination, om de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen.
12 § En revisor som avses i 11 § skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman i respektive bolag. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagens revisorer.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt 11 § gäller bestämmelserna i 9 kap. 40, 45 och 46 §§.
13 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett bolag som skall delta i fusionen skall ge varje revisor som utför granskning enligt 11 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 11 § mot övriga sådana revisorer.
Registrering av fusionsplanen
14 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
När fusionsplanen skall underställas bolagsstämman
15 § Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, skall fusionsplanen även underställas bolagsstämman i det bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid fusion där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
16 § Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § skall underställas bolagsstämman, gäller följande.
Styrelsen skall hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan skall behandlas. Handlingarna skall hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Majoritetskrav m.m.
17 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Om något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
18 § Om någon av de bolagsstämmor som skall godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
19 § När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag som deltar i fusionen, skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
20 § Det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen skall ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och,
om fusionsplanen har registrerats enligt 14 § första stycket, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 19 § och, i sådana fall som avses i 14 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från en bolagsstämma som avses i 15 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, skall Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
21 § Bolagsverket skall avslå en ansökan enligt 20 § om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen, eller
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 11 § inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
Kallelse på bolagens borgenärer
22 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 20 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla
1. borgenärerna i det övertagande bolaget, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 11 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer,
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte.
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
23 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 22 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, skall verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget skall ha sitt säte.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
24 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan har överlämnats till domstol enligt 23 §, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering av fusionen
25 § Styrelsen för det övertagande bolaget skall anmäla fusionen för registrering i aktiebolagsregistret. Styrelsen skall även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, vilka som har utsetts till styrelseledamöter och revisorer och, i förekommande fall, lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
Fusionens rättsverkningar
26 § När en anmälan om fusion enligt 25 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med fusionen övergår till det övertagande bolaget.
2. Om aktier ingår i fusionsvederlaget, blir aktieägare i överlåtande bolag aktieägare i det övertagande bolaget.
3. Överlåtande bolag upplöses.
4. Vid kombination: det övertagande bolaget anses bildat. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i ett överlåtande bolag hos styrelsen begära att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall skall 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om en sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
Frågan om fusion faller
27 § Bolagsverket skall förklara att frågan om fusion har fallit, om
1. ansökan enligt 20 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 25 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 25 § eller har vägrat registrering.
Absorption av helägt dotterbolag
Fusionsplan
28 § Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bolagens styrelser fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget. De skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av bolagen ange
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,
3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i dotterbolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
4. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör eller till en revisor som utför granskning enligt 29 §.
I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen.
Revisorsgranskning av fusionsplanen
29 § Fusionsplanen skall granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Vid granskningen gäller bestämmelserna i 13 §.
För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. I yttrandena skall revisorerna särskilt ange om de vid sin granskning har funnit att fusionen medför någon fara för att borgenärerna i moderbolaget inte skall få sina fordringar betalda.
Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen. För en revisor som utför granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 12 §.
Registrering av fusionsplanen
30 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall moderbolaget ge in planen med bifogade yttranden för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen.
Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen
31 § Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i moderbolaget begär det, skall fusionsplanen underställas bolagsstämman i detta bolag. En sådan begäran skall framställas inom två veckor från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första och andra styckena gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen.
Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt första stycket skall underställas bolagsstämman, skall bestämmelserna i 16 §, 17 § första stycket och 18 § tillämpas.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
32 § Om fusionsplanen inte skall underställas bolagsstämman i moderbolaget enligt 31 § eller om planen godkänts av bolagsstämman, skall vart och ett av bolagen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om att planen har blivit gällande. I så fall skall bestämmelserna i 19 § tillämpas.
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
33 § Moderbolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in tidigast en och senast två månader efter det att den har blivit gällande hos moderbolaget.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 32 § och, i sådana fall som avses i 30 § andra stycket, att samtliga aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 31 §.
Vid handläggningen av tillståndsärendet gäller bestämmelserna i 20 § tredje stycket samt 21 § första stycket 1 och 22–24 §§. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag avse moderbolag.
Fusionens rättsverkningar
34 § Tillstånd att verkställa en fusionsplan skall registreras i aktiebolagsregistret.
När Bolagsverket registrerar beslutet om tillstånd att verkställa fusionsplanen, inträder följande rättsverkningar.
1. Dotterbolagets tillgångar och skulder övergår till moderbolaget.
2. Dotterbolaget upplöses.
Frågan om fusion faller
35 § Bolagsverket skall förklara att frågan om fusion har fallit, om
1. ansökan enligt 33 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
2. en sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft.
Ogiltighet
36 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en fusionsplan, skall fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar de överlåtande bolagen, eller vid absorption, det eller de överlåtande bolagen och det övertagande bolaget solidariskt.
24 kap. Delning av aktiebolag
Vad en delning innebär
1 § Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delning).
Delning kan ske genom att
1. det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation,
2. en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
Delningsvederlag
2 § Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delningsvederlaget) skall bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar.
De deltagande bolagens redovisningsvaluta
3 § Delning får ske endast om överlåtande och övertagande bolag har samma redovisningsvaluta.
Delning när det överlåtande bolaget har gått i likvidation
4 § Delning får ske även om det överlåtande bolaget har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
Vid delning enligt 1 § andra stycket 1 skall likvidatorerna, när en delningsplan har upprättats enligt 7 §, lämna slutredovisning över sin förvaltning. När delningsplanen har blivit gällande i bolaget skall slutredovisningen läggas fram på en bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 25 kap. 40 §.
Likvidationen skall, i sådana fall som avses i andra stycket, anses avslutad när anmälan om delningen enligt 27 § har registrerats.
Övertagande bolags betalningsansvar
5 § Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen skall överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen. Vid delning enligt 1 § andra stycket 2 svarar dessutom det överlåtande bolaget, dock högst med ett belopp som motsvarar det verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, det eller de övertagande bolagen och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
Särskilda rättighetshavares ställning
6 § Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget skall i övertagande bolag ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget. Detta gäller dock inte om de enligt delningsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av övertagande bolag.
Upprättande av delningsplan
7 § Styrelserna för det överlåtande och det eller de övertagande bolagen skall upprätta en gemensam, daterad delningsplan enligt bestämmelserna i 8–15 §§. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen.
Om de övertagande bolagen eller något av dem skall bildas i samband med delningen, utgör delningsplanen stiftelseurkund.
Delningsplanens innehåll
8 § I delningsplanen skall det för varje bolag anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, behållas av det överlåtande bolaget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
3. hur många aktier i övertagande bolag som skall lämnas för ett angivet antal aktier i det överlåtande bolaget och vilken kontant ersättning som skall lämnas som delningsvederlag,
4. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av delningsvederlaget,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
6. den planerade tidpunkten för upplösningen av det överlåtande bolaget, om detta skall upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande bolag som skall tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av delningen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 13 §,
9. om någon på något annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av övertagande bolag som bildas i samband med delningen, och
10. kostnaderna för delningen och hur dessa skall fördelas på deltagande bolag.
9 § Om ett skriftligt avtal har upprättats rörande en sådan bestämmelse som avses i 8 § 9 eller 10, skall avtalet eller en kopia av avtalet fogas till delningsplanen eller i delningsplanen göras en hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålls tillgängligt för aktieägarna. Innehållet i ett muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i delningsplanen.
10 § Om ett övertagande bolag skall bildas i samband med delningen, skall delningsplanen innehålla
1. en bolagsordning för det övertagande bolaget, och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
11 § I delningsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av delningens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall det framgå hur delningsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Styrelsen i det överlåtande bolaget skall underrätta styrelsen i övertagande bolag, som inte har hållit bolagsstämma enligt 17 §, om väsentliga förändringar i det överlåtande bolagets tillgångar och skulder som har inträffat efter det att delningsplanen upprättades.
Kompletterande information
12 § Följande handlingar skall fogas till delningsplanen:
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren, samt
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554), om delningsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan delningsplanen upprättas.
Revisorsgranskning av delningsplanen
13 § För vart och ett av de deltagande bolagen skall delningsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena skall det framgå huruvida delningsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Det skall också anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
I yttrandena skall det särskilt anges,
1. vid samtliga slag av delning: om revisorerna vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte skall få sina fordringar betalda,
2. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om den del av det överlåtande bolaget som skall övertas av det nybildade bolaget
har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital, och
3. vid delning enligt 1 § andra stycket 2: om det efter delningen fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
Revisorernas yttranden skall fogas till delningsplanen.
14 § För en revisor som utför granskning enligt 13 § gäller bestämmelserna i 23 kap. 12 §.
15 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett bolag som skall delta i delningen skall ge varje revisor som utför granskning enligt 13 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 13 § mot övriga sådana revisorer.
Registrering av delningsplanen
16 § Inom en månad från upprättandet av delningsplanen skall det överlåtande bolaget ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
När delningsplanen skall underställas bolagsstämman
17 § Delningsplanen skall underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, skall delningsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift att delningsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om planens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
Tillhandahållande av delningsplanen m.m.
18 § Om en fråga om godkännande av delningsplan enligt 17 § skall underställas bolagsstämman, gäller följande.
Styrelsen skall hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i
delningen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma som skall behandla frågan. Handlingarna skall hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Om det har inträffat väsentliga förändringar i det överlåtande bolagets tillgångar och skulder efter det att delningsplanen upprättades, skall styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av delningsplanen avgörs.
Majoritetskrav m.m.
19 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och något av de övertagande bolagen är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av delningsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
20 § Om någon av de bolagsstämmor som skall godkänna delningsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om delning.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
21 § När delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag som deltar i delningen, skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att planen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över delningsplanen har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen
22 § Det överlåtande bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om delningsplanen har registrerats enligt 16 §, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av delningsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 21 § och, i sådana fall som avses i 16 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat delningsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 17 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, skall Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
23 § Bolagsverket skall avslå en ansökan enligt 22 §,
1. vid samtliga slag av delning: om delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. vid samtliga slag av delning: om delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som skall övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid delning enligt 1 § andra stycket 2: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
Kallelse på bolagens borgenärer
24 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 22 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla
1. borgenärerna i övertagande bolag, om revisorerna i yttrande över delningsplanen enligt 13 § har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer,
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte.
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen
25 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 24 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa delningsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, skall verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det överlåtande bolaget skall ha sitt säte.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen
26 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av delningsplan har överlämnats till allmän domstol enligt 25 §, skall tillstånd lämnas, om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering av delningen
27 § Styrelserna för de övertagande bolagen skall gemensamt anmäla delningen för registrering i aktiebolagsregistret. För bolag som tidigare är införda i aktiebolagsregistret, skall anmälan även innehålla uppgift om aktiekapitalets ökning. Om bolaget skall nybildas i samband med delningen, skall i anmälan även anges vilka som har utsetts till styrelseledamöter, revisorer och, i förekommande fall, lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
Delningens rättsverkningar
28 § När en anmälan om delning enligt 27 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med fusionen övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
2. Om aktier ingår i delningsvederlaget, blir aktieägare i det överlåtande bolaget aktieägare i övertagande bolag.
3. Överlåtande bolag, som skall upplösas genom delningen, är upplöst.
4. Övertagande bolag, som skall bildas genom delningen, anses bildade. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i överlåtande bolag som har upplösts genom delningen begära hos styrelsen att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga
om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall skall 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
Frågan om delning faller
29 § Bolagsverket skall förklara att frågan om delning har fallit, om
1. ansökan enligt 22 § om tillstånd att verkställa delningsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller en sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 27 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 27 § eller har vägrat registrering.
Ogiltighet
30 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, skall delningen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på övertagande bolags vägnar efter det att det överlåtande bolaget har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
25 kap. Likvidation och konkurs
Frivillig likvidation
Bolagsstämmans beslut om likvidation
1 § Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Majoritetskrav
2 § Ett beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt, om det har biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat föreskrivs i bolagsordningen. Även om det i bolagsordningen föreskrivs kvalificerad majoritet för beslut om likvidation, fattas dock ett sådant beslut med sådan majoritet som anges i första stycket, när det finns grund för tvångslikvidation enligt 11, 12 eller
17 §.
Förslag till beslut
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om likvidation, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget till beslut skall följande uppgifter anges:
1. skälen för att bolaget skall gå i likvidation och vilka alternativ till likvidation som finns,
2. från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator.
4 § Om frågan om likvidation inte skall behandlas på årsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Kallelsens innehåll
5 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange det huvudsakliga innehållet i förslaget till beslut om likvidation.
Tillhandahållande av förslaget till beslut
6 § Styrelsen skall hålla förslaget till beslut om likvidation, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 4 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om likvidation skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Innehållet i bolagsstämmans beslut
7 § Bolagsstämmans beslut om likvidation skall innehålla de uppgifter som framgår av 3 § andra stycket 2 och, i förekommande fall, 5.
Registrering
8 § Bolagsstämman skall vidta åtgärder för att beslutet om likvidation genast anmäls för registrering i aktiebolagsregistret.
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
9 § Bolagsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag bolagsstämman bestämmer. Om inte bolagsordningen föreskriver en senare dag, får dagen inte sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångslikvidation enligt 11, 12 eller 17 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
Allmänt om tvångslikvidation
10 § I 11 § finns bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall skall besluta om likvidation. I 12, 17, 21, 50 och 51 §§ finns bestämmelser om att allmän domstol i vissa fall skall besluta om likvidation.
Bolagsverkets och domstolens beslut skall registreras i aktiebolagsregistret.
Tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut
11 § Bolagsverket skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som skall finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte till Bolagsverket har kommit in med årsredovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i kronor i stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som inte står i överensstämmelse med 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 § och bolaget inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 § är skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital enligt 1 kap. 5 § eller, ifråga om publika aktiebolag, 14 §.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket och avgift som har påförts enligt 26 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Tvångslikvidation på grund av bestämmelse i bolagsordningen
12 § Allmän domstol skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om bolaget enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation.
En fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av tingsrätten på anmälan av Bolagsverket eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist, m.m.
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
13 § Styrelsen skall genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning
1. när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, eller
2. när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.
Kontrollbalansräkningens innehåll
14 § En kontrollbalansräkning skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får följande justeringar göras.
1. Tillgångar får tas upp till ett högre värde och avsättningar och skulder tas upp till ett lägre värde än i den ordinarie redovisningen, om de värderingsprinciper som används vid upprättande av kontrollbalansräkningen är förenliga med god redovisningssed. Pensionsåtaganden som enligt 8 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. har redovisats under en delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser får dock inte tas upp till lägre belopp än vad som är tillåtet enligt 7 § samma lag.
2. Tillgångar får redovisas till nettoförsäljningsvärdet.
3. Skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning behöver inte redovisas, om stödet, i händelse av konkurs eller likvidation, skall betalas tillbaka först sedan övriga skulder har betalats. Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och uppskjuten skatteskuld. Justeringar enligt första och andra styckena skall redovisas särskilt. Kontrollbalansräkningen skall undertecknas av styrelsen.
Första kontrollstämman
15 § Om kontrollbalansräkningen utvisar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt utfärda kallelse till en bolagsstämma som skall pröva om bolaget skall gå i likvidation (första kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.
Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna skall läggas fram på stämman.
Andra kontrollstämman
16 § Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.
Styrelsen skall inför den andra kontrollstämman upprätta en ny kontrollbalansräkning enligt 14 § och låta bolagets revisor granska den. Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av bolagets revisor över denna skall läggas fram på stämman.
Beslut om tvångslikvidation
17 § Allmän domstol skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. någon andra kontrollstämma inte hålls inom den tid som anges i 16 § första stycket, eller
2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation.
I sådana fall som avses i första stycket skall styrelsen ansöka hos tingsrätten om beslut om likvidation. Ansökan skall göras inom två veckor från den andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den tidpunkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor i bolaget eller en aktieägare.
Beslut om likvidation skall inte meddelas, om det under ärendets handläggning vid tingsrätten visas att en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på en bolagsstämma.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Personligt betalningsansvar för bolagets företrädare
18 § Om styrelsen har underlåtit att
1. i enlighet med 13 § upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning enligt 14 §,
2. i enlighet med 15 § sammankalla en första kontrollstämma, eller
3. i enlighet med 17 § ansöka hos tingsrätten om att bolaget skall gå i likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser som därigenom uppkommer för bolaget.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar att han eller hon inte har varit försumlig.
I sådana fall som avses i 13 § 1 gäller ansvaret enligt första stycket 1 endast om bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. Ansvaret gäller inte om bolagets eget kapital hade stigit över denna gräns efter den angivna tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara upprättad.
Personligt betalningsansvar för aktieägare
19 § En aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation enligt 17 § första stycket deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet ansvarar solidariskt med dem som svarar enligt 18 § för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter den tidpunkt som anges i 17 § andra stycket.
Ansvarsperiodens slut
20 § Ansvaret enligt 18 och 19 §§ omfattar inte förpliktelser som uppkommer sedan
1. en ansökan enligt 17 § andra stycket har gjorts,
2. en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår till det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på bolagsstämma, eller
3. bolagsstämman, Bolagsverket eller domstol har beslutat om likvidation.
Tvångslikvidation och inlösen på grund av majoritetsmissbruk
Likvidation
21 § Om en aktieägare genom att missbruka sitt inflytande i bolaget uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan allmän domstol på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall gå i likvidation, om det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller någon annan anledning.
Om en aktieägare, sedan en talan enligt första stycket har väckts, för sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som har väckt talan fullfölja denna.
Inlösen av aktier
22 § I det fall som avses i 21 § kan domstolen på yrkande av bolaget i stället för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in kärandens aktier. Om bolaget inte löser in aktierna inom den tid som domstolen har fastställt, skall domstolen på talan av den vars aktier skulle ha lösts in besluta att bolaget skall gå i likvidation.
När domstolen prövar bolagets yrkande skall den ta särskild hänsyn till de anställdas och borgenärernas intressen. Inlösen får inte ske om bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, efter inlösen skulle understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet.
Syssloman
23 § Om talan har väckts enligt 21 § och det finns en påtaglig risk att fortsatt missbruk väsentligt skadar kärandens rätt, får domstolen utse en eller flera sysslomän att i styrelsens och den verkställande direktörens ställe förvalta bolaget till dess att domstolens beslut i frågan om likvidation har vunnit laga kraft. Beslutet att utse en syssloman gäller omedelbart. Beslutet skall registreras i aktiebolagsregistret.
Handläggningen av frågor om likvidation
Handläggning hos Bolagsverket
24 § I ett ärende enligt 11 § skall Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Bolagsverket skall kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Handläggning hos allmän domstol
25 § I ett ärende enligt 12 eller 17 § skall domstolen förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande till domstolen inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Domstolen skall kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Avgift
26 § Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1, skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast om Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om
den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Om det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, skall avgiftsbeslutet upphävas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
27 § Bolaget skall befrias från avgiften enligt 26 § om den underlåtenhet som har föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat råda över. Bolaget skall också befrias från avgiften om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om befrielse från avgift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.
Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Beslut om att utse eller entlediga en likvidator
Beslut att utse en likvidator
28 § En domstol skall utse en eller flera likvidatorer när den beslutar om likvidation.
Bolagsverket skall utse en eller flera likvidatorer när
1. verket beslutar om likvidation,
2. verket har registrerat ett beslut om likvidation enligt 8 §, och
3. ett bolag i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld behörig likvidator. Ett beslut att utse en likvidator skall registreras. Den som utses till likvidator skall vara lämplig för uppdraget. Den som har ingått i bolagets ledning eller som genom aktieinnehav har utövat ett bestämmande inflytande över bolaget får utses till likvidator endast om det finns särskilda skäl.
Beslut att entlediga en likvidator
29 § Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, skall likvidatorn entledigas. En likvidator skall också entledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En likvidator entledigas av domstol eller, om likvidatorn har utsetts av Bolagsverket och själv begär att bli entledigad, av Bolagsverket.
En ansökan om att domstol skall besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en aktieägare eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator skall genast utse en ny. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.
Genomförandet av likvidationen
Likvidatorns ställning
30 § En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidatorn, om inte annat följer av detta kapitel.
Om bolagsstämman har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, företräds bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, den verkställande direktören till dess att en likvidator har utsetts.
Revision och annan granskning under likvidationen
31 § Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 9 och 10 kap. skall tillämpas under likvidationen.
Revisorn skall i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvidationen fördröjs i onödan.
Bolagsstämmans ställning under likvidationen
32 § Bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma gäller även under likvidationen, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller av ändamålet med likvidationen.
Redovisning för tiden innan likvidator utsågs
33 § När bolaget har gått i likvidation och en likvidator har utsetts, skall styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa sin förvaltning av bolagets angelägenheter under den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma. Redovisningen skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning och granskas enligt bestämmelserna om revision i 9 kap. denna lag. Redovisningen och revisionsberättelsen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna i 7 kap. 11 § 3 och 25 § om stämmans behandling av frågan om ansvarsfrihet och om tillhandahållande av handlingar inför stämman skall tillämpas.
Om den tid som redovisningen skall avse omfattar även föregående räkenskapsår, skall det upprättas en särskild redovisning för det året och, om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, en särskild koncernredovisning.
Kallelse på okända borgenärer
34 § Likvidatorn skall snarast efter det att han eller hon har tillträtt ansöka om kallelse på bolagets okända borgenärer enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.
Avvecklingen av rörelsen
35 § Så snart det kan ske skall likvidatorn genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt betala bolagets skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig ny anställning.
Obestånd
36 § Om bolaget är på obestånd, skall likvidatorn ansöka om att bolaget försätts i konkurs.
Redovisning under likvidationen
37 § Likvidatorn skall för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning, som skall läggas fram på årsstämman. I fråga om stämman och redovisningen skall följande bestämmelser inte tillämpas:
7 kap. 11 § 2 denna lag, 2 kap. 1 § andra stycket, 5 kap.18–25 §§, 6 kap.2 och 5 §§årsredovisningslagen (1995:1554), samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen får det egna kapitalet tas upp i en post. Balansräkningen skall innehålla uppgift om aktiekapitalet, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i balansräkningen, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som väsentligt avviker från vad som har redovisats som skuld, skall det beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna om koncernredovisning och om delårsrapport i tillämplig lag om årsredovisning skall inte tillämpas på bolag i likvidation.
Skifte
38 § När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända borgenärer har löpt ut och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorn skifta bolagets återstående tillgångar. Om det råder tvist om en skuld eller om en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan orsak inte
kan betalas, skall pengar sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.
Talan mot skifte
39 § En aktieägare som är missnöjd med skiftet får väcka talan mot bolaget senast tre månader efter det att slutredovisning enligt 40 § lades fram på bolagsstämma.
Om skiftet ändras till följd av en talan enligt första stycket, skall den som har uppburit för mycket återbära överskjutande del. På värdet av den egendom som skall återbäras skall mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att egendomen lämnades ut till dess att ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag. Om det uppkommer brist vid återbäringen, är de personer som har medverkat till skiftet ansvariga för denna enligt bestämmelserna i 17 kap. 7 §.
Slutredovisning
40 § När uppdraget som likvidator har fullgjorts, skall likvidatorn så snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Tillsammans med berättelsen skall lämnas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall lämnas till bolagets revisor. Revisorn skall inom en månad därefter lämna en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
När revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorn, skall han eller hon genast kalla aktieägarna till en bolagsstämma för granskning av slutredovisningen. Förvaltningsberättelsen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Bolagsstämman skall fatta beslut angående ansvarsfrihet för likvidatorn. I fråga om beslutet gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § andra stycket.
Bolagets upplösning
41 § När likvidatorn har lagt fram slutredovisningen, är bolaget upplöst. Likvidatorn skall genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Kopior av de handlingar som anges i 40 § tredje stycket skall bifogas anmälan.
Preskription av rätt till andel i tillgångarna
42 § En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades fram på bolagsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna.
Med tillämpning av 44 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bolagets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna skall tillfalla Allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
43 § Trots bestämmelserna i 41 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier hos likvidatorn begära bolagsstämma för behandling av en fråga om talan om skadestånd till bolaget enligt 29 kap. 1–3 §§. I så fall skall bestämmelsen i 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas.
Fortsatt likvidation
44 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt 41 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsätta.
Likvidatorn skall genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i aktiebolagsregistret. Kallelse till den första bolagsstämman efter återupptagandet skall ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället skall tillfalla Allmänna arvsfonden.
Upphörande av likvidation
45 § Om bolaget har gått i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut eller, i de fall som avses i 17 § och 51 § första stycket, på grund av domstols beslut, kan stämman sedan bolagets revisor har yttrat sig besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 11 eller 12 §,
2. bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, enligt revisorns yttrande inte uppgår till det registrerade aktiekapitalet, eller
3. utskiftning har ägt rum. När bolagsstämman beslutar att likvidationen skall upphöra, skall den samtidigt välja styrelse.
Likvidatorn skall se till att beslutet om att likvidationen skall upphöra och valet av styrelse genast anmäls för registrering i aktiebolagsregistret. Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.
46 § Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit upphävt genom en domstols dom eller beslut som har vunnit laga kraft, skall likvidatorn genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret samt, om det upphävda likvidationsbeslutet är sådant som avses 11, 12, 17 eller 21 §, kalla till bolagsstämma för val av styrelse.
47 § När en likvidation har upphört enligt 45 eller 46 §, skall 40 § tillämpas. Kopior av de handlingar som anges i 40 § tredje stycket skall ges in till Bolagsverket.
Konkurs
Registrering
48 § Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion skall registreras i aktiebolagsregistret.
Företrädare för bolaget i dess egenskap av konkursgäldenär
49 § Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid konkursens början. Bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning gäller dock även under konkursen.
Bolagets upplösning efter konkurs
50 § Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen eller väcks talan mot bolaget eller uppkommer det av annat skäl behov av en likvidationsåtgärd, skall allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första bolagsstämman efter beslutet skall ske enligt 44 § andra stycket.
Likvidation efter överskottskonkurs m.m.
51 § Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ackord har fastställts, skall allmän domstol i samband med att konkursen avslutas besluta att bolaget skall gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen fortsätta enligt 44 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första stycket.
26 kap. Byte av bolagskategori
Byte från privat till publikt aktiebolag
1 § Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 7 kap. om ändring av bolagsordningen.
2 § Om den bolagsstämma som skall besluta om byte enligt 1 § hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för
vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, skall det på bolagsstämman läggas fram uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554). I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.
3 § Ett beslut enligt 1 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Beslutet får registreras endast om
1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,
2. ett yttrande visas upp, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, av vilket det framgår att det finns täckning för det registrerade aktiekapitalet, och
3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 7 §§ om ett publikt aktiebolags firma.
4 § Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt när beslutet om att bolaget skall vara publikt har registrerats.
5 § Bestämmelserna i 2 kap. 29–31 §§ tillämpas också när ett aktiebolag som har blivit publikt enligt 4 § inom två år från registreringen av beslutet träffar avtal som avses i 2 kap. 29 §.
Byte från publikt till privat aktiebolag
6 § Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 7 kap. om ändring av bolagsordningen. Beslutet är dock giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
7 § Ett beslut enligt 6 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma.
8 § Ett publikt aktiebolag skall anses ha blivit privat när beslutet om byte till privat aktiebolag har registrerats.
27 kap. Registrering
Aktiebolagsregistret
1 § Bolagsverket skall föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning.
Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag skall registreras i bankregistret. När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, skall hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret.
Handläggning av registreringsärenden
2 § Om den som har gjort en registreringsanmälan inte har följt vad som gäller om anmälan, skall Bolagsverket förelägga honom eller henne att yttra sig i frågan eller vidta rättelse inom viss tid. Detsamma gäller, om verket finner att det beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälan
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen, eller
3. i något viktigare hänseende är otydligt eller vilseledande formulerat. Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande enligt första stycket, skall anmälan skrivas av. En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.
Om det även sedan anmälaren har yttrat sig finns hinder för registrering som anmälaren har haft tillfälle att yttra sig över, skall Bolagsverket vägra registrering. Om det finns skäl för det, får dock verket ge den som har gjort anmälan tillfälle att yttra sig på nytt innan beslut fattas i ärendet.
Trots bestämmelserna i första–tredje styckena får ett bolagsstämmobeslut registreras, om det enligt 7 kap. 51 § första stycket inte längre är möjligt att föra talan mot beslutet.
Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar
3 § Bolagsverket skall genast kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har registrerats i aktiebolagsregistret. Beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion skall dock inte kungöras enligt denna lag.
En kungörelse som avser en ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall endast ange ändringens art.
Verkan av registrering och kungörande
4 § Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har förts in i aktiebolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 3 § har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Detta gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom eller henne att känna till det som har kungjorts.
I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder som har vidtagits innan sådant kungörande som avses i första stycket har skett, kan bolaget inte åberopa det förhållande som blivit eller bort bli infört i registret mot någon annan än den som bolaget visar har känt till förhållandet.
Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte överensstämmer med vad som har införts i aktiebolagsregistret, kan bolaget inte
åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Tredje man kan dock åberopa kungörelsens innehåll mot bolaget, om bolaget inte visar att han eller hon kände till vad som har förts in i aktiebolagsregistret.
5 § Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller verkställande direktör har förts in i aktiebolagsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 3 §, kan bolaget inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Detta gäller dock inte, om bolaget visar att tredje man kände till felet eller bristen.
Avregistrering av obehöriga företrädare
6 § Om en styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare, annan ställföreträdare för bolaget, revisor eller lekmannarevisor har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fått näringsförbud, skall Bolagsverket stryka ställföreträdaren, revisorn eller lekmannarevisorn ur aktiebolagsregistret. Detsamma gäller om godkännandet eller auktorisationen för en revisor upphör att gälla.
Avregistreringen skall ske omedelbart
1. vid beslut om konkurs,
2. vid beslut om tillfälligt näringsförbud, eller
3. om det i samband med ett beslut att avslå ansökan om fortsatt godkännande eller auktorisation av revisor eller ett beslut att upphäva godkännande eller auktorisation av revisor har bestämts att beslutet skall gälla omedelbart.
I övrigt skall avregistrering ske när beslutet har vunnit laga kraft.
Avregistrering av firma
7 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma ur aktiebolagsregistret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.
Ändring av aktiekapitalet m.m.
8 § Beslut om ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet eller om antalet aktier skall registreras samtidigt med beslut om ökning eller minskning av aktiekapitalet, om ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller minskningen av aktiekapitalet är nödvändig för att aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen.
Bemyndiganden
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag.
28 kap. Aktiebolags firma
Firma
1 § Ett aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkortningen AB.
Firman skall tydligt skilja sig från annan firma som tidigare har registrerats i aktiebolagsregistret eller filialregistret och ännu är bestående.
Om bolagets firma skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bolagsordningen.
2 § Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.
I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.
Bifirma
3 § Bolagets styrelse kan anta bifirma. Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i en bifirma.
Övriga bestämmelser om firma
4 § För registrering av aktiebolags firma gäller, utöver vad som framgår av 1–3 §§, vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.
Uppgifter om firma m.m. i brev, fakturor och orderblanketter
5 § Ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets firma, den ort där styrelsen har sitt säte samt bolagets organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Om bolaget har gått i likvidation, skall också detta anges.
Underskrifter
6 § Skriftliga handlingar som utfärdas för ett aktiebolag skall undertecknas med bolagets firma, om firman inte framgår på något annat sätt.
Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelser enligt handlingen som för egen skuld. Detta gäller dock inte, om det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats på bolagets vägnar. Det gäller inte heller, om
1. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och
2. mottagaren av handlingen får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personlig ansvarighet gällande mot undertecknarna av handlingen.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
7 § Ett publikt aktiebolags firma skall följas av beteckningen (publ), om det inte av bolagets firma framgår att bolaget är publikt. Firman får inte innehålla ordet privat.
29 kap. Skadestånd
Stiftares, styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar
1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
Revisors, lekmannarevisors och särskild granskares skadeståndsansvar
2 § En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon skall även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § denna lag och 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt svarar dock revisorn endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga.
Aktieägares skadeståndsansvar
3 § En aktieägare skall ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
Aktieägares inlösenskyldighet vid missbruk
4 § Om det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt, är en aktieägare som avses i 3 § också skyldig att lösa in skadelidande aktieägares aktier. Lösenbeloppet skall bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter.
Jämkning av skadestånd
5 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
Gemensamt skadeståndsansvar
6 § Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 5 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får återkrävas av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Talan om skadestånd till bolaget
7 § Talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§ får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet.
8 § En uppgörelse i fråga om skadeståndsskyldighet till bolaget enligt 1– 3 §§ får träffas endast av bolagsstämman och endast under förutsättning att inte ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget röstar mot förslaget om uppgörelse.
Om en aktieägare för skadeståndstalan för bolagets räkning, får en uppgörelse inte träffas utan hans eller hennes samtycke.
9 § Ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget får i eget namn föra talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§. Om en aktieägare sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.
Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av bolaget för kostnader som täcks av vad som har kommit bolaget till godo genom rättegången.
Tiden för att väcka talan
10 § Talan för bolagets räkning mot en styrelseledamot eller den verkställande direktören om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolagsstämman.
11 § Har bolagsstämman beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra en skadeståndstalan utan att aktieägare till sådant antal som anges i 7 § har röstat emot det eller har tiden för att väcka talan gått ut enligt 10 §, får talan enligt 7 eller 9 § ändå väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på.
Att tiden för att väcka talan kan vara begränsad även i sådana fall som avses i första stycket framgår av 13 §.
12 § Trots bestämmelserna i 7–11 §§ får styrelsen föra en skadeståndstalan som grundas på brott.
13 § Talan för bolagets räkning enligt 1–3 §§ som inte grundas på brott får inte väckas mot
1. en stiftare sedan fem år har förflutit från bolagets bildande,
2. en styrelseledamot eller den verkställande direktören sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan grundas på fattades eller vidtogs,
3. en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,
4. en lekmannarevisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som granskningsrapporten avser,
5. en särskild granskare sedan fem år har förflutit från den dag när yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på bolagsstämman,
6. en aktieägare sedan två år har förflutit från beslut eller åtgärder som talan grundas på.
Konkursbos rätt att föra talan
14 § Om bolaget har försatts i konkurs efter en ansökan som har gjorts innan den tid som anges i 13 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1–3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 7, 8 eller 10 §. Efter utgången av den tid som anges i 13 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.
30 kap. Straff och vite
Straff
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 7 eller 8 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 kap. 18 § andra meningen, 20 § första stycket eller 21 § andra stycket, eller
4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 21 kap. 1, 3, 5 eller
10 §.
En central värdepappersförvarares underlåtenhet att fullgöra de uppgifter som anges i 5 kap. 12 § andra stycket skall inte medföra ansvar enligt första stycket 2.
Till straff som anges i första stycket döms också den som uppsåtligen medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i strid med 8 kap. 12 eller 32 §, om åtgärden är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolaget. Detsamma gäller den som uppsåtligen åtar sig ett sådant uppdrag i strid med 8 kap. 12 eller 32 §.
Trots vad som sägs i 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 21 kap. 1, 3 eller 5 § dömas ut, om den misstänkte har häktats eller fått del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I de fall som avses i 9 kap. 41 § och 10 kap. 16 § skall det inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Vite
2 § Bolagsverket kan vid vite förelägga den verkställande direktören eller en styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att
1. hos verket göra en behörig anmälan för registrering i aktiebolagsregistret,
2. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 28 kap. 5 §.
Föreläggande enligt första stycket 1 får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medför att den fråga som bolagsstämman eller styrelsen har beslutat om faller eller att bolaget blir skyldigt att gå i likvidation.
Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
31 kap. Överklagande
Överklagande av Bolagsverkets beslut
1 § Bolagsverkets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 1 § tredje stycket, 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket samt 9 kap. 15 § får överklagas hos regeringen.
2 § Följande beslut av Bolagsverket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut i tillståndsärenden enligt 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § samt 24 kap. 22 §,
2. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,
3. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
4. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,
5. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 2 §. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
3 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 25 kap. 11, 28 eller 29 § överklagas hos tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Överklagande av länsstyrelsens beslut
4 § Länsstyrelsens beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 25, 26 eller 27 § samt 10 kap. 22 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Överklagande av Skatteverkets beslut
5 § Skatteverkets beslut i ärenden enligt 21 kap. 8 § eller 10 § tredje stycket överklagas hos regeringen.
Överklagande av Finansinspektionens beslut
6 § Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 19 kap. 14 § första stycket 2 och 32 § första stycket 2 överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
7 § Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 21 kap. 8 § eller 10 § tredje stycket överklagas hos regeringen.
Prövningstillstånd
8 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten i mål som avses i 2, 4 eller 6 §.
2.2. Förslag till lag om införande av aktiebolagslagen (2005:000)
1 § Aktiebolagslagen (2005:000) träder i kraft den 1 januari 2006. Detsamma gäller denna lag utom 17 §, som träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2 § Genom denna lag upphävs
1. aktiebolagslagen (1975:1385), och
2. lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385).
3 § Om det i lag eller någon annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i aktiebolagslagen (2005:000) eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 § För bolag som har bildats före den 1 januari 2006 gäller aktiebolagslagen (2005:000) med nedan angivna undantag.
5 § I fråga om registrering av aktiebolag som har bildats innan aktiebolagslagen (2005:000) har trätt i kraft gäller äldre bestämmelser.
6 § Föreskrifter i bolagsordningen om aktiers nominella belopp skall tas bort senast i samband med att bolaget första gången efter den 1 januari 2006 beslutar om annan ändring i bolagsordningen. När en sådan föreskrift tas bort, skall samtidigt uppgift om antalet aktier i bolaget tas in i bolagsordningen.
7 § Innehåller bolagsordningen vid utgången av år 2005 förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller förbehållet även om det avviker från 4 kap. 28 § aktiebolagslagen (2005:000).
8 § Om det i bolaget finns aktier, vilkas röstvärde överstiger tio gånger röstvärdet för aktier av annat slag, får bolaget ge ut nya aktier med de röstvärden som redan utgivna aktier har.
9 § Vad som sägs i 5 kap. 5 § första stycket 2 aktiebolagslagen (2005:000) om angivande av aktieägares person- eller organisationsnummer gäller inte om aktieägaren har förts in i aktieboken före utgången av år 2005.
I fråga om aktiebolag som har bildats före utgången av år 2005 behöver uppgift enligt 5 kap. 5 § första stycket 4 aktiebolagslagen om huruvida aktiebrev har utfärdats lämnas endast om aktiebrev har utfärdats efter lagens ikraftträdande.
10 § Bestämmelserna i 6 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:000) om angivande av bolagets organisationsnummer och bolagskategori och om aktieägarens personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer gäller inte aktiebrev som har lämnats ut före utgången av år 2005.
11 § Bestämmelserna i lagen (1944:705) om aktiebolag om verkan av att aktiebrev ställts till innehavaren gäller fortfarande i fråga om aktiebrev utfärdade för aktier som har getts ut före utgången av år 1976.
Den som innehar ett aktiebrev och enligt bolagets anteckning på brevet är införd som ägare i aktieboken skall, även om införingen har skett före utgången av år 1976, likställas med den som enligt 13 § andra stycket lagen (1936:81) om skuldebrev förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande, om ett förvärv från honom eller henne sker efter den nämnda tidpunkten.
12 § Vid registrering och verkställande av ett bolagsstämmobeslut som har fattats före ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2005:000) samt vid talan mot ett sådant beslut gäller äldre bestämmelser eller, såvitt gäller sådana beslut som avses i 16 kap. aktiebolagslagen, bestämmelserna i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
13 § Om styrelsen före utgången av år 2005 har fattat beslut om nyemission enligt 4 kap. 14 eller 15 §, emission av skuldebrev enligt 5 kap. 8 eller 9 § eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller äldre bestämmelser vid registrering och verkställande av beslutet.
14 § Äldre bestämmelser gäller i fråga om värdeöverföring från bolaget, om beräkningen skall grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före utgången av år 2005.
15 § Har inlösen av aktier enligt 14 kap. 31 § aktiebolagslagen (1975:1385) påkallats före utgången av år 2005, gäller äldre bestämmelser om förutsättningarna för inlösen, om bestämmande av lösenbelopp och om förfarandet.
16 § Om en bolagsordning efter utgången av år 2005 strider mot en bestämmelse i aktiebolagslagen (2005:000), skall styrelsen, om inte annat följer av 6 eller 7 §, till den första ordinarie bolagsstämman därefter lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen i överensstämmelse med bestämmelsen.
17 § Bolagsstämman får redan före utgången av år 2005 besluta om ändring i bolagsordningen till överensstämmelse med aktiebolagslagen (2005:000). I beslutet skall anges att ändringen gäller från och med den 1 januari 2006.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs att 11, 20 och 23 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
1
En pensionsstiftelse får inte ta emot en fordran mot arbetsgivaren. Avtal som strider mot detta är ogiltigt. Stiftelsen får dock låna ut medel till arbetsgivaren, om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det.
En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).
En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:000).
Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap.2 och 3 §§inkomstskattelagen (1999:1229) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 12 kap.7 och 8 §§ samt 19 kap. 1 §aktiebolagslagen tilllämpas.
Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap.2 och 3 §§inkomstskattelagen (1999:1229) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 21 kap.1–9 och 11 §§ samt 30 kap. 1 §aktiebolagslagen tilllämpas.
20 §
2
Likvidation ombesörjes av pensionsstiftelsens styrelse, som därvid framlägger förslag till fördelning av stiftelsens medel. Förslaget skall hållas tillgängligt på arbetsplatsen och omedelbart tillställas förening som avses i 17 § första stycket.
Den som har fordran på pension eller annan rätt till ersättning ur stiftelsen äger hos tillsynsmyn-
Den som har fordran på pension eller annan rätt till ersättning ur stiftelsen äger hos tillsynsmyn-
1
Senaste lydelse 1999:1239.
2
Senaste lydelse 1998:766.
digheten anmäla klander mot förslaget till fördelning inom en månad från den dag då förslaget blev tillgängligt på arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvarar styrelsens ledamöter efter de grunder som anges i 15 kap.1, 5 och 6 §§aktiebolagslagen (1975:1385).
digheten anmäla klander mot förslaget till fördelning inom en månad från den dag då förslaget blev tillgängligt på arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvarar styrelsens ledamöter efter de grunder som anges i 29 kap.1, 5 och 6 §§aktiebolagslagen (2005:000).
23 §
3
Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till en annan och avtalas därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren, skall samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordringen. Tillsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något samtycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619).
Har det i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 14 kap.13, 16 och 26 §§aktiebolagslagen (1975:1385) eller förtecknas och kallas i ärende om fusion enligt 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap. 5 § andra meningen, nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 § och nedsättning av reservfonden enligt 12 kap. 4 § tredje stycket 3 aktiebolagslagen.
Har det i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap.19, 22 och 32 §§ samt 24 kap.21 och 24 §§aktiebolagslagen (2005:000) eller förtecknas och kallas i ärende om fusion enligt 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § och minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen.
Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
3
Senaste lydelse 1995:1580.
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 5 §§ lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
1
Denna lag gäller då aktiebolag, som enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument utgör aktiemarknadsbolag, eller dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om
1. nyemission av aktier eller emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, eller
2. överlåtelse av aktier eller skuldebrev av detta slag som har utfärdats av ett bolag inom samma koncern.
Denna lag gäller då försäkringsaktiebolag, som enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument utgör aktiemarknadsbolag, eller dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om
1. nyemission av aktier eller emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, eller
2. överlåtelse av aktier eller skuldebrev av detta slag som har utfärdats av ett bolag inom samma koncern.
2 §
2
Med koncern förstås juridiska personer som enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra.
Med koncern förstås juridiska personer som enligt 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra.
5 §
3
För att ett beslut om emission i ett dotterbolag, som inte är aktiemarknadsbolag, skall bli giltigt fordras dessutom att emissionen godkänns genom beslut på bolagsstämma i det aktiemarknadsbolag som är moderbolag i koncernen.
I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag som avses i första stycket gäller föreskrifterna i 4 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om tillhanda-
I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag som avses i första stycket gäller föreskrifterna i 4 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om tillhandahållande av förslag till beslut och upplys-
1
Senaste lydelse 2000:1090.
2
Senaste lydelse 1998:1507.
3
Senaste lydelse 1998:1507.
hållande av förslag till beslut och upplysning om skälen till avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämman.
ning om skälen till avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämman.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 12 kap.9–13 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 2005.
Har inlösen av aktier enligt 12 kap. 9 § påkallats före utgången av år 2005, gäller äldre bestämmelser om förutsättningar för inlösen, om bestämmande av lösenbelopp och om förfarandet.
2.6. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härigenom föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554) dels att 5 kap. 14 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 5 a §, och närmast före 3 kap. 5 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
Överkursfonden
5 a §
I ett aktiebolag skall den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde tas upp under överkursfonden.
5 kap.
14 §
1
Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp aktiekapital, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning skall specificeras. Vid förvärv av egna aktier skall fritt eget kapital minskas med utgiften för förvärvet. Vid överlåtelse av egna aktier skall fritt eget kapital ökas med inkomsten från överlåtelsen.
Vid aktiekapitalet skall antalet aktier anges. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall motsvarande uppgift lämnas för varje aktieslag.
1
Senaste lydelse 2004:1173.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2005.
2. Medel som har tillförts överkursfonden före den 1 januari 2006 utgör även därefter bundet eget kapital. I den första årsredovisning som upprättas efter den 1 januari 2006 skall de tas upp under reservfonden.
2.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 5 kap. 4§ lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
1
Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmelser om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:
1 § om balansräkningens innehåll
1 § om balansräkningens innehåll,
2 § om resultaträkningens innehåll,
4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning och sammanslagning av poster m.m.,
5 § om jämförelsetal,
5 a § om överkursfonden,
8 § första stycket om specificering av större periodiseringsposter,
9 § om avsättningar, 10 § första stycket om specificering av vissa större avsättningar, samt
13 § första och andra styckena om extraordinära intäkter och kostnader.
5 kap.
4 §
2
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om skulder och eget kapital:
1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp, lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra förtida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övriga efterställda skulder.
2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till sin storlek och art.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
1
Senaste lydelse 1999:1113.
2
Senaste lydelse 2004:1175.
Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Kapitalandelsfond. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Kapitalandelsfond. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter .
4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond, Reservfond, Kapitalandelsfond, Fond för verkligt värde samt Garantifond. Benämningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.
5. I medlemsbank, kreditmarknadsförening och i institut för elektroniska pengar som är en ekonomisk förening skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Kapitalandelsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
6. Aktiebolag, medlemsbanker och ekonomiska föreningar som omfattas av denna lag skall lämna närmare upplysningar om det belopp av fritt eget kapital som inte kan anses utdelningsbart med hänsyn till tillämpliga bestämmelser om kapitalskydd enligt rörelselagarna för kreditinstitut och värdepappersbolag, samt om de förhållanden som motiverar bedömningen.
7. Om en sparbank har bidrag till garantifonden i annan valuta än i redovisningsvalutan, skall dessa räknas om enligt växelkursen på balansdagen. Skillnaden mellan det omräknade beloppet och motsvarande belopp vid räkenskapsårets ingång, skall föras mot Andra fonder.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2005.
2. Medel som har tillförts överkursfonden före den 1 januari 2006 utgör även därefter bundet eget kapital. I den första årsredovisning som upprättas efter den 1 januari 2006 skall de tas upp under reservfonden.
2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 3 kap.12 och 13 §§, 4 kap.2, 5, 6, 9, 17–19 §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I denna lag betyder: central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation enligt 2 kap. att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister,
avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (1975:1385) eller försäkringsrörelselagen (1982:713),
avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (2005:000) eller försäkringsrörelselagen (1982:713),
emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
kontoförande institut: den som av en central värdepappersförvarare medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,
finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän omsättning,
värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
koncern: detsamma som i 1 kap.5 och 6 §§aktiebolagslagen, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.
koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.
3 kap.
12 §
På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn, personnummer eller
På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn och personnummer,
annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.
organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.
Den centrala värdepappersförvararen skall på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.
Avstämningsbolag har rätt att hos den centrala värdepappersförvararen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.
13 §
Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en på bolagets huvudkontor och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än sex månader. Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.
Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har vid var tid rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.
4 kap.
2 §
Aktier i ett avstämningsbolag skall vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget. Aktier i svenska bolag som inte är avstämningsbolag får inte registreras i avstämningsregister.
Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tilllämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen
1. företrädesrätt att delta i emission som avses i 4 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap.
Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tilllämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen
1. fondaktierätt och teckningsrätt som avses i 11 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:000) samt före-
försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission enligt 4 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen, samt
3. rätt på grund av nyteckning av aktier enligt 5 kap. aktiebolagslagen.
trädesrätt att delta i emission som avses i 11 kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission av aktier enligt 13 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen, samt
3. rätt på grund av teckning av aktier med utnyttjande av optionsrätt enligt 14 kap. aktiebolagslagen.
5 §
För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis eller optionsbevis som avses i aktiebolagslagen eller försäkringsrörelselagen eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.
För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis, teckningsoptionsbevis eller optionsbevis som avses i aktiebolagslagen (2005:000) eller försäkringsrörelselagen (1982:713) eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.
Första stycket tillämpas inte i fråga om finansiella instrument utfärdade i ett annat land än Sverige.
Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling har utfärdats för ett sådant instrument som avses i andra stycket skall handlingen vara inlämnad för förvaring hos den centrala värdepappersförvararen eller för detta företags räkning innan registrering i avstämningsregister får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att handlingen inte kommer i omlopp. Handlingen skall vara kvar i sådant förvar så länge instrumentet är registrerat i avstämningsregister.
6 §
I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 3 kap. 6 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.
I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:000) eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappers-
Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om interimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.
förvararen. Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om interimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.
9 §
Om ett emissionsbevis eller optionsbevis har utfärdats för en rättighet som avses i 5 kap. aktiebolagslagen innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 3 kap. 6 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.
Om ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis har utfärdats för en rättighet som avses i 11 kap. aktiebolagslagen (2005:000) innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.
17 §
1
På ett avstämningskonto skall anges
1. kontohavarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. panthavares namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
1. kontohavarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. panthavares namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
3. det antal finansiella instrument som kontot omfattar,
4. i förekommande fall att kontohavaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller att aktierna företräds av en förvaltare som förordnats enligt 14 kap. 9 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 3 g § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen (1982:713),
5. pantsättning och förekomst av annan särskild rätt som gäller ett finansiellt instrument,
6. konkurs avseende kontohavaren samt utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende ett finansiellt instrument eller avseende panträtt i detta,
1
Senaste lydelse 2004:323.
7. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 § andra stycketföräldrabalken.
18 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges
1. aktiernas nominella belopp och för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,
1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,
2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,
3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,
4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare,
5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,
6. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i 3 kap.12 och 15 §§aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap.12 och 15 §§försäkringsrörelselagen samt namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.
Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall detta anges på kontot så snart som möjligt.
5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens kvotvärde eller vid skifte av bolagets tillgångar,
6. namn, personnummer och postadress för förmyndare eller god man för aktieägare och för konkursförvaltare i aktieägares konkurs,
7. uppgift om kronofogdemyndighet som verkställer utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende kontohavarens aktier, samt
8. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den som på grund av pantsättning, uppdrag eller villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt utöva företrädesrätt att delta i emission.
I förekommande fall skall även anges aktiernas nominella belopp och utbetalning som görs vid minskning av det nominella beloppet. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella
beloppet ändrats, skall även detta anges på kontot så snart som möjligt.
19 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande skuldförbindelser anges
1. skuldbelopp, valuta och skuldförbindelsernas nominella belopp,
2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,
3. om utbyte skett av konvertibel fordran enligt 5 kap. aktiebolagslagen,
4. om utnyttjande skett av optionsrätt vid nyteckning på grund av fordran som är förenad med optionsrätt vid nyteckning enligt 5 kap. aktiebolagslagen,
5. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande samt namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.
3. om en konvertibel har konverterats till aktie enligt 15 kap. aktiebolagslagen (2005:000),
4. om en till skuldebrevet kopplad teckningsoption har utnyttjats för aktieteckning enligt 14 kap. aktiebolagslagen,
5. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande samt namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.
9 kap.
3 §
2
Auktorisation som central värdepappersförvarare skall återkallas av Finansinspektionen, om
1. värdepappersförvararen genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva verksamheten,
2. värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som auktorisationen avser,
3. såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i värdepappersförvararens styrelse eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4.
Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen.
Vid tillämpning av första stycket 3 skall det egna kapitalet beräknas enligt 13 kap. 13 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Vid tillämpning av första stycket 3 skall det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:000).
2
Senaste lydelse 2001:967.
I fall som avses i första stycket 4 får auktorisationen återkallas bara om Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och om han, efter en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av auktorisation får Finansinspektionen besluta om hur verksamheten skall avvecklas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
3. Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade i juni 1990 chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté (Ju 1990:08) med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen (dir. 1990:46). Till ordförande i kommittén utsågs justitierådet Bo Svensson. Kommittén antog namnet Aktiebolagskommittén.
Kommittén har avgett delbetänkandena Bundna aktier (SOU 1992:13), Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44), Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22), Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) och Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36) samt slutbetänkandet Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1). De förslag som kommittén har lämnat har redan delvis lett till lagstiftning, bl.a. så att 7–11 och 13–15 kap. aktiebolagslagen har fått ny lydelse.
1
I det följande kommer vi att ta upp det förslag till en helt ny aktiebolagslag som kommittén har lagt fram i slutbetänkandet. Kommitténs förslag grundar sig till stora delar på de överväganden och de förslag som den har lämnat i de tidigare delbetänkandena. Det blir därför nödvändigt att i detta lagstiftningsärende även behandla en rad frågor som kommittén har tagit upp i delbetänkandena Aktiebolagets kapital och Vinstutdelning i aktiebolag och som riksdagen inte tidigare har tagit ställning till. Sammanfattningar av dessa båda delbetänkanden och av slutbetänkandet finns i bilagorna 1–3. Lagförslagen i betänkandena finns i bilagorna 4–6.
De aktuella betänkandena har remissbehandlats. I bilagorna 7–9 finns förteckningar över remissinstanserna. Sammanställningar över remisssvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Ju1997/855/L1, Ju1997/6799/L1 och Ju2001/220/L1). Regeringen har vidare gett NUTEK i uppdrag att göra en analys av de konsekvenser förslagen i slutbetänkandet kan få för mindre företag. NUTEK:s rapport finns i bilaga 10. På Justitiedepartementets uppdrag har professorn Per Thorell upprättat en promemoria angående vissa frågor om vinstutdelning i aktiebolag och professorn Lars Vinell gjort en konsekvensanalys avseende de föreslagna reglerna om värdeöverföring. Sammanfattningar av Thorells och Vinells rapporter finns i bilagorna 11 och 12.
I denna lagrådsremiss behandlas också ett förslag från departementspromemorian Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten (Ds 2003:24) angående tillträde och avgång som styrelseledamot i aktiebolag. Här behandlas också ett par förslag från den inom Justitiedepartementet upprättade promemorian Några frågor om revision (dnr Ju2001/220/L1, Ju2003/629/L1 och Ju2003/3072/L1). Promemoriorna, vars lagförslag i nu aktuella delar finns i bilagorna 13 och 14, har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna finns i bilagorna 15 och 16. Sammanställningar av remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.
2
1
Se prop. 1992/93:68, bet. 1992/93:LU14, rskr. 1992/93:62, SFS 1992:1238, prop.
1993/94:196, bet. 1993/94:LU32, rskr. 1993/94:422, SFS 1994:802, prop. 1997/98:99, bet. 1997/98:LU26, rskr. 1997/98:257, SFS 1998:760, prop. 1999/2000:34, bet. 1999/2000:LU9, rskr. 1999/2000: 135, SFS 2000:66 samt prop. 2000/01:150, bet. 2001/02:LU5, rskr. 2001/02:150 och SFS 2001:932.
2
Dnr Ju2003/4349/L1 respektive Ju2001/220/L1, Ju2003/629/L1 och Ju2003/3072/L1.
I februari 2004 skickade Justitiedepartementet ut ett utkast till lagrådsremiss. Utkastet behandlades vid ett remissmöte den 8 mars 2004. Minnesanteckningar från mötet och de skriftliga synpunkter som gavs in efter mötet finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2001/220/L1).
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 maj 2004 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 17. Lagrådets yttrande finns i bilaga 18. Lagrådets synpunkter och de ändringar som med anledning av dessa har gjorts i förslaget behandlas i avsnitten 4.6, 5.6, 5.7, 6.2.1, 6.2.2, 7.3.1, 7.3.2, 8.1, 9.2.1, 9.2.2, 9.3.8, 9.3.9, 9.5.1, 11.2, 11.5.1, 11.5.2, 15.2.1, 15.2.3, 15.5, 16.1.5, 16.2.2, 16.2.4, 16.2.5, 16.3.1, 16.3.2, 16.3.3, 16.3.5, 16.3.6, 16.3.9, 16.3.10 och 17.2 samt i författningskommentaren. Vi har i de flesta fall följt Lagrådets förslag. I vissa avseenden har vi dock gjort andra bedömningar eller valt andra lagtekniska lösningar, se bl.a. avsnitten 5.7, 7.3.1, 7.3.2, 11.5.2, 15.2.1 och 16.3.1. I andra avseenden har vi ansett att Lagrådets förslag inte kan genomföras utan ytterligare beredning; i dessa delar har Lagrådets förslag inte föranlett några ändringar i förhållande till lagrådsremissens förslag.
I förhållande till lagrådsremissen har även gjorts ytterligare en del mindre ändringar i lagtexten, flertalet av redaktionell natur.
Hänvisningar till S3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Ny aktiebolagslag
4. Allmänna utgångspunkter
4.1. Aktiebolagsformen; dess bakgrund och betydelse
Aktiebolaget kännetecknas av att de som deltar i bolaget, aktieägarna, inte ansvarar personligen för bolagets förpliktelser. Denna frihet från personligt ansvar balanseras av ett flertal regler som syftar till att ge bolagets borgenärer ett visst skydd, framför allt regler om att det i bolaget skall finnas en viss marginal mellan tillgångar och skulder, ett aktiekapital. Aktiebolagsformen ger aktieägarna möjlighet att driva verksamhet utan att riskera mera än det ursprungligen satsade och tillskjutna kapitalet. De borgenärsskyddsregler som aktiebolagsformen är kringgärdad av bidrar samtidigt till att minska riskerna för den som rättshandlar med bolaget. Karakteristiskt för aktiebolaget är också att andelarna i bolaget, aktierna, normalt är fritt överlåtbara och kan spridas på ett stort antal händer. Det bidrar till att underlätta bolagets finansiering; betydande kapital kan ackumuleras genom små bidrag från ett stort antal investerare som vet att de kan dra sig ur aktiebolaget när de vill använda sina resurser för andra ändamål. Dessa bolagsformens karakteristika gör den särskilt väl ägnad att användas i samband med satsningar på ny och mera omfattande ekonomisk verksamhet. I dag torde aktiebolagsformen förekomma i nästan alla länder i världen.
Bolagsformen har rötter tillbaka till medeltiden men det var först under 1600- och 1700-talen som den fick någon utbredning av betydelse. Också
i Sverige tillkom då aktiebolagsliknande företag, s.k. kompanier, som grundades på privilegier från kronan. Lagstiftning om aktiebolag tillkom emellertid mera allmänt först under 1800-talet.
Den första svenska aktiebolagslagen tillkom år 1848. Enligt denna fick verksamhet drivas i aktiebolagsform enbart efter oktroj från staten. 1848 års aktiebolagslag följdes sedermera av nya aktiebolagslagar 1895 och 1910. Dessa byggde – liksom följande aktiebolagslagar – på ett s.k. normativsystem, dvs. för att bilda ett bolag krävs inte något särskilt tillstånd från staten men bolaget måste uppfylla vissa i lagen angivna förutsättningar för att kunna registreras. Efter Kreugerkraschen på 1930talet inleddes ett nytt lagstiftningsarbete på bolagsrättens område, inriktat på att avhjälpa de brister i lagstiftningen som kraschen ansågs vara ett tecken på. Arbetet ledde fram till att det år 1944 antogs en ny aktiebolagslag. År 1975 antogs åter en ny aktiebolagslag. Denna gäller fortfarande.
Utvecklingen efter år 1975 har föranlett den svenska lagstiftaren att i olika sammanhang vidta en rad ändringar i aktiebolagslagen. Det är svårt att genomföra ett så stort antal ändringar som det här har varit fråga om utan att lagen så småningom förlorar en del av sin struktur, sin överskådlighet och sin begriplighet. Redan detta motiverar en samlad översyn av det aktiebolagsrättsliga regelverket.
Härtill kommer viktiga förändringar i svenskt näringsliv under de senaste decennierna liksom den ökade internationaliseringen, faktorer som ger anledning att överväga ytterligare förändringar.
Bland förändringarna i svenskt näringsliv märks inte minst den ändrade ägarstrukturen i de börsnoterade svenska aktiebolagen. Särskilt under senare hälften av 1990-talet har det utländska ägandet ökat väsentligt. Många av de största svenska aktiebolagen ägs i dag till mer än hälften av utländska rättssubjekt. De utländska ägarna är ofta pensionsfonder och liknande institutioner som placerar sina tillgångar i aktier men sällan ingriper i bolagens skötsel. Även bland de svenska ägarna märks i allt större utsträckning fonder, försäkringsbolag och andra institutioner. Gruppen fysiska personer, vilken för några decennier sedan ägde merparten av aktierna i de svenska börsnoterade bolagen, har numera fått sitt inflytande betydligt reducerat. I denna situation framstår det som angeläget att se över den aktiebolagsrättsliga regleringen så att den ger såväl de svenska som de utländska institutionerna effektiva möjligheter att delta i de svenska aktiebolagens förvaltning.
Den ökade internationaliseringen kommer bl.a. till uttryck i det svenska medlemskapet i Europeiska unionen. Det blir därmed allt viktigare att den svenska aktiebolagslagen framstår som konkurrenskraftig jämfört med de regelverk som gäller i andra EU-stater liksom givetvis att lagen står i överensstämmelse med EG-rätten. Det blir också allt viktigare för svenska företag att kunna skaffa kapital på den internationella kapitalmarknaden. Av betydelse för aktiebolagens möjligheter att göra detta är givetvis att den svenska aktiebolagsformen åtnjuter förståelse och förtroende i omvärlden. Den svenska aktiebolagslagen måste därför ligga i linje med den internationella utvecklingen på det aktiebolagsrättsliga området.
Det har mot denna bakgrund funnits fog att göra en fullständig översyn av den svenska aktiebolagslagen. Liksom kommittén anser vi att denna översyn bör utmynna i en helt omarbetad lagstiftning på området.
4.2. Privata och publika aktiebolag
Regeringens förslag: Det skall även i fortsättningen finnas en gemensam lag för alla slag av aktiebolag. Indelningen i privata och publika aktiebolag skall bestå.
Den viktigaste skillnaden mellan de båda bolagskategorierna skall liksom tidigare vara att publika aktiebolag, men inte privata aktiebolag, skall ha rätt att inbjuda allmänheten att teckna och förvärva aktier och andra värdepapper som bolaget ger ut. För publika aktiebolag skall dessutom gälla strängare krav på aktiekapitalets storlek än för privata aktiebolag.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 293 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har dock ansett att förutsättningarna för en uppdelning av regleringen på två skilda lagar bör undersökas vidare.
Bakgrund: Aktiebolagsformen är sedan länge den dominerande företagsformen i Sverige. Det finns omkring 300 000 aktiebolag registrerade i det aktiebolagsregister som Bolagsverket (före den 1 juli 2004 Patent- och registreringsverket) för. Bland dessa aktiebolag finns allt från stora börsnoterade bolag med världsomspännande verksamhet till små familjeföretag utan anställda. I dag finns de grundläggande reglerna för alla aktiebolag, oavsett storlek och karaktär, i en och samma lag, nämligen 1975 års aktiebolagslag (1975:1385). Denna ordning har från tid till annan ifrågasatts. Det har hävdats att förutsättningarna och behoven skiljer sig i så hög grad mellan företag av olika storlek att det är motiverat med två skilda lagar, en för mindre aktiebolag och en för större aktiebolag. Det nu gällande regelverket för aktiebolag är, har det sagts, inte avpassat för mindre företag som drivs av ett fåtal personer som själva är engagerade i verksamheten såväl genom personliga insatser som eget kapital (se t.ex. bet. 1999/2000:LU10 s. 3 f.). Det har också påtalats att det i många andra länder, däribland Danmark och Norge, finns särskilda lagar för mindre aktiebolag.
EG:s bolagsrätt utgår från att det kan finnas två kategorier av aktiebolag. Den ena kategorin omfattar typiskt sett större bolag med stor spridning på aktierna medan den andra kategorin företrädesvis omfattar små eller medelstora företag med ett mindre antal ägare. Flera av EG:s direktiv på bolagsrättens område gäller endast den ena eller den andra bolagskategorin och är särskilt inriktade på de krav som bör ställas på den typen av bolag. När EG-rätten genom Sveriges undertecknande av EES-avtalet införlivades i svensk rätt ansågs det därför motiverat att införa en motsvarande indelning i två bolagskategorier i den svenska aktiebolagslagen. I det sammanhanget gjordes bedömningen att skillnaderna mellan de båda bolagskategorierna inte skulle bli så betydande att det var motiverat
med två skilda lagar (se prop. 1993/94:196 s. 73 f.). I stället infördes i aktiebolagslagen indelningen i privata och publika aktiebolag (se 1 kap. 2 §). Riksdagen har därefter vid flera tillfällen avstyrkt motioner om att införa en särskild aktiebolagsform för mindre företag (se senast bet. 2002/03:LU8 s. 4 f.).
Skälen för regeringens förslag: Enligt vår uppfattning är det, bl.a. med hänsyn till EG:s bolagsrätt, naturligt att den svenska lagstiftningen även fortsättningsvis tillhandahåller två olika kategorier av aktiebolag. En sådan indelning i två kategorier av aktiebolag finns numera också i samtliga EU:s medlemsländer.
I gällande rätt utgör privata och publika aktiebolag två olika varianter inom ramen för en och samma bolagsform, aktiebolaget, och de regleras i en gemensam lag, aktiebolagslagen. Ett alternativ till denna ordning är att skapa en helt ny bolagsform. I så fall är det naturligt att denna regleras i en särskild lag vid sidan av aktiebolagslagen.
Vår uppfattning är emellertid att övervägande skäl talar för att behålla den ordning som gäller i dag. Vid en uppdelning på två olika lagar skulle större delen av det regelverk som i dag finns i aktiebolagslagen ändå behöva tas med i båda lagarna. Vi skulle – såsom erfarenheterna från andra länder visar – få två omfattande lagar med till stor del samma innehåll. Som exempel kan nämnas de norska lagarna för aksjeselskaper respektive allmennaksjeselskaper, två omfattande lagar som till stora delar är identiska med varandra. En sådan ordning bör enligt vår uppfattning undvikas. En gemensam lag – av det slag vi i dag har i Sverige och som också finns i Finland – ger också bättre förutsättningar för en enhetlig reglering av grundläggande aktiebolagsrättsliga frågor.
Det finns också vissa praktiska fördelar med den ordning som i dag gäller i Sverige. För ett bolag som växer från litet till stort är det betydligt enklare om regelverket för små och stora bolag i grunden är detsamma. Med den nuvarande ordningen är det möjligt för ett privat aktiebolag att genom ett förhållandevis enkelt förfarande omvandlas till ett publikt aktiebolag (och vice versa); bolaget behöver inte byta vare sig bolagsform (aktiebolaget) eller tillämplig lag. I länder med två olika slag av aktiebolag, reglerade i två olika lagar är en motsvarande omvandling mera omständlig. Ett exempel på detta är det tyska systemet där omvandling från Gesellschaft mit beschränkter Haftung till Aktiengesellschaft regleras i en särskild och tämligen omfattande omvandlingslag.
För företagens del torde det dessutom inte vara avgörande om reglerna för de mindre bolagen finns i en särskild lag eller om de ingår i aktiebolagslagen. Det väsentliga är att lagstiftaren tillhandahåller så enkla och flexibla lösningar som möjligt för dessa bolag samt att reglerna utformas på ett tydligt och överskådligt sätt. Vi återkommer i nästa avsnitt till dessa frågor.
Vi föreslår alltså att den nuvarande uppdelningen i privata och publika aktiebolag skall bestå. Det är naturligt att det, liksom i dag, bör vara aktieägarna själva som gemensamt avgör om ett aktiebolag skall vara privat eller publikt.
Vilka karakteristika bör då respektive bolagskategori ha? Den avgörande skillnaden mellan publika och privata aktiebolag ligger enligt hittills gällande regler i möjligheten att vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning. Den möjligheten står öppen endast för publika
aktiebolag (jfr 1 kap. 4 § aktiebolagslagen). Motsvarande gäller i de flesta andra EU-länder. Sålunda kan i Storbritannien och Irland ett public limited company men inte ett private limited company vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning. Motsvarande gäller i Tyskland för ett Aktiengesellschaft respektive ett Gesellschaft mit beschränkter Haftung. Det faller sig naturligt att gränsdragningen mellan svenska privata och publika aktiebolag görs på samma sätt. Gränsdragningen kommer i dag till uttryck genom dels ett förbud för privata aktiebolag att söka sprida aktier, teckningsrätter eller liknande värdepapper i bolaget till allmänheten, dels ett förbud mot att på börs eller annan organiserad marknadsplats bedriva handel med sådana värdepapper. Vi föreslår att motsvarande förbud tas in i den nya lagen. Vi återkommer i författningskommentaren till förbudens närmare utformning.
Såsom kommer att beröras i avsnitt 4.8 bör det också ställas strängare krav på publika aktiebolag än på privata aktiebolag när det gäller aktiekapitalets storlek. Vi återkommer i senare avsnitt till vilka ytterligare skillnader som bör finnas mellan bolagskategorierna.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
4.3. Förenkling m.m.
Regeringens bedömning: Den nya aktiebolagslagen bör präglas av överskådlighet, begriplighet och flexibilitet.
Kommitténs bedömning: Kommittén har haft samma inriktning på sitt arbete.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några invändningar mot den allmänna inriktningen på kommitténs arbete eller på de föreslagna reglernas systematik och allmänna utformning. Svea hovrätt har ansett att kommitténs förslag i allt för hög utsträckning utgår från de stora börsbolagens behov. NUTEK har ansett att ett antal bestämmelser i den nya lagen inte bör gälla för bolag där samtliga aktieägare är styrelseledamöter. Företagarna har framhållit vikten av att lagen görs särskilt lättillgänglig för de privata aktiebolagen.
Skälen för regeringens bedömning: En fråga som regeringen prioriterar högt är att det skall bli enklare att starta och driva företag. Dessa förenklingssträvanden bör givetvis prägla den nya aktiebolagslagen. På bolagsrättens område har också under senare år flera förändringar vidtagits för att underlätta för i synnerhet små och medelstora företag (jfr regeringens skrivelse 2002/03:8). De små och medelstora företagens villkor har stått i blickpunkten också under arbetet med den nya aktiebolagslagen. Bland annat gav regeringen våren 2001 Verket för näringsutveckling, NUTEK, i uppdrag att utreda vilka konsekvenser kommitténs förslag kan få för små företags villkor. Vi kommer att återkomma till NUTEK:s synpunkter när vi behandlar de förslag som NUTEK har berört i sin rapport.
En viktig del i förenklingsarbetet är att förbättra överskådligheten och begripligheten i de lagtexter som företagen har att tillämpa. Detta har varit en av ledstjärnorna för kommitténs arbete. Kommittén har således föreslagit ett antal systematiska och terminologiska reformer i syfte att göra den nya lagen mer användarvänlig. I förslaget har paragrafernas
omfång begränsats och antalet hänvisningar mellan olika paragrafer minskats. Lagtexten har gjorts mera överskådlig genom infogandet av paragrafrubriker. Språket har, så långt ämnet tillåter, förenklats. Vi anser att kommittén har lyckats väl i dessa avseenden. Enligt vår uppfattning innebär den nya systematik och språkdräkt som kommittén har föreslagit väsentliga förbättringar och förenklingar.
I februari 2004 remitterade Justitiedepartementet ett utkast till lagrådsremiss med ett förslag till nya aktiebolagslag. I det förslaget hade ytterligare redaktionella ändringar gjorts i syfte att öka lagens överskådlighet. Som exempel kan nämnas att den föreslagna lagen inleds med en innehållsförteckning och att den, efter förebild i 2 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), innehåller en bestämmelse som anger var i lagen olika begrepp definieras och förklaras. En remissinstans, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, har framfört kritiska synpunkter på överskådligheten i det förslaget. För vår del anser vi dock att de föreslagna förändringarna ökar lagens användarvänlighet. Förslaget i denna proposition överensstämmer därför väsentligen med förslaget i utkastet. Det innehåller emellertid ytterligare förenklingar. Bland annat har vi, i syfte att göra lagen särskilt lättillgänglig för små och medelstora bolag, placerat de särbestämmelser som avser publika aktiebolag i slutet av varje kapitel. Detta är en lagstiftningsteknik som har förordats av Företagarna.
En annan aspekt som med rätta ofta lyfts fram som ett angeläget område för näringspolitiska reformer är omfattningen av regelverket. Riksdagen har i ett tillkännagivande uttalat att det under innevarande mandatperiod skall göras en genomgång av hela det regelverk som berör företagandet, så att onödiga och krångliga regler kan tas bort (se bet. 2002/03:NU1 s. 97 f. och riksdagens skrivelse 2002/03:74). I samma tillkännagivande uttalas att det bör sättas upp ett kvantitativt mål för regelförenklingsarbetet, i syfte att redan under innevarande mandatperiod påtagligt minska företagens kostnader för administration av regelverket.
Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget att onödiga regler undviks i den nya aktiebolagslagen. Det bör på punkt efter punkt noga övervägas om de nuvarande reglerna verkligen är nödvändiga även i fortsättningen. Samtidigt bör man enligt vår mening iaktta viss försiktighet när det gäller avreglering på det civilrättsliga området. Den civilrättsliga lagstiftningen, däribland aktiebolagslagen, tjänar som hjälpmedel för näringsidkare. I den mån det saknas regler om aktieägarnas mellanhavanden, bolagets förvaltning eller dylikt tvingas bolaget och aktieägarna – inte sällan med betydande kostnader som följd – till en omfattande reglering av motsvarande frågor i bolagsordningen eller i särskilda avtal. I värsta fall kan avsaknaden av lagregler leda till kostsamma tvister och domstolsprocesser. En annan fara med en långtgående avreglering på det bolagsrättsliga området är att den kan beröva företagen värdefulla rättsliga och finansiella instrument. Som exempel kan nämnas reglerna om fusion och delning av aktiebolag, om samtyckesklausuler och om konvertibla skuldebrev. Om dessa regler togs bort, skulle regelmassan minska betydligt men företagens handlingsförmåga skulle minska. Samtidigt utgör regler av detta slag inte någon belastning för företagen; de företag som inte ser något behov av att använda de rättsliga instrument som reglerna tillhandahåller, kan bortse från reglerna.
På det aktiebolagsrättsliga området framstår därför avreglering inte som det viktigaste sättet att åstadkomma förenklingar och förbättringar. En väl så viktig aspekt är reglernas flexibilitet. Här finns det anledning att lyfta fram en viktig princip i svensk aktiebolagsrätt. Det finns en mängd regler i aktiebolagslagen som är uppställda enbart i aktieägarnas intresse. Redan enligt gällande rätt är det möjligt att avvika från dessa regler, under förutsättning att alla aktieägare går med på det. Vi anser att denna princip bör gälla även i fortsättningen. Det medför att åtskilliga av de krav som lagen ställer på exempelvis bolagets förvaltning inte blir särskilt betungande i små bolag med endast en eller ett par aktieägare. Styrelse- och stämmobeslut måste visserligen dokumenteras men besluten kan, om aktieägarna är ense, fattas på ett mycket formlöst sätt.
Ett annat sätt att åstadkomma flexibilitet är att ge bolagen möjlighet att avvika från lagens regler genom föreskrifter i bolagsordningen. I den utsträckning lagens regler syftar enbart till att erbjuda aktieägarna ett sätt att reglera sina mellanhavanden är det logiskt att aktieägarna, om de så vill, får reglera dessa på annat sätt än vad som anges i lagen. Vårt lagförslag innebär, i likhet med kommitténs, att aktieägarnas möjligheter att reglera frågor i bolagsordningen utökas i förhållande till vad som gäller i dag.
Vi föreslår också på åtskilliga punkter en annan reglering för privata aktiebolag än för publika aktiebolag. Eftersom privata aktiebolag typiskt sett har färre aktieägare och dessa ofta också deltar i bolagets skötsel, är det rimligt att det i sådana bolag finns ett särskilt stort utrymme för aktieägarna att komma överens om särskilda former för förvaltning av bolaget.
NUTEK har ansett att det är motiverat med särskilt långtgående förenklingar för bolag där samtliga aktieägare är styrelsemedlemmar. NUTEK:s förslag innebär att sådana bolag skall undantas från vissa av lagens bestämmelser, bl.a. de som gäller aktieägares initiativrätt inför bolagsstämma (jfr 9 kap. 11 § aktiebolagslagen), kallelse till stämma (jfr 9 kap. 13 och 14 §§) och tillhandahållande av beslutsunderlag inför stämman (jfr 9 kap. 15 och 16 §§). Enligt NUTEK bör det göras ytterligare undantag för bolag med en enda aktieägare, som tillika är styrelseledamot.
Vi är inte beredda att förorda NUTEK:s förslag. Det finns starka principiella skäl för att även i fortsättningen upprätthålla skillnaden mellan bolagets lednings- och ägarfunktioner. Den av NUTEK föreslagna ordningen skulle dessutom innebära att den rättsliga regleringen av bolaget blev beroende av faktorer som kan förändras från en dag till en annan. Därtill kommer att många av de bestämmelser som NUTEK har pekat på är sådana som, i enlighet med vad vi har uttalat ovan, kan åsidosättas om samtliga aktieägare är överens om det.
Det bör tilläggas att åtskilliga aktiebolagsrättsliga frågor över huvud taget inte bör överlämnas till aktieägarna att avgöra utan fordrar en tvingande lagreglering. Regler som är uppställda i tredje mans intresse, såsom de regler som tryggar att bolaget tillförs medel motsvarande bolagets bundna egna kapital, bör givetvis inte få åsidosättas av aktieägarna. Det måste också – som vi återkommer till i avsnitt 4.4 – finnas regler som ger ett rimligt skydd mot ekonomisk brottslighet och regler som gör det möjligt att utkräva ansvar av dem som missbrukar aktiebolagsformen. Det är därför angeläget att den nya lagen, liksom den nuvarande, inne-
håller tvingande regler i vissa avseenden, t.ex. om revision, om offentliggörande och om dokumentation av viktigare beslut som har fattats inom bolaget.
I detta sammanhang bör det slutligen nämnas att vi räknar med att övergången till den nya lagen skall underlättas genom olika informationsinsatser i anslutning till att lagen träder i kraft. Bolagsverket kommer att bidra med information om de nya reglernas innebörd. Bl.a. kommer de nya reglerna att återspeglas i det informationsmaterial som verket tillhandahåller. Även Justitiedepartementet planerar att utarbeta och tillhandahålla skriftligt informationsmaterial om den nya lagen.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 20.1
4.4. Missbruk av aktiebolagsformen
Regeringens bedömning: Aktiebolagslagens regler bör utformas så att risken för missbruk av aktiebolagsformen minimeras. Samtidigt bör det undvikas att lagen belastas med regler som innebär att aktiebolagsformen minskar i användbarhet för seriösa företagare och att svenska företag drabbas av konkurrensnackdelar i förhållande till utländska företag.
Kommitténs bedömning: Kommittén har inte tagit upp frågan till särskild diskussion.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, däribland Ekobrottsmyndigheten och Riksåklagaren, har ansett att kommitténs förslag i alltför liten utsträckning beaktar intresset av att förhindra ekonomisk brottslighet.
Bakgrund: År 1995 beslutade regeringen om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten (se skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412). Det övergripande målet för strategin har varit att den ekonomiska brottsligheten skall minska påtagligt genom åtgärder som kraftigt förstärker samhällets insatser mot sådan kriminalitet. Med ledning av strategin har åtgärder vidtagits i syfte att åstadkomma en effektivisering när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet.
Inom ramen för arbetet med strategin har det även vidtagits ett antal lagstiftningsåtgärder på aktiebolagsrättens område. Det har införts skyldigheter för revisorer att agera vid misstanke om brott från styrelseledamots eller verkställande direktörens sida (se 10 kap.38–40 §§aktiebolagslagen, jfr prop. 1997/98:99 s. 152 f.). För att motverka användningen av s.k. målvakter har det belagts med straff att otillbörligen medverka till att sådana utses (se 8 kap. 9 och 27 §§, även prop. 2000/01:150 s. 74 f.). Vidare har aktiebolagslagens likvidationsbestämmelser ändrats så att ett bolag som saknar behörig styrelse kan försättas i likvidation efter kortare tid än tidigare (se 13 kap. 23 §, jfr prop. 2000/01:150 s. 65 f.). Det har också införts regler som tydliggör styrelsens ansvar för bolagets organisation och förvaltning (se 8 kap. 3 § fjärde stycket, jfr prop. 2000/01:150 s. 74 f.).
Skälen för regeringens bedömning: Vi anser det vara naturligt att ekobrottsaspekten och risken för missbruk av aktiebolagsformen vägs in vid utformningen av den nya aktiebolagslagen. Så bör t.ex. de bestäm-
melser som under senare år har förts in i aktiebolagslagen i syfte att komma till rätta med olika typer av missbruk (se ovan) föras över till den nya lagen utan några ändringar i sak. Det bör också övervägas om ytterligare förändringar kan vidtas för att komma till rätta med de oegentligheter som förekommer i dag. En sådan fråga gäller rättsverkningarna av registrering som styrelseledamot i ett aktiebolag. I avsnitt 7.3.2 föreslår vi på denna punkt lagändringar som syftar till att komma till rätta med de svårigheter som förekommer i utredningar om ekonomisk brottslighet när det gäller att styrka vem som har varit ansvarig företrädare för bolaget vid en viss tidpunkt. Vårt förslag innebär att rättsverkningarna av ändringar i styrelsens sammansättning inträder tidigast när ändringen anmäls till registreringsmyndigheten. Ett annat exempel är reglerna om värdeöverföring från bolaget, där vi föreslår flera förändringar för att motverka missbruk av reglerna.
När man överväger ändringar i den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen i syfte att förebygga missbruk måste man emellertid också beakta vilka konsekvenser sådana förändringar kan få för det seriösa företagandet. En aktiebolagsrättslig reglering som i alltför hög utsträckning utformas utifrån intresset av att förhindra missbruk kan leda till olägenheter och kostnader för den överväldigande majoritet av aktiebolagen som bedriver helt seriös verksamhet. Så kan vara fallet t.ex. när det gäller krav på upprättande av olika dokument och regler om särskild revisorsgranskning av särskilda transaktioner inom bolaget. I detta sammanhang bör också beaktas att den svenska aktiebolagslagen vid en internationell jämförelse redan i dag framstår som förhållandevis sträng mot bolagen i dessa avseenden. Som exempel kan nämnas de svenska reglerna om revision som är mer långtgående än motsvarande regler i de flesta andra europeiska länder.
Enligt vår uppfattning bör det aktiebolagsrättsliga regelverket alltså vila på en lämplig avvägning mellan behovet av att förebygga missbruk av aktiebolagsformen och intresset av att tillhandahålla de seriösa företagen ett flexibelt och konkurrenskraftigt regelverk. Vi har strävat efter en sådan balans i det lagförslag som vi nu lägger fram. Vi återkommer längre fram till olika konkreta frågor där avvägningar av detta slag aktualiseras.
I detta sammanhang får naturligtvis den pågående diskussionen om förtroendet för näringslivet betydelse. Ett antal s.k. företagsskandaler under senare år i Sverige och utomlands har väckt frågor om vad som kan göras för att säkerställa ett seriöst och ansvarsfullt agerande inom näringslivet. Vi ser allvarligt på den uppkomna situationen. Det rubbade förtroende för näringslivet är skadligt inte bara för företagen själva utan för samhället i stort. I förlängningen riskerar den uppkomna förtroendekrisen att påverka förutsättningarna för tillväxten. Ytterst är det företagens ägare och styrelser som måste garantera att verksamheten utövas i enlighet med gällande rättsliga och etiska normer. Även regeringen och riksdagen har ett ansvar, främst när det gäller att se till att regelverket är utformat på ett sätt som så långt som möjligt förebygger missbruk och oegentligheter. Vi har redan vidtagit en rad åtgärder av det aktuella slaget. Som exempel kan nämnas den proposition med förslag till skärpta regler för livbolagen som beslutades i mars 2004 och som sedermera har
antagit av riksdagen (se prop. 2003/04:109, bet. 2003/04:FiU26 och rskr. 2003/04:262).
Inom Regeringskansliet pågår överväganden om ytterligare förändringar i det gällande regelverket. En sådan fråga gäller formerna för beslut om ersättning till ledande befattningshavare. Vår uppfattning är att bolagsstämmans inflytande över beslut om arvoden och förmåner till företagsledningen skall stärkas, bl.a. så att bolagets beslut i dessa frågor i högre grad än i dag bör fattas på bolagsstämman och att kraven på redovisning av sådana arvoden och förmåner skall skärpas. Ett förslag till lagregler med den inriktningen har nyligen remitterats. Målsättningen är att dessa regler skall kunna beslutas under våren 2005.
Av intresse i sammanhanget är också det betänkande som Förtroendekommissionen överlämnade i april 2004, Näringslivet och förtroendet (SOU 2004:47). Betänkandet innehåller analyser och förslag som kan utgöra en god grund för det fortsatta arbetet på detta område. Här vill vi särskilt peka på det förslag till företagsstyrningskod som har tagits fram av en till kommissionen knuten arbetsgrupp (SOU 2004:46). Förslaget innehöll normer för hur beslutsfattandet skall gå till inom ett företag. Vår bedömning är att en kod av detta slag kan bidra till att säkerställa en väl fungerande ordning för företagsstyrning i Sverige (se vidare beträffande dessa frågor avsnitt 7.1) och därmed minska risken för händelser av det slag som vi på senare år har bevittnat här och i vår omvärld. Förslaget har remitterats och därefter omarbetats med hänsyn till remissinstansernas synpunkter (se SOU 2004:130). Innehållet i den omarbetade koden är därmed väl förankrat. Det kan förväntas att den kommer att börja tillämpas under år 2005. Vi avser att noga följa hur den tillämpas och vilka effekter den får. Koden kommer att förvaltas av ett organ där även staten kommer att vara representerad.
Inom Regeringskansliet pågår ytterligare överväganden med anledning av förslagen i Förtroendekommissionens huvudbetänkande. Vi avser att längre fram under år 2005 redovisa de slutsatser som dessa överväganden föranleder.
4.5. Aktieägarnas betalningsansvar
Regeringens förslag: Liksom hittills skall aktieägarna som regel inte ha något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.
Regeringens bedömning: Det bör inte nu införas några generella regler om ansvarsgenombrott.
Kommitténs förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning (SOU 2001:1 s. 279 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag och bedömning eller inte haft några invändningar mot dem. Stockholms tingsrätt har emellertid ansett att inskränkningar i principen om aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar – om sådana alls skall förekomma – bör komma till uttryck i den nya aktiebolagslagen. Bl.a. Ekobrottsmyndigheten och Riksåklagaren har ansett att kommitténs överväganden i frågan om ansvarsgenombrott inte kan utgöra underlag för regeringens ställningstagande utan att frågan bör bli
föremål för förnyade överväganden i särskild ordning. Även några skattemyndigheter har framfört invändningar mot kommitténs bedömningar i denna del. – Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har kritiserat den motsvarande bedömningen i Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss 2004-02-09.
Bakgrund: Ett av aktiebolagets främsta kännetecken är att delägarna inte är personligt ansvariga för bolagets skulder. Detta skiljer aktiebolagsformen från andra bolagsformer, t.ex. handelsbolaget. Ett aktiebolags borgenärer är alltså som regel hänvisade till att söka få betalning för sina fordringar ur bolagets tillgångar. Principen, som kommer till uttryck i 1 kap. 1 § aktiebolagslagen, är emellertid inte undantagslös. I aktiebolagslagen finns det sålunda flera bestämmelser om personligt betal-ningsansvar för bolagets förpliktelser. Som exempel kan nämnas att personligt betalningsansvar kan komma i fråga för en styrelseledamot som inte vidtar de åtgärder som lagen föreskriver vid kapitalbrist i bolaget (se 13 kap. 17 §). I den situationen kan även bolagets aktieägare under vissa förutsättningar drabbas av personligt betalningsansvar (se 13 kap. 18 §). I sammanhanget bör även reglerna i 15 kap. om skadeståndsansvar för styrelseledamöter, aktieägare m.fl. nämnas.
Av de nämnda bestämmelserna är det endast den om aktieägarnas personliga betalningsansvar vid kapitalbrist som kan sägas vara ett direkt undantag från regeln i 1 kap. 1 §. Frågan om i vilken mån ytterligare undantag är motiverade har genom åren varit omdiskuterad. I rättspraxis har det förekommit att aktieägarna utan uttryckligt lagstöd har ålagts ett generellt ansvar för bolagets förpliktelser när principen om aktieägarnas ansvarsfrihet ansetts leda till ett icke godtagbart resultat (se främst NJA 1947 s. 647). Det har i olika sammanhang diskuterats huruvida en regel om sådant s.k. ansvarsgenombrott borde lagfästas.
Kommitténs slutbetänkande innehåller en redogörelse av frågans tidigare behandling (s. 281 f.). Som framgår av redogörelsen lade Betalningsansvarighetskommittén år 1987 fram ett förslag till en regel om ansvarsgenombrott (SOU 1987:59). Regeringen föreslog i en lagrådsremiss som överlämnades våren 1991 en regel som nära anslöt till Betalningsansvarighetskommitténs förslag. Lagrådets yttrande över förslaget var dock mycket kritiskt (se prop. 1990/91:198 s. 42 f.). Lagrådet ifrågasatte behovet av en lagstiftning om ansvarsgenombrott, bl.a. med hänvisning till att ansvarsfriheten för länge sedan hade brutits igenom i rättspraxis. Lagrådet ansåg också att en lagfäst regel på området skulle riskera att medföra en ökad osäkerhet för dem som bedriver näringsverksamhet i form av aktiebolag. Den samlade bedömningen från Lagrådets sida var att det remitterade förslaget inte borde genomföras. Lagrådet menade också att det var osäkert om någon från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande lösning över huvud taget gick att åstadkomma. Efter att ha tagit del av Lagrådets synpunkter beslutade regeringen att inte gå vidare med förslaget utan att i stället låta frågan utredas vidare.
Mot den angivna bakgrunden har också kommittén övervägt frågan om ansvarsgenombrott. Även kommitténs slutsats är att det inte bör införas någon generell regel om ansvarsgenombrott. Enligt kommitténs bedömning är behovet av att lagfästa institutet mindre i dag än vid mitten av 1980-talet, när Betalningsansvarighetskommitténs förslag utformades.
Kommittén pekar här på den skärpning av lagstiftningen och den utveckling i rättstillämpningen som har skett på olika områden. Bland annat nämns skärpta regler om tvångslikvidation av aktiebolag, nya regler om revisorers anmälningsskyldighet vid brott och en ny lag om näringsförbud. Det är enligt kommitténs uppfattning svårt att mot den bakgrunden motivera en generell regel som skulle ge möjlighet till ansvarsgenombrott i alla aktiebolag. Kommittén noterar vidare att en sådan regel med nödvändighet måste bli mycket allmänt hållen och uppbyggd med rekvisit av typen ”otillbörlig”, i ”förhållande till omständigheterna” etc., vilka på goda grunder kan komma att kritiseras från rättssäkerhetssynpunkt.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som har framgått av det föregående är aktieägarnas frihet från betalningsansvar ett av aktiebolagets främsta kännetecken. Enligt vår uppfattning är principen av så grundläggande betydelse att det är givet att den skall gälla även fortsättningsvis. Vi föreslår därför att det även i den nya lagen tas in en bestämmelse om att delägarna i ett aktiebolag som huvudregel inte svarar för bolagets förpliktelser.
I den nu gällande aktiebolagslagen finns det en rad bestämmelser som är avsedda att säkerställa att aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar inte drabbar bolagets borgenärer. Av särskild betydelse har här ansetts vara kravet på att bolaget skall ha ett aktiekapital av en viss storlek som säkerhet för ingångna förbindelser. Vi återkommer i senare avsnitt till hur reglerna bör utformas så att det kan säkerställas att ett belopp motsvarande aktiekapitalet kommer bolaget till godo i samband med dess bildande och att det sedan bibehålls. Det har emellertid visat sig att regler av detta slag inte alltid ger borgenärerna ett tillfredsställande skydd. Det har därför ansetts att det bör finnas möjligheter att i vissa situationer göra undantag från principen om aktieägarnas frihet från betalningsansvar. Som tidigare har nämnts har det i rättspraxis också slagits fast att sådana undantag kan göras under vissa förutsättningar. Vi anser att detta bör vara möjligt även i fortsättningen när principen om aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar leder till stötande konsekvenser. Från principiella utgångspunkter finns det därför anledning att i och för sig se positivt på en lagregel om ansvarsgenombrott.
Mot det sagda skall dock vägas de problem och olägenheter som en särskild lagreglering av detta kan medföra. Av särskild betydelse är här intresset av att inte äventyra aktiebolagsformens användbarhet och attraktivitet. Som redan har framgått utgör aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar en av aktiebolagsrättens grundpelare. Det torde också vara just denna aspekt som har gjort att aktiebolagsformen har kommit att bli den dominerande associationsformen för näringsverksamhet av större omfattning. Genom att den som tillskjuter kapital till bolaget inte riskerar att förlora mer än vad han eller hon har tillskjutit är det möjligt att attrahera kapital till även mer riskfyllda företagsinitiativ. Detta utgör en viktig förutsättning för näringslivets utvecklingsmöjligheter. Det finns alltså anledning att iaktta försiktighet när det gäller att göra inskränkningar i principen om aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar.
Till det sagda kommer att det är förenat med betydande svårigheter att konstruera en generell lagregel om ansvarsgenombrott. Lagrådet menade i det tidigare lagstiftningsärendet att det är osäkert om någon från rätts-
säkerhetssynpunkt tillfredsställande lösning över huvud taget går att åstadkomma. Kommittén har varit inne på samma linje. I sammanhanget bör det också beaktas att generella lagregler om ansvarsgenombrott är mycket ovanliga internationellt. I sådana länder som Sverige brukar jämföras med i rättsliga avseenden förekommer de inte. Inte heller i förordningen (EG/2157/00) om EG:s särskilda aktiebolagsform, s.k. europabolag, finns det några sådana bestämmelser. Sålunda innehåller denna förordning en undantagslös bestämmelse (artikel 1.2) om att varje aktieägare i ett europabolag svarar endast för den del av aktiekapitalet som han eller hon har tecknat.
Mot denna bakgrund gör vi bedömningen att övervägande skäl talar mot att nu införa en generell lagregel om ansvarsgenombrott.
Vårt ställningstagande i denna fråga innebär givetvis inget hinder för domstolarna att tillämpa – och vidareutveckla – de principer som har vuxit fram i rättspraxis när det gäller ansvarsgenombrott.
Behovet av att kunna ställa ägare till svars för skador som deras bolag har vållat är enligt vår mening särskilt starkt på miljöområdet. En särskild regel om ansvarsgenombrott på detta område skulle därför kunna tjäna ett angeläget syfte. Kommitténs slutbetänkande innehåller ett förslag till en sådan regel. Förslaget har anknytning till frågor som behandlas i EG:s direktiv (2004/35/EG) om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (”miljöskadedirektivet”). Direktivet kommer att föranleda en revidering av bestämmelserna om förorenade områden i 10 kap. miljöbalken (1998:808). Det är därför lämpligt att kommitténs förslag – som avser ändringar i samma regelverk – behandlas i samband med genomförandet av direktivet. Direktivet skall vara genomfört den 30 april 2007. Vi har initierat ett utredningsarbete med inriktning att förslag skall kunna remitteras under år 2006 och att en proposition, där också kommitténs förslag behandlas, skall kunna lämnas till riksdagen senast under år 2007.
4.6. Ansvarsgenombrott i advokataktiebolag
Regeringens förslag: Aktieägare i advokataktiebolag skall liksom i dag i viss utsträckning svara solidariskt med bolaget för förpliktelser mot klienter. Ansvaret skall omfatta endast sådana förpliktelser som bolaget ådrar sig i advokatuppdrag som aktieägaren svarar för.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 293.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Konsumentverket har emellertid motsatt sig ett med kommitténs förslag likalydande förslag om ansvarsgenombrott i advokatverksamhet som Advokatkommittén lämnade i betänkandet (SOU 1999:31) Tillsyn över advokater m.m. Sveriges advokatsamfund och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har ansett att det inte är påkallat med en särskild regel om ansvarsgenombrott i advokataktiebolag.
Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga är i vilken utsträckning principen om aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar
bör gälla i advokataktiebolag. Tidigare rådde ett generellt förbud mot att driva advokatrörelse i aktiebolagsform. År 1977 blev det möjligt för Sveriges advokatsamfund att meddela dispens från detta förbud. Det ansågs dock att advokatuppdragets särskilda karaktär, med ett personligt ansvar gentemot varje klient, motiverade att de advokatfirmor som fick sådan dispens skulle omfattas av en särskild regel om ansvarsgenombrott. Sålunda infördes en regel om att delägare i advokataktiebolag skall svara solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser som bolaget ådrar sig medan han eller hon är delägare. Denna regel behölls när förbudet mot advokatverksamhet i aktiebolagsform upphävdes år 1994. Regeln gäller fortfarande (se 1 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen).
Ett par remissinstanser, däribland Sveriges advokatsamfund, har ansett att den nya lagen inte bör innehålla några regler om ansvarsgenombrott i advokataktiebolag. Samfundet har därvid pekat på bl.a. att några motsvarande regler inte förekommer för andra yrkesutövare, vars uppdrag också typiskt sett kan sägas vara personliga till sin karaktär. Vidare har samfundet menat att klienternas skyddsbehov är tillräckligt tillgodosett genom det försäkringsskydd som advokatbyråer är skyldiga att hålla sig med. Samfundet har också hänvisat till att det i flera andra länder är möjligt att bedriva advokatverksamhet utan personligt ansvar. Även Lagrådet har förordat att särregleringen för advokataktiebolag utmönstras.
I lagrådsremissen uttalade vi att advokataktiebolag även fortsättningsvis borde särbehandlas när det gäller frågan om ansvarsgenombrott. Enligt vår mening kan det anföras flera argument för detta. En klient som anlitar advokathjälp vill ofta att just den advokat som han eller hon har anlitat skall utföra uppdraget. Valet av advokat bygger alltså ofta på att klienten har ett särskilt förtroende just för den utvalda advokaten. Advokatuppdraget kan således sägas till sin karaktär vara mer personligt än flertalet andra slag av kommersiella uppdrag. Mot detta kan emellertid invändas – såsom Lagrådet också har gjort – att det finns andra uppdrag som har liknande personlig karaktär.
Enligt vår mening måste ytterligare beredningsunderlag inhämtas innan man slutligt kan ta ställning till Advokatsamfundets och Lagrådets förslag att ta bort advokaternas personliga betalningsansvar i advokataktiebolag. Vi är därför inte beredda att i detta lagstiftningsärende föreslå ett avskaffande av advokaternas personliga betalningsansvar. Vi avser emellertid att inleda en översyn av frågan.
I avvaktan på en sådan översyn finns det ändå anledning att i detta lagstiftningsärende överväga utformningen av den befintliga regeln om ansvarsgenombrott för advokater.
Den bestämmelse som kommittén har föreslagit motsvarar det förslag som Advokatkommittén lämnade i betänkandet (SOU 1999:31) Tillsyn över advokater m.m. (s. 178 f.). Förslaget innebär en viss lättnad i förhållande till det ansvar som en delägare i ett advokataktiebolag enligt gällande regler har för bolagets förpliktelser. Enligt Advokatkommitténs uppfattning täcker bestämmelsen i sin nuvarande omfattning mer än den behöver täcka. Från klientens synpunkt bör det, enligt Advokatkommittén, vara tillräckligt att den eller de delägare som ansvarar för uppdraget har ett personligt betalningsansvar. Advokatkommittén föreslog därför att delägaren endast skall svara för sådana förpliktelser som uppkommer i de ärenden som han eller hon ansvarar för. Endast en
remissinstans, Konsumentverket, invände mot Advokatkommitténs förslag i denna del. Verket menade bl.a. att det delade ekonomiska ansvaret medför att advokaterna håller ett ”vakande öga” på varandra inom bolaget, vilket är positivt för klienterna.
Vi delar Advokatkommitténs uppfattning att bestämmelsen i sin nuvarande omfattning täcker mer än den behöver täcka. Det är rimligt att delägarens ekonomiska ansvar kopplas till de uppdrag som delägaren har åtagit sig att svara för. Inte minst på större advokatbyråer framstår ett generellt ansvar som omfattar alla byråns uppdrag som väl långtgående. Vi anser inte heller att den nu föreslagna begränsningen i delägarnas ansvar skulle innebära några betydande risker för konsumenterna. Som Advokatkommittén har påpekat torde den ersättningsmöjlighet som tillhandahålls av advokatsamfundet och som liknar en form av ansvarsförsäkring i de allra flesta fall täcka de ersättningskrav som kan bli aktuella för den grupp av klienter som är att betrakta som konsumenter. Vi föreslår därför att regeln utformas med en sådan begränsning som såväl kommittén som Advokatkommittén har föreslagit. Detta överensstämmer i allt väsentligt med vad som redan i dag gäller i övriga nordiska länder.
Hänvisningar till S4-6
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 19
4.7. Avstämningsbolag och kupongbolag
Regeringens förslag: Bolag vars aktier är registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall i den nya lagen ges benämningen avstämningsbolag.
Regeringens bedömning: Lagen bör inte innehålla någon särskild beteckning för de bolag som inte är avstämningsbolag (”kupongbolagen”).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, såvitt gäller avstämningsbolag. Kommittén har föreslagit att övriga bolag i lagen skall benämnas ”kupongbolag” (SOU 2001:1 s. 294 f.). – Kommittén har i en särskild bilaga till slutbetänkandet lämnat ett förslag om ett centralt aktieägarregister. Det förslaget behandlas inte i denna proposition.
Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag i denna del. Svenska Revisorsamfundet SRS har dock ifrågasatt behovet av en uppdelning i avstämningsbolag och kupongbolag. FAR har avstyrkt beteckningen ”kupongbolag”. Även Företagarna har ifrågasatt den beteckningen.
Bakgrund: Vid sidan av indelningen i publika och privata aktiebolag har indelningen i s.k. avstämningsbolag och s.k. kupongbolag stor betydelse. I kupongbolagen är aktierätten delvis knuten till innehavet av en särskild handling, ett aktiebrev. Syftet med aktiebreven är bl.a. att underlätta överlåtelse av aktierna. För att en överlåtelse av en aktie i ett kupongbolag skall anses fullbordad krävs att aktiebrevet överlämnas till förvärvaren respektive panthavaren. Även andra rättigheter är knutna till aktiebrevet eller till andra särskilda handlingar, såsom t.ex. emissionsbevis, teckningsrättsbevis och utdelningskuponger. Utmärkande för kupongbolagen är vidare att den särskilda förteckning som skall föras över bolagets aktier och aktieägare, aktieboken, förs av styrelsen.
I avstämningsbolagen förekommer inte aktiebrev, emissionsbevis eller liknande handlingar. I stället tillämpar dessa bolag ett kontobaserat aktiesystem, där aktier och andra finansiella instrument i bolaget registreras hos en av Finansinspektionen auktoriserad central värdepappersförvarare. Regler om sådan registrering finns i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen). Värdepappersförvararen ansvarar bl.a. för förandet av aktieboken och för utdelningar till aktieägarna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt vår uppfattning står det klart att en kontobaserad aktiehantering numera är helt nödvändig för bolag som har en någorlunda regelbunden omsättning av sina aktier. Även den nya lagen bör alltså innehålla en möjlighet till kontobaserad aktiehantering. Bolag som använder sig av denna möjlighet och registrerar sina aktier i ett avstämningsregister bör, i enlighet med etablerad terminologi, benämnas avstämningsbolag.
Kommittén har i en särskild bilaga till sitt slutbetänkande föreslagit genomgripande förändringar när det gäller hanteringen av aktier i de bolag som inte tillämpar kontoföringslagen och således inte utgör avstämningsbolag. Förslagen innebär att aktiebreven och aktieboken avskaffas och ersätts av ett särskilt centralt aktieägarregister. Vi avser att behandla de förslag som kommittén har lämnat i dessa delar i ett senare sammanhang. I avvaktan på det bör bolag som inte utgör avstämningsbolag även fortsättningsvis tillämpa ett system med en av bolaget förd aktiebok och med aktiebrev som bärare av aktierätten (beträffande aktiebrev och aktiebok, se vidare avsnitten 6.4 och 6.5).
En särskild fråga är om det i den nya lagen bör införas en särskild benämning på de bolag som inte är avstämningsbolag. En sådan särskild benämning skulle ha vissa fördelar, bl.a. av lagtekniskt slag. Det förutsätter emellertid att det går att finna en adekvat benämning. Kommittén har föreslagit benämningen ”kupongbolag”. Den termen används i dag inte i lagstiftningen men är vanlig i den juridiska litteraturen som benämning på de bolag som inte är avstämningsbolag. Några remissinstanser, däribland Svenska Revisorsamfundet SRS och Företagarna, har ansett att termen är mindre lämplig. FAR har särskilt uttalat att termen avspeglar äldre tids förhållanden. Vi har förståelse för dessa synpunkter. Aktiekuponger är i dag relativt ovanliga och därmed inte något särskilt typiskt kännetecken för de bolag som inte är avstämningsbolag. Vi har övervägt att i stället införa beteckningen aktiebrevsbolag. Vi har emellertid funnit att det kan riktas invändningar även mot denna benämning, bl.a. därför att det i många ”kupongbolag” aldrig utfärdas några aktiebrev. Det har alltså inte visat sig möjligt att finna en lämplig benämning. Vi avstår därför från att introducera någon sådan i lagtexten.
Vi återkommer senare till vilka särskilda regler som skall gälla för respektive bolagstyp.
4.8. Aktiekapital
Regeringens förslag: Liksom hittills skall ett aktiebolag ha ett aktiekapital bestämt antingen i svenska kronor eller i euro. Minimi-
beloppen skall vara desamma som i dag, dvs. 100 000 kr för privata aktiebolag och 500 000 kr för publika aktiebolag.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 293 f. och SOU 1997:22 s. 303).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges advokatsamfund har emellertid, med hänvisning till kommitténs förslag att avskaffa aktiernas nominella belopp (jfr avsnitt 4.9), ifrågasatt om det inte vore av pedagogiskt värde att begagna ett annat begrepp än aktiekapital, exempelvis grundkapital eller bundet kapital. Samfundet har även ifrågasatt om kravet på ett lägsta aktiekapital för privata bolag är sakligt motiverat.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har framgått är aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser ett av aktiebolagets mest karakteristiska drag. Det har ansetts att det, för att balansera denna avsaknad av personligt betalningsansvar, måste finnas regler som garanterar att bolaget alltid har tillgångar som minst svarar mot bolaget förpliktelser. Av grundläggande betydelse i det sammanhanget är kravet på att ett aktiebolag skall ha ett visst aktiekapital (jfr 1 kap. 3 § aktiebolagslagen). Aktiekapitalet är formellt sett endast en kontrollpost på skuldsidan i bolagets balansräkning. Denna post utgör emellertid ett centralt moment i det kapitalskydd som kringgärdar aktiebolagsformen och som kommer till uttryck bl.a. i reglerna om kapitaltillskott vid aktiebolags bildande. Enligt dessa regler måste det vid bolagets bildande tillskjutas tillgångar som minst motsvarar storleken på aktiekapitalet. Andra regler i lagen försöker trygga att denna bolagsförmögenhet i fortsättningen förblir intakt eller att den i vart fall, så länge bolaget består, inte förbrukas av aktieägarna själva. Av särskild betydelse är att aktiekapitalet utgör bundet kapital, dvs. mot aktiekapitalet svarande tillgångar får inte användas för utdelning till aktieägarna eller andra (se vidare avsnitt 4.10).
När det gäller de publika aktiebolagen innehåller EG-rätten bestämmelser som innebär att nationell lagstiftning måste ställa upp ett krav på ett visst aktiekapital. I den nuvarande aktiebolagslagen gäller ett sådant krav även för de privata aktiebolagen. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt om det senare kravet är sakligt motiverat. Enligt vår uppfattning är det emellertid angeläget att aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar även i privata aktiebolag balanseras av ett aktiekapital av viss storlek. Det har tidigare ansetts att en företagare som inte är beredd eller i stånd att göra en betydande kapitalinsats bör vara hänvisad till någon annan företagsform där han eller hon personligen ansvarar för företagets förbindelser (se prop. 1975:93 s. 86 och prop. 1993/94:196 s. 81). Vi har samma uppfattning och föreslår alltså att det för såväl privata som publika aktiebolag ställs upp krav på ett visst minimikapital. Enligt vår uppfattning är det naturligt att den vedertagna benämningen ”aktiekapital” används även i den nya lagen.
I fråga om aktiekapitalets storlek gör vi följande överväganden. När det gäller de publika aktiebolagen kräver EG-rätten att minimikapitalet uppgår till minst 25 000 euro. Det har i Sverige ansetts att det för denna kategori av bolag är motiverat med ett högre belopp än vad EG-rätten kräver (se prop. 1993/94:196 s. 79 f.). Aktier i dessa bolag skall kunna
vara föremål för allmän handel, vilket i allmänhet förutsätter att bolagen har ett förhållandevis högt aktiekapital. Mot denna bakgrund framstår enligt vår uppfattning det nuvarande minimikravet på 500 000 kr som väl avvägt. I de privata bolagen, vars aktier inte är föremål för handel bland allmänheten, bör aktiekapitalet kunna vara lägre. Samtidigt bör det, som vi redan har konstaterat, krävas att den som vill bedriva verksamhet i ett sådant bolag är beredd och i stånd att göra en kapitalinsats av någon betydenhet. År 1973 – alltså före indelningen i publika och privata aktiebolag – fastställdes minimibeloppet till 50 000 kr. När regeringen behandlade frågan om lägsta tillåtna aktiekapital i samband med att indelningen i publika och privata aktiebolag infördes, konstaterades att det belopp som hade lagts fast år 1973 i 1994 års penningvärde motsvarade mer än 200 000 kr (se prop. 1993/94:196 s. 82). Regeringen ansåg emellertid att en så kraftig höjning av minimikapitalet inte var lämplig, bl.a. med hänsyn till att den skulle försvåra etableringen av nya företag (a.a. s. 83). I stället föreslogs en höjning till den i dag alltjämt gällande nivån, 100 000 kr. Riksdagen hade inte någon annan uppfattning (se bet. 1993/94:LU32 och rskr. 1993/94:422). Enligt vår uppfattning utgör ett minimibelopp på 100 000 kr även i dag en lämplig avvägning mellan de olika intressen som har berörts i det föregående (jfr 2001/02:LU11 s. 14). Vi anser inte att det, såsom NUTEK har föreslagit, finns anledning att tillämpa ett lägre krav för nybildade bolag.
Sedan några år är det möjligt för svenska aktiebolag att bestämma sitt aktiekapital i euro i stället för i svenska kronor. Skälen för en sådan ordning framstår, med hänsyn till eurons ökade betydelse för svenska företag, som än starkare i dag än när reglerna om detta infördes (se vidare prop. 1999/2000:23 s. 97 f.). Vi föreslår därför att motsvarande regler tas med i den nya lagen. Inom Regeringskansliet pågår även överväganden om det bör öppnas en möjlighet att bestämma aktiekapitalet i vissa andra valutor, t.ex. dollar och pund. Vi avser att i ett senare sammanhang återkomma till den frågan.
4.9. Aktier utan nominellt belopp?
Regeringens förslag: Aktier skall i fortsättningen inte ha nominella värden utan i stället representera en viss andel i bolaget. Aktier skall inte, vare sig vid bolagsbildning eller vid senare emissioner, få ges ut till lägre belopp än aktiernas kvotvärde. Detta värde skall beräknas genom att bolagets aktiekapital divideras med antalet aktier.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att den nya lagen inte skall innehålla något underkursförbud (SOU 2001:1 s. 208 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat det utan invändningar. Konkursförvaltarkollegiernas förening har emellertid ifrågasatt värdet av ett kvotaktiesystem för privata aktiebolag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att frågan om ett avskaffande av aktiers nominella belopp bör utredas närmare på såväl nationell som internationell nivå. Sveriges advokatsamfund, som har ansett att kvotaktiesystemet inte genomförs
fullt ut i kommitténs förslag, har förordat att ytterligare erforderliga ändringar och förbättringar i systematiken med kvotaktier övervägs.
Bakgrund: Enligt 1 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen skall ett aktiebolag ha ett aktiekapital. Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp (det nominella beloppet). Bolagets aktiekapital utgörs av summan av de nominella beloppen av tecknade och tilldelade aktier. En akties nominella belopp skall anges i bolagsordningen och vara bestämt i samma valuta som aktiekapitalet. Det finns inte några gränser för hur lågt det nominella beloppet får vara.
Det nominella beloppet har betydelse bl.a. vid bolagsbildning, nyemission och fondemission samt vid nedsättning av aktiekapitalet. Vid bolagsbildningen får en aktie inte ges ut till lägre belopp än sitt nominella belopp (”underkursförbudet”). Emission till överkurs – dvs. utgivande av aktier till en kurs som överstiger det nominella beloppet – är däremot tillåten. Överskjutande belopp tillförs i sådana fall överkursfonden, som, likt aktiekapitalet, utgör bundet kapital i bolaget. Förbudet mot underkurs gäller även när bolaget efter bildandet ger ut nya aktier (nyemission). Vid fondemission (överföring av annat eget kapital till aktiekapitalet) får det belopp som överförs till aktiekapitalet inte understiga summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.
Systemet med nominella belopp har en lång tradition inom aktiebolagsrätten, såväl i Sverige som i många andra länder. I Sverige infördes kravet på nominellt belopp genom 1895 års aktiebolagslag. På senare år har systemet ifrågasatts. Ett av argumenten mot systemet är att det innebär problem för de bolag som vill övergå från en redovisningsvaluta till en annan. Som har framgått av avsnitt 4.8 är det tillåtet för svenska aktiebolag att ha antingen svenska kronor eller euro som redovisningsvaluta. Vid byte från den ena valutan till den andra görs en omräkning av Bolagsverket, varvid den växelkurs som Europeiska centralbanken har fastställt för den sista bankdagen under det föregående räkenskapsåret tillämpas. En sådan omräkning kan av naturliga skäl leda till mycket udda nominella värden. Bland annat på grund härav ansåg Utredningen om aktiekapital och redovisning i euro och annan utländsk valuta att ett avskaffande av kravet på att alla aktier skall ha ett nominellt belopp var ett nästan ofrånkomligt element i en lagstiftning som tillåter redovisning i utländsk valuta (SOU 1997:181 s. 123 f.). Även vid en övergång till euro i samband med ett eventuellt framtida inträde i EMU skulle systemet, enligt utredningen, leda till betydande problem. Utredningen föreslog mot den bakgrunden att systemet med nominella belopp skulle ersättas med ett kvotaktiesystem. Frågan överlämnades sedermera (dir. 1998:90) till kommittén som alltså har föreslagit detsamma. Enligt kommitténs uppfattning kan ett kvotaktiesystem inte bara underlätta för bolag som önskar övergå till att ha sin redovisning i euro utan också öppna möjligheter till förenklingar av lagen.
Huvuddragen i det system som kommittén har föreslagit kan beskrivas enligt följande. Vid bolagsbildningen skall det inte fastställas något nominellt belopp för aktierna. I stället skall det i stiftelseurkunden anges hur många aktier som skall ges ut, hur mycket som skall betalas för varje aktie och hur stor del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet. Det i dag gällande underkursförbudet tas bort. De belopp som inte tillförs
aktiekapitalet blir fritt eget kapital, om det inte av stiftelseurkunden framgår att beloppet skall tillföras en bunden fond. Stiftelseurkunden måste utformas så att det sammanlagda belopp som skall tillföras aktiekapitalet inte understiger det i bolagsordningen angivna (minimi)kapitalet. Vid nyemission skall det vara tillåtet att bestämma att endast en del av betalningen, eller ingenting alls, skall tillföras aktiekapitalet eller annat eget bundet kapital. På motsvarande sätt som i dag skall det emellertid i registreringsärendet kontrolleras att bolaget har tillförts värden som motsvarar det belopp varmed bolagets eget kapital skall öka. Vid fondemission skall bolaget få välja om ökningen av aktiekapitalet förenas med utgivande av nya aktier eller inte. I det senare fallet blir effekten att kvotvärdet på befintliga aktier höjs.
Skälen för regeringens förslag: Som har framgått ovan kan kravet på att aktier skall ha ett nominellt belopp ge upphov till diverse olägenheter i de fall då ett bolag önskar byta redovisningsvaluta från kronor till euro eller vice versa. En sådan olägenhet består i att ett sådant byte, till följd av omräkningskursen, kan leda till mycket udda nominella belopp. I kupongbolagen innebär dessutom ett sådant byte att det på aktiebreven angivna nominella beloppet inte stämmer överens med det verkliga nominella beloppet. Olägenheter av angivna slag skulle bli än mer påtagliga om det i framtiden – vilket är tänkbart – blir möjligt att använda även andra valutor än svenska kronor och euro som redovisningsvaluta. Såsom kommittén har påpekat har också flera andra länder inom EU tagit bort kravet på att aktier skall ha nominella belopp. Vi anser att tiden är mogen för att ta detta steg även i Sverige och föreslår, liksom kommittén, att aktier i fortsättningen inte skall ha nominella belopp utan i stället representera en viss andel i bolaget.
En remissinstans har ifrågasatt värdet av en sådan reform för mindre aktiebolag. Vi vill för vår del inte bestrida att det finns bolag för vilka det nuvarande systemet inte innebär några egentliga problem och för vilka det skulle innebära en viss omgång att gå över till ett nytt system. Det kan synas tala för att bolagen bör ges möjlighet att själva välja om de vill stanna kvar i det gamla systemet eller övergå till ett system med aktier utan nominella belopp. En sådan ordning skulle emellertid i längden vara ägnad att leda till förvirring och komplikationer. Olika regler skulle gälla i fråga om bolagsordningens innehåll, nyemission av aktier och minskning av aktiekapitalet. Detta skulle vara otillfredsställande. Vi föreslår därför att systemet med nominella belopp avskaffas för samtliga aktiebolag. För att underlätta övergången till det nya systemet bör bolagen få avvakta med att göra de ändringar i bolagsordningen som reformen föranleder till dess att bolagsordningen ändras för första gången efter den nya lagens ikraftträdande. Till detta återkommer vi i avsnitt 19.
Aktiernas nominella belopp har i dag, som vi redan har varit inne på, särskild betydelse för aktiebolagslagens underkursförbud. Som ovan framgått har kommittén ansett att detta förbud bör utmönstras ur lagen. Kommitténs argumentation kan sammanfattas enligt följande. För aktieägarna innebär en emission av aktier till underkurs inte något problem. De skyddas i stället genom de regler som ger dem företrädesrätt att teckna de nya aktier som bolaget ger ut (jfr 3 kap. 1 § och 4 kap. 2 §aktiebolagslagen). Om det beslutas om avvikelser från företrädesrätten, skall teckningskursen bestämmas på ett sätt som är rättvist. Vad som är
av intresse för aktieägarna i en sådan situation är hur priset på aktierna förhåller sig till marknadsvärdet. Aktiernas nominella belopp saknar däremot betydelse. När det gäller borgenärerna är deras primära intresse att tillgångar som svarar mot det registrerade aktiekapitalet faktiskt har tillförts bolaget. För att garantera borgenärerna detta krävs inte ett system med nominella belopp. Ett sådant skydd kan lika väl uppställas inom ramen för ett kvotaktiesystem. Från borgenärssynpunkt är en nyemission alltid välkommen så länge den ger ett tillskott till bolaget som överstiger emissionskostnaderna. Vad som är viktigt är att aktiebolaget inte står antecknat i aktiebolagsregistret med ett aktiekapital som aldrig har tillförts bolaget. En ordning som tillåter att endast en del av betalningen för emitterade aktier, eller inget alls, tillförs det bundna kapitalet är således inte till nackdel för borgenärerna.
Vi delar i princip kommitténs uppfattning att de skyddsintressen som underkursförbudet är avsett att tillgodose kan tillgodoses på andra sätt. Den modell som kommittén har förordat som ett alternativ till den nuvarande ordningen framstår enligt vår uppfattning också som ändamålsenlig. Goda sakliga skäl kan alltså anföras för att utmönstra underkursförbudet ur lagen. Remissinstanserna har också överlag ställt sig positiva till en sådan förändring. En komplikation är emellertid de krav som EGrätten ställer upp. I artikel 8 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv föreskrivs att aktier inte får ges ut mot vederlag som understiger det nominella beloppet eller, om ett sådant saknas, det bokförda parivärdet. Kommittén har ansett att denna bestämmelse inte utgör något hinder mot ett sådant system som kommittén har föreslagit. Enligt kommitténs uppfattning är bestämmelsens syfte endast att garantera att bolaget vid dess bildande tillförs tillgångar som minst motsvarar det registrerade aktiekapitalet. Sådana garantier ges, enligt kommittén, inom det föreslagna kvotaktiesystemet.
Enligt vår uppfattning finns det mycket som talar för att den aktuella artikeln måste tolkas så att medlemsstaterna är skyldiga att ha något slags underkursförbud i sin nationella lagstiftning. Detta synes också vara den uppfattning som det stora flertalet andra medlemsstater har kommit till. Inom EU förs för närvarande också en diskussion om artikelns innebörd och ändamålsenlighet (se t.ex. ”Report of the High Level Group of Company Law Experts on a Modern Regulatory Framework for Company Law in Europe”, den 4 november 2002, s. 82 f.), en diskussion som synes utgå från att artikeln innefattar ett underkursförbud. I avvaktan på resultatet av denna diskussion anser vi att övervägande skäl talar för att aktiebolagslagen bör innehålla ett underkursförbud. Vid denna bedömning har vi också vägt in att det är möjligt att uppnå en del av de fördelar som kommittén har eftersträvat även med ett bibehållande av underkursförbudet, nämligen om man låter överkursfonden utgöra fritt eget kapital i bolaget. Vi återkommer till den frågan i avsnitt 4.10.
Vi föreslår alltså att även den nya lagen skall innehålla ett förbud mot utgivning av aktier till underkurs. Eftersom vi föreslår att systemet med nominella belopp skall avskaffas, bör förbudet, i enlighet med vad som föreskrivs i det andra bolagsrättsliga direktivet, i fortsättningen knytas till aktiernas kvotvärde (eller med direktivets terminologi ”aktiernas bokförda parivärde”), dvs. aktiekapitalet dividerat med antalet aktier. Vi föreslår således ett förbud mot att ge ut aktier till belopp som understiger
aktiernas kvotvärde. Förbudet bör, liksom det i dag gällande underkursförbudet, gälla såväl vid bildandet av bolaget som vid senare emissioner.
Förslaget att avskaffa kravet på att aktierna skall ha ett nominellt belopp påverkar en rad andra regler i aktiebolagslagen än de som har berörts i det föregående. Vi återkommer till sådana frågor i det följande.
4.10. Fritt och bundet eget kapital
Regeringens förslag: Ett aktiebolags eget kapital skall liksom hittills delas upp i bundet kapital och fritt kapital. Överkursfonden skall i fortsättningen utgöra fritt eget kapital. I övrigt skall reglerna om vad som utgör fritt respektive bundet eget kapital vara oförändrade.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommitténs har emellertid föreslagit att överkursfonden avskaffas (SOU 2001:1 s. 210 f. och 357 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört denna fråga särskilt. Riksskatteverket har dock förordat att allt kapital som bolaget tillförs vid bolagets bildande eller vid senare ökning av aktiekapitalet skall utgöra bundet eget kapital.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare har konstaterat bör ett aktiebolag ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet utgör bundet kapital, vilket bl.a. innebär att det inte får delas ut till aktieägarna eller andra. Kravet på att aktiekapitalet skall vara bundet i bolaget är uppställt främst till bolagets borgenärers skydd. Tanken är att det i bolaget alltid skall finnas en viss marginal mellan bolagets tillgångar och skulder som inte står till aktieägarnas disposition. Denna marginal utgör sålunda ett slags säkerhet för borgenärernas fordringar mot bolaget.
I gällande rätt hänförs även vissa andra poster i bolagets balansräkning än aktiekapitalet till det bundna egna kapitalet. Sålunda föreskrivs i 5 kap. 14 § årsredovisningslagen (1995:1554) att under bundet eget kapital skall tas upp aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond. Under fritt eget kapital skall, enligt samma paragraf, tas upp fria fonder, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret.
Vad som skall utgöra fritt respektive bundet eget kapital i bolaget har betydelse i flera olika avseenden. Av särskild betydelse är reglerna i 12 kap. aktiebolagslagen om gränserna för bolagets vinstutdelning. Vi återkommer senare till dessa regler och till andra frågor där indelningen i fritt och bundet eget kapital har betydelse. Redan här kan det emellertid konstateras att indelningen är av grundläggande betydelse för de regler som brukar hänföras till kapitalskyddet i aktiebolag. EG:s bolagsrätt förutsätter också att regler av detta slag finns i medlemsstaternas nationella lagstiftning (se t.ex. artikel 15.1 a i det andra bolagsrättsliga direktivet). Mot denna bakgrund är det naturligt att också den nya lagen bygger på en indelning i fritt och bundet eget kapital.
Även när det gäller frågan om vad som skall utgöra fritt respektive bundet eget kapital framstår den nuvarande ordningen i huvudsak som lämplig. Vi har redan konstaterat att aktiekapitalet bör vara bundet. Uppskrivningsfonden utgörs av ickerealiserade värdeökningar på uppskrivna
tillgångar (se 4 kap.6 och 7 §§årsredovisningslagen, 1995:1554). Det följer av EG.s fjärde bolagsrättsliga direktiv att uppskrivningsfonden inte får tas i anspråk för utdelning till aktieägarna. Det är därför naturligt att också uppskrivningsfonden utgör bundet eget kapital.
Riksskatteverket har förordat att allt kapital som bolaget tillförs vid bolagets bildande eller vid senare ökning av aktiekapitalet skall utgöra bundet eget kapital. Enligt verket bör alltså inte bara aktiekapitalet utan även överkursfonden vara bundet eget kapital.
Kravet på att det skall finnas en särskild överkursfond infördes i svensk rätt som ett led i anpassningen till EG:s bolagsrätt (se artikel 8 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet). Tidigare skulle eventuell överkurs avsättas till reservfonden och kom därmed att utgöra bundet eget kapital. Mot den bakgrunden gjordes bedömningen att överkursfonden, liksom reservfonden, borde utgöra bundet eget kapital i bolaget (se prop. 1995/96:10 Del 2, s. 289). Tidigare krav på att överkursen skulle avsättas till reservfonden byggde i sin tur på uppfattningen att överkursen naturligen var en kapitalinsättning som inte borde kunna återbetalas till aktieägarna (se prop 1975:103 s. 483). Det kan emellertid ifrågasättas om denna ordning är sakligt motiverad. Till att börja med kan konstateras att det nyssnämnda direktivet inte uppställer något krav på att överkursfonden skall vara bunden. Det kan också konstateras att den nuvarande ordningen lätt kan kringgås genom att betalningen för tecknade aktier bestäms till aktiernas nominella värde (eller, med den av oss föreslagna ordningen, aktiernas kvotvärde) och att det ytterligare kapital som bolaget behöver tillskjuts genom separata kapitaltillskott från aktieägarna. För bolaget skulle det leda till en ökad flexibilitet om överkursfondens medel kunde disponeras på samma sätt som andra fria fonder. En sådan ordning skulle, enligt vår bedömning, inte heller innebära några särskilda risker eller andra olägenheter för bolagets borgenärer. Borgenärernas primära intresse är att tillgångar som faktiskt svarar mot det registrerade aktiekapitalet har tillförts bolaget och att det finns ändamålsenliga begränsningar när det gäller värdeöverföringar från bolaget. Överkursfondens karaktär av bundet eller fritt eget kapital är inte av avgörande betydelse för någon av dessa frågor.
Mot denna bakgrund föreslår vi att överkursfonden i fortsättningen skall utgöra fritt eget kapital i bolaget. I övrigt föreslår vi inte några ändringar när det gäller vad som skall utgöra fritt respektive bundet eget kapital i bolaget.
Hänvisningar till S4-10
4.11. Bolagsverksamhetens syfte
Regeringens förslag: Den nya lagens regler skall utgå från att ett aktiebolag drivs i syfte att ge vinst till fördelning bland aktieägarna. Men det skall vara möjligt att i bolagsordningen föreskriva att bolaget skall ha annat syfte.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 113 och 360).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Förslaget i Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss 2004-02-09: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Huvudprincipen om att ett aktiebolag drivs i syfte att ge vinst till delägarna lyftes dock i utkastet fram i lagens inledande kapitel.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit förslaget i utkastet. Företagarna har dock invänt mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande aktiebolagslagen utgår från att ett aktiebolags verksamhet drivs i syfte att bereda aktieägarna vinst. Detta framgår indirekt av bestämmelsen i 12 kap. 1 § tredje stycket enligt vilken avvikelser från vinstsyftet skall framgå av bolagsordningen.
Enligt vår mening ligger det ett värde i att också den nya lagen ger uttryck för att aktiebolag normalt bedrivs i vinstsyfte. En uttrycklig regel om detta är också ägnad att skydda aktieägarna mot att företagsledningen använder bolagets resurser till verksamhet som inte är till gagn för aktieägarna. Liksom hittills bör det dock givetvis vara möjligt att genom bestämmelser i bolagsordningen bestämma att ett bolag inte skall drivas i vinstsyfte.
Kommittén har föreslagit att huvudprincipen om att aktiebolag drivs i vinstsyfte skall tydliggöras genom en särskild bestämmelse i kapitlet om vinstutdelning. I syfte att ytterligare tydliggöra principen – och den möjlighet att göra undantag från principen som lagen ger – föreslogs det i Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss 2004-02-09 att frågan skulle regleras i lagens inledande kapitel. Företagarna har invänt mot det förslaget och har framhållit bl.a. att vinstsyftet i många fall inte är avgörande för varför ett företag startas. Vi har förståelse för den synpunkten och förordar därför att huvudprincipen om aktiebolagets vinstsyfte får komma till uttryck enbart på samma indirekta sätt som i dag. Vi föreslår alltså att det bland bestämmelserna om bolagsordningen tas in en bestämmelse om att aktieägarna i bolagsordningen kan föreskriva att bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning bland aktieägarna.
Här kan tilläggas att regeringen år 2002 beslutade att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om ett nytt slag av aktiebolag, vars kännetecken skall vara att det har ett annat syfte än att bereda aktieägarna vinst. Uppdraget redovisades i november 2003 i betänkandet Aktiebolag med begränsad vinstutdelning (SOU 2003:98). I betänkandet lämnas förslag till två modeller av aktiebolag med vinstutdelningsbegränsning. Den ena modellen avser aktiebolag utan vinstutdel-ning (”icke vinstutdelande aktiebolag”) och den andra modellen aktiebolag med viss begränsad vinstutdelning (”aktiebolag med begränsad vinstutdelning”). Förslagen innebär att särskilda regler tas in i aktiebolagslagen för dessa nya slag av aktiebolag. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
I sammanhanget finns det också anledning att nämna den diskussion som pågår kring företagens sociala ansvar (Corporate Social Responsibility, CSR). Den ökade internationaliseringen av näringslivet ställer nya krav på ansvarstagande från företagens sida på olika områden. Det handlar bl.a. om att ta ansvar för de anställdas situation och för verksamhetens miljömässiga effekter. Även frågor om det etiska ansvarstagandet i samband med investeringar i utvecklingsländer och jämställdhetsfrågor kommer in i denna diskussion. LO har menat att frågor av detta slag
borde belysas närmare. Vi vill understryka att vi tillmäter dessa frågor största vikt och att Sverige är djupt engagerat i de olika internationella fora där dessa frågor behandlas (se om detta t.ex. prop. 2002/03:122 s. 58 f.). De regeländringar som kan aktualiseras av detta arbete ligger emellertid enligt vår bedömning utanför det rent aktiebolagsrättsliga området. I denna proposition lämnas därför inte några förslag med omedelbar koppling till frågor kring företagens sociala ansvar.
Hänvisningar till S4-11
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
5. Aktiebolags bildande
5.1. Uppbyggandet av bolagets kapital
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om bildande av aktiebolag bör säkerställa att bolaget i samband med bildandet tillförs en förmögenhet som minst svarar mot det belopp som skall utgöra bolagets aktiekapital.
Kommitténs bedömning: Kommittén har inte tagit upp denna fråga särskilt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna fråga. Statsåklagaren för speciella mål har framhållit vikten av att lagstiftningen säkerställer att aktiekapitalet kommer bolaget till godo.
Skälen för regeringens bedömning: Såsom tidigare har framgått är en av de avgörande skillnaderna mellan aktiebolagsformen och andra bolagsformer att verksamheten i ett aktiebolag bedrivs utan att bolagets delägare är personligt ansvariga för bolagets skulder. Eftersom bolagets borgenärer alltså inte kan kräva in sina fordringar från bolagets ägare, är de beroende av att det finns tillgångar i bolaget som svarar mot bolagets skulder. Bolagets förmögenhet kan således sägas utgöra ett slags säkerhet för borgenärernas fordringar mot bolaget. Förekomsten av en sådan säkerhet ligger inte bara i borgenärernas intresse. I förlängningen kommer den även bolagets aktieägare till godo. Ju starkare skydd som ställs upp kring bolagets förmögenhet desto lättare blir det för bolaget att anskaffa kapital på kreditmarknaden.
En utgångspunkt för den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen bör därför vara att den säkerställer att bolaget tillförs en tillräcklig förmögenhet vid bolagsbildningen och att denna förmögenhet sedan bibehålls under bolagets verksamhet (jfr avsnitt 4.8). Denna utgångspunkt har också sedan länge präglat såväl det svenska regelverket som motsvarande lagar i andra länder. Även EG:s bolagsrättsliga regler bygger på ett sådant synsätt. Sålunda innehåller EG:s andra bolagsrättsliga direktiv, det s.k. kapitaldirektivet, bestämmelser om bl.a. tillskottskapitalets minsta storlek och inbetalningen av detta kapital.
Det är mot den angivna bakgrunden naturligt att bestämmelser om kapitalskydd utgör ett väsentligt inslag även i den nya aktiebolagslagen. Bestämmelserna bör bl.a. innefatta garantier för att bolaget tillförs tillgångar av viss omfattning när det bildas. Såsom vi har berört i avsnitt 4.8 bör sålunda varje bolag ha ett aktiekapital. Det bör liksom hittills krävas
att de som bildar bolaget bestämmer det belopp som skall utgöra bolagets aktiekapital och att bolaget sedan tillförs tillgångar till ett värde som minst svarar mot detta belopp. Vi återkommer i det följande till hur bestämmelserna bör utformas för att säkerställa att kravet på ett tillräckligt tillskottskapital uppfylls. Längre fram kommer vi att diskutera frågor om hur man säkerställer att det uppbyggda kapitalet bibehålls (se avsnitt 11).
Hänvisningar till S5-1
5.2. Bolagsbildning
Regeringens förslag: Det skall i fortsättningen finnas endast ett förfarande för bildande av aktiebolag. Förfarandet skall bygga på det nuvarande förfarandet för s.k. simultanbildning och innefatta följande moment: – stiftarna upprättar en stiftelseurkund som innehåller en bolagsordning, – en eller flera bland stiftarna tecknar sig för samtliga aktier i stiftelseurkunden och betalar för dessa, – stiftelseurkunden färdigställs och undertecknas, – stiftarna anmäler bolaget för registrering i aktiebolagsregistret.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 201 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller godtagit huvuddragen i kommitténs förslag.
Bakgrund: I dag kan ett aktiebolag bildas antingen genom s.k. successivbildning eller genom s.k. simultanbildning.
Vid successivbildning sker bolagsbildningen i etapper. Förfarandet utgår från att en liten krets av stiftare träffar en överenskommelse om att bilda ett aktiebolag. Stiftarna upprättar en stiftelseurkund och ett förslag till bolagsordning. Stiftelsehandlingarna hålls sedan tillgängliga för potentiella aktietecknare under en viss tid. Under denna tid tecknas aktierna i bolaget. När teckningstiden har löpt ut, hålls en konstituerande stämma vid vilken det definitiva beslutet om att bilda bolaget fattas.
Simultanbildning innebär att alla åtgärder för bolagsbildningen vidtas på en gång. Stiftarna upprättar en stiftelseurkund, en bolagsordning och ett protokoll från en konstituerande stämma. Aktieteckningen sker direkt i stiftelseurkunden, varvid aktierna vanligen tecknas av stiftarna själva. I dessa fall löper alltså inte någon särskild teckningstid och det uppställs inte heller något krav på att handlingarna skall hållas tillgängliga viss tid före den konstituerande stämman.
I äldre aktiebolagslagar utgjorde successivbildning det enda sättet att bilda ett aktiebolag. Bestämmelserna utgick från att ett aktiebolag bildades genom att några initiativtagare vände sig till allmänheten eller en större krets personer med erbjudande om att delta i den planerade bolagsbildningen och att tillskjuta kapital. Med tiden kom emellertid detta förfaringssätt i praktiken att bli alltmera ovanligt. Det normala blev i stället att bolag bildades av en eller ett fåtal personer och att anskaffning av riskkapital skedde med andra metoder än de som lagstiftaren hade förutsatt. Redan i samband med tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag övervägdes därför att utmönstra bestämmelserna om successivbildning ur
lagen (se prop. 1975:103 s. 202). Så skedde emellertid inte, eftersom det inte ansågs kunna uteslutas att dessa bestämmelser undantagsvis skulle komma till användning. I stället infördes bestämmelser om simultanbildning som ett alternativ till successivförfarandet.
Skälen för regeringens förslag: Av det sagda har framgått att det förfarande som i den nuvarande aktiebolagslagen utgör huvudregeln för bolagsbildning sedan länge är en mycket sällsynt företeelse i praktiken. Kommittén har inte kunnat hitta mer än något enstaka exempel på successivbildning i modern tid. I Tyskland, vars regler en gång utgjorde förebild för de svenska reglerna, avskaffades möjligheten till successivbildning redan på 1960-talet. Till detta kommer att det redan i dag är möjligt att bilda ett aktiebolag i flera steg utan att tillämpa reglerna om successivbildning. Sålunda kan bolagsbildarna i omedelbar anslutning till ett simultanförfarande erbjuda en bredare krets att teckna aktier i bolaget inom ramen för en nyemission.
Mot denna bakgrund anser vi, liksom kommittén, att tiden nu är mogen för att utmönstra bestämmelserna om successivbildning ur aktiebolagslagen. Det bör fortsättningsvis finnas endast ett förfarande för bildande av aktiebolag. Bestämmelserna om detta bör utformas med utgångspunkt i hur bolag normalt bildas, nämligen genom simultanbildning. Förfarandet bör vara så enkelt som möjligt samtidigt som det bör ge garantier för att nybildade bolag uppfyller de grundläggande krav som bör ställas på ett aktiebolag. Till dessa krav hör i första hand kravet på att bolaget tillförs ett kapital av viss storlek (jfr avsnitt 4.8 ovan). Vi återkommer i det följande till hur bestämmelserna om bolagsbildningen närmare bör utformas. Det kan emellertid redan här sägas att vi anser att det förfarande som kommittén har föreslagit i stora drag utgör en lämplig ordning. Vi föreslår sålunda att förfarandet för bolagsbildning skall innehålla följande moment:
– stiftarna upprättar en stiftelseurkund (se vidare avsnitt 5.4) och en bolagsordning (avsnitt 5.5),
– en eller flera bland stiftarna tecknar sig för samtliga aktier på stiftelseurkunden (avsnitt 5.6) och erlägger betalning för dessa (avsnitt 5.7),
– stiftelseurkunden färdigställs, dagtecknas och undertecknas (avsnitt 5.9),
– bolaget anmäls för registrering (avsnitt 5.10).
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
5.3. Vem bör få vara stiftare?
Regeringens förslag: Liksom i dag skall en stiftare ha sitt hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter annat. Den som är underårig eller i konkurs, är underkastad näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken skall inte kunna vara stiftare.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det inte uppställs några hemvistkrav på stiftare och att det inte uppställs några särskilda behörighetskrav på stiftare i aktiebolagslagen (SOU 1997:22 s. 204).
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot dem. Stats-
åklagaren för speciella mål, Riksskatteverket och Skattemyndigheten i Stockholms län har dock motsatt sig att kravet på att stiftare skall ha hemvist inom EES tas bort. Flera remissinstanser, bl.a. Patent- och registreringsverket, har förordat att de allmänna behörighetskraven på stiftare även fortsättningsvis anges i lagtexten.
Skälen för regeringens förslag
Hemvist
Enligt gällande regler krävs att en stiftare, antingen det är fråga om en fysisk eller en juridisk person, har sitt hemvist inom EES (se 2 kap. 1 § aktiebolagslagen). Patent- och registreringsverket kan meddela dispens från detta krav. Tidigare krävdes att stiftarna hade hemvist i Sverige men i samband med att Sverige år 1992 undertecknade EES-avtalet ersattes detta hemvistkrav med ett krav på bosättning inom EES. Kommittén har ansett att det med en så vid bestämning av hemvistkravet inte längre finns praktiska skäl att upprätthålla kravet.
Ett hemvistkrav för stiftare har funnits länge i den svenska aktiebolagsrätten. Motsvarande krav ställs sedan länge också på vissa bolagsfunktionärer. Sålunda föreskrivs i 8 kap.8 och 26 §§aktiebolagslagen att den verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom EES. Tanken med aktiebolagslagens hemvistkrav är att det skall vara möjligt för borgenärer, myndigheter, domstolar och andra intressenter att vid behov nå bolagets företrädare för t.ex. ut-krävande av skadeståndsansvar eller personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser (jfr prop. 1992/93:68 s. 61). I tidigare lagstiftningsärenden har inte gjorts någon skillnad i detta avseende mellan bolagets stiftare och dess funktionärer (se t.ex. prop. 1975:103 s. 292 och prop. 1992/93:68 s. 59 f.).
Enligt vår uppfattning gör sig de skäl som ligger bakom hemvistkravet som regel gällande med mindre styrka med avseende på bolagets stiftare än med avseende på dess funktionärer. Det behov som bolagets borgenärer m.fl. har av tillgänglighet avser normalt i första hand bolagets styrelseledamöter och dess verkställande direktör. Såsom Statsåklagaren för speciella mål har påpekat kan det emellertid förekomma att bolagets intressenter behöver nå även stiftarna för delgivning e.d. (jfr Hemström, Bolagets rättsliga ställning, 5 uppl., 2002, s. 71). I samband med utredningar av ekonomiska brott kan det också finnas ett behov av få tag på bolagets stiftare. Om bolagets stiftare finns utanför EES, försämrar detta uppenbarligen möjligheterna att få kontakt med dem. Det kan inte uteslutas att en sådan ordning skulle kunna missbrukas.
Vi anser därför att övervägande skäl talar för att även fortsättningsvis uppställa ett hemvistkrav på stiftare. Detta krav bör vara detsamma som för de bolagsfunktionärer som är underkastade motsvarande krav. Vi föreslår alltså att det skall krävas att stiftare har hemvist inom EES. Liksom i dag bör Bolagsverket kunna meddela dispens från kravet.
Behörighet
I dag föreskrivs vidare att den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken inte kan vara stiftare. Detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud. Kommittén har föreslagit att dessa allmänna behörighetskrav för stiftare utmönstras ur lagtexten. Enligt kommitténs uppfattning bör i stället allmänna regler om begränsningar i rättshandlingsförmågan tillämpas.
Flera remissinstanser har invänt mot kommitténs förslag och påtalat att det finns ett pedagogiskt värde i att tydliggöra behörighetskraven i lagtexten. Vi delar den uppfattningen. Såsom Patent- och registreringsverket har påpekat skulle ett borttagande av bestämmelserna om behörighet kunna leda till att stiftare inte blir medvetna om brister i sin behörighet förrän bolaget anmäls för registrering. Enligt vår uppfattning är det dessutom tveksamt om – såsom kommittén synes ha förutsatt – en tillämpning av allmänna regler om begränsningar i rättshandlingsförmågan alltid skulle leda till samma resultat som en tillämpning av de bestämmelser som i dag finns i aktiebolagslagen. Utan sådana bestämmelser torde det t.ex. inte finnas något hinder mot att en underårig person deltar i bildandet av ett aktiebolag, i vart fall inte om de ekonomiska förpliktelser som han eller hon åtar sig i samband med detta motsvaras av inkomster som har förvärvats genom eget arbete efter det att han eller hon fyllt sexton år (se 9 kap. 3 § första stycket föräldrabalken).
Vi föreslår därför att det också i den nya aktiebolagslagen tas in särskilda behörighetskrav för stiftare.
Hänvisningar till S5-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
5.4. Stiftelseurkunden
Regeringens förslag: Den som vill bilda ett bolag skall liksom i dag upprätta en stiftelseurkund. Stiftelseurkunden skall innehålla i huvudsak detsamma som hittills. Den skall alltså innehålla bl.a. uppgift om teckningskursen, villkoren för betalning och omständigheter av betydelse vid värdering av apportegendom. Vidare skall den innehålla uppgifter om styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, revisorer, revisorssuppleanter och, i förekommande fall, lekmannarevisor.
Stiftelseurkunden skall även innehålla uppgift om kostnader för bolagets bildande. I fråga om privata aktiebolag skall det dock inte vara nödvändigt att ange normalt förekommande kostnader för bolagsbildning, såsom allmänna avgifter samt kostnader för upprättande av stiftelseurkund och liknande arbete.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att även uppgifter om verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare och särskild delgivningsmottagare samt om hur bolagets firma tecknas skall ingå i stiftelseurkunden. Enligt kommitténs förslag skall även privata aktiebolag vara skyldiga att ange samtliga kostnader för bolagets bildande i stiftelseurkunden (SOU 1997:22 s. 203 och 306 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. I sin analys av konsekvenserna för
små företag har NUTEK föreslagit att stiftelseurkunden i vissa fall skall kunna ersättas med en anmälan av vissa uppgifter. Vidare har NUTEK föreslagit att kravet på att kostnaderna för bolagsbildningen anges i stiftelseurkunden tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Båda de förfaranden för bolagsbildning som finns i dag utgår från att stiftarna upprättar en särskild avtalshandling. I denna s.k. stiftelseurkund anges de grundläggande villkoren för bolagets bildande. Vi anser att det är lämpligt att förfarandet för bolagsbildning även i fortsättningen tar sin utgångspunkt i upprättandet av en sådan handling. Enligt NUTEK bör, om bolagsbildningen inte är förenad med apportvillkor eller andra särskilda villkor, stiftelseurkunden kunna ersättas med en anmälan av vissa uppgifter. Vi kan dock inte se att en sådan ordning skulle innebära någon egentlig förenkling för stiftarna. I de fall då bolagsbildningen inte är förenad med några särskild villkor kan stiftelseurkunden som regel ändå göras tämligen kortfattad. Huruvida de uppgifter som skall dokumenteras i ett sådant fall tas upp i en stiftelseurkund eller i en särskild anmälningshandling torde i allmänhet vara av mindre betydelse för stiftarna. Mot den bakgrunden föreslår vi att det även fortsättningsvis alltid skall upprättas en stiftelseurkund inför bolagets bildande.
När det gäller stiftelseurkundens innehåll, gör vi följande överväganden.
I samband med bildandet av ett aktiebolag står självfallet aktieteckningen och betalningen för aktierna i centrum. Stiftelseurkunden bör därför innehålla uppgift om vad som skall betalas för tecknade aktier och uppgift om betalningsvillkoren. När det gäller betalningsvillkoren är det av särskilt intresse om betalningen för aktierna skall erläggas kontant eller med s.k. apportegendom, dvs. annan egendom än pengar. Det bör därför i stiftelseurkunden anges vad som skall gälla i detta avseende. Som vi tidigare har varit inne på är det viktigt att bolaget i samband med bildandet tillförs tillgångar som minst svarar mot bolagets aktiekapital. I den mån betalning skall ske med apportegendom är det därför avgörande att denna egendom värderas på ett korrekt sätt (se vidare avsnitt 5.7). Liksom i dag bör därför stiftelseurkunden innehålla en redogörelse för sådana omständigheter som kan vara av betydelse för att bedöma värdet på apportegendom.
Det förekommer att det i samband med bolagsbildningen uppställs andra villkor än apportbestämmelser. Även sådana villkor är naturligtvis av stort intresse för dem som avser att teckna aktier i bolaget. Samtliga villkor för aktieteckningen bör därför framgå av stiftelseurkunden. I den mån villkoren har dokumenterats i skriftliga avtal bör liksom i dag avtalen fogas till stiftelseurkunden eller hållas tillgängliga för aktietecknarna. Muntliga avtal bör återges i sin helhet.
Bland sådana villkor som kan förekomma i samband med en bolagsbildningen märks villkor om att bolaget skall överta egendom mot annat vederlag än aktier. Det är givetvis angeläget att de värden som förs in i bolaget genom betalningen av aktierna inte samtidigt går förlorade för bolaget genom att vederlaget för egendom som bolaget samtidigt övertar sätts högre än egendomens värde. Det är därför naturligt att värdet av egendom av detta slag beskrivs och granskas på samma sätt som värdet
av sådan apportegendom som en aktietecknare tillskjuter som betalning för aktier. Vi föreslår att en bestämmelse om detta tas in i den nya lagen.
I den nuvarande lagen uppställs särskilda krav på underlag i de fall då apportegendomen utgörs av en rörelse, vare sig denna övertas genom förvärv av den juridiska person som bedriver rörelsen eller genom s.k. inkråmsöverlåtelse. I så fall skall balans- och resultaträkningar för rörelsen avseende de två senaste räkenskapsåren bifogas. Om balans- och resultaträkningar ”inte upprättas” för rörelsen, dvs. om rörelsen för de aktuella åren inte har omfattats av någon skyldighet att upprätta årsredovisning eller årsbokslut, skall i stället lämnas information om rörelsens resultat under den aktuella tiden. Kommittén har föreslagit att regler av motsvarande innebörd tas in i den nya lagen. NUTEK har invänt mot detta och har föreslagit att kravet på ingivande av tidigare upprättade resultaträkningar och balansräkningar ersätts med ett krav på ett bokslut som inte är äldre än en månad. Enligt vår mening skulle emellertid en sådan förändring som NUTEK har förordat inte innebära någon förenkling för företagen utan tvärtom i många fall leda till merarbete. Vi är därför inte beredda att förorda NUTEK:s förslag utan föreslår att den nuvarande ordningen skall bestå.
I dag gäller att stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om sådana kostnader för bolagets bildande som enligt överenskommelse vid bildandet skall belasta bolaget. NUTEK har föreslagit att detta krav tas bort och har härvid hänvisat till svårigheterna att i förhand uppskatta sådana kostnader. Vi kan konstatera en sådan förändring som NUTEK har föreslagit inte möjlig när det gäller de publika aktiebolagen. Av artikel 3 j i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv följer nämligen att regler av detta slag skall finnas för dessa bolag (jfr prop. 1993/94:196 s. 146). Beträffande de privata bolagen finns inte några EG-rättsliga hinder mot en förändring i den riktning som NUTEK har förordat. Enligt vår mening bör man dock inte heller för dessa bolag helt släppa kravet på redovisning av kostnader för bolagsbildningen. Det är rimligt att det framgår av stiftelseurkunden om bolaget åläggs ett ansvar för andra kostnader än sådana som normalt uppkommer i samband med bolagsbildning. Däremot finns det inte anledning att kräva att bolaget redovisar kostnader av de slag som regelmässigt förekommer vid bolagsbildning, såsom allmänna avgifter och kostnader för upprättande av stiftelseurkund. Vi föreslår att reglerna för de privata aktiebolagen utformas på detta sätt, vilket överensstämmer med vad som gällde för alla aktiebolag innan aktiebolagslagen anpassades till EG:s bolagsrätt.
Kommittén har föreslagit att ett bolag inte längre skall bildas på en konstituerande stämma. Vi delar kommitténs uppfattning. Detta innebär att vissa uppgifter som tidigare har tagits med i protokollet från en sådan stämma i stället bör tas med i stiftelseurkunden. Detta gäller bl.a. uppgifter om styrelsens sammansättning. Vi föreslår således att det föreskrivs att dessa uppgifter i fortsättningen skall tas med i stiftelseurkunden. Det bör framhållas att detta inte innebär någon begränsning i principen att det är aktieägarna som utser bolagets företrädare. Som senare kommer att framgå föreslår vi nämligen att det skall krävas att stiftarna tecknar sig för samtliga aktier i bolaget (se avsnitt 5.6).
Kommittén har föreslagit att också uppgifter om verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare och särskild delgivningsmot-
tagare skall ingå i stiftelseurkunden. Enligt vår uppfattning ligger det emellertid i bättre linje med allmänna principer om kompetensfördelningen inom ett aktiebolag att dessa funktionärer utses av styrelsen när denna har tillträtt. Av samma skäl bör det inte heller krävas att uppgift om hur bolagets firma tecknas tas med i stiftelseurkunden.
Vi återkommer i avsnitt 5.9 till frågan om färdigställande och undertecknande av stiftelseurkunden.
5.5. Bolagsordningen
Regeringens förslag: Liksom i dag skall det till stiftelseurkunden fogas en bolagsordning. Kraven på bolagsordningens innehåll skall i huvudsak vara desamma som i dag. Den skall alltså innehålla uppgift om bl.a. bolagets firma, aktiekapitalets storlek eller minimi- och maximikapital samt föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art. Vidare skall den innehålla uppgift om det antal aktier som skall finnas i bolaget samt sätten för sammankallande av bolagsstämma.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 309). Kommittén har även föreslagit att bolagsordningen alltid skall innehålla uppgift om styrelseledamöternas mandattid samt om vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie bolagsstämma.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Patent- och registreringsverket har dock förordat ett strängare krav på precisering av bolagets verksamhet i bolagsordningen. NUTEK har föreslagit att några av kraven på bolagsordningens innehåll tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser skall ett förslag till bolagsordning fogas till stiftelseurkunden. Medan stiftelseurkunden innehåller villkoren för bolagets bildande är bolagsordningens funktion att ställa upp villkoren och ramarna för bolagets verksamhet. En bolagsordning skall sålunda innehålla uppgifter om bl.a. bolagets verksamhetsföremål, firma, säte, antalet styrelseledamöter och aktiernas nominella belopp.
De nuvarande bestämmelserna om bolagsordningens innehåll tycks ha fungerat väl. Flertalet av de uppgifter som enligt aktiebolagslagen skall anges i bolagsordningen ingår dessutom bland de uppgifter som enligt EG:s andra bolagsrättsliga direktiv skall finnas antingen i bolagsordningen, stiftelseurkunden eller någon annan särskild handling som skall offentliggöras (artikel 3). Vi föreslår därför att flertalet av de nuvarande kraven behålls. I avsnitt 4.9 har vi emellertid föreslagit att systemet med aktier med nominella belopp avskaffas. I konsekvens med det bör kravet på att aktiernas nominella belopp skall anges i bolagsordningen tas bort. I stället bör bolagsordningen innehålla uppgift om det antal aktier som skall finnas i bolaget. Denna uppgift är av betydelse bl.a. för beräkningen av aktiernas kvotvärde.
Patent- och registreringsverket har särskilt tagit upp frågan om hur föremålet för bolagets verksamhet skall anges i bolagsordningen. I dag föreskrivs att verksamheten skall anges ”till sin art” (se 2 kap. 4 § första stycket 3 aktiebolagslagen). Verket har uttalat att bestämmelsens nu-
varande utformning ger bolagen en möjlighet att ange vidare verksamhetsbeskrivningar än vad som motiveras av bolagets intresse av att skydda sin firma (jfr 6 § firmalagen [1974:156]). Detta leder enligt verket i sin tur till att andra bolag i onödan nekas att registrera den firma de önskar.
Enligt vår uppfattning bör firmarättsliga hänsyn inte vara avgörande för vilka krav som ställs på bolagsordningen i detta avseende. Av större betydelse är att beskrivningen av bolagets verksamhet utformas så att bolagets aktieägare, borgenärer och andra intressenter inte behöver hysa någon tvekan om vad bolaget får ägna sig åt. Det är därför framför allt angeläget att beskrivningen är tydlig. Samtidigt finns det skäl som talar mot att ställa alltför stränga krav på preciseringen av verksamheten. Avgränsningen i bolagsordningen skall inte behöva vara så snäv att den ligger i vägen för smärre omläggningar av bolagets rörelse. Det har därför inte tidigare ansetts vara möjligt att ställa upp strängare krav än att verksamheten skall anges ”till sin art” (jfr SOU 1941:9 s. 63). Vi gör samma bedömning i dag och föreslår således att samma krav skall gälla enligt den nya lagen. Den närmare avgränsningen får överlämnas till rättstillämpningen.
Kommittén har föreslagit att bolagsordningen alltid skall innehålla uppgift om tiden för en styrelseledamots uppdrag och sättet för sammankallande av bolagsstämma. Detta överensstämmer med gällande rätt. NUTEK har ifrågasatt kommitténs förslag i dessa delar.
Vi delar NUTEK:s uppfattning att det inte bör vara obligatoriskt att ange styrelseledamöternas mandattid i bolagsordningen. En för bolagen enklare ordning torde vara att lagen tillhandahåller en standardbestämmelse om styrelseledamöternas mandattid, lämpligen ett år. Med en sådan bestämmelse kommer det inte att vara nödvändigt att reglera mandattiden i bolagsordningen annat än om aktieägarna vill bestämma tiden på något annat sätt än vad lagen föreskriver.
Däremot bör, enligt vår uppfattning, sättet för kallelse till stämma även i fortsättningen anges i bolagsordningen. Alternativet är att i lagen ange ett visst kallelsesätt och samtidigt ge bolagen möjlighet att ta in föreskrifter om avvikande kallelsesätt i bolagsordningen. Vi är dock tveksamma till att i lagen lyfta fram ett visst kallelsesätt framför ett annat. Förutsättningarna för att kalla till bolagsstämma på det ena eller andra sättet torde skifta mycket från bolag till bolag och den tekniska utvecklingen kan dessutom förväntas bereda vägen för nya kallelsesätt.
Kommittén har också föreslagit en bestämmelse om att bolagsordningen skall ange vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie bolagsstämman. Också detta överensstämmer med gällande rätt. Enligt NUTEK bör bestämmelsen inte omfatta ärenden som enligt lag måste tas upp på stämman. Vi delar NUTEK:s uppfattning. Det finns inte anledning att belasta bolagsordningen med uppgifter om sådant som följer av lag. Härtill kommer att aktieägarna är oförhindrade att i bolagsordningen ta in alla föreskrifter som de önskar, så länge dessa inte strider mot lag eller mot andra föreskrifter i bolagsordningen. Om de vill ta in föreskrifter om att vissa slag av ärenden alltid skall förekomma på ordinarie bolagsstämma, kan de alltså göra detta. Någon särskild bestämmelse om vilka ärenden som skall tas upp på ordinarie bolagsstämma behövs därför inte.
5.6. Aktieteckning
Regeringens förslag: Som ett led i bolagsbildningen skall en eller flera bland stiftarna teckna sig för samtliga aktier i bolaget. Aktieteckningen skall ske i stiftelseurkunden. Aktieteckning som sker på annat sätt skall som huvudregel inte vara bindande.
Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med stiftelseurkunden eller om bestämmelserna om hur ett villkor skall redovisas inte har följts beträffande ett visst villkor, skall villkoret inte gälla mot bolaget. Aktieteckningen som sådan skall dock anses giltig.
Aktieteckningar skall vara bindande från den tidpunkt då stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommitténs förslag innebär dock att samtliga stiftare måste delta i aktieteckningen. Kommittén har inte föreslagit någon reglering av verkningarna att bestämmelserna om hur ett villkor skall redovisas i stiftelseurkunden har åsidosatts beträffande ett visst villkor. Enligt kommitténs förslag skall en aktieteckning vara bindande först när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare och full betalning har erlagts för samtliga aktier (SOU 1997:22 s. 203 f., 304 och 307 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Svenska Revisorsamfundet SRS har dock förordat att det även fortsättningsvis skall vara möjligt att vara stiftare utan att teckna aktier. Finansbolagens förening har förordat att, om aktieteckning har skett med villkor som inte stämmer överens med stiftelseurkunden, aktieteckningen skall vara ogiltig. Sveriges advokatsamfund har ställt sig tveksamt till att aktieteckningar inte omedelbart skall vara bindande.
Skälen för regeringens förslag
Hur skall aktieteckningen ske?
Aktieteckning sker i dag antingen direkt i stiftelseurkunden eller på en särskild teckningslista. Med det enklare förfarande för bolagsbildning som vi nu föreslår finns det inte något praktiskt behov av att använda särskilda teckningslistor. Vi föreslår därför liksom kommittén att aktieteckningar i fortsättningen alltid skall göras direkt i stiftelseurkunden. Vi återkommer senare i detta avsnitt till frågan om från vilken tidpunkt aktieteckningen bör vara bindande.
I gällande rätt är aktieteckning som sker på annat sätt än vad lagen förskriver ogiltig till dess att bolaget har registrerats. Därefter kan bolaget göra aktieteckningen gällande, såvida inte aktietecknaren före registreringen har anmält felet till Bolagsverket (se 2 kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen). I lagrådsremissen gjordes bedömningen att det med en ordning där endast stiftarna själva tecknar aktier i bolaget inte fanns något påtagligt behov av regler av detta slag. Det föreslogs därför att det inte skulle tas in några motsvarande regler i den nya lagen. Lagrådet har invänt mot den bedömningen. Lagrådet har påpekat att den föreslagna regleringen innebär att en aktietecknare i efterhand kan kräva tillbaka
vad han eller hon har betalat för aktierna och att bolagets borgenärer därmed får ett mindre underlag för sina fordringar.
Enligt vår uppfattning bör utgångspunkten vara att en aktieteckning som inte sker i stiftelseurkunden saknar verkan. Med hänsyn till de konsekvenser och risker för bolagets borgenärer som en generell regel av detta slag kan ge upphov till bör regeln inte vara utan undantag. Vi föreslår därför att också en aktieteckning, som inte har skett i stiftelseurkunden får verkan om bolaget registreras och aktietecknaren då ännu inte har anmält bristen till Bolagsverket.
Vem skall teckna aktier?
I dag krävs det inte att stiftarna själva tecknar aktier i bolaget. Man kan alltså vara stiftare utan att vara aktietecknare. Även det omvända – att teckna aktier utan att vara stiftare – är möjligt. Kommittén har föreslagit att beteckningen stiftare i fortsättningen förbehålls dem som deltar i bolagets bildande genom att teckna aktier i bolaget. Stiftarna skall alltså vara skyldiga att teckna aktier i bolaget och andra än stiftare skall inte få göra det.
Enligt vår uppfattning är frågan om det måste råda identitet mellan stiftarna och aktietecknarna främst systematisk och lagteknisk. Från systematisk synpunkt har kommitténs förslag klara fördelar; aktieteckningen framstår enbart som ett led i bolagets bildande. Det öppnar dessutom möjligheter för andra förenklingar i regelsystemet, som t.ex. en utmönstring av kravet på en konstituerande stämma. Om samtliga aktieägare finns representerade bland stiftarna, bör dessa ju kunna sjösätta bolaget utan en sådan stämma (se vidare avsnitt 5.9). Även när det gäller frågor om aktietilldelning och aktieteckningars ogiltighet kan betydande förenklingar uppnås (se vidare nedan). De nämnda skälen har emellertid främst bäring på frågan om huruvida andra än stiftare bör få teckna aktier i bolaget eller inte. Däremot finns det enligt vår uppfattning inte några tungt vägande skäl för att kräva att samtliga stiftare tecknar aktier. Såsom Svenska Revisorsamfundet SRS har varit inne på skulle ett sådant krav i vissa fall tvärtom kunna leda till praktiska olägenheter.
Mot denna bakgrund föreslår vi att det skall åligga stiftarna att teckna samtliga aktier i bolaget men att det inte skall krävas att samtliga stiftare tecknar aktier.
Utebliven eller felaktig redovisning av villkor för aktieteckning, m.m.
Enligt 2 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen är en aktieteckning ogiltig om aktien har tecknats med villkor som inte överensstämmer med stiftelseurkunden. Aktieteckningen blir dock gällande mot tecknaren om felaktigheten inte har anmälts till Bolagsverket före bolagets registrering. Aktietecknaren kan alltså fram till registreringen komma ifrån teckningen genom en anmälan till Bolagsverket. Med den ordning som vi föreslår – där endast stiftarna själva tecknar aktier i bolaget – framstår denna reglering inte som helt ändamålsenlig. En stiftare som inte försäkrar sig om att lagens krav är uppfyllda beträffande de villkor på vilka han eller hon tecknar aktier i bolaget bör enligt vår uppfattning själv stå
risken för detta. Vi föreslår därför, liksom kommittén, att aktieteckningen i ett sådant fall redan från början skall anses giltig men att de särskilda villkoren inte skall kunna åberopas mot bolaget. Möjligheten att i en sådan situation få aktieteckningen ogiltigförklarad genom att vända sig till Patent- och registreringsverket bör alltså tas bort.
Den nyss föreslagna ordningen överensstämmer nära med vad som redan i dag gäller när lagens bestämmelser om hur ett villkor för aktieteckning skall redovisas i stiftelseurkunden har åsidosatts beträffande en viss bestämmelse i stiftelseurkunden (se 2 kap. 3 § femte stycket aktiebolagslagen). Bestämmelsen i stiftelseurkunden är då utan verkan mot bolaget men gjorda aktieteckningar är likväl giltiga. Kommittén har inte tagit med någon motsvarande bestämmelse i sitt förslag utan ansett att frågan i stället kan hanteras inom ramen för det nya förfarande för revisorsgranskning som kommittén har föreslagit. Som senare kommer att framgå anser vi inte att kommitténs förslag i den delen bör genomföras (se avsnitt 5.8). Vid en sådan bedömning finns det fortfarande behov av en sådan regel som i dag finns i 2 kap. 3 § femte stycket aktiebolagslagen. Vi föreslår därför att en motsvarande regel tas in i den nya aktiebolagslagen.
Ytterligare en fråga är vad som skall gälla om ett villkor i stiftelseurkunden inte uppfylls. Enligt gällande regler (se 2 kap. 5 § tredje stycket aktiebolagslagen) kan en aktietecknare inte efter bolagets registrering åberopa detta förhållande som grund för aktieteckningens ogiltighet. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att aktiekapitalet efter bolagets registrering minskas genom att aktieteckning blir ogiltig på grund av att bolaget underlåter att uppfylla villkoret (se prop. 1975:103 s. 299). Även denna reglering framstår som motiverad och bör bestå.
När skall en aktieteckning bli bindande?
I dag förutsätts att stiftelseurkunden undertecknas och dagtecknas i samband med dess upprättande (se 2 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen). Aktieteckningar som görs i urkunden blir omedelbart bindande. Kommittén har föreslagit att en upprättad stiftelseurkund till en början skall utgöra endast ett utkast och att den skall undertecknas och dagtecknas först när övriga moment i bolagsbildningen har fullgjorts (se vidare avsnitt 5.9). Det skall sålunda enligt kommitténs förslag stå en stiftare fritt att dra sig ur bolagsbildningen även efter det att stiftelseurkunden har upprättats. Kommitténs förslag innebär vidare att aktieteckningar som har skett i stiftelseurkunden inte skall vara bindande förrän betalning har erlagts för samtliga tecknade aktier och stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Sveriges advokatsamfund har ställt sig tveksamt till den ordning som kommittén har föreslagit. Samfundet har menat att den skulle kunna leda till att fler bolagsbildningar spricker och att parterna på ett mer omständligt sätt måste bevaka att betalningar de facto sker. Enligt vår uppfattning är det inte alltid negativt att en planerad bolagsbildning går om intet. Om stiftarna inte är eniga om att fullfölja bolagsbildningen är, som kommittén har påpekat, bolagets utsikter till framgång ändå i allmänhet begränsade. I sådana situationer kan det därför ofta vara lika bra om bolagsbildningen avbryts eller görs om. Vi föreslår därför att en stiftare
skall kunna dra sig ur bolagsbildningen även sedan han eller hon har tecknat aktier.
Såsom kommittén har konstaterat bör möjligheten att dra sig ur bolagsbildningen inte stå öppen hur länge som helst. Kommittén har föreslagit att gränsen skall dras då samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden och full betalning har erlagts för samtliga aktier. Enligt vår uppfattning är tidpunkten för stiftelseurkundens undertecknande en lämplig gräns i detta avseende. Däremot anser vi det vara betänkligt att därutöver uppställa ett krav på att samtliga aktier skall vara till fullo betalda för att bundenhet skall inträda. Såsom vi senare återkommer till anser vi, i likhet med kommittén, att bolaget bör anses bildat vid den tidpunkt då stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare (se avsnitt 5.11). Om reglerna ges den innebörden, är det inte lämpligt att en stiftare i ett senare skede skall kunna återkalla gjorda aktieteckningar – och kanske också återkräva gjorda betalningar – och därmed minska bolagets behållna tillgångar. En sådan ordning skulle inbjuda till missbruk och innebära olägenheter såväl för övriga stiftare som för dem som rättshandlar med bolaget. Vi anser därför att aktieteckning skall vara bindande från tidpunkten för stiftelseurkundens undertecknande, oavsett om betalning för samtliga aktier har erlagts före denna tidpunkt eller inte. Vi återkommer senare till vilka konsekvenser detta förslag får för förfarandets utformning i övrigt
Aktietilldelning
I den nu gällande lagen finns särskilda bestämmelser om hur tilldelningen av aktier skall gå till (se 2 kap. 6 § aktiebolagslagen). I likhet med kommittén anser vi inte att några sådana bestämmelser behövs med det enklare förfarande för bolagsbildning som föreslås gälla i fortsättningen. Förfarandet förutsätter att aktierna fördelas inom kretsen av stiftare samt att teckning och tilldelning av aktier sker i ett sammanhang. Därmed förlorar dagens regler – som främst avser stiftarnas rättigheter och skyldigheter gentemot övriga aktietecknare – sin betydelse. När det gäller stiftarnas inbördes förhållande finns det inte heller i dag några särskilda bestämmelser. Det har dock ansetts att stiftarna måste vara eniga om aktietilldelningen och att bolagsbildningen annars förfaller (se prop. 1975:103 s. 299). Med den ordning som vi föreslår kommer det inte att vara möjligt att slutföra bolagsbildningen om det råder oenighet om aktietilldelningen. Stiftelseurkunden skall enligt förslaget undertecknas först efter aktieteckningen. Om aktierna inte kan fördelas i enlighet med teckningarna, kan stiftarna/aktietecknarna därför dra sig ur bolagsbildningen genom att underlåta att underteckna urkunden. Några särskilda bestämmelser om att bolagsbildningen förfaller om stiftarna är oense om aktietilldelningen behövs därför inte i den nya lagen.
5.7. Betalning
Regeringens förslag: Betalning skall liksom i dag kunna erläggas i pengar eller genom tillskjutande av apportegendom. Liksom i dag skall endast sådan egendom som är eller kan antas vara till nytta för
bolaget kunna utgöra apportegendom. Värdet på egendomen skall inte få sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
Betalning i pengar skall ske till ett för ändamålet särskilt öppnat konto hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom EES. Pengar som har satts in på konto som betalning för tecknade aktier skall inte få lyftas förrän hela det belopp som skall betalas i pengar har satts in på kontot. Apportegendom skall avskiljas på lämpligt sätt.
Betalningen skall inte få understiga aktiernas kvotvärde. Om aktier tecknas med villkor som strider mot detta, skall kvotvärdet ändå betalas
En skuld på grund av aktieteckning skall inte få kvittas mot en fordran på bolaget. Överlåts en aktie för vilken full betalning inte har erlagts, skall förvärvaren, sedan han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvara för betalningen tillsammans med överlåtaren.
Om bolagsbildningen förfaller efter det att betalning har erlagts, skall betalningen återbäras. Stiftarna eller, om bolaget har bildats, styrelseledamöterna skall svara solidariskt för sådan återbäring.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att bestämmelserna om att endast sådan egendom som är eller kan antas vara till nytta för bolaget skall kunna utgöra apportegendom och att värdet på egendomen inte skall få sättas högre än det verkliga värdet för bolaget utmönstras ur lagtexten. Vidare har kommittén föreslagit att det skall krävas att tillskott i pengar sätts in på en bank i Sverige samt att endast stiftarna skall svara för eventuell återbetalning av inbetalda medel. Kommittén har inte föreslagit något underkursförbud eller några regler om kvittning. Kommittén har inte heller föreslagit någon regel om när pengar som har satts in på konto som betalning för tecknade aktier får lyftas (SOU 1997:22 s. 204 och 307 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Svenska Revisorsamfundet SRS har dock förordat att det även fortsättningsvis skall föreskrivas att endast sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolaget får utgöra apportegendom. Vidare har samfundet väckt frågan om möjligheten att använda finansiella instrument som apportegendom bör begränsas. Kammarrätten i Göteborg har ansett att det för tydlighetens skull bör uttalas klart att värdet på apportegendom inte får sättas högre än det verkliga värdet för bolaget. Bl.a. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har ansett att det behöver klarläggas till vem betalningen skall göras. Finansbolagens förening och Försäkringsförbundet har menat att kravet på inbetalning till bank i Sverige är för inskränkt. Finansbolagens förening har vidare ansett att insättning hos kreditmarknadsföretag bör likställas med insättning hos bank.
Skälen för regeringens förslag
Betalningsmedel
Betalning för aktier kan i dag ske med pengar eller med s.k. apportegendom. Vi föreslår, liksom kommittén, att detta skall gälla även fortsättningsvis. Enligt vår mening bör det inte, såsom Svenska Revisorsamfundet SRS har varit inne på, införas några särskilda begränsningar när det gäller användandet av finansiella instrument som apportegendom. Det kan finnas fullt legitima skäl för att använda sådan egendom vid bolagsbildning. I den utsträckning det finns en fungerande marknad för värdering av instrumenten torde egendom av detta slag rentav utgöra sådan apportegendom som ur ett kontrollperspektiv är att föredra framför annan typ av apportegendom. I dessa fall, liksom i övriga fall av apporttillskott, är det emellertid givetvis av största vikt att det görs en korrekt bedömning och värdering av apportegendomen. I annat fall riskerar man att bolaget i samband med bolagsbildningen tillförs en förmögenhet som understiger aktiekapitalet. Frågan är också viktig för de aktietecknare som betalar kontant för sina aktier. En övervärdering av apportegendomen skulle innebära att de som betalar med pengar missgynnas. Mot denna bakgrund anges i dag uttryckligen i lagtexten att endast sådan egendom som är eller kan antas vara till nytta för bolaget kan utgöra apportegendom och att värdet på egendomen inte får sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
Kommittén har ansett att dessa krav följer redan av allmänna principer och har därför föreslagit att det inte tas med några motsvarande bestämmelser i den nya lagen. Några remissinstanser har invänt mot detta och förordat att principerna för tydlighetens skull även fortsättningsvis anges i lagtexten. Svenska Revisorsamfundet SRS har därvid framfört att det, i motsats till vad kommittén har utgått från, inte kan förutsättas att endast egendom som är till nytta för bolaget kan tillmätas ett värde i den mening som avses i redovisningslagstiftningen.
Vi delar uppfattningen att förbudet mot övervärdering av apportegendom är så principiellt betydelsefullt att det bör komma till uttryck i lagtexten (jfr prop. 1975:103 s. 292). För tydlighetens skull bör det också, liksom i dag, särskilt anges att endast sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolaget får godtas som apportegendom.
Betalningsförfarandet
Enligt gällande rätt skall betalning i pengar sättas in på ett konto som stiftarna har öppnat särskilt för mottagande av betalning för aktier i det bolag som håller på att bildas (se 2 kap. 12 § aktiebolagslagen). Det har ansetts att medel som har satts in på ett sådant konto som betalning för tecknade aktier inte kan tas i anspråk av inbetalarnas fordringsägare (se NJA 1984 s. 595). Bolagets rätt till medlen är alltså sakrättsligt tryggad. När det gäller apportegendom finns det i dag inte några särskilda bestämmelser om hur betalningen skall ske. Det har dock ansetts att det normalt skall krävas att aktietecknaren vidtar sådana åtgärder som i allmänhet fordras för att äganderättsövergången skall vara gällande mot
tredje man. Är det fråga om lösöre, skall detta alltså ha förts över i stiftarnas eller styrelsens besittning (se prop. 1975:103 s. 309).
Kommittén har föreslagit att motsvarande skall gälla enligt den nya lagen. Flera remissinstanser har efterlyst klarlägganden om vad detta innebär. De har bl.a. hänvisat till att betalningen för tecknade aktier enligt kommitténs förslag skall erläggas redan innan bolaget har bildats samt att en stiftare – till skillnad från vad som gäller i dag – under vissa förutsättningar skall kunna dra sig ur bolagsbildningen sedan aktierna har tecknats och betalts.
Det är naturligtvis angeläget att vad som tillförs bolaget i samband med bolagsbildningen inte därefter kan tas i anspråk för aktietecknarnas skuld. Tillskjutna medel bör alltså åtnjuta sakrättsligt skydd. Vi delar uppfattningen att det föreslagna förfarandet för bolagsbildning förändrar förutsättningarna för det sakrättsliga skyddet. Av allmänna sakrättsliga principer torde följa att pengar som har inbetalats eller egendom som har överförts som vederlag för tecknade aktier inte är skyddade från anspråk från aktietecknarens borgenärer förrän aktietecknaren slutligt har förlorat rådigheten över pengarna eller egendomen. Med det föreslagna förfarandet sker detta inte nödvändigtvis i och med betalningen. Om betalningen erläggs före stiftelseurkundens undertecknande – vilket förutsätts vara den normala gången – behåller aktietecknaren rådigheten över det som har tillskjutits till dess att han eller hon i ett senare skede undertecknar stiftelseurkunden (se avsnitt 5.6 och 5.9). Det är först vid den tidpunkten som aktietecknarens åtagande blir bindande. Enligt vår uppfattning finns det emellertid inte heller något påtagligt behov av att skydda egendomen före denna tidpunkt. Bolaget är inte bildat förrän stiftelseurkunden har undertecknats (se avsnitt 5.9) och kan inte heller före denna tidpunkt ådra sig några förpliktelser för vilka det måste finnas täckning i tillfört kapital. Det förhållandet att betalningarna – om dessa erläggs före tidpunkten för stiftelseurkundens undertecknande – inte från början är sakrättsligt skyddade är således inte ägnat att skada vare sig bolaget eller dess borgenärer. Det väsentliga är att pengar och egendom som har överförts som betalning för tecknade aktier inte är åtkomliga för tecknarnas borgenärer från den tidpunkt då stiftelseurkunden väl har undertecknats av samtliga stiftare.
Vi föreslår att det sakrättsliga skyddet för tillskjutna medel säkerställs genom att man, liksom i dag, uppställer vissa krav på hur betalningen skall ske. Det sakrättsliga skyddet kommer därmed, som regel att uppkomma i två steg. I det första steget överförs pengar och egendom som utgör betalning för tecknade aktier på ett sådant sätt som i allmänhet fordras för att äganderättsövergången skall vara gällande mot tredje man. Det sakrättsliga skyddet fullbordas sedan normalt genom att stiftaren/aktietecknaren i ett senare skede, genom undertecknandet av stiftelseurkunden, slutligt avskär sig från rådigheten över betalningen. Om betalningen för tecknade aktier erläggs först efter tidpunkten för stiftelseurkundens undertecknande, uppkommer det sakrättsliga skyddet redan i och med betalningen, under förutsättning att betalningen görs på ett sådant sätt som lagen kräver.
Mot denna bakgrund föreslår vi att det liksom i dag skall krävas att pengar sätts in på ett för ändamålet särskilt öppnat bankkonto och att
apportegendom avskiljs på annat lämpligt sätt för bolagets räkning. Regler om detta bör tas in i den nya lagen.
Lagrådet har påpekat att den angivna ordningen inte alltid är tillräcklig, eftersom aktietecknaren vid betalningen inte alltid kommer att avskära sig rådigheten över den erlagda betalningen på ett sådant sätt som normalt utgör en förutsättning för att en betalning skall få sakrättslig verkan. I bolag, t.ex. enmansaktiebolag, där stiftaren också är ensam firmatecknare, har stiftaren en faktiskt obegränsad möjlighet att återta det inbetalade kapitalet eller den apporterade egendomen för egna ändamål. Enligt vanliga regler skulle medel eller annan egendom som överförs till bolaget i ett enmansaktiebolag därför, enligt Lagrådets mening, knappast vara skyddade mot stiftarens/firmatecknarens borgenärer.
Vi delar Lagrådets bedömning. De ovan angivna reglerna om sättet för betalning bör därför kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om att den överlämnade egendomen blir förbehållen aktiebolaget mot aktietecknarens borgenärer i och med att de i lagen föreskrivna åtgärderna har vidtagits.
När det gäller tillskott i pengar krävs det enligt gällande rätt att dessa skall sättas in på en svensk bank. Såsom ett par remissinstanser har påtalat är det tveksamt om detta krav står i överensstämmelse med EGrättens diskrimineringsförbud. Det bör därför fortsättningsvis i stället krävas att kontant betalning skall ske genom insättning på ett för ändamålet särskilt öppnat konto hos en bank i en stat inom EES. Med bank bör i detta avseende, såsom Finansbolagens förening har varit inne på, jämställas svenska kreditmarknadsföretag samt motsvarande utländska kreditinstitut inom EES (jfr prop. 2002/03:139 s. 271).
Bestämmelser av detta slag måste kompletteras med bestämmelser som säkerställer en kontroll av att insättning på konto respektive avskiljande av apportegendom verkligen kommer till stånd. Vi återkommer till den frågan i avsnitt 5.10.
Underkursförbudet
Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller, som tidigare har framgått, ett s.k. underkursförbud. Förbudet innebär att aktier inte får ges ut till lägre kurs än det nominella beloppet. I avsnitt 4.9 har vi föreslagit att även den nya lagen skall innehålla ett underkursförbud men att förbudet i fortsättningen skall knytas till aktiernas kvotvärde (aktiekapitalet dividerat med antalet aktier) i stället för till det nominella beloppet.
Om en aktie tecknas till en kurs som understiger det nominella beloppet skall, enligt den nuvarande aktiebolagslagen, ett belopp som motsvarar det nominella beloppet ändå betalas (se 2 kap. 2 §). Kommittén har som en följd av förslaget att avskaffa underkursförbudet inte föreslagit någon motsvarande lagregel. En sådan regel föreslogs däremot i lagrådsremissen. I konsekvens med hur underkursförbudet hade utformats i remissen kopplades dock regeln till aktiernas kvotvärde i stället för till det nominella beloppet.
Lagrådet har efterlyst en närmare belysning av detta förslag. Lagrådet har ifrågasatt om inte en undantagslös regel av det föreslagna slaget blir alltför onyanserad och sträng mot aktietecknaren i vissa fall, såsom när betalning har skett med apportegendom som sedermera visar sig vara
oriktigt värderad men där aktietecknaren varken insett eller bort inse att en underkurssituation förelåg. Med anledning av Lagrådets synpunkter vill vi framhålla att en regel av detta slag enligt vår mening är en naturlig följd av att underkursförbudet behålls. För att underkursförbudet skall kunna upprätthållas effektivt är det nödvändigt med en tydlig och kraftfull sanktion vid överträdelser. Den något annorlunda konstruktionen av underkursförbudet i vårt förslag jämfört med gällande rätt påverkar inte förutsättningarna för regleringen. Vi anser alltså att en regel av det slag som föreslogs i lagrådsremissen är ändamålsenlig. Enligt vår mening är det inte lämpligt att, som Lagrådet har varit inne på, förena regeln med någon form av ”ventil”. En sådan skulle kunna leda till tillämpningssvårigheter och riskera att urholka det borgenärsskydd som regeln syftar till att säkerställa. Vid den bedömningen har vi också beaktat att även en sådan regel som vi föreslår medger en viss flexibilitet vid tillämpningen. Regeln kommer, enligt vår uppfattning, inte att bli tillämplig vid varje i efterhand konstaterad missbedömning av värdet på tillskjuten apportegendom. Smärre oavsiktliga avvikelser i förhållande till en värdering gjord ”med facit i hand” kommer knappast att kunna läggas till grund för krav på ytterligare betalning från aktietecknaren.
Kvittning m.m.
I 2 kap. 10 § aktiebolagslagen finns dels ett förbud mot kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget, dels ett förbud mot att bolaget överlåter eller pantsätter fordringar på grund av aktieteckning. Paragrafen innehåller vidare en bestämmelse om att den som förvärvar en aktie för vilken full betalning ännu inte har erlagts ansvarar för betalningen tillsammans med förvärvaren från den tidpunkt då förvärvet anmäls för införing i aktieboken. Med det förfarande för bolagsbildning som kommittén har föreslagit finns det, enligt kommitténs bedömning, inte längre något behov av dessa regler. Eftersom samtliga aktier enligt kommitténs förslag skall vara till fullo betalda innan bolagsbildningen blir definitiv, skall det inte kunna uppkomma skulder och fordringar av det slag som regleras i den ifrågavarande paragrafen. Kommittén har därför inte föreslagit några motsvarande bestämmelser i den nya lagen. Enligt vårt förslag kan emellertid, såsom tidigare har framgått, stiftarna bli bundna vid aktieteckningar innan betalning har skett. Med en sådan ordning finns det anledning att överväga om regler av det slag som finns i 2 kap. 10 § aktiebolagslagen bör tas in även i den nya lagen.
Förbudet mot kvittning har sin grund i uppfattningen att aktiekapitalet, till den del det består av fordringar mot aktietecknare, bör komma alla borgenärer till godo i händelse av att bolaget visar sig vara insolvent (se prop. 1975:103 s. 304). I en insolvenssituation skall en borgenär som har tecknat aktier inte gynnas framför andra borgenärer, vilket skulle bli fallet om han eller hon kunde kvitta sin fordran på bolaget mot sin skuld på grund av aktieteckningen. I förarbetena har vidare uttalats att en kvittningsrätt skulle vara oförenlig med reglerna om att hela det penningbelopp som skall betalas för tecknade aktier skall finnas på bankräkning när bolaget registreras (a. st.)
Kvittningsförbudets ändamålsenlighet och effektivitet har ifrågasatts i doktrinen (se Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, 2003 s. 135 f.). Det har påtalats att en möjlighet till kvittning inte alltid behöver vara förenad med några risker för borgenärerna. Detta kan synas tala för att reglerna borde utformas så att skilda kvittningssituationer behandlas olika och kvittning accepteras i vissa fall. Enligt vår mening finns det emellertid goda skäl mot en sådan reglering. Det skulle bli svårare såväl att tillämpa reglerna som att kontrollera att de efterlevs. Risken för missbruk skulle öka. Även den nya lagen bör därför innehålla ett generellt förbud mot kvittning av skulder på grund av aktieteckning. Vid den bedömningen har vi också beaktat att det – särskilt med den nya ordning som vi föreslår – knappast finns något beaktansvärt behov av en möjlighet till kvittning av detta slag.
I förarbetena till den nuvarande aktiebolagslagen anfördes att samma skäl som talar mot att ge en aktietecknare rätt till kvittning kan åberopas för att en förbindelse till bolaget inte får överlåtas eller pantsättas och därigenom löpa risken att bli föremål för utmätning för fordran hos bolaget (se prop. 1975:103 s. 304 f.). Den nuvarande lagen innehåller därför ett förbud mot överlåtelse eller pantsättning av fordringar på grund av aktieteckning. Även detta förbud har ifrågasatts i doktrinen (se Nerep, a.a. s. 100 f.). I lagrådsremissen föreslog vi att förbudet skulle föras över till den nya lagen. Lagrådet har ansett att förbudet bör övervägas ytterligare. Lagrådet har ifrågasatt om det har någon betydelse i fall det som utmäts är inbetalat aktiekapital eller en fordran på aktiekapital. Lagrådet har också ställt frågan varför bolaget inte skall kunna sälja (eller pantsätta) en fordran till nominellt belopp, om åtgärden löser ett likviditetsproblem.
Vi har tagit intryck av de kritiska synpunkter som Lagrådet har lämnat i denna del och föreslår därför att det inte tas in något förbud av det aktuella slaget i den nya lagen.
Bolagets ianspråktagande av inbetalda medel
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen (se 2 kap. 12 § andra stycket första meningen) får pengar som har betalats in som likvid för tecknade aktier inte lyftas förrän hela det belopp som skall betalas in i pengar har kommit bolaget till handa på föreskrivet sätt och styrelse har valts. Även dessa regler förlorar sin betydelse med det förfarande för bolagsbildning som kommittén har föreslagit. I lagrådsremissen föreslogs emellertid en regel av innebörd att pengar inte får lyftas förrän hela betalningen för de tecknade aktierna har kommit bolaget till handa och stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. Förslaget syftade bl.a. till att förebygga att samma belopp återanvänds för successiva delbetalningar för aktiekapitalet. Lagrådet har ifrågasatt förslaget och påtalat att det även med en regel av detta slag blir möjligt för den som bildar flera bolag att successivt använda samma belopp som aktiekapital för en mängd bolag. Enligt Lagrådet framstår det som tillräckligt att rätten till uttag inträder först när styrelse har utsetts och kan företräda bolaget.
Vi vill inte hävda att den i lagrådsremissen föreslagna regeln – eller den nuvarande – utesluter alla risker för kringgåenden och missbruk. Det förhållandet utgör emellertid enligt vår mening inte skäl för att ytterligare
mjuka upp regleringen och öppna för nya typer av oseriösa förfaranden. Vi vidhåller därför förslaget att betalning inte får lyftas innan hela betalningen för de tecknade aktierna har kommit bolaget till handa.
Återbetalning
En särskild fråga är vad som skall gälla om bolagsbildningen avbryts efter det att betalning har erlagts. Så kan bli fallet t.ex. om bolaget inte i tid anmäls för registrering eller om Bolagsverket vägrar att registrera bolaget. Det kan också förekomma att pengar har betalats in i enlighet med en ogiltig eller inte bindande aktieteckning. Enligt gällande regler skall i sådana fall såväl inbetalda pengar som överförd apportegendom återbäras (se 2 kap. 9 § fjärde stycket och 12 § andra stycket aktiebolagslagen). I lagrådsremissen föreslogs att denna ordning skulle bestå. Lagrådet har invänt mot detta och ansett att återbäringsskyldigheten inte bör vara undantagslös. Om bolaget har inlett sin verksamhet före registreringen och behörig företrädare har ingått en förbindelse för bolagets räkning, är det, enligt Lagrådets mening, inte givet att återstående kapital skall gå till aktieägarna till skada för motparten i avtalet.
Enligt vår mening är risken för att återbäringsregeln leder till oönskade resultat liten. Lagrådsremissens förslag innebär, liksom den nuvarande lagen, att de som har rättshandlat på bolagets vägnar före registreringen svarar solidariskt för förpliktelsen. Sådana rättsförluster som Lagrådet har pekat på kan följaktligen – vilket Lagrådet också har noterat – i princip uppkomma endast om den som har rättshandlat på bolagets vägnar är insolvent. Frågan är då om detta skall drabba aktietecknarna eller den som har rättshandlat med den insolvente företrädaren. Enligt vår mening ligger det närmast till hands att den som väljer att ingå förbindelser med ett oregistrerat aktiebolag får stå de risker som detta innebär. Vi föreslår därför att den nuvarande regleringen överförs till den nya lagen.
Enligt gällande rätt är det, om en styrelse har utsetts, denna som ansvarar för återbetalningen. I annat fall anses aktietecknaren ha rätt att själv återkräva betalningen från betalningsmottagaren (jfr prop. 1975:103 s. 309). Kommittén har föreslagit att det i fortsättningen skall vara stiftarna som svarar för återbetalningen. Vi delar uppfattningen att detta bör vara fallet om frågan om återbetalning blir aktuell innan bolaget har bildats. När denna tidpunkt har passerats framstår det emellertid enligt vår uppfattning som lämpligt att ansvaret ligger hos styrelsen. Vi föreslår således att stiftarna skall vara ansvariga för återbetalning fram till dess att bolaget har bildats och att ansvaret därefter skall åvila styrelsen.
Enligt den nuvarande lagen får styrelsen göra avdrag för vissa indrivningskostnader vid en eventuell återbetalning (se 2 kap. 9 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen). Någon motsvarande regel fanns inte med i lagrådsremissens förslag. Detta har påtalats av Lagrådet. Vi delar Lagrådets uppfattning att en sådan regel bör tas in i den nya lagen. Lagrådet har också föreslagit att styrelsen skall få göra avdrag för verksamhetskostnader och skäligt arvode om det har uppkommit överskott i verksamheten. Lagrådet har i den delen hänvisat till ett uttalande i doktrinen som i sin tur går tillbaka på äldre rätt. Vi har förståelse för Lagrådets synpunkt men menar att en generell regel av detta slag skulle föra för långt. Utgångspunkten för regleringen bör vara att bolaget
registreras innan det börjar driva någon verksamhet. Frågan om hur man skall förfara med verksamhetskostnader som har uppkommit innan bolaget blivit registrerat bör i stället, liksom i dag, överlämnas till rättstillämpningen.
Lagrådet har även tagit upp frågan om fördelningen av återbetalningsskyldigheten flera betalningsskyldiga emellan. Vi återkommer till den frågan i författningskommentaren.
5.8. Öppningsbalansräkning
Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att stiftarna upprättar en särskild öppningsbalansräkning.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att stiftarna skall upprätta en särskild öppningsbalansräkning som skall granskas av en godkänd eller auktoriserad revisor (SOU 1997:22 s. 305).
Remissinstanserna: Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har motsatt sig förslaget om en revisorsgranskad öppningsbalansräkning och ansett att kravet på en sådan balansräkning i vart fall inte bör gälla för privata aktiebolag. Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit att öppningsbalansräkningen skall utgöra en del av stiftelseurkunden och att revisorspåteckningen bör ske på denna. Flera remissinstanser, bl.a. Bokföringsnämnden och Riksskatteverket, har påtalat att de föreslagna ändringarna leder till oklarheter i fråga om när bokföringsskyldighet inträder vid nybildning.
Skälen för regeringens bedömning: Vi har tidigare flera gånger framhållit vikten av att bolaget i samband med bolagsbildningen tillförs ett kapital av viss storlek. De tillgångar som tillförs bolaget måste minst motsvara det lägsta tillåtna aktiekapitalet enligt bolagsordningen. I den mån aktietecknarna har åtagit sig att betala mer än så för aktierna i bolaget måste det säkerställas att även dessa överskjutande belopp kommer bolaget till del. I dag sker kontrollen av att bolaget har tillförts betalningen för aktierna genom bankintyg beträffande kontanta inbetalningar och genom revisorsyttrande beträffande apportegendom.
Kommittén har föreslagit att de nämnda handlingarna skall ersättas av en revisorsgranskad öppningsbalansräkning. För att säkerställa att kontrollnivån bibehålls har kommittén föreslagit att det ställs upp vissa krav på granskningen av öppningsbalansräkningen. Sålunda föreslås att granskningen skall utföras av en auktoriserad eller godkänd revisor och att den skall innefatta en kontroll av att betalning för tecknade aktier har kommit bolaget till handa på föreskrivet sätt samt att eventuell apportegendom inte har övervärderats. Revisorns slutsatser skall enligt kommitténs förslag redovisas i ett skriftligt yttrande.
Flera remissinstanser har framfört synpunkter på förslaget om en öppningsbalansräkning. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har menat att ett krav på en öppningsbalansräkning skulle stå i strid med de förenklingssträvanden som är vägledande för arbetet med den nya aktiebolagslagen. Andra remissinstanser har ansett att kravet på att en öppningsbalansräkning skall upprättas redan under bolagsbildningen
leder till oklarheter i fråga om vid vilken tidpunkt bolagets bokföringsskyldighet inträder.
I denna del vill vi först anmärka att en skyldighet att upprätta en öppningsbalansräkning finns redan enligt gällande regler. Enligt 4 kap. 3 § bokföringslagen (1999:1078) skall bolaget upprätta en sådan balansräkning när bolagets bokföringsskyldighet inträder. Det anses den göra när bolaget förvärvar rättkapacitet, dvs. vid tidpunkten för bolagets registrering (jfr prop. 1998/99:130 s. 387). Med de av kommittén föreslagna reglerna skulle det alltså krävas att ytterligare en öppningsbalansräkning upprättas. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt och rimligt att kräva att två balansräkningar upprättas inom en så kort tidsrymd som det här normalt skulle vara fråga om. Vi är inte heller övertygade om att ett krav på att stiftarna upprättar en öppningsbalansräkning är det bästa sättet att säkerställa att bolaget tillförs ett tillräckligt tillskottskapital. Av större betydelse är att det finns ändamålsenliga regler och rutiner för kontrollen av de betalningar som erläggs för tecknade aktier.
Mot denna bakgrund anser vi att det inte bör införas något sådant krav på öppningsbalansräkning som kommittén har föreslagit. Det medför att kontrollen av att tillskottskapitalet har kommit bolaget till del måste ske på annat sätt än genom ett sådant revisorsyttrande över öppningsbalansräkningen som kommittén har föreslagit. Vi återkommer till den frågan i avsnitt 5.10.
5.9. Färdigställande och undertecknande av stiftelseurkunden
Regeringens förslag: När samtliga aktier i bolaget har tecknats och betalats, skall stiftelseurkunden färdigställas, dagtecknas och undertecknas av stiftarna. Bolaget skall anses bildat när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 203 f. och 304 f.)
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare har konstaterat bör aktieteckningar som görs i stiftelseurkunden inte vara omedelbart bindande (se avsnitt 5.6). Utgångspunkten bör alltså vara att stiftelseurkunden till en början utgör endast ett utkast och att de aktieteckningar som görs i denna är preliminära. Det bör följaktligen vara möjligt att under förfarandet göra nödvändiga ändringar i stiftelseurkunden. När alla de moment som vi tidigare har redogjort för är avklarade, bör det emellertid finnas förutsättningar för stiftarna att slutligt ta ställning till om de vill fullfölja bolagsbildningen. Vi föreslår därför att stiftarna som ett avslutande led i bolagsbildningen skall färdigställa, dagteckna och underteckna stiftelseurkunden. Efter den tidpunkten bör det inte längre vara möjligt för stiftarna att dra sig ur bolagsbildningen. Detta bör, såsom vi tidigare har konstaterat (se avsnitt 5.6), gälla oberoende av om full betalning för aktierna har erlagts före denna tidpunkt eller inte.
I dag anses bolaget bildat vid den tidpunkt då beslut om detta fattas vid en konstituerande stämma. Med den ordning som vi nu föreslår finns det
inte längre något behov av en sådan stämma. Det finns inte några andra aktieägare än stiftarna och dessa bör följaktligen på egen hand kunna sjösätta bolaget. I avsaknad av ett särskilt stämmobeslut om bolagets bildande faller det sig naturligt att anse att bolaget bildas vid den tidpunkt då stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. Vi föreslår att detta kommer till uttryck i lagtexten. Liksom hittills bör dock bolaget få full rättshandlingsförmåga först när Bolagsverket registrerar bolaget (se vidare avsnitt 5.11).
5.10. Registrering
Regeringens förslag: Senast sex månader efter stiftelseurkundens undertecknande skall styrelsen hos Bolagsverket anmäla bolaget för registrering i aktiebolagsregistret. Verket skall pröva om bolagsbildningen har skett författningsenligt.
Till registreringsanmälan skall fogas intyg som har utfärdats av en bank eller liknande kreditinstitut samt ett revisorsyttrande. Av revisorsyttrandet skall framgå att apportegendomen inte har värderats för högt i stiftelseurkunden och att egendomen har tillförts bolaget på föreskrivet sätt. Av intyget från banken eller kreditinstitutet skall det framgå att betalning i pengar har satts in på ett sådant konto som lagen föreskriver.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har dock föreslagit att bankintygen och revisorsyttrandena skall ersättas av ett särskilt revisorsyttrande över en av stiftarna upprättad öppningsbalansräkning (SOU 1997:22 s. 204 och 311 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Några remissinstanser, bl.a. Riksåklagaren och Patent- och registreringsverket, har dock, utan att motsätta sig huvuddragen i förslaget, förordat att det nuvarande kravet på ingivande av bankintyg behålls (se vidare avsnitt 5.8).
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller att bolaget skall anmälas för registrering senast sex månader efter stiftelseurkundens undertecknande. Vi anser att detta är en lämplig ordning och föreslår att motsvarande regler tas in i den nya lagen.
En förutsättning för att registrering skall beviljas är naturligtvis att bolagsbildningen har skett på ett författningsenligt sätt. Det bör ankomma på Bolagsverket att i registreringsärendet pröva att så är fallet. Vi föreslår att detta kommer till klart uttryck i lagtexten.
En särskilt viktig del av Bolagsverkets prövning är kontrollen av att bolaget har tillförts ett kapital som motsvarar aktiekapitalet samt, i förekommande fall, vad som enligt stiftelseurkunden därutöver skall betalas för aktierna. Vi har i avsnitt 5.8 gjort bedömningen att det förfarande med en revisorsgranskad öppningsbalansräkning som kommittén har föreslagit inte bör införas. Kontrollen av tillskottskapitalet bör alltså ske på annat sätt. Som vi tidigare har nämnt sker i dag denna kontroll genom bankintyg beträffande inbetalningar i pengar och genom revisorsyttranden beträffande apportegendom. Denna ordning synes ha fungerat väl. Flera remissinstanser har framhållit bankintygens betydelse för att före-
bygga oseriösa förfaranden i samband med bolagsbildning. Patent- och registreringsverket har också pekat på att det finns väl uppbyggda och fungerande rutiner för hantering och granskning av dessa intyg. Vi delar uppfattningen att kravet på sådana bankintyg är ändamålsenligt. Det kan visserligen synas att frågan kommer i något annat läge om man, såsom vi har föreslagit i avsnitt 5.7, tillåter att kontant betalning sätts in inte enbart på konto i svenska bankinstitut utan också på konto i andra kreditinstitut inom EES. Inom EES finns emellertid en harmoniserad reglering om auktorisation och tillsyn över kreditinstitut (se Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut). Även intyg från sådana kreditinstitut får därför anses utgöra tillfredsställande bevisning om kontanta inbetalningar och bör därför kunna ligga till grund för Bolagsverkets prövning i registreringsärenden. Också systemet med revisorsintyg avseende tillskjuten apportegendom synes i allt väsentligt ha fungerat väl och bör därför behållas. Vi föreslår alltså att det även i fortsättningen skall krävas att bolaget i registreringsärendet ger in särskilda intyg från bank eller kreditinstitut samt revisorsyttranden.
Av revisorsyttrandena – som liksom hittills alltid bör härröra från auktoriserade eller godkända revisorer – bör det liksom i dag framgå att apportegendomen inte har värderats för högt i stiftelseurkunden, att den är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet och att den har tillförts bolaget på föreskrivet sätt. I förekommande fall bör revisorsintyget därutöver behandla sådana förpliktelser som bolaget i stiftelseurkunden har ålagts att fullgöra efter bolagets bildande. Av intyget från banken eller kreditinstitutet bör det framgå att den betalning som skall ske i pengar har satts in på ett sådant konto som lagen föreskriver (se avsnitt 5.7).
Om Bolagsverket vägrar registrering, bör liksom i dag frågan om bolagets bildande anses förfallen. Som vi tidigare har berört bör aktietecknarna i en sådan situation ha rätt till återbetalning av pengar och apportegendom som har tillförts bolaget som vederlag för tecknade aktier (se avsnitt 5.7).
5.11. Bolagets rättskapacitet
Regeringens förslag: Innan bolaget har registrerats, skall det inte kunna förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller kunna föra talan vid domstol eller myndighet. Styrelsen skall dock redan före registreringen kunna föra talan i mål som rör bolagsbildningen och företa andra åtgärder för att driva in betalningen för tecknade aktier.
Om förpliktelser har uppkommit före registreringen genom rättshandlande för bolagets räkning, skall de som har deltagit i åtgärden svara solidariskt för förpliktelsen. Om förpliktelsen har angetts i stiftelseurkunden eller tillkommit sedan samtliga stiftare har undertecknat denna, skall dock förpliktelsen övergå på bolaget i och med registreringen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att nuvarande regler om
styrelsens rätt att föra talan före bolagets registrering inte skall tas med i den nya lagen (SOU 1997:22 s. 312).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Vi har tidigare nämnt att ett aktiebolag i dag inte förvärvar full rättskapacitet förrän det har registrerats. Enligt den nuvarande lagens huvudregel kan bolaget före registreringen inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter eller föra talan vid domstol eller myndighet (se 2 kap. 13 § aktiebolagslagen). Detta bör gälla även i fortsättningen. Vi föreslår att det anges i lagtexten. Bestämmelsens utformning kommer att diskuteras närmare i författningskommentaren.
I gällande rätt finns ett par undantag från den nämnda huvudregeln, nämligen då styrelsen önskar föra talan beträffande bolagsbildningen eller annars kräva in betalning för tecknade aktier (se 2 kap. 13 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen). Det får vidare anses följa av allmänna principer att en styrelse som har sökt men vägrats registrering av bolaget får överklaga det beslutet.
Som vi tidigare har redogjort för (se avsnitten 5.6 och 5.9) bör stiftarna ha rätt att återta gjorda aktieteckningar fram till dess att stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. Om reglerna ges den innebörden, saknas det anledning att tillåta styrelsen att föra talan om bolagsbildningen eller vidta indrivningsåtgärder före nämnda tidpunkt. Däremot kommer det även med en sådan ordning att kunna uppkomma tvister om bolagsbildningen eller om uteblivna betalningar mellan denna tidpunkt och den tidpunkt då bolaget registreras. Det är angeläget att sådana tvister kan lösas så snabbt som möjligt. Vi föreslår därför att styrelsen, liksom hittills, skall ha möjlighet att redan före registreringen föra talan om bolagsbildningen och på annat sätt vidta åtgärder för att erhålla tecknat aktiebelopp eller annat utfäst tillskott.
I dag kan styrelsen, som ett alternativ till att driva in utestående betalningar för aktierna, förklara aktierna förverkade. Med det förfarande som vi föreslår finns det inte något påtagligt behov av en sådan möjlighet. Samma resultat kan uppnås genom att bolagsbildningen avbryts och görs om med nya aktieteckningar. Eftersom det i fortsättningen inte skall finnas andra aktietecknare än stiftarna bör ett sådant tillvägagångssätt som regel vara betydligt enklare än ett förverkandeförfarande. Till saken hör också att det redan i dag torde vara mycket ovanligt att reglerna om förverkande tillämpas. Mot denna bakgrund föreslår vi, i likhet med kommittén, att det inte tas in några motsvarande regler i den nya lagen.
En särskild fråga är vad som skall gälla om stiftarna har ingått avtal och vidtagit andra rättshandlingar för bolagets räkning före bolagets registrering. I dag gäller att de som har deltagit i en sådan åtgärd svarar solidariskt för de förpliktelser som har uppkommit till följd av åtgärden men att förpliktelserna övergår på bolaget i och med dess registrering, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller har tillkommit efter det att bolaget bildades (se 2 kap. 13 § andra stycket aktiebolagslagen). Vi anser att detta bör gälla även fortsättningsvis. Av vad vi tidigare har sagt följer att ett bolag i fortsättningen kommer att bildas vid tidpunkten för stiftelseurkundens undertecknande och att det därför är denna tidpunkt
som blir avgörande för frågan om vilka förpliktelser som skall övergå på bolaget vid registreringen.
5.12. Uppskjuten apport
Regeringens förslag: I publika aktiebolag skall sådana avtal om förvärv av egendom som bolaget träffar med stiftare eller aktieägare inom två år från registreringen (s.k. uppskjuten apport) under vissa förutsättningar underställas bolagsstämman för godkännande. Den hittills gällande bestämmelsen om att ett avtal som inte godkänns av stämman inom viss tid är ogiltigt tas inte med i den nya lagen.
Reglerna om uppskjuten apport skall i fortsättningen inte omfatta privata aktiebolag.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att ett avtal som inte godkänns av stämman inom viss tid skall vara ogiltigt. Vidare har kommittén föreslagit att reglerna om uppskjuten apport skall omfatta såväl publika aktiebolag som privata aktiebolag (SOU 1997:22 s. 312 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har emellertid avstyrkt förslaget. Svenska Revisorsamfundet SRS och Sveriges advokatsamfund har avstyrkt förslaget om att avtalet skall vara utan verkan om det inte godkänns av stämman. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har förordat att bolaget skall ha rätt att göra gällande avtalet, även om avtalet inte har godkänts av stämman. NUTEK har i sin analys av konsekvenser för små företags villkor föreslagit att reglerna om uppskjuten apport tas bort.
Skälen för regeringens förslag: För att förhindra att reglerna om tillskott och övertagande av egendom i samband med bolagsbildning kringgås föreskrivs i dag att avtal som bolaget efter registreringen träffar med stiftare eller aktieägare om förvärv av egendom under vissa förutsättningar skall underställas bolagsstämman för godkännande (se 2 kap. 9 a § aktiebolagslagen). Det gäller, med vissa undantag, avtal som träffas inom två år från registreringen och som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet. Det har ansetts – såvitt gäller publika aktiebolag – att EGrätten kräver att bestämmelser av dessa slag finns i den svenska rättsordningen (se prop. 1993/94:196 s. 106 f., jfr artikel 11 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv) Vi gör inte någon annan bedömning i dag och föreslår således att sådana bestämmelser tas med även i den nya lagen, såvitt gäller publika aktiebolag.
EG-rätten kräver inte att reglerna om uppskjuten apport omfattar de privata aktiebolagslagen. Frågan är om det ändå finns skäl att låta reglerna gälla även för denna kategori av bolag.
Det kan därvid finnas anledning att notera följande om bakgrunden till den nuvarande regleringen. I 1944 års aktiebolagslag fanns bestämmelser om revisorsgranskning och registrering vid visst slag av uppskjuten apport. Bestämmelserna omfattade alla aktiebolag. Vid tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag ansågs att bestämmelserna i praktiken hade visat
sig vara ineffektiva. De togs därför inte med i den nya lagen. När reglerna om uppskjuten apport i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv införlivades i svensk rätt, diskuterades behovet av reglerna inte närmare (jfr prop. 1993/94:196 s. 106).
Enligt vår mening kan det ifrågasättas om bestämmelserna om uppskjuten apport har någon påtaglig effekt när det gäller att motverka missbruk i privata aktiebolag. Om det är fråga om ett avtal om uppskjuten apport som ingås på marknadsmässiga villkor, är avtalet inte förenat med några särskilda risker för vare sig aktieägarna eller borgenärerna. Några särskilda regler behövs följaktligen inte för de fallen. Om det å andra sidan är fråga om ett avtal som ingås på för bolaget icke affärsmässiga villkor, träffas transaktionen av andra bestämmelser i aktiebolagslagen. Av särskild betydelse är här reglerna om likabehandling av aktieägarna och reglerna om värdeöverföring. Överträdelser av dessa regler kan föranleda skadeståndsskyldighet för den som har medverkat till avtalets tillkomst eller skyldighet för motparten i avtalet att återbära de värden som genom avtalet olagligt har överförts från bolaget. Enligt vår mening utgör dessa bestämmelser ett mera effektivt skydd för borgenärer och aktieägare än bestämmelserna om uppskjuten apport. Till bilden hör att det har visat sig vara förhållandevis enkelt att kringgå reglerna om uppskjuten apport. Ett exempel på detta är försäljningen av s.k. tvåårsbolag, dvs. lagerbolag som har varit registrerade i över två år när de säljs och som därmed inte kommer att beröras av bestämmelserna om uppskjuten apport.
Mot denna bakgrund och med beaktande av de olägenheter som bestämmelserna kan föranleda för seriösa företag föreslår vi att bestämmelserna om uppskjuten apport i fortsättningen skall omfatta endast de publika aktiebolagen.
Reglerna om uppskjuten apport innebär i dag bl.a. att om bolagsstämman inte godkänner ett sådant avtal som omfattas av bestämmelserna, så är avtalet utan verkan. Det kan alltså inte åberopas av någon av avtalets parter. Två remissinstanser har avstyrkt att denna regel överförs till den nya lagen. Regeln har också ifrågasatts i doktrinen. Det har anförts att ogiltighetssanktionen är alltför långtgående och att det borde vara tillräckligt med det allmänna skadeståndsansvar som enligt 15 kap. aktiebolagslagen kan drabba styrelseledamöterna om de försummar att underställa avtalet bolagsstämmans godkännande (se Svernlöv i Juridisk tidskrift 2001-02 s. 356 f.). Vi delar denna uppfattning. Inte minst för tredje man kan det leda till otillfredsställande konsekvenser om prestationerna enligt ett avtal som bolaget har ingått går åter till följd av en i efterhand konstaterad ogiltighet. EG-rätten uppställer inte heller något krav på att rättsföljden skall vara ogiltighet. Mot denna bakgrund föreslår vi att ogiltighetssanktionen utmönstras. Om de nu aktuella reglerna om bolagsstämmans godkännande inte följs, bör detta i stället kunna sanktioneras genom de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna. Det bör också framhållas att, om ett avtal av det aktuella slaget innebär en faktisk värdeöverföring från bolaget till stiftaren eller aktietecknaren, de särskilda reglerna om olovlig värdeöverföring kan komma att aktualiseras (se avsnitt 11) med därav följande återbäringsplikt för mottagaren.
Hänvisningar till S5-12
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
6. Aktierna i bolaget
6.1. Aktier av olika slag
Regeringens förslag: Alla aktier skall som huvudregel ha lika rätt i bolaget. Genom bestämmelser i bolagsordningen skall avsteg kunna göras från denna huvudregel. Sådana bestämmelser skall ange olikheterna mellan aktieslagen samt antalet eller andelen aktier av varje slag.
Det skall även i fortsättningen vara möjligt att ha aktier med olika röstvärden. Ingen aktie skall få ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för en annan aktie.
Om skillnaderna mellan aktieslagen består i röstvärdesskillnader eller skillnader i rätt till andel i bolagets vinst eller tillgångar, skall det i bolagsordningen anges vilken företrädesrätt aktierna skall ha vid nyemission och, om skillnaderna är av det senare slaget, vilken rätt till nya aktier de skall medföra vid fondemission.
I bolagsordningen skall det kunna tas in föreskrifter om att aktier av ett visst slag skall kunna omvandlas till aktie av annat slag.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 299 f. och SOU 1997:22 s. 313 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte kommenterat dessa frågor särskilt. SACO har dock ansett att det finns anledning att närmare granska konsekvenserna av systemet med aktier med olika röstvärden.
Skälen för regeringens förslag
Allmänt
Sedan länge har den svenska aktiebolagslagen byggt på principen att alla aktier har lika rätt i bolaget. Denna s.k. likhetsprincip gäller såväl de ekonomiska rättigheter som aktierna ger som de rättigheter av förvaltningskaraktär som är förenade med innehavet av en aktie. Likhetsprincipen kommer i dag till uttryck i 3 kap. 1 § aktiebolagslagen. Vi anser att det är naturligt att denna princip skall gälla även fortsättningsvis.
Huvudregeln bör alltså vara alla aktier har lika rätt. I dag råder emellertid i princip avtalsfrihet när det gäller aktieägarnas möjligheter att besluta om avsteg från denna huvudregel. I praktiken har denna möjlighet framför allt kommit att användas för att föreskriva skillnader i fråga om röstvärde och rätten till andel i bolagets tillgångar eller vinst. Även andra skillnader kan förekomma. Det kan t.ex. gälla rätten att ta del i styrelseval.
Aktier med olika rätt finns i dag i många svenska aktiebolag. Möjligheten att besluta att aktier skall ha olika rätt anses vara av stor betydelse för att bolagen skall kunna få till stånd en ändamålsenlig finansiering av verksamheten. Det finns inte något som tyder på att möjligheten har lett till några särskilda olägenheter eller problem. Vi föreslår därför att denna möjlighet skall stå öppen även i den nya lagen. Liksom i dag bör det därvid krävas att eventuella avsteg från likhetsprincipen kommer till uttryck i bolagsordningen. Enligt gällande rätt skall sådana föreskrifter i bolags-
ordningen ange olikheterna mellan aktieslagen samt antalet aktier av varje slag (se 3 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen). Detta står också i överensstämmelse med de krav som EG:s andra bolagsrättsliga direktiv ställer upp i detta avseende (artikel 3). Vi föreslår att detsamma skall gälla enligt den nya lagen. I enlighet med den praxis som har utvecklats bör det tillåtas att bolagsordningen i stället för att ange ett antal aktier som skall vara av visst slag anger en viss andel av det sammanlagda antalet aktier i bolaget.
Röstvärdesskillnader
Aktieägarnas möjligheter att avtala om att aktier skall ha olika röstvärde är begränsade. Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för en annan aktie (se 3 kap. 1 § femte stycket aktiebolagslagen). I aktiebolag som bildades före ikraftträdandet av 1944 års aktiebolagslag kan det, till följd av särskilda övergångsbestämmelser, fortfarande förekomma större röstvärdesskillnader än så.
Bruket av aktier med olika röstvärden har en lång tradition i svensk rätt och förekommer i många svenska aktiebolag, däribland omkring hälften av börsbolagen. Internationellt är röstvärdesskillnader inte lika vanligt förekommande. Det har bl.a. mot den bakgrunden ibland ifrågasatts om inte rätten att ge ut aktier med olika röstvärden i svenska bolag borde inskränkas. SACO har varit inne på den linjen.
Frågan om röstvärdesskillnader har vid flera tillfällen uppmärksammats i lagstiftningssammanhang. Regeringen behandlade frågan senast i propositionen Aktiebolagets organisation (se prop. 1997/98:99 s. 119 f.). Regeringen gjorde där bedömningen att rätten att emittera aktier med olika röstvärden inte borde inskränkas ytterligare. I propositionen framhölls bl.a. att aktier med olika röstvärden möjliggör en stark och stabil ägarfunktion även i mycket stora företag samt att det inte fanns något som tydde på att bruket av olika röstvärden hade medfört några beaktansvärda negativa konsekvenser. Riksdagen gjorde inte någon annan bedömning. Vi har samma uppfattning i dag och föreslår således att det även fortsättningsvis skall vara tillåtet med röstvärdesskillnader. Liksom hittills bör dock den begränsningen gälla att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för en annan aktie.
Olika företrädesrätt vid nyemission och olika rätt till aktier vid fondemission
Som vi senare återkommer till bör befintliga aktieägare ha företrädesrätt till nya aktier som ges ut vid nyemission, dvs. de skall ha rätt att teckna de nya aktierna innan aktierna erbjuds till utomstående (se avsnitt 9.3.1). Vidare bör gälla att aktier som ges ut i samband med fondemission skall fördelas bland befintliga aktieägare (se avsnitt 9.2.1).
En särskild fråga är vad som skall gälla beträffande företrädesrätt vid nyemission och rätt till nya aktier vid fondemission när det förekommer olika aktieslag i bolaget. Frågan är av stor praktisk betydelse. Så kan exempelvis fördelningen av nyutgivna röststarka aktier påverka maktfördelningen inom ett bolag. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitten
9.1.3. Redan här vill vi framföra att det i viss utsträckning bör råda avtalsfrihet på denna punkt men att den lösning som det enskilda bolaget väljer bör komma till uttryck i bolagsordningen. Vi föreslår att frågan om företrädesrätt till nya aktier vid nyemission skall regleras i bolagsordningen, om aktierna skall medföra olika rätt till bolagets tillgångar eller vinst eller aktierna skall ha olika röstvärde. Om aktierna skiljer sig åt i fråga om rätten till bolagets tillgångar eller vinst, bör också frågan om hur nya aktier skall fördelas vid fondemission regleras i bolagsordningen.
Omvandlingsbara aktier
En särskild möjlighet som står bolagen till buds enligt den nuvarande aktiebolagslagen är att ge ut omvandlingsbara aktier (även kallade konvertibla aktier). Med omvandlingsbara aktier avses sådana aktier som kan omvandlas från ett aktieslag till ett annat enligt en bestämmelse i bolagsordningen (se 3 kap. 1 § sjätte stycket aktiebolagslagen). Sådana aktier kan fylla en funktion i samband med bl.a. rekonstruktioner av företag. Vi föreslår att det även i den nya lagen tas in bestämmelser som ger möjlighet att ge ut omvandlingsbara aktier.
6.2. Aktiers överlåtbarhet
6.2.1. Allmänt
Regeringens förslag: Aktier skall i princip kunna överlåtas och förvärvas fritt. Föreskrifter i bolagsordningen som begränsar aktiernas överlåtbarhet skall vara giltiga endast om de har uttryckligt lagstöd.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag (SOU 2001:1 s. 300 och SOU 1997:22 s. 205 f.).
Skälen för regeringens förslag
Den fria överlåtbarhetens princip
En grundläggande aktiebolagsrättslig princip är att aktier är överlåtbara. Aktierätten är således inte – till skillnad från exempelvis medlemskapet i en förening – oupplösligt knuten till en viss person. Principen om aktiers överlåtbarhet fyller flera viktiga funktioner. Överlåtbarheten medför att ägarkretsen i bolaget kan genomgå förändringar utan att bolagets löpande verksamhet eller kapitalbestånd behöver påverkas. Den aktieägare som drar sig ur bolaget ersätts med en ny och det kapital som tidigare har tillskjutits bolaget för aktierna förblir bundet i bolaget. På så sätt kan aktiernas överlåtbarhet sägas utgöra en viktig förutsättning för bolagets möjligheter till kontinuitet i verksamheten.
Överlåtbarheten är, som huvudregel, fri, dvs. rätten att överlåta eller förvärva en aktie är normalt inte beroende av exempelvis bolagets eller övriga aktieägares samtycke. Denna aktiernas fria överlåtbarhet är av
grundläggande betydelse för att aktiemarknaden skall fungera och därmed också för många bolags finansieringsmöjligheter. Möjligheten att attrahera riskkapital till bolaget förutsätter ju att den som tillskjuter kapital mot aktier i bolaget enkelt kan omsätta aktierna och tillgodogöra sig eventuella värdestegringar. Den fria omsättningen av aktierna leder också till att aktierna kommer att innehas av den som värderar aktierna högst och som därmed också typiskt sett kan väntas driva verksamheten mest effektivt. Aktiernas fria överlåtbarhet bidrar därmed till en för näringslivet nödvändig förnyelse.
Den fria överlåtbarhetens princip brukar även anses utgöra en del av aktiebolagslagens minoritetsskydd. Rätten att fritt överlåta aktier gör det möjligt för en minoritetsaktieägare att lämna bolaget, om han eller hon är missnöjd med hur majoriteten utövar sin makt i bolaget.
Mot denna bakgrund är det enligt vår uppfattning naturligt att den fria överlåtbarhetens princip präglar även den nya aktiebolagslagen. I dag kommer principen till uttryck genom en bestämmelse i 3 kap. 2 § aktiebolagslagen. Vi föreslår att en motsvarande bestämmelse tas in i den nya lagen.
Undantag från den fria överlåtbarheten
Även om principen om den fria överlåtbarheten är av grundläggande betydelse för det aktiebolagsrättsliga systemet kan det ibland vara motiverat att tillåta undantag från principen. Särskilt när det gäller små och medelstora aktiebolag kan ett strikt upprätthållande av principen leda till oönskade konsekvenser. Dessa bolag utgörs ofta av fåmansföretag i vilka ägarna har familjeband eller andra personliga kopplingar till varandra. Ägarnas engagemang i bolaget är i sådana fall ofta avhängigt av att ägarkretsen inte förändras. I likhet med bolagsmännen i ett handelsbolag är därför ägarna i ett fåmansägt aktiebolag ofta angelägna om att kunna kontrollera växlingar i ägarkretsen. En sådan möjlighet är också, såsom kommittén har påtalat, viktig för företagets möjligheter att förhindra konkurrenter från att bereda sig affärsmässiga fördelar genom att gå in som ägare i förtaget.
Många bolag har alltså fullt berättigade behov av att kunna förhindra oönskade aktieöverlåtelser. Den nuvarande aktiebolagslagen ger också en viss möjlighet att tillgodose sådana behov. Sålunda tillåts föreskrifter i bolagsordningen om att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie, som övergår till ny ägare, s.k. hembudsskyldighet. I gällande svensk rätt utgör sådana hembudsförbehåll den enda tillåtna inskränkningen i aktiernas fria överlåtbarhet. Internationellt är det dock vanligt med andra typer av inskränkningar. Särskilt när det gäller sådana bolag som motsvarar de svenska privata aktiebolagen finns det i länder som är jämförbara med Sverige ofta betydande möjligheter att i bolagsordningen begränsa aktiernas överlåtbarhet. På vissa håll är det t.o.m. tillåtet att helt förbjuda att aktierna i sådana bolag överlåts. En internationell jämförelse ger alltså vid handen att Sverige på denna punkt intar en restriktivare inställning till inskränkningar i aktiers överlåtbarhet än många jämförbara länder.
Mot denna bakgrund anser vi att det även fortsättningsvis bör vara tillåtet för aktieägarna att i viss utsträckning begränsa aktiernas överlåt-
barhet genom föreskrifter i bolagsordningen. Det är också önskvärt att ge svenska aktiebolag tillgång till mer flexibla rättsliga instrument för att åstadkomma de överlåtelsebegränsningar som i det enskilda fallet framstår som önskvärda. För att principen om fri överlåtbarhet inte skall urholkas är det emellertid viktigt att det finns tydliga gränser för vilka begränsningar som aktieägarna får besluta om. Liksom kommittén anser vi därför att den principiella utgångspunkten bör vara att endast sådana inskränkningar som uttryckligen anges i lagen skall vara tillåtna. Uppräkningen i lagen bör med andra ord vara uttömmande. I de följande avsnitten kommer vi att diskutera vilka undantag som lagen bör medge.
Överlåtelsebegränsningar till följd av aktieägaravtal
Vi har hittills diskuterat enbart överlåtelsebegränsningar genom föreskrifter i bolagsordningen. Aktieägarna är emellertid oförhindrade att träffa avtal sinsemellan om att aktier inte får överlåtas eller att aktier får överlåtas enbart på visst sätt. Avtal av detta slag har dock ingen verkan mot bolaget. Om en aktie överlåts i strid med ett sådant avtal, kan avtalsbrottet visserligen utlösa olika slag av sanktioner parterna emellan men den till vilken överlåtelsen har skett blir ändå normalt att betrakta som ny aktieägare.
I lagrådsremissen behandlade vi inte överlåtelsebegränsningar av detta slag. Detta har Lagrådet anmärkt på. Lagrådet har ifrågasatt om inte den nya lagen borde tas in en bestämmelse om att överlåtelsebegränsningar av detta slag saknar verkan mot bolaget. Frågor om möjligheterna till och verkan av avtal mellan aktieägarna är emellertid, enligt vår mening, i grund och botten av avtalsrättslig, inte aktiebolagsrättslig natur och bör därför inte – lika lite som i dag – regleras i aktiebolagslagen. Att införa en sådan bestämmelse just när det gäller avtal om överlåtelsebegränsningar skulle för övrigt innebära en risk för oönskade motsatsslut i andra delar av lagen. Vi är därför inte beredda att förorda en sådan bestämmelse som Lagrådet har efterlyst.
Hänvisningar till S6-2-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 6.2.8
- SOU 2013:56: Avsnitt 8.1.4
6.2.2. Hembud
Regeringens förslag: I bolagsordningen skall det kunna tas in förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie som har övergått till ny ägare (hembudsförbehåll). Denna möjlighet skall stå öppen för både privata och publika aktiebolag.
I ett kupongbolag skall den som har förvärvat en hembudspliktig aktie vara skyldig att anmäla förvärvet till styrelsen. Anmälan skall antecknas i aktieboken eller i en särskild bok. Därefter skall de lösningsberättigade underrättas om hembudet.
Ett hembudsförbehåll skall innehålla uppgift om bl.a. vilka fång som omfattas av förbehållet, vilka som skall ha lösningsrätt, hur villkoren för inlösen skall bestämmas samt inom vilken tid en tvist om inlösen skall prövas. I förbehållet skall det också kunna anges vem av överlåtaren och förvärvaren som under hembudstiden skall kunna rösta för en hembudspliktig aktie.
Tvister om inlösen skall prövas i allmän domstol men det skall vara möjligt att i bolagsordningen föreskriva att en sådan tvist skall avgöras genom skiljeförfarande.
Förvärvaren skall under hembudstiden inte få utöva annan rätt som aktien ger än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler. I bolagsordningen skall det kunna föreskrivas att antingen förvärvaren eller överlåtaren har rösträtt och därtill knutna rättigheter under hembudstiden. Den som med stöd av en sådan föreskrift utövar rösträtt utan att vara aktieägare skall ansvara för de beslut som han eller hon deltar i på samma sätt som en aktieägare.
Om en ägare av hembudspliktiga aktier avlider och aktierna inte inom ett år från dödsfallet övergår till ny ägare, skall hembudsförbehållet tillämpas gentemot dödsboet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att hembudsförbehåll alltid skall reglera frågan om rösträtt under hembudstiden och frågan om hur tvister om hembud skall prövas. Kommittén har inte föreslagit någon särskild reglering av ansvaret för den som har utövat rösträtt under hembudstiden utan att vara aktieägare. Också förslaget om anteckning av anmälan om lösningsanspråk saknar motsvarighet i kommitténs förslag. Vidare har kommittén föreslagit delvis andra tidsfrister för hembudsförfarandet. Slutligen har kommittén föreslagit att rätten att göra ett hembudsförbehåll gällande gentemot ett dödsbo skall inträda redan sex månader efter aktieägarens bortgång (SOU 2001:1 s. 302 f. samt SOU 1997:22 s. 207 f. och 326 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svenska Revisorsamfundet SRS har emellertid ansett att hembudsförbehåll inte bör få förekomma i publika aktiebolag. Företagarna har ansett att hembudstvister bör prövas i allmän domstol, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Flera remissinstanser har framfört synpunkter i frågan om rösträtt under hembudstiden. Sveriges advokatsamfund har avstyrkt förslaget i denna del. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har ansett att möjligheten att rösta för hembudspliktiga aktier bör begränsas till överlåtaren. För det fall det skulle införas en möjlighet för förvärvaren av hembudspliktiga aktier att rösta för dessa bör, enligt fakultetsnämnden, förvärvaren i ansvarshänseende anses som aktieägare under hembudsperioden, oavsett om hembudsrätten utövas eller inte. Grossistförbundet svensk handel har ansett att det bör vara tillåtet att bestämma att rösträtten under hembudsförfarandet skall utövas av någon annan än förvärvaren eller överlåtaren.
Flera remissinstanser har efterfrågat klarlägganden när det gäller rösträtten för aktier som omfattas av äldre hembudsklausuler. Patent- och registreringsverket har därvid föreslagit att det föreskrivs att rösträtten skall tillkomma säljaren medan Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbud samt Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit en presumtionsregel av innebörd att säljaren skall ha rätt att rösta för aktierna såvida inte aktieägarna har kommit överens om annat.
Stockholms tingsrätt har påtalat att kommitténs lagförslag saknar anvisningar om hur en lösenberättigad skall tillvarata sin lösenrätt om aktieövergången inte anmäls på föreskrivet sätt.
Skälen för regeringens förslag
Allmänt
Som redan har nämnts tillåter den nuvarande aktiebolagslagen att aktiers överlåtbarhet inskränks genom att förbehåll om hembud tas in i bolagsordningen. Ett hembudsförbehåll innebär att en aktieägare eller någon annan har rätt att lösa en aktie som övergår till ny ägare. Lösningsrätten gäller vid alla typer av fång såvida inte annat har angetts i förbehållet. Av förbehållet skall framgå den tid inom vilken lösningsrätten skall påkallas. Denna tid får inte överstiga två månader. Uppstår det en tvist om lösningsrätt eller om lösenbeloppets storlek, skall denna prövas av tre skiljemän enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande, om inte annat har bestämts i bolagsordningen.
Hembudsförbehåll förekommer i närmare 90 procent av de svenska aktiebolagen. Förbehållen syftar till att göra det möjligt för aktieägarna att förhindra oönskade förändringar i ägarkretsen. Såsom vi har berört i föregående avsnitt är en sådan möjlighet ofta av stor praktisk betydelse för små och medelstora privata bolag. Vi anser därför att dessa bolag även fortsättningsvis bör ha denna möjlighet.
Svenska Revisorsamfundet SRS har ifrågasatt om hembudsklausuler bör få förekomma i publika aktiebolag. Vi har förståelse för samfundets tveksamhet. Publika aktiebolag är i allmänhet bolag med en vidare krets av aktieägare. I sådana bolag är uppenbarligen behovet av hembudsklausuler mindre än i privata aktiebolag. Typiskt för publika aktiebolag är också att deras aktier kan vara föremål för handel på marknaden, något som förutsätter att det inte finns några inskränkningar i aktiernas överlåtbarhet. I sammanhanget kan nämnas att det i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1995:43) om inregistrering av fondpapper m.m. uppställs ett krav på fri överlåtbarhet. Mot detta bör emellertid vägas att det, såsom kommittén har påpekat, förekommer publika aktiebolag som faktiskt inte har spritt sina aktier till allmänheten eller har spritt endast ett visst slag av aktier. Även bland de publika aktiebolagen kan det alltså förekomma företag som har samma slag av ägarförhållanden som privata aktiebolag och därmed också samma behov av att kunna begränsa aktiernas överlåtbarhet. Det bör också understrykas att den nuvarande ordningen – där hembudsförbehåll kan förekomma både i publika och privata aktiebolag – såvitt känt inte har inneburit några särskilda problem eller olägenheter. Mot den bakgrunden föreslår vi att det även fortsättningsvis skall vara tillåtet med hembudsförbehåll i publika aktiebolag.
Hembudsförfarandet
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen går hembudsförfarandet till på följande sätt. Den som har förvärvat en hembudspliktig aktie skall anmäla detta till styrelsen. I avstämningsbolag är det i stället värdepappers-
förvararen som anmäler förvärvet. När anmälan har gjorts, underrättar styrelsen de lösningsberättigade om hembudet. Dessa har sedan en viss tid på sig att framställa eventuella lösningsanspråk. Denna tid fastställs i bolagsordningen och får inte överstiga två månader från tidpunkten för anmälan hos styrelsen om aktiens övergång. Om ett lösningsanspråk framställs, bestäms en lösensumma. Betalning skall erläggas inom den tid – högst en månad från att priset blev bestämt – som anges i hembudsförbehållet. Om tillämpningen av villkoren för hembud skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning ske. Tvister om lösenvillkor prövas av skiljemän, om inte bolagsordningen föreskriver annat.
Kommittén har föreslagit ett förfarande som till stora delar överensstämmer med vad som har beskrivits ovan.
I likhet med kommittén anser vi att det nuvarande förfarandet i sina huvuddrag är ändamålsenligt och att förfarandet i den nya lagen bör vara likartat. Det finns emellertid, såsom kommittén har påtalat, anledning att överväga vissa förändringar och tillägg. Detta gäller bl.a. frågan om hur anmälningar om hembud skall dokumenteras av bolaget. Kommittén har föreslagit en regel om att det så snart en aktieövergång har anmälts skall göras en anteckning om detta i aktieboken eller, när det gäller avstämningsbolagen, i en särskild bok. Vi delar kommitténs uppfattning att ett sådant krav är ändamålsenligt. På så sätt ges berörda parter möjlighet att på ett enkelt sätt kontrollera när den frist inom vilken lösningsanspråk skall framställas har börjat löpa. En regel av denna innebörd bör således tas med i den nya lagen. I konsekvens härmed bör det även krävas att motsvarande anteckning görs angående anmälningar från lösenberättigade om att de önskar utöva lösningsrätten.
Kommittén har föreslagit att anmälningar om hembud skall göras skriftligen och att de skall vara undertecknade av förvärvaren. NUTEK har i sin analys av konsekvenser för små företag invänt mot detta och uttalat att även ansökningar med e-post bör godtas. Vi delar uppfattningen att ett formkrav av det slag som kommittén har föreslagit inte är nödvändigt i detta sammanhang och föreslår att lagtexten utformas så att kommunikation med exempelvis e-post godtas.
En annan särskild fråga är hur tvister om hembud skall prövas. Som har framgått ovan anvisar den nuvarande lagen i första hand en prövning enligt lagen om skiljeförfarande. Aktieägarna kan emellertid ta in föreskrifter i bolagsordningen om att frågan i stället skall prövas i allmän domstol. Kommittén har ansett att lagen i fortsättningen skall förhålla sig neutral i förhållande till dessa alternativ och att det i stället skall vara obligatoriskt att reglera frågan i bolagsordningen. Företagarna har förordat att det, i motsats till vad som i dag är fallet, bör gälla en presumtion för domstolsprövning.
Vi delar kommitténs uppfattning att tvister om hembud bör kunna prövas såväl i ett skiljeförfarande som i allmän domstol. Enligt vår mening finns det dock inte anledning att tvinga bolagen att reglera frågan i bolagsordningen. När det gäller vad som bör gälla om frågan inte regleras i bolagsordningen, anser vi att övervägande skäl talar för en prövning i allmän domstol. Såsom Företagarna har påpekat kan ett skiljeförfarande vara förenat med vissa nackdelar för mindre företag. Det är mot den bakgrunden lämpligt att regleringen bygger på en presumtion för prövning i allmän domstol. Vi föreslår således att hembudstvister skall
prövas i allmän domstol, om inte bolagsordningen innehåller föreskrifter om en prövning i någon form av skiljeförfarande.
Såsom har framgått ovan kräver den nuvarande lagen att vissa tidsfrister för hembudsförfarandet anges i hembudsförbehåll. Det gäller tiden för när lösningsanspråket senast skall framställas och när betalning senast skall erläggas. Kommittén har inte föreslagit några ändringar i dessa avseenden men har ansett att ytterligare en tidsfrist bör anges i förbehållet, nämligen den tid inom vilken en talan om lösen senast skall väckas. Enligt kommitténs förslag skall denna frist inte få överstiga två månader från att lösningsanspråket framställdes hos bolaget. Vi delar kommitténs uppfattning att en sådan frist är ändamålsenlig och anser att den föreslagna övre gränsen för fristen är väl avvägd. Enligt vår uppfattning bör det emellertid även finnas en nedre gräns för denna frist. Om fristen tillåts vara hur kort som helst, kommer det nämligen i praktiken innebära att rätten till prövning av villkoren i vissa fall över huvud taget inte kan göras gällande. Vi föreslår därför att fristen inte skall få vara kortare än en månad från det att lösningsanspråket framställdes. Det förda resonemanget har bäring även på fristen för när ett lösningsanspråk senast skall framställas. Även i det avseendet bör det finnas en nedre gräns. Vi föreslår att gränsen sätts vid en månad från tidpunkten för anmälan hos styrelsen om aktiens övergång.
Stockholms tingsrätt har tagit upp frågan om vad som skall gälla om aktieövergången inte anmäls på föreskrivet sätt. Tingsrätten har påtalat att det varken av gällande lagstiftning eller kommitténs förslag framgår hur en lösenberättigad aktieägare skall tillvarata sin lösenrätt i en sådan situation. I den delen gör vi följande överväganden. Eftersom den nya aktieägaren kommer i åtnjutande av de flesta rättigheter som är förenade med aktieinnehavet först sedan han eller hon har förts in i aktieboken, kan det antas att aktieägaren som regel kommer att vara motiverad att frivilligt anmäla sitt förvärv. Något behov av att tvinga fram ett hembud torde därför mera sällan föreligga i praktiken. Om ett sådant behov ändå skulle uppkomma, torde det vara möjligt att med stöd av vanliga tvistemålregler väcka talan i allmän domstol med yrkande om att aktierna skall hembjudas (jfr Andersson, Johansson & Skog, Aktiebolagslagen En kommentar Del I, 2003 3:14). Några särskilda regler om detta behövs därför inte enligt vår uppfattning.
Ett särskilt problem kan uppkomma om en ägare av hembudspliktiga aktier avlider. Aktierna anses då inte ha övergått till en ny aktieägare så länge dödsboet är oskiftat (se NJA 1954 s. 445). Det kan medföra att hembudsfrågan i vissa fall kan komma att dra ut mycket länge på tiden. Inte minst med hänsyn till att rösträtten under denna tid kan utövas av företrädare för dödsboet anser vi, liksom kommittén, att bolaget i dessa situationer bör ha möjlighet att påskynda förfarandet. För att tillskapa en sådan möjlighet har kommittén föreslagit en regel om att hembudsförbehållet skall kunna göras gällande mot dödsboet om aktierna inte har skiftats ut eller avyttrats inom viss tid från dödsfallet. Vi anser att detta är en lämplig lösning och föreslår således att en sådan regel tas in i den nya lagen. Enligt vår uppfattning är emellertid den tid om sex månader som kommittén har föreslagit väl kort. Vi föreslår att fristen i stället bestäms till ett år från dödsfallet.
Hembudsförbehållens innehåll
Ett hembudsförbehåll skall i dag innehålla uppgift om bl.a.:
– vilka som skall ha lösningsrätt och, i förekommande fall, vilka slags fång som skall vara undantagna från hembudsplikt,
– den inbördes ordning i vilken de lösningsberättigade skall erbjudas att lösa hembjudna aktier,
– den tid inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget, samt
– den tid inom vilken lösen skall erläggas (se 3 kap. 3 § första stycket). Kommittén har ansett att dessa uppgifter även fortsättningsvis bör ingå i hembudsförbehållen. Vi delar den uppfattningen.
Kommittén har föreslagit att ytterligare några uppgifter skall ingå i förbehållen. Bland annat föreslås förbehållen innehålla uppgift om hur villkoren för inlösen skall bestämmas. Sådana föreskrifter torde i praktiken vara vanliga redan i dag. Lagstiftaren tycks också ha utgått från att i vart fall prisfrågan normalt regleras i bolagsordningen (se 3 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen och prop. 1975:103 s. 317). Något uttryckligt krav att bolagsordningen reglerar frågan finns emellertid inte. Enligt vår uppfattning är det otillfredsställande att en så central fråga som lösenvillkoren kan lämnas oreglerad. Liksom kommittén anser vi därför att det i fortsättningen bör framgå av lagen att hembudsförbehållet skall innehålla uppgifter om dessa. Vi återkommer i avsnitt 6.2.7 till vad som närmare bör gälla i fråga om priset. – Som vi redan har konstaterat bör det också i bolagsordningen föreskrivas hur en tvist om inlösen skall prövas och inom vilken tid en sådan talan skall väckas.
En annan fråga som enligt kommitténs förslag skall regleras i hembudsförbehållet är s.k. partiell inlösen. Med partiell inlösen avses att lösningsrätten utövas beträffande ett mindre antal aktier än erbjudandet avser. I gällande rätt är huvudregeln att inlösen av aktier måste omfatta alla de hembjudna aktierna. Det är emellertid möjligt att i hembudsförbehållet göra undantag från denna regel och tillåta partiell inlösen. Kommittén har föreslagit att aktieägarna även fortsättningsvis skall få bestämma vad som skall gälla i detta avseende. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har invänt mot detta och förordat ett förbud mot partiell inlösen vid hembud. Enligt fakultetsnämnden är det sannolikt att värdet av en aktiepost i vissa fall minskar – eller att aktierna blir omöjliga att omsätta – om man begränsar postens storlek. Vi vill inte utesluta att partiell inlösen ibland kan leda till sådana effekter som fakultetsnämnden har pekat på. Mot detta skall dock vägas att även ett krav på att alla de hembjudna aktierna måste inlösas kan vara förenat med vissa nackdelar. Det har i doktrinen talats om att en sådan ordning gynnar aktieägare med stora innehav som kan sälja majoritetsposter och därmed tilltvinga sig en ”maktpremie” (se Svensson, B. & Danelius, J., Aktiebolagslagen, 15 uppl., 2001 s. 52). Enligt vår uppfattning bör man därför inte tvinga på bolagen den ena eller andra lösningen. Det bör i stället överlåtas till aktieägarna att välja den lösning som de anser passa bäst för sitt bolag. Liksom kommittén föreslår vi alltså att det i hembudsförbehållet skall anges om partiell inlösen skall vara tillåten eller inte.
Kommittén har föreslagit att ytterligare en uppgift skall ingå i hembudsförbehållet, nämligen uppgift om vem som skall kunna utöva röst-
rätten för en hembudspliktig aktie under hembudstiden. Kommitténs förslag i denna del har att göra med problemen med den s.k. passiveringen av rösträtten. Den frågan kommer vi att ta upp särskilt i det följande.
Bl.a. Sveriges arbetsgivareförening och Sveriges industriförbund har tagit upp frågan om vad som bör gälla för äldre hembudsförbehåll. De förändringar som har föreslagits i det föregående innebär att förbehåll som har beslutats och registrerats före den nya lagens ikraftträdande kan komma att avvika från de regler som kommer att gälla fortsättningsvis. Enligt vår uppfattning bör det inte krävas att alla äldre hembudsförbehåll ändras omedelbart. Ett sådant krav skulle vara alltför betungande, inte minst för de mindre och medelstora företagen (jfr avsnitt 19).
Rösträtt m.m.
Som vi har nämnt i det föregående kan hembudsförfarandet leda till särskilda problem när det gäller rösträtten under hembudstiden. Rösträtten tillkommer enligt den nuvarande aktiebolagslagen den som vid tidpunkten för stämman eller, i avstämningsbolag, på dagen för utskrift av aktieboken är aktieägare och införd i aktieboken. När en fråga om hembud blir aktuell, är överlåtaren inte längre ägare till aktierna och kan därför inte längre rösta för aktierna. Förvärvaren å sin sida kan inte föras in i aktieboken förrän det står klart att hembudsrätten inte har utnyttjats. Det finns alltså inte någon som har rätt att rösta för dessa aktier så länge som lösningsfrågan inte är avgjord. Man brukar tala om att rösträtten är passiverad under hembudstiden.
Att det inte finns någon som är berättigad att rösta för aktierna innebär att majoritetsförhållandena i bolaget förskjuts under hembudsperioden. Bolagets öde kan under en tid hamna i händerna på en aktieägarminoritet. Om det är en stor andel av aktierna i bolaget som är under inlösning, kan beslutsprocessen i bolaget helt lamslås. Detta tillstånd riskerar att bli långvarigt i de fall då hembudsfrågan har blivit föremål för skiljeförfarande eller domstolsprocess. Av rättsfallet NJA 1978 s. 214 framgår att överlåtarens rösträtt inte heller kan återupplivas genom att överlåtaren och förvärvaren avtalar om återgång av förvärvet.
Kommittén har ansett att de olägenheter som är förenade med passiveringen av rösträtten under hembudstiden är så betydande att reglerna måste ändras. Vi gör samma bedömning. När det gäller hur man skall komma till rätta med olägenheterna har kommittén diskuterat två alternativ. Enligt det ena alternativet slås det fast i lagen vem som har rösträtt för aktierna under hembudstiden. Det andra alternativet innebär att rösträttsfrågan regleras i bolagsordningen. Mot den förra lösningen talar det förhållandet att det är långt ifrån självklart vem som i en sådan lagreglering bör tilläggas rösträtten. Att föreskriva att rösträtten skall tillkomma överlåtaren – vilket Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har förordat – skulle innebära ett avsteg från principen att rösträtten tillkommer den som är aktuell ägare av aktien. Om man i stället föreskriver att rösträtten skall tillkomma förvärvaren, kan syftet med hembudsinstitutet komma att förfelas. Det är ju just aktieägarnas behov av att kunna förhindra utomstående förvärvare från att få inflytande över bolaget som ligger bakom institutet.
Mot denna bakgrund anser vi att det inte är lämpligt att i lagen ange vem som skall kunna utöva rösträtten till dess frågan om lösningsrätten är avgjord. Det bör i stället ankomma på aktieägarna att reglera rösträttsfrågan i bolagsordningen. Enligt vår uppfattning skulle det föra för långt att därvid, såsom Grossistförbundet svensk handel har föreslagit, tillåta att rösträtten ges till någon annan aktieägare eller till någon helt utomstående. Såsom vi har konstaterat ovan kan principiella invändningar riktas redan mot att överlåtaren tillåts rösta för aktier som han eller hon inte längre äger. Ytterligare avsteg från principen att rösträtten är knuten till aktieinnehavet bör undvikas. Vi föreslår därför att hembudsförbehållet skall få peka ut antingen överlåtaren eller förvärvaren som berättigad att rösta under hembudstiden. Till skillnad från kommittén anser vi dock inte att det bör vara obligatoriskt att reglera rösträttsfrågan i bolagsordningen. Om aktieägarna anser att varken överlåtaren eller förvärvaren skall få utöva rösträtt under hembudstiden, bör de kunna avstå från att reglera frågan. På så sätt undgår man också de problem som flera remissinstanser har tagit upp beträffande äldre hembudsklausuler, som saknar föreskrifter om rösträtt. Dessa kommer då att kunna behandlas på samma sätt som nya klausuler i vilka aktieägarna har valt att inte reglera rösträttsfrågan.
Såsom Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har varit inne på bör det klarläggas att den som genom en föreskrift i bolagsordningen har fått rätt att rösta för hembudspliktiga aktier har samma rättigheter som vanliga aktieägare i anslutning till röstningen. Reglerna om rätt att delta på stämman samt att ställa frågor vid denna bör alltså göras tillämpliga även på denna kategori av röstberättigade.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har vidare tagit upp frågan om skadeståndsansvaret för den som genom en föreskrift i bolagsordningen har fått rösträtt under hembudstiden. Enligt fakultetsnämnden måste en förvärvare som tillåts rösta för hembudspliktiga aktier i ansvarshänseende anses som aktieägare under hembudstiden, oavsett om hembudsrätten utövas eller inte. Vi delar den uppfattningen. Eftersom det i hembudsfallen rör sig om fullbordade förvärv, kommer förvärvaren att i sin egenskap av aktieägare bära ett skadeståndsansvar för de beslut som han eller hon deltar i under hembudstiden. Några särskilda regler om förvärvarens ansvar under denna tid behövs därför inte. Däremot är sådana regler enligt vår uppfattning motiverade för de fall då rösträtten skall tillkomma överlåtaren. Denne är ju efter överlåtelsen inte längre ägare av aktierna och kan därför inte göras ansvarig enligt de bestämmelser som reglerar aktieägares ansvar. Vi föreslår därför en särskild bestämmelse om att den som i enlighet med en hembudsföreskrift utövar rösträtt utan att vara aktieägare ansvarar på samma sätt som en aktieägare för de beslut som han eller hon deltar i.
Andra rättigheter och skyldigheter
I den nuvarande aktiebolagslagen föreskrivs att förvärvaren under hembudstiden inte får utöva annan rätt som aktien ger än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt vid nyemission av aktier eller vissa skuldebrev.
När det först gäller rätten till vinstutdelning har det ansetts rimligt att den som har förvärvat aktierna har rätt att lyfta utdelning även om han eller hon inte i formell mening är aktieägare. Detta var också innebörden av lagrådsremissens förslag.
Lagrådet har ansett att regleringen bör kompletteras med en bestämmelse om att den som sedermera utövar lösenrätten har rätt att antingen dra av vinstutdelningen från priset på aktierna eller ha rätt till ersättning för utdelningen från förvärvaren. Vi delar inte den uppfattningen. Syftet med ett hembudsförbehåll är, som tidigare har framgått, att förhindra utomstående från att få inflytande i bolaget. Något intresse av att utestänga en temporär aktieägare från det ekonomiska utbytet av aktierna under hembudstiden kan däremot inte härledas ur hembudsinstitutets syfte. Enligt vår mening finns det inte heller några andra tungt vägande skäl för att just i denna situation göra avsteg från den allmänna principen att den som har förvärvat aktier, med de risker som detta innebär, har rätt till den avkastning som aktierna ger till dess att aktierna övergår till en annan ägare. En annan sak är att – såsom Lagrådet också har varit inne på – det i vissa fall kan vara rimligt att uppburen utdelning påverkar lösenpriset. Det finns inte något som hindrar att hembudsförbehållens bestämmelser om priset utformas på ett sådant sätt. Även i avsaknad av sådana bestämmelser kan man i särskilda fall tänka sig att under hembudstiden beslutad vinstutdelning beaktas inom ramen för en jämkning av lösenbeloppet (jfr avsnitt 6.2.7).
Vår uppfattning är således att den nuvarande lagens reglering av rätten till vinstutdelning under hembudstiden är rimlig och att reglerna i den nya lagen bör ha samma innehåll.
Även när det gäller rätten att delta i nyemissioner av aktier eller emissioner av teckningsoptioner eller konvertibler (om sådana emissioner, se avsnitt 9.3) under hembudstiden anser vi att den nuvarande ordningen bör bestå. Om förvärvaren inte tillåts att delta i eventuella emissioner av dessa slag under hembudstiden, riskerar man att den teckningsrätt som är förenad med de hembudspliktiga aktierna helt går förlustig. Detta skulle vara till nackdel för den slutliga förvärvaren av aktierna. Samtidigt kan det givetvis inte godtas att den som har deltagit i en nyemission under hembudstiden i egenskap av temporär aktieinnehavare tillåts behålla de nyemitterade värdepapperen om lösningsrätten sedermera utnyttjas. Tanken med hembudsinstitutet är ju just att aktieägarna skall kunna förhindra utomstående från att ta sig in i bolagets ägarkrets. Därför föreskrivs i den nuvarande aktiebolagslagen att rättigheter och skyldigheter på grund av sådan teckning övergår till den som utnyttjar lösningsrätten. Vi anser att detta är en lämplig ordning och föreslår att motsvarande skall gälla enligt den nya lagen.
Utöver de nu berörda rättigheterna och, i förekommande fall, rösträtt bör förvärvaren av aktierna inte få utöva någon rätt som aktien ger förrän lösningsfrågan är avgjord. Det innebär exempelvis att förvärvaren bör ha rätt till sådana aktier som bolaget ger ut genom fondemission först sedan lösningsfrågan har avgjorts.
6.2.3. Förköp
Regeringens förslag: I bolagsordningen för ett kupongbolag skall det kunna tas in förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall ha rätt till förköp av aktier som skall överlåtas (förköpsförbehåll).
Den som avser att överlåta en förköpspliktig aktie skall anmäla detta till styrelsen. Styrelsen skall därefter underrätta de förköpsberättigade om anmälan.
Ett förköpsförbehåll skall innehålla uppgift om bl.a. vilka överlåtelser som omfattas av förbehållet, vilka som skall ha förköpsrätt samt hur villkoren för förköp skall bestämmas. I förköpsförbehållet skall också anges den tid inom vilken förköpsanspråk skall framställas samt den tid inom vilken en talan om förköpsvillkoren skall väckas. I förbehållet skall också kunna anges hur en tvist om villkoren för förköp skall prövas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att även avstämningsbolag skall få använda sig av förköpsförbehåll. Vidare har kommittén föreslagit att det skall vara obligatoriskt att i bolagsordningen reglera frågan om hur en tvist om villkoren för förköp skall prövas (SOU 2001:1 s. 302 samt SOU 1997:22 s. 210 f. och 323 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svenska Revisorsamfundet SRS har avstyrkt förslaget att reglerna om förköpsförbehåll skall göras tillämpliga endast på överlåtelser. Vidare har samfundet förordat särskilda regler som begränsar säljarens ansvar för kostnaderna vid en prövning av villkoren för förköp. VPC AB har invänt mot förslaget att en överlåtelse i strid med ett förköpsförbehåll skall vara ogiltig.
Skälen för regeringens förslag Allmänt
En typ av inskränkning i aktiers fria överlåtbarhet som internationellt är betydligt vanligare än hembudsförbehållen är förbehåll om att den som avser att överlåta en aktie först måste erbjuda aktien för förköp till den eller dem som i bolagsordningen är angivna som förköpsberättigade. Ett sådant s.k. förköpsförbehåll fyller i huvudsak samma funktion som ett hembudsförbehåll. Något förenklat kan man säga att skillnaden mellan förbehållstyperna ligger i att rätten att i samband med aktieöverlåtelse överta aktier i förköpsfallet inträder före överlåtelsen medan den i hembudsfallet inträder efter överlåtelsen. En fördel med förköpsförbehållen är att de inte ger upphov till några sådana rösträttsproblem som förekommer i hembudsfallen (jfr avsnitt 6.2.2).
Liksom kommittén anser vi att förköpsförbehåll i många bolag kan utgöra ett lämpligt alternativ till hembudsförbehåll. Vi föreslår därför att det i fortsättningen skall vara tillåtet att ta in även förköpsförbehåll i bolagsordningen. Kommittén har ansett att denna möjlighet bör stå öppen för alla typer av aktiebolag. Enligt vår uppfattning är det emellertid tydligt att det är främst i mindre bolag som förköpsförbehållen kan komma till användning. De bestämmelser som gäller beträffande värdepappers-
handel innebär att förbehåll av detta slag över huvud taget inte kan komma i fråga för bolag som har spritt sina aktier för handel (jfr Finansinspektionens föreskrifter, 1995:43, om inregistrering av fondpapper m.m.).
Behovet av förköpsförbehåll gör sig således inte gällande bland aktiemarknadsbolagen. Det finns också skäl som talar för en ytterligare begränsning av möjligheten att föra in förköpsförbehåll i bolagsordningen. Enligt vårt förslag, som i den delen överensstämmer med kommitténs förslag, skall en överlåtelse som sker i strid med ett förköpsförbehåll vara ogiltig (se vidare nedan). VPC AB har ansett att en sådan sanktion är mindre väl förenlig med reglerna om förfoganderätt i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Enligt denna lag anses den som är antecknad som aktieägare på avstämningskonto ha rätt att förfoga över aktien (se 6 kap. 1 §). Den som förvärvar en aktie blir i och med registreringen av anmälan om överlåtelsen skyddad mot anspråk från överlåtarens borgenärer (se 6 kap. 2 §). Reglerna om godtrosförvärv i kontoföringslagen innebär, enligt VPC, att en central värdepappersförvarare knappast kommer att kunna åta sig att föra avstämningsregister för bolag som har infört förköpsförbehåll.
Mot bakgrund av vad VPC har anfört anser vi att det inger betänkligheter att tillåta förköpsförbehåll i avstämningsbolag. Som vi redan har konstaterat torde också behovet av sådana förbehåll främst göra sig gällande bland mindre bolag. Dessa är normalt kupongbolag. Övervägande skäl talar alltså för att förköpsförbehåll skall få användas endast i kupongbolag.
Förköpsförfarandet
Vi har i avsnitt 6.2.2 redogjort för hur hembudsförfarandet bör vara utformat. Likheterna mellan hembud och förköp är sådana att det faller sig naturligt att utforma förköpsförfarandet på liknande sätt. Kommittén har föreslagit följande. En aktieägare som önskar överlåta förköpspliktiga aktier skall anmäla detta till bolagets styrelse, som i sin tur genast skall underrätta de förköpsberättigade om erbjudandet. Styrelsen skall även anteckna erbjudandet i aktieboken. På motsvarande sätt skall styrelsen anteckna om någon förköpsberättigad har meddelat styrelsen att han eller hon vill utnyttja sin förköpsrätt. Ett sådant meddelande skall lämnas inom den tid som anges i förköpsförebehållet. Denna tid skall inte få understiga en månad från tidpunkten för anmälan om erbjudandet och inte få överstiga två månader räknat från samma tidpunkt. Därefter skall köpesumman bestämmas och aktierna betalas. Betalning skall erläggas inom den tid som anges i förköpsförbehållet, dock längst en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman blev bestämd. Om någon av parterna vill väcka talan om rätten till förköp eller om något villkor för förköpet, skall detta göras inom den tidsfrist som har bestämts i förköpsförbehållet. Denna tidsfrist skall uppgå till minst en månad och högst två månader från den dag då förköpsanspråket framställdes. Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, skall jämkning kunna ske.
Vi anser att det beskrivna förfarandet är ändamålsenligt och föreslår således att det kommer till uttryck i den nya lagen.
I några avseenden är det med hänsyn till förköpssituationens speciella karaktär nödvändigt med särskilda regler. Så behövs det exempelvis regler som klargör konsekvenserna av att rätten att förköpa aktier inte utnyttjas. Om lösningsrätten enligt ett hembudsförbehåll inte utnyttjas, får det till följd att den genomförda överlåtelsen förblir gällande. När det gäller förköp förhåller det sig annorlunda. Den överlåtelse som anmälan till bolaget avser har ju inte ägt rum när bolaget lämnar sitt besked. Vid reglernas utformning är det av särskild betydelse att säkerställa att överlåtaren i sådana fall inte säljer aktierna till lägre pris eller på annat sätt förmånligare villkor än vad han eller hon angav i sitt erbjudande om förköp. Den förköpsberättigades beslut att inte utöva förköpsrätten kan nämligen ha berott just på att han eller hon ansåg att villkoren inte var tillräckligt förmånliga. Vi föreslår därför, liksom kommittén, att aktier som har erbjudits till förköp men som inte har blivit förköpta efter förköpsförfarandet inte skall få överlåtas till villkor som är förmånligare för förvärvaren än de som angavs i ansökan till bolaget. Vidare bör rätten att överlåta aktier som har varit erbjudna till förköp tidsbegränsas. Den tidsfrist som kommittén har föreslagit, sex månader från den dag då förköpsrätten senast skulle ha utövats, är enligt vår mening väl avvägd.
En annan särskild fråga är vad som skall gälla om aktier överlåts i strid med ett förköpsförbehåll. Regelverket förutsätter att förköpsfrågan tas upp före överlåtelsen men det kan förstås inte uteslutas att överlåtaren likväl underlåter att erbjuda aktien till förköp. Detta kommer som regel att uppdagas senast då den nye ägaren ansöker om att bli införd i aktieboken. Kommittén har ansett att överlåtelsen i en sådan situation skall anses ogiltig. Vi delar den uppfattningen. För att respekten för förköpsförbehållen skall kunna upprätthållas är det angeläget att det inte skall vara möjligt att genomföra överlåtelser av aktier utan att beakta förbehållen.
Villkoren för förköp bör, på motsvarande sätt som villkor för hembud, kunna bli föremål för rättslig prövning. Vi föreslår, liksom i fråga om hembudsförbehåll, att denna prövning som huvudregel skall ske i allmän domstol men att det skall vara möjligt att i bolagsordningen ta in föreskrifter om prövning genom skiljemän. Svenska Revisorsamfundet SRS har ansett att det i ett sådant förfarande bör gälla särskilda regler som begränsar säljarens ansvar för kostnaderna. Samfundet har jämfört med de kostnadsregler som gäller vid en tvist om tvångsinlösen (se 14 kap. 31 § andra stycket aktiebolagslagen). Enligt vår uppfattning bör den typen av regler emellertid inte gälla vid tvister om förköpsvillkor. Visserligen är det, såsom samfundet har påtalat, angeläget att reglerna utformas så att den aktieägare som vill lämna bolaget skyddas mot risken att förköpsförbehållet missbrukas av aktieägarmajoriteten. Att för detta ändamål begränsa eller ta bort aktieöverlåtarens kostnadsansvar vid tvister om villkoren skulle emellertid föra för långt. Risken finns att överlåtaren i så fall skulle missbruka sin talerätt eller i vart fall inte i önskvärd utsträckning överväga utsikterna till framgång innan han eller hon väcker talan. Vi är därför inte beredda att föreslå några regler av det slag som samfundet har förordat. Kostnadsfrågorna bör i stället hanteras enligt allmänna processrättsliga regler.
Såsom tidigare har framgått anser vi att anmälningar om erbjudande till förköp skall antecknas hos bolaget och att detsamma skall gälla
meddelanden om att någon förköpsberättigad önskar utövar sin förköpsrätt. Därutöver kan det finnas ett behov av dokumentation av huruvida en talan har väckts om rätten till förköp eller villkoren för förköp. Detta kan vara av betydelse i de fall då innehavaren av aktierna vill styrka att han eller hon har rätt att överlåta aktierna. Vi föreslår därför att den som har väckt en sådan talan skall anmäla detta till bolaget och att uppgiften om att talan har väckts skall antecknas på motsvarande sätt som erbjudanden om förköp och önskemål om att utöva förköpsrätt.
Förköpsförbehållens innehåll
Det föreslagna förfarandet för förköp ligger mycket nära det förfarande som vi har föreslagit för hembud. Det faller sig då naturligt att kraven på förbehållens innehåll till stora delar också bör vara desamma. I ett par avseenden finns det emellertid anledning att göra skillnad mellan de olika förbehållstyperna. En sådan fråga har vi redan berört, nämligen frågan om rösträtt. Eftersom det i förköpssituationen inte uppkommer någon sådan passivering av rösträtten som förekommer i hembudssituationer, krävs det inte någon särskild reglering av rösträtten i förköpsförbehållen.
En annan fråga där det kan finnas anledning att göra skillnad mellan förbehållstyperna är frågan om vilka slag av förvärv som skall omfattas av förbehållen. När det gäller hembudsförbehållen har vi, liksom kommittén, föreslagit att dessa skall kunna göras tillämpliga på alla slag av förvärv. Kommittén har föreslagit ett mer begränsat tillämpningsområde för förköpsförbehållen. Enligt kommittén skall förköpsförbehåll kunna göras tillämpliga endast på ”överlåtelser”, varmed åsyftas frivilligt åstadkomna växlingar i äganderätten, såsom försäljning, byte och gåva. Svenska Revisorsamfundet SRS har invänt mot detta och menat att en sådan begränsning skulle innebära en reell begränsning när det gäller att använda förköpsklausuler i stället för hembudklausuler. Enligt vår uppfattning framstår emellertid den av kommittén föreslagna begränsningen som ändamålsenlig. I de fall då det inte är fråga om någon överlåtelse – t.ex. vid arv, bodelning, bolagsskifte eller fusion – skulle ett förköpsförfarande kunna ge upphov till avsevärda tillämpningsproblem. Ett förköpsförfarande skulle t.ex. över huvud taget inte kunna fungera när det gäller äganderättsövergång genom arv eller testamente. Liksom kommittén föreslår vi därför att förköpsförbehållen skall kunna göras tillämpliga endast på ”överlåtelser”.
I övriga avseenden bör enligt vår uppfattning förköpsförbehållen ha samma innehåll som hembudsförbehållen. De bör således innehålla uppgift om huruvida partiellt förköp godtas, vilka som skall ha förköpsrätt, hur villkoren för förköp skall bestämmas samt de olika tidsfrister som skall gälla under förköpsförfarandet. När det gäller hembud har vi gjort bedömningen att det inte bör vara obligatoriskt för bolagen att reglera frågan om hur tvister skall prövas i bolagsordningen och att tvister, när en sådan reglering saknas, bör prövas i allmän domstol (se avsnitt 6.2.2). Vi gör samma bedömning när det gäller förköp.
6.2.4. Samtycke
Regeringens förslag: I bolagsordningen för ett kupongbolag skall det kunna tas in förbehåll om att aktier får överlåtas till en ny ägare endast om bolaget samtycker till det (samtyckesförbehåll).
Ett samtyckesförbehåll skall inte utgöra hinder mot överlåtelser av utmätta aktier eller aktier som ingår i konkursbo.
Den som avser att överlåta en aktie som omfattas av ett samtyckesförbehåll skall anmäla detta till styrelsen. Därefter skall styrelsen eller bolagsstämman inom en i bolagsordningen angiven tid meddela om samtycke medges eller inte. Om samtycke inte ges, skall bolaget på begäran av den som vill överlåta aktien anvisa en annan förvärvare. Om en annan förvärvare anvisas, skall i fråga om villkoren för övertagande m.m. tillämpas samma bestämmelser som vid förköp.
Ett samtyckesförbehåll skall innehålla uppgift om bl.a. vem av bolagsstämman och styrelsen som skall pröva en fråga om samtycke och inom vilken tid beslut i frågan senast skall meddelas. Vidare skall förbehållet ange vilka överlåtelser som omfattas av förbehållet, huruvida partiellt samtycke skall kunna lämnas och vilka villkor som skall gälla om aktien övertas av en av bolaget anvisad köpare. I förbehållet skall också kunna anges hur en tvist om samtycke eller om villkoren för övertagande av aktien skall prövas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt kommitténs förslag skulle tillämpningsområdet för samtyckesförbehållen vara begränsat till privata aktiebolag. Kommittén har även föreslagit att samtyckesförbehållen skall ange vilka som skall anvisas som förvärvare om samtycke vägras och ägaren inte vill behålla aktierna. Vidare har kommittén föreslagit att bolagsordningen alltid skall reglera frågan om hur tvister om samtycke skall prövas (SOU 2001:1 s. 301 f. samt SOU 1997:22 s. 212 och 314 ff.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Revisorsamfundet SRS och Grossistförbundet svensk handel har emellertid ifrågasatt behovet av samtyckesförbehåll.
Finansbolagens förening har förordat att samtyckesförbehåll skall få gälla även vid överlåtelse av utmätta aktier eller aktier som ingår i ett konkursbo.
Skälen för regeringens förslag Allmänt
Det förekommer att det i ett fristående avtal mellan aktieägarna (konsortialavtal) föreskrivs att aktier får överlåtas till en ny ägare endast om bolaget samtycker till det (s.k. samtyckesförbehåll). Från aktieägarnas perspektiv skulle det ofta vara en enklare och mer effektiv lösning att ta in ett samtyckesförbehåll direkt i bolagsordningen. Den nuvarande aktiebolagslagen medger emellertid inte detta. I det förslag som låg till grund för lagen hade aktiebolagsutredningen föreslagit att samtyckesförbehåll skulle tillåtas. Regeringen avvisade emellertid detta förslag med hänvisning bl.a. till risken för maktmissbruk (se prop. 1975:103 s. 229 f.).
Kommittén har nu övervägt frågan och kommit till slutsatsen att samtyckesförbehåll bör tillåtas. Enligt kommitténs uppfattning är det möjligt att utforma reglerna så att de risker som är förknippade med förbehållstypen minimeras.
Vi delar kommitténs uppfattning att det finns goda skäl för att tillåta samtyckesförbehåll. Jämfört med andra förbehållstyper erbjuder samtyckesförbehållen den fördelen att aktieägarna inte i förväg behöver peka ut vem eller vilka som skall ta över aktier om någon av aktieägarna i framtiden vill lämna bolaget. Ett sådant utpekande kan av naturliga skäl ofta vara svårt att göra. En annan fördel med samtyckesförbehållen är att de, liksom förköpsförbehållen, inte är förenade med sådana olägenheter som kan uppstå vid ett lösningsförfarande som initieras först efter en fullbordad överlåtelse. Jämfört med förköpsförbehållen medger samtyckesförbehållen en större flexibilitet i och med att bolaget ges möjlighet att i det enskilda fallet pröva om en viss tilltänkt förvärvare skall godtas eller inte.
Samtyckesförbehållen kan alltså i många fall vara ett attraktivt alternativ till de slag av förbehåll som vi tidigare har behandlat. Vi anser följaktligen att det finns ett behov av denna förbehållstyp. Enligt vår uppfattning är det också möjligt att utforma reglerna om förbehållen på ett sätt som ger aktieägarminoriteten ett ändamålsenligt skydd mot de missbruksrisker som berördes vid tillkomsten av den nuvarande aktiebolagslagen. Vi kommer i det följande att närmare gå in på hur en sådan reglering kan utformas. Redan här kan det dock nämnas att ett viktigt inslag i regelverket bör vara regler som ålägger bolaget att anvisa en alternativ köpare om samtycke vägras.
Vi anser alltså att den nya lagen bör tillåta att det tas in samtyckesförbehåll i bolagsordningen. Enligt vår uppfattning bör dock reglerna om samtyckesförbehåll omfatta endast kupongbolagen. Beträffande skälen för detta hänvisar vi till vad som har uttalats beträffande förköpsförbehållen i avsnitt 6.2.3.
Samtyckesförfarandet
Som redan har framgått har samtyckesförbehållen väsentligen samma syfte som förköps- och hembudsförbehållen. Likheterna med förköpsförbehåll är särskilt tydliga. Det samtyckesförfarande som kommittén har föreslagit ligger följaktligen i sina huvuddrag mycket nära förköpsförfarandet. Kommittén har föreslagit följande. Den som vill överlåta aktier som är förenade med ett samtyckesförbehåll skall anmäla detta till bolagets styrelse. Bolaget skall inom en viss i bolagsordningen angiven tid meddela sitt beslut i samtyckesfrågan. Om det uppkommer en tvist i frågan, skall talan kunna väckas på det sätt och inom den tid som anges i bolagsordningen. Ett beslut om att bevilja samtycke skall omfatta överlåtelser som sker inom sex månader från underrättelsen. Samtycket skall dock bara avse överlåtelse som sker till den förvärvare som angetts i beslutet och på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de som har uppgetts i ansökan om samtycke. En överlåtelse av aktier som sker i strid med ett samtyckesförbehåll skall vara ogiltig.
Den beskrivna ordningen utgör enligt vår uppfattning en ändamålsenlig ram för samtyckesförfarandet. När det gäller frågan om vem som
skall pröva frågan om samtycke, har kommittén föreslagit att prövningen skall kunna göras antingen av styrelsen eller av bolagsstämman. Enligt kommittén bör det ankomma på aktieägarna att i bolagsordningen ange vilket av dessa organ som skall anförtros denna uppgift. Vi ansluter oss till kommitténs bedömning även i denna fråga.
Såsom tidigare har nämnts är det viktigt att regleringen ger den som vill överlåta sina aktier ett tillfredsställande skydd. Vid den nuvarande aktiebolagslagens tillkomst ansåg det föredragande statsrådet att en brist i aktiebolagsutredningens tidigare nämnda förslag var att det saknade regler om att överlåtaren vid vägrat samtycke skulle ha rätt att få sina aktier inlösta av majoriteten e.d. Detta ansågs leda till att minoritetsaktieägaren i hög grad blev utlämnad åt majoritetens godtycke, vilket i sin tur ansågs kunna leda till att värdet på minoritetsposter av aktier förenade med samtyckesförbehåll minskades (se prop. 1975:103 s. 229).
För att komma till rätta med det problemet har kommittén föreslagit att bolaget, om samtycke inte lämnas, på begäran av den som vill överlåta sina aktier skall anvisa en annan köpare. Samtycke skall, enligt förslaget, få vägras endast om bolaget inom den tid som anges i bolagsordningen lämnar en sådan anvisning. Förslaget innehåller också ett krav på att samtyckesförbehållet anger vilka som i händelse av vägrat samtycke skall erbjudas att överta aktierna och i vilken ordning erbjudandet skall lämnas. För de fall då en ny köpare anvisas har kommittén föreslagit regler om fastställande och jämkning av villkor samt om tvistlösning som i allt väsentligt motsvarar vad som gäller i förköps- och hembudsfallen.
Enligt vår uppfattning är den av kommittén föreslagna ordningen i huvudsak väl avvägd och ägnad att ge ett tillfredsställande skydd åt den som vill lämna bolaget. I ett avseende anser vi emellertid att förslaget inger betänkligheter. Som vi tidigare har nämnt är ett av de huvudsakliga skälen för att använda sig av samtyckesförbehåll att man därigenom slipper att i förväg peka ut vilka som skall vara lösningsberättigade. Enligt kommitténs förslag skulle det bli nödvändigt att peka ut en alternativ förvärvare. Visserligen skulle det vara möjligt att avgränsa kretsen av dessa utan att peka ut vissa personer, t.ex. genom att ange att de aktuella aktierna i första hand skall övertas av övriga personer som är införda i aktieboken vid det ifrågavarande tillfället. En sådan avgränsning är emellertid möjlig även i förköpsfallen. För att samtyckesförbehållens fördelar inte skall gå förlorade bör man enligt vår uppfattning inte kräva att de alternativa förvärvarna pekas ut i förväg. Att den frågan lämnas öppen i bolagsordningen torde inte leda till några beaktansvärda problem för inblandade parter. Det angelägna för den som vill överlåta sina aktier är att han eller hon i händelse av vägrat samtycke har rätt att få en annan köpare anvisad. Frågan om vem som i en sådan situation skall träda in som alternativ förvärvare är mindre betydelsefull. För den styrelse eller bolagsstämma som skall anvisa en ny köpare torde det närmast vara en fördel att inte vara bunden vid ett utpekande i bolagsordningen som ofta kan ha gjorts för flera år sedan och utifrån andra förutsättningar än de som föreligger vid den tidpunkt då samtyckesfrågan aktualiseras.
Vi föreslår därför att det inte uppställs något krav på att den alternativa förvärvaren anges i samtyckesförbehållet. Det bör i stället stå bolaget fritt att välja vilken alternativ förvärvare som skall anvisas, när detta blir
aktuellt. I övrigt föreslår vi att förfarandet i berörda avseenden utformas i enlighet med kommitténs förslag. Den av oss föreslagna ordningen utesluter inte att aktieägarna, om de så önskar, frivilligt tar in en föreskrift i bolagsordningen om vem som skall anvisas som förvärvare i händelse av vägrat samtycke.
För att ytterligare förhindra att samtyckesförbehållen missbrukas av en aktieägarmajoritet har kommittén föreslagit en bestämmelse att beslut i frågor om samtycke alltid skall motiveras. Ett sådant krav skulle enligt kommittén kunna bidra till att förhindra en chikanös tillämpning av ett samtyckesförbehåll. Vi delar den uppfattningen och föreslår därför en bestämmelse om att bolagets beslut i samtyckesfrågan skall motiveras.
Kommittén har övervägt att föreslå en bestämmelse om att det i bolagsordningen skall anges vilka skäl som bolaget får åberopa för att ge eller vägra samtycke men stannat för att inte göra det. Enligt kommitténs bedömning skulle det vara svårt att utforma en sådan bestämmelse på ett sätt som ger mera ledning än den som redan finns att hämta i lagtexten. Vi ansluter oss till den bedömningen. Vi återkommer i författningskommentaren till frågan om vilka skäl som bolaget bör kunna åberopa för att vägra samtycke.
Kommittén har föreslagit att den tid inom vilken bolaget skall besluta om samtycke inte skall få överstiga två månader från tidpunkten för ansökan. NUTEK har ansett att denna tidsfrist är alltför kort och har i stället föreslagit en frist på tre månader. Vi delar uppfattningen att en frist på två månader ibland kan vara alltför snäv, särskilt när bolaget överväger att inte ge samtycke och därför måste kontakta en annan tänkbar köpare. Vi föreslår därför att den övre gränsen för svarsfristen, i enlighet med NUTEK:s förslag, bestäms till tre månader. Vidare anser vi att det, på motsvarande sätt som i förköps- och hembudsfallen, är motiverat att även ha en nedre gräns för svarsfristen. Annars riskerar man att bolaget i praktiken inte kan utöva sin rätt. Vi förordar, i linje med vad vi har föreslagit beträffande hembud och förköp, att tidsfristen inte skall få vara kortare än en månad från tidpunkten för ansökan.
Om samtycke inte ges eller om det uppstår tvist om de villkor som skall gälla för en av bolaget anvisad persons förvärv, bör överlåtaren kunna få till stånd en rättslig prövning av tvisten. De alternativ som i praktiken står till förfogande är domstolsprövning och skiljemannaförfarande. När det gäller hembud och förköp har vi gjort bedömningen att bolagen inte bör vara skyldiga att reglera frågan om hur tvister skall prövas i bolagsordningen och att det i avsaknad av sådan reglering bör vara domstolsförfarande som gäller (se avsnitten 6.2.2 och 6.2.3). Vi gör samma bedömning när det gäller samtycke. Enligt kommitténs förslag skall fristen för väckande av talan anges i bolagsordningen och bestämmas till minst två och högst fyra veckor räknat från den dag bolaget skickade meddelande om sitt beslut. När det gäller hembuds- och förköpsfallen har vi föreslagit att motsvarande frist skall vara lägst en och högst två månader från tidpunkten då lösnings- respektive förköpsanspråket framställdes. Enligt vår uppfattning är en motsvarande tidsfrist motiverad i samtyckesfallen. Om tvisten avser priset eller andra villkor för den av bolaget anvisade förvärvarens övertagande av aktierna, är situationen mycket snarlik den som föreligger i förköps- och hembudsfallen. Vi föreslår därför att tidsfristen för att väcka talan även här
skall ligga mellan en och två månader från den tidpunkt då bolaget skickade ett meddelande om sitt beslut i samtyckesfrågan. Även ramarna för betalningsfristen bör vara desamma som i hembuds- och förköpsfallen. Vi föreslår därför att den fristen skall vara högst en månad från den tidpunkt då det pris som den av bolaget anvisade förvärvaren skall betala blev bestämt.
Vi har tidigare nämnt att kommitténs förslag innehåller samma slag av jämkningsregel som den som har föreslagits beträffande förköp och hembud. Det innebär att, enligt kommitténs förslag, skall villkor om övertagande i samtyckesförbehållet kunna jämkas om villkoren skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel. Sveriges advokatsamfund har ansett att utgångspunkterna för vad som är otillbörligt bör anges tydligare. Vi vill med anledning därav framhålla att den föreslagna formuleringen överensstämmer med utformningen av den jämkningsregel som i dag gäller vid hembud och att liknande formuleringar förekommer i andra regler i den nuvarande aktiebolagslagen (se 8 kap. 34 § och 9 kap. 37 §). Enligt vår uppfattning är det oundvikligt att föreskrifter av detta slag – liksom t.ex. den allmänna jämkningsföreskriften i 36 § avtalslagen – ges en förhållandevis öppen formulering och att den närmare avgränsningen får överlåtas till rättstillämpningen. Vi anser därför inte att den ifrågavarande jämkningsregeln bör preciseras närmare i lagtexten. Vi återkommer i författningskommentaren till när en tillämpning av jämkningsregeln kan bli aktuell.
Svenska Revisorsamfundet SRS har tagit upp frågan om ansvaret för kostnaderna för prövning av en fråga om samtycke. I delen hänvisar vi till vad vi har uttalat om motsvarande fråga i avsnitt 6.2.3.
Samtyckesförbehållens innehåll
Vi har redan varit inne på några av de frågor som bör regleras i ett samtyckesförbehåll. Sålunda bör förbehållet ange huruvida styrelsen eller bolagsstämman skall pröva en fråga om samtycke samt inom vilken tid beslut i frågan senast skall meddelas. Det har också framgått att förbehållet bör innehålla uppgift om den tid inom vilken talan skall väckas för det fall att det uppstår tvist. Vi har också konstaterat att det inte bör uppställas något krav på att bolagsordningen preciserar vilka alternativa förvärvare som bolaget skall kunna anvisa, om samtycke vägras och ägaren inte vill behålla aktierna.
Det faller sig vidare naturligt att, på samma sätt som i fråga om hembuds- och förköpsförbehållen, kräva att det i förbehållet anges vilka slag av fång som omfattas. Av samma skäl som vi har angett beträffande förköpsförbehållen bör det härvid inte vara möjligt att föreskriva att förbehållen skall omfatta andra fång än ”överlåtelser”.
Kommittén har föreslagit ytterligare en begränsning, nämligen att förbehållen inte skall få omfatta överlåtelser av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo. Enligt kommitténs uppfattning är en sådan begränsning nödvändig för att förhindra att samtyckesförbehåll utnyttjas av aktieägare med svag ekonomi för att hindra att aktierna tas i anspråk för betalning till aktieägarens borgenärer. Konkursförvaltarkollegiernas förening har delat den uppfattningen och uttalat att det från obeståndsrättslig synpunkt är av avgörande betydelse att överlåtelser av aktuellt
slag inte skall kunna omfattas av ett krav på samtycke. Finansbolagets förening har däremot motsatt sig den föreslagna begränsningen och bl.a. uttalat att den skulle kunna innebära en risk för att förbehållet kringgås genom att överlåtelser arrangeras i någon av de ifrågavarande formerna. För vår del anser vi att de skäl som kommittén har åberopat är övertygande. Om samtyckesförbehåll gällde även vid utmätning eller konkurs, skulle det leda till stora praktiska svårigheter, särskilt vid försäljning på exekutiv auktion, och innebära risker för att aktier undandras exekutiva förfaranden. Vi föreslår därför en regel om att ett samtyckesförbehåll inte skall utgöra hinder mot överlåtelser av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo. Den risk som Finansbolagens förening har pekat på bedömer vi vara mycket begränsad.
En annan fråga som bör regleras i samtyckesförbehållen är huruvida samtycke till en överlåtelse som omfattar flera aktier skall kunna ges beträffande ett mindre antal aktier än överlåtelsen omfattar. Såsom kommittén har påpekat kan det tänkas att en aktiepost skall överlåtas till någon som redan tidigare äger aktier i bolaget och som, om bolaget ger sitt samtycke, skulle få en dominerande ställning. Bland annat i sådana situationer kan en möjlighet för bolaget att lämna ett partiellt samtycke till överlåtelsen vara önskvärd. Vi föreslår därför att en sådan möjlighet skall finnas och att det i bolagsordningen skall anges vad som gäller i detta avseende.
Hänvisningar till S6-2-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 21.1
6.2.5. Bolagsverkets prövning av förbehållens utformning
Regeringens förslag: Om det saknas någon sådan uppgift som enligt lag skall ingå i ett samtyckes-, förköps- eller hembudsförbehåll, skall bolagsordningen inte registreras. Detsamma skall gälla om förbehållet har fått en otydlig eller vilseledande avfattning.
Det skall vara tillåtet att ta in mer än ett förbehåll i bolagsordningen. Varje förbehåll skall anges för sig.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. (SOU 2001:1 s 301 och 1997:22 s. 314 f.). Kommittén har dock inte föreslagit någon uttrycklig regel om att varje förbehåll skall anges för sig.
Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket har föreslagit att s.k. mixade förköps- och samtyckesklausuler förbjuds och att verket ges möjlighet att vägra registrering av förbehåll som inte uppfyller kraven på hur förbehållen skall vara utformade. Övriga remissinstanser har inte berört denna fråga särskilt.
Skälen för regeringens förslag: I de föregående avsnitten har vi diskuterat vilka krav som bör ställas på hembuds-, förköps- och samtyckesförbehåll. För att dessa krav skall kunna upprätthållas är det nödvändigt att förbehållen underkastas någon form av kontroll. Denna kontroll bör lämpligen utövas av Bolagsverket i samband med att bolaget registreras eller, om förbehållen tillkommer senare, när beslutet att ändra bolagsordningen registreras. Verket bör kontrollera att förbehållen innehåller alla de uppgifter som lagen föreskriver. Om någon uppgift saknas, bör detta utgöra hinder mot registrering.
Patent- och registreringsverket har framhållit att det är viktigt att verket kan ställa höga krav på förbehållens utformning. Vi delar den uppfattningen. Om verket finner att ett förbehåll har fått en otydlig eller vilseledande avfattning, bör detta utgöra hinder mot registrering. Detta bör emellertid gälla generellt för alla slag av handlingar och beslut som skall anmälas för registrering och följer av de allmänna regler om registrering som vi föreslår. Enligt vår uppfattning krävs det inte någon särreglering för just den här typen av föreskrifter.
Patent- och registreringsverket har vidare föreslagit ett särskilt förbud mot s.k. mixade förköps- och samtyckesklausuler. Såsom vi tidigare har angett bör några andra inskränkningar i aktiers fria överlåtbarhet inte tillåtas än sådana som har uttryckligt stöd i lag. Detta bör komma till klart uttryck i lagen. Av detta följer att det inte kommer att vara möjligt att skapa några nya förbehållstyper genom att lägga samman olika delar av de typer som lagen medger. Något uttryckligt förbud mot detta slag av mixade förbehåll krävs därför inte.
En annan fråga är om det bör tillåtas att aktieägarna tar in flera slags förbehåll i bolagsordningen. Ibland kan det finnas goda skäl för detta. Aktieägarna kan vilja att ett slags förbehåll skall gälla för vissa slag av fång, medan ett annat förbehåll skall gälla för andra fång. Så länge förbehållen var för sig har stöd i lag och deras tillämpningsområden är tydligt avgränsade bör sådana arrangemang kunna godtas. Samtidigt är det naturligtvis viktigt för existerande och potentiella aktieägare att det tydligt framgår vilka inskränkningar i överlåtbarheten som gäller i olika situationer. För att säkerställa detta och för att underlätta den kontroll som Bolagsverket skall göra av förbehållen anser vi att varje förbehåll skall anges för sig.
6.2.6. Majoritetskrav
Regeringens förslag: Ett beslut som innebär att rätten att förvärva redan utgivna aktier inskränks genom förbehåll om hembud, förköp eller samtycke skall vara giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. För beslut om att ta bort eller mildra sådana förbehåll skall samma ordning tillämpas som normalt gäller vid ändringar av bolagsordningen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001: s. 321).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några synpunkter på kommitténs förslag. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har föreslagit att beslut om att ta bort sådana föreskrifter som begränsar aktiers fria överlåtbarhet skall fattas med samma majoritet som beslut om att införa sådana förbehåll. Svenska Revisorsamfundet SRS har tagit upp frågan om närvaro- och majoritetskraven vid införande av samtyckesförbehåll. Samfundet har därvid förordat ett krav på nio tiondelar av det sammanlagda röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande aktiebolagslagen uppställs särskilda majoritetskrav för beslut om att genom hembudsförbehåll inskränka rätten att förvärva redan utgivna aktier. För ett sådant besluts giltighet krävs att det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och att dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget (se 9 kap. 31 §). Samma krav gäller vid beslut som innebär att aktieägarnas rätt till vinst minskar eller att rättsförhållandet mellan aktier rubbas. De stränga kraven motiveras av att ändringar av detta slag starkt ingriper i den rätt som tillkommer redan utgivna aktier. Kommittén har ansett att motsvarande krav bör uppställas i den nya lagen och fortsättningsvis omfatta även de nya förbehållstyper som föreslås. Vi delar kommitténs bedömning. Med hänsyn till de effekter som det kan få för den enskilde aktieägaren om överlåtbarheten av en dittills överlåtbar aktie inskränks bör aktieägaren ha möjlighet att blockera åtgärden.
När det gäller beslut om att ta bort eller att mildra sådana förbehåll har kommittén föreslagit att vad som normalt gäller vid ändringar av bolagsordningen skall gälla. Det innebär att sådana beslut skall vara giltiga om de har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna. Detta överensstämmer med vad som i dag gäller vid upphävande av hembudsförbehåll. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har invänt mot kommitténs förslag i denna del och ansett att ett beslut om att ta bort förbehåll som begränsar aktiers fria överlåtbarhet bör fattas med samma majoritet som beslut om att införa sådana klausuler. Enligt vår uppfattning är emellertid ett beslut av det senare slaget inte av sådan karaktär att det motiverar särskilt stränga majoritetskrav. Ett beslut om att ta bort eller mildra ett förbehåll av angivet slag utgör inte en ”inskränkning” i den rätt som tillkommer aktierna, utan innebär tvärtom en utvidgning av denna rätt. Det förhållandet att, såsom fakultetsnämnden har påpekat, den som är förköps- eller lösenberättigad berörs av ändringen och att denna person ofta också kan vara aktieägare föranleder inte någon annan bedömning. Vi anser således inte att det bör ställas upp några andra majoritetskrav för beslut av detta slag än de som normalt gäller vid ändringar i bolagsordningen.
Hänvisningar till S6-2-6
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
6.2.7. Priset för aktier vid förköp m.m.
Regeringens förslag: Vid inlösen, förköp eller övertagande av aktier i enlighet med förbehåll i bolagsordningen skall priset för aktierna bestämmas till vad som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Kommitténs bedömning: Kommittén har förordat att lagen inte skall innehålla några närmare anvisningar om prissättningen av aktier som skall lösas in, förköpas eller övertas (SOU 2001:1 s. 299 f. och SOU 1997:22 s. 317, 322 och 326).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning. Riksskatteverket har emellertid ansett att prisfrågan bör klarläggas och att det bör anges att
priset skall bestämmas till vad som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. Svenska Revisorsamfundet SRS har ansett att frågan om priset bör övervägas ytterligare när det gäller samtyckesförbehåll.
Skälen för regeringens förslag: Såsom har framgått av avsnitt 6.2.2– 6.2.4 bör förbehåll av där angivna slag innehålla uppgift om hur villkoren för inlösen, förköp eller övertagande skall fastställas. Av särskild betydelse är givetvis hur priset för aktierna skall beräknas. Varken den nuvarande aktiebolagslagen eller kommitténs lagförslag innehåller några närmare anvisningar om detta. Riksskatteverket har, under hänvisning till vissa skatteregler, förordat att principerna för prissättningen klargörs. Enligt verket bör det krävas att priset för aktierna bestäms till vad som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
Vi delar uppfattningen att det är lämpligt att ange principerna för prissättningen i lagtexten. Den princip som Riksskatteverket har föreslagit – och som stämmer med vad vi föreslår beträffande tvångsinlösen av minoritetsaktier – framstår därvid som ändamålsenlig. Enligt vår uppfattning bör det emellertid vara möjligt för aktieägarna att komma överens om någon annan värderingsmetod om de så önskar. Från lagstiftarens perspektiv finns det inte någon anledning att utesluta någon värderingsmodell, så länge modellen inte leder till ett oskäligt resultat. Vi föreslår därför att priset för aktierna skall bestämmas till vad som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, såvida inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Svenska Revisorsamfundet SRS har ansett att frågan om priset för aktier som övertas på grund av ett samtyckesförbehåll behöver övervägas ytterligare i ljuset av den särskilt utsatta situation som en minoritetsaktieägare kan befinna sig i. Enligt vår uppfattning är de regler som vi har föreslagit ovan ändamålsenliga även i dessa fall. Den enskilde aktieägarens skyddsbehov får anses vara tillräckligt tillgodosett genom det stränga majoritetskrav som vi föreslår när det gäller införande av samtyckesförbehåll och genom möjligheten till jämkning av oskäliga villkor. Det bör också framhållas att den föreslagna huvudregeln om att priset utgörs av marknadsvärdet lämnar utrymme för att ta hänsyn till exempelvis den omständigheten att majoritetsaktieägaren har påverkat marknadens prissättning av bolagets aktier (beträffande dylika frågeställningar, se vidare avsnitt 16.2.2).
Hänvisningar till S6-2-7
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 6.2.2
6.2.8. Erbjudandeplikt
Regeringens bedömning: Det bör inte vara möjligt att ta in föreskrifter om erbjudandeplikt i bolagsordningen. För närvarande bör det inte heller införas bestämmelser om lagstadgad erbjudandeplikt.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 1997:22 s. 207 och 300 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbud samt Stockholms handelskammare har dock ansett att regleringen bör utformas så att den inte utesluter
en i bolagsordningen föreskriven erbjudandeplikt. Fjärde AP-fonden har ansett att frågan om erbjudandeplikt bör utredas ytterligare. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Fondbolagens förening har argumenterat för en lagstadgad erbjudandeplikt.
Skälen för regeringens bedömning: Ytterligare en typ av förbehåll som har tagits upp av kommittén och flera remissinstanser är förbehåll om skyldighet för den som har förvärvat en viss andel av bolagets samtliga aktier att inlösa återstående aktier, s.k. erbjudandeplikt. Det anses i dag vara oklart om förbehåll i bolagsordningen om erbjudandeplikt är giltiga eller inte. I doktrinen har det hävdats att sådana förbehåll är oförenliga med den fria överlåtbarhetens princip och att de därmed, i avsaknad av lagstöd, är ogiltiga (se t.ex. Hellner i Festskrift till Gunnar Karnell, 1999, s. 266 f.).
Vi delar uppfattningen att förbehåll av detta slag i praktiken begränsar aktiernas överlåtbarhet.
Som vi tidigare har konstaterat bör det inte vara möjligt att i bolagsordningen föra in föreskrifter som begränsar aktiers överlåtbarhet annat än om det finns uttryckligt lagstöd för detta. Frågan är då om man bör införa sådant lagstöd när det gäller förbehåll om erbjudandeplikt. Enligt vår uppfattning finns det starka skäl som talar mot detta. Om den nivå som skall utlösa erbjudandeplikt sätts mycket lågt, exempelvis vid innehav av endast en hundradel av aktierna i bolaget, kommer föreskriften om erbjudandeplikt i praktiken att fungera som ett rent överlåtelseförbud. Detta skulle uppenbart strida mot de principiella utgångspunkter som vi har berört i avsnitt 6.2.1. Alternativet att i lagtexten ange en viss nivå eller en viss lägsta nivå anser vi inte heller vara lämpligt. Förhållandena skiljer sig i så hög grad mellan bolag av olika storlek och karaktär att en sådan reglering skulle riskera att bli alltför stelbent. Till detta kommer att det för aktiemarknadsbolagen, där behovet av erbjudandeplikt torde vara som starkast, redan finns en fungerande reglering genom de regler om erbjudandeplikt som Näringslivets börskommitté har utfärdat (se vidare nedan).
Mot denna bakgrund anser vi att det inte bör vara möjligt att ta in föreskrifter om erbjudandeplikt i bolagsordningen.
En annan fråga är om det bör införas en lagstadgad erbjudandeplikt på aktiemarknaden. I kommitténs uppdrag har ingått att överväga införandet av sådana regler. Innebörden av en sådan reglering skulle vara att den som uppnår ett kontrollerande aktieinnehav i ett aktiemarknadsbolag blir skyldig att erbjuda sig att förvärva resterande aktier i bolaget på i princip samma villkor som kontrollposten. Regler av detta slag är relativt vanliga internationellt.
I betänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) gjorde kommittén – efter en utförligt genomgång av rättsläget i andra länder och den svenska debatten i frågan – bedömningen att det inte bör införas lagregler om erbjudandeplikt. Det stora flertalet remissinstanser instämde i eller godtog kommitténs bedömning.
Sedan kommittén hade avlämnat sitt betänkande införde Näringslivets börskommitté år 1999 regler om erbjudandeplikt i rekommendationen ”Offentligt erbjudande om aktieförvärv”. Reglerna innebär att aktieägare som köper aktier som ger mer än 30 procent eller mer av rösterna i ett bolag, måste lämna ett erbjudande till övriga aktieägare att köpa deras
aktier. Reglerna utgör en del av noteringsavtalet på bl.a. Stockholmsbörsen och är därmed bindande för det stora flertalet svenska aktiemarknadsbolag.
Därefter har frågan behandlats i kommissionens förslag till ett trettonde bolagsrättsligt direktiv. Detta förslag har under flera år diskuterats inom EU. Efter många års förhandlingar nåddes i slutet av år 2003 en överenskommelse i frågan. Det nya direktivet skall vara införlivat i medlemsstaternas nationella lagstiftning i maj 2006. Det förpliktar EG:s medlemsstater att ha regler om erbjudandeplikt för bolag vars aktier är godkända för handel på en reglerad marknad i en eller flera medlemsstater.
Frågan om en lagstadgad erbjudandeplikt har således hamnat i ett annat läge sedan kommittén avlämnade 1997 års betänkande. De regler som Näringslivets börskommitté har utfärdat innebär att alla börsbolag numera är bundna av regler om erbjudandeplikt. Till detta kommer att frågan om erbjudandeplikt nu är föremål för särskilda överväganden inom ramen för arbetet med genomförandet av EG:s direktiv om uppköpserbjudanden (jfr dir. 2004:38). Mot denna bakgrund föreslår vi inte några regler om lagstadgad erbjudandeplikt i denna proposition.
Hänvisningar till S6-2-8
6.3. Sammanläggning av aktier
Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte införas några bestämmelser om sammanläggning av aktier.
Kommitténs bedömning: Kommittén har inte behandlat frågan. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund har påpekat att det med den av kommittén föreslagna regleringen är oklart om och i vilka former sammanläggning av aktier kan ske. Övriga remissinstanser har inte berört frågan.
Bakgrund: Av den nuvarande aktiebolagslagen framgår att det är möjligt att i samband med nedsättning av aktiekapitalet lägga samman aktier, exempelvis så att två aktier i fortsättningen skall vara en aktie (om nedsättning – eller, med vår terminologi, minskning – av aktiekapitalet, se avsnitt 14). Lagen saknar däremot bestämmelser om sammanläggning av aktier utan samband med nedsättning av aktiekapitalet. Det anses allmänt att det likväl är möjligt att göra sådana sammanläggningar. Rättsläget är emellertid osäkert vad gäller förutsättningarna för ett sådant beslut om sammanläggning. Kan beslutet fattas enligt vanliga regler om ändring av bolagsordningen eller kräver det samtycke av samtliga berörda aktieägare?
222 § 1 mom. i 1944 års aktiebolagslag innehöll regler om sammanläggning av aktier. I fråga om sammanläggning utan samband med nedsättning av aktiekapitalet föreskrevs att beslutet inte var gällande med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom. I förarbetena till den nuvarande aktiebolagslagen uttalades att man inte hade funnit anledning att behålla bestämmelserna i 222 § (se prop. 1975:103 s. 328). Vad som skulle gälla i stället, t.ex. i fråga om den majoritet som skulle krävas för ett beslut om sammanläggning utan samband med nedsättning av aktiekapitalet, angavs inte.
Skälen för regeringens bedömning: Särskilt för bolag vars aktier är noterade på börs eller annan marknadsplats kan det finnas goda skäl för en sammanläggning av bolagets aktier. Det kan t.ex. handla om att minska kursrörelsen i bolagets aktier, sänka transaktionskostnaderna för småaktieägare och minska bolagets egna kostnader för aktieägarhanteringen. Härtill kommer att en marknadsplats kan ha regler om att aktier får vara noterade på marknadsplatsen enbart om kursen överstiger en viss nivå; för att ett bolag skall kunna leva upp till ett sådant krav kan det vara nödvändigt att lägga samman bolagets aktier.
Svensk rätt präglas emellertid för närvarande av så stor osäkerhet vad gäller förutsättningarna för sammanläggning av aktier att ett bolag med spritt ägande inte kan genomföra en sådan åtgärd utan betydande risker. Åtgärden blir riskfri först om samtliga aktieägare lämnar sitt samtycke till den. Inhämtande av sådant samtycke är dock i praktiken en omöjlighet i bolag med en mycket vid krets av ägare. Mot den bakgrunden föreslogs i det utkast till lagrådsremiss om en ny aktiebolagslag som Justitiedepartementet presenterade i februari 2004 regler om sammanläggning av aktier. Innebörden av de föreslagna reglerna var i huvudsak följande. Aktier skall kunna läggas samman efter beslut om ändring av bolagsordningens föreskrifter om antalet aktier. För beslutet skall krävas den majoritet som gäller för beslut om ändring av bolagsordningen, dvs. normalt två tredjedels majoritet. Om det fattas ett sådant beslut, skall bolaget vara skyldigt att ombesörja försäljning av den del av en aktieägares aktieinnehav som inte motsvarar en hel ny aktie. Sammanläggningen skall verkställas genom att gamla aktier byts ut mot nya. I kupongbolag skall bolaget självmant kunna byta ut gamla aktier som inte lämnas in för utbyte mot nya aktier. De nya aktierna skall säljas genom ett värdepappersinstitut. Intäkterna av försäljningen skall, efter avdrag för kostnaderna, tillfalla ägarna av de gamla aktierna.
Vid det remissmöte som Justitiedepartementet anordnade i mars 2004 påpekade Sveriges advokatsamfund att den föreslagna ordningen kunde innebära problem i de fall då det inte finns någon fungerande marknad för aktierna. I de fallen skulle det kunna uppkomma svårigheter att sälja överskjutande aktier och att fastställa ett rimligt pris för sådana aktier.
Vi delar samfundets uppfattning att de förslag som lämnades i Justitiedepartementets promemoria kan behöva kompletteras så att reglerna ger den enskilda aktieägaren ett gott skydd. Frågan om vilka kompletteringar som lämpligen bör göras kräver ytterligare beredningsåtgärder. Vi är därför inte beredda att nu lämna några förslag till regler om sammanläggning men avser att återkomma till frågan i ett senare sammanhang.
Hänvisningar till S6-3
6.4. Aktieboken
6.4.1. Förande av aktiebok
Regeringens förslag: Liksom hittills skall det i alla aktiebolag finnas en aktiebok där aktierna i bolaget anges tillsammans med uppgift om aktieägares namn, adress och personnummer. I kupongbolag skall styrel-
sen ansvara för att aktieboken förs. I avstämningsbolag skall aktieboken föras av den centrala värdepappersförvararen.
En aktieägare skall inte kunna utöva de rättigheter mot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon har införts i aktieboken.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 223 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller inte haft några invändningar mot dem. Några remissinstanser har haft synpunkter på vilka uppgifter om aktieägare som skall finnas i aktieboken. Så har t.ex. Fondbolagens förening ansett att aktieboken, såvitt gäller aktieägare, bör innehålla endast de uppgifter som är nödvändiga för en säker identifiering medan Svenska Revisorsamfundet har menat att person- och organisationsnummer inte bör redovisas i aktieboken. NUTEK har föreslagit att begreppet aktiebok ersätts med aktieägarförteckning.
Bakgrund: I dag gäller att varje aktiebolag skall föra en aktiebok över bolagets samtliga aktier och aktieägare. Det är styrelsen i bolaget som har ansvaret för att aktieboken förs. Aktieboken kan utgöras av en bunden bok eller ett betryggande lösblads- eller kortsystem men den kan också föras med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt (se 3 kap. 7 § aktiebolagslagen). I avstämningsbolag är det bolagets centrala värdepappersförvarare som för aktieboken (se 3 kap. 8 §). Aktieboken förs då alltid med automatiserad behandling.
I aktieboken antecknas aktieägarnas postadress och yrke eller titel. Om det finns aktier av olika slag, framgår det även till vilket slag varje aktie hör. I avstämningsbolag kan, i stället för aktieägaren, en förvaltare föras in i aktieboken. I aktieboken skall då antecknas att aktien innehas för annans räkning (se 3 kap. 10 § aktiebolagslagen).
Anteckningen i aktieboken för med sig olika rättsverkningar. Som huvudregel gäller att den som har förvärvat en aktie inte får utöva aktieägares rätt i bolaget förrän han eller hon har införts i aktieboken (se 3 kap. 14 § aktiebolagslagen). Av särskild betydelse är att en aktieägare dessförinnan inte får delta i bolagsstämman (se 9 kap. 2 §). Anteckningen i aktieboken anses också ha viss legitimationsverkan gentemot bolaget. Det innebär t.ex. att sådana utbetalningar som skall göras till någon i hans eller hennes egenskap av aktieägare i vissa fall kan göras till den som är införd i aktieboken (se t.ex. 12 kap. 3 § tredje stycket).
Skälen för regeringens förslag: Det är naturligt att det i ett aktiebolag förs en förteckning över dem som äger aktier i bolaget. Det ger möjlighet att löpande avgöra vem som är aktieägare i bolaget och som därmed bör ha de rättigheter som följer med aktien, såsom rätten till inflytande samt olika ekonomiska rättigheter. Företagsledningen får med en sådan förteckning bättre möjligheter att komma i kontakt med aktieägarna där detta behövs. Att en sådan förteckning förs – och att det till denna knyts olika rättsverkningar – ger också bättre förutsättningar för att tillgodose aktieägarnas rättigheter. Såsom vi återkommer till i avsnitt 6.4.3 talar också vissa allmänna intressen för att det finns en förteckning över aktieägarna, helt eller delvis allmänt tillgänglig. Också i den nya lagen bör det därför tas in en bestämmelse om att det för varje aktiebolag förs en förteckning över aktieägarna. En remissinstans har föreslagit att det nu-
varande begreppet aktiebok byts ut mot aktieägarförteckning. Begreppet aktiebok får emellertid anses vara en vedertagen och allmänt känd beteckning på det särskilda slag av förteckning som det här är fråga om. Vi förordar därför inte att begreppet byts ut.
Enligt gällande rätt ankommer det i kupongbolag på styrelsen att föra aktieboken. Av lagtexten framgår inte om styrelsen har möjlighet att delegera denna uppgift till annan. En sådan delegation torde dock vara möjlig. Vi anser att nuvarande reglering är i huvudsak tillfredsställande. Det bör alltså även i fortsättningen vara styrelsen som ansvarar för att aktieboken förs. Av den nya lagen bör dock framgå tydligare att styrelsen kan bemyndiga annan att ta hand om förandet av aktieboken. I lagen bör därför anges att styrelsen ansvarar för att aktieboken förs. Även med en sådan bestämmelse kommer givetvis styrelsen vara skyldig att fortlöpande se till att rutinerna kring förandet av aktieboken fungerar på ett tillfredsställande sätt.
För avstämningsbolag gäller i dag att aktieboken skall föras av den centrala värdepappersförvararen. Mot bakgrund av hur regelverket kring avstämningsbolag är utformat är detta en naturlig ordning. Den bör alltså bestå. Såsom VPC har påpekat förutsätter dock detta att bolaget har träffat ett avtal med en central värdepappersförvarare. Ansvaret för att ett sådant avtal kommer till stånd bör vila på styrelsen. Detta bör komma till uttryck i den nya lagen.
En särskild fråga är vilka uppgifter om aktieägaren som bör tas in i aktieboken. Enligt gällande rätt skall inte bara namn utan också postadress och yrke eller titel anges. Kommittén har föreslagit att aktieboken skall innehålla namn, postadress samt person- eller organisationsnummer eller annat identifieringsnummer. Några remissinstanser har, såsom de får förstås, velat begränsa uppgifternas omfattning. Vi vill för vår del understryka vikten av att aktieboken på ett säkert sätt identifierar den som är aktieägare. I ett modernt samhälle förutsätter en sådan identifiering att aktieboken innehåller – utöver namn – person- eller motsvarade identifieringsnummer. Uppgifter om postadress förbättrar ytterligare möjligheten till kontakt mellan företagsledningen och aktieägarna. Vi anser därför att kommitténs förslag i denna del bör genomföras.
I dag gäller som huvudregel att en aktieägare inte får utöva de rättigheter som är knutna till aktien förrän han eller hon har förts in i aktieboken (se 3 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen). En bestämmelse av detta slag är ägnad att leda till ordning och reda vad gäller utövandet av rättigheter i bolaget. Den ger också aktieägarna ett påtagligt incitament att se till att bli införda i aktieboken. Utan en sådan bestämmelse skulle det finnas en risk för ofullständigheter och brister i aktieboken. Principen om att en aktieägare inte får utöva de rättigheter som är knutna till aktien förrän han eller hon är införd i aktieboken bör därför komma till uttryck även i den nya lagen.
Den nämnda principen har i dag ett undantag. Den hindrar inte en rättighetsinnehavare att göra gällande en sådan rätt som utövas mot företeende eller avlämnande av aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis av bolaget. I praktiken aktualiseras detta undantag endast i kupongbolag. Vi föreslår att en undantagsbestämmelse av motsvarande slag tas in i den nya lagen.
6.4.2. Aktiebokens form och ändamål
Regeringens förslag: Aktieboken skall föras med automatiserad behandling. I kupongbolag skall den också kunna föras i vanlig skriftlig form.
I den nya lagen tas in bestämmelser om ändamålen med aktieboken.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har dock, såvitt gäller automatiserad behandling, använt begreppet ”dator” (SOU 2001:1 s. 223 f., även SOU 1997:22 s. 329). Kommittén har inte lämnat något förslag om ändamålen med aktieboken.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Några har dock invänt mot begreppet ”dator” och förordat ett mera teknikneutralt begrepp.
Skälen för regeringens förslag
Aktiebokens form
Såsom vi redan har nämnt kan aktieboken i dag utgöras av en bunden bok eller ett betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan emellertid också föras med automatisk databehandling. I avstämningsbolag förs aktieboken alltid med automatisk databehandling.
Enligt vår uppfattning är den gällande ordningen ändamålsenlig och bör komma till uttryck också i den nya lagen. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen bör bestämmelserna utformas så teknikneutralt som möjligt. Det medför bl.a. att – såsom några remissinstanser har påpekat – lagen bör använda begreppet ”automatiserad behandling” i stället för det av kommittén förordade dator.
Ändamålen med behandlingen av uppgifter i aktieboken
Aktieboken skall innehålla bl.a. uppgifter om aktieägare. Sådana uppgifter utgör personuppgifter i personuppgiftslagens (1998:204) mening. Detta ger anledning att fråga sig hur bestämmelserna om aktieboken kommer att förhålla sig till vad som annars gäller om personuppgifter, i första hand personuppgiftslagen. Av 2 § personuppgiftslagen följer att lagen är subsidiär i förhållande till avvikande bestämmelser i lag eller förordning. Sådana bestämmelser får dock inte strida mot det underliggande EG-direktivet om personuppgifter (95/46/EG), på de områden där det är tillämpligt (inom första pelaren, jfr artikel 3.2 i direktivet).
Av 5 § personuppgiftslagen framgår att lagen är tillämplig på behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad och på behandling av personuppgifter som sker i s.k. manuella register. För att behandling i manuella register skall omfattas av personuppgiftslagen måste dock uppgifterna vara sökbara på fler än ett kriterium. Personuppgiftslagen torde därför normalt bli tillämplig enbart i fråga om sådana aktieböcker som förs med automatiserad behandling.
I 9 § personuppgiftslagen anges vissa grundläggande krav på behandling av personuppgifter. Bl.a. gäller att personuppgifter får samlas in endast för uttryckligt angivna ändamål och att personuppgifter inte får
behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket de samlades in (finalitetsprincipen). Principen gör det särskilt viktigt att den personuppgiftsansvarige – dvs. den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter – vid insamlingen anger alla de ändamål för vilka han eller hon kan tänkas behöva använda de insamlade uppgifterna. Även ett utlämnande av uppgifterna till någon annan måste vara förenligt med de ursprungliga ändamålen.
Det sagda innebär att när personuppgifter behandlas genom att en aktiebok förs med automatiserad behandling ankommer det på den personuppgiftsansvarige att bestämma ändamålen med behandlingen av personuppgifterna. I den nuvarande aktiebolagslagen finns uttryckliga bestämmelser om skyldighet för aktiebolag att föra aktiebok, hur införing i aktieboken sker, vilka uppgifter aktieboken skall innehålla (se 3 kap. 7 och 10 §§), aktiebokens offentlighet (se 3 kap. 13 §) och rättsverkningarna av införing i aktieboken (se 3 kap. 14 §). Dessa bestämmelser torde, indirekt och sammantaget, uttrycka ändamålet med behandling av personuppgifter i aktieboken.
Vid utformningen av den nya lagen kan det dock av flera skäl vara lämpligt att införa uttryckliga bestämmelser om aktiebokens ändamål och innehåll. Dels har det ett allmänt pedagogiskt värde för de många människor som skall använda sig av lagen, dels undanröjs en del oklarheter och eventuella tvivel om tillämpligheten av vissa undantag i personuppgiftslagen och personuppgiftsförordningen (1998:1191), t.ex. om informationsplikt i samband med införing i aktieboken.
Vi föreslår därför att det i lagen tas in en uttrycklig bestämmelse om ändamålen med aktieboken. Bestämmelsen bör lämpligen innebära att aktieboken skall få användas dels som grundval för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget, dels för att ge bolaget och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget.
För tydlighets skull bör det i lagen även anges vem som är personuppgiftsansvarig för aktieboken. Det är naturligt att personuppgiftsansvaret som huvudregel åvilar bolaget. I avstämningsbolag bör dock, så snart ansvaret för förandet av aktieboken har övergått på en central värdepappersförvarare, denne vara personuppgiftsansvarig.
Informationsplikt
23–27 §§personuppgiftslagen innehåller bestämmelser om skyldighet för den personuppgiftsansvarige att i vissa fall lämna information till den registrerade. I 23 § behandlas situationen då uppgifterna har samlats in från den registrerade själv. Den personuppgiftsansvarige måste då självmant lämna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna. Av 25 § framgår att information skall lämnas om bl.a. ändamålen med behandlingen, rätten att ansöka om information och rätten att få rättelse. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till. Enligt 26 § är den personuppgiftsansvarige vidare skyldig att en gång per kalenderår, till var och en som ansöker om det, gratis lämna besked om huruvida personuppgifter som rör den sökande behandlas eller inte, s.k. registerutdrag.
När en uppgift om en aktieägare förs in i aktieboken sker det efter anmälan av aktieägaren. Det är således fråga om en situation där uppgifter om en person samlas in från personen själv. Eftersom det är aktieägaren själv som har anmält uppgifterna till aktiebolaget och ändamålet med behandlingen är lagreglerat, torde han eller hon därför i regel känna till en del av den information som skall lämnas enligt 25 §. Den personuppgiftsansvarige torde dock alltid behöva informera den registrerade om exempelvis rätten att ansöka om information enligt 26 § och om rätten att få rättelse. Vidare måste den personuppgiftsansvarige givetvis lämna information om sådana ändamål, exempelvis direkt marknadsföring, som inte omfattas av aktiebolagslagens bestämmelser om ändamålen med behandlingen och som den personuppgiftsansvarige har bestämt på egen hand. Slutsatsen är alltså att viss information alltid måste lämnas när uppgifterna samlas in från aktieägaren. Det gäller oavsett om den aktuella aktieägarens innehav faller inom eller utanför den ovan angivna begränsningsregeln.
Vad som nu har sagts gäller redan enligt personuppgiftslagen. Något behov av att reglera frågor om informationsplikt i den nya aktiebolagslagen synes inte föreligga. Däremot är det av pedagogiska skäl lämpligt att i lagen ta in en erinran om personuppgiftslagens bestämmelser.
Anmälan till tillsynsmyndigheten
Enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten, dvs. Datainspektionen, om sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad. Regeringen och Datainspektionen har dock – med stöd av 36 § tredje stycket personuppgiftslagen – gjort vissa undantag från bestämmelsen. Vidare gäller undantag från anmälningsplikten enligt 37 § om den personuppgiftsansvarige har utsett och anmält ett personuppgiftsombud till Datainspektionen.
Av 3 § 3 personuppgiftsförordningen följer således att anmälningsskyldighet inte gäller för behandling av personuppgifter som regleras i lag eller förordning i andra fall än de som avses i punkterna 1 och 2 i samma paragraf. Detta torde innebära att behandling av personuppgifter i aktieboken för ändamål som anges i aktiebolagslagen faller in under detta undantag och därmed inte omfattas av anmälningsskyldighet. Däremot torde anmälningsskyldighet inträda om den personuppgiftsansvarige har bestämt att uppgifterna också skall behandlas för annat ändamål, t.ex. för direkt marknadsföring.
Enligt vår uppfattning finns det inte anledning att reglera dessa frågor på annat sätt i den nya aktiebolagslagen.
Hänvisningar till S6-4-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
6.4.3. Aktiebokens offentlighet
6.4.3.1 Huvudregeln
Regeringens förslag: Aktieboken eller, om aktieboken förs med automatiserad behandling, en utskrift av aktieboken skall kostnadsfritt hållas tillgänglig för den som så önskar. I avstämningsbolag får en sådan ut-
skrift av aktieboken vara upp till tre månader gammal. Mot ersättning för kostnaderna skall den som för aktieboken tillhandahålla en dagsaktuell utskrift.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 231 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller inte haft några invändningar mot dem. VPC AB har dock ansett att aktieboken i kupongbolag inte bör vara offentlig. Företagarna har ansett att aktieboken i kupongbolag skall vara öppen endast för aktieägare men att bolagsstämman eller styrelsen skall kunna besluta om att uppgifterna kan lämnas ut till annan. Stockholmsbörsen har ansett att offentligheten inte bör omfatta uppgifter om aktieägarnas namn och personnummer.
Bakgrund: Aktieboken skall enligt 3 kap. 13 § aktiebolagslagen hållas tillgänglig hos bolaget för var och en. Om boken förs med hjälp av dator, skall i stället en utskrift av boken på begäran tillhandahållas hos bolaget. Utskriften får inte vara äldre än sex månader. I avstämningsbolag skall en sådan utskrift även finnas hos den centrala värdepappersförvararen. Den som vill ha en aktuell utskrift av aktieboken har rätt till det men måste i så fall betala kostnaderna.
I avstämningsbolag som har mer än en aktieägare får en utskrift av aktieboken inte innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget.
Skälen för regeringens förslag: Principen om aktiebokens offentlighet har en lång tradition i vårt land. Offentligheten har betydelse på flera sätt.
För aktieägarna kan det vara av stor vikt att det går att få kunskap om övriga aktieägare. Informationen kan ha betydelse för den som önskar förbereda en aktion på en bolagsstämma genom fullmaktsinsamling m.m. eller för utövandet av någon rättighet som tillkommer en aktieägarminoritet av viss storlek. På liknande sätt kan den som överväger att köpa aktier ha intresse av att känna till vilka som utövar inflytande över bolaget. Också för anställda, leverantörer, kunder och andra intressenter i bolaget är det ofta viktigt att veta vem eller vilka som äger bolaget och bestämmer över dess inriktning.
För det allmänna kan kunskap om aktieägarkretsen ha betydelse bl.a. i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Offentlig information om aktieägandet försvårar också otillbörliga undandraganden av egendom.
Att aktieboken är offentlig har särskild betydelse i forsknings- och utredningssammanhang, se t.ex. Ägarutredningens betänkande Ägande och inflytande i svenskt näringsliv (SOU 1988:38). Forskningsrapporter och utredningsbetänkanden grundade på innehållet i aktieböcker skapar förutsättningar för en öppen och saklig debatt om ägarstrukturer i svenskt näringsliv. Indirekt tjänar aktiebokens offentlighet därmed också demokratins intressen.
Det finns andra bestämmelser som medför att i vart fall namnen på de större ägarna i publika bolag offentliggörs med uppgift om storleken på aktieinnehaven. Som exempel kan nämnas flaggningsreglerna i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och reglerna om registrering i det s.k. insynsregistret enligt lagen (2000:1087) om anmäl-
ningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. För den som vill ha en heltäckande bild av vem som är vem i svenskt näringsliv finns det emellertid knappast något riktigt bra alternativ till aktieböckerna.
Samtidigt finns det andra omständigheter som talar mot att aktiebokens uppgifter skall vara allmänt tillgängliga.
För det första kan offentligheten komma i konflikt med den enskildes intresse av en skyddad privat sfär som andra inte har insyn i. De offentlighetsintressen som bär upp den offentligrättsliga lagstiftningen gör sig givetvis inte gällande med samma styrka i aktiebolag som bedriver verksamhet utan anknytning till det offentliga. Integritetsaspekten väger dock knappast så tungt att den ger anledning att helt stänga aktieböckerna för allmän insyn.
För det andra kan tillgången till detaljerade uppgifter om enskilda aktieägare utnyttjas i brottsligt syfte. Så har skett vid flera tillfällen under de senaste åren. Oseriösa personer har hos VPC tagit del av eller begärt utskrift av ett bolags aktiebok och därmed skaffat sig kunskap om vem som har aktier i bolaget. Med hjälp av förfalskade legitimationshandlingar har personerna därefter vänt sig till en bank, utgett sig för att vara aktieägare i bolaget och gett banken i uppdrag att föra över innehavet till ett nyöppnat VP-konto i en annan bank. Förfarandet hade fram till år 2000 kommit till användning i åtta–tio fall. I samtliga dessa rörde det sig om aktier för miljonbelopp.
Uppgifterna i aktieboken om vem som äger aktier i bolaget kan alltså missbrukas. Förekommande missbruk ger givetvis anledning att överväga om tillgängligheten till aktieböckerna bör begränsas. Enligt vår mening bör detta dock inte ske utan att man är förhållandevis säker på att åtgärden verkligen förebygger den aktuella brottsligheten och att den inte heller innebär allvarliga olägenheter för enskilda eller det allmänna. Det kan då konstateras att bedrägerier av det aktuella slaget skulle kunna begås även om aktieboken inte var offentlig. Uppgifter om aktieägare i större bolag finns tillgängliga också i andra register. Till detta kommer att börsbolag i sina årsredovisningar regelmässigt redovisar vilka som är de största aktieägarna i bolaget. Därmed skulle sekretess för uppgifterna i aktieboken inte vara någon effektiv brottsförebyggande åtgärd.
Varken det ovan angivna integritetsintresset eller intresset av att skydda enskilda mot brott utgör därför anledning att helt stänga aktieboken för insyn från allmänheten. Enligt vår mening är det tvärtom naturligt att hålla fast vid principen om att aktieboken, i vart fall som huvudregel, skall vara offentlig.
Ett par remissinstanser har hävdat att det inte finns anledning att hålla aktieboken öppen i kupongbolag. Vi kan för vår del konstatera att några av de ovan angivna skälen för offentlighet – såsom aktieägarnas intresse av att känna till vilka andra ägare bolaget har – gör sig gällande även i kupongbolag. Principen om offentlighet bör därför gälla även i dessa bolag.
Skälen för offentlighet förlorar emellertid i styrka ju mindre aktieinnehav det är fråga om. Såsom vi kommer att behandla närmare i avsnitt 6.4.3.2 anser vi därför att mindre aktieinnehav i avstämningsbolag inte skall omfattas av principen om aktieboks offentlighet.
En annan fråga är om offentligheten bör omfatta samtliga slag av uppgifter som förekommer i aktieboken. Enligt Stockholmsbörsen borde
uppgifter om personnummer och adress kunna uteslutas. Därmed skulle man begränsa möjligheterna att utnyttja uppgifterna för brottsliga syften. Enligt vår mening skulle emellertid ett uteslutande av dessa uppgifter i hög grad begränsa användbarheten av övriga uppgifter, eftersom det i många fall skulle vara svårt att identifiera aktieägaren på ett entydigt sätt. Vi kan därför inte ansluta oss till Stockholmsbörsens förslag.
En särskild fråga är hur aktieboken skall hållas tillgänglig. När det gäller aktieböcker som förs i sedvanlig skriftlig form är det naturligt att bolaget, liksom hittills, självt håller aktieboken tillgänglig för den som begär att få se den.
Om aktieboken förs med automatiserad behandling, måste bolaget i dag hålla en utskrift av aktieboken tillgänglig för allmänheten. Utskriften får vara högst sex månader gammal. Var och en har också rätt att mot ersättning få en egen utskrift av aktieboken. Enligt vår mening är det uppenbart att den information som en upp till sex månader gammal utskrift av aktieboken ger ibland kan vara föråldrad. I likhet med kommittén anser vi därför att det bör tillhandahållas färskare utskrifter än vad som krävs i dag. I fråga om kupongbolag – vars aktieböcker normalt får antas ha begränsad omfattning och där en utskrift därför inte kan antas innebära annat än helt marginella kostnader – föreslår vi att utskriften alltid skall avse de aktuella förhållandena i bolaget. I avstämningsbolag är antalet aktieägare typiskt sett större. Samtidigt kan det, i fråga om dessa bolag, antas att önskemålen om att få ta del av aktieboken är mera frekventa. Om bolaget alltid måste tillhandahålla aktuella utskrifter, skulle detta därför kunna leda till besvärande kostnader för bolagen. Kommitténs förslag, att avstämningsbolag måste tillhandahålla en upp till tre månader gammal utskrift, framstår mot den bakgrunden som väl avvägt. Liksom i dag bör bolaget dessutom vara skyldigt att mot ersättning tillhandahålla en helt aktuell utskrift av aktieboken.
Det är naturligt att modern teknik utnyttjas för att tillhandahålla informationen på det mest rationella sättet. Redan i dag torde det vara acceptabelt att i stället för en pappersutskrift tillhandahålla informationen i elektroniskt eller optiskt lagrad form. Detta bör gälla även i fortsättningen. Vi föreslår i klarhetens intresse att bestämmelsen om tillhandahållande av aktieboken genom utskrift kompletteras med en bestämmelse om att aktieboken även får tillhandahållas genom ”annan framställning”.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund har i detta sammanhang förespråkat en skyldighet för de större bolagen att vidarebefordra meddelanden mellan olika aktieägare. Syftet med förbundets förslag är att stärka aktieägarminoriteters ställning. Vi har inte underlag att lämna något förslag i den delen.
6.4.3.2 Begränsningsregeln
Regeringens förslag: En utskrift av aktieboken i avstämningsbolag skall inte omfatta aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att offentligheten inte skall omfatta aktieägare vars aktieinnehav motsvarar mindre än en tusendel av det totala röstetalet i bolaget (SOU 2001:1 s. 235 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller har inte haft några invändningar mot det. Tjänstemännens Centralorganisation och Journalistförbundet har dock ansett att det inte bör finnas några begränsningar i aktiebokens offentlighet. Även Kronofogdemyndigheten i Stockholms län har ansett att kommitténs förslag begränsar tillgången till uppgifter i alltför hög grad. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har förordat att offentlighet alltid bör gälla i fråga om aktieinnehav som representerar minst en tusendel av kapitalet i bolaget samt i fråga om aktieinnehav som hänför sig till personer som är att betrakta som insiders. Också Riksskatteverket och Ekonomistyrningsverket har menat att aktieinnehav som representerar minst en tusendel av kapitalet i bolaget alltid bör vara offentliga. Brottsförebyggande rådet har förordat att aktieinnehav som representerar en tiotusendel eller mera av kapitalet i bolaget alltid bör vara offentliga.
Sveriges Försäkringsförbund har ansett att även andra alternativ bör prövas, exempelvis att offentlighet inte skall gälla för aktieinnehav som representerar mindre än två tusendelar av röstetalet.
Bakgrund: I 3 kap. 13 § första stycket sista meningen aktiebolagslagen föreskrivs, såvitt gäller avstämningsbolag med mer än en aktieägare, att en utskrift av aktieboken inte får innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget (begränsningsregeln ). Bestämmelsen motiverades ursprungligen med att varken samhället eller allmänheten har något berättigat intresse av att känna till namnet på de personer som har små aktieposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning (se prop. 1970:99 s. 60).
Bestämmelsen har under åren varit föremål för en del kritik. Redan i en VPC-rapport år 1986 sades det att bestämmelsen var stelbent och inte tog hänsyn till de skiftande förhållandena i de enskilda aktiebolagen. Bl.a. noterades att många små innehav till följd av s.k. split hade kommit att överskrida 500-gränsen. Det hade medfört att de offentliga aktieböckerna har blivit mycket omfattande och svåra att hitta i. De omfattande aktieböckerna ledde också till att bolagen och de som beställde kopior av aktieboken drabbades av stora kostnader. I rapporten diskuterades bl.a. om begränsningen i stället skulle kunna knytas till en viss andel av aktiekapitalet eller till en viss andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller till bådadera. Rapporten ledde dock inte till några lagstiftningsåtgärder i denna del.
Några år senare föreslog Värdepappersmarknadskommittén att en utskrift av aktieboken i avstämningsbolag inte skulle få innehålla uppgifter om aktieägare som innehade aktier med ett marknadsvärde som understeg fyra basbelopp men att uppgifter om aktieägare med aktier motsvarande minst en tusendel av antalet aktier eller röster i bolaget skulle vara offentliga (se SOU 1989:72 s. 133 f.). Inte heller detta förslag ledde till lagstiftning.
Bulvanutredningen föreslog att begränsningsregeln skulle relateras till aktiekapitalet i bolaget, så att en aktieägare vars aktieinnehav svarar mot mindre än en tiotusendel av aktiebolagets registrerade aktiekapital inte skulle tas upp i utskrift av aktieboken (SOU 1998:47 s. 150 f.).
Skälen för regeringens förslag: Såsom har berörts i föregående avsnitt finns det flera skäl för att aktieboken bör vara offentlig. Offentligheten ger aktieägarna information om vilka som kan utöva inflytande i
bolaget, något som kan vara av betydelse när aktieägare vill gå samman för att genomdriva ett beslut av visst innehåll. För anställda, leverantörer, kunder och andra intressenter i bolaget är det viktigt att veta vem eller vilka som äger bolaget och har makt att förändra. Aktiebokens offentlighet gör det möjligt att föra ett på fakta grundat offentligt samtal om ägarstrukturen i det svenska näringslivet. Vidare kan de rättsvårdande myndigheterna ha intresse av att få tillgång till uppgift om aktieinnehav. Såsom Brottsförebyggande rådet har påpekat kan detta ha betydelse för att motverka penningtvätt och andra otillbörliga förfaranden.
För dessa ändamål behövs emellertid inte detaljerade uppgifter om aktieposter som inte representerar något nämnvärt inflytande i bolaget eller några större värden. Det är främst de stora aktieinnehaven som är av intresse i detta sammanhang.
De ändamål som bär upp principen om aktiebokens offentlighet gör sig alltså inte särskilt starkt gällande i fråga om mindre aktieinnehav. Särskilt när det gäller de minsta aktieinnehaven, sådana som enbart har karaktär av normalt aktiesparande, kan det därför ifrågasättas om behovet av offentlighet väger över den enskildes intresse av en privat sfär i vilken andra inte har insyn. Till detta kommer att en redovisning av samtliga innehav kan göra den information som aktieboken ger svåröverskådlig och svårtydd. Ett krav på att samtliga innehav skall redovisas ökar också kostnaderna för att tillhandahålla informationen.
Enligt vår mening finns det därför anledning att hålla fast vid den princip som hittills har gällt, nämligen att mindre innehav i större bolag inte skall behöva redovisas. Det har ifrågasatts om avgränsningen av dessa mindre innehav, den s.k. begränsningsregeln, är ändamålsenligt utformad. En svaghet med regeln är det fixa antalet aktier. När det gäller noterade avstämningsbolag är ett aktieinnehav på mindre än 500 aktier ett mycket litet innehav. Aktieägare med sådana innehav saknar i praktiken egentligt inflytande över bolaget. Samtidigt kan det finnas onoterade avstämningsbolag med få aktier, där en post på mindre än 500 aktier ger ett betydande inflytande. Tillämpad på sådana bolag framstår 500gränsen som alltför hög.
Det sagda talar för att begränsningsregeln borde konstrueras på ett annat sätt än i dag. Kommittén har ansett att regeln bör knytas till den röstandel som aktieägaren har. Enligt kommitténs förslag skall gränsen dras vid en tusendel (dvs. 0,1 %) av det totala antalet röster i bolaget skulle innebära en lämplig avgränsning.
Vi anser i och för sig att det finns goda skäl för att konstruera regeln på det sätt som kommittén har föreslagit. Med en sådan regel kommer de godtyckliga effekter som den nuvarande regeln ger upphov till att undvikas. Kopplingen mellan offentlighet och verkligt inflytande i bolaget blir tydligare. Samtidigt måste det konstateras att en sådan förändring som kommittén har föreslagit skulle innebära en drastisk minskning av antalet offentliga aktieinnehav i aktiemarknadsbolagen. I Volvo skulle de offentliga innehaven minska från knappt 38 000 till mindre än 100 och i Ericsson från 77 000 till 22. Effekterna kan visserligen i någon mån mildras genom att gränsen sätts vid en lägre röstandel och genom att även andelen i aktiekapitalet beaktas. Men även om gränsen sätts så lågt som vid exempelvis en tiotusendel (dvs. 0,01 %) av rösterna och aktiekapitalet blir effekterna mycket långtgående. För Volvo och Ericsson
skulle (mätt i 2002 års siffror) endast 370 respektive 445 aktieinnehav i så fall vara offentliga. Endast en bråkdel av de aktieinnehav som i dag är offentliga skulle alltså hamna över gränsvärdet.
De effekter som en regel av det slag som kommittén har föreslagit ger upphov till är enligt vår mening inte acceptabla i en tid då intresset av öppenhet och insyn i börsbolagen gör sig allt starkare gällande. Vi är därför inte beredda att förorda en regel som konstrueras på detta sätt utan föreslår i stället att den nuvarande begränsningsregeln behålls. Vid den bedömningen har vi också beaktat att den nuvarande regeln inte förefaller ha gett upphov till några påtagliga negativa konsekvenser i praktiken.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund har föreslagit att innehav hänförliga till personer som är att betrakta som insiders enligt insiderlagstiftningen alltid skall vara offentliga, oavsett storleken på innehavet. Förslaget torde syfta på sådana personer i bolaget som enligt insiderstrafflagen (2000:1086) kan dömas för insiderbrott, dvs. den som har anställning, uppdrag eller annan befattning som normalt innebär att han eller hon får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella instrument. Vi delar uppfattningen att det är viktigt att sådana personers innehav blir offentliga. Lagstiftningen tillhandahåller emellertid redan ett system för offentliggörande av sådana innehav. Enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument är sålunda den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skyldig att anmäla innehav och ändring av innehav till Finansinspektionen. Finansinspektionen för ett särskilt insynsregister över sådana anmälningar. Till dem som enligt lagen skall anses ha insynsställning – och vars aktieinnehav alltså skall offentliggöras i insynsregistret – hör bl.a. bolagets styrelseledamöter, verkställande direktör och revisor samt innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat uppdrag för bolaget, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget. Enligt vår uppfattning finns det inte anledning att därutöver kräva att dessa personers aktieinnehav – om de är av obetydligt slag – också skall offentliggöras i utskrifter av aktieboken.
6.4.3.3 Förvaltares uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med förvaltarregistrerade aktier. Sammanställningen skall inte omfatta aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, dock har kommittén förordat att sammanställningen enbart skall innehålla uppgift om aktieägare som innehar en tusendel eller mera av rösterna i bolaget (SOU 2001:1 s. 239 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har godtagit kommitténs förslag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har uttalat att
lagstiftaren måste verka för en ökad redovisning av utländska aktieägares innehav.
Bakgrund: Som har nämnts i avsnitt 6.4.1 kan i avstämningsbolag uppgiften om aktieägare ersättas av en uppgift om förvaltare. I aktieboken redovisas inte vilka som är ägare till förvaltarregistrerade aktier. Däremot har förvaltaren enligt 3 kap. 12 § lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument skyldighet att på begäran lämna uppgifter till den centrala värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Hos förvararen skall det finnas en sammanställning över aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget. En utskrift av sammanställningen, högst sex månader gammal, skall hållas tillgänglig för var och en på bolagets huvudkontor och hos förvararen (se 3 kap. 13 § lagen om kontoföring av finansiella instrument).
Skälen för regeringens förslag: Det kan hävdas att de intressen som bär upp reglerna om aktiebokens offentlighet inte gör sig lika starkt gällande när det gäller förvaltarregistrerade aktier. Ägarna till förvaltarregistrerade aktier kan inte utöva de rättigheter som tillkommer en aktieägare på exempelvis en bolagsstämma utan att först låta föra in aktierna i aktieboken (jfr 9 kap. 2 § aktiebolagslagen). En aktieägare som har sina aktier förvaltarregistrerade kan emellertid mycket enkelt bli införd i aktieboken och med mycket kort varsel komma att utöva inflytande i bolaget (jfr 3 kap. 10 a §). Härtill kommer att förmögenhetsvärdet av aktieinnehaven kan vara betydande. Samhällsintresset av att veta vem som innehar förvaltarregistrerade aktier torde därför vara i det närmaste lika stort som intresset av upplysningar om andra aktieägare.
Enligt vår mening bör därför det nya regelverket, liksom det gamla, innehålla bestämmelser som innebär att förvaltare är skyldiga att lämna den centrala värdepappersförvararen uppgifter om aktieägare och att den centrala värdepappersförvararen är skyldig att tillhandahålla en offentlig förteckning över ägarna till förvaltarregistrerade aktier. Den sistnämnda förteckningen bör dock inte innehålla uppgifter om mindre aktieinnehav. Gränsen mellan mindre innehav och sådana innehav som skall redovisas i förteckningen bör dras på samma sätt som vi ovan har förordat i fråga om aktieboken. Det innebär att i förteckningen bör inte upptas aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget.
Mycket tyder på att svenska aktier i allt större omfattning förvaltas av utländska institut. Detta ger upphov till frågor av olika slag. En fråga är hur man kan garantera att dessa institut verkligen anmäler uppgifter om aktieägare till den centrala värdepappersförvararen. En annan fråga är hur man skall lösa den regelkonflikt som uppkommer när det utländska institutet enligt den för institutet gällande rättsordningen är förhindrad att lämna ut uppgifter om aktieägare till den centrala värdepappersförvararen.
Det kan då först konstateras att det nästan inte alls synes förekomma att utländska institut begär tillstånd som förvaltare (se prop. 1997/98:160 s. 124). Vem som verkligen äger de innehav som förvaltas av utländska institut syns därför ofta inte i vare sig aktieboken eller en sådan förteckning som den centrala värdepappersförvararen för. Detta är givetvis otillfredsställande, eftersom tillgången på information om aktieinnehav försämras och offentlighetsintresset kringgås. Aktiespararnas önskemål om
en förbättrad redovisning av utländska aktieägares innehav är därför i och för sig befogat.
Det är emellertid inte möjligt att kontrollera att utländska institut agerar i enlighet med den ordning som är avsedd och föreskriven. Såsom konstaterades redan i den nyss nämnda propositionen är det svårt att komma till rätta med detta problem. För den centrala värdepappersförvararen och för svenska myndigheter är det svårt eller rentav omöjligt att bedöma om ett utländskt institut som är antecknat som aktieägare i aktieboken i realiteten är bulvan för den verklige aktieägaren. Det synes inte möjligt att genom svensk lagstiftning åstadkomma garantier för en tillfredsställande redovisning av utländska aktieägare.
När det gäller den andra frågan – hur man löser den regelkonflikt som uppkommer när en förvaltare enligt en utländsk rättsordning är förhindrad att lämna ut uppgifter om aktieägare till den centrala värdepappersförvararen – gör vi följande bedömning. Det måste accepteras att förvaltaren i denna situation inte kan lämna några uppgifter till den centrala värdepappersförvararen. Enligt 3 kap. 12 § fjärde stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument får Finansinspektionen medge en förvaltare undantag från skyldigheten att lämna den centrala värdepappersförvararen uppgifter om aktieägare om det finns särskilda skäl. Det måste antas att sådana särskilda skäl föreligger för det fall att uppgifter inte kan lämnas med hänsyn till sekretessbestämmelser i utländska rättsordningar. Den nuvarande lagstiftningen är således inte i formell mening oförenlig med utländska rättsordningars eventuella sekretessbestämmelser.
Det bör därför inte införas några särskilda bestämmelser avseende redovisning av aktieägare, vars aktier förvaltas av utländska institut.
6.5. Aktiebrev
Regeringens förslag: I kupongbolag skall aktiebrev utfärdas till de aktieägare som begär det.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 213). – Såsom har berörts i avsnitt 4.7 innebär emellertid kommitténs särskilda förslag om ett centralt aktieägarregister att aktiebreven avskaffas även i de nuvarande kupongbolagen (se i denna del SOU 2001:1 bilagan s. 127–139). Detta förslag kommer att behandlas i ett senare sammanhang.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Företagarna har dock förordat ett avskaffande av systemet med aktiebrev.
Skälen för regeringens förslag: I svensk aktiebolagsrätt knyts aktierätten sedan länge till ett aktiebrev. Ett aktiebrev utgör en pappersbaserad handling som dokumenterar aktieägarens andel i bolaget.
Systemet med aktiebrev förekommer numera endast i kupongbolag. (jfr avsnitt 4.7). I avstämningsbolag finns det inte några aktiebrev som är bärare av aktierätten. Aktiehanteringen är i stället kontobaserad, dvs. den sker med hjälp av automatiserad behandling, och aktierätten är på olika sätt knuten till registreringen. I kupongbolag är motsvarande aktierättigheter i princip knutna till aktiebrevet eller till däremot svarande kuponger
eller andra dokument. Vid en aktieöverlåtelse måste aktiebrevet överlämnas till förvärvaren för att förvärvaren skall vara skyddad mot dubbelöverlåtelse och utmätning av aktien till betalning för överlåtarens skuld. Vid pantsättning av aktien måste aktiebrevet överlämnas till panthavaren för att denne skall få sakrättsligt skydd.
I avsnitt 4.7 har vi förordat att indelningen i avstämningsbolag och kupongbolag tills vidare behålls. De effekter som i avstämningsbolag uppkommer genom registrering i kontoföringssystemet måste i ett kupongbolag åstadkommas på annat sätt. Aktiebrevssystemet, där motsvarande effekter uppkommer genom aktiebrevets överlämnande, är väl etablerat men kan framstå som omodernt och kostnadskrävande. Bör det då ersättas med något annat?
En alternativ ordning är att det för kupongbolag inrättas ett centralt aktieägarregister, som förs av något gentemot aktieägarna oberoende organ och där aktierättigheterna – på samma sätt som i kontoföringssystemet – knyts till en viss person genom noteringar i registret. Kommittén har lämnat förslag till ett sådant register. Vi är emellertid inte beredda att i detta lagstiftningsärende lägga fram något förslag om inrättande av ett sådant register men avser att återkomma till den frågan i ett senare sammanhang.
I anslutning till sitt förslag om ett aktieägarregister har kommittén också diskuterat en modell där aktiebrevens funktion i de angivna avseendena har övertagits av anteckningar i aktieboken. I den modellen skulle anteckningarna i aktieboken vara rättsgrundande och ersätta överlämnandet av aktiebrevet. Modellen skulle vidare innebära att de ekonomiska rättigheter som i dag utövas mot uppvisande av aktiebrevet i stället skulle få utövas av den som är införd som aktieägare i aktieboken. Aktieboken skulle alltjämt föras av bolaget, med styrelsen som ansvarig. Den angivna modellen – som kommittén främst sett som en möjlig övergångsreglering på vägen till ett system med ett centralt aktieägarregister – har dock fått ett blandat remissmottagande. För vår del är vi för närvarande inte beredda att förorda den.
Vi föreslår därför att systemet med aktiebrev tills vidare får bestå. I likhet med kommittén ser vi inte heller någon anledning att föreslå annat än marginella sakliga ändringar av de närmare reglerna om aktiebrev. Vi återkommer till dessa i författningskommentaren.
7. Aktiebolagets organisation
7.1. Företagsstyrning (corporate governance)
Regeringens bedömning: Reglerna om aktiebolagets organisation bör vara inriktade på att främja en aktiv ägarfunktion i företagen.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 2001 s. 12 f. och SOU 1995:44 s. 153 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Under senare har frågor om företagsstyrning (”corporate governance”) ägnats allt större uppmärksamhet. I propositionen Aktiebolagets organisation (prop. 1997/98:99) uttalade regeringen följande om sådana frågor (s. 75 f.).
En av regeringens utgångspunkter vid denna översyn har varit att aktiebolagslagen bör främja en aktiv ägarfunktion i företagen. I en marknadsekonomi är utsikterna till ekonomisk framgång ojämnt fördelade mellan olika verksamheter och företag. De som vill få ut så mycket som möjligt av de ekonomiska fördelar som ett framgångsrikt utvecklingsarbete ger måste styra sina investeringar till de verksamheter och företag som har de bästa vinstutsikterna. De måste också övervaka sina investeringar genom att hålla sig underrättade om hur deras företag utvecklas och söka påverka deras verksamhet. Företagens ägare bidrar på det sättet till att resurserna i enskilda företag och i näringslivet som helhet utnyttjas så effektivt som möjligt. Ägare som tar ansvar för företagens och näringslivets utveckling är därför ett viktigt inslag i en fungerande marknadsekonomi. Genom regler som främjar en aktiv ägarfunktion i företagen skapas således största möjliga förutsättningar för en fortlöpande och snabb anpassning av företagens organisation till förändringar i omvärlden och för en dynamik i näringslivet. Regler med denna inriktning är därför till nytta såväl för det enskilda företaget som för näringslivet i stort.
Sedan detta uttalande gjordes har – bl.a. på grund av avslöjanden om olika företagsskandaler – frågor om företagsstyrning hamnat än mer i fokus, såväl i Sverige som i omvärlden. Det har tagits flera initiativ på området såväl i Sverige som internationellt. Inom EG har frågorna behandlats av en av EU-kommissionen tillsatt expertgrupp, den s.k. Wintergruppen. Gruppen avlämnade i november 2002 en rapport (”Winterrapporten”) med rekommendationer för det fortsatta arbetet på EU-nivå. På grundval av rapporten fastställde EU-kommissionen i maj 2003 en handlingsplan på området (”Modernising Company Law and Enhancing Corporate Governance in the European Union – A Plan to Move Forward”). Handlingsplanen innehåller en prioriteringslista för de åtgärder som bör vidtas på kort, medellång och lång sikt. Som prioriterat på kort sikt anges i handlingsplanen bl.a. förslag om införande av krav på att noterade bolag skall ta in en särskild redogörelse i årsredovisningen för bolagets principer för företagsstyrning (s.k. corporate governance-berättelse) och förslag till en bättre ordning för ersättning till företagsledare. Kommissionen väntas under de närmaste åren lägga fram förslag i enlighet vad som har angetts i handlingsplanen.
Frågor om företagsstyrning behandlas också i andra internationella fora. Här kan särskilt nämnas arbetet inom OECD, som har resulterat bl.a. i det nyligen reviderade dokumentet ”OECD Principles of Corporate Governance”. Även i Sverige pågår arbete med anknytning till företagsstyrningsfrågor.
Liknande frågor har behandlats av Förtroendekommissionen. Kommissionen tillsattes av regeringen i september 2002. Den har haft till uppgift att etablera en dialog med företrädare för det svenska näringslivet samt att identifiera och granska förtroendeskadliga åtgärder på näringslivets område. I kommissionens uppdrag har vidare ingått att bedöma om lagstiftning, offentlig reglering och näringslivets eget regelverk behöver förändras samt föreslå de åtgärder som bedöms nödvändiga. Uppdraget
redovisades i april 2004 (se betänkandet Näringslivet och förtroendet, SOU 2004:47). Av särskilt intresse i detta sammanhang är det förslag till en särskild svensk ”kod för bolagsstyrning” som en till kommissionen knuten arbetsgrupp har tagit fram (se SOU 2004:46). En kommitté har sedan, på regeringens uppdrag, lämnat förslag till vissa omarbetningar (se SOU 2004:130). Andra näraliggande frågor är redan föremål för beredning inom Regeringskansliet, t.ex. den ovan (avsnitt 4.4) omnämnda frågan om förmåner till företagsledningen.
Enligt vår uppfattning är den principiella syn på dessa frågor som låg till grund för reformeringen av aktiebolagslagens organisationsregler år 1998 (se ovan) fortfarande rimlig. Betydelsen av ansvarsfulla och aktiva ägare har accentuerats ytterligare av de missförhållanden som på senare tid har uppdagats inom vissa företag. Strävan mot att ge goda förutsättningar för en aktiv ägarroll i bolagen bör således prägla även den nya aktiebolagslagen. Vi föreslår därför att de förändringar i reglerna som genomfördes år 1998 i detta syfte förs över till den nya lagen. De senaste årens utveckling och händelser innebär att det finns anledning att överväga ytterligare förändringar i regelverket för att förbättra förutsättningarna för en aktiv ägarroll och för att främja en sund kultur inom näringslivet. Som ovan har framgått övervägs sådana förändringar inom ramen för pågående arbeten såväl i Sverige som internationellt. Vi räknar därför med att återkomma till frågor av detta slag i flera olika sammanhang under det närmaste året.
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 4.4
7.2. Bolagsstämman
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 2005/06:140: Avsnitt 13.2
7.2.1. Allmänna överväganden om bolagsstämman
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om bolagsstämman överförs i allt väsentligt oförändrade till den nya aktiebolagslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid en bolagsstämma (se 9 kap. 1 § aktiebolagslagen). Alla aktiebolag är skyldiga att hålla minst en bolagsstämma om året. En ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången av räkenskapsåret. På denna stämma skall det fattas beslut om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen. Det skall också beslutas om vinst- och förlustdispositioner och om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och den verkställande direktören. Vidare skall det fattas beslut i andra ärenden som enligt lagen eller bolagsordningen skall behandlas på stämman (se 9 kap. 7 §).
De regler om bolagsstämman som finns i den nuvarande aktiebolagslagen blev föremål för ingående överväganden i prop. 1997/98:99 (se s. 98–132). En grundläggande ambition var att ge bättre förutsättningar för en aktiv ägarroll i bolagen. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999.
Kommittén har, med några undantag som behandlas i följande avsnitt, föreslagit att de nuvarande reglerna om bolagsstämma skall flyttas över till den nya lagen utan ändringar i sak. Vi ansluter oss till kommitténs förslag och föreslår således att de nuvarande bestämmelserna i huvudsak oförändrade tas in i den nya lagen.
Såsom kommittén har konstaterat finns det emellertid, särskilt mot bakgrund av teknikutvecklingen, skäl att överväga vissa förtydliganden och förbättringar av regelverket. Den nedanstående framställningen är i huvudsak begränsad till dessa särskilda frågor. Därutöver behandlar vi några frågor som remissinstanserna har tagit upp.
Hänvisningar till S7-2-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 20.4
7.2.2. Rätten att delta i stämman i ett avstämningsbolag
Regeringens förslag: I ett avstämningsbolag skall den som är införd i aktieboken den femte vardagen före bolagsstämman ha rätt att delta i stämman. I bolagsordningen skall det kunna föreskrivas att den tidpunkt som skall vara bestämmande för rätten att delta i stämman skall infalla senare.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har föreslagit en bestämmelse om att bolagsordningen i avstämningsbolag alltid skall ange den dag då aktieägaren skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämman och att denna dag inte får infalla tidigare än fem vardagar före bolagsstämman (SOU 2001:1 s. 244).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. FAR har uttalat att den dag då en aktieägare skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämman alltid bör infalla fem vardagar före bolagsstämman. Även Stockholmsbörsen har framhållit att den aktuella dagen bör vara densamma för alla bolag med allmänt omsatta aktier. VPC AB har föreslagit en huvudregel om att dagen skall infalla den tionde vardagen före bolagsstämman men att det i bolagsordningen skall kunna anges en senare dag, som dock inte skall få infalla senare än tre vardagar före stämman. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att dagen bör infalla den femte vardagen före bolagsstämman, om det inte i bolagsordningen anges en senare dag.
Skälen för regeringens förslag: I 9 kap. 2 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om vem som har rätt att utöva aktieägares rätt på bolagsstämman. I kupongbolag tillkommer denna rätt den som är införd som aktieägare i aktieboken på dagen för stämman. I avstämningsbolag tillkommer rätten i stället den som är införd i aktieboken tio dagar före stämman.
Den tiodagarsregel som gäller för avstämningsbolag ger bolagen tid att vidta praktiska arrangemang inför bolagsstämman. Regeln har emellertid den nackdelen att förvärv och avyttringar av aktier som har skett under de sista tio dagarna före stämman inte kommer att återspeglas på stämman. Ett annat problem är att en aktieägare som har sina aktier förvaltarregistrerade (jfr avsnitt 6.4.1) riskerar att få mycket kort tid på sig för den rösträttsregistrering som krävs för att han eller hon skall få delta i
stämman. Kallar bolaget till stämma med kortast tillåtna kallelsefrist, två veckor, står endast ett par dagar till buds för rösträttsregistrering.
Vi delar därför, i likhet med flertalet remissinstanser, kommitténs uppfattning att tiodagarsregeln inte är ändamålsenlig. Den tidpunkt då aktieägaren skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämman bör ligga närmare stämman. Därmed får de som är aktieägare i bolaget vid tiden för stämman större möjligheter att medverka och utöva inflytande.
Kommittén har föreslagit att den nuvarande ordningen med en i lag angiven enhetlig tidpunkt ersätts med en ordning där varje bolag i bolagsordningen anger vilken tidpunkt som gäller för bolaget. Tidpunkten skall enligt kommitténs förslag inte få infalla tidigare än fem vardagar före bolagsstämman.
Det finns, såsom ett par remissinstanser har framhållit, fördelar med en ordning där den tidpunkt då en aktieägare skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämman är en och densamma för alla bolag. Det ger aktieägare som har aktier i ett stort antal olika bolag bättre möjligheter att tillvarata sin rätt. Samtidigt finns det fördelar med att ge bolagen en viss frihet att bestämma den aktuella tidpunkten på det sätt som är ändamålsenligt med hänsyn till det enskilda bolagets förhållanden. Så länge spelrummet för bolagen är begränsat och information om den tidpunkt som gäller för det enskilda bolaget är lätt tillgänglig bör detta inte vålla några bekymmer för aktieägarna.
Vi föreslår därför att bolagen själva ges ett visst utrymme att bestämma när den aktuella tidpunkten skall infalla. Frågan bör regleras i bolagsordningen.
Kommittén har förutsatt att den dag då en aktieägare skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämman alltid skall anges i bolagsordningen. Några remissinstanser har menat att det är en fördel om den aktuella dagen anges i lagen, fast med möjlighet för bolagen att genom föreskrifter i bolagsordningen avvika från lagens regel. En sådan bestämmelse skulle kunna utformas så, att den som är införd i aktieboken ett visst antal dagar före bolagsstämman har rätt att delta i stämman, om det inte i bolagsordningen har bestämts att rätten till deltagande vid stämman skall avgöras med hänsyn till förhållandena vid en senare tidpunkt. En fördel med detta är att de bolag där den i lagen angivna ordningen uppfattas som tillfredsställande inte behöver ta in någon särskild föreskrift i bolagsordningen. Inte heller behövs det någon reglering för den situationen att ett bolag underlåter att göra den ändring av bolagsordningen som kommitténs förslag förutsätter.
Hur långt före stämman bör då den aktuella tidpunkten kunna förläggas? Kommitténs förslag att den inte skall få infalla tidigare än fem vardagar före bolagsstämman framstår enligt vår mening som en bra avvägning mellan aktieägarnas intressen och bolagets praktiska möjligheter att förbereda bolagsstämman. Visserligen kan det, som VPC har uttalat, uppstå en viss tidsnöd för de allra största bolagen med många aktieägare. Det är emellertid i dessa bolag, vars aktier är föremål för stor omsättning, som fördelarna med att förlägga tidpunkten nära inpå stämman är som störst för aktieägarna.
Vi föreslår därför att det i lagen tas in en bestämmelse, avseende avstämningsbolag, om att rätten att delta i bolagsstämman skall tillkomma den som är införd i aktieboken på den femte vardagen före bolags-
stämman samt att det i bolagsordningen skall kunna föreskrivas att den aktuella tidpunkten infaller senare.
7.2.3. Rätten för utomstående att vara med på bolagsstämman
Regeringens förslag: I aktiebolagslagen ges en rättslig grund för bolagsstämman att tillåta annan än aktieägare att närvara eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna. I ett privat aktiebolag skall ett sådant beslut biträdas av samtliga aktieägare som är närvarande vid stämman. I ett publikt aktiebolag skall beslutet kunna fattas med enkel majoritet. I bolagsordningen skall det kunna tas in föreskrifter om att utomstående skall ha rätt att närvara vid stämman.
Kommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag. Kommittén har dock inte lämnat något förslag om bolagsordningsföreskrifter rörande utomståendes närvaro vid bolagsstämman (SOU 2001:1 s. 244 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Svea hovrätt har uttalat att det även i privata aktiebolag bör räcka med enkel majoritet för att låta utomstående närvara vid bolagsstämman. Riksrevisionsverket, liksom ITkommissionen, har ansett att det bör kunna föreskrivas i bolagsordningen att andra än aktieägare skall ha tillträde. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har gjort gällande att bestämmelsen om att bolagsstämman med enkel majoritet skall kunna besluta om utomstående skall ha rätt att närvara vid stämman enbart bör avse bolag vars aktier är noterade på en börs eller marknadsplats.
Skälen för regeringens förslag: Vid en bolagsstämma får i princip endast aktieägarna vara närvarande. Vissa undantag gäller emellertid. I den nuvarande lagen anges uttryckligen att aktieägare kan låta sig företrädas av ombud på stämman och att aktieägare och ombud kan medföra biträden vid stämman (se 9 kap. 3 § aktiebolagslagen). Vidare förutsätts att styrelseledamöter, verkställande direktör och revisor kan eller i vissa fall skall delta i stämman. Detsamma gäller personer med särskilda funktioner vid stämman, t.ex. en stämmoordförande eller en protokollförare som inte själv är aktieägare eller styrelseledamot i bolaget.
Lagen ger alltså inte personer som inte tillhör någon av de nu nämnda kategorierna, t.ex. journalister, någon rätt att närvara vid stämman. Den ger inte heller något besked om huruvida stämman genom särskilt beslut kan medge dem att övervara förhandlingarna. I praxis har stämman dock ansetts ha denna möjlighet.
I likhet med kommittén anser vi att det inte finns skäl att ändra på den grundläggande principen att stämman är en sluten sammankomst för aktieägarna. Det kan emellertid ligga i bolagets intresse att utomstående, t.ex. representanter för massmedia, bevakar stämman och sprider information om vad som där förekommer. För att tillgodose det praktiska behov som kan finnas bör det i lagen tas in en bestämmelse som anger att stämman kan besluta att utomstående personer får närvara vid stämman eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna.
En särskild fråga är vilket majoritetskrav som skall gälla för ett sådant beslut. Kommittén har föreslagit att det i sammanhanget görs en åtskillnad mellan privata och publika bolag. Vi delar kommitténs uppfattning.
I ett privat aktiebolag är aktieägarkretsen typiskt sett mycket liten. Aktieägarna ingår ofta i styrelsen eller har andra funktioner i bolaget. I sådana bolag kan stämman ofta komma att diskutera förhållandevis detaljerade frågor om bolagets organisation och verksamhet. Personer utanför den krets som har beskrivits ovan bör därför inte tillåtas övervara stämmoförhandlingarna annat än om samtliga vid stämman närvarande aktieägare är överens om det.
I ett publikt bolag är ägarkretsen typiskt sett väsentligt större. Här gör sig skälen för att stämman skall vara en sluten sammankomst typiskt sett mindre starkt gällande. I sådana bolag bör det räcka att stämmans beslut om att tillåta att förhandlingarna följs av utomstående fattas med sedvanlig majoritet, dvs. enkel majoritet.
Om stämman har beslutat att låta utomstående vara närvarande på bolagsstämman, bör stämman senare kunna ompröva beslutet och besluta att ”stänga” stämman för utomstående. Vi föreslår inte några särskilda regler om särskild majoritet vid sådana beslut vilka således bör kunna fattas med enkel majoritet.
Såsom bl.a. Riksrevisionsverket har varit inne på finns det bolag där frågan om utomståendes rätt att närvara vid bolagsstämman bör regleras av bolagsordningen. I vissa bolag, t.ex. vissa statligt ägda bolag, kan det sålunda stå klart att utomstående alltid bör beredas tillfälle att närvara vid stämman. Det framstår då inte som ändamålsenligt att vid varje stämma fatta ett beslut i saken. Det bör därför vara möjligt att ta in föreskrifter i bolagsordningen som innebär att utomstående har rätt att närvara vid bolagsstämman trots att stämman inte har beslutat i saken.
7.2.4. Aktieägarnas möjligheter att delta utan att vara närvarande på stämman
7.2.4.1 Bakgrund och utgångspunkter
Regeringens bedömning: Aktiebolagslagen bör underlätta för aktieägare som inte kan eller vill delta i bolagsstämman personligen att delta i de beslut som bolagsstämman fattar.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 2001:1 s. 248 f.).
Remissinstanserna: Kommitténs bedömning har inte mött några invändningar.
Skälen för regeringens bedömning: En aktieägare utövar sin rätt vid bolagsstämma antingen personligen eller genom ombud med fullmakt. Enligt kommittén förekommer fullmakter i dag i mycket liten utsträckning i svenska bolag. Sedan den 1 januari 1999 är det också förbjudet för styrelsen att samla in fullmakter på bolagets bekostnad (se 9 kap. 3 § aktiebolagslagen).
I den svenska och internationella debatten har från flera håll framhållits att det bör vara möjligt att ”poströsta” på bolagsstämma. Därmed
torde avses en möjlighet för aktieägarna att i förväg avge sin röst i frågor som skall avgöras genom stämmans beslut.
Kravet på ”poströstning” skall ses i ljuset av det alltmer utbredda aktieägandet. Antalet aktieägare i de stora, börsnoterade bolagen har ökat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Många av dessa ägare har så begränsade aktieinnehav i de enskilda bolagen att de saknar incitament att delta personligen i stämman. En möjlighet att ”poströsta” skulle, har det sagts, öka dessa aktieägares möjligheter att påverka stämmans beslut.
En annan orsak till att önskemål nu framförs om ”poströstning” är den tilltagande internationaliseringen av aktieägandet. Den utlandsägda andelen av börsvärdet är i dag betydande. Enligt vad kommittén har redovisat deltar utländska ägare i mycket ringa utsträckning i de svenska bolagsstämmorna. I debatten har anförts att en möjlighet till ”poströstning” väsentligt skulle förbättra möjligheterna för dessa utländska ägare att påverka besluten på stämman. Detta skulle i sin tur öka svenska bolags möjligheter att anskaffa riskkapital utomlands.
”Poströstning” och andra åtgärder för att göra det möjligt för utländska aktieägare att rösta på bolagsstämma i börsnoterade bolag har uppmärksammats av bl.a. OECD i det år 1999 antagna dokumentet ”OECD Principles of Corporate Governance”. I dokumentet, som Sverige har ställt sig bakom, uppmanas OECD:s medlemsländer att tillåta s.k. voting by proxy (se dokumentet, 2004 års utgåva, s. 35).
Vi delar den principiella uppfattning som kommer till uttryck i OECD:s dokument. Lagen bör underlätta för aktieägare, som inte har vilja eller möjlighet att personligen delta i bolagsstämma, att på annat sätt påverka innehållet i bolagsstämmans beslut. Det enda alternativ till personlig närvaro vid stämma som nuvarande lagstiftning ger är möjligheten att ställa ombud för sig. Som har framgått av det föregående anses denna möjlighet inte ge tillräckligt utrymme att påverka innehållet i de beslut som fattas på bolagsstämman i de svenska börsbolagen. I så fall är det en omständighet som kan försvåra bolagens anskaffning av riskkapital på den internationella kapitalmarknaden. Vi anser därför att det nu är dags att ändra lagen så att det blir praktiskt möjligt för bolagen att i större utsträckning än vad som i dag är fallet erbjuda sina aktieägare en möjlighet att i förväg avge sin röst i frågor som skall avgöras på stämman.
En sådan ordning skulle i och för sig också kunna få negativa effekter. Det är uppenbart att stämmans funktion som mötes- och diskussionsplats för aktieägarna väsentligt skulle minska om merparten av rösterna avgavs genom ”poströstning” eller av ett ombud som har fått sitt uppdrag genom en av styrelsen organiserad fullmaktsinsamling. Ägarförhållandena i svenska storföretag talar emellertid emot en sådan utveckling inom överskådlig tid. De svenska storföretagens ägarstruktur kännetecknas av en betydande koncentration och dessutom ett högt stämmodeltagande från de stora svenska ägarnas sida. Det finns ingenting som tyder på att dessa ägare under överskådlig tid skulle komma att föredra att ”poströsta” i stället för att vara fysiskt representerade vid bolagsstämmorna.
7.2.4.2 ”Poströstning” eller användning av fullmakter?
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om aktieägarnas rätt att före bolagsstämman avge sin röst i frågor som skall avgöras av stämman bör utformas inom ramen för ett utvidgat fullmaktsinstitut.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 2001:1 s. 250 f.).
Remissinstanserna: Kommitténs bedömning har inte mött några invändningar.
Skälen för regeringens bedömning: Vi har ovan gjort den bedömningen att aktieägarnas möjligheter att påverka stämmobesluten utan att personligen delta i stämman bör förbättras. Detta kan ske genom en utveckling av det redan existerande fullmaktsinstitutet eller genom att det införs ett nytt institut i lagen, ”poströstning”.
En principiell skillnad mellan fullmaktsinstitutet och poströstningsinstitutet är att aktieägaren i det första fallet befullmäktigar ett ombud att närvara och utöva rösträtt vid stämman, medan han eller hon i det andra fallet avger sin röst i förväg direkt till bolaget för att räknas vid omröstning på stämman. Tidigare var det inte ovanligt att styrelsen i större svenska aktiebolag på bolagets bekostnad samlade in fullmakter från aktieägarna. Genom fullmakten gav aktieägarna någon fysisk person som ingick i styrelsen eller som stod styrelsen nära i uppdrag att rösta för deras aktier i enlighet med vad ombudet fann för gott. Denna ordning har på goda grunder förbjudits. Om man emellertid modifierar rutinen något, så att aktieägarna inte bara ställer ut fullmakter utan även lämnar detaljerade instruktioner om hur rösträtten för aktierna i varje fråga skall utövas, får man en ordning som nära överensstämmer med poströstning. Den principiellt viktiga skillnaden blir då att det vid poströstning är styrelsen som redovisar hur aktieägarna lagt sina poströster, medan det vid fullmaktsröstning ankommer på ombudet att rösta med stöd av sina fullmakter.
Fullmaktsinstitutet är sedan länge känt och beprövat i svensk aktiebolagsrätt medan poströstning skulle innebära en nyhet. Om man med fullmaktsregler kan uppnå samma resultat som med bestämmelser om poströstning, bör man redan av detta skäl välja det förstnämnda alternativet. Ett fullmaktssystem ligger också i linje med de utomlands förekommande ”poströstningssystem” som i stor utsträckning synes ha inspirerat till de i debatten framförda kraven på ”poströstning”. Den främsta förebilden torde vara det i Förenta staterna allmänt använda s.k. proxysystemet, vilket är just ett fullmaktssystem. Även i en rad europeiska länder finns sedan länge regler om sådan fullmaktsinsamling. Det är också det alternativ som valdes vid den revidering av den finska aktiebolagslagen som gjordes för ett par år sedan.
Bland de länder vi brukar jämföra oss med finns, enligt vad kommittén har redovisat, renodlade poströstningssystem endast i Frankrike, Belgien och Italien.
Mot den bakgrunden förordar vi, i likhet med kommittén, fullmaktsalternativet.
7.2.4.3 Insamling av fullmakter på bolagets bekostnad
Regeringens förslag: I bolagsordningen skall få föreskrivas att styrelsen får samla in fullmakter till bolagsstämman på bolagets bekostnad. En sådan föreskrift skall innebära att styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma får tillhandahålla ett formulär som aktieägarna kan använda för att ge en viss av styrelsen angiven person fullmakt att företräda dem på bolagsstämman i de frågor som anges i formuläret.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 251–253).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte haft några invändningar mot det. FAR har förklarat sig vara positiv till förslaget men har framhållit svårigheten att överblicka de praktiska konsekvenserna.
AktieTorget har tagit upp frågan om de aktieägare som har lämnat fullmakt skall anses närvarande under hela stämman. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att det krävs närmare vägledning i fråga om vem styrelsen skall utse som ombud för aktieägarna; ombudet bör, enligt Aktiespararna, vara oberoende gentemot bolagets ledning.
Skälen för regeringens förslag: Som har framgått ovan är det idag förbjudet för styrelsen att samla in fullmakter på bolagets bekostnad (se 9 kap. 3 § aktiebolagslagen). Skälet för förbudet är att en sådan möjlighet för styrelsen är ägnad att konservera den rådande ägar- och inflytandestrukturen i bolaget och därmed kan försvåra ledningsfientliga aktieägarinitiativ (se prop. 1997/98:99 s. 112 f.).
Vi anser att motiven till förbudet alltjämt är bärande och att förbudet därför i princip bör finnas kvar. Om fullmakter skall fylla samma funktion som poströster, kan emellertid förbudet mot fullmaktsinsamlingar på bolagets bekostnad inte behållas oförändrat. Från det principiella förbudet bör därför göras undantag för insamlingar på bolagets bekostnad av fullmakter som i praktiken fungerar som poströster. Undantaget från förbudet mot insamling av fullmakter på bolagets bekostnad bör alltså avse endast fullmaktsuppdrag som är utformade på i lagen närmare angivet sätt.
Huruvida ett sådant förfarande – vars närmare utformning vi strax återkommer till – skall kunna komma till användning bör, bl.a. med hänsyn till kostnaderna, ytterst avgöras av aktieägarna. Frågan om det skall vara möjligt att använda sig av förfarandet i ett enskilt bolag bör därför regleras i bolagsordningen.
Hur bör då en fullmakt av det nu aktuella slaget – en sådan som skall kunna fungera som ”poströst” – vara utformad? Enligt vår mening är det naturligt att den alltid skall innehålla vissa upplysningar av formell karaktär. Av fullmakten bör sålunda framgå vilken dag fullmakten skall vara ombudet tillhanda för att kunna beaktas. Vidare bör framgå att fullmakten kan återkallas och hur aktieägaren skall gå till väga för att åstadkomma detta. Att fullmakten skall ha denna utformning bör komma till uttryck i lagen.
Fullmakten bör kunna avse alla ärenden som skall behandlas på bolagsstämman. Med fullmakten bör dock inte följa någon behörighet i
andra ärenden än de som uttryckligen har nämnts i fullmakten. Härigenom blir det tydligare för aktieägaren vilken behörighet ombudet får till följd av fullmakten och vilka rösträttsinstruktioner som alltså bör lämnas. En nackdel med att fullmakten begränsas på detta sätt är att ombudet inte kommer att kunna rösta vare sig i ordningsfrågor, t.ex. val av ordförande vid stämman, eller i andra frågor som inte har tagits upp i kallelsen, såsom frågor som omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall tas till avgörande. Vi bedömer dock att denna nackdel är av mindre betydelse. I sammanhanget finns anledning att påpeka att, med vissa mindre undantag, bolagsstämman inte får fatta beslut som innebär en reell avvikelse från i kallelsen framlagda förslag med mindre samtliga aktieägare i bolaget är överens om det (jfr 9 kap. 17 § aktiebolagslagen).
En förutsättning för att ett fullmaktssystem skall ge det avsedda inflytandet för aktieägarna är givetvis att dessa har tillgång till de förslag som kommer att prövas på stämman. Fullmakten bör därför alltid innehålla de förslag som har lagts fram i respektive ärende.
Kommittén har föreslagit att det formulär som tillhandahålls aktieägaren skall ange tre likvärdigt presenterade svarsalternativ i anslutning till styrelsens förslag i de frågor som fullmakten omfattar, ”Ja”, ”Nej” och ”Avstår”. Som FAR har varit inne på torde det inte alltid vara möjligt att utforma formuläret på ett sätt som ger aktieägaren helt och hållet samma möjligheter att t.ex. rösta i delfrågor som en personlig närvaro vid stämman ger. FAR har som exempel nämnt det fallet att en aktieägare vill rösta för olika beslut om ansvarsfrihet för olika styrelseledamöter. Enligt vår mening torde emellertid denna nackdel med kommitténs förslag förhållandevis sällan få någon praktisk betydelse. En aktieägare som inte anser att formuläret är utformat på ett adekvat sätt har också alltid möjlighet i stället infinna sig personligen eller ställa ett sedvanligt stämmoombud för sig. Vi ansluter oss därför till kommitténs förslag, med den avvikelsen att alternativet ”Avstår” inte bör anges i formuläret.
I lagen bör också anges att aktieägaren inte får instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen och att aktieägaren inte heller får villkora svaren. Om aktieägaren bryter mot denna regel, bör fullmakten anses vara ogiltig. Detta slag av begränsningar är nödvändiga för att den föreslagna ordningen skall kunna fungera praktiskt.
En annan fråga som aktualiseras vid omröstning där en aktieägare företräds av ombud, vars uppdrag omfattar endast vissa stämmoärenden, är hur röstlängden vid bolagsstämman skall se ut. Skall aktieägaren anses vara närvarande vid stämman i samtliga ärenden eller skall han eller hon anses vara närvarande endast i de ärenden som fullmakten omfattar? I likhet med kommittén anser vi att det senare alternativet skulle innebära betydande praktiska svårigheter, eftersom det förutsätter att det upprättas särskilda röstlängder för de ärenden i vilka aktieägare företräds av ombud med stöd av de nya fullmaktsreglerna. Mot det förra alternativet kan visserligen anföras principiella och praktiska invändningar. Så kan det t.ex. bli svårare att vid stämman uppnå den majoritet som krävs för vissa typer av beslut. Vi bedömer dock att denna olägenhet är av mindre betydelse.
Av det som har sagts ovan följer att fullmakten måste visas upp för bolaget senast i samband med att röstlängden upprättas.
Ytterligare en fråga är vem styrelsen skall kunna föreslå som ombud. Här är bestämmelserna om jäv vid bolagsstämma av intresse. Enligt gällande rätt får ett ombud inte rösta i fråga om talan mot honom eller henne eller i fråga om hans eller hennes skadeståndsansvar eller annan förpliktelse mot bolaget (se 9 kap. 36 § andra stycket aktiebolagslagen). Bestämmelsen innebär i praktiken bl.a. att en styrelseledamot eller en verkställande direktör som är ombud för aktieägare inte kan delta i ett stämmobeslut om sin egen ansvarsfrihet gentemot bolaget. För att aktieägarna i största möjliga utsträckning skall kunna delta även i ett sådant beslut har kommittén föreslagit att styrelsen till ombud får föreslå endast den som inte är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget. Vi ansluter oss i den delen till kommitténs förslag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att förslaget i denna del inte säkerställer att ombudet är ”oberoende” av bolagets ledning. Vi anser dock att de stränga formkrav som ställs i fråga om fullmaktens innehåll och användning minskar behovet av särskilda regler om att ombudet skall vara oberoende. En sådan reglering skulle också göra bestämmelserna mer komplicerade och vara ägnad att leda till tvister. Vi delar därför kommitténs uppfattning att någon regel om att ombudet skall vara oberoende inte behövs.
Det är givetvis viktigt att alla aktieägare ges samma möjlighet att utnyttja fullmaktssystemet. Kallelsen till en bolagsstämma inför vilken fullmaktsinsamling skall äga rum bör därför alltid innehålla en uppgift om hur fullmaktsformulär kan erhållas. Om kallelsen skickas med post eller e-post, är det naturligt att fullmaktsformuläret bifogas kallelsen till stämman. Formuläret måste i så fall följaktligen tillställas samtliga ägare vilkas postadress är känd för bolaget. Detta får också anses följa av allmänna principer (jfr 8 kap. 34 § aktiebolagslagen) och behöver därför inte regleras särskilt.
Hänvisningar till S7-2-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
7.2.5. Aktieägarnas rätt att delta i stämman på distans
Regeringens bedömning: Det behövs inte några bestämmelser om aktieägares rätt att delta i stämman utan att vara personligen närvarande i stämmolokalen, t.ex. genom Internetuppkoppling.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 2001:1 s. 247).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs bedömning eller har inte haft någon invändning mot den. Ekonomistyrningsverket och Sveriges Aktiesparares Riksförbund har uttalat att bolaget i bolagsordningen bör få bestämma att aktieägare skall kunna närvara vid bolagsstämman och delta i omröstningar utan att vara närvarande i stämmolokalen. Aktiespararna har vidare förklarat sig sakna en diskussion om hur aktieägarnas rättigheter skall tas till vara vid deltagande på distans.
Skälen för regeringens förslag: Bolagsstämman skall enligt 9 kap. 10 § aktiebolagslagen hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får dock föreskrivas att stämman skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige.
Av förarbetena framgår att bestämmelsen om orten för stämma inte hindrar att aktieägare med hjälp av modern kommunikationsteknik deltar i stämman från en eller flera andra orter, inom eller utom landet (se prop. 1997/98:99 s. 102 f.). Stämmoarrangemang av det slaget – med en del av stämmodeltagarna närvarande via videolänk – förekommer redan bland storföretagen. Normalt torde videoöverföringen ske från en av bolaget anvisad lokal. Förutsättningarna för att kontrollera aktieägarnas identitet, storleken av hans eller hennes aktieinnehav, förekommande aktieinnehav m.m. blir därmed i allt väsentligt desamma som om aktieägarna hade befunnit sig i själva stämmolokalen.
En särskild fråga är vem som kan besluta om detta slag av distansdeltagande. Så länge inte annat föreskrivs torde frågan om hur stämman skall organiseras ligga i styrelsens händer, fastän med möjlighet för stämman att ompröva styrelsens arrangemang. Från aktieägarnas perspektiv kan det emellertid vara viktigt att på förhand veta att det finns en möjlighet att delta i bolagsstämman på distans. Det kan också vara olämpligt att frågan om huruvida bolaget skall arrangera stämmodeltagande från annan ort helt läggs i händerna på styrelsen eller en aktieägarmajoritet. Vi har därför övervägt en särskild lagregel om att det i bolagsordningen får tas in föreskrifter om att aktieägarna skall ha rätt att delta i bolagsstämman från en av bolaget anvisad plats på annan angiven ort. Enligt vår bedömning kan emellertid sådana föreskrifter tas in i bolagsordningen även om det inte ges uttryckligt stöd för det i lagen. En lagregel om att frågan kan regleras i bolagsordningen riskerar också att leda till oklarhet om vad som gäller när bolagsordningen inte berör frågan. Vi lämnar därför inte något förslag om en sådan lagregel.
En annan fråga är hur distansdeltagandet närmare skall organiseras. Ett par remissinstanser har menat det skulle vara värdefullt om man i lagen närmare kunde ange förutsättningarna för distansdeltagande i stämman. Vi har i och för sig förståelse för det önskemålet. Som konstaterades redan i 1997 års lagstiftningsärende är emellertid de närmare förutsättningarna för deltagande i bolagsstämman utan personlig närvaro en teknisk fråga som inte lämpar sig för lagstiftning. I stället måste den som ansvarar för ordningsfrågor vid stämman, dvs. stämmans ordförande, ta ställning till om vidtagna tekniska förberedelser är tillfredsställande. Det torde med dagens audiovisuella teknik vara möjligt att åstadkomma ett deltagande på distans på i det närmaste samma villkor som gäller för de aktieägare som är personligen närvarande, även i de större bolagen. Givetvis måste den tekniska uppkopplingen vara så välfungerande att exempelvis omröstningar kan genomföras på ett säkert sätt. De tekniska frågor som detta ger upphov till bör emellertid inte författningsregleras.
En särskild form av distansdeltagande är när enskilda aktieägare deltar i stämman från exempelvis sin bostad via en dator uppkopplad på Internet eller annat datanätverk. I likhet med kommittén ser vi inte några principiella hinder mot sådana arrangemang. I denna situation aktualiseras visserligen en rad särskilda frågor, såsom kontrollen av aktieägarens identitet och genomförandet av omröstningar. Men i flertalet av dessa frågor torde det gå att finna olika slag av tekniska lösningar. Om en eller flera aktieägare deltar i bolagsstämman på detta sätt, går det dock inte att upprätthålla principen om att utomstående inte får delta i stämman. En särskild förutsättning för att ett arrangemang av detta slag skall kunna
genomföras torde därför vara att bolagsstämman har beslutat att även andra än aktieägare får vara närvarande (se avsnitt 7.2.3) eller att det i bolagsordningen har tagits in en bestämmelse om detta.
Även när det gäller distansdeltagande via dator framstår det som vanskligt att i lag reglera hur aktieägarens deltagande skall gå till. Vi föreslår alltså inte heller i denna del några särskilda regler.
Hänvisningar till S7-2-5
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
7.2.6. Elektronisk omröstning
Regeringens bedömning: Det behövs inte några särskilda bestämmelser om elektronisk omröstning vid bolagsstämma.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 2001:1 s. 247 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs bedömning eller har inte haft någon invändning mot den. IT-kommissionen har ansett att elektroniska signaturer bör godtas vid omröstningar.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén har särskilt tagit upp en aspekt av aktieägarnas deltagande vid bolagsstämman, nämligen hur s.k. elektronisk omröstning kan komma till användning vid stämmobeslut. Ett sådant förfarande kan avse både omröstning bland aktieägare som är personligen närvarande i stämmolokalen och bland aktieägare som är närvarande på distans.
Bolagsstämmans beslut fattas som huvudregel genom acklamation. Om någon av aktieägarna begär det, skall omröstning ske. Vid omröstning som avser andra beslut än val skall i såväl privata som publika aktiebolag omröstningen ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning. Vid val skall omröstning i publika aktiebolag ske öppet, om inte stämman beslutar annat, medan omröstning vid val i ett privat aktiebolag skall vara sluten så snart någon röstberättigad aktieägare begär det.
Omröstning bland aktieägare som är personligen närvarande i stämmolokalen kan gå till på många olika sätt. Vanligast är handuppräckning men också andra former förekommer. Vid omröstning i bolag med många stämmodeltagare används i ökande utsträckning elektroniska omröstningsförfaranden. Det kan t.ex. gå till så att varje röstberättigad aktieägare före stämman tilldelas ett röstkort som innehåller tekniskt lagrade uppgifter om aktieinnehavets storlek. Vid omröstningen avläses kortet maskinellt och aktieägaren avger sin röst genom att peka på en elektronisk s.k. pekskärm.
IT-kommissionen har uttalat att elektroniska signaturer bör kunna godtas när en aktieägare som deltar i stämman på distans vill utöva sin rösträtt.
Som vi har varit inne på tidigare är aktieägarnas deltagande i bolagsstämman på distans inte främst en fråga för lagstiftaren. Detta gäller även omröstningsförfarandet. Att stämmans ordförande ser till att aktieägare, som är närvarande genom t.ex. uppkoppling på Internet, identifieras med elektroniska signaturer synes i och för sig som en lämplig ordning. Vi anser dock inte att det finns tillräckliga skäl för att reglera detta i lag. Det
bör alltså överlämnas till bolagsstämman och dess ordförande att i det enskilda fallet pröva om omröstningen sker på ett betryggande sätt.
7.2.7 ”Bolagsstämma on-line”
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några regler om bolagsstämmor där samtliga aktieägare deltar genom elektronisk uppkoppling.
Kommitténs bedömning: Kommittén har inte behandlat frågan. Remissinstanserna har inte tagit upp frågan. Skälen för regeringens bedömning: Bolagsstämman skall hållas på viss ort, angiven i bolagsordningen (se 9 kap. 10 § aktiebolagslagen). Bestämmelsen torde innebära att stämman måste vara knuten till en viss plats, där aktieägarna kan infinna sig personligen. Eftersom det är fråga om en bestämmelse uppställd enbart till aktieägarnas skydd, kan den frångås om samtliga aktieägare medger det.
Kravet på att bolagsstämman skall hållas på viss ort får till följd att stämman inte kan hållas enbart genom elektronisk uppkoppling mellan aktieägarna (”bolagsstämma on-line”) annat än om samtliga aktieägare går med på det. Frågan har belysts vid ett seminarium vid IT-kommissionens IT-rättsliga observatorium (Ju 2000/6639). En jämförelse kan här göras med Danmark, där det sedan den 1 oktober 2003 är möjligt att i bolagsordningen ta in föreskrifter om ”fuldstaendig elektronisk generalforsamling”. Finns det då anledning att skapa större utrymme för stämmor av detta slag också i Sverige?
Vi vill för vår del för närvarande inte förorda det. En ordning med rena ”bolagsstämmor online” riskerar att minska den enskilda aktieägarens inflytande och insyn i bolaget. I mindre bolag med ett fåtal IT-kunniga aktieägare kan visserligen bolagsstämmor av detta slag vara ändamålsenliga. I sådana bolag kan emellertid en sådan stämma ändå genomföras efter överenskommelse mellan aktieägarna.
Det kan emellertid finnas anledning att längre fram, bl.a. i ljuset av de danska erfarenheterna, ta upp frågan på nytt.
Hänvisningar till S7-2-6
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
7.2.8. Övrig användning av informationsteknik, m.m.
Regeringens förslag: En stämmofullmakt skall kunna utfärdas i elektronisk form och undertecknas med avancerad elektronisk signatur.
Protokoll och vissa andra handlingar skall kunna undertecknas med avancerad elektronisk signatur.
Regeringens bedömning: Det bör i övrigt inte införas några bestämmelser i aktiebolagslagen om användning av informationsteknik vid eller i anslutning till bolagsstämman.
Kommitténs förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Kommittén har dock ansett att en elektronisk signatur, för att kunna godtas vid utfärdande av en stämmofullmakt, skall vara kvalificerad (SOU 2001:1 s. 245 f. och 253).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning och förslag. Några remissinstanser, bl.a. Föreningen Svenskt Näringsliv och IT-kommissionen, har invänt mot kravet på den elektroniska signaturen skall vara kvalificerad. Föreningen Svenskt Näringsliv, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen har ansett att rätten att använda elektroniska dokument i stället för papper bör övervägas mera allmänt. Publika aktiebolag, som har en webbplats, bör enligt IT-kommissionen vara skyldiga att hålla material som skall vara tillgängligt för aktieägarna enligt lagen åtkomligt på webbplatsen. Även Sveriges Aktiesparares Riksförbund har framfört liknande synpunkter; de marknadsnoterade bolagen bör vara skyldiga att ha en webbplats där den relevanta informationen tillhandahålls.
Skälen för regeringens förslag
Fullmakter
I föregående delavsnitt har vi diskuterat aktieägarnas möjlighet att utöva sin rätt vid bolagsstämman genom ombud med en skriftlig daterad fullmakt. Kommittén har föreslagit att lagen skall tillåta att en sådan fullmakt skall kunna ersättas med ett elektroniskt dokument försett med en elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Som kommittén har framhållit underlättar en sådan bestämmelse för aktieägare, som inte personligen kan delta i stämman, att närvara genom ombud. Vi ställer oss därför bakom kommitténs förslag i huvudsaken.
Lagen om kvalificerade elektroniska signaturer skiljer mellan kvalificerade, avancerade och ”enkla” elektroniska signaturer. Kommittén har föreslagit att fullmakter skall undertecknas med kvalificerad elektronisk signatur. Som vi återkommer till under rubriken Protokoll och andra handlingar anser vi dock att det bör räcka med att den elektroniska signaturen är avancerad.
Kallelse
Utvecklingen på informationsteknikens område ger anledning att diskutera i vilken utsträckning modern informationsteknik bör kunna komma till användning i fråga om kallelse till bolagsstämman. En naturlig utgångspunkt är härvid att lagen inte bör uppställa några onödiga hinder i detta hänseende.
Kallelse till bolagsstämma i ett privat aktiebolag skall enligt 9 kap. 14 § aktiebolagslagen ske på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen. Bestämmelsen lägger inte några hinder i vägen för att i ett privat bolags bolagsordning föreskriva att kallelse skall ske t.ex. genom annonsering på bolagets webbplats på Internet eller genom elektronisk post till aktieägarna. Denna ordning – som ger varje bolag möjlighet att välja det kallelsesätt som passar bolaget bäst – är enligt vår mening tillfredsställande. I några situationer – bl.a. när ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i bolagsordningen eller när bolagsstämman skall behandla en fråga om vissa mera ingripande ändringar i
bolagsordningen – kräver lagen att bolaget sänder en skriftlig kallelse till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget. Bestämmelsen torde få förstås så att kallelsen därvid måste skickas i pappersform. Vi har övervägt om också kallelser av detta slag bör kunna ske med elektronisk post eller motsvarande. Mot bakgrund av att enskilda ännu så länge inte torde bevaka sin e-post på samma sätt som sin vanliga post är vi för närvarande inte beredda att föreslå någon ändring i denna del.
Såsom vi ovan har framhållit får dock regler som är uppställda till aktieägares skydd åsidosättas om aktieägarna samtycker till det. Det innebär exempelvis att ett privat aktiebolag alltid kommer att kunna kalla till stämma genom exempelvis elektronisk post, om den berörda aktieägaren samtycker till detta.
I ett publikt aktiebolag måste kallelse ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar samt en rikstäckande dagstidning. Ingenting hindrar att bolaget tar in bestämmelser i bolagsordningen om att kallelse också skall ske genom exempelvis annonsering på bolagets webbplats. Detta förekommer redan i större bolag. Enligt vår mening är detta en bra komplettering till de i lagen angivna kallelseformerna. Vi anser dock att det för närvarande är alltför tidigt att låta annonsering på bolagets egen webbplats ersätta de nuvarande i lag föreskrivna kallelseformerna.
Föranmälan till stämma
I bolagsordningen får enligt 9 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen föreskrivas att en aktieägare får delta i bolagsstämman endast om han anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till stämman. Bestämmelsen innehåller inga begränsningar i fråga om formerna för en sådan föranmälan. En föreskrift om hur föranmälan skall göras kan tas in i bolagsordningen. Om så inte har skett, beslutar styrelsen om sättet för föranmälan i samband med kallelsen till stämman. Det står därvid styrelsen fritt att föreskriva att föranmälan kan ske inte bara genom brev utan också genom t.ex. fax eller elektronisk post, något som enligt kommittén redan förekommer i en rad bolag. Oberoende av huruvida sättet för föranmälan regleras i bolagsordningen eller bestäms i samband med kallelsen måste det för alla aktieägare vara praktiskt möjligt att göra anmälan. Eftersom man inte kan räkna med att alla aktieägare har tillgång till fax eller elektronisk post, torde det inte vara möjligt att genom föreskrifter i bolagsordningen eller kallelsen begränsa aktieägarens möjligheter att göra föranmälan genom vanligt brev.
Enligt vår mening är den nu gällande ordningen ändamålsenlig. Vi föreslår därför inte några förändringar i denna del.
Tillhandahållande av material inför stämma
I aktiebolagslagen föreskrivs på flera ställen att bolaget under angiven tid före stämma skall hålla visst material tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. Det gäller t.ex. redovisningshandlingar och revisionsberättelsen, som skall ligga till grund för fastställande av bolagets årsredovisning (se 9 kap. 16 § aktiebolagslagen). Kopior av sådana handlingar skall också genast sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Bestämmelserna medger inte att sådant material uteslutande tillhandahålls på bolagets webbplats men hindrar givetvis inte att webbplatsen används som ett komplement. Även detta förekommer redan i dag.
Det kan – såsom ett par remissinstanser har förespråkat – synas naturligt att ålägga bolagen att även tillhandahålla de relevanta handlingarna på sin webbplats. När det gäller mindre bolag torde dock, enligt vår mening, värdet av en sådan bestämmelse inte stå i proportion till besväret för bolaget. Den skulle även leda till praktiska tillämpningssvårigheter, eftersom publicering på bolagets webbplats kan medföra att uppgifterna får en mycket vid spridning samtidigt som de aktuella handlingarna kan vara av det slaget som inte bör spridas utanför aktieägarkretsen. En bestämmelse av detta slag är mera naturlig i fråga om publika aktiebolag som ju kännetecknas av att de har vänt sig till allmänheten för kapitalanskaffning. I sådana bolag är det rimligt att de aktuella handlingarna blir allmänt tillgängliga. I den s.k. Winterrapporten lämnas också förslag av detta slag. Mot bakgrund av att frågan för närvarande är föremål för diskussion inom EG och en gemensam europeisk reglering kan förväntas komma inom en nära framtid lämnar vi dock inte något förslag i denna del.
I Winterrapporten diskuteras också om bolagen skall kunna fullgöra sin nuvarande skyldighet att tillhandahålla ”hard copies” av relevanta handlingar enbart genom publicering på Internet. Enligt Winterrapporten bör dock skyldigheten att tillhandahålla papperskopior tills vidare bibehållas. Vi har ingen annan uppfattning.
Protokoll och andra handlingar
Vid bolagsstämma skall det föras protokoll (se 9 kap. 38 § aktiebolagslagen). De nuvarande bestämmelserna utgår från att protokollet förs i pappersform. Bl.a. kräver lagen att protokollet ”undertecknas” av protokollföraren. Lagen säger också att protokollet skall förvaras ”på betryggande sätt”, något som brukar anses innebära att protokollen skall bindas in eller i vart fall förvaras i låsbara pärmar med lösbladssystem. Enligt vår mening finns det inte anledning att förhindra att protokollet förs och bevaras i elektronisk form. Liksom hittills bör protokollet givetvis undertecknas av protokollförare och justeringsmän. Detta bör emellertid kunna ske genom användande av någon form av elektronisk signatur.
Den nuvarande lagen innehåller också en del andra bestämmelser som, uttryckligen eller implicit, ställer krav på undertecknande. Liknande bestämmelser kommer att behövas också i den nya lagen. Det gäller t.ex. den stiftelseurkund som skall upprättas i anslutning till bolagets bildande, olika slag av revisorsintyg i samband med bolagsbildning eller emission samt fullmakter. Kraven på undertecknande framstår i dessa fall fortfarande som befogade; genom undertecknandet åstadkommes bevisning om att handlingen härrör från den som den står som upphovsman. Också i dessa fall bör emellertid undertecknandet kunna ske med elektronisk signatur. Vi föreslår därför en generell bestämmelse om att handlingar, som enligt den nya lagen skall vara undertecknade, får undertecknas med elektronisk signatur. Bestämmelsen bör dock inte vara undantagslös. I den mån värdepapper som ett aktiebolag ger ut skall hanteras i elektro-
nisk form bör detta uteslutande ske i enlighet med bestämmelserna i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen). Bolag som inte är avstämningsbolag – och som därmed inte faller in under kontoföringslagens regler – bör därför bara kunna ge ut aktiebrev, emissionsbevis m.m. i pappersform.
En särskild fråga är vilka krav som lagen bör ställa på de elektroniska signaturer som används för undertecknande. I lagen om kvalificerad elektronisk signatur definieras bl.a. begreppen elektronisk signatur, avancerad elektronisk signatur och kvalificerad elektronisk signatur. En elektronisk signatur är enligt lagen ”data i elektronisk form som är fogade till eller logiskt knutna till andra elektroniska data och som används för att kontrollera att innehållet härrör från den som framstår som utställare och att det inte har förvanskats”. Till skillnad från avancerad elektronisk signatur är den elektroniska signaturen endast en teknisk metod och behöver inte vara knuten till en fysisk person. En avancerad elektronisk signatur utmärks däremot bl.a. av att den är knuten uteslutande till en viss fysisk person som kan identifieras genom signaturen. Därutöver måste den enligt definitionen vara knuten till andra elektroniska data på ett sådant sätt att förvanskningar av data kan upptäckas. En kvalificerad elektronisk signatur slutligen är en avancerad elektronisk signatur som är baserad på ett s.k. kvalificerat certifikat och skapad av vissa närmare angivna anordningar för signaturframställning (se 2 § lagen om kvalificerad elektronisk signatur).
Kommittén har inte funnit att tiden är mogen att i detta sammanhang tillåta elektroniska signaturer som inte är kvalificerade. Detta har motsagts av bl.a. IT-kommissionen, som, såvitt gäller fullmakter, har uttalat att det torde vara tillräckligt att bolaget i kallelsen till bolagsstämman föreskriver vilket slag av elektronisk signatur som godtas.
Vi anser inte att det är lämpligt att i lagen ställa upp det mycket höga krav på den elektroniska fullmaktens äkthet som ett krav på en kvalificerad elektronisk signatur innebär. Ett sådant krav riskerar nämligen att avsevärt begränsa bolagens och aktieägarnas möjligheter att använda sig av elektroniska dokument. Det saknas inte heller andra tekniska lösningar som ger en tillfredsställande säkerhetsnivå. Som exempel kan nämnas sådana s.k. mjuka e-legitimationer som bl.a. många banker tillhandahåller (jfr prop. 2001/02:150 s. 84). Vi föreslår därför att det i detta sammanhang inte uppställs något krav på användning av kvalificerad elektronisk signatur.
Vi anser å andra sidan inte att det är lämpligt att inte alls ställa några särskilda krav på den elektroniska signaturen. Enligt vår mening är det angeläget – inte minst för att komma tillrätta med ekonomisk brottslighet – att upphovsmannen till den elektroniska signaturen alltid kan identifieras på ett säkert sätt. Om lagen enbart kräver ”enkel” elektronisk signatur, kan en sådan identifiering inte garanteras.
En kompromiss kan synas vara att, liksom på socialförsäkringsområdet (se lagen [2004:000] om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration), uppställa ett lågt krav i lagen (”elektronisk signatur”) och sedan bemyndiga en myndighet att fastställa vad som närmare skall krävas av elektroniska signaturer m.m. Eftersom bolagsrättsliga dokument vanligen skall ges in till Bolagsverket, kan det synas naturligt att verket ges ett sådant bemyndigande. De bestämmelser som
det här är fråga om är emellertid av civilrättsligt slag och utgör en del av det regelverk som gäller för förhållandena inom bolaget och mellan aktieägarna. Någon möjlighet att bemyndiga en myndighet att meddela föreskrifter finns därmed inte. Den lösning som har valts på socialförsäkringsområdet torde alltså inte kunna användas här.
Vi anser därför att det i dessa sammanhang bör krävas avancerad elektronisk signatur.
Hänvisningar till S7-2-8
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
7.3. Bolagets ledning
Hänvisningar till S7-3
- Prop. 2005/06:140: Avsnitt 13.5
7.3.1. Allmänna överväganden
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om bolagets ledning överförs väsentligen oförändrade till den nya aktiebolagslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört eller inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Bakgrund: De regler om bolagets ledning som finns i den nuvarande aktiebolagslagen övervägdes i prop. 1997/98:99 (se s. 77–98). Reglerna fick delvis en ny utformning, bl.a. när det gäller styrelsens uppgifter och ansvar.
Huvuddragen i reglerna kan sammanfattas enligt följande. Ett aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. I ett privat bolag får dock styrelsen bestå av en eller två ledamöter, om det finns minst en suppleant. Styrelsen, som enligt huvudregeln utses av bolagsstämman, ansvarar för bolagets organisation och förvaltning. Det är styrelsen som skall se till att organisationen av bokföringen och medelsförvaltningen innefattar en betryggande kontroll. Styrelsen är vidare skyldig att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation.
Varje styrelse som har mer än en ledamot skall årligen fastställa en arbetsordning för sitt arbete. I styrelser med fler än en ledamot skall en av ledamöterna vara ordförande. Det åligger honom eller henne att leda styrelsens arbete och att bevaka att styrelsen fullgör sina uppgifter.
Om det har utsetts en verkställande direktör, har denne hand om den löpande förvaltningen. Till den löpande förvaltningen hör alla åtgärder som inte med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse.
Skälen för regeringens förslag: Kommittén har inte föreslagit några ändringar jämfört med den nuvarande aktiebolagslagen. Det har inte heller remissinstanserna gjort. Vi delar kommitténs uppfattning att de nuvarande bestämmelserna i allt väsentligt har en lämplig utformning och föreslår således att de överförs till den nya lagen utan några betydande ändringar.
I det följande redovisar vi några allmänna överväganden som har legat till grund för vårt förslag i denna del. Vi tar också upp ett par frågor som Lagrådet har väckt med anledning av lagrådsremissens förslag.
Enkla och flexibla ledningsformer
Det kan hävdas att uttryckliga regler om hur bolagets styrelse skall arbeta och hur bolaget i övrigt skall ledas inte fyller något egentligt syfte i bolag med enbart någon eller ett par aktieägare. Vi har mot den bakgrunden särskilt övervägt om det finns skäl att undanta mindre bolag från dessa regler i något eller några avseenden.
Enligt vår mening är det emellertid angeläget att det alltid går att precisera vem som är ansvarig för bolagets ledning och skötsel. Reglerna om att ett bolag skall ha en styrelse och att denna ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter (se 8 kap. 3 § aktiebolagslagen) tydliggör vem som har det yttersta ansvaret för bolaget. Regler av detta slag behövs därför också i de minsta bolagen. Det är också viktigt att det ansvariga organets beslut dokumenteras, så att det i efterhand går att fastställa vad som har beslutats. Det förutsätter att man också i enmansaktiebolag för protokoll över styrelsens beslut och bevarar dem för framtiden (jfr 8 kap.21 och 22 §§aktiebolagslagen).
Bland de nuvarande bestämmelserna finns visserligen en del regler som kan framstå som mer eller mindre betydelselösa i fåmansaktiebolag. Så kan t.ex. lagens bestämmelser om styrelsesammanträden (se t.ex. 8 kap. 15 § aktiebolagslagen) synas ha mindre betydelse i aktiebolag som har endast en aktieägare vilken samtidigt är ensam styrelseledamot. Och även när bolaget har flera styrelseledamöter kan det ibland, från ledamöternas perspektiv, framstå som onödigt att hålla sammanträden, om besluten redan i praktiken har fattats genom underhandskontakter mellan ledamöterna. Den nuvarande lagen innebär emellertid inte något absolut krav på att det i dessa fall hålls formliga styrelsesammanträden. Visserligen skall styrelsens ordförande se till att styrelsesammanträden hålls när det behövs (se 8 kap. 15 §) men om ledamöterna är ense om det, kan sammanträde hållas såväl per telefon som på annat sätt. Ett vanligt förfarande är att sammanträdet hålls per capsulam, dvs. genom att ett mötesprotokoll cirkulerar för godkännande bland styrelseledamöterna. Enligt vår uppfattning är detta ett godtagbart förfarande, under förutsättning att de fattade besluten dokumenteras på ett betryggande sätt.
Redan nuvarande bestämmelser ger alltså utrymme för flexibilitet i styrelsens arbetssätt. Vi anser därför att det på det stora hela inte finns anledning att ändra de nuvarande bestämmelserna om styrelsens arbete.
Användandet av modern teknik
I föregående avsnitt har vi bl.a. diskuterat användandet av modern teknik vid stämmans beslutsfattande. Det är naturligt att modern teknik på motsvarande sätt kan komma till användning vid styrelsens beslutsfattande och vid dokumentation av styrelsens beslut. Enligt vår mening ger redan nuvarande regelverk utrymme för detta. Så får det exempelvis anses väl förenligt med nuvarande lag att en styrelseledamot deltar i ett styrelsesammanträde genom elektronisk uppkoppling till styrelserummet, under förutsättning att han eller hon själv accepterar detta förfaringssätt.
Ekonomisk brottslighet skall stävjas
Ekonomisk brottslighet har inte sällan anknytning till verksamhet som ett aktiebolag bedriver. Som vi tidigare har uttalat är det angeläget att regelverket kring aktiebolag är utformat så att brottslighet kan förebyggas. Reglerna om bolagets ledning – tillsammans med de ansvarsregler som anknyter till dessa – är här av särskild betydelse. Exempelvis är det viktigt att det finns en klar och tydlig ansvarsfördelning inom bolagets ledning, att ledningens beslut dokumenteras och bevaras på ett tillfredsställande sätt och att ledningens åtgärder blir föremål för en ändamålsenlig revision. De ändringar i 8 kap. aktiebolagslagen som trädde ikraft den 1 januari 1999 innebar i detta avseende några förbättringar. En sådan förändring var de nya kraven på arbetsordning m.m. som innebar att styrelsens ansvar tydliggjordes. En annan betydelsefull förändring var bestämmelserna om att revisorn i vissa fall skall anmäla brottslighet inom bolaget till åklagare. Genom ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2002 skedde ytterligare förändringar i samma riktning. Bland annat kortades den tid som styrelselösa bolag har på sig för att anmäla ny styrelse. Det infördes också förbud mot s.k. målvakter i bolagets ledning.
Det är, såsom har framhållits i avsnitt 4.4, nödvändigt att fortlöpande kontrollera om det aktiebolagsrättsliga regelverket missbrukas och att, om så är fallet, vidta de åtgärder som kan stävja missbruket. Som ett led i det arbetet lämnar vi i avsnitt 7.3.2 förslag till några bestämmelser som gör det lättare att utkräva ansvar av dem som har bedrivit oseriös verksamhet i aktiebolagsform. Det kan tilläggas att det inom Regeringskansliet även pågår annat arbete som syftar till att förhindra missbruk inom associationsrätten. Som ett led i det arbetet har vi den 16 december 2004 beslutat om en proposition med några förslag till ändringar i reglerna om stiftelser.
Styrelsens huvuduppgifter
Som redan har nämnts är det styrelsen som ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Grunddragen i bestämmelserna är desamma som när 1975 års lag trädde i kraft. Bestämmelserna har dock kompletterats genom senare lagändringar. Sålunda har det – genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1999 – tillkommit bestämmelser som ålägger styrelsen att dels se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt, dels fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation (se prop. 1997/98:99 s. 78 f.). Vidare finns det sedan år 2001 en uttrycklig bestämmelse om att styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet inte kan överlåtas på någon annan. Lagrådet uttalade vid den bestämmelsens tillkomst att den endast torde ge uttryck för gällande rätt (se prop. 2000/01:150 s. 185).
Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på reglernas utformning. Reglerna synes också i praktiken ha fungerat väl, även om viss kritik har framförts i juridisk litteratur (se Båvestam, Juridisk Tidskrift 2001–02 s. 252 f.).
I lagrådsremissen föreslogs därför att de nuvarande bestämmelserna om styrelsens uppgifter överförs till den nya lagen utan några sakliga förändringar.
Lagrådet har kritiserat den föreslagna lagtexten och bl.a. uttalat att den är ägnad att skapa osäkerhet om vilka möjligheter styrelsen har att delegera uppgifter till annan. Lagrådet har därför föreslagit att bestämmelserna får en delvis ny utformning. Lagrådets förslag innebär att bestämmelsen om att styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet inte kan överlåtas på någon annan tas bort. I stället införs, enligt Lagrådets förslag, en bestämmelse om att styrelsen, när den delegerar vissa uppgifter till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till ett bolagsorgan, skall handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.
Enligt vår mening synes de förslag som Lagrådet har lämnat leda till en tydligare reglering utan att för den skull förändra rättsläget. Vi ansluter oss därför i väsentliga delar till Lagrådets förslag. Vi återkommer i författningskommentaren till lagtextens närmare avfattning.
Lagrådet har vidare efterlyst en närmare kommentar till i vad mån den ekonomiska kontrollen av bokföringen m.m. kan överlåtas på den verkställande direktören. Skall styrelsen eller någon styrelseledamot mellan de årliga revisionerna alltid själv gå in och kontrollera den verkställande direktörens förvaltning? Måste en internrevisor utses? Vi vill härvid hänvisa till vad som sades vid tillkomsten av bestämmelserna om styrelsens ansvar för den ekonomiska kontrollen, se prop. 1997/98:99 s. 206 f. Det är enligt vår mening styrelsens ansvar att det byggs upp ett system för löpande rapportering, anpassat till företagets förhållanden. Det ligger i sakens natur att ett sådant rapporteringssystem måste innehålla lämpliga kvalitetssäkringsfunktioner. I synnerhet i större bolag kan det därför vara nödvändigt att inrätta särskilda funktioner för internrevision. Om internrevisor saknas, måste styrelsen se till att en motsvarande kvalitetssäkring sker på annat sätt, i sista hand genom att styrelseledamöterna själva går in och gör fortlöpande kontroller.
Kompetensöverskridande
I 8 kap. 35 § aktiebolagslagen regleras vad som gäller om bolagets ställföreträdare överskrider sin ”behörighet” respektive ”befogenhet”. Huvudregeln är att styrelsen, den verkställande direktören och de särskilda firmatecknarna binder bolaget när de rättshandlar i bolagets namn. Från denna huvudregel görs undantag för vissa fall. Bolaget är sålunda inte bundet om ställföreträdaren har vidtagit en åtgärd som står i strid mot lagens regler om bolagsorganets ”behörighet”. Inte heller är bolaget bundet av rättshandlingar som en ställföreträdare har vidtagit om åtgärden står i strid mot någon legal ”befogenhetsinskränkning” och bolaget visar att dess motpart insåg eller bort inse att så var fallet. Dessa undantag är i sin tur förenade med vissa undantag.
Bestämmelserna har i huvudsak haft samma innebörd sedan 1975 års aktiebolagslag trädde i kraft. Med anledning av ny EG-rättslig lagstiftning fick bestämmelserna år 1994 en delvis ny utformning (se prop. 1993/94:196 s. 168 ff.). Bestämmelserna övervägdes därefter i ytterligare ett lagstiftningsärende (se prop. 1997/98:99 s. 227 f.) men ändrades inte.
Kommittén har föreslagit att bestämmelserna i oförändrat skick flyttas över till den nya lagen. Detta är också vad som föreslogs i lagrådsremissen.
Lagrådet har kritiserat bestämmelserna, framför allt användningen av begreppen behörighet och befogenhet. Enligt Lagrådet bör bestämmelserna utformas på ett nytt, mer konkret sätt. Lagrådet har därför lagt fram ett förslag till ny lydelse. Några sakliga skillnader i förhållande till gällande rätt torde inte vara åsyftade.
Det finns inte beredningsunderlag för att i detta ärende ta ställning till Lagrådets förslag. Såvitt känt har bestämmelserna i deras nuvarande lydelse inte gett upphov till några praktiska problem. De har inte heller föranlett några erinringar vid tidigare lagrådsgranskningar. Vi vidhåller därför lagrådsremissens förslag. Vi avser dock att låta se över bestämmelserna i ett senare sammanhang.
Hänvisningar till S7-3-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
7.3.2. Tillträde och avgång som styrelseledamot
Regeringens förslag: Ändringar i sammansättningen av ett aktiebolags styrelse samt beslut att utse eller entlediga verkställande direktör och särskilda firmatecknare skall få verkan tidigast från den tidpunkt då anmälan om ändringen kom in till registreringsmyndigheten.
Förslaget i Ds 2003:24: Överensstämmer med regeringens förslag (se promemorian s. 65–77). Promemorians förslag omfattar dock inte utseende och entledigande av verkställande direktör.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt promemorians förslag eller har inte haft några invändningar mot det. Sveriges advokatsamfund har avstyrkt förslaget, medan Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har varit kritiska till det och efterlyst ytterligare överväganden. Näringslivets Regelnämnd har efterlyst en beskrivning av omfattningen av det problem, som de föreslagna reglerna är tänkta att motverka. Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren – som i och för sig har godtagit förslaget – har uttalat att man på sikt bör övergå till en ordning där tillträde eller avgång som styrelseledamot får verkan vid tidpunkten för registrering. Patent- och registreringsverket och Riksskatteverket har ansett att den föreslagna ordningen även bör omfatta anmälningar om ändring avseende verkställande direktörer. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har föreslagit att Patent- och registreringsverket (Bolagsverket) skall tillhandahålla bolagen en möjlighet att genom ett elektroniskt förfarande få registreringsanmälningar registrerade omedelbart.
Bakgrund: Enligt gällande rätt får ett beslut om att utse någon till styrelseledamot eller att entlediga någon från ett sådant uppdrag rättsverkan vid den tidpunkt som sägs i beslutet eller, om någon tidpunkt inte anges där, från och med beslutet. Det ansvar och den behörighet som är knutna till uppdraget inträder respektive upphör alltså vid denna tidpunkt. Om styrelseledamoten själv avsäger sig uppdraget, inträder rättsverkan därav när avsägelsen anmäls till styrelsen. Såväl beslutet att utse styrelseledamoten som dennes avgång eller entledigande skall anmälas till Bolags-
verket för registrering. Om någon sådan anmälan inte sker, saknar detta dock betydelse för frågan om den registrerades ansvar och behörighet. I 18 kap. 3 § aktiebolagslagen finns visserligen bestämmelser om registreringens ”positiva och negativa rättsverkningar”. Dessa medför att ett bolag i viss utsträckning kan bli bundet av rättshandlingar som en entledigad men ännu inte avregistrerad företrädare vidtar. Bestämmelserna reglerar emellertid inte vilka som kan hållas ansvariga för missförhållanden med anknytning till bolaget.
Enligt en rapport från åklagarväsendet (rapport 1996:1 om bolagsplundring s. 54) är det vanligt att personer som är registrerade som styrelseledamöter i aktiebolagsregistret påstår att de i själva verket har avgått före en viss kritisk tidpunkt och att de därför inte kan göras ansvariga för de handlingar som har företagits i bolagets namn. Ibland presenteras ett förfalskat bolagsstämmo- eller styrelseprotokoll till stöd för påståendet. I rapporten föreslås, för att komma till rätta med problemet, att förändringar i kretsen av styrelseledamöter skall ges rättsverkan först i och med att uppgifterna om förändringarna registreras i aktiebolagsregistret.
Införandet av en sådan ordning som föreslogs i rapporten har diskuterats av både kommittén (SOU 1999:36) och Bulvanutredningen (SOU 1998:47). En sådan koppling skulle innebära att den som utses till styrelseledamot får den behörighet och det ansvar som följer med uppdraget först när beslutet att utse honom eller henne registreras i registret samt att han eller hon behåller sin behörighet och sitt ansvar till dess att avregistrering sker. Varken Bulvanutredningen (se SOU 1998:47 s. 63–65) eller kommittén (se SOU 1999:36 s. 83–88) ansåg dock att en sådan ordning var lämplig. Bulvanutredningen ansåg att det kunde finnas anledning att se vidare på en modell som innebär att styrelseledamots avgång förlorar sin verkan om den inte anmäls för registrering inom viss tid. Kommittén studerade den sistnämnda modellen men ansåg att inte heller den var ändamålsenlig.
Frågan behandlades sedan av regeringen i propositionen Likvidation av aktiebolag m.m. (se prop. 2000/01:150 s. 69–72). Där gjordes bedömningen att det inte borde införas regler om att en avgången styrelseledamot behåller sitt ansvar som styrelseledamot till dess att avgången har registrerats i aktiebolagsregistret. Regeringen hänvisade bl.a. till de olägenheter som sådana regler skulle föra med sig:
En sådan olägenhet är att en nyvald styrelse inte skulle kunna fatta några beslut förrän registrering har skett. Fram till registreringen – som även i normala fall kan dröja någon eller ett par veckor – skulle den gamla styrelsen fortfarande vara ensam kompetent att fatta styrelsebeslut. Särskilt problematiskt blir detta givetvis om styrelsebytet beror på att aktieägarna inte längre har förtroende för den gamla styrelsen och är angelägna att snabbt ge bolaget en ny ledning.
Det måste också beaktas att en styrelseledamot kan ha fullt legitima skäl att omedelbart lämna styrelsen. Ett särskilt tydligt exempel på detta är om den övriga styrelsen står i begrepp att fatta något lagstridigt beslut och styrelseledamoten därför inte längre anser sig kunna delta i bolagets verksamhet. I dag anses en styrelseledamot ha rätt att avgå med omedelbar verkan. En ordning av det nu diskuterade slaget skulle medföra att den faktiska avgången förskjuts några dagar eller veckor fram i tiden. Det torde visserligen vara uteslutet att den avgångne ledamoten skulle kunna hållas straffrättsligt ansvarig för de beslut som styrelsen fattar när han eller hon inte är med. Såsom regelverket i övrigt är utformat skulle den
avgångne ledamoten emellertid ändå kunna bli betalningsskyldig på grund av försummelser som egentligen är att hänföra till de kvarvarande styrelseledamöterna.
Enligt regeringen kunde det riktas invändningar även mot den modell som Bulvanutredningen hade pekat på. Regeringen förklarade dock att den avsåg att längre fram, sedan frågan hade blivit ytterligare belyst, återkomma till riksdagen med lagförslag.
Skälen för regeringens förslag Hur stort är problemet?
Näringslivets Regelnämnd har efterfrågat en beskrivning av omfattningen av de problem som påtalades i den ovannämnda promemorian 1996. Någon närmare kvantifiering av problemet har dock inte kunnat göras. Förekomsten av problemen har dock senare bekräftats av Ekobrottsmyndigheten och Riksåklagaren. Också Patent- och registreringsverket har från sitt verksamhetsområde kunnat verifiera förekomsten av problemet. Riksskatteverket har framhållit att de nu framlagda lagförslagen är av mycket stor betydelse för att komma tillrätta med svårigheter i processer om företrädaransvar och vid delgivning. Någon ytterligare kvantifiering är enligt vår mening knappast möjlig att åstadkomma; det rör sig här om oseriös verksamhet som sker i det fördolda och enbart i enstaka fall låter sig studeras. Det står under alla förhållanden klart att problemen har en sådan omfattning att särskilda lagstiftningsåtgärder är påkallade.
Hur bör problemet lösas?
Som ovan har framgått har regeringen tidigare övervägt en lösning där tillträde och avgång som styrelseledamot får verkan vid tidpunkten för registreringen. Regeringens slutsats var emellertid att denna lösning inte bör väljas. Denna bedömning har sedermera godtagits av riksdagen (se prop. 2000/01:150 s. 69 f., bet. 2001/02:LU5 och rskr. 2001/02:50). Det har inte framkommit några skäl att nu göra någon annan bedömning.
En mindre långtgående lösning är att styrelseledamotens avgång ur styrelsen liksom hittills får omedelbar rättsverkan men att denna verkan skall vara villkorad av att registreringsanmälan sker inom viss tid. I det tidigare lagstiftningsarbetet uttalades att denna modell borde övervägas vidare (se prop. 2000/01:150 s. 72). De diskussioner som Justitiedepartementet därefter har haft med bl.a. Ekobrottsmyndigheten och Patent- och registreringsverket har gett vid handen att modellen skulle ge upphov till betydande praktiska och rättsliga problem. Ett sådant problem är vad som gäller om styrelse som har avgått återinträder till följd av försummad registreringsanmälan. Skall en sådan styrelse återfå fulla befogenheter? Vad gäller beträffande den styrelse som har utsetts i den avgångna styrelsens ställe? Hur skall de rättshandlingar som har vidtagits för bolagets räkning av den nya styrelsen bedömas och som tredje man har förlitat sig på? Vår slutsats är att det inte är lämpligt att införa en ordning av detta slag.
I bet. 2001/02:LU5 (s. 8) berörs ytterligare ett alternativ, nämligen att förändringar i kretsen av styrelseledamöter får rättsverkan när förändringen anmäls för registrering i aktiebolagsregistret. En sådan ordning
skulle från ett brottsbekämpningsperspektiv innebära i princip samma fördelar som ett system där ställningen som styrelseledamot knyts till registreringen samtidigt som olägenheterna för de seriösa företagen skulle vara avsevärt mindre jämfört med det systemet. Den som har valts till ny styrelseledamot och anmält detta till registreringsmyndigheten skulle kunna träda in i sin funktion utan att behöva avvakta registreringsmyndighetens handläggning av registreringsärendet. På motsvarande sätt skulle en entledigad ledamot genom en anmälan till registreringsmyndigheten kunna säkerställa att han eller hon omgående befrias från det ansvar som följer med uppdraget. Regler av detta slag skulle inte heller ge upphov till samma tillämpningsproblem som vi har berört med avseende på den andra berörda modellen, dvs. den där verkan av beslut om tillsättande och entledigande av styrelseledamöter villkoras av att registreringsanmälan görs inom viss tid.
I lagrådsremissen föreslog vi därför den nu angivna lösningen. Lagrådet har invänt mot lagrådsremissens förslag och bl.a. menat att många seriösa styrelseledamöter, av skäl som måste godtas, inte kommer att leva upp till det handlingsmönster som förslaget anvisar. Lagrådet har vidare, med hänvisning till bestämmelsens rättsföljder, ansett att den i allt väsentligt inte bör vara tillämplig vad gäller styrelsens behörighet i fråga om beslut och rättshandlingar. Exempelvis bör, enligt Lagrådet, en nyvald styrelse genast kunna sammanträda och fatta beslut oavsett om anmälan om nyvalet inkommer några timmar senare. Lagrådet har också påpekat att förslaget innebär att en styrelseledamot som efter invalet men före registreringsanmälan har deltagit i ett ansvarsgrundande beslut inte kommer att vara ansvarig för beslutet, något som enligt Lagrådet framstår som olämpligt.
Lagrådet har skisserat några alternativa modeller till lagregler. En sådan modell är att den föreslagna lagregeln inskränks till att gälla styrelseledamotens ansvar vid påstådd avgång eller görs till en presumtion för att utträde har ägt rum först när anmälan om utträdet har kommit in till Bolagsverket. En annan modell innebär att lagrådsremissens förslag modifieras med en ventil som är tillämplig när det finns särskilda skäl att anta att en avgång har ägt rum tidigare.
Enligt vår mening innebär den lösning som föreslås i lagrådsremissen inte några svårigheter av betydelse för seriösa företagare. En anmälan till Bolagsverket kommer att kunna göras på enkelt sätt, t.ex. med fax eller e-post, och något egentligt dröjsmål mellan entledigandet/nyvalet och anmälan till Bolagsverket behöver därför inte uppstå (se vidare nedan).
Lagrådets påpekande att en nyvald styrelseledamot inte kommer att vara ansvarig för styrelsebeslut, fattade innan han eller hon har anmälts för registrering, är i och för sig riktigt. Vi delar dock inte uppfattningen att detta förhållande skulle vara olämpligt. Den ordning som föreslås i lagrådsremissen innebär att en nyvald styrelseledamot inte lagligen kan ta del i ett styrelsebeslut förrän registreringsanmälan har skett. Han eller hon bör då inte heller ha något motsvarande ansvar.
Vi är inte heller övertygade om att de alternativa åtgärder som Lagrådet har föreslagit skulle vara verkningsfulla. Såsom Lagrådet har angett torde det redan i dag gälla en presumtion för att en uppgift i aktiebolagsregistret om vilka som är styrelseledamöter i ett bolag överensstämmer med de verkliga förhållandena. Detta har inte förhindrat det missbruk av
regelverket som bl.a. Ekobrottsmyndigheten har redovisat. En regel med en ventil – alltså ett undantag från huvudregeln om att det är ändringsanmälan som är avgörande – skulle enligt vår mening ge upphov till rättsosäkerhet. För den som rättshandlar med ett bolag och därvid förlitar sig på vad aktiebolagsregistret innehåller i fråga om styrelseledamöter torde sålunda de av Lagrådet framförda lösningarna innebära en större osäkerhet än lagrådsremissens förslag. En reglering där olika regler gäller för verkan av en ledamots tillträde respektive avgång skulle bl.a. medföra en risk för att bolaget under en period får en ”dubbel uppsättning” av ansvariga styrelseledamöter.
Lagrådet har även föreslagit att det i lagen eller i lagreglerna om delgivning görs ett tillägg som klargör att reglerna om rättsverkan av registrering och kungörande skall gälla även i fråga om delgivning (jfr 18 kap. 3 § aktiebolagslagen). Så är inte fallet i dag (jfr rättsfallen NJA 1979 s. 655 och NJA 1997 s. 762 samt prop. 1993/94:196 s. 207). Vi är inte beredda att förorda en sådan lösning. Reglerna om rättsverkan av registrering och kungörande anknyter till faktorer som avtalspartens goda eller onda tro, något som medför att reglerna knappast är lämpliga i delgivningssammanhang.
Vi anser alltså att lagrådsremissens förslag inte kommer att ge upphov till några olägenheter av betydelse och vi är inte beredda att förorda Lagrådets förslag till alternativa regler. Vi föreslår därför, liksom i lagrådsremissen, att ändringar i sammansättningen av ett aktiebolags styrelse skall få verkan när förändringen anmäls för registrering i aktiebolagsregistret.
Närmare om den framtida regleringen
Av 8 kap. 36 § aktiebolagslagen följer att ett aktiebolag för registrering skall anmäla bl.a. vem som har utsetts till styrelseledamot. Närmare bestämmelser om sådana anmälningar finns i aktiebolagsförordningen (1975:1387). Av dessa framgår bl.a. att en anmälan om ändring i styrelsens sammansättning skall innehålla en kopia av protokoll eller annan handling som bestyrker val av styrelseledamot, en försäkran på heder och samvete att uppgifterna i anmälan stämmer överens med de beslut som bolaget har fattat och en handling på vilken varje ny styrelseledamot har skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, om detta inte har skett på själva anmälningshandlingen. Prövningen av registreringsanmälningar görs av Bolagsverket. Enligt 18 kap. 4 § aktiebolagslagen skall verket, om en registreringsanmälan är bristfällig, förelägga sökanden att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om verket finner att beslut som anmäls för registrering eller handling som bifogas anmälan inte har tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning. Om föreläggandet inte följs, skall verket avskriva anmälan. Om anmälan bifalls, skall verket föra in ändringen i registret och utan dröjsmål kungöra den i Post- och Inrikes Tidningar (se 18 kap. 2 §).
En reglering där rättsverkningarna av beslut om förändringar i styrelsens sammansättning knyts till tidpunkten för registreringsanmälan kan utformas antingen så att verkningarna inträder vid tidpunkten för avsänd-
andet av anmälan eller så att de inträder när anmälan har kommit in till verket. En fördel med det förra alternativet är att den nya styrelsen själv skulle råda fullt ut över den tidpunkt då dess behörighet inträder. Mot detta alternativ kan dock invändas att det kan komma att missbrukas. Det kan befaras att det på motsvarande sätt som idag skulle påstås – och åberopas någon form av ”bevis” för – att ändringsanmälan har skickats in till verket vid viss tidpunkt. På så sätt skulle bevissvårigheter av i princip samma slag som förekommer i dag kunna uppkomma.
Vi anser därför att ändringen bör få verkan först från den tidpunkt då ändringsanmälan kommer in till Bolagsverket. För att en sådan ordning skall fungera på avsett sätt krävs att verket har rutiner som innebär att inkomna ändringsanmälningar omedelbart diarieförs och att den som har gjort anmälan snabbt kan få något slags bekräftelse på att anmälan har kommit in till verket. Detta är nödvändigt för att den nya styrelsen skall kunna styrka sin behörighet gentemot tredje man. Enligt de uppgifter som har inhämtats från Bolagsverket har verket redan i dag väl fungerande rutiner för omedelbar diarieföring av inkomna handlingar. Vidare kommer det inom kort att vara möjligt för bolaget att göra den aktuella typen av ändringsanmälningar genom Bolagsverkets och Skatteverkets webbtjänst “Företagsregistrering”; den som gör anmälningen får då genom systemets försorg omedelbart en bekräftelse på både anmälans innehåll och att anmälan har mottagits. På begäran tillhandahåller verket diariebevis. Det är också möjligt att genom en särskild telefonservice få snabb bekräftelse på att en handling har kommit in till verket. Inom verket övervägs för närvarande att erbjuda servicefunktioner av detta slag via e-post. Mot denna bakgrund bedömer vi att en övergång till en ordning av det diskuterade slaget inte innebär några olägenheter av betydelse för det seriösa företagandet.
En särskild fråga är vad som skall gälla i de fall då den ändringsanmälan som har skickats in sedermera avskrivs eller av någon annan anledning inte föranleder någon ändring i registret. Anmälan kanske är ofullständig eller så har registreringsavgiften inte betalats. Samma effekt uppkommer om ingivaren återkallar sin anmälan eller om verket vid en materiell prövning konstaterar att det anmälda beslutet strider mot aktiebolagslagen eller mot någon annan författning.
En lösning är att låta beslutet om ändringen i styrelsens sammansättning förlora sin verkan om registrering inte sker. Den har emellertid nackdelar. Vi har tidigare berört problemen med en ordning där verkan av beslut om tillsättande och entledigande av styrelseledamöter villkoras av att registreringsanmälan görs inom viss tid. Liknande problem skulle uppkomma om verkan av ett till verket anmält beslut är villkorad av att registrering sker. Detta framstår därför inte som någon lämplig lösning.
Vi anser att frågan i stället bör bedömas utifrån de regler och principer som gäller i dag vid utebliven registrering. Sålunda bör brister i själva anmälan till Bolagsverket sakna betydelse för beslutets giltighet. Ett till verket anmält beslut att utse en ny styrelseledamot bör alltså vara giltigt, även om beslutet inte registreras (t.ex. därför att registreringsavgift inte har betalats). En annan sak är att registreringsförhållandena kan ha betydelse i fråga om godtrosskyddet för tredje man (se 18 kap. 3 a § aktiebolagslagen). Om registrering vägras på grund av att beslutet som sådant är felaktigt, kommer saken delvis i ett annat ljus. Som huvudregel gäller
dock i dag att även en felaktigt utsedd styrelse har behörighet och befogenhet att verka fram till dess att en ny styrelse har utsetts eller en dom varigenom styrelsen har förklarats obehörig vinner laga kraft (se Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, 1997, s. 372). Denna huvudregel bör kunna bestå även med den ordning som vi föreslår. Det torde inte krävas några nya lagregler för att åstadkomma detta.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har föreslagit att Bolagsverket skall ge bolagen möjlighet att, genom ett elektroniskt förfarande, få anmälningar registrerade omedelbart. Patent- och registreringsverket har redovisat liknande tankegångar. Vi instämmer i att modern teknik så långt möjligt bör komma till användning, både för att underlätta för bolagen och för att få till stånd snabbast möjliga hantering av registeruppgifter. Inom Regeringskansliet övervägs för närvarande, bl.a. med anledning av nya EG-rättsliga regler, formerna för elektronisk ingivning av bolagsinformation. Den reglering som vi nu föreslår lägger inte heller hinder i vägen för en ökad användning av informationsteknik.
Vilka bolagsföreträdare bör de nya bestämmelserna omfatta?
De problem som en reglering av det slag som diskuteras här tar sikte på avser primärt styrelseledamöter. Det är naturligt att reglerna omfattar denna kategori, liksom styrelsesuppleanter och särskilda firmatecknare.
Ett par remissinstanser har ansett att regler av samma slag bör införas också när det gäller den verkställande direktören. Riksskatteverket har särskilt framhållit att det har förekommit fall där det sanningslöst har påståtts att en verkställande direktör har avgått vid en viss kritisk tidpunkt och där denne därför inte har kunnat göras ansvarig. Vi föreslår mot denna bakgrund att samma regler bör gälla för verkställande direktör som för styrelseledamöter.
Det kan också anföras skäl för att motsvarande regler bör gälla även andra uppdrag inom ett bolag, t.ex. uppdrag som revisor. En fördel med det är att regelverket skulle bli mer enhetligt. Vi är dock inte beredda att på nuvarande underlag låta vårt förslag omfatta andra personer än styrelseledamöter, särskilda firmatecknare och verkställande direktörer. Frågan bör emellertid tas upp vid en kommande utvärdering av de nu föreslagna reglerna.
8. Kontrollen av aktiebolaget
Hänvisningar till S8
- Prop. 2005/06:140: Avsnitt 13.7
8.1. Revision
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om revision förs i allt väsentligt oförändrade över till den nya aktiebolagslagen.
Den fasta mandattiden för revisorer justeras så att den i vissa fall kan bestämmas till tre i stället för fyra år. När en revisors uppdrag har upphört i förtid, skall de allmänna bestämmelserna om mandattid gälla för den nya revisorn.
Den tidsfrist inom vilken styrelsen har möjlighet att vidta åtgärder i anledning av att revisorn har underrättat styrelsen om en brottsmisstanke förlängs från två till fyra veckor.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har dock även föreslagit att den s.k. släktkatalogen som avgör när en revisor är jävig på grund av släktskap begränsas till att omfatta make och sambo. Regeringens förslag om att revisors mandattid i vissa fall skall kunna bestämmas till tre år och att de allmänna bestämmelserna om mandattid skall gälla när revisorns uppdrag har upphört i förtid saknar motsvarighet i kommitténs förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte berört eller haft några invändningar mot kommitténs förslag. Vissa synpunkter i särskilda frågor har dock framförts. Revisorsnämnden och Riksskatteverket har ansett att den nuvarande släktkatalogen bör behållas. FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS har tvärtemot hävdat att bestämmelserna om revisorsjäv inte bör tas in i den nya aktiebolagslagen. FAR har efterlyst en översyn av reglerna om revisorns mandattid.
Förslaget i promemorian Några frågor om revision: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket har ansett att bestämmelsen om att revisors mandattid i vissa fall skall kunna bestämmas till tre år skall gälla endast för publika bolag. Svenska Bankföreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund, Svenska Fondhandlareföreningen och FAR har avstyrkt förslaget i den delen. FAR, liksom Svenska Revisorsamfundet SRS, har i det sammanhanget ifrågasatt om den nuvarande fyraåriga mandattiden är ändamålsenlig.
Sveriges advokatsamfund och Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett att det bör tas in bestämmelser om s.k. revisorsrotation i lagen.
Företagarnas Riksförbund, FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit att bolagen, om en tidigare revisor har avgått i förtid, skall kunna utse en ny revisor såväl för en tid om fyra år som för den tid som återstår av tidigare revisorns mandattid.
Svenska Revisorsamfundet SRS har förordat en bestämmelse om att en revisor inte skall kunna entledigas annat än om det finns skäl för det.
Bakgrund: För alla svenska aktiebolag gäller sedan gammalt att bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens förvaltning skall granskas av en eller flera revisorer. Revisionen skall utmynna i en årlig granskningsrapport, en revisionsberättelse.
Syftet med revisionen var till att börja med främst att tillgodose aktieägarnas intresse av att företagsledningen kontrollerades. Numera anses dock revisionen skydda även andra bolagets intressenter, t.ex. de anställda, borgenärerna och kapitalmarknadens aktörer.
Bestämmelserna om revision av aktiebolag fick en i väsentliga avseenden ny utformning genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1999 (se prop. 1997/98:99 s. 132–168 och bet. 1997/98:LU26). Därefter har endast vissa mindre ändringar skett i bestämmelserna. Dessa har bl.a. föranletts av tillkomsten av revisorslagen (2001:881) som reglerar bl.a. frågor om auktorisation och godkännande av revisorer.
Innehållet i aktiebolagslagens bestämmelser om revision kan sammanfattas enligt följande.
Revisorn väljs av bolagsstämman. Om bolaget skall ha flera revisorer, får det i bolagsordningen föreskrivas att en eller flera revisorer – dock inte alla – skall utses på annat sätt. Revisorn skall vara auktoriserad eller godkänd revisor. I fråga om större bolag gäller dessutom att minst en revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt en revisorsexamen. Även registrerade revisionsbolag får utses till revisor. Mandattiden för revisorn är fyra år.
Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden. I samband med revisionen skall revisorn till styrelsen och den verkställande direktören göra de påpekanden som följer av god revisionssed. Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före den bolagsstämma där redovisningen skall behandlas.
Om en revisor misstänker att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har gjort sig skyldig till vissa slag av brott, är revisorn skyldig att vidta särskilda åtgärder och skall i sista hand göra anmälan till åklagare.
Skälen för regeringens förslag
Allmänna överväganden
Som har framgått av bakgrundsavsnittet har bestämmelserna om revision nyligen ändrats. Vad kommittén har föreslagit innebär inte heller, jämfört med den nuvarande aktiebolagslagen, annat än mindre jämkningar av gällande rätt. Vi delar kommitténs uppfattning att de nuvarande bestämmelserna i allt väsentligt har en lämplig utformning och föreslår således att de förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrade.
Jäv
I den nuvarande aktiebolagslagen finns bestämmelser som hindrar den som på olika sätt står det reviderade bolaget nära från att vara revisor i bolaget (se 10 kap. 16 §). Ett förhållande som ger upphov till jäv är att revisorn är gift med eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till vissa funktionärer i bolaget eller är besvågrad med en sådan person i rätt- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon. Detsamma gäller för övrigt för lekmannarevisorer och särskilda granskare, liksom för revisorer enligt revisionslagen (1999:1079), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och stiftelselagen (1994:1220). Liknande, men något mindre omfattande, s.k. släktkataloger förekommer i fråga om låneförbudet och LEO-lagen (se avsnitten 15 och 9.5).
Kommittén har, med hänvisning till att lagens släktkataloger bör vara enhetliga, föreslagit att den släktkatalog som är knuten till revisorsjävbestämmelserna bör begränsas till att omfatta make och sambo (se SOU 2001:1 s. 330 f.). De praktiska effekterna av kommitténs förslag torde bli begränsade. Det kan nämligen antas att den prövning av obero-
endet som varje revisor är skyldig att göra enligt 21 § revisorslagen undantagslöst utmynnar i att revisorn måste avböja uppdrag som revisor i ett bolag där en nära släkting t.ex. biträder vid bolagets bokföring. På motsvarande sätt torde regleringen i 21 § revisorslagen normalt få till följd att en revisor som i dag är jävig i aktiebolagslagens bemärkelse måste avböja uppdrag som revisor i det bolaget. Om revisorn inte gör det, kan Revisorsnämnden ingripa med disciplinära åtgärder. Det kan synas tala för att man, såsom Svenska Revisorsamfundet SRS och FAR har förordat, bör gå ännu längre än kommittén och helt utmönstra reglerna om revisorsjäv.
I likhet med Revisorsnämnden och Riksskatteverket anser vi emellertid att det finns ett pedagogiskt värde i att aktiebolagslagen uttryckligen förbjuder sådana förhållanden som generellt inte kan anses godtagbara. Att aktiebolagslagen innehåller jävsregler har också av andra skäl praktiskt värde, t.ex. vad gäller möjligheten att väcka talan om klander av det bolagsstämmobeslut genom vilket revisorn har utsetts och länsstyrelsens rätt att förordna en ojävig revisor i stället för den jävige. Vi anser därför att också den nya lagen bör innehålla bestämmelser om revisorsjäv.
När det gäller ”släktkatalogens” utformning anser vi att den bör omfatta alla sådana släktförhållanden som, typiskt sett, ger anledning till att anta att revisorn inte är oberoende. Enligt vår mening innebär kommitténs förslag en alltför långtgående begränsning av jävsbestämmelserna. Vi förordar därför att den nuvarande ”släktkatalogen” överförs till den nya lagen.
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen är en revisor även jävig om han eller hon biträder vid bolagets bokföring (se 10 kap. 16 § första stycket 2 aktiebolagslagen). Det gäller även om han eller hon befattar sig med en endast begränsad del av bokföringsarbetet. En revisor är också jävig om han eller hon är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget med grundbokföringen (”byråjäv”, se 10 kap. 16 § första stycket 4 aktiebolagslagen). Byråjäv inträder inte när revisorns kollega biträder med andra slag av bokföringsåtgärder, t.ex. huvudbokföring eller upprättande av årsredovisning. I lagrådsremissen föreslog vi att bestämmelsen om byråjäv i oförändrat skick skulle föras över till den nya lagen. Lagrådet har ansett att det finns anledning till tvekan om den föreskrivna avgränsningen till den som yrkesmässigt biträder med grundbokföringen är praktiskt användbar. Vi delar i och för sig Lagrådets uppfattning. Som Lagrådet har anmärkt pågår det emellertid annat lagstiftningsarbete som tar sikte på denna fråga. Vi avser att i annat sammanhang återkomma med ett förslag till lösning.
Allmänt om mandattid
Genom de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1999 infördes en fast mandattid för revisorer (se prop. 1997/98:99 s. 140 f.). Mandattiden upphör vid slutet av den ordinarie bolagsstämman under det fjärde året efter revisorsvalet (se 10 kap. 20 § aktiebolagslagen); mandattiden kan alltså sägas vara fyraårig. Revisorn kan avgå eller entledigas under löpande mandattid men då blir särskilda regler om avgång i förtid tillämpliga och revisorn blir bl.a. skyldig att avge en särskild redogörelse till Bolagsverket.
Ett par remissinstanser har ifrågasatt om bestämmelsen om en fyraårig mandattid är ändamålsenlig. Vi anser dock att de skäl för bestämmelserna som angavs när bestämmelsen infördes – att en fyraårig mandattid bidrar till att revisorn kan inta en självständig och oberoende ställning gentemot bolaget – är minst lika bärkraftiga i dag, när frågor kring revisorns oberoende har kommit ännu mera i fokus. Vi föreslår därför att det även framöver skall finnas en bestämmelse om en i princip fyraårig mandattid.
I ett par avseenden, som vi tar upp i det följande, bör dock de nuvarande reglerna jämkas.
Mandattiden vid omval
EG-kommissionen antog i maj 2002 en rekommendation om revisorns oberoende (Europeiska kommissionens rekommendation 2002/590/EG av den 16 maj 2002 – Revisorers oberoende i EU: grundläggande principer). Rekommendationen innehåller regler som avser att trygga att revisorn har en i förhållande till det reviderade bolaget självständig ställning. Huvudsakligen tar den sikte på aktiebolag av ”allmänt intresse”. Även om den inte är direkt bindande för medlemsstaterna är det naturligt att dess regler så långt möjligt kommer till uttryck i nationell lagstiftning eller annan nationell normgivning.
I rekommendationen föreskrivs att den som är huvudansvarig för ett revisionsuppdrag i ett företag av allmänt intresse skall bytas ut inom sju år efter det att han eller hon utsetts, s.k. revisorsrotation. Den person som har bytts ut får därefter inte utses på nytt inom två år. Bestämmelsen bygger på tanken att en revisor som arbetar regelbundet och under lång tid för en och samma revisionsklient med tiden riskerar att bli alltför nära lierad med denne. EG-kommissionens förslag till ett nytt åttonde bolagsrättsligt direktiv innehåller en motsvarande regel (se artikel 40 i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning, 14590/04).
Det kan antas att sjuårsregeln kommer att få genomslag i det stora flertalet EU-stater. Enligt vår mening är det mot den bakgrunden naturligt att den tillämpas även i Sverige. Ett par remissinstanser har menat att den bör lagfästas. Vi anser dock inte att detta för närvarande är nödvändigt. Revisorer i aktiebolag står under tillsyn av Revisorsnämnden och är skyldiga att följa god revisorssed, dvs. de yrkesetiska regler som utvecklas genom bl.a. Revisorsnämndens verksamhet. Sjuårsregeln bör kunna tillämpas inom ramen för god revisorssed, såsom den utvecklas i bl.a. Revisorsnämndens tillsynsverksamhet. Detta ger dessutom bättre möjligheter att anpassa regelns tillämpning till förhållandena i det enskilda fallet, t.ex. vad gäller det reviderade bolagets storlek eller revisionsteamets sammansättning. – Om kommissionens ovannämnda förslag antas, kan det dock finnas anledning att ompröva detta ställningstagande.
Bestämmelsen om en fyraårig mandattid kan i praktiken vara svår att förena med rekommendationens regel om revisorsrotation. En strikt tillämpning av rekommendationen innebär att revisorn måste bytas ut under löpande mandattid, något som utlöser en särskild rapporteringsskyldighet (jfr nedan). Detta framstår inte som lämpligt. Samtidigt ser vi
inte något skäl att förhindra att en revisor utses för en andra mandatperiod.
Ett sätt att åstadkomma en full överensstämmelse mellan rekommendationen och lagens bestämmelse om mandattid är att i lagen ta in en bestämmelse om att den som utser revisorn, dvs. normalt bolagsstämman, vid omval av samme revisor skall kunna bestämma revisorns mandattid till tre år. Genom att besluta om en första mandattid om fyra år och en andra mandattid om tre år kan bolaget byta revisor efter sju år utan att behöva fatta ett beslut om entledigande. I promemorian har föreslagits att lagstiftningen skall utformas på detta sätt.
Några remissinstanser har avstyrkt promemorians förslag med hänvisning till att EU-kommissionen har känt till den nuvarande svenska regleringen utan att invända mot den. Vi menar dock att detta inte utgör något tillräckligt skäl för att inte anpassa den svenska regleringen av revisors mandattid till rekommendationens innehåll.
Patent- och registreringsverket har påpekat att i många bolag innehåller bolagsordningen föreskrifter om att revisorns mandattid skall vara fyra år. Verket har menat att ett genomförande av promemorians förslag kan leda till att dessa bolag måste ändra sina bolagsordningar. Det torde enligt vår bedömning i och för sig vara riktigt att om ett bolag med en sådan föreskrift i bolagsordningen vill utnyttja den i promemorian föreslagna regeln blir det tvunget att ta bort föreskriften från bolagsordningen. Det stora flertalet bolag – de som antingen inte har någon sådan föreskrift i bolagsordningen eller som inte har något behov av att begränsa revisorns mandattid – behöver emellertid inte ändra sina bolagsordningar. Vad verket uttalat utgör därför inte skäl att inte genomföra promemorians förslag.
Vi föreslår därför att den som utser revisor, dvs. normalt bolagsstämman, vid omval av samme revisor skall kunna bestämma revisorns mandattid till tre år. Genom att besluta om en första mandattid om fyra år och en andra mandattid om tre år kan bolaget byta revisor efter sju år utan att behöva fatta ett beslut om entledigande under löpande mandattid.
Den nye revisorns mandattid när en revisors uppdrag har upphört i förtid m.m.
FAR har tagit upp några situationer där den nuvarande bestämmelsen om en fyraårig mandattid enligt FAR:s mening har visat sig vara stelbent. En sådan situation är då bolaget under löpande mandattid för revisorn utser ytterligare en revisor; de båda revisorernas mandattider kommer då inte att sammanfalla. Vi anser inte att det finns tillräckliga skäl att reglera de aktuella situationerna i lagen särskilt.
En annan fråga är vad som skall gälla för den nya revisorns mandattid när den tidigare revisorns uppdrag har upphört i förtid.
Enligt 10 kap. 23 § aktiebolagslagen är styrelsen skyldig att vidta åtgärder om en revisors uppdrag upphör i förtid och det inte finns någon suppleant som kan överta uppdraget. En ny revisor skall utses ”för den återstående mandattiden”. Bestämmelsen har, läst tillsammans med 20 § i samma kapitel om mandattid, ansetts ge upphov till tolkningssvårigheter. Skall den nya revisorns mandattid vara fyra år (såsom 10 kap. 20 § före-
skriver) eller skall revisorn (såsom sägs i 10 kap. 23 §) utses enbart för den tid som återstår av den förra revisorns mandattid?
Mycket talar för att den nuvarande lagen får förstås så att det också för den nya revisorn gäller en i princip fyraårig mandattid. Det finns också en del omständigheter som talar för en sådan ordning. Skälen för att en revisor skall ha en fyraårig mandattid gör sig ju, kan det hävdas, lika starkt gällande i fråga om en revisor som träder i stället för en revisor som har avgått i förtid som i fråga om övriga revisorer. En ordning av detta slag kan emellertid leda till att, om bolaget har fler än en revisor, revisorernas mandattider kommer i otakt med varandra. Det kan inte uteslutas att det kan leda till en viss ökning av bolagets kostnader för upphandling av revisorstjänster, åtminstone för större bolag. Vidare har Svenska Kommunförbundet påpekat att den angivna ordningen kan få till följd att valen av revisor i kommunala bolag också kommer i otakt med de politiska mandatperioderna. Enligt vår mening bör därför, såsom flera remissinstans har förordat, bolaget självt kunna avgöra om den nye revisorn skall utses för en period om fyra år eller för den tid som återstår av den avgångna revisorns mandattid.
Särskilda skäl för förtida entledigande?
Svenska Revisorsamfundet SRS har menat att det bör krävas något slag av skäl för att entlediga en revisor i förtid. Frågan har varit aktuell i ett tidigare lagstiftningsärende (se prop. 1997/98:99 s. 142). Regeringen ansåg då att någon sådan bestämmelse inte borde införas. Det påpekades bl.a. att en sådan regel skulle stämma mindre väl med revisorns roll som bolagets förtroendeman. Den som innehar en förtroendeställning av det slag som en revisor innehar bör kunna entledigas när hans eller hennes uppdragsgivare inte längre hyser något förtroende för honom eller henne. Vi har samma uppfattning i dag.
Revisorns redogörelse vid förtida avgång
Enligt 10 kap. 22 § aktiebolagslagen skall en revisor vars uppdrag upphör i förtid – dvs. under löpande mandattid – genast anmäla detta till registreringsmyndigheten. I anmälan skall lämnas en redogörelse för vad revisorn har funnit vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. Den sistnämnda bestämmelsen skall ses mot bakgrund av den risk för otillbörliga påtryckningar på revisorn som det innebär att bolaget när som helst under uppdraget kan skilja denne från uppdraget. Rapporteringsskyldigheten förhindrar att bolaget genom att entlediga revisorn undertrycker den information som revisorn skulle komma att lämna i en senare revisionsberättelse. Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit att revisorn inte skall behöva lämna någon särskild redogörelse vid en förtida avgång, om avgången sker vid ordinarie bolagsstämma men före mandattidens utgång. En revisionsberättelse har då lämnats i nära samband med avgången. Ytterligare en redogörelse fyller därför, enligt samfundet, inte någon funktion.
Enligt vår mening finns det inte anledning att ändra den nuvarande ordningen. Det kan inte uteslutas att det också i den situation som samfundet har beskrivit någon gång kan vara befogat att revisorn lämnar en särskild redogörelse, t.ex. om han eller hon har gjort iakttagelser om oegentligheter inom bolaget i nära anslutning till bolagsstämman. Finns det å andra sidan ingenting att rapportera, kan redogörelsen normalt inskränkas till ett konstaterande av att det inte finns något att tillägga till vad som har sagts i revisionsberättelsen.
Revisorns tystnadsplikt enligt aktiebolagslagen och revisorslagen
Enligt 10 kap. 37 § aktiebolagslagen får revisorn inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget. Motsvarande bestämmelser om tystnadsplikt finns i flera andra associationsrättsliga lagar, t.ex. lagen om ekonomiska föreningar (se 8 kap. 16 §). I
26 § revisorslagen (2001:883) finns ytterligare bestämmelser om tystnadsplikt för revisorn. Revisorslagen gäller för samtliga revisorer som är behöriga att vara revisor i ett aktiebolag. Lagrådet har därför, i anslutning till lagrådsremissens förslag att bestämmelsen i 10 kap. 37 § aktiebolagslagen i sak oförändrad skall föras över till den nya lagen, ifrågasatt om det finns skäl att behålla bestämmelsen.
En revisorn i ett aktiebolag har alltså i dag att rätta sig efter de två nämnda lagbestämmelserna om tystnadsplikt. Som Lagrådet har varit inne på är lagbestämmelserna inte helt enhetligt utformade. Enligt revisorslagen får sålunda revisorn inte lämna upplysningar om bolaget ens om det kan ske utan skada för bolaget.
Enligt vår mening är aktiebolagslagens och revisorslagens bestämmelser om tystnadsplikt av olika karaktär och har olika syften. Till detta kommer att eventuella överträdelser av bestämmelserna har skilda rättsverkningar. Bestämmelserna i aktiebolagslagen är uppställda till bl.a. bolagets skydd. En revisor i ett aktiebolag som bryter mot tystnadsplikten enligt aktiebolagslagen kan avkrävas skadestånd enligt den lagens särskilda skadeståndsregler. Bestämmelserna i revisorslagen är först och främst av näringsrättsligt slag, yrkesetiska normer som saknar anknytande skadeståndssanktioner. Å andra sidan ger revisorslagen en möjlighet för Revisorsnämnden att tilldela revisorn disciplinära påföljder. Detta gäller även när revisorn obehörigen röjer uppgifter om bolaget sedan han eller hon har lämnat uppdraget; aktiebolagslagen är då inte tillämplig. Vi anser mot denna bakgrund att var och en av bestämmelserna har ett självständigt värde. Aktiebolagslagens bestämmelse om tystnadsplikt bör därför föras över till den nya lagen.
Revisorn skyldighet att avgå vid misstanke om brott i bolaget
Enligt 10 kap.38–40 §§aktiebolagslagen skall en revisor som finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till vissa slag av brott (t.ex. bedrägeri, förskingring, bokföringsbrott och skattebe-
drägeri) agera på visst sätt. Normalt skall styrelsen underrättas. Senast två veckor efter denna underrättelse skall revisorn avgå från sitt uppdrag samt göra en anmälan till åklagare.
Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit att revisorn skall få kvarstå som revisor även sedan han eller hon har anmält en misstanke om brott till åklagare. Skyldigheten för revisorn att avgå motiverades vid bestämmelsens tillkomst med att förutsättningarna för ett gott samarbete mellan företagsledningen och revisorn i den aktuella situationen uppenbarligen inte längre är för handen (se prop. 1997/98:99 s. 165 f.). Vi anser att detta argument fortfarande har bärkraft och är således inte beredda att ställa oss bakom samfundets förslag.
Den tid inom vilken revisorn skall avgå och göra anmälan till åklagare är, som ovan har nämnts, två veckor. Revisorn behöver dock inte avgå eller göra anmälan, om den ekonomiska skadan av det misstänka brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts eller om det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare. Bestämmelserna ger i praktiken styrelsen en frist om två veckor för att vidta åtgärder som kan minska eller undanröja de menliga verkningarna för bolaget. Kommittén har ansett att tvåveckorsfristen är alltför kort och har föreslagit att den förlängs till fyra veckor. Vi delar kommitténs uppfattning. Redan sammankallandet av ett styrelsesammanträde kan ta en stor del av den nuvarande tidsfristen i anspråk. Vi föreslår alltså att tidsfristen förlängs till fyra veckor. Att styrelsen får en något längre tid på sig att vidta adekvata åtgärder torde inte få några ogynnsamma effekter för brottsbekämpningen. Liksom tidigare bör revisorn över huvud taget inte kunna avvakta med anmälan till åklagare, om det kan antas att en underrättelse till styrelsen framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten (t.ex. vid kollusionsfara).
Övriga frågor
Av 10 kap. 31 § aktiebolagslagen framgår att revisorn är skyldig att i revisionsberättelsen anmärka om han eller hon har funnit att bolaget inte har betalat sådana skatter och avgifter som avses i 1 kap.1, 1 b och 2 §§skattebetalningslagen (1997:483) i rätt tid. Svenska Revisorsamfundet SRS har förordat att revisorn inte skall ha någon sådan skyldighet. Frågan behandlades i samband med en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2002 (se prop. 2001/02:25, s. 95–98, bet. 2001/02:SkU10, rskr. 2001/02:124). Enligt vår mening bör revisorns skyldighet i detta avseende bestå.
Enligt 10 kap. 33 a § aktiebolagslagen är revisorn vidare skyldig att skicka ett exemplar av revisionsberättelsen till Skatteverket, om revisionsberättelsen innehåller vissa slag av anmärkningar, bl.a. sådana som avses i 10 kap. 31 §. Syftet är att tillförsäkra Skatteverket en säkrare tillgång till s.k. ”orena revisionsberättelser”. Svenska Revisorsamfundet SRS har förordat att denna revisorns skyldighet tas bort. Samfundet har i stället föreslagit att Patent- och registreringsverket (Bolagsverket), sedan myndigheten har mottagit en oren revisionsberättelse från bolaget, sänder den vidare till Skatteverket. Vi konstaterar att med en sådan ordning blir Skatteverkets tillgång till de orena revisionsberättelserna beroende av att
bolagen skickar in revisionsberättelserna till Bolagsverket i föreskriven tid. I de fall revisionsberättelserna innehåller anmärkningar av det aktuella slaget finns det emellertid uppenbarligen en särskild risk för att så inte sker. Vi är därför inte beredda att ansluta oss till samfundets förslag.
8.2. Allmän och särskild granskning
Regeringens förslag: Liksom hittills skall aktiebolagslagen innehålla bestämmelser om allmän och särskild granskning. Personer som utför allmän granskning skall även i fortsättningen benämnas ”lekmannarevisorer”.
Kommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 255–257). Kommittén har dock i stället för benämningen ”lekmannarevisor” föreslagit ”allmän granskare”.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört eller haft några invändningar om reglerna om allmän och särskild granskning i allmänhet. Näringslivets Nämnd för regelgranskning NNR har dock ifrågasatt om regelverket behöver vara så omfattande som det kommittén föreslår. Beträffande beteckningen på det bolagsorgan som hittills har kallats för ”lekmannarevisor” har flertalet remissinstanser tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, STAREV (samarbetsorgan för kommuner och landsting med egna revisionskontor) och tre av de kommuner som har yttrat sig har dock avstyrkt förslaget och framfört alternativen ”förtroenderevisor” eller ”förtroendevald revisor”. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har ansett att ”lekmannarevisor” är en bra term.
Förslaget i Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss 2004-02-09: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag. I utkastet föreslås dock benämningarna ”verksamhetsgranskning” och ”verksamhetsgranskare” i stället för ”allmän granskning” respektive ”lekmannarevisor”.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot förslaget i utkastet. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har dock ansett att om benämningen lekmannarevisor ändras, bör ”förtroendevald revisor” väljas. Även Landstingsrevisorerna i Stockholms läns landsting har avstyrkt förslaget benämningen ”verksamhetsgranskare”. FAR har uttalat att också bolagets valde revisor granskar bolagets verksamhet och de benämningar som föreslås i utkastet därför kan ge upphov till missförstånd.
Skälen för regeringens förslag
Reglerna om allmän och särskild granskning
I den nuvarande aktiebolagslagen finns regler som gör det möjligt att utse personer med uppgift att göra en allmän granskning av bolagets verksamhet utöver den lagstadgade revisionen. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1999 (se prop. 1997/98:99 s. 170–184, bet. 1997/98:LU26 s. 23– 26). Lagen innehåller också bestämmelser om särskild granskning av
bolagets förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget. Den allmänna granskningen sker fortlöpande och har i väsentliga avseenden samma karaktär som revisionen men den utförs av någon som inte behöver ha den formella kompetens som en revisor måste ha. Detta slag av granskning har särskild betydelse i offentligägda bolag, främst kommunala bolag, där den utgör ett väsentligt inslag i det svenska systemet för insyn och kontroll av offentligt bedriven verksamhet. Särskild granskning är en åtgärd av mera extraordinär natur, avsedd att användas för att undersöka mera avgränsade förhållanden. Sådan granskning torde ha särskild betydelse för skyddet av minoritetsaktieägares rätt.
Reglerna om allmän och särskild granskning fyller enligt vår mening alltjämt viktiga funktioner (se a. prop. s. 171 och 185). Det kan noteras att reglerna om särskild granskning tycks stå väl i samklang med den internationella utvecklingen. I den rapport som den av EG-kommissionen tillsatta Wintergruppen har avgett förordas bestämmelser om ”special investigation rights”. Vi föreslår därför att de nuvarande reglerna om allmän och särskild granskning förs över till den nya lagen.
I den nuvarande aktiebolagslagen regleras i dag allmän granskning i 20 paragrafer. En remissinstans har, med hänvisning till att granskningen sker på frivillig grund, satt i fråga om regelverket behöver vara så omfattande. Enligt vår uppfattning är dock de nuvarande bestämmelserna – som reglerar sådant som granskningens innehåll, hur resultatet av granskningen skall redovisas, vilka skyldigheter övriga bolagsorgan har gentemot granskaren (lekmannarevisorn) samt utseende av granskaren – motiverade. Ett upphävande av den ena eller den andra av dessa bestämmelser är enbart ägnad att leda till osäkerhet om vad som gäller i det berörda avseendet. Detta gagnar inte en effektiv granskning. Vi anser därför att det saknas anledning att korta ner regleringen.
Om benämningen på den person som utför allmän granskning
Såsom har framgått ovan har reglerna om allmän granskning tillkommit förhållandevis nyligen. En kontroversiell fråga vid reglernas tillkomst var vad det nya slaget av granskare skulle kallas. I promemorian som låg till grund för propositionen, Ds 1996:65, förordades benämningen ”förtroenderevisor” (se s. 49 f.). Efter remisskritik föreslog regeringen i stället benämningen ”lekmannarevisor”.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag uttalade lagutskottet följande (bet. 1997/98:LU26).
Ordet ”lekman” för tankarna till en person som inte är fackman och saknar erforderliga kunskaper för sina uppgifter. Med beaktande av vad som i propositionen redovisats beträffande lekmannarevisorns uppgifter (…) anser utskottet att en sådan revisor otvivelaktigt måste ha gedigna fackkunskaper på en mängd olika områden, särskilt när det gäller aktiebolagsrätt och ekonomi. Benämningen lekmannarevisor är därför inte lyckad och kan t.o.m. leda till felaktiga slutsatser beträffande vikten av den granskning som en sådan revisor utför. Enligt utskottets mening är emellertid den i motionen föreslagna benämningen förtroenderevisor inte heller lämplig. Ordet ”förtroende” för tankarna till förtroendevalda. Benämningen förtroenderevisor kan också, såsom några av remissinstanserna varit inne på, antyda att auktoriserade och godkända revisorer skulle sakna aktieägarnas för-
troende. Även med tanke på att en lekmannarevisor skall kunna utses också i andra aktiebolag än kommunala anser utskottet också av den anledningen att begreppet förtroenderevisor inte bör komma i fråga. Enligt utskottets mening bör regeringen i det fortsatta arbetet med anledning av Aktiebolagskommitténs återstående betänkanden överväga en annan benämning på den person som skall utföra den granskning som anges i 11 kap. aktiebolagslagen.
Även konstitutionsutskottet uttalade att benämningen lekmannarevisor inte är lyckad (bet. 1998/99:KU30). Sedan lagstiftningen har trätt i kraft har liknande synpunkter förts fram i brev till Justitiedepartementet från lekmannarevisorer i kommunala aktiebolag (Ju 2000/5171, 5672).
Benämningen på den person som utför granskningen bör givetvis återspegla den funktion och betydelse som personen har i bolaget, även hos dem som annars inte är förtrogna med bolagsrätt. Såsom lagutskottet påpekat kan benämningen ”lekmannarevisor” ge en felaktig bild av den kompetens som fordras för att fullgöra granskningen. Det finns därför skäl att överväga om det i den nya lagen bör användas en annan benämning för de personer som utför den allmänna granskningen.
Kommittén har föreslagit benämningen ”allmän granskare”. Det är en benämning som ansluter till den benämning som redan är etablerad i lagtexten, ”allmän granskning”. Några remissinstanser har dock kritiserat benämningen under hänvisning till att den är alltför intetsägande. Vi har viss förståelse för denna kritik och vill därför inte förorda kommitténs förslag.
Några remissinstanser, framför allt företrädare för kommunala intressen, har föreslagit benämningarna ”förtroenderevisor” eller ”förtroendevald revisor”. Dessa ord har den fördelen att de ger relevanta associationer till de uppgifter som lekmannarevisorerna har i kommunala bolag. Såsom påpekades av såväl lagutskottet som flera remissinstanser i 1998 års lagstiftningsärende är emellertid benämningar där ordet ”förtroende” ingår mindre lämpliga. Vi anser att invändningarna har samma bärkraft i dag. Det finns också en risk för att detta slag av granskare förväxlas med bolagets revisorer. Vi är därför inte beredda att förorda ”förtroenderevisor” eller ”förtroendevald revisor”.
I Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss 2004-02-09 har föreslagits benämningen ”verksamhetsgranskare”. Bl.a. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har motsatt sig även detta förslag. Förbunden har därvid uppgett att benämningen lekmannarevisor nu har börjat vinna acceptans i kommunala sammanhang. Om benämningen nu skall ändras måste det därför, enligt förbunden, finnas så goda skäl för detta att den nya benämningen framstår som klart bättre än den gamla; så är inte fallet beträffande ”verksamhetsgranskare”.
Enligt vår mening är det svårt att finna någon benämning på den person som utför allmän granskning mot vilken det inte kan riktas några slag av invändningar. Vad Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har erfarit om den acceptans som benämningen lekmannarevisor numera har fått inom den kommunala sektorn får anses innebära att tidigare invändningar mot den benämningen har minskat i betydelse. Vi förordar därför att benämningen lekmannarevisor behålls.
9.1. Allmänt om ökning av aktiekapitalet
9.1.1. Frågor som aktualiseras vid ökning av aktiekapitalet
Kreditgivare kräver ofta att ett bolag har en viss balans mellan främmande (upplånat) kapital och eget kapital. För att ett bolag skall kunna låna pengar är det därför ofta nödvändigt att bolagets eget kapital är av en viss storlek. För ett bolag som expanderar kan det visa sig att det aktiekapital som har fastställts vid bolagets bildande är otillräckligt. I bl.a. sådana situationer kan det uppkomma ett behov av att öka aktiekapitalet. Ökning av aktiekapitalet kan användas också som ett sätt att skaffa ytterligare rörelsekapital.
Regler om ökning av aktiekapitalet finns i 4 och 5 kap. i den nuvarande aktiebolagslagen. I 4 kap. regleras ökning av aktiekapitalet genom nyemission och fondemission. 5 kap. innehåller bestämmelser om ökning av aktiekapitalet genom utgivning av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.
Vid ökning av aktiekapitalet aktualiseras många av de frågor som vi tidigare har berört när det gäller bolagets bildande. Sålunda är frågan om hur man säkerställer att bolaget verkligen tillförs medel som svarar mot aktiekapitalet av central betydelse även i samband med en ökning av aktiekapitalet. Som vi tidigare har varit inne på ligger det såväl i borgenärernas som i aktieägarnas intresse att regelsystemet erbjuder garantier för att bolagets registrerade aktiekapital motsvaras av tillgångar som faktiskt har kommit bolaget till godo. Det krävs därför särskilda regler av delvis samma slag som vid aktiebolags bildande.
En annan viktig fråga handlar om vem som skall ha rätt till de nya aktier som ges ut i samband med ökningen av aktiekapitalet. Utgivandet av nya aktier kan få konsekvenser för de befintliga aktiernas värde och för de tidigare aktieägarnas ställning i bolaget. Det är därför nödvändigt att de befintliga aktieägarnas intressen skyddas på ett ändamålsenligt sätt. Av särskild betydelse i detta hänseende är reglerna om aktieägarnas företrädesrätt till nyemitterade aktier. Dessa regler innefattar flera problem och svåra avvägningar. Som exempel kan nämnas de problem som kan aktualiseras i de fall då det finns aktier av olika slag i bolaget.
I de följande avsnitten kommer vi att behandla ovan nämnda frågor och andra frågor som har att göra med ökning av aktiekapitalet.
9.1.2. Metoder för ökning av aktiekapitalet
Regeringens förslag: Ett aktiebolag skall kunna öka sitt aktiekapital genom fondemission. En fondemission skall ske genom att aktiekapitalet tillförs belopp som hämtas från fritt eget kapital, reservfond eller uppskrivningsfond eller genom att värdet av en anläggningstillgång skrivs upp. Det skall vara möjligt men inte nödvändigt att ge ut nya aktier i samband med en fondemission.
Aktiekapitalet skall också kunna ökas genom tillskott från aktieägare eller andra. Detta skall kunna ske genom att
– bolaget ger ut nya aktier mot omedelbar betalning (nyemission),
– innehavare av teckningsoptioner, som bolaget har gett ut, tecknar aktier i bolaget mot betalning, eller
– innehavare av konvertibler, som bolaget har gett ut, byter ut konvertiblerna mot aktier i bolaget.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 214 f.). Kommittén har dock förordat termen ”tillskottsemission” för sådan ökning av aktiekapitalet som inte utgör fondemission.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ifrågasatt begreppet ”tillskottsemission”.
Bakgrund: Enligt den nuvarande aktiebolagslagen kan aktiekapitalet ökas på fyra sätt. Ett sådant sätt är fondemission. Kännetecknande för en fondemission är att ökningen sker utan tillskott från aktieägarna. Aktiekapitalökningen sker i stället genom överföring från andra poster under rubriken Eget kapital i balansräkningen eller genom uppskrivning av värdet på anläggningstillgångar. I det senare fallet ställs skillnaden mellan det gamla och det nya värdet (uppräkningsbeloppet) på balansräkningens tillgångssida mot en motsvarande ökning av aktiekapitalets storlek på balansräkningens passivsida. En fondemission kan ske med eller utan utgivande av nya aktier. Om några nya aktier inte ges ut, skrivs det nominella värdet av bolagets aktier upp med ett belopp som sammanlagt svarar mot ökningen av aktiekapitalet. I annat fall utfärdas nya aktier med ett motsvarande sammanlagt nominellt värde.
Gemensamt för de tre övriga sätten att öka aktiekapitalet är att de sker genom tillskott från befintliga eller blivande aktieägare. Ett sätt är nyemission¸ dvs. bolaget ger ut nya aktier, varvid betalningen för de nya aktierna helt eller delvis tillförs aktiekapitalet. Ett annat sätt är emission av konvertibla skuldebrev med därpå följande konvertering av en skuld till aktiekapital. Det innebär att bolaget ger ut skuldförbindelser med vilka det följer en rätt för innehavaren att längre fram byta ut skuldförbindelsen mot aktien. När det sker ett sådant utbyte (konvertering), överförs bolagets skuld till aktiekapitalet. Det tredje sättet att öka aktiekapitalet är att bolaget ger ut skuldförbindelser till vilka är knutna optioner att teckna aktier i bolaget; ökningen av aktiekapitalet sker då i samband med att innehavaren av optionen utnyttjar sin teckningsrätt.
Skälen för regeringens förslag: En ökning av bolagets aktiekapital ger upphov till en mängd frågor, inte minst vad gäller rätten till de nya aktier som ges ut i samband med ökningen. Det är därför nödvändigt att i aktiebolagslagen ha regler om hur ökning av aktiekapitalet skall gå till. Enligt vår uppfattning bör de ökningsmetoder som gäller i dag behållas. Vi återkommer senare till vad som närmare bör gälla beträffande respektive metod.
I den nuvarande aktiebolagslagen behandlas ökningsmetoderna på så sätt att fond- och nyemission regleras i ett kapitel (4 kap.) medan emission av konvertibler och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning behandlas i ett annat (5 kap.). Bestämmelserna i 5 kap. återfanns ursprungligen i en särskild lag om konvertibla skuldebrev m.m. men fördes sedermera väsentligen oförändrade över till aktiebolagslagen. Såsom kommittén har påtalat bär emissionskapitlen spår av att ha
kommit till vid olika tidpunkter. Det finns bl.a. mot den bakgrunden anledning att se över systematiken och terminologin i regelsystemet.
Kommittén har föreslagit en ny systematisk uppdelning av reglerna och vissa terminologiska nyheter. Enligt kommitténs förslag bör systematiken utgå från skillnaden mellan sådan kapitalökning som sker utan kapitaltillskott utifrån och övriga metoder för kapitalökning. I gällande rätt betecknas den förstnämnda formen för ökning av aktiekapitalet ”fondemission”, medan de andra formerna ofta identifieras med hjälp av de värdepapper som emitteras som ett led i aktiekapitalökningen (”nyemission av aktier”, ”emission av konvertibla skuldebrev” etc.). Kommittén har föreslagit att begreppet ”fondemission” behålls. För övriga slag av ökning av aktiekapitalet har kommittén föreslagit ett nytt samlingsbegrepp, ”tillskottsemission”
I doktrinen har begreppet ”fondemission” ifrågasatts (se Lindskog i Juridisk tidskrift 2000-01 s. 856). Det har påpekats att denna metod för ökning av aktiekapitalet inte förutsätter att nya aktier ges ut och att det därför är missvisande att tala om emission.
Vi anser att övervägande skäl talar för att behålla det vedertagna begreppet ”fondemission” och att även i fortsättningen låta det omfatta också de fall då några nya aktier inte ges ut. Däremot är vi inte beredda att förorda det samlingsbegrepp som kommittén har föreslagit för övriga slag av ökning av aktiekapitalet, tillskottsemission. Visserligen innebär dessa slag av ökning av aktiekapitalet alltid att bolaget tillförs kapital utifrån och att bolaget samtidigt ger ut nya aktier. Inom ramen för förfarandet kommer bolaget emellertid också att kunna ge ut andra värdepapper – teckningsoptioner och konvertibler – och det finns därför en risk att det av kommittén föreslagna begreppet kommer att uppfattas som en beteckning på dessa emissioner och inte som en beteckning på sättet att öka aktiekapitalet. Enligt vår uppfattning behövs det inte heller något samlingsbegrepp. Den bedömningen sammanhänger med det förslag till lagtext som vi lägger fram; medan kommittén har föreslagit att de tre formerna av ”tillskottsemission” skall behandlas i ett gemensamt kapitel i den nya lagen, föreslår vi att de tre formerna lagtekniskt behandlas var och en för sig (se vidare nedan). De tre regelverken bör emellertid bygga på en gemensam systematisk grund.
En annan terminologisk fråga gäller benämningen på sådana skuldebrev som kan konverteras till aktier. I den nuvarande aktiebolagslagen används begreppet ”konvertibla skuldebrev”. Kommittén har föreslagit att detta begrepp ersätts med ”konvertibler”. Vidare har kommittén föreslagit att ”optionsrätt till nyteckning” fortsättningsvis benämns ”teckningsoption”. De begrepp som kommittén har föreslagit torde redan i dag vara väl så vanliga som de begrepp som används i lagtexten. Mot den bakgrunden anser vi att det i denna del är lämpligt att i den nya lagen övergå till den terminologi som kommittén har föreslagit.
Som redan har nämnts behandlas ökningsmetoderna i den nuvarande aktiebolagslagen på så sätt att fond- och nyemission regleras i ett kapitel (4 kap.) medan emission av konvertibler och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning behandlas i ett annat (5 kap.). Kommittén har föreslagit en annan disposition; ett kapitel med allmänna bestämmelser följt av ett kapitel om fondemission och ett kapitel om övriga metoder för kapitalökning (”tillskottsemission”). Det sistnämnda kapitlet i kom-
mitténs förslag innehåller dels gemensamma bestämmelser för samtliga ökningsmetoder som regleras i kapitlet, dels särskilda bestämmelser för respektive ökningsmetod.
Som vi redan har uttalat delar vi i princip kommitténs uppfattning att bestämmelserna om de ökningsmetoder som ryms inom kommitténs samlingsbegrepp ”tillskottsemission” bör vila på en gemensam systematisk grund. Samtidigt står det klart att bestämmelsernas närmare innebörd och utformning måste skilja sig åt i olika avseenden beroende på vilken ökningsmetod det är fråga om. Enligt vår uppfattning finns det därför nackdelar med den lagtekniska lösning som kommittén har valt. Från ett användarperspektiv torde det vara bättre att reglerna om de olika emissionstyperna hålls isär i separata kapitel.
Vi föreslår därför att reglerna om ökning av aktiekapitalet disponeras på följande sätt:
– ett kapitel med allmänna bestämmelser om ökning av aktiekapitalet och upptagande av vissa lån,
– ett kapitel om fondemission, – ett kapitel om nyemission av aktier, – ett kapitel om emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier,
– ett kapitel om emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier, samt
– ett kapitel med särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m.
9.1.3. Företrädesrätt
Regeringens förslag: Befintliga aktieägare skall som huvudregel ha företrädesrätt till de nya aktier som ges ut i samband med ökning av aktiekapitalet.
Kommittén förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 242 f. och 353).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: En central fråga vid ökning av aktiekapitalet är vem som skall ha rätt till nya aktier som ges ut i samband med ökningen. De nuvarande bestämmelserna bygger på principen att de befintliga aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna och att aktierna skall fördelas bland dem i förhållande till det antal aktier de sedan tidigare äger (jfr 4 kap. 2 § aktiebolagslagen). De bestämmelser som kommittén har föreslagit bygger på samma princip.
När det gäller fondemission ligger det enligt vår uppfattning närmast i sakens natur att de befintliga aktieägarna skall ha rätt till de nya aktier som ges ut vid emissionen. Som vi tidigare har varit inne på kännetecknas en fondemission av att aktiekapitalet ökas utan att bolaget tillförs något kapital utifrån. Ökningen sker i stället genom bokföringsmässiga åtgärder. Sålunda innebär en fondemission i realiteten enbart att bolagets eget kapital fördelas på fler aktier än tidigare eller – om några nya aktier inte ges ut – att varje akties bokföringsmässiga värde höjs. Det är mot
den bakgrunden naturligt att nya aktier som ges ut i samband med en fondemission skall tillfalla dem som sedan tidigare äger aktier i bolaget. Det är vidare rimligt att dessa aktier normalt skall fördelas mellan aktieägarna i proportion till det antal aktier som de tidigare äger i bolaget.
Även när det gäller övriga former för ökning av aktiekapitalet talar enligt vår uppfattning goda skäl för att de nya aktierna i första hand skall tillkomma de befintliga aktieägarna. På så sätt ges dessa möjlighet att säkerställa att deras aktieinnehav är förhållandevis lika stort efter emissionen som före denna. Härmed skapas vissa garantier för att reglerna om nyemission inte utnyttjas för att på ett otillbörligt sätt rubba maktstrukturerna i ett bolag. Aktieägarnas företrädesrätt innebär också att alla aktieägare ges lika möjligheter att utnyttja den förmån som ligger i att teckningskursen kan vara särskilt fördelaktig. Företrädesrätten kan således sägas vara ett utflöde ur likhetsprincipen.
Vi anser alltså att de skäl som bär upp den nuvarande huvudregeln fortfarande är bärkraftiga och att den nya lagen bör innehålla en likadan regel. Liksom hittills bör aktieägarnas företrädesrätt omfatta även emission av teckningsoptioner och konvertibler (jfr 5 kap. 2 § aktiebolagslagen). Vi återkommer i avsnitt 9.2.1 och 9.3.1 samt i författningskommentaren till hur bestämmelserna närmare bör vara utformade och vilka undantag från huvudregeln som bör finnas.
9.1.4. Beslutsordning
Regeringens förslag: Beslut om ökning av aktiekapitalet skall enligt huvudregeln fattas av bolagsstämman. Styrelsen skall dock kunna fatta beslut om nyemission av aktier samt om emission av teckningsoptioner eller konvertibler med stöd av stämmans bemyndigande eller under förutsättning att stämman i efterhand godkänner beslutet. I samband med emissionsbeslutet skall stämman kunna bemyndiga styrelsen att besluta om ökningsbeloppet och om vissa andra villkor för emissionen.
Beslut om ökning av aktiekapitalet skall inte få fattas förrän bolaget har registrerats.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att beslut om ökning av aktiekapitalet skall få fattas utan hinder av att bolaget inte har registrerats (SOU 1997:22 s. 339 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Beslut om ökning av aktiekapitalet fattas enligt gällande rätt av bolagsstämman. Detta är enligt vår uppfattning en rimlig ordning. Beslutet kan få stora konsekvenser såväl när det gäller maktförhållandena i bolaget som när det gäller aktiernas ekonomiska värde. Det är därför naturligt att beslutanderätten ligger hos bolagets ägare. I vissa fall kan det dock vara förenat med olägenheter att hänskjuta en fråga av detta slag till stämmobeslut. I stora bolag kan det exempelvis vara svårt att tillräckligt snabbt sammankalla en extra bolagsstämma. Vidare kan den publicitet som följer med en stämma ibland äventyra syftet med kapitalökningen.
För att undvika problem av detta slag medger den nuvarande aktiebolagslagen att styrelsen under vissa förutsättningar fattar beslut om emission (se 4 kap. 14 och 15 §§ samt 5 kap. 8 och 9 §§). Sålunda kan styrelsen besluta om nyemission eller emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt om bolagsstämman antingen i förväg har gett sitt bemyndigande eller om den i efterhand godkänner emissionen. Möjligheten för styrelsen att på detta sätt besluta om emissioner fyller ett stort praktiskt behov. I samband med ett företagsköp är det inte sällan nödvändigt med ett snabbt beslut om emission av nya aktier som kan användas till betalning av det företag som skall köpas. I sådana och liknande fall kan bolagsstämmans beslut ofta inte avvaktas. Kommittén har mot den bakgrunden ansett att samma möjligheter till styrelsebeslut bör finnas i den nya lagen. Vi delar kommitténs uppfattning. Vi återkommer i författningskommentaren till vilka närmare krav som bör ställas på styrelsens beslut i dessa fall och till hur förfarandet för sådant beslutsfattande närmare bör vara utformat.
Något motsvarande behov av att överlämna viss beslutanderätt till styrelsen föreligger inte vid fondemission. Beslut om fondemission bör därför, liksom hittills, kunna fattas endast av bolagsstämman.
Enligt 5 kap. 4 § fjärde stycket aktiebolagslagen kan stämman i samband med ett beslut om emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt lämna bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckningen påbörjas bestämma bl.a. emissionens belopp och emissionskursen. Möjligheten att lämna sådant bemyndigande gäller endast i de fall då skuldebreven skall bli föremål för handel vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Syftet med bestämmelsen är att de närmare villkoren för emissionen skall kunna bestämmas i så nära anslutning till teckningsperioden som möjligt. På så sätt kan nödvändig hänsyn tas till bl.a. aktiekursens och räntelägets utveckling under tiden efter att emissionsbeslutet fattats. Enligt vår uppfattning bör denna möjlighet finnas även i fortsättningen. Liksom kommittén anser vi vidare att motsvarande möjlighet bör finns när det gäller nyemission av aktier. Även i de fallen kan det ofta vara angeläget för bolaget att på grund av marknadsläget kunna skjuta upp beslut till ett så sent skede som möjligt. Vi föreslår därför att möjligheten att uppdra åt styrelsen att fastställa vissa villkor för emissionen skall gälla såväl vid nyemission av aktier som vid sådan aktiekapitalökning som föregås av emission av teckningsoptioner eller konvertibler.
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen (se 4 kap. 1 § andra stycket) får beslut om ny- eller fondemission inte fattas förrän bolaget har blivit registrerat. Kommittén har ansett att denna begränsning bör tas bort. Vi delar inte den uppfattningen. Det kan leda till oklarheter och praktiska olägenheter om bolaget tillåts öka aktiekapitalet före registreringen. Såvitt vi kan bedöma finns det inte heller något påtagligt behov av en sådan möjlighet. Vi föreslår därför att det även i den nya lagen föreskrivs att beslut om emission får fattas först sedan bolaget har blivit registrerat.
9.2. Fondemission
9.2.1. Rätt till fondaktier
Regeringens förslag: Vid fondemission där nya aktier (fondaktier) ges ut skall aktieägarna enligt huvudregeln ha rätt till dessa aktier i förhållande till det antal aktier som de tidigare äger.
Om bolaget har aktier av olika slag som skiljer sig åt i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, skall aktieägarna ha rätt till fondaktier enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen. Finns det aktier av olika slag utan sådan skillnad, skall fondaktierna ges ut i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare. De gamla aktierna skall då ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till den andel av aktiekapitalet som de representerar.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 342 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare har konstaterat (se avsnitt 9.1.3) bör nya aktier som ges ut i samband med en fondemission tillfalla dem som sedan tidigare äger aktier i bolaget. Liksom hittills bör aktierna därvid normalt fördelas mellan aktieägarna i proportion till det antal aktier som de tidigare äger i bolaget. I den nuvarande aktiebolagslagen görs emellertid vissa undantag från huvudregeln. Undantagen gäller när det i bolaget finns aktier av olika slag. Om aktieslagen skiljer sig åt i fråga om röstvärde eller i fråga om ekonomiska rättigheter, skall frågan om rätt till nya aktier vid fondemission regleras i bolagsordningen (jfr avsnitt 6.1). Om skillnaderna mellan aktieslagen är av det senare slaget, har aktieägarna stor frihet att reglera frågan på ett sätt som de finner lämpligt. Om skillnaderna mellan aktieslagen gäller endast röstvärdet, är friheten inte lika stor. I sådana fall har det ansetts att bolaget bör vara skyldigt att ge ut och fördela de nya aktierna så att innehavare av varje aktieslag efter en fondemission kan bibehålla sin andel i bolagets aktier och röster (se prop. 1993/94:196 s. 113). I dessa fall skall därför nya aktier ges ut i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare och fördelningen av de nya aktierna skall ske i proportion till aktieägarnas andel i aktiekapitalet inom respektive aktieslag.
Enligt vår uppfattning framstår den beskrivna ordningen som lämplig. Om det finns olika slag av aktier som skiljer sig åt i fråga om rätten till andel i bolagets tillgångar och vinst, bör sålunda frågan om företrädesrätt liksom hittills regleras i bolagsordningen. Aktieägarna bör därvid kunna reglera frågan på det sätt de finner lämpligt. Också reglerna om företrädesrätten när skillnaden mellan aktieslagen är enbart av annat slag (t.ex. röstvärde) bör väsentligen bestå. Såsom kommittén har konstaterat är det emellertid tveksamt om principen om proportionell fördelning inom varje aktieslag i bolag med aktieslag som skiljer sig åt endast i fråga om röstvärdet kommer till tydligt uttryck i den nuvarande lagtexten. I förtydligande syfte föreslår vi att en uttrycklig regel om rätten till nya aktier vid fondemission tas in i den nya lagen; någon skyldighet att i detta fall
reglera frågan i bolagsordningen bör alltså inte längre finnas. I likhet med kommittén anser vi att den nya regeln bör omfatta alla bolag som har olika aktieslag som skiljer sig åt på andra sätt än i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst.
Lagrådet har menat att de föreslagna bestämmelserna om rätt till fondaktier gör det möjligt att fördela vinst på annat sätt än vad som hade varit möjlig vid vanlig vinstutdelning. Lagrådet nämner som exempel det fallet att fondaktierna endast skall vara av det röststarka (eller det röstsvaga) slaget. Vid en sådan fondemission skall fondaktierna – enligt såväl förslaget som gällande rätt – fördelas enligt huvudregeln, nämligen mellan samtliga aktieägare i förhållande till deras tidigare aktieinnehav. För vår del kan vi inte se att en sådan fondemission innebär någon avvikelse från den likhetsprincip som gäller vid bl.a. vinstutdelning. Vad Lagrådet har uttalat i denna del föranleder därför inte någon ändring i vårt förslag.
9.2.2. Förslag till beslut m.m.
Regeringens förslag: Om bolagsstämman skall pröva en fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut. Av förslaget skall framgå bl.a. det belopp som aktiekapitalet skall ökas med, de poster som ökningsbeloppet skall hämtas från samt huruvida nya aktier skall ges ut i samband med emissionen och, i så fall, hur många nya aktier som skall belöpa på varje gammal aktie.
Om frågan prövas på en bolagsstämma som inte skall behandla årsredovisningen, skall aktieägarna även få tillgång till visst kompletterande material om bolagets ekonomiska ställning.
Beslutsunderlaget skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den stämma vid vilken beslutet fattas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 343 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som vi har konstaterat i avsnitt 9.1.4 bör beslut om fondemission fattas av bolagsstämman. För att stämman skall kunna ta ställning i frågan är det givetvis viktigt att den har ett tillfredsställande underlag för beslutet. I den nuvarande aktiebolagslagen finns också vissa bestämmelser (se 4 kap. 4 § första stycket och 16 § andra stycket) om vilket beslutsunderlag som aktieägarna skall ha tillgång till. Vi föreslår att bestämmelser om detta tas med även i den nya lagen.
Bestämmelserna bör lämpligen utformas så att det inför bolagsstämman upprättas ett förslag till beslut med visst innehåll. Förslaget bör upprättas av styrelsen eller, om förslaget har väckts av någon annan, av förslagsställaren. När det gäller frågan om vilka uppgifter som skall ingå i förslaget, gör vi följande överväganden.
Vid ett beslut om fondemission är frågan om ökningsbeloppets storlek av central betydelse. Uppgift om detta belopp bör därför rimligen ingå i
förslaget till beslut. Som vi tidigare har nämnt kan en fondemission ske genom att aktiekapitalet tillförs belopp som hämtas från fritt eget kapital, reservfond eller uppskrivningsfond eller genom att värdet av en anläggningstillgång skrivs upp. Av förslaget bör därför framgå på vilket eller vilka av dessa sätt som fondemissionen skall genomföras. Det är vidare naturligt att det i förslaget anges om nya aktier skall ges ut i samband med fondemissionen. Om detta föreslås, bör det vidare framgå hur många nya aktier som skall belöpa på varje gammal aktie, från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning och vilka aktieslag som de nya aktierna skall tillhöra.
Ofta kan det vara nödvändigt att bolagsstämman tar ställning till ytterligare frågor i samband med att den beslutar om fondemission. En sådan fråga är huruvida bolagsordningen behöver ändras före emissionsbeslutet. Även frågor av detta slag bör i förekommande fall tas upp i beslutsförslaget, liksom frågan om huruvida de nya aktierna skall vara förenade med särskilda förbehåll av det slag som vi har behandlat i avsnitt 6.2.2–6.2.4. Om det är fråga om ett avstämningsbolag och om nya aktier skall ges ut i samband med fondemissionen, måste kretsen av berättigade aktieägare bestämmas. Det kan ske genom att man i emissionsbeslutet anger en avstämningsdag. Den som per denna dag är registrerad som aktieägare i avstämningsregistret anses sedan som berättigad. Ett förslag till avstämningsdag bör därför ingå i underlaget för beslut.
Vi föreslår alltså att aktieägarna inför stämman skall ha tillgång till ett beslutsförslag med visst innehåll. För att kunna göra ett välgrundat ställningstagande behöver aktieägarna därutöver ha tillgång till ett visst ekonomiskt underlag. Om frågan skall prövas på en bolagsstämma som också skall behandla årsredovisningen, finns sådant underlag tillgängligt i form av de upprättade årsredovisningshandlingarna. Frågan bör emellertid, liksom i dag, kunna prövas på annan stämma. För att aktieägarna då skall ha tillgång till ett likvärdigt beslutsunderlag föreskrivs i den nuvarande aktiebolagslagen att aktieägarna i sådana fall skall få tillgång till visst kompletterande material angående bolagets ekonomiska ställning. Vi anser att motsvarande bör gälla fortsättningsvis och föreslår således att aktieägarna inför en sådan bolagsstämma skall ha tillgång till följande material:
– en kopia av den senaste årsredovisningen och en avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
– en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse som har inträffat efter årsredovisningens avgivande, samt
– ett av revisorerna avgivet yttrande över denna redogörelse. För att säkerställa att aktieägarna har möjlighet att granska beslutsförslaget och övrigt underlag inför stämman bör det ställas upp ett krav på att underlaget hålls tillgängligt viss tid före stämman. I dag är denna tid bestämd till en vecka före stämman (se 4 kap. 16 § andra stycket jämfört med 4 kap. 4 § första stycket aktiebolagslagen). I likhet med kommittén anser vi att tiden bör utsträckas till två veckor, vilket motsvarar vad som gäller beträffande tillhandahållande av årsredovisningen inför en stämma. Lagrådet har tagit upp frågan om vem som skall ansvara för att förslaget och underlaget hålls tillgängligt, när förslaget läggs fram av annan än styrelsen. Enligt vår mening är det naturligt att styrelsen svarar
för tillhandahållandet av förslaget, oavsett om förslaget härrör från styrelsen eller från andra. Vi föreslår att detta tydliggörs i den nya lagen.
Det kan i och för sig synas som att regler av detta slag innebär en viss omgång för mindre bolag där det inte finns några meningsskiljaktigheter mellan aktieägarna. Det finns då anledning att erinra om den allmänna principen inom aktiebolagsrätten att bestämmelser som är uppställda till aktieägares skydd får åsidosättas om samtliga aktieägare är ense. Det innebär att de aktuella bestämmelserna får frångås, om aktieägarna är överens om det.
9.2.3. Kungörelse
Regeringens bedömning: Det bör inte finnas någon skyldighet att kungöra ett beslut om fondemission.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att beslut om fondemission skall kungöras (SOU 1997:22 s. 346 f. samt SOU 2001:1 s. 92 f. och 343).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller ett krav på att ett beslut om fondemission eller det väsentliga innehållet i beslutet skall kungöras (se 4 kap. 16 § tredje stycket jämfört med 7 § första stycket). Syftet med regeln, som omfattar endast avstämningsbolag, är främst att ge aktieägare som ännu inte är införda i aktieboken tillfälle att se till att de förs in i denna innan eventuella nya aktier ges ut (se prop. 1975:103 s. 343). Kommittén har föreslagit att kungörelsekravet skall bestå och att det i fortsättningen skall gälla alla bolag.
Enligt vår uppfattning finns det skäl som talar mot kommitténs förslag. Det kan till en början konstateras att de syften som ligger bakom det nuvarande kungörelsekravet knappast gör sig gällande i de fall då fondemissionen genomförs utan att nya aktier ges ut. Men även i de fall då aktier ges ut kan man enligt vår mening ifrågasätta om kravet är befogat. Risken för att en aktieägare går miste om nya aktier som ges ut i samband med en fondemission på grund av att han eller hon inte har hunnit föras in i aktieboken torde vara högst begränsad. Ytterst skyddas den aktieägare som inte framställer anspråk på fondaktier i anslutning till emissionen av reglerna om försäljning av fondaktier (se 4 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen). Innebörden av dessa bestämmelser – som enligt vår mening bör föras över till den nya lagen – är att en aktieägare har rätt att få ut de ifrågavarande aktierna under minst fem år efter emissionen, att bolaget därefter, efter särskild anmaning till aktieägaren, kan försälja aktierna och att aktieägaren i ytterligare fyra år efter försäljningen har rätt att få ut vad som har influtit vid försäljningen.
Vår samlade bedömning är att skälen för kungörelsekravet inte står i proportion till de olägenheter som kravet innebär för bolagen. Vi anser därför att den nya lagen inte bör innehålla något krav på kungörelse av beslut om fondemission.
Liksom hittills bör dock beslut om fondemission registreras. Vi återkommer till detta i författningskommentaren.
Hänvisningar till S9-2-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
9.3. Nyemission av aktier samt emission av teckningsoptioner och konvertibler
9.3.1. Företrädesrätt
Regeringens förslag: Vid nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner och emission av konvertibler skall aktieägarna som huvudregel ha företrädesrätt till de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna i förhållande till det antal aktier som de förut äger.
Huvudregeln skall inte gälla om emissionen sker mot betalning med apportegendom eller om företrädesrätten regleras på annat sätt i bolagsordningen, emissionsbeslutet eller föreskrifter som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller konvertibler.
Ett beslut av bolagsstämman om avvikelse från företrädesrätt skall fattas med två tredjedelars majoritet av såväl de avgivna som de vid stämman företrädda aktierna.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommitténs förslag innebär dock att huvudregeln inte heller skall gälla vid kvittningsemissioner (SOU 1997:22 s. 352 och SOU 2001:1 s. 343).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare har konstaterat (se avsnitt 9.1.3) bör aktieägarna som huvudregel ha företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. På så sätt skapas vissa garantier för att reglerna om emission inte utnyttjas för att på ett otillbörligt sätt rubba maktbalansen i ett bolag. Aktieägarnas företrädesrätt innebär också att alla aktieägare ges lika möjligheter att utnyttja den förmån som uppkommer om teckningskursen är lägre än aktiernas marknadsvärde. Utgångspunkten bör liksom hittills vara att företrädesrätten gäller i förhållande till det antal aktier som aktieägarna förut innehar.
Den nuvarande aktiebolagslagen medger betydande undantag från huvudregeln om aktieägarnas lika företrädesrätt. Sålunda gäller regeln exempelvis inte då aktier ges ut mot betalning med apportegendom (apportemission) eller då aktietecknaren förutsätts betala genom kvittning av en fordran mot bolaget (kvittningsemission). Undantaget har, såvitt gäller apportemissioner, sin grund i det förhållandet att en sådan emission ofta syftar till att bolaget genom emissionen skall förvärva viss egendom som tillhör någon utomstående (jfr SOU 1971:15 s. 174). Ett sådant syfte skulle förfelas om befintliga aktieägare hade företrädesrätt till de nya aktierna. Vi anser därför att aktieägarna inte heller i fortsättningen bör ha företrädesrätt vid apportemission.
I dag gäller reglerna om företrädesrätt inte heller vid s.k. kvittningsemissioner, dvs. emissioner där betalning för utgivna aktier erläggs genom kvittning. Kommittén har inte föreslagit någon ändring i detta avseende. Enligt vår mening talar emellertid starka skäl för att kvittningsemissioner i fortsättningen bör jämställas med kontantemissioner. Från bolagets perspektiv finns det knappast några avgörande principiella eller praktiska skillnader mellan den situationen att de utgivna aktierna betalas kontant och den situationen att betalningen sker genom kvittning av en
fordran mot bolaget. Det ligger därför enligt vår mening närmare till hands att jämställa en kvittningsemission med en kontantemission än med en apportemission (jfr Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, 2003 s. 207). Det finns inte heller några andra bärande skäl för att en emission, utan iakttagande av reglerna om avvikelse från företrädesrätten, skall kunna riktas till den som avser att betala genom kvittning framför övriga aktieägare. Vi föreslår därför att reglerna om företrädesrätt i fortsättningen skall omfatta även kvittningsemissioner.
Som tidigare har framgått är det möjligt att i bolagsordningen ta in bestämmelser om avvikelser från huvudregeln om det i bolaget finns olika aktieslag och aktierna skiljer sig åt i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst eller i fråga om röstvärde. Vi har i avsnitt 6.1 föreslagit att frågan om företrädesrätt även i fortsättningen skall regleras i bolagsordningen i dessa fall. Detta undantag från huvudregeln om lika företrädesrätt bör alltså bestå. Liksom i dag bör det därvid finnas vissa begränsningar när det gäller hur föreskrifterna om avvikelse från den lika företrädesrätten får utformas. Vi återkommer till den frågan i författningskommentaren.
Enligt gällande rätt kan avvikelser från aktieägarnas lika företrädesrätt också beslutas av bolagsstämman eller, under vissa förutsättningar, styrelsen i samband med emissionsbeslutet. Vid ett sådant beslut skall generalklausulen i 9 kap. 37 § aktiebolagslagen beaktas. Beslutet får alltså inte ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. Kommittén har ansett att möjligheten att – inom dessa ramar – besluta om avvikelse från företrädesrätten bör bestå. Vi delar den uppfattningen. Av EG-rätten (artikel 29.4 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv) följer att ett sådant stämmobeslut måste fattas med minst två tredjedelars majoritet av de röster som är förenade med de företrädda värdepapperen eller det företrädda kapitalet. I enlighet härmed föreskrivs i den nuvarande aktiebolagslagen (4 kap. 2 § andra stycket) att beslut av bolagsstämman om avvikelse från företrädesrätt skall fattas med två tredjedelars majoritet av såväl de avgivna som de vid stämman företrädda aktierna. Motsvarande bör gälla enligt den nya lagen.
Det kan också förekomma att det vid emission av teckningsoptioner och konvertibler meddelas föreskrifter om företrädesrätt vid framtida emissioner av aktier. I dessa fall får i dag huvudregeln om lika företrädesrätt stå tillbaka för dessa villkor när bolaget senare genomför en emission som omfattas av villkoren. Liksom kommittén anser vi att även denna ordning bör bestå.
9.3.2. Särskilda frågor avseende teckningsoptioner och konvertibler
Regeringens förslag: En teckningsoption skall kunna ges ut mot betalning eller gratis. Det skall vara möjligt men inte obligatoriskt att koppla en skuldförbindelse till optionen.
En konvertibel skall kunna utfärdas med rätt eller skyldighet för konvertibelinnehavaren till konvertering.
Teckningsoptioner och konvertibler skall kunna utfärdas antingen som löpande eller som enkla handlingar.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid inte tagit upp frågan om konvertibler skall kunna ges ut med konverteringsskyldighet (SOU 1997:22 s. 215 och 348 f.),
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som har framgått av avsnitt 9.1.2 sker ökning av aktiekapitalet genom utnyttjande av teckningsoptioner i två led. I det första ledet ger bolaget ut teckningsoptionerna. Detta påverkar inte aktiekapitalets storlek. I ett andra led tecknar innehavaren av teckningsoptionen aktier i bolaget genom utnyttjande av optionsrätten, varvid aktiekapitalet ökas på motsvarande sätt som vid en nyemission av aktier. Den kapitaltillförsel som motsvarar ökningen av aktiekapitalet sker först i det andra ledet. Det sagda innebär att det från ett kapitalskyddsperspektiv är av mindre betydelse vilket vederlag som bolaget tillförs i samband med emissionen av teckningsoptionerna. Enligt vår uppfattning finns det inte heller några andra skäl att föreskriva att betalningen för teckningsoptioner skall vara av viss storlek. Den frågan bör i stället överlämnas till aktieägarna, varvid även möjligheten att ge ut teckningsoptioner helt utan vederlag bör stå öppen. Vi föreslår således, i likhet med kommittén, att teckningsoptioner fortsättningsvis skall kunna ges ut mot betalning eller gratis.
En särskild fråga är om det bör vara tillåtet att ge ut fristående teckningsoptioner, dvs. optioner som redan från början saknar koppling till en skuldförbindelse. Enligt gällande rätt är detta inte tillåtet. Denna begränsning har kritiserats, bl.a. på den grunden att den saknar praktisk betydelse. Ett bolag kan i dag ge ut teckningsoptioner som är kopplade till ett skuldebrev med mycket lågt, närmast symboliskt värde. Det är också möjligt att i emissionsvillkoren föreskriva att optionsbeviset får skiljas från skuldebrevet omedelbart efter emissionen. Kommittén har ansett att en reglering som är så enkel att kringgå inte bör behållas. Vi har samma uppfattning och föreslår därför att det nuvarande kravet på en koppling mellan optionsrätt och skuldeförbindelse slopas. Såsom kommittén har funnit bör emellertid möjligheten att ge ut skuldebrev kopplade till optionsrätt behållas. En sådan koppling kan underlätta bolagens kapitalanskaffning.
Konvertibler är enligt gällande rätt ett instrument som ger innehavaren rätt att helt eller delvis utbyta sin fordran mot aktier i bolaget (se 5 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen). Däremot anses det i dag inte vara tillåtet för svenska aktiebolag att utfärda konvertibler med en skyldighet för innehavaren att byta ut fordran mot aktier. I många andra länder tillåts sådana s.k. tvingande konvertibler (”mandatory convertibles”). Enligt vår uppfattning finns det inte några principiella skäl mot att tillåta sådana instrument även i Sverige. För bolagens del skulle detta innebära ökade möjligheter att ta tillvara de finansieringsmöjligheter som den internationella kapitalmarknaden erbjuder. Vi anser inte heller att ett sådant instrument innebär några särskilda olägenheter för konvertibelinnehavarnas del. Den som överväger att teckna en konvertibel av detta slag får, liksom i andra situationer, väga riskerna med instrumentet mot det förväntade ekonomiska utbytet. När det gäller aktiemarknadsbolag kan det antas att de risker som kan vara förenade med ett instrument av
detta slag kommer att återspeglas på ett rimligt sätt i marknadens prissättning av instrumenten. Mot denna bakgrund föreslår vi att konvertibler i fortsättningen skall få utfärdas antingen med rätt eller skyldighet till konvertering.
Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt skall enligt gällande rätt ställas till innehavaren eller till viss man eller order (se 5 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen). De skall med andra ord vara löpande skuldebrev. Detta har motiverats med att skuldebrev av detta slag typiskt sett skall kunna överlåtas i den allmänna omsättningen och, när det gäller konvertibler, att fordran enligt skuldebrevet lätt skall kunna bytas ut mot aktier (se prop. 1973:93 s. 96). I det föregående har vi föreslagit att teckningsoptioner skall kunna ges ut utan koppling till skuldebrev. Såsom kommittén har konstaterat är det inte lämpligt att alltid behandla en på detta sätt tillkommen teckningsoption enligt bestämmelserna om löpande skuldebrev (jfr SOU 1997:22 s. 349). Vi anser därför att det fortsättningsvis bör vara möjligt att ge ut teckningsoptioner antingen i form av löpande skuldebrev eller i form av enkla skuldebrev. För att öka flexibiliteten för bolagen anser vi att samma valmöjlighet bör gälla i fråga om konvertibler.
9.3.3. Förslag till beslut m.m.
Regeringens förslag: Om bolagsstämman skall pröva en fråga om nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner eller emission av konvertibler, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut. Förslaget skall innehålla uppgift om bl.a. det belopp varmed aktiekapitalet skall kunna ökas, aktieägarnas och andras företrädesrätt samt teckningstiden.
Vidare skall styrelsen upprätta en redogörelse för omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på apportegendom eller av villkor om kvittning eller andra särskilda villkor som är knutna till teckningen. Redogörelsen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor.
Om frågan prövas på en bolagsstämma som inte skall behandla årsredovisningen, skall aktieägarna även få tillgång till visst material angående bolagets ekonomiska ställning.
Beslutsunderlaget skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den stämma vid vilken beslutet fattas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s 352 f. och SOU 2001:1 s. 343 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 9.2.2 föreslagit att aktieägarna skall ha tillgång till ett underlag av visst innehåll inför ett stämmobeslut om fondemission. Det är naturligt att motsvarande krav uppställs när det gäller beslut om nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner eller emission av konvertibler. Vi föreslår därför att styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren inför stämmans prövning av en sådan fråga skall upprätta ett beslutsförslag.
Om frågan skall prövas på en bolagsstämma som inte skall behandla årsredovisningen bör det till beslutsförslaget, på motsvarande sätt som när det gäller fondemission, fogas ett visst ekonomiskt underlag (se vidare avsnitt 9.2.2). Även den tid under vilken beslutsförslaget och, i förekommande fall, de kompletterande ekonomiska handlingarna skall hållas tillgängliga inför stämman bör lämpligen vara densamma som vid beslut om fondemission, nämligen minst två veckor.
När det gäller frågan om vilka uppgifter som bör ingå i beslutsförslaget finns det anledning att göra skillnad mellan de olika emissionstyperna. Vissa uppgifter bör emellertid alltid anges, t.ex. uppgifter om det belopp varmed aktiekapitalet föreslås kunna ökas, om teckningstid och om den företrädesrätt som föreslås tillkomma aktieägare och andra. Vi återkommer i författningskommentaren till vilka närmare krav som bör ställas på förslagen när det gäller respektive emissionstyp.
Hänvisningar till S9-3-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
9.3.4. Underrättelse till aktieägarna m.m.
Regeringens förslag: I kupongbolag skall emissionsbeslutet genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.
Ett emissionsbeslut skall inte behöva kungöras.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att kravet på kungörelse behålls (SOU 1997:22 s. 363).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss 2004-02-09: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har invänt mot förslaget att ta bort kungörelsekravet. Övriga remissinstanser har inte invänt mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 7 § och 5 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen uppställs krav på kungörelse av beslut om nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner och emission av konvertibler. Enligt vår mening finns det goda skäl som talar för att detta krav bör tas bort. Detta föreslogs också i den promemoria med utkast till lagrådsremiss som Justitiedepartementet remitterade i februari 2004. Ett par remissinstanser har invänt att en utmönstring av kungörelsekravet skulle kunna få negativa konsekvenser bl.a. för aktieägare som inte har teckningsrätt vid emissionen och som därmed inte kan räkna med att i den egenskapen underrättas om emissionen.
Enligt vår mening bör reglerna om underrättelse m.m. främst syfta till att garantera aktieägarna den information som de behöver för att avgöra om de vill utnyttja sin företrädesrätt att delta i emissionen. I regelverket finns emellertid andra bestämmelser som tryggar att aktieägarna nås av denna information. När det gäller avstämningsbolag underrättas de aktieägare som har företrädesrätt genom den centrala värdepappersförvararens försorg om hur många teckningsrätter som har registrerats på hans eller hennes konto. I kupongbolag skall emissionsbeslutet utan dröjsmål sän-
das till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget. Till saken hör att aktieägarna också i ett tidigare skede skall ha informerats om det kommande emissionsbeslutet genom kallelsen till den stämma där frågan skall prövas.
Detta innebär att en aktieägare som har sett till att bli införd i aktieboken får information om emissionsbeslut även om beslutet inte kungörs. Mot den bakgrunden synes nyttan av ett kungörelseförfarande inte stå i proportion till den omgång som kravet på kungörelse innebär för bolagen. Den betydelse som en kungörelse eventuellt kan ha för de aktieägare som inte har företrädesrätt vid emissionen synes inte kunna motivera att det nuvarande kungörelsekravet får bestå. Vi föreslår därför att kungörelsekravet inte tas med i den nya lagen.
Bestämmelsen om att aktieägare i kupongbolag skall tillsändas en särskild underrättelse – under förutsättning att de har företrädesrätt till de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna – fyller däremot fortfarande ett syfte. En motsvarande bestämmelse bör därför tas in i den nya lagen.
Hänvisningar till S9-3-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
9.3.5. Teckning
Regeringens förslag: Teckning av nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med kompletterande underlag, skall fogas till teckningslistan eller på annat sätt hållas tillgängligt för aktieägarna.
Om alla aktier, teckningsoptioner eller konvertibler tecknas vid den stämma där emissionsbeslutet fattas, får teckningen i stället ske i stämmans protokoll.
Teckning som sker på felaktigt sätt skall inte kunna göras gällande, om tecknaren anmäler felet hos Bolagsverket före registreringen av emissionsbeslutet.
Om en aktie, teckningsoption eller konvertibel har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, skall teckningen vara ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket före emissionens registrering, skall dock tecknaren vara bunden men själv inte kunna åberopa villkoret.
När emissionen har registrerats, skall en tecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig kunna åberopa att ett villkor i emissionsbeslutet inte har uppfyllts.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 363 f. och SOU 2001:1 s. 346).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges advokatsamfund har dock ifrågasatt om det är motiverat att uppehålla ett formkrav beträffande aktieteckning när inget motsvarande krav finns för aktieköp.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i den nuvarande aktiebolagslagen om aktieteckning vid nyemission stämmer nära överens med bestämmelserna om aktieteckning vid bolagsbildning. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt den gällande ordningen och har pekat på
att de formkrav som uppställs i fråga om aktieteckning vid nyemission inte har någon motsvarighet när det gäller aktieköp. Vi anser det emellertid vara logiskt att reglerna om aktieteckning vid nyemission har väsentligen samma innebörd och utformning som reglerna om aktieteckning vid bolagsbildning. Skyddsintressena är i princip desamma oavsett om aktierna tecknas i samband med bolagets bildande eller i ett senare skede. I båda fallen handlar det således om att skapa garantier för att villkoren för emissionen är kända för aktietecknarna inför teckningen och att säkerställa att det inte i efterhand uppkommer oklarheter kring de villkor på vilka teckningen har skett.
Mot denna bakgrund föreslår vi att reglerna om aktieteckning vid bolagsbildningen respektive emission i detta avseende även fortsättningsvis skall ha väsentligen samma innebörd och utformning. Liksom kommittén anser vi att motsvarande regler bör gälla för teckning av konvertibler och teckningsoptioner.
Vi föreslår därför att teckning av nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler skall ske på en särskild teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. För att säkerställa att tecknarna får tillgång till ett tillräckligt beslutsunderlag bör det därutöver krävas att en kopia på bolagsordningen, vissa redovisningshandlingar, styrelsens redogörelse över apportbestämmelser m.m. samt revisorernas yttrande över den nämnda redogörelsen fogas till teckningslistan eller hålls tillgängliga på annat sätt.
För kupongbolagen tillämpas i dag ett förenklat förfarande som innebär att teckning kan ske direkt i stämmoprotokollet om alla aktierna tecknas vid denna stämma (se 4 kap. 8 § tredje stycket aktiebolagslagen). Förfarandet är avsett främst för bolag med ett fåtal aktieägare men det kan också komma till användning i något större bolag om endast en eller ett fåtal personer har rätt till teckning. Möjligheten till sådan s.k. simultanteckning fyller en angelägen funktion och bör därför enligt vår mening behållas i den nya lagen. Såsom kommittén har konstaterat finns det egentligen inte några skäl för att utesluta avstämningsbolagen från denna möjlighet. Även i sådana bolag kan det – om än mera sällan än i kupongbolag – finnas behov av ett sådant förenklat teckningsförfarande. Vi föreslår därför att möjligheten till simultanteckning i fortsättningen skall gälla för alla typer av aktiebolag.
Vi har i avsnitt 5.6 diskuterat vad som bör gälla om aktier i samband med bolagsbildningen tecknas på annat sätt än vad lagen föreskriver eller på villkor som inte stämmer med vad som har angetts i stiftelseurkunden. Motsvarande frågeställningar aktualiseras när det gäller teckning av nyemitterade aktier eller av teckningsoptioner eller konvertibler.
När det gäller verkan av att en teckning har skett på felaktigt sätt gäller i dag att en sådan teckning inte kan göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet till registreringsmyndigheten innan emissionen har registrerats. Vi anser att detta är en lämplig ordning. och föreslår att motsvarande regler tas in i den nya lagen.
När det gäller verkan av att en aktie, teckningsoption eller konvertibel har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet har vi, såvitt gäller aktieteckning vid bolagsbildningen, föreslagit att teckningen skall vara giltig och att tecknaren inte skall kunna åberopa villkoret (jfr avsnitt 5.6). Denna mot tecknaren stränga ordning hänger
samman med att det enligt vårt förslag endast är stiftare som får teckna aktier i samband med bolagsbildningen. Vid emission är situationen annorlunda; tecknaren behöver då inte ha deltagit i utformningen av emissionsbeslutet. Vi föreslår därför, såvitt gäller teckning i samband med emission, att nuvarande bestämmelser överförs till den nya lagen. En teckning som sker på villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet bör alltså anses ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket före registreringen av emissionsbeslutet, bör dock tecknaren vara bunden utan att själv kunna åberopa villkoret.
En särskild fråga är vad som skall gälla om ett villkor i emissionsbeslutet inte uppfylls. När det gäller aktieteckning i samband med bolagsbildningen har vi föreslagit att en aktietecknare inte efter bolagets registrering skall kunna åberopa bolagets underlåtenhet att uppfylla ett villkor som grund för teckningens ogiltighet (se avsnitt 5.6). Bestämmelsen syftar till att hindra att aktiekapitalet minskas efter bolagets registrering. Liksom kommittén anser vi att en motsvarande bestämmelse bör gälla i emissionsfallet, varvid registreringen av emissionsbeslutet bör vara den avgörande tidpunkten.
Hänvisningar till S9-3-5
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
9.3.6. Förbud mot emission till underkurs
Regeringens förslag: Vid nyemission av aktier och vid aktieteckning med utnyttjande av teckningsoption skall teckningskursen inte få vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde (aktiekapitalet dividerat med antalet aktier).
Vid konvertering av konvertibler skall konverteringskursen inte få vara lägre än att bolaget efter konverteringen för varje aktie som lämnas som utbyte har tillförts ett vederlag som minst motsvarar de tidigare aktiernas kvotvärde. En lägre konverteringskurs får tillämpas om mellanskillnaden täcks genom betalning med pengar vid konverteringen.
I aktiemarknadsbolag skall aktier under vissa förutsättningar kunna emitteras till underkurs.
Belopp som bolaget på grund av aktieteckning vid nyemission av aktier, vid aktieteckning mot utnyttjande av teckningsoption eller vid konvertering har fått som betalning för aktierna utöver kvotvärdet skall sättas av till överkursfonden.
Kommitténs förslag: Kommittén har i sitt slutbetänkande föreslagit att underkursförbudet tas bort (SOU 2001:1 s. 208 f.). I delbetänkandet SOU 1997:22, i vilket det föreslogs att det nuvarande underkursförbudet skulle bestå, föreslogs att möjligheten för aktiemarknadsbolag att ge ut aktier till underkurs skulle tas bort (s. 216).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svenska fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen har dock motsatt sig kommitténs förslag i SOU 1997:22 att ta bort möjligheten för aktiemarknadsbolag att ge ut aktier till underkurs.
Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande aktiebolagslagen får en aktie inte ges ut till ett belopp som understiger aktiens nominella värde. Detta underkursförbud gäller såväl vid bolagsbildningen som
vid senare emissioner av aktier (se 2 kap. 2 §, 4 kap. 1 § tredje stycket och 5 kap. 1 § tredje stycketaktiebolagslagen). Vi har i avsnitt 4.9 gjort bedömningen att systemet med aktier med nominella belopp bör tas bort men att lagen även fortsättningsvis bör innehålla ett underkursförbud. Det förslag som vi har lämnat innebär att betalning för utgivna aktier inte skall få understiga aktiernas kvotvärde, dvs. det belopp som räknas fram genom att bolagets aktiekapital divideras med antalet aktier. Underkursförbudet skall enligt vårt förslag gälla såväl vid bolagsbildningen som vid senare emissioner av aktier.
När det gäller nyemission av aktier och aktieteckning mot utnyttjande av teckningsoption innebär vad som nu har sagts att teckningskursen inte får vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde. Vid emission av konvertibler bör underkursförbudet ges den innebörden att konverteringskursen inte får vara lägre än att bolaget efter konverteringen för varje aktie som lämnas som utbyte har tillförts ett vederlag som minst motsvarar de tidigare aktiernas kvotvärde. På så sätt säkerställs att bolaget inte i samband med konverteringen ger ut aktier mot ett lägre vederlag än vad som hade varit tillåtet vid en nyemission av aktier. Liksom i dag bör det vara tillåtet att tillämpa en lägre konverteringskurs om mellanskillnaden täcks genom en inbetalning i samband med konverteringen. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av underkursförbudet vid emission av konvertibler.
Det kan ofta vara naturligt att ge ut aktier till överkurs, dvs. till en kurs som är högre än aktiernas nominella belopp eller, med den av oss föreslagna ändringen, aktiernas kvotvärde. Av EG-rätten följer att överskjutande belopp i sådana fall skall avsättas till en särskild överkursfond. Vi föreslår att en bestämmelse om detta tas in i den nya lagen. Såsom vi har konstaterat i avsnitt 4.10 bör överkursfonden i fortsättningen utgöra fritt eget kapital i bolaget.
I dag finns en möjlighet för bolag vars aktier är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats att ge ut aktier till underkurs (se 4 kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen). En förutsättning för detta är att skillnaden mellan vad som skall betalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet på anläggningstillgångar. Sådan överföring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission har registrerats. Möjligheten till underkursemission har sin grund i farhågor att ett generellt förbud mot underkursemission skulle kunna försvåra anskaffningen av kapital genom nyemission, till följd av att kursen måste sättas för högt för att vara attraktiv (se prop. 1979/80:143 s. 95 f.).
Möjligheterna att ge ut aktier till underkurs har haft liten betydelse i praktiken. Mot den bakgrunden föreslog kommittén i SOU 1997:22 (s. 216) att bestämmelserna om underkursemission i aktiemarknadsbolag skulle tas bort. Svenska fondhandlareföreningen och Svenska bankföreningen har ansett att möjligheten till underkursemission bör behållas. Vi har samma uppfattning. Det finns enligt vår mening inte några principiella eller praktiska skäl som talar mot de nuvarande bestämmelserna. Under senare år har det också förekommit flera fall av underkursemission. Vi föreslår mot den bakgrunden att även den nya lagen skall innehålla regler om underkursemission i aktiemarknadsbolag.
Hänvisningar till S9-3-6
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 9.3.11
9.3.7. Tilldelning m.m.
Regeringens förslag: När teckningen har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner respektive konvertibler. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Tilldelade aktier skall genast tas upp i aktieboken. Om det ökningsbelopp eller lånebelopp som har bestämts i samband med en emission av aktier eller konvertibler inte har tecknats inom teckningstiden, skall emissionsbeslutet upphöra att gälla. Motsvarande skall gälla om det för en emission av teckningsoptioner har bestämts ett visst minsta antal optioner och detta antal inte tecknas inom teckningstiden.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 364 och SOU 2001:1 s. 347).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om tilldelning av aktier såväl när det gäller bolagsbildning som senare emissioner (se 2 kap. 6 § och 4 kap. 9 §). Vi har i avsnitt 5.6 gjort bedömningen att det fortsättningsvis inte finns behov av särskilda regler om aktietilldelning i samband med bolagsbildningen. Detta hänger samman med att det enligt vårt förslag är enbart stiftare som skall få teckna aktier vid bolagsbildningen. Någon motsvarande begränsning föreslås inte gälla vid emissioner. Därmed blir det också nödvändigt att ha regler om tilldelning av aktier.
I dag ankommer det på styrelsen att, när aktieteckningen är avslutad, besluta om tilldelning av nya aktier. Om styrelsen anser att någon aktieteckning är ogiltig, skall aktietecknaren genast underrättas om detta. Vi anser att detta är en lämplig ordning och föreslår att regler av samma innebörd tas med i den nya lagen. I konsekvens med våra tidigare överväganden anser vi att motsvarande regler i fortsättningen bör gälla för konvertibler och teckningsoptioner.
För att aktieägarna skall kunna utöva de rättigheter som är förenade med de nya aktierna måste de bli införda i aktieboken. Det bör därför, liksom idag, krävas att styrelsen genast ser till att så sker. I kupongbolag bör skyldigheten att föra in aktierna i aktieboken direkt åvila styrelsen medan det i avstämningsbolag bör ankomma på styrelsen att anmäla aktietilldelningen till den centrala värdepappersförvararen, som sedan i sin tur har att göra erforderliga ändringar i aktieboken.
Det kan förekomma att det belopp eller det lägsta belopp som har bestämts för emissionen inte tecknas inom teckningstiden. I sådana fall bör emissionen rimligen inte få fullföljas. I den nuvarande aktiebolagslagen (se 4 kap. 10 § och 5 kap. 7 §) föreskrivs också att ett beslut om emission av aktier eller konvertibler förfaller om emissionen inte har fulltecknats. Vi föreslår att bestämmelser av denna innebörd tas in i den nya lagen och att motsvarande i fortsättningen skall gälla om det för en emission av teckningsoptioner har bestämts ett visst minsta antal optioner och detta antal inte tecknas inom teckningstiden.
9.3.8. Betalning m.m.
Regeringens förslag: Betalning för aktier, konvertibler och teckningsoptioner skall erläggas kontant eller med apportegendom. Vid emission av aktier eller konvertibler skall endast sådan egendom som är eller kan antas vara till nytta för bolaget kunna utgöra apportegendom. Värdet på sådan egendom skall inte få sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
Kontant betalning för aktier och konvertibler skall i privata bolag ske till ett för ändamålet särskilt öppnat konto hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I publika aktiebolag skall betalningen få ske direkt till bolaget. Apportegendom skall avskiljas för bolagets räkning på lämpligt sätt.
En skuld på grund av teckning av aktier eller konvertibler skall få kvittas mot en fordran hos bolaget endast om detta har angetts i emissionsbeslutet eller, i publika aktiebolag, om styrelsen ger sitt godkännande.
En aktie som inte betalas i rätt tid skall kunna förklaras förverkad för den betalningsskyldige.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att det skall krävas att tillskott i pengar sätts in på en bank i Sverige. Vidare har kommittén föreslagit att förbudet mot kvittning skall gälla endast vid nyemission av aktier (SOU 1997:22 s. 364 f. och SOU 2001:1 s 349).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag
Betalningsmedel
Vi har tidigare nämnt att emission av aktier och konvertibler i dag kan ske mot betalning med pengar eller med apportegendom. Vi föreslår att denna ordning skall bestå. Som tidigare framgått föreslår vi att teckningsoptioner i fortsättningen skall kunna ges ut utan vederlag. I konsekvens härmed bör det inte uppställas några särskilda begränsningar när det gäller vilken egendom som får utgöra vederlag i de fall då teckningsoptionerna ges ut mot betalning. Även i de fallen bör det således vara möjligt att betala med apportegendom. Vi återkommer i avsnitt 9.3.10 till vad som bör gälla i detta avseende vid utnyttjandet av optionsrätten.
Vi har tidigare framhållit vikten av en korrekt värdering av apportegendom i samband med en bolagsbildning. Frågan är av samma betydelse vid senare emissioner av aktier eller konvertibler. En felaktig värdering av apportegendomen kan innebära att bolaget faktiskt inte tillförs värden som svarar mot den beslutade ökningen av aktiekapitalet. En övervärdering av apportegendom kan också missgynna dem som tecknar aktier eller konvertibler mot betalning i pengar. För att undvika olägenheter av detta slag uppställs i dag ett krav på att endast sådan egendom som är eller kan antas vara till nytta för bolaget kan utgöra apport-
egendom och att värdet på apportegendomen inte får sättas högre än det verkliga värdet. Vidare krävs att apportvillkoren anges i emissionsbeslutet, att det till beslutet fogas en redogörelse från styrelsen för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av värdet på egendomen och att revisorerna avger ett yttrande över denna redogörelse. Vi anser att detta bör gälla även fortsättningsvis. Bestämmelser om vilken egendom som får utgöra apportegendom och hur denna skall värderas behövs dock inte när det gäller emission av teckningsoptioner. De borgenärsskyddsintressen som ligger bakom dessa regler gör sig i dessa fall gällande först i ett senare skede, nämligen när teckningsoptionerna utnyttjas (se vidare avsnitt 9.3.10). Reglerna om att apportvillkoren skall redovisas i emissionsbeslutet och inför stämmans beslut bli föremål för en revisorsgranskning är däremot primärt uppställda i aktieägarnas intresse. De bör därför gälla även vid emission av teckningsoptioner.
En situation som ligger apportemissionen nära är den då betalning erläggs genom kvittning mot en fordran hos bolaget. Den frågan behandlas särskilt under följande rubrik.
Kontant betalning för nyemitterade aktier skall enligt gällande regler, i likhet med vad som gäller vid bolagsbildning, erläggas genom insättning på en bankräkning som bolaget har öppnat hos ett svenskt bankinstitut (se 4 kap. 12 § andra stycket aktiebolagslagen). Detta gäller dock endast bolag vars bundna egna kapital före emissionen understiger en miljon kronor. Det har ansetts att det skulle innebära onödiga olägenheter för större bolag att tvingas slussa betalning för tecknade aktier över ett särskilt konto. I bolag med ett eget kapital som överstiger en miljon kronor får betalningen därför ske direkt till bolaget.
Vi anser att de beskrivna reglerna om kontant betalning för nyemitterade aktier är ändamålsenliga och ägnade att trygga att emissionen leder till en faktisk kapitaltillförsel till bolaget. Regler av detta slag bör därför finnas även i den nya lagen. Reglerna bör i fortsättningen gälla även vid kontant betalning för konvertibler och vid aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt. I konsekvens med vad vi har föreslagit beträffande bolagsbildningen (se avsnitt 5.7.) föreslår vi dock att kravet på insättning på bankkonto i fortsättningen skall avse en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut inom EES. Vidare anser vi, liksom kommittén, att det undantag som i dag är knutet till storleken på bolagets bundna egna kapital i fortsättningen lämpligen i stället bör knytas till indelningen i privata aktiebolag och publika aktiebolag. Vi föreslår således att kravet på betalning till visst bankkonto i fortsättningen skall gälla endast för privata aktiebolag.
När det gäller betalning med apportegendom bör det, i konsekvens med vad vi har föreslagit beträffande bolagsbildningen, krävas att egendomen avskiljs på ett sådant sätt som krävs för att sakrättsligt skydd skall uppkomma.
Kvittning m.m.
En särskild fråga är hur man skall behandla skulder respektive fordringar på grund av teckning av nyemitterade aktier. Enligt den nuvarande aktiebolagslagen skall i detta avseende i huvudsak samma regler tillämpas
som vid utgivande av aktier i samband med bolagets bildande (se 4 kap. 11 § jämförd med 2 kap. 10 och 11 §§). En viktig skillnad är emellertid att det vid nyemission av aktier, till skillnad från i bolagsbildningsfallet, är möjligt att under vissa förutsättningar kvitta skulder på grund av aktieteckning mot fordringar på bolaget. Detta är enligt vår uppfattning en lämplig ordning. Visserligen hade det, som Lagrådet har påpekat, varit ännu bättre för övriga borgenärer och bolaget om kontantbetalning alltid hade skett, men en sådan ordning skulle kraftigt minska användbarheten av emissionsinstitutet, eftersom kvittningsrätten ofta kan vara en förutsättning för att aktieteckning skall ske. En möjlighet till kvittning i samband med nyemission kan också vara av särskild betydelse i samband med rekonstruktion av företag (jfr Lagrådets yttrande och Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, 2003 s. 209 f.) Vi anser därför att det även fortsättningsvis skall vara tillåtet med kvittning vid nyemission av aktier.
För att kvittning skall få ske krävs enligt den nuvarande aktiebolagslagen att bestämmelser om saken har tagits in i emissionsbeslutet. Vidare får kvittning ske i bolag vars bundna egna kapital före emissionen uppgår till minst en miljon kronor, under förutsättning att styrelsen lämnar sitt medgivande. Ett sådant medgivande får inte lämnas, om det skulle vara till skada för bolaget och dess borgenärer. Vi föreslår att motsvarande bestämmelser tas in i den nya lagen. I likhet med kommittén anser vi dock att möjligheten för styrelsen att medge kvittning bör omfatta alla publika aktiebolag.
För att aktieägarna skall kunna bedöma konsekvenserna av ett villkor om kvittningsrätt bör det liksom i dag krävas att det lämnas samma slag av information som vid apportemission. Sålunda bör det krävas att styrelsen upprättar en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av kvittningsvillkoren. I lagrådsremissen uppställdes, såsom Lagrådet har påpekat, inte något krav på revisorsgranskning av kvittningsvillkoren. Lagrådet har ifrågasatt om revisorn inte bör bestyrka att kvittningsrätten avser giltiga motfordringar som finns redan vid emissionen. Enligt vår mening är det rimligt att aktieägarnas beslutsunderlag i detta avseende är likvärdigt med underlaget inför en apportemission. Vi föreslår därför att revisorn i förekommande fall skall yttra sig även över kvittningsvillkor.
De begränsningar som, i enlighet med det nyss anförda, gäller i fråga om kvittning vid nyemission av aktier gäller i dag även vid emission av konvertibler och skuldebrev förenade med teckningsoptioner (se 5 kap. 7 § andra stycket och 13 §aktiebolagslagen). Kommittén har ansett att motiven bakom begränsningarna saknar bärkraft när det gäller sådana emissioner. Enligt kommitténs uppfattning bör konvertibler i detta sammanhang behandlas som skuldförbindelser och inte som aktier. Kommittén har inte heller funnit skäl att göra reglerna tillämpliga på teckningsoptioner. Vi delar kommitténs uppfattning när det gäller teckningsoptioner. Betalningen för teckningsoptioner har inte något omedelbar koppling till aktiekapitalet. De borgenärsskyddsaspekter som ligger bakom begränsningarna i fråga om kvittning i samband med aktieteckning gör sig därför inte gällande på samma sätt vid betalning för teckningsoptioner. Däremot anser vi att det är naturligt att i detta avseende behandla konvertibler på samma sätt som aktier. Betalningen för konvertiblerna blir ju i och med att konverteringsrätten utnyttjas i själva verket
betalning för de aktier som konvertiblerna byts mot. Vi anser därför att det även fortsättningsvis bör finnas begränsningar när det gäller möjligheterna att betala tecknade konvertibler genom kvittning. Sålunda föreslår vi att det, liksom i dag, inte skall vara möjligt att betala för konvertibler genom kvittning annat än om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet. Därutöver bör det, i likhet med vad vi föreslagit beträffande nyemission av aktier, vara möjligt för styrelsen i ett publikt aktiebolag att tillåta kvittning i vissa fall.
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen är det, på samma sätt som vid bolagsbildning, förbjudet att överlåta och pantsätta fordringar på grund av teckning av nyemitterade aktier, konvertibler eller teckningsoptioner. I avsnitt 5.7 har vi föreslagit att dessa förbud tas bort såvitt gäller aktieteckning i samband med bolagsbildning. Det finns inte anledning att bedöma frågan annorlunda vid nyemission av aktier och emission av konvertibler eller teckningsoptioner. Vi föreslår därför att överlåtelse- och pantsättningsförbudet utmönstras även i denna del.
Förverkande
Om en tecknad aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen enligt gällande regler välja mellan att utkräva tecknade belopp och att förklara aktien förverkad för den betalningsskyldige (se 4 kap. 11 § jämförd med 2 kap. 11 § aktiebolagslagen). En förutsättning för att förverkande skall kunna ske är att styrelsen först på visst sätt har skickat en anmaning till den betalningsskyldige. En aktie som har förverkats för den betalningsskyldige upphör inte automatiskt att gälla utan kan övertas av någon annan. Övertas inte aktien, blir den emellertid ogiltig. I sådana fall skall den för vilken aktien har förverkats gentemot bolaget svara för en femtedel av full betalning för aktien.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att styrelsen även fortsättningsvis har möjlighet att vidta adekvata åtgärder om en tecknad aktie inte betalas i tid. Regler om detta bör därför tas med i den nya lagen. Reglerna bör i allt väsentligt ha samma innebörd som de nuvarande. I ett avseende finns det dock anledning att ifrågasätta värdet av den nuvarande regleringen. Det gäller bestämmelsen om att den för vilken aktie har förverkats skall svara för en femtedel av aktiens värde om aktien inte övertas av någon annan. Såvitt kommittén har kunnat bedöma har bestämmelsen aldrig tillämpats. Kommitténs uppfattning är att bestämmelsens effekt på aktietecknarnas betalningsvilja torde vara obetydlig. Vi delar kommitténs uppfattning och föreslår därför att det inte tas med någon motsvarande bestämmelse i den nya lagen.
9.3.9. Registrering
Regeringens förslag: Senast sex månader efter ett beslut om nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner eller emission av konvertibler skall styrelsen anmäla beslutet till Bolagsverket. Vid emission av aktier eller konvertibler skall det till anmälan fogas särskilda revisors- och bankintyg angående betalningen för tecknade aktier eller konvertibler.
Emissionsbeslutet skall inte få registreras om emissionen inte har fulltecknats eller, när det gäller emission av aktier och konvertibler, om full och godtagbar betalning inte har erlagts för tecknade aktier respektive konvertibler. Det nuvarande kravet på att full betalning skall erläggas för de i det förut registrerade aktiekapitalet ingående aktierna tas bort.
En nyemission av aktier skall få registreras successivt efter hand som betalningen för de nyemitterade aktierna flyter in. Om emissionen har gjorts beroende av att ett visst lägsta belopp tecknas, skall emellertid detta belopp ha betalats in innan delregistrering får ske.
Genom registreringen av en nyemission av aktier skall aktiekapitalet anses ökat med det sammanlagda kvotvärdet av tecknade och tilldelade nya aktier. Avdrag skall göras för aktier som har förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan.
Om anmälan om registrering inte görs i tid eller om Bolagsverket vägrar registrering, skall bolaget återbetala vad som har erlagts för tecknade aktier, konvertibler eller teckningsoptioner.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Kommitténs förslag beträffande rättsverkningarna av en nyemission har dock en något annan innebörd. Vidare har kommittén föreslagit att kravet på särskilda bankintyg tas bort (SOU 2001:1 s. 349 f. samt SOU 1997:22 s. 216 f. och 366 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Patent- och registreringsverket har dock avstyrkt förslagen om att ta bort kravet på bankintyg i registreringsärenden och att tillåta delregistrering av emissioner. Verket har även ansett att det bör krävas att en tidigare registrerad emission skall vara registrerad innan en senare beslutad emission kan registreras. Försäkringsförbundet har ansett att det vore ändamålsenligt att vid sidan av möjligheten till successivregistrering behålla de befintliga bestämmelserna som gör det möjligt att under vissa förutsättningar registrera hela kapitalökningen när hälften av emissionsbeloppet har inbetalats.
Skälen för regeringens förslag Allmänt
Vi har tidigare konstaterat att beslut om fondemission bör registreras. Detsamma bör givetvis gälla andra emissionsbeslut. När det gäller nyemission av aktier föreskrivs i den nuvarande aktiebolagslagen att beslutet skall anmälas för registrering inom sex månader. Vi anser att detta är en lämplig ordning och att samma tidsfrist bör gälla för beslut om emission av konvertibler och teckningsoptioner.
Vi har beträffande registrering av nybildade bolag föreslagit att ett grundläggande registreringskrav skall vara att bolagsbildningen har skett på ett författningsenligt sätt. Ett motsvarande krav bör uppställas i fråga om registrering av emissionsbeslut. När det gäller de närmare kraven för registrering gör vi följande överväganden.
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen krävs det för att en nyemission skall kunna registreras att full betalning har erlagts för alla de aktier som ingår i det förut registrerade aktiekapitalet. Kommittén har ansett att detta
krav bör utmönstras ur lagen. Vi delar den uppfattningen. Bestämmelsen behövs inte längre. Med de regler som vi föreslår skall det över huvud taget inte kunna förekomma att ett bolag står registrerat för ett aktiekapital som är större än vad som har inbetalats till bolaget (se vidare nedan).
Som vi har konstaterat i avsnitt 9.3.7 bör en emission av aktier eller konvertibler inte få fullföljas om det belopp eller lägsta belopp som har bestämts i samband med en emission inte har tecknats inom teckningstiden. Vi har vidare föreslagit att detsamma skall gälla då det för en emission av teckningsoptioner har bestämts ett visst minsta antal optioner och detta antal inte tecknas inom teckningstiden. Om emissionsbeslutet har förfallit på någon av dessa grunder, bör beslutet givetvis inte få registreras. Vi föreslår därför att beslutet inte skall få registreras om emissionen inte har fulltecknats.
Vid nyemission av aktier är det av stor vikt att ökningsbeloppet också har tillförts bolaget. Det bör inte få förekomma att ett bolag står registrerat för ett aktiekapital som är större än det belopp som faktiskt har betalats in till bolaget. För att skapa garantier för detta föreslår vi att det för registrering av ett beslut om nyemission av aktier skall krävas att full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade aktier.
Något motsvarande krav på full betalning är inte motiverat vid emission av teckningsoptioner. Vid sådan emission bör kontrollen av att det har inbetalats medel som svarar mot ökningen av aktiekapitalet göras i samband med nyteckningen av aktierna (se vidare avsnitt 9.3.9). Det är först då som det går att ta ställning till om bolaget tillförs ett vederlag som svarar mot höjningen av aktiekapitalet. När emissionen av optionerna registreras bör det således räcka med en kontroll av att det sammanlagda antalet teckningsoptioner som har tecknats och tilldelats uppgår till det antal eller lägsta antal optioner som har bestämts för emissionen.
Det är inte lika klart vad som bör gälla vid emission av konvertibler. Vad som talar för att betalning för tecknade konvertibler skall kontrolleras är, såsom kommittén har konstaterat, att fordringarna enligt konvertiblerna är avsedda att användas som betalning för nya aktier. Samtidigt är det först vid konverteringen som det slutligen går att fastställa om bolaget har tillförts tillgångar som svarar mot ökningen av aktiekapitalet. På så sätt kan en emission av konvertibler likställas med en emission av teckningsoptioner. Det kan hävdas att det då är logiskt att kontrollen av betalningen även i konvertibelfallet sker först i samband med konverteringen. Enligt vår uppfattning står det emellertid klart att det skulle vara förenat med betydande svårigheter att vid konverteringen göra en bedömning av vederlag som i vissa fall har erlagts flera år tidigare. Såsom kommittén har varit inne på skulle en sådan ordning också leda till en otillfredsställande osäkerhet kring konvertiblernas värde. Vi föreslår därför att det bör krävas bevis om full och godtagbar betalning för konvertibler i samband med att emissionen registreras. Vi återkommer i avsnitt 9.3.11 till vilken kontroll som bör ske i registreringsärendet när konvertiblerna senare konverteras till aktier.
För att möjliggöra en kontroll av betalningen för utgivna aktier och konvertibler bör det krävas revisors- och bankintyg av det slag som vi har behandlat i anslutning till bestämmelserna om bolagsbildning (se avsnitt 5.10). Enligt gällande rätt får, i fråga om avstämningsbolag, revisorsyttrandet ersättas av en försäkran från den centrala värdepappers-
förvararen. Kommittén har, med hänvisning till att detta alternativ aldrig har utnyttjats i praktiken, ansett att denna möjlighet bör tas bort. Vi har samma uppfattning.
Successiv inbetalning av aktiekapitalet
Vid kontantemission i bolag vars bundna egna kapital före emissionen uppgår till en miljon kronor kan enligt gällande regler en nyemission av aktier registreras när halva det tecknade beloppet har betalats (se 4 kap. 12 § första stycket 3). Att betalning har skett skall framgå av ett yttrande av en auktoriserad eller godkänd revisor. I avstämningsbolag får revisorsyttrandet ersättas av en försäkran från den centrala värdepappersförvararen. Resterande belopp skall betalas inom sex månader från registreringen (se 4 kap. 13 §). Senast en månad efter utgången av denna tid skall bolaget anmäla hur många av de i den registrerade kapitalökningen ingående aktierna som har blivit till fullo betalda. Även denna gång krävs ett revisorsyttrande eller en försäkran från den centrala värdepappersförvararen. Visar det sig att alla aktier inte har betalats, skall Bolagsverket sätta ned det registrerade aktiekapitalet med det sammanlagda nominella beloppet av de obetalda aktierna.
Bestämmelserna om registrering av aktiekapitalet i två omgångar syftar främst till att underlätta för svenska bolag som vänder sig till utländska kapitalmarknader för att skaffa riskkapital. En större nyemission som sker genom att teckningsrätterna bjuds ut på en utländsk marknad kan ta lång tid. Det har ansetts vara olämpligt att bolaget i en sådan situation inte skall kunna registrera en kapitalökning förrän alla tecknade och tilldelade aktier har betalats.
De ifrågavarande bestämmelserna innebär alltså att ett bolag under en viss tid kan stå registrerat för ett aktiekapital som är större än det belopp som faktiskt har inbetalats. Som vi tidigare har varit inne på anser vi inte att detta är lämpligt. Vi föreslår därför, i likhet med kommittén, att de nuvarande bestämmelserna om successiv inbetalning utmönstras ur lagen.
För att tillgodose det praktiska behov som, i enlighet med vad som nyss har sagts, kan uppkomma i vissa bolag har kommittén föreslagit att bolagen i stället skall få registrera ökningsbeloppet efterhand som betalningen för de nyemitterade aktierna flyter in. Patent- och registreringsverket har avstyrkt det förslaget. Om en möjlighet till delregistrering ändå införs bör det, enligt verket, krävas att det lägsta belopp varmed aktiekapitalet skall höjas skall vara såväl tecknat som betalt. I sitt slutbetänkande har kommittén också utformat sitt förslag på det sättet.
Enligt vår uppfattning innebär regleringen, om den utformas på det sätt som Patent- och registreringsverket har förordat, inte några särskilda risker eller olägenheter samtidigt som den torde tillgodose det praktiska behov av successiv registrering som kan finnas i större bolag. Vi föreslår därför att regler av denna innebörd tas med i denna nya lagen.
Rättsverkningar av registrering m.m.
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen anses aktiekapitalet genom registreringen ökat med det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade aktier efter avdrag för aktier som har förklarats förverkade och
inte har övertagits av någon annan (se 4 kap. 12 § tredje stycket). I konsekvens med våra förslag beträffande bolagsbildningen anser vi att bestämmelsen i fortsättningen bör knyta an till aktiens kvotvärde i stället för till det nominella beloppet. Vi föreslår därför att aktiekapitalet genom registreringen skall anses ökat med det sammanlagda kvotvärdet av tecknade och tilldelade aktier. Liksom i dag bör dock ökningsbeloppet justeras med hänsyn till att vissa av aktierna kan ha blivit ogiltiga, nämligen sådana som har förklarats förverkade och inte övertagits av någon annan.
Om registreringsanmälan inte görs i tid eller om Bolagsverket vägrar registrering, bör bolaget vara skyldigt att återbetala vad som har erlagts för emissionen. Regler av denna innebörd finns i dag när det gäller nyemission av aktier (se 4 kap. 12 § fjärde stycket aktiebolagslagen). Vi föreslår att motsvarande regler i fortsättningen skall gälla också vid emission av konvertibler och teckningsoptioner. Återbetalningsskyldighet bör inträda också om teckningen av aktier, konvertibler eller teckningsoptioner av annat skäl inte är bindande. Lagrådet har tagit upp frågan om i vad mån även uppkommen avkastning på erlagda belopp skall återbetalas. Vi återkommer till den frågan i författningskommentaren.
9.3.10. Utnyttjande av optionsrätt
Regeringens förslag: Bestämmelserna om teckning, tilldelning och betalning av aktier vid utnyttjande av teckningsoption skall ha i allt väsentligt samma innebörd som motsvarande bestämmelser för nyemission av aktier. Vid aktieteckning skall det emellertid inte vara möjligt att betala aktierna med apportegendom. I beslutet om emission av teckningsoptioner skall inte heller få tas in bestämmelser om att den som utnyttjar optionsrätten skall ha rätt att betala för aktierna genom kvittning.
Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av optionsrätten har löpt ut skall styrelsen anmäla för registrering hur många aktier som har tecknats och betalats till fullo. I registreringsärendet skall det kontrolleras att full och godtagbar betalning har erlagts för de nya aktierna.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 373 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: En aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt skiljer sig principiellt inte från en aktieteckning som sker i samband med nyemission av aktier. Det är mot den bakgrunden naturligt att bestämmelserna om aktieteckning i de båda fallen utformas på ett likartat sätt. Enligt vår uppfattning bör t.ex. samma bestämmelser gälla i fråga om formerna för aktieteckningen och verkan av felaktig teckning.
Även när det gäller aktietilldelningen och betalningen bör de olika situationerna i princip jämställas. Här skall dock noteras att det i dag inte är möjligt att vid aktieteckning genom utnyttjande av teckningsoption betala med apportegendom. Det har ansetts att en sådan ordning skulle vara förenad med svårbemästrade problem när det gäller värderingen av apportegendomen (se prop. 1973:93 s. 97). En värdering som sker redan i
samband med emissionen av teckningsoptionerna kan ha blivit inaktuell vid den tidpunkt då aktieteckningen sker. Om värderingen i stället görs i samband med aktieteckningen, kan detta ge upphov till praktiska problem och medföra en osäkerhet när det gäller teckningsoptionernas värde under tiden fram till utnyttjandet. Enligt vår uppfattning bör det därför inte heller fortsättningsvis vara möjligt att vid aktieteckning som sker med utnyttjande av teckningsoptioner betala med apportegendom. Motsvarande problem kan uppkomma när det gäller betalning genom kvittning. Vi föreslår därför att det inte heller skall vara möjligt att ta in bestämmelser i emissionsbeslutet om att aktier som tecknas med utnyttjande av optionsrätt skall kunna betalas genom kvittning. Även detta överensstämmer med hittills gällande rätt. I det senare avseendet bör det dock i publika aktiebolag – liksom vid nyemission av aktier och emission av konvertibler eller teckningsoptioner (se avsnitt 9.3.8) – vara möjligt för styrelsen att under vissa förutsättningar tillåta kvittning.
I övrigt anser vi att de bestämmelser som vi har föreslagit i fråga om tilldelning och betalning vid nyemission av aktier bör gälla också då teckningen sker med utnyttjande av optionsrätt.
När det gäller registreringen av nya aktier som tecknats med utnyttjande av optionsrätt krävs i dag att styrelsen senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av optionsrätten har löpt ut anmäler hur många aktier som har tecknats och betalats till fullo. Vi anser att detta är en ändamålsenlig ordning. Som vi tidigare har varit inne på bör det i ett sådant registreringsärende kontrolleras att bolaget tillförs full och godtagbar betalning för aktierna. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av dessa bestämmelser.
9.3.11. Konvertering av konvertibler
Regeringens förslag: Bolaget skall senast tre månader efter den tidpunkt då rätten att utnyttja konverteringsrätten löpte ut anmäla för registrering hur många aktier som har tillkommit genom konvertering. I registreringsärendet skall kontrolleras att bolaget för varje aktie som lämnas i utbyte har tillförts ett vederlag som minst motsvarar det kvotvärdet av tidigare aktier.
Vid konvertering skall de nya aktierna genast tas upp i aktieboken. Om konvertiblerna har getts ut i form av skuldebrev, skall dessa förses med påskrift om konverteringen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommitténs förslag har dock delvis en annan innebörd när det gäller vad som skall kontrolleras i registreringsärendet (SOU 1997:22 s. 373 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 9.3.8 gjort bedömningen att det vid registrering av beslut om emission av konvertibler bör krävas bevis om att full och godtagbar betalning har erlagts för konvertiblerna. När konvertiblerna sedan skall bytas mot aktier, fordras därför normalt inte någon ny kontroll av vederlaget för konvertiblerna. Även
konverteringskursen har emellertid betydelse för huruvida bolaget tillförs full betalning för de aktier som lämnas i utbyte mot konvertiblerna. Det kan förekomma att konverteringskursen – i enlighet med villkor i beslutet om utfärdande av konvertibler – har räknats om på grund av mellankommande omständigheter. Så kan vara fallet t.ex. om en annan emission har genomförts mellan utfärdandet av konvertibler och konverteringen. Det kan också förekomma att det i samband med konverteringen lämnas en kompletterande kontant betalning för att kompensera för en låg konverteringskurs (jfr avsnitt 9.3.6). Även i samband med registreringen av de nya aktierna behövs det därför en kontroll av att bolaget har tillförts full betalning. Vi föreslår att en regel om detta tas i den nya lagen. Vi återkommer i författningskommentaren närmare till vad en sådan kontroll skall innefatta. Vidare bör lagen, liksom hittills, ställa krav på att de nya aktierna omedelbart tas upp i aktieboken och att konvertiblerna, om dessa har getts ut i form av skuldebrev, förses med en påskrift om utbytet.
I dag gäller i huvudsak samma regler för registrering av konvertering som för aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt (jfr ovan). Sålunda föreskrivs i 5 kap. 14 § aktiebolagslagen att styrelsen senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av konverteringsrätten har löpt ut skall anmäla för registrering hur många aktier som har tillkommit genom konvertering. Vi anser att detta är en lämplig ordning och föreslår att en motsvarande regel tas in i den nya lagen.
Hänvisningar till S9-3-11
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 9.3.9
9.4. Emissionsprospekt
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om prospekt överförs i sak oförändrade till den nya lagen.
Regeringens bedömning: Nya regler om prospekt bör utarbetas i samband med att EG:s prospektdirektiv genomförs i svensk rätt.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att aktiebolagslagens bestämmelser om prospekt upphävs och ersätts av bestämmelser i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Några har lämnat synpunkter på utformningen av förslaget.
Bakgrund: När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag har för avsikt att offentliggöra eller på annat sätt till en vidare krets rikta en inbjudan att förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget skall styrelsen upprätta ett emissionsprospekt om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst 300 000 kronor (se 4 kap. 18 § aktiebolagslagen). Samma sak gäller vid inbjudan att förvärva av bolaget utgivna konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning eller fristående optionsbevis samt vid inbjudan att förvärva av bolaget utgivna vinstandelsbevis (se 5 kap. 16 § och 7 kap. 27 §).
Prospektet skall innehålla redovisningsmaterial för de tre senaste räkenskapsåren samt kompletteras med vissa ytterligare upplysningar,
bl.a. om väsentliga förhållanden och händelser vilka hänför sig till tiden efter utgången av senaste räkenskapsår (se 4 kap. 20–22 §§). Uppgifterna i emissionsprospektet skall granskas av bolagets revisor (se 4 kap. 24 §).
Bestämmelser om liknande prospekt men med annorlunda utformning finns i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet. I vissa fall kan ett bolag därför vara skyldigt att upprätta flera olika prospekt vid en och samma emission eller försäljning av fondpapper.
I EU har utarbetats regler om prospekt, dels i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG
1
, dels i rådets direktiv 89/298/EEG
2
i stället.
Numera har beslutats att reglerna skall samlas i ett direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG
3
, det s.k. prospektdirektivet.
Det sistnämnda direktivet skall vara genomfört i nationell rätt senast den 1 juli 2005.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det huvudsakliga syftet med aktiebolagslagens regler om prospekt är att tillgodose behovet av information på aktiemarknaden. Bestämmelserna om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om börs- och clearingverksamhet har samma övergripande syfte.
Kommittén har ansett det vara olyckligt att aktiebolag och aktieägare, som avser att ge ut eller sälja fondpapper, skall behöva beakta prospektregler i flera olika lagar. Den har därför föreslagit att bestämmelserna om prospekt i aktiebolagslagen upphävs och ersätts av bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om börs- och clearingverksamhet.
De förslag som kommittén har lämnat i denna del är emellertid inte anpassade till det nya EG-direktivet på området, 2003/71/EG. Vi är därför inte beredda att i detta sammanhang lämna förslag till några nya prospektregler. I stället avser vi att återkomma med sådana förslag längre fram i samband med genomförandet av direktivet. I avvaktan på det bör befintliga aktiebolagsrättsliga prospektregler föras över till den nya lagen.
Hänvisningar till S9-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
9.5. Vissa riktade emissioner m.m. i publika aktiebolag och dotterbolag till sådana bolag
Hänvisningar till S9-5
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 10
9.5.1. Allmänt
Regeringens förslag: Den s.k. Leo-lagen skall inte längre gälla i fråga om aktiebolag. I stället tas särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner och liknande transaktioner in i ett särskilt kapitel i den nya
1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1, Celex 301L0034).
2
Rådets direktiv 89/298/EEG av den 17 april 1989 om samordning av kraven på
upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänheten (EGT L 124, 5.5.1989, s. 8, Celex 389L0298).
3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de
prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64, Celex 32003L0071).
aktiebolagslagen. De nya bestämmelserna skall, liksom Leo-lagen, innebära att sådana emissioner och transaktioner skall beslutas på visst sätt och enligt särskilda majoritetsregler.
Bestämmelserna skall omfatta alla publika aktiebolag och dotterbolag till sådana bolag. De skall tillämpas vid nyemission av aktier och emission av teckningsoptioner eller konvertibler, i den mån emissionen riktas till någon inom den krets som i dag anges i Leo-lagen, dvs. främst styrelseledamöter, den verkställande direktören eller andra anställda i det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern. Bestämmelserna skall under särskilda förutsättningar tillämpas också vid överlåtelser av sådana instrument.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 217 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har ställt sig tveksam till förslaget att utvidga bestämmelsernas tillämpningsområde till att omfatta alla publika aktiebolag.
Bakgrund: Genom ändringar i 1944 års aktiebolagslag blev det år 1973 möjligt att vid kontant nyemission av aktier besluta om avvikelser från aktieägarnas företrädesrätt till de nya aktierna. Det uppställdes ursprungligen inte något krav på kvalificerad majoritet för sådana beslut. Skyddet mot missbruk ansågs i stället ligga i den generalklausul som förbjuder bolagsstämman att fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare (se prop. 1973:93 s. 70 f. och 128 f.). Den nuvarande bestämmelsen om att det fordras två tredjedelars majoritet för ett beslut om emissioner med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt infördes i mitten av 1990-talet som ett led i EG-anpassningen av den svenska aktiebolagsrätten.
Möjligheten till s.k. riktade emissioner – dvs. emissioner där företrädesrätten till de nya aktierna skall tillkomma andra än aktieägarna – blev under 1980-talet föremål för debatt med anledning av vissa transaktioner som hade förekommit i bolaget AB Leo. En särskild kommission fick till uppgift att klarlägga vad som faktiskt hade skett i den s.k. Leoaffären samt att undersöka liknande förfaranden. I uppdraget ingick bl.a. att överväga om det fanns anledning att införa ytterligare regler till de mindre aktieägarnas skydd. Kommissionens arbete ledde fram till en ny lag, lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. Lagen, som kom att kallas för Leo-lagen, gäller fortfarande.
Bestämmelserna i Leo-lagen syftar bl.a. till att säkerställa att aktieägarna har det avgörande inflytandet vid beslut om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag eller dotterbolag till sådana bolag. Bland annat innehåller lagen bestämmelser om att endast bolagsstämman får besluta om vissa typer av emissioner; styrelsebeslut med stöd av bemyndiganden tillåts inte. I lagen uppställs vidare ett krav på att sådana beslut skall fattas med mycket kvalificerad majoritet, nämligen nio tiondelar av såväl avgivna röster som företrädda aktier. Bestämmelserna i Leo-lagen gäller när emissionen riktas till någon av följande:
1. styrelseledamöter eller suppleanter i det emitterade aktiebolaget
eller annat företag inom samma koncern,
2. den verkställande direktören eller den vice verkställande
direktören i det emitterande bolaget eller annat företag inom samma koncern,
3. andra anställda hos det emitterande bolaget eller annat företag
inom samma koncern,
4. make eller sambo till någon av de under 1–3 nämnda perso-
nerna,
5. omyndiga barn som står under vårdnad av någon som avses i 1–
3, eller
6. juridiska personer över vilka någon under 1-5 nämnd person
ensam eller tillsammans med någon annan sådan person har ett bestämmande inflytande.
I lagen uppställs vidare ett krav på att emissionsbeslut av de aktuella slagen som fattas i ett dotterbolag, som inte är ett aktiemarknadsbolag, skall godkännas på en bolagsstämma i det aktiemarknadsbolag som är moderbolag i koncernen. Vidare innehåller lagen bestämmelser om bl.a. den information som aktieägarna skall ha tillgång till inför ett beslut om en riktad emission. I lagen finns också bestämmelser om överlåtelser av aktier eller skuldebrev som har getts ut av ett bolag inom samma koncern. Dessa bestämmelser är avsedda att hindra att bestämmelserna om emissionsbeslut sätts ur spel genom att emissionen riktas till ett aktiebolag i samma koncern som i sin tur överlåter de emitterade värdepapperen till någon av de ovan angivna personerna.
Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att vid en emission avvika från aktieägarnas företrädesrätt kan missbrukas. Sätts emissionskursen alltför lågt i förhållande till de nya aktiernas marknadsvärde, innebär emissionen en förmögenhetsöverflyttning till de nya aktieägarna. Om emissionen riktas till personer som själva har haft möjlighet att påverka villkoren, är riskerna för att övriga aktieägare missgynnas påtagliga. För att minimera denna risk är det enligt vår uppfattning nödvändigt att även i framtiden uppställa vissa särskilda villkor för emissioner riktade till ledande bolagsfunktionärer och anställda.
Vi anser, i likhet med kommittén, att Leo-lagens bestämmelser har ett sådant samband med aktiebolagslagens emissionsregler att det är naturligt att de ingår i samma lag. I den nya aktiebolagslagen bör därför tas in ett särskilt kapitel med bestämmelser om vissa riktade emissioner. Liksom i dag bör särskilda regler gälla även för vissa överlåtelser av aktier, teckningsoptioner och konvertibler. Vi återkommer i avsnitt 9.5.3 och i författningskommentaren till vad som närmare bör gälla i dessa hänseenden. I avsnitt 10 diskuterar vi huruvida ”Leo-reglerna” bör vara tillämpliga även på beslut om vinstandelslån och kapitalandelslån.
Leo-lagen omfattar endast aktiemarknadsbolag och dotterbolag till sådana bolag. Det har ansetts att ägarspridningen i sådana bolag motiverar särskilda minoritetsskyddsbestämmelser (se prop. 1986/87:76 s. 27). Avgränsningen motiverades i lagmotiven vidare med att ett av Leo-lagens huvudsyften är att upprätthålla allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Kommittén har menat att behovet av särskilda skyddsregler kan göra sig gällande även i andra bolag med en bred aktieägarkrets än aktiemarknadsbolag och har därför föreslagit att de särskilda
reglerna om riktade emissioner m.m. i fortsättningen skall omfatta alla publika aktiebolag. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har ställt sig tveksam till en sådan utvidgning.
Enligt vår uppfattning är det främst i aktiemarknadsbolag som behovet av särskilda skyddsbestämmelser av det ifrågavarande slaget gör sig gällande. Det finns emellertid ett icke obetydligt antal bolag som inte är aktiemarknadsbolag men som har en ägarspridning som är jämförbar med den som normalt förekommer i aktiemarknadsbolag. Detta gäller inte minst bolag vars aktier är föremål för handel på någon av de olika marknadsplatser som finns för onoterade aktier. De skyddsintressen som ligger bakom Leo-lagens reglering gör sig alltså i betydande grad gällande även utanför aktiemarknadsbolagens krets. Till saken hör att de olägenheter som regler av detta slag kan innebära för publika bolag med en mindre ägarkrets får anses vara av begränsad omfattning.
Enligt vår uppfattning väger därför skälen för den av kommittén föreslagna utvidgningen av bestämmelsernas tillämpningsområde över. Vi föreslår således att bestämmelserna i fortsättningen skall omfatta alla publika aktiebolag. För att undvika kringgåendeförfaranden bör särskilda regler gälla även för dotterbolag till sådana bolag.
När det gäller frågorna om vilken personkrets och vilka finansiella instrument som skall omfattas av reglerna anser vi att Leo-lagens nuvarande bestämmelser är väl avvägda. De nya bestämmelserna i aktiebolagslagen bör därför i dessa hänseenden ges samma innebörd som hittills. Således bör reglerna gälla vid nyemission av aktier liksom vid emission av teckningsoptioner eller konvertibler när emissionen riktas till bl.a. styrelseledamöter, den verkställande direktören eller anställda i det emitterande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern.
Kommittén har föreslagit att Leo-lagen upphävs. Lagen gäller emellertid även för försäkringsaktiebolag och för dotterbolag till sådana bolag. Försäkringsaktiebolag omfattas f.n. inte av aktiebolagslagen utan regleras av särskilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713). Leolagen bör därför t.v. bestå men i fortsättningen gälla endast försäkringsaktiebolag och dotterbolag till sådana bolag. Vi kommer att i samband med den pågående översynen av försäkringsrörelselagen överväga att ta in sådana bestämmelser som vi föreslår i denna proposition även i försäkringsrörelselagen.
9.5.2. Bolagsstämmans beslut om emission
Regeringens förslag: Beslut om emissioner riktade till ledande bolagsfunktionärer skall fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget. Ett beslut i ett dotterbolag om en sådan emission skall dessutom godkännas på bolagsstämman i moderbolaget.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 220 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande aktiebolagsrättslig princip är att aktieägarna skall behandlas lika (jfr exempelvis 8 kap. 34 §
och 9 kap. 37 § aktiebolagslagen). Sådana emissioner som omfattas av Leo-lagen är särskilt känsliga från ett likabehandlingsperspektiv. Transaktioner av detta slag innebär dessutom en risk för att företagets ledande befattningshavare gynnar sig själva eller sina närstående till nackdel för aktieägarna. För att aktieägarna skall kunna bevaka sina intressen bör enligt vår uppfattning det avgörande inflytandet vid beslut om detta slag av riktade emissioner ligga hos bolagsstämman.
Det nyss angivna synsättet präglar också de regler som gäller i dag. I Leo-lagen föreskrivs att beslut om sådana emissioner som omfattas av lagen är giltiga endast om de har fattats eller godkänts av bolagsstämman i det emitterande bolaget. Till skillnad från vad som normalt gäller är det alltså i dessa fall inte möjligt att delegera beslutanderätten till styrelsen. För att ett beslut i ett dotterbolag om en sådan emission som omfattas av lagen skall bli giltigt fordras dessutom att beslutet godkänns på bolagsstämma i moderbolaget. Enligt vår uppfattning fyller Leo-lagens bestämmelser i berörda hänseenden en viktig funktion för att säkra aktieägarnas inflytande och rätt till information. Bestämmelser av motsvarande innebörd bör därför tas in i den nya lagen. Vi återkommer i avsnitt 9.5.4 till frågan om vilka majoritetskrav som bör gälla för stämmans beslut.
Hänvisningar till S9-5-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
9.5.3. Bolagsstämmans beslut om vissa överlåtelser av aktier m.m.
Regeringens förslag: Ett publikt aktiebolag skall inte utan bolagsstämmans godkännande få överlåta aktier, teckningsoptioner eller konvertibler i ett annat bolag inom samma koncern till någon inom den i lagen angivna kretsen.
En överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som sker i strid med lagens bestämmelser skall vara ogiltig.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommitténs förslag innehåller dock ett undantag för överlåtelser av finansiella instrument i dotterföretag. Kommittén har inte föreslagit någon bestämmelse om att överlåtelser i strid med lagen skall vara ogiltiga utan har utgått från att överlåtelser till godtroende förvärvare skall kunna göras gällande mot bolaget (SOU 1997:22 s. 220 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Stockholms tingsrätt har emellertid ansett att det inte bör vara möjligt att göra godtrosförvärv i de fall då en överlåtelse grundar sig på ett ogiltigt beslut av bolagsstämman. Några remissinstanser, däribland Sveriges Aktiesparares Riksförbund, har motsatt sig det av kommittén föreslagna undantaget för överlåtelser av finansiella instrument i dotterföretag.
Skälen för regeringens förslag Som vi redan har nämnt innehåller Leo-lagen även bestämmelser om överlåtelser av aktier och andra finansiella instrument. I 6 och 7 §§ Leo-lagen uppställs krav på bolagsstämmans godkännande i de fall då ett moderbolag överlåter aktier, teckningsoptioner eller konvertibler i ett annat bolag inom samma koncern till någon inom den i lagen angivna personkretsen. Om det överlåtande moderbolaget inte är ett aktiemarknadsbolag men i sin tur har ett moderbolag som är ett sådant bolag, fordras för att överlåtelsen skall bli giltig
dessutom att denna godkänns av bolagsstämman i det sistnämnda moderbolaget. Vi anser att bestämmelser av detta slag är nödvändiga för att förhindra kringgåenden av emissionsreglerna. Liknande bestämmelser bör därför tas in i den nya lagen. Av samma skäl som vi har angett i avsnitt 9.5.1 bör bestämmelserna emellertid i fortsättningen inte vara begränsade till aktiemarknadsbolag utan omfatta alla publika aktiebolag.
De nämnda bestämmelserna i Leo-lagen har ansetts lägga onödiga hinder i vägen för ett moderbolag att avyttra aktier i dotterföretag till dotterföretagets ledning eller andra anställda (s.k. management buyouts). Ett behov av sådana utförsäljningar kan uppstå t.ex. för att dotterbolaget går med förlust eller för att moderbolaget i samband med förvärv av en företagsgrupp har tillförts även företag med för den egna koncernen artfrämmande verksamhet. I sådana situationer innebär Leo-lagens bestämmelser en omfattande formell omgång om moderbolaget önskar avyttra aktierna i dotterbolaget till dess företagsledning eller andra anställda. Kommittén har därför föreslagit att en överlåtelse av aktier, konvertibler eller teckningsoptioner i ett dotterbolag skall kräva godkännande av det överlåtande bolagets eller dess moderbolags bolagsstämma endast om överlåtelsen sker till befattningshavare i det överlåtande bolaget eller dess moderbolag eller till någon närstående till en sådan befattningshavare. Också i Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss 2004-02-09 gjordes bedömningen att det borde införas ett undantag för management buy-outs. Undantaget gavs emellertid en snävare omfattning och avsågs kunna tillämpas enbart i fråga om sådana transaktioner som innebär att samtliga aktier i dotterföretaget överlåts.
Några remissinstanser har invänt såväl mot kommitténs förslag som förslag i utkastet till lagrådsremiss och menat att det med hänsyn till allmänhetens förtroende för aktiemarknaden är olämpligt med en sådan uppmjukning av regelverket som förslagen innebär. Vi delar den uppfattningen. Det är av största vikt att regelverket förmår minimera risken för missbruk och risken för att allmänhetens förtroende för aktiemarknaden rubbas. Det kan inte uteslutas att ett undantag av detta slag skulle kunna missbrukas för olämpliga transaktioner och att allmänhetens förtroende för aktiemarknaden därmed skulle rubbas. Vi anser därför att de nuvarande reglerna bör kvarstå i sak. Vid den bedömningen har vi också beaktat att de olägenheter som detta innebär för de seriösa företagen torde vara begränsade.
När det gäller överlåtelser som sker i strid med lagens bestämmelser finns det anledning att skilja på ett par olika situationer. Om styrelsen har genomfört en sådan överlåtelse som omfattas av bestämmelserna utan att bolagsstämman över huvud taget har fått ta ställning till överlåtelsen, får styrelsen anses ha överträtt sin legala behörighet. Av allmänna aktiebolagsrättsliga regler följer då att överlåtelsen inte blir gällande mot bolaget, oavsett om bolagets medkontrahent var i god tro om behörighetsöverskridandet eller inte. Detta är enligt vår uppfattning en lämplig ordning. Vi föreslår följaktligen inte någon ändring i detta avseende.
Av 8 § Leo-lagen följer att detsamma gäller om en överlåtelse av angivet slag visserligen grundar sig på ett stämmobeslut men detta av någon anledning är ogiltigt. Även i dessa fall är överlåtelsen alltså ogiltig, oavsett medkontrahentens goda tro. Kommittén har föreslagit att en sådan överlåtelse i fortsättningen skall kunna bli gällande mot bolaget,
om förvärvaren varken insåg eller borde ha insett att den grundades på ett ogiltigt stämmobeslut. Stockholms tingsrätt har invänt mot den sådan ordning och menat att den skulle öppna alltför stora möjligheter för ett kringgående av lagen. Vi delar denna uppfattning. En emission som sker i strid med Leo-lagens bestämmelser anses vara ogiltig. De särskilda krav som uppställs beträffande vissa beslut om överlåtelse av aktier m.m. syftar till att förhindra kringgåenden av emissionsbestämmelserna. För att detta syfte inte skall förfelas är det enligt vår mening nödvändigt med en kraftfullare sanktion än den som kommittén har föreslagit. Vi anser därför att rättsföljden vid överträdelser av överlåtelsebestämmelserna bör vara densamma som vid överträdelse av emissionsbestämmelsen, dvs. ogiltighet. Till saken hör också att en ogiltighetsregel av detta slag – i motsats till vad kommittén torde ha utgått ifrån – inte utgör något hinder mot godtrosförvärv av tredje man (jfr 6 kap. 4 § lagen [1998:1479] om kontoföring av finansiella instrument, även 14 § lagen [1936:81] om skuldebrev). Vi föreslår mot denna bakgrund att det även i den nya lagen tas in en bestämmelse om att en överlåtelse i strid med lagen är ogiltig.
9.5.4. Majoritetskrav
Regeringens förslag: Ett beslut om sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av de aktuella bestämmelserna skall vara giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av såväl avgivna röster som vid stämman företrädda aktier.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 220 f.)
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Några remissinstanser – bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och Sveriges advokatsamfund – har emellertid ansett att emissionsbeslut bör kunna fattas med två tredjedelars majoritet.
Skälen före regeringens förslag: Grundbulten i Leo-lagen kan sägas vara det stränga majoritetskrav som uppställs för de beslut som omfattas av lagen. Kravet motiverades i lagens förarbeten med risken för att riktade emissioner till ledande funktionärer försämrar de befintliga aktieägarnas rätt (se prop. 1986/87:76 s. 29). Vidare framhölls att reglerna om möjlighet att genomföra emissioner med avvikelse från de gamla aktieägarnas företrädesrätt inte tillkommit i syfte att möjliggöra sådana emissioner.
Flera remissinstanser har ansett att det stränga majoritetskravet bör tas bort och att det i fortsättningen bör vara tillräckligt med det krav på två tredjedelars majoritet som i allmänhet gäller för beslut om emissioner med avvikelser från aktieägarnas företrädesrätt. För en sådan ordning talar också, såsom kommittén och några remissinstanser har påpekat, att den svenska regleringen därmed skulle bringas i överensstämmelse med regleringen i övriga nordiska länder och i en stor del av EU:s övriga medlemsstater. Som ytterligare argument kan anföras att en sådan ordning inte skulle ställa minoriteten utan skydd. Särskilt kan framhållas att ett emissionsbeslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare
eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare kan angripas med stöd av aktiebolagslagens s.k. generalklausul (se 9 kap. 37 §), oavsett om beslutet har biträtts av den i lagen föreskriva majoriteten eller ej.
Enligt vår uppfattning finns det emellertid också skäl som talar för att behålla det nuvarande majoritetskravet. Den typ av transaktioner som omfattas av Leo-lagen är typiskt sett särskilt känsliga från ett aktieägarperspektiv. Risken för att bolagets intressen inte tillvaratas på bästa sätt är rimligen större i de situationer då de befattningshavare som är inblandade i hanteringen av emissionen också har egna intressen att bevaka. Enligt vår uppfattning bör utrymmet för att fatta emissionsbeslut av detta slag mot aktieägarnas vilja vara högst begränsat. Ett krav på samtliga aktieägares samtycke skulle dock föra alltför långt. Det nuvarande majoritetskravet på nio tiondelar av avgivna röster och vid stämman företrädda aktier framstår mot denna bakgrund som väl avvägt. Vi föreslår att kravet får bestå.
10. Vinstandelslån och kapitalandelslån
Regeringens förslag: Ett bolag skall få ta upp lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna eller av bolagets resultat eller finansiella ställning.
Beslut om sådana lån skall fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, styrelsen. Om lånet riktas till personer inom den krets som omfattas av särskilda regler för riktade emissioner, skall något bemyndigande till styrelsen inte kunna lämnas. I sådana fall skall det dessutom för giltigt beslut krävas att beslutet har biträtts av nio tiondelar av avgivna röster och vid stämman företrädda aktier.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Kommittén har emellertid inte föreslagit några särskilda regler för ”riktade” vinstandelslån och kapitalandelslån (SOU 1997:22 s. 231 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Konkursförvaltarkollegiernas förening har dock motsatt sig att det nuvarande förbudet mot kapitalandelslån tas bort. Även Svenska Revisorsamfundet SRS har uttryckt viss tveksamhet till tillåtandet av kapitalandelslån. Sveriges advokatsamfund har efterlyst en grundligare genomgång av argumenten för och emot att tillåta kapitalandelslån. Vidare har samfundet ifrågasatt om beslut om att bolaget skall ta upp vinstandelslån och kapitalandelslån inte borde kunna fattas av styrelsen utan stöd av stämmans bemyndigande. NUTEK har ansett att gränserna mellan finansieringsformer som kräver bolagsstämmans beslut och andra finansieringsformer borde klargöras på ett bättre sätt. Bl.a. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Fjärde AP-fonden har ansett att de s.k. Leo-reglerna skall tillämpas på lånebeslut av detta slag.
Skälen för regeringens förslag: I 7 kap. 26 § första stycket aktiebolagslagen finns ett förbud mot upptagande av vissa penninglån. Där sägs att ett aktiebolag – om inte annat följer av bestämmelserna om konvertibellån – inte får ta upp penninglån på villkor att lånet skall betalas på
annat sätt än med ett nominellt belopp eller med ett penningbelopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penningvärdet. Däremot är det tillåtet att ta upp lån där räntan är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst (vinstandelslån). Beslut om upptagande av ett vinstandelslån får dock fattas enbart av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen (se 7 kap. 26 § andra stycket).
Bestämmelsen i 7 kap. 26 § första stycket aktiebolagslagen innebär bl.a. ett principiellt förbud mot s.k. kapitalandelslån, dvs. lån för vilka det kapitalbelopp som skall återbetalas är beroende av bolagets framtida finansiella ställning. I förarbetena motiverades förbudet bl.a. med att långivaren vid ett kapitalandelslån i realiteten intar samma ställning som en aktieägare men utan att kunna delta i bolagets förvaltning och utan att kunna åberopa några av de rättigheter som gäller för aktieägare (se prop. 1975:103 s. 221). Den ställning som en sådan långivare intar ansågs vara ägnad att väcka starka betänkligheter. Som ytterligare skäl för förbudet åberopades att det inte fanns något påtagligt behov för bolagen att använda denna form av finansiering.
Kommittén har föreslagit att förbudet mot kapitalandelslån tas bort. Vi ansluter oss till kommitténs förslag. Utgångspunkten bör vara att bolagen får använda sig av de finansieringsformer som de finner lämpliga under förutsättning att bolagets aktieägare, borgenärer och andra intressenter inte utsätts för några oacceptabla risker eller olägenheter.Vi anser inte att kapitalandelslån är behäftade med sådana risker eller olägenheter. Liksom i andra liknande situationer får parterna i ett låneavtal av detta slag väga eventuella risker som är förenade med avtalet – t.ex. bristen på inflytande i bolaget – mot det förväntade ekonomiska utbytet. Med hänsyn till det stora antal professionella aktörer som numera värderar instrument av detta slag kan man utgå från att marknadens prissättning på ett rimligt sätt kommer att återspegla för- och nackdelarna med lånevillkoren. Till saken hör också att instrument av detta slag tillåts i de länder som Sverige brukar jämföras med.
Konkursförvaltarkollegiernas förening har hävdat att ett kapitalandelslån kan innebära nackdelar när det gäller att avgöra vem som har den reella makten i bolaget samt att det finns en risk för att man med den föreslagna regleringen kommer att ”sanktionera” bulvanförhållanden. Det går enligt vår mening inte att helt utesluta sådana nackdelar men vi är övertygade om att de är av mindre betydelse. Mot denna bakgrund föreslår vi att förbudet mot kapitalandelslån tas bort.
Liksom hittills bör även vinstandelslån vara tillåtna. Som vi redan har nämnt har det hittills krävts att beslut om att ta upp vinstandelslån fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen. Kommittén har föreslagit att denna ordning skall bestå och att motsvarande ordning i fortsättningen skall gälla för kapitalandelslån. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt om inte styrelsen borde få fatta beslut om denna typ av lån utan stämmans bemyndigande. Enligt vår uppfattning finns det emellertid goda skäl för den kompetensfördelning som kommittén har föreslagit. Genom kopplingen till bolagets resultat eller finansiella ställning skiljer sig vinstandelslån och kapitalandelslån till sin karaktär från andra typer av lån (jfr prop. 1975:103 s. 222). Villkoren för vinstandelslån och kapitalandelslån kan
många gånger innebära en beaktansvärd belastning för bolaget och begränsa utrymmet för framtida utdelning. Vi anser därför att det är rimligt att beslutanderätten i frågor om sådana lån ligger hos bolagets aktieägare. Liksom kommittén föreslår vi därför att beslut om att ta upp vinstandelslån eller kapitalandelslån skall fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.
NUTEK har ansett att det vara angeläget att gränserna mellan sådana finansieringsformer som kräver bolagsstämmans beslut och andra finansieringsformer klargörs. Som exempel på ett gränsfall har NUTEK tagit upp lån där återbetalning baseras på vinst för viss produkt eller vinst från annan intäktskälla, som inte är specifikt relaterad till bolagets ställning. Vi delar uppfattningen att gränsdragningen bör vara så tydlig som möjligt. Den principiella utgångspunkten bör vara att samtliga lånetyper där räntan eller återbetalningen knyts till bolagets vinstutdelning, aktiekurs, resultat eller finansiella ställning bör kräva stämmobeslut. En reglering som har detta som utgångspunkt torde enligt vår uppfattning normalt inte ge upphov till några oklarheter. Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas närmare innebörd.
I avsnitt 9.5 har vi behandlat de s.k. Leo-reglerna, dvs. de särskilda beslutsregler som gäller för bl.a. vissa riktade emissioner. De skäl som ligger till grund för dessa regler gör sig enligt vår mening gällande även vid den typ av lån som diskuteras här. Riskerna för ett otillbörligt gynnande är i princip desamma om styrelseledamöter eller någon annan närstående erbjuds att teckna exempelvis ett kapitalandelslån som när en sådan person erbjuds att teckna aktier vid en riktad emission. Såsom ett par remissinstanser har påtalat bör Leo-reglerna därför omfatta beslut om kapitalandelslån. Vi anser att detsamma bör gälla vinstandelslån. Det innebär att bolagsstämman inte bör kunna delegera beslutanderätten till styrelsen, om lånet riktas till personer inom den krets som omfattas av särskilda regler för riktade emissioner. Det innebär vidare att det i sådana fall bör krävas nio tiondelars majoritet för stämmans beslut.
11.1. Bakgrund
Som tidigare har framgått innehåller aktiebolagslagen ett antal bestämmelser som skall garantera att tillgångar som svarar mot aktiekapitalet tillförs och stannar kvar i bolaget som grundval för bolagets fortsatta existens. Av central betydelse bland dessa är bestämmelserna om i vilken omfattning och i vilka former bolagets tillgångar kan överföras till aktieägarna eller annan.
I 12 kap. aktiebolagslagen finns regler om vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom. Där sägs bl.a. att utbetalning till aktieägarna av bolagets medel får ske endast enligt lagens bestämmelser om vinstutdelning, förvärv av egna aktier, utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden och utskiftning vid bolagets likvidation (”utbetalningsförbudet”, se 12 kap. 1 §). För varje tillåten utbetalningsform uppställer lagen sedan olika slag av begräns-
ningar. Dessa begränsningar syftar i vissa fall till att skydda aktieägarminoriteter, i andra fall till att skydda bolagets borgenärer. Begränsningar som gäller omfattningen av värdeöverföringarna syftar till att skydda bolagets borgenärer. Sådana bestämmelser är tvingande i så måtto att de inte får frångås ens med samtliga aktieägares medgivande. Sålunda får ett aktiebolag inte under några omständigheter betala ut vinst till aktieägarna eller återbetala medel till dem i samband med nedsättning av aktiekapitalet, om det skulle saknas full täckning för aktiekapitalet efter utbetalningen. Det är detta som ligger bakom lagens uttryck att aktiekapitalet utgör bundet eget kapital (jfr avsnitt 4.10). Bestämmelserna om formerna för värdeöverföringar är däremot uppställda i aktieägarnas intresse och kan åsidosättas om samtliga aktieägare godtar det.
Hänvisningar till S11-1
11.2. Begreppet ”värdeöverföring”
Regeringens förslag: I lagen införs begreppet ”värdeöverföring” som benämning på affärshändelser som medför att bolagets förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
Kommitténs förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 354 f., jfr SOU 1997:168 s. 66 f.).
Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller har inte haft något att invända mot det. Finansbolagens förening har förordat att ett annat begrepp än ”värdeöverföring” används. Sveriges advokatsamfund har framhållit att absolut avgörande för när en värdeöverföring är för handen måste vara att överföringen har varit åsyftad från bolagets sida. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har gett uttryck för en liknande uppfattning.
Skälen för regeringens förslag: Förmögenhetsöverföringar från bolaget till aktieägare eller utomstående kan innebära betydande risker för såväl enskilda aktieägare som bolagets borgenärer. Den enskilde aktieägaren riskerar att majoritetsaktieägare genomdriver förmögenhetsöverföringar som gynnar dem på minoritetsaktieägarens bekostnad. Bolagets borgenärer riskerar att bolaget till följd av förmögenhetsöverföringar till aktieägarna eller andra inte längre kan betala sina skulder. Dessa och liknande risker försöker aktiebolagslagen avvärja genom det ovan nämnda s.k. utbetalningsförbudet och därtill anknytande regler.
Enligt vår mening gör sig skälen för ett förbud av detta slag fortfarande gällande. Minoritetsaktieägarna och borgenärerna behöver emellertid uppenbarligen skyddas inte enbart vid utbetalningar i pengar utan också vid andra slag av förmögenhetsöverföringar. Den nu gällande aktiebolagslagens ordalydelse (”utbetalning /.../ av bolagets medel”) ger intryck av att utbetalningsförbudet omfattar endast överföringar av pengar. I lagens förarbeten liksom i praxis och doktrin ges begreppet ”utbetalning” en väsentligt vidare innebörd. Det anses omfatta även andra fall då egendom vederlagsfritt överförs till aktieägare. Också ”dolda” eller ”förtäckta” utbetalningar hör hit, t.ex. avhändelse av egendom till underpris och förvärv till överpris. Mot den bakgrunden har kommittén förslagit att begreppet ”värdeöverföring” införs i lagtexten som en samlande benämning på transaktioner av detta slag. Vi delar uppfattningen att ”värde-
överföring” – ett uttryck som redan synes ha vunnit hävd i den rättsliga litteraturen – är lämpligare än ”utbetalning”. Vi föreslår alltså att de regler i aktiebolagslagen som begränsar möjligheterna till förmögenhetsöverföringar från bolaget i den nya lagen skall anknyta till begreppet ”värdeöverföring”.
Frågan är emellertid vad som närmare bestämt bör rymmas i begreppet ”värdeöverföring” och alltså vara underkastat olika slag av begränsningar. I ett bolag förekommer regelmässigt ett stort antal transaktioner som minskar (eller ökar) bolagets tillgångar men som utgör ett naturligt led i bolagets verksamhet. Som exempel kan nämnas att ett aktiebolag måste kunna betala ut lön till en aktieägare som är anställd i bolaget utan att tillämpa de särskilda regler som lagen uppställer för utbetalning av bolagets medel. Normala affärshändelser av det slaget bör uppenbarligen inte omfattas av de begränsningar som bör gälla för värdeöverföringar. Enligt vår mening bör det därför av lagtexten framgå att med värdeöverföring avses affärshändelser som medför att bolagets förmögenhet minskar och som är av affärsmässigt slag.
Härefter återstår frågan hur gränsen mellan å ena sidan affärsmässiga transaktioner och å andra sidan andra minskningar av bolagets förmögenhet bör dras. Att vinstutdelning, utbetalning i samband med förvärv av egna aktier och återbetalning till aktieägarna i samband med nedsättning av aktiekapitalet bör räknas som värdeöverföring står helt klart (se vidare avsnitt 11.3). Kommittén har ansett att också utskiftning i samband med bolagets likvidation bör anses som värdeöverföring. Enligt vår mening bör dock begreppet inte omfatta utskiftning. Det sammanhänger med att utskiftning är en del av avvecklingen av ett bolag och att skyddet för aktieägare och borgenärer därvid tillgodoses genom andra slag av regler än de som enligt vår mening bör knytas till begreppet värdeöverföring. Vi gör samma bedömning när det gäller sådan överföring av tillgångar som sker i samband med fusion eller delning av aktiebolag (se vidare avsnitten 17.2 och 17.3). Inte heller sådana överföringar bör alltså behandlas som värdeöverföring i den bemärkelse som avses här, trots att det rent faktiskt är fråga om ett frånhändande av tillgångar från bolaget.
Ännu mera vanskligt är att avgöra i vad mån andra slag av transaktioner som, när de medför att bolagets förmögenhet minskar, skall anses som värdeöverföringar. I doktrinen finns olika synsätt. Ett av dessa är att bedömningen skall utgå från värdet av parternas prestationer (värdediskrepansen). Om värdet av bolagets prestation överstiger aktieägarens prestation, föreligger en värdeöverföring. Bedömningen grundas alltså på de objektiva förutsättningar som är för handen (se t.ex. Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag, 4 uppl., s. 33 f.). Ett annat synsätt är att låta bedömningen utgå från subjektiva faktorer, såsom att bolagets ställföreträdare medvetet har företagit en värdeöverföring till aktieägaren (se t.ex. Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. 1995 s. 41).
Kommittén har förespråkat att frågan om vad som i det enskilda fallet utgör en värdeöverföring avgörs med hänsyn till värdediskrepansens storlek, transaktionens karaktär, mottagarens relation till bolaget och övriga omständigheter, dvs. i huvudsak objektiva kriterier. Några remissinstanser har i stället förordat att man vid bedömningen i första hand prövar om en värdeöverföring har varit åsyftad från bolagets sida.
Enligt vår mening talar övervägande skäl för den lösning som kommittén har förordat, nämligen att frågan i första hand bör avgöras utifrån objektivt iakttagbara kriterier, främst förekommande värdediskrepans mellan parternas prestationer. Det blir då lättare att i det enskilda fallet avgöra om det är fråga om en värdeöverföring eller inte. Att enbart fästa avseende vid förhållandet mellan parternas prestationer skulle emellertid föra för långt. Ett avtal mellan å ena sidan bolaget och å andra sidan en aktieägare eller någon utomstående, ingånget i god tro, bör inte anses som en värdeöverföring – med de effekter som detta kan få för de involverade – enbart därför att det visar sig att bolaget har gjort en dålig affär. Hänsyn måste också kunna tas till värdediskrepansens storlek och avtalets karaktär liksom till mottagarens relationer till och insyn i bolaget. Hur dessa och andra omständigheter skall vägas mot varandra är emellertid en fråga som inte lämpar sig för reglering i lag utan som bör överlämnas till rättspraxis.
Mot denna bakgrund föreslog vi i lagrådsremissen att värdeöverföring i lagen skulle definieras som en ”affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget”. Lagrådet har ansett att denna definition inte tillräckligt tydligt ger uttryck för den bakomliggande tankegång som redovisades i lagrådsremissen. Lagrådet har därför i stället föreslagit följande lydelse: ”affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och som måste antas vara betingad av annat än affärsmässiga skäl för bolaget”.
Enligt vår mening kan den formulering som Lagrådet har föreslagit (”betingad av affärsmässiga skäl”) ge intryck av att frågan huruvida en transaktion utgör en värdeöverföring väsentligen skall avgöras med hänsyn till subjektiva faktorer. Såsom vi ovan har uttalat anser vi att frågan i första hand bör avgöras utifrån objektivt iakttagbara kriterier. Vi vill därför fortfarande förorda förslaget i lagrådsremissen.
Hänvisningar till S11-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 11.3, 21.1
11.3. Formerna för värdeöverföringar
Regeringens förslag: Som huvudregel skall värdeöverföringar från bolaget kunna ske endast enligt bestämmelserna om vinstutdelning, förvärv av egna aktier, återbetalning vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden samt gåva till allmännyttigt ändamål.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid förslagit att även utskiftning vid bolagets likvidation skall behandlas som en form för värdeöverföring (SOU 2001:1 s. 111 och SOU 1997:168 s. 67 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att invända mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringes förslag: Såsom vi har varit inne på i föregående avsnitt är det för såväl aktieägare som borgenärer viktigt att aktiebolagslagen uppställer vissa begränsningar när det gäller formerna för värdeöverföringar från bolaget. I dag får ”utbetalning” till aktieägarna inte ske på annat vis än genom vinstutdelning, förvärv av egna aktier, utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden eller utskiftning vid bolagets likvidation. Syftet med detta s.k. utbetalnings-
förbud är bl.a. att en utbetalning (med vår terminologi ”värdeöverföring”) alltid skall ske under iakttagande av de regler om formerna för och omfattningen av utbetalningen som är knutna till respektive utbetalningsform. Detta är ägnat att skydda den enskilde aktieägaren i bolaget.
Enligt vår uppfattning finns det fortfarande fog för den beskrivna ordningen. Vi föreslår därför, liksom kommittén, att värdeöverföringar, som huvudregel, skall kunna ske endast i vissa i lagen reglerade former. Kommittén har föreslagit att dessa former skall vara vinstutdelning, förvärv av egna aktier, återbetalning i samband med nedsättning (med vår terminologi ”minskning”, se avsnitt 14) av aktiekapital eller reservfonden och utskiftning i samband med likvidation. Som vi har konstaterat i avsnitt 11.2 anser vi att utskiftning i samband med likvidation inte bör behandlas som en värdeöverföring i den bemärkelse som avses här. I övrigt delar vi kommitténs bedömning av vad som bör betraktas som former för värdeöverföring.
I dag kan en värdeöverföring till aktieägarna också ske genom återbetalning i samband med minskning av överkursfonden. Som en följd av vårt förslag att överkursfonden i fortsättningen skall vara fritt eget kapital (se avsnitt 4.10), föreslår vi inte någon motsvarighet till denna möjlighet.
En särskild fråga är i vilken utsträckning undantag bör kunna göras från huvudregeln om att värdeöverföring får ske endast i de i lagen utpekade formerna. En allmän aktiebolagsrättslig princip är att regler, som uteslutande är uppställda till aktieägarnas skydd, kan frångås om samtliga aktieägare samtycker till det. Det innebär att värdeöverföringar från bolaget till en aktieägare i dag kan vara giltiga även om de inte har beslutats i de former som lagen anger. Enligt vår mening bör denna princip gälla även i fortsättningen. Vi anser emellertid, till skillnad från kommittén, inte att det är nödvändigt eller lämpligt att ta in den i lagen.
11.4. Borgenärsskyddet vid värdeöverföringar
11.4.1. Bakgrund
Gällande regler
Borgenärsskyddet vid värdeöverföringar tillgodoses i den nuvarande aktiebolagslagen genom att de former för utbetalning som lagen tillåter omgärdas av regler som på olika sätt begränsar omfattningen av utbetalningar till aktieägarna. Dessa regler är tvingande och kan inte frångås ens med samtliga aktieägares medgivande.
När det gäller borgenärsskyddet vid vinstutdelning har detta i huvudsak följande utformning.
Utgångspunkten för borgenärsskyddet utgörs av den s.k. beloppsspärren. Denna innebär att det även efter en vinstutdelning till aktieägarna måste finnas full täckning för bolagets bundna egna kapital. Huruvida så är fallet avgörs med utgångspunkt i balansräkningens belopp. Sålunda får utdelningen inte överstiga vad som i fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas som bolagets nettovinst för året, balanserad vinst från tidigare räkenskapsår och belopp som avsatts till fria fonder med avdrag för
– redovisad förlust,
– belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital, och
– belopp som enligt bolagsordningen annars skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna (se 12 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen).
När det gäller koncerner tillämpas en särskild koncernspärr. Den innebär att, om bolaget är moderbolag i en koncern och upprättar koncernredovisning, så skall en beräkning motsvarande den som har angetts ovan göras ifråga om hela koncernen. Vinstutdelning får ske endast om beräkningen utvisar att koncernens bundna egna kapital är täckt även efter vinstutdelningen (se 12 kap. 2 § första stycket).
Beloppsspärren kompletteras med en särskild försiktighetsregel. Regeln innebär att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed (se 12 kap. 2 § andra stycket).
Ett ytterligare moment i borgenärsskyddet utgörs av kravet på avsättning till reservfond. Så länge reservfonden och överkursfonden inte uppgår till minst 20 procent av aktiekapitalet skall årligen avsättas minst tio procent av den del av bolagets nettovinst som inte behövs för att täcka balanserad förlust (se 12 kap. 4 § första stycket).
Till borgenärsskyddet kan slutligen hänföras reglerna om styrelsens vetorätt. Reglerna innebär att bolagsstämman, som huvudregel, inte får besluta om större vinstutdelning än vad styrelsen har föreslagit eller samtyckt till (se 12 kap. 3 § första stycket).
Kommitténs förslag
Kommittén har föreslagit att det införs gemensamma borgenärsskyddsregler som gäller vid alla slag av värdeöverföringar, inklusive icke formenliga värdeöverföringar.
Kommitténs förslag innebär för det första att en värdeöverföring inte får genomföras om det inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen. Kommittén föreslår således att beloppsspärren behålls; dock med den skillnaden att medan den nu gällande regeln utgår från vad som får delas ut (det fria egna kapitalet) tar den av kommittén föreslagna regeln sin utgångspunkt i vad som inte får delas ut (det bundna kapitalet). Förslaget har sin bakgrund i de tolkningsproblem som de nuvarande reglerna har gett upphov till vid utdelningar av s.k. sakvärden, dvs. annat än pengar.
Kommitténs förslag innebär för det andra att beloppsspärren, liksom i dag, kompletteras av en försiktighetsregel. Enligt den av kommittén föreslagna regeln får en värdeöverföring, även om hinder inte möter enligt beloppsspärren, ske endast i den mån den med hänsyn till bolagets (koncernens) konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarlig. Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet. Enligt kommitténs förslag skall vidare särskilda upplysningar lämnas i förvaltningsberättelsen om hur försiktighetsregeln har beaktats.
Kommittén har föreslagit att koncernspärren avskaffas. Det innebär att omfattningen av en värdeöverföring skall bestämmas på ett och samma
sätt för alla moderbolag, nämligen med utgångspunkt i moderbolagets egen balansräkning. Liksom hittills skall dock försiktighetsregeln tillämpas också i dessa fall, vilket för ett moderbolag anses innebära att man skall beakta den samlade ekonomiska ställningen i koncernen.
Slutligen har kommittén föreslagit att den obligatoriska avsättningen till reservfonden samt styrelsens vetorätt skall avskaffas.
Promemorian Vinstutdelningsreglerna och utvecklingen på redovisningsområdet
Det är uppenbart att det finns ett nära samband mellan borgenärsskyddsreglerna i aktiebolagslagen och redovisningsreglerna. Under senare år har det skett viktiga förändringar på redovisningsområdet. Bland annat pågår en utveckling mot värdering av tillgångar och skulder till s.k. verkligt värde (vanligen motsvarande marknadsvärdet). Av särskild betydelse är här det EG-direktiv om värdering av finansiella instrument m.m. som utfärdades under år 2001
4
liksom den anpassning till International
Accounting Standards som kommer att ske till följd av den EG-förordning om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (IASförordningen) som beslutades år 2002
5
.
Mot denna bakgrund beslutade Justitiedepartementet våren 2002 att ge en sakkunnig person i uppdrag att ytterligare studera de lösningar som kommittén hade valt i detta avseende och de effekter som dessa kan få. Uppdraget redovisades i november 2002 i promemorian Vinstutdelningsreglerna och utvecklingen på redovisningsområdet. I promemorian görs bedömningen att den utveckling som äger rum på redovisningsområdet är positiv för borgenärerna. Redovisningen av verkliga värden tillsammans med andra regler som bl.a belyser hur det egna kapitalet är sammansatt och förändras över åren bidrar till ett bättre beslutsunderlag inte bara för ägarna utan också för borgenärerna. Det redovisade resultatet bör dock, enligt promemorian, inte okritiskt läggas till grund för bedömningen av om utdelning kan ske. I promemorian föreslås därför att det tas in särskilda regler till borgenärernas skydd i aktiebolagslagen.
Promemorians förslag innebär en utökad försiktighetsregel i kombination med en upplysningsplikt om de överväganden har gjorts med anledning av denna. Enligt förslaget skall försiktighetsregeln utgöra huvudregeln och beloppsspärren en kompletterande regel. Den föreslagna försiktighetsregeln bygger på kommitténs försiktighetsregel men har kompletterats med ett krav på att också ”tillämpade redovisningsprinciper” skall beaktas. Syftet är att förmå bolagen att i bedömningen väga in hur redovisningen är utformad i det enskilda bolaget och pröva om de överväganden som där har gjorts kan accepteras också från ett borgenärsskyddsperspektiv. Vidare föreslås att regeln kompletteras med en ”kvotregel” för privata aktiebolag. Enligt denna skall bolaget inte få genomföra en utdelning om det egna kapitalet efter överföringen understiger tio
4
Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 78/660/EEG,
83/349/EEG och 86/635/EEG med avseende på värderingsreglerna för årsbokslut och sammanställd redovisning i vissa typer av bolag samt i banker och andra finansiella institut.
5
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002
om tillämpning av internationella redovisningsstandarder.
procent av balansomslutningen. I promemorian föreslås också vissa förtydliganden av den upplysningsplikt som kommittén har föreslagit.
11.4.2. Borgenärsskyddsreglernas grunddrag
Regeringens förslag: Den nya lagens borgenärsskyddsregler skall gälla generellt för alla typer av värdeöverföringar till aktieägare eller annan. Regleringen skall ta sin utgångspunkt i en beloppsspärr som anger den yttersta gränsen för hur stora värdeöverföringar som får beslutas. Beloppsspärren skall kompletteras med en allmän försiktighetsregel.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 111 och SOU 1997:168 s. 72 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot huvuddragen i kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande borgenärsskyddsreglerna i 12 kap. 2 § aktiebolagslagen gäller endast vid vinstutdelning till aktieägare. Reglerna anses dock analogt tillämpliga vid utbetalningar till vissa andra personer, främst aktieägarna närstående fysiska eller juridiska personer (se NJA 1997 s. 418), men de är inte generellt tillämpliga vid värdeöverföring till tredje man. Från borgenärernas synpunkt måste det emellertid anses likgiltigt till vem en utbetalning sker. Enligt vår mening bör därför borgenärsskyddsreglerna, såsom kommittén har funnit, gälla vid varje värdeöverföring (enligt den terminologi som vi har förordat i föregående avsnitt) och sålunda även vid värdeöverföring till annan än aktieägare.
En principiellt viktig fråga är om tyngdpunkten i borgenärsskyddet bör ligga på olika slag av spärregler som anknyter till storleken av det egna kapitalet eller om den bör ligga på regler där förhållanden av annat slag vägs in. I dag torde det i praktiken viktigaste inslaget i borgenärsskyddet vara den s.k. beloppsspärren, dvs. en bestämmelse av det första slaget, medan försiktighetsregeln – som är ett exempel på en regel av det andra slaget – spelar en underordnad roll. Fördelen med regler av det första slaget är att de är förhållandevis enkla att tillämpa och därmed ger större förutsebarhet. Nackdelen är att de inte tar hänsyn till de särskilda konsolideringsbehov som vissa bolag har.
Enligt vår mening finns det även fortsättningsvis behov av både en beloppsspärr och en försiktighetsregel. Det är av grundläggande betydelse för det aktiebolagsrättsliga regelverket att det kan säkerställas att tillgångar motsvarande bundet eget kapital finns kvar i bolaget. En värdeöverföring bör därför kunna ske endast om det också efter överföringen finns täckning för bolagets bundna egna kapital. För borgenärernas del är det emellertid angeläget att man vid prövningen av en värdeöverföring beaktar även sådana omständigheter som inte har kommit till uttryck i balansräkningen. Skilda faktorer, såsom arten av bolagets verksamhet, konjunktursvängningar och framtida investeringsbehov, kan göra det nödvändigt att behålla mera tillgångar i bolaget än vad som behövs för att täcka skulder, avsättningar och bundet eget kapital. Det bör därför, utöver beloppsspärren, finnas en ”försiktighetsspärr” av i huvudsak samma slag som den nuvarande försiktighetsregeln.
Beloppsspärren och försiktighetsregeln är i dag kumulativa bestämmelser, dvs. vinstutdelning får ske endast om den är förenlig med båda bestämmelserna. Varken kommitténs förslag eller de förslag som läggs fram i promemorian Vinstutdelningsreglerna och utvecklingen på redovisningsområdet (”promemorian”) innebär någon ändring i detta avseende. I promemorian föreslås emellertid att den nuvarande försiktighetsregeln görs till huvudregel och beloppsspärren till en kompletterande regel. I den nuvarande lagen – liksom i kommitténs förslag – är förhållandet det omvända.
Frågan om vilken av dessa regler som skall utgöra huvudregeln och vilken som skall vara en kompletterande regel är från materiella utgångspunkter inte av någon avgörande betydelse. Så länge reglerna är kumulativa – vilket vi anser att de bör vara även fortsättningsvis – blir ju resultatet av tillämpningen detsamma oavsett vilken av reglerna som ges karaktär av huvudregel. Vi bedömer emellertid att det finns goda pedagogiska och lagtekniska skäl för den systematik som används i den nuvarande lagen och där beloppsspärren alltså utgör huvudregeln. För den som skall ta ställning till vilket utrymme som finns för värdeöverföringar torde det som regel vara enklast och mest ändamålsenligt att, med utgångspunkt i beloppsspärren, först fastställa den nedre gränsen för vad som kan komma i fråga för värdeöverföringar och därefter göra de justeringar som en tillämpning av försiktighetsregeln kan föranleda. Sannolikt skulle detta i praktiken bli det normala tillvägagångssättet, även om reglerna ges den ordningsföljd som har föreslagits i promemorian. Detta torde gälla även om utvecklingen på redovisningsområdet – såsom det förutses i promemorian – på längre sikt skulle leda till en ändrad syn på betydelsen av fritt och bundet eget kapital.
Vi föreslår alltså att den nuvarande ordningsföljden mellan beloppsspärren och försiktighetsregeln behålls.
Hänvisningar till S11-4-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 11.5.1
11.4.3. Beloppsspärren
Regeringens förslag: Värdeöverföringar till aktieägare eller andra skall få ske endast om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet omedelbart efter värdeöverföringen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 111 och SOU 1997:168 s. 72 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller inte haft något att invända mot det. Riksskatteverket har ansett att beloppsspärren i stället bör utformas så att det verkliga värdet av vad som överförs måste ligga inom ramen för redovisat fritt eget kapital. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har ansett att frågan bör belysas mer ingående innan förslaget leder till lagstiftning. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har ansett att reglerna bör utformas så att det framgår att orealiserade vinster inte får delas ut.
Skälen för regeringens förslag
Beloppsspärrens utformning
Ett grundläggande moment i borgenärsskyddet är det s.k. skyddet för det bundna egna kapitalet, dvs. principen att det i bolaget alltid skall finnas en marginal, motsvarande aktiekapitalet och vissa andra bundna balansposter, som inte får delas ut till aktieägarna. Enligt vår mening är det naturligt – och med hänsyn till de krav som EG-rätten ställer även nödvändigt – att denna princip även fortsättningsvis ligger till grund för reglerna om värdeöverföring och utformas som en beloppsspärr liknande den som finns i dag.
Beloppsspärren kan utformas på två principiellt olika sätt. Det ena är att värdeöverföring inte får ske om det efter överföringen inte längre skulle finnas täckning för det bundna egna kapitalet. Prövningen inriktas då naturligen på frågan om den egendom som återstår i bolaget efter överföringen har ett redovisat värde som motsvarar bundet eget kapital (nettometoden). Det andra är att värdeöverföringen inte får överstiga fritt eget kapital. I så fall inriktas prövningen naturligen på frågan om det verkliga värdet av den överförda egendomen ligger inom ramen för redovisat fritt eget kapital (bruttometoden). Vid utdelning i svenska pengar leder båda metoderna till samma resultat. Vid annan utdelning (”sakvärdesutdelning”) får emellertid valet av metod betydelse.
Bland de skäl som brukar anföras till stöd för bruttometoden kan nämnas att den, typiskt sett, leder till en högre grad av borgenärsskydd i samband med sakvärdesutdelning. Den utdelade egendomens faktiska värde – som oftast överstiger det bokförda värdet – kommer då att beaktas med påföljd att utdelningsutrymmet blir mindre. Det kan också hävdas att det från borgenärsskyddssynpunkt mest relevanta borde vara hur mycket bolagsförmögenheten faktiskt minskar genom värdeöverföringen och att därför enbart bruttometoden beaktar de faktiska ekonomiska verkningarna av överföringen för bolaget. Riksskatteverket har särskilt pekat på värdeöverföringar som sker genom avyttring till pris som understiger den avyttrade egendomens marknadsvärde. En sådan avyttring ger upphov till en skatteskuld hos bolaget. Om endast tillgångens redovisade värde prövas mot beloppsspärren, finns det en risk att bolagets bundna egna kapital inte längre kommer att vara täckt när bolagets skatteskulder senare bokförs och betalas.
Enligt vår mening kan emellertid inget av dessa argument för bruttometoden tillmätas avgörande vikt. Skyddet för det bundna egna kapitalet – och därmed borgenärernas berättigade förväntningar om hur stora marginaler bolaget har – tillgodoses, som nyss har nämnts, även med nettometoden, eftersom den garanterar att tillgångar motsvarande bundet eget kapital finns kvar i bolaget. Vi delar i och för sig Riksskatteverkets uppfattning att sådana latenta skatteförpliktelser som kan uppkomma vid en sakvärdesutdelning och som senare påverkar bolagets ställning bör beaktas när utrymmet för värdeöverföring bestäms. Detta kan emellertid ske också om beloppsspärren utformas på grundval av nettometoden, nämligen genom en sådan utvidgad tillämpning av försiktighetsregeln som vi föreslår (se närmare avsnitt 11.4.5).
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har menat att kommitténs förslag om att nettometoden skall tillämpas inte går att förena
med principen om att ett aktiebolag inte får dela ut orealiserade vinster. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har också tagit upp frågan om sådana vinster och menat att reglerna bör utformas så att det framgår att vinster av detta slag inte får delas ut.
Här vill vi först anmärka att frågan om orealiserade vinster har hamnat i ett delvis annat ljus under senare år till följd av den internationella utvecklingen på redovisningsområdet. Den ökade användningen av verkligt värde som grund för värdering av tillgångar och skulder leder till att värdeförändringar i högre utsträckning än tidigare kommer att återspeglas i ett bolags redovisade egna kapital. På så sätt kan det egna kapitalet inte sällan komma att innefatta ett slags orealiserade vinster. Vi har övervägt att införa en bestämmelse om att orealiserade vinster alltid skall överföras till en bunden fond (jfr prop. 2002/03:121 s. 56 f.). Det skulle förhindra att orealiserade vinster överförs till aktieägarna eller andra. Mot en sådan lösning kan emellertid invändas att det inte alltid är meningsfullt att tala om realiserade och orealiserade vinster. Det gäller exempelvis – såsom Finansinspektionen har varit inne på – finansiella instrument som handlas på utvecklade, aktiva och likvida finansiella marknader. Också den internationella utvecklingen inom redovisningsområdet talar för att en sådan uppdelning ofta inte är motiverad. Enligt vår uppfattning är det därför inte lämpligt med bestämmelser om att alla orealiserade vinster skall överföras till bundna fonder. Detta överensstämmer med kommitténs bedömning och den bedömning som görs i promemorian.
Det sagda innebär inte att det i fortsättningen bör vara fritt fram att dela ut orealiserade vinster. En tillämpning av nettometoden leder inte nödvändigtvis till att det blir möjligt att dela ut orealiserade vinster i större utsträckning än i dag. Vid tillämpningen av försiktighetsregeln bör det alltid ske en prövning av om en redovisad värdeökning är tillräckligt säker för att också kunna delas ut (se avsnitt 11.4.5). Detta bör gälla oberoende av om en sådan värdeförändring har redovisats i resultaträkningen eller under eget kapital. De överväganden som bolaget har gjort i detta avseende skall, enligt vårt förslag (se avsnitt 11.4.7), dokumenteras i anslutning till beslutet om värdeöverföring. Om reglerna ges denna innebörd, bör en övergång till nettometoden inte inge några sådana särskilda betänkligheter som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har gett uttryck för.
Som skäl för bruttometoden har angetts att den med sin inriktning på den överförda egendomens verkliga värde ligger bäst i linje med vad som gäller vid andra snarlika prövningar. Så är det t.ex. naturligt att till grund för bedömningen av om en viss transaktion över huvud taget utgör en värdeöverföring eller om den är av annat slag fästa betydande vikt vid den överförda egendomens verkliga värde. Vidare måste det verkliga värdet av den egendom som överförs till en aktieägare läggas till grund för prövningen av om överföringen innebär att andra aktieägares rätt träds för när.
Enligt vår uppfattning bör emellertid sådana systematiska skäl inte vara avgörande för vilken metod som väljs. Av större betydelse är vilka praktiska för- och nackdelar respektive metod har och vilken grad av borgenärsskydd som uppnås. Därvid kan konstateras att nettometoden numera är väl etablerad (jfr NJA 1995 s. 742) och att dess användande
inte synes medföra några praktiska svårigheter vid bedömningen av vad som kan delas ut. Syftena bakom skyddet för det bundna egna kapitalet får också anses väl tillgodosedda med denna metod. Därtill kommer att den i vissa avseenden erbjuder en större flexibilitet än bruttometoden, exempelvis när det gäller att skapa utrymme för sådana värdeöverföringar som kan vara nödvändiga för att genomföra omstruktureringar inom koncerner. Vi anser därför, i likhet med kommittén, att övervägande skäl talar för att lägga nettometoden till grund för lagstiftningen.
Självfallet bör nettometoden inte väljas annat än om den är förenlig med EG:s andra bolagsrättsliga direktiv. Ordalydelsen av direktivets bestämmelser om vinstutdelning är inte entydiga. Artikel 15.1 a tyder närmast på att direktivets författare har avsett att vinstutdelning får ske så länge det bundna egna kapitalet är täckt även efter vinstutdelningen, medan artikel 15.1 c kan tolkas som att vinstutdelning får ske enbart om värdet av det som delas ut ligger inom fritt eget kapital. Kommittén har, efter att ha tagit upp saken med företrädare för EG-kommissionen, gjort bedömningen att bestämmelsen i artikel 15.1 c inte är avsedd att tillföra något utöver vad som i övrigt följer av artikel 15.1. Denna tolkning av direktivet – som vi inte har anledning ifrågasätta – innebär att nettometoden är förenlig med direktivet.
Vi föreslår därför att beloppsspärren i fortsättningen ges den innebörden att bolaget inte får föra över värden till aktieägare eller någon annan om det inte omedelbart efter åtgärden finns täckning för det bundna egna kapitalet.
Hänvisningar till S11-4-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
11.4.4. Koncernspärren
Regeringens bedömning: Den nya lagen bör inte innehålla någon koncernspärr av det slag som finns i den nuvarande aktiebolagslagen.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 1997:168 s. 75 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft något att invända mot det. Riksskatteverket, Svenska Revisorsamfundet SRS och Finansinspektionen har emellertid förordat att koncernspärren behålls. Även Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF har förordat någon form av koncernspärr.
Skälen för regeringens bedömning: En koncern är en grupp av företag, varav ett är moderföretag och de övriga utgör dotterföretag (jfr koncerndefinitionen i 1 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen). Vanligen äger moderföretaget merparten av aktierna eller andelarna i dotterföretagen. I rättsligt hänseende utgör varje aktiebolag inom en koncern ett eget rättssubjekt. Koncernen som sådan är inte något rättssubjekt men i ekonomiskt hänseende framstår den ofta som en enhet.
Som redan framgått innehåller den nuvarande aktiebolagslagen en särskild beloppsspärr på koncernnivå, den s.k. koncernspärren. Spärren innebär att ett moderbolag, som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, inte får dela ut mer än vad som är utdelningsbart enligt dess egen balansräkning eller vad som i fastställd koncernbalansräkning för det
senaste räkenskapsåret redovisas som koncernens nettovinst för året, dess balanserade vinst och fria fonder.
Den nya reglering som vi föreslår medför att behovet av en särskild koncernspärr minskar. Den förstärkta försiktighetsregel som vi föreslår (se avsnitt 11.4.5) innebär att det inför ett beslut om värdeöverföring i ett moderbolag måste göras en allsidig och nyanserad bedömning såväl av bolagets egna ekonomiska situation som av situationen inom koncernen. Mervärdet av en sådan beräkning som den nuvarande koncernspärren nödvändiggör skulle i det sammanhanget var begränsat. Vidare skall det noteras att EG:s bolagsrätt inte påbjuder någon koppling mellan koncernredovisningen och moderbolagets vinstutdelningsmöjligheter samt att en sådan koppling saknas i flertalet länder, bl.a. i Danmark och Norge
6
. Till saken hör också att ett bestämmande av bundet eget kapital inom koncernen ofta ger upphov till mycket – ibland oproportionerligt mycket – arbete för de berörda företagen. Av betydelse är också att det numera är endast i de något större koncernerna som koncernredovisning måste upprättas och att moderföretag i underkoncerner inte är skyldiga att upprätta sådan redovisning (se 7 kap.2 och 3 §§årsredovisningslagen). Kretsen av de bolag som direkt berörs av den nuvarande koncernspärren har alltså under senare år minskat avsevärt. Mot denna bakgrund anser vi, liksom kommittén, att övervägande skäl talar för att koncernspärren tas bort och att situationen i koncernen i stället beaktas inom ramen för tillämpningen av försiktighetsregeln. Detta överensstämmer med den bedömning som görs i promemorian. Vi återkommer i avsnitt 11.4.5 och i författningskommentaren närmare till värdeöverföringsreglernas tillämpning vid koncernförhållanden.
Hänvisningar till S11-4-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 11.4.6
11.4.5. Försiktighetsregeln
Regeringens förslag: En värdeöverföring skall få genomföras endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, samt
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Om bolaget är ett moderbolag, skall motsvarande prövning göras även på koncernnivå.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Försiktighetsregeln har dock getts en något annan utformning i kommitténs förslag (SOU 2001:1 s. 111 och SOU 1997:168 s. 76 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller har inte haft något att invända mot det. Svea hovrätt och Sveriges Aktiesparares Riksförbund har dock uttalat tveksamhet till förslaget. Riksskatteverket har förordat att det, i stället för en försiktighetsregel, tas in en bestämmelse av innebörd att det bundna egna kapitalets storlek – och därmed möjligheterna till vinstutdelning – ställs i relation
6
Den finska aktiebolagslagen (12 kap. 2 § 3 mom.) innehåller en koncernspärr av samma
slag som den svenska aktiebolagslagen. I det förslag till en ny aktiebolagslag som är under beredning i Finland föreslås emellertid att denna spärr tas bort (se Justitieministeriets betänkande 2003:4).
till bolagets balansomslutning. Finansbolagens förening har ansett att den föreslagna försiktighetsregeln är alltför vag.
Bakgrund m.m.: Av 12 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen framgår att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Bestämmelsen – som kompletterar den tidigare nämnda beloppsspärren – brukar benämnas försiktighetsregeln. En grundläggande tanke bakom bestämmelsen är att ett aktiebolag inte skall kunna genomföra värdeöverföringar till aktieägare eller andra med större belopp än att dess ekonomiska ställning efter värdeöverföringen är betryggande för fordringsägarna (jfr Andersson, J., Om vinstutdelning från aktiebolag s. 207).
Försiktighetsregeln motiverades i förarbeten bl.a. enligt följande (se prop. 1975:103 s. 477).
Det kan vara försvarbart att hela det fria egna kapitalet som redovisas öppet i balansräkningen också delas ut, givetvis efter det att eventuellt erforderlig avsättning till reservfond ägt rum. Normalt torde emellertid en ganska betydande reservering av vinstmedel vara påkallad, om bolaget skall kunna möta försämringar i bolagets lönsamhet, som kan bli en följd av konjunkturnedgång, konkurrens eller andra förhållanden.
Med begreppet konsolidering avses inom företagsekonomin en förstärkning av ett företags ekonomiska ställning. Den ekonomiska ställningen kan beskrivas med hjälp av olika nyckeltal. Av intresse i detta sammanhang är främst relationen mellan eget och främmande kapital (skulder). Ju större andel av ett aktiebolags tillgångar som har finansierats med eget kapital, desto bättre soliditet har bolaget. En förbättring av soliditeten innebär alltså en konsolidering av bolaget. Den optimala relationen mellan eget kapital och skulder varierar mellan företag i olika branscher liksom mellan företag av olika storlek och ålder.
Med begreppet likviditet brukar man inom företagsekonomin åsyfta ett företags kortfristiga betalningsförmåga. Vinstutdelning får alltså inte ske om det kan befaras att bolaget hamnar i en likviditetskris och inte förmår att klara av löpande utbetalningar. Och om vinstutdelning sker, måste den, vid en bedömning på lång sikt, stå i proportion till bolagets intjäningsförmåga.
Vad som avses med rekvisitet ”ställning i övrigt” framgår inte av förarbetena. Innebörden torde dock vara att man skall beakta samtliga omständigheter som det över huvud taget kan finnas anledning att beakta. En sådan omständighet kan vara händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut men före bolagsstämman, t.ex. förluster i rörelsen, betydande ny konkurrens eller en kraftig försvagning i konjunkturen. Det torde därmed vanligen vara fråga om sådana händelser som det skall upplysas om i förvaltningsberättelsen (jfr 6 kap. 1 § årsredovisningslagen).
Skälen för regeringens förslag
Försiktighetsregelns utformning
Vi har i det föregående avsnittet konstaterat att det finns behov av en försiktighetsregel med uppgift att beakta en mängd olika förekommande förhållanden. En svårighet vid regelns utformning är att den måste bli ganska allmänt hållen och därför riskerar bli svår att tillämpa. Den nuvarande försiktighetsregeln har ansetts vara förenad med problem av detta slag och har bl.a. av den anledningen fått en förhållandevis begränsad praktisk betydelse. För att den nya försiktighetsspärren skall få en mer påtaglig betydelse är det nödvändigt att ge den en mera konkret innebörd.
En anledning till att försiktighetsregeln har haft så liten betydelse kan vara att den hänvisar till ”god affärssed”. Vad som avses med god affärssed anses vara oklart. Det har t.o.m. ifrågasatts om försiktighetsregeln över huvud taget kan tillämpas så länge det inte finns någon utvecklad god affärssed inom den bransch som ett visst företag verkar i.
En möjlighet är att ersätta hänvisningen till god affärssed med ett krav på att utdelningen skall framstå som ”försvarlig”. En sådan ändring skulle tydliggöra bestämmelsens innebörd, nämligen att en viss försiktighet eller aktsamhet alltid måste iakttas i samband med att aktieägarna fattar beslut om vinstutdelning. I lagtexten skulle sedan – på ett mera konkret sätt än vad som är fallet i dag – anges vilka faktorer som skall beaktas vid ”försvarlighetsbedömningen”. Kommittén har förordat en sådan ordning. Även promemorians förslag är uppbyggt på detta sätt.
Svea hovrätt har ansett att bestämmelsen också efter en sådan ändring blir svår att tillämpa. Mödan och kostnaderna för att tillämpa bestämmelsen kan, enligt hovrätten, komma att överstiga den tänkta nyttan. Enligt hovrätten torde bestämmelsen kunna tillämpas enbart i uppenbara fall. Riksskatteverket har redovisat en liknande uppfattning. Också Finansbolagens förening och Svenska Revisorsamfundet har menat att det är svårt att objektivt fastställa den föreslagna regelns innebörd.
Vi kan i och för sig hysa en viss förståelse för dessa farhågor. Frågan är emellertid om det går att förbättra försiktighetsregeln genom att komplettera den med mera objektivt fastställbara kriterier. En variant skulle kunna vara att – såsom gäller för norska aksjeselskaber – förbjuda vinstutdelning när bolagets soliditet, mätt genom relationen eget kapital/balansomslutning, underskrider viss nivå. Svenska Revisorsamfundet har förordat en sådan ”kvotregel”. En regel av det slaget föreslås också i promemorian såvitt gäller de privata aktiebolagen; enligt promemorians förslag skall ett privat aktiebolag inte få genomföra en utdelning om det egna kapitalet understiger 10 procent av balansomslutningen. Den föreslagna regeln är avsedd att utgöra ett komplement – och alltså inte ett alternativ – till beloppsspärren och försiktighetsregeln. Ytterligare en variant är en kvotregel i form av en förstärkt upplysningsregel. En sådan regel skulle inte utgöra någon absolut spärr mot värdeöverföringar, endast ett krav på att det lämnas särskilda upplysningar om en värdeöverföring sker trots att det förutsatta soliditetstalet inte är för handen.
En fördel med en kvotregel är att den är lätt att tillämpa och att den därmed är ägnad att skapa en god förutsebarhet i regelsystemet. Det är emellertid svårt att hitta en generellt lämplig ”kvot”. Det sammanhänger med att behoven av soliditet i hög grad varierar mellan olika företag och
branscher (jfr SOU 1971:15 s. 312 och prop. 1975:103 s. 77). En generell kvotregel riskerar därför att bli alltför stelbent. Vissa bolag skulle tvingas upprätthålla en omotiverat hög soliditetsnivå. I andra bolag skulle lagens krav på soliditet inte vara tillräckligt. Motsvarande invändningar kan riktas mot en upplysningsskyldighet som knyter an till ett sådant kvotvärde, låt vara att effekterna av en sådan regel skulle vara mindre långtgående för företaget.
Mot denna bakgrund gör vi bedömningen att den bästa lösningen trots allt är en generell försiktighetsregel av det slag som finns i dag. Som vi tidigare har varit inne på bör dock begreppet ”god affärssed” bytas ut mot ”försvarlig”. Vidare bör det av regeln tydligare än i dag framgå vilka faktorer som skall beaktas vid försiktighetsprövningen.
Mot vilka kriterier skall vinstutdelning och annan värdeöverföring prövas?
Det är viktigt att för framtiden precisera vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en värdeöverföring skall anses vara försvarlig. Kommittén har föreslagit att försvarlighetsprövningen skall göras med beaktande av bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Enligt vår mening finns det fortfarande skäl att anknyta möjligheterna till värdeöverföring till bolagets konsolideringsbehov, dvs. bolagets behov av konsolidering ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Det är också lämpligt att anknyta till bolagets likviditet. Vinstutdelning bör alltså inte få ske om bolagets förmåga att fullgöra sina betalningsförpliktelser därigenom skulle försämras. Även bolagets ställning i övrigt bör, liksom hittills, beaktas inför ett beslut om värdeöverföring. Det innebär att hänsyn skall tas till varje händelse som kan påverka bolagets finansiella ställning. Det kan gälla händelser som har inträffat såväl före som efter räkenskapsårets slut, t.ex. vikande försäljning som ännu inte har fått genomslag i redovisningen eller att flera nyckelpersoner har lämnat bolaget.
De nu angivna kriterierna ger uttryck för att bolaget måste ha en sund ekonomi för att en vinstutdelning eller annan värdeöverföring skall få vidtas. Vad som avses med en sund ekonomi varierar, t.ex. mellan olika branscher. Vilket reellt utrymme som finns för en värdeöverföring beror därför i hög grad på förhållandena i den bransch där bolaget verkar. Ett eget kapital som framstår som tillräckligt för ett bolag i en viss bransch kan vara helt otillräckligt i en annan bransch. Det bör därför direkt av lagtexten framgå att verksamhetens art, omfattning och risker särskilt skall beaktas när man bedömer om en föreslagen värdeöverföring är försvarlig.
Juridiska fakultetsnämnnden vid Uppsala universitet har föreslagit att försiktighetsregeln i stället utformas så att frågan om vinstutdelning prövas utifrån om företagets finansiella ställning är sådan att företaget bedöms kunna infria sina åtaganden på kort och lång sikt. I sak torde detta inte avvika från vårt förslag.
I promemorian föreslås att de rekvisit som kommittén har föreslagit kompletteras med ett krav på att tillämpade redovisningsprinciper skall beaktas vid bedömningen av om utdelningen är försvarlig eller inte. Ett sådant krav skulle innebära att man skall ta hänsyn till det regelverk på
redovisningsområdet som det aktuella företaget faktiskt tillämpar. Vi delar uppfattningen att denna aspekt är av största betydelse när man lägger bolagets redovisning till grund för en bedömning av bolagets utdelningskapacitet men anser inte att den fyller någon funktion i lagtexten. Försiktighetsregelns nuvarande rekvisit – konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt – har alla direkt bäring på den ekonomiska verklighet mot vilken bolagets värdeöverföringsutrymme skall prövas. Redovisningen är ett verktyg för att beskriva denna verklighet men den påverkar inte i sig den ekonomiska kapaciteten eller utrymmet för värdeöverföringar.
Redovisningsaspekten bör emellertid komma till uttryck på andra sätt i regleringen. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitt 11.4.7 och i författningskommentaren.
Koncernförhållanden
Såsom vi redan har varit inne på bör också koncernens samlade ställning beaktas när man bedömer om ett moderbolag har möjlighet att göra värdeöverföringar. För att säkerställa en allsidig bedömning av moderbolagets värdeöverföringskapacitet bör försiktighetsregeln enligt vår uppfattning tillämpas också på koncernnivå. Det gäller i synnerhet om man, såsom vi föreslår, avskaffar den nuvarande koncernspärren. I samband med värdeöverföringar från ett moderbolag bör det alltså beaktas vilka krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av koncernens egna kapital. Vidare bör koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt tas i beaktande. Så bör vara fallet oavsett om det aktuella bolaget upprättar någon koncernredovisning eller ej. Vi återkommer i författningskommentaren närmare till försiktighetsregelns tillämpning på koncernförhållanden.
11.4.6. Koncernbidrag
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser i aktiebolagslagen om koncernbidrag.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 1997:168 s. 80 f.)
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har godtagit kommitténs bedömning. Finansinspektionen har emellertid ansett att det ytterligare bör övervägas om särskilda regler om koncernbidrag bör införas i lagen. NUTEK har framfört liknande synpunkter.
Skälen för regeringens bedömning: Som har framgått av avsnitt 11.4.4 utgör en koncern en grupp av företag som ofta bildar en ekonomisk enhet men inte utgör något eget rättssubjekt. Det är vanligt med värdeöverföringar mellan koncernföretag. Regler om sådana s.k. koncernbidrag finns inom skatterätten. Dessa regler syftar till att den samlade skattebelastningen för en koncern skall vara lika stor som om koncernens verksamhet hade bedrivits inom ett enda bolag. Koncernbidrag är därför i princip avdragsgilla för det givande bolaget och förenade med skattskyldighet för det mottagande företaget.
Från aktiebolagsrättsliga utgångspunkter är ett koncernbidrag enligt gällande regler en ”utbetalning” av det slag som skall bedömas enligt bl.a. reglerna om vinstutdelning i 12 kap. aktiebolagslagen. Lagen innehåller inte några särskilda regler om koncernbidrag. Kommittén har inte heller föreslagit att några sådana bestämmelser skall införas. Ett par remissinstanser har ifrågasatt den bedömningen.
Utgångspunkten bör enligt vår uppfattning vara att alla värdeöverföringar från bolaget faller under samma regler, oavsett vem som är mottagare av den överförda egendomen. En specialreglering av särskilda fall, exempelvis värdeöverföringar inom koncerner, skulle försvåra tillämpningen och därmed riskera att gå ut över reglernas effektivitet. Som vi kommer att utveckla i det följande anser vi dessutom att de allmänna borgenärsskyddsregler som vi har föreslagit i det föregående är ändamålsenliga även med avseende på koncerntransaktioner.
Innan vi går närmare in på de olika situationer som kan uppkomma vill vi först anmärka att termen koncernbidrag ibland används som beteckning på transaktioner som i själva verket bör karakteriseras som kostnadsersättningar, dvs. vederlag för utförda prestationer. Sådana transaktioner innefattar inte någon värdeöverföring i den bemärkelse som vi tidigare har redogjort för och bör följaktligen inte vara underkastade några särskilda begränsningar av det slag som diskuteras här.
När det gäller ”riktiga” koncernbidrag finns det anledning att skilja på några olika situationer.
En situation är att ett helägt dotterbolag lämnar koncernbidrag till moderbolaget. Ett sådant koncernbidrag bör enligt vår mening vara underkastat samma regler som andra värdeöverföringar till aktieägarna. Några särskilda bestämmelser för dessa situationer är således inte påkallade.
En likartad situation gäller koncernbidrag från ett majoritetsägt dotterbolag till moderbolaget. Eftersom en sådan värdeöverföring innebär ett åsidosättande av den aktiebolagsrättsliga likhetsprincipen, krävs enhällighet för beslutet. Enligt vår mening bör försiktighetsregeln och beloppsspärren tillämpas även på denna typ av koncernbidrag. Detsamma gäller bidrag från ett dotterbolag till ett annat dotterbolag (systerbolag). Inte heller för dessa situationer krävs det således några särskilda bestämmelser.
En annan variant är att moderbolaget lämnar bidrag till dotterbolag i form av s.k. aktieägartillskott. Om dotterbolaget är solvent, innebär en sådan transaktion normalt att moderbolagets aktier i dotterbolaget stiger i värde med ett sammanlagt belopp motsvarande bidraget. Det är i så fall inte fråga om någon värdeöverföring från bolaget utan en affärshändelse som kan beslutas av styrelsen i moderbolaget. Om dotterbolagets ekonomiska ställning däremot är sådan att tillskottet inte, eller endast delvis, påverkar värdet på dotterbolagsaktierna, kan transaktionen vara att betrakta som en värdeöverföring. I sådana fall bör det krävas att transaktionen ryms inom de gränser som uppställs genom de allmänna borgenärsskyddsreglerna. Detta följer av de regler som vi har föreslagit ovan och förutsätter således inte någon särreglering.
Hänvisningar till S11-4-6
11.4.7. Särskilda upplysningar
Regeringens förslag: Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen lämna förslag till disposition av bolagets resultat.
Inför ett stämmobeslut om värdeöverföring i form av vinstutdelning, förvärv av egna aktier eller minskning av aktiekapitalet skall det upprättas ett förslag till beslut med visst innehåll. Till förslaget skall fogas ett motiverat uttalande från styrelsen om hur den föreslagna dispositionen förhåller sig till försiktighetsregeln. I förekommande fall skall upplysning också lämnas om hur stor del av det redovisade egna kapitalet som beror på att tillgångar har tagits upp till ett högre värde respektive skulder har tagits upp till ett lägre värde än anskaffningsvärdet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Upplysningsskyldigheten har dock formulerats på ett något annorlunda sätt i kommitténs förslag. Kommittén har också föreslagit att alla upplysningar skall lämnas i förvaltningsberättelsen (SOU 2001:1 s. 113 m.fl. och SOU 1997:168 s. 95).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot kommitténs förslag. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har dock ansett att den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle tynga förvaltningsberättelsen på ett onödigt sätt. Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammareförbundet har menat att upplysningsskyldigheten bör föreligga endast när eventuella övervärden faktiskt tas i anspråk. Bokföringsnämnden har ansett att bestämmelserna om upplysningsskyldighet bör ges en tydligare ramlagskaraktär.
Bakgrund m.m.: Enligt 6 kap. 2 § årsredovisningslagen skall styrelsen i förvaltningsberättelsen lämna förslag till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust. Lagen ställer dock inte något krav på att styrelsen närmare motiverar sitt förslag.
När det under senare tid har föreslagits att styrelsen bör åläggas en vidare upplysningsskyldighet än i dag, har detta vanligen motiverats med att bolagens egna kapital numera till viss del kan bestå av orealiserade vinster. Huvudregeln i gällande rätt är visserligen att orealiserade vinster inte skall tas upp i resultaträkningen eller i balansräkningen. Men i vissa fall kan poster i balansräkningen ändå värderas på ett sådant sätt att eget kapital kommer att innefatta orealiserade vinster. Det gäller valutakursvinster på ännu ej betalda fordringar och skulder i utländsk valuta. Det gäller också vid s.k. successiv vinstavräkning. Ett exempel på successiv vinstavräkning är när ett entreprenaduppdrag redovisas så att inkomster och utgifter hänförliga till uppdraget redovisas som intäkt i förhållande till uppdragets färdigställandegrad (i stället för när uppdraget är slutfört). Till detta kommer senare års utveckling mot redovisning till s.k. verkligt värde. Enligt det år 2001 antagna direktivet om redovisning och värdering av finansiella instrument skall finansiella instrument i framtiden redovisas till verkligt värde, även om detta överstiger anskaffningsvärdet. Direktivet överensstämmer i väsentliga delar med de principer som framkommer i en rekommendation från International Accounting Standards Board (IASB). En liknande utveckling mot redovisning av verkliga värden fortgår även inom andra områden som IASB arbetar med. Det gäller
bl.a. värdering av förvaltningsfastigheter och biologiska tillgångar (t.ex. växande skog). Av den år 2002 antagna IAS-förordningen följer att alla börsnoterade europeiska företag fr.o.m. år 2005 skall upprätta sina koncernredovisningar enligt IASB:s av kommissionen godkända internationella redovisningsstandarder.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare har nämnt anses den nuvarande försiktighetsregeln ha haft begränsad betydelse i praktiken. Den regel som vi nu föreslår har en mer konkret innebörd än den nuvarande regeln. Likväl finns det en risk för att även den nya regeln uppfattas som oprecis och att den i vissa fall kan ge upphov till tolkningssvårigheter. För att regeln skall få önskad effekt krävs det därför enligt vår mening att varje beslut om värdeöverföring föregås av en allsidig analys av bolagets värdeöverföringskapacitet. Regeln bör därför kompletteras med regler om att styrelsen skall redovisa de överväganden som den har gjort vid tillämpningen av regeln. På så sätt förbättras också förutsättningarna för aktieägarna att fatta välgrundade beslut i frågan om värdeöverföring. Inte minst viktigt är att det blir möjligt för för borgenärer, kontrollerande myndigheter och andra intressenter att i efterhand utreda om bolaget har iakttagit erforderlig försiktighet vid värdeöverföringsbeslutet. Den skärpning av försiktighetsregeln som upplysningskravet innebär framstår som särskilt angelägen i ljuset av den avreglering som vi i övrigt föreslår i fråga om värdeöverföringar, borttagandet av koncernspärren och kravet på avsättning till reservfonden.
Mot denna bakgrund föreslår vi att den nuvarande bestämmelsen om att styrelsen i förvaltningsberättelsen skall lämna förslag till disposition av bolagets resultat kompletteras med en skyldighet för styrelsen att lämna upplysningar om motiven för de värdeöverföringar som föreslås. En sådan upplysningsskyldighet bör gälla såväl när frågan skall prövas på en ordinarie bolagsstämma i samband med fastställandet av resultat- och balansräkningarna som när den skall prövas på en extra bolagsstämma. Eftersom någon förvaltningsberättelse inte läggs fram på en extra bolagsstämma, bör upplysningarna tas in i ett särskilt beslutsförslag och inte, som kommittén har föreslagit, i förvaltningsberättelsen.
Vi föreslår inte något utvidgat krav på förvaltningsberättelsens innehåll. I stället bör det – som vi kommer att utveckla närmare i författningskommentaren – krävas att en fråga om värdeöverföring alltid prövas på grundval av ett i förväg framlagt förslag till vilket skall fogas ett yttrande från styrelsen om hur den föreslagna dispositionen förhåller sig till försiktighetsregeln. Såsom Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har påpekat bör yttrandet i förekommande fall behandla även dispositionens effekter på koncernnivå. Kravet på ett sådant yttrande från styrelsen bör gälla även i de fall då annan än styrelsen har lagt fram förslaget.
Kravet på upplysningar av detta slag syftar, såsom har framgått ovan, bl.a. till att underlätta för borgenärer och kontrollerande myndigheter att bilda sig en uppfattning om hur styrelsen har tillämpat försiktighetsregeln. Det kan mot den bakgrunden synas naturligt att också uppställa ett krav på att yttrandet ges in till Bolagsverket eller någon annan myndighet. Vi är emellertid inte beredda att föreslå detta. Det skulle innebära en ökad administrativ börda för företagen som inte står i proportion till de fördelar som kravet skulle föra med sig. Enligt vår mening är det tillräckligt att yttrandet finns tillgängligt hos bolaget för den som i efterhand
vill granska ett värdeöverföringsbeslut. Om det i en sådan situation skulle visa sig att styrelsen inte har upprättat ett yttrande eller att yttrandet är bristfälligt, är detta givetvis omständigheter som bör kunna påverka styrelseledamöternas ansvar för en oförsiktig värdeöverföring. Detta torde enligt vår bedömning ge styrelsen ett tillräckligt incitament att upprätta och bevara yttranden av det aktuella slaget.
Den ökade användningen av verkligt värde som grund för värdering av tillgångar och skulder innebär att frågor om hur värdeförändringar skall behandlas redovisningsmässigt har fått allt större betydelse. Oberoende av hur sådana värdeförändringar har redovisats, bör en prövning alltid göras om en redovisad värdeökning är tillräckligt säker för att motivera en värdeöverföring från bolaget. För att lyfta fram den frågan i ljuset anser vi att det i styrelsens yttrande också bör anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde (jfr 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen). Vi föreslår en särskild bestämmelse om detta. Kommittén har föreslagit att styrelsen också skall redovisa hur det egna kapitalet har påverkats av förekommande värdering till balansdagens kurs, dvs. omräkning av fordringar och skulder, bestämda i utländsk valuta, till redovisningsvalutan. Vi bedömer dock att nyttan av ett sådant krav inte skulle stå i proportion till den administrativa börda som kravet skulle kunna medföra även för många små företag.
Några remissinstanser har ansett att detta upplysningskrav inte bör aktualiseras annat än om eventuella orealiserade vinster faktiskt kommer att tas i anspråk för en värdeöverföring. Vi delar inte den uppfattningen. Det är angeläget att bolagets aktieägare, inför ett beslut om värdeöverföring, har möjlighet att informera sig om orealiserade vinster, oavsett om det värdeöverföringsutrymme som dessa har skapat tas i anspråk eller inte. Däremot bör det givetvis inte krävas att frågan om orealiserade vinster behandlas i yttrandet om några sådana värden inte har uppkommit i bolaget. Om reglerna utformas på det sättet, kommer detta upplysningskrav inte att medföra någon ökad administrativ börda för små och medelstora företag med okomplicerade ekonomiska förhållande.
Som framgått tidigare har vi övervägt att införa en särskild upplysningsskyldighet för de fall då en föreslagen värdeöverföring innebär att ett visst kvotvärde överskrids men funnit att övervägande skäl talar emot en sådan regel. För våra närmare överväganden i den delen hänvisas till avsnitt 11.4.5.
11.4.8. Reservfonden
Regeringens förslag: I lagen tas inte in några regler om om att viss del av årets nettovinst skall avsättas till reservfonden.
Tidigare gjorda avsättningar till reservfonden skall kunna användas till att täcka förlust, ökning av aktiekapitalet eller – efter särskilt tillstånd – till annat ändamål.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag Kommittén har dock inte lämnat något förslag om användande av tidigare gjorda avsättningar till reservfonden (SOU 1997:168 s. 74 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller har inte haft något att invända mot det. Bl.a. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) har dock avstyrkt förslaget. Sveriges Revisorsamfund SRS har efterlyst regler om användning av belopp som tidigare har avsatts till reservfonden.
Bakgrund: Reservfonden utgör en särskild post på balansräkningens passivsida. Reservfondens storlek bestäms av aktiebolagslagens bestämmelser om avsättning till respektive nedsättning av reservfonden. Reservfonden utgör bundet eget kapital och reservfondens storlek har därför betydelse för hur mycket av bolagets tillgångar som får användas för vinstutdelning. Av 12 kap. 4 § aktiebolagslagen framgår att det till reservfonden, efter förlusttäckning, skall avsättas tio procent av årets nettovinst. Avsättning skall göras till dess att reservfonden och eventuell överkursfond tillsammans uppgår till 20 procent av aktiekapitalet.
Bestämmelserna om avsättning till reservfonden har funnits sedan tillkomsten av 1895 års aktiebolagslag. Syftet med bestämmelserna är att tvångsvis skapa en successiv konsolidering av bolagen. I samband med tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag menade aktiebolagsutredningen att de då gällande bestämmelserna representerade ett föråldrat och föga rationellt system (se SOU 1971:15 s. 313). Utredningens förslag att bestämmelserna skulle avskaffas ledde dock inte till lagstiftning. Regeringen föreslog i stället att bestämmelserna skulle behållas i avvaktan på ett pågående utredningsarbete inom företagsbeskattningsområdet. Några nya ställningstaganden synes emellertid aldrig ha gjorts.
Skälen för regeringens förslag: Kommittén har ansett att reglerna om obligatorisk avsättning till reservfonden bör tas bort. Vi har samma uppfattning. En grundläggande svaghet i regelverket är att kravet på avsättning är beroende av aktiekapitalets storlek och att skyldigheten att göra avsättningar upphör när reservfonden – tillsammans med eventuell överkursfond – uppgår till 20 procent av aktiekapitalet. Eftersom aktieägarna själva bestämmer storleken på aktiekapitalet, är det i viss mån möjligt att undgå skyldigheten att göra avsättningar till reservfonden. En direkt följd av det blir att ett underkapitaliserat bolag har små krav på reservfondsavsättningar, medan ett bolag som ser till att dess aktiekapital är tillräckligt stort i förhållande till den bedrivna verksamheten tvingas göra onödiga avsättningar till reservfonden.
En remissinstans har hävdat att bestämmelserna om avsättning till reservfonden ändå tillgodoser ett allmänt konsolideringsbehov på lång sikt. Mot bakgrund av hur godtyckligt bestämmelserna kan slå anser vi dock att de inte tillgodoser bolagens konsolideringsbehov på ett ändamålsenligt sätt. Vårt förslag om en utvidgad försiktighetsregel är bättre ägnat att beakta det behov av konsolidering som kan finnas i det enskilda fallet. Det kan tilläggas att det i de andra nordiska länderna inte längre finns något motsvarande krav på avsättning till reservfond.
Skyldigheten att avsätta en viss del av årets nettovinst till reservfonden bör mot den nu angivna bakgrunden avskaffas.
En särskild fråga är vad som skall ske med redan gjorda reservfondsavsättningar. En uppfattning, företrädd av Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, är att bolaget skall kunna besluta att föra över reservfonden till fritt eget kapital. Det får i så fall till följd att motsvarande tillgångar kan delas ut. En sådan ordning skulle kunna vara till nackdel för
bolagets borgenärer, vilka i det enskilda fallet kan ha förlitat sig på storleken av bolagets bundna egna kapital, varav reservfonden kanske utgör en betydande del. Vi förordar i stället att reservfonden skall kunna disponeras endast på det sätt som hittills har varit möjligt, nämligen för täckande av förlust, för ökning av aktiekapitalet eller – efter tillstånd från Bolagsverket eller rätten – för återbetalning till aktieägarna.
Hänvisningar till S11-4-8
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 14.2.5
11.5. Rättsföljder vid olagliga värdeöverföringar
Hänvisningar till S11-5
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
11.5.1. Ogiltighet med återbäringsskyldighet
Regeringens förslag: Rättsföljden vid olaglig värdeöverföring skall vara ogiltighet med skyldighet för mottagaren att återbära det olagligen överförda. Rättsföljden skall vara densamma vid värdeöverföringar till aktieägare som vid värdeöverföringar till andra.
Har värdeöverföring skett i form av – vinstutdelning, – återbetalning vid minskning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden eller
– gåva till allmännyttigt ändamål skall återbäringsskyldighet inträda endast om bolaget visar att mottagaren insett eller bort inse att värdeöverföringen var olaglig. Vid s.k. förtäckt vinstutdelning skall återbäringsskyldigheten förutsätta att bolaget visar att mottagaren insett eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har dock föreslagit att den nuvarande rättsföljden – ogiltighet med återbäringsskyldighet – ersätts av en generell ersättningsskyldighet för vad som olagligen har överförts (SOU 2001:1 s. 112 och SOU 1997:168 s. 83 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Några remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund, har dock avstyrkt att det införs en generell ersättningsskyldighet för vad som olagligen har överförts. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen har ansett att det inte är lämpligt att generellt utvidga återbäringsansvaret till att gälla annan än aktieägare. Riksskatteverket har ansett att det vid s.k. förtäckt värdeöverföring bör åligga den som har tagit emot egendomen att visa att han eller hon inte har varit i ond tro.
Bakgrund: I 12 kap. 5 § första stycket första meningen aktiebolagslagen föreskrivs att utbetalning till aktieägarna i strid med lagen skall återbäras till bolaget. I rättspraxis har bestämmelsen i viss utsträckning ansetts vara analogt tillämplig på olaglig utbetalning till annan än aktieägare. En sådan tillämpning har ansetts kunna komma i fråga vid utbetalning till bl.a. aktieägare närstående fysisk eller juridisk person eller till någon som i ett nära sakligt sammanhang med utbetalningen upphör att vara aktieägare eller blir aktieägare. Även andra ägarliknande kopplingar till bolaget har ansetts kunna aktualisera en analog lagtilllämpning.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1997 s. 418 uttalat att hänsynen till säkerheten i omsättningen och det praktiska ekonomiska livet får sätta gränser för hur långt analogitillämpningen kan drivas.
I doktrinen har diskuterats vad det, såvitt gäller sakvärdesutdelning, närmare innebär när det i lagtexten föreskrivs att mottagaren skall ”återbära” vad han eller hon har uppburit. Diskussionen har bl.a. gällt frågan om det är just den utdelade egendomen som skall återbäras eller om mottagaren enbart är skyldig att ersätta värdet av vad som olagligen har delats ut.
Till skydd för aktieägarna föreskrivs i artikel 16 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv att utdelning skall återbäras av aktieägare som har mottagit den endast om bolaget visar att aktieägarna kände till att utdelningen var olaglig eller att de med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara okunniga om det. I 12 kap. 5 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen föreskrivs därför att, om utbetalningen har skett i form av vinstutdelning, mottagaren är återbetalningsskyldig endast om bolaget visar att han insåg eller bort inse att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen. Bestämmelsen har i rättspraxis tillämpats analogt vid s.k. förtäckt vinstutdelning, t.ex. vid penninglån till aktieägare som redan vid lånetidpunkten saknar förmåga att återbetala lånet.
Skälen för regeringens förslag
Samma rättsföljd bör gälla oavsett vem som är mottagare
I avsnitt 11.4.2 har vi föreslagit att de centrala borgenärsskyddsreglerna om värderöverföringar skall gälla inte bara värdeöverföringar till aktieägare utan också värdeöverföring till annan. Det är då logiskt att också den primära rättsföljden vid olaglig värdeöverföring är densamma, oavsett vem som har tagit emot den olagligt överförda egendomen. Det bör alltså inte göras någon skillnad i detta avseende i fråga om rättsföljd. Intresset av förutsägbarhet i rättstillämpningen talar för att detta också kommer till uttryck i lagtexten.
Enligt vår mening är det naturligt att den primära rättsföljden kan riktas mot den som är mottagare av egendomen. Vi har övervägt om det är möjligt och lämpligt att i lagen ytterligare avgränsa dem som rättsföljden skall kunna riktas mot. Begreppet ”mottagare” är inte helt entydigt. Normalt torde det visserligen stå helt klart vem som är mottagare; om bolaget lämnar någon en gåva eller ett räntefritt lån, är det givetvis gåvotagaren respektive låntagaren som är mottagare. I andra situationer kan saken emellertid vara mera tveksam. En bank kan normalt inte anses som mottagare, när ett bolag, som ett led i en olaglig utbetalning av medel till en person, sätter in pengarna på mottagarens konto i banken. Men om bolaget har satt in pengarna på kontot just för att kontoinnehavarens skuld till banken därigenom skall kunna regleras kan det vara naturligt att bedöma banken som mottagare, eftersom syftet har varit att värdeöverföringen skall komma banken till godo. Enligt vår mening är det emellertid knappast möjligt att i lag reglera de skilda situationer som härvid är tänkbara utan frågan om vem som vid ett visst slag av utbetalning skall anses som mottagare får liksom hittills lämnas till rättspraxis (jfr NJA 1997 s. 418).
Ogiltighet med återbäringsskyldighet eller ersättningsskyldighet?
I den nuvarande aktiebolagslagen är den primära rättsföljden vid olaglig vinstutdelning ogiltighet med återbäringsskyldighet. Kommittén har föreslagit att denna rättsföljd ersätts med en skyldighet att utge ersättning med belopp motsvarande det från bolaget olagligen överförda värdet. På så sätt skulle man kunna komma till rätta med vissa tillämpningsproblem som har ansetts vara förenade med den nuvarande regleringen, exempelvis när det är fråga om partiell ogiltighet (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen, 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. 1995 s. 124). Flera remissinstanser har dock varit starkt kritiska till en sådan förändring. Bl.a. Juridiska fakulteten i Uppsala och Sveriges advokatsamfund har avstyrkt att den föreslagna ändringen genomförs. Som skäl har de anfört bl.a. att en ersättningsregel i stället för en regel om återbäringsskyldighet skulle få till följd att bolaget inte skulle ha separationsrätt till den överförda egendomen i mottagarens konkurs även om egendomen finns i behåll hos mottagaren.
Här bör det först anmärkas att det finns olika uppfattningar om innebörden av gällande rätt när det gäller separationsrätt efter en olaglig värdeöverföring. En uppfattning är att det inte heller med den nuvarande ordningen – ogiltighet och återbäringsskyldighet – finns någon separationsrätt i utbetalningsmottagarens konkurs (se Andersson, J, Kapitalskyddet i aktiebolag, 4 uppl. s. 116 f.) Rättsläget får anses vara oklart. Det är därför inte givet att en övergång till en ersättningsregel i detta avseende skulle innebära någon försämring för bolaget och dess borgenärer. Det finns emellertid andra skäl som talar mot den av kommittén föreslagna ändringen. Till att börja med kan det konstateras att det vid olaglig värdeöverföring i form av pantsättning eller borgen knappast är möjligt att tillämpa någon annan rättsföljd än ogiltighet. Införandet av en regel om ersättningsskyldighet vid annan typ av värdeöverföring skulle alltså leda till att snarlika fall måste behandlas olika. Till detta kommer att en ersättningsregel skulle avvika från vad som gäller inom andra delar av associationsrätten, nämligen ogiltighet med återbäringsskyldighet.
Mot denna bakgrund och då den nuvarande ordningen i huvudsak tycks ha fungerat väl anser vi att övervägande skäl talar för att den rättsföljd som gäller i dag – ogiltighet med återbäringsskyldighet – bör bestå.
Mottagarens godtrosskydd
En väsentlig fråga är i vilken utsträckning mottagaren skall vara skyddad mot återbäringsskyldighet därför att han eller hon har varit i god tro. Frågan regleras delvis i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv. I artikel 16 föreskrivs till skydd för aktieägarna att vinstutdelning skall återbäras av aktieägare som mottagit den endast om bolaget visar att aktieägarna kände till att utdelningen var olaglig eller att de med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara okunniga om det. I enlighet härmed anges i 12 kap. 5 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen, såvitt gäller olovlig vinstutdelning, att mottagaren är återbäringsskyldig enbart om han eller hon har insett eller bort inse att utbetalningen stred mot aktiebolagslagen.
Den svenska regleringen måste givetvis även i fortsättningen stämma med EG-rätten. Vid olagliga värdeöverföringar som har skett genom formenligt beslutad vinstutdelning bör därför mottagaren liksom i dag vara återbetalningsskyldig endast om bolaget visar att han eller hon var i ond tro. I lagrådsremissen formulerades regeln på så sätt att återbäringsskyldighet skulle inträda om aktieägaren ”insåg eller bort inse” att värdeöverföringen stod i strid med aktiebolagslagen. Lagrådet har ifrågasatt om inte ondtroskravet måste justeras i enlighet med det andra bolagsrättsliga direktivet, som anger att återbäringsskyldighet inträder om aktieägarna ”kände till att utdelningen var olaglig eller att de med hänsyn till omständigheterna inte var okunniga om det”. Här vill vi erinra om att lagstiftaren i ett tidigare lagstiftningsärende har gjort bedömningen att den formulering som används i lagrådsremissen ryms inom direktivets ordalydelse (se prop. 1993/94:196 s. 129). I det sammanhanget konstaterades också att den ifrågavarande bestämmelsen i direktivet hade genomförts på liknande sätt i bl.a. Danmark och Tyskland.
Vi har inte någon annan uppfattning än den som redovisades i det nämnda lagstiftningsärendet och vidhåller därför i denna del lagrådsremissens förslag. Det kan tilläggas att förslaget ansluter till vad som allmänt gäller i svensk rätt angående ond och god tro (jfr t.ex. 32 § avtalslagen).
Den nuvarande aktiebolagslagen reglerar inte den situationen att den olagliga värdeöverföringen har skett på annat sätt än genom beslut om vinstutdelning. I konsekvens med våra tidigare överväganden anser vi i princip att samma regler bör gälla i detta avseende oavsett i vilken form värdeöverföringen har skett, i vart fall så länge det är fråga om värdeöverföringar som beslutas av bolagsstämman genom ett i lagen särskilt anvisat förfarande. Detta är också det synsätt som har anlagts under senare års ändringar i finsk och norsk rätt. Vi föreslår därför, liksom kommittén, att det i den nya lagen klargörs att mottagaren även vid värdeöverföring som sker genom återbetalning vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden skall vara återbäringsskyldig endast om bolaget visar att han eller hon varit i ond tro. Motsvarande bör dock inte gälla värdeöverföringar som har skett genom förvärv av egna aktier. När det gäller sådan värdeöverföring uppställer EG-rätten särskilda regler, vilka bl.a. innebär att bolaget är skyldigt att sälja ut aktierna inom sex månader. Dessa regler – som har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser i 7 kap. i den nuvarande aktiebolagslagen – är inte förenliga med förslaget om återbäringsskyldighet. Bestämmelserna om återbäringsskyldighet bör därför inte gälla i fråga om värdeöverföringen har skett genom förvärv av egna aktier.
Vid andra slag av värdeöverföring från bolaget till aktieägarna – de sammanfattas i det följande som ”förtäckt vinstutdelning” – finns inget särskilt förfarande angivet i lagen. För att värdeöverföringen skall vara laglig krävs därför att aktieägarna är överens och att värdeöverföringen inte strider mot aktiebolagslagens regler till borgenärernas skydd (se avsnitt 11.4). Samma sak gäller i fråga om värdeöverföring till annan än aktieägare. När det gäller detta slag av värdeöverföringar – det kan t.ex. vara fråga om penninglån till aktieägare som saknar förmåga att återbetala lånet vid lånetidpunkten – har det i praxis utvecklats ett godtrosskydd med i viss mån analog tillämpning av 12 kap. 5 § första stycket
andra meningen aktiebolagslagen. Mottagaren har därvid ansetts återbetalningsskyldig om han eller hon har insett eller bort inse att den aktuella rättshandlingen innefattade en värdeöverföring från bolaget. Det råder delade meningar om huruvida det för återbetalningsskyldighet även krävs att mottagaren insett eller bort inse att utbetalningen överskrider utbetalningsbegränsningarna (se Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, 2003, s. 457 och Andersson, J., Om vinstutdelning från aktiebolag, 1995 s. 694 f.).
Med hänsyn till omsättningens intresse är det nödvändigt med ett visst godtrosskydd även i dessa situationer. Det finns emellertid inte anledning att ge mottagaren ett lika starkt godtrosskydd som vid värdeöverföring som har skett i de former som lagen föreskriver. Har mottagaren känt till eller bort känna till att en viss rättshandling hade karaktären av värdeöverföring – dvs. en förmögenhetsöverföring från bolaget utan affärsmässig karaktär – och har de för värdeöverföring föreskrivna formerna inte iakttagits, kan mottagaren inte anses ha något befogat intresse av att få behålla den överförda egendomen. Enligt vår mening är det godtrosskydd som har utvecklats i praxis för detta slag av värdeöverföringar därför väl avvägt. Liksom kommittén anser vi att godtrosregeln nu bör regleras i lag. I lagen bör alltså tas in en bestämmelse om att mottagaren – när det gäller detta slag av värdeöverföring – är återbäringsskyldig om han eller hon insåg eller bort inse att den aktuella rättshandlingen utgjorde en värdeöverföring. Enligt vår mening bör återbäringsskyldigheten däremot inte förutsätta att mottagaren även insett eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med beloppsspärren eller försiktighetsregeln.
En särskild fråga är vem som skall ha bevisbördan för att mottagaren var i ond tro. Riksskatteverket har ifrågasatt om det inte vid förtäckt vinstutdelning borde gälla en omvänd bevisbörda, dvs. mottagaren skulle ha att visa att han eller hon inte varit i ond tro. En sådan ordning skulle ge bolaget och dess borgenärer ett bättre skydd vid olagliga värdeöverföringar. Den skulle emellertid också leda till en besvärande osäkerhet i omsättningen. En person som träffar ett avtal med bolaget skulle löpa risken av att i efterhand behöva visa att avtalet inte innefattade någon värdeöverföring. Detta kan givetvis utgöra en allvarlig hämsko också för seriös affärsverksamhet.
Vi vill därför inte förorda någon regel om omvänd bevisbörda. En annan sak är att det kan finnas anledning att ställa olika höga krav på bevisningens styrka i olika situationer. Den frågan lämpar sig emellertid inte för lagreglering utan bör överlämnas till rättstillämpningen. Vi återkommer till frågan i författningskommentaren.
Hänvisningar till S11-5-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 15.5
11.5.2. Bristtäckningsansvar
Regeringens förslag: Om det uppkommer brist vid återbäringen, skall de som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen vara solidariskt skyldiga att ersätta bristen. Detsamma skall gälla dem som har medverkat till att verkställa beslutet eller till att upprätta eller fastställa en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet.
Styrelseledamöterna, den verkställande direktören, revisorerna, lekmannarevisor och särskilda granskare skall ansvara om de har handlat med uppsåt eller av oaktsamhet. Aktieägare och andra skall ansvara om de har handlat med uppsåt eller av grov oaktsamhet.
De som tar emot egendom som härrör från en olaglig värdeöverföring skall skall vara bristtäckningsansvariga, dock endast om de kände till att egendomen härrörde från en olaglig värdeöverföring.
Bristtäckningsansvaret skall kunna jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, bristens storlek och omständigheterna i övrigt.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I kommitténs lagförslag finns inte någon uttrycklig bestämmelse om bristtäckningsansvar för den som tar emot egendom som härrör från en olaglig värdeöverföring. Kommittén har dock motivledes uttalat att bristtäckningsansvar skall föreligga även för den som är mottagare från någon som återbäringsskyldig (SOU 2001:1 s. 112 och 1997:168 s. 85 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller har inte haft något att invända mot det. Svenska Fondhandlarföreningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges advokatsamfund har dock invänt mot förslaget att utvidga ansvaret till att omfatta även andra än organledamöter och aktieägare. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen har även framfört synpunkter när det gäller det föreslagna subjektiva rekvisitet för sådana personers ansvar. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har förordat att ansvaret för tredje man i stället regleras i en särskild regel om vindikation hos tredje man som har insett eller bort inse att det förelåg en olovlig vinstutdelning. Svea hovrätt har påpekat att kommitténs lagförslag inte omfattar bristtäckningsansvar för den som har mottagit den överförda egendomen. Hovrätten har samtidigt ifrågasatt om frågan bör detaljregleras.
Bakgrund: I 12 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen finns bestämmelser som innebär att vissa personer kan bli ersättningsskyldiga för den brist som kan uppkomma vid återbäring av olaglig utbetalning (”bristtäckningsansvar”). Ansvaret förutsätter att den som är återbäringsskyldig enligt paragrafens första stycke inte kan eller behöver återbära vad han eller hon har uppburit, t.ex. på grund av insolvens eller god tro.
Bristtäckningsansvar kan göras gällande mot stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, lekmannarevisor och särskild granskare (jfr 15 kap.1 och 2 §§aktiebolagslagen). Ansvaret kan också göras gällande mot aktieägare (jfr 15 kap. 3 §). Av rättsfallet NJA 1997 s. 418 framgår att även andra personer kan bli ersättningsskyldiga med analog tillämpning av bristtäckningsbestämmelsen.
För ansvar krävs att personen har medverkat till beslutet om den olagliga utbetalningen eller till verkställande därav eller till upprättandet eller fastställandet av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning. Ansvaret är alltså konstruerat som ett medverkansansvar. I rättsfallet NJA 1997 s. 418 uttalade Högsta domstolen att ansvar även kunde göras gällande mot ”den vars medverkan väsentligen består i att han är
mottagare, från någon som är återbetalningsskyldig, av något som härrör från en olovlig utbetalning”.
För att en stiftare, en styrelseledamot, verkställande direktören, en revisor, en lekmannarevisor eller en särskild granskare skall kunna åläggas bristtäckningsansvar fordras att vederbörande har handlat med uppsåt eller av oaktsamhet. För aktieägare krävs uppsåt eller grov oaktsamhet. I rättsfallet NJA 1997 s. 418 har slagits fast att det för andra personer än de nämnda krävs uppsåt för att bristtäckningsansvar skall inträda.
Skälen för regeringens förslag
Medverkansansvar för organledamöter och aktieägare
Som har framgått ovan kan i dag vissa till ett aktiebolag knutna personer som har medverkat till en olaglig värdeöverföring bli skyldiga att ersätta den del av ett olagligt överfört belopp som inte på annat sätt har återburits till bolaget. Enligt vår uppfattning behövs det bestämmelser om sådant s.k. bristtäckningsansvar även i fortsättningen. Liksom hittills bör bristtäckningsansvaret utformas som ett medverkansansvar. I likhet med kommittén anser vi att de nuvarande bestämmelserna om medverkansansvar för organledamöter och aktieägare är väl avvägda och får anses motsvara de krav som hänsynen till säkerheten i omsättningen och det praktisk ekonomiska livet ställer.
För brist som uppkommer vid återbäringen bör alltså styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, lekmannarevisor, särskild granskare och aktieägare ansvara, om de har medverkat till beslutet om värdeöverföringen eller till verkställandet av detta eller till upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning. Ansvaret bör, liksom i dag, vara solidariskt. I fråga om styrelse, verkställande direktör, revisor, lekmannarevisor och särskild granskare bör för ansvar förutsättas uppsåt eller oaktsamhet. För aktieägare bör förutsättas uppsåt eller grov oaktsamhet. Organledamöternas respektive aktieägarnas ansvar kommer härigenom att motsvara det skadeståndsansvar som de bär enligt aktiebolagslagens bestämmelser.
Liksom i dag bör ansvaret kunna jämkas enligt samma principer som gäller för jämkning av skadestånd. Sålunda bör jämkning kunna ske efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, bristens storlek och omständigheterna i övrigt.
Bristtäckningsansvar för andra än organledamöter och aktieägare
En särskild fråga är om och, i så fall, under vilka förutsättningar andra personer än de som intar organställning skall kunna åläggas bristtäckningsansvar. Frågan har behandlats av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1997 s. 418. I det fallet ansågs bestämmelserna om bristtäckningsansvar i 12 kap. 5 § aktiebolagslagen i viss utsträckning kunna tillämpas analogt på den som utan att inta organställning mottar medel som härrör från en olovlig värdeöverföring. Av rättsfallet följer att ansvar i sådana fall förutsätter att den som har mottagit medlen har haft uppsåt, dvs. vetskap, om att medlen härrör från en olovlig utbetalning. Den princip som fastslogs i
rättsfallet har sedermera bekräftats i rättsfallet NJA 1999 s. 426, låt vara att – såsom Lagrådet har poängterat – två justitieråd var av avvikande uppfattning i det målet.
En första fråga är om det över huvud taget är lämpligt att lagreglera bristtäckningsansvaret för andra personer än de som intar organställning eller är aktieägare. Några remissinstanser har ansett att det även framgent bör överlämnas till rättstillämpningen att avgöra när bristtäckningsansvar för annan kan komma i fråga. I likhet med kommittén är vi dock av den uppfattningen att ansvaret bör komma till uttryck i lagtext, så att det klart framgår vilka risker den löper som på ett eller annat sätt medverkar till en olaglig värdeöverföring.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har förordat att det i stället för särskilda regler om bristtäckningsansvar införs en generell regel om vindikation hos tredje man. Även Lagrådet har förordat en sådan ordning. En sådan regel skulle enligt fakultetsnämndens förslag utformas med konkursrättens återvinningsregler som förebild och innebära att olagligt utdelad egendom kan återkrävas från den tredje man som i ond tro har förvärvat egendomen från utbetalningsmottagaren (jfr 4 kap. 18 § konkurslagen [1987:672]). Enligt vår uppfattning talar emellertid övervägande skäl för att i stället låta den nya lagen i detta avseende bygga på nuvarande väl etablerade aktiebolagsrättsliga regler och den rättspraxis som har utvecklats i anslutning till dessa (se särskilt NJA 1997 s. 418, jfr Andersson, J, Kapitalskyddet i aktiebolag, 4 uppl. s. 116 f.). Varken kommitténs förslag eller remissutfallet ger enligt vår mening stöd för en sådan radikal förändring av rättsläget som den som fakultetsnämnden och Lagrådet har förordat. Såsom har framhållits i lagrådsremissen skulle en sådan ordning också riskera att gå ut över säkerheten i omsättningen. De systematiska fördelarna med att bygga upp de aktiebolagsrättsliga reglerna om rättsföljderna av olagliga värdeöverföringar enligt samma principer som konkursrättens återvinningsregler väger enligt vår bedömning inte heller tillräckligt tungt för att motivera en förändring.
Vi anser att rätten att återkräva olagligt överförda värden från tredje man i första hand bör gälla endast i förhållande till dem som på något sätt har medverkat till den olagliga värdeöverföringen. I den delen bör regleringen ta sin utgångspunkt i en bristtäckningsregel av det slag som finns i den nuvarande aktiebolagslagen och som vi i det föregående har föreslagit skall gälla för organledamöter och aktieägare. I linje med de principer som har fastställts i 1997 års rättsfall bör emellertid bristtäckningsansvar kunna drabba även den vars ”medverkan” väsentligen består i att han eller hon har mottagit egendom som härrör från en olaglig värdeöverföring från någon som är återbäringsskyldig. De särskilda synpunkter Lagrådet har lämnat beträffande sådana fall kommer vi att diskutera närmare i författningskommentaren.
En särskild fråga är vad som bör krävas i subjektivt hänseende för att ålägga någon annan än en organledamot eller en aktieägare bristtäckningsansvar. Kommittén har föreslagit att det för ansvar skall vara tillräckligt att den aktuella personen har varit vårdslös eller grovt vårdslös beträffande den olagliga värdeöverföringen. Flera remissinstanser har invänt mot detta. Bl.a. Svenska Arbetsgivarföreningen SAF och Sveriges Industriförbund har framhållit att det är viktigt att ansvaret inte förs så
långt att det försvårar genomförandet av normala affärstransaktioner eller utgör ett hinder i affärslivet.
I lagrådsremissen gjordes bedömningen att kommitténs förslag i denna del var alltför långtgående. Det befarades att en sådan ordning som kommittén hade föreslagit skulle tvinga fram långtgående undersökningar även i normala affärsförhållanden och därmed lägga hinder i vägen för en effektiv kreditgivning och drabba den seriösa affärsverksamheten. Det befarades vidare att liknande konsekvenser skulle kunna inträda också vid den rådgivning eller faktiska hjälp som banker, advokatbyråer m.fl. erbjuder i frågor av detta slag. Mot denna bakgrund föreslogs det att en utomstående skulle vara bristtäckningsansvarig enbart om han eller hon uppsåtligen hade medverkat till den olagliga värdeöverföringen eller uppsåtligen hade tagit emot egendom som härrör från en sådan värdeöverföring. Förslaget låg i linje med den bedömning som gjordes i 1997 års rättsfall.
Lagrådet har invänt mot lagrådsremissens förslag. Lagrådet har bl.a. menat att det av kommittén föreslagna kravet på grov vårdslöshet utgör en lämplig ”kompromiss” och på ett rimligt sätt tillgodoser de kritiska synpunkter som har förts fram mot gällande rätt.
Vi anser att det finns fog för Lagrådets ståndpunkt i denna del. De farhågor som låg bakom lagrådsremissens förslag bör inte överskattas. Om gränsen för ansvar, såsom kommittén har föreslagit, läggs vid vårdslöshet av kvalificerat slag, torde regleringen inte tvinga fram några mera långtgående undersökningar än de kontroller som redan i dag förekommer i seriös affärsverksamhet. Med en sådan ordning torde det inte heller finnas någon beaktansvärd risk för att seriösa aktörer inom bank- eller rådgivningsbranschen drabbas av orimliga konsekvenser. Till detta kommer – såsom Lagrådet har påpekat – att en sådan reglering som föreslogs i lagrådsremissen kan leda till oönskade konsekvenser i form av vårdslös kreditgivning och annan oseriös verksamhet.
Vi anser därför att övervägande skäl talar för att bristtäckningsansvar för denna kategori av personer, liksom för aktieägare (se ovan), bör inträda för den som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till den olagliga värdeöverföringen. Däremot anser vi inte att den som endast har tagit emot egendom som härrör från en olaglig värdeöverföring bör bli bristtäckningsansvarig annat än om han eller hon har varit medveten om egendomens olagliga härkomst. I det avseendet vidhåller vi således det i lagrådsremissen föreslagna kravet på uppsåt. Med en sådan ordning torde regleringen inte få några konsekvenser för bankers normala rutiner för hantering av kontotransaktioner.
Bristtäckningsansvaret bör, på samma sätt som i fråga om organledamöter (jfr ovan), kunna jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, bristens storlek och omständigheterna i övrigt.
Hänvisningar till S11-5-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
11.5.3. Preskription
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda preskriptionsregler för fordringar på grund av olagliga värdeöverföringar.
Kommitténs bedömning: Kommittén har inte behandlat frågan särskilt.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund har i ett yttrande över promemorian Vinstutdelningsreglerna och utvecklingen på redovisningsområdet förordat att försiktighetsregeln kompletteras med en särskild preskriptionsregel av innebörd att en värdeöverföring som inte har angripits inom viss tid – två eller tre år – skall anses vara lovlig. Svenska Bankföreningen har varit inne på liknande tankegångar. Övriga remissinstanser har inte berört frågan.
Skälen för regeringens bedömning: En fordran på återbäring eller bristtäckning på grund av olaglig värdeöverföring faller i dag under allmänna preskriptionsbestämmelser. Det innebär att en sådan fordran preskriberas efter 10 år, om inte preskriptionsavbrott har skett dessförinnan. Om den egendom som skall återbäras finns i behåll hos mottagaren utan att vara sammanblandad med annan, torde dock någon preskriptionstid inte löpa. Egendomen kan då återkrävas utan någon begränsning i tid (se NJA 2003 s. 302). Sveriges advokatsamfund har ansett att denna ordning inte är tillfredsställande när det gäller värdeöverföringar som påstås ha skett i strid med försiktighetsregeln. Samfundet har föreslagit en särskild preskriptionsregel som innebär att en värdeöverföring skall anses ha varit förenlig med regeln om talan inte väcks inom viss tid – två eller tre år – efter utgången av det räkenskapsår då värdeöverföringen beslutades.
En särskild preskriptionsregel av det slag som Sveriges advokatsamfund har förordat skulle i och för sig kunna bidra till tryggheten för dem som av olika skäl tar emot utbetalningar från aktiebolag. Mot detta skall dock vägas de negativa effekter som en sådan förändring skulle kunna få för bolagets borgenärer. Det är inte ovanligt att frågor om olagliga värdeöverföringar aktualiseras först en förhållandevis lång tid efter att värdeöverföringen har genomförts. Detta gäller inte minst när bolagets transaktioner blir föremål för granskning inom ramen för en konkursutredning. Vi anser dessutom att det inger betänkligheter att i detta avseende behandla fordringar olika beroende på vilken regel som har överträtts i samband med beslutet om värdeöverföring. Beloppsspärren och försiktighetsregeln har ett sådant nära materiellt och systematiskt samband att det är naturligt att de bör vara likställda även när det gäller möjligheterna att göra rättsföljder gällande. Alternativet att generellt tillämpa kortare preskriptionstider när det gäller anspråk på grund av olagliga värdeöverföringar framstår inte heller som någon lämplig lösning.
Vi är därför inte beredda att förorda en sådan särskild preskriptionsregel som Advokatsamfundet har förordat. I stället bör, liksom hittills, allmänna regler om preskription tillämpas på anspråk som grundar sig på överträdelser av värdeöverföringsreglerna.
Hänvisningar till S11-5-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport
11.6. Beslutsordning
Hänvisningar till S11-6
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
11.6.1. Beslut om värdeöverföring vid ordinarie och extra
bolagsstämma
Regeringens förslag: Beslut om värdeöverföring skall fattas av bolagsstämman. Beslut skall kunna fattas både på ordinarie och extra bolags-
stämma. På extra stämma skall endast få beslutas om s.k. efterutdelning, dvs. utdelning av fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen efter avdrag för vad som redan har delats ut.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s 111 f. och SOU 1997:168 s. 69 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Riksskatteverket har emellertid ansett att beslut om vinstutdelning endast skall få fattas vid ordinarie bolagsstämma. För det fall att kommitténs förslag ändå genomförs, har verket föreslagit att revisorn i lagen åläggs en skyldighet att kontrollera att beslut om efterutdelning anmäls för registrering. Vidare har verket förordat ett uttryckligt förbud mot förskottsutdelning. Även Ekobrottsmyndigheten har ställt sig tveksam till förslaget att tillåta vinstutdelningsbeslut vid extra stämma. Svenska Revisorsamfundet SRS har förordat att det införs en begränsad möjlighet till förskottsutdelning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande aktiebolagslagen ligger beslutanderätten i frågor om vinstutdelning hos bolagsstämman. Detsamma gäller beslut om nedsättning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna och – med några smärre undantag – övriga lagreglerade former för värdeöverföring. Vi anser, i likhet med kommittén, att denna ordning bör bestå. Frågor om värdeöverföring är av sådan grundläggande betydelse för bolaget att det är rimligt att den exklusiva beslutanderätten ligger hos bolagets ägare. Liksom i dag bör det därför normalt inte vara möjligt att genom stämmobeslut eller föreskrifter i bolagsordningen överlämna beslutanderätten i dylika frågor till styrelsen eller annan. Vi återkommer i avsnitt 12.2 och 14.4 till de undantag som bör tillåtas i detta avseende.
Den nuvarande aktiebolagslagen utgår från att beslut om vinstutdelning fattas på den ordinarie bolagsstämma som fastställer resultat- och balansräkningarna och i samband därmed beslutar om dispositioner av bolagets resultat (”årsstämman”). Ett beslut om återköp av egna aktier eller nedsättning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna kan även fattas på annan bolagsstämma. Frågan om det är tillåtet att besluta om vinstutdelning även på annan ordinarie bolagsstämma eller på extra bolagsstämma är omstridd. I doktrinen har det framförts olika uppfattningar. Enighet synes dock råda om att vinstutdelning kan beslutas på vilken stämma som helst under förutsättning att aktieägarna är överens om det. Enligt kommittén finns det inte något principiellt hinder mot att ett aktiebolag i den nya lagen ges en uttrycklig möjlighet att på en extra stämma som hålls efter den ordinarie stämman, besluta om värdeöverföring, under förutsättning att värdeöverföringen inte överstiger det fria egna kapital som redovisas i den senast fastställda balansräkningen, minskat med vad som redan har delats ut eller överförts på annat sätt. Vi har samma uppfattning. Under förutsättning att reglerna säkerställer att aktieägarna får ett fullgott beslutsunderlag och att borgenärsskyddsreglerna iakttas kan vi inte se några nackdelar med att tillåta sådan s.k. efterutdelning.
I syfte att garantera aktieägarna ett fullgott underlag inför ett beslut om efterutdelning har kommittén föreslagit följande. Styrelsen, eller om förslaget har väckts av någon annan, förslagsställaren skall upprätta ett
förslag till dispositioner beträffande den del av det fria kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som finns kvar efter det senaste stämmobeslutet om disposition av detta kapital. Förslaget skall utformas efter samma modell som används vid ordinarie stämma. Till förslaget skall, utöver de handlingar som fanns tillgängliga vid den senaste ordinarie bolagsstämman, fogas en redogörelse från styrelsen över händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om förändringar i det bundna egna kapitalet under denna tid. Bolagets revisor skall granska styrelsens redogörelse och yttra sig över denna. Även revisorsyttrandet skall fogas till beslutsförslaget.
När det gäller skyddet för borgenärerna har kommittén föreslagit att utrymmet för efterutdelning begränsas på så sätt att summan av de värdeöverföringar som beslutas fram till nästa ordinarie stämma inte får överstiga vad som återstår av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen. Vinster som har upparbetats efter det att balansräkningen fastställdes får däremot inte tas i anspråk. Vidare har kommittén ansett att det bör krävas att beslut om värdeöverföringar vid extra bolagsstämma genast anmäls för registrering och att bolagets revisor skall kontrollera att så sker. Några regler om detta har dock inte tagits med i kommitténs lagförslag.
Enligt vår uppfattning är den reglering som kommittén har föreslagit väl ägnad att ge såväl aktieägare som borgenärer ett gott skydd vid beslut om värdeöverföring vid extra bolagsstämma. Om reglerna utformas på det sättet, ser vi inte några hinder mot att tillåta beslut om efterutdelning. Vi föreslår alltså att lagen uttryckligen tillåter efterutdelning men endast på de av kommittén angivna förutsättningarna Dessa bör preciseras i lagen.
När det gäller beslut om vinstutdelning som har fattats på årsstämman skall detta enligt gällande rätt antecknas på den kopia av årsredovisningen som ges in till Patent- och registreringsverket (se 8 kap. 3 § årsredovisningslagen). Beslutet blir därmed allmänt tillgängligt. Det är rimligt att bolagets intressenter på motsvarande sätt kan skaffa sig information om beslut om efterutdelning. I lagen bör därför tas in en bestämmelse om att beslut om efterutdelning skall anmälas för registrering. Riksskatteverket har föreslagit en särskild bestämmelse om att revisorn skall vara skyldig att kontrollera att sådan anmälan har gjorts. Vi bedömer dock att en uttrycklig lagbestämmelse om detta inte bör införas i aktiebolagslagen. Det är i och för sig rimligt att revisorn kontrollerar att anmälan har gjorts. Vad som närmare bör åligga revisorn i detta avseende bör emellertid avgöras med utgångspunkt i de allmänna bestämmelserna om förvaltningsrevision.
Liksom kommittén är vi däremot inte beredda att föreslå några regler om s.k. förskottsutdelning. Det är ofta förenat med stor osäkerhet att bedöma det förväntade utrymmet för värdeöverföringar innan det föreligger någon fastställd balansräkning. En möjlighet till förskottsutdelning skulle därför innebära risker för att beslut om värdeöverföringar fattas på lösare grunder än vad som är önskvärt. Vi anser alltså, i likhet med kommittén, att det inte bör vara tillåtet att betala ut vinst avseende räkenskapsår för vilket någon årsredovisning ännu inte har fastställts. Detta kommer att kunna utläsas klart av de lagregler som vi föreslår. Någon
uttrycklig förbudsbestämmelse av det slag som Riksskatteverket har förordat behövs därför inte.
Vad som ovan har sagts innebär också att bolaget inte bör kunna dela ut under samma år upparbetade eller anteciperade vinster, s.k. interimsutdelning. Såsom kommittén har konstaterat, följer det av artikel 15.2 i EG:s andra bolagsrättliga direktiv att en möjlighet att besluta om interimsutdelning skulle kräva att särskilda lagbestämmelser infördes om upprättande av delårsbokslut som visade att tillräckliga medel fanns tillgängliga för sådan utdelning. Vi föreslår inte några sådana bestämmelser.
Hänvisningar till S11-6-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
11.6.2. Styrelsens vetorätt
Regeringens förslag: Styrelsen skall ha vetorätt i samband med
– beslut om vinstutdelning och – beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna eller för avsättning till fritt eget kapital.
Kommitténs bedömning: Kommittén har föreslagit att styrelsens vetorätt tas bort (SOU 1997:168 s. 72).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning. Riksskatteverket och Finansinspektionen har emellertid ansett att styrelsens vetorätt bör bestå, både när det gäller vinstutdelning och minskning av aktiekapitalet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande aktiebolagslagen (se 12 kap. 3 § första stycket) får bolagsstämman som huvudregel inte besluta om utdelning av större belopp än styrelsen har föreslagit eller godkänt. Motsvarande gäller vid nedsättning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna (se 6 kap. 2 § andra stycket). Kommittén har ansett att denna vetorätt för styrelsen bör avskaffas. Finansinspektionen har invänt mot detta förslag under åberopande av att det normalt endast är bolagets styrelse som har kännedom om de förhållanden som kan behöva beaktas vid tillämpningen av försiktighetsregeln. I den konsekvensanalys som professor Lars Vinell har utfört på Justitiedepartementets uppdrag ifrågasätts också kommitténs förslag att ta bort styrelsens vetorätt.
Vi delar uppfattningen att styrelsen ofta har bäst möjlighet att bedöma frågor om värdeöverföring. Detta gäller, som Finansinspektionen har varit inne på, i synnerhet vid tillämpningen av den s.k. försiktighetsregeln. Det är därför naturligt att styrelsens bedömning tillmäts avgörande betydelse vid beslut om värdeöverföringar från bolaget. Till detta kommer att ett avskaffande av vetorätten skulle kunna leda till oklarheter när det gäller ansvaret för ett värdeöverföringsbeslut som sker i strid med styrelsens förslag. Styrelsen bör alltså enligt vår mening fortfarande ha makt att motsätta sig beslut om vinstutdelning och beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna eller för avsättning till fritt eget kapital. Liksom i dag bör dock bolagsstämman kunna besluta om högre vinstutdelning eller återbetalning än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt om en sådan skyldighet följer av bolagsordningen
eller om det är fråga om sådan vinstutdelning som en aktieägareminoritet enligt lag har rätt att påkalla (se avsnitt 12.3).
Hänvisningar till S11-6-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 14.4
12. Vinstutdelning
12.1. Bakgrund
Det normala sättet att föra över ett aktiebolags överskott till aktieägarna är vinstutdelning. Regler om vinstutdelning finns i 12 kap. aktiebolagslagen. Där finns bestämmelser om i vilken utsträckning bolagets egna kapital får tas i anspråk genom vinstutdelning och om de former som skall iakttas när vinstutdelning beslutas. Som har framgått av föregående avsnitt föreslår vi att förutsättningarna för värdeöverföring i den nya lagen väsentligen skall vara gemensamma för alla typer av värdeöverföringar från bolaget. De regler som vi i det föregående har föreslagit när det gäller borgenärsskyddet vid värdeöverföring skall alltså gälla bl.a. vid beslut om vinstutdelning. Det innebär att behovet av särskilda regler om vinstutdelning blir mindre än tidigare. Även med den nya systematiken behövs emellertid vissa särskilda regler för just denna typ av värdeöverföring. I det följande tar vi upp några sådana särskilda vinstutdelningsfrågor.
12.2. Utdelningstidpunkten
Regeringens förslag: I ett beslut om vinstutdelning skall anges vilken dag som är avstämningsdag. I kupongbolag skall i stället anges den dag då utdelningen förfaller till betalning. Avstämningsdagen eller förfallodagen skall inte få infalla senare än dagen för nästa årsstämma.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 114 och 361 f.)
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges advokatsamfund har emellertid invänt mot förslaget att utdelningsdagen inte skall få sättas längre fram i tiden än vid nästa årsstämma.
Skälen för regeringens förslag: En viktig fråga vid beslut om vinstutdelning är vid vilken tidpunkt som utdelningen skall ske. I fråga om kupongbolag gäller i dag att en fordran på beslutad utdelning är förfallen till betalning omedelbart eller vid den senare tidpunkt som stämman har beslutat. I förarbetena görs den reservationen att utbetalningstidpunkten inte utan samtliga aktieägares samtycke kan skjutas alltför långt fram i tiden, t.ex. knappast så långt som till ordinarie stämma under nästa räkenskapsår (se SOU 1971:15 s. 317 och prop. 1975:103 s. 479, jfr dock Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl., s. 89)
.
När det gäller avstämningsbolag förfaller utdel-
ningen till betalning på den avstämningsdag som har angetts i utdelningsbeslutet (se 12 kap. 3 § tredje stycket aktiebolagslagen). Det finns inte
några föreskrifter om att avstämningen skall ske inom viss tid efter utdelningsbeslutet.
Kommittén har föreslagit att det även fortsättningsvis primärt skall ankomma på bolagsstämman att fastställa avstämningsdag respektive förfallotidpunkt. I syfte att öka bolagens flexibilitet har kommittén dock föreslagit ett tillägg av innebörd att stämman skall kunna bemyndiga styrelsen att besluta i dessa frågor. Vi anser att de regler som kommittén har föreslagit i detta avseende är ändamålsenliga. Med dessa ändringar förbättras bolagens förutsättningar att tidsmässigt anpassa en utdelning i form av exempelvis aktier eller andra finansiella instrument till marknadsläget.
I linje med det ovan berörda förarbetsuttalandet har kommittén föreslagit att det i den nya lagen anges att avstämningsdagen respektive förfallotidpunkten inte får infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma. Sveriges advokatsamfund har invänt mot detta och menat att det inte finns några skäl att begränsa stämmans frihet att besluta om lämplig förfallodag. Enligt vår bedömning finns det emellertid starka ordningsskäl som talar för att avstämningsdagar inte skall kunna förläggas alltför långt in i framtiden. Såsom kommittén har påpekat, skulle en sådan ordning kunna framstå som svårförståelig, inte minst när det gäller bolag som har sina aktier spridda bland allmänheten. Det framstår dessutom som principiellt tveksamt att låta stämman besluta om dispositioner som får verkan vid en tidpunkt då den ekonomiska information som har legat till grund för beslutet kan vara mer eller mindre inaktuell. Vi anser därför att övervägande skäl talar för en lagstadgad begränsning när det gäller hur långt fram i tiden avstämningsdagen respektive förfallotidpunkten får skjutas
12.3. Vinstutdelning på yrkande av aktieägarminoritet
Regeringens förslag: Om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier yrkar det, skall bolagsstämman besluta om utdelning av åtminstone hälften av vad som återstår av årets vinst efter vissa avdrag för balanserad förlust m.m. Bolagsstämman skall emellertid inte behöva besluta om högre utdelning än fem procent av bolagets eget kapital. Utdelning skall inte heller få ske i strid med beloppsspärren eller försiktighetsregeln.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har också föreslagit att det införs en särskild bevisbörderegel för de fall då bolagsstämman har avslagit ett yrkande från minoriteten med hänvisning till att den yrkade vinstutdelningen skulle stå i strid med beloppsspärren eller försiktighetsregeln (SOU 2001:1 s. 114 f. och SOU 1997:168 s. 98 f.)
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Finansbolagens förening har emellertid ifrågasatt om det är rimligt att en så pass liten minoritet skall kunna tvinga fram en utdelning av en så stor andel av vinsten. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har framfört synpunkter på kommitténs förslag till bevisbörderegel.
Skälen för regeringens förslag: I 12 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen finns bestämmelser om en aktieägarminoritets rätt att påkalla vinstutdelning. Bestämmelserna innebär att aktieägare som representerar minst en tiondel av samtliga aktier har rätt att kräva att stämman beslutar om utdelning av åtminstone en viss del av den utdelningsbara vinsten för året. Syftet med bestämmelserna är att skydda aktieägarminoriteten mot maktmissbruk som kommer till uttryck i vägran att besluta om vinstutdelning, s.k. utsvältning.
Vi anser, i likhet med kommittén, att det även fortsättningsvis finns ett behov av regler av detta slag. Kommittén har föreslagit att rätten att påkalla utdelning skall tillkomma en minoritet som innehar minst en tiondel av aktierna i bolaget. Detta överensstämmer med vad som gäller i dag. Enligt kommitténs förslag skall minoritetens rätt att påkalla utdelning avse ett belopp som åtminstone motsvarar hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den senast fastställda balansräkningen, sedan avdrag har skett för balanserad förlust som överstiger fria fonder och belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eller enligt bolagsordningen skall användas för annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Också detta överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller i dag.
Finansbolagens förening har ifrågasatt om det är rimligt att en liten minoritet skall kunna tvinga fram utdelning av en så stor andel av vinsten.
När det först gäller frågan om hur stor en minoritet måste vara för att den skall kunna påfordra vinstutdelning anser vi att det är logiskt att gränsen i detta avseende skall vara densamma som i andra liknande minoritetsskyddsregler i lagen, dvs. minoriteten måste inneha minst en tiondel av aktiekapitalet. Även den föreslagna omfattningen på den utdelning som kan begäras är enligt vår bedömning väl avvägd. Såsom kommittén har funnit bör emellertid stämman, liksom i dag, aldrig vara skyldig att besluta om högre utdelning än en viss andel (fem procent) av bolagets egna kapital. Vidare bör, till borgenärernas skydd, den begränsningen gälla att utdelningen inte får strida mot försiktighetsregeln eller beloppsspärren.
Som vi återkommer till i författningskommentaren bör det i normala fall krävas att den som önskar få en fråga om vinstutdelning prövad på en bolagsstämma, upprättar ett förslag med visst innehåll inför stämman. När det gäller den typ av vinstutdelningsbeslut som diskuteras här anser vi emellertid att ett sådant krav skulle innebära vissa nackdelar. I vissa fall kan det vara först vid stämman eller strax dessförinnan som det står klart för minoriteten att den har anledning att framställa ett yrkande om vinstutdelning. Så kan vara fallet t.ex. om styrelsen inför stämman har lämnat ett från minoritetens utgångspunkter tillfredsställande förslag till vinstdisposition men det vid stämman visar sig att förslaget inte har tillräckligt stöd bland aktieägarna och att majoriteten vid stämman kan väntas rösta för en lägre vinstutdelning än vad styrelsen föreslagit. Ett krav på beslutsförslag även inför en prövning av ett minoritetsyrkande om vinstutdelning skulle uppenbarligen i sådana situationer försätta minoriteten i en mycket besvärlig situation. I sammanhanget bör också beaktas att det – med hänsyn till att yrkanden av detta slag kan framställas endast på ordinarie bolagsstämma – kan förutsättas att det även
utan särskilt förslag från minoritetsaktieägarna finns ett gott underlag för prövningen av vinstutdelningsfrågan. Vi anser därför att det inte bör krävas ett i förväg upprättad förslag för att ett sådant yrkande som diskuteras här skall kunna prövas.
En särskild fråga är vad som skall gälla om bolagsstämman inte efterkommer minoritetens begäran om utdelning. Innebörden av gällande rätt är att den aktieägare som är missnöjd med beslutet får klandra beslutet i allmän domstol. Kommittén, som inte har föreslagit någon ändring i detta avseende, har särskilt uppmärksammat vissa bevisfrågor som kan uppkomma då bolagsstämman har avslagit minoritetens begäran med hänvisning till att en utdelning skulle stå i strid med försiktighetsregeln eller beloppsspärren. Enligt kommittén bör det i ett sådan situation, om beslutet klandras i domstol, åligga bolaget att visa att den begärda utdelningen faktiskt skulle ha inneburit ett överskridande av de utdelningsbegränsningar som följer av nämnda bestämmelser. Kommittén har föreslagit att det tas in en bestämmelse om detta i lagen.
Vi anser att det är rimligt att bevisbördan i det nyss berörda avseendet normalt skall ligga på bolaget. Enligt vår uppfattning är det emellertid inte nödvändigt eller lämpligt att lagreglera bevisbördans placering. Det bör i stället överlämnas till rättstillämpningen att på grundval av allmänna processuella principer avgöra vem som skall ha bevisbördan i de olika frågor som kan uppkomma i ett mål av detta slag och vilka krav som skall ställas på bevisningens styrka.
13. Förvärv av egna aktier, teckningsoptioner och konvertibler
13.1. Bakgrund
I svensk rätt gällde länge ett förbud för aktiebolag att förvärva aktier i det egna bolaget (egna aktier) annat än i särskilda undantagssituationer. Det ursprungliga motivet för förbudet var att skydda bolagets borgenärer. Eftersom ett bolags förvärv av egna aktier kan få samma effekter som en återbetalning till aktieägarna i samband med en nedsättning av aktiekapitalet ville lagstiftaren förhindra att de begränsningar som gäller vid nedsättning av aktiekapitalet kringgicks. Ett senare motiv för förbudet var att förvärv av egna aktier kan medföra risk för spekulation och stödköp i egna aktier.
För privata bolag torde en möjlighet att förvärva egna aktier framförallt vara av nytta i samband med ägarskiften; bolagets medel kan användas för att köpa ut en delägare. De publika aktiebolagens behov av att kunna förvärva egna aktier är av annan karaktär. När det gäller dessa bolag brukar det framhållas att en möjlighet att förvärva egna aktier kan bidra till en mera effektiv användning av bolagets kapital och därmed till ett bättre resursutnyttjande inom näringslivet. Företagen ges bättre förutsättningar att föra tillbaka överskottsmedel, t.ex. ackumulerade vinster eller överlikviditet som uppkommit i samband med större företagsöverlåtelser, till aktieägarna. Förvärv av egna aktier tillgodoser också, brukar
det sägas, företagens behov av instrument för förvärv av andra företag och annan egendom.
Genom lagändringar som trädde i kraft den 10 mars 2000 fick emellertid publika aktiebolag, vars aktier är noterade vid en börs eller annan reglerad marknad (aktiemarknadsbolag), en mera vidsträckt rätt att förvärva egna aktier (se prop. 1999/2000:34 och bet. 1999/2000:LU9). Återköpta aktier får säljas ut på nytt. För sådan försäljning gäller dock särskilda regler.
Andra bolag än aktiemarknadsbolag får, liksom tidigare, förvärva egna aktier enbart i vissa särskilda situationer.
13.2. Förvärv och överlåtelse av egna aktier
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om förvärv och överlåtelser av egna aktier överförs i allt väsentligt oförändrade till den nya aktiebolagslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 362 f.). Kommittén har dock förordat att även andra bolag än aktiemarknadsbolag får större möjligheter att förvärva egna aktier (SOU 1997:22 s. 247 f.)
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte lämnat några synpunkter på kommitténs förslag i denna del. Föreningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammarförbundet har dock framhållit att man anser det vara angeläget att den mera vidsträckta rätt att förvärva egna aktier som aktiemarknadsbolag har, utsträcks till att omfatta alla aktiebolag. Svenska Revisorsamfundet har uttalat en liknande uppfattning. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att reglerna om förvärv av egna aktier bör ses över.
Skälen för regeringens förslag
Bör bolag som inte är aktiemarknadsbolag ges en mera vidsträckt rätt att förvärva egna aktier?
Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammareförbundet har förordat att de bolag som inte omfattades av de lagändringar som beslutades år 2000 ges en mera vidsträckt rätt att förvärva egna aktier.
En av orsakerna till att den år 2000 genomförda reformen kom att omfatta enbart aktiebolag, vars aktier är noterade vid börs eller annan reglerad marknadsplats, var de särskilda regler som gäller för beskattning av aktieägare i fåmansbolag (se prop. 1999/2000 s. 54). En förutsättning för att införa en mera vidsträckt rätt för fåmansbolag att förvärva egna aktier är att dessa s.k. 3:12 regler ses över. En sådan översyn har gjorts av 3:12utredningen som i juni 2002 lämnade över betänkandet Beskattning av småföretagare (SOU 2002:52). I betänkandet lämnas förslag till skatteregler i samband med att icke börsnoterade publika aktiebolag och privata aktiebolag förvärvar egna aktier. Genom lagstiftning under år 2003 har lättnader genomförts i 3:12-reglerna och i arvs- och gåvoskattereglerna vid generationsskiften i företag (se prop. 2003/04:17, bet. 2003/04:SkU9,
rskr. 2003/04:117, SFS 2003:1200). Därefter har arvs- och gåvoskatten slopats fr.o.m. den 1 januari 2005 (prop. 2004/05:25, bet 2004/05:SkU18, rskr 2004/05:134, SFS 2004:1341). Vidare har en expertgrupp på finansministerns uppdrag i januari 2005 lämnat ett förslag om reformerade 3:12-regler, Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet. Den framtida 3:12-beskattningen, däribland den som ha bäring på frågan om förvärv av egna aktier, är föremål för överväganden inom Finansdepartementet. Vi är därför f.n. inte beredda att föreslå några sådana lagändringar som Svenskt Näringsliv och Svenska Handelskammareförbundet har förordat.
Behöver reglerna om förvärv av egna aktier ses över?
De nya reglerna om förvärv av egna aktier har varit i kraft i fyra år. I detta lagstiftningsärende har Sveriges Aktiesparares Riksförbund uttalat att möjligheten att förvärva egna aktier tillsammans med bolagets möjlighet att vidareförsälja aktierna har gett upphov till oönskade effekter. Aktiespararna har särskilt pekat på risken för att ledningen bedriver osund aktiespekulation eller försöker påverka kursen på den egna aktien med hjälp av bolagets egna medel. Enligt Aktiespararna bör reglerna därför ses över, t.ex. så att de förvärvade egna aktierna inte skall kunna säljas vidare utan i stället avregistreras direkt efter förvärvet.
I december 2002 antogs direktivet om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruksdirektivet). I direktivet anges att förbuden i direktivet inte är tillämpliga på handel med egna aktier i återköpsprogram förutsatt att handeln följer de genomförandeåtgärder som kommissionen antar enligt ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande. Genomförandet av direktivet torde komma att innebära ändringar i regelverket för aktiebolags förvärv av egna aktier. Enligt vår mening bör de svenska reglerna om förvärv av egna aktier inte ses över förrän direktivet har genomförts i Sverige och erfarenhet har vunnits av de nya reglernas effekter. Vi är därför f.n. inte beredda att inleda en översyn av reglerna om förvärv av egna aktier.
I ett avseende bör dock vissa ändringar göras. Förvärv av egna aktier innebär typiskt sett att medel överförs från bolaget till aktieägarna utan att det, från bolagets synpunkt, finns affärsmässiga skäl för det och kan därför i det enskilda fallet innebära risker för bolagets borgenärer. Redan i dag är bolagets möjligheter att förvärva egna aktier kringgärdade av vissa borgenärsskyddsbetingade begränsningar. Enligt vår mening bör förvärv av egna aktier nu jämställas med andra slag av värdeöverföringar och omfattas av de allmänna borgenärsskyddsregler som vi har behandlat i avsnitt 11.4. Det innebär bl.a. att det liksom hittills normalt inte skall vara möjligt för ett bolag att förvärva egna aktier om förvärvet skulle inkräkta på bolagets bundna egna kapital. Det innebär vidare att den nya s.k. försiktighetsregel som vi har föreslagit normalt bör gälla även vid förvärv av egna aktier. Vidare bör ett beslut om förvärv av egna aktier – liksom andra beslut om värdeöverföring – föregås av ett särskilt ställningstagande från styrelsen om huruvida förvärvet är förenligt med försiktighetsregeln.
Hänvisningar till S13-2
- Prop. 2005/06:140: Avsnitt 13.1
13.3. Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler
Regeringens förslag: I den nya lagen tas in bestämmelser om bolagets förvärv av teckningsoptioner och konvertibler som bolaget självt har gett ut. Dessa bestämmelser innebär bl.a. att förvärv av teckningsoptioner och konvertibler inte får inkräkta på bolagets bundna egna kapital. Bolaget skall kunna överlåta återköpta teckningsoptioner men inte återköpta konvertibler.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 1997:22 s. 253 f. och SOU 2001:1 s. 367).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte invänt mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 9.3 har vi behandlat frågor om emission av teckningsoptioner och konvertibler. Konvertibler utgör ett slag av skuldförbindelse som genom konvertering kan omvandlas (konverteras) till aktier. Teckningsoptioner – som från början alltid är knutna till en av bolaget utgiven skuldförbindelse – ger innehavaren en rätt att teckna aktier i bolaget. Innan konverterings- eller optionsrätten har utnyttjats, har emellertid konvertibel- eller optionsinnehavaren inte någon aktieägares ställning i bolaget utan får betraktas som en bolagets fordringsägare.
Det torde för närvarande inte finnas något som hindrar ett bolag från att återköpa teckningsoptioner eller konvertibler som det har gett ut. Det råder emellertid oklarhet om vad som gäller beträffande teckningsoptionen eller konvertibeln sedan den har återköpts. Enligt ett synsätt upphör den att gälla i och med återköpet och kan alltså inte utnyttjas för upptagande av nya options- eller konvertibellån. Skälen till det är följande. För vanliga fordringsförhållanden gäller att om en skuldförbindelse i behörig ordning kommer i gäldenärens hand så upphör skuldförhållandet genom s.k. konfusion. Ett aktiebolag som återköper konvertibler eller teckningsoptioner kopplade till skuldförbindelser amorterar alltså sin skuld och något skuldförhållande består inte längre när bolaget har blivit ägare till konvertibeln eller skuldförbindelsen. Att konverterings- eller optionsrätten samtidigt utsläcks är följdriktigt med hänsyn till att dessa rättigheter inte kan utnyttjas av bolaget på grund av förbudet mot att teckna egna aktier. Om bolaget vill ta upp ett nytt konvertibel- eller optionslån, krävs i konsekvens med detta att bolaget fattar ett nytt beslut om emission av konvertibler eller teckningsoptioner.
Vad bör då gälla i fortsättningen? Vad först gäller rätten att återköpa konvertibler och teckningsoptioner kan två i och för sig motstridiga synpunkter anläggas. Ett återköp av egna konvertibler eller skuldförbindelser med teckningsoptioner kan vara ett sätt att lätta på bolagets skuldbörda och en god affär för aktieägarna om priset är gynnsamt. Det talar för att lagstiftaren inte bör begränsa bolagets återköpsrätt. Å andra sidan kan konvertibler och teckningsoptioner utnyttjas för förvärv av aktier. Det talar för att återköp skall ske enligt samma regler som förvärv av egna aktier. Vi delar emellertid kommitténs uppfattning att det är mest konsekvent att låta reglerna om konvertibler och skuldebrev med teckningsoptioner följa reglerna om skuldför–
bindelser så länge konverterings- respektive optionsrätten inte har utnyttjats. Detsamma bör för enkelhetens skull gälla också fristående teckningsoptioner. Vi föreslår därför inte några begränsningar vad gäller bolagets rätt att återköpa egna konvertibler och teckningsoptioner motsvarande de som gäller för förvärv av egna aktier.
I ett avseende bör dock, enligt vår mening, rätten till återköp begränsas. I priset för en konvertibel eller teckningsoption ligger alltid en ersättning för konverterings- eller optionsrätten. Denna rätt bör behandlas som en aktie. Det framgår tydligt om man tar det fallet att bolaget önskar återköpa fristående teckningsoptioner i syfte att förhindra en ökning av aktiekapitalet genom teckning med utnyttjande av optionsrätt. Med detta sätt att se saken bör återköp av fristående teckningsoptioner inte tillåtas med mindre det finns full täckning för det bundna egna kapitalet omedelbart efter återköpet. Vi föreslår därför att återköp av konvertibler och teckningsoptioner får ske endast om det efter avräkning för ersättningen för konverterings- eller optionsrätten finns full täckning för det bundna egna kapitalet i bolaget.
Vi övergår därefter till frågan om det skall vara möjligt att på nytt ge ut återköpta konvertibler och teckningsoptioner med bibehållen konverterings- eller optionsrätt. Som vi nyss har varit inne på följer det av allmänna regler att den skuldförbindelse som ingår i en konvertibel eller är kopplad till en teckningsoption upphör i och med att den kommer i gäldenärens hand. Det skulle i och för sig vara möjligt att genom en särskild lagregel införa en annan ordning för konvertibler eller till teckningsoptioner knutna teckningsoptioner. Vi anser dock, i likhet med kommittén, att detta inte är lämpligt utan att ordningsskäl talar för att nuvarande principer upprätthålls. En skuldförbindelse som ingår i en konvertibel eller är knuten till en teckningsoption bör alltså alltid upphöra när konvertibeln eller teckningsoptionen återköps av bolaget.
Vad gäller konvertibler är skuldförbindelsen och konverteringsrätten oupplösligt knutna till varandra. Det är därför naturligt att konverteringsrätten upphör samtidigt med skuldförbindelsen. Återköpta konvertibler bör alltså inte kunna överlåtas.
Med teckningsoptioner förhåller det sig annorlunda. De kommer med vårt förslag inte att behöva vara förenade med någon skuldförbindelse. Om de ändå är det, kommer de, liksom idag, att kunna skiljas från skuldförbindelsen. Att en till teckningsoptionen kopplad skuldförbindelse upphör att gälla bör mot den bakgrunden inte föranleda att också själva teckningsoptionen upphör. Enligt vår mening bör bolaget därför kunna överlåta återköpta teckningsoptioner.
En särskild fråga är vad som skall gälla när bolaget överlåter teckningsoptioner på nytt. I fråga om överlåtelse av egna aktier innehåller lagen särskilda förfarandebestämmelser som skall trygga bl.a. att alla aktieägare behandlas lika. Det kan synas som att motsvarande bestämmelser borde gälla vid överlåtelse av återköpta teckningsoptioner. Det praktiska behovet av sådana bestämmelser torde emellertid vara begränsat. Vi lägger därför inte fram några förslag i den delen.
14.1. Bakgrund
I avsnitt 10 behandlade vi möjligheterna för ett aktiebolag att öka sitt aktiekapital. I vissa situationer kan bolaget i stället ha ett behov av att minska aktiekapitalet. Det kan t.ex. vara fråga om att bolaget vill ändra relationen mellan det egna kapitalet och det registrerade aktiekapitalet i syfte att undvika tvångslikvidation på grund av kapitalbrist (se vidare avsnitt 14.2.2). En sådan åtgärd kan vara befogad om aktiekapitalet dittills har varit satt till en i förhållande till bolagets verksamhet alltför hög nivå. Minskning av aktiekapitalet kan också användas för värdeöverföringar till aktieägarna eller för att skaffa ett större vinstutdelningsutrymme inför framtiden. Möjligheten till minskning av aktiekapitalet bidrar därmed till en större finansiell flexibilitet.
En minskning av aktiekapitalet försämrar emellertid typiskt sett borgenärernas ställning. I gällande rätt är därför möjligheterna till minskning av aktiekapitalet begränsade.
Utgångspunkten är att minskning av aktiekapitalet – eller, med den nuvarande lagens terminologi, ”nedsättning av aktiekapitalet” – får ske endast för vissa i lagen angivna ändamål. Ett av dem är nedsättning för avsättning till reservfond. Borgenärerna skyddas här dels genom att också reservfonden är bundet eget kapital (och alltså inte får användas för utdelning till aktieägarna), dels genom att åtgärden kräver rättens tillstånd. Tillståndsförfarandet är utformat så att borgenärerna kan ställa betalning eller säkerhet som villkor för att nedsättningen skall få genomföras (se närmare 6 kap. 1 § första stycket 3 och 6 § aktiebolagslagen). Nedsättning kan också ske för täckning av förlust (se 6 kap. 1 § första stycket 1). Förlusten har lett till att aktierna i realiteten är mindre värda än det nominella beloppet. Nedsättningen medför att det nominella beloppet anpassas till det verkliga värdet. Borgenärerna skyddas av att bolaget under tre år efter nedsättningen inte får dela ut vinst annat än efter rättens tillstånd (se 6 kap. 5 §). Vidare får nedsättning ske för återbetalning till aktieägarna eller för avsättning till fri fond. Åtgärden innebär att belopp som dittills har varit bundet i bolaget delas ut eller kommer att kunna delas ut. Lagen skyddar borgenärerna genom att göra åtgärden beroende av rättens tillstånd. Sådant tillstånd kan inte lämnas annat än om de borgenärer som begär det får betalning eller tillfredsställande säkerhet för sina fordringar (se 6 kap. 1 § första stycket 2 och 3 och 6 §). Härutöver gäller att aktiekapitalet skall sättas ned om aktier som ingår i det registrerade aktiekapitalet inte har betalats (jfr 4 kap. 13 §) eller om bolaget innehar egna aktier som har blivit ogiltiga (jfr 7 kap. 5 och 10 §§). Slutligen kan bolaget vara skyldigt att sätta ned aktiekapitalet på grund av förbehåll i bolagsordningen (se 6 kap. 8– 10 §§).
Hänvisningar till S14-1
14.2. Minskningsändamålen
14.2.1. I vilka fall bör aktiekapitalet få minskas?
Regeringens förslag: Ett aktiebolag skall kunna minska sitt aktiekapital. Minskning skall dock inte få ske till belopp som understiger de i lagen angivna minimibeloppen.
Aktiekapitalet skall kunna minskas för
1. täckning av förlust,
2. avsättning till fritt eget kapital, och
3. återbetalning till aktieägarna. Vidare skall minskning av aktiekapitalet kunna ske enligt förbehåll i bolagsordningen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 122).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Vi anser att det finns ett behov av regler om nedsättning av aktiekapitalet även i den nya lagen. Vi föreslår emellertid, liksom kommittén, att benämningen ”nedsättning av aktiekapitalet” i den nya lagen ersätts av ”minskning av aktiekapitalet”. På så sätt kommer terminologin att vara konsekvent med den som vi har föreslagit beträffande de olika sätt på vilka aktiekapitalet kan ökas (”ökning av aktiekapitalet”).
I avsnitt 9.3.9 har vi föreslagit att möjligheten att registrera en kapitalökning som överstiger det belopp som faktiskt har betalats in till bolaget tas bort. Som en konsekvens härav bortfaller behovet av att tvångsvis minska aktiekapitalet på grund av bristande betalning för aktier som ingår i det registrerade aktiekapitalet. Vi föreslår därför inte någon bestämmelse om detta. Av skäl som vi kommer att utveckla i avsnitt 14.2.5 föreslår vi inte heller några bestämmelser om minskning av aktiekapitalet för avsättning till reservfonden. I övrigt anser vi att reglerna om minskning av aktiekapitalet fortfarande fyller ett legitimt behov och att aktiekapitalet alltså bör kunna minskas under vissa i lagen angivna förutsättningar. Vi återkommer i avsnitten 14.2.2–14.2.4 till vad som närmare bör gälla beträffande respektive minskningsändamål.
Det är naturligt att frågor om minskning av aktiekapitalet prövas av bolagsstämman. När det gäller den särskilda form av minskning av aktiekapitalet som sker enligt förbehåll i bolagsordningen (jfr avsnitt 14.2.6) bör dock beslutanderätten kunna läggas på styrelsen. Vi återkommer till frågor om beslutordningen vid minskning av aktiekapitalet i avsnitt 14.4.
Hänvisningar till S14-2-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
14.2.2. Minskning av aktiekapitalet för täckning av förlust
Regeringens förslag: Aktiekapitalet skall kunna minskas för täckning av förlust, om en förlust som framgår av den senast fastställda balansräkningen eller en förlust som har uppstått under löpande räkenskapsår inte kan täckas av fritt eget kapital.
Om frågan om minskning av aktiekapitalet skall prövas på en bolagsstämma som inte skall fastställa årsredovisningen, skall i underlaget till beslut ingå vissa kompletterande uppgifter om bolagets ekonomiska ställning.
Vid minskning av aktiekapitalet för täckning av förlust skall de borgenärsskyddsbestämmelser som är tillämpliga vid annan minskning av aktiekapitalet inte gälla. Under de tre första åren efter registreringen av minskningen skall dock vinstutdelning få beslutas endast om Bolagsverket eller rätten ger tillstånd till det eller om aktiekapitalet har ökats med minst minskningsbeloppet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Kommittén har emellertid föreslagit att det inte skall uppställas några särskilda begränsningar när det gäller rätten att dela ut vinst efter ett beslut om minskning (SOU 2001:1 s. 122 och SOU 1997:22 s. 235).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges advokatsamfund och Konkursförvaltarkollegiernas förening har dock invänt mot förslaget att aktiekapitalet skall få användas för att täcka förlust som har uppkommit under räkenskapsåret och menat att det skulle göra det alltför lätt för aktiebolag att undgå likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist. Riksskatteverket har framfört liknande synpunkter och förordat en alternativ lösning som innebär att minskningsbeloppet skall avsättas till en för ändamålet särskild tillskapad fond. Vidare har Riksskatteverket förordat att karenstiden för vinstutdelning efter beslut om minskning kvarstår. Svenska Revisorsamfundet har föreslagit att minskningen skall vara beroende av registreringsmyndighetens tillstånd och att styrelsens redogörelse inför ett beslut om minskning för förlusttäckning skall innehålla en analys av orsakerna bakom förlusten m.m. FAR har efterlyst vissa formkrav för att bestämma förlustens storlek.
Skälen för regeringens förslag
Täckning av förlust enligt fastställd balansräkning respektive av förlust som har uppkommit under löpande räkenskapsår
Möjligheten till minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning är av stor praktisk betydelse. Om ett bolag har gått med så stor förlust att bolagets egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, är bolaget skyldigt att gå i likvidation såvida inte kapitalbristen läks inom viss tid (se 13 kap.16–18 §§aktiebolagslagen). Ibland kan bolaget ändå ha ett eget kapital som är tillräckligt för den bedrivna verksamheten; problemet är snarare att aktiekapitalet är alltför högt satt. Det är då rimligt att bolaget kan komma ur den uppkomna situationen genom att minska aktiekapitalet. Möjligheten att minska aktiekapitalet för täckning av förlust bör alltså, som vi redan har konstaterat, finnas även fortsättningsvis. När det gäller bestämmelsernas närmare innebörd gör vi följande överväganden
I dag kan en minskning av aktiekapitalet av detta slag komma till stånd endast om förlusten framgår av en fastställd balansräkning. Kravet på att förlusten skall framgå av en fastställd balansräkning innebär att förluster som har uppkommit under löpande räkenskapsår inte kan täckas genom minskning av aktiekapitalet förrän räkenskapsåret har gått till ända och en balansräkning för det året har fastställts. Behovet av att minska aktiekapitalet kan emellertid ibland uppkomma under löpande räkenskapsår och vara så akut att upprättandet och fastställandet av balansräkningen inte kan avvaktas. Den möjlighet som då står bolaget till buds är att minska aktiekapitalet för avsättning till reservfonden. När balansräkningen senare har blivit fastställd, kan reservfonden minskas för att täcka förlusten i balansräkningen. Ett problem med detta förfaringssätt är emellertid att en minskning av aktiekapitalet för avsättning till reservfonden inte får verkställas utan rättens tillstånd. Det innebär att bolaget i praktiken kan få svårt att genomföra minskningen på detta sätt. En borgenär som motsätter sig minskningen har rätt till full betalning eller betryggande säkerhet för sin fordran. Detta kan vara svårt att prestera för ett bolag som har lidit stora förluster under räkenskapsåret.
Som kommittén har varit inne på innebär den beskrivna ordningen en risk för att i och för sig livskraftiga bolag tvingas i likvidation. Detta är inte tillfredsställande. Man kan tänka sig ett par alternativ för att komma till rätta med problemet. Ett alternativ är att bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet för omedelbar förlusttäckning i den nya lagen vidgas till att omfatta också förluster som ännu inte har kommit till uttryck i en fastställd balansräkning. Ett annat alternativ är att tillåta minskning av aktiekapitalet för avsättning till en särskild fond (”minskningsfond”) utan att därvid ställa krav på att rätten skall ge sitt tillstånd till avsättningen.
Vid valet mellan dessa alternativ finns det anledning att titta närmare på bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv. Enligt artikel 32 i detta direktiv skall vid minskning av aktiekapitalet åtminstone de borgenärer, vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av minskningsbeslutet, ha rätt att minst få säkerhet för de fordringar som inte är förfallna till betalning vid offentliggörandet. I artikel 33 föreskrivs att medlemsstaterna inte behöver tillämpa artikel 32 vid en minskning som sker för att täcka en inträffad förlust eller för att föra över vissa belopp till en reserv, om reserven därefter inte överstiger tio procent av det minskade tecknande kapitalet. Detta innebär att om alternativet med en minskningsfond väljs, får fonden inte överstiga tio procent av aktiekapitalet. Som kommittén har funnit medför en sådan begränsning att fonden inte blir särskilt användbar för sitt syfte.
Liksom kommittén anser vi därför att övervägande skäl talar för alternativet att låta sådana regler som i dag gäller för minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning i framtiden omfatta även förluster som ännu inte har kommit till uttryck i en fastställd balansräkning. EG-rätten uppställer inte några hinder mot detta och flera av EU:s medlemsstater tillämpar också sedan länge en sådan ordning. Vi anser inte heller – till skillnad från Sveriges advokatsamfund och Konkursförvaltarkollegiernas förening – att en sådan förändring skulle göra det alltför lätt för aktiebolag att undgå likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist. Möjligheten att använda minskning av aktiekapitalet som en metod för att undgå tvångslikvidation är sedan länge godtagen. Det finns knappast
heller några principiella skäl att i detta avseende skilja mellan förluster som förelåg på balansdagen enligt den senast fastställda balansräkningen och förluster som har uppkommit därefter. En sådan uppdelning kan, som vi redan har varit inne på, leda till att reglerna om tvångslikvidation får olika konsekvenser i principiellt likartade situationer. Detta bör undvikas. En annan sak är att det kan finnas anledning att behandla situationerna på skilda sätt när det gäller beslutsprocessen och det underlag som bör finnas tillgängligt inför beslutet. Vi återkommer till den frågan i det följande.
Beslutsunderlag
Beslut om minskning av aktiekapitalet för omedelbar förlusttäckning kan i dag, som ovan har nämnts, endast avse förluster som framgår av en fastställd balansräkning. Inför ett sådant beslut uppkommer av naturliga skäl normalt inte några svårigheter när det gäller att belysa bolagets ekonomiska ställning. Årsredovisningshandlingarna finns tillgängliga inför beslutet och stämman har inom ramen för den sedvanliga behandlingen av dessa handlingar tagit ställning till redovisningen av bolagets resultat och ekonomiska ställning. Situationen är en annan om stämman skall pröva en fråga om minskning av aktiekapitalet för att täcka förlust som har uppstått under det löpande räkenskapsåret. Om ett sådant beslut inte kan anstå till nästa ordinarie bolagsstämma på vilken årsredovisningen skall behandlas, måste frågan prövas på en mellankommande bolagsstämma. Utgångspunkten bör enligt vår uppfattning vara att aktieägarna inför en sådan prövning skall ha tillgång till ett underlag om bolagets ekonomiska ställning som motsvarar det som finns tillgängligt vid den stämma där resultat- och balansräkningarna skall fastställas.
Mot denna bakgrund föreslår vi, liksom kommittén, att det till beslutsförslaget inför en sådan stämma skall fogas ett visst särskilt underlag. Underlaget bör bestå av en kopia av den senaste årsredovisningen, en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser och en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen avgavs. I styrelsens redogörelse bör ingå uppgifter om den inträffade förlusten.
Svenska Revisorsamfundet SRS har ansett att redogörelsen därutöver bör innehålla en analys av varför förlusten har inträffat och vilka åtgärder som har vidtagits och planeras för att vända resultatutvecklingen. Vi delar uppfattningen att styrelsen bör göra en sådan analys. Det kan också ofta vara lämpligt att denna analys dokumenteras och tillhandahålls aktieägarna inför beslutet. Behovet av en redogörelse av detta slag är emellertid i hög grad beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Vi är därför inte beredda att införa något generellt krav på att ett sådant yttrande skall upprättas.
Styrelsens redogörelse bör lämpligen granskas av bolagets revisor. Vid denna granskning bör särskilt kontrolleras att aktiekapitalet inte minskas med större belopp än vad som motsvarar förlusten. I annat fall skulle åtgärden nämligen få till effekt att kapital, i strid med reglernas syfte, överfördes från aktiekapitalet till fritt eget kapital. Revisorns yttrande bör
särskilt behandla denna aspekt. Även revisorns yttrande bör fogas till beslutsförslaget.
Borgenärsskyddet
Efter en minskning av aktiekapitalet för täckning av förlust gäller i dag en treårig ”karenstid” under vilken bolaget inte får dela ut vinst. Bolaget kan dock få rättens tillstånd till vinstutdelning. I tillståndsärendet tillvaratas borgenärernas intressen genom att de borgenärer som motsätter sig vinstutdelning har rätt till full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Om aktiekapitalet ökas med minst minskningsbeloppet, återfår bolaget vinstutdelningskapaciteten.
Kommittén har föreslagit att treårsregeln avskaffas. Eftersom aktiebolagslagen inte innehåller någon regel av innebörd att aktiebolag skall ha ett aktiekapital som svarar mot bolagets balansomslutning eller riskerna med bolagets verksamhet, gör det, enligt kommittén, ett motsägelsefullt intryck med en regel som begränsar utdelningsrätten efter en minskning, oavsett från vilken nivå minskningen har skett och oberoende av om bolaget efter minskningen kan anses vara underkapitaliserat eller inte. Vidare har kommittén påpekat att den prövning som rätten skall göra i ett tillståndsärende inte gäller frågan om bolaget kan dela ut ett visst belopp till aktieägarna för ett visst räkenskapsår. Prövningen avser i stället om bolaget generellt kan betros med rätt att själva bestämma över sin vinstutdelning. Kommittén har ansett att en sådan begränsning inte är befogad samt att de allmänna bestämmelserna om vinstutdelning är tillräckliga också efter minskning av aktiekapitalet.
Enligt vår uppfattning är de skäl som kommittén har åberopat i detta avseende inte helt övertygande. Som vi tidigare har varit inne på (se avsnitt 4.8) kan aktiekapitalet sägas utgöra ett slags säkerhet för borgenärernas fordringar. Med ett sådant synsätt är det logiskt att betrakta också en minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning som en försämring av borgenärernas ställning (jfr prop. 1975:103 s. 215). Enligt vår uppfattning är det härvid inte av avgörande betydelse om minskningen sker för ett omedelbart frigörande av bundet kapital eller om minskningen, som i det fall som diskuteras här, innebär att utrymmet för framtida vinstutdelningar ökar på bekostnad av aktiekapitalets storlek. Vi anser därför att det är rimligt att borgenärerna skall erbjudas någon form av skydd eller kompensation även vid beslut om minskning för förlusttäckning. Den ordning som har gällt hittills i detta avseende är enligt vår uppfattning ändamålsenlig och ägnad att motverka missbruk. Vi föreslår därför att motsvarande regler tas in i den nya lagen.
Tillståndsärendena handläggs i dag av rätten. Av skäl som vi kommer att utveckla närmare i följande avsnitt föreslår vi att tillståndsärendena i framtiden i första hand skall handläggs av Bolagsverket.
Ett sådant förbud mot värdeöverföringar som vi har förordat i det föregående erbjuder enligt vår mening borgenärerna ett ändamålsenligt och tillräckligt skydd mot de risker som är förenade med ett minskningsbeslut av detta lag. Vi anser därför inte att det är påkallat att därutöver uppställa ett krav på att minskningsbeslutet, såsom Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit, skall godkännas av Patent- och registreringsverket (Bolagsverket).
14.2.3. Minskning för återbetalning till aktieägarna
Regeringens förslag: Minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna får inte ske om det inte efter minskningen finns full täckning för det bundna egna kapitalet. Vidare skall försiktighetsregeln tillämpas på transaktionen. Minskningsbeslutet skall inte få verkställas utan Bolagsverkets eller, i tvistiga fall, rättens tillstånd. Tillstånd skall dock inte behövas om bolagets bundna egna kapital och aktiekapital till följd av andra åtgärder är oförändrade efter minskningen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 122 f. och SOU 1997:22 s. 239 f.).
Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS har förordat en bestämmelse om att aktiekapitalet efter minskning för återbetalning till aktieägarna inte skall få understiga vad som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning, omfattningen av verksamheten och bolagets riskexponering. Övriga remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag i dessa delar.
Skälen för regeringens förslag: Minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna innebär från borgenärernas synpunkt risker av samma slag som de som uppkommer i samband med vinstutdelning från bolaget. Detta är särskilt tydligt i de fall då minskningen sker genom inlösen av aktier till överkurs. En sådan transaktion är från borgenärssynpunkt helt jämförbar med vinstutdelning. Det är mot denna bakgrund, som vi redan tidigare har konstaterat, naturligt att de borgenärsskyddsregler som vi har föreslagit i avsnitt 11.4 skall tillämpas även på en transaktion av detta slag. Således bör minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna få ske endast under förutsättning att det efter minskningen finns full täckning för det bundna egna kapitalet och att den värdeöverföring som sker genom transaktionen är förenlig med försiktighetsregeln. Det innebär bl.a. att om minskningen sker genom inlösen av aktier till överkurs, så måste överkursen rymmas inom bolagets fria egna kapital.
Svenska Revisorsamfundet SRS har förordat en bestämmelse av innebörd att kapitalet efter minskning för återbetalning till aktieägarna inte skall få understiga vad som är skäligt med hänsyn till företagets ställning, omfattningen av verksamheten och riskexponering. Vi anser inte att det finns behov av en sådan regel. Såväl sakliga som systematiska skäl talar enligt vår uppfattning mot att tillämpa en särskild borgenärsskyddsregel i dessa situationer. Borgenärernas intressen bör i stället här, liksom i andra värdeöverföringssituationer, tillvaratas genom beloppsspärren och försiktighetsregeln (jfr ovan).
För att skapa ytterligare garantier för borgenärerna bör det, liksom i dag, krävas särskilt tillstånd för verkställande av ett beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna. Enligt gällande regler meddelas sådant tillstånd av rätten. Kommittén har föreslagit att dessa tillståndsärenden i fortsättningen i stället i första hand skall handläggas av Patent- och registreringsverket (numera Bolagsverket) och att rätten skall befatta sig endast med tvistiga ärenden. En sådan ordning överens-
stämmer med vad som sedan några år gäller i fråga om den liknande prövning som sker i fusionsärenden (jfr prop. 1993/94:196 s. 99 f.).
Vi delar kommitténs bedömning att tillståndsärendena i första hand bör handläggas av Bolagsverket. Om någon av de berörda borgenärerna motsätter sig ansökan, bör emellertid – liksom är fallet i motsvarande fusionsärenden – ärendet överlämnas till tingsrätt. Därmed kommer de okomplicerade ärendena att kunna hanteras av Bolagsverket, medan de tvistiga ärendena kommer att prövas i domstol.
I dag gäller att rätten i ett tillståndsärende av det aktuella slaget skall kalla bolagets borgenärer. Kända borgenärer skall tillställas särskild underrättelse om kallelsen. Denna hantering kan vara mycket resurskrävande för domstolen. När motsvarande ärenden om tillstånd till verkställande av fusion överfördes från rätten till Patent- och registreringsverket, lades ansvaret för de särskilda underrättelserna på de bolag som deltar i fusionen (jfr prop. 1993/94:196 s. 102). I likhet med kommittén anser vi att motsvarande ordning bör gälla i ärenden av det nu aktuella slaget. På samma sätt som vid fusion bör vissa undantag göras från underrättelseskyldigheten. Sålunda bör underrättelse inte behöva ske om bolagets revisorer i ett skriftligt yttrande har uttalat att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller bör det krävas underrättelse till borgenärer med fordringar som omfattas av lönegaranti eller som faller under den s.k. tryggandelagen (lagen [1967:531] om tryggande av pensionsutfästelse). De senare kategorierna bör även, såsom kommittén har föreslagit, undantas från den krets till vilken Bolagsverkets kallelse i tillståndsärendet skall rikta sig.
I gällande rätt tillvaratas borgenärernas intressen i tillståndsärendet på så sätt att de som motsätter sig minskningen av aktiekapitalet får full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Denna ordning framstår som ändamålsenlig och bör bestå.
I en situation fordras det i dag inte att bolaget inhämtar rättens tillstånd till nedsättningen. Det gäller den situationen att bolaget samtidigt med minskningsbeslutet genom nyemission tillförs ett belopp som motsvarar nedsättningsbeloppet. Vi anser att detta undantag är motiverat. Om minskningsbeloppet kompenseras med nya tillskott till aktiekapitalet, sker ju sammantaget inte någon minskning av bolagets bundna egna kapital. Borgenärernas ställning påverkas därmed inte. Detta gäller emellertid inte endast vid nyemission utan också om minskningen kombineras med någon annan metod för ökning av aktiekapitalet, exempelvis fondemission genom överföring från fria fonder. Vi anser därför, liksom kommittén, att undantaget i den nya lagen bör ges en mer generell utformning. Sålunda föreslår vi en regel av innebörd att tillstånd inte skall krävas om bolaget samtidigt med minskningen vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar till följd av minskningsbeslutet.
Hänvisningar till S14-2-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 14.2.4
14.2.4. Minskning för avsättning till fria fonder
Regeringens förslag: Vad som gäller vid minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall i allt väsentligt gälla även vid minskning av aktiekapitalet för avsättning till fond som ingår i det fria
kapitalet. Beloppsspärren och försiktighetsregeln skall dock inte tillämpas vid ett minskningsbeslut av det senare slaget.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har dock föreslagit att beloppsspärren och försiktighetsregeln skall tillämpas vid minskning av aktiekapitalet för avsättning till fritt eget kapital (SOU 2001:1 s. 122 och SOU 1997:22 s. 241 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Minskning av aktiekapitalet för överföring till fond som ingår i det fria egna kapitalet kan principiellt betraktas som en förberedelse inför en återbetalning av minskningsbeloppet till aktieägarna. I gällande rätt behandlas därför en sådan transaktion på samma sätt som minskning av aktiekapitalet för direkt återbetalning till aktieägarna (jfr avsnitt 14.2.3). Kommittén har ansett att dessa minskningstyper bör likställas även fortsättningsvis. Vi har i princip samma uppfattning. Således föreslår vi att det även vid minskning av aktiekapitalet för avsättning till fria fonder skall krävas tillstånd från Bolagsverket eller, i tvistiga fall, rätten. Även här bör dock undantag göras för de fall då bolagets bundna egna kapital och aktiekapital till följd av andra åtgärder är oförändrat efter minskningen.
Minskning av aktiekapitalet för avsättning till fria fonder innefattar inte någon värdeöverföring från bolaget. Till skillnad från kommittén anser vi därför inte att beloppsspärren och försiktighetsregeln bör tillämpas vid ett sådant minskningsbeslut. Det är tillräckligt om beloppsspärren och försiktighetsregeln i stället tillämpas om det senare blir aktuellt att ta det fria egna kapitalet i anspråk för en värdeöverföring. Vi föreslår att reglerna utformas på det sättet.
Hänvisningar till S14-2-4
14.2.5. Minskning av aktiekapitalet för avsättning till reservfonden
Regeringens bedömning: Den nya lagen bör inte innehålla några regler om minskning av aktiekapitalet för avsättning till reservfond.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 2001:1 s. 122 och SOU 1997:22 s. 379)
Remissinstanserna: Kommitténs bedömning har inte mött några invändningar.
Skälen för regeringens bedömning: Såsom ovan har framgått är det i dag möjligt att sätta ned aktiekapitalet för avsättning till reservfond. I avsnitt 14.2.2 har vi redovisat hur denna möjlighet i viss utsträckning kan användas för att avvärja likvidationsskyldighet som beror på under löpande räkenskapsår uppkomna förluster. Men det har också framgått att nyttan av denna möjlighet är begränsad, eftersom också avsättning till reservfonden förutsätter att rätten lämnar sitt tillstånd till åtgärden.
I avsnitt 14.2.2 har vi diskuterat om man bör införa en ordning som gör det möjligt att utan rättens tillstånd minska aktiekapitalet för avsättning till en särskild fond. Om en sådan lösning hade valts, skulle det ha varit naturligt att låta reservfonden tjäna som ”minskningsfond”. Vår slutsats är emellertid – av skäl som vi har utvecklat i avsnitt 14.2.2 – att en ord-
ning med en ”minskningsfond” inte bör väljas. Från detta perspektiv finns det därför inte någon anledning att behålla reglerna om minskning av aktiekapitalet för avsättning till reservfond.
I avsnitt 11.4.8 har vi vidare föreslagit att det inte längre skall vara nödvändigt att använda viss del av årets resultat för avsättning till reservfonden. Vårt förslag i den delen torde allmänt sett bidra till att minska reservfondens betydelse. Mot den bakgrunden framstår det över huvud taget inte som motiverat med särskilda regler om minskning av aktiekapitalet för avsättning till reservfonden. Vi bedömer därför att det inte bör tas in några sådana regler i den nya lagen.
14.2.6. Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen
Regeringens förslag: I aktiebolag, vars aktiekapital utan ändring av bolagsordningen kan bestämmas till ett lägre eller ett högre belopp, kan det i bolagsordningen föras in förbehåll om att aktiekapitalet under angivna förhållanden skall minskas. Förbehållet får inte utformas så att aktiekapitalet kan minskas under minimikapitalet.
Om minskningsbeloppet överstiger det fria egna kapitalet före minskningen, får minskningsbeslutet inte verkställas utan rättens tillstånd.
Inlösenförbehåll får endast omfatta aktier som har tecknats eller getts ut efter förbehållets registrering.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 129 f. och SOU 1997:22 s. 241).
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt regeln om att inlösenförbehåll skall få omfatta endast aktier som har tecknats eller getts ut efter förbehållets registrering. Övriga remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller särskilda bestämmelser om minskning av aktiekapitalet enligt s.k. inlösenförbehåll i bolagsordningen (se 6 kap. 8 och 9 §§). En förutsättning för sådan minskning är att aktiekapitalet utan ändring av bolagsordningen kan bestämmas till ett lägre eller högre belopp. Förbehållet skall ange ordningen för inlösen och inlösenbeloppet eller grunderna för dess beräkning. Det är möjligt att i förbehållet bemyndiga styrelsen att besluta om när inlösen skall ske. En minskning enligt ett inlösenförbehåll får inte ske så att det i lagen angivna minimikapitalet underskrids. Av hänsyn till borgenärerna krävs det vidare att det efter minskningen finns full täckning för det bundna egna kapitalet. Normalt får beslutet inte verkställas utan rättens tillstånd. Sådant tillstånd fordras dock inte om minskningen ligger inom ramen för det fria egna kapitalet före minskningen och ett mot nedsättningsbeloppet svarande belopp avsätts till reservfonden.
Möjligheten att införa inlösenförbehåll i bolagsordningen har praktisk betydelse främst när ett bolag är i behov av en tillfällig kapitalförstärkning. I litteraturen (se Lindskog, Aktiebolagslagen, 6:e och 7:e kap. Aktiekapitalnedsättning och egna aktier, 1995, s. 78) har som exempel nämnts den situationen att en aktieägare eller någon annan överväger att
göra ett villkorat kapitaltillskott. I betraktande av den osäkerhet som gäller i fråga om förutsättningarna för återbetalning kan en riktad nyemission av inlösningsbara aktier vara att föredra. Det finns också andra situationer då inlösenförbehåll kan vara användbara.
Vi anser mot denna bakgrund att det även i den nya lagen bör finnas bestämmelser om minskning av aktiekapitalet på grund av inlösenförbehåll i bolagsordningen. Kommittén har föreslagit att reglerna om sådana förbehåll i den nya lagen i allt väsentligt ges samma innebörd som de regler som gäller i dag. Också vi anser att de nuvarande reglerna är ändamålsenliga och vi föreslår alltså inte några mer betydande förändringar. I konsekvens med våra tidigare överväganden föreslår vi emellertid att de allmänna borgenärsskyddsregler som vi har föreslagit i fråga om värdeöverföringar skall tillämpas även på denna typ av transaktion. Därmed försvinner behovet av några av de särskilda regler som i detta avseende gäller i dag.
Sveriges advokatsamfund har särskilt tagit upp den bestämmelse som i dag finns i 6 kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen om att inlösenförbehåll får omfatta endast aktier som kan tecknas eller ges ut efter det att förbehållet har registrerats. Samfundet har ifrågasatt behovet av bestämmelsen och har ansett att dess innebörd i vart fall behöver klarläggas. Kommittén har, utan att närmare diskutera saken, föreslagit att bestämmelsen behålls. Vi anser också att goda skäl talar för att behålla bestämmelsen. Såsom samfundet har varit inne på väger visserligen det borgenärsskyddsintresse som ursprungligen motiverade bestämmelsen inte längre lika tungt som det gjorde när bestämmelsen kom till. Detta intresse får numera anses vara tillgodosett främst genom andra regler, däribland kravet på rättens tillstånd i 6 kap. 9 §. Det finns emellertid andra skäl mot att tillåta att inlösenförbehåll ges retroaktiv verkan. Av särskild betydelse är här att den som tecknar aktier i ett bolag enligt vår mening inte skall behöva acceptera att villkoren för aktieinnehavet efter aktieteckningen förändras på ett så ingripande sätt som de gör genom införandet av ett inlösenförbehåll (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen, 6:e och 7:e kap. Aktiekapitalnedsättning och egna aktier, 1995, s. 78). Mot denna bakgrund föreslår vi, i likhet med kommittén, att inlösenförbehåll inte heller i fortsättningen skall få omfatta äldre aktier.
14.3. Metoder för minskning av aktiekapitalet
Regeringens förslag: Minskning av aktiekapitalet skall kunna genomföras med eller utan indragning av aktier.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 122 och SOU 1997:22 s. 244).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: I 6 kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen anges de olika metoder som minskning av aktiekapitalet kan genomföras på, nämligen
1. inlösen eller sammanläggning av aktier,
2. indragning av aktier utan återbetalning, och
3. minskning av aktiernas nominella belopp. Kommittén har ansett att uppräkningen utgör en blandning av minskningsändamål och minskningsmetoder. Mot den bakgrunden har kommittén föreslagit en renodling av bestämmelserna till att avse vad som i snävare mening kan sägas vara minskningsmetoder. I slutbetänkandet anges sålunda endast två metoder för minskning av aktiekapitalet, nämligen minskning av aktiekapitalet med respektive utan indragning av aktier.
Vi delar kommitténs uppfattning i denna fråga. Indelningen i inlösen och sammanläggning av aktier framstår inte längre som relevant. En inlösen av aktier är endast en indragning med återbetalning medan sammanläggning av aktier som minskningsmetod synes vara en kvarleva från 1944 års aktiebolagslag. Enligt den lagen fick minskning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp i vissa fall genomföras endast under förutsättning att det samtidigt skedde en sammanläggning av aktier. Några motsvarande bestämmelser finns inte i den nuvarande aktiebolagslagen, varför den i lagen gjorde kopplingen mellan minskning av aktiekapitalet och sammanläggning av aktier numera får anses vara överflödig (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen, 6:e och 7:e kap. Aktiekapitalnedsättning och egna aktier, 1995, s. 32). Som en följd av vårt förslag att avskaffa systemet med aktier med nominellt värde förlorar även den minskningsmetod som innebär att aktiernas nominella belopp minskas sin betydelse. Kvar blir då endast minskning av aktiekapitalet med eller utan indragning av aktier. Vi föreslår att en bestämmelse om detta tas in i den nya lagen.
Hänvisningar till S14-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
14.4. Beslutsordningen
Regeringens förslag: Beslut om minskning av aktiekapitalet skall enligt huvudregeln fattas av bolagsstämman. Styrelsen skall emellertid kunna besluta om minskning i de fall då bolagsordningen innehåller bestämmelser om inlösen av aktier och styrelsen i förbehållet har getts rätt att besluta om när inlösen skall ske. Vidare skall bolagsstämman kunna delegera till styrelsen att fastställa vissa villkor för sådan minskning av aktiekapitalet som sker genom inlösen av aktier.
Ett beslut om minskning av aktiekapitalet skall inte få fattas förrän bolaget har blivit registrerat.
Ett stämmobeslut om minskning skall vara giltigt endast om det har biträtts av två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Om det finns flera aktieslag och minskningen innebär att aktier av visst aktieslag får sin rätt försämrad, skall beslutet fattas med nu nämnd majoritet inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har också föreslagit att det nuvarande förbudet mot att besluta om minskning av aktiekapitalet innan bolaget har blivit registrerat tas bort. Den har inte föreslagit någon särskild majoritetsbestämmelse för det fall att det finns olika aktieslag i bolaget. I stället har den, i överensstämmelse med den nuvarande regleringen, förordat ett särskilt
strängt majoritetskrav för beslut om minskning av aktiekapitalet som innebär att rättsförhållandet mellan aktier rubbas (SOU 2001:1 s. 123 och SOU 1997:22 s. 244).
Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har förespråkat en lindring i det majoritetskrav som gäller för sådana nedsättningsbeslut som innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas. Övriga remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag
Vem bör besluta om minskning av aktiekapitalet?
Beslut om minskning av aktiekapitalet fattas enligt gällande rätt av bolagsstämman (se 6 kap. 2 § första stycket första meningen aktiebolagslagen). Om det är fråga om minskning på grund av inlösenförbehåll i bolagsordningen, fattas beslut dock på det sätt som har angetts i förbehållet. I ett sådant förbehåll kan anges att styrelsen skall besluta när inlösen skall ske. Vi anser, liksom kommittén, att denna ordning är ändamålsenlig och att den bör bestå. När det gäller minskning av aktiekapitalet genom inlösen av aktier kan det emellertid, såsom kommittén har konstaterat, finnas ett praktiskt behov av att delegera beslutanderätten beträffande vissa villkor till styrelsen. Vi föreslår därför att regler om detta tas in i den nya lagen. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av dessa regler.
Som vi tidigare har konstaterat (avsnitt 11.6.2) bör styrelsens vetorätt vid beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna eller för avsättning till reservfond eller fri fond bestå.
Bör beslut om minskning av aktiekapitalet få fattas innan bolaget har blivit registrerat?
Ett minskningsbeslut får enligt den nuvarande aktiebolagslagen inte fattats förrän bolaget har blivit registrerat (se 6 kap. 2 § första stycket andra meningen). Syftet med regeln är att skapa garantier för att bolagets registrerade aktiekapital överensstämmer med det aktiekapital som anges i bolagsordningen (se prop. 1975:103 s. 361). Kommittén har föreslagit att regeln utmönstras. Som skäl för detta har kommittén hänvisat till regelns samband med de bestämmelser om successivbildning av aktiebolag som föreslås avskaffas. Enligt vår mening är det emellertid, även med de nya regler om bolagsbildning som vi föreslår, lämpligt att kräva att bolaget registreras innan aktiekapitalet minskas. En annan ordning skulle kunna leda till oklarheter och praktiska olägenheter. Något påtagligt behov av en möjlighet att minska aktiekapitalet före registreringen kan inte heller anses föreligga. Vi anser därför att det även i den nya lagen bör tas in en bestämmelse om att minskningsbeslut inte får fattas före registreringen. Detta överensstämmer med den bedömning som vi har gjort i fråga om beslut om ökning av aktiekapitalet (jfr avsnitt 9.1.4).
Majoritetskrav
En särskild fråga är vilka majoritetskrav som bör gälla för bolagsstämmans minskningsbeslut. I dag krävs som huvudregel att beslutet har biträtts av två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna (se 6 kap. 2 a § första stycket aktiebolagslagen). Vi anser att detta majoritetskrav, som infördes som ett led i EG-anpassningen av den svenska aktiebolagslagen (se prop. 1993/94:196 s. 116), bör bestå.
Aktiebolagslagen innehåller en kompletterande majoritetsregel för de fall då minskningen innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbas (se 6 kap. 2 a § andra stycket). I sådana fall är beslutet, med ett par undantag, giltigt endast om det har biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktier och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av aktierna i bolaget. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har ansett att detta majoritetskrav är alltför strängt. Fakultetsnämnden har förordat att kravet på två tredjedelars majoritet skall gälla även i denna situation, dock att det i enlighet med EG:s andra bolagsrättsliga direktiv skall krävas att majoritetskravet är uppfyllt inom varje aktieslag om det finns flera aktieslag i bolaget.
Vi delar uppfattningen att det finns nackdelar med det majoritetskrav som gäller i dag. Såsom fakultetsnämnden har påpekat är kravet strängare än vad som fordras enligt EG-rätten. Bestämmelsen är dessutom komplicerad och har, enligt vad som har upplysts, inneburit vissa tillämpningsproblem i praktiken. Vi anser därför – även om detta innebär att en för svensk aktiebolagsrätt hittills främmande majoritetsregel introduceras i lagen – att bestämmelsen i fortsättningen bör vara utformad på det sätt som anges i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv. Sålunda föreslår vi att det, i de fall då det finns flera aktieslag i bolaget, skall krävas två tredjedelars majoritet också inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman. Det särskilda majoritetskravet bör dock bara tillämpas inom sådana aktieslag, där aktieägarna får sin rätt försämrad genom beslutet. Detta överensstämmer med hur bestämmelsen i EG-direktivet har tolkats i flera andra länder (jfr prop. 1993/94:196 s. 116 f.). Den särskilda majoritetsbestämmelsen som i dag gäller när ”rättsförhållandet mellan aktier rubbas” bör samtidigt tas bort.
15. Lån till aktieägare m.m.
15.1. Bakgrund
En typ av transaktion som ligger värdeöverföringen nära är lån från bolaget. Sådana transaktioner kan i borgenärernas perspektiv ge upphov till samma slag av betänkligheter som vinstutdelning eller andra typer av värdeöverföringar. En lånesituation som har ansetts särskilt känslig är lån som bolaget lämnar till aktieägare eller ledamöter i bolagets ledningsorgan. Sedan början av 1970-talet gäller därför särskilda begränsningar i fråga om sådana lån. När dessa begränsningar tillkom uttalades att det skulle strida mot aktiebolagslagstiftningens grunder om en person tilläts driva ett aktiebolag med den därav följande friheten från personligt betal-
ningsansvar trots att bolagets tillgångar till stor del, kanske motsvarande hela aktiekapitalet, bestod i en fordran på aktieägaren själv (se prop. 1973:93 s. 90). Ett annat motiv bakom begränsningarna var av skatterättslig karaktär. Den tidigare möjligheten att fritt låna ut bolagets medel till aktieägare utnyttjades i stor utsträckning för att undgå beskattning. Den som hade ett dominerande inflytande i bolaget kunde ta ut pengar från bolaget för sin privata konsumtion och på det sättet undgå eller skjuta upp beskattning.
Bestämmelserna om lån från bolaget till aktieägare m.fl. finns i 12 kap.7–9 §§aktiebolagslagen. I 7 § första stycket finns förbudet mot s.k. närståendelån. Det innebär att ett aktiebolag inte får lämna penninglån till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern eller till vissa dessa närstående personer. Bolaget får inte heller ställa säkerhet för penninglån till de nämnda personkategorierna. Från förbudet mot närståendelån undantas lån till kommun eller landstingskommun, lån till annat företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår, affärsmässigt betingade lån till gäldenärens rörelse samt lån till aktieägare med storleksmässigt begränsade innehav i bolaget.
Utöver förbudet mot närståendelån finns i 12 kap. 7 § tredje stycket ett särskilt förbud mot att ett aktiebolag lämnar penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern (det s.k. förvärvslåneförbudet). Bolaget får inte heller ställa säkerhet för lån som har detta syfte.
I 8 och 9 §§ finns bestämmelser om att skattemyndigheten kan medge dispens från förbudet mot förvärvslån och, i viss utsträckning, från förbudet mot närståendelån.
15.2. Förbudet mot närståendelån
Hänvisningar till S15-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 15.5
15.2.1. Bör förbudet mot närståendelån finnas kvar?
Regeringens förslag: Det nuvarande förbudet mot penninglån till närstående överförs till den nya lagen. Förbudet skall även omfatta ställande av säkerhet för sådana lån.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det nuvarande förbudet mot närståendelån tas bort och ersätts med särskilda begränsningar när det gäller hur stora lån som får lämnas till aktieägare, styrelseledamöter och andra bolaget närstående personer (SOU 2001:1 s. 130 f. och SOU 1997:168 s. 87 f.).
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har instämt i kommitténs förslag eller inte haft några invändningar mot det. Förslaget att avskaffa förbudet mot närståendelån har dock avstyrkts av Stockholms tingsrätt, Ekobrottsmyndigheten och Riksskatteverket. Även Patent- och registreringsverket, Ekonomistyrningsverket och NUTEK har framfört kritiska synpunkter i denna del. Några remissinstanser, bl.a. Kammarrätten i Jönköping och Länsrätten i Västernorrlands län, har ansett att de
skattemässiga konsekvenserna av att avskaffa låneförbudet bör utredas innan förslaget genomförs
Skälen för regeringens förslag: Som framgått ovan kan det gällande förbudet mot närståendelån sägas ha tillkommit med två syften, dels att motverka kringgåenden av skattelagstiftningen, dels att skydda bolagets borgenärer mot en urholkning av skyddet för det bundna egna kapitalet.
Det första syftet har blivit hårt kritiserat i den aktiebolagsrättsliga doktrinen (se bl.a. Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. s. 153 och Nerep, Aktiebolagsrättsliga studier s. 278). Det har hävdats att det är principiellt felaktigt att genom civilrättslig lagstiftning på det associationsrättsliga området försöka förhindra en viss typ av skatteplanering. Kommittén har gett uttryck för ett liknande synsätt. Enligt kommittén bör i stället den bärande tanken i regleringen vara att, utan skattemässiga hänsyn, förbjuda enbart sådana lån som riskerar att försvaga skyddet för borgenärskollektivet.
Med dessa utgångspunkter har kommittén föreslagit att det nuvarande låneförbudet tas bort och att det i fortsättningen skall vara tillåtet för ett aktiebolag att lämna penninglån till den aktuella personkretsen, dock endast under förutsättning att de utlånade medlen ryms inom vad som hade kunnat tas i anspråk som en värdeöverföring från bolaget. Kommitténs förslag grundar sig på uppfattningen att lånereglerna systematiskt och sakligt hör hemma bland övriga kapitalskyddsregler och därför bör utformas enligt samma principer som dessa regler.
Lagrådet har instämt i kritiken mot att aktiebolagslagens regler har utformats för att tillgodose även skatterättsliga syften. Enligt Lagrådet kan ett lån till en aktieägare inte betraktas som mer äventyrligt för bolaget än att bolaget utan återbetalningsskyldighet överlåter samma belopp till aktieägaren, något som är tillåtet och giltigt om bolaget har tillräckligt med resterande bundet eget kapital. Det skulle enligt Lagrådet vara att föredra att skattelagstiftningen innehöll regler om hur lån på förmånliga villkor i fråga om ränta och återbetalning skall behandlas.
Vi har förståelse för kommitténs och Lagrådets uppfattning. Det finns emellertid också skäl som talar för att behålla förbudet. Stockholms tingsrätt har menat att utlåning till aktieägare är en för aktiebolaget främmande verksamhet som inte rimmar med syftena att främja bolagets möjligheter till kapitalanskaffning. Patent- och registreringsverket har pekat på riskerna för en oönskad sammanblandning av bolagets och aktieägarnas ekonomier. Vi delar dessa remissinstansers uppfattning. Det finns enligt vår mening starka principiella skäl att upprätthålla en skiljelinje mellan bolagets ekonomi, å den ena sidan, och aktieägarnas och företagsledningens ekonomier å den andra sidan. Ett upphävande av låneförbudet skulle göra det svårare att upprätthålla en sådan skiljelinje och att kontrollera mellanhavanden mellan bolaget och de personer som står bakom bolaget. Det kan inte uteslutas att en möjlighet för aktiebolag att ge lån till sina aktieägare skulle kunna missbrukas av den som önskar kringgå lagens kapitalskyddsregler. Låneförbudet tjänar därmed också ett rent aktiebolagsrättsligt syfte. Därtill kommer att låneförbudet, enligt vad Ekobrottsmyndigheten har upplyst, har visat sig fylla en funktion i arbetet mot oseriös verksamhet. Det gäller t.ex. i fråga om oseriösa förfaranden med s.k. lagerbolag (se om detta rapporten Lagerbolag och ekonomisk brottslighet, Ekobrottsmyndigheten november 2003, s 10 f., 17 och 20).
Mot denna bakgrund anser vi att låneförbudet inte bör tas bort om det inte står klart att en sådan förändring skulle tillgodose ett angeläget behov för de seriösa företagen. I den delen kan vi konstatera att en möjlighet för en aktieägare att låna pengar av det egna bolaget i vissa situationer skulle vara värdefull, bl.a. därför att ett sådant lån kan bli billigare än exempelvis ett banklån. Det är emellertid först om lånet lämnas på icke-affärsmässiga villkor som fördelen blir mera påtaglig. Lämnas lånet på sådana villkor, är det emellertid tydligt att det bör utlösa beskattning. En sådan beskattning torde förta en stor del av nyttan med lånet. Vi bedömer därför att nyttan av ett borttagande av förbudet mot närståendelån är förhållandevis begränsad. Vid den bedömningen har vi också beaktat att det i det framtida regelverket – liksom i det nuvarande – bör finnas en möjlighet att få dispens från förbudet (jfr avsnitt 15.3).
Vi anser därför att övervägande skäl talar för att behålla det nuvarande förbudet mot närståendelån.
Vad vi hittills har uttalat har tagit sikte på lån som bolaget ger till någon närstående. Resonemangen kan emellertid appliceras även på ställande av säkerheter. Om bolaget ställer säkerhet för ett penninglån som en tredje man, t.ex. en bank, lämnar till en aktieägare, är risktagandet från bolagets sida i princip detsamma som om bolaget självt hade lämnat lånet. Vi föreslår därför att den nya lagen, liksom den nuvarande (se 12 kap. 7 § sjätte stycket), skall innehålla ett förbud mot ställande av säkerhet i de fall då penninglån inte får lämnas.
Aktiebolagslagens närståendelåneförbud är i dag tillämpligt även på vissa stiftelser, nämligen sådana som har till ändamål ett att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag (se 11 § tredje stycket lagen [1967:531] om tryggande av pensionsutfästelse m.m., ”tryggandelagen”). Det är naturligt att den nya lagens låneförbud gäller även för sådana stiftelser. Vi förslår därför en följdändring av den innebörden i tryggandelagen.
15.2.2. Vilka personkategorier bör omfattas av förbudet mot
närståendelån?
Regeringens förslag: Kretsen av de personer som skall omfattas av förbudet mot närståendelån behålls i huvudsak oförändrad. Detta innebär att förbudet skall omfatta
1. aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i det långivande bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,
3. den som är besvågrad med person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller på så sätt att den ene är gift med den andres syskon, eller
4. juridisk person över vars verksamhet en person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit vissa förändringar när det gäller kretsen av närstående som omfattas av bestämmelserna (SOU 2001:1 s. 130 och SOU 1997:22 s.106).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit kommitténs förslag. Svenska Revisorsamfundet och Riksskatteverket har dock avstyrkt den avgränsning av närståendekretsen som kommittén har föreslagit.
Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande förbudet mot närståendelån avser lån till följande personer:
1. aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i det långivande bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,
3. den som är besvågrad med person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller på så sätt att den ene är gift med den andres syskon, eller
4. juridisk person över vars verksamhet en person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.
Kommittén har, i syfte att åstadkomma en harmonisering med de liknande uppräkningar som finns på andra ställen i lagen, föreslagit vissa ändringar i den s.k. släktkatalogen i lånebestämmelserna (punkterna 2 och 3 ovan). Kommitténs förslag till släktkatalog omfattar endast make, sambo och omyndiga barn.
I likhet med några remissinstanser anser vi att en sådan snäv avgränsning av reglernas tillämpningsområde inger betänkligheter. De skäl som ligger bakom regleringen gör sig enligt vår mening gällande i fråga om lån till en bredare krets personer än den som omfattas av kommitténs förslag. Såsom Svenska Revisorsamfundet har varit inne på är det t.ex. knappast förenligt med reglernas syften att tillåta lån till syskon, myndiga barn eller föräldrar till någon i bolagets ledning. Vi anser mot denna bakgrund att kommitténs förslag inte bör genomföras och föreslår i stället att släktkatalogen i det nuvarande låneförbudet förs över i huvudsak oförändrad till den nya lagens låneregler.
Hänvisningar till S15-2-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
15.2.3. Undantag från förbudet mot närståendelån
Regeringens förslag: Förbudet mot närståendelån skall inte gälla om
1. gäldenären är en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund,
2. gäldenären är ett företag i en koncern i vilken det långivande bolaget ingår,
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och bolaget lämnar lånet av affärsmässiga skäl, eller
4. lånet har tagits upp av Riksgäldskontoret. Förbudet mot lån till aktieägare och dennes närstående skall inte heller gälla om gäldenärens och denne närståendes sammanlagda aktieinnehav inte överstiger en procent av aktiekapitalet.
Med koncern skall vid tillämpningen av undantagsbestämmelserna likställas en motsvarande företagsgrupp i vilken moderorganisationen utgörs av en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen, en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom EES eller en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund.
Motsvarande undantag skall gälla i fråga om begränsningarna i möjligheten att ställa säkerhet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommitténs förslag – som avser undantag från den av kommittén föreslagna begränsningsregeln (se avsnitt 15.2.1) – innehåller emellertid inte några undantag för Riksgäldskontorets upplåning eller för lån till kommunalförbund eller lån mellan företag som ingår i en företagsgrupp i vilken moderorganisationen utgörs av en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund (SOU 2001:1 s. 131 och SOU 1997:168 s. 37 f. och 106).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har emellertid ansett att undantaget för kommuner och landsting bör omfatta även kommunalförbund och företag som ingår i företagsgrupper i vilka moderorganisationen utgörs av en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund. Riksskatteverket har menat att undantaget för kommuner och landsting bör gälla även staten. Sveriges Redovisningskonsulter SRF – som i första hand har förordat att förbudet mot närståendelån tas bort – har ansett att det inte bör göras något undantag för kommuner och landsting.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller flera undantag från förbudet mot närståendelån. Det första undantaget avser lån till kommuner eller landstingskommuner. Någon remissinstans har ansett att detta undantag bör tas bort. Vi delar inte den uppfattningen. Undantaget har motiverats med kommuners behov av att tillgodose tillfälliga behov av likvida medel genom lån från kommunägda bolag (se prop.1975:103 s. 495). Vi anser att kommuner även i fortsättningen bör ha denna möjlighet. Vi föreslår därför att ett motsvarande undantag tas in i den nya lagen och att undantaget, som Landstingsförbundet och Kommunförbundet har framfört, fortsättningsvis skall omfatta även kommunalförbund (jfr 3 kap. 20 § kommunallagen [1991:900]).
Lagrådet har påtalat att det i lagrådsremissen föreslagna låneförbudet inte innehåller något undantag som är tillämpligt när staten lånar pengar från statliga bolag genom att bolagen sätter in medel hos Riksgäldskontoret. Vi kan konstatera att en strikt tolkning av reglerna skulle kunna leda till slutsatsen att statliga bolag inte har rätt att göra placeringar i statsobligationer och att Riksgäldskontoret inte heller i övrigt har rätt att ta emot lån från statliga bolag. Några sådana konsekvenser har inte varit avsedda. Vi föreslår därför att det införs ett uttryckligt undantag för Riksgäldskontorets upplåning. Däremot är vi inte beredda att, såsom Riksskatteverket har förordat, generellt undanta lån till staten. Enligt vår mening föreligger det inte något beaktansvärt behov av att, utöver vad som följer av det nyss föreslagna undantaget, öppna för sådana transaktioner mellan staten och de statligt ägda bolagen.
Det andra undantaget från det nuvarande låneförbudet är det s.k. koncernundantaget. Det har motiverats med att ett lån mellan koncernbolag från borgenärernas perspektiv inte innebär en lika riskfylld transaktion som ett lån till aktieägare i gemen (se prop. 1973:93 s. 92 f.). Infriar ett
koncernbolag inte sina förpliktelser gentemot sina fordringsägare, har dessa alltid möjlighet att ta i anspråk den fordran som koncernbolaget har gentemot annat bolag inom koncernen. Vi anser att praktiska skäl starkt talar för att det även fortsättningsvis bör göras undantag får lån mellan koncernföretag. Även den nya lagen bör alltså innehålla ett koncernundantag.
En brist i den hittills gällande regleringen har ansetts vara att kopplingen till det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet har inneburit att koncernundantaget har fått ett alltför snävt tillämpningsområde. Koncerndefinitionen förutsätter att moderbolaget är ett svenskt aktiebolag. Företagsgrupper i vilka moderföretaget utgörs av en utländsk juridisk person eller en annan svensk juridisk person än ett aktiebolag faller därför i dag utanför undantaget. Denna avgränsning framstår som tämligen godtycklig. I ett visst specifikt avseende torde avgränsningen dessutom stå i strid med EG-rätten, nämligen när det gäller företagsgrupper i vilka moderföretaget utgörs av ett aktiebolag med hemvist i en annan EES-stat än Sverige. Ett iakttagande av EG-rättens krav torde kräva att sådana företagsgrupper har samma möjligheter som en helsvensk koncern att göra lånetransaktioner mellan ”koncernföretagen”. Denna brist i regleringen har ibland hanterats inom ramen för den nuvarande lagens särskilda dispensförfarande (se t.ex. regeringens beslut i ärendena Ju94/3393 och Ju94/3700). I likhet med kommittén anser vi att företagsgrupper av detta slag vid tillämpningen av undantagsbestämmelsen helt och fullt skall likställas med en svensk koncern. Vidare bör, såsom kommittén också har funnit, alla svenska juridiska personer som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen – och motsvarande juridiska personer med hemvist inom EES – vid tillämpningen av koncernundantaget vara likställda med aktiebolag. Därmed kan koncernundantaget tillämpas också om moderföretaget i koncernen är exempelvis en ekonomisk förening eller ett handelsbolag.
Landstingsförbundet och Kommunförbundet har förordat en ytterligare utvidgning av koncernundantaget. Förbunden har ansett att koncernundantaget bör omfatta även företagsgrupper i vilka moderorganisationen utgörs av en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund. De har hänvisat till att en sådan utvidgning skulle kunna underlätta samordningen av finansieringen inom den kommunala sektorn utan att medföra några beaktansvärda negativa konsekvenser för borgenärer eller andra intressenter. Vi delar remissinstansernas bedömning och föreslår därför att även den typen av företagsgrupper undantas.
Det nuvarande låneförbudet innehåller vidare ett undantag för s.k. kommersiella lån, dvs. lån som betingas av affärsmässiga skäl och som uteslutande är avsedda för gäldenärens rörelse. Liksom kommittén anser vi att det är befogat med ett motsvarande undantag i den nya lagen. I ett avseende bör dock undantaget förtydligas. Det har hittills varit oklart om de affärsmässiga skälen skall föreligga på det långivande bolagets sida, på låntagarens sida eller på båda sidor (se t.ex. Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl., s. 168, Löfgren & Kornfeld, Personligt ansvar, 3 uppl. s. 90 f. och Nerep, Aktiebolagsrättsliga studier, 1994 s. 318). För vår del anser vi att ett undantag av detta slag kan motiveras enbart om lånet kan sägas vara till nytta för det långivande bolaget. Lånet bör därför vara affärsmässigt betingat för
bolaget. Om så är fallet, finns det enligt vår mening inte någon anledning att tillmäta även låntagarens bevekelsegrunder betydelse.
När förbudet mot lån till aktieägare tillkom, konstaterades att de fall som är farliga i praktiken är de där låntagaren är en person med dominerande inflytande i bolaget (se SOU 1971:15 s. 323, även prop. 1973:93 s. 93). Mot den bakgrunden har förbudet förenats med ett undantag för lån till aktieägare med små aktieinnehav. Gränsen dras vid aktieinnehav som understiger en procent av aktiekapitalet i bolaget och, om det långivande bolaget ingår i en koncernföretag, en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Undantaget gäller dock inte om gäldenären eller en juridisk person över vars verksamhet han eller hon har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier. I likhet med kommittén anser vi att såväl gränsen vid 500 aktier som kopplingen till aktieinnehav i koncernföretag kan få godtyckliga effekter (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl., s 170). Vi föreslår därför att undantaget i den nya lagen i stället skall omfatta alla aktieägare som äger aktier som motsvarar mindre än en procent av aktiekapitalet.
Hänvisningar till S15-2-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 21.1
15.3. Lån till förvärv av aktier
Regeringens förslag: Den nya lagen skall innehålla ett förbud mot s.k. förvärvslån med i allt väsentligt samma innebörd som de hittills gällande bestämmelserna. Förbudet skall omfatta även ställande av säkerhet för förvärvslån.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 131 f., SOU 1997:168 s. 88 f. och SOU 1997:22 s. 400 f.)
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. I sin analys av konsekvenserna för små företags villkor har emellertid NUTEK, med hänvisning till möjligheterna till kringgående, förordat att reglerna om förvärvslån tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Det s.k. förvärvslåneförbudet innebär att ett aktiebolag inte får lämna penninglån i syfte att gäldenären eller denne närstående fysisk eller juridisk person skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern (se 12 kap. 7 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen). Förbudet syftar till att förhindra att ett förvärv av ett aktiebolag finansieras med bolagets egna medel. Ett sådant förfarande skulle innebära att tillgångar frånhänds bolaget och tillförs de tidigare aktieägarna samtidigt som bolaget får en fordran på den nye aktieägaren. Från borgenärernas synpunkt är riskerna med ett sådan förfarande i praktiken desamma som om aktieägarna direkt lånar pengar från bolaget (jfr prop. 1973:93 s. 92). Till förbudet mot förvärvslån är knutet ett förbud mot att ställa säkerhet för förvärvslån.
Regler om förvärvslån finns också i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv. Huvudregeln kommer till uttryck i artikel 23.1, där det föreskrivs att ett bolag inte får ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet i syfte att tredje man skall förvärva aktier i bolaget. De svenska reglerna anpassades till direktivet genom ändringar i aktiebolagslagen vilka trädde i kraft den 1 januari 1995 (se prop. 1993/94:196 s. 130 f.).
Enligt vår uppfattning är det av hänsyn till borgenärernas intresse och mot bakgrund av EG-rättens krav nödvändigt att även fortsättningsvis förhindra förfaranden av det beskrivna slaget. Förbudet kan också fylla en funktion i det brottsbekämpande arbetet (se om detta rapporten Lagerbolag och ekonomisk brottslighet, Ekobrottsmyndigheten, november 2003, s. 10 f., 17 och 20) Den nya lagen bör därför innehålla ett förvärvslåneförbud av det slag som finns i den nuvarande lagen. Liksom hittills bör förbudet tillämpas även på s.k. tryggandestiftelser (jfr avsnitt 15.2.1).
Den nuvarande lagtexten omfattar till sin ordalydelse lån för förvärv av aktier i bolag inom den koncern till vilket det långivande bolaget hör. Motiven bakom de nuvarande reglerna gör sig emellertid gällande endast när det gäller lån som lämnas för förvärv av aktier i det långivande bolaget självt eller i ett överordnat bolag i samma koncern. Vi föreslår, liksom kommittén, att förbudet i den nya lagen utformas på det sättet. I övrigt föreslår vi inte några väsentliga ändringar i förhållande till de regler som har gällt hittills. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare utformningen av reglerna.
Förvärvslåneförbudet är i dag förenat med några undantag, bl.a. för lån till anställda. Vi har inte funnit anledning att föreslå några förändringar i dessa undantagsbestämmelser utan föreslår att även de överförs till den nya lagen.
15.4. Dispensbestämmelser m.m.
Regeringens förslag: Skatteverket skall kunna medge undantag från förbuden mot närstående- och förvärvslån. Gäller det förvärv av aktier i det bolag som lämnar förskott eller lån eller ställer säkerhet, skall dock sådant undantag kunna medges endast om bolaget är ett privat aktiebolag.
Finansinspektionen skall pröva dispensfrågor när det gäller bolag som står under inspektionens tillsyn.
Styrelsen skall anteckna lån som lämnats med stöd av dispens i en särskild förteckning. I denna förteckning skall även lån som lämnats med stöd av undantaget för kommersiella lån tas upp.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommitténs förslag innehåller emellertid inte någon dispensmöjlighet såvitt gäller närståendelån (SOU 2001:1 s. 132).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Riksskatteverket har pekat på behovet av att ge dispens för att underlätta generationsskiften.
Bakgrund: I den nuvarande aktiebolagslagen finns en möjlighet att få dispens från förbuden mot närståendelån och förvärvslån (se 12 kap. 8 §). Frågor om dispens prövas av skattemyndigheten eller, när det gäller aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn, Finansinspektionen. I fråga om lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern får dispens lämnas ”om det behövs av särskilda skäl”. I andra fall krävs ”synnerliga skäl”. På grund av bestämmelser i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv gäller den särskilda begräns-
ningen att dispens från förvärvslåneförbudet kan ges endast i fråga om privata aktiebolag.
Skälen för regeringens förslag: Det är enligt vår mening nödvändigt att det finns en viss flexibilitet när det gäller tillämpningen av låneförbudet. Detta gäller såväl i fråga om närståendelån som i fråga om förvärvslån. En annan ordning skulle innebära en risk för oönskade konsekvenser i enskilda fall. I tidigare förarbeten har det pekats på att det i vissa situationer, t.ex. vid generationsskiften i mindre bolag, är av mycket stor betydelse att bolaget kan lämna lån och ställa säkerhet för förvärv av aktier i bolaget (se prop. 1993/94:196 s. 131). Det finns också andra situationer då ett undantagslöst upprätthållande av låneförbudet skulle ge upphov till olämpliga effekter. Enligt vår mening bör det därför även fortsättningsvis finnas en dispensmöjlighet. Dispensfrågor bör prövas av Skatteverket eller, när det gäller bolag som står under Finansinspektionens tillsyn, Finansinspektionen. Liksom i dag bör, med hänsyn till EG-rättens krav (se artiklarna 23 och 24 i det andra bolagsrättsliga direktivet), möjligheten att få dispens för förvärv av aktier i det bolag som lämnar lån eller ställer säkerhet omfatta endast privata aktiebolag. Vi har inte funnit anledning att föreslå några ändringar i de kriterier som gäller för att dispens skall kunna meddelas. Sålunda bör dispens från förvärvslåneförbudet förutsätta att det föreligger ”särskilda omständigheter”, medan dispens från närståendelåneförbudet bör förutsätta att det föreligger ”synnerliga skäl”. Liksom hittills kommer det därmed att vara möjligt att ge dispens för att underlätta generationsskiften i småföretag.
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen skall sådana penninglån och säkerheter som lämnas med stöd av dispens från skattemyndigheten eller Finansinspektionen tas upp i en särskild av styrelsen och den verkställande direktören förd förteckning (12 kap. 9 §). Vi anser, i likhet med kommittén, att en motsvarande regel bör tas in i den nya lagen. Liksom tidigare bör även s.k. kommersiella lån tas upp i denna förteckning.
Hänvisningar till S15-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
15.5. Rättsföljderna vid otillåtna lån m.m.
Regeringens förslag: Det skall även i fortsättningen vara straffbart att överträda låneförbuden.
Om ett aktiebolag har gett förskott eller lämnat lån i strid med bestämmelserna i detta kapitel, skall vad som olagligen har utbetalats återbäras till bolaget. Har säkerhet ställts i strid med lagens bestämmelser, skall rättshandlingen inte gälla mot bolaget om bolaget visar att mottagaren av säkerheten insett eller bort inse att den var olaglig.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några regler om bristtäckningsansvar i fråga om olagliga förskott, lån och säkerheter.
Kommitténs förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Kommittén har dock föreslagit att den nuvarande straffsanktionen tas bort. De subjektiva rekvisit som kommittén har föreslagit för återbetalningsskyldighet och ogiltighet skiljer sig också från regeringens förslag. Kommittén har inte uttryckligen behandlat frågan om bristtäckningsansvar (SOU 2001:1 s. 133 och SOU 1997:168 s. 88).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt kommitténs förslag eller inte haft något att invända mot det. Svenska fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen har dock ansett att återbetalningsskyldigheten respektive ogiltigheten skall inträda endast under förutsättning att den som har mottagit det olagliga lånet eller den olagligt ställda säkerheten måste ha insett olagligheten. Svenska Revisorsamfundet SRS har föreslagit att straffbestämmelsen ändras så att det är möjligt att läka i vart fall ett vårdslöst brott mot låneförbudet genom att vidta rättelse.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det nuvarande låneförbudet är förenat med en straffsanktion (se 19 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen). Straffbestämmelsen innebär att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder låneförbudet eller den därtill hörande skyldigheten att föra förteckning över vissa lån skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Bestämmelsen riktar sig primärt mot bolagets styrelseledamöter och den verkställande direktören. Även andra som medverkar till gärningen kan emellertid ådömas straff enligt allmänna straffrättsliga bestämmelser och principer om medverkansansvar (jfr 23 kap. 4 § brottsbalken).
I avsnitt 15.2 och 15.3 har vi gjort bedömningen att övervägande skäl talar för att behålla de nuvarande låneförbuden. För att respekten för förbuden skall kunna upprätthållas är det enligt vår mening nödvändigt med en tydlig och kraftfull sanktion mot överträdelser av förbuden. I det sammanhanget bör särskilt beaktas att förbuden – som har konstaterats tidigare – är av betydelse för motverkandet av vissa typer av ekonomiska oegentligheter, bl.a. den oseriösa handeln med lagerbolag (se rapporten Lagerbolag och ekonomisk brottslighet, Ekobrottsmyndigheten november 2003). Mot den bakgrunden anser vi inte att det är tillräckligt med sådana civilrättsliga sanktioner som normalt gäller för överträdelser av aktiebolagslagens kapitalskyddsregler. Vi föreslår därför att den straffsanktion som i dag är kopplad till förbuden behålls. Straffbestämmelserna bör ha i huvudsak samma innebörd som i dag. Vi anser inte att det finns skäl att införa en sådan särskild bestämmelse om rättelse som Svenska Revisorsamfundet SRS har förordat. En sådan bestämmelse skulle riskera att gå ut över straffsanktionens effektivitet och leda till oklarheter kring straffbudets innebörd.
Överträdelser av låneförbudet anses också ha civilrättsliga verkningar. Sålunda kan lån eller säkerheter som lämnas i strid med lånebestämmelserna under vissa förutsättningar vara ogiltiga. Rättsläget är dock delvis oklart i frågan om vad som närmare krävs för att ogiltighet skall inträda (se t.ex. Lindskog, Aktiebolagslagen, 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. s. 179 f., jfr NJA 1992 s 717 och NJA 1999 s. 426).
I syfte att klarlägga rättsläget föreslår vi att det i den nya lagen tas in bestämmelser om de civilrättsliga följderna av att låneförbudet åsidosätts.
I lagrådsremissen föreslog vi att den civilrättsliga rättsföljden, såvitt gäller olagligen lämnade lån och förskott, skulle vara att lånet skall betalas tillbaka och, såvitt gäller olagligen ställda säkerheter, att säkerheten inte skall kunna göras gällande. När det gäller olagligen lämnade lån och förskott har Lagrådet förespråkat rättsföljden ogiltighet, med hänvisning till att bolaget då har separationsrätt till lånebeloppet om det fortfarande
finns identifierbart hos låntagaren. Vi ansluter oss i sak till Lagrådets uppfattning att rättsföljden bör vara ogiltighet. Vi anser dock att detta i lagtexten bör uttryckas på samma sätt som i reglerna om olovlig vinstutdelning, dvs. så att mottagaren är skyldig att återbära det utbetalda beloppet. – Lagrådet har inte invänt mot lagrådsremissens förslag att en olovligen ställd säkerhet inte skall kunna göras gällande. I den delen vidhåller vi vårt förslag.
En särskild fråga är vad som bör krävas i subjektivt hänseende för att ogiltighet skall inträda. Här bör det först anmärkas att frågan om de subjektiva rekvisiten hamnar i ett annat läge med det förslag som vi har lämnat jämfört med kommitténs förslag. Med den ordning som vi föreslår kommer bolagets ekonomiska ställning att vara utan betydelse för låneförbudets tillämpning. Ett lån från bolaget till någon inom den i lagen angivna kretsen är – liksom ett förvärvslån – alltid förbjudet oavsett storleken på bolagets fria egna kapital. Det medför att mottagaren av ett olagligt lån eller förskott inte bör kunna undgå återbetalningsskyldighet med hänvisning till bristande insyn i bolagets ekonomiska förhållanden. Mottagaren av ett otillåtet lån bör rimligen inte heller kunna åberopa okunskap om att han eller hon ingår i den krets som omfattas av låneförbudet eller om att lånet varit avsett för förvärv av aktier i det långivande bolaget. Mot denna bakgrund föreslår vi att ogiltigheten – när det gäller lån och förskott – skall inträda oberoende av mottagarens uppsåt eller oaktsamhet.
När det gäller ställande av säkerheter förhåller det sig något annorlunda. Inte heller i dessa fall spelar insynen i bolagets ekonomiska förhållanden någon roll. Däremot är det inte orimligt att bristande kännedom om låntagarens relation till bolaget eller syftet med lånet tillmäts betydelse i dessa fall. Enligt vår mening är det lämpligt att för sådana fall tillämpa samma subjektiva rekvisit som i fråga om olagliga värdeöverföringar, nämligen ett krav på att den till vars förmån rättshandlingen har företagits insett eller bort inse att den var olaglig (jfr avsnitt 11.5.1). Ett par remissinstanser har befarat att detta skulle kunna leda till en orimlig undersökningsplikt för mottagare av ställda säkerheter och därmed utgöra en hämsko för omsättningen. Vi delar inte remissinstansernas farhågor. Det subjektiva rekvisitet (”insett eller bort inse”) bör rimligen prövas med hänsyn till vilken insyn eller möjlighet till insyn som mottagaren av lånet eller säkerheten i det enskilda fallet har haft i bolagets förhållanden. Några omfattande undersökningar – utöver vad som i dag är brukligt vid affärsförbindelser av ifrågavarande slag – av låntagarens relation till bolaget torde inte kunna krävas. Om man dessutom, vilket vi föreslår, lägger bevisbördan beträffande mottagarens onda tro hos bolaget, torde risken för oskäliga resultat vara än mindre.
Mot denna bakgrund föreslår vi sammanfattningsvis följande. Den som har tagit emot ett olagligen lämnat lån skall vara skyldig att återbära lånet. Har en säkerhet ställts i strid med lagens bestämmelser, skall rättshandlingen inte gälla mot bolaget, om bolaget visar att mottagaren av säkerheten insett eller bort inse att den var olaglig.
16. Inlösen av minoritetsaktier
16.1. Förutsättningar för inlösen
16.1.1. Allmänt
Regeringens förslag: Den som uppnår en viss majoritetsställning i ett bolag skall ha rätt att lösa in resterande aktier (tvångsinlösen). Den vars aktier kan tvångsinlösas skall ha rätt att få sina aktier inlösta. Reglerna skall gälla inte enbart när majoritetsaktieägaren är ett aktiebolag utan även när majoritetsaktieägaren är en annan svensk eller utländsk juridisk person eller en fysisk person.
Majoritetens rätt till inlösen eller minoritetens rätt att få sina aktier inlösta skall inte kunna inskränkas genom bestämmelser i bolagsordningen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 133 och SOU 1997:22 s. 255).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Patent- och registreringsverket har ansett att man med samtliga aktieägares samtycke bör kunna föra in bestämmelser i bolagsordningen som innebär att majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen helt eller delvis inskränks. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har ansett att inlösen skall kunna påkallas endast av den mot vilken en skiljedom kan verkställas.
Skälen för förslaget: I svensk aktiebolagsrätt har det länge funnits regler om ett moderbolags rätt att lösa in aktier i ett dotterbolag. I den nuvarande aktiebolagslagen återfinns regler om sådan s.k. tvångsinlösen i 14 kap. 31–33 §§. I 31 § föreskrivs att ett moderbolag som äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i dotterbolaget har rätt att lösa in resterande aktier från övriga aktieägare i bolaget. Bestämmelsen är tillämplig inte bara om moderbolaget självt innehar en majoritetspost av angiven storlek utan också om en sådan post innehas av moderbolaget tillsammans med dotterföretag. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av moderbolaget.
Rätten för moderbolag att få till stånd inlösen har bl.a. motiverats med att den underlättar fusioner av moderbolag och dotterbolag. Bestämmelserna om inlösen återfinns också i den nuvarande aktiebolagslagen i kapitlet om fusion. Minoritetsaktieägarnas rätt att begära inlösen hänger samman med att en minoritet, som innehar mindre än en tiondel av aktierna i bolaget, saknar möjlighet att utöva många av de rättigheter som aktiebolagslagen annars tillerkänner en minoritet. En sådan minoritet har t.ex. inte rätt att påfordra vinstutdelning (se 12 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen), väcka talan om likvidation i händelse av majoritetens maktmissbruk (se 13 kap. 20 §) eller för bolagets räkning föra talan om skadestånd mot bolagets funktionärer (se 15 kap. 7 §). Genom reglerna om rätt att begära inlösen har minoriteten getts en möjlighet att ta sig ur den utsatta position som detta innebär.
De skäl som ligger bakom de nuvarande inlösenreglerna gör sig enligt vår uppfattning alltjämt gällande. Liksom kommittén föreslår vi därför att även den nya lagen skall innehålla regler om majoritetsägares rätt att lösa in minoritetsägares aktier och om minoritetsägares rätt att få sina aktier inlösta.
Enligt nuvarande regler tillkommer lösningsrätten endast bolag som enligt aktiebolagslagen klassificeras som moderbolag. Det innebär att bestämmelserna om inlösen inte är tillämpliga om det är en fysisk person eller en annan juridisk person än ett svenskt aktiebolag som innehar aktierna i fråga. Det kan ifrågasättas om detta är en lämplig ordning. Visserligen finns det i nyss nämnda fall inte något behov av regler som underlättar ett fusionsförfarande. För minoritetens del är emellertid behovet av att kunna begära inlösen detsamma oavsett om majoritetsposten innehas av ett svenskt aktiebolag eller av någon annan. Minoritetens situation är lika utsatt om majoritetsposten innehas av t.ex. ett handelsbolag, en enskild näringsidkare eller ett utländskt aktiebolag som om den innehas av ett svenskt aktiebolag. Det allmänna intresset av att skapa förutsättningar för sunda omstruktureringar och förnyelse inom näringslivet kan också sägas vara detsamma oavsett vilken juridisk form som majoritetsaktieägaren har. Såsom kommittén har påpekat kan det dessutom ifrågasättas om det är förenligt med EG-rätten att i detta avseende göra skillnad mellan svenska aktiebolag och bolag hemmahörande i andra EES-stater.
Vi föreslår därför att inlösenreglerna i fortsättningen skall gälla för varje aktieägare som uppnår en viss majoritetsställning i ett svenskt aktiebolag. Vi anser inte att det möter några hinder att på så sätt ge även enskilda fysiska personer en inlösenrätt. Det allmänintresse som ligger bakom reglerna – nämligen intresset av rationella ägarförhållanden inom näringslivet – gör sig enligt vår mening gällande även i de fall då majoritetsaktieägaren är en fysisk person.
Den föreslagna utvidgningen av kretsen av inlösenberättigade innebär att även utländska rättssubjekt kan begära inlösen eller bli ålagda en lösningsskyldighet. Kommittén har inte ansett att det finns några internationellt privaträttsliga hinder mot att utforma regleringen på det sättet. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har å sin sida menat det kan uppkomma verkställighetsproblem. En skiljedom av detta slag omfattas inte av New York-konventionen, eftersom det inte är fråga om en på avtal baserad skiljedom. Bryssel- och Luganokonventionerna är inte heller tillämpliga, eftersom de gäller endast domar och beslut meddelade av domstol.
Aktiespararna har framfört ett par förslag till hur dessa problem skulle kunna lösas. Det ena förslaget innebär att majoritetstaktieägaren skulle vara skyldig att underteckna ett skiljeavtal vars innehåll fastställs i lagen. På så sätt skulle New York-konventionen bli tillämplig på förfarandet. Det andra förslaget innebär att minoritetsaktieägarna ges en rätt att få skiljedomen stadfäst i domstol, varvid verkställighet enligt Bryssel- och Luganokonventionerna blir möjlig.
Enligt vår bedömning är de risker som Aktiespararna pekar på av begränsad omfattning. Normalt torde man kunna räkna med att den typ av företag som uppträder i tvister av detta slag rättar sig efter skiljenämndens avgörande. Ett företag som inte gör det riskerar att drabbas av bety-
dande konsekvenser i form av förlorat anseende på aktiemarknaden m.m. De risker som den föreslagna ordningen medför i verkställighetshänseende är i vart fall inte sådana att de väger tyngre än de fördelar som den innebär. Vi anser därför inte att denna aspekt motiverar en snävare avgränsning av den krets som har rätt till inlösen än den som föreslagits ovan.
När det gäller de förslag som Aktiespararna har fört fram för att hantera frågan på kan invändningar riktas mot båda förslagen. Det framstår t.ex. som principiellt betänkligt att i lag ålägga enskilda rättssubjekt en skyldighet att underteckna skiljeavtal. Varken det förslaget eller det andra förslag som Aktiespararna har framfört innebär f.ö. någon lösning på verkställighetsfrågan när det gäller rättssubjekt som hör hemma i stater som inte har undertecknat de aktuella konventionerna. Mot denna bakgrund anser vi inte att det finns tillräckliga skäl att införa sådana särskilda processuella regler som Aktiespararna har förordat.
En särskild fråga är om det bör vara möjligt att genom bestämmelser i bolagsordningen inskränka eller ta bort majoritetens rätt till inlösen. Patent- och registreringsverket har menat att en sådan ordning skulle vara befogad i de fall då ägarbilden är sådan att tvångsinlösenreglerna i och för sig är tillämpliga men parterna vill att minoriteten skall kunna räkna med att få behålla sina aktier. Enligt vår uppfattning finns det starka skäl som talar emot en sådan ordning. Ett av inlösenreglernas primära syften är att ge minoritetsaktieägarna en möjlighet att ta sig ur den utsatta situation som kan uppkomma när en annan aktieägare når upp i ett sådant kvalificerat aktieinnehav att han eller hon i praktiken helt och hållet kontrollerar bolaget. Detta syfte skulle förfelas om bolagsstämman skulle tillåtas att genom beslut om ändring i bolagsordningen inskränka eller ta bort inlösenrätten. Till detta kommer, såvitt gäller de publika aktiebolagen, att det är svårt att förutse vilka konsekvenser en sådan ordning skulle medföra för handeln i noterade aktier. Mot denna bakgrund föreslår vi att det inte heller i fortsättningen skall vara tillåtet att i bolagsordningen inskränka majoritetsaktieägarens rätt till inlösen. Lika lite bör det vara möjligt att inskränka minoritetens rätt att få sina aktier inlösta.
I dag finns regler om tvångsinlösen, förutom i aktiebolagslagen, också i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (se 12 kap. 9–13 §§). Reglerna i den senare lagen, som i sak överensstämmer med reglerna i aktiebolagslagen, är tillämpliga när en ekonomisk förening själv eller tillsammans med ett eller flera dotterföretag når upp i ett sådan kvalificerat aktieinnehav som berättigar till inlösen. Om reglerna i aktiebolagslagen ges den innebörd som vi har förordat i det föregående, blir de särskilda inlösenreglerna i lagen om ekonomiska föreningar överflödiga. Aktiebolagslagens regler kommer nämligen då att vara tillämpliga även när majoritetsaktieägaren är en ekonomisk förening. Vi föreslår därför att inlösenreglerna i lagen om ekonomiska föreningar upphävs.
Även försäkringsrörelselagen (1982:713) innehåller regler om inlösen av minoritetsaktier. Dessa regler kommer att fylla en funktion även om reglerna i aktiebolagslagen ges den innebörd som vi föreslår. Aktiebolagslagen reglerar nämligen endast inlösen av aktier i aktiebolag och således inte inlösen av aktier i försäkringsaktiebolag. Vi kommer i ett
senare sammanhang att ta upp frågan om eventuella följdändringar i försäkringsrörelselagens inlösenregler.
Hänvisningar till S16-1-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Författningskommentar till lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
16.1.2. Majoritetskrav
Regeringens förslag: Lösningsrätt och lösningsskyldighet skall tillkomma den som innehar mer än nio tiondelar av samtliga aktier i ett bolag.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 133 och SOU 1997:22 s. 258 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har dock ansett att det nuvarande kravet på att majoritetsaktieägarens aktier också skall representera minst nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i bolaget bör behållas.
Skälen för regeringens förslag: För att lösningsrätten skall få göras gällande krävs i dag att moderbolaget äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i dotterbolaget.
Kravet på nio tiondelar av aktierna är väl etablerat och stämmer också med vad som gäller i övriga nordiska länder. Vi föreslår därför, liksom kommittén, att detta majoritetskrav skall bestå.
Kommittén har föreslagit ett upphävande av det nuvarande kravet på att majoritetsaktieägarens aktier också skall representera en viss andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. I den delen gör vi följande bedömning.
Kravet infördes i svensk rätt i samband med tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag. Det hade sin bakgrund i strävandena mot nordisk rättslikhet på aktiebolagsrättens område och hade tagits upp på yrkande från annat nordiskt håll (se SOU 1971:15 s. 350 f.). Ett genomförande av kommitténs förslag innebär alltså i detta avseende en återgång till den ordning som gällde före 1975 års aktiebolagslag. Frågan har praktisk betydelse i de fall då aktiebolagslagens regler om aktier med olika röstvärden har utnyttjats. Om dessa regler utnyttjas maximalt, kan röstmajoriteten innehas av aktieägare som innehar mindre än en tiondel av aktierna i bolaget. Med de av kommittén förslagna reglerna skulle alltså en sådan minoritet riskera att få sina aktier inlösta. Med hänvisning till den typen av ägarkonstellationer har FAR avstyrkt kommitténs förslag i denna del.
Enligt vår uppfattning torde emellertid risken för det slag av olägenheter som FAR har pekat på vara tämligen begränsad. I normala fall kan man räkna med att den som innehar mindre än en tiondel av kapitalandelen i bolaget befinner sig i minoritet – om än inte nödvändigtvis en lika liten sådan – även när det gäller röstetalet. Såvitt känt ansågs inte heller den ordning som gällde före 1975 års aktiebolagslag medföra några negativa konsekvenser. Det bör också noteras att en sådan ordning är den normala i de flesta andra länder som har inlösenregler av liknande slag som de svenska. Ett annat skäl för en gräns som anknyter enbart till kapitalandel är att detta skulle stämma överens med hur aktiebolagsla-
gens minoritetsskyddsregler i allmänhet är uppbyggda. Dessa anknyter genomgående till den kapitalandel som en aktieägare innehar och beaktar inte röstandelen. Som vi tidigare har nämnt har minoritetsaktieägarnas rätt att få sina aktier inlösta sin grund just i det förhållandet att de saknar möjlighet att utöva många av de rättigheter som lagen ger till en minoritet av viss storlek.
Det framstår mot denna bakgrund som lämpligt att gränsen för lösningsrätt respektive lösningsskyldighet bestäms på samma sätt som gränsen för lagens minoritetsrättigheter, dvs. utifrån kapitalandel och utan beaktande av röstandel. Vi föreslår därför att kravet på att majoritetsaktieägarens aktieinnehav också skall representera en viss röstandel tas bort.
16.1.3. Indirekt aktieinnehav
Regeringens förslag: Vid tillämpningen av reglerna om tvångsinlösen skall en majoritetsaktieägares indirekta aktieinnehav jämställas med direkta aktieinnehav. Detta skall gälla även när majoritetsaktieägaren inte är en juridisk person. Reglerna om tvångsinlösen skall vara tillämpliga även på den som har ett enbart indirekt innehav av aktier i det berörda bolaget.
Om det finns flera som – genom direkt och/eller indirekt aktieinnehav – når upp till gränsen för inlösen, skall inlösenrätten och lösningsskyldigheten tillämpas på den av dessa som är närmast överordnad det bolag i vilket aktierna skall eller får lösas in.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att indirekta aktieinnehav skall beaktas endast när majoritetsaktieägaren är en juridisk person. Vidare har kommittén föreslagit att reglerna om tvångsinlösen inte skall vara tillämpliga på den som enbart har ett indirekt innehav av aktier i det berörda bolaget (SOU 2001:1 s. 133 och SOU 1997:22 s. 259 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svenska Revisorsamfundet SRS har emellertid ansett att rätten till inlösen skall gälla även fysiska personers indirekta aktieinnehav. FAR har ansett att lösningsskyldigheten skall gälla även ett moderbolag som inte har något eget direkt aktieinnehav i det berörda bolaget.
Skälen för regeringens förslag: I de nuvarande inlösenreglerna likställs ett moderbolags indirekta aktieinnehav i dotterbolag med dess direkta innehav. Lösningsrätt föreligger alltså när aktierna i dotterbolaget innehas antingen av moderbolaget självt eller av moderbolaget och ett eller flera dotterbolag tillsammans. Detta är enligt vår uppfattning en ändamålsenlig ordning. Såsom kommittén har konstaterat är ju minoritetsaktieägarens situation lika prekär i de fall då majoritetsaktieägarens innehav delvis förmedlas av ett annat koncernbolag som när det är fråga om ett direkt ägande. Vi föreslår därför att denna ordning skall bestå.
Kommittén har föreslagit att indirekta aktieinnehav skall beaktas även när majoritetsaktieägaren är en annan juridisk person än ett moderbolag enligt aktiebolagslagens definition. Men sådana innehav skall inte be-
aktas när den indirekta ägaren är en fysisk person. Svenska Revisorsamfundet SRS har invänt mot det senare förslaget och ansett att reglerna bör gälla oberoende av vem som äger aktierna. Vi har samma uppfattning. Det är svårt att se varför en enskild näringsidkares indirekta aktieinnehav skall behandlas på annat sätt än t.ex. ett handelsbolags motsvarande innehav (jfr Thorsson i Skog (red.), Tvångsinlösen av minoritetsaktier – kommer den nya aktiebolagslagen att lösa problemen?, Uppsala 2003 s. 23 f.). Vi föreslår därför att indirekta aktieinnehav skall beaktas såväl när det gäller juridiska personer som när det gäller fysiska personer. Det bör i detta avseende inte heller göras någon åtskillnad mellan olika slag av juridiska personer.
Lösningsrätten bör alltså gälla såväl när den som vill inlösa själv äger tillräckligt många aktier i det berörda bolaget som när han eller hon gör det tillsammans med ett dotterföretag eller motsvarande. I gällande rätt är reglerna om tvångsinlösen däremot inte tillämpliga på den som enbart har ett indirekt innehav av aktier i det berörda bolaget. Det har i litteraturen riktats invändningar mot denna ordning (se Flodhammar, Företagsvärdering vid tvångsinlösen, 1980 s. 31 f.). Följande exempel kan illustrera problemet. Ett moderbolag har tre dotterföretag, vilka tillsammans äger mer än nittio procent av aktierna i ett aktiebolag. Sistnämnda aktiebolag är då ”dotterdotterbolag” till moderbolaget. Det har hävdats att minoritetsaktieägarna i en sådan situation borde ha samma rätt att begära inlösen av sina aktier som om aktierna helt eller delvis hade ägts direkt av moderbolaget. FAR har förordat att reglerna ges den innebörden. Vi delar den uppfattningen. Från principiella utgångspunkter finns det inte någon anledning att tillmäta det kontrollerande bolagets egna aktieinnehav någon betydelse vid tillämpningen av inlösenreglerna. Minoritetens situation är i princip densamma i det fall då moderbolaget utövar kontrollen endast genom indirekt aktieinnehav som när en del av aktieinnehavet innehas direkt av moderbolaget (jfr a.a. s. 24).
Vi föreslår därför att inlösenreglerna i fortsättningen skall vara tillämpliga även på den som genom enbart indirekt innehav av aktier når upp i den majoritetsställning som krävs för inlösen. För att undvika oklarheter när det gäller vem som i dessa fall skall vara inlösenberättigad och lösningsskyldig bör en särskild regel om detta tas in i lagen. Vi föreslår att den regeln ges den innebörden att inlösenrätten och lösningsskyldigheten skall gälla det närmast överordnade moderbolag som genom direkt och/eller indirekt aktieinnehav når upp till gränsen för inlösen. Med moderbolag bör även i detta sammanhang likställas andra juridiska personer än svenska aktiebolag och fysiska personer som utövar kontroll över underordnade företag på motsvarande sätt som inom en koncern.
Hänvisningar till S16-1-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 16.3.4
16.1.4. Aktielån
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om hur inlösenreglerna skall tillämpas när ett aktieinnehav grundar sig på s.k. aktielån.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (SOU 1997:22 s. 260 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning. Stockholms tingsrätt har emellertid ansett att det bör slås fast att aktier som innehas på grund av aktielån inte skall grunda rätt till inlösen. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har varit inne på samma linje.
Skälen för regeringens bedömning: Med aktielån brukar avses en överlåtelse av aktier förenad med en förpliktelse för förvärvaren att återställa aktier av motsvarande antal och beskaffenhet till överlåtaren (se SOU 1993:114 s. 235). Skälet till affären kan exempelvis vara att förvärvaren behöver aktien för att kunna fullgöra en leveransskyldighet.
Eftersom ett aktielån i juridisk mening torde vara att betrakta som en överlåtelse, anses den som innehar aktierna på grund av ett aktielån vara ägare till aktierna. Om innehavet är tillräckligt stort, kan följaktligen en sådan innehavare, under åberopande av reglerna om inlösen, kräva att få lösa in minoritetens aktier. I vissa fall kan det ifrågasättas om det är rimligt att ”låntagaren” skall ha en sådan rätt. Såsom kommittén har påtalat synes det stå i mindre god överensstämmelse med grunderna för inlöseninstitutet och med sedvanlig användning av aktielån att – såsom har förekommit i praxis – genom aktielån förvärva över nio tiondelar av aktierna i ett bolag med förpliktelse att omedelbart efter inlösenförfarandets avslutande återställa aktierna till överlåtaren. Bl.a. Stockholms tingsrätt har med hänsyn till risken för dylika förfaranden ansett att det bör slås fast att aktier som innehas på grund av aktielån inte skall kunna grunda rätt till inlösen.
Enligt vår uppfattning talar starka skäl mot en sådan regel som Stockholms tingsrätt har föreslagit. Som vi redan har nämnt torde ett aktielån i andra sammanhang betraktas som en överlåtelse. Det inger mot den bakgrunden principiella betänkligheter att just på detta område ge aktielånet en annan innebörd. En sådan ordning skulle kunna leda till en allmän oklarhet kring aktielånens juridiska status. En generell regel om att innehav på grund av aktielån inte skall grunda rätt till inlösen skulle dessutom kunna ge upphov till diverse svåra avgränsningsproblem. På marknaden förekommer andra avtalskonstruktioner som ligger det typiska aktielånet nära. Det är en mycket vansklig uppgift att avgöra vilka av dessa som bör omfattas av en regel av det ifrågavarande slaget och vilka som inte bör göra det.
Vi anser därför, liksom kommittén, att det inte är lämpligt att införa en generell regel om att aktielån inte skall kunna grunda rätt till inlösen. Det sagda utesluter inte att det i ett enskilt fall kan finnas anledning att i detta avseende behandla ett på aktielån grundat innehav annorlunda än ett vanligt innehav. Den typen av bedömningar bör lämpligen överlämnas till rättstillämpningen.
Hänvisningar till S16-1-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
16.1.5. Inlösen av konvertibler och teckningsoptioner
Regeringens förslag: En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt att lösa in minoritetens aktier skall också ha rätt att lösa in teckningsoptioner och konvertibler. Innehavaren av ett sådant instrument skall ha rätt att få
detta inlöst om majoritetsaktieägaren innehar så många aktier som krävs för inlösen, oavsett om majoritetsaktieägaren har utnyttjat sin lösningsrätt eller inte. Lösningsrätten och lösningsskyldigheten skall inte omfatta skuldförbindelser som har getts ut tillsammans med teckningsoptioner.
Om frågan om konvertiblernas eller teckningsoptionernas ställning i samband med inlösen har reglerats på annat sätt i villkoren för emissionen av instrumenten, skall dessa villkor gälla i stället.
Sedan en majoritetsaktieägare har begärt att en fråga om inlösen av aktier prövas av skiljemän, skall bolagets konvertibler och teckningsoptioner inte längre kunna utnyttjas för förvärv av aktier förrän inlösenförfarandet har avslutats. Om konverterings- eller teckningstiden löper ut under förfarandets gång, skall innehavare av konvertibler och teckningsoptioner ha rätt att utnyttja sin rätt under viss tid efter det att förfarandet har avslutats.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har emellertid föreslagit att lösningsrätten och lösningsskyldigheten under vissa förutsättningar skall omfatta även skuldförbindelser som har getts ut tillsammans med teckningsoptioner. Förslaget om att innehavare av konvertibler och teckningsoptioner skall kunna utnyttja sin rätt efter avslutat inlösenförfarande i de fall då konverterings- eller teckningstiden har löpt ut under förfarandets gång saknar motsvarighet i kommitténs förslag (SOU 2001:1 s. 133 och SOU 1997:22 s. 261 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande reglerna om inlösen omfattar inte konvertibla skuldebrev eller teckningsoptioner. I doktrin och skiljemannapraxis har uppmärksammats vissa problem, som kan uppkomma vid ett inlösenförfarande såväl för innehavare av instrument av ifrågavarande slag som för ett moderbolag som begär inlösen. För den som innehar ett sådant instrument kan ett inlösenförfarande leda till att värdet på konverterings- eller teckningsrätten reduceras eller helt bortfaller. Efter ett fullbordat inlösenförfarande har ju moderbolaget fria händer att, med de begränsningar som följer av borgenärsskyddsreglerna, tömma bolaget på tillgångar. För moderbolaget kan instrument av detta slag vålla problem i de fall då konvertering eller teckning sker sedan ett inlösenförfarande har inletts. De s.k. utspädningseffekter som en sådan konvertering eller teckning kan ge upphov till kan medföra att moderbolagets aktieinnehav i dotterbolaget kan komma att underskrida den majoritetsgräns som krävs för inlösen. Det har också ansetts vara oklart huruvida aktier, som har tillkommit genom konvertering eller nyteckning under pågående inlösenförfarande, skall omfattas av förfarandet.
För att komma till rätta med sådana problem och oklarheter har kommittén föreslagit särskilda regler om hur teckningsoptioner och konvertibler skall behandlas vid inlösen. Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande. En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt att lösa in minoritetens aktier skall också ha rätt att lösa in teckningsoptioner och konvertibler. Innehavaren av ett sådant instrument skall ha rätt att få detta inlöst om majoritetsaktieägaren innehar så många aktier som krävs för inlösen, oavsett om majoritetsaktieägaren har utnyttjat sin lösningsrätt
eller inte. Om teckningsoptionen har getts ut tillsammans med en skuldförbindelse, skall lösningsrätten omfatta även skuldförbindelsen under förutsättning att denna och teckningsoptionen befinner sig i samma ägares hand. Sedan majoritetsaktieägaren har begärt att tvisten prövas av skiljemän, får bolagets konvertibler och teckningsoptioner inte längre utnyttjas för förvärv av aktier förrän inlösenförfarandet har avslutats.
Vi delar kommitténs uppfattning att det finns ett behov av regler som klargör hur konvertibler eller teckningsoptioner skall behandlas i ett inlösenförfarande. De av kommittén föreslagna reglerna framstår i huvudsak som ändamålsenliga och väl avvägda. När det gäller frågan om inlösen av skuldförbindelser som har getts ut tillsammans med teckningsoptioner gör vi emellertid en annan bedömning än kommittén. I avsnitt 9.3.2 har vi föreslagit att den nuvarande kopplingen mellan teckningsoptioner och skuldförbindelser skall brytas. Med ett sådant synsätt är det logiskt att även i inlösensammanhang göra skillnad mellan optionen och skuldförbindelsen. Vi anser därför inte att den som har rätt att lösa in teckningsoptioner också skall ha rätt att lösa in de skuldförbindelser som har getts ut tillsammans med optionerna.
Kommittén har ansett att reglerna om inlösen av konvertibler och teckningsoptioner bör vara dispositiva. Om frågan om konvertiblernas eller teckningsoptionernas ställning i samband med inlösen har reglerats på annat sätt i emissionsvillkoren för instrumenten, bör dessa villkor alltså gälla i stället. Detta kan, såsom Lagrådet har påtalat, i enstaka fall leda till vissa olägenheter. Om emissionsvillkoren för konvertiblerna eller teckningsoptionerna innebär att instrumenten inte kan lösas in tillsammans med aktierna, kan en majoritetsaktieägare som har förvärvat mer än nio tiondelar av utelöpande aktier och inlöst återstoden trots detta komma att inneha endast en mindre andel av aktiestocken därför att teckningsoptioner och konvertibler har utnyttjats. Innehar aktieägaren nio tiondelar eller mer av aktierna, kan visserligen ett nytt inlösenförfarande inledas. Om innehavet är mindre, är ett sådant förfarande emellertid inte möjligt. Lagrådet har ansett att problemet bör tas upp till behandling under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Vi delar uppfattningen att frågan förtjänar en vidare analys. Det finns emellertid inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende föreslå någon annan lösning än den som kommittén har förordat. Vi föreslår därför att reglerna i den nya lagen ges den utformning som kommittén har föreslagit. Vi avser dock att återkomma till frågan i ett senare sammanhang.
Kommittén har ansett att konvertibler och teckningsoptioner inte bör få utnyttjas för förvärv av aktier under den tid som ett inlösenförfarande pågår. Vi är av samma uppfattning. I en särskild situation kan dock en sådan ordning leda till problem, nämligen om tiden för utnyttjande av konvertibeln eller teckningsoptionen löper ut innan inlösenförfarandet har avslutats. Om instrumentet i en sådan situation inte har lösts in, kommer dess innehavare efter förfarandet att ha förlorat sin rätt utan att ha fått kompensation för detta. För att undvika sådana konsekvenser föreslår vi att det av kommittén föreslagna förbudet kompletteras med en bestämmelse av innebörd att konverterings- eller teckningsrätten skall kunna utnyttjas under viss tid efter det att en inlösentvist har avgjorts, i de fall då tiden för utnyttjande av instrumentet har löpt ut dessförinnan.
Hänvisningar till S16-1-5
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
16.2. Lösenbeloppet
16.2.1. Bakgrund
En fråga som är av särskilt stor betydelse vid inlösen av aktier är den om vilket pris som skall betalas för aktierna. Enligt 1944 års aktiebolagslag skulle lösenbeloppet för minoritetsaktierna, om det rådde tvist om detta, bestämmas så att det motsvarade aktiernas verkliga värde. Varken lagtexten eller lagmotiven innehöll några närmare anvisningar om vad som avsågs med det verkliga värdet (jfr SOU 1941:9 s. 692 f.). En viss vägledning gavs sedermera i rättsfallet NJA 1957 s. 1. Där uttalade Högsta domstolen att de aktier som skulle lösas in skulle värderas utan hänsyn till att de var minoritetsaktier. De metoder som kunde komma att användas vid värderingen var – i sådana fall där det ansågs att värderingen inte borde grundas på förekomna försäljningar – det matematiska värdets metod och förräntningsmetoden. Av rättsfallet framgår att den förstnämnda metoden företrädesvis användes i fall, där aktiebolaget närmast representerade en yttre form för den av aktieägarna innehavda förmögenhetsmassan eller där vinsten huvudsakligen togs ut på annat sätt än genom utdelning i vanlig ordning, medan förräntningsmetoden tillämpades i övriga fall.
Regeln om att lösenbeloppet skall motsvara aktiernas verkliga värde togs inte med i 1975 års aktiebolagslag. Det föredragande statsrådet ansåg att regeln var intetsägande och att principerna för lösenbeloppets bestämmande i stället lämpligen borde överlämnas till doktrin och rättspraxis (se prop. 1975:103 s. 533). Den nu gällande lagen innehåller således över huvud taget inte några generella anvisningar om hur lösenbeloppet skall bestämmas. För en speciell situation har det dock ansetts att lagen bör innehålla bestämmelser om hur lösenbeloppet skall bestämmas. Det gäller den situationen då ett bolag har offentliggjort ett erbjudande att köpa aktier i ett annat bolag för ett visst pris och detta pris har accepterats av en överväldigande majoritet av aktieägarna i det bolag som erbjudandet avser. Om större delen av moderbolagets aktieinnehav har förvärvats genom ett sådant erbjudande, skall lösenbeloppet även för de aktieägare som inte har accepterat erbjudandet utgöras av det erbjudna vederlaget. Undantag kan göras om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen (den s.k. särregeln) återfinns numera i 14 kap. 31 § tredje stycket aktiebolagslagen.
I avsaknad av preciserade lagbestämmelser på området har principerna om hur lösenbeloppet skall bestämmas kommit att utvecklas i skiljemanna- och domstolspraxis. Enligt en undersökning av skiljedomar som meddelades under tiden 1948–1976 var det under denna tidsperiod en förhärskande uppfattning bland skiljemännen att lösenbeloppet skulle bygga på värdet av det bolag, vars aktier skulle lösas in (Flodhammar, Företagsvärdering vid tvångsinlösen, 1980, s. 202). Det värde som därvid skulle användas ansågs vara det högsta av avkastnings- och likvidationsvärdet.
I rättsfallet NJA 1996 s. 293 (det s.k. Balkenmålet) tog Högsta domstolen ställning till frågan om hur lösenbeloppet borde bestämmas. Domstolen slog fast att det är aktiernas verkliga värde som skall ersättas och uttalade därefter: ”Med verkliga värdet förstås att värderingen skall grun-
das på marknadspriset om aktien är noterad på börs eller föremål för liknande notering och i annat fall på bolagets förmögenhetsställning och avkastningsförmåga. Om lösenbeloppet skall grundas på börskursen eller liknande notering måste emellertid kursens värde som måttstock prövas. Det innebär inte att hela målbolaget alltid måste värderas. Ofta kan det räcka med att konstatera att den aktuella kursen nära överensstämmer med det pris moderbolaget har betalat för sina aktier i målbolaget på grund av ett offentligt uppköpserbjudande eller i anslutning till ett sådant erbjudande.”
Kommittén har inte funnit skäl att, när det gäller metoderna för värdering av minoritetsaktierna, frångå den ståndpunkt som Högsta domstolen har intagit i Balkenmålet. Enligt kommitténs förslag skall aktiens värde som huvudregel motsvara marknadspriset, om aktien är noterad på börs eller på annat sätt föremål för marknadsmässig handel med regelbundna noteringar och i annat fall grundas på det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. Enligt kommitténs förslag skall det vara möjligt att frångå börskursen, om det finns särskilda skäl. Kommittén föreslår vidare att det även fortsättningsvis skall finnas en särregel för de fall då inlösenförfarandet har föregåtts av ett offentligt uppköpserbjudande (se vidare avsnitt 16.2.3).
Hänvisningar till S16-2-1
16.2.2. Huvudregeln
Regeringens förslag: Lösenbeloppet skall bestämmas så att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För aktie som är föremål för handel vid börs, auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 134 och 1997:22 s. 280 f.).
Remissinstanserna: Kommitténs förslag har mött blandade reaktioner bland remissinstanserna. Stockholms tingsrätt, Sveriges arbetsgivareförbund, Industriförbundet, Byggentreprenörerna, Uppsala universitet och Försäkringsförbundet har tillstyrkt förslaget medan Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Aktiefrämjandet har avstyrkt det. Flera remissinstanser, bl.a. Fjärde AP-fonden, Grossistförbundet Svensk Handel, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges advokatsamfund och Fondbolagens förening har, utan att avstyrka förslaget, ställt sig negativa till förslaget eller delar därav.
En stor del av invändningarna mot kommitténs förslag har gällt frågan om i vilken grad börskursen bör vara vägledande vid fastställande av lösenbeloppet. Några remissinstanser, bl.a. Fjärde AP-fonden, Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Svenska Revisorsamfundet SRS, har menat att en värdering enligt börskursen ofta innebär ett gynnande av majoriteten på minoritetens bekostnad. Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Fondbolagens förening och Svenska Revisorsamfundet SRS har menat att förslaget leder till omotiverade skillnader mellan värderingen av aktiemarknadsbolag och värderingen av andra bolag. Flera remiss-
instanser, bl.a. Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges advokatsamfund och Fondbolagens förening, har ansett att det bör finnas ett större utrymme för alternativa värderingsmetoder än vad som följer av kommitténs förslag.
Bakgrund: Frågan om vilket pris som skall betalas för aktierna har varit mycket omdiskuterad. I debatten kan två principiella synsätt urskiljas. Enligt det ena synsättet skall aktierna värderas i enlighet med sitt marknadsmässiga försäljningspris. Det andra synsättet innebär att aktiernas värde skall bestämmas på grundval av en företagsvärdering. Det har sagts att valet står mellan två värderingsobjekt, aktierna och bolaget (se NJA 1996 s. 293).
Till stöd för att aktiens värde som andel i bolaget skall ligga till grund för lösenbeloppets bestämmande även i fråga om börsnoterade aktier brukar anföras i huvudsak följande. Företagsvärdet representerar det pris som en förståndig och upplyst köpare eller säljare av hela företaget är beredd att acceptera. Börsvärdet utgörs av antalet aktier i bolaget multiplicerat med börskursen. Börskursen uttrycker dock endast priset på en marginell aktie, en minoritetsaktie, en viss dag. Noteringen säger ingenting säkert om till vilket pris en affär skulle kunna göras. Om priset på den enskilda aktien skulle sammanfalla med priset på en kontrollpost eller priset på samtliga aktier i bolaget, är detta en ren tillfällighet. Börskursen bestäms även av många andra faktorer än företagsvärdet. I vart fall vid s.k. take-over erbjudanden är företagsvärdet alltid högre än börsvärdet och detta övervärde bör komma aktieägarna tillgodo, särskilt som de kan ha haft en välgrundad uppfattning om att de skulle kunna realisera detta värde (Flodhammar, Företagsvärdering vid tvångsinlösen, 1980, s. 21 f.).
Skälen för att aktiernas marknadsvärde skall utgöra utgångspunkten vid fastställandet av lösenbeloppet utvecklas av Högsta domstolen i domen i Balkenmålet. Skälen kan sammanfattas enligt följande. Tvångsinlösen av minoritetsaktier företer likheter med expropriation. En tvångsinlösen bör följaktligen, i enlighet med allmänna exproprationsrättsliga priciper, så långt som möjligt ge samma ekonomiska resultat för minoritetsaktieägarna som en frivillig försäljning av aktierna. Lösenbeloppet bör bestämmas på ett och samma sätt oavsett om det är majoriteten eller minoriteten som tar initiativet till inlösen. Det finns därför knappast något utrymme för att ge minoritetsaktieägarna ett övervärde därför att det är fråga om inlösen av deras aktier. Det bör inte heller komma i fråga att ge minoritetsaktieägarna en ersättning som överstiger marknadspriset under hänvisning till latenta övervärden i bolaget. I den mån det finns ett substansvärde i bolaget som överstiger det totala marknadspriset på bolagets aktier, kan skillnaden komma aktieägarna till godo endast i samband med bolagets upplösning. En sådan upplösning kan emellertid normalt inte genomdrivas av minoritetsaktieägarna. Övervägande skäl talar därför för att värdera aktierna efter deras noterade marknadsvärde, när ett sådant finns och när inte omständigheterna i det enskilda fallet ger vid handen att detta värde är olämpligt som måttstock. Noterade kurser godtas också i betydande utsträckning i andra sammanhang, t.ex. i beskattningssammanhang.
Skälen för regeringens förslag: Kommittén har ansett att det är otillfredsställande att frågan om hur lösenbeloppet skall bestämmas inte reg-
leras i lag. Enligt kommitténs bedömning har inlösen sådana likheter med expropriativa förfoganden, att lagstiftningen bör uppfylla de krav som uppställs i 2 kap. 18 § regeringsformen. Där föreskrivs att ersättning till den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall bestämmas enligt grunder som anges i lag. Kommittén har därför föreslagit att det införs lagbestämmelser om grunderna för beräkning av lösenbeloppet.
Vi delar kommitténs bedömning att det finns ett behov av generella lagregler om hur lösenbeloppet skall fastställas. Rättsläget har visserligen klarnat väsentligt efter Högsta domstolens avgörande i Balkenmålet men det har även efter denna dom förts en livlig debatt i frågan om hur lösenbeloppet lämpligen bör bestämmas. Mot den bakgrunden är det angeläget att lagtexten i fortsättningen ger så tydliga besked som möjligt i frågan. Ett förtydligande i lagtexten kan också bidra till att minska spekulationen i aktier inför och under ett inlösenförfarande. Därtill kommer, såsom kommittén har påpekat, att en lagreglering får anses vara befogad från konstitutionella utgångspunkter. Vi anser därför att den nya lagen bör innehålla bestämmelser om grunderna för beräkning av lösenbeloppet.
När det gäller frågan om vilken innebörd dessa bestämmelser bör ha gör vi följande överväganden.
Såväl kommittén som Högsta domstolen har ansett det vara naturligt att lösenbeloppet skall bestämmas på grundval av expropriationsrättsliga principer. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, har ifrågasatt denna utgångspunkt. Enligt fakultetsnämnden borde reglerna i stället ta sin utgångspunkt i den sammanvägning av partsvärderingarna som gäller vid privata avtal om överlåtelser. Advokatsamfundet har efterlyst en mer förutsättningslös utgångspunkt för hur bedömningen skall ske.
Enligt vår uppfattning finns det visserligen, såsom Lagrådet har påpekat, viktiga skillnader mellan inlösen av aktier och expropriation. På det stora hela anser vi likväl att den liknelse med expropriativa förfaranden som Högsta domstolen gjorde i Balkenmålet har gott fog för sig. För den enskilde aktieägaren torde ett tvångsvist frånhändande av aktier inom ramen för ett inlösenförfarande i praktiken ofta ha samma innebörd som om hans eller hennes egendom tas i anspråk genom expropriation. Särskilt när det gäller inlösen av aktier i aktiemarknadsbolag med ett stort antal aktieägare ligger det närmare till hands att dra paralleller till expropriation än till ett frivilligt överlåtelseavtal. Mot denna bakgrund är det rimligt att låta expropriationsrättsliga principer ligga till grund för reglerna om hur lösenbeloppet skall bestämmas. Vi anser följaktligen att reglerna, i enlighet med vad som gäller inom expropriationsrätten (jfr t.ex. SOU 1969:50 s. 148), bör syfta till att säkerställa att minoritetsaktieägarens förmögenhetsställning efter inlösenförfarandet är densamma som om inlösen inte hade ägt rum.
Kommittén har ansett att en bestämmelse om att lösenbeloppet normalt skall bestämmas efter aktiernas marknadsvärde är bäst ägnad att tillgodose det nyss nämnda syftet. Såsom tidigare har framgått är detta också den slutsats som Högsta domstolen har kommit till i Balkenmålet. Enligt vår uppfattning talar goda skäl för en sådan ordning. Särskilt när det gäller aktier som är föremål för omfattande och regelbunden börshandel framstår det som lämpligt att tillmäta aktiernas marknadsvärde
avgörande betydelse när lösenbeloppet bestäms. Visserligen kan det, såsom flera remissinstanser påtalat, förekomma fall då en värdering enligt börskursen kan leda till ett otillfredsställande resultat. Enligt vår uppfattning finns det emellertid inte fog för att hävda att denna kurs generellt skulle vara en olämplig värdemätare. Det måste i stället antas att den kurs som betalas för aktierna på en fungerande aktiemarknad under normala förhållanden representerar aktiernas verkliga värde i innehavarens hand. Det är ju det värdet som aktieägaren skulle ha haft möjlighet att vid en viss given värderingstidpunkt tillgodogöra sig om frågan om inlösen inte hade aktualiserats. Det förhållandet att det, såsom bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska Revisorsamfundet SRS har påtalat, kan finnas övervärden i bolaget som inte återspeglas i börskursen är i det sammanhanget av mindre betydelse. Ett sådant övervärde kan, såsom Högsta domstolen har uttalat i Balkendomen, komma aktieägarna till godo endast i samband med bolagets upplösning och är följaktligen som regel inte åtkomligt för en minoritetsaktieägare. Till det sagda kommer att en regel om att lösenbeloppet skall fastställas efter aktiernas marknadsvärde är betydligt enklare att tillämpa och leder till en bättre förutsebarhet än en regel som bygger på en mer teoretiskt orienterad värderingsmodell.
Även om aktiernas noterade värde alltså enligt vår uppfattning som regel får anses vara en lämplig värderingsnorm är det angeläget att kopplingen till marknadsvärdet inte blir alltför kategorisk. Detta har också framhållits av flera remissinstanser, bl.a. Stockholms Fondbörs och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Även Högsta domstolen har varit inne på detta i Balkenmålet. Domstolen uttalade i domen att börskursens värde som måttstock bör prövas. Vi har samma uppfattning. Regleringen bör alltså medge en viss flexibilitet. Detta bör gälla såväl i fråga om värderingsmetod som i fråga om värderingstidpunkt. Vi återkommer till den senare frågan i avsnitt 16.2.4. Redan här vill vi emellertid framhålla att vissa av de problem, som några remissinstanser har ansett vara förknippade med kommitténs förslag till värderingsmetod, enligt vår uppfattning snarare har att göra med frågan om vilken värderingstidpunkt som bör väljas. Detta gäller i synnerhet de fall där majoritetsaktieägaren, medvetet eller omedvetet, har orsakat en kursnedgång inför påkallandet av inlösen. I sådana fall finns det enligt vår uppfattning i och för sig inte något att erinra mot att lösenbeloppet bestäms med ledning av börskursen, så länge den värdenedgång som majoritetsaktieägaren har förorsakat tas i beaktande vid valet av värderingstidpunkt.
I andra fall kan det emellertid, som vi redan har konstaterat, framstå som mindre lämpligt att över huvud taget använda sig av börskursen när lösenbeloppet bestäms. Det bör därför finnas utrymme att frångå denna kurs. Enligt kommitténs förslag skall det krävas särskilda skäl för detta. Som exempel på situationer då det kan finnas sådana skäl har kommittén nämnt det fallet att kursen har manipulerats genom brottsliga förfaranden och det fallet att kursen, utan att något sådant brott föreligger, har påverkats av vilseledande information. Kommittén har också nämnt det fallet att en noterad aktie blir föremål för avslut så pass sällan att den noterade kursen inte kan utgöra ett riktigt mått på aktiens värde.
Flera remissinstanser har ansett att utrymmet för att frångå börskursen bör vara större än vad som följer av kommitténs uttalanden. Vi delar denna uppfattning. Börskursen kan enligt vår uppfattning vara en olämplig måttstock även i andra situationer än de som kommittén har haft för ögonen. Det kan förekomma att börskursen har sjunkit till följd av majoritetsaktieägarens agerande utan att det har förekommit något otillbörligt agerande eller något vilseledande. Så kan vara fallet t.ex. när börskursen är en direkt följd av det belopp som majoritetsaktieägaren har erbjudit för aktierna vid ett offentligt uppköpserbjudande som har föregått inlösenförfarandet. Om ett sådant erbjudande inte har accepterats av tillräckligt många aktieägare för att särregeln skall vara tillämplig (se nedan), kan det inge betänkligheter att lägga börskursen till grund för lösenbeloppets bestämmande. En sådan ordning skulle i praktiken kunna leda till att särregeln ges ett vidare tillämpningsområde än vad som är önskvärt och att en anbudsgivare vid ett offentligt uppköpserbjudande väljer att lägga sitt bud på en lägre nivå än vad han eller hon annars skulle ha gjort. En alltför kategorisk koppling till börskursen kan i vissa fall också leda till ett slags cirkeleffekt där börskursen speglar marknadens förväntningar om vilket lösenbelopp som skiljenämnden eller domstolen – på grundval av aktiens börskurs – kommer att fastställa.
Det är mot denna bakgrund angeläget att den skiljenämnd eller domstol som har att pröva en lösenfråga i det enskilda fallet noga överväger om det finns omständigheter som innebär att börskursen inte är en lämplig måttstock på aktiens värde. För att huvudregeln inte helt skall förlora sin innebörd bör börskursen emellertid inte kunna frångås utan vidare. Det bör krävas att det är fråga om en situation som skiljer sig från normalfallet. En sådan regel kan lämpligen formuleras på det sätt som kommittén har föreslagit, nämligen att lösenbeloppet för noterade aktier skall motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Frågan om vad som närmare bör krävas för att huvudregeln skall frångås och vilka värderingsmetoder som i sådana fall skall tillämpas bör överlämnas till rättstillämpningen. Vi avser att följa rättsutvecklingen på området.
Här bör tilläggas att det kan finnas situationer då börskursen just på påkallandedagen framstår som en olämplig värdemätare. Så kan vara fallet t.ex. om börskursen vid den tidpunkten kraftigt avviker från den aktiens ”normala” kurs. Som vi redan har varit inne på bör det i dessa fall vara möjligt att välja en annan värderingstidpunkt än påkallandedagen. Härigenom skapas ytterligare flexibilitet i regelsystemet. Vi återkommer till frågan om värderingstidpunkt i avsnitt 16.2.4.
När det gäller aktier som inte är noterade på börs eller annan marknadsplats kan det vara svårt att fastställa ett marknadsvärde. Den principiella utgångspunkten för hur lösenbeloppet skall bestämmas bör emellertid enligt vår uppfattning vara densamma i dessa fall som när det är fråga om noterade aktier. Lösenbeloppet bör med andra ord bestämmas utifrån aktiernas verkliga eller beräknade försäljningsvärde. Om aktien, trots att den inte varit noterad, har varit föremål för någorlunda regelbunden handel bör lösenbeloppet bestämmas med ledning av vad aktien har betingat vid en sådan handel. Om någon handel inte har förekommit eller om handeln har varit mycket begränsad bör lösenbeloppet i stället grundas på ett beräknat försäljningsvärde. En sådan
beräkning kan ta sin utgångspunkt i t.ex. bolagets resultat eller ställning. Även jämförelser med aktier av liknande slag, för vilka det finns ett marknadsvärde utbildat, kan komma till användning.
Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att reglerna om lösenbeloppet ges följande innebörd. Lösenbeloppet skall bestämmas så att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För aktie som är föremål för handel på börs, auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl motiverar något annat. Vi avser att följa hur dessa regler tillämpas och vilka effekter de får för olika aktieägargrupper.
Hänvisningar till S16-2-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 6.2.7
16.2.3. Särregeln
Regeringens förslag: Om ett inlösenförfarande har föregåtts av ett offentligt uppköpserbjudande som har accepterats av ägare till minst nio tiondelar av de aktier som erbjudandet har avsett, skall lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 134 och SOU 1997:22 s. 282 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Stockholms universitet, Fjärde AP-fonden och Sveriges Aktiesparares Riksförbund har emellertid förordat större möjligheter att frångå det av majoritetsaktieägaren erbjudna vederlaget än vad som följer av kommitténs förslag. Svenska Revisorsamfundet SRS har ansett att en förutsättning för att särregeln skall kunna tillämpas bör vara att värdet grundas på ett betydande antal transaktioner.
Skälen för regeringens förslag: I 14 kap. 31 § tredje stycket aktiebolagslagen föreskrivs i dag att om moderbolaget har förvärvat större delen av sina aktier i dotterbolaget på grund av en inbjudan till en vidare krets att till moderbolaget överlåta sådana aktier mot visst vederlag, skall lösenbeloppet motsvara vederlaget, om inte särskilda skäl föranleder annat. Bestämmelsen bygger på tanken att ett pris som har accepterats av de allra flesta minoritetsaktieägare bör kunna godtas även av återstående aktieägare. I likhet med kommittén anser vi att detta är en rimlig och lämplig utgångspunkt. Om en överväldigande majoritet av de aktieägare till vilka erbjudandet har riktats har ansett att det erbjudna vederlaget bör accepteras, är det enligt vår uppfattning i normala fall naturligt att betrakta detta vederlag som representativt för aktiernas verkliga värde i den bemärkelse som vi tidigare har diskuterat. Lagstiftningen i flera andra europeiska länder, bl.a. Storbritannien, bygger också på ett sådant synsätt.
Den nu gällande regeln förutsätter för sin tillämplighet att moderbolaget har förvärvat större delen av sina aktier i målbolaget på grund av erbjudandet. Detta innebär att regeln aldrig blir direkt tillämplig i de fall då budgivaren redan före erbjudandet äger hälften eller mer av aktierna i bolaget. Enligt vår uppfattning är denna begränsning inte motiverad. Det avgörande bör i stället vara att en tillräckligt stor andel av de aktieägare
till vilka erbjudandet riktat sig har godtagit det erbjudna priset. Såsom kommittén har anfört, bör därför regeln vara tillämplig i samtliga fall då anbudsgivaren riktar sitt erbjudande till samtliga övriga aktieägare och ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet har avsett accepterar erbjudandet. En sådan ordning överensstämmer med vad som gäller i bl.a. den brittiska lagstiftningen. Även de tvångsinlösenregler som finns i EG:s direktiv om uppköpserbjudanden (se artikel 15) har denna innebörd.
Såsom några remissinstanser har påpekat finns det situationer då en tillämpning av särregeln leder till ett otillfredsställande resultat. Vi anser därför att det bör finnas möjligheter att frångå särregeln när särskilda skäl föranleder det. Detta överensstämmer med gällande rätt. Exempel på sådana särskilda skäl kan vara att det har förflutit en längre tid mellan det på erbjudandet grundade aktieförvärvet och inlösenförfarandet. Ett annat särskilt skäl kan vara att informationsunderlaget har varit ofullständigt eller att nya viktiga omständigheter har tillkommit (jfr prop. 1975:103 s. 533). Enligt vår uppfattning ger en reglering med denna innebörd domstolar och skiljenämnder ett tillräckligt utrymme att i varje enskilt fall pröva om det vederlag som moderbolaget har erbjudit utgör ett skäligt lösenbelopp.
16.2.4. Värderingstidpunkt
Regeringens förslag: Lösenbeloppet skall bestämmas efter aktiens värde den dag då någon av parterna lämnade tvisten till prövning av skiljemän (”påkallandedagen”), om det inte finns skäl att tillämpa en tidigare värderingstidpunkt.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 134 och SOU 1997:22 s. 284 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har emellertid invänt att kommitténs förslag i praktiken lägger värderingstidpunkten i moderbolagets hand. Förbundet har vidare ansett att betydelsen av förhandstillträde borde belysas.
Skälen för regeringens förslag: Som vi redan har varit inne på kan frågan om vid vilken tidpunkt aktierna skall värderas ofta vara av väl så stor betydelse som frågan om vilken värderingsmetod som skall tilllämpas. I den nuvarande aktiebolagslagen finns inte några bestämmelser om värderingstidpunkten. Frågan har emellertid belysts i förarbeten och i rättspraxis. I motiven till 1975 års aktiebolagslag uttalades att det var principiellt riktigast att fastställa lösenbeloppet med hänsyn till aktiens värde vid tiden för moderbolagets begäran om tvistens prövning av skiljemän, dvs. vid den s.k. påkallandetidpunkten (se prop. 1975:103 s. 533 f.). Det föredragande statsrådet uttalade emellertid vidare (s. 534) att det är möjligt att aktiernas värde vid påkallandetidpunkten måste bedömas i ljuset av senare framkomna omständigheter. Som exempel nämndes att det under inlösenförfarandet upptäcks att det på dotterbolagets mark finns värdefulla naturtillgångar.
Det synsätt som kommer till uttryck i lagens förarbeten har sedermera bekräftats i rättspraxis. Genom rättsfallet NJA 1992 s. 872 slog Högsta domstolen fast att påkallandedagen är den relevanta tidpunkten, när det gäller fall då särregeln inte är tillämplig. Enligt domstolen är denna värderingstidpunkt väl ägnad att tillgodose det behov som finns av att vid värderingen eliminera värdepåverkan från moderbolagets sida. Den olägenhet som kan följa av en tidig värderingstidpunkt balanseras enligt Högsta domstolen av att ersättning utgår för avkastning för tiden från påkallandedagen. Principen om påkallandedagen som relevant värderingstidpunkt har tillämpats även i NJA 1996 s. 293.
Värderingstidpunkten bör enligt vår mening bestämmas så, att minoritetsaktieägaren inte får tillgodogöra sig favörer av majoritetsaktieägarens insatser under inlösenförfarandet och inte heller utsättas för förluster genom att minoritetsaktierna sjunker i värde på grund av åtgärder som majoritetsaktieägaren vidtar under denna tid. Såsom Högsta domstolen har funnit, tillgodoses detta intresse bäst genom att aktierna värderas efter förhållandena på påkallandedagen.
Principen om påkallandedagen som värderingstidpunkt bör av naturliga skäl inte gälla i de fall då särregeln skall tillämpas. I dessa fall skall ju lösenbeloppet som regel motsvara det vederlag som majoritetsaktieägaren har lämnat i uppköpserbjudandet. Såsom kommittén har konstaterat, torde värderingen av vederlaget få hänföras till uppköpserbjudandets löptid om vederlaget skulle utgöras av annat än kontanter, t.ex. aktier.
Det kan finnas anledning att frångå principen även i andra fall. Det kan förekomma att kursen inför inlösenförfarandet har genomgått sådana förändringar att det framstår som otillfredsställande att värdera aktierna efter förhållandena vid denna tidpunkt. Det bör därför, såsom vi tidigare har konstaterat (jfr avsnitt 16.2.3), finnas en möjlighet för skiljenämnden eller domstolen att förlägga värderingstidpunkten till en tidpunkt som infaller före påkallandedagen. Som exempel på en situation då detta kan vara motiverat har kommittén nämnt det fallet att majoritetsaktieägaren utnyttjar sin ställning till att sänka aktiernas marknadsvärde genom att inför ett förestående inlösenförfarande låta bolaget avhända sig värdefulla tillgångar till ett majoritetsaktieägaren närstående bolag. Kommittén uttalar vidare att ett beaktande av åtgärder av angivet slag måste förutsätta att de framstår som otillbörliga.
Enligt vår uppfattning finns det anledning att inta en något mindre restriktiv inställning än vad kommittén har gjort när det gäller vad som bör krävas för att frångå påkallandedagen som värderingstidpunkt. Det avgörande bör enligt vår uppfattning vara intresset av att finna en så rättvisande värderingstidpunkt som möjligt. Om värdet per påkallandedagen inte framstår som det mest rättvisande, bör det följaktligen vara möjligt att välja en annan tidpunkt, även om kursförändringarna inte har sin grund i något otillbörligt agerande från majoritetsaktieägarens sida. Det kan t.ex. röra sig om fall då börskursen på påkallandedagen, till följd av onormala svängningar på marknaden, kraftigt avviker från aktiens kurs under den föregående tiden eller då aktiens värde på ett märkbart sätt har påverkats av den omständigheten att majoritetsaktieägarens aktieinnehav har nått upp i en nivå som berättigar till tvångsinlösen.
Mot bakgrund av de överväganden som nu har gjorts anser vi att lagen bör utformas på ett sätt som ger domstolarna och skiljenämnderna utrymme att välja en med hänsyn till alla omständigheter lämplig tidpunkt för värderingen av aktierna. Denna tidpunkt bör emellertid inte få förläggas till en tidpunkt som infaller efter påkallandedagen. I lagrådsremissen föreslog vi en regel av innebörd att värderingen av minoritetsaktierna vid inlösen, som inte har föregåtts av ett offentligt uppköpserbjudande, skall ske efter förhållanden på påkallandedagen, om det inte finns ”särskilda skäl” att välja en tidigare värderingstidpunkt. Lagrådet har ansett att uttrycket ”särskilda skäl” är för restriktivt och att en annan värderingstidpunkt än påkallandedagen bör kunna väljas om det finns ”skäl” för det. Vi delar Lagrådets uppfattning som ligger väl i linje med de överväganden som vi har gjort i det föregående.
Hänvisningar till S16-2-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 16.2.2
16.2.5. Ränta och jämkning
Regeringens förslag: En aktieägare vars aktier har inlösts skall ha rätt till ränta på lösenbeloppet från den dag då tvisten hänsköts till rättslig prövning till dess att domen avseende lösenbeloppet vinner laga kraft. Ränta skall utgå enligt den räntesats som anges i 5 § räntelagen (1975:635), dvs. den av Riksbanken vid varje tidpunkt gällande referensräntan med ett tillägg av två procentenheter.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några regler om jämkning av lösenbeloppet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har föreslagit att räntesatsen skall utgöras av statslåneräntan. Kommittén har inte diskuterat frågan om jämkning av lösenbeloppet (SOU 2001:1 s. 134 och SOU 1997:22 s. 286 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Några remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges Aktiesparares Riksförbund, har ansett att den räntesats som kommittén har föreslagit är alltför låg. Vidare har Aktiespararna och Första AP-fonden ansett att ränta, vid tillämpning av särregeln, skall utgå från den dag då budvederlaget blev tillgängligt för de aktieägare som accepterade budet. Stockholms tingsrätt har ansett att räntebestämmelsen bör kompletteras med en bestämmelse om jämkning av lösenbeloppet på grund av förändringar i det allmänna prisläget.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss 2004-02-09: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I utkastet föreslogs emellertid en regel om att lösenbeloppet skulle kunna jämkas med hänsyn till ökningar i det allmänna prisläget efter det att skiljeförfarandet påkallades.
Remissinstanserna: Vid det remissmöte som Justitiedepartementet anordnade i mars 2004 ifrågasatte Sveriges advokatsamfund behovet och lämpligheten av en jämkningsregel.
Bakgrund: Enligt 14 kap. 33 § andra stycket aktiebolagslagen har en aktieägare vars aktier har lösts in rätt till skälig ränta på lösenbeloppet när reglerna om förhandstillträde har tillämpats. Räntan skall utgå från den tidpunkt då moderbolaget har ställt säkerhet för kommande lösen-
belopp. I skiljemannapraxis har tillämpats en räntesats som motsvarar avkastningsränta enligt 5 § räntelagen (1975:635).
Aktiebolagslagen innehåller inte någon bestämmelse om ränta för tiden innan säkerhet ställdes. I rättspraxis har det emellertid ansetts att minoritetsaktieägarna bör få ränta på lösenbeloppet redan från påkallandedagen. Syftet med denna ränta är att kompensera minoritetsaktieägarna för att de inte har tillgång till lösenbeloppet under inlösenförfarandet. I NJA 1996 s. 293 har Högsta domstolen sålunda funnit att minoritetsaktieägaren skall ha rätt till avkastningsränta enligt räntelagen, beräknad på lösenbeloppet, från påkallandedagen till dess att domen varigenom lösenbeloppet har blivit fastställt har vunnit laga kraft.
Skälen för regeringens förslag: Enligt vår uppfattning finns det goda skäl för de principer om ränta som har utvecklats i praxis. Vi anser att det är rimligt att den minoritetsaktieägare vars aktier har inlösts kompenseras för att han eller hon inte har tillgång till lösenbeloppet för alternativa placeringar under den tid som förfarandet pågår. Med denna utgångspunkt är det naturligt att kompensation utgår redan från påkallandedagen. Som har framgått får detta också anses vara innebörden av gällande rätt. Vi föreslår att denna praxis nu lagfästs. Enligt vår mening finns det inte någon anledning att, såsom bl.a. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har förordat, tillämpa en annan princip i de fall då lösenbeloppet fastställs med tillämpning av särregeln.
När det gäller frågan om vilken räntesats som bör tillämpas finns det några olika alternativ.
Ett alternativ är att, i enlighet med principerna i rättsfallet NJA 1996 s. 293, tillämpa räntelagens bestämmelser om avkastningsränta. Vid tidpunkten för det nämnda avgörandet innebar bestämmelserna att ränta skulle utgå med det s.k. diskontot med ett tillägg av två procentenheter. Den 1 juli 2002 ersattes diskontot av en referensränta baserad på Riksbankens s.k. reporänta. Vid den tidpunkten låg reporäntan drygt två procentenheter över diskontot. I praktiken innebar alltså övergången från diskonto till reporänta en höjning av räntelagens avkastningsränta (jfr prop. 2001/02:132 s. 32). Referensräntan för år 2003 uppgick till igenomsnitt 3,5 procent. Under samma period uppgick räntelagens avkastningsränta i genomsnitt till 5,5 procent.
Ett annat alternativ är att tillämpa statslåneräntan. Detta alternativ har förordats av kommittén. Statslåneräntan fastställs av Riksgäldskontoret och är ett genomsnitt av marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst 5 år (se 2 § förordningen [1996:311] med instruktion för riksgäldskontoret). År 2003 låg statslåneräntan i genomsnitt på 4,4 procent, alltså en dryg procentenhet under räntelagens avkastningsränta för samma period.
Några remissinstanser har framfört synpunkter i frågan om lämplig räntenivå. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har ansett att utgångspunkten bör vara att det närmast till hands liggande placeringsalternativet är aktiemarknaden och inte räntebärande placeringar. Med en sådan utgångspunkt bör räntenivån enligt nämnden utgöras av upplåningsräntan på marknaden, vilken ligger några procentenheter över statslåneräntan. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har förordat att ränta bör utgå så att den motsvarar en riskfri ersättningsplacering jämte en viss riskpremie. Svenska Revisorsamfundet SRS har menat att den av kom-
mittén föreslagna räntesatsen är fördelaktig för förvärvaren och kan ge incitament för att dra ut på rättsprocessen.
Kommitténs argumentation för att statslåneräntan bör tillämpas knyter an till den nuvarande aktiebolagslagens bestämmelse (14 kap. 33 § andra stycket) om ränta i samband med förhandstillträde. Eftersom majoritetsaktieägaren i dessa fall är skyldig att ställa säkerhet för lösenbeloppet ligger det enligt kommittén nära till hands att koppla räntan till den ränta som gäller för statsobligationer, vilka normalt brukar anses som en riskfri placering.
Enligt vår uppfattning bör utgångspunkten vid utformningen av räntebestämmelserna vara att minoritetsaktieägaren skall kompenseras för att han eller hon under inlösenprocessens gång inte kan placera lösenbeloppet på något annat sätt. Räntan bör således motsvara skälig avkastning på en alternativ placering av lösenbeloppet, varvid man inte bör fästa någon avgörande betydelse vid det förhållandet att majoritetsaktieägaren i samband med ett eventuellt förhandstillträde är skyldig att ställa säkerhet för beloppet. Med dessa utgångspunkter framstår räntelagens avkastningsränta som en lämplig lösning (jfr prop. 1975:102 s. 46 och 52 f.). En sådan reglering står också i överensstämmelse med den rättspraxis som har utvecklats på området. I lagrådsremissen föreslog vi därför att en aktieägare vars aktier har inlösts skall ha rätt till ränta på lösenbeloppet enligt 5 § räntelagen från påkallandedagen till dess att domen avseende lösenbeloppet vinner laga kraft.
Lagrådet har ifrågasatt om avkastningsränta är det lämpligaste alternativet och i stället föreslagit en ränta motsvarande räntan för upplåning av lösenbeloppet med placering i aktier. Enligt Lagrådet är sådan ränta lämpligare än avkastningsränta enligt räntelagen, eftersom aktieägaren kanske hade föredragit en placering i aktier framför en sådan placering med fullgod säkerhet som avkastningsräntan bygger på. Vi delar inte denna uppfattning. Det finns enligt vår mening inte anledning att i just detta fall göra några andra antaganden om utfallet av en alternativ placering än de som ligger bakom räntelagens regel om avkastningsränta. Vi vidhåller därför det förslag vi lämnade i lagrådsremissen.
Enligt Stockholms tingsrätt kan det ifrågasättas om inte räntebestämmelsen bör kompletteras med en regel för anpassning till utvecklingen av det allmänna prisläget. En sådan bestämmelse fanns med i det utkast till lagrådsremiss som Justitiedepartementet presenterade i februari 2004. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt behovet och lämpligheten av en sådan bestämmelse. Vi delar samfundets uppfattning att en sådan bestämmelse inte bör införas. Visserligen kan det ibland gå förhållandevis lång tid mellan tidpunkten för påkallande av skiljeförfarande och det slutliga fastställandet av lösenbeloppet. Enligt vår uppfattning får emellertid minoritetsaktieägarna även i dessa fall anses vara tillräckligt tillgodosedda genom de ränteregler som vi har föreslagit i det föregående. Det bör särskilt påpekas att avkastningsränta enligt vårt förslag kommer att utgå redan från påkallandedagen (och således inte, som vid expropriation, först från tidpunkten för förvärvarens tillträde). En rätt till såväl avkastningsränta som uppräkning av lösenbeloppet kan därför innebära en viss överkompensation.
16.3. Förfarandet
16.3.1. Prövning av tvist om inlösen
Regeringens förslag: Tvister om inlösen av minoritetsaktier skall prövas av en skiljenämnd. Lagen (1999:116) om skiljeförfarande skall tillämpas vid skiljenämndens handläggning, såvida inte annat föreskrivs i aktiebolagslagen. Tvister om inlösen av konvertibler och teckningsoptioner skall handläggas på i huvudsak samma sätt.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 134 f. och 138 samt SOU 1997:22 s. 264, 406 och 411 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svea hovrätt har ansett att det bör vara möjligt att i bolagsordningen föreskriva att en tvist skall prövas av allmän domstol i stället för av skiljenämnd.
Skälen för regeringens förslag: I dag prövas tvister om inlösen av tre skiljemän. Lagen (1999:116) om skiljeförfarande tillämpas, om inte annat föreskrivs i aktiebolagslagen. Kommittén har föreslagit att denna ordning skall bestå. Svea hovrätt har invänt mot kommitténs förslag och menat att det bör införas en möjlighet att i bolagsordningen bestämma att en tvist skall prövas av allmän domstol i stället för av skiljenämnd. Enligt hovrätten framstår en sådan möjlighet, med hänsyn till kostnaderna för ett skiljeförfarande, som särskilt motiverad när det gäller privata aktiebolag. Även Lagrådet har ifrågasatt den gällande ordningen.
I denna del vill vi först anmärka att vi delar kommitténs uppfattning om det rådande rättsläget, nämligen att aktiebolagslagens bestämmelser om hur inlösentvister prövas är tvingande. Det är alltså enligt vår uppfattning inte i dag möjligt att genom föreskrifter i bolagsordningen välja något annat förfarande som exempelvis en prövning i allmän domstol.
När det gäller frågan om vad som bör gälla i detta avseende i fortsättningen gör vi följande överväganden.
Det finns uppenbarligen omständigheter som talar för Svea hovrätts förslag. Som kommittén har konstaterat är det också internationellt vanligt förekommande att inlösentvister prövas direkt av allmän domstol. Det finns emellertid också skäl mot en sådan förändring. Den ordning som gäller i dag är väl inarbetad och har i huvudsak fungerat väl. Den innebär också vissa fördelar i förhållande till ett rent domstolsförfarande. En sådan fördel är att det typiskt sett är enklare att uppbringa den specialistkompetens som krävs i inlösentvister inom ramen för ett skiljeförfarande än inom ramen för ett domstolsförfarande. Ett skiljeförfarande är som regel också snabbare än ett domstolsförfarande, låt vara att – såsom Lagrådet har påpekat – förfarandet för utseende av skiljemän i inlösentvister medför att tidsvinsterna i sådana tvister är mindre än vad som normalt är fallet. Eftersom skiljenämndens avgörande får överprövas i allmän domstol, innebär reglerna samtidigt att man inte går miste om de rättssäkerhetsgarantier och den öppenhet som ett domstolsförfarande innebär. Enligt vår mening tillgodoser den nuvarande ordningen sålunda på ett rimligt sätt de olika krav som bör ställas på ett inlösenförfarande. Till detta kommer att ett system med två parallella processvägar skulle ge upphov till ett tämligen svåröverskådligt processuellt regelverk.
Vi anser därför att inlösentvister även fortsättningsvis alltid skall prövas av skiljenämnd. Liksom hittills bör lagen (1999:116) om skiljeförfarande tillämpas på skiljenämndens handläggning, såvida inte annat föreskrivs i aktiebolagslagen. Vi återkommer i de följande avsnitten till vilka särskilda processuella bestämmelser som bör finnas i aktiebolagslagen.
Det sagda gäller inlösentvister som handläggs i Sverige. Undantagsvis kan en inlösentvist komma att handläggas utomlands. Så blir fallet om en minoritetsaktieägare vill föra talan mot en utländsk majoritetsaktieägare om att denna skall lösa in minoritetsaktieägarens aktier. Minoritetsaktieägaren bör i ett sådant fall vara oförhindrad att väcka talan vid den utländska domstol som utgör majoritetsaktieägarens hemvistforum.
Som vi tidigare har konstaterat bör även konvertibler och teckningsoptioner kunna inlösas. Som regel bör en tvist om sådan inlösen handläggas gemensamt med en tvist om inlösen av aktier. I så fall är det naturligt att samma processuella regler tillämpas på hela tvisten. Det kan emellertid förekomma att en tvist avser endast frågan om inlösen av konvertibler och teckningsoptioner. Så kan bli fallet om inlösen har begärts av innehavaren av ett sådant finansiellt instrument eller om majoritetsaktieägaren har begärt inlösen av såväl aktier som sådana instrument men det är endast frågan om inlösen av det finansiella instrumentet som är tvistig. En sådan tvist bör lämpligen, med ett par undantag, handläggas på samma sätt som en tvist om inlösen av aktier. Vi återkommer i författningskommentaren till frågan om vilka undantag som bör gälla.
Hänvisningar till S16-3-1
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 21.1
16.3.2. God man m.m.
Regeringens förslag: Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag och en överenskommelse om detta inte kan träffas, skall han eller hon hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten lämnas till en skiljenämnd och uppge sin skiljeman. Därefter skall styrelsen genom kungörelse och brev anmoda minoritetsaktieägarna att uppge sin skiljeman. Om dessa inte inom föreskriven tid uppger en gemensam skiljeman, skall styrelsen hos allmän domstol begära att den förordnar en god man för dem.
Stockholms tingsrätt skall vara exklusivt forum för förordnande av god man. Det skall krävas prövningstillstånd för att hovrätten skall överpröva tingsrättens beslut.
Den som förordnas till god man skall vara lämplig för uppdraget. Den gode mannen skall utse en gemensam skiljeman för aktieägarna och i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. Han eller hon skall inta i allt väsentligt samma ställning som ett rättegångsombud.
Kommitténs förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Kommittén har dock inte tagit upp frågan om den gode mannens ersättning. Vidare saknar bestämmelsen om att Stockholm tingsrätt skall vara exklusivt forum för förordnande av god man motsvarighet i kommitténs förslag. Detsamma gäller bestämmelsen om att den som förordnas som god man skall vara lämplig för uppdraget (SOU 2001:1 s. 134 f. och SOU 1997:22 s. 264 f.).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges advokatsamfund har ansett att det borde övervägas något sätt för den gode mannen att säkerställa sitt arvode. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har efterlyst regler om vem som kan utses till god man.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller vissa särskilda bestämmelser för skiljeförfarandet när det är moderbolaget som har begärt inlösen (se 14 kap. 32 §). Bestämmelserna innebär att, om det inte har gått att nå en överenskommelse med minoritetsaktieägarna i dotterbolaget, så skall moderbolaget ge in en skriftlig begäran till dotterbolagets styrelse om att tvisten skall prövas av skiljemän. Moderbolaget skall samtidigt uppge sin skiljeman. Om en sådan begäran har kommit in, skall dotterbolagets styrelse ofördröjligen genom kungörelse anmoda de aktieägare mot vilka lösenanspråket riktas, att inom två veckor skriftligen uppge sin skiljeman. Om inte samtliga i aktieboken införda aktieägare inom föreskriven tid har uppgett en gemensam skiljeman, skall dotterbolagets styrelse begära hos allmän domstol att den förordnar en god man. Den gode mannen skall ansöka om förordnande av skiljeman och i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt.
Kommittén har ansett att den nuvarande ordningen fungerar bra och har föreslagit att den skall bestå. I Justitiedepartementets utkast till lagrådremiss 2004-02-09 konstaterades dock att det i praktiken nästan aldrig förekommer att minoritetsaktieägarna enas om en skiljeman. Det föreslog därför att bestämmelserna om att minoritetsaktieägarna genom kungörelse skall anmodas utse en gemensam skiljeman skulle tas bort för dessa bolag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har invänt mot det förslaget och menat att det behövs ett förfarande som säkerställer att minoritetsaktieägarna och aktiemarknaden i övrigt informeras om att ett inlösenförfarande har inletts. Vi delar den uppfattningen. Till detta kommer att det kan ifrågasättas om en ordning som inte ger minoritetsaktieägarna en möjlighet att påverka valet av skiljeman är förenlig med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Vi föreslår således att det även fortsättningsvis skall krävas att styrelsen genom kungörelse uppmanar minoritetsaktieägarna att uppge sin skiljeman. För att förbättra förutsättningarna för en snabb och effektiv hantering föreslår vi att frågor om förordnande av god man alltid prövas av Stockholms tingsrätt samt att det skall krävas prövningstillstånd för att hovrätten skall överpröva tingsrättens avgörande. I övrigt föreslår vi i dessa delar inte några väsentliga ändringar i förhållande till vad som gäller i dag.
Enligt gällande rätt skall en anmodan till aktieägarna att uppge sin skiljeman kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. I lagrådsremissen föreslogs en motsvarande bestämmelse. Lagrådet har påpekat att bolagsordningar inte sällan innehåller bestämmelser om var kungörelser till aktieägarna om exempelvis bolagsstämmor skall införas. Enligt Lagrådet borde den föreslagna bestämmelsen kompletteras så att bolagets styrelse alltid skall lämna underrättelse om skiljeförfarandet i en sådan tidning. Vi anser att det finns fog för en sådan bestämmelse, såvitt gäller publika aktiebolag. Vi föreslår alltså att det vid inlösen av aktier i publika aktiebolag alltid
skall ske en kungörelse i, utöver Post- och Inrikes Tidningar, den eller de rikstäckande dagstidningar där kallelse till bolagsstämma enligt bolagsordningen skall kungöras.
Den nuvarande lagen innehåller inte några regler om vem som får utses till god man. I rättspraxis har det uttalats att den gode mannen skall ha integritet och gott omdöme samt kunskaper och erfarenhet av relevans för uppdraget (jfr NJA 2000 s. 41). Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har efterlyst lagregler om att den som utses skall ha dokumenterad sakkunskap och vara helt fristående från majoritetsaktieägaren och målbolaget. Vi delar uppfattningen att det bör införas en lagregel om vem som kan utses till god man. Sådana regler finns när det gäller jämförbara situationer, som exempelvis förordnande av likvidator eller konkursförvaltare. Eftersom de krav som bör ställas på en god man kan variera beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, bör emellertid en sådan regel enligt vår mening vara allmänt hållen. Vi föreslår därför, efter förebild i den nuvarande aktiebolagslagens regler om förordnande av likvidator (se 13 kap. 27 § fjärde stycket), en regel om att den som utses till god man skall vara lämplig för uppdraget. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av detta krav.
När det gäller den gode mannens uppgift anger lagmotiven endast att denne, utöver sin befattning med val av skiljeman, skall bevaka aktieägarnas rätt i tvisten, såvida inte samtliga aktieägare kommer överens om något annat (se prop. 1975:103 s. 537). I rättspraxis har den gode mannen ansetts behörig att framställa yrkanden om lösenbeloppets storlek samt att föra talan mot skiljedomen och att överklaga i högre rätt (se NJA 1957 s. 1). I vissa andra avseenden har rättsläget ansetts vara oklart. Det har t.ex. ansetts vara osäkert om den gode mannen är behörig att ingå förlikning med moderbolaget för de frånvarande aktieägarnas räkning (se Dahlgren, B. & Moberg, K., Tvångsinlösen av aktier, 1976 s. 36 f.). Kommittén har mot bakgrund av det delvis oklara rättsläget ansett att frågan om den gode mannens behörighet bör klargöras i lagtexten. Under hänvisning till vissa uttalanden i doktrinen har kommittén föreslagit att den gode mannen i inlösentvisten skall inta i allt väsentligt samma ställning som ett rättegångsombud för frånvarande aktieägare. Lagtekniskt innebär kommitténs förslag att det i aktiebolagslagens bestämmelser om den gode mannen förs in en hänvisning till relevanta bestämmelser i rättegångsbalken om rättegångsombud. Vidare anges särskilt i lagförslaget, när en viss processhandling får företas av den gode mannen.
Vi delar kommitténs uppfattning att frågan om den gode mannens behörighet bör regleras i lagen. Enligt vår uppfattning är den lösning som kommittén har förordat ändamålsenlig.
Ersättningen till den gode mannen anses i skiljemannapraxis vara en kostnad för skiljeförfarandet. Av detta följer att kostnaderna för den gode mannen som regel skall bäras av majoritetsaktieägaren (se 14 kap. 31 § andra stycket aktiebolagslagen). Sveriges advokatsamfund har ansett att det borde övervägas något sätt för den gode mannen att säkerställa sitt arvode. Enligt samfundet har det förekommit fall då arvodet till den gode mannen har äventyrats på grund av moderbolagets bristande betalningsförmåga. I lagrådsremissen gjorde vi bedömningen att problem av det slag som samfundet har pekat på är förhållandevis ovanliga och att de
inte skiljer sig på något principiellt avgörande sätt från de problem som kan uppkomma för ett rättegångsombud. Vi ansåg därför att det inte fanns tillräckliga skäl att införa särskilda regler av det slag som samfundet har förordat.
Lagrådet har invänt mot bedömningen i lagrådsremissen och har pekat på att en betydande skillnad mellan ett rättegångsombuds och en god mans situation är att den gode mannen inte kan betinga sig någon säkerhet från sin ”huvudman”, dvs. minoritetsaktieägarna. Lagrådet har mot den bakgrunden ansett att det finns skäl att komplettera lagen med en skyldighet för majoritetsaktieägaren att på begäran av den gode mannen ställa säkerhet för den gode mannens arvode och kostnader. Vi anser i och för sig att Lagrådets argumentation är övertygande. Vi har emellertid inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende lägga fram förslag till regler av detta slag. Vi avser dock att återkomma till frågan i ett senare sammanhang.
Hänvisningar till S16-3-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 16.3.10, 21.1
16.3.3. Förhandstillträde m.m.
Regeringens förslag: Innan frågan om lösenbeloppet har prövats slutligt, skall skiljemännen eller, efter överklagande, domstolen, i en särskild dom kunna förordna om förhandstillträde till aktierna. Förutsättningar för en sådan dom skall vara att skiljenämnden kan konstatera att lösningsrätt eller lösningsskyldighet föreligger, att majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet för kommande lösenbelopp och ränta och att säkerheten har godkänts av skiljemännen eller domstolen.
En dom på förhandstillträde skall kunna överprövas i domstol på samma sätt som den slutliga domen.
Efter en dom på förhandstillträde skall minoritetsaktieägarna till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse. När det är fråga om aktier i avstämningsbolag, skall de i stället låta majoritetsaktieägaren registreras som ägare till aktierna i avstämningsregistret. Majoritetsaktieägaren skall å sin sida ställa ut bevis till minoritetsaktieägarna om deras rätt till blivande lösenbelopp (lösenbevis) eller, i fråga om aktier i avstämningsbolag, för minoritetsaktieägares räkning låta registrera motsvarande rätt på konto i avstämningsregister.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt kommitténs förslag skall det dock inte fattas något särskilt beslut om förhandstillträde. I stället skall majoritetsaktieägaren ha rätt till förhandstillträde om rätten till inlösen är ostridig och skiljemännen genom ett särskilt beslut har godkänt en av majoritetsaktieägaren ställd säkerhet. Skiljemännens beslut om godkännande skall, enligt kommittéförslaget, inte kunna överklagas särskilt (SOU 2001:1 s. 135 f. och 376 f. samt SOU 1997:22 s. 268 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Svea hovrätt, har ifrågasatt förslaget att beslut om ställande av säkerhet inte skall kunna överklagas särskilt. Aktiespararna har vidare ansett att det bör vara möjligt även för minori-
tetsaktieägare att begära förhandstillträde. Samma ståndpunkt har förts fram av Första AP-fonden.
Skälen för regeringens förslag: I 14 kap. 33 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om förhandstillträde till aktier i samband med en inlösentvist. Där föreskrivs att, om moderbolagets lösningsrätt är ostridig eller fastställd genom lagakraftägande mellandom, minoritetsaktieägarna är skyldiga att överlåta sina aktier till moderbolaget, under förutsättning att moderbolaget ställer en av skiljenämnd eller domstol godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta. När säkerheten har ställts, är moderbolaget enligt 14 kap. 35 § första stycket ägare till aktierna. I avstämningsbolag skall moderbolaget då på begäran registreras som ägare i avstämningsregistret.
Reglerna om förhandstillträde syftar till att komma till rätta med de olägenheter som en utdragen process om inlösen kan ge upphov till (se prop. 1975:103 s. 537). För majoritetsaktieägaren är det angeläget att kunna utöva de befogenheter som är förenade med innehavet av de minoritetsaktier som är under inlösen så snart som möjligt efter det att det står klart att inlösen kommer att ske. Minoritetsaktieägarna kan för sin del knappast anses ha något befogat intresse av att stå kvar som aktieägare under processen, om det redan står klart att inlösen skall ske.
De skäl som ligger bakom de nuvarande reglerna om förhandstillträde är enligt vår uppfattning fortfarande bärkraftiga. Vi föreslår därför att möjligheten till förhandstillträde består och att reglerna i huvudsak ges samma innebörd som de har i dag. Reglerna bör dock ges en något annorlunda struktur. Skiljemännen bör sålunda inte längre fatta enbart ett särskilt beslut om godkännande av säkerheten. I stället bör skiljemännens avgörande uttryckligen ange den rättsföljd som avgörandet ger upphov till, nämligen att majoritetsaktieägaren har rätt till förhandstillträde. En förutsättning för att skiljemännen skall kunna meddela ett sådant avgörande bör vara att majoritetsaktieägaren har ställt en säkerhet som skiljemännen har godkänt. En annan förutsättning bör vara att skiljemännen har konstaterat att lösningsrätt eller lösningsskyldighet är förhanden eller att parterna är ense i den frågan.
Lagrådsremissens förslag innebar att förhandstillträde skulle kunna beslutas enbart om förekomsten av lösningsrätt eller lösningsskyldighet är antingen ostridig eller konstaterad i en lagakraftvunnen dom. En skiljedom vinner som tidigast laga kraft efter två månader. Lagrådet har menat att regleringen i denna del framstår som onödigt omständlig. Enligt Lagrådet borde rätten till inlösen och frågan om förhandstillträde kunna prövas i ett sammanhang. Vi delar Lagrådets uppfattning. Möjligheten att besluta om förhandstillträde – utan att parterna är ense – bör alltså inte vara beroende av att det finns en tidigare lagakraftvunnen dom om lösningsrätt eller lösningsskyldighet. Det bör räcka att skiljemännen i anslutning till beslutet om förhandstillträde kan konstatera att rätt till inlösen föreligger.
Enligt gällande rätt kan endast majoritetsaktieägaren initiera frågan om förhandstillträde. Ett par remissinstanser har ansett att även minoritetsaktieägarna bör ha rätt att framställa yrkande om förhandstillträde. Enligt vår mening finns det goda skäl för den nuvarande ordningen. Det skulle inge principiella betänkligheter att ge minoritetsaktieägarna en möjlighet att tvinga fram en förtida äganderättsövergång mot majoritetsaktie-
rägarens vilja. En sådan rätt för minoritetsaktieägarna skulle dessutom knappast bli verkningsfull eftersom förhandstillträde förutsätter att majoritetsaktieägaren är beredd att ställa säkerhet för lösenbeloppet.
En särskild fråga är i vilken mån det skall vara möjligt att överklaga ett avgörande som ger majoritetsaktieägaren rätt till förhandstillträde till aktierna. Rättsläget – vad gäller överklagande av skiljemännens beslut att godkänna en av majoritetsaktieägaren ställd säkerhet – är i dag oklart. Enligt en uppfattning skall en fråga om godkännande av säkerhet alltid avgöras genom skiljedom som kan överprövas i allmän domstol (se Nord i Juridisk tidskrift 2000/01 s. 189). Enligt en annan uppfattning är ett beslut om godkännande av säkerhet en sådan preliminärfråga som enligt lagen om skiljeförfarande inte får bli föremål för skiljedom utan skall avgöras genom beslut som inte får överklagas (se Munck i Juridisk tidskrift 2000/01 s. 185). Kommittén har mot bakgrund av det oklara rättsläget föreslagit att frågan uttryckligen regleras i den nya lagen. Kommitténs förslag innebär att det införs ett uttryckligt förbud mot att sådana beslut överklagas särskilt. Enligt kommittén skulle en möjlighet att överklaga ett beslut om förhandstillträde särskilt få till följd att tidpunkten för förhandstillträde kan bli kraftigt fördröjd, vilket i sin tur skulle innebära att institutet förhandstillträde förlorar mycket av sitt värde för strukturrationaliseringar i svenskt näringsliv.
Flera remissinstanser har varit kritiska mot kommitténs bedömning i denna del. Bland annat Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Svenska Revisorsamfundet SRS har ansett att avgöranden av detta slag bör kunna överklagas särskilt. Vi anser också att det finns goda skäl för en sådan ordning. De ingripande verkningar som ett beslut om förhandstillträde ger upphov till – nämligen att rätten till aktierna övergår till majoritetsaktieägaren – talar enligt vår uppfattning för att avgörandet skall anses ha bäring på ”saken” och inte betraktas som en enbart processuell fråga. Med ett sådant synsätt är det också naturligt att avgörandet skall meddelas i form av en särskild skiljedom och inte som ett beslut (se 27 och 29 §§ lagen om skiljeförfarande). Av betydelse i sammanhanget är också att ett avgörande som meddelas i form av ett särskilt beslut inte vinner rättskraft, vilket skulle kunna leda till oklarheter när det gäller övergången av äganderätten till aktierna. Såsom bl.a. Svea hovrätt har varit inne på, får det vidare anses oklart hur ett överklagandeförbud av det slag som kommittén har föreslagit förhåller sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Enligt konventionens artikel 6 skall det finnas en rätt till domstolsprövning i tvister om civila rättigheter och skyldigheter, under bl.a. den förutsättningen att det rör sig om en ”reell och seriös tvist”. Vad kommittén har påpekat om att den prövning som skiljenämnden eller domstolen har att göra i dessa fall många gånger kan vara av tämligen enkel beskaffenhet saknar då betydelse, så länge som tvisten kan betecknas som ”reell och seriös”. Av Europadomstolens praxis framgår att det inte krävs särskilt mycket för att detta krav skall anses vara uppfyllt (jfr Danelius, H., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl., 2002 s. 134).
Mot denna bakgrund anser vi att övervägande skäl talar för att skiljenämndens avgörande i en fråga om förhandstillträde skall meddelas i form av en särskild skiljedom. Vi föreslår att det tas in en uttrycklig bestämmelse om detta i den nya lagen. Beträffande talan mot en sådan
skiljedom bör gälla samma regler som för talan mot den slutliga domen i en inlösentvist (se vidare avsnitt 16.3.10).
Liksom hittills bör, sedan rätten till förhandstillträde har inträtt, minoritetsaktieägarna vara skyldiga att överlämna sina aktiebrev till majoritetsaktieägaren eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, låta majoritetsaktieägaren registreras som ägare till aktierna i avstämningsregistret.
Som kommittén har uppmärksammat saknar den nuvarande lagen bestämmelser om hur en minoritetsaktieägare, som i samband med förhandstillträde har överlämnat aktiebrev eller avregistrerats ur avstämningsregistret, skall styrka sin rätt att uppbära lösenbeloppet. Frågan har inte heller behandlats i lagens förarbeten. Liksom kommittén anser vi att denna avsaknad av regler är otillfredsställande. Vi föreslår därför att det tas in regler om betalningslegitimation avseende lösenbeloppet i den nya lagen. När det gäller frågan om vilken innebörd dessa regler bör ha ansluter vi oss till kommitténs bedömningar och föreslår följande. Majoritetsaktieägaren skall vara skyldig att säkerställa att minoritetsaktieägarna kan styrka sin behörighet att uppbära de lösenbelopp som tillkommer dem. Detta skall ske genom att majoritetsaktieägaren antingen utfärdar bevis till minoritetsaktieägarna om deras rätt till blivande lösenbelopp (lösenbevis) eller för minoritetsaktieägares räkning registrerar en motsvarande rätt på konto i avstämningsregister. Den som har ett sådant lösenbevis eller som på en av den centrala värdepappersförvararen fastställd avstämningsdag är antecknad i avstämningsregistret skall vara behörig att uppbära lösenbeloppet (se vidare avsnitt 16.3.8).
Vi återkommer i avsnitt 16.3.6 till frågan om minoritetsaktieägarnas rätt att i samband med förhandstillträde få ut en del av lösenbeloppet som tillkommer dem.
Hänvisningar till S16-3-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 21.1
16.3.4. Återkallelse av talan
Regeringens förslag: Om den som har begärt att frågan om inlösen prövas av skiljenämnd återkallar sin talan, är han eller hon ändå skyldig att fullfölja inlösenförfarandet om svaranden yrkar det. Detsamma skall gälla i de fall då majoritetsaktieägaren underrättar skiljenämnden eller domstolen om att han eller hon har överlåtit aktier i sådan omfattning att han eller hon inte längre har rätt till inlösen. I det senare fallet får dock yrkande om inlösen inte framställas beträffande aktier som ägdes direkt eller indirekt av majoritetsaktieägaren på påkallandedagen.
Om majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet enligt reglerna om förhandstillträde, skall han eller hon inte därefter kunna återkalla sin talan.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommitténs förslag innebär dock att minoritetsaktieägarna inte skall ha rätt att begära prövning om majoritetsaktieägaren återkallar talan innan svaromål har avgetts (SOU 2001:1 s. 137 och SOU 1997:22 s. 271 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Stockholms tingsrätt har ansett att
det är onödigt att så lätt ge motparten en möjlighet att fortsätta inlösenförfarandet i de fall då majoritetsaktieägaren har återkallat sin talan.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser om vad som gäller när en part, som har begärt tvångsinlösen återkallar sin talan. Inte heller lagen om skiljeförfarande innehåller några regler om vad som skall gälla om en part, som har begärt skiljedom, återtar sin begäran om skiljedom. Kommittén har uppfattat innebörden av gällande rätt så, att den part som har begärt skiljedom kan återkalla sin talan utan att motparten har rätt att begära att skiljedom ändå meddelas. Om ett moderbolag på grund av förhandstillträde har blivit ägare till minoritetsaktierna, torde det dock enligt kommitténs bedömning inte längre kunna återkalla sin talan. Rättsläget avviker därmed från vad som gäller i vanliga dispositiva tvistemål enligt 13 kap. 5 § rättegångsbalken. Där föreskrivs att svaranden har rätt att påkalla prövning av saken om käranden har återkallat sin talan sedan svaranden ingått i svaromål. Kommittén har ansett att motsvarande bör gälla i tvister om tvångsinlösen.
Enligt vår uppfattning kan svaranden i ett mål om tvångsinlösen – oavsett om det är minoritets- eller majoritetsaktieägarna som är svarande – ofta ha ett fullt berättigat intresse av att få inlösenfrågan prövad, även om den påkallande parten vill avbryta förfarandet. Att svaranden i denna situation skall vara hänvisad till att själv inleda ett inlösenförfarande framstår inte som någon tillfredsställande ordning. Vi anser därför att lagen bör ge svaranden en möjlighet att begära dom i de fall då den påkallande parten har återkallat sin talan. Det förhållandet att, såsom Stockholms tingsrätt har framhållit, en majoritetsaktieägares återkallelse kan ha sin grund i oförmåga att fullfölja den ekonomiska förpliktelse som är förenad med inlösen föranleder inte någon annan bedömning.
I de fall då majoritetsaktieägaren har begärt tvångsinlösen och sedan återkallat sin talan skall, enligt kommitténs förslag, den gode mannen och minoritetsaktieägarna kunna framtvinga en dom endast om återkallelsen har gjorts sedan svaromål avgavs. Om partsförhållandet är det omvända, har kommittén ansett att svarandens, dvs. majoritetsaktieägarens, rätt att begära dom bör gälla oberoende av om svaromål har avgetts eller inte. Vi anser att reglerna i detta avseende bör ha samma innebörd oavsett vem som har begärt skiljeförfarandet. I annat fall ges en majoritetsaktieägare som har begärt ett sådant förfarande en möjlighet att, fram till dess att svaromål avges, spekulera i aktiernas värde, medan den minoritetsaktieägare som har inlett ett förfarande inte ges någon motsvarande möjlighet. Valet står då mellan att i båda fallen göra svarandens rätt att begära dom beroende av om svaromål har avgetts och att inte i någotdera fallet uppställa en sådan begränsning. Av dessa alternativ framstår det senare som lämpligast. En sådan ordning är bäst ägnad att förebygga den typ av spekulation som nyss har berörts och den ligger också i linje med vad som normalt gäller i detta avseende i skiljeförfaranden (se 28 § lagen om skiljeförfarande). Vi föreslår alltså att svaranden – oavsett vem som intar denna partsställning – skall ha rätt att begära dom efter att den påkallande parten har återkallat sin talan även om svaromål inte har avgetts före återkallelsen.
Såsom kommittén har föreslagit bör majoritetsaktieägarens skyldighet att fullfölja förfarandet gälla endast i förhållande till den som har framställt yrkande om det.
En särskild fråga är vad som skall gälla om majoritetsaktieägarens aktieinnehav under förfarandets gång har kommit att understiga det innehav som krävs för lösningsrätt. Innebörden i gällande rätt anses vara att majoritetsaktieägaren förlorar sin lösningsrätt men inte kan stoppa en av minoritetsaktieägarna inledd inlösningsaktion genom att under förfarandet avhända sig aktier i bolaget (se prop. 1975:103 s. 531). Vi anser att detta är rimligt. Moderbolaget har som regel inte något berättigat intresse av att fullfölja ett inlösenförfarande när aktieinnehavet inte längre når upp till den nivå som krävs. Från minoritetsaktieägarens perspektiv skulle det emellertid, som vi tidigare har varit inne på (avsnitt 16.1.3), vara otillfredsställande om majoritetsaktieägaren skulle kunna undandra sig sin lösningsskyldighet genom att under förfarandets gång överlåta sitt aktieinnehav till ett närstående företag. En sådan möjlighet skulle strida mot de syften som ligger bakom reglerna om att minoritetsaktieägarna skall ha rätt att få sina aktier inlösta.
Mot denna bakgrund anser vi, liksom kommittén, att minoritetsaktieägarnas rätt att yrka att inlösenförfarandet fullföljs bör omfatta även de fall då majoritetsaktieägaren begär att målet avskrivs under hänvisning till att han eller hon inte längre äger det antal aktier som krävs för inlösen. De skyddsintressen som en sådan regel syftar till att tillgodose kan dock bara anses föreligga i förhållande till de aktier som var minoritetsaktier när inlösentvisten inleddes. Att ge personer som har förvärvat aktier av majoritetsaktieägaren sedan tvisten hänsköts till skiljemän rätt att begära inlösen skulle strida mot bestämmelsernas syfte. Vi föreslår att reglerna utformas i enlighet med det.
Som vi redan har varit inne på anses enligt gällande rätt ett moderbolag inte kunna återkalla sin talan, om det har blivit ägare till aktierna på grund av förhandstillträde. Denna ordning bör bestå och fortsättningsvis komma till uttryck i lagtexten. Bestämmelsen bör omfatta även det fallet då återkallelsen grundar sig på att majoritetsaktieägarens aktieinnehav har sjunkit under den för inlösen erforderliga nivån till följd av avyttringar.
Hänvisningar till S16-3-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
16.3.5. Mellandom
Regeringens förslag: Om frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen är tvistig, skall skiljenämnden på yrkande av part kunna avgöra frågan genom mellandom (särskild skiljedom).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 137 och SOU 1997:22 s. 271).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om lösenbeloppet behöver prövas endast i de fall då det föreligger en rätt respektive skyldighet till inlösen. Processekonomiska skäl talar därför för att inlösenfrågan skall kunna avgöras genom mellandom. En sådan möjlighet finns också enligt
gällande rätt (se 14 kap. 33 § första stycket aktiebolagslagen). Det ansågs tidigare vara oklart huruvida skiljemännen får meddela en sådan dom utan samtycke av båda parter. Sedan den nya lagen om skiljeförfarande har trätt i kraft torde det emellertid stå klart att en särskild skiljedom kan meddelas i frågan även om ena parten motsätter sig det (jfr 29 § lagen om skiljeförfarande). Vi anser att detta är en lämplig ordning. I lagrådsremissen föreslogs, för tydlighetens skull, att en bestämmelse om detta skulle tas in i den nya aktiebolagslagen. Lagrådet har ansett att en sådan bestämmelse inte behövs. Vi vidhåller dock vårt förslag. Enligt vår mening kan bestämmelsen vara av pedagogiskt värde, särskilt om den parallella frågan om deldom – såsom vi föreslår – regleras i lagen (se avsnitt 16.3.6).
Hänvisningar till S16-3-5
16.3.6. Deldom avseende medgivet belopp
Regeringens förslag: Om förhandstillträde har ägt rum, skall skiljenämnden i en deldom kunna förplikta majoritetsaktieägaren att betala förskott på lösenbeloppet till minoritetsaktieägarna. En sådan deldom skall avse det belopp som har medgetts i processen.
Kommitténs bedömning: Kommittén har ansett att det inte bör införas regler om förskott på lösenbeloppet (SOU 1997:22 s. 270 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs bedömning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska Revisorsamfundet SRS och Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att det bör finnas en möjlighet för skiljenämnden att i deldom besluta om förskott på lösenbeloppet.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser om att skiljenämnden får meddela dom avseende en del av ett mål, s.k. deldom. Kommittén har övervägt om det bör införas regler om att majoritetsaktieägaren i en deldom skall kunna förpliktas att utge belopp som han eller hon har erbjudit för de aktier som omfattas av inlösentvisten. Som skäl för att skiljenämnden skall kunna meddela en sådan deldom har angetts att parterna i en tvist om lösenbeloppet som regel torde vara ense om ett visst minsta lösenbelopp. Det borde då, har det sagts, vara möjligt för skiljenämnden att i en deldom besluta att majoritetsaktieägaren skall utge detta ostridiga belopp såsom ett förskott på det slutliga lösenbeloppet. Kommitténs slutsats är emellertid att sådana regler inte bör införas. Kommitténs argumentation kan sammanfattas enligt följande. Den rimliga utgångspunkten är att låta förskottet motsvara det lösenbelopp som majoritetsaktieägaren har erbjudit. En sådan regel skulle, för att tvister om återbetalning av förskott skall kunna undvikas, förutsätta att det slutliga lösenbeloppet inte får bestämmas till ett lägre belopp än förskottet. Detta skulle dock kunna medföra att majoritetsaktieägaren kommer att erbjuda ett mycket lågt lösenbelopp och, om beslutet skall kunna överklagas särskilt, att tvisten om förskottet utvecklar sig till en process i processen. En sådan bestämmelse skulle också kunna försvåra accepter av offentliga uppköpserbjudanden, eftersom aktieägarna då kan vara säkra på att inte få ett sämre utfall genom att vänta.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska Revisorsamfundet SRS och Sveriges Aktiesparares Riksförbund har invänt mot kommitténs bedömning och argumenterat för en möjlighet till deldom. Enligt Juridiska fakultetsnämnden skulle risken för att majoritetsaktieägaren erbjuder ett för lågt belopp kunna minskas genom en regel om att dröjsmålsränta skall utgå på lösenbeloppet från exempelvis tidpunkten för ett eventuellt förhandstillträde. Revisorsamfundet har ansett att skiljemännen i deldom bör kunna besluta om att endast en del av det belopp som parterna är överens om skall betalas ut som förskott.
Enligt vår uppfattning finns det starka skäl som talar för att skiljenämnden skall kunna meddela deldom i tvister om lösenbeloppet. Det framstår som otillfredsställande att minoritetsaktieägaren, när parterna är överens om att ett åtminstone ett visst lösenbelopp skall utgå, inte skall kunna få tillgång till detta belopp förrän tvisten är slutligt avgjord. Såsom kommittén själv har noterat finns en möjlighet till förskott också i den snarlika situation som uppkommer i samband med förhandstillträde enligt expropriationslagen.
Vi anser att skälen för att införa en möjlighet till deldom i inlösentvister är av sådan tyngd att de överväger de nackdelar som kommittén har pekat på. Vi bedömer dessutom att nackdelarna blir väsentligt mindre om reglerna om kompensationsränta ges den innebörd som vi har föreslagit i avsnitt 16.2.5. Det kan på goda grunder antas att majoritetsaktieägarens skyldighet att betala sådan ränta kommer att utgöra ett starkt incitament för denne att medge att betala ut rimliga förskottsbelopp.
Vi anser därför att skiljenämnden genom deldom bör kunna förplikta majoritetsaktieägaren att utge förskott på lösenbeloppet till minoritetsaktieägarna. En förutsättning för detta bör emellertid vara att rätten till aktierna har övergått till majoritetsaktieägaren. Deldom bör därför, i likhet med vad som gäller beträffande förskott på expropriationsersätttning (se 5 kap. 17 § tredje stycket expropriationslagen, 1972:719), kunna meddelas endast då förhandstillträde har ägt rum. För att undvika att möjligheten till förskott – såsom kommittén har befarat – leder till att majoritetsaktieägaren före inlösenprocessen erbjuder ett omotiverat lågt lösenbelopp, bör en sådan deldom avse i processen medgivet belopp (jfr 17 kap. 4 § rättegångsbalken och 29 § andra stycket lagen om skiljeförfarande).
I lagrådsremissen föreslogs att det skulle tas in en särskild bestämmelse i den nya lagen med den innebörd som har framgått ovan. Lagrådet har ifrågasatt behovet av en sådan bestämmelse och menat att bestämmelserna om deldom i lagen om skiljeförfarande bör kunna tillämpas även i inlösentvister. Enligt Lagrådet är avvikelserna mellan bestämmelserna i den lagen och lagrådsremissens förslag utan praktisk betydelse. Vi delar inte den uppfattningen. Det nyss behandlade kravet på att deldom får meddelas endast då förhandstillträde har ägt rum är enligt vår mening en betydelsefull och sakligt motiverad inskränkning i rätten att meddela deldom i förhållande till vad som gäller enligt lagen om skiljeförfarande. Vi vidhåller därför lagrådsremissens förslag om att den nya lagen skall innehålla en särskild bestämmelse om deldom.
16.3.7. Dom avseende lösenbeloppet
Regeringens förslag: I mål om inlösen skall det vara möjligt att föra talan om fullgörelse avseende lösenbeloppet.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några processuella bestämmelser om vad en dom om lösenbeloppet skall innehålla.
Kommitténs förslag: Enligt kommitténs förslag skall skiljenämnden i en dom avseende lösenbeloppet självmant ålägga den inlösenberättigade att betala fastställt belopp för inlösta aktier. Vidare innehåller kommitténs förslag bestämmelser om den närmare utformningen av ett sådant domslut. Kommittén har inte föreslagit att det skall vara tillåtet att föra talan om fullgörelse avseende lösenbeloppet (SOU 2001:1 s. 137 och SOU 1997:22 s. 265 ff.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som tidigare har framgått kan skiljenämnden pröva dels frågor om huruvida det finns rätt eller skyldighet till inlösen, dels frågor om lösenbeloppets storlek. Det framgår inte av lagtext eller motiv om en dom i en tvist av det senare slaget skall utgöra en dom på fastställelse eller en dom på fullgörelse. Enligt kommittén har rättsläget i skiljemannapraxis i allmänhet uppfattats så, att skiljedomar i inlösentvister i huvudsaken endast kan gå ut på fastställelse, antingen av lösningsrätt eller av lösenbelopp. I vissa skiljedomar i tvister där endast moderbolaget har begärt inlösen har dock skiljenämnden ibland ansett sig på yrkande av den gode mannen och minoritetsaktieägare kunna förplikta moderbolaget att utge fastställt inlösenbelopp.
Kommittén har ansett att varken lagtextens avfattning eller förarbetena antyder att avgörandet avseende lösenbeloppet skall kunna ha något annat innehåll än att beloppet fastställs. Även inlösenreglernas systematik och allmänna skiljeprocessuella regler talar enligt kommittén för att skiljedomar avseende lösenbelopp enligt gällande rätt endast kan ha karaktär av fastställelsedomar. Kommittén har också pekat på att det av 13 kap. 1 § rättegångsbalken följer att en talan om fullgörelse som huvudregel förutsätter att svarandens förpliktelse är förfallen till prestation. Det lösenbelopp som majoritetsaktieägaren skall utge torde emellertid vara förfallet till betalning först när beloppet har fastställts genom en skiljedom som har vunnit laga kraft.
Vi delar kommitténs bedömning av rättsläget och anser i likhet med kommittén att detta rättsläge inte är tillfredsställande. En skiljedom som går ut på enbart fastställelse är inte verkställbar. Om majoritetsaktieägaren – vilket har förekommit – vägrar att betala ut fastställda lösenbelopp, är minoritetsaktieägarna tvungna att vid allmän domstol väcka en särskild fullgörelsetalan. Den nuvarande ordningen riskerar således att leda till ytterligare kostnader och en onödig omgång för minoritetsaktieägarna.
Enligt kommittén bör en dom avseende lösenbeloppet även fortsättningsvis ha karaktären av fastställelsedom. För att komma till rätta med de ovan beskrivna olägenheterna har emellertid kommittén föreslagit att skiljenämnden i domslutet inte bara skall fastställa lösenbeloppet utan
också förplikta majoritetsaktieägaren att till minoritetsaktieägarna betala det fastställda beloppet och ränta. Denna skyldighet skall åvila skiljenämnden även utan yrkande av part och gälla oavsett vem av parterna som har begärt inlösen. På så sätt kommer skiljedomen att utgöra en exekutionstitel och kunna verkställas enligt utsökningsbalken.
Mot kommitténs förslag kan invändas att det innebär ett avsteg från den processrättsliga principen att domslutet i ett dispositivt tvistemål eller en skiljetvist inte får gå utöver de yrkanden som har framställts i målet. Förslaget är också mindre väl förenligt med vårt i avsnitt 16.3.6 framförda förslag att tillåta deldomar i form av fullgörelsedomar. Om den slutliga domen, vilket kommittén alltså föreslår, i grunden skall utgöra en fastställelsedom, kan det tyckas ologiskt att en part i samma mål skall kunna få en deldom om fullgörelse.
Vi anser mot denna bakgrund att de problem som finns med den nuvarande regleringen bör lösas på ett något annorlunda sätt. Enligt vår uppfattning är den mest ändamålsenliga lösningen att i lag införa en bestämmelse om att en fullgörelsetalan avseende lösenbeloppet får tas upp till prövning. Därmed öppnas en möjlighet för minoritetsaktieägarna att få en verkställbar dom inom ramen för en processuell ordning som bygger på den befintliga systematiken och på etablerade processuella principer. Det förhållandet att den förpliktelse som avses med domen inte är förfallen till betalning förrän domen om lösenbeloppet har vunnit laga kraft utgör enligt vår uppfattning inte något hinder mot en sådan ordning som vi föreslår här (jfr Heuman i Tvångsinlösen av minoritetsaktier – kommer den nya aktiebolagslagen att lösa problemen?, Uppsala 2003, s. 34 f.). Enligt vår bedömning finns det inte heller några andra hinder mot att tillåta fullgörelsetalan på detta område.
Det är givetvis viktigt att en fullgörelsedom uppfyller högt ställda krav på klarhet och fullständighet. Det måste stå helt klart vem eller vilka som skall fullgöra den prestation som avses i domen och vem eller vilka som är rätt mottagare av prestationen. Det kan därför förefalla ändamålsenligt att, såsom kommittén har föreslagit, införa särskilda processuella bestämmelser om domslutets innehåll. Från processrättsliga principiella utgångspunkter framstår det emellertid som mindre lämpligt. Vi har nyss föreslagit att det skall vara tillåtet att i mål om inlösen föra talan om fullgörelse avseende lösenbeloppet. Ramen för skiljenämndens prövning av en sådan talan utgörs av de yrkanden som framställs i målet och möjligheten att vinna bifall till ett yrkande beror på bl.a. om detta har stöd i materiell rätt. Mot denna bakgrund anser vi att lagen inte bör innehålla sådana processuella bestämmelser om domslutets innehåll som kommittén har föreslagit. I stället bör det införas materiella bestämmelser om vem som skall antas vara berättigad att uppbära det fastställda lösenbeloppet. Lagrådet har framfört synpunkter när det gäller vilken närmare innebörd och utformning dessa bestämmelser bör ges. Vi återkommer till de synpunkterna i författningskommentaren.
Hänvisningar till S16-3-7
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
16.3.8. Nedsättning av lösenbelopp
Regeringens förslag: Om något aktiebrev eller lösenbevis inte har överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag domen
vann laga kraft, skall majoritetsaktieägaren sätta ned lösenbeloppet hos länsstyrelsen. För avstämningsbolag skall detsamma gälla om en aktieägare är okänd.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 136 och 1997:22 s. 408.)
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Om en aktieägare som är berättigad till ett fastställt lösenbelopp inte inom viss tid hör av sig för att få lösenbeloppet mot att han eller hon överlämnar aktiebrev, är majoritetsaktieägaren skyldig att sätta ned lösenbeloppet hos länsstyrelsen (se 14 kap. 34 § aktiebolagslagen). Kommittén har ansett att detta bör gälla även fortsättningsvis och att motsvarande bör gälla i de fall då innehavare av utställda lösenbevis inte vänder sig till majoritetsaktieägaren för att få lösenbeloppet. Vi är av samma uppfattning.
När det gäller avstämningsbolag uppkommer normalt inte några sådana problem med utbetalning av lösenbeloppet som kan uppkomma i kupongbolag. Lösenbeloppet skall utan särskild anmodan betalas till den som är antecknad som aktieägare eller lösenberättigad på konto i avstämningsregister. I avstämningsbolag som tidigare har varit kupongbolag kan det emellertid förekomma okända aktieägare. I sådana fall framstår ett nedsättningsförfarande som befogat. Vi föreslår därför att majoritetsaktieägarens skyldighet att sätta ned lösenbeloppet skall gälla även då det i ett avstämningsbolag finns okända aktieägare.
16.3.9. Äganderättsövergång m.m.
Regeringens bedömning: Lagen bör inte innehålla några generella regler om äganderättens övergång i samband med inlösen av aktier. I stället bör lagen ange vilka konkreta rättsföljder som följer på olika beslut i mål om inlösen.
Kommitténs förslag: Kommitténs förslag innehåller regler om när äganderätten till aktier övergår i samband med förhandstillträde. I övrigt regleras inte frågan i kommitténs förslag (SOU 2001:1 s. 136).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Äganderätten till en aktie är som regel kopplad till innehavet av ett aktiebrev eller, när det gäller avstämningsbolag, till registrering i avstämningsregister. För att en aktie skall övergå till ny ägare krävs alltså i allmänhet att aktiebrevet överlämnas eller att den nye ägaren registreras i avstämningsregistret. Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller emellertid vissa särskilda bestämmelser om äganderättsövergången i samband med inlösen av aktier. I 14 kap. 35 § föreskrivs att moderbolaget är ägare till aktierna om säkerhet har ställts enligt reglerna om förhandstillträde eller om lösenbeloppet har satts ned hos länsstyrelsen på grund av att den lösenberättigade aktieägaren inte i rätt tid har hört av sig för att uppbära beloppet. Innan aktiebreven i ett kupongbolag har överlämnats till moderbolaget, medför
breven i sådant fall endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av breven till moderbolaget eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet och ränta.
Enligt vår uppfattning bör den principiella utgångspunkten i fråga om äganderättsövergången vara densamma i inlösensammanhang som i allmänhet. Alltså borde huvudregeln även här vara att äganderätten övergår genom att aktiebreven överlämnas eller genom att den nye ägaren registreras i avstämningsregistret. I lagrådsremissen föreslogs en uttrycklig bestämmelse om detta. Bestämmelsen hade vissa undantag. Sålunda föreslogs att äganderätten till aktierna vid förhandstillträde skulle övergå när en dom om förhandstillträde vinner laga kraft. I de fall då lösenbeloppet satts ned hos länsstyrelsen skulle, enligt förslaget i lagrådsremissen, äganderätten övergå i samband med nedsättningen. Förslaget överensstämde med gällande rätt.
Lagrådet har haft flera synpunkter på den föreslagna regleringen av äganderätten. Till att börja med har Lagrådet diskuterat vad som avses med äganderättens övergång. Lagrådets slutsats är att härmed måste avses bl.a. förvärvarens skydd mot överlåtarens borgenärer. Lagrådet har påpekat att förslaget därmed innebär att förvärvaren vid förhandstillträde är skyddad mot överlåtarens borgenärer när domen vinner laga kraft men vid en dom på inlösenrätt i övrigt inte får skydd mot överlåtarens borgenärer förrän han eller hon har fått besittningen till kupongaktier eller har blivit registrerad som ägare till avstämningsaktier. Enligt Lagrådet kan lagrådsremissens förslag att knyta det sakrättsliga skyddet till nedsättning av lösenbeloppet hos länsstyrelsen ifrågasättas, eftersom betalning till överlåtaren i allmänhet saknar relevans för en förvärvares sakrättsliga skydd. Lagrådet har därför föreslagit en annan lösning. Den innebär att det i lagtexten föreskrivs att förvärvaren skyddas mot majoritetsaktieägarnas borgenärer när en dom på förhandstillträde eller på inlösen vinner laga kraft.
Lagrådets resonemang illustrerar svårigheterna med att lagreglera ett så mångfasetterat och komplicerat begrepp som äganderätt. Den i lagrådsremissen föreslagna regleringen har flera fördelar men den ger också upphov till svårlösta frågor. Några av dessa frågor torde vara av så generell karaktär att det knappast är lämpligt att lagreglera dem just när det gäller inlösen av aktier. Avsikten med lagrådsremissens förslag var inte heller att reglera alla aspekter av äganderättens övergång utan enbart att knyta vissa konkreta rättsföljder – överlämnande av aktiebrev, registrering i avstämningsregister m.m. – till de i lagen angivna tidpunkterna och momenten. Detsamma torde för övrigt gälla även den nuvarande lagens regler om äganderättens övergång i samband med förhandstillträde och nedsättning (se 14 kap. 35 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen, jfr prop. 1975:103 s. 539). Samma resultat kan emellertid uppnås genom att lagen, i stället för att reglera äganderätten som sådan, anger de konkreta rättsföljder som följer på olika beslut och åtgärder i mål om inlösen. Med en sådan lagstiftningsteknik minskar risken för att reglerna ges en vidare tolkning än vad som har varit avsett. Vi föreslår därför att reglerna utformas på det sättet och att de aspekter av äganderättens övergång som inte uttryckligen regleras i lagen, däribland det sakrättsliga skyddet, även i fortsättningen får bedömas med ledning av allmänna regler och principer.
Hänvisningar till S16-3-9
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport, 21.1
16.3.10. Talan mot skiljedom
Regeringens förslag: En part eller god man som är missnöjd med skiljedomen skall ha rätt att väcka talan vid Stockholms tingsrätt inom sextio dagar från det att han eller hon fick del av skiljedomen. Vid överklagande till hovrätten skall det krävas prövningstillstånd.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har föreslagit att talan mot skiljedomar skall väckas direkt i Svea hovrätt. (SOU 2001:1 s. 138 och SOU 1997:22 s. 275 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har ansett att talan mot skiljedomar i inlösenmål bör väckas i Stockholms tingsrätt och att prövningstillstånd bör krävas för överprövning i Svea hovrätt.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 14 kap. 31 § andra stycket aktiebolagslagen har den part som är missnöjd med skiljenämndens avgörande rätt att väcka talan vid domstol inom sextio dagar från det att han eller hon fick del av skiljedomen. Rätt domstol är tingsrätten i den ort där dotterbolagets styrelse har sitt säte. Till skillnad från vad som normalt gäller i skiljedomssammanhang är möjligheten att angripa skiljedomen inte begränsad till formella frågor utan får avse även domens materiella innehåll. Enligt vår uppfattning är detta en rimlig ordning. Till skillnad från andra typer av skiljeförfaranden rör det sig ju i dessa fall inte om något frivilligt avstående från domstolsprövning. Därtill kommer, såsom kommittén har konstaterat, att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna torde utgöra ett hinder mot att avskaffa möjligheten till materiell överprövning i domstol (jfr prop. 1983/84:184 s. 9).
Kommittén har föreslagit att talan mot skiljedomen skall väckas direkt i hovrätt och att Svea hovrätt skall utgöra exklusivt forum. Enligt kommitténs mening skulle en sådan reglering tillgodose kravet på materiell överprövning samtidigt som antalet möjliga instanser reduceras till tre. Som skäl för att Svea hovrätt skall vara ensam behörig att som första instans ta upp talan mot skiljedom har kommittén åberopat intresset av att en enhetlig praxis utvecklas i detta slag av mål, vilka enligt kommitténs bedömning inte sällan är av komplicerad karaktär.
Kommitténs förslag har mött invändningar från Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Dessa remissinstanser har ansett att talan mot skiljedomar i inlösentvister bör väckas i Stockholms tingsrätt och att det bör krävas prövningstillstånd för överprövning i Svea hovrätt. Vi anser att den modell som Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har föreslagit är att föredra framför kommitténs förslag. Den stämmer bättre överens med regeringens strävan att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans (se t.ex. prop. 1992/93:216 s. 28, jfr Ds 2001:36 Hovrättsprocessen i framtiden). Vidare är den enligt vår bedömning väl ägnad att begränsa tidsutdräkten i förfarandet och att skapa förutsättningar för en enhetlig praxis.
Vi föreslår därför att den som är missnöjd med en skiljedom i en inlösentvist skall ha rätt att väcka talan vid Stockholms tingsrätt och att det vid överklagande av tingsrättens beslut skall krävas prövningstillstånd i hovrätten. Fristen för att föra talan mot skiljedomen bör lämpligen
vara densamma som i dag, nämligen sextio dagar från det att parten fick del av domen.
Lagrådet har ansett att det bör övervägas att föreskriva att en särskild dom om förhandstillträde vinner laga kraft omedelbart om den grundas på medgivande från minoritetsaktieägarna. En sådan ordning skulle emellertid, såsom Lagrådet självt har varit inne på, avvika från vad som i allmänhet gäller i fråga om rätten att överklaga domar och beslut. Vi är därför inte beredda att förorda den. Vi håller emellertid med Lagrådet om att det i sådana situationer som Lagrådet har berört många gånger skulle vara önskvärt att ge domen omedelbar verkan. Ett sätt att åstadkomma detta är att ge skiljemännen eller domstolen möjlighet att, om domen grundar sig på medgivande, förordna att den skall gälla utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft. En liknande reglering finns när det gäller förhandstillträde i samband med expropriation (se 5 kap. 19 § expropriationslagen [1972:719]). Vi har inte beredningsunderlag för att nu lägga fram förslag om detta men avser att återkomma i frågan senare.
I rättspraxis har, utöver parterna, den gode mannen ansetts behörig att föra talan mot skiljedomen. En sådan ordning ligger i linje med vad vi tidigare har anfört angående den gode mannens behörighet (se avsnitt 16.3.2). Vi föreslår således att denna ordning skall bestå.
16.3.11. Ersättning för kostnader i inlösentvister
Regeringens förslag: Majoritetsaktieägaren skall svara för kostnaderna för skiljeförfarandet, inklusive ersättningen till den gode mannen, om det inte finns särskilda skäl för att någon annan helt eller delvis skall göra det. En aktieägares kostnad skall dock ersättas endast om den har varit skäligen påkallad för att tillvarata hans eller hennes rätt.En majoritetsaktieägare som för talan mot skiljedomen skall svara för sina egna, motpartens och den gode mannens kostnader i domstolen. Om någon annan har fört talan mot skiljedomen, skall vanliga regler om fördelning av rättegångskostnader i tvistemål tillämpas.
Om minoritetsaktieägarna helt eller delvis skall svara för rättegångskostnader, skall kostnaderna fördelas efter det antal aktier som var och en innehar. Om det finns särskilda skäl, skall domstolen kunna besluta om en annan fördelning.
Regeringens bedömning: En minoritetsaktieägares rätt till ersättning för rättegångskostnader bör inte vara knuten till värdet av hans eller hennes aktier.
Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Kommittén har dock föreslagit att en minoritetsaktieägare i aktiemarknadsbolag som själv för talan skall ha rätt till ersättning för rättegångskostnader endast om värdet av hans eller hennes aktier överstiger ett basbelopp. Förslaget om fördelningen av minoritetsaktieägarnas kostnadsansvar i domstol saknar motsvarighet i kommitténs förslag (SOU 2001:1 s. 137 f. och SOU 1997:22 s. 276 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har emellertid ansett att de föreslagna begränsningarna i minoritetsaktie-
ägarnas rätt till ersättning står i strid med grundläggande rättsprinciper. Vidare har Aktiespararna, liksom Första AP-fonden, föreslagit vissa tillägg till kommitténs förslag, bl.a. när det gäller fördelningen av minoritetsaktieägarnas kostnadsansvar. Uppsala tingsrätt och Svenska Revisorsamfundet SRS har haft invändningar mot förslaget om kostnadsersättning åt minoritetsaktieägare som själva för talan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Huvudregeln enligt gällande rätt är att moderbolaget skall stå för kostnaderna för skiljemannaförfarandet (se 14 kap. 31 § aktiebolagslagen). Regeln torde ha sin grund i det förhållandet att majoritetsaktieägaren typiskt sett är den starkare parten i en inlösentvist och att förfarandet har ett expropriativt inslag. Om det finns särskilda skäl, kan skiljemännen ålägga någon annan aktieägare att helt eller delvis svara för kostnaderna. De angivna huvudpunkterna i regleringen framstår enligt vår uppfattning som rimliga. Som vi tidigare har nämnt anses ersättningen till den gode mannen ingå i kostnaderna för skiljeförfarandet. Även detta är enligt vår uppfattning en lämplig ordning. Vi föreslår, liksom kommittén, att det tas in en uttrycklig bestämmelse om detta i den nya lagen.
Av huvudregeln följer således att majoritetsaktieägaren som regel skall svara även för de kostnader som uppkommer för minoritetsaktieägare, som själva för talan. Detta kan i vissa fall vålla särskilda problem. Kommittén har tagit upp den situationen – som enligt vad kommittén har inhämtat inte sällan förekommer – att enskilda personer köper mindre aktieposter i bolag, vilkas aktier är föremål för inlösen, i huvudsakligt syfte att kunna få en i förhållande till aktieinvesteringen betydande ersättning för rättegångskostnader. I sådana fall anses skiljenämnden, utan att det uttryckligen framgår av aktiebolagslagen, kunna tillämpa reglerna i 18 kap. 8 § rättegångsbalken om att endast sådana kostnader som har varit skäligen påkallade för tillvaratagandet av partens rätt skall ersättas.
Kommittén har ansett att möjligheten för skiljenämnden att i den nu nämnda situationen begränsa majoritetsaktieägarens kostnadsansvar är så praktiskt betydelsefull att den i fortsättningen bör komma till uttryck i lagtexten. Kommittén har därför föreslagit att det i inlösenbestämmelserna tas in en hänvisning till 18 kap. 8 § rättegångsbalken. Enligt kommittén skall hänvisningen förstås på så sätt att en minoritetsaktieägare som själv för sin talan skall vara berättigad till kostnadsersättning endast i den mån han eller hon har tillfört processen något utöver vad den gode mannen har gjort. Flera remissinstanser har framfört invändningar mot en sådan ordning. Uppsala tingsrätt har påpekat att det skulle vara mycket svårt för en enskild aktieägare att på förhand förutse i vilken utsträckning den gode mannens utredning kommer att vara tillräcklig eller inte.
Vi delar uppfattningen att kommitténs synsätt är alltför strängt mot den enskilda aktieägaren. Enligt vår bedömning finns det inte heller grund för att tolka den föreslagna bestämmelsen på det sätt som kommittén har gjort. Avgörande för om en kostnad skall anses vara ersättningsgill eller inte enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken anses normalt vara huruvida parten vid tiden för vidtagandet av den åtgärd som har föranlett kostnaden haft skäl att anse att åtgärden är nödvändig (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken I, avsnitt 18:40). Det finns enligt vår uppfattning inte anledning att ge bestämmelsen någon annan innebörd i inlösensammanhang. Mot den bakgrunden framstår den av kommittén föreslagna hän-
visningen till rättegångsbalken som rimlig och befogad. Vi föreslår därför att en sådan hänvisning tas med i den nya lagen.
Kommittén har föreslagit att minoritetsaktieägarnas möjligheter att få ersättning för sina rättegångskostnader skall inskränkas ytterligare när det gäller skiljeförfaranden i aktiemarknadsbolag. Med hänsyn till den mängd minoritetsaktieägare som i dessa bolag kan tänkas föra talan har kommittén ansett det vara motiverat att ställa upp ett krav på tvisteföremålets värde för att ersättning för rättegångskostnad över huvud taget skall kunna utgå i dessa fall. Enligt kommitténs förslag skall en minoritetsaktieägare i ett sådant bolag som själv för talan ha rätt till ersättning endast om värdet av hans eller hennes aktier överstiger ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Svenska Revisorsamfundet SRS har motsatt sig en sådan regel.
Vi delar Revisorsamfundets uppfattning i denna fråga. Även en enskild aktieägare med ett litet innehav kan mycket väl tänkas utföra arbete som är av värde i processen. Enligt vår uppfattning inger det också principiella betänkligheter att i detta avseende behandla aktieägare olika beroende på storleken av deras aktieinnehav. Därtill kommer svårigheterna att bestämma hur värdet på aktieinnehavet skall beräknas. Det är ju ofta just den frågan som skall prövas i tvisten. Mot den bakgrunden anser vi att det inte bör införas någon sådan värdegräns som kommittén har föreslagit.
Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser om hur rättegångskostnaderna skall fördelas när inlösentvisten prövas av allmän domstol efter talan mot skiljedomen. Det har ansetts att reglerna om rättegångskostnader i 18 kap. rättegångsbalken gäller i sådana fall (jfr prop. 1983/84:184 s. 11). Det innebär att den som förlorar målet i princip är skyldig att ersätta motparten hans eller hennes rättegångskostnad. Detta är enligt vår uppfattning inte en helt tillfredsställande ordning. De skäl som ligger bakom de särskilda kostnadsreglerna i skiljeförfarandet gör sig i princip gällande även med avseende på rättegångskostnaderna i allmän domstol. I likhet med kommittén anser vi därför att det finns ett behov av en särskild reglering även i denna del. Såsom kommittén har funnit är det lämpligt att använda den modell som förekommer i 7 kap. 3 § exproprationslagen. Vi föreslår alltså följande. Såväl den gode mannen som de minoritetsaktieägare som själva för talan skall – med de begränsningar som följer av reglerna i 18 kap.6 och 8 §§rättegångsbalken – ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i domstolsprocessen, när majoritetsaktieägaren har fört talan mot skiljedomen. Detta skall gälla oavsett utgången i målet. Om den gode mannen eller minoritetsaktieägarna själva har väckt talan mot skiljedomen, skall deras kostnader i domstolsprocessen ersättas av majoritetsaktieägaren endast om de vinner målet.
Det sagda innebär att det minoritetsaktieägarna i vissa fall kan bli skyldiga att svara för rättegångskostnaderna. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Första AP-fonden har ansett att det bör anges i lagen hur kostnaderna skall fördelas i en sådan situation. Vi delar den uppfattningen och anser, i likhet med remissinstanserna, att huvudregeln bör vara att kostnaderna skall fördelas efter storleken på minoritetsaktieägarnas aktieinnehav. Om det finns särskilda skäl, bör domstolen emellertid kunna besluta om en annan fördelning. Till skillnad från vad som nor-
malt gäller när flera medparter är ersättningsskyldiga, bör varje minoritetsaktieägares ansvar gentemot motparten omfatta endast den egna andelen av kostnaderna (jfr 18 kap. 9 § rättegångsbalken). Ett solidariskt ansvar skulle kunna leda till orimliga konsekvenser för enskilda aktieägare med ett begränsat aktieinnehav.
Hänvisningar till S16-3-11
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
17. Upplösning och omvandling av aktiebolag
Hänvisningar till S17
- Prop. 2005/06:140: Avsnitt 12.2
17.1. Olika sätt att upplösa eller omvandla ett aktiebolag
Ett aktiebolag kan upplösas genom likvidation. Vid likvidationen betalas bolagets skulder, varefter återstoden av bolagets förmögenhet fördelas mellan aktieägarna. Bestämmelser om likvidation finns i dag i 13 kap. aktiebolagslagen. Vidare kan ett bolag upplösas genom konkurs. Om en konkurs avslutas utan överskott, anses bolaget upplöst i och med detta. Även detta regleras i 13 kap. aktiebolagslagen.
En fusion ger vissa möjligheter att upplösa ett aktiebolag. Två eller flera bolag kan genom fusion gå samman till ett nytt bolag. En fusion kan också innebära att ett bolag upplöses genom att det går upp i ett annat. Bestämmelser om fusion finns i 14 kap. aktiebolagslagen. I en del andra länder kan ett bolag även upplösas genom att det delas upp på två eller flera andra bolag. Bestämmelser om sådan delning (fission) saknas dock i svensk rätt.
Svensk rätt tillåter också att ett privat aktiebolag omvandlas till ett publikt aktiebolag liksom att ett publikt aktiebolag omvandlas till ett privat. Bestämmelser om sådant byte av bolagskategori finns i 17 kap. i den nuvarande aktiebolagslagen. Däremot finns det inte något särskilt förfarande för att omvandla ett aktiebolag till någon helt annan företagsform.
17.2. Fusion
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om fusion mellan aktiebolag förs i huvudsak oförändrade över till den nya lagen. Förfarandet vid fusioner mellan privata aktiebolag förenklas. För stämmobeslut om fusion, införs en majoritetsregel som motsvarar den som enligt förslaget skall gälla vid minskning av aktiekapitalet (jfr avsnitt 14.4).
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 379 f.). Kommittén har dock inte föreslagit några ändringar i reglerna om fusion mellan privata aktiebolag eller någon ändring i majoritetsreglerna för beslut om fusion.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på kommitténs förslag. NUTEK har dock ansett att det inte bör gälla samma regler för privata som för publika aktiebolag.
Bakgrund: En fusion enligt aktiebolagslagen innebär att ett eller flera aktiebolags samtliga tillgångar eller skulder genom universalsuccession överförs på ett annat bolag samtidigt som de förstnämnda bolagen upp-
löses utan likvidation. Lagen skiljer mellan två former av fusion (se 14 kap. 1 § aktiebolagslagen). Den ena formen, absorption, innebär att ett aktiebolag (det överlåtande bolaget) går upp i ett annat aktiebolag (det övertagande bolaget). Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget. Ett särskilt slag av absorption – i praktiken den vanligaste typen av fusion – är när ett helägt dotterbolag går upp i moderbolaget. Den andra formen av fusion, kombination, innebär att två eller flera överlåtande bolag förenas genom att de bildar ett nytt aktiebolag (det övertagande bolaget). De överlåtande bolagen upplöses samtidigt som deras tillgångar och skulder övergår på det övertagande bolaget.
En fusion får givetvis effekter för aktieägarna i det eller de bolag som upplöses. Enligt aktiebolagslagen skall dessa aktieägare kompenseras med aktier i det övertagande bolaget eller genom kontant ersättning (se 14 kap. 1 §). För aktieägarna är det av intresse hur stor denna kompensation är och om den motsvarar vad de förlorar. Lagen föreskriver därför ett särskilt förfarande som karakteriseras av att aktieägarna före beslutet om fusion skall tillhandahållas information om och inflytande över den avsedda fusionen (se 14 kap. 4–11 §§). Bland annat krävs det att styrelserna i de berörda bolagen upprättar ett gemensamt förslag till beslut, en s.k. fusionsplan.
Fusionen kan också få effekter för bolagens borgenärer. Visserligen svarar det övertagande bolaget efter fusionen för de överlåtande bolagens skulder. Om det övertagande bolaget har sämre betalningsförmåga än de överlåtande bolagen, kan emellertid fusionen innebära vissa risker för överlåtande bolags borgenärer. Om fusionen medför att övertagande bolags soliditet försämras, får fusionen effekter också för övertagande bolags borgenärer. Lagen tillerkänner därför borgenärerna ett visst inflytande över fusionen (se 14 kap. 13–18 §§).
En planerad eller genomförd fusion kan också vara av betydelse för andra bland bolagens intressenter, t.ex. presumtiva aktieköpare. För att ge dessa möjlighet att anpassa sig till en förestående eller genomförd fusion ställer lagen krav på att en fusionsplan och en genomförd fusion registreras hos Bolagsverket (se 14 kap. 9 och 19 §§).
Bestämmelserna om fusion fick sin nuvarande utformning genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1995. De ändringar som då gjordes utgjorde en anpassning till EG:s tredje bolagsrättsliga direktiv (fusionsdirektivet
7
).
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande reglerna om fusion mellan aktiebolag är förhållandevis nya. De har, såvitt är känt, fungerat väl. Varken kommitténs arbete eller remissförfarandet ger vid handen att det finns några större behov av förändringar i regelverket. Vi föreslår därför att det nuvarande regelverket i sina väsentliga delar överförs till den nya aktiebolagslagen.
Lagrådet har menat att bestämmelserna om fusion ger utrymme för kringgående av bestämmelserna om tvångsinlösen av minoritetsaktier. Lagrådet har pekat på det fallet då någon innehar minst två tredjedelar av aktierna i två bolag. En sådan aktieägare kan få till stånd en fusion
7
Rådets direktiv av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i Romfördraget om
fusioner av aktiebolag.
mellan aktiebolagen. Betalningen till aktieägarna i det överlåtande bolaget kan då, enligt Lagrådet, komma att understiga aktiernas värde. Lagrådet har pekat på olika sätt att komma tillrätta med detta, bl.a. att det i fusionsbestämmelserna införs en generalklausul som ger aktieägarna i det överlåtande bolaget rätt att påkalla tillämpning av tvångsinlösenreglerna när syftet med fusionen är att kringgå reglerna om tvångsinlösen.
Vi delar Lagrådets uppfattning att sådana förfaranden som Lagrådet har beskrivit bör förhindras. Inom Regeringskansliet har därför inletts ett arbete i syfte att analysera problemet närmare och, om det visar sig nödvändigt, ta fram regler som kan förhindra missbruk av det aktuella slaget. Vi räknar med att resultatet av detta arbete skall kunna redovisas under år 2005.
Förfarandet vid fusion mellan privata aktiebolag
I ett avseende finns det anledning att redan i detta sammanhang göra vissa ytterligare överväganden. De nuvarande fusionsreglerna bygger i väsentliga delar på EG:s tredje bolagsrättsliga direktiv. Direktivet är tillämpligt enbart på publika aktiebolag. När direktivet införlivades med svensk rätt, ansågs det dock inte finnas skäl att ha skilda fusionsförfaranden för publika respektive privata aktiebolag. Enbart i ett par smärre avseenden infördes särregler för fusioner mellan privata aktiebolag (se prop. 1993/94:196 s. 89 och 94). Det har lett till att ett regelverk som i första hand är tänkt för bolag med ett stort antal aktieägare har kommit att appliceras även på privata aktiebolag. Går det då att på något ändamålsenligt sätt förenkla regleringen i denna del för de privata aktiebolagen?
Frågan torde framför allt ha relevans i fråga om de regler som syftar till att trygga aktieägarnas inflytande över beslutsprocessen. De nuvarande reglerna innebär i denna del bl.a.
- att beslut om fusionen inte får fattas förrän förslaget till beslut om fusion, fusionsplanen, har registrerats och kungjorts,
- att beslutet om fusion i överlåtande bolag alltid skall fattas på bolagsstämman, och
- att beslutet i övertagande bolag skall fattas på bolagsstämma om minst fem procent av aktieägarna begär det inom två veckor från det att fusionsplanen kungjordes (se 14 kap.9 och 10 §§aktiebolagslagen).
En ordning av detta slag framstår som fullt motiverad i överlåtande bolag. För aktieägarna i ett överlåtande bolag får fusionen alltid påtagliga effekter. För aktieägarna i övertagande bolag har fusionen däremot ofta inte andra verkningar än en av bolaget företagen större affärstransaktion. Det kan därför synas som att det finns mindre anledning att tillförsäkra aktieägarna i det bolaget ett inflytande över beslutet. Det gäller särskilt som aktieägarna skyddas redan genom den s.k. generalklausulen, dvs. förbudet för styrelsen att företa rättshandlingar eller andra åtgärder som kan ge någon en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller aktieägare (jfr 8 kap. 34 § första stycket aktiebolagslagen). I privata aktiebolag finns också, kan det hävdas, regelmässigt goda förutsättningar för aktieägarna
att i förväg träffa överenskommelser om hur situationer av detta slag skall hanteras. Det talar för att lagen, såvitt gäller privata aktiebolag, inte bör innehålla några bestämmelser om att fusionen i övertagande bolag skall tas upp på bolagsstämma. I så fall skulle också kravet på kungörelse av fusionsplanen kunna utgå. Det kan i sammanhanget anmärkas att de svenska fusionsregler som gällde intill utgången av år 1994 inte innehöll något krav på att fusionen skulle underställas bolagsstämman i övertagande bolag samt att den norska aksjeloven (som innehåller regler om den norska motsvarigheten till svenska privata aktiebolag) inte heller kräver att frågan om fusion tas upp på det övertagande bolagets stämma.
Att mera allmänt undanta privata aktiebolag från dessa regler anser vi dock inte lämpligt. Bland bolagen kan finnas sådana med åtskilliga aktieägare. Dessa har samma behov av ett ändamålsenligt minoritetsskydd som aktieägarna i ett publikt aktiebolag.
Förfarandet bör dock förenklas i ett avseende. När samtliga aktieägare i de berörda bolagen har undertecknat fusionsplanen, finns det knappast något behov av att genom registrering och kungörelse rikta aktieägarnas uppmärksamhet på fusionsplanen. Inte heller finns det anledning att kräva att bolagen i den situationen fattar formella stämmobeslut om att godkänna fusionsplanen. Vi föreslår därför att det vid fusioner, där samtliga bolag är privata aktiebolag och fusionsplanen har undertecknats av samtliga aktieägare, inte skall ställas något krav på registrering och kungörelse av fusionsplanen eller något krav på att de deltagande bolagens stämmor skall ta ställning till fusionsplanen.
Borgenärsskyddsreglerna
Det kan också anföras skäl för en förenkling av borgenärsskyddsreglerna vid fusion mellan privata aktiebolag. I den nuvarande aktiebolagslagen skyddas borgenärerna genom ett särskilt förfarande som ger dem möjlighet att kräva betalning eller betryggande säkerhet som villkor för fusionen. Det är tydligt att en fusion skulle bli enklare att genomföra om detta förfarande kunde utmönstras. Ett gott borgenärsskydd är emellertid lika viktigt i små som i stora bolag. I detta avseende bör det därför enligt vår mening gälla samma regler för privata aktiebolag som för publika aktiebolag.
Majoritetskraven vid beslut om fusion
Bestämmelserna om vilken majoritet som erfordras för ett giltigt beslut att godkänna en fusionsplan överensstämmer i dag med bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet. En särskilt sträng majoritetsregel gäller sålunda om beslutet ”rubbar rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier”. Då fordras, med ett par undantag, att beslutet biträds av av samtliga vid stämman närvarande aktier och att dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av aktierna i bolaget. Bestämmelsen gör det enligt vår mening onödigt besvärligt att genomföra en fusion. Den tillkom som ett led i EG-anpassningen av den svenska aktiebolagslagen till EG:s fusionsdirektiv (se prop. 1993/94:196 s. 96) men går längre än vad direktivet kräver. Direktivet fordrar i stället att det, om det finns aktier av olika
aktieslag i bolaget, sker en omröstning i varje aktieslag. Vi föreslår därför att den särskilt stränga majoritetsregeln utmönstras och att det i stället införs en regel om omröstning inom varje aktieslag. Detta överensstämmer med vårt förslag om beslutsordningen vid beslut om minskning av aktiekapitalet.
17.3. Delning av aktiebolag
Hänvisningar till S17-3
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
17.3.1. Behovet av en civilrättslig reglering av delning av aktiebolag
Regeringens förslag: Ett nytt förfarande som reglerar delning av aktiebolag införs. Delning skall kunna ske genom att
1. ett bolags samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation,
2. en del av ett bolags tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
I båda fallen skall ersättning lämnas till aktieägarna i det överlåtande bolaget. Ersättning skall utgå i form av aktier i övertagande bolag eller såsom kontant ersättning.
Inom ramen för delningsförfarandet skall nya bolag kunna bildas. Delning skall få ske endast om de bolag som deltar i delningen har samma redovisningsvaluta.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag men har en något annorlunda utformning. Kommittén har föreslagit att delning av aktiebolag skall benämnas fission. I kommitténs förslag uppställs inte något krav på att de bolag som deltar i delningen har samma redovisningsvaluta.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. FAR har dock ansett att kommitténs förslag i visst hänseende är oklart.
Bakgrund: Ibland kan det finnas behov av att dela upp ett aktiebolags förmögenhetsmassa på flera bolag. En sådan uppdelning kan komma till stånd på flera olika sätt. En överföring, helt eller delvis, av ett bolags tillgångar till ett eller flera andra bolag kan exempelvis ske genom en vanlig överlåtelse. En sådan överlåtelse kan avse antingen aktierna i det bolag som skall delas upp eller bolagets ”inkråm”. Det förekommer också att ett bolag delas upp med utnyttjande av reglerna om utdelning. Det sker genom att aktieägarna i det bolag som skall delas upp erhåller utdelning i form av aktier i ett för ändamålet nybildat dotterbolag, till vilket man dessförinnan har överfört vissa tillgångar och skulder. På liknande sätt kan en delning åstadkommas genom att det bolag som skall delas sätter ned aktiekapitalet och gör en utbetalning till sina aktieägare i form av aktier i ett nybildat dotterbolag.
I samtliga dessa fall består det bolag som är föremål för delning även efter delningen. Ibland är detta inte ändamålsenligt och bolagets ägare skulle hellre vilja avveckla bolaget och driva verksamheten vidare i två andra bolag. Delningen måste då genomföras med utnyttjande av aktiebolagslagens bestämmelser om likvidation. Ett sätt är att låta de bolag som skall överta tillgångar förvärva samtliga aktier i det ”överlåtande”
bolaget, varefter de nya aktieägarna beslutar om att bolaget skall gå i likvidation och övertar dess tillgångar som skifteslikvid.
I många andra länder, bl.a. i Danmark, Norge och Finland, finns det särskilda bestämmelser om ”spaltning” eller ”fission” av aktiebolag. Härmed avses ett förfarande där ett aktiebolag delas upp genom att dess egendomsmassa helt eller delvis överförs på ett eller flera bolag genom universalfång. Bestämmelser om detta finns också i EG:s sjätte bolagsrättsliga direktiv (fissionsdirektivet)
8
, se bilaga 19. Sverige saknar där-
emot särskilda associationsrättsliga regler om delning av aktiebolag.
Däremot innehåller svensk skatterätt bestämmelser som reglerar de skatterättsliga konsekvenserna av vissa delningar av bolag. Enligt den s.k. lex ASEA (numera inarbetad i inkomstskattelagen, 1999:1229) skall utdelning från ett svenskt aktiebolag av andelar i ett eller flera svenska eller utländska rörelsedrivande dotterbolag inte tas upp till beskattning om vissa förutsättningar är uppfyllda. Bl.a. gäller att utdelningen skall ske i förhållande till innehavda aktier i moderbolaget. Moderbolaget skall vara marknadsnoterat och samtliga aktier i dotterbolagen skall delas ut. Dessa skatteregler har kommit till ganska frekvent användning i aktiemarknadsbolag. Det finns också sedan Sveriges inträde i EU skatterättsliga regler om delning av bolag vilka tar sikte på en tänkt civilrättslig klyvning genom universalsuccession (se 37 kap. inkomstskattelagen). Av naturliga skäl har dock dessa regler ännu inte fått någon praktisk betydelse.
Skälen för regeringens förslag
Det bör införas aktiebolagsrättsliga regler om delning av aktiebolag
Det kan finnas flera skäl att dela upp den verksamhet som bedrivs i ett aktiebolag på två eller flera bolag. Ibland kan skälen vara organisatoriska. Så kan exempelvis verksamhetsgrenarna vara så artskilda att de inte lämpligen låter sig förvaltas tillsammans. Det kan också vara så att en av verksamhetsgrenarna är mera riskfylld och att aktieägarna därför vill att den skall komma under särskild ledning. Ett annat skäl till uppdelning kan vara att det råder oenighet mellan aktieägarna om hur verksamheten skall bedrivas. En delning av bolaget kan då vara ett alternativ till att vissa aktieägare löses ut eller att hela bolaget säljs. En uppdelning kan också vara ett led i en försäljning av en del av verksamheten.
Enligt vår mening är det angeläget att företagen kan genomföra dessa slag av omstruktureringar på ett flexibelt och smidigt sätt.
Såsom ovan har framgått är det i och för sig möjligt att utnyttja redan befintliga regler i aktiebolagslagen om bl.a. utdelning och likvidation för att dela upp ett aktiebolag i två eller flera bolag. Det är emellertid uppenbart att dessa lösningar har tillgripits i brist på bättre. En möjlighet att dela upp aktiebolag genom ett särskilt förfarande vid vilket tillgångar och skulder övergår direkt på de nya bolagen skulle utan tvivel i många fall innebära en mera ändamålsenlig lösning. En sådan reglering skulle
8
Rådets direktiv av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i Romfördraget om
delning av aktiebolag.
vidare utgöra ett naturligt komplement till fusionsreglerna. Uttryckliga lagregler om delning av aktiebolag är därtill ägnade att öka rättssäkerheten för bolagets aktieägare och borgenärer. Härtill kommer att det finns särskilda regler av detta slag i flertalet andra europeiska länder, däribland i Danmark, Norge och Finland.
Vi föreslår därför att det i den nya lagen införs ett nytt rättsligt institut, som gör det möjligt att genom ett särskilt förfarande dela upp ett aktiebolag i två eller flera.
Kommittén har föreslagit att förfarandet skall benämnas fission. Det kan anföras flera skäl för detta. Ett sådant är att begreppet fission redan förekommer i skattelagstiftningen (se t.ex. 37 kap. inkomstskattelagen) som benämning på uppdelning av företag. I skattelagstiftningen omfattar begreppet emellertid inte alla de slag av uppdelningar som enligt vår mening bör omfattas av de associationsrättsliga reglerna om uppdelning av aktiebolag. Enligt vår mening ansluter benämningen delning bättre till vanligt språkbruk och ger en tydligare bild av innebörden i förfarandet. Vi föreslår därför att förfarandet i lagen benämns på det sättet.
I vilka fall skall delning av aktiebolag kunna komma till användning?
En naturlig utgångspunkt är att företagen bör ges möjlighet att utifrån företagsekonomiska bedömningar fritt välja hur de vill strukturera sin verksamhet på ett rationellt sätt. Samtidigt bör det givetvis inte skapas aktiebolagsrättsliga instrument som, utan att vara av större värde, kan utnyttjas för olika slag av missbruk. Självfallet måste det också beaktas att nya bolagsrättsliga instrument inte står i strid med EG-rätten.
Ett sätt att dela ett bolag är att låta samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag och att därvid låta det överlåtande bolaget upplösas utan likvidation. Detta slag av delning är tillåtet enligt artiklarna 2 och 21 i fissionsdirektivet. Vi har ovan nämnt några situationer då det kan finnas ett legitimt intresse av att genomföra en delning av detta slag. Under förutsättning att regelverket kompletteras med bestämmelser till borgenärernas skydd framstår risken för missbruk som liten. Detta slag av delning bör alltså tillåtas.
Ett annat sätt att dela ett företag är att föra över en del av bolagets inkråm till ett annat bolag. I ett sådant fall består det överlåtande bolaget, fastän med en mindre tillgångs- och skuldmassa. FAR har ifrågasatt om en sådan delning är förenlig med fissionsdirektivet. Av artikel 25 i direktivet framgår att delning får genomföras enligt vad som i övrigt sägs i direktivet även utan att det överlåtande bolaget upplöses. Direktivet tillåter alltså delningar där enbart vissa av ett bolags tillgångar och skulder fördelas på två eller flera bolag medan andra tillgångar och skulder stannar kvar i det överlåtande bolaget. Vid en jämförelse med direktivets övriga bestämmelser kan det möjligen synas som att direktivet inte medger en sådan partiell överföring om denna sker till ett enda övertagande bolag. Direktivets ordalydelse är emellertid oklar och från ändamålssynpunkt förefaller en sådan begränsning inte vara motiverad. Vår tolkning är därför att direktivet ger utrymme för såväl delningar där vissa av ett bolags tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag som delningar där vissa av ett bolags tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag.
Också delningar av de sistnämnda slagen kan fylla ett legitimt behov vid omstruktureringar av olika slag. Risken för missbruk får bedömas som liten, i vart fall om regelverket kompletteras med borgenärsskyddsregler (om sådana, se närmare avsnitt 17.3.3).
Skattemyndigheten i Linköping har ifrågasatt sådan delning där det överlåtande bolaget inte upplöses vid delningen men kvarstår enbart som ett ”skrivbordsbolag”. Det finns självfallet inget egentligt intresse av delningar där det i efterhand kvarstår enbart bolag utan substans. I synnerhet måste det förhindras att delningsinstitutet används för bolagsplundring eller liknande förfaranden. Vi föreslår därför att kommitténs förslag kompletteras med regler som innebär att ett överlåtande bolag som inte upplöses genom delningen efter delningen måste ha full täckning för det bundna egna kapitalet. Vi anser det inte vara motiverat uppställa några ytterligare hinder mot delningar av detta slag.
Om delningsvederlag
En delning innebär att det överlåtande bolaget upplöses eller att dess förmögenhetsmassa minskas. Aktieägarna i det överlåtande bolaget måste därför kompenseras med ett ”delningsvederlag”. Fissionsdirektivet förutsätter att delningsvederlaget utgår i form av aktier i övertagande bolag. Det tillåter emellertid också kontant ersättning (se artiklarna 2 och 24).
Vi anser inte att det finns fog för några andra begränsningar, vad gäller delningsvederlagets art, än de som följer av direktivet. Delningsvederlaget bör alltså kunna bestå av aktier i övertagande bolag, av kontant ersättning eller av en kombination av aktier och kontanter. Det bör däremot inte få bestå av skuldebrev eller annan egendom.
Om bolagsbildning inom ramen för ett delningsförfarande
Inte sällan kan det mest ändamålsenliga sättet att dela upp ett aktiebolag i flera vara att föra över bolagets tillgångar och skulder till två eller flera nya bolag som inte belastas av några tidigare förpliktelser. Det är då också naturligt att bildandet av dessa aktiebolag sker inom ramen för delningsförfarandet. De vanliga reglerna om aktiebolags bildande blir i så fall inte tillämpliga. Samtidigt är det angeläget att de skyddsintressen som har motiverat reglerna om bildande av bolag inte kan kringgås genom att bolag bildas inom ramen för ett delningsförfarande. Det motiverar bl.a. att bestämmelser som motsvarar de som gäller vid bolagsbildning i allmänhet – bl.a. sådana som avser att säkerställa att bolaget i samband med bildandet tillförs en förmögenhet som minst svara mot det belopp som skall utgöra bolagets aktiekapital – införs också i bestämmelserna om delning. Bland annat föreslår vi bestämmelser som säkerställer att det bolag som skall bildas tillförs en nettoförmögenhet som motsvarar i vart fall det aktiekapital som bolaget skall ha. Förfarandet bör dock – jämfört med förfarandet vid vanlig bolagsbildning – kunna förenklas något. Framför allt bör det inte vara nödvändigt att upprätta någon särskild stiftelseurkund utan i stället bör förslaget till delning, den s.k. delningsplanen, kunna tjäna som stiftelseurkund. Det förutsätter emellertid att delningsplanen innehåller i huvudsak samma
information som den som tas in i en stiftelseurkund. Vi återkommer till detta i författningskommentaren.
Redovisningsvaluta
Ett aktiebolag får ha sin redovisning i antingen svenska kronor eller euro (se 4 kap. 6 § bokföringslagen [1999:1078]). Det är inte möjligt att genom fusion slå samman bolag som har olika redovisningsvaluta (se 14 kap. 1 § aktiebolagslagen). När den sistnämnda bestämmelsen tillkom, motiverades den med att en fusion mellan bolag med olika redovisningsvaluta skulle innebära inte obetydliga svårigheter, bl.a. därför att förekomsten av olika redovisningsvalutor skulle försvåra bedömningen av om fusionsvederlaget i fusionsplanen hade bestämts på ett riktigt sätt. Det påtalades också att fusioner mellan bolag med olika redovisningsvalutor skulle kunna försvåra upptäckten av och utredningen vid ekonomisk brottslighet (se prop. 1999/2000:23 s. 95 f.). Motsvarande svårigheter och risker torde uppkomma vid delningsförfaranden där de inblandade bolagen har olika redovisningsvaluta. Ett villkor för delning bör därför enligt vår mening vara att de bolag som deltar i delningen har samma redovisningsvaluta.
Hänvisningar till S17-3-1
17.3.2. Förfarandet vid delning
Regeringens förslag: Före en delning skall styrelserna för de berörda bolagen upprätta en delningsplan. Delningsplanen skall underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget och, i vissa fall, bolagsstämman i det övertagande bolaget. När planen har godkänts, skall det överlåtande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa den. Om någon av bolagens borgenärer därvid motsätter sig delningen, får planen inte verkställas om inte borgenären får full betalning eller tillfredsställande säkerhet. Om tillstånd till verkställande av delningsplanen lämnas, skall delningen anmälas för registrering. Delningen skall fullbordas i och med registreringen.
Vid delning som berör enbart privata aktiebolag skall ett förenklat förfarande kunna tillämpas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 274 och 385 f.). Kommittén har dock inte föreslagit något förenklat förfarande för privata aktiebolag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. NUTEK har dock ansett att reglerna inte skall gälla för privata aktiebolag. Sveriges Redovisningskonsulters Förund har ansett att delningsplanen alltid bör underställas bolagsstämman i övertagande bolag.
Skälen för regeringens förslag: Såsom tidigare har berörts innebär en delning att överlåtande bolag upplöses eller att dess förmögenhetsmassa minskar. Aktieägarna i det överlåtande bolaget kompenseras genom aktier i övertagande bolag eller genom kontant ersättning. För dessa aktieägare är det givetvis av stor vikt att de har möjlighet att bevaka och påverka villkoren för delningen, i synnerhet delningsvederlagets art och
storlek. Också för aktieägarna i övertagande bolag kan delningen vara av betydelse. Exempelvis innebär, typiskt sett, en delning där delningsvederlaget överstiger det faktiska värdet av vad bolaget tillförs genom delningen att värdet på aktierna i bolaget minskar. Aktieägarna bör därför ges tillfälle att ta del i beslutet om delning och bör före beslutet ha haft tillfälle att granska förslaget.
Också för borgenärerna kan en delning vara av stor betydelse. För det överlåtande bolagets borgenärer kan delningen innebära att gäldenären upphör att existera. Såsom kommer att utvecklas närmare i avsnitt 17.3.3 innebär vårt förslag att dessa borgenärer då kommer att kunna rikta sina anspråk mot ett eller flera andra av de bolag som deltar i delningen. Delningen kan emellertid ändå innebära en risk för borgenärerna, eftersom det övertagande bolaget kan ha sämre betalningsförmåga än det överlåtande bolaget. Även för ett övertagande bolags borgenärer kan delningen innebära risker. Övertagandet av ytterligare skulder kan leda till att bolagets soliditet och likviditet minskar. Delningsförfarandet bör mot den bakgrunden utformas så att också borgenärernas intressen värnas.
Samma slag av skyddsintressen gör sig gällande vid fusion och har där föranlett ett särskilt lagreglerat fusionsförfarande, vilket avspeglar reglerna i EG:s fusionsdirektiv (jfr avsnitt 17.2, även prop. 1993/94:196 s. 92 f.). Enligt vår uppfattning kan förfarandet vid delning utformas på i allt väsentligt samma sätt och kommer därmed att stå i överensstämmelse med EG:s fissionsdirektiv. Det innebär att förfarandet bör ges i huvudsak följande innebörd.
Före en delning bör det upprättas ett förslag till delning, en delningsplan, som innehåller bl.a. uppgifter om det delningsvederlag som skall betalas. Planen, som bör kompletteras med ekonomisk information om bolagen, bör granskas av revisorer och därefter under viss tid hållas tillgänglig för aktieägarna. Den bör sedan underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget och, om en viss andel av aktieägarna begär det, bolagsstämman i övertagande bolag. Genom de nu angivna åtgärderna får aktieägarna i bolagen tillfälle att utöva inflytande över delningen. En remissinstans har ansett att delningsplanen alltid bör underställas bolagstämman i det övertagande bolaget. Enligt vår mening finns det inte anledning att uppställa ett sådant krav. För aktieägarna i det övertagande bolaget har frågan om delning många gånger inte mera påtagliga effekter än andra slag av företagsförvärv som företagsledningen beslutar om. Det får därför anses tillräckligt att en minoritet bland aktieägarna ges möjlighet att påkalla att frågan prövas på bolagsstämman.
När planen har godkänts, bör det överlåtande bolaget ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa den. I denna del av förfarandet bör borgenärerna ges tillfälle att ta ställning till delningen. Om någon borgenär motsätter sig delningen, bör frågan prövas av allmän domstol. Delningen bör få genomföras endast om de borgenärer som har motsatt sig delningen antingen har fått betalning för sina fordringar eller har tillfredsställande säkerhet för dessa. Genom denna del av förfarandet skyddas borgenärernas intressen (se även avsnitt 17.3.3).
När tillstånd att verkställa delningsplanen har lämnats, bör delningen anmälas för registrering. I och med registreringen bör delningen anses fullbordad. I den mån delningen innebär att överlåtande bolag upplöses
eller att övertagande bolag nybildas, bör denna verkan inträda i och med registreringen. Denna sista fas av delningsförfarandet tillgodoser allmänhetens intresse av att delningen kommer till offentligt uttryck.
De olika momenten i förfarandet kommer att behandlas närmare i författningskommentaren.
Särskilda bestämmelser för privata aktiebolag?
Fissionsdirektivet är tillämpligt enbart på publika aktiebolag. Den svenska lagstiftaren är alltså inte skyldig att följa direktivets föreskrifter vid utformningen av reglerna för delningar som berör enbart privata aktiebolag.
Det är tydligt att regelverket vinner i överskådlighet om det utformas på samma sätt för publika som för privata aktiebolag. Samtidigt kan fissionsdirektivets föreskrifter framstå som väl omständliga i vissa situationer då antalet berörda aktieägare är begränsat. Vi anser därför att det finns skäl för vissa särregler för delningar som berör enbart privata aktiebolag.
Dessa särregler bör vara av samma slag som de särregler som vi har föreslagit i fråga om fusion mellan privata aktiebolag (jfr avsnitt 17.2). Om, vid en delning som berör enbart privata aktiebolag, delningsplanen har undertecknats av samtliga aktieägare i bolagen, bör det alltså inte vara nödvändigt att låta registrera och kungöra planen. Det bör inte heller vara nödvändigt att låta bolagsstämmorna i bolagen ta ställning till delningsplanen.
Hänvisningar till S17-3-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
17.3.3. Betalningsansvaret för överlåtande bolags skulder
Regeringens förslag: I delningsplanen skall anges vilket bolag som skall ansvara för överlåtande bolags olika skulder efter delningen. Det bolag som utpekas som ansvarigt skall ansvara för skulden utan begränsning. Förmår det bolaget inte betala skulden, skall de övriga bolagen svara solidariskt, men högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar den nettobehållning som har tilldelats bolaget i delningen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot kommitténs förslag. Ekonomistyrningsverket och FAR har efterlyst klargöranden, bl.a. vad avser beräkningen av nettobeloppet och fördelningen och upphörandet av skulderna.
Bakgrund: I artikel 12 i fissionsdirektivet föreskrivs bl.a. att lagstiftningen i medlemsstaterna på ett betryggande sätt skall skydda rättigheterna för de borgenärer i de bolag som deltar i delningen. I detta syfte skall lagstiftningen minst föreskriva att dessa borgenärer skall ha rätt till betryggande säkerhet. Dessa föreskrifter kommer i vårt förslag att tillgodoses genom de borgenärsskyddsregler som vi har berört i föregående avsnitt, dvs. regler som ger borgenärerna möjlighet att ställa betalning eller säkerhet som villkor för delningen.
Artikel 12 innehåller dessutom bestämmelser om vem som efter delningen skall ansvara för överlåtande bolagets skulder. Här ger direktivet
två olika alternativ. Utgångspunkten i det ena alternativet är att ansvaret ligger hos det bolag till vilket skulden har överförts enligt delningsplanen. Om en borgenär inte gottgörs av det bolaget, skall emellertid ”de mottagande bolagen” ansvara solidariskt för skulden. Medlemsstaten får dock begränsa ansvarigheten till den nettobehållning som tilldelas varje bolag, utom i fråga om det bolag till vilket skulden har överförts. Det andra alternativet är att medlemsstaterna föreskriver att de mottagande bolagen skall ansvara solidariskt för det delade bolagets förpliktelser.
Skälen för regeringens förslag: Det är givetvis viktigt att det efter delningen står klart vem som ansvarar för överlåtande bolags förpliktelser. Lika viktigt är att delningsförfarandet inte kan användas för att undkomma betalningsansvar.
Som nyss har framgått kan betalningsansvaret för överlåtande bolagets skulder enligt fissionsdirektivet utformas på två olika sätt. Antingen kan samtliga övertagande bolag åläggas att primärt och solidariskt ansvara för det överlåtande bolagets förpliktelser. Eller så kan det överlåtande bolagets skulder fördelas mellan de övertagande bolagen men med skyldighet för övriga övertagande bolag att subsidiärt ansvara gentemot en borgenär som inte har gottgjorts av det bolag till vilken skulden har överförts. I det första alternativet kan alltså det överlåtande bolagets borgenärer vända sig mot vilket som helst av de övertagande bolagen och kräva full betalning. I det andra alternativet måste borgenärerna först kräva det bolag till vilket skulden överförts på betalning; endast om de inte erhåller full betalning kan de vända sig mot övriga övertagande bolag.
Kommitténs förslag att det senare alternativet bör väljas har godtagits av alla remissinstanser. Vi ansluter oss till kommitténs förslag. Av betydelse för vår bedömning är bl.a. att man också i Danmark, Finland och Norge har utformat regelverket enligt detta alternativ. I lagen bör därför tas in en bestämmelse av följande innebörd. I den mån en skuld som ett överlåtande bolag har enligt delningsplanen skall övertas av ett visst övertagande bolag, skall det bolaget efter delningen svara för skulden utan begränsning. Förmår bolaget inte betala skulden, skall de övriga övertagande bolagen ansvara solidariskt för denna, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar den nettobehållning som har tilldelats bolaget i delningen.
En särskild fråga är vad som i detta avseende skall gälla vid sådan delning där ett bolag överlåter vissa, men inte alla, tillgångar och skulder och det endast finns ett övertagande bolag. I den situationen är den nyss föreslagna regeln inte av något värde för borgenärerna. Vi föreslår att regleringen utformas så att det i detta fall blir det överlåtande bolaget som skall svara subsidiärt och solidariskt för skuld som det övertagande bolaget har övertagit. Regeln bör gälla såväl när det finns endast ett övertagande bolag som när det, utöver det överlåtande bolaget, finns flera övertagande bolag.
17.4. Likvidation
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om likvidation överförs i allt väsentligt oförändrade till den nya aktiebolagslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 156 f.)
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Bakgrund: Vid en likvidation av ett aktiebolag realiseras vanligen bolagets tillgångar. Skulderna betalas och de överskjutande medlen fördelas bland aktieägarna. När likvidationen har avslutats, anses bolaget upplöst.
Ett aktiebolag kan besluta att gå i likvidation utan att någon skyldighet att göra detta föreligger (frivillig likvidation). Ett sådant beslut fattas av bolagsstämman (se 13 kap. 1 § aktiebolagslagen och följande paragrafer). I några särskilda fall är bolaget skyldigt att gå i likvidation vare sig aktieägarna vill det eller inte (tvångslikvidation). Det gäller bl.a. när bolaget inte har anmält behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor som skall finnas enligt lagen för registrering, när bolaget inte i rätt tid har sänt i årsredovisningshandlingar till Bolagsverket och när mer än hälften av bolagets aktiekapital är förbrukat (se bl.a. 13 kap. 10 och 16 §§). I dessa fall kan beslutet om likvidation även fattas av Bolagsverket eller av domstol.
Bestämmelserna om likvidation har relativt nyligen varit föremål för en allmän översyn. I propositionen 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag lämnade sålunda regeringen – på grundval av de förslag som kommittén hade lämnat i delbetänkandet Likvidation av aktiebolag (SOU 1999:36) – förslag till delvis nya likvidationsbestämmelser. Ändringarna syftade huvudsakligen till att förtydliga de tidigare bestämmelserna. Förslaget innehöll därutöver vissa nyheter. Bland annat föreslogs nya bestämmelser om vilket underlag som skall finnas tillgängligt när bolagsstämman prövar en fråga om likvidation. Det föreslogs också en ny bestämmelse om vilka kvalifikationskrav som skall gälla för en likvidator. Vissa förenklingar föreslogs också beträffande handläggningen av likvidationsärenden. Riksdagen antog förslagen (se bet. 2001/02:LU5 och rskr. 2001/02:50) och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2002.
Skälen för regeringens förslag: Som har framgått av det föregående har aktiebolagslagens likvidationsbestämmelser ganska nyligen setts över och – i vissa delar – reformerats. Vad kommittén har föreslagit i sitt slutbetänkande innebär inte heller annat än mindre förändringar jämfört med den nuvarande aktiebolagslagen. Mot den bakgrunden finns det enligt vår uppfattning inte anledning att nu vidta några mer genomgripande förändringar i dessa delar. Vi föreslår därför att den nya lagens likvidationsbestämmelser i allt väsentligt ges samma innebörd och utformning som dagens bestämmelser. Vi återkommer i författningskommentaren till några mindre frågor där det finns anledning att överväga förändringar. I övrigt kan hänvisas till de överväganden som regeringen gjorde i prop. 2000/01:150.
18. Övriga frågor
18.1. Registrering
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om registrering i aktiebolagsregistret överförs utan några ändringar i sak till den nya lagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 399 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter i denna del.
Skälen för regeringens förslag. Bolagsverket för ett aktiebolagsregister och, ifråga om s.k. bankaktiebolag, ett bankregister. En rad skilda bestämmelser i aktiebolagslagen förutsätter att förhållanden av olika slag skall registreras i respektive register, t.ex. uppgifter om bolagets aktiekapital, styrelse och revisor samt skilda beslut som bolaget fattar. De uppgifter som registreras offentliggörs vanligen också genom en särskild kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. 18 kap. aktiebolagslagen innehåller bl.a. bestämmelser om förfarandet vid registrering samt om rättsverkan av registrering.
Kommittén har inte föreslagit några ändringar i dessa bestämmelser. Inte heller vi är beredda att i detta sammanhang föreslå några ändringar i sak. Vi avser emellertid att senare under år 2005 återkomma i ett par näraliggande frågor; elektronisk ingivning i samband med registreringsanmälan samt kungörande av bolagsrättsliga förhållanden på Internet.
18.2. Aktiebolags firma
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om firma överförs i allt väsentligt oförändrade till den nya aktiebolagslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 400 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört eller haft några invändningar mot kommitténs förslag. Svenska Kommunförbundet har dock förordat att kravet på att bolagets fakturor skall innehålla uppgift om den ort där bolagets styrelse har sitt säte tas bort.
Skälen för regeringens förslag: Aktiebolagslagens regler om firma kompletterar de bestämmelser som finns i firmalagen (1974:156). Reglerna har inte genomgått några större förändringar sedan den nuvarande aktiebolagslagen kom till. Som ett led i den svenska anpassningen till EG-rätten gjordes i mitten av 1990-talet, efter förslag från kommittén, ett par ändringar, bl.a. avseende publika aktiebolags firma. I sitt slutbetänkande har kommittén inte föreslagit annat än vissa redaktionella ändringar i reglerna om firma.
Svenska Kommunförbundet har tagit upp bestämmelsen i 16 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen. Där föreskrivs att ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets firma, den ort där styrelsens skall ha sitt säte samt bolagets organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Enligt
Kommunförbundet bör kravet på uppgift om säte inte gälla fakturor. Vi delar inte den uppfattningen. Bestämmelsen går tillbaka på en föreskrift i EG:s första bolagsrättsliga direktiv (publicitetsdirektivet). Enligt denna föreskrift skall bl.a. uppgift om bolagets säte anges på bolagets brev och orderblanketter. Direktivet nämner visserligen inte uttryckligen fakturor. Begreppet ”brev” i direktivet torde emellertid syfta på alla skriftliga meddelanden som riktar sig till bestämda mottagare och fakturor får alltså anses som ”brev” i direktivets bemärkelse. Enligt vår mening bör lagtexten liksom hittills klargöra att bestämmelsen omfattar även fakturor.
Remissinstanserna har i övrigt inte haft några synpunkter på kommitténs förslag rörande firma. Vi delar uppfattningen att de nuvarande bestämmelserna bör överföras till den nya lagen, utan några förändringar i sak.
Varumärkeskommittén har i sitt slutbetänkande Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen (SOU 2001:26) föreslagit vissa ändringar i firmalagen, bl.a. vad avser registrering av firma. Dessa behandlas inte i detta sammanhang.
18.3. Civilrättsliga och straffrättsliga sanktioner
18.3.1. Skadestånd
18.3.1.1 Aktiebolagslagens allmänna skadeståndsregler
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om styrelseledamöters, den verkställande direktörens och revisorns skadeståndsansvar överförs i sak oförändrade till den nya lagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 401 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några synpunkter i denna del.
Bakgrund: Om en styrelseledamot eller en verkställande direktör vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall han eller hon ersätta skadan (se 15 kap. 1 § första meningen aktiebolagslagen). Skadeståndsansvaret gentemot aktieägare och tredje man är mera begränsat; styrelseledamoten eller den verkställande direktören ansvarar här för skada som han eller hon vållar genom att överträda aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (se 15 kap. 1§ andra meningen).
En revisor, lekmannarevisor och särskild granskare är skadeståndsansvarig i samma omfattning som en styrelseledamot och den verkställande direktören (se 15 kap. 2 §). En revisor skall dessutom ersätta skada som orsakas av hans eller hennes medhjälpare. Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag tillsammans med den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är ersättningsansvarig.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om styrelseledamöternas, den verkställande direktörens och revisorns skade-
ståndsansvar mot bolaget eller annan fick i allt väsentligt sin nuvarande utformning vid tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag. Bestämmelserna sågs över år 1998 och ändrades i vissa mindre avseenden (se prop. 1997/98:99 s. 186 f. och 1997/98:LU26 s. 14 f.). Det har därför inte varit aktuellt att i detta lagstiftningsärende göra någon ny översyn av bestämmelserna. Vi föreslår därför att de förs över till den nya lagen utan några ändringar i sak.
Kommittén har även behandlat frågan om s.k. prospektansvar, dvs. ansvaret gentemot den som lider skada på grund av fel eller brist i ett emissionsprospekt. Den frågan har även behandlats av Prospektutredningen i delbetänkandet Prospekt – nya regler om prospekt m.m. (SOU 2004:95) och i utredningens slutbetänkande Prospektansvar (SOU 2005:18). Vi avser att ta upp frågor om bl.a. prospektansvar i en särskild proposition.
18.3.2. Straff och vite
Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för straffbestämmelsen som avser förande av aktiebok begränsas. I övrigt överförs de nuvarande bestämmelserna om straff och vite i sak oförändrade till den nya aktiebolagslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (SOU 2001:1 s. 403). Kommittén har dock inte föreslagit någon ändring av straffbestämmelsen avseende underlåtenhet att föra aktiebok. Däremot har kommittén föreslagit att straffbestämmelsen vid överträdelse av låneförbudet upphävs.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit kommitténs förslag. Riksåklagaren har beklagat att kommittén inte närmare har analyserat utrymmet för andra sanktioner än straff. Åklagarkammaren i Linköping har ifrågasatt om inte ytterligare straffbestämmelser bör tas bort. VPC har ifrågasatt om straffbestämmelsen för underlåtenhet att föra aktiebok bör vara tillämplig på centrala värdepappersförvarare. Kronofogdemyndigheten i Stockholm har efterlyst en uppstramning av reglerna om förande av aktiebok.
Bakgrund: Vid tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag utmönstrades en rad straffbestämmelser som hade funnits i äldre aktiebolagsrätt. Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller därför enbart ett mindre antal straffbestämmelser (se 19 kap. 1 § aktiebolagslagen). Dessa gäller främst vissa fall av underlåtenhet, däribland underlåtenhet att föra aktiebok, att kalla till styrelsesammanträde och att tillhandahålla underlag inför styrelsebeslut. Straff kan också komma i fråga när ett privat aktiebolag eller dess aktieägare söker sprida bolagets aktier eller vissa andra av bolaget utgivna värdepapper till allmänheten samt när låneförbuden i 12 kap. 7 § överträds. År 2002 tillkom en särskild straffbestämmelse riktad mot utseendet av s.k. målvakter i aktiebolag.
Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller också några bestämmelser som ger Patent- och registreringsverket rätt att förelägga vite. Framför allt har verket möjlighet att förelägga en styrelseledamot eller den verkställande direktören att ge in registreringsanmälningar till verket (se
19 kap. 2 §). Verket prövar själv frågan om ett förelagt vite skall dömas ut.
Skälen för regeringens förslag: Såsom har uttalats i tidigare lagstiftningsärende (se prop. 1994/95:23 s. 52 f.) bör kriminalisering som metod för att hindra överträdelser av olika normer i samhället användas med försiktighet. Kriminalisering är inte heller det enda och inte alltid det mest effektiva medlet för att motverka oönskade beteenden. Enligt vår mening bör därför överträdelser av aktiebolagslagens bestämmelser straffsanktioneras endast i den utsträckning det saknas andra lämpliga sanktioner, t.ex. skadestånd eller vite.
Bestämmelserna om förande och tillhandahållande av aktiebok är straffsanktionerade. Bestämmelserna är avsedda att skydda bl.a. vissa intressen som inte är av rent ekonomisk art, t.ex. offentlighetsintresset. En skadeståndssanktion framstår mot den bakgrunden inte som tillräcklig för att trygga efterlevnaden av reglerna. Inte heller en vitessanktion framstår som ändamålsenlig, eftersom den får verkan först med en viss fördröjning. Vi anser därför att skyldigheten att föra och tillhandahålla aktiebok även i fortsättningen bör straffsanktioneras.
Såsom Kronofogdemyndigheten i Stockholm har påpekat är det inte ovanligt att styrelsen i kupongbolag försummar skyldigheten att föra aktiebok. Detta riskerar att leda till att det i en senare konkurs eller brottsutredning inte kan utredas vilka som har stått bakom ett bolag som har använts i oseriösa syften. Det kan synas tala för en skärpning av den nuvarande straffsanktionen. Vi är dock inte beredda att nu lämna något förslag om detta. Frågan bör lämpligen behandlas tillsammans med senare överväganden om upprättandet av ett centralt aktieägarregister (jfr avsnitt 6.5).
När det gäller avstämningsbolag finns det enligt vår mening anledning att begränsa tillämpligheten av den nuvarande straffsanktionen. I avstämningsbolag är, enligt vårt förslag, styrelsens ansvar för aktieboken begränsat till att se till att avtal träffas med en central värdepappersförvarare. Därefter är det den centrala värdepappersförvararen som skall föra aktieboken och tillhandahålla utskrifter av den. Såsom VPC har varit inne på är behovet av att kunna rikta straffsanktioner mot den centrala värdepappersförvararen begränsat. En central värdepappersförvarare skall vara auktoriserad. För att ett företag skall få auktorisation måste företaget uppfylla bl.a. vissa lämplighetsvillkor (se 2 kap. 2–6 §§ lagen [1998:1479] om kontoföring av finansiella instrument). Den som har fått auktorisation står under tillsyn av Finansinspektionen. Auktorisationen kan återkallas, bl.a. om värdepappersförvararen visar sig olämplig att utöva verksamheten (se 9 kap. samma lag). En värdepappersförvarare som försummar sin skyldighet att föra och tillhandahålla aktieboken riskerar alltså att drabbas av administrativa sanktioner. Dessa sanktioner torde vara väl så effektiva som en straffsanktion. Något behov av att kunna tillgripa också en straffsanktion mot värdepappersförvararen förefaller inte finnas. Vi föreslår därför att den aktuella straffbestämmelsen i aktiebolagslagen inte skall omfatta värdepappersförvararen.
Såsom vi närmare har utvecklat i avsnitt 15.5. anser vi att de aktiebolagsrättsliga låneförbuden även i fortsättningen bör vara straffsanktionerade.
Övriga straffbestämmelser i den nuvarande aktiebolagslagen bör enligt vår mening finnas kvar. Vi föreslår alltså att de överförs till den nya lagen.
Hänvisningar till S18-3-2
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 21.1
19. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den nya aktiebolagslagen skall träda i kraft den 1 januari 2006. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser tas in i en särskild lag om införande av den nya lagen.
Den nya lagen skall tillämpas även på bolag som har bildats före lagens ikraftträdande. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om registrering och verkställighet av beslut som stämman och, i vissa fall, styrelsen har fattat före den nya lagens ikraftträdande.
Äldre bestämmelser skall också tillämpas vid värdeöverföringar som grundar sig på en årsredovisning som har upprättats före den nya lagens ikraftträdande.
Medel som har tillförts överkursfonden före den nya lagens ikraftträdande skall överföras till reservfonden.
Om en bolagsordning vid den nya lagens ikraftträdande innehåller föreskrifter som står i strid med den nya lagen skall styrelsen lägga fram förslag om nödvändiga ändringar i bolagsordningen till den första årsstämma som hålls efter ikraftträdandet. Avvikande föreskrifter om hembud skall dock inte behöva ändras utan behålla sin giltighet. Föreskrifter om akties nominella belopp skall inte behöva ändras förrän i samband med en annan ändring av bolagsordningen.
Om inlösen av minoritetsaktier har begärts före lagens ikraftträdande, skall äldre bestämmelser om inlösen tillämpas.
Kommitténs förslag: Innehållet i den införandelag som kommittén har föreslagit överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén har dock föreslagit att lagen skall träda i kraft den 1 januari 2004 (SOU 2001:1 s. 405 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag
Allmänt
Riksdagen kommer att kunna ta ställning till en proposition med förslag till en ny aktiebolagslag under våren 2005. Det innebär att de nya reglerna kan träda i kraft tidigast vid halvårsskiftet 2005. Enligt vår mening är det emellertid lämpligt att en ny lagstiftning av denna karaktär och omfattning börjar gälla i samband med ett årsskifte. Det är också angeläget att berörda bolag och myndigheter ges gott om tid för att anpassa sig till de nya reglerna. Vi föreslår därför att lagen skall träda i kraft den 1 januari 2006.
De nya reglerna bör så långt möjligt tillämpas fullt ut på alla aktiebolag från och med ikraftträdandet. Det är emellertid tydligt att över-
gången från den gamla till den nya lagen kräver vissa övergångsbestämmelser. Vi föreslår, i likhet med kommittén, att sådana bestämmelser tas in en särskild lag om införande av aktiebolagslagen. Därutöver krävs vissa särskilda övergångsbestämmelser i de ändrings- och upphävandeförfattningar som föreslås på andra lagområden. Det gäller t.ex. beträffande några av ändringarna i årsredovisningslagen. Vi återkommer närmare till dessa frågor i författningskommentaren.
I det följande tar vi upp de mest betydelsefulla övergångsfrågorna.
Registrering
En vedertagen princip för aktiebolagsrättslig lagstiftning är att nya regler skall tillämpas även på bolag som har registrerats eller bildats före tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande. Detta bör gälla även här. I vissa situationer leder emellertid denna huvudregel till oönskade resultat. Det bör därför göras vissa undantag från regeln.
Enligt vår uppfattning är det motiverat med ett sådant undantag när det gäller registrering av bolag som har bildats vid en konstituerande stämma som har hållits före den nya lagens ikraftträdande. Det vore orimligt att kräva att ett sådant bolag skall göra om bildandeprocessen enbart för att registreringsanmälan inte har getts in före nämnda tidpunkt. Vi föreslår därför, i likhet med kommittén, att ett sådant bolag skall få registreras enligt äldre bestämmelser. På motsvarande sätt bör äldre bestämmelser tillämpas vid registrering av beslut som stämman eller, i vissa fall, styrelsen har fattat före den nya lagens ikraftträdande.
Vi återkommer längre fram till vilka ytterligare undantag som bör göras från den ovan angivna huvudregeln.
Aktier utan nominellt värde
I avsnitt 4.9 har vi föreslagit att systemet med aktier med nominella belopp skall avskaffas. Det innebär bl.a. att det i fortsättningen inte skall anges något nominellt belopp på de aktiebrev som ges ut efter den nya lagens ikraftträdande. Vi ser dock ingen anledning att kräva att uppgiften tas bort från äldre aktiebrev. En annan sak är att uppgiften kommer att sakna betydelse efter den nya lagens ikraftträdande.
När det gäller de materiella regler som knyter an till det nominella beloppet gör vi en annan bedömning. För att övergången till det nya systemet skall få önskad verkan bör de nya regler som följer med denna förändring gälla fullt ut för alla aktiebolag. En ordning där olika materiella regler gällde beroende på när aktierna gavs ut är ägnad att leda till oklarheter och förvirrning. Vi anser inte heller att det är lämpligt att bolagen får välja om de vill övergå till det nya systemet eller inte. För att underlätta övergången till det nya systemet bör dock, som vi har konstaterat redan i avsnitt 4.9, bolagen få avvakta med att göra de ändringar i bolagsordningen som reformen föranleder till dess att bolagsordningen ändras i något annat avseende.
Överkursfonden och reservfonden
Enligt vårt förslag skall överkursfonden i fortsättningen utgöra fritt eget kapital i bolaget. Det skall alltså vara möjligt att disponera över överkursfonden på samma sätt som över andra fria fonder. Detta bör föranleda ändringar i årsredovisningslagen och lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. En särskild fråga är vad som bör gälla beträffande medel som har tillförts överkursfonden före ikraftträdandet. Enligt vår uppfattning talar övervägande skäl för att sådana medel skall fortsätta att vara bundet eget kapital i bolaget. Ett frigörande av dessa medel skulle kunna få negativa konsekvenser för de borgenärer och andra intressenter som har utgått från att medlen inte är utdelningsbara. Vi föreslår därför att vad som står inne på överkursfonden vid tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande skall förbli bundet eget kapital även därefter. Detta kan lämpligen åstadkommas genom att sådana medel överförs till reservfonden. Bestämmelser om detta bör tas in i övergångsbestämmelserna till ändringarna i årsredovisningslagen och lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
Vi har också föreslagit att det nuvarande kravet på avsättning av viss del av bolagets vinst till reservfonden skall tas bort. Av samma skäl som vi nyss har redovisat ifråga om överkursfonden anser vi att vinster som tidigare har överförts till reservfonden bör förbli bundet eget kapital i bolaget. Eftersom reservfonden enligt vårt förslag skall finnas kvar som en bunden fond även i fortsättningen krävs det i denna del inte någon bestämmelse om överföring till annan fond eller något annat slag av övergångsbestämmelse.
Advokataktiebolag
Av allmänna civilrättsliga principer följer att den som har förvärvat en ersättningsrätt enligt äldre bestämmelser behåller denna rätt även efter att bestämmelserna har upphävts eller ändrats (jfr såvitt gäller skadeståndsfordringar SOU 1992:84 s. 281 med hänvisningar). Det innebär att den nya begränsning som vi har föreslagit beträffande ansvarsgenombrott i advokataktiebolag (se avsnitt 4.6) gäller endast med avseende på förpliktelser som har uppkommit efter ikraftträdandet. Klienter som har förvärvat en ersättningsrätt enligt de nuvarande bestämmelserna behåller alltså utan vidare denna rätt. Någon särskild övergångsbestämmelse om detta behövs inte (jfr prop. 2000/01:68 s. 62).
Uppskjuten apport
Vi har föreslagit att reglerna om s.k. uppskjuten apport ändras i två avseenden. Dels skall, enligt vårt förslag, reglerna i fortsättningen inte vara tillämpliga på privata aktiebolag. Dels föreslår vi ett upphävande av den ogiltighetssanktion som i dag gäller i fråga om avtal om uppskjuten apport för vilka lagens regler inte har iakttagits.
Reglerna om uppskjuten apport omfattar – i dag liksom enligt vårt förslag – avtal av visst slag som ingås inom två år från bolagets registrering. Det avgörande för vilka regler som skall tillämpas på ett visst avtal bör enligt vår mening vara tidpunkten för avtalets ingående. Har avtalet
ingåtts efter den 31 december 2005, bör alltså de nya bestämmelserna tillämpas, oavsett om bolaget registrerades dessförinnan. Avtal som har ingåtts dessförinnan bör däremot alltid bedömas med utgångspunkt i äldre bestämmelser. Detta följer av vad vi har föreslagit ovan och kräver inte någon särskild reglering.
En särskild komplikation är att den nuvarande ogiltighetssanktionen inträder först om bolagsstämman inte har godkänt det ifrågavarande avtalet inom sex månader från avtalsdagen. Vad bör gälla om ett avtal har träffats före ikraftträdandet men sexmånadersfristen går ut först efter ikrafträdandet? Enligt vår uppfattning bör det avgörande vara om ogiltigheten har inträtt före den nya lagens ikraftträdande eller inte. Vi anser således inte att det är påkallat att låta ogiltighetssanktionen inträda om sexmånadersfristen löper ut efter ikraftträdandet. Det innebär i praktiken att ogiltighetssanktionen inte kommer att träffa avtal om uppskjuten apport som har ingåtts efter den 1 juli 2005. Detta fordrar inte någon särskild övergångsreglering. Har sexmånaderfristen däremot löpt ut före ikraftträdandet, bör ogiltigheten, i enlighet med allmänna civilrättsliga principer, bestå även därefter. Inte heller detta torde kräva någon särskild reglering.
Bolagsordningen
Som ovan har konstaterats (se under rubriken ”Registrering”) bör den nya aktiebolagslagen som regel gälla även för bolag som har registrerats före lagens ikraftträdande. Detta innebär att äldre bolagsordningsföreskrifter som strider mot den nya aktiebolagslagen blir utan verkan.
Kommittén har ansett att ett särskilt undantag bör göras för äldre s.k. hembudsförbehåll (jfr avsnitt 6.2.2). Vi delar den uppfattningen. Vårt förslag om vad ett sådant förbehåll skall innehålla skiljer sig i flera avseenden från den äldre lagens bestämmelser. Att ålägga alla de bolag som har hembudsförbehåll i bolagsordningen att ändra dessa till överensstämmelse med den föreslagna lagen skulle medföra ett omfattande arbete såväl för de berörda bolagen som för Bolagsverket. Vi föreslår därför, liksom kommittén, en övergångsbestämmelse av innebörd att äldre hembudsförbehåll skall ha fortsatt giltighet, även om de strider mot den nya lagens bestämmelser.
Som vi har konstaterat ovan bör det även vara möjligt att under viss tid behålla äldre bolagsordningsföreskrifter om aktiers nominella belopp. I övrigt föreslår vi inte några undantag från huvudregeln att äldre bolagsordningsföreskrifter, som strider mot den nya aktiebolagslagen, blir utan verkan. Det innebär att det i en del bolag kommer att finnas ett behov av att ändra bolagsordningen. För att säkerställa att frågan om ändring av bolagsordningen snabbt kommer upp till aktieägarnas prövning föreslår vi en bestämmelse om att styrelsen till den första ordinarie bolagsstämma som hålls efter den nya lagens ikraftträdande skall lägga fram förslag om sådana ändringar av bolagsordningen som krävs för att den skall vara förenlig med den nya lagen.
Aktier med olika röstvärden
I den nya lagen, liksom i 1944 och 1975 års lagar, föreskrivs att ingen aktie får ha mer än tio gånger röstvärdet av en annan aktie. Det finns emellertid ett fåtal bolag som, med stöd av äldre övergångsbestämmelser, har aktier med större röstvärdesskillnader än så. I övergångsbestämmelserna till 1944 års och 1975 års lagar föreskrevs att sådana bolag fick fortsätta att ge ut aktier med de röstvärden som tillkommer redan utgivna aktier. Det är naturligt att en motsvarande bestämmelse tas in i den nya införandelagen.
Värdeöverföringar m.m.
Genom den nya lagen införs delvis nya regler om s.k. värdeöverföringar. Kommittén har tagit upp frågan om det finns skäl att vänta med tillämpningen av dessa nya regler till det första räkenskapsår som inleds efter ikraftträdandet men stannat för att inte föreslå sådana regler. Kommittén har således förslagit att de nya värdeöverföringsreglerna skall tillämpas omedelbart efter den nya lagens ikraftträdande på alla bolag, oavsett vilket räkenskapsår bolaget tillämpar.
Enligt vår uppfattning skulle en sådan ordning som kommittén har föreslagit kunna ge upphov till vissa olägenheter. Följande exempel kan illustrera saken. Ett bolag har 1 oktober–30 september som räkenskapsår. Styrelsen upprättar i november 2005 årsredovisning för det räkenskapsår som avslutas den 30 september 2005 och lämnar därefter förslag till vinstdisposition inför en stämma som hålls i januari 2006. I ett sådant fall skulle med de av kommittén föreslagna reglerna den situationen kunna uppkomma att styrelsen förslag var förenligt med de regler som gällde när det upprättades och revisorsgranskades men inte med de regler som gäller vid tidpunkten för stämmans beslut. Sådana situationer bör enligt vår mening undvikas. Vi föreslår därför att äldre bestämmelser skall tillämpas vid värdeöverföringar som grundar sig på en årsredovisning som har upprättats före den nya lagens ikraftträdande.
Vi har tidigare konstaterat att beslut som bolagsstämman har fattat före den nya lagens ikraftträdande bör få registreras enligt äldre bestämmelser även efter ikraftträdandet. På motsvarande sätt bör det stå bolagen fritt att efter denna tidpunkt verkställa beslut om värdeöverföringar som har fattats dessförinnan. En förutsättning för detta bör givetvis vara att beslutet är förenligt med de bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då det fattades. Om så inte är fallet, bör de rättsföljder som gällde enligt äldre bestämmelser fortsätta att gälla även om beslutet skulle stå i överensstämmelse med de nya bestämmelserna. Det innebär bl.a. att återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar på grund av beslut som har fattats före ikraftträdandet bör kvarstå även därefter. Några särskilda övergångsbestämmelser om detta torde inte krävas.
Inlösen av minoritetsaktier
De nya reglerna om inlösen av minoritetsaktier bör givetvis tillämpas fullt ut om inlösen begärs efter tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande. Men vad bör gälla om inlösenförfarandet har inletts dessförinnan?
Kommittén har föreslagit att äldre bestämmelser skall tillämpas i denna situation, såväl i materiellt som processuellt hänseende. Vi delar kommitténs uppfattning. Det vore otillfredsställande om de rättsliga förutsättningarna för inlösen skulle ändras under förfarandets gång. Till skillnad från kommittén anser vi att den nyss nämnda principen bör gälla även i en eventuell domstolsprocess som initieras efter ikraftträdandet. Enligt vår uppfattning skulle domstolsprocessen riskera att förlora sin karaktär av överprövning om tvistefrågorna prövades på grundval av skilda materiella regler i skiljeförfarandet och i domstolsprocessen. Vi föreslår därför att det även i detta avseende skall vara tidpunkten för begäran om inlösenförfarande som avgör vilka regler som blir tillämpliga.
Hänvisningar till S19
20. Förslagets konsekvenser
Regeringens bedömning: Den nya lagen åstadkommer ökad flexibilitet och större tydlighet för företagen. Den torde också främja företagens finansieringsmöjligheter.
I ett övergångsskede kan den nya lagen föranleda vissa merkostnader för företagen avseende information, interna utbildningsinsatser och extern specialisthjälp.
Den nya lagen kräver vissa anpassningar från Bolagsverkets sida. I ett övergångsskede kan även arbetsbördan öka hos verket. Eventuella merkostnader hos verket skall finansieras inom befintliga ramar genom registeravgifter enligt principen om full kostnadstäckning.
Den nya lagen innebär inte heller i övrigt några kostnadsökningar för det allmänna.
20.1. Allmänt
Vårt förslag innebär att en helt ny aktiebolagslag ersätter 1975 års lag. Förändringen har betydelse för såväl ett stort antal företag som åtskilliga branschorganisationer och myndigheter. Den nuvarande aktiebolagslagen är tillämplig på omkring 300 000 svenska aktiebolag. Fr.o.m. oktober 2004 kommer den i stora delar att vara tillämplig även på europabolag med registrerat säte i Sverige.
Den aktiebolagsrättsliga reform som nu slutförs har pågått under flera år. Det slutbetänkande med förslag till ny aktiebolagslag som ligger till grund för vårt förslag hade föregåtts av ett flertal delbetänkanden under 1990-talet. Många av de sakliga ändringar som föreslogs i dessa delbetänkanden har redan genomförts. Det gäller t.ex. avskaffandet av bundna aktier, uppdelningen i privata och publika aktiebolag, möjligheten för aktiemarknadsbolag att förvärva egna aktier samt förändringar i reglerna om aktiebolagets organisation och om likvidation. I dessa delar innebär vårt förslag i allt väsentligt endast att de nya reglerna överförs till en ny lag. I de delarna torde således den nya lagen inte få några påtagliga konsekvenser för berörda företag m.fl. I andra delar innehåller den föreslagna lagen viktiga sakliga nyheter. Vi återkommer i avsnitt 20.4 till vad dessa förändringar kan väntas ha för konsekvenser.
Som har framhållits i avsnitt 4.3 har vi lagt stor vikt vid att den nya lagen skall vara användarvänlig. Lagtextens överskådlighet och begriplighet har stått i fokus. Ett antal systematiska och terminologiska reformer har föreslagits i syfte att underlätta läsningen och förståelsen av den nya lagen. Paragrafernas omfång har begränsats och antalet hänvisningar mellan olika paragrafer minskats. Lagtexten har gjorts mera överskådlig genom infogandet av paragrafrubriker. Språket har, så långt ämnet tillåter, förenklats.
En annan av ledstjärnorna för vårt arbete har varit att lagen skall vara väl avpassad för små och medelstora företag. I lagen kommer detta till uttryck bl.a. i de särregler som i olika avseenden föreslås gälla för privata aktiebolag. Vi har också lyft fram principen att regler i aktiebolagslagen som är uppställda enbart i aktieägarnas intresse kan åsidosättas under förutsättning att alla aktieägare går med på det. Denna princip öppnar stora möjligheter till flexibilitet i fåmansaktiebolag. Vidare innebär vårt lagförslag att aktieägarnas möjligheter att reglera frågor i bolagsordningen utökas i förhållande till vad som har gällt hittills. Sammantaget bedömer vi att den nya lagen kan få betydande positiva effekter för de små och medelstora företagen.
En annan av utgångspunkterna för den aktiebolagsrättsliga reform som nu fullbordas har varit att främja en aktiv ägarfunktion i företagen. Detta kommer till utryck framför allt i de regler om aktiebolagets organisation som reformerades för några år sedan och som nu förs över till den nya lagen. En aktiv ägarfunktion bidrar till att resurserna i enskilda företag och i näringslivet som helhet utnyttjas så effektivt som möjligt. Den nya lagen torde därför ha en positiv påverkan på samhällsekonomin i stort (jfr prop. 1997/98:99 s. 74 f. och 201).
Det är oundvikligt att en reform av detta slag under en övergångstid innebär vissa merkostnader för berörda företag i form av kostnader för information, interna utbildningsinsatser och extern speciallisthjälp. Det bör dock framhållas att en stor del av de anpassningar och utbildningsinsatser som aktualiseras redan har företagits med anledning av de förändringar i det aktiebolagsrättsliga regelverket som har genomförts under 1990-talet. Även om den nya lag som vi nu föreslår kommer att ställa krav på ytterligare information, utbildningsinsatser och specialisthjälp torde det för flertalet berörda bolag inte innebära några problem av betydelse att gå över till det nya regelverket.
I ärenden om registrering av bolag och olika beslut inom bolagen kommer Bolagsverket att kunna bidra med upplysningar om innebörden av de nya reglerna. De nya reglerna kommer också att återspeglas i det informationsmaterial som verket tillhandahåller. Även Justitiedepartementet planerar att utarbeta och tillhandahålla skriftlig information om den nya lagen. Departementet avser också att tillhandahålla en engelsk översättning av lagen i anslutning till lagens ikraftträdande.
I likhet med NUTEK (se nedan) anser vi inte att det är möjligt att göra någon meningsfull uppskattning av det antal timmar som totalt kan komma att tas i anspråk för bolagens anpassning till det nya regelverket.
Hänvisningar till S20-1
20.2. Samråd med näringslivet m.fl.
Utöver den sedvanliga remissbehandlingen av Aktiebolagskommitténs förslag och förslagen i departementspromemorian Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten har i lagstiftningsärendet synpunkter inhämtats i olika frågor från näringslivet och särskilt berörda myndigheter. Exempelvis har vissa registreringsfrågor diskuterats under hand med bl.a. Patent- och registreringsverket och VPC. Vidare har Justitiedepartementet hållit ett par särskilda remissmöten. Ett sådant möte hölls i februari 2003 med anledning av promemorian Vinstutdelning och utvecklingen på redovisningsområdet. Anteckningar från mötet finns tillgängliga i lagstiftningsärendet hos Justitiedepartement (Ju 2001/220/L1). Ytterligare ett remissmöte hölls i mars 2004. Anteckningar från det mötet, liksom de skriftliga yttranden som gavs in efter mötet, finns tillgängliga i samma ärende.
20.3. Konsekvensanalyser avseende kommitténs förslag
Våren 2001 gav regeringen NUTEK i uppdrag att utreda vilka konsekvenser kommitténs förslag kan få för små företags villkor. Uppdraget skulle genomföras i samråd med företrädare för näringslivet samt med myndigheter som särskilt berörs. Vid bedömningen av konsekvenserna skulle en till uppdragsbeskrivningen fogad checklista användas. Checklistan motsvarar den som finns i 3 § förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor.
I rapporten lämnades dels vissa allmänna synpunkter på frågan om det bör införas en särskild lag för små aktiebolag, dels kommentarer och förslag beträffande ett antal enskilda bestämmelser i kommitténs förslag. Vi har tagit upp NUTEK:s synpunkter i anslutning till de förslag som NUTEK har berört i sin rapport. I rapporten togs även frågan om kostnadskonsekvenser för företagen upp. NUTEK konstaterade att tillämpningen av aktiebolagslagen, i nuvarande och kommande form, i hög utsträckning kräver att företagen anlitar extern hjälp, exempelvis av advokat, revisor eller redovisningskonsult. NUTEK ansåg det vara ogörligt att göra adekvata uppskattningar av de antal timmar som företagarna totalt skulle behöva anlita och betala denna externa expertis.
NUTEK:s rapport har fogats till propositionen som bilaga 10. I november 2001 beslutade Justitiedepartementet att ge en sakkunnig person i uppdrag att analysera vissa redovisningsaspekter av de vinstutdelningsregler som kommittén hade föreslagit. Bakgrunden till uppdraget var de förändringar i redovisningsreglerna som hade genomförts efter att kommittén lämnat sina förslag. Uppdraget redovisades i promemorian Vinstutdelningsreglerna och utvecklingen på redovisningsområdet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 11. Rapporten i dess helhet finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Ju 2001/220/L1). I syfte att få konsekvenserna av de föreslagna värdeöverföringsreglerna ytterligare belysta beslutade departementet i september 2003 att ge en annan sakkunnig person i uppdrag att analysera vilka konsekvenser de förändringar som kommittén föreslagit i dessa delar kan väntas få. Den sakkunniga personen skulle enligt uppdragsbeskrivningen analysera vilka ekonomiska konsekvenser ett genomförande av förslagen skulle få för de
enskilda företagen och för näringslivet i stort, liksom för marknaderna för kapitalsanskaffning. Eventuella skillnader i konsekvenser mellan olika branscher och mellan företag av olika storlek skulle också beaktas och belysas. Uppdraget har redovisats i promemorian Aktiebolagskommitténs förslag till nya regler om värdeöverföring – en kommentar med utgångspunkt i finansiell ekonomi. Promemorian finns tillgänglig hos Justitiedepartementet i ärende Ju 2001/220/L1. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 11. Den samlade bedömning som kommer fram i promemorian är att kommitténs förslag är väl förenliga med utvecklingstendenserna inom den finansiella teorin. I promemorian kommenteras också några av kommitténs enskilda förslag till nya regler om värdeöverföringar. Den sakkunnige personen har förordat att något av förslagen övervägs ytterligare men har i övrigt bedömt att ett genomförande av förslagen inte skulle ge upphov till några negativa konsekvenser för företagen, långivare eller andra intressenter.
20.4. Konsekvenser av enskilda förslag
Bolagsbildning
Vårt förslag innebär att reglerna om bolagsbildning ges en till stora delar ny utformning. Syftet har varit att anpassa reglerna till det förfarande som i praktiken redan i dag tillämpas vid bolagsbildning. Reglerna kommer därmed att bli lättare att tillämpa. I sak är ändringarna av begränsad omfattning. Omställningen till det nya regelverket torde därför inte innebära några problem, vare sig för dem som bildar bolag eller för berörda myndigheter.
I ett avseende kan det krävas vissa anpassningar från Bolagsverkets sida. Det gäller förslaget att i fortsättningen i viss utsträckning tillåta intyg från utländska kreditinstitut i registreringsärenden. Här kan det finnas ett behov av att verket ser över och, vid behov, anpassar sina rutiner för granskning av sådana intyg.
Avskaffandet av aktiers nominella belopp kräver vissa anpassningar från bolagens sida. Framför allt innebär förändringen att utgångspunkten för tillämpningen av underkursförbudet – såväl vid bolagsbildning som vid efterföljande emissioner – blir en annan än tidigare. Någon dramatisk förändring är det emellertid inte fråga om och det finns inte anledning att anta att förändringen innebär några problem för bolagen. För att underlätta övergången föreslås dessutom särskilda övergångsregler. Innebörden av dessa är att bolagen inte skall vara skyldiga att ändra bolagsordningens föreskrifter om aktiernas nominella belopp förrän bolagsordningen ändras i något annat avseende. Vårt förslag innebär inte heller att befintliga uppgifter på aktiebrev om aktiens nominella belopp behöver ändras.
Två betydande förändringar föreslås i fråga om s.k. uppskjuten apport. Den ena är att reglerna i fortsättningen inte skall vara tillämpliga på privata aktiebolag. Detta innebär en betydande förenkling för dessa bolag. Den andra förändringen är att den nuvarande ogiltighetsregeln – av innebörd att avtal om uppskjuten apport som inte har godkänts enligt
lagens regler är ogiltiga – tas bort. Detta innebär större rättstrygghet för dem som rättshandlar med bolaget.
Bolagsordningen
Reglerna om bolagsordningen samlas i vårt lagförslag i ett eget kapitel i den nya lagen. Syftet är att lyfta fram bolagsordningens betydelse och att göra reglerna om denna mer lättillgängliga. Vårt förslag innebär också att aktieägarnas möjligheter att reglera frågor i bolagsordningen på skilda punkter utökas i förhållande till i dag. På så sätt innebär den föreslagna lagen en ökad flexibilitet för bolagen. För kupongbolagen ökas flexibiliteten ytterligare genom möjligheten att föra in vissa nya typer av förbehåll i bolagsordningen (se avsnitt 6.2).
I några avseenden innebär vårt förslag att kraven på bolagsordningens utformning och innehåll förändras. Två av de mest betydande förändringarna avser föreskrifter om aktiers nominella belopp och om s.k. hembudsförbehåll. Föreskrifter av det förra slaget skall över huvud taget inte förekomma. Föreskrifter om hembudsförbehåll skall även fortsättningsvis vara tillåtna men lagens krav på hur sådana förbehåll skall utformas skiljer sig något från vad som gäller i dag. För att undvika att dessa förändringar orsakar bolagen olägenheter har särskilda övergångsregler tagits in i lagen. Dessa innebär att äldre hembudsförbehåll behåller sin verkan även efter den nya lagens ikraftträdande och att föreskrifter i bolagsordningen om aktiers nominella belopp inte behöver ändras förrän bolagsordningen skall ändras i annat avseende för första gången efter den nya lagens ikraftträdande. Förändringarna torde mot den bakgrunden inte få några negativa konsekvenser för bolagen.
Även i andra avseenden kan befintliga bolagsordningar komma att påverkas av de föreslagna reglerna. Det kan t.ex. gälla föreskrifter i bolagsordningen om vinstutdelning som inte är avpassade efter den nya lagens värdeöverföringsregler. I sådana fall måste bolagsordningen ändras. Detta kan i enskilda bolag medföra ett visst merarbete. Vi bedömer dock att sådana ändringar blir nödvändiga enbart i ett ganska begränsat antal fall. Särskilt mot den bakgrunden torde bolagens kostnader för bolagsordningsändringar m.m. bli förhållandevis begränsade.
Aktier, aktieslag och aktiebok
Vårt förslag innebär inte någon substantiell ändring av reglerna om aktieslag. Vårt förslag innebär att kupongbolagen ges ökade möjligheter att begränsa aktiernas överlåtbarhet. Konsekvenserna av denna förändring har berörts ovan. I övrigt torde de nya reglerna i dessa delar inte ge upphov till några beaktansvärda konsekvenser, vare sig för företagen eller för det allmänna.
De föreslagna reglerna om förande och tillhandahållande av aktiebok innebär i flertalet avseenden enbart förtydliganden av gällande rätt. Sammantaget torde förslaget i denna del inte få några kostnadskonsekvenser.
Aktiebolagets organisation
De regler som vi föreslår om aktiebolagets organisation överensstämmer i sina huvudsakliga delar med de nuvarande. En av nyheterna i förslaget är införandet av en möjlighet för bolagen att under vissa förutsättningar samla in fullmakter på bolagens bekostnad. Förslaget, som syftar till att underlätta för aktieägarna att utöva en aktiv ägarfunktion i bolagen, kan antas ha positiv effekt på svenska bolags möjlighet att skaffa kapital på den internationella kapitalmarknaden. De föreslagna bestämmelserna ger bolagen en möjlighet att använda sig av det särskilda förfarandet. Det innebär därför inga kostnader för de bolag som inte anser sig ha behov av det.
Användandet av informationsteknik kan på olika sätt underlätta för bolagen när det gäller organisationsfrågor, särskilt vid anordnandet av bolagsstämma. I avsnitt 7.1.5–8 och 7.2.1 har vi redovisat vilka möjligheter som står bolagen till buds enligt det nuvarande regelverket. Vi har även pekat på möjligheterna för de små bolagens styrelser att arbeta enkelt och flexibelt (se avsnitt 7.2.1). Våra förslag om användande av elektronisk omröstning och elektroniska signaturer (se avsnitt 7.1.6 och 7.1.8) torde ge de bolag som så önskar ytterligare möjligheter att använda sig av kostnadseffektiva förfaranden.
Vårt förslag om vilka som skall ha rätt att delta i bolagsstämman i ett avstämningsbolag innebär att avstämningsbolagen kommer att få en något kortare tid på sig för att vidta praktiska arrangemang inför stämman. För bolag med många aktieägare kan detta innebära en viss olägenhet. Vi bedömer dock att olägenheten i de allra flesta fall är liten och uppvägs av de fördelar som förslaget har för aktieägarna.
Enligt förslaget skall ändringar i sammansättningen av ett aktiebolags styrelse samt beslut om att utse eller entlediga verkställande direktör m.fl. få verkan tidigast från den tidpunkt då anmälan om ändringen kom in till Bolagsverket. I vissa situationer – t.ex. då en nyvald styrelseledamot genast sedan han eller hon har blivit vald skall fatta beslut för bolagets räkning – kan förslaget leda till ett visst besvär för bolagen. En anmälan om förändringen i styrelsens sammansättning måste nämligen göras innan den nya styrelsen är beslutför. I skälen för förslaget (se avsnitt 7.2.2) har vi redogjort för några enkla sätt på vilka bolagen kan försäkra sig om att en anmälan – som exempelvis kan göras med e-post – har mottagits av Bolagsverket.
Kontrollen av aktiebolaget
Vi har föreslagit att de nuvarande bestämmelser om revision och om allmän och särskild granskning överförs till den nya lagen utan några mera betydande ändringar.
Som har anmärkts i avsnitt 8.1 kan förslaget om att de allmänna bestämmelserna om mandattid skall gälla för den nya revisorn, när en revisors uppdrag har upphört i förtid, i enstaka fall ge upphov till något högre kostnader för upphandling av revisorstjänster än vad som hade blivit fallet med en annan saklig lösning. Främst gäller det stora bolag. Vad lagförslaget innehåller i denna del får dock redan anses utgöra gällande rätt och har dessutom goda sakliga skäl för sig. Kostnaderna för
upphandling av revisorstjänster torde också utgöra en mycket liten del av den totala kostnaden för revisionen.
Ökning av aktiekapitalet och upptagande av vissa lån
De förändringar som vi föreslår i reglerna om ökning av aktiekapitalet är främst av systematiskt och terminologiskt slag och ett uttryck för vår strävan att den nya lagen skall vara tydligare och mer användarvänlig än den nuvarande. Reglerna om ökning av aktiekapitalet har i några delar fått en närmast handboksaktig utformning. Tanken är att det skall vara möjligt att direkt ur lagtexten utläsa hur man skall gå till väga för att genomföra exempelvis en nyemission av aktier. Den valda tekniken innebär att regelmassan blir mer omfattande men att det ändå blir enklare för bolagen att tillämpa reglerna.
I sak ligger de föreslagna reglerna mycket nära de tidigare. Några nyheter föreslås dock. Bland dessa kan nämnas förslagen att det skall vara möjligt att ge ut s.k. fristående teckningsoptioner och ta upp s.k. kapitalandelslån. Dessa förändringar bedöms få positiva effekter för bolagens finansieringsmöjligheter.
Värdeöverföringar
Reglerna om värdeöverföring utgör ett centralt block i vårt förslag. Här föreslår vi flera förändringar. Av särskild betydelse är förslaget att det i väsentliga delar skall gälla samma regler för alla beslut eller transaktioner som innebär att värden förs över från bolaget. Vi föreslår bl.a. att det inför beslut om värdeöverföring skall sammanställas vissa upplysningar om bolagets utdelningsförmåga. Detta krav innebär en viss administrativ börda för företagen. Den uppvägs dock av de förenklingar för bolagen som samtidigt föreslås, däribland slopandet av kravet på att viss del av bolagets vinst skall avsättas till reservfonden samt avskaffandet av den s.k. koncernspärren. I det stora flertalet mindre bolag torde dessutom den typ av stämmobeslut som omfattas av reglerna bli mindre vanliga. De nya upplysningskraven torde följaktligen få förhållandevis liten praktisk betydelse för de flesta sådana bolag.
Som framgått ovan har Justitiedepartementet gett en sakkunnig person i uppdrag att analysera vilka konsekvenser de förändringar som kommittén föreslagit i dessa delar kunde väntas få. Den sakkunnige, professorn Lars Vinell, har satt ett frågetecken för ett av förslagen (avskaffandet av styrelsen vetorätt) men har i övrigt bedömt att ett genomförande av förslagen inte ger upphov till några negativa konsekvenser för företagen, långivare eller andra intressenter. Vi gör samma bedömning. Det förslag som Vinell har ifrågasatt finns inte med i vårt förslag.
Övrigt
I ett övergångsskede kan de föreslagna förändringarna innebära visst arbete och vissa kostnader i form av anpassningar av rutiner och utbildningsinsatser.
Hänvisningar till S20-4
- Prop. 2004/05:85: Avsnitt 20.1
20.5. Ekonomiska konsekvenser för det allmänna
För Bolagsverket kan vårt förslag innebära att antalet anmälningar om bolagsordningsändringar ökar betydligt under en övergångsperiod. Framtida ärenden om bolagsordningsändringar kan kompliceras något av att bolagen därvid måste rensa bort också bolagsordningsföreskrifter om aktiers nominella belopp. De merkostnader som den nya lagen kan innebära hos verket i form av anpassningar av rutiner och system samt ökad arbetsbörda skall finansieras inom befintliga ramar genom registeravgifter enligt principen om full kostnadstäckning.
Den nya lagen föranleder vissa informationsinsatser från Bolagsverkets sida. Omfattningen av dessa insatser är dock inte sådan att det är aktuellt att för detta ändamål tillskjuta några extra medel till verket.
Den nya lagen medför inte heller i övrigt några kostnadskonsekvenser för det allmänna.
21. Författningskommentarer
21.1. Förslaget till aktiebolagslag
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 kap. 1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser
– bildande av aktiebolag (2 kap.), – bolagsordning (3 kap.), – aktierna (4 kap.), – aktiebok (5 kap.), – aktiebrev (6 kap.), – bolagsstämma (7 kap.), – bolagets ledning (8 kap.), – revision (9 kap.), – allmän och särskild granskning (10 kap.), – ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av
vissa penninglån, m.m. (11 kap.), – fondemission (12 kap.), – nyemission av aktier (13 kap.), – emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier
(14 kap.), – emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier
(15 kap.), – vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.), – värdeöverföringar från bolaget (17 kap.), – vinstutdelning (18 kap.), – förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.), – minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.), – lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.), – inlösen av minoritetsaktier (22 kap.), – fusion av aktiebolag (23 kap.), – delning av aktiebolag (24 kap.), – likvidation och konkurs (25 kap.), – byte av bolagskategori (26 kap.), – registrering (27 kap.), – aktiebolags firma (28 kap.), – skadestånd (29 kap.), – straff och vite (30 kap.), samt – överklagande (31 kap.).
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I syfte att göra den föreslagna lagen lättillgänglig och användarvänlig har den försetts med en inledande innehållsförteckning. Lagens disposition skiljer sig i flera avseenden från den nuvarande lagens. Bland annat har reglerna om de olika metoderna för ökning av aktiekapitalet (11– 16 kap.) disponerats på ett annat sätt än tidigare. 16 kap. (om vissa riktade emissioner) och 24 kap. (om delning av aktiebolag) saknar motsvarighet i den nuvarande lagen. Bestämmelserna om överklagande har brutits ut till ett särskilt kapitel.
Privata och publika aktiebolag
1 kap. 2 §
Ett aktiebolag är ett privat aktiebolag eller ett publikt aktiebolag.
Lagen gäller alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs.
(Jfr 1 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 140).
Lagen innehåller inte någon definition av vad ett aktiebolag är. Det har ansetts ligga i sakens natur att termen, då den används i aktiebolagslagen och därtill anknytande lagstiftning, åsyftar ett bolag som har bildats i enlighet med lagens regler. Utanför begreppet aktiebolag faller därmed exempelvis svenska försäkringsaktiebolag, eftersom dessa är bildade enligt bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982:713). Utanför begreppet aktiebolag faller också bolag som har bildats enligt utländsk rätt. Den 8 oktober 2004 trädde EG-förordningen om europabolag i kraft. Därmed har det blivit möjligt att bilda s.k. europabolag. Dessa utgör inte aktiebolag i aktiebolagslagens bemärkelse men kommer genom ett särskilt förfarande att kunna ombildas till publika aktiebolag.
I första stycket anges att det finns två kategorier av aktiebolag, nämligen privata och publika aktiebolag (jfr avsnitt 4.2). Huruvida ett aktiebolag är ett privat aktiebolag eller ett publikt aktiebolag skall bestämmas vid bolagets bildande och, direkt eller indirekt, framgå av firman (jfr 28 kap.). Till att börja med är det därför stiftarna som bestämmer om bolaget skall vara privat eller publikt. Ett bolag som tillhör den ena kategorin kan övergå till att vara ett bolag av den andra kategorin. För byte av bolagskategori gäller dock de särskilda regler som finns i 26 kap. Den viktigaste skillnaden mellan publika och privata aktiebolag framgår av 7 och 8 §§; privata aktiebolag får inte vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning. En annan viktig skillnad avser kraven på aktiekapital (se 5 och 14 §§). Även i övrigt innehåller lagen en rad särskilda regler för publika aktiebolag. Typiskt sett innebär dessa att det ställs högre krav på de publika aktiebolagen.
Såsom framgår av andra stycket är den föreslagna lagen – liksom den nuvarande – avsedd att gälla alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs. De särbestämmelser som gäller för publika aktiebolag har i lagförslaget som regel placerats i slutet av respektive kapitel.
Aktieägarnas betalningsansvar
1 kap. 3 §
I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.
Trots vad som sägs i första stycket är en aktieägare i ett aktiebolag som bedriver advokatverksamhet solidariskt ansvarig med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig under den tid som han eller hon äger aktier i bolaget. Ansvaret omfattar dock inte förpliktelser som uppkommer i uppdrag som aktieägaren inte själv handlägger eller på annat sätt svarar för.
I 25 kap. 19 § finns bestämmelser om personligt betalningsansvar för aktieägare i samband med likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist.
(Jfr 1 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 288 och prop. 1977/78:2 s. 14 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitten 4.5 och 4.6.
I första stycket fastslås den grundläggande principen om aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar.
Aktiebolagslagen har sedan länge innehållit ett par uttryckliga undantag från den nämnda principen. Det ena undantaget gäller advokataktiebolag (se andra stycket). I denna del innebär förslaget att aktieägarna i sådana bolag i viss utsträckning svarar personligen för bolagets förpliktelser mot dess klienter. Ansvarets omfattning har dock begränsats i förhållande till hittills gällande rätt. Sålunda omfattar varje aktieägares betalningsansvar endast förpliktelser som uppkommer i uppdrag som han eller hon handlägger eller på annat sätt svarar för. Vem som svarar för ett visst uppdrag kan normalt utläsas av de anteckningar som görs av advokatbyrån när ärendet kommer in till byrån. Om sådana anteckningar saknas, får bedömningen i stället göras utifrån vem eller vilka som de facto har handlagt ärendet eller, i de fall då ärendet har handlagts av någon annan än en aktieägare, vem eller vilka som har varit organisatoriskt ansvariga för ärendet. Liksom hittills gäller att ansvaret omfattar endast förpliktelser som uppkommer under den tid som den eller de ansvariga är aktieägare i bolaget.
Bestämmelserna om aktieägarnas personliga betalningsansvar i samband med likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist utgör ett annat undantag från huvudregeln i första stycket (se 25 kap. 19 §). En erinran om dessa bestämmelser har förts in i tredje stycket.
I aktiebolagslagen och annan lagstiftning finns också bestämmelser som medför att bolagets styrelseledamöter eller andra företrädare kan bli personligt betalningsansvariga för bolagets förpliktelser (se t.ex. 2 kap. 26 § och 25 kap. 18 §aktiebolagslagen). I praktiken torde de personer som blir personligt betalningsansvariga enligt dessa bestämmelser ofta vara aktieägare. Eftersom de inte ansvarar i sin egenskap av aktieägare, har det dock inte – som NUTEK har förordat – ansetts nödvändigt att här erinra om dessa bestämmelser.
I rättspraxis har det sedan länge ansetts att det även i andra situationer än sådana som avses i andra stycket och i 25 kap. 19 § kan göras undantag från huvudregeln om aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar (se främst NJA 1947 s. 647, ”ansvarsgenombrott”). Någon lagfäst generell regel om detta har emellertid inte funnits. Inte heller lagförslaget innehåller någon sådan regel. Liksom hittills får därför frågan om när det kan bli aktuellt med ansvarsgenombrott avgöras i rättstillämpningen. Den praxis som utvecklats på detta område enligt äldre rätt torde kunna vara vägledande även i fortsättningen.
Aktiekapital
1 kap. 4 §
Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet skall vara bestämt i bolagets redovisningsvaluta. Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) framgår att redovisningsvalutan får vara antingen svenska kronor eller euro.
(Jfr 1 kap. 3 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 289 f., prop. 1993/94:196 s. 140 f. och prop. 1999/2000:23 s. 222 f). I paragrafen fastslås att bolaget skall ha ett aktiekapital och att detta skall vara bestämt i bolagets redovisningsvaluta (jfr avsnitt 4.8). Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Av bokföringslagen (1999:1078) framgår att redovisningsvalutan kan vara antingen svenska kronor eller euro.
1 kap. 5 §
Om aktiekapitalet är bestämt i kronor, skall det uppgå till minst 100 000 kr.
Om aktiekapitalet är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarade 100 000 kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 100 000 kr.
I fråga om publika aktiebolag gäller 14 § i stället för första och andra styckena.
(Jfr 1 kap. 3 § andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delar av 1 kap. 3 § andra och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 289 f., prop. 1993/94:196 s. 140 f. och prop. 1999/2000:23 s. 222 f). I paragrafen regleras minimikapitalet för privata aktiebolag (jfr avsnitt 4.8). Bestämmelserna överensstämmer med hittills gällande rätt. Minimikapitalet för publika aktiebolag regleras i 14 §.
1 kap. 6 §
Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, representerar varje aktie en lika stor andel av aktiekapitalet. Aktiens andel i aktiekapitalet utgör aktiens kvotvärde.
(Jfr 1 kap. 3 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 1 kap. 3 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 289 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 4.9.
Bestämmelserna i den nuvarande lagen om att varje aktie skall ha ett nominellt belopp har inte tagits med i lagförslaget. I stället framgår av denna paragraf att varje aktie skall representera en lika stor andel av aktiekapitalet. För varje andel kan framräknas ett kvotvärde, motsvarande aktiekapitalet dividerat med antalet aktier i bolaget. Till skillnad
från vad som har gällt i fråga om det nominella beloppet skall kvotvärdet inte anges i bolagsordningen eller antecknas på förekommande aktiebrev.
Principen om att varje aktie representerar en lika stor andel av aktiekapitalet (och därmed en lika stor andel av bolagets förmögenhet) kan sägas avspegla den aktiebolagsrättsliga s.k. likhetsprincipen. Principen innebär emellertid inte att alla aktier vid en likvidation nödvändigtvis skall tillskiftas samma belopp. I bolagsordningen kan det finnas föreskrifter om att aktier av ett visst aktieslag vid en likvidation skall berättiga till en större andel av bolagets förmögenhet än aktier av ett annat aktieslag.
Som en följd av att systemet med nominella belopp avskaffas har det s.k. underkursförbudet fått en annan innebörd än det hittills har haft. Hittills har förbudet inneburit att aktier inte får ges ut mot en ersättning som är mindre än aktiernas nominella belopp. Lagförslagets underkursförbud innebär att aktier inte får ges ut mot en ersättning som understiger aktiens kvotvärde (se vidare 2 kap. 5 § fjärde stycket och 13 kap 4 § tredje stycket).
Förbud mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag
1 kap. 7 §
Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte genom annonsering försöka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller skuldebrev eller teckningsoptioner som bolaget har gett ut.
Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte heller på annat sätt försöka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200.
Förbuden i första och andra styckena gäller inte erbjudanden som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.
(Jfr 1 kap. 4 § första–tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 141 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 4.2.
Av 2 § framgår att det finns två kategorier av aktiebolag, publika aktiebolag och privata aktiebolag. Den viktigaste skillnaden mellan kategorierna är att privata aktiebolag inte får sprida sina aktier till en bredare krets. Detta regleras i denna paragraf. Bestämmelserna är i sak oförändrade i förhållande till hittills gällande rätt.
1 kap. 8 §
Sådana värdepapper som anges i 7 § får, så länge bolaget är privat, inte bli föremål för handel på en svensk eller utländsk börs eller någon annan organiserad marknadsplats.
(Jfr 1 kap. 4 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 4 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 144), innehåller ett förbud mot
att värdepapper i privata aktiebolag handlas på börs eller annan organiserad marknadsplats. Kommittén har föreslagit att begreppet ”organiserad marknadsplats” byts ut mot ”auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad”. Det har emellertid ansetts att det mot bakgrund av bestämmelsens syfte – att förhindra att aktier i privata aktiebolag blir föremål för organiserad handel – är lämpligare att behålla det vidare begreppet ”organiserad marknadsplats”. I vad mån handel som sker genom ett värdepappersinstitut skall räknas som handel på ”organiserad marknadsplats” beror på verksamhetens karaktär och omfattning. Även om den inte gör det, kan ett värdepappersinstituts befattning med värdepapper i privata aktiebolag givetvis vara förbjuden därför att den strider mot 7 §.
I lagrådremissen användes, liksom i kommitténs förslag, uttrycket ”får …. inte noteras vid”. Lagrådet har påpekat att detta innebär en saklig ändring jämfört med den nuvarande lagens uttryck ”får inte bli föremål för handel på”. Någon sådan ändring var inte avsedd. I propositionens lagförslag har därför formuleringen i den nuvarande lagen behållits. Förbudet – liksom den straffsanktion som är knuten till förbudet (se 30 kap. 1 § – kommer därmed att omfatta såväl dem som säljer eller köper värdepapper på en organiserad marknadsplats som den som driver marknadsplatsen.
Var det finns definitioner och förklaringar
1 kap. 9 §
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
absorption 23 kap. 1 §
apportegendom 2 kap. 6 §
avstämningsbolag 10 § avstämningsförbehåll 10 § byte av redovisningsvaluta 3 kap. 8 §
delning 24 kap. 1 §
delningsvederlag 24 kap. 2 §
dotterföretag 11 § emissionsbeslut 11 kap. 2 §
emissionsbevis 11 kap. 4 §
fondaktie 11 kap 4 § fondaktierätt 11 kap. 4 §
fondaktierättsbevis 11 kap. 4 §
fondemission 12 kap. 1 §
fusion 23 kap. 1 §
fusionsvederlag 23 kap. 2 §
företrädesrätt 4 kap. 3 §
förköpsförbehåll 4 kap. 18 §
hembudsförbehåll 4 kap. 27 §
inlösenförbehåll 20 kap. 31 §
interimsbevis 6 kap. 9 §
kombination 23 kap. 1 §
koncern 11 §
konvertering 11 kap. 4 §
konvertibel 11 kap. 4 §
kvotvärde 6 § lekmannarevisor 10 kap. 1 §
lösenbevis 22 kap. 13 §
maximikapital 3 kap. 1 §
minimikapital 3 kap. 1 §
moderbolag 11 § omvandlingsförbehåll 4 kap. 6 §
samtyckesförbehåll 4 kap. 8 §
stiftare 2 kap. 1 §
stiftelseurkund 2 kap. 5 §
särskild delgivningsmottagare 8 kap. 40 §
särskild firmatecknare 8 kap. 37 §
särskild granskare 10 kap. 21 §
teckningsoption 11 kap. 4 §
teckningsoptionsbevis 11 kap. 4 §
teckningsrätt 11 kap. 4 §
teckningsrättsbevis 11 kap. 4 §
årsstämma 7 kap. 10 §
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller en lista med ett antal begrepp, termer och uttryck som används lagen. Av listan framgår var i lagen som respektive uttryck förklaras eller definieras. Syftet är att göra lagen mer användarvänlig.
Begreppet avstämningsbolag
1 kap. 10 §
Ett avstämningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (avstämningsförbehåll).
(Jfr 1 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 3 kap. 8 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1988/89:152 s. 137). Indelningen av aktiebolagen i ”kupongbolag” och avstämningsbolag har diskuterats i avsnitt 4.7. Såsom där har angetts har det ansetts lämpligt att ta in en uttrycklig definition av begreppet avstämningsbolag i lagtexten. Innebörden i begreppet är densamma som tidigare. Avstämningsbolagen kännetecknas sålunda av att aktierätten i bolagen är knuten till registrering i ett avstämningsregister hos en av Finansinspektionen auktoriserad värdepappersförvarare. Ett aktiebolag blir avstämningsbolag genom att det i bolagsordningen tas in ett s.k. avstämningsförbehåll. Det har inte ansetts nödvändigt att i lagtexten ge övriga bolag (kupongbolag) någon särskild beteckning.
Begreppen moderbolag, dotterföretag och koncern
1 kap. 11 §
Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföretag, om aktiebolaget
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderbolaget.
Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.
(Jfr 1 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1995/96:10 Del II s. 105 f. och 288).
1 kap. 12 §
I de fall som avses i 11 § första stycket 1–3 och andra stycket skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de aktier och andelar i dotterföretaget som innehas av dotterföretaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotterföretags räkning.
(Jfr 1 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1995/96:10 Del II s. 289).
Undertecknande med elektronisk signatur
1 kap. 13 §
En handling som enligt denna lag skall vara undertecknad får, om något annat inte anges, undertecknas med avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I lagförslaget finns åtskilliga bestämmelser som ställer krav på undertecknande. Som exempel kan nämnas att den stiftelseurkund som skall upprättas vid bolagets bildande skall undertecknas av stiftarna, att ett s.k. apportintyg skall vara undertecknat av den revisor som har upprättat intyget och att styrelse- och stämmoprotokoll skall undertecknas av bl.a. protokollföraren. Av förevarande paragraf följer att undertecknandet kan ske med s.k. avancerad elektronisk signatur. Därmed finns det inte heller något hinder mot att de aktuella handlingarna helt och hållet upprättas som elektroniska dokument. Frågan har behandlats i avsnitt 7.2.8. – Möjligheten att använda av elektroniska dokument är dock inte generell, se 6 kap. 3 § och 11 kap. 6 §.
I lagförslaget förekommer också en del andra termer som ibland associeras till ett traditionellt skriftligt förfarande, t.ex. ”skriftlig”, ”meddelande” och ”yttrande”. Avsikten med användandet av dessa termer har inte varit att utesluta att kommunikation sker genom skilda slag av elektroniska rutiner. Det har ansetts att dessa termer redan ger utrymme för elektroniska kommunikationssätt och att några särskilda klarlägganden av detta i lagtexten inte är nödvändiga.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
1 kap. 14 §
Om aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag är bestämt i kronor, skall det uppgå till minst 500 000 kr.
Om aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarade 500 000 kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 500 000 kr.
(Jfr 1 kap. 3 § andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 3 § andra och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 140 f. och prop. 1999/2000:23 s. 222 f). Den innehåller bestämmelser om minsta tillåtna aktiekapital för publika aktiebolag (jfr avsnitt 4.8). Bestämmelserna överensstämmer med hittills gällande rätt. Minsta tillåtna aktiekapital för privata aktiebolag regleras i 5 §.
2 kap. Bildande av aktiebolag
Stiftare
2 kap. 1 §
Ett aktiebolag bildas av en eller flera stiftare. En stiftare skall vara
1. en fysisk person som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. en svensk juridisk person, eller
3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
Handelsbolag eller motsvarande juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt inom detta område.
Bolagsverket kan för ett särskilt fall tillåta annan än den som har angetts i första och andra styckena att vara stiftare.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 291 f. och prop. 1992/93:68 s. 70 f.). Den innehåller bestämmelser om hemvistkrav för stiftare. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 5.3. Bestämmelserna är i sak oförändrade i förhållande till hittills gällande rätt. I tredje stycket har klargjorts att Bolagsverket prövar ärenden om dispens enligt paragrafen.
2 kap. 2 §
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 1 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 291 f. och prop. 1992/93:68 s. 70 f.). Den innehåller bestämmelser om behörighetskrav för stiftare. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 5.3.
Åtgärder som skall vidtas vid bolagsbildningen
2 kap. 3 §
Vid bolagsbildningen skall följande åtgärder vidtas:
1. Stiftarna skall upprätta ett utkast till en stiftelseurkund enligt bestämmelserna i 5–10 §§.
2. En eller flera bland stiftarna skall teckna sig för samtliga aktier i bolaget enligt bestämmelserna i 12 §.
3. Aktierna skall betalas enligt bestämmelserna i 15–19 §§.
4. Stiftarna skall färdigställa, datera och underteckna stiftelseurkunden.
5. Styrelsen skall anmäla bolaget för registrering enligt bestämmelserna i 22 och 23 §§.
(Jfr 2 kap. 1 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 3 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 294) och anger huvuddragen i förfarandet för bolagsbildning. Dessa har behandlats i avsnitt 5.2. Förfarandet utgår från det förfarande för s.k. simultanbildning som sedan länge är det vanliga sättet att bilda aktiebolag i Sverige. Förfarandet för s.k. successivbildning har tagits bort.
I paragrafen anges de åtgärder som skall vidtas vid bolagsbildningen. Systematiskt utgår regleringen från att åtgärderna för bolagsbildningen vidtas i den ordning i vilken de räknas upp i paragrafen. I praktiken skall åtgärderna dock kunna genomföras i ett sammanhang. De olika momenten i bolagsbildningen regleras närmare i de följande paragraferna. Sålunda finns bestämmelser om stiftelseurkunden (punkten 1) i 5–10 §§,
om aktieteckning (punkten 2) i 12 §, om betalning (punkten 3) i 15–19 §§ och om ansökan om registrering (punkten 5) i 22 och 23 §§.
Färdigställandet, dateringen och undertecknandet av stiftelseurkunden (punkten 4) regleras inte närmare i någon annan bestämmelse. Dessa åtgärder förutsätts ske först när samtliga aktier har tecknats och betalts. Med ordet ”färdigställa” markeras att det fram till dess är möjligt att göra ändringar i det inledningsvis upprättade utkastet till stiftelseurkund utan att bolagsbildningen behöver avbrytas och göras om. När aktieteckning och betalning har skett samt utkastet till stiftelseurkund har färdigställts, skall stiftarna göra sitt slutliga ställningstagande till bolagsbildningen. Detta sker genom att de undertecknar den färdigställda urkunden. Det är först då som de blir bundna av sina aktieteckningar (se 12 §). Stiftelseurkunden skall även dateras. Dateringen har betydelse för fastställandet av vid vilken tidpunkt bolaget skall anses bildat (se 4 §) och när det senast måste anmälas för registrering (se 22 §).
Av 1 kap. 13 § följer att stiftelseurkunden kan upprättas som ett elektroniskt dokument.
Regleringen utgår från att stiftelseurkunden färdigställs och undertecknas först efter att betalning har erlagts för samtliga aktier. Av 12 § följer emellertid att aktieteckningar som har gjorts i stiftelseurkunden blir bindande genom att urkunden undertecknas av samtliga stiftare även om full betalning för aktierna då ännu inte har erlagts.
Beträffande punkten 2 bör det noteras att stiftarna måste teckna sig för samtliga aktier i bolaget. Till skillnad från vad som hittills har gällt är det alltså inte tillåtet för andra än stiftare att teckna aktier i bolaget. Något krav på att alla stiftare tecknar aktier i bolaget uppställs däremot inte.
När bolaget anses bildat
2 kap. 4 §
Bolaget anses bildat när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Av 24 och 25 §§ framgår att frågan om bolagsbildning faller om registrering inte sker inom viss tid och att bolaget får rättshandlingsförmåga först i och med registreringen av bolaget.
(Jfr 2 kap. 1 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen, regleras frågan om när bolaget skall anses bildat. Frågan har behandlats i avsnitt 5.9. I första stycket knyts bolagets bildande till tidpunkten när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. Detta är en nyhet. Enligt hittills gällande rätt har bolaget bildats genom att ett beslut om detta fattas vid en konstituerande stämma. Bolagets bildande är dock, liksom tidigare, villkorat av att Bolagsverket bifaller ansökan om registrering av bolaget. I lagrådremissens förslag angavs detta uttryckligen i lagtexten. Efter synpunkter från Lagrådet har den texten tagits bort. I stället har det i andra stycket tagits in en erinran om att frågan om bolagsbildning faller om registrering inte sker inom viss tid (se 24 §) och att bolaget får rättshandlingsförmåga först i och med registreringen (se 25 §).
Stiftelseurkunden
Stiftelseurkundens innehåll
2 kap. 5 §
I stiftelseurkunden skall stiftarna ange
1. hur mycket som skall betalas för varje aktie (teckningskursen), och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor samt, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
I förekommande fall skall det även anges om
1. en aktie skall kunna tecknas med rätt eller skyldighet att betala aktien med annan egendom än pengar,
2. en aktie skall kunna tecknas med rätt eller skyldighet för bolaget att överta egendom mot någon annan ersättning än aktier,
3. en aktie skall kunna tecknas med andra villkor,
4. bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande, och
5. någon på något annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av bolaget.
En sådan bestämmelse som avses i andra stycket skall återges i sin helhet i stiftelseurkunden.
Teckningskursen enligt första stycket 1 får inte understiga aktiens kvotvärde.
(Jfr 2 kap. 2 § första stycket och 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 2 kap. 3 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 294 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.4.
Första och andra styckena innehåller en uppräkning av de uppgifter som skall ingå i stiftelseurkunden. Kraven är i huvudsak desamma som i hittills gällande rätt. Första stycket punkten 2 är emellertid ny.
I första stycket föreskrivs att teckningskursen skall anges (punkten 1). Av fjärde stycket följer att denna kurs inte får sättas lägre än aktiernas kvotvärde, dvs. aktiekapitalet dividerat med det antal aktier som ges ut. Enligt punkten 2 skall vissa personuppgifter beträffande bolagets funktionärer anges i stiftelseurkunden. Detta krav är nytt. Hittills har gällt att dessa uppgifter i stället skall anges i protokollet från den konstituerande stämman. Eftersom någon sådan stämma inte behöver hållas enligt det i lagförslaget angivna förfarandet, har det ansetts att uppgifterna i stället bör tas med i stiftelseurkunden. I och med att stiftelseurkunden undertecknas inträder de personer som anges i stiftelseurkunden i sina funktioner i bolaget.
I andra stycket anges vad stiftelseurkunden skall innehålla vid s.k. kvalificerad bolagsbildning, dvs. när stiftelseurkunden innehåller bestämmelser om att aktierna skall tecknas med särskilda villkor eller bestämmelser som innebär att bolaget åtar sig ekonomiska förpliktelser i samband med bolagsbildningen. Den vanligaste typen av sådana bestämmelser är att betalningen för tecknade aktier skall kunna ske med annan egendom än pengar. Sådana s.k. apportbestämmelser skall enligt punkten 1 anges i stiftelseurkunden. Närmare bestämmelser om betalning med apportegendom finns i 18 och 19 §§. En annan typ av apportbestämmelser är bestämmelser om att aktier skall kunna tecknas med rätt eller skyldighet för bolaget att överta egendom mot annan ersättning än aktier,
vanligtvis pengar. Om det uppställs sådana bestämmelser vid bolagsbildningen, skall de enligt punkten 2 tas med i stiftelseurkunden.
I punkten 3 föreskrivs att även andra särskilda villkor för aktieteckningen skall anges. Det kan t.ex. röra sig om att bolaget åläggs att fullgöra någon förpliktelse gentemot en aktietecknare efter bolagets bildande (jfr 19 § andra stycket sista meningen). Uppgift skall också lämnas om huruvida bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande (punkten 4). I punkten 5 anges att stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om huruvida någon på annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av bolaget. Härmed avses inte villkor som är knutna till teckningen av aktier utan bestämmelser som gäller oberoende av aktieinnehav. Det kan t.ex. vara fråga om att någon utomstående ges rätt att utse styrelseledamot i bolaget. Bestämmelserna måste naturligtvis vara förenliga med aktiebolagslagens bestämmelser och med grundläggande aktiebolagsrättsliga principer.
Enligt tredje stycket skall bestämmelser avseende kvalificerad bolagsbildning alltid återges i stiftelseurkunden. Om det finns särskilda avtal som har med den kvalificerade bolagsbildningen att göra, skall dessa enligt 9 § återges eller fogas till stiftelseurkunden på visst sätt.
Fjärde stycket innehåller ett förbud mot att ge ut aktier till underkurs. Förbudet har sin grund i artikel 8 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv. Där föreskrivs att betalning för aktie inte får understiga aktiens nominella belopp eller, om aktien inte har något nominellt belopp, det bokförda parivärdet. Eftersom lagförslaget inte innehåller några bestämmelser om att aktierna skall ha ett nominellt belopp, har underkursförbudet i stället knutits till parivärdet. I lagförslaget används emellertid termen ”kvotvärde” i stället för ”bokfört parivärde”. Vad som avses med kvotvärde anges i 1 kap. 6 §. I den situation som regleras i förevarande paragraf har bolaget formellt sett ännu inte något aktiekapital (jfr 23 § 1). Beräkningen av kvotvärdet förutsätts därför ske på grundval av bolagsordningens uppgifter om aktiekapital och antal aktier. Om bolagsordningen inte anger något fast aktiekapital, får kvotvärdet beräknas genom att minimi- eller maximikapitalet divideras med det motsvarande minsta eller högsta antal aktier som anges i bolagsordningen (se vidare kommentaren till 3 kap. 1 §). Det finns inte något hinder mot att ge ut aktier till en högre teckningskurs än vad som motsvarar deras kvotvärde. I sådana fall skall överkursen avsättas till en särskild överkursfond (se 3 kap. 5 a § årsredovisningslagen). Till skillnad från vad som hittills har gällt utgör överkursfonden fritt eget kapital.
En aktieteckning som sker i strid med underkursförbudet skall anses ha skett till en teckningskurs som motsvarar kvotvärdet (jfr 15 § andra stycket). Aktieteckningen som sådan är alltså inte ogiltig.
2 kap. 6 §
Endast egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet kan utgöra sådan egendom som avses i 5 § andra stycket 1 och 2 (apportegendom). Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla tjänst. Värdet på apportegendom får inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
(2 kap. 2 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 2 kap. 2 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 293 och prop. 1993/94:196 s. 145), innehåller bestämmelser om apportegendom (jfr avsnitt 5.7). Apportegendomen kan i princip utgöras av varje slag av egendom som kan vara en tillgång i bolaget. Det kan alltså röra sig om såväl fast som lös egendom. Även aktier och fordringar kan godtas som apportegendom. Ett allmänt krav är emellertid, såsom framgår av denna paragraf, att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolaget. Föremål som har karaktären av personligt lösöre kan normalt inte godtas som apportegendom (jfr prop. 1975:103 s. 293). ”Betalning” i form av ett skuldebrev som aktietecknaren eller någon denne närstående har utfärdat torde få bedömas som ett försök att kringgå lagens krav på att betalning skall ske före bolagets bildande och skall i så fall inte godtas (jfr Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, 2003, s. 93). Ett åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla tjänst får inte jämställas med apportegendom. Denna begränsning, som har en motsvarighet i hittills gällande rätt, grundar sig på artikel 7 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv (se vidare prop. 1993/94:196 s. 145).
2 kap. 7 §
Stiftelseurkunden skall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av de bestämmelser som avses i 5 § andra stycket och för bedömningen av värdet på apportegendom. Av redogörelsen skall framgå hur värdet på apportegendomen har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats vid värderingen. Följande uppgifter skall anges särskilt:
1. namn, person- eller organisationsnummer och hemvist beträffande den som avses med en bestämmelse,
2. det värde som apportegendomen beräknas komma att tas upp till i balansräkningen, och
3. antalet aktier i bolaget eller annan ersättning som skall lämnas för apportegendomen.
(Jfr 2 kap. 2 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 2 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 295).
I paragrafen föreskrivs att en redogörelse skall lämnas för de omständigheter som kan vara av betydelse för att bedöma bestämmelserna i stiftelseurkunden eller värdet av apportegendom. Kravet på en sådan redogörelse skall bl.a. ses mot bakgrund av bestämmelsen i 6 § om att värdet på apportegendomen inte får sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
Om en bestämmelse i stiftelseurkunden avser en viss person, skall dennes namn, person- eller organisationsnummer och hemvist anges i stiftelseurkunden (punkten 1). När det gäller apportbestämmelser skall särskild uppgift lämnas om det värde som apportegendomen beräknas komma att tas upp till i balansräkningen samt om det antal aktier i bolaget som skall lämnas för den tillskjutna egendomen (punkterna 2 och 3). Om annat vederlag än aktier i bolaget skall förekomma, skall det i stället lämnas uppgift om detta vederlag. Om vederlaget består av annat
än kontant ersättning, bör det givetvis lämnas uppgifter som ger möjlighet att bedöma vederlagets värde.
2 kap. 8 §
Stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om det högsta beräknade beloppet av de kostnader för bolagets bildande som enligt stiftelseurkunden skall betalas av bolaget. Om det inte uppkommer andra kostnader för bolagets bildande än allmänna avgifter och sedvanliga kostnader för upprättandet av stiftelseurkunden och liknande arbete, behöver dock uppgift om kostnaderna inte lämnas.
I fråga om publika aktiebolag gäller 28 §.
(Jfr 2 kap. 2 § fjärde stycket 3 i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvaras av 2 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 295), innehåller ett särskilt uppgiftskrav avseende eventuella villkor om att bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande (jfr 5 § andra stycket 4). Frågan har behandlats i avsnitt 5.4. Finns det sådana villkor, skall det högsta beräknade beloppet för dessa kostnader anges i stiftelseurkunden (första stycket). Uppgiften behöver dock inte lämnas om det inte förekommer några andra kostnader än allmänna avgifter och sedvanliga kostnader för upprättande av stiftelseurkund och liknande arbete. Av 28 §, till vilken andra stycket hänvisar, följer att denna senare lättnad i uppgiftskravet inte gäller för publika aktiebolag.
2 kap. 9 §
Om ett skriftligt avtal har upprättats rörande en sådan bestämmelse som avses i 5 § andra stycket, skall avtalet eller en kopia av avtalet fogas till stiftelseurkunden eller i stiftelseurkunden göras en hänvisning till avtalet med uppgift om var det finns tillgängligt för aktietecknarna. Innehållet i ett muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i stiftelseurkunden.
När en rörelse tillskjuts eller övertas, skall vad som sägs i första stycket om skriftliga avtal gälla även balans- och resultaträkningar för rörelsen under rörelsens senaste två räkenskapsår. I stiftelseurkunden skall det lämnas en upplysning om rörelsens resultat under tiden därefter. Om balans- och resultaträkningar inte har upprättats för rörelsen, skall det i stiftelseurkunden lämnas en upplysning om rörelsens resultat under de nämnda räkenskapsåren.
(Jfr 2 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 295). Den innehåller bestämmelser om den dokumentation som skall finnas tillgänglig vid bolagsbildning som är förenad med villkor enligt 5 § andra stycket (kvalificerad bolagsbildning).
I första stycket föreskrivs att skriftliga avtal rörande en sådan bolagsbildning skall fogas till stiftelseurkunden. Som ett alternativ kan stiftelseurkunden innehålla en hänvisning till avtalet med uppgift om var det hålls tillgängligt.
Andra stycket innehåller särskilda krav på underlag när apportegendomen utgörs av en tillskjuten rörelse. Bestämmelsen är tillämplig vare sig rörelsen har övertagits genom förvärv av den juridiska person som
bedriver rörelsen eller genom s.k. inkråmsöverlåtelse. I båda fallen skall balans- och resultaträkningar för rörelsen under de två senaste räkenskapsåren bifogas. Det ligger i sakens natur att detta krav inte kan upprätthållas fullt ut om rörelsen har existerat kortare tid än två år. Om balans- och resultaträkningar inte har upprättats för rörelsen, t.ex. om rörelsen för de aktuella åren inte har omfattats av någon skyldighet att upprätta årsredovisning eller årsbokslut, skall i stället lämnas information om rörelsens resultat under den aktuella tiden. Det är naturligt att informationen avser inte enbart den framräknade vinsten eller förlusten utan även ger en bild av hur resultatet har framkommit.
2 kap. 10 §
Stiftelseurkunden skall innehålla en bolagsordning. Bestämmelser om bolagsordningens innehåll finns i 3 kap.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Av paragrafen framgår att stiftelseurkunden skall innehålla en bolagsordning. Eftersom bestämmelserna om bolagsordningen har betydelse även i andra sammanhang än vid bolagsbildningen, har det ansetts lämpligt att ta in dem i ett särskilt kapitel, 3 kap.
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen skall den bolagsordning som fogas till stiftelseurkunden utgöra endast ett förslag som sedan antas genom beslut på den konstituerande stämman. Med det i lagförslaget angivna förfarandet för bolagsbildning har det inte ansetts nödvändigt att upprätthålla någon sådan skillnad mellan förslaget till bolagsordning och den slutliga produkten. Bolagsordningen skall således enligt de föreslagna reglerna anses färdigställd samtidigt som stiftelseurkunden. Även efter denna tidpunkt torde det dock vara möjligt för aktieägarna att rätta smärre felaktigheter i bolagsordningen. Detta kan bli aktuellt t.ex. om Bolagsverket i registreringsärendet för fram invändningar mot någon bestämmelse i bolagsordningen.
Verkan av att apportbestämmelser m.m. har redovisats på felaktigt sätt
2 kap. 11 §
Om 5 § tredje stycket eller 7 eller 9 § inte har iakttagits beträffande en viss bestämmelse i stiftelseurkunden, är bestämmelsen utan verkan mot bolaget.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § femte stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 295 f.). Den reglerar den situationen att reglerna om hur bestämmelser om kvalificerad bolagsbildning skall redovisas inte har iakttagits. Regleringen överensstämmer med hittills gällande rätt. Frågan har behandlats i avsnitt 5.6.
Aktieteckning
Hur aktier skall tecknas
2 kap. 12 §
Aktieteckning skall ske i stiftelseurkunden. En aktieteckning som har gjorts på annat sätt kan göras gällande endast om bolaget registreras utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Aktieteckningen blir bindande för aktietecknaren när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
(Jfr 2 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 5 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 298 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.6.
I första stycket anges att aktieteckningen skall ske i stiftelseurkunden. Någon särskild teckningslista skall alltså inte förekomma. Detta hindrar inte att teckningen sker på en särskild bilaga till urkunden, om stiftarna finner det lämpligt.
Aktieteckning som har skett i stiftelseurkunden blir bindande i och med att urkunden undertecknas av samtliga stiftare (andra stycket). Fram till dess kan den som har tecknat aktier dra sig ur bolagsbildningen och, i förekommande fall, återkräva det som han eller hon har betalat för tecknade aktier.
En aktieteckning som inte har gjorts i stiftelseurkunden är ogiltig. Den kan alltså inte åberopas vare sig av eller mot aktietecknaren. Erlagd betalning för de tecknade aktierna kan återkrävas. Ogiltigheten läks dock vid registreringen, om inte aktietecknaren dessförinnan har anmält felaktigheten till registreringsmyndigheten. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt (se 2 kap. 5 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen).
Lagförslaget innehåller inte några bestämmelser om aktietilldelningen (jfr 2 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen). Med det nya förfarandet blir detta moment en intern angelägenhet mellan stiftarna. Det förutsätts att tilldelningen sker i omedelbar anslutning till aktieteckningen.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
2 kap. 13 §
Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med stiftelseurkunden, kan aktietecknaren inte åberopa villkoret.
(Jfr 2 kap. 9 första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 2 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 299), reglerar den situationen att aktieteckning har skett på andra villkor än de som anges i stiftelseurkunden. Frågan har behandlats i avsnitt 5.6.
Av paragrafen framgår att bolaget i en situation av detta slag inte är bundet av villkoret. Däremot är aktieteckningen som sådan giltig. Muntliga förbehåll och andra överenskommelser vid sidan om stiftelseurkunden kan alltså inte göras gällande mot bolaget. Om exempelvis en
av stiftarna vid sin teckning av aktier, muntligen eller i brev till de övriga stiftarna, förklarar att hans eller hennes teckning gäller endast under den förutsättningen att ett stiftaren närstående företag får träffa ett visst avtal med bolaget när detta har blivit registrerat, kan detta villkor inte åberopas av stiftaren. Han eller hon kan inte heller med utsikt till framgång föra en fullgörelsetalan mot bolaget med yrkande att bolaget skall förpliktas att ingå det aktuella avtalet. Den möjlighet som den nuvarande lagen ger aktietecknaren att bli fri från aktieteckningen genom att före registreringen anmäla förhållandet till Bolagsverket saknar motsvarighet i förslaget.
Verkan av att villkor för aktieteckning inte har uppfyllts
2 kap. 14 §
Efter bolagets registrering kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts.
(Jfr 2 kap. 9 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 5 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 299), avser den situationen att ett visst villkor i stiftelseurkunden inte uppfylls av bolaget. Av bestämmelsen framgår att aktietecknaren inte kan åberopa detta förhållande som grund för aktieteckningens ogiltighet efter det att bolaget har registrerats. Om stiftaren exempelvis har genomdrivit ett förbehåll i stiftelseurkunden om att hans eller hennes företag skall få sluta ett visst avtal med bolaget efter registreringen men bolaget sedan vägrar att göra det, leder denna vägran inte till att stiftaren blir fri från sin teckning. Däremot kan han eller hon naturligtvis kräva att bolaget uppfyller villkoret. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att aktiekapitalet efter bolagets registrering minskas genom att aktieteckning blir ogiltig på grund av att bolaget underlåter att uppfylla villkoret (jfr prop. 1975:103 s. 299). Av bestämmelsen framgår motsatsvis att aktietecknaren fram till dess att bolaget har registrerats kan åberopa underlåtenhet att uppfylla villkoret som grund för aktieteckningens ogiltighet.
Paragrafen reglerar inte verkningarna av allmänna civilrättsliga ogiltighetsgrunder, t.ex. svek. Möjligheterna att på sådana grunder få en aktieteckning ogiltigförklarad får dock som regel antas vara begränsade, i vart fall efter bolagets registrering (jfr Rodhe, Aktiebolagsrätt, 20 uppl., 2002 s. 44 f.). Däremot torde sådana ogiltighetsgrunder som gäller oberoende av medkontrahentens goda tro, t.ex. att aktietecknaren har förvaltare enligt föräldrabalken, med utsikt till framgång kunna åberopas av aktietecknaren såväl före som efter registreringen (jfr prop. 1975:103 s. 298).
Betalning av aktierna
Vad som lägst skall betalas för en aktie
2 kap. 15 §
Betalningen för en aktie får inte understiga aktiens kvotvärde.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 2 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 292 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitten 4.9 och 5.7.
Paragrafen knyter an till förbudet mot aktieteckning till underkurs i 5 § fjärde stycket. I första stycket klargörs att inte heller själva betalningen får ske i strid med underkursförbudet. Även om aktieteckningen har skett i strid med detta förbud skall således ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde betalas (andra stycket). Bestämmelsen innebär bl.a. att en konkursförvaltare i händelse av bolagets konkurs kan kräva in felande belopp från aktietecknaren. Så blir fallet inte bara när kontant betalning har skett med ett alltför lågt belopp utan också när betalning har erlagts med apportegendom som visar sig ha varit övervärderad (jfr prop. 1975:103 s. 294). Smärre oavsiktliga skillnader mellan aktiens kvotvärde och värdet på den tillskjutna egendomen bör dock inte föranleda ytterligare betalningsskyldighet.
För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 5 § fjärde stycket.
Hur aktierna skall betalas
2 kap. 16 §
Aktierna skall betalas i pengar eller, om en bestämmelse om detta finns i stiftelseurkunden, med apportegendom.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i den nuvarande lagen, reglerar de sätt på vilka betalning för tecknade aktier kan erläggas. Liksom tidigare tillåts betalning antingen med pengar eller med apportegendom. Betalning med apportegendom får dock ske endast om stiftelseurkunden innehåller föreskrifter om sådan betalning. Närmare bestämmelser om vad som kan utgöra apportegendom och hur den skall värderas finns i 6 §.
Betalning i pengar
2 kap. 17 §
Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som stiftarna har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Belopp som har satts in på kontot får lyftas först när hela det belopp som skall betalas i pengar har satts in på kontot och stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
(Jfr 2 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvar delvis 2 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 292 f. och prop. 1993/94:196 s. 145 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur betalning i pengar skall erläggas. Pengarna skall sättas in på ett för ändamålet särskilt öppnat konto hos ett kreditinstitut. Den nuvarande lagen tillåter enbart insättning på konto hos svensk bank. Enligt lagförslaget får pengarna också sättas in på konton i svenska kreditmarknadsföretag. Vad som avses med bank respektive kreditmarknadsföretag framgår av lagen om bank- och finansieringsrörelse. Pengarna får också sättas in på konton i kreditinstitut i andra EES-stater, under förutsättning att det är fråga om kreditinstitut som kan anses motsvara svenska banker eller kreditmarknadsföretag. Bedömningen av vad som är ett ”motsvarande utländskt kreditinstitut” kan lämpligen ta sin utgångspunkt i de kriterier som i Sverige gäller för tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse (se 3 och 4 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse).
Liksom hittills skall de insatta pengarna inte få lyftas förrän hela det belopp som skall betalas i pengar har satts in på kontot. Hittills har dessutom gällt att pengarna inte får lyftas förrän styrelse har utsetts. Eftersom styrelsen enligt lagförslaget skall tillträda redan i och med att stiftelseurkunden undertecknas, anges här i stället att pengarna inte får lyftas förrän samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden.
Betalning med apportegendom
2 kap. 18 §
Betalning med apportegendom skall ske genom att apportegendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
(Jfr 2 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om hur betalning med apportegendom skall erläggas. Egendomen skall avskiljas för att ingå i bolagets egendom. Bestämmelsen är ny men torde stå i överensstämmelse med hittills gällande rätt (jfr prop. 1975:103 s. 309). Vilka åtgärder som behöver vidtas i det enskilda fallet får bedömas i enlighet med de sakrättsliga regler och principer som gäller för det ifrågavarande slaget av egendom. När det gäller lösöre förutsätts normalt att egendomen överförs i den tillträdande styrelsens besittning för bolagets räkning.
I vissa fall, t.ex. i fråga om enmansaktiebolag där aktietecknaren är ensam firmatecknare i bolaget, är det tveksamt om det är möjligt att åstadkomma ett sådant rådighetsavskärande som enligt allmänna principer utgör en förutsättning för sakrättsligt skydd. Av 20 § följer att egendomen även i ett sådant fall blir skyddad mot aktietecknaren borgenärer under förutsättning att den, i den utsträckning som det är möjligt, har avskilts från aktietecknarens egendom. I det fallet, liksom i andra fall, uppkommer emellertid ett fullt sakrättsligt skydd först vid tidpunkten för undertecknandet av stiftelseurkunden.
2 kap. 19 §
Om aktierna betalas med apportegendom eller om bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra förpliktelser efter bildandet, skall en revisor lämna ett skriftligt, undertecknat yttrande över betalningen. Av yttrandet skall det framgå att
1. all apportegendom har tillförts bolaget,
2. apportegendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet, och
3. apportegendomen inte i stiftelseurkunden har tagits upp till högre värde än det verkliga värdet för bolaget.
I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som har använts vid värderingen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas. Av yttrandet skall det också framgå att förpliktelser som bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra efter bildandet har redovisats och värderats enligt god redovisningssed.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
(Jfr 2 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 9 § första stycket 4 i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 303 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.10.
Om betalning för tecknade aktier erläggs med apportegendom, skall betalningen granskas av en revisor. Detsamma gäller om bolaget i stiftelseurkunden har ålagts att fullgöra förpliktelser efter bolagets bildande. Bestämmelserna i första och andra styckena om revisorsintygets innehåll överensstämmer i huvudsak med hittills gällande rätt. Bestämmelsen i sista meningen i andra stycket om att revisorn särkilt skall uppmärksamma bolagets framtida förpliktelser är dock ny.
Det krävs inte att det är bolagets revisor som undertecknar intyget. Den revisor som undertecknar intyget måste emellertid vara auktoriserad eller godkänd (tredje stycket). Intyget kan också utfärdas av ett registrerat revisionsbolag (jfr revisorslagen [2001:883]). Intyget skall i så fall skrivas under av den för uppdraget huvudansvarige (jfr 17 § revisorslagen)
Betalningens verkan mot aktietecknarens borgenärer
2 kap. 20 §
Betalning som har erlagts på det sätt som anges i 17 eller 18 § blir förbehållen bolaget mot aktietecknarens borgenärer när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Betalning som har erlagts på det sätt som anges i 17 eller 18 § blir sakrättsligt skyddad i och med att stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. På Lagrådets inrådan har en uttrycklig bestämmelse om saken tagits in i förevarande paragraf. Jfr även kommentaren till 18 §.
Kvittning m.m.
2 kap. 21 §
En skuld på grund av aktieteckning får inte kvittas mot en fordran hos bolaget.
Överlåts en aktie som ännu inte är fullt betald, är förvärvaren, så snart han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvarig för betalningen tillsammans med överlåtaren.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 304 f.), innehåller bestämmelser om bl.a. kvittning av skulder på grund av aktieteckning. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7. Bestämmelserna överensstämmer med hittills gällande rätt. Det bör noteras att bestämmelserna kan bli tillämpliga endast i de undantagsfall då stiftelseurkunden har undertecknats innan full betalning har erlagts för tecknade aktier. Om bolagsbildningens olika moment fullgörs i den ordning som anges i 3 §, kan de situationer som regleras i paragrafen inte uppkomma.
I lagrådsremissen innehöll den motsvarande paragrafen – liksom den nuvarande lagen – ett förbud mot överlåtelse och pantsättning av fordringar på betalning för tecknade aktier (jfr 2 kap. 10 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen). På Lagrådets inrådan har detta förbud tagits bort (jfr avsnitt 5.7). Sådana transaktioner är alltså i princip tillåtna. En fordran får dock inte överlåtas eller pantsättas för ett belopp som understiger fordringens nominella belopp. En sådan transaktion innebär nämligen att kravet på full betalning för tecknade aktier inte kommer att uppfyllas (jfr 23 §).
Förevarande paragraf följdes i lagrådsremissens förslag av en särskild paragraf om avsättning till överkursfonden. Efter synpunkter från Lagrådet har den paragrafen ersatts av en ny paragraf, 3 kap. 5 a § årsredovisningslagen (1995:1554).
Registrering av bolaget
Registreringsanmälan
2 kap. 22 §
Styrelsen skall inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande anmäla bolaget för registrering i aktiebolagsregistret.
(Jfr 2 kap. 12 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 303). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.10.
I paragrafen anges fristen för anmälan om registrering till sex månader från tidpunkten för stiftelseurkundens undertecknande. Detta överensstämmer med nuvarande rätt. Anmälan skall göras av styrelsen. Regeringen avser att ta in närmare föreskrifter om en sådan anmälan i förordning.
Förutsättningar för registrering
2 kap. 23 §
Bolaget får registreras endast om
1. summan av de belopp som enligt 5 § fjärde stycket lägst skall betalas för de tecknade aktierna (bolagets aktiekapital) motsvarar det aktiekapital som anges i bolagsordningen eller uppgår till minst minimikapitalet,
2. full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade aktier,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 17 § angående betalning i pengar,
4. ett revisorsyttrande enligt 19 § visas upp angående sådan apportegendom och sådana förpliktelser för bolaget som anges i stiftelseurkunden, och
5. bolagsbildningen även i övrigt har skett i enlighet med denna lag och annan författning.
(Jfr 2 kap. 12 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 303 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.10.
I paragrafen anges förutsättningarna för att Bolagsverket skall kunna registrera bolaget. En första förutsättning för detta är att summan av de belopp som enligt 5 § fjärde stycket lägst skall betalas för de tecknade aktierna (bolagets aktiekapital) inte understiger det aktiekapital eller minimikapital som anges i bolagsordningen (punkten 1). Bolaget får alltså inte registreras om inte tillräckligt många aktier har tecknats eller om aktierna har getts ut till underkurs. Bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek måste naturligtvis i sin tur vara förenliga med lagens krav på hur stort aktiekapitalet skall vara.
I punkten 2 anges att full och godtagbar betalning skall ha erlagts för samtliga tecknade aktier. Kravet knyter an till de bestämmelser som finns i 6 § och 16–19 §§ om betalning med pengar respektive apportegendom. För att registrering skall ske krävs alltså dels att betalningen är tillräcklig, dels att den har kommit bolaget till handa på föreskrivet sätt. Bestämmelsen avser hela det belopp som skall betalas, alltså även eventuell överkurs. Vid bedömningen av om full och godtagbar betalning har erlagts skall även villkor som har uppställts för aktieteckningen beaktas. Om en aktieteckning har förenats med någon förpliktelse för bolaget, skall sålunda denna förpliktelse ”dras från” när man tar ställning till om bolaget har tillförts tillräcklig betalning.
Prövningen av om kravet på full och godtagbar betalning är uppfyllt förutsätts ske främst på grundval av särskilda intyg från bank eller annat kreditinstitut samt revisorsintyg. Av punkterna 3 och 4 framgår sålunda att bolaget inte får registreras om det inte framgår av sådana handlingar att kravet är uppfyllt. Om intyg saknas, utgör det hinder mot registrering även om bolaget på annat sätt skulle kunna visa att hela det tecknade kapitalet är täckt av inbetalda medel. Intyg från bank eller annat kreditinstitut skall ges in i de fall då aktierna helt eller delvis har betalats med pengar. Revisorsintyg krävs dels när aktier har betalats med apportegendom, dels när aktier har tecknats med rätt eller skyldighet för bolaget att överta egendom mot annan ersättning än aktier. Intyg måste också företes
när bolaget i stiftelseurkunden har ålagts att fullgöra förpliktelser efter bolagets bildande.
Bolagsverket skall även kontrollera att bolagsbildningen i övrigt har skett författningsenligt. Även andra brister än de som anges i punkterna 1–4 kan således utgöra hinder mot registrering (punkten 5). Bland de förhållanden som skall föranleda verket att vägra registrering är att den ingivna bolagsordningen i något avseende står i strid med lagen.
Verkan av att registrering inte sker
2 kap. 24 §
Frågan om bolagsbildningen faller, om
1. någon anmälan för registrering av bolaget inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
2. Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller har vägrat registrering. Om frågan om bolagets bildande har fallit eller om aktieteckningen av annat skäl inte är bindande, skall de belopp som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärd enligt 25 § tredje meningen, genast betalas tillbaka. Detsamma gäller i fråga om apportegendom. Stiftarna och, från den tidpunkt då samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden, styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen.
(Jfr 2 kap. 12 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 2 kap. 9 § fjärde stycket och 2 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 304 och 309). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitten 5.7 och 5.10.
Av första stycket framgår att frågan om bolagsbildning har fallit om anmälan om registrering inte sker inom den sexmånadersfrist som anges i 22 § eller om Bolagsverket har avskrivit registreringsanmälan eller vägrat registrering. Vill stiftarna fortfarande bilda ett bolag, måste de alltså börja om från början.
I andra stycket regleras aktietecknarnas rätt till återbetalning om bolagsbildningen faller eller om en aktieteckning av annat skäl inte är bindande. Den praktiskt viktigaste situationen av det senare slaget är när bolagsbildningen går om intet därför att stiftelseurkunden aldrig undertecknas. En annan situation då bestämmelsen blir tillämplig är då aktieteckningen har skett på annat sätt än i stiftelseurkunden eller då den är ogiltig på grund av allmänna civilrättsliga ogiltighetsregler (jfr kommentaren till 14 §). I samtliga berörda situationer har aktietecknarna rätt att återfå inbetalda belopp jämte avkastning. På Lagrådets inrådan har de återbetalningspliktiga, dvs. stiftarna och styrelseledamöterna, getts en uttrycklig rätt att avräkna vissa kostnader för bolagsbildningen (jfr avsnitt 5.7).
Om bolagsbildningen avbryts redan innan stiftelseurkunden har undertecknats, ansvarar stiftarna solidariskt för återbetalningen. Om bolagsbildningen faller i ett senare skede, t.ex. om det bildade bolaget inte i tid anmäls för registrering, svarar även styrelseledamöterna för återbetalningen. Dessa tillträder i och med att bolaget bildas, vilket sker genom
att stiftelseurkunden undertecknas av samtliga stiftare (se 4 §). I lagrådsremissen var bestämmelsen utformad så att stiftarnas ansvar skulle upphöra i och med stiftelseurkundens undertecknande. Lagrådet har ifrågasatt detta med hänvisning till att stiftarnas ansvar för förlusten inte behöver vara mindre än styrelseledamöternas. I det slutliga förslaget har bestämmelsen därför utformats så att stiftarnas ansvar består även efter bolagets bildande. Liksom hittills får avdrag göras för eventuella kostnader för indrivning av betalning för tecknade aktier e.d. (jfr 25 §).
Det solidariska ansvar som stiftare och styrelseledamöter har för återbetalningen innebär att stiftare och styrelseledamöter blir skyldiga att själva täcka eventuellt uppkommande brist. Det gäller även om bristen beror på något som inte kan läggas den betalningsansvarige till last, t.ex. en förskingring av en annan styrelseledamot. I en sådan situation kan emellertid de som har fullgjort återbetalningsskyldigheten gentemot aktietecknarna regressvis vända sig mot den som har förorsakat bristen.
Rättshandlingar som har företagits före bolagets registrering
2 kap. 25 §
Innan bolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller föra talan vid domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan för bolagets räkning föra talan i mål som rör bolagsbildningen och vidta andra åtgärder för att kräva in tecknade aktiebelopp eller andra utfästa tillskott.
(Jfr 2 kap. 13 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 309). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.11.
I paragrafen fastslås att bolaget inte kan förvärva rättigheter, åta sig skyldigheter eller föra talan förrän det har registrerats. Detta kan också uttryckas så att det är först i och med registreringen som bolaget får ”rättskapacitet”. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Såsom Lagrådet har påtalat har det i rättspraxis förekommit begränsade undantag från denna princip (se främst NJA 1984 s. 595). Sålunda bör bolaget även före registreringen kunna anses som ägare till den egendom som har tillskjutits enligt 17 eller 18 § (jfr 20 §). Förslaget är inte avsett att innebära någon ändring av gällande rätt i detta avseende eller att hindra domstolarna från att, när så är motiverat, vidareutveckla tidigare rättspraxis.
Liksom hittills ger lagen styrelsen en möjlighet att före bolagets registrering föra talan i mål rörande bolagsbildningen eller i annat fall driva in betalning för tecknade aktier. Bestämmelserna torde främst få betydelse i de fall då stiftelseurkunden undertecknas innan full betalning har erlagts för samtliga aktier.
I den sista meningen har, efter synpunkter från Lagrådet, en mindre justering gjorts av lagtexten i förhållande till den nuvarande aktiebolagslagen. Avsikten har varit att klargöra att en talan av det slag som avses i meningen förs av styrelsen i eget namn men för bolagets räkning, varvid styrelseledamöterna blir ansvariga för rättegångskostnaderna men har rätt att få täckning ur inbetalat aktiekapital (jfr 24 § andra stycket).
2 kap. 26 §
Uppkommer en förpliktelse genom någon åtgärd som vidtas i bolagets namn före registreringen, svarar de som har deltagit i åtgärden eller i beslutet om den solidariskt för förpliktelsen. När bolaget har registrerats, övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller har kommit till efter det att bolaget bildades.
(Jfr 2 kap. 13 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 310). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.11.
Paragrafen reglerar den situationen att någon rättshandlar för bolagets räkning innan det har registrerats. Liksom hittills svarar de som har medverkat i en sådan åtgärd solidariskt för de förpliktelser som har uppkommit genom åtgärden. Ansvaret övergår dock i vissa fall på bolaget i och med dess registrering. Så är fallet när det gäller förpliktelser som har uppkommit efter bolagets bildande, dvs. efter det att stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. Även en förpliktelse som har sitt ursprung i en åtgärd som har vidtagits dessförinnan på bolagets vägnar kan övergå på bolaget. En förutsättning för detta är, enligt lagtexten, att förpliktelsen har tagits in i stiftelseurkunden. Lagrådet har menat att ansvaret för en förpliktelse kan övergå till bolaget även i andra fall, under förutsättning att åtgärden som har gett upphov till förpliktelsen har varit nyttig för bolaget. Det har ansetts att denna fråga inte bör lagregleras utan överlämnas till rättstillämpningen.
I första meningen har det tidigare uttrycket ”på bolagets vägnar”, på förslag från Lagrådet, ändrats till ”i bolagets namn”. Någon saklig ändring är inte avsedd. Att ett aktiebolag vid registreringen får ett annat namn än det i vilket rättshandlingen företagits – t.ex. därför att det ursprungligen föreslagna namnet inte har godkänts av Bolagsverket – saknar betydelse vid tillämpningen av bestämmelsen. Även i ett sådant fall får alltså rättshandlingen anses ha vidtagits ”i bolagets namn”.
Bestämmelsen tar i första hand sikte på stiftare, styrelseledamöter och bolagets verkställande direktör. Även särskilda firmatecknare kan dock ådra sig ansvar enligt bestämmelsen. I lagrådsremissen nämndes anställda med ställningsfullmakt som ytterligare exempel på personer som kan ådra sig ansvar. Såsom Lagrådet har påtalat är det emellertid knappast rimligt att en ställningsfullmäktig, som efter bolagets bildande har handlat i enlighet med instruktioner från styrelsen eller den verkställande direktören, skall ansvara för förpliktelsen. I ett sådant fall bör ansvaret i stället träffa den som har gett instruktionen.
2 kap. 27 §
Om det har slutits avtal för bolaget före registreringen gäller följande. En avtalspart som inte kände till att bolaget inte var registrerat, kan frånträda avtalet till dess att bolaget har registrerats. En avtalspart som kände till att bolaget inte var registrerat kan, om annat inte har avtalats, frånträda avtalet endast om frågan om bolagets bildande har fallit enligt 24 §.
(Jfr 2 kap. 13 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 311). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.11.
Av paragrafen framgår att den som sluter avtal med ett oregistrerat bolag utan att känna till att bolaget var oregistrerat har rätt att frånträda avtalet fram till dess att registrering sker. Av allmänna rättsgrundsatser följer dock att om avtalsparten, informerad om att bolaget inte är registrerat, förklarar sig vilja stå fast vid avtalet, så förlorar han eller hon rätten att frånträda avtalet.
Av paragrafen framgår vidare att den som har ingått avtal med bolaget med vetskap om att bolaget var oregistrerat inte har någon rätt att frånträda avtalet. Om frågan om bolagsbildning förfaller därför att någon ansökan om registrering inte ges in i rätt tid eller därför att Bolagsverket avslår ansökan, är dock avtalsparten normalt inte längre bunden av avtalet. Har det särskilt avtalats om vad som skall gälla för det fall att bolagsbildningen inte blir av, gäller dock detta.
Enligt 26 § övergår en förpliktelse som har ingåtts i bolagets namn före bolagets registrering på bolaget endast om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller har ingåtts efter det att bolaget bildades, dvs. efter det att stiftelseurkunden undertecknades av samtliga stiftare. Om ingen av dessa förutsättningar är uppfyllda behöver, såsom Lagrådet har påtalat, avtalsparten inte avvakta att bolagsbildningen faller innan han eller hon kan frånträda avtalet enligt förevarande paragraf. Avtalet saknar då verkan. Om ett sådant i och för sig ogiltigt avtal efter bolagets bildande bekräftas med en behörig företrädare för bolaget, får det dock de rättsverkningar som sägs i paragrafen.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift i stiftelseurkunden om kostnader för bolagets bildande
2 kap. 28 §
När ett publikt aktiebolag bildas, skall stiftelseurkunden innehålla uppgift om samtliga kostnader för bolagets bildande.
(Jfr 2 kap. 2 § fjärde stycket 3 i SOU 2001:1).
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 3 § tredje stycket 3 i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 145 f.). Den innehåller en särskild bestämmelse för publika aktiebolag när det gäller redovisning i stiftelseurkunden av kostnader för bolagets bildande. I bolag av denna kategori skall samtliga sådana kostnader redovisas. Den begränsning som i detta avseende gäller vid bildande av privata aktiebolag (se 8 §) har alltså ingen motsvarighet vid bildandet av publika aktiebolag.
Uppskjuten apport
2 kap. 29 §
Om ett publikt aktiebolag inom två år från registreringen i aktiebolagsregistret träffar avtal med en stiftare eller en aktieägare, som innebär att
bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall styrelsen inom sex månader underställa bolagsstämman avtalet för godkännande. Det gäller dock inte om förvärvet sker på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.
(Jfr 2 kap. 14 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 a § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 148 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.12.
Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. uppskjuten apport. Bestämmelserna, som har sin grund i artikel 11 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv, syftar till att förhindra att reglerna om betalning med apportegendom i samband med bolagsbildning kringgås. Till skillnad från vad som hittills har gällt omfattar bestämmelserna endast publika aktiebolag.
I paragrafen föreskrivs att avtal som bolaget inom två år från registreringen träffar med stiftare eller aktieägare om förvärv av egendom under vissa förutsättningar skall underställas bolagsstämman för godkännande. Bestämmelsen, som i huvudsak överensstämmer med hittills gällande rätt, är tillämplig om vederlaget för egendomen motsvarar minst en tiondel av bolagets aktiekapital. Från bestämmelsen undantas bl.a. förvärv som sker på en börs eller auktoriserad marknadsplats. Detta undantag har i lagförslaget utvidgats till att avse även annan reglerad marknad. Begreppet ”reglerad marknad” bör här tolkas med utgångspunkt från vad som utgör reglerad marknad enligt EG:s investeringstjänstedirektiv (rådets direktiv, 92/22/EEG, av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet). Huruvida den reglerade marknaden är belägen inom EU eller inte saknar dock betydelse. Från bestämmelsen undantas också förvärv som sker som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet. Lagen innehåller inte några närmare anvisningar om vad som avses med ”bolagets löpande affärsverksamhet”. I litteraturen har uttalats att viss ledning torde kunna hämtas från den beskrivning av den verkställande direktörens kompetens som finns i aktiebolagslagen (se Nial och Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 7 uppl., 1998 s. 56). Det bör dock noteras att formuleringen ”bolagets löpande affärsverksamhet” har sitt ursprung i artikel 11.2 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv (77/91/EEG) och att det följaktligen – till skillnad från begreppet ”löpande förvaltning” i 8 kap. 29 § – rör sig om ett EG-rättsligt begrepp. En viss försiktighet är därför påkallad när det gäller jämförelser med svenska bolagsrättsliga begrepp. Mycket talar dock för att sådana åtgärder som ryms inom den verkställande direktörens behörighet enligt 8 kap. 29 § som regel omfattas av undantaget enligt förevarande paragraf (jfr Svernlöv i Juridisk tidskrift 2001-2002 s. 369).
2 kap. 30 §
Följande handlingar skall fogas till styrelsens förslag om godkännande av ett sådant avtal som avses i 29 §:
1. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på egendomen och av avtalet i övrigt, upprättad med tillämpning av 7 och 9 §§,
2. ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, över redogörelsen enligt 1, med sådana uppgifter som avses i 19 §.
Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns yttrande hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna under minst en vecka före den bolagsstämma där beslutet skall fattas.
(Jfr 2 kap. 14 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 a § andra–fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 148 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.12.
För att säkerställa att stämman får ett gott underlag för sitt ställningstagande i en fråga om uppskjuten apport föreskrivs i första stycket att styrelsen skall tillhandhålla viss ekonomisk information. Denna information skall bestå av en av styrelsen undertecknad redogörelse (punkten 1) och ett revisorsyttrande över denna redogörelse (punkten 2). Redogörelsen skall ha motsvarande innehåll som en redogörelse för apportvillkor i en stiftelseurkund. Det innebär bl.a. att uppgift skall lämnas om de omständigheter som kan vara av betydelse för att bedöma värdet på egendomen. Om avtalet har träffats muntligen eller om ett skriftligt villkor har kompletterats med muntliga villkor, skall vad som har överenskommits muntligen tecknas ned och redovisas i redogörelsen.
Revisorsyttrandet skall ha samma innehåll som ett sådant revisorsintyg som enligt 19 § skall upprättas i samband med bolagsbildning.
I andra stycket föreskrivs att avtalet samt styrelsens redogörelse och revisorns yttrande skall hållas tillgängliga för aktieägarna under minst en vecka före bolagsstämman. När det gäller kallelse till bolagsstämman skall bestämmelserna i 7 kap. tillämpas.
I den nuvarande aktiebolagslagen finns en bestämmelse (2 kap. 9 b § aktiebolagslagen) om att ett avtal som omfattas av förevarande bestämmelse men som inte godkänns av stämman inom den angivna tiden är ogiltigt. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits med i lagförslaget (jfr avsnitt 5.12). Om styrelsen underlåter att underställa avtalet stämmans prövning, torde detta däremot kunna föranleda skadeståndsansvar för styrelseledamöterna enligt bestämmelserna i 29 kap. Självfallet utgör en sådan underlåtenhet normalt ett förhållande som en revisor har anledning att anmärka på i revisionsberättelsen. Om det aktuella avtalet innefattar en värdeöverföring från bolaget, gäller de särskilda begränsningarna i 17 kap. Ett bolagsstämmobeslut enligt förevarande paragraf medför givetvis inte att bolaget inte behöver iaktta dessa bestämmelser.
2 kap. 31 §
Bolagsstämmans beslut att godkänna ett sådant avtal som avses i 29 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
(Jfr 2 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 9 c § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 149 f.), ålägger bolaget att genast anmäla bolagsstämmans godkännande av avtalet för registrering. Det är styrelsen som ansvarar för att så sker men styrelsen kan delegera uppgiften
exempelvis till en enskild styrelseledamot eller den verkställande direktören.
3 kap. Bolagsordning
Bolagsordningens innehåll
Obligatoriska uppgifter
3 kap. 1 §
Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall kunna bestämmas till ett lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,
5. antalet aktier eller, om det i bolagsordningen har angetts ett minimikapital och ett maximikapital, ett motsvarande lägsta och högsta antal aktier,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,
7. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer,
9. hur bolagsstämma skall sammankallas, och 10. den tid som bolagets räkenskapsår skall omfatta. När antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter anges enligt första stycket 6 och 7, skall arbetstagarrepresentanter som utses enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda inte räknas med.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.
(Jfr 2 kap. 5 § första och fjärde styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med några ändringar, 2 kap. 4 § första och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 297 f. och prop. 1997/98:99 s. 202 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 5.5.
Första stycket innehåller bestämmelser om vad som måste anges i en bolagsordning. Lagförslaget innehåller även andra bestämmelser om vad som i särskilda fall kan anges i bolagsordningen. Som exempel kan nämnas bestämmelserna i 4 kap. 2 § om att det i bolagsordningen får anges att det i bolaget skall finnas eller kunna ges ut aktier av olika slag.
Det finns inte något hinder mot att ta in andra föreskrifter i bolagsordningen än de som anges i paragrafen. Föreskrifterna får emellertid inte strida mot reglerna i aktiebolagslagen eller annan lag eller författning. Inte heller får de vara sinsemellan motstridiga. Det har inte ansetts nödvändigt att låta detta komma till uttryck i lagtexten.
De i lagförslaget intagna bestämmelserna om bolagsordningens innehåll överensstämmer i huvudsak med hittills gällande rätt. Punkten 5 saknar emellertid tidigare motsvarighet. Enligt denna punkt skall antalet aktier anges i bolagsordningen. Detta hänger samman med avskaffandet av systemet med aktier med nominellt belopp. Om det i bolagsordningen har angetts ett minimikapital och maximikapital, skall det anges ett mot-
svarande lägsta och högsta antal aktier. Av ordet ”motsvarande” följer att relationen mellan aktiekapitalet och antalet aktier skall vara fast. Om relationen mellan minimikapitalet och maximikapitalet är 1:2, måste alltså också relationen mellan lägsta och högsta antalet aktier vara 1:2. Detta är nödvändigt för att det skall gå att fastställa det belopp som lägst måste betalas för varje aktie i samband med bolagsbildningen (jfr 2 kap. 5 §).
Liksom hittills skall bolagsordningen ange antalet styrelseledamöter alternativt det lägsta och högsta antal styrelseledamöter som skall finnas i bolaget. Det hittills gällande kravet på att även styrelseledamöternas mandattid skall anges saknar dock motsvarighet i förslaget. I stället anges i 8 kap. 13 § att en styrelseledamots uppdrag gäller för tiden till utgången av nästkommande årsstämma. I bolagsordningen kan dock tas in föreskrifter om en längre mandattid (se kommentaren till 8 kap. 13 §).
Lagförslaget saknar även motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen om att bolagsordningen skall ange vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma.
I andra stycket klargörs att bolagsordningens bestämmelser om antalet styrelseledamöter inte gäller arbetstagarrepresentanter. Dessa representanter skall alltså inte räknas in i det antal som anges i bolagsordningen. Bestämmelserna överensstämmer i sak med hittills gällande rätt.
För publika aktiebolag gäller en särskild bestämmelse i 11 §. En erinran om detta har tagits in i tredje stycket.
Uppgift om redovisningsvaluta
3 kap. 2 §
Om bolaget skall ha euro som redovisningsvaluta, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det i bolagsordningen också anges att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro.
(Jfr 2 kap. 6 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen. Bestämmelserna tillkom i samband med att möjligheten för bolag att välja euro som redovisningsvaluta infördes (jfr prop. 1999/2000:23 s. 223 f.) och är i sak oförändrade. Av paragrafen framgår motsatsvis att det inte behöver anges särskilt i bolagsordningen om ett bolag skall ha sitt aktiekapital och sin redovisning i svenska kronor.
Uppgift om verksamhetens syfte
3 kap. 3 §
Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det också anges hur bolagets vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation skall användas.
(Jfr 2 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 12 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 476). Lagförslaget, lik-
som hittills gällande rätt, utgår från att bolagets verksamhet bedrivs i syfte att bereda aktieägarna vinst (jfr avsnitt 4.11). Det är dock – såsom framgår av förevarande paragraf – tillåtet att i bolagsordningen ta in föreskrifter om att bolaget helt eller delvis skall ha annat syfte. I en sådan föreskrift skall preciseras hur bolagets vinst i stället skall användas liksom hur bolagets behållna tillgångar skall användas vid en likvidation.
Möjligheten att föreskriva särskilda syften med bolagets verksamhet får inte utnyttjas för att kringgå lagens borgenärsskyddsregler. Det är alltså inte tillåtet att med stöd av en sådan föreskrift vidta dispositioner av vinstmedel som står i strid med borgenärsskyddsreglerna.
Ändring av bolagsordningen
Vem som kan besluta om ändring av bolagsordningen
3 kap. 4 §
Ändringar i bolagsordningen beslutas av bolagsstämman. Bestämmelser om bolagsstämmans beslut finns i 7 kap.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafen har klargjorts att endast bolagsstämman kan besluta om ändringar i bolagsordningen. Detta överensstämmer med vad som hittills har gällt. Den motsvarande bestämmelsen i gällande rätt (se 9 kap. 30 § i den nuvarande aktiebolagslagen) innehåller ett undantag från principen om att bolagsordningen kan ändras enbart genom bolagsstämmobeslut. Undantaget har kunnat aktualiseras vid ett särskilt slag av kontantemissioner. Med de nu föreslagna emissionsreglerna kommer undantaget inte längre att bli aktuellt. Det finns därför inte med i lagförslaget.
I 7 kap. finns bestämmelser om de majoritetskrav som gäller för beslut om ändring av bolagsordningen (se 7 kap. 42–45 §§). I den nuvarande aktiebolagslagen är också en del andra bestämmelser om ändring av bolagsordningen – t.ex. bestämmelser om verkställighet av bolagsordningar – placerade i kapitlet om bolagsstämman. I lagförslaget har dessa bestämmelser i stället tagits in i 3 kap. (se 5–10 §§).
Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen
3 kap. 5 §
Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret och får, utom i de fall som avses i 27 kap. 8 §, inte verkställas förrän det har registrerats.
(Jfr 6 kap. 38 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 35 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 408 och prop. 1997/98:99 s. 252 f.).
Regeringens tillstånd till ändringar av bolagsordningen
3 kap. 6 §
Om det i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse enligt vilken en annan bestämmelse i bolagsordningen inte får ändras utan att regeringen har lämnat tillstånd till det, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan regeringens tillstånd.
(Jfr 6 kap. 36 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 34 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 407 f. och prop. 1997/98:99 s. 252).
Panthavares samtycke till att avstämningsförbehåll tas bort ur bolagsordningen
3 kap. 7 §
Ett beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att avstämningsförbehåll tas bort blir giltigt endast om de som har panträtt i bolagets aktier skriftligen har samtyckt till beslutet.
(Jfr 6 kap. 37 § i SOU 2001:1 och 4 kap. 16 § i SOU 1997:22.)
Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1988/89:152 s. 137).
Särskilda bestämmelser vid byte av redovisningsvaluta
3 kap. 8 §
Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 § (beslut om byte av redovisningsvaluta) får verkan från och med det räkenskapsår som börjar efter det att beslutet om ändring av bolagsordningen har registrerats.
(Jfr 6 kap. 38 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 35 § andra stycket den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:23 s. 225). Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Motsvarande bestämmelse i den nuvarande aktiebolagslagen innebär att ett beslut om ändring av redovisningsvalutan måste registreras före utgången av det räkenskapsår under vilket det har fattats för att över huvud taget få verkan. Enligt lagförslaget är det möjligt att registrera beslutet även efter ett mellankommande skifte av räkenskapsår. Beslutet får i ett sådant fall verkan från och med det räkenskapsår som inleds närmast efter registreringen.
3 kap. 9 §
Om bolaget har fattat ett beslut om byte av redovisningsvaluta, får ändring av bolagsordningens uppgifter om aktiekapitalet eller minimikapitalet och maximikapitalet anstå till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
(Jfr 2 kap. 6 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 4 § femte stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1999/2000:23 s. 223 f.).
3 kap. 10 §
Om Bolagsverket har registrerat ett beslut om byte av redovisningsvaluta, skall verket vid ingången av närmast följande räkenskapsår räkna om det registrerade aktiekapitalet till den nya valutan. Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som har fastställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under föregående räkenskapsår.
Styrelsen skall senast till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet fick verkan lägga fram förslag om nödvändiga följdändringar av bolagsordningens föreskrifter om aktiekapitalets storlek.
(Jfr 6 kap. 39 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 35 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:23 s. 225 f.).
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift om bolagskategori
3 kap. 11 §
I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
(Jfr 2 kap. 5 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
I paragrafen föreskrivs att ordet ”publikt” eller beteckningen (publ) skall anges efter firman för ett publikt aktiebolag. Bestämmelsen överensstämmer med hittills gällande rätt (jfr 2 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen samt bet. 1994/95:LU1 s. 5 f.). Om det redan av firman framgår att bolaget är publikt, behöver tillägget inte göras. Något krav på att ”privat” eller däremot svarande förkortning skall anges efter ett privat aktiebolags firma uppställs inte.
4 kap. Aktierna
Aktieslag
Likhetsprincipen
4 kap. 1 §
Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–5 §§.
(Jfr 3 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer, frånsett vissa redaktionella ändringar, med 3 kap. 1 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 311). I paragrafen slås den grundläggande s.k. likhetsprincipen fast. Principen har behandlats i avsnitt 6.1. Undantagen från principen regleras i 2–5 §§.
Föreskrifter om olika aktieslag
4 kap. 2 §
I bolagsordningen får det föreskrivas att aktier av olika slag skall finnas eller kunna ges ut. En sådan föreskrift skall innehålla uppgift om
1. olikheterna mellan aktieslagen, och
2. antalet eller andelen aktier av varje slag. I en uppgift enligt första stycket 2 får anges det högsta och det lägsta antalet eller den högsta och den lägsta andelen aktier av ett visst slag.
(Jfr 3 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar, med vissa ändringar, 3 kap. 1 § andra stycket 1 och 2 i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 311 f.). Det andra stycket är nytt.
Av första stycket framgår att det är tillåtet att i bolagsordningen göra avsteg från huvudregeln om aktiers lika rätt i bolaget. Enligt punkten 1 skall en sådan föreskrift ange olikheterna mellan aktieslagen. Några särskilda begränsningar när det gäller vilka olikheter som får finnas anges inte. Av lagens grunder följer emellertid att vissa typer av skillnader inte kan godtas. Ingen aktieägare kan t.ex. berövas rätten att delta i bolagsstämma eller att klandra ett bolagsstämmobeslut (jfr prop. 1975:103 s. 311).
Om det förekommer aktier av olika slag, skall, enligt punkten 2, bolagsordningen också innehålla uppgift om antalet eller andelen aktier av varje slag. Uppgiften måste självfallet vara förenlig med bolagsordningens föreskrifter om det sammanlagda antalet aktier i bolaget (jfr 3 kap. 1 § första stycket 5). Indelningen kan ske antingen på det sättet att det slås fast att ett visst antal aktier skall vara av ett visst slag eller att en viss andel skall vara det. Den senare möjligheten har hittills inte framgått av lagen men i Patent- och registreringsverkets praxis har den typen av föreskrifter accepterats. Verket har även godtagit att bolagsordningen anger ett intervall, t.ex. att 50–100 aktier skall vara A-aktier och att resten skall vara B-aktier. I det andra stycket har det klargjorts att detta skall vara möjligt även fortsättningsvis. Det exakta antalet aktier av varje slag skall preciseras i årsredovisningen (se 5 kap. 14 § tredje stycket årsredovisningslagen).
Föreskrifter om företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler
4 kap. 3 §
Om en föreskrift enligt 2 § innebär att aktierna skall ge olika rätt till bolagets tillgångar eller vinst eller att aktierna skall ha olika röstvärde, skall det i föreskriften anges vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid sådan nyemission av aktier eller sådan emission av teckningsoptioner eller konvertibler som inte sker mot betalning med apportegendom.
En föreskrift om företrädesrätt enligt första stycket skall innebära
1. att aktieägarna skall ha företrädesrätt i förhållande till deras andel i bolagets kapital, eller
2. att en gammal aktie skall ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbjudas samtliga aktieägare och att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sistnämnda erbjudande kan ges ut,
aktierna skall fördelas mellan tecknarna i förhållande till det antal aktier de äger och, i den mån detta inte kan ske, genom lottning.
En föreskrift enligt andra stycket 2 får tas in i bolagsordningen endast om skillnaderna mellan aktierna är av det slag som anges i första stycket.
(Jfr 3 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, 3 kap. 1 § andra stycket 3 och tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 312 f. och prop. 1993/94:196 s. 150 f.).
I paragrafen behandlas aktieägarnas företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler. Bestämmelsen bör läsas tillsammans med 13 kap. 1 §, 14 kap. 1 § och 15 kap. 1 §. Av de paragrafen följer att huvudregeln är att aktieägarna vid en emission har företrädesrätt i förhållande till sin andel i bolagets aktiekapital (”lika företrädesrätt”). Av förevarande paragraf följer att aktieägarna i viss utsträckning kan reglera företrädesrätten på annat sätt (”olika företrädesrätt”) i bolagsordningen. Föreskrifter av detta slag får avse endast emissioner som skall betalas med pengar eller genom kvittning av fordran, däremot inte apportemissioner.
Om skillnaderna mellan aktieslagen gäller rätten till tillgångar eller vinst eller aktiernas röstvärde, är det, enligt första stycket, obligatoriskt att reglera företrädesrätten. I det andra stycket anges hur en föreskrift om företrädesrätt skall utformas. Det finns då två alternativ. Det ena innebär att aktieägarna har företrädesrätt i förhållande till sin andel i aktiekapitalet, dvs. lika företrädesrätt. Det andra alternativet, olika företrädesrätt, måste utformas på ett visst i lagen angivet sätt. Detta alternativ innebär att företrädesrätten i första hand skall bestämmas i förhållande till aktieägarnas andel inom det ifrågavarande aktieslaget (”primär företrädesrätt”). Vid emission av A-aktier skall sålunda A-aktieägare ha företrädesrätt till de nya A-aktierna i förhållande till sin andel i de befintliga A-aktierna, medan B-aktieägare inte skall ha någon företrädesrätt till de nya A-aktierna. Om den primära företrädesrätten inte utnyttjas, skall erbjudandet riktas till samtliga aktieägare i bolaget (”subsidiär företrädesrätt”), varvid fördelningen dem emellan skall ske i förhållande till deras andel i det totala aktiekapitalet. I sista hand skall de nya aktierna fördelas genom lottning.
När det gäller aktier som inte skiljer sig åt i fråga om vare sig röstvärde eller rätten till bolagets tillgångar eller vinst får bolagsordningen – såsom framgår av tredje stycket – inte innehålla några föreskrifter om olika företrädesrätt. Om bolaget i dessa fall vill reglera frågan om företrädesrätt i bolagsordningen, kan den därför göra det endast med lika företrädesrätt.
Föreskrifter om rätt till fondaktie
4 kap. 4 §
Om en föreskrift enligt 2 § innebär att aktierna i bolaget inte skall ge lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, skall det i bolagsordningen också anges vilken rätt aktieägarna skall ha till nya aktier vid en ökning av aktiekapitalet genom fondemission.
(Jfr 3 kap. 3 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 1 § andra stycket 3 i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 312 f. och prop. 1993/94:196 s. 150 f.). Frågan har berörts i avsnitt 9.2.1.
I paragrafen behandlas föreskrifter om aktieägarnas rätt till nya aktier vid fondemission. Bestämmelsen bör läsas tillsammans med 12 kap. 2 §. Av 12 kap. 2 § första stycket följer att huvudregeln är att aktieägarna vid utgivande av aktier vid fondemission har rätt till de nya aktierna i förhållande till sin andel i bolagets aktiekapital. I viss utsträckning – när det finns olika aktieslag som skiljer sig åt i fråga om rätten till andel i bolagets tillgångar eller vinst – har aktieägarna avtalsfrihet på denna punkt. Av förevarande paragraf framgår att rätten till fondaktier i så fall skall regleras i bolagsordningen. Bolagsordningens föreskrifter behöver – till skillnad från föreskrifter enligt 3 § – inte ha något särskilt innehåll utan kan utformas så som aktieägarna finner lämpligt.
Rätten till nya fondaktier får däremot inte regleras i bolagsordningen om det är fråga om aktier som skiljer sig åt endast i något annat avseende än det angivna. I sådana fall är reglerna i 12 kap. 2 § tvingande.
Röstvärdesskillnader
4 kap. 5 §
Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för någon annan aktie.
(Jfr 3 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 3 kap. 1 § sjätte stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 313 och prop. 1997/98:99 s. 119 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.1. Bestämmelsen överensstämmer med hittills gällande rätt.
Omvandlingsförbehåll
4 kap. 6 §
I bolagsordningen får det tas in ett förbehåll om att en aktie av ett visst slag under vissa angivna förutsättningar och på närmare angivet sätt skall kunna omvandlas till en aktie av annat angivet slag (omvandlingsförbehåll).
Om en aktie omvandlas, skall detta genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
En omvandling är verkställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret samt antecknats i aktieboken eller, om bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret.
(Jfr 3 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 3 kap. 1 § sjätte stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 313 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.1.
Om det finns aktier av olika slag i bolaget, kan – såsom framgår av första stycket – aktieägarna i bolagsordningen föreskriva att det skall
vara möjligt att omvandla aktier från ett slag till ett annat. En sådan föreskrift skall ange de närmare villkoren för omvandlingen, t.ex. att omvandlingen skall ske automatiskt vid en viss tidpunkt eller när ett visst förhållande inträffar. Man kan också tänka sig att omvandlingen skall kunna begäras av bolaget eller av aktieägarna. Föreskriften i bolagsordningen skall också ange till vilket slag av aktier omvandlingen skall ske. Av den andra meningen framgår att, när omvandling har skett, så skall detta genast anmälas till Bolagsverket för registrering. Närmare föreskrifter om innehållet i en sådan anmälan kommer att tas in i förordning. Omvandlingen skall vidare, såsom följer av 5 kap. 9 § denna lag och 4 kap. 18 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, antecknas i aktieboken eller, när det gäller avstämningsbolag, i avstämningsregistret.
Av andra stycket framgår att omvandlingen inte anses verkställd förrän den har registrerats och antecknats på angivet sätt.
Aktiers överlåtbarhet
4 kap. 7 §
Aktier kan överlåtas och förvärvas fritt, om inte annat följer av ett sådant förbehåll i bolagsordningen som anges i 8, 18 eller 27 § eller annars av lag.
Finns det flera förbehåll i bolagsordningen som inskränker aktiers överlåtbarhet, skall de anges var för sig.
(Jfr 3 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 3 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 314). Det andra stycket är nytt. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.
Första stycket ger uttryck för den grundläggande principen om aktiers fria överlåtbarhet. Principen kan begränsas genom föreskrifter (”förbehåll”) i bolagsordningen. Sådana förbehåll kan vara av tre slag; samtyckesförbehåll (se 8 §), förköpsförbehåll (se 18 §) och hembudsförbehåll (se 27 §). Möjligheten att ta in samtyckes- och förköpsförbehåll i bolagsordningen är ny. Vilka närmare krav som ställs på förbehåll av de olika slagen framgår av de bestämmelser till vilka paragrafen hänvisar. Den fria överlåtbarheten kan också begränsas genom andra lagbestämmelser. Som exempel på en annan lagstadgad begränsning i aktiers fria överlåtbarhet kan nämnas begränsningarna i aktiebolags möjligheter att förvärva egna aktier (se 19 kap. 4 §).
Vad gäller möjligheterna att begränsa aktiens fria överlåtbarhet genom föreskrifter i bolagsordningen är den i paragrafen angivna uppräkningen avsedd att vara uttömmande. Andra slag av bolagsordningsföreskrifter som begränsar rätten att överlåta eller förvärva aktier än de som anges i paragrafen får inte förekomma. Detta innebär att t.ex. föreskrifter om s.k. erbjudandeplikt är ogiltiga.
Lagrådet har tagit upp frågan om i vad mån lagen kan anses reglera även överlåtelsebegränsningar som har tillkommit genom aktieägaravtal (men inte kommer till uttryck i bolagsordningen). Med anledning av detta bör det framhållas att regleringen i lagförslaget utgår från principen
att aktiebolagslagen inte reglerar möjligheterna till och verkan av avtal mellan aktieägarna. Det har inte ansetts lämpligt att, såsom Lagrådet har förordat, låta detta komma till uttryck i lagtexten. En sådan bestämmelse skulle kunna leda till oklarheter om vad som gäller i detta avseende i andra delar av lagen och innebära en risk för oönskade motsatsslut.
Det finns inte något hinder mot att i bolagsordningen ta in mer än ett slags förbehåll, så länge alla förbehållen i sig är tillåtna. I sådana fall skall – enligt andra stycket – varje förbehåll anges för sig. Det måste också tydligt framgå vilka tillämpningsområden respektive förbehåll har.
Samtyckesförbehåll
Innebörden av ett samtyckesförbehåll
4 kap. 8 §
I bolagsordningen för ett bolag som inte är avstämningsbolag får det tas in ett förbehåll om att en eller flera aktier får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke (samtyckesförbehåll).
(Jfr 3 kap. 7 § första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som behandlar samtyckesförbehåll, saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Frågor om sådana förbehåll har behandlats i avsnitt 6.2.4. Såsom framgår av paragrafen innebär ett samtyckesförbehåll att aktier i bolaget får överlåtas endast med bolagets samtycke. De andra tillåtna förbehållstyperna, förköps- och hembudsförbehåll, regleras i 18 och 27 §§. Till skillnad från hembudsförbehåll, men i likhet med förköpsförbehåll, är samtyckesförbehåll tillåtna endast i kupongbolag.
Innehållet i ett samtyckesförbehåll
4 kap. 9 §
Av ett samtyckesförbehåll skall det framgå
1. om bolagsstämman eller styrelsen skall pröva en fråga om samtycke,
2. vilka slag av överlåtelser som kräver bolagets samtycke,
3. om bolaget skall kunna ge eller vägra samtycke för ett mindre antal aktier än ansökan om samtycke omfattar,
4. villkoren för en annan förvärvares övertagande enligt 12 §,
5. den tid, minst en och högst tre månader från behörig ansökan enligt 11 §, inom vilken bolaget skall meddela beslut i frågan om samtycke,
6. den tid, minst en och högst två månader från det att bolaget avsände meddelande enligt 13 §, inom vilken talan enligt 14 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då priset för aktierna blev bestämt, inom vilken aktier som har övertagits av en annan förvärvare enligt 12 § skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla någon uppgift om priset för aktierna vid övertagande enligt 12 §. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
(Jfr 3 kap. 7 § andra meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. I första stycket anges vad ett samtyckesförbehåll skall innehålla. Det an-
kommer på Bolagsverket att i samband med registrering av bolaget eller vid efterföljande registreringar av ändringar i bolagsordningen kontrollera att förbehållet har det innehåll som lagen kräver. Om någon av de föreskrivna uppgifterna saknas eller om förbehållet är otydligt till sin utformning, skall registrering vägras (jfr 27 kap. 2 §).
En fråga om samtycke kan prövas antingen av styrelsen eller av bolagsstämman. Enligt punkten 1 skall det av samtyckesförbehållet framgå vilket av dessa organ som skall göra prövningen. Styrelsen eller stämman kan inte i sin tur delegera eller överlämna uppgiften åt någon annan. Det är således inte tillåtet att låta t.ex. styrelsens ordförande eller den verkställande direktören pröva samtyckesfrågor.
Enligt punkten 2 skall förbehållets tillämpningsområde framgå av förbehållet. Bolagsordningen kan här utformas antingen så att alla slags överlåtelser kräver samtycke utom de som uttryckligen har undantagits eller så att bara överlåtelser av visst slag omfattas av förbehållet. I båda fallen gäller den allmänna begränsningen att det endast är överlåtelser som kan göras till föremål för ett samtyckesförfarande. Med ”överlåtelse” avses främst köp, byte och gåva. Äganderättsövergångar som inte har karaktär av överlåtelse – såsom förvärv genom arv eller testamente – kan alltså inte omfattas av ett samtyckesförfarande. Det är inte heller möjligt att kräva samtycke för pantsättning eller annan upplåtelse av begränsad sakrätt i aktien. Ytterligare en begränsning är att samtyckesförbehållet inte med laga verkan kan omfatta överlåtelser av utmätta aktier eller aktier som ingår i konkursbo (jfr 10 §).
Ett beslut att ge eller vägra samtycke torde som regel komma att avse hela den aktiepost som ansökan om samtycke avser. Det kan dock förekomma att bolaget önskar ge samtycke till att endast en del av aktierna överlåts. Enligt punkten 3 skall det av samtyckesförbehållet framgå om ett sådant partiellt samtycke kan lämnas eller inte.
Av 12 och 13 §§ framgår att bolaget vid vägrat samtycke är skyldigt att anvisa en annan förvärvare om den som ansöker om samtycke har begärt det. Enligt punkten 4 skall det framgå av samtyckesförbehållet hur villkoren för en sådan överlåtelse skall bestämmas. Av särskilt intresse är förstås hur priset skall fastställas. En allmän begränsning följer av bestämmelsen om att villkor som leder till ett otillbörligt resultat för någon av parterna kan jämkas (se vidare nedan). I övrigt har emellertid aktieägarna full frihet att reglera prisfrågan i bolagsordningen på det sätt de anser lämpligt. En möjlighet är att föreskriva att om ansökan avser överlåtelse genom köp så skall lösenbeloppet utgöras av den i ansökan angivna köpesumman. En annan variant är att ange ett bestämt belopp i förbehållet eller att föreskriva att en viss värderingsmetod eller beräkningsmodell skall tillämpas. Ytterligare en variant är att varje årsstämma bestämmer ett pris som skall tillämpas fram till nästa årsstämma. Det är också tillåtet att avstå från att reglera prisfrågan. I så fall skall priset för aktierna bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden (se andra stycket). Andra villkor än priset skall alltid framgå av förbehållet.
Enligt punkten 5 skall tidsfristen för bolagets prövning av en samtyckesfråga fastställas i samtyckesförbehållet. Fristen får inte vara kortare än en månad eller längre än tre månader från tidpunkten för ansökan. Om ansökan om samtycke är ofullständig – exempelvis därför att den
saknar uppgift om avsedd förvärvare – räknas fristen från den dag ansökan är komplett. Om bolaget inte fattar något beslut inom den angivna tidsfristen, har sökanden rätt att fullfölja den överlåtelse som ansökan avser (se 12 § tredje stycket).
Bolagets beslut i frågan om samtycke och villkoren för ett övertagande skall kunna underkastas en rättslig prövning (se vidare 14 §). I samtyckesförbehållet skall det anges inom vilken tid talan skall väckas (punkten 6). Fristen får inte vara kortare än en månad från den dag då bolaget meddelade aktieägaren sitt beslut och inte längre än två månader räknat från samma dag. Det skall vara möjligt att väcka talan både mot ett beslut att vägra samtycke och beslut att ge samtycke. Det har ansetts att även den senare möjligheten bör stå öppen med hänsyn till det intresse som en aktieägarminoritet kan ha av att få ett av majoriteten dikterat beslut om att bevilja samtycke rättsligt prövat. Vem som i det enskilda fallet skall anses ha talerätt i en tvist av detta slag får prövas enligt allmänna processrättsliga principer.
Slutligen skall förbehållet ange den tid inom vilken aktier som överlåts till en av bolaget anvisad köpare skall betalas (punkten 7). Fristen för talans väckande får inte överstiga en månad från tidpunkten då priset blev bestämt, dvs. den tidpunkt då priset fastställts genom överenskommelse mellan parterna eller genom skiljedom eller lagakraftvunnen dom. Någon nedre gräns finns inte. Om betalning inte erläggs inom föreskriven tid, förfaller bolagets rätt att vägra samtycke. I praxis har det, såvitt gäller hembud, ansetts tillräckligt att betalningen är tillgänglig för lyftning i bank (se NJA 1977 s. 726). Motsvarande bör gälla i förevarande fall.
I andra stycket anges hur priset för aktierna skall bestämmas, om frågan inte har reglerats i bolagsordningen. Priset skall i sådana fall motsvara det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. En motsvarande bestämmelse finns i 22 kap. 2 §.
Samtyckesförbehålls tillämplighet på utmätta aktier
4 kap. 10 §
Ett samtyckesförbehåll hindrar inte att utmätta aktier eller aktier som ingår i ett konkursbo överlåts.
(Jfr 3 kap. 7 § första stycket 2 i SOU 2001:1.)
Av paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, framgår att det inte är möjligt att genom samtyckesförbehåll hindra att utmätta aktier eller aktier som ingår i ett konkursbo överlåts. Skälen bakom bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.2.4. Bestämmelsen omfattar såväl försäljning på exekutiv auktion som försäljning under hand.
Ansökan om samtycke
4 kap. 11 §
Den som avser att överlåta en aktie som omfattas av ett samtyckesförbehåll skall före överlåtelsen ansöka om samtycke hos bolagets styrelse.
Av ansökan skall framgå vem den tilltänkte förvärvaren är. Vill överlåtaren att bolaget skall anvisa någon annan förvärvare om samtycke till överlåtelsen vägras, skall detta anges i ansökan. I så fall skall överlåtaren samtidigt ange samtliga villkor för överlåtelsen.
(Jfr 3 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller bestämmelser om ansökan om samtycke. Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.4.
Ansökan skall göras hos bolagets styrelse, oavsett om det är styrelsen eller stämman som skall pröva ansökan. I det senare fallet ankommer det på styrelsen att kalla till bolagsstämma för prövning av frågan. Överlåtaren kan ha intresse av att skicka ansökan med mottagningsbevis. Därmed kan han eller hon säkra bevisning om att bolaget har tagit emot ansökan och att – som en följd därav – fristen för samtyckesprövningen har börjat löpa. Det finns dock inget formellt hinder mot att göra ansökan på annat sätt, t.ex. genom vanligt brev eller med e-post.
I ansökan skall överlåtaren ange den tilltänkte förvärvaren. Vill överlåtaren att bolaget, för det fall att samtycke vägras, anvisar någon annan förvärvare, skall också detta anges. Om det finns ett sådant önskemål, skall också samtliga villkor för den tilltänkta överlåtelsen anges. Denna uppgift har särskild betydelse i de fall då samtyckesförbehållet anger att dessa villkor skall gälla också vid en överlåtelse till en av bolaget anvisad förvärvare. Om överlåtaren i ett sådant fall förtiger något ekonomiskt åtagande som förvärvaren har gjort, riskerar han eller hon att aktierna övertas av någon annan utan att den personen blir bunden vid åtagandet. Uppgiften om villkoren har också betydelse i de fall då bolaget samtycker till överlåtelsen. I sådana fall får enligt 16 § överlåtelsen inte ske på för förvärvaren gynnsammare villkor än vad som har angetts i ansökan.
Bolagets beslut i en fråga om samtycke
4 kap. 12 §
Vägrar bolaget samtycke till överlåtelsen, skall bolaget ange skälen för det. Om överlåtaren har begärt det, skall bolaget i beslutet att vägra samtycke också anvisa en annan förvärvare som är beredd att överta aktierna.
Om bolaget inte anvisar någon annan förvärvare trots att överlåtaren har begärt det, får samtycke inte vägras.
Om bolaget inte har fattat något beslut i frågan om samtycke inom den tid som har angetts i samtyckesförbehållet enligt 9 § första stycket 5, skall bolaget anses ha gett sitt samtycke till överlåtelsen.
(Jfr 3 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.4.
I första stycket finns bestämmelser om bolagets beslut att vägra samtycke. Bestämmelserna, som gäller både när samtycke vägras helt och när samtycke medges endast delvis, syftar till att hindra att samtyckesförbehållen missbrukas eller tillämpas på något otillbörligt sätt.
Bolaget skall redovisa skälen för sin vägran i beslutet. Lagrådet har efterlyst regler om huruvida dessa skäl skall kunna bli föremål för överprövning. Några särskilda regler om överprövning har emellertid inte ansetts nödvändiga. Det följer av 14 § att bolagets beslut kan överprövas i domstol eller skiljenämnd. Det ligger i sakens natur att arten av de skäl som bolaget därvid åberopar blir av betydelse för domstolens eller skiljenämndens ställningstagande. Lagrådet har också efterlyst regler om vilka skäl som kan godtas. Den frågan har dock inte ansetts lämpa sig för lagstiftning, eftersom förhållandena kan skifta mycket mellan olika bolag. Föreskrifter i frågan kan emellertid tas in i bolagsordningen. I så fall gäller den allmänna begränsningen att föreskriften inte får ge någon en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller annan aktieägare (se generalklausulen i 7 kap. 47 §). Saknas det föreskrifter i bolagsordningen, har styrelsen eller stämman förhållandevis vida ramar för sin bedömning. Självfallet måste dock bedömningen utgå från vad som är lämpligt för bolaget och beslutet får inte strida mot generalklausulen. Som exempel på skäl som normalt får anses godtagbara kan nämnas att den tilltänkte förvärvaren driver verksamhet som konkurrerar med bolagets och att han eller hon, om samtycke lämnas, kan få del av bolagets affärshemligheter. Lagrådet har uttalat att en domstols eller skiljenämnds överprövning av beslutet bör vara mycket restriktiv eftersom personligt förtroende ofta spelar en stor roll där samtyckesförbehåll förekommer. Det finns inte anledning att invända mot det.
Att bolaget har underlåtit att ange skälen för sitt beslut eller angett skäl som är helt innehållslösa och intetsägande innebär i sig inte att beslutet saknar verkan eller att det skall ändras vid en överprövning. Däremot bör det kunna tillmätas betydelse vid fördelningen av kostnadsansvaret vid en prövning i domstol eller skiljenämnd enligt 14 §.
Vidare skall det av ett beslut om att vägra samtycke framgå vem som i stället skall förvärva aktierna, om överlåtaren har begärt en sådan anvisning. Följer bolaget inte en sådan begäran, får samtycke till överlåtelsen inte vägras (se andra stycket). Om bolaget inte kan hitta någon annan förvärvare inom den tid som har angetts i bolagsordningen enligt 9 § första stycket 5, får bolaget alltså inte vägra samtycke.
I tredje stycket har det, efter förslag från Lagrådet, införts en bestämmelse om verkningarna av att bolaget inte fattar något beslut om samtycke inom den frist som i enlighet med 9 § första stycket 5 har angetts i bolagsordningen. I ett sådant fall skall bolaget anses ha lämnat samtycke till den begärda överlåtelsen. Beslutet skall anses ha fattats vid den tidpunkt då fristen löpte ut. Tidpunkten kan få betydelse bl.a. vid tillämpningen av 14 §.
4 kap. 13 §
Bolagets beslut i frågan om samtycke skall skickas till överlåtaren på den adress som denne har uppgett i ärendet eller, om någon adressuppgift inte har lämnats, den adress som har antecknats i aktieboken.
Om bolagets beslut har fattats av styrelsen och innebär att samtycke lämnas, skall en kopia av beslutet också sändas till samtliga aktieägare med känd postadress.
(Jfr 3 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.4.
Bolagets beslut i samtyckesfrågan skall givetvis – oavsett vem som har fattat det och oavsett utgång – alltid skickas till överlåtaren (se första stycket). Kommittén har föreslagit att beslutet skall skickas med rekommenderat brev. NUTEK har invänt mot det. Något sådant krav har inte heller tagits med i lagförslaget. Det har överlåtits till bolaget att styrka avsändandet på det sätt som det finner lämpligast.
I vissa fall kan andra aktieägare i bolaget vilja få ett beslut om att ge samtycke rättsligt prövat (se vidare kommentaren till 14 §). För att säkerställa att de som skulle kunna ha ett intresse av att väcka en sådan talan får del av beslutet föreskrivs i andra stycket att en kopia på beslut om att bevilja samtycke skall sändas till samtliga aktieägare med känd postadress. Detta gäller dock endast när beslutet har fattats av styrelsen. Om beslutet har fattats av bolagsstämman, förutsätts aktieägarna ha fått kännedom om samtyckesfrågan redan genom kallelsen till stämman.
Det ligger i sakens natur att bolaget bör underrätta överlåtaren och övriga aktieägare även i de fall då samtycke kommit till stånd genom bolagets passivitet (se 12 § tredje stycket). Någon särskild bestämmelse om detta har dock inte ansetts nödvändig.
Talan angående samtycke
4 kap. 14 §
En aktieägare som är missnöjd med bolagets beslut att ge eller vägra samtycke eller med villkoren för övertagande enligt 12 § får väcka talan inom den tid som har angetts i samtyckesförbehållet. Detsamma gäller i fall som avses i 12 § tredje stycket.
I bolagsordningen får föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, reglerar talan angående beslut om samtycke. En sådan talan kan väckas av aktieägare (se första stycket). Det är tillåtet att väcka talan såväl mot beslut att ge samtycke som mot beslut att vägra samtycke. Talan kan också väckas om samtycke har kommit till stånd genom bolagets passivitet (se 12 § tredje stycket). I samtyckesförbehållet skall anges tiden inom vilken talan får väckas. Såsom framgår av 9 § första stycket 6 får tiden inte vara kortare än en månad från det att underrättelse enligt 13 § skickades och inte längre än två månader räknat från samma tidpunkt. En tvist av detta slag skall som huvudregel prövas av allmän domstol. Såsom framgår av andra stycket är det emellertid möjligt att i bolagsordningen föreskriva om en annan prövning, varvid valet står mellan olika typer av skiljeförfaranden.
Jämkning
4 kap. 15 §
Om tillämpningen av en föreskrift enligt 9 § första stycket 4 om villkoren för ett övertagande av aktier skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
(Jfr 3 kap. 7 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller en jämkningsregel. Regeln kan aktualiseras t.ex. om det pris som har angetts i förbehållet, till följd av förändringar i penningvärdet eller bolagets utveckling, tydligt avviker från aktiernas ”verkliga värde” vid tidpunkten för övertagandet.
Verkan av ett beslut om samtycke
4 kap. 16 §
Bolagets samtycke till en överlåtelse gäller i sex månader från det att bolaget skickade meddelande om sitt beslut till överlåtaren eller, i fall som avses i 12 § tredje stycket, från utgången av den tid som har angetts i samtyckesförbehållet enligt 9 § första stycket 5. Om villkoren för överlåtelse har angetts i ansökan om samtycke, gäller samtycket endast om överlåtelsen sker på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor som har angetts i ansökan.
(Jfr 3 kap. 11 § i SOU 2001:1)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.4.
I paragrafen regleras verkningarna av ett beslut om att bevilja samtycke. Bolagets samtycke är tidsbegränsat till sex månader från dagen för underrättelsen om beslutet och gäller endast överlåtelser till den förvärvare som har angetts i beslutet. Om samtycket har kommit till stånd genom bolagets passivitet (se 12 § tredje stycket), räknas tidsfristen i stället från utgången av den tid inom vilken bolaget skulle ha beslutat i samtyckesfrågan. I 11 § föreskrivs att överlåtaren i vissa fall är skyldig att ange villkoren för överlåtelse i ansökan om samtycke. Om så har skett och samtycke har beviljats, får enligt förevarande paragraf aktierna inte överlåtas på villkor som är förmånligare för förvärvaren än vad som har angetts i ansökan. Däremot är det tillåtet att ändra villkoren till förvärvarens nackdel.
Frågan om överlåtelsevillkoren är ”förmånligare” får avgöras genom en helhetsbedömning. Det förhållandet att parterna jämkar något villkor till förvärvarens förmån behöver därför inte stå i strid med bestämmelsen, om villkoren sammantagna – till följd av jämkningar i andra villkor – framstår som likvärdiga.
Överlåtelse i strid med ett samtyckesförbehåll
4 kap. 17 §
En överlåtelse av aktier i strid med ett samtyckesförbehåll är ogiltig. Detsamma gäller en överlåtelse som strider mot 16 §.
(Jfr 3 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.4.
Av paragrafen framgår att en överlåtelse som sker i strid med ett samtyckesförbehåll eller de begränsningar som ställs upp i 16 § är ogiltig. Så blir alltså fallet om aktieägaren överlåter aktier som omfattas av ett samtyckesförbehåll utan att begära bolagets samtycke eller överlåter aktierna trots att samtycke har vägrats. Så blir också fallet om överlåtelse sker i strid med de begränsningar om villkoren och tiden för överlåtelsen som anges i 16 §. Ogiltigheten får till följd att prestationerna skall gå åter, dvs. aktierna skall återlämnas till överlåtaren och vederlaget skall återbäras till förvärvaren.
Förköpsförbehåll
Innebörden av ett förköpsförbehåll
4 kap. 18 §
I bolagsordningen för ett bolag som inte är avstämningsbolag får det tas in ett förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare (förköpsförbehåll).
(Jfr 3 kap. 13 § första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som behandlar förköpsförbehåll, saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Frågor om förköpsförbehåll har behandlats i avsnitt 6.2.3. Ett förköpsförbehåll innebär att en aktieägare eller någon annan skall erbjudas att köpa aktie innan den överlåts till en ny ägare. Bestämmelserna om sådana förbehåll saknar tidigare motsvarighet men stämmer nära överens med bestämmelserna i 8–17 §§ om samtyckesförbehåll. I likhet med vad som föreslås beträffande samtyckesförbehåll skall förköpsförbehåll kunna användas enbart i kupongbolag.
Innehållet i ett förköpsförbehåll
4 kap. 19 §
Av ett förköpsförbehåll skall det framgå
1. vilka slag av överlåtelser som omfattas av förbehållet,
2. om ett erbjudande om förköp skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha förköpsrätt med uppgift om den ordning i vilken de inbördes skall erbjudas förköp eller hur förköpsrätten är fördelad mellan dem,
4. villkoren för förköp,
5. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 20 §, inom vilken förköpsanspråk skall framställas hos bolaget,
6. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 21 §, inom vilken talan enligt 22 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då priset blev bestämt, inom vilken förköpta aktier skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla uppgift om priset för aktierna. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
(Jfr 3 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som behandlar innehållet i ett förköpsförbehåll, saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Frågor om förköpsförbehåll har behandlats i avsnitt 6.2.3.
I första stycket anges vad ett förköpsförbehåll skall innehålla. Det ankommer på Bolagsverket att i samband med registrering av bolagsordningen kontrollera att ett eventuellt förköpsförbehåll har det innehåll som lagen anger. Om någon av de föreskrivna uppgifterna saknas eller om förbehållet är otydligt, skall registrering vägras (jfr 27 kap. 2 §).
I punkten 1 föreskrivs att det skall anges vilka slag av överlåtelser som omfattas av förköpsförbehållet. Beträffande innebörden av begreppet ”överlåtelse” hänvisas till kommentaren till 9 §. Till skillnad från vad som gäller i fråga om samtyckesförbehåll kan ett förköpsförbehåll tillämpas även på överlåtelser av utmätta aktier eller aktier som ingår i konkursbo.
Enligt punkten 2 skall det i förbehållet anges om s.k. partiellt förköp skall vara tillåtet. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 9 § första stycket 3. Punkten 3 har däremot inte någon motsvarighet i reglerna om samtyckesförbehåll. I denna bestämmelse anges att förköpsförbehållet skall ange vilka som skall ha förköpsrätt och i vilken ordning de skall erbjudas förköp. Förbehållet kan utformas så att det pekar ut vissa namngivna personer men det är också möjligt att ange en viss krets, t.ex. de aktieägare som är införda i aktieboken vid tidpunkten för erbjudandet. Det finns inte något hinder mot att ange andra än aktieägare som förköpsberättigade. Däremot är det inte tillåtet att föreskriva att styrelsen skall anvisa lämplig förköpsberättigad när frågan blir aktuell.
Om aktierna samtidigt skall erbjudas flera förköpsberättigade, skall det av förbehållet framgå hur aktierna skall fördelas mellan dem som önskar utöva sin förköpsrätt. Det kan t.ex. föreskrivas att fördelningen skall ske i proportion till tidigare aktieinnehav eller att aktierna skall fördelas lika bland samtliga förköpsberättigade. I det senare fallet kan föreskriften kompletteras med en bestämmelse om att lottning skall ske, om en jämn fördelning inte är möjlig.
Punkten 4 föreskriver att villkoren för förköp skall framgå av förbehållet. Såsom har angetts i kommentaren till 9 § kan detta, såvitt gäller priset, ske på flera olika sätt. Man kan ange ett bestämt belopp i förbehållet eller föreskriva att en viss värderingsmetod eller beräkningsmodell skall tillämpas. En annan möjlighet är att föreskriva att det på varje årsstämma skall fastställas ett pris som under det följande året skall tillämpas om förköp blir aktuellt. Nackdelen med sådana lösningar är att de kan föranleda tvister om prisets beräkning eller om jämkning. Ytterligare en lösning är att föreskriva att förköp skall ske till ett pris som överlåtaren godtar; med en sådan föreskrift undviker man tvister om köpesummans storlek och frågor om jämkning av priset blir aldrig aktuella. Det är också tillåtet att avstå från att reglera prisfrågan. I så fall skall priset för aktierna bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden (se andra stycket). Övriga villkor skall alltid framgå av förbehållet.
Enligt punkterna 5–7 skall förbehållen ange de tidsfrister som skall gälla under förköpsförfarandet. I bestämmelserna uppställs vissa ramar för vad aktieägarna får bestämma i dessa avseenden. Ramarna överens-
stämmer med vad som gäller för samtyckesförbehåll (se 9 § första stycket 4–7). Sålunda skall svarsfristen för ett erbjudande om förköp vara minst en och högst två månader från tidpunkten för anmälan hos styrelsen om möjlighet att utöva förköp. Fristen för när en talan om förköpsrätt eller om villkoren för förköp senast skall väckas skall ligga mellan en och två månader från den dag då förköpsanspråket framställdes hos bolaget. Betalningsfristen får inte överstiga en månad från den tidpunkt då priset blev fastställt. Om priset bestäms först genom skiljenämnds eller domstols avgörande, räknas denna frist från den tidpunkt då skiljenämndens eller domstolens avgörande vann laga kraft. Det finns dock inget hinder mot att i bolagsordningen föreskriva att betalning skall ske vid en tidigare tidpunkt, exempelvis så snart skiljenämnd eller domstol har meddelat dom i målet.
Andra stycket innehåller en bestämmelse om priset på aktier. Frågan kan regleras i bolagsordningen. Om så inte har skett, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden (jfr 9 § andra stycket, även 22 kap. 2 §).
Anmälan om överlåtelse av aktier som omfattas av förköpsförbehåll
4 kap. 20 §
Den som avser att överlåta en aktie som enligt bolagsordningen skall erbjudas till förköp skall före överlåtelsen anmäla detta hos bolagets styrelse. I anmälan skall aktieägaren ange de villkor som han eller hon ställer för förköp.
När en anmälan enligt första stycket har gjorts, skall detta genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
Bolaget skall lämna en underrättelse om erbjudandet till varje förköpsberättigad med känd postadress.
(Jfr 3 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.3.
I första stycket föreskrivs att den som önskar överlåta aktier som omfattas av ett förköpsförbehåll är skyldig att anmäla detta till bolagets styrelse. Bestämmelserna om en sådan anmälan överensstämmer nära med vad som föreskrivs i 11 § om ansökan om samtycke (se vidare kommentaren till den bestämmelsen). I anmälan skall anges vilka villkor aktieägaren ställer för förköp. Det kan t.ex. vara fråga om det pris som den förköpsberättigade skall betala. Bestämmelsen bör läsas i förening med bestämmelserna i 19 § första stycket 4 och 25 §. Av den senare paragrafen följer att de villkor som aktieägaren anger i anmälan utgör ramen för vilka villkor han eller hon får ställa upp för en överlåtelse om förköpsrätten inte utövas. I 19 § finns bestämmelser om att villkoren för förköp skall anges i bolagsordningen. Som har framgått av kommentaren till den bestämmelsen kan det visserligen förekomma att förköpsförbehållet ger aktieägaren fria ramar i detta avseende men det kan också vara så att förbehållet innehåller tämligen precisa föreskrifter om villkoren. I sådana fall är det lämpligt att aktieägaren formulerar sina anspråk inom ramen för dessa villkor. Om de villkor som aktieägaren ställer upp
är oförenliga med bolagsordningens villkor, är det de senare villkoren som gäller.
Av andra stycket framgår att en aktieägares anmälan att han eller hon vill överlåta en aktie som omfattas av ett förköpsförbehåll genast skall antecknas i aktieboken. Också dagen för anmälan skall antecknas. Den senare uppgiften har betydelse för den tidsfrist inom vilken anspråk på förköp skall framställas (se 19 § första stycket 5). Erbjudandet om förköp skall vidarebefordras till dem som enligt bolagsordningen har förköpsrätt.
Anteckningarna i aktieboken underlättar för den som vill bevaka de olika tidsfrister som löper under förfarandet. Vidare har anteckningarna betydelse för den aktieägare som efter avslutat förköpsförfarande önskar överlåta sina aktier utan att göra en ny anmälan till styrelsen. För att aktieägaren skall kunna visa att han eller hon fritt får överlåta sina aktier föreskrivs i 23 § att bolaget är skyldigt att på aktieägarens begäran utfärda intyg om anteckningar som rör hans eller hennes aktier.
Utövande av förköpsrätt m.m.
4 kap. 21 §
Den som vill utöva förköpsrätt skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
(Jfr 3 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om förköpsförfarandet efter det att anmälan enligt 20 § har gjorts, saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr avsnitt 6.2.3). Nästa steg i förfarandet är att de förköpsberättigade anmäler eventuella förköpsanspråk till styrelsen. Anmälan skall antecknas i aktieboken med uppgift om datum. Dagen för anmälan utgör utgångspunkten för den frist inom vilken talan om förköp eller om villkoren för förköp senast skall väckas (se 19 § första stycket 6). Anteckningar som inte längre är aktuella bör givetvis tas bort. Det har inte ansetts nödvändigt att uttryckligen ange detta i lagtexten. Ett exempel på en sådan situation när en förköpsberättigad återkallar sin anmälan om förköp.
Talan angående förköp
4 kap. 22 §
Kommer aktieägaren och den som har begärt förköp inte överens i frågan om förköp, får den som har begärt förköp väcka talan inom den tid som anges i förköpsförbehållet.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
Den som väcker talan enligt första stycket skall genast anmäla detta hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller bestämmelser om talan angående förköp. En sådan talan blir givetvis aktuell endast om aktieägaren och den som har begärt förköp inte är överens i fråga om rätten till förköp eller villkoren för förköp. Det är den som begär förköp som måste väcka talan, om inte förköpsrätten skall gå förlorad (se första stycket).
Det är möjligt att i bolagsordningen ta in föreskrifter om hur en tvist om förköp skall prövas (se andra stycket). Valet står därvid mellan olika typer av skiljeförfaranden. Om bolagsordningen inte innehåller någon sådan föreskrift, skall tvisten prövas i allmän domstol enligt vanliga tvistemålsregler.
Om talan väcks, skall detta enligt tredje stycket genast anmälas till styrelsen. Anmälan skall antecknas i aktieboken. Det finns inte någon skyldighet att anmäla till styrelsen att tvisten har blivit slutligt avgjord. Detta förutsätts i stället komma till bolagets kännedom i samband med att den nye ägaren begär att bli införd i aktieboken.
Intyg om anteckningar i aktieboken
4 kap. 23 §
Bolaget skall på begäran av en aktieägare utfärda intyg om sådana anteckningar enligt 20 § andra stycket, 21 § och 22 § tredje stycket som avser aktieägarens aktier.
(Jfr 3 kap. 15 § fjärde stycket andra meningen i SOU 2001:1.)
Enligt 20–22 §§ skall vissa anteckningar göras i aktieboken angående ett pågående förköpsförfarande. Förevarande paragraf ger aktieägaren en rätt att på begäran få ett intyg om vilka sådana anteckningar som förekommer. Intyget kan vara till nytta exempelvis för den som behöver visa att någon begäran om förköp inte har gjorts inom den tid som anges i bolagsordningen.
Jämkning
4 kap. 24 §
Om tillämpningen av en föreskrift enligt 19 § första stycket 4 om villkoren för förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
(Jfr 3 kap. 13 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller en jämkningsregel av samma slag som bestämmelsen i 15 §.
Verkan av att förköp inte har kommit till stånd
4 kap. 25 §
Om aktier har erbjudits enligt 20 § utan att förköp har kommit till stånd, har aktieägaren rätt att utan nytt erbjudande överlåta aktierna. Denna rätt
gäller dock endast under sex månader från utgången av den tid som har angetts i förköpsförbehållet enligt 19 § första stycket 5 respektive 7 eller, vid tvist om förköp, från den dag tiden för talan enligt 22 § löpte ut eller det blev slutligt fastställt att den som begärt förköp inte hade förköpsrätt. En sådan överlåtelse får inte ske på villkor som är förmånligare för förvärvaren än de villkor som aktieägaren uppgav i sin anmälan enligt 20 §.
(Jfr 3 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag, reglerar verkningarna av att förköp inte kommer till stånd. Den saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.3.
Bestämmelsen stämmer nära överens med bestämmelsen i 16 § och blir tillämplig om det inte framställs något förköpsanspråk eller om domstolen eller skiljenämnden i en tvist fastställer att förköpsrätt inte föreligger. Aktieägaren har då rätt att under sex månader överlåta sina aktier utan att på nytt anmäla saken till styrelsen. Om förköp inte har begärts, börjar tidsfristen löpa den dag då förköpsanspråk enligt bolagsordningen senast skulle ha framställts (jfr 19 § första stycket 5). Har förköp begärts men har parterna inte enats om villkoren, börjar fristen löpa när tiden för talan enligt 22 § går ut. Har förköpsfrågan blivit föremål för rättslig prövning, börjar fristen i stället löpa den dag då det föreligger ett lagakraftvunnet avgörande i frågan. Det kan också inträffa att en förköpsberättigad återkallar sitt förköpsanspråk. Tiden börjar i så fall löpa vid tidpunkten för denna återkallelse. Den förköpsberättigade kan också förlora sin rätt till förköp genom att inte betala aktierna i tid. I sådana fall börjar tiden löpa när betalningsfristen löper ut (jfr 19 § första stycket 7).
På motsvarande sätt som i samtyckesfallen gäller att aktieägaren inte får överlåta aktierna på villkor som är förmånligare för förvärvaren än de villkor som angavs i anmälan till styrelsen.
Överlåtelse i strid med ett förköpsförbehåll
4 kap. 26 §
En överlåtelse av aktier i strid med ett förköpsförbehåll är ogiltig. Detsamma gäller en överlåtelse som strider mot 25 §.
(Jfr 3 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, föreskrivs att en överlåtelse som sker utan iakttagande av ett förköpsförbehåll eller de begränsningar som ställs upp i 25 § är ogiltig (jfr avsnitt 6.2.3). Bestämmelserna överensstämmer väsentligen med vad som föreskrivs i 17 § om samtyckesförbehåll.
Hembudsförbehåll
Innebörden av ett hembudsförbehåll
4 kap. 27 §
I bolagsordningen får det tas in ett förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie som har övergått till en ny ägare (hembudsförbehåll).
(Jfr 3 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 3 kap. 3 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 314 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.2.
I denna och de närmast följande paragraferna regleras hembudsförbehåll. Som framgår av denna paragraf avses med hembudsförbehåll ett förbehåll i bolagsordningen om att aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie som har övergått till en ny ägare. Möjligheten att ta in hembudsförbehåll i bolagsordningen finns även i den nuvarande aktiebolagslagen. I lagförslaget har bestämmelserna en delvis annan utformning. Till stora delar överensstämmer den föreslagna regleringen med vad som föreskrivs om samtyckes- och förköpsförbehåll (se 8– 26 §§).
Möjligheten att ta in hembudsförbehåll i bolagsordningen gäller såväl kupongbolag som avstämningsbolag. För bolag vars aktier är inregistrerade vid en börs finns det särskilda begränsningar när det gäller möjligheten att använda sig av förbehåll som inskränker aktiernas överlåtbarhet (se Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1995:43] om inregistrering av fondpapper m.m.).
Innehållet i ett hembudsförbehåll
4 kap. 28 §
Av ett hembudsförbehåll skall det framgå
1. vilka slag av förvärv som omfattas av förbehållet,
2. om ett erbjudande om hembud skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning i vilken de skall erbjudas att lösa aktierna eller hur lösningsrätten är fördelad mellan dem,
4. villkoren för inlösen,
5. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 30 § första stycket, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,
6. den tid, minst en och högst två månader från den dag lösningsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en talan enligt 33 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt, inom vilken inlösta aktier skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla uppgift om priset för aktierna. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
(Jfr 3 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar närmast 3 kap. 3 § första stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 314 f.). Det andra stycket saknar tidigare motsvarighet. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.2.
I första stycket anges vad ett hembudsförbehåll skall innehålla. Det ankommer på Bolagsverket att i samband med registrering av bolaget eller registrering av ändringar i bolagsordningen kontrollera att förekommande förbehåll har det innehåll som anges i lagen. Om någon av de föreskrivna uppgifterna saknas eller om förbehållet är otydligt, skall registrering vägras.
I likhet med vad som gäller för samtyckes- och förköpsförbehåll föreskrivs i punkten 1 att det av förbehållet skall framgå vilka slag av förvärv som det omfattar. Det är möjligt att ge ett hembudsförbehåll ett vidare tillämpningsområde än samtyckes- och förköpsförbehåll. Detta framgår av ordet ”förvärv” som täcker alla slag av äganderättsövergångar. Således kan även t.ex. bodelning, arv, testamente, bolagsskifte och fusion omfattas av ett hembudsförbehåll. Det finns inte heller något hinder mot att tillämpa förbehållet på förvärv av utmätta aktier och förvärv från konkursbon.
Punkten 2 avser s.k. partiell inlösen. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i 9 § första stycket 3 och 19 § första stycket 2.
Enligt punkten 3 skall det i förbehållet anges vilka som har lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning i vilken de lösningsberättigade skall erbjudas de hembjudna aktierna. För en kommentar hänvisas till kommentaren till 19 § första stycket 3.
Punkten 4 avser villkoren för inlösen. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till 9 § första stycket 4 och 19 § första stycket 4.
Punkterna 5–7 avser de tidsfrister som skall gälla under hembudsförfarandet. Bestämmelserna överensstämmer nära med vad som föreskrivs i 9 § första stycket 5–7 och 19 § första stycket 5–7. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser.
Andra stycket innehåller bestämmelser om priset på aktier vid inlösen, motsvarande de bestämmelser som finns i 9 § andra stycket och 19 § andra stycket.
Tillämplighet av hembudsförbehåll vid dödsfall
4 kap. 29 §
Avlider en aktieägare, vars aktier omfattas av ett hembudsförbehåll som är tillämpligt på äganderättsövergång genom arv, testamente eller bodelning, och övergår aktierna inte inom ett år från dödsfallet till en ny ägare, gäller förbehållet gentemot dödsboet.
(Jfr 3 kap. 18 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den fråga som behandlas i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.2.
I dag anses hembudspliktiga aktier som på grund av aktieägarens dödsfall kommer i händerna på den avlidnes dödsbo inte ha övergått till ny aktieägare så länge dödsboet är oskiftat (se NJA 1954 s. 445). För att säkerställa att hembudsförfarandet i en sådan situation inte dröjer alltför
länge föreskrivs i förevarande paragraf att ett hembudsförbehåll som omfattar förvärv genom arv, testamente eller bodelning gäller mot dödsboet, om inte aktierna inom ett år från dödsfallet har övergått till ny ägare. Fram till den tidpunkten kan dödsboets företrädare utöva rösträtten för aktierna och övriga rättigheter som är knutna till aktierna. När ettårsfristen har löpt ut, är dödsboet skyldigt att anmäla aktieinnehavet till styrelsen enligt 30 §. Av 35 § följer att dödsboet efter ettårsfristens utgång kan utöva aktieägares rättigheter endast i begränsad utsträckning.
Anmälan om förvärv av hembudspliktiga aktier
4 kap. 30 §
Den som förvärvar aktier som enligt bolagsordningen skall hembjudas skall snarast efter förvärvet anmäla aktieövergången till bolagets styrelse. Anmälan skall innehålla uppgift om den ersättning som har lämnats för aktierna och de villkor förvärvaren ställer för inlösen.
Övergår en hembudspliktig aktie i ett avstämningsbolag till en ny ägare, skall den centrala värdepappersförvararen underrätta styrelsen om övergången i samband med att frågan om införande av den nye ägaren i aktieboken prövas. Bolaget skall underrätta den nye ägaren om anmälningsskyldigheten enligt första stycket.
Anmälan enligt första stycket skall också göras när hembudsplikt inträder enligt 29 §.
(Jfr 3 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.2.
Första stycket innehåller bestämmelser om anmälan om övergång av en hembudspliktig aktie. Bestämmelserna överensstämmer nära med vad som föreskrivs i 11 och 20 §§. I hembudsfallen ligger anmälningsskyldigheten på förvärvaren och inte på överlåtaren. Anmälan skall göras ”snarast efter förvärvet”. Om förvärvet inte anmäls, kan den som vill framtvinga ett åläggande om hembud föra talan om detta vid allmän domstol.
Andra stycket innehåller vissa särskilda bestämmelser om övergång av hembudspliktiga aktier i avstämningsbolag. I sådana bolag får den centrala värdepappersförvararen kännedom om övergången i samband med att den nye ägaren registreras i avstämningsregistret. Det ankommer i dessa fall på värdepappersförvararen att underrätta bolagets styrelse om förvärvet. Eftersom värdepappersförvararen inte får veta vilket vederlag som har lämnats för aktien och vilka villkor förvärvaren ställer för inlösen, behöver underrättelsen inte innehålla några uppgifter om detta. I stället ankommer det på bolaget att begära in en anmälan enligt första stycket från förvärvaren. Förvärvaren är då skyldig att lämna uppgift om villkoren för förvärvet.
Av tredje stycket framgår att styrelsen skall underrättas även då hembudsplikt inträder enligt 29 §.
4 kap. 31 §
När en anmälan enligt 30 § har gjorts, skall detta genast antecknas hos bolaget med uppgift om dagen för anmälan. I bolag som inte är avstäm-
ningsbolag skall anteckningen göras i aktieboken. I avstämningsbolag skall anteckningen i stället göras i en särskild bok. Beträffande denna bok gäller vad som föreskrivs om aktiebok i 5 kap. 2 och 3 §§.
Bolaget skall lämna en underrättelse om hembudet till varje lösningsberättigad med känd postadress.
(Jfr 3 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 3 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 317), reglerar hembudsförfarandet efter det att det har gjorts en anmälan enligt 30 §. Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.2.
I första stycket anges att anmälningar om förvärv av hembudspliktiga aktier skall antecknas hos bolaget. I kupongbolag skall anteckningen göras i aktieboken medan den i avstämningsbolag skall föras in i en särskild bok. Som framgår av hänvisningarna till vissa bestämmelser i 5 kap. faller den särskilda boken under samma regler som aktieboken när det gäller form och bevarande. Bestämmelserna i 23 § om att styrelsen på begäran skall utfärda intyg om anteckningar avseende erbjudan om förköp m.m. saknar motsvarighet i reglerna om hembud.
Ansvaret för att anteckning sker ligger hos styrelsen. Vidare åligger det styrelsen att se till att lösningsberättigade personer underrättas om förvärvet (se andra stycket).
Utövande av lösningsrätt m.m.
4 kap. 32 §
Den som vill utöva lösningsrätt skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan. Anteckningen skall göras på det sätt som anges i 31 § första stycket.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, föreskrivs att den som önskar utöva sin lösningsrätt skall anmäla detta till bolagets styrelse och att styrelsen genast skall anteckna en sådan anmälan. En snarlik bestämmelse, såvitt gäller förköp, finns i 21 §. Om det inte framställs något lösningsanspråk inom den angivna tiden, skall förvärvet anses ha blivit godkänt.
Talan i en fråga om hembud
4 kap. 33 §
Kommer förvärvaren och den som har begärt att få lösa in aktierna inte överens i frågan om inlösen, får den som har begärt inlösen väcka talan inom den tid som anges i hembudsförbehållet.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafen, som delvis motsvaras av 3 kap. 3 § tredje stycket aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 317 f.), regleras talan angående
hembud. Sådan talan kan väckas av den som har begärt inlösen. I den nuvarande aktiebolagslagen finns en presumtion för att tvister av detta slag skall pröva i skiljeförfarande. Enligt lagförslaget skall prövningen ske i skiljeförfarande endast om det finns en föreskrift om det i bolagsordningen. I annat fall prövas tvisten i allmän domstol enligt vanliga tvistemålsregler. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentarerna till de snarlika bestämmelserna i 14 och 22 §§.
Jämkning
4 kap. 34 §
Om tillämpningen av en föreskrift enligt 28 § första stycket 4 om villkoren för inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
(Jfr 3 kap. 18 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 3 kap. 3 § andra stycket andra meningen (jfr prop. 1975:103 s. 317) i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller en jämkningsregel motsvarande de som finns i 15 och 24 §§.
Utövande av rättigheter under hembudstiden m.m.
4 kap. 35 §
Den som har förvärvat en hembudspliktig aktie får inte föras in i aktieboken förrän det står klart att lösningsrätten inte utnyttjas. Under tiden från förvärvet till dess att den definitive ägaren är införd i aktieboken (hembudstiden) får förvärvaren ändå, i den utsträckning som följer av andra stycket, utöva en aktieägares rättigheter gentemot bolaget.
Under hembudstiden har förvärvaren rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. I bolagsordningen får det föreskrivas att överlåtaren eller förvärvaren skall kunna utöva rösträtten och därmed sammanhängande rättigheter för aktier under denna tid.
Om lösningsrätten utnyttjas, övergår rättigheter och skyldigheter som har uppkommit genom teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler under hembudstiden till den som utnyttjar lösningsrätten.
(Jfr. 3 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 3 kap. 3 § femte stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 318). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.2.2, där även synpunkter som Lagrådet har lämnat på paragrafen har diskuterats.
I första stycket anges att den som har förvärvat en hembudspliktig aktie inte får föras in i aktieboken förrän frågan om lösningsrätt har avgjorts. Fram till dess får han eller hon likväl – såsom framgår av andra stycket – utöva vissa rättigheter i bolaget, nämligen rätten till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. Beträffande företrädesrätten, se även tredje stycket.
När det gäller rösträtt är utgångspunkten att varken överlåtaren eller förvärvaren kan utöva denna under hembudstiden. Detta överensstämmer med vad som har gällt hittills. För att ge bolaget en möjlighet att undvika denna s.k. passivering av rösträtten föreskrivs emellertid i den nya lag-
texten att frågan om rösträtt får regleras i bolagsordningen. En sådan föreskrift skall innebära att antingen överlåtaren eller förvärvaren skall kunna utöva rösträtten för aktierna under hembudstiden. Det är inte möjligt att föreskriva att någon annan än dessa skall kunna utöva rösträtten.
Den som på grund av en föreskrift i bolagsordningen tillåts rösta för aktierna har också rätt att utöva de rättigheter som sammanhänger med rösträtten. Vad som här avses är främst rätten att yttra sig och ställa frågor vid stämman. Även rätten att ta del av bolagets handlingar enligt 7 kap. 36 § får anses följa med rösträtten.
Av tredje stycket framgår att rättigheter och skyldigheter på grund av en teckning som har skett vid en under hembudstiden genomförd emission övergår till den nya aktieägaren, om lösningsrätten till de aktier som har grundat teckningsrätt utnyttjas. Har den temporäre aktieinnehavaren tecknat sig för nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler, är han eller hon skyldig att överlämna dessa till den nya aktieägaren. Den nya aktieägaren är å sin sida skyldig att ersätta den temporära aktieinnehavaren för vad denne har betalat för aktierna. Det har inte ansetts nödvändigt att särskilt ange att den nya aktieägaren också har rätt till sådana fondaktier som bolaget har gett ut under hembudstiden.
4 kap. 36 §
En överlåtare som med stöd av en föreskrift i bolagsordningen enligt 35 § andra stycket andra meningen utövar rösträtt för aktier ansvarar på samma sätt som en aktieägare för de beslut som han eller hon deltar i.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den innebär att den som med stöd av en bolagsordningsföreskrift röstar för aktier utan att vara aktieägare bär samma ansvar för de beslut som han eller hon deltar i som en aktieägare. Det ansvar som åsyftas är t.ex. personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 19 § och skadeståndsansvar enligt 29 kap. 3 §. Bestämmelsen tar sikte på den situationen att rösträtten under hembudstiden utövas av överlåtaren av aktierna. Om det i stället är förvärvaren som har tillerkänts rösträtten, svarar han eller hon direkt i sin egenskap av aktieägare.
Utövande av rättigheter som är knutna till aktierna
Aktierättigheternas anknytning till aktieboken m.m.
4 kap. 37 §
En aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. I bolag som har utfärdat aktiebrev får dock de rättigheter som avses i 38 § utövas trots att aktieägaren inte är införd i aktieboken.
Om en aktie omfattas av en lösningsrätt enligt 27 §, gäller i fråga om rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 35 §.
(Jfr 4 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 14 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 326 f. och prop. 1988/89:152 s. 139).
Första stycket ger uttryck för den grundläggande regeln att en aktieägare får utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger först när han eller hon är införd i aktieboken. Regeln gäller för alla aktiebolag och innebär i korthet att den som vill utöva förvaltningsrättigheter eller ekonomiska rättigheter i bolaget dels måste vara rättmätig ägare till aktie i bolaget, dels måste vara införd i aktieboken. I lagtexten har dock tagits in en erinran om de rättigheter som i kupongbolag är knutna till innehavet av ett aktiebrev, en kupong eller något annat särskilt bevis som har getts ut av bolaget (se 38 §). Dessa kan åberopas även om innehavaren av värdepapperet inte är införd i aktieboken
Andra stycket saknar tidigare motsvarighet. Det klargör att kopplingen mellan aktierätten och anteckning i aktieboken inte gäller fullt ut i en hembudssituation. I sådana fall kan den som har förvärvat en aktie utöva vissa rättigheter trots att han eller hon ännu inte förts in i aktieboken. Och motsatsvis; den tidigare aktieägaren kan inte utöva alla de rättigheter som aktien ger trots att han eller hon står antecknad som aktieägare i aktieboken. Se vidare kommentaren till 35 §.
Utövande av vissa ekonomiska rättigheter i bolag som inte är avstämningsbolag
4 kap. 38 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall en aktieägare eller någon annan som visar upp eller avlämnar ett aktiebrev, en kupong eller något annat särskilt bevis som har getts ut av bolaget, med den begränsning som följer av 41 § tredje meningen, antas vara behörig att
1. ta emot fondaktierättsbevis eller nya aktier vid fondemission,
2. ta emot teckningsrättsbevis eller utöva företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. ta emot vinstutdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
(Jfr 4 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, reglerar vem som skall antas vara behörig att utöva vissa ur aktien uppkomna rättigheter. På förslag från Lagrådet har uttrycket ”anses vara behörig” bytts mot ”antas vara behörig”. Motsvarande ändringar har gjorts i 39 och 40 §§. Lagrådet har även föreslagit att hänvisningen till 41 § skall inskränkas till att omfatta den paragrafens tredje mening. Även den synpunkten har följts.
Sett i bolagets perspektiv innebär bestämmelsen att bolaget när det exempelvis löser in en aktie enligt ett förbehåll i bolagsordningen kan betala det av stämman beslutade lösenbeloppet till den som företer ett aktiebrev och legitimerar sig enligt 5 kap. 9 §. Sett i innehavarens perspektiv innebär bestämmelsen att han eller hon har rätt att kräva betalning mot uppvisande av brevet och den nödvändiga legitimationen.
Det krävs alltså inte att innehavaren är införd i aktieboken för att han eller hon skall få utöva de rättigheter som anges i bestämmelsen.
Paragrafen reglerar endast sådana rättigheter som en aktieägare kan göra gällande mot bolaget. Det är dock naturligt att motsvarande princip tillämpas när en aktieägare i samband med exempelvis en fusion eller inlösen av minoritetsaktier kan rikta anspråk mot någon utomstående.
Utövande av vissa ekonomiska rättigheter i avstämningsbolag
4 kap. 39 §
I avstämningsbolag skall en aktieägare eller förvaltare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, med den begränsning som följer av 41 § tredje meningen, antas vara behörig att
1. ta emot nya aktier vid fondemission,
2. ta emot teckningsrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. ta emot vinstutdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
(Jfr 4 kap. 18 § första stycket i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som har utformats med beaktande av Lagrådets förslag, anges den legitimationsverkan som i avstämningsbolag följer med införing i aktiebok och avstämningsregister. En bestämmelse av liknande slag finns i 3 kap. 8 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 323 f. och prop. 1988/89:152 s. 137).
4 kap. 40 §
Den som är antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren antas vara behörig att utöva de rättigheter som avses i 39 §.
(Jfr 4 kap. 18 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Vid utformningen av paragrafen har Lagrådets synpunkter beaktats.
I vissa fall tillkommer behörigheten att utöva de rättigheter som avses i 39 § annan än aktieägare. De personer som avses är sådana som hittills har antecknats i den s.k. panthavarförteckningen (jfr 3 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen), bl.a. panthavare, förmyndare och den som på grund av uppdrag eller villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren utöva aktierätten (se vidare 4 kap. 18 § lagen om kontoföring av finansiella instrument).
Utlämnande eller utbetalning till fel mottagare
4 kap. 41 §
Om den som har tagit emot värdepapper eller betalning enligt 38, 39 eller 40 § inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller, i fråga om avstämningsbolag, den centrala värdepappersförvararen insett eller bort inse att det var fel mottagare. Det gäller inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans eller hennes aktier.
(Jfr 4 kap. 18 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer nära med bestämmelser i 4 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen om utgivande av aktier och teckningsrätter i avstämningsbolag. I lagförslaget omfattar bestämmelserna dock även vissa slag av utbetalningar och är tillämpliga även i fråga om kupongbolag.
Huvudregeln finns i första meningen. Den innebär i korthet att bolaget skall anses ha fullgjort sin skyldighet, t.ex. att betala ut beslutad utdelning, om betalning har skett till den som var upptagen i avstämningsregistret och aktieboken. Den relevanta tidpunkten i ett avstämningsbolag är avstämningsdagen och i kupongbolag tidpunkten för utbetalningen. Huruvida denne också är den rättmätige ägaren (eller förvaltaren) av aktien spelar enligt huvudregeln ingen roll. Skulle så inte vara fallet, blir det den rätte mottagarens sak att vända sig till den faktiske mottagaren och åstadkomma rättelse.
Andra meningen innehåller ett undantag från huvudregeln. Om bolaget eller den centrala värdepappersförvararen inte är i god tro när den aktuella åtgärden – exempelvis en utbetalning – vidtas, får bolaget inte tillgodoräkna sig åtgärden, dvs. bolagets prestation har inte befriande verkan. Bolaget måste i sådant fall betala ett felsänt utdelningsbelopp ännu en gång respektive hålla den som bort bli registrerad för en rättighet skadeslös. I den hittills gällande lagtexten har godtrosrekvisitet formulerats ”hade kännedom om att.eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttas” (jfr 14 § lagen [1936:81] om skuldebrev). Den nya formuleringen, ”insett eller bort inse”, är inte avsedd att ha annan innebörd.
VPC har invänt mot undantaget i andra meningen och har bl.a. hävdat att det inte är rimligt att den centrala värdepappersförvararens eventuella kunskaper om mottagarens behörighet tillmäts betydelse. Det finns mot den bakgrunden anledning att framhålla att bestämmelsen ger uttryck för en allmän princip på skuldebrevsrättens område. Eftersom den centrala värdepappersförvararen i detta sammanhang agerar på bolagets vägnar är det också naturligt att den centrala värdepappersförvararens kunskaper beaktas på samma sätt som bolagets egna. För den centrala värdepappersförvararen får detta inte några direkta konsekvenser. Det är i stället bolaget som kan tvingas att göra utbetalningen etc. ännu en gång. I vad mån bolaget sedan kan få ersättning för sin skada från den centrala värdepappersförvararen får bedömas med hänsyn till bl.a. arten av det uppdrag som den centrala värdepappersförvararen har erhållit av bolaget.
Tredje meningen innehåller ytterligare ett undantag. Det innebär att legitimationsregeln i första meningen inte gäller om mottagaren var
omyndig – dvs. underårig utan rätt att förfoga över aktien eller dess avkastning – eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans eller hennes aktier. I dessa fall blir bolaget skyldigt att betala utgivet belopp m.m. till den underåriges förmyndare respektive till förvaltaren, oavsett om bolaget och den centrala värdepappersförvararen varit i god tro eller inte.
VPC har invänt även mot detta undantag och hänvisat bl.a. till att den centrala värdepappersförvararen saknar alla möjligheter att undersöka de materiella förhållandena bakom registreringarna i aktieboken. I denna del finns det anledning att betona att undantaget återspeglar den princip som motsatsvis kommer till uttryck i 14 och 19 §§ lagen om skuldebrev, nämligen att god tro inte kan göras gällande i fråga om den som är omyndig eller står under förvaltare (jfr om detta bl.a. Walin, G., Lagen om skuldebrev, 2 uppl., s. 117 f.). Det har inte ansetts lämpligt att i detta särskilda sammanhang göra avsteg från principen.
Om en aktie har flera ägare
4 kap. 42 §
Om en aktie har flera ägare, kan dessa endast genom en gemensam företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.
(Jfr 4 kap. 2 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 3 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 327), reglerar fallet att det finns flera ägare till en aktie. I sådana fall måste aktieägarna uppträda genom en gemensam företrädare på bolagsstämma eller när de annars skall utöva den rätt aktien ger i bolaget. Bestämmelsen är ett utflöde av den aktiebolagsrättsliga s.k. odelbarhetsprincipen, vilken innebär att de till aktien hörande rättigheterna inte kan delas upp på flera.
Testamentarisk nyttjanderätt m.m.
4 kap. 43 §
Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att företräda aktier skall gälla, förutom den som har förvärvat äganderätten till en aktie,
1. den som genom testamente har fått nyttjanderätten till en aktie tillsammans med rätten att företräda aktien, och
2. den som genom testamente har fått rätten till avkastning av en aktie som skall stå under särskild förvaltning tillsammans med rätten att företräda aktien.
(Jfr 4 kap. 3 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 327). Av paragrafen följer att inte bara den som har förvärvat äganderätten till en aktie utan också den som har en testamentarisk nyttjande- eller avkomsträtt med vilken följer en rätt att företräda aktien skall ha rätt att företräda aktien gentemot bolaget. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt.
Aktie som innehas av aktiebolaget självt
4 kap. 44 §
En aktie som innehas av bolaget självt medför inte rätt till vinstutdelning eller återbetalning i samband med minskning av aktiekapitalet eller reservfonden.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 136). Den innebär att aktier som innehas av bolaget inte berättigar till del i bolagets vinst eller till utbetalningar i samband med minskning av aktiekapitalet eller reservfonden. Den motsvarande bestämmelsen i den nuvarande lagen täcker även utbetalning i samband med förvärv av egna aktier, utskiftning vid bolagets likvidation och utbetalning i samband med nedsättning av överkursfonden. Det har dock inte ansetts nödvändigt att reglera dessa fall i den nya lagen. En bestämmelse av detta slag får av naturliga skäl ingen praktisk betydelse i de båda första fallen. Det tredje fallet, nedsättning av överkursfonden, regleras över huvud taget inte i den nya lagen. Någon saklig ändring är inte avsedd.
4 kap. 45 §
En aktie som innehas av aktiebolaget självt eller av dess dotterföretag skall inte räknas med när det i denna lag eller bolagsordningen för giltigt beslut eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av ägare till en viss andel av aktierna. En sådan aktie skall inte heller räknas med vid tillämpning av bestämmelser i denna lag eller bolagsordningen som förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller rösterna i bolaget.
(Jfr 1 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 1 kap. 7 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1999/2000:34 s. 111). Den innehåller bestämmelser om hur innehav av egna aktier skall behandlas i olika sammanhang. Bestämmelserna, som i huvudsak är oförändrade i förhållande till hittills gällande rätt, innebär att bolagets egna aktier skall räknas bort vid tillämpningen av andra föreskrifter i aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Det kan gälla föreskrifter om att aktieägare som innehar en viss andel av samtliga aktier i bolaget måste biträda ett beslut för att beslutet skall vara giltigt (se t.ex. 7 kap. 43 §) eller bestämmelser som ger en minoritet som innehar minst en viss andel av aktierna särskilda rättigheter (se t.ex. 9 kap. 9 §).
Hittills har bestämmelserna om att egna aktier skall räknas bort gällt även vid tillämpning av annan lagstiftning än aktiebolagslagen. Effekterna av ett sådant brett tillämpningsområde har emellertid ansetts vara svåröverskådliga (jfr diskussionen i bet. 1999/2000:LU9). Bestämmelsen har också, enligt vad Stockholmsbörsen har upplyst, lett till tillämpningsproblem i praktiken. I lagförslaget har därför paragrafens tillämpningsområde begränsats till att avse tillämpningen av aktiebolagslagens och bolagsordningens bestämmelser. Detta hindrar inte att paragrafen kan
tillämpas analogt utanför aktiebolagslagens område, om en sådan tillämpning i det enskilda fallet framstår som motiverad.
5 kap. Aktiebok
Gemensamma bestämmelser
Skyldighet att föra aktiebok
5 kap. 1 §
I ett aktiebolag skall det finnas en aktiebok. Aktieboken skall innehålla de uppgifter om aktier och aktieägare som föreskrivs i denna lag. Den skall ha till ändamål att
1. ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget, och
2. ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget.
(Jfr 4 kap. 1 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller allmänt hållna bestämmelser om skyldighet att föra aktiebok och om vad den skall innehålla. Bestämmelserna – som motsvarar 3 kap. 7 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 321 f.) – lägger fast skyldigheten för alla aktiebolag att föra bok över aktier och aktieägare. Vem som är ansvarig för att aktieboken förs och hur den skall föras anges senare i kapitlet.
Närmare bestämmelser om aktiebokens innehåll finns i 5 § och, såvitt gäller avstämningsbolag, 11 §. Lagen innehåller också andra bestämmelser om att uppgifter skall antecknas i aktieboken. Som exempel kan nämnas anteckningar angående förköp (se bl.a. 4 kap. 21 §).
Paragrafen definierar också ändamålen med aktieboken. De angivna ändamålen får betydelse vid tillämpningen av bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om behandling av personuppgifter (jfr 4 §). Personuppgifter får sålunda tillföras aktieboken enbart om det är förenligt med de angivna ändamålen (jfr 9 § första stycket c personuppgiftslagen). De personuppgifter som har tillförts aktieboken får därefter inte användas för något ändamål som är oförenligt med dessa ändamål (jfr 9 § första stycket d personuppgiftslagen).
Aktiebokens form
5 kap. 2 §
Aktieboken skall föras med automatiserad behandling. I bolag som inte är avstämningsbolag får aktieboken även föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem.
(Jfr 4 kap. 7 § och 12 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 3 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 321 f.), behandlar aktiebokens form. Frågan har behandlats i avsnitt 6.4.2.
Arkivering
5 kap. 3 §
Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och under minst tio år efter bolagets upplösning.
Om aktieboken förs i vanlig läsbar form, skall den bevaras i sin ursprungliga form. Övergår bolaget till att föra aktieboken med hjälp av automatiserad behandling, skall den gamla aktieboken bevaras under minst tio år efter det att uppgifter om bolagets samtliga aktier fördes in i den nya aktieboken.
Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall uppgifter som har tagits bort ur aktieboken bevaras i minst tio år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas enbart med tekniskt hjälpmedel.
(Jfr 4 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om bevarande av aktieboken och av uppgifter som har tagits bort ur aktieboken. I viss mån motsvarande bestämmelser finns i 3 kap. 11 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1970:99 s. 139 f. och prop. 1975:103 s. 326 ). Bestämmelserna har bl.a. till syfte att göra det möjligt att ta reda på tidigare händelser och förhållanden när det gäller aktieinnehav. Detta kan t.ex. vara av betydelse för aktieägare eller dennes rättsinnehavare i händelse av tvist.
I första stycket fastslås grundregeln att aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och under minst tio år efter bolagets upplösning. Detta gäller oavsett om aktieboken förs i vanlig läsbar form eller med automatiserad behandling.
Om aktieboken förs i vanlig läsbar form, dvs. som en bunden bok eller i ett lösblads- eller kortsystem, betraktas den som en fortlöpande enhet. Även om en bunden bok blir fullskriven, får den inte förstöras utan skall bevaras i sin ursprungliga form. Detta framgår av andra stycket. Där regleras också skyldigheten att bevara en i vanlig läsbar form förd aktiebok sedan bolaget har gått över till att föra aktieboken med automatiserad behandling. Den sistnämnda bestämmelsen blir tillämplig bl.a. när ett kupongbolag, där aktieboken har förts i vanlig läsbar form, övergår till att bli avstämningsbolag.
Tredje stycket innehåller särskilda bestämmelser om bevarande, som är tillämpliga när aktieboken förs med automatiserad behandling. Det handlar då i praktiken om att bevara de tekniskt lagrade uppgifterna. Uppgifter som har tagits bort från aktieboken skall bevaras i minst tio år. Det kan ske genom fortsatt lagring med automatiserad behandling men det är också tillåtet att skriva ut uppgifterna i vanlig läsbar form och bevara dem i den formen.
Ansvaret för bevarandet av aktieboken regleras i 7 § och, såvitt gäller avstämningsbolag, 12 §.
5 kap. 4 §
I fråga om behandling av personuppgifter i aktiebok som förs med automatiserad behandling finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204). Bolaget är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av aktieboken innebär. I avstämningsbolag
är det, sedan ett avstämningsregister har upprättats, i stället den centrala värdepappersförvararen som är personuppgiftsansvarig.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter i aktiebok och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I första stycket har tagits in en erinran om att, när aktieboken förs med automatiserad behandling, personuppgiftslagen är tillämplig vid behandling av de personuppgifter som förekommer i aktieboken. Frågor om personuppgiftslagens tillämpning har behandlats i avsnitt 6.4.2. I samma stycke har klargjorts vem som är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen vid förandet av aktieboken. Personuppgiftsansvaret har lagts på bolaget eller, i den utsträckning skyldigheten att föra aktiebok åvilar den centrala värdepappersförvararen, på denne.
Av andra stycket framgår att bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller även vid behandling av personuppgifter enligt aktiebolagslagen. De bestämmelser som avses finns i 28 och 48 §§personuppgiftslagen. Dessa paragrafer gäller enligt sin ordalydelse enbart vid överträdelser av personuppgiftslagen och inte vid överträdelser av lagstiftning som delvis tar över bestämmelserna i personuppgiftslagen. De blir därför inte utan vidare tillämpliga vid sådan behandling av personuppgifter som avser förande av aktiebok, eftersom sådan behandling delvis är särreglerad. EG-rätten torde emellertid förutsätta att motsvarande rättelse- och skadeståndsbestämmelser gäller också vid behandling av personuppgifter i aktiebok (jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter). I lagförslaget har därför tagits in en materiell hänvisning till personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse och skadestånd.
Bolag som inte är avstämningsbolag
Aktiebokens innehåll
5 kap. 5 §
I ett bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken innehålla uppgift om
1. varje akties nummer,
2. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
3. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns aktier av olika slag i bolaget,
4. huruvida aktiebrev har utfärdats, och
5. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §.
Aktierna skall tas upp i nummerföljd.
(Jfr 4 kap. 1 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen reglerar vilka uppgifter som alltid skall redovisas i aktieboken för ett kupongbolag. Den motsvarar närmast 3 kap. 7 § första stycket andra–fjärde meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr
prop. 1975:103 s. 321 f.). Frågor om aktiebokens innehåll har behandlats i avsnitt 6.4.1.
I aktieboken skall, liksom enligt gällande rätt, antecknas aktiernas nummer (första stycket 1). Numren behövs för att identifiera den enskilda aktien, t.ex. i samband med dödning av förkomna aktiebrev.
Hittills har gällt att aktieägarna skall antecknas med angivande av yrke och titel. Dessa uppgifter saknar numera praktisk betydelse. Enligt den föreslagna lagtexten (se första stycket 2) skall därför aktieägarna i stället identifieras med person-, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer. Med annat identifieringsnummer avses t.ex. födelsedatum för den som saknar svenskt personnummer.
Liksom hittills skall det, om det finns aktier av olika slag, anges till vilket aktieslag aktien hör (se första stycket 3).
I punkten 4 har, på VPC:s förslag, tillagts en regel om att aktieboken i kupongbolag skall innehålla uppgift om huruvida aktiebrev har utfärdats. En sådan uppgift kan underlätta en framtida övergång till avstämningsbolag. I samband med en sådan övergång skall aktiebreven, om sådana har utfärdats, makuleras.
En förändring i förhållande till vad som hittills har gällt är att det av aktieboken skall framgå huruvida det för en aktie gäller ett samtyckes-, förköps- eller hembudsförbehåll eller om en aktie enligt bestämmelse i bolagsordningen skall kunna omvandlas till aktie av annat slag eller bli föremål för inlösen (punkten 5). Ett sådant förbehåll gäller dock mot aktieägaren, oavsett om det har kommit till uttryck i aktieboken eller ej.
Av andra stycket framgår att aktierna skall tas upp i nummerföljd.
5 kap. 6 §
I de fall som avses i 4 kap. 43 § skall såväl aktieägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller om rättigheten. När det styrks att rättigheten har förändrats eller upphört, skall detta antecknas.
Om en god man på grund av ett förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in i aktieboken som aktieägare med anteckning om förordnandet och grunden för detta.
Ingår aktier i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, skall det fondbolag som förvaltar fonden föras in i aktieboken som aktieägare i stället för fondandelsägarna. Därvid skall även fondens beteckning antecknas.
(Jfr 4 kap. 3 § andra och tredje styckena och 4 § i SOU 2001:1.)
Första stycket, som motsvarar 3 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 327), anger hur vissa slag av testamentariska förordnanden avseende aktie skall komma till uttryck i aktieboken. Det ena avser nyttjanderätt och det andra avkastningsrätt. Gemensamt för båda fallen är att rätten att företräda aktien skall utövas av någon som inte äger aktien men som har nyttjanderätten eller avkastningsrätten till den. De materiella förutsättningarna för detta behandlas i 4 kap. 43 §. Av förevarande bestämmelse framgår att både ägaren
och innehavaren av nyttjande- respektive avkastningsrätten skall antecknas i aktieboken. Uppgifter om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress skall antecknas också beträffande de sistnämnda rättighetsinnehavarna. Dessutom skall antecknas vad som gäller beträffande rätten till aktierna. Denna anteckning kan utföras i form av en hänvisning till 4 kap. 43 §.
En sådan anteckning kommer att ge vid handen att det är innehavaren av nyttjande- eller avkastningsrätten som har rätten att företräda aktien. En anteckning i aktieboken om att annan än aktieägaren företräder aktierna bör inte stå kvar sedan denna rätt har upphört. Normalt övergår rätten att företräda aktien då på aktieägaren. Det kan emellertid tänkas att nyttjande- eller avkastningsrätten vid den berättigades död enligt testamentets föreskrifter skall övergå på annan och att rätten att företräda aktierna då skall följa med. Bolaget bör i förekommande fall anteckna i aktieboken att rättigheten har förändrats eller upphört. Detta förutsätter normalt att någon av de berörda, t.ex. aktieägaren eller den nye rättighetsinnehavaren, anmäler förhållandet och visar att en förändring har skett. Undantagsvis kan det emellertid vara notoriskt att rättigheten har förändrats eller upphört och bolaget bör då på eget initiativ kunna göra en anteckning om detta i aktieboken. Så kan exempelvis vara fallet om det i ett testamente har föreskrivits att någon skall ha nyttjanderätt till aktierna under sin livstid och bolaget får kännedom om att nyttjanderättshavaren har avlidit.
I andra stycket behandlas bl.a. den situationen att någon i testamente har förordnat att hans eller hennes aktier skall tillfalla någon med äganderätt när denne har uppnått en viss ålder. Om testamentstagaren är underårig vid testatorns död, kan överförmyndaren med stöd av 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förordna en god man med uppgift att förvalta egendomen för den blivande ägarens räkning. Då skall den blivande ägaren på anmälan av gode mannen föras in som ägare i aktieboken med anteckning om att aktierna omfattas av en föreskrift i testamente och att överförmyndaren har förordnat god man enligt föräldrabalken. Motsvarande anteckning görs i övriga fall som avses i det nämnda lagrummet. Aktierna företräds därefter av gode mannen så länge förordnandet gäller.
Tredje stycket motsvarar 3 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen med undantag för vad som där sägs om aktiebrev. Av bestämmelsen – tillsammans med 4 kap. 2 § lagen (2004:46) om investeringsfonder – framgår att aktier som ingår i en investeringsfond företräds av fonden i stället för av fondandelsägarna.
Ansvaret för aktieboken
5 kap. 7 §
I bolag som inte är avstämningsbolag är styrelsen ansvarig för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig enligt denna lag.
(Jfr 4 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 3 kap. 7 § första stycket första och andra meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 321 f.).
Såsom framgår av paragrafen är det styrelsen som ansvarar för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig på det sätt som aktiebolagslagen kräver. Detta ansvar är straffsanktionerat (se 30 kap. 1 §). Det är inte nödvändigt att samtliga styrelseledamöter medverkar till varje anteckning i aktieboken. Det räcker att styrelsen uppdrar åt någon – inom eller utanför styrelsekretsen – att handha aktieboken på föreskrivet sätt och sedan återkommande kontrollerar att uppdraget fullgörs.
Ansvaret för att bevara aktieboken omfattar även äldre aktieböcker och äldre uppgifter som avses i 3 § andra och tredje styckena.
Förandet av aktieboken får anses som en del av bolagets förvaltning. Att aktieboken förs och hålls tillgänglig omfattas därmed av den granskning som bolagets revisor enligt 9 kap. 3 § skall göra. Om styrelsen har försummat sina skyldigheter i detta avseende, kan det leda till anmärkning enligt 9 kap. 33 § andra stycket. Såsom en remissinstans har påpekat får det i och för sig avgöras inom ramen för god revisionssed hur omfattande revisorns granskning i denna del skall vara. Den vikt som lagstiftaren har fäst vid att aktieboken förs – vilken bl.a. kommer till uttryck i den anknytande straffbestämmelsen – talar dock för att en granskning görs varje år.
Vid bolagets upplösning får styrelsens ansvar för arkiveringen anses övergå på likvidatorn respektive konkursförvaltaren på motsvarande sätt som gäller för arkivering av räkenskapsinformation (jfr punkten 33 i Bokföringsnämndens vägledning Räkenskapsinformation och dess arkivering).
Upprättandet av aktieboken
5 kap. 8 §
Aktieboken skall upprättas så snart samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden. Uppgift om tecknade aktier skall genast föras in i aktieboken.
Om ändringar i aktieboken i samband med ökning och minskning av aktiekapitalet finns bestämmelser i 12 kap. 10 §, 13 kap. 18 §, 14 kap. 36 §, 15 kap. 37 § och 20 kap. 21 §.
(Jfr 4 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Av paragrafen framgår att aktieboken skall upprättas i omedelbar anslutning till undertecknandet av stiftelseurkunden. Det gäller även om de tecknade aktierna vid den tidpunkten – tvärtemot vad lagen förutsätter – ännu inte är betalda.
Efter bolagets bildande kan aktieboken komma att förändras på i huvudsak två olika sätt. Dels kan nya aktieägare föras in i tidigare aktieägares ställe. Detta regleras i 9 §. Dels kan antalet aktier förändras genom ökning eller minskning av aktiekapitalet. I andra stycket finns en erinran om de bestämmelser som gäller om de ändringar i aktieboken som måste göras i de senare fallen.
Ändringar i aktieboken
5 kap. 9 §
När någon visar upp ett aktiebrev och enligt 6 kap. 8 § eller på annat sätt styrker sitt förvärv, skall styrelsen eller den som styrelsen har bemyndigat genast föra in denne som aktieägare i aktieboken. Om den sista överlåtelsen på aktiebrevet är tecknad in blanco, skall namnet på förvärvaren sättas ut på aktiebrevet innan han eller hon förs in i aktieboken. På aktiebrevet skall det antecknas att aktieägaren har förts in i aktieboken en viss angiven dag.
Om en aktieägare eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i aktieboken har ändrats på annat sätt än som avses i första stycket, skall ändringen genast antecknas.
Införingar och anteckningar i aktieboken skall dateras, om inte tidpunkten för införingen eller anteckningen framgår av annat tillgängligt material.
Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och hembud finns i 4 kap. 20–22, 31 och 32 §§.
(Jfr 4 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 3 kap. 7 § tredje och fjärde styckena i 1975 års aktiebolagslag (jfr prop. 1975:103 s. 321 och prop. 1988/89:152 s. 137).
I paragrafen används uttrycket ”föra in” när någon tas upp i aktieboken som ägare eller motsvarande, medan ”anteckna” används beträffande andra förhållanden.
I första stycket behandlas överlåtelse av aktier i kupongbolag. I det enklaste fallet är överlåtaren införd i aktieboken som ägare till aktierna. En överlåtelse sker då genom att överlåtaren undertecknar en överlåtelseförklaring på aktiebrevet med uppgift om den nye ägaren. Förvärvaren kan därefter, med aktiebrevet i handen, vända sig till bolaget och kräva att genast bli införd som ägare i aktieboken.
Det förekommer att den som har förts in som ägare i aktieboken och antecknats som förvärvare på aktiebrevet överlåter sina aktier genom att teckna en överlåtelseförklaring på aktiebrevet utan att samtidigt ange till vem överlåtelsen sker. En sådan överlåtelse ”in blanco” gör det möjligt för den nye ägaren att överlåta aktierna vidare utan någon egen överlåtelseförklaring på aktiebrevet. Utdelning och annan avkastning på aktien som förfaller till betalning kan lyftas mot avlämnande av de kuponger som hör till aktiebrevet. Den som inte vill delta i bolagets förvaltning utan nöjer sig med att ha aktierna som kapitalplacering behöver då inte bry sig om att bli införd i aktieboken. En aktieägare som vill rösta på stämman måste emellertid vara införd i aktieboken. Har aktieägaren förvärvat aktier som har överlåtits ”in blanco”, behöver inte hela fångeskedjan styrkas. Det räcker att aktieägaren fyller i sitt namn i överlåtelseförklaringen på aktiebrevet. Därefter har han eller hon rätt att bli införd i aktieboken som ägare till aktien.
Aktiebrevet skall förses med påskrift om att aktieägaren har förts in i aktieboken en viss angiven dag.
I andra stycket har upptagits en bestämmelse som ålägger styrelsen den i och för sig självklara plikten att i aktieboken anteckna sådana ändrade förhållanden som har anmälts till bolaget. Det kan exempelvis röra sig om att en aktieägare har bytt efternamn eller adress. Men
bestämmelsen är tillämplig också när det inom bolaget har fattats ett beslut som bör påverka innehållet i aktieboken. Ett exempel på detta är att det har beslutats att införa hembudsförbehåll för befintliga aktier eller att aktier av visst aktieslag skall omvandlas till aktier av annat aktieslag.
Enligt tredje stycket skall de införingar och anteckningar som görs i aktieboken förses med uppgift om när de gjordes. En sådan uppgift behövs dock inte om tidpunkten framgår av annat tillgängligt material.
Aktiebokens offentlighet
5 kap. 10 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall bolaget ge var och en som begär det tillfälle att hos bolaget ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av aktieboken.
(Jfr 4 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen behandlar skyldigheten för ett kupongbolag att hålla aktieboken tillgänglig. Motsvarande bestämmelser finns i 3 kap. 13 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1970:99 s. 107 f., prop. 1975:103 s. 326 och prop. 1993/94:196 s. 153 f.). Frågor om aktiebokens offentlighet har behandlats i avsnitt 6.4.3.
I kupongbolag gäller undantagslöst att var och en har rätt att ta del av aktieboken i dess helhet. Förs aktieboken i en bunden bok eller med hjälp av ett lösblads- eller kortsystem, har den som begär det rätt att granska originalhandlingen. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, har den som begär det i stället rätt att ta del av en utskrift eller annan framställning av aktieboken. Med ”annan framställning” avses att aktieboken presenteras med hjälp av särskilda tekniska hjälpmedel, t.ex. på bildskärm. Någon särskild tidsfrist för tillhandahållandet av utskrift m.m. har inte angetts men det ligger i sakens natur att bolaget, när någon har begärt att få ta del av aktieboken bör tillhandahålla utskriften så snart som möjligt.
Aktieboken respektive utskriften skall hållas tillgänglig ”hos bolaget”. Det innebär att den normalt skall finnas där styrelsen har sitt säte. Det bör emellertid godtas att den hålls tillgänglig på bolagets huvudkontor i Sverige, om detta finns på en plats som är mera tillgänglig för allmänheten än den ort där styrelsen har sitt säte. Bolaget är oförhindrat att tillställa den som begär det en utskrift per post men har ingen skyldighet att göra det.
Hittills har gällt att en utskrift av aktieboken får vara upp till sex månader gammal. I lagförslaget sägs att den tillhandahållna utskriften eller framställningen skall vara ”aktuell”. Den skall alltså avse förhållandena vid den tidpunkt då någon begär att få ta del av den. Enligt den nuvarande aktiebolagslagen har bolaget rätt till ersättning för kostnader för en helt färsk utskrift av aktieboken. Med hänsyn till att dessa kostnader i kupongbolag torde vara helt försumbara har den bestämmelsen inte tagits med i lagförslaget. Förslaget medger alltså inte att bolaget tar betalt för själva utskriften. Däremot finns det inget som hindrar bolaget från att
kräva ersättning för kostnader för sådana åtgärder som bolaget inte är skyldig att vidta, t.ex. för översändande av utskriften med post.
Skyldigheten att hålla aktieboken tillgänglig avser även sådan äldre aktiebok respektive äldre uppgifter som avses i 3 § andra och tredje styckena.
Såsom framgår av 7 § är det styrelsen som ansvarar för att aktieboken hålls tillgänglig på det sätt som lagen kräver. I 30 kap. 1 § finns bestämmelser om straff vid underlåtelse att hålla aktieboken tillgänglig.
Avstämningsbolag
Innehållet i aktieboken
5 kap. 11 § I avstämningsbolag skall aktieboken innehålla uppgift om
1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. det antal aktier varje aktieägare innehar,
3. det antal aktier varje aktieägare innehar av olika aktieslag, om det finns aktier av olika slag i bolaget, och
4. i förekommande fall, att aktierna omfattas av förbehåll enligt 4 kap. 6 eller 27 § eller 20 kap. 31 §.
Bestämmelserna i 6 § gäller även i fråga om avstämningsbolag.
(Jfr 4 kap. 1 § andra stycket, 3 § andra och tredje styckena och 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar väsentligen vad som enligt 5 § gäller för kupongbolag. I aktieboken för ett avstämningsbolag behöver det emellertid inte anges några särskilda nummer för aktierna. I stället skall, enligt punkten 2, för varje enskild aktieägare anges hur många aktier han eller hon innehar. Den information som lämnas i aktieboken för ett avstämningbolag lämnas alltså aktieägare för aktieägare, inte – såsom i aktieboken för ett kupongbolag – aktie för aktie.
Andra stycket innehåller en hänvisning till vad som sägs i 6 § angående särskilda testamentariska förordnanden m.m.
Ansvaret för aktieboken m.m.
5 kap. 12 §
Om ett avstämningsförbehåll tas in i bolagsordningen i samband med att bolaget bildas, skall 7–9 §§ tillämpas till dess att bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret och ett avstämningsregister har upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av bolagsordningen, skall 7–9 §§ tillämpas till dess att förbehållet har registrerats i aktiebolagsregistret och avstämningsregister har upprättats.
När avstämningsregistret har upprättats, skall den centrala värdepappersförvararen
1. föra och bevara aktieboken,
2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,
3. svara för utskrift av aktieboken, och
4. avstämma aktieboken. Styrelsen ansvarar för att det träffas ett avtal med en central värdepappersförvarare.
(Jfr 4 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Första stycket, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, anger hur aktieboken skall föras i avstämningsbolag under bildande och i bolag som nyss har beslutat att bli avstämningsbolag. Så länge avstämningsförbehållet inte är registrerat och något avstämningsregister inte har upprättats, skall bestämmelserna om kupongbolag tillämpas. Vad detta innebär följer av 7–9 §§.
När bolaget har registrerats och avstämningsregister har upprättats, övergår ansvaret för aktieboken från styrelsen till den centrala värdepappersförvararen. Uppgifterna i den tidigare aktieboken förs då över till den bok som den centrala värdepappersförvararen för. Det framgår av andra stycket, som har sin motsvarighet i 3 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1970:99 s. 81 f. och prop. 1975:103 s. 323 f.).
Ett par av de skyldigheter som den centrala värdepappersförvararen har enligt den nuvarande lagen har inte tagits med i lagförslaget. Det gäller bl.a. skyldigheten att sända ut utdelning till aktieägarna. Det har ansetts att det bör stå bolaget fritt att välja om det vill utföra dessa åtgärder självt eller anlita den centrala värdepappersförvararen eller någon annan för denna uppgift.
I tredje stycket har, på VPC:s förslag, tillagts en bestämmelse som klargör att styrelsen ansvarar för att ett avtal med en central värdepappersförvarare kommer till stånd. Om avtalet av någon anledning upphör, måste styrelsen givetvis se till att ett nytt avtal med en central värdepappersförvarare kommer till stånd.
Införing av aktieägare i aktieboken
5 kap. 13 §
Den som har antecknats som aktieägare på ett avstämningskonto enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall genast föras in i aktieboken, om inte annat följer av denna lag.
(Jfr 4 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen reglerar införing av aktieägare i aktieboken för avstämningsbolag. En motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 7 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 321 f.). Till skillnad från den bestämmelsen ställs i lagförslaget inte något krav på att datum för införingen skall anges. Denna uppgift finns nämligen tillgänglig i avstämningsregistret.
Orden ”om inte annat följer av denna lag” syftar på sådana situationer där lagen uppställer uttryckliga hinder mot att föra in förvärvaren i aktieboken, såsom när någon har förvärvat en aktie med hembudsförbehåll (se 4 kap. 35 §).
Införing av förvaltare i aktieboken
5 kap. 14 §
Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning, kan denne (förvaltaren) på aktieägarens uppdrag
föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. Detta förutsätter dock att förvaltaren
1. har fått medgivande av den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare, och
2. uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken. I det fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 11 § skall föras in om aktieägare.
I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om
1. medgivande enligt första stycket,
2. förvaltares skyldigheter, och
3. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare med mer än 500 förvaltarregistrerade aktier.
(Jfr 4 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som behandlar s.k. förvaltarregistrering, motsvarar 3 kap. 10 § andra–fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr bl.a. prop. 1988/89:152 s. 137 f. och prop. 1997/98:160 s. 185).
Rösträttsregistrering
5 kap. 15 §
Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, skall han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket skall aktieägaren strykas från aktieboken.
(Jfr 4 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som behandlar s.k. rösträttsregistrering av förvaltarregistrerade aktier, motsvarar i sak 3 kap. 10 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:160 s. 185). I den nuvarande aktiebolagslagen anges dock att aktieägaren skall strykas från aktieboken ”när bolagsstämman har ägt rum”. Enligt lagförslaget skall aktieägaren strykas ur aktieboken redan efter dagen för den utskrift av aktieboken som görs inför bolagsstämman.
Den nuvarande aktiebolagslagen kan ge intryck av att aktieägaren själv har möjlighet att hos den centrala värdepappersförvararen begära att tillfälligt föras in i aktieboken. Den centrala värdepappersförvararen saknar emellertid kännedom om äganderätten till förvaltarregistrerade aktier och kan därför inte genomföra rösträttsregistreringar på begäran av aktieägaren. I stället måste en sådan begäran göras av förvaltaren. Detta har klargjorts i lagförslaget.
Överföring av uppgifter från äldre aktiebok
5 kap. 16 §
Har det införts ett avstämningsförbehåll genom en ändring av bolagsordningen och har ett dessförinnan utfärdat aktiebrev inte visats upp enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, får uppgifter om aktien i den äldre aktieboken föras över till den aktiebok
som förs av den centrala värdepappersförvararen. I samband med överföringen skall det anges att aktiebrevet inte har visats upp. Om uppgifterna inte förs över, utgör den äldre aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.
(Jfr 4 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 3 kap. 11 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1970:99 s. 139 f., prop. 1975:103 s. 326 och prop. 1988/89:152 s. 138).
5 kap. 17 §
En ägare till en aktie för vilken det har utfärdats aktiebrev innan bolaget blev avstämningsbolag kan inte, i fråga om därefter beslutad utdelning eller emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att teckna nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän
1. anteckning på ett avstämningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, och
2. aktieägaren har förts in i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen.
(Jfr 4 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 3 kap. 14 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1970:99 s. 139, prop. 1975:103 s. 327 och prop. 1988/89:152 s. 139). I den paragrafen finns en hänvisning till 3 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen. I lagförslaget har den sistnämnda bestämmelsen ersatts av en bestämmelse i 4 kap. 18 § lagen om kontoföring av finansiella instrument. Det har föranlett en motsvarande ändring i förevarande paragraf.
I lagrådsremissens förslag innehöll paragrafen ett andra stycke om att sådan rätt som avses i vissa bestämmelser i lagen om kontoföring av finansiella instrument inte får utövas innan anteckning eller införing enligt paragrafen skett. Efter synpunkter från Lagrådet har den bestämmelsen, såsom obehövlig, fått utgå.
5 kap. 18 §
Om det har förflutit fem år sedan avstämningsförbehållet registrerades och ingen har förts in som ägare eller som förvaltare till en aktie som är införd i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen, får bolaget uppmana aktiens ägare att anmäla sig till den centrala värdepappersförvararen. Uppmaningen skall innehålla en upplysning om att rätten till aktien går förlorad om någon anmälan inte görs. Uppmaningen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.
Om det inte har kommit in någon anmälan inom ett år från uppmaningen, får bolaget sälja aktien genom ett värdepappersinstitut. Betalningen för aktien tillfaller bolaget men aktiens tidigare ägare har, om aktiebrevet lämnas in, rätt att av bolaget få ut samma belopp med avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Det inlämnade aktiebrevet skall förstöras.
(Jfr 4 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 3 kap. 11 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1989/90:160 s. 47 f.).
En remissinstans har ansett att den i första stycket angivna fristen borde vara tio år och har hänvisat till att det för löpande skuldebrev gäller en allmän preskriptionstid om tio år. Något behov av att förlänga fristen har emellertid inte ansetts föreligga. Visserligen förlorar aktieägaren sin aktierätt i bolaget i och med den försäljning som, enligt andra stycket, kan ske ett år efter femårsfristens utgång. Aktieägaren behåller emellertid en fordringsrätt mot bolaget och denna fordringsrätt preskriberas först tio år efter försäljningen.
Aktiebokens offentlighet
5 kap. 19 §
I ett avstämningsbolag skall en utskrift eller annan framställning av aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får inte vara äldre än tre månader.
Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den.
En aktieägare skall inte tas upp i en utskrift eller framställning enligt denna paragraf, om hans eller hennes aktieinnehav uppgår till högst 500 aktier. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget, skall dock hans eller hennes aktieinnehav alltid redovisas.
(Jfr 4 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen reglerar frågor om aktiebokens offentlighet i avstämningsbolag. Hittills har bestämmelser om det funnits i 3 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1970:99 s. 107 f., prop. 1975:103 s. 326 och prop. 1993/94:196 s. 153 f.). Frågor om aktiebokens offentlighet har behandlats i avsnitt 6.4.3.
I första stycket föreskrivs att bolaget är skyldigt att låta den som begär det ta del av en utskrift eller annan framställning av aktieboken. Rätten att ta del av innehållet är således inte begränsad till aktieägarna eller till personer med anknytning till bolaget. Beträffande begreppen ”annan framställning” och ”hos bolaget” kan hänvisas till kommentaren till 10 §.
Hittills har gällt att en utskrift av aktieboken inte får vara äldre än sex månader. Enligt lagförslaget får utskriften vara högst tre månader gammal.
Av andra stycket framgår att var och en har rätt att få del av en aktuell utskrift av aktieboken eller del av denna (t.ex. uppgifter om vissa aktieägare). Bolaget har rätt att ta ut ersättning för detta. Ersättningen får dock inte överstiga kostnaderna för att ta fram och tillhandahålla utskriften.
Såsom framgår av tredje stycket skall en utskrift eller annan framställning enligt första och andra styckena inte innehålla uppgifter om aktieägare som innehar högst femhundra aktier i bolaget. Om samtliga aktier ägs av en och samma person, måste dock uppgifter om denne redovisas. Detta överensstämmer med vad som har gällt redan tidigare.
6 kap. Aktiebrev
Bolag som inte är avstämningsbolag
Bolagets skyldighet att utfärda aktiebrev
6 kap. 1 §
Om en aktieägare i ett aktiebolag som inte är avstämningsbolag begär det, skall bolaget utfärda aktiebrev för hans eller hennes aktier.
(Jfr 5 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Den innehåller en bestämmelse om utfärdande av aktiebrev i aktiebolag som inte är avstämningsbolag, s.k. kupongbolag. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.
I paragrafen slås fast att ett kupongbolag skall utfärda aktiebrev till de aktieägare som begär det. En sådan skyldighet har funnits redan enligt nuvarande rätt men har inte kommit till uttryck i lagtexten.
Av paragrafen följer motsatsvis att bolaget inte behöver utfärda några aktiebrev så länge ingen begär detta. Om en aktieägare begär det, måste bolaget utfärda ett aktiebrev som avser dennes aktier men behöver inte utfärda aktiebrev för övriga aktier. Bolaget är dock oförhindrat att utfärda aktiebrev även om aktieägarna inte begär det.
Ett aktiebrev skall utfärdas i vanlig skriftlig form och således komma till uttryck i ett pappersdokument. Bestämmelser om aktiebrevets innehåll och undertecknande finns i 2 och 3 §§. I och med att aktiebrevet utfärdas knyts de rättigheter som aktien är förenad med till aktiebrevet på visst sätt. Det innebär bl.a. att vid en aktieöverlåtelse måste aktiebrevet överlämnas till förvärvaren för att förvärvaren skall vara skyddad mot dubbelöverlåtelse och mot utmätning av aktiebrevet till betalning för överlåtarens skuld. Det innebär vidare att de ekonomiska rättigheter som aktien ger, såsom utdelning, i princip kan utövas endast av den som innehar aktiebrevet eller till aktiebrevet hörande kuponger som bolaget har utfärdat (jfr 4 kap. 38 §).
Uppgifter i aktiebrev
6 kap. 2 §
Ett aktiebrev skall ange
1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,
2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,
3. nummer på de aktier som avses med brevet,
4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,
5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och
6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut. I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket skall aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange det fondbolag som förvaltar fonden liksom fondens beteckning.
En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.
(Jfr 5 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Första stycket överensstämmer huvudsakligen med 3 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 319). I stycket anges vilka uppgifter som ett aktiebrev skall innehålla. Av bestämmelsen framgår att ett aktiebrev liksom hittills skall vara ställt till viss man. Skyldigheten att ange bolagets organisationsnummer och bolagskategori – varmed avses huruvida bolaget är privat eller publikt – är ny (punkten 1). Detsamma gäller skyldigheten att ange aktieägarens person- eller organisationsnummer eller ett annat identifieringsnummer (punkten 2). Som identifieringsnummer kan tjäna exempelvis ett födelsedatum. En given följd av att aktier, enligt lagförslaget, inte skall ha något nominellt belopp, är att något nominellt belopp inte heller behöver anges på aktiebrevet. Inte heller aktiens kvotvärde behöver anges. Om kvotvärdet ändras, är det alltså inte nödvändigt att lämna in aktiebreven för påskrift.
Enligt första stycket 5 skall vissa förbehåll som inskränker aktiernas överlåtbarhet eller som annars är av särskilt intresse för den som avser att köpa aktier framgå av aktiebrevet. Det gäller, liksom enligt hittills gällande rätt, hembudsförbehåll (jfr 4 kap. 27 §) samt förbehåll om omvandling (jfr 4 kap. 6 §) och inlösen (jfr 20 kap. 31 §). Till detta kommer nu samtyckes- och förköpsförbehåll (jfr 4 kap. 8 och 18 §§). Uppgifter av detta slag är ägnade att klargöra för en förvärvare av aktien vilka förbehåll som gäller. Det bör dock understrykas att ett förbehåll i bolagsordningen gäller mot en förvärvare av aktien oavsett om aktiebrevet innehåller någon uppgift om förbehållet eller inte.
Andra stycket motsvarar 3 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 328 och prop. 2002/03:150 s. 332). Där framgår vilka uppgifter som aktiebrevet skall innehålla om aktierna ingår i en investeringsfond.
Tredje stycket överensstämmer med de två sista meningarna i 3 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen.
Undertecknande av aktiebrev
6 kap. 3 §
Ett aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller, enligt styrelsens bemyndigande, av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 13 § skall inte tillämpas.
(Jfr 5 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § andra stycket första och andra meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen. I paragrafen fastslås vem som skall underteckna ett aktiebrev (jfr prop. 1975:103 s. 319).
Enligt den nuvarande aktiebolagslagen får styrelsen ge en bank fullmakt att underteckna aktiebreven. Den föreslagna bestämmelsen tillåter att inte bara banker utan också andra värdepappersinstitut bemyndigas att underteckna aktiebrev. Med värdepappersinstitut avses detsamma som i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Om styrelsen undertecknar aktiebrevet, skall minst hälften av styrelseledamöterna skriva under (se 8 kap. 35 §).
Ett aktiebrev förutsätts ha formen av ett pappersdokument. I tredje meningen har därför klargjorts att ett aktiebrev inte får undertecknas med elektronisk signatur.
Utlämnande av aktiebrev
6 kap. 4 §
Ett aktiebrev får lämnas ut endast till den aktieägare som enligt 2 § första stycket 2 har antecknats på aktiebrevet. För att aktiebrevet skall få lämnas ut krävs dessutom att
1. aktieägaren är införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med brevet,
2. aktierna har betalats,
3. bolaget har registrerats, om aktierna har tecknats vid bolagets bildande,
4. registrering har skett enligt 12 kap. 10 § eller 13 kap. 27 §, om aktierna har kommit till genom fondemission eller nyemission av aktier, samt
5. registrering har skett enligt 14 kap. 43 § eller 15 kap. 38 §, om aktierna har kommit till genom teckning med utnyttjande av optionsrätt eller genom konvertering.
(Jfr 5 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Av paragrafen, som i sak överensstämmer med 3 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen, framgår att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att ett aktiebrev skall få lämnas ut (se prop. 1975:103 s. 319 f.).
Anteckning på aktiebrevet
6 kap. 5 §
På ett aktiebrev skall i förekommande fall antecknas att aktieägaren har
1. utnyttjat sin rätt till nya aktier vid en fondemission,
2. utnyttjat sin företrädesrätt att delta i en nyemission av aktier eller en emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. tagit emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet eller inlösen av aktier som har skett i annan ordning, och
4. tagit emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
Om en aktie har dragits in utan återbetalning, skall detta antecknas på aktiebrevet så snart som möjligt.
Bestämmelserna i första stycket 1–3 skall inte tillämpas om kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis eller ges in vid en anmälan för inlösen.
Att ett aktiebrev skall förses med en anteckning om att aktieägaren har förts in i aktieboken framgår av 5 kap. 9 §.
(Jfr 5 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 319 f.).
Lagrådet har ifrågasatt om inte förevarande paragraf, tillsammans med 7 och 8 §§, borde sammanföras med bestämmelserna i 4 kap. 37–41 §§. Frågan har övervägts ytterligare vid utformningen av propositionens lagförslag. Det har därvid ansetts att det visserligen finns skäl som talar för
Lagrådets förslag men att det för lagens användare är mera praktiskt om de aktuella bestämmelserna – som samtliga anknyter till hanteringen av aktiebrev – får sin placering i lagens kapitel om aktiebrev.
I första stycket räknas det upp några åtgärder som kräver anteckning på aktiebrevet. Punkterna 1 och 2 i första stycket är nya och avser det fallet att aktieägaren har utnyttjat sin rätt respektive företrädesrätt att delta i emissioner. Punkterna 3 och 4 överensstämmer i sak med gällande rätt. Inlösen av aktier ”i annan ordning” enligt punkten 3 kan ske med tillämpning av 25 kap. 22 §.
Av 7 § framgår att bolaget får hålla inne utdelningar och emissionsbevis till dess att aktiebrevet har getts in till bolaget för sådan anteckning som sägs i första stycket.
Lagrådet har diskuterat vissa aspekter på anteckningskravet i första stycket. Bl.a. har Lagrådet anmärkt att lagförslaget inte reglerar verkan av att någon förvärvar aktien i god tro om de förhållanden som skall antecknas. I enlighet med vad Lagrådet har anfört bör dock, som en konsekvens av anteckningskravet, bolaget inte gentemot en godtroende förvärvare av aktien kunna göra gällande att det redan har fullgjort en viss prestation av det slag som anges i paragrafen, t.ex. en utbetalning med anledning av minskning av aktiekapitalet, genom betalning till den tidigare ägaren av aktien (jfr 15 § skuldebrevslagen). Det har inte ansetts nödvändigt att reglera detta särskilt i lagen.
En anslutande fråga som Lagrådet har rest är vad som händer om någon i god tro förvärvar en aktie efter det att utdelning har uppburits av överlåtaren. Om det finns utdelningskuponger som hör till aktiebrevet regleras frågan i 24 § skuldebrevslagen (se 8 § andra stycket). Som Lagrådet har anfört gäller för övriga fall att förvärvaren inte får bättre rätt mot bolaget än vad överlåtaren hade (se vidare Lagrådets yttrande). Inte heller detta har ansetts nödvändigt att reglera särskilt i lagen.
Även andra stycket överensstämmer i sak med gällande rätt. I tredje stycket klargörs att ett aktiebrev inte behöver ges in för anteckning om den aktuella rättigheten representeras av en kupong som hör till aktiebrevet. Aktieägaren förutsätts alltså i detta fall ge in kupongen, i stället för aktiebrevet, till bolaget.
Fjärde stycket innehåller en erinran om att ett aktiebrev som företes i samband med införing i aktieboken skall förses med anteckning om införingen (se 5 kap. 9 §).
Utbyte av aktiebrev
6 kap. 6 §
Aktiebrev får bytas ut mot ett eller flera andra aktiebrev. I så fall skall det äldre aktiebrevet och de kuponger som hör till aktiebrevet förstöras.
Ett aktiebrev, som ges ut i stället för ett annat i samband med utbyte enligt första stycket eller i samband med dödning enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, skall innehålla uppgift om att det ersätter ett tidigare aktiebrev.
(Jfr 5 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 319). I första stycket fastslås, för tyd-
lighets skull, att aktiebrev får bytas ut. Ett sådant utbyte aktualiseras när ett aktiebrev avser flera aktier och aktieägaren vill överlåta några men inte alla aktier. Det kan också aktualiseras vid en s.k. split, dvs. när en aktie delas upp på flera. I båda fallen kan ett aktiebrev bytas ut mot två eller flera. Utbyte kan också aktualiseras vid en sammanläggning av aktier; flera aktiebrev kan då ersättas av ett gemensamt aktiebrev. Också i andra fall, t.ex. när visst på aktien antecknat förbehåll har upphävts, kan aktiebrevet bytas ut mot ett nytt aktiebrev. Utbyte sker på begäran av aktieägaren.
Såsom framgår av andra stycket skall det i det nya aktiebrevet anges att aktiebrevet ersätter ett tidigare aktiebrev. Detsamma gäller när ett aktiebrev dödas genom ett sådant förfarande som sägs i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling och bolaget utfärdar ett nytt aktiebrev i stället för det som har dödats (jfr 9 § nämnda lag).
Innehållande av utdelning eller emissionsbevis
6 kap. 7 §
Bolaget får hålla inne utdelning och emissionsbevis som avser en aktie till dess att aktiebrevet lämnas in för anteckning eller för utbyte, om
1. det enligt denna lag skall göras en anteckning på aktiebrevet, eller
2. aktiebrevet skall bytas ut därför att de aktier som aktiebrevet avser skall omvandlas till aktier av ett annat slag.
(Jfr 5 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen. Den ger bolaget rätt att hålla inne utdelning och emissionsbevis (om emissionsbevis, se 11 kap. 5 §) som belöper på en viss aktie till dess att aktiebrevet har företetts för anteckning eller utbyte (jfr prop. 1975:103 s. 328). I de i paragrafen angivna situationerna har aktieägaren alltså en sanktionerad skyldighet att ge in aktiebrevet.
Den motsvarande bestämmelsen i den nuvarande lagen omfattar också den situationen då en aktie har delats upp i flera genom en s.k. split och det därför regelmässigt finns anledning att byta ut äldre aktiebrev mot nya aktiebrev med ett korrekt angivet nominellt belopp. Mot bakgrund av den föreslagna övergången till ett kvotaktiesystem (jfr avsnitt 4.9) har det ansetts att det inte längre finns behov av att kunna framtvinga ett utbyte av aktiebrev efter en split. Inget hindrar dock att aktiebreven i denna situation byts ut efter överenskommelse med bolaget.
Överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.
6 kap. 8 §
Överlåts eller pantsätts ett aktiebrev, skall bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas. Den som innehar ett aktiebrev och enligt bolagets anteckning på brevet är införd som ägare i aktieboken skall då likställas med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande.
Bestämmelser om utdelningskuponger finns i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.
(Jfr 5 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som i sak överensstämmer med 3 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen, anger bl.a. vad som i sakrättsligt hänseende gäller vid överlåtelse och pantsättning av aktiebrev (jfr prop. 1975:103 s. 320 f.). Bestämmelserna om överlåtelse och pantsättning av emissionsbevis m.m. finns i 11 kap. i lagförslaget.
Interimsbevis
6 kap. 9 §
Innan ett aktiebrev utfärdas, får bolaget utfärda ett bevis om rätt till en eller flera aktier (interimsbevis). Beviset skall vara ställt till en viss person. Han eller hon skall vara införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med beviset. Beviset skall innehålla ett förbehåll om att aktiebrev lämnas ut endast om beviset lämnas tillbaka.
Om aktieägaren begär det, skall betalningar för de aktier som avses med interimsbeviset antecknas på beviset. Även återbetalningar skall antecknas på beviset. I övrigt gäller bestämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga delar för interimsbevis.
(Jfr 5 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om interimsbevis. I den nuvarande aktiebolagslagen återfinns motsvarande bestämmelser i 3 kap. 5 §. Bestämmelserna är oförändrade i sak (jfr prop. 1975:103 s. 319 f.).
Ett aktiebrev får inte utfärdas förrän aktierätten har blivit definitiv. Det blir den först när bolaget har registrerats eller, i fråga om aktier som har tillkommit genom emission, när emissionen har registrerats. Av första stycket framgår att bolaget redan dessförinnan kan låta aktietecknarens då ännu villkorade rätt komma till uttryck i ett interimsbevis. En förutsättning för att en aktietecknare skall kunna få ett interimsbevis är att han eller hon finns med i aktieboken. Däremot behöver aktien inte vara betald.
Enligt andra stycket skall på aktietecknarens begäran antecknas betalningar för de aktier som avses med beviset. Har återbetalning skett, skall detta alltid antecknas på interimsbeviset. Med återbetalning avses här sådan återbetalning som skall ske när frågan om bolagets bildande har förfallit eller aktieteckningen annars inte är bindande (se t.ex. 2 kap. 24 § och 13 kap. 17 §). I övrigt gäller vad som sägs i bestämmelserna om aktiebrev i tillämpliga delar också för interimsbevis.
På aktiemarknaden förekommer s.k. teckningsbevis, dvs. handlingar som bolagets stiftare eller, vid nyemission, styrelsen utfärdar som bevis för att aktier har tecknats. I den nuvarande aktiebolagslagen saknas bestämmelser om teckningsbevis. Några sådana regler föreslås inte heller nu.
Avstämningsbolag
6 kap. 10 §
Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att aktiebrev eller interimsbevis inte får utfärdas för aktier i avstämningsbolag.
(Jfr 5 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § andra stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1988/89:152 s. 137).
Vad som gäller om befintliga aktiebrev m.m. när ett bolag övergår från att vara ett kupongbolag till att bli ett avstämningsbolag framgår av 4 kap.6–14 §§ lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
7 kap. Bolagsstämma
Utövande av aktieägares beslutanderätt i bolaget
7 kap. 1 §
Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma.
(Jfr 6 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 386 f. och prop. 1997/98:99 s. 229).
Rätt att delta i bolagsstämman som aktieägare
7 kap. 2 §
Rätt att delta i bolagsstämma har den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har tagits upp som aktieägare i en sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 28 § tredje stycket.
I bolagsordningen får föreskrivas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han eller hon anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till bolagsstämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.
I 4 kap. 35 § finns särskilda bestämmelser om rätt att rösta för aktier som omfattas av hembudsförbehåll.
(Jfr 6 kap. 2 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 387 f. och prop. 1997/98:99 s. 230 f.). Tredje stycket saknar dock tidigare motsvarighet.
I första stycket regleras vem som har rätt att delta och utöva aktieägares befogenheter på bolagsstämman. Bestämmelsen överensstämmer, såvitt gäller kupongbolag, med hittills gällande rätt (se första meningen). När det gäller avstämningsbolag har bestämmelsen fått en något förändrad innebörd. Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer i dessa bolag den som är införd i aktieboken viss dag före stämman. Hittills har denna dag infallit tio dagar före stämman. Enligt lagförslaget skall dagen i fortsättningen – såsom framgår av hänvisningen till 28 § – infalla fem vardagar före stämman eller den senare dag som föreskrivs i bolagsordningen. Frågan har behandlats i avsnitt 7.2.2.
Andra stycket innehåller bestämmelser om s.k. föranmälan. Bestämmelserna överensstämmer med hittills gällande rätt. Frågor om formen för föranmälan har diskuterats i avsnitt 7.2.8. Såsom där har konstaterats finns det inget som hindrar bolaget från att genom föreskrifter i bolagsordningen eller styrelsebeslut anvisa viss form för föranmälan. Oavsett innebörden i sådana föreskrifter får aktieägaren dock alltid anses ha rätt att göra föranmälan i pappersform.
I 4 kap. 35 § finns särskilda bestämmelser om vem som får utövas aktieägares rättigheter beträffande aktier som omfattas av hembudsförbehåll. Den som har förvärvat en sådan aktie får inte föras in i aktieboken förrän det står klart att hembudsrätten inte utnyttjas. Under tiden fram till dess (hembudstiden) kan därför – som huvudregel – varken överlåtaren eller förvärvaren rösta för aktien. I bolagsordningen kan emellertid tas in bestämmelser om att antingen överlåtaren eller förvärvaren kan utöva rösträtten för aktien under hembudstiden. Finns det en föreskrift om att rösträtten skall utövas av överlåtaren, kan denne alltså utöva rösträtten trots att han eller hon inte är aktieägare. Och säger bolagsordningen att rösträtten skall utövas av förvärvaren, kan denne utöva rösträtten trots att han eller hon aldrig har förts in i aktieboken. I klarhetens intresse har en erinran om 4 kap. 35 § tagits in i tredje stycket.
Ombud vid bolagsstämman
7 kap. 3 §
En aktieägare som inte är personligen närvarande vid bolagsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud med skriftlig, av aktieägaren undertecknad och daterad fullmakt.
En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.
(Jfr 6 kap. 3 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 3 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 388 f. och prop. 1997/98:99 s. 231). Av 1 kap. 13 § framgår att det krav på undertecknande som förevarande paragraf uppställer kan uppfyllas genom användande av avancerad elektronisk signatur. Om aktieägaren vill återkalla en fullmakt som har lämnats i form av ett elektroniskt dokument, kan detta ske genom att aktieägaren meddelar bolaget att fullmakten inte längre gäller (se även kommentaren till 4 §).
Paragrafen gäller även sådana fullmakter som behandlas i 4 §.
Insamlande av fullmakter på bolagets bekostnad
7 kap. 4 §
Fullmakter får inte samlas in på bolagets bekostnad. I bolagsordningen får det dock föreskrivas att styrelsen får samla in fullmakter på bolagets bekostnad enligt det förfarande som anges i andra stycket.
Innehåller bolagsordningen en sådan föreskrift som anges i första stycket, får styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma tillhandahålla ett fullmaktsformulär åt aktieägarna. Formuläret skall kunna användas för att ge en person som anges i formuläret i uppdrag att företräda aktieägare vid bolagsstämman i de frågor som anges i formuläret. Det
skall innehålla framlagda förslag till beslut samt två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej. Av formuläret skall det framgå att aktieägaren inte kan instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen och att det inte är tillåtet att villkora svaren. Det skall också framgå av formuläret vilken dag fullmakten skall vara ombudet tillhanda samt hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla fullmakten. Ombudet får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget.
Om en aktieägare som lämnar fullmakt med hjälp av ett sådant formulär som anges i andra stycket har försett formuläret med särskilda instruktioner eller villkor, är fullmakten ogiltig.
(Jfr 2 kap. 8 § och 6 kap. 3 § andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar delvis 9 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 231). I övrigt saknar paragrafen tidigare motsvarighet.
Huvudregeln enligt förslaget är att styrelsen inte får samla in fullmakter på bolagets bekostnad (se första stycket). Detta överensstämmer med gällande rätt. Bestämmelsen är inte avsedd att förhindra att bolaget tillhandahåller aktieägarna fullmaktsformulär, under förutsättning att dessa inte pekar ut något visst ombud eller anger hur ombudet skall rösta.
I den föreslagna lagtexten (se första stycket första meningen och andra stycket) har införts ett undantag från denna huvudregel. Detta undantag har behandlats i avsnitt 7.2.4.
Såsom framgår av lagtexten förutsätter undantagsregeln att det finns en föreskrift i bolagsordningen som ger styrelsen rätt att tillhandahålla fullmaktsformulär till aktieägarna. Formulären skall innefatta en fullmakt för en i formuläret angiven person att företräda fullmaktsgivaren vid bolagsstämman i de frågor som preciseras i formuläret.
Styrelsen beslutar på eget ansvar om den vill utnyttja en bolagsordningsföreskrift av detta slag. Eftersom förfarandet underlättar aktieägarnas medverkan i beslutsfattandet, kan det dock antas att god sed på aktiemarknaden kommer att kräva att i vart fall stora bolag med stor ägarspridning använder sig av detta slag av fullmaktssystem. Om styrelsen bestämmer sig för att tillhandahålla fullmaktsformulär, måste den utforma formuläret på visst sätt. För det första måste formuläret precisera de frågor som fullmakten omfattar. Lagtexten ställer inte något krav på att samtliga frågor i de ärenden som enligt dagordningen skall behandlas på stämman tas upp i formuläret. Självfallet bör dock styrelsen inte utelämna någon eller några frågor annat än om det finns goda skäl för det. Ombudets behörighet till följd av fullmakten är begränsad till de frågor som finns preciserade i fullmakten. Fullmakten skall också innehålla de förslag till beslut som föreligger i dessa frågor. Finns det flera förslag i samma ärende, måste samtliga förslag anges.
I anslutning till varje förslag skall det finnas likvärdigt presenterade svarsalternativ, angivna med orden ”Ja” och ”Nej”. Texten måste utformas så att aktieägaren kan ta ställning till varje särskild fråga. Det innebär exempelvis att när det gäller frågan om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter måste svarsalternativ anges för var och en av ledamöterna. Tanken är att aktieägaren skall ge uttryck för sin mening genom att markera något av de båda alternativen. Formuläret kommer härigenom att fungera som ett slags röstsedel. I formuläret skall anges att aktieägaren inte kan villkora det svarsalternativ som han eller hon väljer,
inte heller ändra i svarsalternativen genom att exempelvis tillfoga ett tredje alternativ. Dessa begränsningar i aktieägarens svarsmöjligheter är praktiskt betingade. Om aktieägaren önskar att ombudet skall avstå från att rösta i någon fråga, får han eller hon låta bli att markera ett alternativ. Ombudet saknar då behörighet att rösta i den frågan.
I formuläret måste också anges vilken dag som fullmakten senast skall vara ombudet till handa för att kunna beaktas samt hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla fullmakten. Återkallelse sker enligt allmänna fullmaktsrättsliga regler, dvs. först och främst genom att aktieägaren återtar fullmakten (jfr 16 § lagen [1915:218] om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, avtalslagen). Fullmakten kan också återkallas genom ett meddelande till bolaget (jfr 12 § andra stycket och 13 § avtalslagen). Det kan finnas anledning att i formuläret lämna ytterligare information i detta hänseende, t.ex. om vilken avdelning eller tjänsteman inom bolaget som aktieägaren kan vända sig till när det gäller återkallelse av fullmakten.
Om aktieägaren sänder tillbaka formuläret till ombudet, vederbörligen ifyllt, skall aktieägaren anses som närvarande vid bolagsstämman genom ombudet i de frågor som fullmaktsformuläret behandlar (se även kommentaren till 29 §).
Fullmakten innebär att ombudet får i uppdrag att rösta på det sätt som framgår av det ifyllda formuläret. Om det till följd av nya omständigheter kan antas att en ja- eller nejröst i enlighet med fullmakten inte längre överensstämmer med aktieägarens vilja, kan dock ombudet välja att inte utnyttja fullmakten, dvs. i praktiken avstå från att delta i omröstningen. I sådana fall ankommer det på ombudet att underrätta aktieägaren om att så har skett. Av allmänna fullmaktsregler följer däremot att ett ombud som deltar i omröstningen inte kan rösta på annat sätt än vad som har angetts i den skriftliga fullmakten. Ett ombud, som enligt fullmakten har i uppdrag att rösta ja i en viss fråga, kan alltså aldrig rösta nej. På samma vis kan den som enligt fullmakten har i uppdrag att rösta nej inte rösta ja.
Det är styrelsen som beslutar vem som skall anges som ombud i fullmaktsformuläret. Styrelseledamöter och den verkställande direktören får inte anges som ombud. I övrigt finns inte några särskilda begränsningar. Det ligger emellertid i sakens natur att det regelmässigt är olämpligt att ge uppdraget till någon som har ett särskilt intresse i en fråga som skall behandlas på stämman. Personer som träffas av jävsbestämmelserna i 46 § får givetvis inte anges som ombud.
Ombudet skall namnges i fullmaktsformuläret. Det är inte möjligt för styrelsen eller annan att därefter byta ut den namngivna personen mot någon annan. Av praktiska skäl kan det därför vara lämpligt att i fullmaktsformuläret namnge en eller ett par ytterligare personer som kan träda in i det ordinarie ombudets ställe för det fall denne får förfall vid stämman.
I tredje stycket anges vad som gäller om aktieägaren i fullmaktsformuläret tillfogar särskilda instruktioner för ombudet. I så fall är fullmakten ogiltig i sin helhet. Den som önskar lämna sådana instruktioner får anlita ett eget ombud.
Såsom en remissinstans har påpekat är det givetvis önskvärt att den som tar emot ett ifyllt fullmaktsformulär och därvid konstaterar att det
innehåller särskilda instruktioner som gör fullmakten ogiltig underrättar fullmaktsgivaren, där detta är praktiskt möjligt.
Det praktiska förfarandet vid användandet av sådana fullmaktsformulär som avses i paragrafen kan sammanfattas enligt följande. Sedan bolaget infört en föreskrift i bolagsordningen om att styrelsen får samla in fullmakter på bolagets bekostnad, får styrelsen tillhandahålla ett fullmaktsformulär i samband med kallelsen till bolagsstämma. Om kallelsen skickas med post eller e-post, bör formuläret bifogas. Bolaget kan därutöver tillhandahålla formuläret på en webbplats. Det ifyllda formuläret skall sedan skickas tillbaka till ombudet. Sista dag för svar bör lämpligen bestämmas med hänsyn till bl.a. antalet aktieägare och antalet frågor som skall behandlas på stämman. Såväl ombudet som bolaget bör ges tid att granska de ifyllda formulären före stämmans början eller i vart fall innan röstlängden upprättas. Det skall framgå av röstlängden hur många aktier och röster ombudet företräder men det behöver inte anges vilka alternativ aktieägarna har markerat (jfr 29 §). Vid eventuella omröstningar skall ombudet redovisa hur de aktieägare, som har skickat in giltiga fullmakter och markerat antingen ”Ja”- eller ”Nej”-alternativet, avger sina röster.
Biträde vid bolagsstämman
7 kap. 5 §
En aktieägare eller ett ombud får ha med sig högst två biträden vid bolagsstämman. Biträden får yttra sig vid bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en aktieägare får ha med sig biträden vid bolagsstämman endast om han eller hon anmäler antalet biträden till bolaget på det sätt som anges i 2 § andra stycket.
(Jfr 6 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 3 § tredje och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 389 och prop. 1997/98:99 s. 231 f.).
Utomståendes närvaro vid bolagsstämman
7 kap. 6 §
Bolagsstämman får besluta att den som inte är aktieägare skall ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman. Ett sådant beslut är giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att den som inte är aktieägare skall ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman även om något sådant beslut som anges i första stycket inte fattas.
I fråga om publika aktiebolag gäller 55 § i stället för första stycket andra meningen.
(Jfr 6 kap. 2 § tredje stycket.)
Paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Skälen till de nya bestämmelserna har behandlats i avsnitt 7.2.3.
Utgångspunkten för paragrafen är att närvarorätt vid stämman tillkommer endast aktieägare. Enligt allmänna associationsrättsliga principer får även andra personer som utövar någon funktion vid stämman, t.ex. styrelseledamöter, stämmoordföranden eller protokollförare, närvara (jfr Johansson, Bolagsstämma, 1990, s. 250 f.). Med aktieägare får därför i förevarande sammanhang jämställas sådana personer.
Första stycket ger bolagsstämman en rättslig grund för att låta andra än de nu angivna personerna vara närvarande under förhandlingarna. Dessa personer har dock, så länge stämman inte beslutar om annat, inte rätt att yttra sig vid stämman.
Bolagsstämman kan också besluta att personer som inte är aktieägare skall ha rätt att ”på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman”. Denna möjlighet kan utnyttjas om aktieägarna inte vill släppa in några utomstående i stämmolokalen men ändå vill ge dem möjlighet att löpande ta del av förhandlingarna genom exempelvis elektronisk uppkoppling.
Ett beslut om att utomstående skall få närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna kan avse hela stämman eller viss avgränsad del av denna.
Av 55 § följer att stämmans beslut att låta utomstående närvara vid stämmoförhandlingarna i ett publikt aktiebolag fattas med enkel majoritet. I ett privat aktiebolag kräver beslutet, enligt vad som särskilt anges i förevarande paragraf, att samtliga närvarande aktieägare är överens om saken. I båda fallen rör det sig om beslut i en ordningsfråga som inte behöver anges i kallelsen till stämman.
Inget hindrar att ett beslut om närvarorätt för utomstående omprövas under stämman. I både privata och publika aktiebolag kan sådana beslut fattas med enkel majoritet (jfr 40 §).
Av andra stycket framgår att det i bolagsordningen får föreskrivas att utomstående skall ha rätt att närvara vid bolagsstämman eller på annat sätt följa stämmoförhandlingarna trots att ett sådant beslut som sägs i första stycket inte har fattats. En sådan föreskrift kan avse exempelvis en viss angiven personkategori eller en viss namngiven person. Med stöd av bestämmelsen kan det sålunda i bolagsordningen för ett kommunalt ägt bolag föreskrivas att kommunfullmäktiges ledamöter skall ha rätt att närvara vid bolagsstämman. Föreskriften kan utformas så att de utomstående har rätt att närvara enbart på vissa villkor.
En bolagsordningsföreskrift om rätt för utomstående att närvara vid bolagsstämman hindrar inte aktieägarna att vid stämman samfällt besluta att stänga mötet för utomstående, därför att det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller av annat skäl.
Egna aktiers ställning vid bolagsstämman
7 kap. 7 §
En aktie som innehas av bolaget självt eller av dess dotterföretag kan inte företrädas vid bolagsstämman.
(Jfr 6 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 388 och prop. 1999/2000:34 s. 135).
Aktieägares rösträtt
7 kap. 8 §
En aktieägare får rösta för samtliga aktier som han eller hon äger eller företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
(Jfr 6 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 232 f.).
7 kap. 9 §
Om två eller flera allmänna pensionsfonder enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden förvaltar aktier i bolaget, får varje fond för sig utöva rösträtt för de aktier fonden förvaltar.
(Jfr 6 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1983/84:50 s. 126 och prop. 1997/98:99 s. 233).
Ordinarie bolagsstämma
7 kap. 10 §
Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår skall aktieägarna hålla en ordinarie bolagsstämma där styrelsen skall lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen (årsstämma).
(Jfr 6 kap. 8 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 393 f. och prop. 1997/98:99 s. 234). I paragrafen har begreppet årsstämma introducerats som beteckning på den ordinarie bolagsstämma där redovisningen och revisionsberättelsen skall läggas fram.
7 kap. 11 §
Vid årsstämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, och
4. i annat ärende som bolagsstämman enligt denna lag eller bolagsordningen skall behandla.
(Jfr 6 kap. 8 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 394 f. och prop. 1997/98:99 s. 234).
7 kap. 12 §
I bolagsordningen får det föreskrivas att aktieägarna varje år skall hålla ytterligare en eller flera ordinarie bolagsstämmor.
(Jfr 6 kap. 8 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 234).
Extra bolagsstämma
7 kap. 13 §
Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla bolagsstämma före nästa ordinarie bolagsstämma, skall den kalla till extra bolagsstämma.
Styrelsen skall även kalla till extra bolagsstämma, om en revisor i bolaget eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftligen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelsen skall i så fall utfärdas inom två veckor från det att begäran kom in till bolaget.
(Jfr 6 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 397 och prop. 1997/98:99 s. 234).
I andra stycket har det klargjorts att rätten att begära en extra stämma förutsätter att det finns något ärende att behandla vid stämman. Med ”ärende” avses i detta sammanhang ett för bolaget relevant spörsmål som kan bli föremål för beslut på stämman. Det är alltså inte möjligt för exempelvis en aktieägarminoritet att begära en extra stämma bara för att ställa frågor till styrelsen eller den verkställande direktören.
Fortsatt bolagsstämma
7 kap. 14 §
Vid en bolagsstämma får det beslutas att fortsatt bolagsstämma skall hållas en senare dag.
Ett beslut i en fråga som avses i 11 § 1–3 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, om bolagsstämman beslutar om det eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det. En sådan bolagsstämma skall hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Ytterligare uppskov är inte tillåtet.
Om ett beslut som avses i 11 § 1 eller 2 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, skall styrelsen anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att beslut om fortsatt bolagsstämma fattades.
(Jfr 6 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr såvitt avser andra stycket prop. 1975:103 s. 396 f., såvitt avser tredje stycket prop. 1994/95:67 s. 42 f. och såvitt avser samtliga stycken prop. 1997/98:99 s. 234 f.).
Ort för bolagsstämma
7 kap. 15 §
Bolagsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får det dock föreskrivas att stämman skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige.
Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas på annan ort än som anges i första stycket.
(Jfr 6 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 393 och prop. 1997/98:99 s. 236).
Såsom har påpekats i avsnitt 7.2.5 utgår lagen från att bolagsstämman hålls på en plats, där intresserade aktieägare kan infinna sig personligen eller genom ombud. Stämman skall som huvudregel hållas på den ort där styrelsen enligt bolagsordningen skall ha sitt säte. I bolagsordningen får dock föreskrivas att stämman skall hållas på annan angiven ort i Sverige. Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas på annan ort.
Bestämmelserna om orten för bolagsstämma hindrar inte att bolagsstämman arrangeras så att vissa aktieägare deltar på distans, genom något slag av teknisk uppkoppling, t.ex. genom videolänk från en av bolaget anvisad lokal eller via Internet. Förutsättningarna för detta har diskuterats i avsnitt 7.2.5. Det har inte ansetts lämpligt att närmare reglera hur sådant deltagande på distans skall gå till.
I avsnitt 7.2.5 har också konstaterats att det normalt får anses vara styrelsens sak att avgöra om stämman skall arrangeras på så sätt att aktieägare kan delta på distans men att stämman alltid har möjlighet att ompröva ett sådant beslut. Det finns inte något hinder mot att reglera frågan i bolagsordningen. Där kan exempelvis föreskrivas att aktieägarna har rätt att delta i bolagsstämman från en av bolaget anvisad lokal i Göteborg eller London eller att aktieägarna har rätt att delta i och följa förhandlingarna genom datoruppkoppling. Med en sådan föreskrift i bolagsordningen är de aktieägare som vill delta på distans inte utlämnade åt styrelsens eller majoritetsaktieägarnas godtycke utan kan påfordra att stämman genomförs på det sätt som anges i bolagsordningen. I det enskilda fallet kan det givetvis visa sig att det vid stämmotillfället saknas tekniska förutsättningar att genomföra stämman på ett tillfredsställande sätt. Stämman får då ställas in, varvid det får anses ankomma på styrelsen att kalla till ny stämma som kan hållas på det sätt som är förutsatt i bolagsordningen.
Om aktieägarna skall ha rätt att närvara vid bolagsstämman genom elektronisk kommunikation, torde det i praktiken innebära att ordföranden i förekommande fall saknar möjlighet att kontrollera huruvida utomstående följer förhandlingarna eller inte. En förutsättning för ett dylikt arrangemang får därför normalt anses vara att stämman har beslutat att utomstående får delta i stämman. Innehåller bolagsordningen en föreskrift om rätt att delta i stämman genom datoruppkoppling, får denna anses inbegripa en föreskrift enligt 6 § andra stycket om utomståendes rätt att följa förhandlingarna.
Aktieägares initiativrätt
7 kap. 16 §
En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma skall begära detta skriftligen hos styrelsen.
Ärendet skall tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen
1. senast en vecka före den tidpunkt då enligt 18–20 §§ kallelse tidigast får utfärdas, eller
2. efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.
(Jfr 6 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 397 f. och prop. 1997/98:99 s. 236 f.).
Det kan anmärkas att uttrycket ”skriftligen” i första stycket inte är avsett att utesluta att begäran lämnas med e-post eller motsvarande form av elektronisk kommunikation.
Sammankallande av bolagsstämma
7 kap. 17 §
Styrelsen kallar till bolagsstämma.
Om en bolagsstämma som skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, skall länsstyrelsen efter anmälan genast kalla till bolagsstämma på det sätt som anges i 18–24 §§. En anmälan kan göras av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor eller en aktieägare. Bolaget skall ersätta kostnaderna för kallelsen.
(Jfr 6 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 398 och prop. 1997/98:99 s. 238).
Tid för kallelse
Ordinarie bolagsstämma
7 kap. 18 §
Kallelse till ordinarie bolagsstämma skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att kallelse till en ordinarie bolagsstämma får utfärdas senare än vad som anges i första stycket, dock senast två veckor före bolagsstämman.
Andra stycket gäller inte i fråga om publika aktiebolag.
(Jfr 6 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med delar av 9 kap. 13 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 399 och prop. 1997/98:99 s. 238 f.). Bestämmelserna har dock delats upp på flera paragrafer, så att bestämmelser om kallelse till ordinarie bolagsstämma har tagits in i förevarande paragraf, medan bestämmelser om kallelse till extra bolagsstämma och fortsatt bolagsstämma har tagits in i 19–21 §§.
Extra bolagsstämma där ändring av bolagsordningen kommer att behandlas
7 kap. 19 §
Kallelse till extra bolagsstämma där en fråga om ändring av bolagsordningen kommer att behandlas skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att kallelse till en sådan bolagsstämma som avses i första stycket får utfärdas senare än vad som anges där, dock senast två veckor före bolagsstämman.
Andra stycket gäller inte i fråga om publika aktiebolag.
(Jfr 6 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar de delar av 9 kap. 13 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen som avser kallelse till extra bolagsstämma där fråga om ändring av bolagsordningen skall behandlas (jfr prop. 1975:103 s. 399 och prop. 1997/98:99 s. 238 f.).
Annan extra bolagsstämma
7 kap. 20 §
Kallelse till annan extra bolagsstämma än en sådan som avses i 19 § skall utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.
(Jfr 6 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar de delar av 9 kap. 13 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen som avser kallelse till extra bolagsstämma där fråga om ändring av bolagsordningen inte skall behandlas (jfr prop. 1975:103 s. 399 och prop. 1997/98:99 s. 238 f.).
Fortsatt bolagsstämma
7 kap. 21 §
Om fortsatt bolagsstämma skall hållas fyra veckor eller senare räknat från och med bolagsstämmans första dag, skall det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta bolagsstämman. I så fall skall bestämmelserna i 19 och 20 §§ om tid för kallelse till extra bolagsstämma tillämpas.
(Jfr 6 kap. 14 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 13 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 399 och prop. 1997/98:99 s. 238 f.).
Kallelse när beslut skall fattas vid två bolagsstämmor
7 kap. 22 §
Om det enligt bolagsordningen krävs att ett bolagsstämmobeslut fattas vid två bolagsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra bolagsstämman inte utfärdas innan den första bolagsstämman har hållits. I kallelsen till den andra bolagsstämman skall styrelsen ange det beslut som den första bolagsstämman har fattat.
(Jfr 6 kap. 14 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 399 och prop. 1997/98:99 s. 238 f.).
Kallelsesätt
7 kap. 23 §
Aktieägarna skall kallas till bolagsstämma på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen. Kallelse skall även skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om
1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i bolagsordningen, eller
2. bolagsstämman skall
a) behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,
b) ta ställning till om bolaget skall gå i likvidation,
c) granska likvidators slutredovisning, eller
d) behandla en fråga om att bolagets likvidation skall upphöra. För publika aktiebolag gäller även 56 §.
(Jfr 6 kap. 15 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 14 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 399 f. och prop. 1997/98:99 s. 239 f.).
I första stycket andra meningen har kravet på ”skriftlig kallelse” ersatts med ett krav på att kallelse skall skickas per post. Ändringen är avsedd att markera att kallelsen skall ske i pappersform, alltså inte endast med epost. Detta innebär ingen ändring i sak.
Genom den nya punkten 2 c) i första stycket klargörs att en kallelse i pappersform skall skickas ut också inför en stämma som skall granska en likvidators slutredovisning (jfr 25 kap. 40 §).
Såsom framgår av andra stycket har särskilda bestämmelser om kallelse i publika aktiebolag tagits in i 56 §.
Kallelsens innehåll
7 kap. 24 §
Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de ärenden som skall behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara numrerade.
Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende en ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.
Om aktieägarna skall kunna utöva rösträtt vid en bolagsstämma med stöd av en sådan fullmakt som avses i 4 § andra stycket, skall det framgå av kallelsen hur de skall gå till väga för att få ett fullmaktsformulär.
Särskilda bestämmelser om innehållet i en kallelse finns i 2 § detta kapitel (deltagande i stämma), 13 kap. 10, 33 och 36 §§ (nyemission av aktier), 14 kap. 12, 26 och 29 §§ (emission av teckningsoptioner), 15 kap. 12, 31 och 34 §§ (emission av konvertibler), 16 kap. 3–5 och 7 §§ (vissa riktade emissioner m.m.), 18 kap. 8 § (vinstutdelning),
19 kap. 26 och 35 §§ (förvärv eller överlåtelse av egna aktier), 20 kap. 16 § (minskning av aktiekapitalet), och 25 kap. 5 § (likvidation).
(Jfr 6 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 400 och prop. 1997/98:99 s. 240 f.). Tredje stycket saknar dock tidigare motsvarighet.
Såsom framgår av andra stycket är huvudregeln att kallelsen skall ange det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag, såvida inte förslaget rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Om ärendet gäller ändring av bolagsordningen, skall förslagets huvudsakliga innehåll alltid anges. Såsom framgår av några av de paragrafer som nämns i fjärde stycket gäller detsamma i vissa andra slag av ärenden. I vissa av dessa paragrafer uppställs också vissa ytterligare krav på kallelsens innehåll.
Huvudregeln om att förslagets huvudsakliga innehåll skall anges innebär att kallelsen får innehålla vissa förkortningar och sammanfattningar men att det substantiella innehållet i förslag och föreslagna bolagsordningsändringar måste framgå. Undantaget för ”fråga av mindre betydelse för bolaget” är avsett att tillämpas när ärendet över huvud taget inte rör förhållandena i bolaget (jfr prop. 1997/98:99 s. 240) eller när dess betydelse för bolagets verksamhet, ekonomi och organisation är liten.
Enligt 4 § är det under vissa förutsättningar tillåtet för styrelsen att samla in fullmakter på bolagets bekostnad. I så fall skall ett särskilt fullmaktsformulär skall användas. Av tredje stycket följer att det i förekommande fall skall framgå av kallelsen vart aktieägarna skall vända sig för att erhålla fullmaktsformulär.
Tillhandahållande av handlingar inför årsstämman
7 kap. 25 §
Styrelsen skall hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst två veckor närmast före årsstämman. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 6 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 241). Begreppet ”årsstämma” definieras i 10 §.
Bolaget är oförhindrat att tillhandahålla de aktuella handlingarna på sin webbplats. Om någon aktieägare uppsöker bolaget för att gå igenom materialet, följer av paragrafens första mening att bolaget är skyldigt att tillhandahålla materialet där. Beträffande begreppet ”hållas tillgängliga” kan hänvisas till kommentaren till 28 §. Av andra meningen följer att bolaget också är skyldigt att skicka materialet i pappersform till den aktieägare som så begär. Om aktieägaren samtycker till det, får bolaget
skicka materialet med e-post. I lagförslaget har klargjorts att materialet skall tillhandahållas aktieägarna kostnadsfritt.
Fel i kallelse m.m.
7 kap. 26 §
Om en bestämmelse i denna lag eller bolagsordningen som rör kallelse till bolagsstämman eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i något ärende, får bolagsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av de aktieägare som berörs av felet. Även utan sådant samtycke får dock bolagsstämman avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall tas upp vid bolagsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att en extra bolagsstämma skall sammankallas för att behandla ärendet.
(Jfr 6 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 400 f. och prop. 1997/98:99 s. 241 f.).
Lagens utgångspunkt är – såsom framgår av första meningen – att stämman inte får besluta i ett ärende, om kallelse inte har skett enligt lag och bolagsordning eller om bestämmelserna om tillhandahållande av handlingar inte har iakttagits. Om så ändå sker, kan beslutet klandras och i vissa fall är beslutet t.o.m. att anse som en nullitet (jfr 50 och 51 §§).
Regeln är emellertid, liksom i gällande rätt, inte undantagslös. Det viktigaste undantaget är att beslut får ske om de aktieägare som berörs av felet samtycker till att beslut fattas i ärendet. Visar det sig vid stämman att kallelse inte har skett på föreskrivet sätt, får stämman således ändå fatta beslut om samtliga aktieägare är närvarande och medger att ärendet tas till avgörande. Har somliga kallats på föreskrivet sätt, medan andra inte har fått någon kallelse, kan beslut fattas om de som inte blivit kallade vid stämman medger att ärendet avgörs. Samtycke kan också lämnas på förhand. En aktieägare som formlöst har underrättats om att bolagsstämma skall hållas och som har gått med på att någon särskild kallelse inte sänds ut får normalt anses ha avstått från att i efterhand klandra stämmans beslut med hänvisning till brister i kallelsen. Detsamma gäller om han eller hon har gått med på en i bolagsordningen inte angiven kallelsemetod, t.ex. kallelse genom bolagets webbplats, låt vara att ett sådant medgivande bör kunna återkallas när som helst fram till dess att kallelse faktiskt har skett. Reglerna om samtycke ger också möjlighet för aktieägarna att hålla stämma helt utan iakttagande av reglerna om kallelse. I praktiken är det mycket vanligt att stämma hålls genom att alla aktieägarna skriver under ett protokoll från en ”tänkt” stämma. Genom sina underskrifter på ett sådant ”per capsulam”-protokoll får aktieägarna anses ha samtyckt till att kallelsereglerna inte följs.
Såsom framgår av andra och tredje meningarna får bolagsstämman, trots brister i kallelsen eller tillhandahållandet av material, fatta beslut i vissa särskilda fall, bl.a. när det är fråga om ärende som enligt bolagsordningen skall förekomma på stämman.
Bolagsstämmans öppnande
7 kap. 27 §
Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i bolagsordningen har föreskrivits vem som skall vara ordförande vid bolagsstämman, öppnas dock bolagsstämman alltid av denne.
(Jfr 6 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 18 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 242).
Tillhandahållande av aktiebok
7 kap. 28 §
Vid bolagsstämman skall innehållet i aktieboken hållas tillgängligt för aktieägarna enligt bestämmelserna i andra eller tredje stycket.
I bolag som inte är avstämningsbolag skall hela aktieboken hållas tillgänglig. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken hållas tillgänglig. Framställningen skall avse förhållandena på dagen för stämman.
I avstämningsbolag skall en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken hållas tillgänglig. Denna framställning skall avse förhållandena fem vardagar före bolagsstämman. I bolagsordningen får det bestämmas att framställningen skall avse förhållandena vid en senare tidpunkt.
(Jfr 2 kap. 5 § andra stycket och 6 kap. 20 § i SOU 2001:1 samt 4 kap. 2 § tredje stycket i SOU 1997:22.)
Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 13 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 326).
Enligt bestämmelsen skall aktieboken, eller en utskrift av den, finnas tillgänglig för aktieägarna på stämman.
För kupongbolag gäller enligt 5 kap. 2 § att aktieboken skall föras med automatiserad behandling men att den även får föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem. Förs den med automatiserad behandling, skall aktieägarna enligt förevarande paragraf tillhandahållas en utskrift eller annan framställning av aktieboken, utvisande förhållande på stämmodagen. I annat fall skall aktieboken hållas tillgänglig i original.
I avstämningsbolag förs aktieboken alltid med automatiserad behandling (jfr 5 kap. 2 §) och informationen om aktiebokens innehåll måste därför alltid lämnas i form av en utskrift eller annan framställning. Utskriften eller framställningen skall avse förhållandena vid viss angiven tidpunkt som samtidigt är den tidpunkt som är bestämmande för vem som har rätt att företräda en aktie vid stämman (jfr 2 §). Hittills har lagen angett att det är förhållandena tio dagar före bolagsstämman som är avgörande och som utskriften av aktieboken därför skall avse. I lagförslaget anges den relevanta tidpunkten i stället till fem vardagar före stämman. Ytterligare en nyhet i lagförslaget – som har berörts närmare i avsnitt 7.2.2 – är att det i bolagsordningen får föreskrivas att tidpunkten skall vara en annan än den i lagen angivna. Dagen får dock inte bestämmas så att den infaller tidigare än fem dagar före stämman. En
bolagsordningsföreskrift av detta slag måste vara preciserad. Det är alltså inte tillåtet att föreskriva ”en dag som styrelsen bestämmer”.
Avsikten med orden ”eller annan framställning” är att det skall vara möjligt för bolaget att hålla aktieboken tillgänglig med tekniska hjälpmedel. Det i praktiken intressantaste alternativet torde vara att aktieboken hålls tillgänglig på en bildskärm. I orden ”hålls tillgänglig” ligger att de använda hjälpmedlen måste vara av sådant slag att också tekniskt mindre bevandrade aktieägare kan ta del av uppgifterna i aktieboken.
Röstlängd
7 kap. 29 §
Vid bolagsstämman skall det upprättas en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och biträden (röstlängd). I röstlängden skall anges hur många aktier och röster varje aktieägare och ombud företräder vid bolagsstämman. Röstlängden skall upprättas av bolagsstämmans ordförande, om denne har valts av bolagsstämman utan omröstning. I annat fall skall röstlängden upprättas av den som har öppnat bolagsstämman.
Röstlängden skall godkännas av bolagsstämman. Den gäller till dess att bolagsstämman har beslutat att ändra den.
Om bolagsstämman skjuts upp till en senare dag än närmast följande vardag, skall en ny röstlängd upprättas.
(Jfr 6 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 19 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 403 och prop. 1997/98:99 s. 242 f.).
Det kan förekomma att en aktieägare är företrädd genom ombud utan att ombudet har fullmakt att rösta i alla de frågor som kan komma att behandlas på stämman (jfr 4 § andra stycket). Det är rentav tänkbart att fullmakten omfattar enbart någon enstaka av punkterna på dagordningen. En aktieägare som är företrädd enbart genom en sådan begränsad fullmakt skall likväl tas upp i röstlängden som om han eller hon vore företrädd i alla de frågor som stämman skall behandla. Det är alltså inte nödvändigt att upprätta olika röstlängder för de olika frågorna. En annan sak är att ett ombud med en sådan begränsad fullmakt givetvis inte får rösta annat än i de frågor som hans eller hennes fullmakt täcker.
Hur bolagsstämmans ordförande utses
7 kap. 30 §
Ordföranden vid bolagsstämman skall utses av bolagsstämman, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
(Jfr 6 kap. 22 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 20 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 402 f. och prop. 1997/98:99 s. 243).
Dagordning
7 kap. 31 §
Det förslag till dagordning som har bifogats kallelsen skall läggas fram för bolagsstämmans godkännande. Ärendenas numrering får inte ändras.
(Jfr 6 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 21 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 243 f.).
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
Vilka upplysningar som skall lämnas
7 kap. 32 §
Styrelsen och den verkställande direktören skall, om någon aktieägare begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada för bolaget, vid bolagsstämman lämna upplysningar om
1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på dagordningen, och
2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation.
I bolag som ingår i en koncern avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag. Om bolaget är moderbolag, avser upplysningsplikten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande dotterföretag som avses i första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 57 §.
(Jfr 6 kap. 24 § första – tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 22 § första och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 404 f. och prop. 1997/98:99 s. 244 f.). De särskilda bestämmelser som gäller i fråga om publika aktiebolag har flyttats till 57 §.
7 kap. 33 §
Om en upplysning som har begärts enligt 32 § kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid bolagsstämman, skall upplysningen inom två veckor därefter hållas tillgänglig i skriftlig form hos bolaget för aktieägarna samt sändas till den aktieägare som har begärt upplysningen.
(Jfr 6 kap. 24 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 22 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 405 och prop. 1997/98:99 s. 244 f.).
Upplysningar som kan medföra väsentlig skada för bolaget
7 kap. 34 §
Om styrelsen finner att en upplysning som har begärts enligt 32 § inte kan lämnas till aktieägarna utan väsentlig skada för bolaget, skall den aktieägare som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.
Styrelsen skall lämna upplysningen till bolagets revisor, om aktieägaren begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen skall lämnas till revisorn inom två veckor efter aktieägarens begäran om det.
(Jfr 6 kap. 25 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 23 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 405 och prop. 1997/98:99 s. 246).
7 kap. 35 §
I det fall som avses i 34 § skall revisorn inom två veckor efter det att den begärda upplysningen lämnades till honom eller henne avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet skall det framgå om upplysningen enligt revisorns mening borde ha föranlett någon ändring i revisionsberättelsen eller, i förekommande fall, koncernrevisionsberättelsen eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinran anges i yttrandet.
Styrelsen skall hålla revisorns yttrande tillgängligt för aktieägarna hos bolaget och sända en kopia av det till den aktieägare som har begärt upplysningen.
(Jfr 6 kap. 25 § tredje och fjärde styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 23 § tredje och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 405 och prop. 1997/98:99 s. 246 f.).
Aktieägares rätt till insyn i aktiebolag med högst tio aktieägare
7 kap. 36 §
I ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller, utöver vad som följer av 32–35 §§, att varje aktieägare och ombud eller biträde som denne anlitar skall ges tillfälle att ta del av räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet, i den omfattning det behövs för att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning och resultat eller ett visst ärende som skall behandlas vid bolagsstämman.
Om det kan ske utan oskäliga kostnader eller besvär, skall styrelsen och den verkställande direktören dessutom på begäran hjälpa aktieägaren med den utredning som behövs för ändamålet och tillhandahålla behövliga kopior.
Första och andra styckena gäller inte, om det skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhet.
(Jfr 6 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 24 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1979/80:143 s. 178 f. och prop. 1997/98:99 s. 247).
Omröstning
7 kap. 37 §
Omröstning skall ske om någon av aktieägarna begär det.
(Jfr 6 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 25 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 247).
7 kap. 38 §
Omröstning som avser andra beslut än val skall ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning.
Om det uppkommer lika röstetal och ordföranden enligt 40 § har utslagsröst, är han eller hon skyldig att tillkännage vilken mening han eller hon biträder.
(Jfr 6 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 26 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 248).
Av första stycket framgår att en omröstning som avser andra beslut än val skall vara öppen, dvs. det skall stå klart för dem som deltar vid stämman hur olika aktieägare har röstat. Stämman kan dock med enkel majoritet besluta att omröstningen skall vara sluten.
Som konstateras i avsnitt 7.2.6 får omröstning genomföras genom något slag av elektroniskt förfarande. Lagens krav på att omröstningen skall vara öppen får i så fall anses vara uppfyllt, om bolaget efter omröstningen tillhandahåller resultatet i form av en sammanställning som visar hur varje aktieägare har röstat.
40 § första stycket ger stämmans ordförande utslagsröst vid omröstningar som inte avser val. Av andra stycket i förevarande paragraf framgår att han eller hon i en ”lika röstetal-situation” är skyldig att tillkännage vilken mening han eller hon biträder. Härav följer också att ordföranden är skyldig att utnyttja den utslagsröst som 40 § första stycket ger honom eller henne. Såsom framgår av 40 § andra stycket kan det i bolagsordningen föreskrivas att ordföranden inte skall ha utslagsröst. I så fall behöver ordföranden inte avslöja sin mening.
7 kap. 39 §
Vid val skall omröstning ske öppet. Omröstningen skall dock vara sluten, om någon röstberättigad begär det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 58 § i stället för första stycket andra meningen.
(Jfr 6 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 27 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 248 f.). Den del av paragrafen som avser publika aktiebolag har dock flyttats till 58 §.
Majoritetskrav vid andra beslut än val
7 kap. 40 §
I ärenden som inte avser val utgörs bolagsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i bolagsordningen. I fall som avses i 42–45 §§ detta kapitel, 13 kap. 2 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2 §, 16 kap. 8 §, 19 kap. 18 och 33 §§, 20 kap. 5 §, 23 kap. 17 §, 24 kap. 19 § samt 26 kap. 1 och 6 §§ får det dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges i nämnda bestämmelser.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 59 §.
(Jfr 6 kap. 30 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 28 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 405–407 och prop. 1997/98:99 s. 249). Hänvisningen till den nya bestämmelsen i 24 kap. 19 § saknar dock tidigare motsvarighet. Vidare har en särskild regel som avser majoritetskrav vid entledigande av styrelseledamot och har betydelse enbart i publika aktiebolag flyttats till 59 §.
Majoritetskrav vid val
7 kap. 41 §
Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottdragning, om bolagsstämman inte före valet beslutar att en ny omröstning skall genomföras i händelse av lika röstetal.
Första stycket gäller inte om annat föreskrivs i bolagsordningen. I bolagsordningen får dock inte föreskrivas att det för giltigt val fordras fler röster än som anges i första stycket.
(Jfr 6 kap. 31 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, motsvarar i sak 9 kap. 29 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 250 f. och, såvitt avser första stycket, prop. 1975:103 s. 405 f.).
I första stycket har ett tidigare tillägg till den första meningen – ”om inte annat anges i bolagsordningen” – tagits bort. Någon saklig ändring är inte avsedd. Möjligheten att göra avsteg från huvudregeln genom föreskrifter i bolagsordningen kommer i stället till uttryck i andra stycket.
Majoritetskrav vid beslut om ändring av bolagsordningen
7 kap. 42 §
Ett beslut om ändring av bolagsordningen är giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, om inte annat följer av 43– 45 §§.
(Jfr 6 kap. 32 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 9 kap. 30 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 407 och prop. 1997/98:99 s. 251). I förtydligande syfte har i lagtexten fastslagits att majoritetskravet tar sikte på ”minst” den angivna andelen av rösterna respektive aktierna. Att beslut om ändring av bolagsordningen alltid måste fattas av bolagsstämman framgår i lagförslaget av 3 kap. 4 §.
7 kap. 43 §
I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan utgivna aktier innebär att
1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas genom en föreskrift enligt 3 kap. 3 §,
2. rätten att överlåta eller förvärva aktier i bolaget inskränks genom förbehåll enligt 4 kap. 8, 18 eller 27 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.
(Jfr 6 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 31 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 408 f. och prop. 1997/98:99 s. 251). Punkten 2 har dock utökats så att den, förutom hembudsförbehåll (4 kap. 27 §), även omfattar samtyckesförbehåll (4 kap. 8 §) och förköpsförbehåll (4 kap. 18 §). Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.6.
7 kap. 44 §
I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, nämligen om beslutet innebär att
1. det antal aktier för vilka aktieägarna får rösta vid bolagsstämman begränsas,
2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag för vad som går åt för att täcka balanserad förlust, viss del skall avsättas till en bunden fond, eller
3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna tillgångar vid dess upplösning begränsas på annat sätt än som avses i 43 § 1 eller punkten 2 i denna paragraf.
(Jfr 6 kap. 34 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 32 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 409 f. och prop. 1997/98:99 s. 251 f.).
7 kap. 45 §
I följande fall är ett beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43 och 44 §§, trots vad som sägs där, giltigt, om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, nämligen om
1. ändringen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till ändringen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla aktier vars rätt försämras, eller
2. ändringen försämrar endast ett helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.
(Jfr 6 kap. 35 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 33 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 411 f. och prop. 1997/98:99 s. 252).
Jäv
7 kap. 46 §
En aktieägare får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom eller henne,
2. hans eller hennes befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse mot bolaget, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 och som gäller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.
Bestämmelserna i första stycket om aktieägare tillämpas också på ombud för aktieägare.
(Jfr 6 kap. 40 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 36 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 391 f. och prop. 1997/98:99 s. 253).
Generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt
7 kap. 47 §
Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.
(Jfr 6 kap. 41 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 37 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 412).
I bestämmelsen har ordet ”kan” ersatts med uttrycket ”är ägnat att”. Den får därmed den lydelse som motsvarande bestämmelse i den nuvarande aktiebolagslagen hade intill utgången av år 1998. Såsom Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har påpekat torde den då genomförda redaktionella ändringen av paragrafen (se prop. 1997/98:99 s. 226 f. och 253) ha medfört att denna fick en något annan innebörd än vad som var avsett.
Stämmoprotokoll
7 kap. 48 §
Ordföranden skall se till att det förs protokoll vid bolagsstämman.
I protokollet skall det antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, skall i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen. Röstlängden skall tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.
Protokollet skall undertecknas av protokollföraren. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och av minst en av bolagsstämman utsedd justeringsman. Om bolagets styrelse består av en ledamot och denne äger samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon justeringsman.
(Jfr 6 kap. 42 § första–tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 38 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 403 f. och prop. 1997/98:99 s. 254). Av 1 kap. 13 § framgår att de krav på undertecknande som paragrafen uppställer kan uppfyllas genom användandet av avancerad elektronisk signatur. Något hinder mot att föra protokollet helt och hållet i elektronisk form finns därmed inte (se avsnitt 7.2.8).
7 kap. 49 §
Senast två veckor efter bolagsstämman skall protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet skall sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Protokollen skall förvaras på ett betryggande sätt.
(Jfr 6 kap. 42 § fjärde och femte styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 38 § fjärde och femte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 403 f. och prop. 1997/98:99 s. 255).
Talan mot bolagsstämmobeslut
7 kap. 50 §
Om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.
(Jfr 6 kap. 43 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 39 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 413 f. och prop. 1997/98:99 s. 255).
7 kap. 51 §
Talan enligt 50 § skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av samtliga eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för bolaget i väsentliga delar inte har följts.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 36 § första stycket och 24 kap. 30 § första stycket.
(Jfr 6 kap. 44 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 40 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 255 och, såvitt avser första och andra styckena, prop. 1975:103 s. 414 f., samt, såvitt avser tredje stycket, prop. 1993/94:196 s. 173).
Enligt andra stycket får talan i vissa fall föras utan någon begränsning i tiden. Av tredje stycket följer att denna möjlighet inte gäller ifråga om beslut om fusion och delning. Det sammanhänger med att – såsom framgår av 23 kap. 36 § och 24 kap. 30 § – talan mot ett stämmobeslut om fusion respektive delning måste föras inom sex månader.
7 kap. 52 §
Om bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras genom dom, gäller domen även för de aktieägare som inte har fört talan.
Domstolen får ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.
(Jfr 6 kap. 45 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 41 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 417 f. och prop. 1997/98:99 s. 256).
Styrelsens talan mot bolaget
7 kap. 53 §
Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall en bolagsstämma sammankallas för val av ställföreträdare som skall föra bolagets talan i tvisten. Stämningen skall delges den valde ställföreträdaren.
(Jfr 6 kap. 46 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 42 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 418 och prop. 1997/98:99 s. 256).
Skiljeförfarande
7 kap. 54 §
En föreskrift i bolagsordningen att en tvist mellan bolaget och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator eller en aktieägare skall avgöras av en eller flera skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.
Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 53 §. Är det fråga om talan enligt 50 § av styrelsen mot bolagsstämmans beslut, är rätten till talan inte förlorad enligt 51 § första stycket, om styrelsen inom där angiven tid har kallat till bolagsstämma enligt 53 §.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 60 §.
(Jfr 6 kap. 47 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 43 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 418 och prop. 1997/98:99 s. 256 f.). En särskild bestämmelse, tillämplig enbart i fråga om publika aktiebolag, har dock flyttats till 60 §.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Utomståendes närvaro vid bolagsstämma
7 kap. 55 §
I ett publikt aktiebolag skall ett beslut enligt 6 § första stycket fattas med tillämpning av 40 § första stycket.
(Jfr 9 kap. 2 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Av 6 § framgår att bolagsstämman får besluta att den som inte är aktieägare skall ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman. I ett privat aktiebolag fordrar ett sådant beslut att samtliga närvarande aktieägare röstar för förslaget. Av förevarande paragraf framgår att i ett publikt aktiebolag kan beslutet tas med enkel majoritet.
Kallelsesätt
7 kap. 56 §
I ett publikt aktiebolag skall kallelse till bolagsstämma, utöver vad som följer av 23 §, alltid ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning.
(Jfr 6 kap. 15 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 14 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 241 f.). Av paragrafen framgår att i publika aktiebolag skall kallelse alltid – utöver vad som följer av de allmänna bestämmelserna om kallelse i 23 § – ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en rikstäckande dagstidning. Genom orden ”i bolagsordningen angiven” har klargjorts att det i bolagsordningen skall anges i vilken eller vilka rikstäckande dagstidningar som kallelsen skall införas.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
7 kap. 57 §
I ett publikt aktiebolag är styrelsen och den verkställande direktören skyldiga att lämna upplysningar enligt 32 § första stycket 2 endast vid en bolagsstämma där årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen behandlas.
(Jfr 6 kap. 24 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 22 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 245).
Omröstning
7 kap. 58 §
I ett publikt aktiebolag skall omröstning som avser val vara sluten enbart om bolagsstämman beslutar om detta. (Jfr 6 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Motsvarande bestämmelse finns i den nuvarande aktiebolagslagen i 9 kap. 27 § (jfr prop. 1997/98:99 s. 248). Bestämmelsen skall läsas mot bakgrund av 38 § där det stadgas att omröstning som avser val skall vara öppen. För privata aktiebolag gäller dock att omröstningen skall vara sluten så snart någon aktieägare begär det. Av förevarande paragraf framgår att i publika aktiebolag skall huvudregeln om öppen omröstning frångås enbart om stämman beslutar om det. Ett sådant beslut fattas enligt sedvanliga majoritetsregler (jfr 40 §).
Majoritetskrav
7 kap. 59 §
I bolagsordningen för ett publikt aktiebolag får, beträffande beslut om att entlediga en styrelseledamot som har utsetts av bolagsstämman, inte förekomma längre gående villkor än som anges i 40 § första stycket.
(Jfr 6 kap. 30 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Av 40 § framgår att lagens huvudregel är att beslut som inte avser val fattas med absolut majoritet. Huvudregeln får dock frångås om annat föreskrivs i bolagsordningen. I publika aktiebolag är dock möjligheten att frångå huvudregeln på visst sätt begränsad. I bolagsordningen får sålunda, i fråga om beslut om att entlediga styrelseledamot, inte föreskrivas strängare villkor för beslutet än vad som följer av huvudregeln. En motsvarande bestämmelse finns i 9 kap. 28 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 249).
Ansvaret för ersättningen till skiljemän
7 kap. 60 §
Om bolaget är ett publikt aktiebolag, skall detta vid ett skiljeförfarande enligt 54 § svara för ersättningen till skiljemännen. Skiljemännen får dock på yrkande av bolaget besluta att bolagets motpart helt eller delvis
skall ersätta bolaget för dessa kostnader, om det finns särskilda skäl för det.
(Jfr 6 kap. 47 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 9 kap. 43 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 256 f.).
8 kap. Bolagets ledning
Styrelsen
8 kap. 1 §
Ett aktiebolag skall ha en styrelse med en eller flera ledamöter. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet styrelseledamöter eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter skall anges i bolagsordningen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 46 §.
(Jfr 7 kap. 1 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 367 f. och prop. 1997/98:99 s. 203). Den utgår emellertid från vad som gäller för privata aktiebolag. Bestämmelsen om antalet styrelseledamöter i publika aktiebolag har flyttats till 46 §.
Av 3 § framgår att i bolag där styrelsen har enbart en eller två ledamöter måste det finnas minst en suppleant.
8 kap. 2 §
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Om inte annat följer av den lagen eller föreskrivs i denna lag, skall arbetstagarrepresentanter vid tillämpningen av denna lag jämställas med styrelseledamöter.
(Jfr 7 kap. 1 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1987/88:10 s. 210 och prop. 1997/98:99 s. 203). Den innehåller en erinran om de bestämmelser om arbetstagarrepresentanter som finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. I andra meningen har klargjorts att sådana arbetstagarrepresentanter i övrigt skall anses som styrelseledamöter. Det innebär bl.a. att de har samma behörighet och ansvar och samma rätt till information som andra styrelseledamöter. Det innebär också att de skall räknas med när en viss bestämmelse förutsätter att en viss andel av styrelsen skall delta i eller rösta för ett beslut, vara bosatta inom EES m.m. Det kan dock förekomma lagbestämmelser om att arbetstagarrepresentanter i visst hänseende skall behandlas på särskilt sätt. I så fall gäller givetvis dessa (se t.ex. 15 och 20 §§).
Styrelsesuppleanter
8 kap. 3 §
För styrelseledamöter får utses suppleanter. Om styrelsen har färre än tre ledamöter, skall det finnas minst en suppleant. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet suppleanter eller lägsta och högsta antalet suppleanter skall anges i bolagsordningen.
Bestämmelserna i denna lag om styrelseledamot gäller i tillämpliga delar även suppleant.
(Jfr 7 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 369 och prop. 1997/98:99 s. 204). Bestämmelsen om att det i bolag där styrelsen har endast en eller två ledamöter måste finnas minst en suppleant har dock hittills varit placerad i 8 kap. 1 §.
Styrelsens uppgifter
Huvuduppgifter
8 kap. 4 §
Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Om vissa uppgifter delegeras till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, skall styrelsen handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.
(Jfr 7 kap. 3 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen anger vilka styrelsens huvuduppgifter är. Den har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter (se avsnitt 7.3.1).
Paragrafens första och tredje stycken överensstämmer med 8 kap. 3 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 374 f. och prop. 1997/98:99 s. 204).
Andra stycket överensstämmer med 8 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 206).
Fjärde stycket saknar tidigare motsvarighet men överensstämmer i sak nära med 8 kap. 3 § fjärde stycket (se prop. 2000/01:150 s. 82 och 185). I den sistnämnda bestämmelsen har föreskrivits att ”styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet kan inte överlåtas på någon annan.” Syftet med den bestämmelsen har varit att markera att styrelsen inte genom delegation, utfärdande av fullmakter eller på något annat sätt kan avbörda sig det yttersta ansvaret för bolagets organisation och förvaltning eller skyldigheten att sörja för en betryggande kontroll av bolagets bokföring, medelsförvaltning och ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen har inte varit avsedd att begränsa styrelsens möjligheter att delegera vissa av sina uppgifter till andra. Den föreslagna bestämmelsen, liksom den hittills gällande, innebär att styrelsen behåller visst ansvar även när den delegerar en
uppgift till annan. Detta ansvar aktualiseras dock främst om styrelsen har brustit i omsorg när den lämnade över en uppgift till annan eller om den försummar att fortlöpande kontrollera att den som har tagit över uppgiften sköter denna.
Det bör understrykas att lagtexten inte avser att reglera i vilken utsträckning styrelsen över huvud taget kan med giltig verkan delegera sina uppgifter till annan. Huruvida delegation kan ske måste avgöras i varje särskilt fall utifrån uppgiftens karaktär och betydelse. Vissa uppgifter som lagen lägger på styrelsen, t.ex. utseende av verkställande direktör eller särskilda firmatecknare, är inte delegerbara. Inte heller kan, såsom Lagrådet har påpekat, styrelsen delegera bort uppgiften att fortlöpande göra ekonomiska bedömningar av bolagets situation, låt vara att styrelsen därvid kan uppdra åt annan att inhämta de uppgifter som krävs för bedömningen. Enbart det förhållandet att lagen föreskriver att styrelsen skall utföra eller svara för en viss uppgift innebär dock inte att delegation inte kan ske. Exempelvis kan styrelsen fullgöra sitt ansvar för förandet av aktieboken genom att delegera handhavandet av aktieboken till en särskild befattningshavare och sedan återkommande låta kontrollera dennes arbete.
Lagen reglerar inte heller förutsättningarna för att delegation skall komma till stånd. Normalt bör delegation – där sådan över huvud taget är möjlig – kunna ske enligt de krav på beslutförhet och majoritet som finns i 21 och 22 §§. Det kan dock förekomma viktigare slag av beslut som inte bör få flyttas bort från styrelserummet annat än om samtliga ledamöter i styrelsen går med på det.
Den bestämmelse som hittills har funnits i 8 kap. 3 § tredje stycket har flyttats till 7 §.
Instruktioner om rapportering till styrelsen
8 kap. 5 §
Styrelsen skall meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt 4 § andra stycket skall samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om dessa med hänsyn till bolagets begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.
(Jfr 7 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 206 f.).
Arbetsordning
8 kap. 6 §
Styrelsen skall årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I arbetsordningen skall det anges hur arbetet i förekommande fall skall fördelas mellan styrelsens ledamöter, hur ofta styrelsen skall sammanträda och i vilken utsträckning suppleanterna skall delta i styrelsens arbete och kallas till dess sammanträden.
Första stycket gäller inte i fråga om bolag vars styrelse har endast en ledamot.
(Jfr 7 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 5 § första och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 207 f.). Det finns givetvis inte något som hindrar att styrelsen reglerar också andra frågor i arbetsordningen än de som nämns i paragrafen.
Någon motsvarighet till 8 kap. 5 § andra stycket har inte tagits in i den nya paragrafen. Vad som sägs i den bestämmelsen – att styrelsen fortlöpande skall kontrollera att arbetsfördelningen mellan styrelsens ledamöter kan upprätthållas – följer dock redan av 4 § fjärde stycket i lagförslaget.
Instruktioner om arbetsfördelningen mellan bolagsorganen
8 kap. 7 §
Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar.
(Jfr 7 kap. 3 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 204).
Hur styrelsen utses
8 kap. 8 §
Styrelsen skall utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 47 och 48 §§.
(Jfr 7 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 369 och prop. 1997/98:99 s. 210). De särskilda bestämmelser som gäller för utseende av styrelseledamöter i publika aktiebolag – att minst hälften av ledamöterna måste utses av bolagsstämman – har dock flyttats till 47 §. I andra stycket har tagits in en erinran om den paragrafen. Där finns också en erinran om 48 § som innehåller bestämmelser om den information som skall lämnas inför styrelseval i publika aktiebolag.
I lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda finns bestämmelser om hur arbetstagarrepresentanter utses. Vad som sägs i denna paragraf om hur styrelseledamöter utses gäller därför inte arbetstagarrepresentanter.
Bosättningskrav
8 kap. 9 §
Minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter annat.
(Jfr 7 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1992/93:68 s. 71 f. och prop. 1997/98:99 s. 211). I den nya lagtexten har klargjorts att det är Bolagsverket som prövar frågor om dispens från bosättningskravet.
Hinder mot att vara styrelseledamot
8 kap. 10 §
En juridisk person kan inte vara styrelseledamot.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 9 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 2003/04:112 s. 139 f.).
8 kap. 11 §
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
(Jfr 7 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 9 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 211 f. och prop. 1975:103 s. 372).
8 kap. 12 §
Till styrelseledamot får inte utan godtagbara skäl utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på styrelsen.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 9 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 2000/01:150 s. 83 och 185 f.).
Styrelseledamots mandattid
8 kap. 13 §
Ett uppdrag som styrelseledamot gäller till slutet av den första årsstämma som hålls efter det år då styrelseledamoten utsågs. Ändringar i styrelsens sammansättning har dock verkan först från den tidpunkt då anmälan om
ändringen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som anges i det beslut som anmälan grundar sig på.
I bolagsordningen får föreskrivas att uppdraget som styrelseledamot skall gälla för en längre tid än som anges i första stycket första meningen. Uppdragstiden skall dock upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.
(Jfr 7 kap. 10 § i SOU 2001:1 och 8 kap. 10 § i Ds 2003:24.)
Paragrafen motsvarar närmast 8 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen.
Hittills har gällt att styrelseledamöternas mandattid alltid skall anges i bolagsordningen (jfr prop. 1975:103 s. 368 och prop. 1997/98:99 s. 212). Enligt lagförslaget skall detta inte längre vara nödvändigt. I stället anges i förevarande paragrafs första stycke första meningen att en styrelseledamots uppdrag gäller till slutet av den första årsstämma som hålls efter det år då styrelseledamoten utsågs. Såsom framgår av andra stycket är det dock möjligt att i bolagsordningen ta in föreskrifter om en längre mandattid. Frågan har behandlats i avsnitt 5.5.
Första stycket andra meningen reglerar när en ändring av styrelsens sammansättning får verkan. Denna fråga har behandlats i avsnitt 7.3.2, där även Lagrådets synpunkter har diskuterats. Den föreslagna bestämmelsen innebär att ändringen får verkan tidigast från den tidpunkt då anmälan om registrering har inkommit till Bolagsverket. Om en senare tidpunkt har angetts i det beslut som ligger bakom anmälan, skall i stället den tidpunkten gälla. Bestämmelsen gäller såväl bolagsstämmans eller annans beslut att tillsätta en ny styrelseledamot som ledamotens avgång vid uppdragstidens utgång. Av 14 § andra stycket följer att motsvarande gäller vid en ledamots förtida avgång.
En handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa (se 2 kap 6 § tryckfrihetsförordningen och 10 § förvaltningslagen [1986:223]). Det innebär att en registreringsanmälan normalt skall anses inkommen till Bolagsverket när den har ankommit till myndighetens lokaler (se Bohlin, Offentlighetsprincipen, 6 uppl., 2001 s. 59). Även anmälningar som görs per fax eller e-post anses inkomna till myndigheten och skall således i princip diarieföras (jfr RÅ 1999 ref. 18 I och RÅ 1999 ref. 36).
Av allmänna principer följer att avsändaren står risken för att en handling inte når sin mottagare. Den som vill förvissa sig om att registreringsanmälan har kommit in till Bolagsverket bör därför begära en bekräftelse på att handlingen har inkommit till verket. Av allmänna principer om myndigheters serviceskyldighet får anses följa att verket då är skyldigt att skyndsamt tillhandahålla en sådan.
Konsekvensen av att en ändring i styrelsens sammansättning inte anmäls till verket är att ändringen är inte får verkan. Det innebär att en nyvald styrelseledamot tills vidare inte har den behörighet och det ansvar som följer med uppdraget och att den ledamot som har avgått tills vidare behåller sin behörighet och sitt ansvar. En nyvald ledamot skall i en sådan situation inte heller räknas med när man avgör om en styrelse är fulltalig eller beslutför. Om den som har valts i en avgången ledamots ställe anmäler sitt inträde i styrelsen innan föregående ledamots avgång har anmälts, kan styrelsen komma att bestå av fler styrelseledamöter än
vad bolagsordningen tillåter. Situationen kan undvikas genom att alla ändringar i styrelsens sammansättning som har inträtt i samband med en bolagsstämma anmäls samtidigt.
Ett beslut att utse en styrelseledamot är enligt gällande rätt i princip giltigt även om beslutet inte registreras. Lagförslaget innebär inte någon ändring i detta avseende. Den nya bestämmelsen innebär endast att beslutets verkan inträder först vid en senare tidpunkt än enligt nuvarande regler, nämligen när registreringsanmälan har kommit in till verket. Det krävs inte att anmälan är fullständig för att beslutet skall få verkan. Dock måste det av anmälan klart framgå vilken ändring som har skett i styrelsens sammansättning. Anmälan kan göras av bolaget eller av den som anmälan gäller (se 43 §). Att anmälan sedermera avskrivs, exempelvis på grund av att den är ofullständig eller att registreringsavgift inte har betalats, påverkar inte beslutets verkan. Av 27 kap. 4 och 5 §§ följer dock att registreringsförhållandena kan ha betydelse för tredje mans godtrosskydd.
I princip kan det nyss sagda gälla även i de fall då registrering vägras på grund av att beslutet om ändring i styrelsens sammansättning som sådant är felaktigt. Även en felaktigt tillsatt styrelseledamot har normalt den behörighet som tillkommer en styrelseledamot fram till dess att ledamoten har entledigats eller en dom varigenom tillsättningsbeslutet upphävts har vunnit laga kraft (jfr Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, 1997 s. 372). Denna princip är emellertid inte undantagslös. En styrelse mot vilkens tillsättning det har väckts klander- eller nullitetstalan torde t.ex. inte utan vidare kunna försätta bolaget i konkurs (a.a. s. 373).
Av 2, 33 och 38 §§ följer att vad som föreskrivs i första stycket andra meningen om styrelseledamöter gäller också för suppleanter, verkställande direktör, vice verkställande direktör och särskilda firmatecknare. Några motsvarande bestämmelser finns inte för andra befattningar, exempelvis revisor. Ett beslut att utse en sådan befattningshavare gäller alltså omedelbart, oberoende av när beslutet anmäls för registrering.
Styrelseledamots förtida avgång
8 kap. 14 §
Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom eller henne anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av bolagsstämman vill avgå, skall anmälan också göras hos den som har utsett honom eller henne.
I fråga om verkan av styrelseledamotens avgång gäller 13 § första stycket andra meningen.
(Jfr 7 kap. 11 § i SOU 2001:1 och 8 kap. 11 § i Ds 2003:24.)
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 8 kap. 11 § i den nuvarande lagen (jfr prop. 1975:103 s. 370 och prop. 1997/98:99 s. 212).
I det nya andra stycket har införts en hänvisning till 13 § första stycket. Innebörden av bestämmelsen är att en styrelseledamots förtida avgång får verkan från den tidpunkt då anmälan om avgången har kommit in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har bestämts av den som
har beslutat om den förtida avgången. Bestämmelsen omfattar både det fallet att styrelseledamoten själv väljer att avgå i förtid och det fallet att ledamoten skiljs från sitt uppdrag av den som har utsett honom eller henne.
För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 13 §.
8 kap. 15 §
Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 11 § hindrar honom eller henne att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan träda in i hans eller hennes ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant. Skall styrelseledamoten väljas av bolagsstämman, får valet anstå till nästa årsstämma, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter.
(Jfr 7 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 370 f. och prop. 1997/98:99 s. 213).
Domstolsbeslut om ersättare för en styrelseledamot
8 kap. 16 §
Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, skall allmän domstol på ansökan utse en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
(Jfr 7 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 371 och prop. 1997/98:99 s. 213).
Styrelsens ordförande
8 kap. 17 §
I en styrelse som har mer än en ledamot skall en av ledamöterna vara ordförande. Ordföranden skall leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 4–7 §§.
Om annat inte föreskrivs i bolagsordningen eller har beslutats av bolagsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 49 §.
(Jfr 7 kap. 14 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 14 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 377 f. och prop. 1997/98:99 s. 213 f.).
I 8 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen finns en bestämmelse om att den verkställande direktören i ett publikt aktiebolag
inte samtidigt får vara ordförande i styrelsen. Den bestämmelsen har flyttats till 49 §.
Styrelsens sammanträden
8 kap. 18 §
Styrelsens ordförande skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen skall alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det.
(Jfr 7 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 378 och prop. 1997/98:99 s. 214 f.).
8 kap. 19 §
Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.
(Jfr 7 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 378 och prop. 1997/98:99 s. 215).
8 kap. 20 §
Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och det finns en suppleant som skall träda in i hans eller hennes ställe, skall denne ges tillfälle till det.
En sådan suppleant för arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.
(Jfr 7 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 215 f. och, såvitt avser första stycket, prop. 1975:103 s. 379).
Styrelsens beslutförhet
8 kap. 21 §
Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i bolagsordningen är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrelseledamöter som är jäviga enligt 23 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter har
1. fått tillfälle att delta i ärendets behandling, och
2. fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
(Jfr 7 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 18 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 379, prop. 1975/76:166 s. 173 f. och prop. 1997/98:99 s. 216).
Majoritetskrav vid styrelsebeslut
8 kap. 22 §
Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen inte föreskriver särskild röstmajoritet, den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
(Jfr 7 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 19 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 379 och prop. 1997/98:99 s. 216).
Jäv för styrelseledamot
8 kap. 23 §
En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om styrelseledamoten, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
(Jfr 7 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 20 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 379 och prop. 1997/98:99 s. 217 f.).
Styrelseprotokoll
8 kap. 24 §
Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll. I protokollet skall de beslut som styrelsen har fattat antecknas.
Protokollet skall undertecknas av den som har varit protokollförare. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet. Om styrelsen har flera ledamöter, skall det justeras även av en ledamot som utses av styrelsen.
Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet.
(Jfr 7 kap. 21 § första–tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 21 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 378 och prop. 1997/98:99 s. 219).
Protokollet får föras med automatiserad behandling. Det kan också upprättas i elektronisk form och får då, såsom framgår av 1 kap. 13 §, undertecknas med avancerad elektronisk signatur.
8 kap. 25 §
Om ett bolag har endast en aktieägare, skall alla avtal mellan aktieägaren och bolaget, som inte avser löpande affärstransaktioner på sedvanliga villkor, antecknas i eller läggas till styrelsens protokoll.
(Jfr 7 kap. 22 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 22 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 167 f. och prop. 1997/98:99 s. 220).
8 kap. 26 §
Styrelsens protokoll skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande sätt.
(Jfr 7 kap. 21 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 21 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 378 och prop. 1997/98:99 s. 219).
Verkställande direktör
8 kap. 27 §
Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 29 §.
För publika aktiebolag gäller även 50 §.
(Jfr 7 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 23 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 371 f. och prop. 1997/98:99 s. 220). Det särskilda kravet på verkställande direktör i publika aktiebolag har dock flyttats till 50 §.
Vice verkställande direktör
8 kap. 28 §
Om bolaget har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer. Bestämmelserna i denna lag om den verkställande direktören skall i tillämpliga delar gälla även en vice verkställande direktör.
Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, skall den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa skall träda in i den verkställande direktörens ställe.
(Jfr 7 kap. 24 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 24 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 372 och prop. 1997/98:99 s. 220 f.).
Den verkställande direktörens uppgifter
8 kap. 29 §
Den verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.
Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
Den verkställande direktören skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt. (Jfr 7 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer – med vissa redaktionella ändringar – med 8 kap. 25 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 374 f. och prop. 1997/98:99 s. 221 f.). Begreppet ”ovanlig beskaffenhet” har ersatts med ”ovanligt slag”. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Bosättningskrav för den verkställande direktören
8 kap. 30 §
Den verkställande direktören skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter något annat.
(Jfr 7 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 26 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 372 och prop. 1997/98:99 s. 222). I den nya lagtexten har dock skrivits ut att den myndighet som kan medge dispens från bosättningskravet är Bolagsverket.
Hinder att vara verkställande direktör
8 kap. 31 §
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
(Jfr 7 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 27 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 223 och prop. 1975:103 s. 372).
8 kap. 32 §
Till verkställande direktör får inte utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på den verkställande direktören.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 27 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 83 och 185 f.). Enligt den nuvarande bestämmelsen får dock den som inte avser att ta del i verksamheten utses till verkställande direktör om det finns ”godtagbara skäl” (jfr 8 kap. 12 §). På förslag från Lagrådet – som har påpekat att det är svårt att se att ett sådant undantag kan vara befogat när det gäller en verkställande direktör – har undantaget tagits bort.
Verkställande direktörs mandattid
8 kap. 33 §
Ett beslut att utse en verkställande direktör i bolaget samt beslut om den verkställande direktörens avgång eller entledigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om registrering kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i beslutet.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Lagen anger inte någon särskild mandattid för den verkställande direktören. Denne kan alltså utses tills vidare eller för den tid som styrelsen finner lämplig. På samma sätt som i fråga om styrelseledamöter (jfr 13 § första stycket) gäller dock enligt paragrafen, som är ny, att ett beslut att utse någon till verkställande direktör eller entlediga någon från en sådan post får verkan först när beslutet anmäls för registrering i aktiebolagsregistret. Frågan har behandlats i avsnitt 7.3.2.
Jäv för den verkställande direktören
8 kap. 34 §
Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan den verkställande direktören och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och tredje man, om den verkställande direktören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den verkställande direktören, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med sådana avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
(Jfr 7 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 28 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 379 och prop. 1997/98:99 s. 223 f.).
Styrelsen som bolagets ställföreträdare
8 kap. 35 §
Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma.
Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
(Jfr 7 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 29 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 379 f. och prop. 1997/98:99 s. 225).
Den verkställande direktören som bolagets ställföreträdare
8 kap. 36 §
Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon skall sköta enligt 29 §.
(Jfr 7 kap. 30 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 30 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 381 och prop. 1997/98:99 s. 225).
Särskild firmatecknare
8 kap. 37 §
Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma (särskild firmatecknare).
Minst en av dem som bemyndigas att företräda bolaget och teckna dess firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter något annat. I övrigt skall bestämmelserna i 31, 32 och 34 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.
Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.
I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får lämnas endast på vissa villkor.
(Jfr 7 kap. 31 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 31 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 380 f. och prop. 1997/98:99 s. 225 f.). I andra stycket har klargjorts att det är Bolagsverket som beslutar om dispens från kravet på bosättning inom EES.
8 kap. 38 §
Ett bemyndigande som avses i 37 § eller en återkallelse av ett sådant bemyndigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om bemyndigandet eller återkallelsen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i bemyndigandet eller beslutet om återkallelse.
(Jfr 8 kap. 31 § femte stycket i Ds 2003:24.)
Paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Bakgrunden har behandlats i avsnitt 7.3.2. Innebörden av bestämmelsen är att ett beslut om att utse en särskild firmatecknare har verkan tidigast från den tidpunkt då anmälan om beslutet kom in till Bolagsverket och att en återkallelse av bemyndigandet, på motsvarande sätt, har verkan tidigast från den tidpunkt när återkallelsen har anmälts till verket. Detta överensstämmer med vad som gäller beträffande uppdrag som styrelseledamot, se 13 §. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
Inskränkningar i firmateckningsrätt
8 kap. 39 §
Styrelsen får föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening. Någon annan inskränkning i en firmatecknares rätt att teckna bolagets firma får inte registreras.
(Jfr 7 kap. 32 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer – med ett förtydligande tillägg – med 8 kap. 32 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 380 f. och prop. 1997/98:99 s. 226).
I lagrådsremissens förslag – liksom i den nuvarande aktiebolagslagen – föregås paragrafen av rubriken ”Kollektiv firmateckning”. Lagrådet har påpekat att den andra meningen i paragrafen borde ha lika stor betydelse när någon får teckna bolagets firma ensam som när det är fråga om kollektiv firmateckning. Hans eller hennes behörighet får inte inskränkas till att avse exempelvis exportaffärer med Danmark, uttag från viss bank eller dylikt. Vill styrelsen begränsa behörigheten på det sättet, får den i stället lämna en vanlig fullmakt som inte registreras i aktiebolagsregistret. Lagrådet har med hänvisning till detta uttalat att bestämmelsen i andra meningen är felplacerad och att frågan snarare borde regleras i 37 §.
Det finns anledning att instämma i vad Lagrådet har uttalat om innebörden av bestämmelsen i andra meningen. Det har dock inte ansetts befogat att, såsom Lagrådet har föreslagit, flytta bestämmelsen till 37 §. För att undvika missförstånd angående bestämmelsens innebörd har i stället rubriken före paragrafen ändrats till ”Inskränkningar i firmateckningsrätt”.
Särskild delgivningsmottagare
8 kap. 40 §
Om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige, skall styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att på bolagets vägnar ta emot delgivning (särskild delgivningsmottagare). Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
(Jfr 7 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 33 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1992/93:68 s. 72 och prop. 1997/98:99 s. 226).
Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens
8 kap. 41 §
Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.
En ställföreträdare för bolaget får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
(Jfr 7 kap. 34 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 8 kap. 34 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 381 f. och prop. 1997/98:99 s. 226 f.).
I första stycket har ordet ”kan” ersatts med uttrycket ”är ägnad att”. Ändringen är av samma slag som ändringen i 7 kap. 39 § (se kommentaren till den paragrafen).
Kompetensöverskridande
8 kap. 42 §
Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för bolaget och då har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 29 § och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.
En rättshandling gäller inte heller mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.
(Jfr 7 kap. 35 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 35 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 383 f., prop. 1993/94:196 s. 168 f. och prop. 1997/98:99 s. 227 f.). Bestämmelserna i paragrafen har berörts i avsnitt 7.3.1. Där har även Lagrådets synpunkter på bestämmelserna berörts.
Registrering
8 kap. 43 §
Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla
1. bolagets postadress,
2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör och särskild delgivningsmottagare,
3. av vilka och hur bolagets firma tecknas. Anmälan skall innehålla uppgift om postadress för de personer som anges i första stycket 2 och 3. Om postadressen avviker från personernas hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges.
Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan enligt första stycket. Den som har utsetts till en sådan befattning som avses i första stycket 2 har även rätt att anmäla företrädarens avgång.
(Jfr 7 kap. 36 § första, andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 36 § första, andra och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 384 och prop. 1997/98:99 s. 228).
I tredje stycket har klargjorts att den som själv anmäler att han eller hon har utsetts till befattning som styrelseledamot m.m. har rätt att anmäla, förutom sitt eget tillträde på befattningen, den föregående befattningshavarens avgång. Detta gäller såväl när avgång och nyval har skett vid ett och samma tillfälle som när valet av ny befattningshavare har skett långt efter det att den tidigare befattningshavaren avgick.
8 kap. 44 §
Anmälan enligt 43 § skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 22 § anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering har ändrats.
(Jfr 7 kap. 36 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 36 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 384 och prop. 1997/98:99 s. 228).
Anmälan av aktieinnehav
8 kap. 45 §
En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder sitt uppdrag till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna skall antecknas i aktieboken.
Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.
(Jfr 7 kap. 37 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 37 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 372 f. och prop. 1997/98:99 s. 229).
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Antalet styrelseledamöter
8 kap. 46 §
I ett publikt aktiebolag skall styrelsen ha minst tre ledamöter.
(Jfr 7 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Bestämmelsen i paragrafen överensstämmer i sak med gällande ordning (jfr 8 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen, prop. 1975:103 s. 367 f. och prop. 1997/98:99 s. 203) men har brutits ut till en särskild paragraf.
Vem som utser styrelseledamöter
8 kap. 47 §
I ett publikt aktiebolag skall minst hälften av styrelseledamöterna utses av bolagsstämman.
(Jfr 7 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Bestämmelsen i paragrafen överensstämmer i sak med gällande lag (se 8 kap. 6 § samt prop. 1997/98:99 s. 210). Innebörden är att i publika aktiebolag skall minst hälften av styrelsens ledamöter utses av bolagsstämman.
Såsom har konstaterats i anslutning till 8 § gäller lagens bestämmelser om hur styrelsen utses inte i fråga om arbetstagarrepresentanter. Bestämmelser om hur dessa utses finns i stället i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Förekomsten av arbetstagarrepresentanter kan emellertid få betydelse vid tillämpningen av förevarande paragraf. Vid bedömningen av vad som utgör ”hälften av antalet styrelseledamöter” skall samtliga styrelseledamöter räknas med, således även arbetstagarrepresentanterna.
Information inför styrelseval
8 kap. 48 §
I ett publikt aktiebolag skall bolagsstämmans ordförande, innan styrelseval förrättas, lämna uppgift till bolagsstämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i andra företag.
(Jfr 7 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 7 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 210 f.).
Särskilt om styrelseordföranden
8 kap. 49 §
I ett publikt aktiebolag får styrelsens ordförande inte vara verkställande direktör i bolaget.
(Jfr 7 kap. 14 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 214).
Verkställande direktör
8 kap. 50 §
I ett publikt aktiebolag skall det alltid finnas en verkställande direktör som fullgör de uppgifter som anges i 29 §.
(Jfr 7 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
I privata aktiebolag avgör styrelsen om det skall finnas en verkställande direktör i bolaget (jfr 27 §). Av förevarande paragraf framgår att styrelsen i ett publikt aktiebolag skall utse en verkställande direktör. Detta överensstämmer med gällande rätt (jfr prop. 1975:103 s. 371 och prop. 1997/98:99 s. 220).
9 kap. Revision
Antalet revisorer
9 kap. 1 §
Ett aktiebolag skall ha minst en revisor. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet revisorer eller lägsta eller högsta antalet revisorer skall anges i bolagsordningen.
(Jfr 8 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer delvis med 10 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 257). Liksom enligt gällande rätt skall antalet revisorer regleras i bolagsordningen (se 3 kap. 1 § första stycket 8). Andra meningen – som innehåller en erinran om att antalet revisorer skall anges i bolagsordningen – saknar dock tidigare motsvarighet.
Revisorssuppleanter
9 kap. 2 §
För en revisor får utses en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om revisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
(Jfr 8 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 258).
Revisorns uppgifter
9 kap. 3 §
Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.
Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen, om en sådan har upprättats, samt koncernföretagens inbördes förhållanden.
(Jfr 8 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 429 f. och prop. 1997/98:99 s. 258).
9 kap. 4 §
Revisorn skall följa bolagsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed.
(Jfr 8 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 258).
9 kap. 5 §
Revisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till bolagsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 28–36 §§.
Om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, skall revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt bestämmelserna i 38 §.
(Jfr 8 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med ett förtydligande i andra stycket, 10 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 258 f.). I vilken utsträckning ett moderbolag är skyldigt att upprätta koncernredovisning framgår av 7 kap.1–3 §§årsredovisningslagen (1995:1554) och 7 kap.1 och 5 §§ lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
9 kap. 6 §
I samband med revisionen skall revisorn till styrelsen och den verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 39 §.
(Jfr 8 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 259).
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
9 kap. 7 §
Styrelsen och den verkställande direktören skall ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser är nödvändig. De skall lämna de upplysningar och den hjälp som revisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett dotterbolag gentemot en revisor i moderbolaget.
(Jfr 8 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 7 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 430 och prop. 1997/98:99 s. 259).
Hur en revisor utses
9 kap. 8 §
En revisor väljs av bolagsstämman.
Om bolaget skall ha flera revisorer, får det i bolagsordningen föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på bolagsstämma.
I ett bolag som avses i 2 § 4 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. får Riksrevisionen utse en eller flera revisorer att delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
I 9, 25 och 26 §§ finns bestämmelser om att länsstyrelsen i vissa fall skall utse en revisor.
(Jfr 8 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 418 f., prop. 1997/98:99 s. 259 och, såvitt avser tredje stycket, prop. 2001/02:190 s. 166 f.).
Minoritetsrevisor
9 kap. 9 §
En aktieägare kan föreslå att en revisor som utses av länsstyrelsen skall delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
Förslaget skall framställas på en bolagsstämma där revisorsval skall ske eller förslaget enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de aktier som är företrädda vid stämman och om någon aktieägare begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utse en revisor.
Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser revisor. Beslutet skall avse tiden till och med nästa årsstämma.
(Jfr 8 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 10 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 419 f. och prop. 1997/98:99 s. 260). Begreppet ”årsstämma” (jfr 7 kap. 10 §) i tredje stycket är nytt men innebär ingen ändring i sak.
Obehörighetsgrunder
9 kap. 10 §
Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.
(Jfr 8 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 260).
Enligt 33 § revisorslagen (2001:883) skall en revisors auktorisation eller godkännande upphävas om revisorn försätts i konkurs etc. Motsvarande gäller för registrerade revisionsbolag. Eftersom ett ärende om upphävande inte kan avgöras omedelbart, kan en revisor under en viss kortare övergångstid vara auktoriserad eller godkänd även sedan han eller hon har försatts i konkurs. Av förevarande paragraf följer att revisorn redan i och med beslutet om konkurs förlorar sin behörighet att vara revisor.
Kompetenskrav
9 kap. 11 §
En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.
(Jfr 8 kap. 11 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 10 kap. 11 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen.
9 kap. 12 §
Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor.
Bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer finns i revisorslagen (2001:883).
(Jfr 8 kap. 11 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 10 kap. 11 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 260 f.). Av 19 § följer att även registrerade revisionsbolag kan utses till revisor.
I andra stycket har tagits in en erinran om att det finns bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer i revisorslagen.
9 kap. 13 §
Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid utgången av respektive räkenskapsår,
2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller
3. bolagets aktier, teckningsoptioner eller skuldebrev är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.
(Jfr 8 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 10 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 422, prop. 1997/98:99 s. 261 och, beträffande godkända revisorer som har avlagt revisorsexamen, prop. 2000/01:146 s. 116 och 180).
I punkten 3 har skett ett par justeringar. För det första har ordet ”teckningsoptioner” lagts till. Det innebär att bolagsstämman skall utse minst en revisor med den angivna kompetensen även om det enbart är av bolaget utgivna teckningsoptioner som är noterade på en marknadsplats. För det andra har tillfogats orden ”eller någon annan reglerad marknad”. Det innebär att skyldigheten att ha en auktoriserad revisor eller revisor som har avlagt revisorsexamen inträder också när den marknadsplats där bolagets värdepapper är noterade utgör en annan reglerad marknad än börs eller auktoriserad marknadsplats. Beträffande begreppet ”annan reglerad marknad” kan hänvisas till kommentaren till 2 kap. 29 §.
Det kan inträffa att de i paragrafen angivna kriterierna inträder under en löpande mandatperiod för revisorn. Om bolaget då inte redan har en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, måste en ny revisor som har dessa kvalifikationer utses (jfr dock 15 §).
9 kap. 14 §
Bestämmelserna i 13 § gäller även för moderbolag i en koncern, om
1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i 13 § 1,
2. antalet anställda vid koncernföretagen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller
3. moderbolaget inte upprättar någon koncernredovisning och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderbolagets balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i 13 § 1.
(Jfr 8 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 422 f. och prop. 1997/98:99 s. 261).
9 kap. 15 §
För ett bolag som omfattas av bestämmelserna i 13 § 1 eller 2 eller 14 § får Bolagsverket besluta att bolaget i stället för en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen får utse en viss annan godkänd revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.
(Jfr 8 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 14 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 422, prop. 1997/98:99 s. 261 och
prop. 2000/01:146 s. 116 och 180). I den nya lagtexten har klargjorts att det är Bolagsverket som beslutar om dispens.
9 kap. 16 §
I andra bolag än de som avses i 13 och 14 §§ skall en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen utses till revisor, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det vid den bolagsstämma där revisorsval skall ske.
(Jfr 8 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 262 och prop. 2000/01:146 s. 116 och 180).
Jäv
9 kap. 17 §
Den får inte vara revisor som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses i 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,
5. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 2,
6. är besvågrad med en person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
7. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i ett moderbolag får inte heller vara revisor i dess dotterbolag.
(Jfr 8 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 423 f. och prop. 1997/98:99 s. 262). Det kan noteras att begreppet ”sambo” i första stycket 5 numera definieras i 1 § sambolagen (2003:376).
9 kap. 18 §
En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 17 § inte är behörig att vara revisor. Om bolaget eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.
(Jfr 8 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 10 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 426 och prop. 1997/98:99 s. 262 f.).
Revisionsbolag
9 kap. 19 §
Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.
Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 17 § revisorslagen (2001:883). Följande bestämmelser i detta kapitel skall tillämpas på den huvudansvarige:
17 och 18 §§ om jäv, 40 § om närvaro vid bolagsstämma och 47 och 48 §§ om registrering.
(Jfr 8 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 18 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 421 och prop. 1997/98:99 s. 263). Bestämmelser om registrering av revisionsbolag finns i 13–16 §§revisorslagen.
Revisor i dotterföretag
9 kap. 20 §
Bland revisorerna i ett dotterföretag bör minst en också vara revisor i moderbolaget.
(Jfr 8 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 19 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 421 f. och prop. 1997/98:99 s. 263).
Revisorns mandattid
9 kap. 21 §
Uppdraget som revisor gäller till slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.
Om samma revisor skall utses på nytt i anslutning till att tiden enligt första stycket löper ut, får den som utser revisorn bestämma att uppdraget skall gälla till slutet av den årsstämma som hålls under det tredje räkenskapsåret efter revisorsvalet.
I de fall som avses i 24 § får en ny revisor utses för den tid som återstår av den tidigare revisorns mandattid.
(Jfr 8 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som reglerar längden av revisors uppdrag, motsvarar 10 kap. 20 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 263 f.). De frågor som behandlas i paragrafen har behandlats i avsnitt 8.1.
Huvudregeln finns i första stycket. I gällande rätt löper revisors mandattid till slutet av den ”bolagsstämma enligt 9 kap. 7 §” som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet. I förslaget till ny lagtext används i stället begreppet ”årsstämma”. Detta innebär ingen skillnad i sak (jfr 7 kap. 10 §).
Andra stycket, som saknar tidigare motsvarighet, innebär att bolaget, i den särskilda situation som anges i lagtexten, kan välja vilken mandattid som skall gälla för revisorn. En förutsättning är att revisorn redan har innehaft uppdraget under minst en mandatperiod.
I tredje stycket, som också saknar tidigare motsvarighet, behandlas den särskilda situationen då en tidigare revisors uppdrag har upphört i förtid utan att det finns någon suppleant som kan träda i stället. En ny revisor måste då utses. Bolaget kan då välja att utse den nya revisorn enligt huvudregeln i första stycket eller för den tid som återstår av den tidigare revisorns mandattid.
Om mandattiden bestäms enligt andra eller tredje stycket, skall detta anges i beslutet. Vid en anmälan för registrering enligt 47 § behöver dock mandattiden inte framgå.
Avgång i förtid
9 kap. 22 §
Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett revisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall revisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
(Jfr 8 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 21 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 264).
9 kap. 23 §
En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Han eller hon skall lämna en kopia av anmälan till bolagets styrelse.
Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för vad han eller hon har funnit vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som föreskrivs i 33 § andra stycket, 34 och 35 §§ om revisionsberättelse.
(Jfr 8 kap. 22 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 10 kap. 22 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 264, även prop. 2002/03:99).
I andra stycket har hänvisningen till 33 § begränsats till att gälla den paragrafens andra stycke. Härigenom klargörs att revisorn inte är skyldig att, när uppdraget upphör i förtid, uttala sig i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöter och den verkställande direktören (jfr 33 § första stycket).
I den nuvarande lagen finns en bestämmelse om att registreringsmyndigheten skall sända en kopia av den anmälan som avses i paragrafen till Skatteverket. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i lagförslaget. Regeringen avser att i stället ta in en sådan bestämmelse i förordning.
9 kap. 24 §
Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 10– 17 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom eller henne att vara revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses.
(Jfr 8 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 10 kap. 23 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 426 och prop. 1997/98:99 s. 264 f.). De avslutande orden i den nuvarande lagtexten, ”för den återstående mandattiden”, har dock utgått. Mandattiden för den nye revisorn kommer alltså normalt att vara den som anges i 21 § första stycket. Såsom framgår av den paragrafens tredje stycke har emellertid den som skall utse ny revisor möjlighet att begränsa mandattiden till utgången av den förre revisorns mandattid. Frågan har behandlats i avsnitt 8.1.
Länsstyrelseförordnande av revisor
9 kap. 25 §
Efter anmälan skall länsstyrelsen utse en revisor när
1. auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 12– 15 §§,
2. revisorn är obehörig enligt 10 eller 17 § och det inte finns någon behörig revisorssuppleant, eller
3. en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisorns behörighet inte har följts.
En anmälan enligt första stycket kan göras av var och en. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om det inte snarast möjligt utses en ny revisor genom den som enligt 8 § har rätt att utse revisor.
(Jfr 8 kap. 24 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 24 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 427 f. och prop. 1997/98:99 s. 265).
9 kap. 26 §
Om bolagsstämman, trots en begäran enligt 16 §, inte har utsett någon auktoriserad revisor eller någon godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen och om någon aktieägare inom en månad från bolagsstämman begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna en sådan revisor.
(Jfr 8 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 25 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 428 och prop. 1997/98:99 s. 265 f.). Orden ”eller någon godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen” är dock nya och utgör en anpassning till de nya regler om revisors behörighet som infördes i samband med tillkomsten av revisorslagen.
9 kap. 27 §
Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den beslutar i ett ärende enligt 25 eller 26 §. Förordnandet skall avse tiden till dess en annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Vid förordnande enligt 25 § första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.
(Jfr 8 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 26 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 428 och prop. 1997/98:99 s. 266).
Revisionsberättelsen
9 kap. 28 §
Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före årsstämman.
Revisorn skall på årsredovisningen göra en hänvisning till revisionsberättelsen.
(Jfr 8 kap. 27 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 27 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 266 och, såvitt avser andra stycket, prop. 1975:103 s. 431). Beträffande begreppet ”årsstämma”, se 7 kap. 10 §.
9 kap. 29 §
Revisionsberättelsens inledning skall innehålla uppgift om
1. bolagets firma och organisationsnummer,
2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, samt
3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat.
Revisionsberättelsen skall vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 27 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 2003/04:157 s. 28 f.).
9 kap. 30 §
I revisionsberättelsen skall det anges vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat.
I förekommande fall skall det i revisionsberättelsen även anges
1. om revisorn i en fråga som behandlas i revisionsberättelsen har en mening som avviker från styrelsens eller annan revisors,
2. om revisionens inriktning eller omfattning är begränsad, eller
3. om revisorn anser sig sakna tillräckligt underlag för att göra något uttalande enligt 31–33 §§.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 27 b § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 2003/04:157 s. 29).
9 kap. 31 §
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. I uttalandet skall det särskilt anges
1. om årsredovisningen ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning, och
2. om förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.
Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn ange detta och, om det är möjligt, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
(Jfr 8 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 28 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 431 f., prop. 1997/98:99 s. 266 f. och prop. 2003/04:157 s. 29 f.).
9 kap. 32 §
Revisionsberättelsen skall innehålla uttalanden om huruvida
1. bolagsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen,
2. bolagsstämman bör besluta om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen, och
3. styrelsen och den verkställande direktören i förekommande fall har upprättat en förteckning enligt 21 kap. 10 § över vissa lån och säkerheter.
Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall han eller hon anteckna det på årsredovisningen.
(Jfr 8 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 29 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 433 f. och prop. 1997/98:99 s. 267).
9 kap. 33 §
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget.
Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, skall det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
(Jfr 8 kap. 30 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 30 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 432 f. och prop. 1997/98:99 s. 267 f.).
9 kap. 34 §
I revisionsberättelsen skall revisorn anmärka om han eller hon har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att
1. göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),
2. anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen,
3. lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9, 9 a eller 10 § skattebetalningslagen, eller
4. i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap.1 och 2 §§skattebetalningslagen.
(Jfr 8 kap. 31 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 31 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1984/85:30 s. 20 f., prop. 1997/98:99 s. 268, prop. 2001/02:25 s. 210 och prop. 2001/02:127 s. 183).
9 kap. 35 §
Utöver vad som följer av 29–34 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
(Jfr 8 kap. 32 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 32 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 433, prop. 1997/98:99 s. 268 och prop. 2003/04:157 s. 30).
9 kap. 36 §
Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 23 §, skall en kopia av den fogas till revisionsberättelsen.
(Jfr 8 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 33 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1994/95:152 s. 79 och prop. 1997/98:99 s. 268 f.).
9 kap. 37 §
Revisorn skall genast sända en kopia av revisionsberättelsen till Skatteverket, om revisionsberättelsen innehåller
1. anmärkningar enligt 33 § andra stycket, eller
2. uttalanden om att – årsredovisningen inte har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning,
– sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning inte har lämnats,
– styrelseledamöterna eller den verkställande direktören inte bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget, eller
– bolaget inte har fullgjort en skyldighet som avses i 34 § 1–3.
(Jfr 8 kap. 31 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 33 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1984/85:30 s. 22, prop. 1997/98:99 s. 268 f. och prop. 2001/02:25 s. 210, även prop. 2002/03:99).
Koncernrevisionsberättelsen
9 kap. 38 §
I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 28 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen samt 29 § första stycket 2 och andra stycket, 30 och 31 §§, 32 § första stycket 1, 35 och 36 §§ om revisionsberättelsens innehåll.
Koncernrevisionsberättelsens inledning skall innehålla uppgift om moderbolagets firma och organisationsnummer samt om vilket eller vilka normsystem för koncernredovisning som moderbolaget har tillämpat.
På koncernredovisningen skall det göras en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, skall också detta antecknas på koncernredovisningen.
(Jfr 8 kap. 34 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 34 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 269 och prop. 2003/04:157 s. 30 samt, såvitt avser första stycket, prop. 1975:103 s. 434).
Erinringar
9 kap. 39 §
Om revisorn har framställt en erinran till styrelsen eller den verkställande direktören, skall den antecknas i ett protokoll eller i en annan handling. Handlingen skall lämnas till styrelsen och bolaget skall förvara den på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde. Sammanträdet skall hållas inom fyra veckor från det att erinran har överlämnats. Om erinran framställs senast i samband med att revisionsberättelsen avlämnas till bolaget, skall ett sammanträde alltid hållas före den bolagsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.
(Jfr 8 kap. 35 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 35 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 269 f. och, såvitt avser första stycket, även prop. 1975:103 s. 434 f.).
Revisorns närvaro vid bolagsstämman
9 kap. 40 §
Revisorn har rätt att närvara vid bolagsstämman. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
(Jfr 8 kap. 36 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 36 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 435 och prop. 1997/98:99 s. 270).
Revisorns tystnadsplikt
9 kap. 41 §
Revisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.
(Jfr 8 kap. 37 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 37 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 435 f. och prop. 1997/98:99 s. 270).
De följande paragraferna innehåller bestämmelser om att revisorn i vissa situationer är skyldig att lämna ut upplysningar. Svenska Revisorsamfundet SRS har menat att dessa bestämmelser bör utvidgas så att en revisor alltid har möjlighet att lämna upplysningar till exempelvis en blivande ny revisor i bolaget. En sådan utvidgning har emellertid inte ansetts nödvändig. Lagens bestämmelser om tystnadsplikt utesluter inte att revisorn lämnar ut uppgifter som är harmlösa för bolaget. Av ordet ”obehörigen” följer dessutom att det finns ett visst utrymme för revisorn att lämna ut uppgifter om uppgiftslämnandet har anknytning till revisionsuppdraget. Så får revisorn exempelvis anses vara oförhindrad att lämna ut uppgifter till personer som han eller hon behöver rådgöra med inom ramen för uppdraget och som har åtagit sig att inte lämna dem vidare.
I 26 § revisorslagen (2001:883) finns ytterligare bestämmelser om tystnadsplikt för revisorn. Frågan om förhållandet mellan dessa bestämmelser och förevarande paragraf har behandlats i avsnitt 8.1.
Åtgärder vid misstanke om brott
9 kap. 42 §
En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap.1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap.1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 §brottsbalken, och
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69).
(Jfr 8 kap. 38 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 38 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 270 f.).
9 kap. 43 §
En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som avses i 42 § skall utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser. Om revisorn finner att en misstanke om brott bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, skall dock den i 11 § andra stycket samma lag angivna tidsfristen iakttas.
Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.
(Jfr 8 kap. 39 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 39 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 271 f. och, i fråga om första stycket andra meningen, prop. 2003/04:156 s. 94).
9 kap. 44 §
Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 43 § första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag. När revisorn anmäler detta enligt 23 §, skall han eller hon i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.
Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om
1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,
2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller
3. det misstänkta brottet är obetydligt. I de fall som avses i 43 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan handling som anges i första stycket.
(Jfr 8 kap. 40 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 10 kap. 40 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 272 f.).
I första stycket har den tidsfrist inom vilken styrelsen har möjlighet att vidta åtgärder i anledning av revisorns underrättelse förlängts, från två till fyra veckor. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.1.
Revisorns upplysningsplikt gentemot bolagsstämman
9 kap. 45 §
Revisorn är skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.
(Jfr 8 kap. 41 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 41 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 436 f. och prop. 1997/98:99 s. 274).
Revisorns upplysningsplikt gentemot medrevisor m.fl.
9 kap. 46 §
Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs,
konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
Revisorn i ett aktiebolag i vilket staten äger samtliga aktier är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till Riksrevisionen.
(Jfr 8 kap. 42 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 10 kap. 42 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1979/80:143 s. 181 och prop. 1984/85:30 s. 23, prop.1997/98:99 s. 274 samt, såvitt avser tredje stycket, prop. 1998/99:66 s. 105 f. och, såvitt avser fjärde stycket, prop. 2001/02:190 s. 167).
Registrering
9 kap. 47 §
Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla vem som har utsetts till revisor.
Anmälan skall innehålla uppgift om revisorns postadress. Om postadressen avviker från revisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, skall anmälan även innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer och om vem som är huvudansvarig för revisionen.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
(Jfr 8 kap. 43 § första, andra och fjärde styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 43 § första, andra och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1979/80:143 s. 181 f. och prop. 1997/98:99 s. 274).
9 kap. 48 §
Anmälan enligt 47 § skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 22 § anmäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
(Jfr 8 kap. 43 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 43 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1979/80:143 s. 181 f. och prop. 1997/98:99 s. 274).
10 kap. Allmän och särskild granskning
Allmän granskning
När en lekmannarevisor får utses
10 kap. 1 §
Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, får det i ett aktiebolag utses en eller flera personer (lekmannarevisorer) att utföra sådan granskning som anges i 3 §.
Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på lekmannarevisorer.
(Jfr 9 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 1 och 3 §§ i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 275 och 425). Benämningen ”lekmannarevisor” har behandlats i avsnitt 8.2.
Suppleant för lekmannarevisor
10 kap. 2 §
För en lekmannarevisor får utses en eller flera suppleanter. Bestämmelserna i denna lag om lekmannarevisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
(Jfr 9 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 275).
Lekmannarevisorns uppgifter
10 kap. 3 §
Lekmannarevisorn skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.
(Jfr 9 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 275 f.).
10 kap. 4 §
Lekmannarevisorn skall följa bolagsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god sed.
(Jfr 9 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 277).
10 kap. 5 §
Lekmannarevisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 13 §.
(Jfr 9 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 278).
10 kap. 6 §
Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse som avses i 9 kap. 5 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 7 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 278).
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
10 kap. 7 §
Styrelsen och den verkställande direktören skall ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och den hjälp som lekmannarevisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och lekmannarevisorn i ett dotterbolag gentemot en lekmannarevisor i moderbolaget.
(Jfr 9 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 278).
Hur en lekmannarevisor utses
10 kap. 8 §
En lekmannarevisor väljs av bolagsstämman, om inte bolagsordningen innehåller bestämmelser om att lekmannarevisorn skall utses på något annat sätt.
(Jfr 9 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 279).
Obehörighetsgrunder
10 kap. 9 §
Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lekmannarevisor.
(Jfr 9 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 279).
Jäv
10 kap. 10 §
Den får inte vara lekmannarevisor som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses i 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,
5. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 2,
6. är besvågrad med en person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
7. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i ett moderbolag får inte heller vara lekmannarevisor i dess dotterbolag.
(Jfr 9 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 11 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 280).
10 kap. 11 §
En lekmannarevisor får vid granskningen av bolaget inte anlita någon som enligt 10 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om bolaget eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisorn dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.
(Jfr 9 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 280).
Avgång
10 kap. 12 §
Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn eller den som har utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall lekmannarevisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
(Jfr 9 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 281).
Granskningsrapporten
10 kap. 13 §
Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före årsstämman.
I rapporten skall lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden som avses i 3 § och om sådana förhållanden som han eller hon har varit skyldig att granska enligt 4 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, skall han eller hon upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
Lekmannarevisorn får i granskningsrapporten även lämna andra upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om.
(Jfr 9 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 14 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 281 f.). Beträffande begreppet ”årsstämma”, se 7 kap. 10 §.
10 kap. 14 §
Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till aktieägarna på det sätt som anges i 7 kap. 25 § samt läggas fram på årsstämman.
Om bolagets verksamhet är reglerad i lag eller annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten, skall granskningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget för samtliga som vill ta del av den.
(Jfr 9 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 282).
Lekmannarevisorns närvaro vid bolagsstämma
10 kap. 15 §
Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
(Jfr 9 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 283).
Lekmannarevisorns tystnadsplikt
10 kap. 16 §
Lekmannarevisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som lekmannarevisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.
(Jfr 9 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 283).
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot bolagsstämman
10 kap. 17 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.
(Jfr 9 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 18 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 283).
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot revisor m.fl.
10 kap. 18 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Lekmannarevisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
(Jfr 9 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 19 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 283 f. och, såvitt avser tredje stycket, prop. 1998/99:66 s. 105 f.).
Registrering
10 kap. 19 §
Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla vem som har utsetts till lekmannarevisor.
Anmälan skall innehålla uppgift om lekmannarevisorns postadress. Om postadressen avviker från lekmannarevisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om lekmannarevisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
(Jfr 9 kap. 18 § första, andra och fjärde styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 20 § första, andra och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 284).
10 kap. 20 §
Anmälan enligt 19 § skall göras så snart lekmannarevisorn har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
(Jfr 9 kap. 18 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 20 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 284).
Särskild granskning
10 kap. 21 §
En aktieägare kan väcka förslag om granskning genom en särskild granskare. En sådan granskning kan avse
1. bolagets förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid, eller
2. vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget.
(Jfr 9 kap. 19 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 21 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 437 och prop. 1997/98:99 s. 285).
10 kap. 22 §
Ett förslag enligt 20 § skall framställas på ordinarie bolagsstämma eller på den bolagsstämma där ärendet enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, skall länsstyrelsen på begäran av en aktieägare utse en eller flera särskilda granskare. Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan särskild granskare utses.
Följande bestämmelser skall tillämpas på en särskild granskare: 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m., 9 § om obehörighetsgrunder, 10 och 11 §§ om jäv, 15 § om närvaro vid bolagsstämma, 16 § om tystnadsplikt, 17 och 18 §§ om upplysningsplikt samt 9 kap. 19 § om revisionsbolag.
(Jfr 9 kap. 19 § andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 21 § andra och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 437 f. och prop. 1997/98:99 s. 285).
10 kap. 23 §
Den särskilda granskaren skall avge ett yttrande över sin granskning. Yttrandet skall hållas tillgängligt för och sändas till aktieägarna på det sätt som anges i 7 kap. 25 § samt läggas fram på en bolagsstämma.
Samma rätt som en aktieägare har att ta del av yttrandet har den som inte längre är aktieägare men var upptagen i röstlängden för den bolagsstämma där frågan om utseende av särskild granskare behandlades.
(Jfr 9 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 22 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 285 och, såvitt avser första stycket, prop. 1975:103 s. 438 f.).
11 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m.
Ökning av aktiekapitalet och utgivande av nya aktier
De olika formerna för ökning av aktiekapitalet
11 kap. 1 §
Bolagets aktiekapital kan ökas på något av följande sätt.
1. Aktiekapitalet tillförs belopp genom fondemission. Bestämmelser om detta finns i 12 kap.
2. Nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier. Bestämmelser om detta finns i 13 kap.
3. Nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner som bolaget har gett ut. Bestämmelser om detta finns i 14 kap.
4. Nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler som bolaget har gett ut. Bestämmelser om detta finns i 15 kap.
(Jfr 10 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 1 § första stycket och 5 kap. 1 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 96. och prop. 1975:103 s. 329).
I paragrafen anges de olika sätt på vilka aktiekapitalet kan ökas. Frågan har behandlats i avsnitt 9.1.2. Fyra metoder anges. Principiellt skiljer sig den första metoden, fondemission, från de tre övriga. Vid ökning av aktiekapitalet enligt punkterna 2–4 tillförs bolaget kapital utifrån medan någon sådan kapitaltillförsel inte förekommer vid fondemission.
Det sätt på vilket aktiekapitalet ökas vid fondemission är i lagförslaget i princip detsamma som enligt hittills gällande rätt. Aktiekapitalet ökas genom att ökningsbeloppet överförs från olika poster under bolagets övriga egna kapital eller genom att värdet på bolagets anläggningstillgångar skrivs upp. Fondemission behandlas närmare i 12 kap.
I punkterna 2–4 beskrivs kortfattat innebörden i de andra tre metoderna för ökning av aktiekapitalet. Närmare bestämmelser om de olika metoderna finns i 13–15 kap.
Beslutsordning
11 kap. 2 §
Beslut om fondemission, nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler (emissionsbeslut) fattas av bolagsstämman. Beslut om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler kan dessutom fattas av styrelsen enligt 13 kap. 31– 38 §§, 14 kap. 24–31 §§ och 15 kap. 29–36 §§.
Om ett förslag till emissionsbeslut inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om nödvändiga ändringar av denna fattas innan stämman beslutar i frågan om emission.
(Jfr 10 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 1 § andra stycket första och tredje meningarna samt 5 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 329 och prop. 1973:93 s. 97 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitten 9.1.2 och 9.1.4.
En ökning av aktiekapitalet emanerar, direkt eller indirekt, från ett beslut om fondemission, nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler. Dessa slag av beslut har i lagen getts den sammanfattande benämningen emissionsbeslut. I första stycket fastslås huvudregeln att emissionsbeslut fattas av bolagsstämman. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Liksom hittills kan även styrelsen under vissa förutsättningar besluta om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler, nämligen om bolagsstämman i efterhand ger sitt godkännande eller om den i förväg har gett sitt bemyndigande (se t.ex. 13 kap. 31–38 §§). Ett beslut om fondemission skall däremot alltid fattas av stämman.
För bolagsstämmans beslut räcker det normalt med enkel majoritet (se 7 kap. 40 §). Beslutet skall alltså biträdas av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Det är tillåtet att i bolagsordningen göra avvikelser såväl uppåt som nedåt från huvudregeln om enkel majoritet. Förutsätter emissionsbeslutet ändring av bolagsordningen (se nedan), måste givetvis de krav på kvalificerad majoritet som gäller för beslut om sådana ändringar iakttas. Kvalificerad majoritet krävs också för att i samband med nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler besluta om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt (se t.ex. 13 kap. 2 §).
Aktiekapitalet får inte ökas på ett sätt som strider mot bolagsordningen. I andra stycket föreskrivs följaktligen att bolagsordningen måste ändras före ett emissionsbeslut, om beslutet är oförenligt med bolagsordningen. Om aktiekapitalet i bolagsordningen är angivet till ett fast belopp, får således beslut om ökning av aktiekapitalet inte fattas, såvida inte bolagsordningen samtidigt ändras. Detsamma gäller om bolagsordningen anger ett lägsta och högsta aktiekapital och ökningen innebär att det angivna maximikapitalet överskrids. Finns det mer än ett aktieslag i bolaget, får ett emissionsbeslut inte leda till att det högsta antalet eller den högsta andelen aktier av ett visst slag som får finnas enligt bolagsordningen överskrids. Det är inte möjligt för stämman att delegera till styrelsen att besluta om de bolagsordningsändringar som behövs för att genomföra en emission.
Bestämmelserna i andra stycket tar sikte på alla typer av emissionsbeslut. När det gäller emission av konvertibler och teckningsoptioner innebär bestämmelserna att sådana instrument får ges ut endast av bolag med ett högsta och lägsta aktiekapital. Bolaget får därvid inte ge ut fler sådana instrument än vad som vid full konvertering eller maximalt utnyttjande av optionsrätterna ryms inom bolagsordningens bestämmelser. Vid beräkningen av det utrymme som finns för att besluta om ökning av aktiekapitalet måste även äldre utestående konverterings- eller optionsrätter beaktas.
11 kap. 3 §
Ett emissionsbeslut får inte fattas förrän bolaget har registrerats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § andra stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 329 och prop. 1973:93 s. 97 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.1.4. Paragrafen omfattar alla typer av emissionsbeslut och utgör således hinder även mot t.ex. ett beslut före bolagets registrering om att ge ut konvertibler eller teckningsoptioner.
Definitioner
11 kap. 4 §
I denna lag betyder
emissionsbevis: fondaktierättsbevis och teckningsrättsbevis, fondaktie: en ny aktie som ges ut i samband med en fondemission, fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 12 kap. 2 § till fondaktie, fondaktierättsbevis: ett bevis om fondaktierätt, teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 13 kap. 1 §, 14 kap. 1 § och 15 kap. 1 § till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler,
teckningsrättsbevis: ett bevis om teckningsrätt, konvertibel: en skuldförbindelse som har getts ut av ett aktiebolag mot vederlag och som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt eller skyldighet att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget,
konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier, teckningsoption: en utfästelse som har gjorts av ett aktiebolag om rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i pengar,
teckningsoptionsbevis: ett bevis som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i pengar.
(Jfr 10 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller definitioner av vissa begrepp som förekommer i bestämmelserna om ökning av aktiekapitalet (jfr även 2 § där begreppet emissionsbeslut definieras).
Fondaktier används i lagen som benämning på de nya aktier som ges ut i samband med en fondemission. I den nuvarande aktiebolagslagen talas om företrädesrätt till fondaktier. Det har ansetts att detta är miss-
visande, eftersom det i själva verket rör sig om en ovillkorlig rätt till de nya aktierna och inte en rätt till företräde. Aktieägarnas rätt till fondaktier benämns därför i lagförslaget i stället fondaktierätt. För att beteckna aktieägares företrädesrätt att teckna nya aktier, konvertibler eller teckningsoptioner används termen teckningsrätt. De bevis som är knutna till en fondaktierätt eller en teckningsrätt benämns emissionsbevis. Ett emissionsbevis kan vara antingen ett fondaktierättsbevis (i stället för som hittills ”delbevis”) eller ett teckningsrättsbevis. Särskilda bestämmelser om utfärdande av emissionsbevis finns i 5 §.
En konvertibel definieras som en av ett aktiebolag mot vederlag utgiven skuldförbindelse som ger fordringshavaren rätt eller skyldighet att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget. Möjligheten att utfärda konvertibler med konverteringsskyldighet (”mandatory convertibles”) är ny. Ett sådant instrument kännetecknas av att rätten att begära konvertering (se nedan) kan tillkomma antingen konvertibelinnehavaren eller bolaget. Paragrafen utesluter inte heller att villkoren utformas så att rätten att begära konvertering växlar mellan parterna under olika tidsperioder eller att frågan om vem som har rätt att begära konvertering görs beroende av särskilda emissionsvillkor.
En konvertibel kan vara ställd antingen till en viss person eller till innehavaren eller till ”viss man eller order”. Den kan alltså utgöra antingen ett löpande eller ett enkelt skuldebrev. Möjligheten att utfärda konvertibler såsom enkla skuldebrev är ny (jfr avsnitt 9.3.2). Om rätten till utbyte utnyttjas, kallas detta konvertering. Kännetecknande för en konvertering är att konvertibelinnehavaren byter ställning i förhållande till bolaget från borgenär till aktieägare. Vid konverteringen överförs aktiebolagets skuld till konvertibelinnehavaren till aktiekapitalet och, i den utsträckning konverteringen har skett till en kurs som överstiger aktiernas kvotvärde, till överkursfonden.
En av ett aktiebolag gjord utfästelse avseende rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i pengar benämns teckningsoption. En nyhet är att teckningsoptioner kan ges ut även utan samband med upptagande av lån (se avsnitt 9.3.2). Även möjligheten att utfärda teckningsoptioner såsom enkla skuldebrev är ny. Ett bolag kan således utfärda teckningsoptioner till exempelvis sina anställda utan krav på att dessa ger lån till bolaget. Av definitionen framgår att aktier som tecknas med utnyttjande av en teckningsoption alltid skall betalas med pengar. Om en teckningsoption har getts ut mot betalning, får följaktligen denna betalning inte räknas av på betalningen för de aktier som tecknas med utnyttjande av optionsrätten.
Den handling som teckningsoptionen är knuten till benämns teckningsoptionsbevis.
Utfärdande av emissionsbevis
11 kap. 5 §
I ett aktiebolag som inte är avstämningsbolag skall bolaget på begäran av en aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda emissionsbevis för de gamla aktierna. I ett sådant bevis skall det anges hur många bevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption. Beviset skall lämnas ut till aktieägaren mot uppvisande av det aktiebrev
på vilket fondaktierätten eller teckningsrätten grundas. Det skall antecknas på aktiebrevet att emissionsbevis har utfärdats.
Emissionsbevis behöver inte utfärdas om
1. emissionen innebär att varje gammal aktie berättigar till en ny aktie, konvertibel eller teckningsoption, eller
2. en kupong som hör till ett aktiebrev får användas som emissionsbevis.
Första stycket tillämpas också när en innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler har företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler.
Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som har registrerats enligt den lagen.
(Jfr 10 kap. 5 § och 5 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första och andra stycken motsvarar 4 kap. 3 § första och andra styckena samt 5 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s.331 f., prop. 1973:93 s. 113 och prop. 1988/89:152 s. 139 f.). Det fjärde stycket motsvarar delvis 3 kap. 8 § andra stycket andra meningen (jfr prop. 1988/89:152 s. 137).
Paragrafen har följande bakgrund. Det är vanligt att ett emissionsbeslut innebär att det krävs ett visst antal gamla aktier för att aktieägaren skall erhålla en ny aktie. Det kan då förekomma att en aktieägare får en eller flera överskjutande (udda) fondaktie- eller teckningsrätter som han eller hon inte kan omvandla till aktier. För att en sådan aktieägare inte skall förlora det värde som den överskjutande rätten representerar är det angeläget att det finns en möjlighet att omsätta sådana rätter. Ett sådant behov kan uppkomma i andra situationer då den som är berättigad till fondaktier eller som har företrädesrätt till teckning av nya aktier eller till teckning av teckningsoptioner eller konvertibler av någon anledning inte kan eller inte vill utöva sin rätt.
För att underlätta omsättningen av rättigheter av detta slag ger gällande rätt aktieägarna i kupongbolag rätt att för varje aktie få ett särskilt emissionsbevis. Detta utgör således en särskild handling, avsedd att underlätta omsättningen av fondaktierätter och teckningsrätter. Motsvarande bestämmelser har tagits in i förevarande paragraf.
I första stycket ges aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt rätt att få särskilda emissionsbevis för de gamla aktierna. Begreppen fondaktierätt och teckningsrätt definieras i 4 §. Av 4 § framgår vidare att ett emissionsbevis som är knutet till fondaktierätt benämns fondaktierättsbevis och att ett emissionsbevis som är knutet till teckningsrätt benämns teckningsrättsbevis. Emissionsbeviset skall innehålla uppgift om hur många fondaktierättsbevis eller teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption. När ett emissionsbevis utfärdas skall anteckning om detta göras på det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller teckningsrätten grundas.
Rätten till särskilda emissionsbevis är emellertid inte absolut. Av andra stycket följer att några särskilda emissionsbevis inte behöver utfärdas om varje gammal aktie ger rätt till en ny aktie, konvertibel eller teckningsoption (punkten 1). Detsamma gäller om bolaget väljer att låta kuponger som hör till aktiebreven användas som emissionsbevis (punkten 2).
Reglerna i första stycket om emissionsbevis omfattar även innehavare av konvertibler eller teckningsoptioner, om bolaget har tillförsäkrat innehavaren företrädesrätt till teckning vid nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner eller emission av konvertibler (se tredje stycket).
Det fjärde stycket innehåller en erinran om förbudet i kontoföringslagen mot att utfärda emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis för kontoförda aktier (jfr 6 kap. 10 §).
Undertecknande av emissionsbevis m.m.
11 kap. 6 §
Emissionsbevis, konvertibler som har getts ut i form av skuldebrev samt teckningsoptionsbevis skall undertecknas av styrelsen eller, enligt styrelsens bemyndigande, av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 13 § skall inte tillämpas.
(Jfr 5 kap. 4 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § femte stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 319). I paragrafen fastslås vem som skall underteckna emissionsbevis och vissa andra handlingar. En snarlik bestämmelse finns i 6 kap. 3 §.
De handlingar som avses här förutsätts ha formen av sedvanliga skriftliga dokument. I tredje meningen har därför klargjorts att de inte kan undertecknas med elektronisk signatur.
Överlåtelse och pantsättning av emissionsbevis m.m.
11 kap. 7 §
Överlåts eller pantsätts emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis, skall bestämmelserna om skuldebrev i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas. Härvid skall beviset anses vara ett skuldebrev ställt till innehavaren, om det har ställts till innehavaren, och i övrigt anses vara ett skuldebrev ställt till viss man eller order.
(Jfr 5 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som i sak motsvarar delar av 3 kap. 6 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 320 f.), anger vad som i sakrättsligt hänseende gäller vid överlåtelse och pantsättning av emissionsbevis m.m. Andra meningen har tillagts på förslag från Lagrådet. Bestämmelserna överensstämmer i sak med hittills gällande rätt.
Registrering av fondaktierätter och teckningsrätter i avstämningsbolag
11 kap. 8 §
I ett avstämningsbolag skall fondaktierätter och teckningsrätter registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Om bolaget har tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler och teckningsoptionerna eller konvertiblerna har re-
gistrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument, skall också företrädesrätten registreras enligt samma lag.
(Jfr 10 kap. 6 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § tredje stycket och 5 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 332, prop. 1973:93 s. 114 och prop. 1988/89:152 s. 139 f.).
Första stycket innehåller en bestämmelse om registrering av fondaktierätter och teckningsrätter i avstämningsbolag. Registreringen har samma syfte som utfärdandet av emissionsbevis har i kupongbolag (jfr 5 §); aktieägarna ges möjlighet att omsätta fondaktierätterna och teckningsrätterna. Av bestämmelsen följer att fondaktierätter skall registreras på avstämningskonto. Detta gäller även sådana överskjutande fondaktierätter som inte berättigar till en hel aktie (jfr 9 §). När det gäller nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler skall aktieägarnas teckningsrätter registreras på motsvarande sätt.
Andra stycket är nytt. Det innebär att bestämmelserna i första stycket skall tillämpas även på innehavare av konvertibler eller teckningsoptioner, i de fall då bolaget har tillförsäkrat innehavaren företrädesrätt till teckning vid nyemission, emission av teckningsoptioner eller emission av konvertibler. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 5 § fjärde stycket.
Enligt hittills gällande rätt är den centrala värdepappersinnehavaren skyldig att underrätta den för vilken företrädesrätt att delta i emission har registrerats (se 4 kap. 3 § tredje stycket fjärde meningen i den nuvarande aktiebolagslagen). Någon motsvarande regel har inte tagits med i lagförslaget. Det har ansetts tillräckligt med den avisering av händelser på avstämningskonton som sker enligt värdepappersförvararens rutiner och Finansinspektionens riktlinjer. Det har inte heller ansetts motiverat att, såsom kommittén har föreslagit, ålägga bolaget någon underrättelseskyldighet i detta avseende.
Försäljning av överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter
11 kap. 9 §
I ett emissionsbeslut får det bestämmas att överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Vid fondemission skall försäljningen avse varje aktieägares fondaktierätt som inte motsvarar en hel fondaktie. Vid nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner och emission av konvertibler skall försäljningen avse varje aktieägares teckningsrätt som inte motsvarar en hel ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.
Försäljningen skall verkställas av ett värdepappersinstitut. Betalningen för sålda fondaktierätter och teckningsrätter skall, efter avdrag för försäljningskostnaderna, fördelas mellan dem som enligt 12 kap. 2 §, 13 kap. 1 §, 14 kap. 1 § eller 15 kap. 1 § skulle ha varit berättigade att få respektive teckna de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna.
(Jfr 10 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, 4 kap. 3 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1989/90:160 s. 48.).
Ett emissionsbeslut innebär ofta att ett visst antal gamla aktier ger rätt till en ny aktie. Det kan då hända att vissa aktieägare får en eller flera fondaktierätter eller teckningsrätter över. I första stycket anges att det i emissionsbeslutet får förordnas att sådana överskjutande fondaktie- eller teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Möjligheten till samordnad försäljning står – till skillnad från vad som hittills har varit fallet – öppen även för kupongbolag. En annan nyhet är att bestämmelsen omfattar även konvertibler och teckningsoptioner.
Försäljningen skall enligt andra stycket handhas av ett värdepappersinstitut (om innebörden i detta begrepp, se 2 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse). Detta överensstämmer med hittills gällande rätt.
Rätt till utdelning på nya aktier
11 kap. 10 §
Nya aktier medför rätt till utdelning enligt vad som har bestämts i emissionsbeslutet. Beslutet får dock inte innebära att rätten till utdelning inträder senare än för räkenskapsåret efter det år då ökningen av aktiekapitalet har registrerats.
Utdelning på nya aktier får inte betalas ut förrän ökningen av aktiekapitalet har registrerats.
(Jfr 10 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar, med vissa ändringar, 4 kap. 12 § femte stycket sista meningen, 4 kap. 16 § femte stycket andra och tredje meningarna samt 5 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 339 och 343 samt prop. 1973:93 s. 121). Det andra stycket är nytt.
I första stycket anges att nya aktier medför rätt till utdelning efter vad som har bestämts i emissionsbeslutet. Utdelningsrätten får dock inte skjutas hur långt som helst på framtiden. Det föreskrivs sålunda att beslutet inte får medföra att rätten inträder senare än för räkenskapsåret efter det år då ökningen av aktiekapitalet har registrerats. Tidigare har tiden varit knuten till den tidpunkt då aktierna senast skulle vara betalda. Ändringen hänger samman med att det enligt de nya reglerna (se 13 kap. 28 §) inte är tillåtet att registrera en nyemission innan den är till fullo betald.
Andra stycket innehåller en begränsning när det gäller hur tidigt utdelning på nya aktier får betalas ut. Sådan utbetalning får inte ske innan kapitalökningen har registrerats. Bestämmelsen syftar till att undvika att utbetalning sker på grund av en nyemission som sedermera visar sig vara behäftad med något sådant fel som medför att registrering vägras.
Vinstandelslån och kapitalandelslån
11 kap. 11 §
Ett beslut om att bolaget skall ta upp ett lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning skall fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.
Ett bemyndigande enligt första stycket får inte sträcka sig längre än till nästa årsstämma.
(Jfr 10 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 7 kap. 26 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 366 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 10.
Ett vinstandelslån är ett lån där räntan är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning. Ett kapitalandelslån är ett lån där kapitalbeloppet som skall återbetalas är knutet till någon av dessa faktorer. Hittills har kapitalandelslån varit förbjudna. Lagförslaget tillåter däremot sådana lån men uppställer samma krav på ett beslut om upptagande av kapitalandelslån som på ett beslut om upptagande av vinstandelslån; i båda fallen skall beslutet fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.
Av bestämmelsen följer motsatsvis att lån av de slag som inte behandlas i paragrafen normalt kan beslutas av styrelsen utan stämmans bemyndigande. Styrelsen kan alltså besluta om lån där räntan eller återbetalningsbeloppet knyts till exempelvis bolagets vinst på en viss produkt eller ett råvaruindex. Om lånevillkoren rent faktiskt har en nära koppling till bolagets vinstutdelning, resultat eller finansiella ställning, får det dock anses att ett stämmobeslut eller stämmobemyndigande krävs även om lånevillkoren formellt knyter an till någon annan faktor. Det innebär att, om ett bolags resultat uteslutande eller nästan uteslutande är beroende av försäljningen av en viss produkt, så skall beslut om att ta upp ett lån där räntan eller det belopp som skall återbetalas knyts till vinsten på denna produkt fattas av (eller gå tillbaka på ett bemyndigande av) bolagsstämman.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Emissionsprospekt
11 kap. 12 §
När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt riktar en inbjudan till en vidare krets om förvärv av aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en särskild redogörelse för bolagets förhållanden (emissionsprospekt) enligt 13–20 §§, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst 300 000 kr.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I denna och de följande paragraferna finns bestämmelser om emissionsprospekt vid inbjudan till en vidare krets att teckna aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller teckningsrätter. Prospektreglerna har behandlats i avsnitt 9.4. Reglerna är i sak oförändrade i förhållande till den nuvarande aktiebolagslagen. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 18 § och 5 kap. 16 § i den lagen (se prop. 1975:103 s. 344 f. och prop. 1993/94: 196 s. 158)
11 kap. 13 §
En aktieägare som avser att sälja aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller teckningsrätter under sådana former att emissionsprospekt skall upprättas skall underrätta styrelsen om detta senast sex veckor före den dag då inköp tidigast avses kunna ske.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 19 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 346 f.).
11 kap. 14 §
Emissionsprospekt skall innehålla balans- och resultaträkningar för de tre senaste räkenskapsår för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats samt ett sammandrag av de uppgifter som bolaget har varit skyldigt att ta in i förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren. Om handlingarna inte innehåller någon finansieringsanalys som avses i 2 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554), skall de kompletteras med en sådan analys. Om bolaget är skyldigt att upprätta en kapitaltäckningsanalys enligt 2 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, skall handlingarna också innehålla en sådan.
Bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra stycket och tredje stycket första meningen årsredovisningslagen skall tillämpas på emissionsprospekt.
Om bolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionsprospektet ta in koncernresultaträkningar och koncernbalansräkningar för de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingar och andra uppgifter för koncernen tas in i prospektet får motsvarande uppgifter för bolaget utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets aktier. Bolagets resultaträkning och balansräkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket får dock inte utelämnas.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 20 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 347 f., prop. 1995/96:10 del II s. 291 och prop. 1998/99:130 s. 435).
11 kap. 15 §
I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden och händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka hänför sig till tiden efter den period som omfattas av de i 14 § angivna handlingarna.
Om emissionsprospektet läggs fram senare än åtta månader efter utgången av det senaste räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, skall emissionsprospektet innehålla uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap.3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995:1554). I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan emissionsprospektet läggs fram.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 21 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 349 f. och prop. 1995/96:10 del II s. 292).
11 kap. 16 §
I emissionsprospektet skall det anges
1. en kortfattad historik över bolaget och dess verksamhet,
2. en redogörelse för bolagets och, om bolaget har dotterföretag, koncernens verksamhet, råvarutillgångar, produkter och driftställen samt för dess ställning inom branschen,
3. uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer och ledande befattningshavare,
4. en redogörelse för ägar- och rösträttsförhållanden i fråga om bolagets aktier.
Uppgifter enligt första stycket 1 får utelämnas av aktiebolag, vars aktier är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 22 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 350 f. och prop. 1991/92:113 s. 213).
11 kap. 17 §
Ett bolag, som när emissionsprospektet läggs fram inte bedriver någon verksamhet och inte heller har några dotterföretag som bedriver någon verksamhet, behöver i emissionsprospektet endast ta med den senast fastställda balansräkningen, upplysningar enligt 16 § första stycket 1, 3 och 4 samt redogörelse för den verksamhet bolaget avser att bedriva. Om bolaget har fastställt en koncernbalansräkning, skall också denna tas med.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 23 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 351 f.).
11 kap. 18 §
De uppgifter i emissionsprospektet som avses i 14 §, 15 § första stycket samt 16 § skall granskas av bolagets revisor. Revisorns yttrande över granskningen skall tas in i emissionsprospektet.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 24 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 352. och prop. 1991/92:113 s. 213).
11 kap. 19 §
Emissionsprospektet skall tillhandahållas på de platser där teckning eller inköpsanmälan tas emot senast tre dagar, sön- och helgdagar samt
lördagar, midsommarafton, julafton och nyårsafton oräknade, före den dag då teckning eller inköp tidigast kan ske. (Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 25 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 353 och prop. 1991/92:113 s. 213).
11 kap. 20 §
Om emissionsprospektet utarbetas med anledning av ett erbjudande från en aktieägare, har bolaget rätt till ersättning från aktieägaren för sina kostnader för emissionsprospektet och för revisionskostnaden. Uppträder flera aktieägare som säljare, skall kostnaderna fördelas mellan dem i förhållande till det antal aktier eller teckningsrätter som var och en har bjudit ut till försäljning.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 26 § och 5 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1975:103 s. 353 f. och prop. 1991/92:113 s. 213).
12 kap. Fondemission
Innebörden av fondemission
12 kap. 1 §
Vid fondemission ökas aktiekapitalet genom att
1. belopp överförs från reservfonden, uppskrivningsfonden eller fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, eller
2. värdet av en anläggningstillgång skrivs upp. Vid beräkning av utrymmet för fondemission enligt första stycket 1 skall ändringar i det bundna egna kapitalet och värdeöverföringar som har skett efter balansdagen beaktas.
En fondemission kan ske med eller utan utgivande av nya aktier.
(Jfr 10 kap. 2 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 16 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 342 f. och prop. 1995/96:10 Del 2 s. 290). Den anger de olika sätt på vilka en fondemission kan genomföras (jfr 11 kap. 1 §). I sak överensstämmer paragrafen med hittills gällande rätt. Således kan fondemission ske dels genom överföring från fritt eget kapital, reservfonden eller uppskrivningsfonden, dels genom uppskrivning av värdet på en anläggningstillgång (första stycket). Eftersom överkursfonden enligt propositionens förslag utgör fritt eget kapital anges i den föreslagna lagtexten, till skillnad från den nuvarande lagen, inte särskilt att medel från denna fond får tas i anspråk för fondemission. I punkten 1 har det klargjorts att utrymmet för en fondemission genom överföring från andra poster under eget kapital beror på vad som har redovisats som eget kapital i den senast fastställda balansräkningen. Om det egna kapitalet har förändrats efter balansdagen, t.ex. genom ett beslut om minskning av reservfonden, skall emellertid utrymmet för fondemission justeras därefter (se andra stycket). Detsamma gäller om det
fria egna kapitalet efter balansdagen helt eller delvis har tagits i anspråk genom en värdeöverföring.
Ökningen kan ske med eller utan utgivande av nya aktier (se tredje stycket). I det förra fallet skall de nya aktierna fördelas mellan befintliga aktieägare enligt 2 §. I det senare fallet ger ökningen enbart upphov till en ökning av aktiernas kvotvärde.
Rätt till fondaktier
12 kap. 2 §
Vid fondemission där nya aktier ges ut har aktieägarna rätt till dessa i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Om bolaget har aktier av olika slag som skiljer sig åt i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, har aktieägarna rätt till nya aktier i enlighet med vad som anges i bolagsordningen enligt 4 kap. 4 §.
Om bolaget har aktier av olika slag utan sådan åtskillnad mellan aktieslagen som anges i andra stycket och de nya aktierna skall vara av samma slag som de befintliga aktierna, skall nya aktier ges ut i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktiekapitalet.
(Jfr 11 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 3 kap. 1 § fjärde stycket och 4 kap. 2 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 311 f. och 330 samt prop. 1993/94:196 s. 152 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.2.1.
Såsom framgår av 1 § kan en fondemission ske med eller utan utgivande av nya aktier. I det förra fallet tillfaller de nya aktierna de tidigare aktieägarna. I första stycket föreskrivs att de nya aktierna därvid normalt skall fördelas bland aktieägarna i proportion till deras tidigare andelar i aktiebolagets kapital, dvs. efter det antal aktier som de innehar. Denna huvudregel gäller dock, såsom framgår av andra och tredje styckena, inte om det i bolaget finns aktier av olika slag. Det torde vara möjligt att även i andra fall avvika från huvudregeln om alla aktieägare är överens om det (jfr Johansson, Bolagsstämma, Stockholm, 1999, s. 140 f.)
Andra stycket behandlar den situationen att aktieslagen skiljer sig åt i fråga om rätten till andel i bolagets tillgångar eller vinst. I dessa fall skall aktieägarna själva bestämma vad som skall gälla i fråga om rätt till fondaktier. Föreskrifter om detta skall enligt 4 kap. 4 § finnas i bolagsordningen (se vidare kommentaren till den bestämmelsen). Det är inte tillåtet att genom stämmobeslut avvika från bolagsordningens föreskrifter om aktieägarnas rätt till nya aktier. I så fall måste bolagsordningen först ändras.
Tredje stycket avser det fallet då bolaget har aktier av olika slag som skiljer sig åt endast på något annat sätt än som anges i 4 kap. 4 § och de nya aktierna skall vara av samma slag som dessa. Vad som avses är främst skillnader i fråga om röstvärdet men även andra icke-ekonomiska skillnader, t.ex. i fråga om rätt att utse styrelseledamöter. Om bolaget i sådana fall ger ut nya aktier av samtliga befintliga aktieslag, skall de nya
aktierna ges ut i förhållande till det antal aktier som finns inom respektive aktieslag. Därvid skall de gamla aktierna ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktiekapitalet.
Det bör understrykas att bestämmelsen i tredje stycket är tillämplig endast när det vid fondemissionen skall ges ut aktier av samtliga befintliga aktieslag. Paragrafen hindrar i och för sig inte att bolaget beslutar om att genom fondemission ge ut aktier av ett nytt aktieslag eller att ge ut aktier av enbart något av de befintliga aktieslagen. I så fall gäller emellertid huvudregeln i andra stycket och de nya aktierna skall alltså fördelas mellan samtliga aktieägare i förhållande till deras tidigare aktieinnehav.
Hur en fondemission beslutas
Förslaget till beslut
12 kap. 3 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–7 §§.
(Jfr 11 kap. 2 § första stycket första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen har inte någon direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen.
I 4–7 §§ finns bestämmelser om det underlag som bolagsstämman skall ha tillgång till inför prövningen av en fråga om fondemission samt om tillhandahållandet av detta material. Som underlag skall aktieägarna kunna ta del av dels ett förslag till beslut, dels redovisningshandlingar och revisorsyttrande.
I normala fall ankommer det på styrelsen att upprätta förslaget till beslut. Om förslaget väcks av någon annan än styrelsen, är det i stället förslagsställaren som skall upprätta förslaget. I sådana fall får styrelsen normalt ändå anses vara skyldig att biträda förslagsställaren med en sådan redogörelse som avses i 7 § 3.
Förslaget skall vara fullständigt. Utrymmet för bolagsstämman att ändra eller lägga till bestämmelser är begränsat. Är förslaget ofullständigt, kan det inte – såvida inte alla aktieägare samtycker till det – tas upp till prövning vid stämman utan en ny stämma måste sammankallas. Det finns däremot inte något som hindrar att förslaget innehåller även andra uppgifter än de som anges i lagen. Förslagets innehåll måste dock givetvis vara förenligt med tvingande lagregler och grundläggande aktiebolagsrättsliga principer.
12 kap. 4 §
I förslaget till beslut om fondemission skall följande anges:
1. det belopp som aktiekapitalet skall ökas med,
2. om nya aktier skall ges ut i samband med ökningen av aktiekapitalet, och
3. i vilken utsträckning det belopp som aktiekapitalet skall ökas med skall tillföras aktiekapitalet
a. från fritt eget kapital, b. från reservfonden, c. från uppskrivningsfonden, eller d. genom uppskrivning av värdet på en anläggningstillgång.
(Jfr 11 kap. 2 § första stycket 1 och 2 i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 4 kap. 16 § andra stycket jämfört med 4 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333 och prop. 1977/78:41 s. 35). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.2.2.
I paragrafen anges vilka uppgifter som alltid skall ingå i ett förslag till beslut om fondemission. Den avsedda ökningen av aktiekapitalet (”emissionsbeloppet”) är en sådan obligatorisk uppgift (punkten 1). En annan är uppgift om huruvida nya aktier skall ges ut eller inte i samband med ökningen av aktiekapitalet (punkten 2). I punkten 3 anges att förslaget skall innehålla uppgift om hur ökningen av aktiekapitalet är tänkt att genomföras. Valet står här mellan fyra olika sätt (se 1 § första stycket). Emissionsbeloppet kan hämtas från fritt eget kapital, reservfond eller uppskrivningsfond eller erhållas genom en uppskrivning av värdet av en anläggningstillgång (beträffande sådan uppskrivning, se 4 kap. 6 § årsredovisningslagen [1995:1554]). En kombination av dessa metoder är också tillåten. I så fall skall den beloppsmässiga fördelningen framgå. De belopp som hämtas från fritt eget kapital eller reserv- eller uppskrivningsfonderna eller som erhålls genom uppskrivning av en anläggningstillgång måste tillsammans motsvara emissionsbeloppet.
12 kap. 5 §
Om nya aktier skall ges ut i samband med fondemissionen, skall förslaget till beslut om fondemission också innehålla uppgifter om
1. hur många nya aktier som varje gammal aktie skall ge rätt till,
2. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning, och
3. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag.
(Jfr 11 kap. 2 § första stycket 3–5 i SOU 2001:1.)
Paragrafen har inte någon direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen.
I paragrafen anges vissa ytterligare uppgifter som skall ingå i det i 3 § angivna förslaget för det fall att ökningen av aktiekapitalet skall kombineras med utgivande av nya aktier. I så fall skall förslaget innehålla uppgift om hur många nya aktier som skall belöpa på varje gammal aktie (punkten 1), t.ex. att varje gammal aktier skall ge rätt till två nya eller att två gamla aktier skall ge rätt till en ny aktie. Det skall också anges från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning (punkten 2). Av 11 kap. 10 § framgår att rätten till utdelning inte får inträda senare än för räkenskapsåret efter det år då emissionen registreras. Om det i bolaget finns eller kan finnas olika aktieslag, skall det också anges vilket eller vilka aktieslag som de nya aktierna skall tillhöra (punkten 3).
12 kap. 6 §
I förekommande fall skall förslaget till beslut om fondemission också innehålla uppgift om
1. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även beträffande de nya aktierna,
2. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som fondaktierättsbevis,
3. att överskjutande fondaktierätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §, och
4. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag. Avstämningsdagen får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission har registrerats.
Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges i förslaget.
(Jfr 11 kap. 2 § första stycket 6–10 och andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 4 kap. 16 § andra stycket jämfört med 4 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333 och prop. 1977/78:41 s. 35). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.2.2.
I första stycket anges vissa uppgifter som – utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ – ”i förekommande fall” skall ingå i beslutsförslaget. Det är alltså fråga om uppgifter som blir aktuella endast under vissa särskilda förutsättningar.
Punkten 1 är tillämplig när bolagsordningen innehåller förbehåll om omvandling, samtycke, förköp, hembud eller inlösen. Det skall i dessa fall framgå av beslutsförslaget om ett sådant förbehåll föreslås gälla för de nya aktierna eller inte.
Enligt 11 kap. 5 § får det i kupongbolag bestämmas att sådana kuponger som hör till aktiebrev skall användas som emissionsbevis. Om det föreslås att denna möjlighet utnyttjas, skall detta anges i förslaget (se punkten 2). På motsvarande sätt skall det enligt punkten 3 anges om förslagsställaren föreslår att möjligheten i 11 kap. 9 § till samordnad försäljning av överskjutande fondaktierätter skall utnyttjas. Är det fråga om ett avstämningsbolag och skall nya aktier ges ut, måste förslaget också innehålla uppgift om avstämningsdagen, dvs. den dag då aktieägare skall vara införd i aktieboken för att ha rätt till de nya aktierna (punkten 4). I andra stycket anges att denna dag inte får bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission har registrerats.
Enligt tredje stycket skall, om det föreslagna emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, också detta anges. Så är exempelvis fallet om den föreslagna ökningen av aktiekapitalet innebär att det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet eller maximikapitalet överskrids. Ett annat exempel är om antalet aktier av olika aktieslag påverkas (jfr 4 kap. 2 §). Av 11 kap. 2 § framgår att nödvändiga ändringar i bolagsordningen måste fattas före emissionsbeslutet.
Kompletterande information
12 kap. 7 §
Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
(Jfr 11 kap. 3 i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 16 § andra stycket jämfört med 4 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333 och prop. 1977/78:41 s. 35). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.2.2.
Skall fondemissionen ske genom uppskrivning av värdet på anläggningstillgångar utan att uppskrivningsbeloppet först överförs till en uppskrivningsfond, måste emissionsbeslutet fattas på den årsstämma som fastställer den balansräkning där uppskrivningen görs. Om emissionen skall ske på något annat sätt, får frågan prövas på en annan stämma. Paragrafen anger vilket underlag som i ett sådant fall skall fogas till styrelsens förslag till beslut. Underlaget skall bestå av den årsredovisning som senast har fastställts av bolagsstämman, revisionsberättelsen för samma år och en redogörelse för händelser av väsentlig betydelse som har inträffat sedan årsredovisningen lämnades (punkterna 1–3). Den sistnämnda redogörelsen skall granskas av bolagets revisor, som därefter skall avge ett yttrande över redogörelsen (punkten 4). Revisorn förutsätts uttala sig om huruvida redogörelsen enligt hans eller hennes mening avspeglar bolagets förhållanden på ett korrekt sätt. Paragrafen har motsvarigheter i bl.a. bestämmelserna om nyemission av aktier, minskning av aktiekapitalet och likvidation. Något krav på att revisorn skall ta ställning till förslaget uppställs inte.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
12 kap. 8 §
Styrelsen skall hålla förslaget till beslut om fondemission, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma som skall pröva förslaget. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 11 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 16 § andra stycket jämfört med 4 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333 och prop. 1977/78:41 s. 35), reglerar frågan om tillhandahållandet av förslaget till beslut. Den frågan har behandlats i avsnitt 9.2.2. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med hittills gällande rätt. Den tid under vilken förslaget minst skall hållas tillgängligt före stämman har utsträckts från en till två veckor i enlighet med vad som
gäller för tillhandahållande av årsredovisning inför årsstämman (se 7 kap. 25 §).
Med anledning av synpunkter från Lagrådet har i lagtexten klargjorts att ansvaret för att tillhandahålla förslaget och därtill fogade handlingar ligger på styrelsen. Så är fallet även om förslaget härrör från annan än styrelsen.
För kallelsen till stämman gäller de allmänna bestämmelserna i 7 kap. Det innebär bl.a. att ärendet skall anges i kallelsen. Av 7 kap. 24 § följer vidare att förslagets huvudsakliga innehåll normalt skall anges. Till skillnad från vad som gäller i fråga om vissa andra typer av beslut (se t.ex. 13 kap. 10 §) har emellertid här inte uppställts något generellt sådant krav.
Bolagsstämmans beslut
12 kap. 9 §
Ett beslut om fondemission skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 §, 5 § och 6 § första stycket.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 4 kap. 16 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 342 f. och prop. 1989/90:160 s. 49), klargör vilka uppgifter som skall ingå i själva beslutet. I huvudsak är det fråga om samma uppgifter som skall finnas med i förslaget till beslut.
Hittills har gällt att beslut om fondemission i avstämningsbolag skall kungöras. Något motsvarande krav uppställs inte i lagförslaget. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 9.2.3.
Registrering av emissionsbeslutet
12 kap. 10 §
Beslutet om fondemission skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Aktiekapitalet är ökat när beslutet har registrerats.
Efter registreringen skall nya aktier genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att emissionen har registrerats.
(Jfr 11 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 4 kap. 16 § fjärde och femte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 343), reglerar frågor om registrering av beslut om fondemission och upptagande av de nya aktierna i aktieboken. Bestämmelserna om registrering i första stycket överensstämmer i sak med hittills gällande rätt. I andra stycket regleras skyldigheten att genast ta upp nya aktier i aktieboken. I kupongbolag ligger ansvaret för detta på styrelsen (se 5 kap. 7 §) och i avstämningsbolag på den centrala värdepappersförvararen. Den centrala värdepappersförvararen förutsätts få kännedom om emissionen genom en underrättelse från bolaget (se tredje stycket). Ansvaret för att en sådan underrättelse skickas ligger på styrelsen.
Av 6 kap. 4 § följer att aktiebrev får lämnas ut till aktieägaren efter det att aktierna har förts in i aktieboken. De nya aktierna medför rätt till utdelning enligt vad som har bestämts i beslutet om emission (se vidare 11 kap. 10 §).
Försäljning av fondaktie
12 kap. 11 §
Om något behörigt anspråk på en fondaktie inte har framställts inom fem år från registreringen av emissionsbeslutet, får styrelsen sälja aktien enligt bestämmelserna i 12 och 13 §§.
(Jfr 11 kap. 7 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 17 § första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 343 f.). Den och de följande två paragraferna reglerar styrelsens rätt att sälja fondaktier som ingen har gjort anspråk på. Bestämmelserna överensstämmer i väsentliga delar med hittills gällande rätt. De torde främst vara av betydelse för mindre bolag. NUTEK har mot den bakgrunden föreslagit att reglerna skall gälla endast för privata aktiebolag. Det har emellertid inte ansetts kunna uteslutas att reglerna undantagsvis kan komma att tjäna ett syfte även för publika aktiebolag. Paragrafen är därför, liksom den motsvarande paragrafen i den nuvarande aktiebolagslagen, tillämplig på alla bolag.
12 kap. 12 §
Styrelsen skall uppmana den som har rätt till en fondaktie att ta ut den inom ett år. Den berättigade skall underrättas om att han eller hon annars förlorar aktien. Uppmaningen får inte göras förrän den tid som anges i 11 § har löpt ut.
Styrelsen skall anses ha uppfyllt sin skyldighet enligt första stycket om uppmaningen har skickats till den berättigades postadress med rekommenderat brev. Om den berättigades postadress inte är känd för bolaget, skall bolaget anses ha uppfyllt sin skyldighet, om uppmaningen har kungjorts i
1. Post- och Inrikes Tidningar, och
2. den eller de ortstidningar – eller, i publika aktiebolag, den rikstäckande dagstidning – som styrelsen bestämmer.
(Jfr 11 kap. 7 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 17 § första–tredje meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 343 f.). I första stycket anges att styrelsen skall uppmana den som har rätt till fondaktie att ta ut aktien. Bestämmelsen har utformats så att uppmaningen kan lämnas på det sätt som styrelsen finner lämpligt. Eftersom bevisbördan för att uppmaningen har kommit den berättigade tillhanda ligger på avsändaren, dvs. styrelsen, ligger det i styrelsens intresse att skicka uppmaningen på ett sådant sätt att det i efterhand går att visa att den har nått mottagaren. Av andra stycket framgår att styrelsen alltid skall anses ha uppfyllt sin skyldighet om uppmaningen har skickats med rekommenderat brev. Liksom i dag kan uppmaningen i sista hand ske genom kungörelse. En nyhet i lagförslaget är att denna kungörelse, såvitt gäller publika aktiebolag, skall tas in i – utöver Post- och Inrikes Tidningar – en rikstäckande dags-
tidning. Detta överensstämmer med vad som föreskrivs i 7 kap. 56 § om kallelse till bolagsstämma.
12 kap. 13 §
Om det inte har kommit in någon anmälan inom ett år från uppmaningen enligt 12 §, får aktien säljas genom ett värdepappersinstitut. Den som visar upp ett aktiebrev eller lämnar ett fondaktierättsbevis eller på något annat sätt styrker sin rätt, skall få ut sin andel av försäljningssumman efter avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Belopp som inte har lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.
(Jfr 11 kap. 7 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 17 § fjärde–sjätte meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 343 f.). Den innehåller bestämmelser om försäljning av fondaktier som inte tas ut. En skillnad i förhållande till vad som hittills har gällt är att även innehavare av överskjutande fondaktierätter har rätt till en andel av försäljningssumman från sålda aktier. I övrigt överensstämmer bestämmelserna i allt väsentligt med hittills gällande rätt.
13 kap. Nyemission av aktier
Företrädesrätt
13 kap. 1 §
Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. aktierna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller vid en tidigare emission av konvertibler, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet. Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
(Jfr 12 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första och andra stycken motsvarar närmast 4 kap. 2 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 330 f.). Det tredje stycket motsvarar 4 kap. 2 a § (jfr prop. 1999/2000:34 s. 112). I paragrafen regleras aktieägarnas företrädesrätt till nya aktier. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.1.
Paragrafens huvudregel finns i första stycket. Där sägs att aktieägarna skall ha företrädesrätt till nya aktier i förhållande till det antal aktier som de förut innehar. Bestämmelsen, som grundar sig på likhetsprincipen, syftar till att ge alla aktieägare lika möjligheter att utnyttja den förmån som ligger i att teckningskursen kan vara särskilt fördelaktig. Bestämmelsen syftar också till att skapa vissa garantier för att reglerna om nyemission inte utnyttjas för att på ett otillbörligt sätt rubba balansen mellan olika aktieägargrupper. Huvudregeln gäller vid emissioner där de
nya aktierna skall betalas med pengar eller genom kvittning. Det senare är en nyhet i förhållande till vad som hittills har gällt.
Andra stycket innehåller vissa undantag från huvudregeln. För det första gäller huvudregeln inte vid apportemissioner (se punkten 1). Enligt punkten 2 a gäller huvudregeln inte heller om bolagsordningen innehåller avvikande föreskrifter om företrädesrätt. Av 4 kap. 3 § följer att frågan om företrädesrätt vid kontantemission av nya aktier skall regleras på visst sätt i bolagsordningen om det i bolaget finns aktier som medför olika rätt till bolagets tillgångar eller vinst eller som har olika röstvärden. Vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller konvertibler kan det också ha meddelats villkor om företrädesrätt vid framtida emissioner av aktier. I sådana fall får huvudregeln om lika företrädesrätt stå tillbaka för dessa villkor när bolaget senare genomför en emission som omfattas av villkoren (punkten 2 b). Slutligen är det möjligt att förordna om avvikelser från huvudregeln i själva emissionsbeslutet (punkten 2 c). Ett sådant beslut skall fattas med kvalificerad majoritet (se 2 §) och innehålla skälen till avvikelsen (se 4 och 11 §§). En förutsättning för ett sådant beslut är att det inte förrycker den inbördes rätt som aktieslagen har på grund av bolagsordningen eller innebär att någon bereds otillbörlig fördel på aktieägares bekostnad (jfr prop. 1993/94:196 s. 114). Om beslutet av denna eller någon annan anledning strider mot lag eller bolagsordning, kan det klandras och undanröjas.
Av tredje stycket framgår att aktier som innehas av bolaget eller av dess dotterföretag inte ger företrädesrätt vid en emission. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt.
13 kap. 2 §
Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
(Jfr 12 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som motsvarar 4 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 154 f.), regleras majoritetskravet vid beslut om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.1.
Av paragrafen framgår att bolagsstämmans beslut om att vid kontantemission avvika från aktieägarnas företrädesrätt förutsätter en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Bestämmelsen, som överensstämmer med hittills gällande rätt, har sin grund i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv (se vidare prop. 1993/94:196 s. 113 f.). Samma krav på kvalificerad majoritet gäller för stämmans beslut att godkänna ett av styrelsen meddelat beslut om kontantemission med avvikelse från företrädesrätten eller att i förväg bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut (jfr 31 och 35 §§). Bolaget är oförhindrat att i bolagsordningen uppställa ännu strängare krav på majoritet än vad som anges i förevarande paragraf.
Hur en nyemission beslutas
Upprättande av förslag
13 kap. 3 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om nyemission av aktier, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–8 §§.
(Jfr 12 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. I paragrafen åläggs den som väcker en fråga om nyemission att upprätta ett förslag till beslut. Lagtexten utgår från att en fråga av detta slag normalt tas upp av styrelsen. Om förslaget väcks av någon annan får styrelsen vanligtvis ändå anses skyldig att biträda förslagsställaren med en sådan redogörelse som avses i 6 § 3. Av de följande paragraferna framgår vilket innehåll förslaget till beslut skall ha.
Frågan om förslag till beslut om emission har behandlats i avsnitt 9.3.3.
Förslagets innehåll
13 kap. 4 §
I förslaget enligt 3 § skall följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, som bolagets aktiekapital skall ökas med, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,
2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall ges ut,
3. det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen),
4. den företrädesrätt att teckna aktier som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få teckna aktier,
5. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för aktier som inte tecknas med företrädesrätt,
7. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 13 § tredje stycket, samt
8. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Uppgifter som avses i första stycket 1 och 3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Teckningskursen enligt första stycket 3 får inte sättas lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde. I bolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får dock teckningskursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan teckningskursen och aktiernas kvotvärde tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. En sådan överföring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission registreras.
Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den
stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
(Jfr 12 kap. 4 § första stycket 1–7 samt andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafens första och fjärde stycken motsvaras delvis av 4 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333 och prop. 1993/94:196 s. 155). Det tredje stycket har viss motsvarighet i 4 kap. 1 § tredje stycket första meningen (jfr prop. 1975:103 s. 330 f.). Det femte stycket har viss motsvarighet i 4 kap. 5 § första stycket 5 (jfr prop. 1973:93 s. 102 och prop. 1975:103 s. 334).
I paragrafen anges de uppgifter som alltid skall ingå i ett förslag till beslut om nyemission av aktier. Av 5 § följer att det i vissa fall fordras ytterligare uppgifter.
Av intresse för aktieägarna vid prövningen av en fråga om nyemission av aktier är naturligtvis det belopp med vilket aktiekapitalet föreslås ökas. I förslaget skall därför den uppgiften anges (första stycket 1). Valet står här mellan att ange ett visst ökningsbelopp, ett högsta belopp eller ett lägsta och ett högsta belopp. Det är däremot inte tillåtet att i förslaget till beslut ange endast ett lägsta belopp. Detta skulle nämligen kunna innebära att det högsta tillåtna aktiekapitalet enligt bolagsordningen överskrids. Om det ökningsbelopp eller det lägsta ökningsbelopp som har fastställts i emissionsvillkoren inte uppnås, förfaller emissionen (se 17 §).
Vidare skall uppgift lämnas om det antal aktier som skall ges ut (punkten 2). Om ökningsbeloppet har angetts som ett visst högsta belopp eller som ett visst högsta och lägsta belopp, skall antalet aktier anges på motsvarande sätt. Vad förslaget skall innehålla i denna del blir alltså avhängigt av vad som har angetts enligt punkten 1.
Enligt punkten 3 skall teckningskursen också anges. Ytterligare bestämmelser om teckningskursen finns i tredje stycket.
Punkten 4 avser företrädesrätten att teckna nya aktier. I förslaget skall det anges vilka som skall ha sådan rätt. Om aktierna skall tecknas helt utan företrädesrätt, skall detta anges. Finns det flera aktieslag i bolaget, bör det anges vad som gäller om företrädesrätten för varje aktieslag. Om det föreslås avvikelser från den företrädesrätt som aktieägarna skall ha enligt lag eller bolagsordning skall, enligt fjärde stycket, skälen för detta anges.
Förslaget kan också innehålla föreskrifter om vad som skall gälla beträffande aktier för vilka företrädesrätten inte utnyttjas. Sådana föreskrifter utgör inte någon avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Av punkten 5 framgår att uppgift skall lämnas om den tid under vilken de nya aktierna skall tecknas. Hittills har det inte varit nödvändigt att ange denna uppgift när endast ett visst högsta belopp för emissionen har fastställts. Enligt lagförslaget skall teckningstiden alltid anges. Detta hindrar inte att en s.k. högstaemission avbryts innan teckningstiden har löpt ut, om det fastställda maximibeloppet för emissionen redan har uppnåtts. Teckningstiden utgör enligt lagförslaget också den tid inom vilken företrädesrätten skall utnyttjas. Något krav på att den senare tidsperioden skall anges särskilt uppställs därför inte. I femte stycket uppställs vissa begränsningar när det gäller hur kort teckningstiden får vara.
Om fler aktier tecknas än det antal som enligt emissionsvillkoren högst kan ges ut, ankommer det på styrelsen att fördela de tillgängliga aktierna (se 18 §). Det har inte ansetts lämpligt att överlåta fördelningen åt styrelsen efter vad den finner bäst. I punkten 6 föreskrivs därför att förslaget till beslut skall innehålla uppgift om vilken fördelningsgrund som föreslås för aktier som inte tecknas med företrädesrätt.
I punkten 7 föreskrivs att betalningstiden skall anges. Det förekommer att denna tid sammanfaller med teckningstiden. I sådana fall skall detta anges i förslaget. I 26 § finns bestämmelser om vad som gäller för det fall att tecknade aktier inte betalas inom den fastställda tiden. I avstämningsbolag är det möjligt att besluta att hela eller viss del av emissionen skall tecknas genom betalning i stället för med användande av en särskild teckningslista (se 13 § tredje stycket). Om avsikten är att denna möjlighet skall utnyttjas, skall också detta anges i förslaget.
De nya aktierna ger den rätt i bolaget som enligt bolagsordningen tillkommer aktier av ifrågavarande slag. Det är emellertid möjligt att bestämma att rätt till utdelning inte skall inträda omedelbart. I förslaget till beslut skall det anges vad som föreslås i detta avseende (punkten 8). Av 11 kap. 10 § framgår att aktierna skall ge utdelning senast för räkenskapsåret efter det år under vilket emissionen registrerades.
Av 5 § framgår att stämman kan bemyndiga styrelsen eller den styrelsen utser inom sig att besluta om ökningsbeloppet och teckningskursen. Om det föreslås ett sådant bemyndigande, behöver motsvarande frågor inte behandlas i beslutsförslaget. Detta framgår av andra stycket.
I tredje–femte styckena finns bestämmelser som knyter an till punkterna 3–5 i första stycket. I tredje stycket behandlas teckningskursen (jfr första stycket 3). Denna får inte vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde, dvs. aktiekapitalet dividerat med antalet aktier. I den mån teckningskursen sätts högre än så skall överskjutande belopp avsättas till överkursfonden (se 3 kap. 5 a § årsredovisningslagen). Detta innebär att aktiernas kvotvärde kommer att vara detsamma efter emissionen som före denna. I likhet med den nuvarande lagen innehåller dock lagförslaget en möjlighet för aktiemarknadsbolag att ge ut aktier mot betalning som understiger aktiernas kvotvärde. En förutsättning för detta är att underkursdifferensen kompenseras genom överföring från bolagets egna kapital i övrigt eller genom uppskrivning av anläggningstillgångar. Kompensationen måste ske före registreringen av emissionsbeslutet. Också i detta fall kommer därför aktiernas kvotvärde efter emissionen att vara detsamma som tidigare.
Fjärde stycket avser uppgifter om aktieägarnas företrädesrätt (jfr första stycket 4). Om förslaget innebär en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen för detta anges i förslaget till beslut eller i en särskild handling som fogas till förslaget. Vidare skall i dessa fall grunderna för teckningskursen anges. Detta senare krav har sin grund i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv (artikel 29.4).
I femte stycket uppställs vissa begränsningar när det gäller hur kort tidsfristen för teckning av de nya aktierna får vara (jfr första stycket 5). Begränsningarna gäller i de fall då aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. För att dessa skall ges tillräcklig tid att överväga om de skall utnyttja sin företrädesrätt eller inte föreskrivs att teckningstiden i dessa fall inte får understiga två veckor. Utgångspunkten för tidsfristen är
olika beroende på om det är fråga om ett kupongbolag eller ett avstämningsbolag. I kupongbolag räknas fristen från tidpunkten för underrättelse om beslutet medan den i avstämningsbolag räknas från avstämningsdagen.
13 kap. 5 §
I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla för de nya aktierna,
3. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
4. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
5. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
6. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att en aktie skall tecknas med kvittningsrätt,
7. övriga särskilda villkor för aktieteckning, och
8. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med och vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie.
Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
I fråga om apportegendom gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 §. Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får lämnas endast om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 39 §.
(Jfr 12 kap. 4 § första stycket 8–15 samt fjärde och femte styckena och 10 § första stycket tredje meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen kompletterar 4 § med bestämmelser om vad som under vissa förutsättningar skall ingå i ett förslag till beslut om nyemission. Första stycket har viss motsvarighet i 4 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333), medan det tredje stycket motsvarar 4 kap. 5 § tredje stycket (jfr prop. 1975:103 s. 334). Andra, fjärde och femte styckena har inte några tidigare motsvarigheter.
Första stycket innehåller en uppräkning av vissa uppgifter som skall ingå i förslaget. Punkterna 1–5 motsvaras av 12 kap. 5 § 3 och 6 § första stycket 1–4. Enligt punkten 5 skall avstämningsdagen anges. Med avstämningsdag avses den dag då aktieägarna skall vara införda i aktieboken för att ha företrädesrätt vid emissionen. Bestämmelsen skall läsas tillsammans med bestämmelsen i tredje stycket.
Punkten 6 saknar motsvarighet i reglerna om fondemission men överensstämmer i huvudsak med vad som gäller vid s.k. kvalificerad bolagsbildning. Vad som avses är således aktieteckning som sker med villkor om betalning med apportegendom eller med andra särskilda villkor. Om
villkor av detta slag föreslås gälla vid emissionen, skall villkoren anges i förslaget till beslut. Bestämmelsen omfattar, till skillnad från vad som föreslås gälla i bolagsbildningsfallet, även villkor om kvittningsrätt. Som huvudregel gäller att de nya aktierna får betalas genom kvittning endast om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet. Av 41 § följer emellertid att styrelsen i ett publikt aktiebolag i vissa fall kan tillåta kvittning även om emissionsbeslutet inte innehåller bestämmelser om kvittning.
Om det föreslås andra villkor för aktieteckningen än sådana som omfattas av de föregående punkterna, skall även dessa villkor anges i förslaget (punkten 7).
Punkten 8 saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Av bestämmelsen framgår att bolagsstämman kan uppdra åt styrelsen att bestämma ökningsbeloppet och teckningskursen. Om det föreslås att denna möjlighet skall utnyttjas, skall det anges i förslaget till beslut. Av femte stycket följer att ett bemyndigande av detta slag kan lämnas endast i fråga om aktier som skall noteras på börs eller annan reglerad marknad.
Om en emission förutsätter att bolagsordningen ändras, skall – såsom framgår av andra stycket – också detta anges. Bestämmelsen aktualiseras om det aktiekapital eller maximibelopp för aktiekapitalet som anges i bolagsordningen skulle kunna komma att överskridas genom emissionen (jfr den motsvarande bestämmelsen i 12 kap. 6 § tredje stycket).
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om avstämningsdagen (jfr första stycket 5). Denna dag får inte sättas tidigare än en vecka från tidpunkten för emissionsbeslutet. Tidsfristen syftar till att ge aktieägare som ännu inte är införda i aktieboken en möjlighet att ordna detta före avstämningsdagen. Den förhållandevis korta tidsfristen (jfr 4 kap. 5 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen) skall ses mot bakgrund av bestämmelserna i 7 kap. 18–20 §§ om tid för kallelse till bolagsstämman. När det gäller publika aktiebolag innebär de bestämmelserna, i förening med förevarande paragraf, att avstämningsdagen normalt kan infalla tidigast fem veckor efter utfärdande och kungörelse av kallelse till den bolagsstämma vid vilken emissionsbeslutet fattas. I privata aktiebolag kan tidsrymden vara något kortare. Det kan noteras att det beträffande fondemission anges att avstämningsdagen inte får bestämmas så att den infaller innan emissionsbeslutet har registrerats (se 12 kap. 6 § andra stycket). Någon motsvarande bestämmelse finns inte här. Det beror på att det vid nyemission är uppenbart att avstämningsdagen måste infalla före registreringen. Emissionen kan nämligen inte registreras förrän teckning och tilldelning har skett (se 24 §), något som i sin tur inte kan ske före avstämningsdagen.
Fjärde stycket knyter an till första stycket 6 om betalning med apportegendom. Av hänvisningen till 2 kap. 6 § följer bl.a. att endast sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet kan utgöra apportegendom och att värdet på apportegendom får inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 2 kap. 6 §.
I femte stycket finns bestämmelser om bemyndigande för styrelsen att besluta om ökningsbelopp och teckningskurs (jfr första stycket 8). Frågan har behandlats i avsnitt 9.1.4. Möjligheten för bolagsstämman att
delegera beslutanderätten i dessa frågor till styrelsen hänger samman med att det ibland kan gå lång tid från det att förslaget blir känt till dess att aktieägarna har utnyttjat sin företrädesrätt. Förutsättningarna för emissionen kan under denna tid ha förändrats till följd av t.ex. ändringar i kursen på bolagets aktier. Det har mot den bakgrunden ansetts angeläget att bolagen i vissa fall skall kunna skjuta upp fastställandet av villkor till en tidpunkt efter emissionsbeslutet. Bemyndiganden av detta slag får dock lämnas bara om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Beträffande innebörden av begreppet ”annan reglerad marknad” hänvisas till kommentaren till 2 kap. 29 §. För avstämningsbolag gäller en särskild begränsning i fråga om när villkoren senast skall bestämmas. Hittills har gällt att bemyndigandet skall utformas så att villkoren bestäms senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. I lagförslaget har detta ändrats till tre dagar före avstämningsdagen.
I 39 § finns en kompletterande bestämmelse om förslagets innehåll, såvitt gäller publika aktiebolag. En erinran om detta har tagits in i sjätte stycket.
Kompletterande information
13 kap. 6 §
Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
(Jfr 12 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § första stycket sista meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333). Om förslaget behandlas på den bolagsstämma där årsredovisningen läggs fram, förutsätts aktieägarna kunna använda denna som underlag för sitt ställningstagande. Behandlas förslaget på en annan stämma, måste ytterligare ekonomiskt underlag tas fram. Denna paragraf innehåller bestämmelser om detta ytterligare underlag. Bestämmelserna överensstämmer med vad som gäller inför beslut om fondemission (se 12 kap. 7 §).
Uppgifter om apportegendom och kvittning
13 kap. 7 §
Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att en aktie skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
(Jfr 12 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första och andra stycken har viss motsvarighet i 4 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 334 f.). Det tredje stycket saknar tidigare motsvarighet.
Paragrafen får betydelse när det föreslås att de nya aktierna skall kunna tecknas mot betalning med apportegendom eller med andra särskilda villkor (jfr 5 § första stycket 6). Enligt första stycket skall i sådana fall styrelsen eller, om förslaget har väckts av annan, förslagsställaren lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på apportegendom (punkten 1) och andra särskilda emissionsvillkor (punkterna 2 och 3). Av 5 § fjärde stycket framgår att värdet på apportegendom inte får sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
Av andra stycket framgår att redogörelsen skall ha motsvarande innehåll som en redogörelse för villkoren vid s.k. kvalificerad bolagsbildning (se 2 kap. 7 och 9 §§). Det innebär att redogörelsen skall innehålla uppgifter bl.a. om hur vederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats.
Tredje stycket avser villkor om att betalning för tecknade aktier skall kunna ske genom kvittning. Om förslaget till beslut innehåller sådana villkor, skall det i redogörelsen lämnas vissa ytterligare upplysningar. – Vissa frågor om kvittning, aktualiserade av Lagrådet, har behandlats i avsnitt 9.3.8.
Revisorsgranskning
13 kap. 8 §
Redogörelsen enligt 7 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall, såvitt gäller värdet på egendom och emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket. I förekommande fall skall revisorn lämna motsvarande upplysningar om emissionsvillkor om kvittning.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
(Jfr 12 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 6 § tredje–femte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 335 och prop. 2000/01:87 s. 18 f.), innehåller bestämmelser om revisorsgranskning av den redogörelse som avses i 7 §. Av bestämmelserna i första stycket följer att granskningen skall vara i huvudsak densamma som revisorsgranskningen av apportvillkor vid bolagsbildning (se 2 kap. 19 §). Det innebär att det av yttrandet skall framgå bl.a. huruvida apportegendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet. Vidare skall det kontrolleras att egendomen inte har åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget. I yttrandet skall apportegendomen beskrivas och den metod som har använts vid värderingen anges. Om värderingen av egendomen har varit förenad med några särskilda svårigheter, skall detta anmärkas i yttrandet.
Såsom Lagrådet har påpekat omfattar hänvisningen till 2 kap. 19 § inte villkor om kvittning. Det har emellertid ansetts lämpligt att revisorns yttrande i förekommande fall behandlar även sådana villkor. Lagtexten har därför, jämfört med lagrådsremissens förslag, kompletterats med en bestämmelse om detta.
Revisorsyttrandet skall fogas till förslaget till emissionsbeslut. Det skall hållas tillgängligt för aktieägarna enligt bestämmelserna i 9 §.
Enligt andra stycket skall den eller de revisorer som utför granskningen vara auktoriserade eller godkända revisorer eller ett registrerat revisionsbolag. Det uppställs inte något krav på att granskningen skall utföras av bolagets revisorer (se vidare prop. 2000/01:87 s. 19).
Bestämmelserna om revisorer i 9 kap. gäller endast bolagets egna revisorer. Av hänvisningen i tredje stycket framgår dock att vissa av bestämmelserna i 9 kap. skall tillämpas även på revisorer som anlitas enbart för granskning enligt denna paragraf.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
13 kap. 9 §
Styrelsen skall hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 12 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 4 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 333). Den är av samma slag som 12 kap. 8 §. För kommentarer hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
Kallelsens innehåll
13 kap. 10 §
Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
(Jfr 12 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 4 § andra och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr 1975:103 s. 333 och prop. 1986/87:76 s. 38). Den innehåller bestämmelser om innehållet i kallelsen till den bolagsstämma där frågan om emission skall prövas. Ytterligare bestämmelser om kallelsens innehåll finns i 7 kap.
Bolagsstämmans beslut
13 kap. 11 §
Bolagsstämmans beslut om nyemission av aktier skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena samt 5 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 39 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 4 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. s. 333 f.), klargör att de uppgifter som enligt 4 och 5 §§ skall finnas i ett förslag till beslut om nyemission av aktier också skall ingå i själva stämmobeslutet (första stycket).
När det gäller publika aktiebolag skall, i förekommande fall, ytterligare en uppgift ingå i beslutet. Detta framgår av 39 §. En erinran om denna bestämmelse har tagits in i andra stycket.
Underrättelse
13 kap. 12 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 11 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
(Jfr 12 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som närmast motsvarar 4 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 335), behandlas frågan om underrättelse om beslut om nyemission av aktier. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.4.
Enligt första stycket skall aktieägare i kupongbolag tillsändas en särskild underrättelse om emissionsbeslutet, under förutsättning att de har företrädesrätt till de nya aktierna. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Bestämmelsen syftar till att skapa garantier för att aktieägare med företrädesrätt inte går miste om denna på grund av bristande kännedom om emissionen. Någon underrättelse av detta slag krävs inte i avstämningsbolag. I dessa bolag underrättas aktieägare, som har företrädesrätt, i stället genom den centrala värdepappersförvararens försorg om hur många teckningsrätter som har registrerats på hans eller hennes konto.
Eftersom informationen riktar sig till bolagets aktieägare, fordras inte någon underrättelse om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den stämma som har beslutat om emissionen. Detta framgår av andra stycket.
Det krav på kungörelse av emissionsbeslut som uppställs i den nuvarande lagen har inte tagits med i lagförslaget. Skälet till det har berörts i avsnitt 9.3.4.
Aktieteckning
Hur nya aktier skall tecknas
13 kap. 13 §
Teckning av nya aktier med anledning av ett beslut om nyemission av aktier skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 6–8 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla aktierna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 6–8 §§ hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
(Jfr 12 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om teckning av emitterade aktier, har sin motsvarighet i 4 kap. 8 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 335 f. och prop. 1989/90:160 s. 49). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.3.5.
I sak överensstämmer bestämmelserna i paragrafen i allt väsentligt med de regler som hittills har gällt. Liksom hittills skall således teckningen ske på en särskild teckningslista till vilken vissa handlingar skall fogas (se första stycket). Teckningen skall ske i form av en anteckning på teckningslistan om att en viss angiven person har tecknat ett visst antal aktier.
Andra stycket innehåller bestämmelser om ett förenklat teckningsförfarande, s.k. simultanteckning. Till skillnad från hittills skall detta förenklade teckningsförfarande kunna tillämpas även i andra bolag än kupongbolag. I tredje stycket finns bestämmelser om teckning genom betalning. Dessa överensstämmer i allt väsentligt med hittills gällande
rätt. De handlingar som enligt bestämmelsen skall hållas tillgängliga för aktietecknarna skall emellertid enligt lagförslaget finnas hos bolaget i stället för, som hittills, hos den centrala värdepappersförvararen.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
13 kap. 14 §
En aktieteckning som har gjorts på annat sätt än som anges i 13 § kan göras gällande endast om emissionsbeslutet registreras utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
(Jfr 12 kap. 16 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar delar av 4 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 336), reglerar verkningarna av en felaktig aktieteckning (jfr avsnitt 9.3.5). En motsvarande bestämmelse finns i 2 kap. 12 § (se kommentaren till den paragrafen).
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
13 kap. 15 §
Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock aktietecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
(Jfr 12 kap. 16 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delar av 4 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 336). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.3.5.
I paragrafen regleras verkningarna av att en teckning har skett med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet. Innebörden i bestämmelsen är densamma som i den motsvarande bestämmelsen i den nuvarande lagen. Däremot skiljer sig bestämmelsen från den motsvarande bestämmelsen om teckning i samband med bolagsbildning (jfr 2 kap. 13 §). Enligt förevarande paragraf är en teckning som har skett med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet ogiltig. Den kan alltså inte åberopas av vare sig bolaget eller tecknaren. Det åligger dock tecknaren att före registreringen av emissionsbeslutet anmäla ogiltigheten hos Bolagsverket. Om så inte sker, är aktietecknaren bunden av teckningen, fastän han eller hon inte kan åberopa det ifrågavarande villkoret.
Om en teckning är ogiltig, har tecknarna enligt 17 § tredje stycket rätt att få tillbaka det som har betalats för tecknade aktier.
Verkan av att villkor för aktieteckning inte har uppfyllts
13 kap. 16 §
Efter registreringen av emissionsbeslutet kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet inte har uppfyllts.
(Jfr 12 kap. 16 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr dock uttalanden i prop. 1975:103 s. 336). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.3.5.
Av paragrafen framgår att aktietecknaren efter registreringen av emissionsbeslutet är bunden av teckningen även om ett villkor i beslutet inte har uppfyllts. Detta överensstämmer med vad som föreskrivs i 2 kap. 14 § beträffande bolagsbildning. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
Otillräcklig teckning m.m.
13 kap. 17 §
Om det i emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med, upphör beslutet att gälla, om beloppet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
Upphör emissionsbeslutet att gälla, skall belopp som har betalats för tecknade aktier genast betalas tillbaka jämte ränta enligt 2 § andra stycket och 5 § räntelagen (1975:635). Detsamma gäller om en aktieteckning av annat skäl inte är bindande.
(Jfr 12 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 336 f.). På inrådan av Lagrådet har, i förhållande till lagrådsremissens förslag, en mindre ändring gjorts i rubriken före paragrafen.
Paragrafen reglerar den situationen att det ökningsbelopp eller det lägsta ökningsbelopp som har fastställts i emissionsbeslutet inte har tecknats före teckningstidens utgång. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med hittills gällande rätt. I tredje stycket har klarlagts att återbetalning till aktietecknarna skall innefatta även viss avkastning på aktiebeloppet. Detta överensstämmer i princip med vad som gäller beträffande återbetalning sedan frågan om bolagsbildning har förfallit (jfr 2 kap. 24 § andra stycket). I det fallet avses med avkastning den faktiska avkastning som har uppkommit genom bolagets förvaltning av aktiebeloppet. I lagrådsremissen föreslogs att motsvarande skulle gälla vid återbetalning enligt förevarande paragraf. Såsom Lagrådet har påpekat kan det emellertid vid en avbruten nyemission ofta vara svårt att slå fast vilken avkastning som har uppkommit på de inbetalade beloppen, eftersom det, till skillnad från i bolagsbildningsfallet, inte krävs att inbetalade belopp hålls avskilda. I förevarande paragraf föreskrivs därför, i enlighet med Lagrådets förslag, att en schabloniserad avkastning skall räknas fram enligt räntelagens bestämmelser om avkastningsränta. Det har inte ansetts nödvändigt att – såsom Lagrådet har föreslagit – förse skyldigheten att utge avkastningsränta med ett undantag för fallet att bolaget har gått med förlust.
I paragrafen har det vidare klarlagts att aktietecknare har rätt till återbetalning även i de fall då en aktieteckning inte är bindande av annat skäl
än att emissionsbeslutet har förfallit. Även detta överensstämmer med vad som gäller vid bolagsbildning.
Tilldelning av aktier
13 kap. 18 §
När teckningen enligt 13 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Tilldelade aktier skall genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.
(Jfr 12 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 336 och prop. 1986/87:76 s. 38). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.3.7.
Första stycket innehåller bestämmelser om tilldelning av utgivna aktier. Bestämmelserna överensstämmer med hittills gällande rätt.
Av andra stycket framgår att de tilldelade aktierna genast skall tas upp i aktieboken. I kupongbolag ligger ansvaret för att så sker på styrelsen (se 5 kap. 7 §) och i avstämningsbolag på den centrala värdepappersförvararen (se 5 kap. 12 §). Den centrala värdepappersförvararen förutsätts få kännedom om emissionen genom en underrättelse från bolaget (se tredje stycket).
Betalning av aktierna
Vad som lägst skall betalas för tecknade aktier
13 kap. 19 §
Betalningen för en aktie får inte understiga de tidigare aktiernas kvotvärde, om inte annat följer av 4 § tredje stycket.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 4 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 330 f.). Den knyter an till förbudet mot teckning till underkurs i 4 § tredje stycket. Den klargör att underkursförbudet skall iakttas även vid betalningen. En motsvarande bestämmelse finns, såvitt gäller bolagsbildning, i 2 kap. 15 §.
Hur aktierna skall betalas
13 kap. 20 §
Tecknade aktier skall betalas i pengar eller, om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet, med apportegendom. I sådana fall som avses i 24 § får de även betalas genom kvittning.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
(Jfr 12 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, regleras hur betalning för tecknade aktier skall ske. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.8.
Av paragrafen framgår att vederlaget kan utgöras av pengar eller apportegendom. För att betalning skall få erläggas med apportegendom krävs att föreskrifter om detta har tagits med i emissionsbeslutet (se
5 § första stycket 6). Under vissa förutsättningar får betalning ske även genom kvittning. Närmare bestämmelser om detta finns i 24 och 41 §§.
Betalning i pengar
13 kap. 21 §
Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 40 §.
(Jfr 12 kap. 19 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvaras av 4 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 338 f.), innehåller bestämmelser om betalning i pengar. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.8. Första stycket överensstämmer med 2 kap. 17 § första meningen. Andra stycket innehåller en erinran om den särskilda bestämmelsen för publika aktiebolag i 40 §.
Betalning med apportegendom
13 kap. 22 §
Betalning med apportegendom skall ske genom att egendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
(Jfr 12 kap. 19 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, anger hur betalning med apportegendom skall ske (jfr avsnitt 9.3.8). Den överensstämmer med 2 kap. 18 §.
13 kap. 23 §
Om aktierna skall betalas med apportegendom, skall en revisor avge ett skriftligt, undertecknat yttrande över betalningen. I fråga om yttrandets innehåll och revisorns kvalifikationer gäller 2 kap. 19 §.
(Jfr 12 kap. 23 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 12 § första stycket 5 i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 338). Den innehåller en särskild bestämmelse om vad revisorsyttrandet skall innehålla angående förekommande apportegendom. Yttrandet skall ha samma innehåll som ett motsvarande yttrande vid bolagsbildning (se 2 kap. 19 §). Det innebär att det av yttrandet skall framgå att apportegendomen har tillförts bolaget
samt att den är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet och att den inte i emissionsbeslutet har åsatts högre värde än det verkliga värdet för bolaget. Vidare skall revisorn beskriva egendomen och ange vilken värderingsmetod som han eller hon har tillämpat. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Kvittning m.m.
13 kap. 24 §
En skuld på grund av en aktieteckning enligt 13 § får kvittas mot en fordran hos bolaget endast om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
(Jfr 12 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har sin motsvarighet i 4 kap. 11 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 337). Den reglerar frågan om kvittning av skuld på grund av aktieteckning. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.8. Bestämmelsen i första stycket överensstämmer med hittills gällande rätt. I 41 § finns särskilda bestämmelser om kvittning i publika aktiebolag. En erinran om dessa bestämmelser har tagits in i andra stycket.
13 kap. 25 §
Överlåts en aktie som ännu inte är till fullo betald, är förvärvaren, så snart han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvarig för betalningen tillsammans med överlåtaren.
(Jfr 12 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som har sin motsvarighet i 4 kap. 11 § första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 337), innehåller en bestämmelse om betalningsansvaret för obetalda aktier. I lagrådsremissens förslag kom bestämmelsen till uttryck genom en hänvisning till den likalydande bestämmelsen i 2 kap. 21 § andra stycket. Det har emellertid ansetts att bestämmelsen blir mera lättillgänglig om den skrivs ut i 13 kap.
Förverkande av rätt till aktie
13 kap. 26 §
Om en aktie inte betalas i rätt tid, får styrelsen förklara rätten till aktien förverkad för den betalningsskyldige.
Innan rätten till aktien förklaras förverkad, skall styrelsen uppmana den betalningsskyldige att betala och underrätta denne om att rätten till aktien annars kan förklaras förverkad. Styrelsen skall anses ha uppfyllt denna skyldighet om en skriftlig uppmaning har lämnats på det sätt som anges i 12 kap. 12 § andra stycket.
Så länge en aktie som avses i första stycket inte har blivit ogiltig enligt 29 § andra stycket kan styrelsen låta någon annan överta aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
(Jfr 12 kap. 22 i SOU 2001:1.)
Paragrafen har sin motsvarighet i 4 kap. 11 § första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 337). Den innehåller bestämmelser om förverkande av rätt till aktie vid bristande betalning. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.8. I sak överensstämmer bestämmelserna i allt väsentligt med hittills gällande rätt. Den bestämmelse som hittills har funnits om att den för vilken en aktie har förverkats skall svara för en femtedel av aktiens värde om aktien inte övertas av någon annan återfinns emellertid inte i lagförslaget. Bestämmelserna om underrättelse till aktietecknaren har också en något annan innebörd än de hittills har haft (jfr 12 kap. 12 § andra stycket).
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
13 kap. 27 §
Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om nyemission av aktier anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 17 §.
(Jfr 12 kap. 23 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 337 och prop. 1988/89:152 s. 139). Den och de närmast följande paragraferna reglerar frågor om registrering av beslut om nyemission av aktier. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 9.3.9.
I paragrafen åläggs bolagets styrelse att anmäla ett beslut om nyemission för registrering inom sex månader från beslutsdagen. Någon anmälan skall dock inte göras om beslutet har förfallit på grund av att emissionen inte har fulltecknats (se 17 §). Anmälan skall ges in till Bolagsverket.
Förutsättningar för registrering
13 kap. 28 §
Ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om
1. summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med genom emissionen,
2. full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 21 § första stycket angående betalning i pengar, och
4. ett yttrande enligt 23 § visas upp angående apportegendom som anges i emissionsbeslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 42 § i stället för första stycket 3 och 4.
(Jfr 12 kap. 23 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 12 § första stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 337 och prop. 1988/89:152 s. 139). Den reglerar förutsättningarna för att Bolagsverket skall registrera ett beslut om nyemission av aktier. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.9.
Bestämmelserna i första stycket stämmer nära överens med de krav som uppställs i 2 kap. 23 § när det gäller registrering av ett nybildat bolag. Enligt punkten 1 får emissionsbeslutet inte registreras om summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp varmed aktiekapitalet skall ökas genom emissionen. Därutöver krävs att full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier (punkten 2). Det senare kravet knyter an till de bestämmelser som finns i 19–24 §§ om hur betalning skall ske. För att registrering skall ske krävs dels att betalningen har kommit bolaget till handa på föreskrivet sätt, dels att betalningen är tillräcklig. Kraven avser hela det belopp som skall betalas, alltså även eventuell överkurs. Prövningen av om kravet på full och godtagbar betalning av aktier är uppfyllt förutsätts ske på grundval av intyg från kreditinstitut och revisorer. Av punkten 3 framgår att betalning med pengar skall styrkas genom intyg från en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut inom EES. Betalning med apportegendom skall, enligt punkten 4, styrkas genom ett yttrande från revisor.
Av 27 kap. 2 § följer att Bolagsverket skall kontrollera att emissionsbeslutet även i övrigt är författningsenligt. Således kan också andra brister än de som anges i förevarande paragraf utgöra hinder mot registrering. Som exempel kan nämnas att emissionsbeslutet inte har fattats med erforderlig majoritet eller att det är behäftat med något annat formellt fel.
Enligt andra stycket är det under vissa förutsättningar tillåtet att registrera del av en emission. För att delregistrering skall få ske krävs att den del av ökningsbeloppet som registreras är till fullo betald och att denna del minst motsvarar det lägsta belopp varmed aktiekapitalet skall ökas. Bestämmelsen öppnar en möjlighet för bolag att registrera ökningsbeloppet efterhand som betalning för tecknade aktier flyter in. Den nuvarande möjligheten att registrera hela ökningsbeloppet innan full betalning erlagts (se 4 kap. 12 § första stycket 3 i den nuvarande aktiebolagslagen) har inte tagits med i lagförslaget.
För publika aktiebolag gäller enligt 42 § avvikande regler om hur betalningen skall styrkas. En erinran om dessa bestämmelser har tagits in i tredje stycket.
Verkan av registrering
13 kap. 29 §
Genom registreringen av emissionsbeslutet fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier med avdrag för aktier till vilka rätten har förklarats förverkad och som inte har övertagits av någon annan.
Om rätten till en aktie har förverkats för den betalningsskyldige och aktien inte har övertagits av någon annan blir aktien ogiltig när emissionsbeslutet har registrerats.
(Jfr 12 kap. 24 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 4 kap. 12 § tredje och femte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 339). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.3.9.
Av paragrafen framgår att aktiekapitalet ökas i och med registreringen av emissionsbeslutet. Ökningsbeloppet utgörs enligt första stycket av summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier, dvs. de tidigare aktiernas kvotvärde.
I 26 § finns bestämmelser om att rätten till aktier som inte betalas i tid kan förklaras förverkad för den betalningsskyldige. Sådana aktier kan övertas av andra. Det sker genom att aktien tecknas på nytt och därefter betalas. Aktier till vilka rätten har förklarats förverkad och som inte har övertagits av annan blir i och med registreringen av emissionsbeslutet ogiltiga (andra stycket). När ökningsbeloppet fastställs enligt första stycket, skall avdrag göras för dessa aktier.
Verkan av utebliven registrering
13 kap. 30 §
Om någon anmälan för registrering enligt 27 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 17 § tillämpas.
(Jfr 12 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som har sin motsvarighet i 4 kap. 12 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 339), anger vilka konsekvenser det får om registrering inte sker. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.9.
Paragrafen innebär att ett emissionsbeslut förfaller om registreringsanmälan inte sker i rätt tid, dvs. inom sex månader från beslutet. Samma rättsverkningar inträder om Bolagsverket avskriver ett registreringsärende eller vägrar registrering. Om beslutet förfaller, skall de belopp som har betalats för tecknade aktier genast återbetalas (se vidare 17 §).
Styrelsebeslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
13 kap. 31 §
Styrelsen får besluta om nyemission av aktier under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–7 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 8 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 11 § tillämpas.
(Jfr 12 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar delar av 4 kap. 14 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 340 f.), reglerar tillsammans med de följande paragraferna styrelsens möjligheter att besluta om nyemission av aktier. Frågan har behandlats i avsnitt 9.1.4.
Styrelsen kan besluta om nyemission på två sätt, antingen under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande eller med stöd av ett av stämman i förväg lämnat bemyndigande. Det första sättet regleras i 31–34 §§ och det senare i 35–38 §§. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med hittills gällande rätt.
I första stycket klargörs att styrelsen har möjlighet att besluta om nyemission av aktier under förutsättning att bolagsstämman godkänner det i efterhand. Styrelsen har därvid även rätt att besluta om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt; också i den delen är beslutet beroende av att det i efterhand godkänns av stämman. Beslut enligt denna paragraf kan fattas även i de fall då beslutet förutsätter ändring av bolagsordningen. Av 11 kap. 2 § andra stycket följer att bolagsordningen i ett sådant fall måste ändras innan bolagsstämman godkänner styrelsens beslut.
Av andra stycket framgår att styrelsen inför beslutet skall upprätta samma slag av handlingar som skall upprättas inför ett stämmobeslut om nyemission, dvs. ett beslutsförslag med visst innehåll (3–5 §§) och viss kompletterande ekonomisk information (6 och 7 §§). Vidare skall styrelsen se till att uppgifter om apportegendom och kvittning i förslaget granskas av en eller flera revisorer (8 §). Innehållet i styrelsens beslut skall vara detsamma som innehållet i ett beslut som har fattats av stämman (jfr 11 §). Det innebär bl.a. att styrelsen i beslutet kan bemyndiga någon inom styrelsen att bestämma emissionsbeloppet m.m. (jfr 5 § första stycket 6).
13 kap. 32 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 31 § med tillämpning av 12 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 31 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av aktier äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. Nya aktier får dock inte föras in i aktieboken förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.
(Jfr 12 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delar av 4 kap. 14 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 341).
Första stycket innehåller en bestämmelse om att aktieägare, som skall ha företrädesrätt till nya aktier vid en av styrelsen beslutad nyemission, skall underrättas om styrelsens beslut. Bestämmelsen överensstämmer i sak med den som gäller när bolagsstämman har fattat ett motsvarande beslut.
Enligt andra stycket får teckning, tilldelning och betalning av nya aktier äga rum när beslutet har fattats och, i förekommande fall, underrättelse har skett enligt första stycket. Även i detta avseende gäller i
princip samma bestämmelser som när det är bolagsstämman som har beslutat om emissionen (se vidare 13–30 §§). Möjligheten till s.k. simultanteckning i 13 § andra stycket blir emellertid av naturliga skäl aldrig aktuell när det är styrelsen som har fattat beslutet.
Det är alltså inte nödvändigt att avvakta bolagsstämmans godkännande innan teckning och tilldelning inleds. De nya aktierna skall emellertid inte tas upp i aktieboken förrän stämman har fattat sitt beslut. Styrelsens beslut förfaller om styrelsen har fastställt ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp för emissionen och detta belopp inte tecknas. Detsamma får anses gälla om minimibeloppet visserligen tecknas men styrelsen på grund av bristande betalning tvingas förklara aktier förverkade i sådan omfattning att minimibeloppet inte uppnås. Om emissionsbeslutet har förfallit, blir det givetvis inte aktuellt att låta bolagsstämman pröva frågan om godkännande av beslutet.
13 kap. 33 §
När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 31 §, skall beslutet och handlingar som avses i 6–8 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 9 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 10 §.
(Jfr 12 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 14 § andra stycket första och andra meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 341).
Av paragrafen framgår att aktieägarna inför ett stämmobeslut om godkännande av styrelsens emissionsbeslut skall ha samma beslutsunderlag som inför ett stämmobeslut om emission. Styrelsens beslut skall alltså, tillsammans med de handlingar som avses i 6–8 §§, hållas tillgängligt minst två veckor före stämman. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier som enligt beslutet tillkommer aktieägarna. I vissa fall skall också beslutets huvudsakliga innehåll redovisas i kallelsen (se 10 §).
13 kap. 34 §
Styrelsens beslut enligt 31 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 17 §. Beslutet får inte registreras om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 28–30 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av registrering eller utebliven registrering.
(Jfr 12 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 341 f.).
I paragrafen anges att styrelsens beslut om emission skall anmälas för registrering inom ett år från beslutet. Om beslutet har förfallit på grund av att emissionen inte har fulltecknats, skall dock av naturliga skäl någon anmälan inte göras. Detta framgår av hänvisningen till 17 §. Ytterligare en förutsättning för anmälan är att bolagsstämman har lämnat sitt godkännande. Om frågan inte har tagits upp på någon stämma inom den
angivna tiden eller om stämman har beslutat att inte godkänna styrelsens emission, blir det alltså inte aktuellt med registrering. I sådana fall, liksom när Bolagsverket har avskrivit ett registreringsärende eller vägrat registrering, förfaller styrelsens emissionsbeslut (jfr 30 §). Vad som har betalats för de tecknade aktierna skall i sådana fall genast betalas tillbaka.
Bolagsstämmans godkännande av ett styrelsebeslut som innebär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är ett sådant beslut som avses i 2 §. För att beslutet skall vara giltigt skall det således ha biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
I fråga om Bolagsverkets prövning av en registreringsanmälan och rättsverkningarna av ett beslut om registrering skall bestämmelserna i 28–30 §§ tillämpas. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser.
Styrelsebeslut om emission enligt bolagsstämmans bemyndigande
13 kap. 35 §
Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om nyemission av aktier i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
(Jfr 12 kap. 30 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delar av 4 kap. 15 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 342). I denna och de följande paragraferna regleras möjligheten för styrelsen att besluta om nyemission av aktier enligt bolagsstämmans bemyndigande. Frågan har behandlats i avsnitt 9.1.4.
Ett bemyndigande till styrelsen att besluta om nyemission av aktier får lämnas endast om emissionen kan genomföras utan ändringar i bolagsordningen. Om den planerade emissionen innebär att det aktiekapital eller högsta aktiekapital som anges i bolagsordningen överskrids, måste således bolagsordningen ändras innan bemyndigandet kan ges. Det är inte tillåtet att delegera till styrelsen att besluta om ändringar i bolagsordningen.
Bolagsstämmans beslut att bemyndiga styrelsen att besluta om en emission som innebär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är ett sådant beslut som avses i 2 §. För att beslutet skall vara giltigt måste det således ha biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Av 16 kap. 2 § följer att stämmans möjlighet att lämna bemyndigande till styrelsen inte gäller vid vissa typer av riktade emissioner.
13 kap. 36 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 35 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan
bestämmelse som avses i 5 § första stycket 6 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 9 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 10 §.
(Jfr 12 kap. 31 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har sin motsvarighet i 4 kap. 15 § andra stycket första– tredje meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 342).
I första stycket anges vilket underlag som aktieägarna skall ha tillgång till inför en stämma som skall pröva en fråga om bemyndigande. Underlaget skall bestå av ett förslag till beslut. Vad som avses är ett förslag till beslut om bemyndigande och inte ett förslag till emissionsbeslut. I förslaget skall den föreslagna tiden för bemyndigandets giltighet anges särskilt. Denna tid får inte sträcka sig längre än till nästa årsstämma. Om bemyndigandet skall ge styrelsen rätt att besluta om apportvillkor eller liknande skall även detta anges särskilt. Det uppställs däremot inte något krav på att aktieägarna skall tillhandahållas en sådan redogörelse från styrelsen som avses i 7 § eller ett sådant revisorsyttrande som avses i 8 §. Det har ansetts att ett krav på att sådana handlingar skall upprättas inför stämman kraftigt skulle minska bemyndigandeinstitutets användbarhet för apportemissioner vid exempelvis offentliga uppköpserbjudanden där betalning erbjuds i form av aktier i budgivarbolaget. Av 38 § följer emellertid att sådana handlingar skall upprättas när styrelsen utnyttjar bemyndigandet. Det krävs inte att förslaget till bemyndigande kompletteras med sådant underlag som avses i 6 §.
Andra stycket innehåller ett krav på att förslaget till beslut skall tillhandahållas aktieägarna under minst två veckor före stämman. Kallelsen skall ha det innehåll som anges i 10 §. Om bemyndigandet skall ge styrelsen rätt att besluta om avvikelser från aktieägarnas företrädesrätt, skall sålunda förslagets huvudsakliga innehåll framgå av kallelsen till stämman.
13 kap. 37 §
Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 35 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
(Jfr 12 kap. 30 § andra stycket i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som närmast motsvarar 4 kap. 15 § andra stycket fjärde och femte meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 342), uppställs ett krav på att bolagsstämmans bemyndigandebeslut genast skall anmälas för registrering. Styrelsen får inte utnyttja bemyndigandet förrän registrering har skett. Bestämmelserna överensstämmer med hittills gällande rätt.
13 kap. 38 §
Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 35 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–7 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 8 § sker. För styrelsens beslut gäller 11 § om beslutets innehåll samt 12 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats, får teckning, tilldelning och betalning av nya aktier äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av registrering eller utebliven registrering tillämpas 27– 30 §§.
(Jfr 12 kap. 32 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har sin motsvarighet i 4 kap. 15 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 342).
Av första stycket framgår att styrelsen, innan den fattar ett emissionsbeslut med stöd av stämmans bemyndigande, skall upprätta samma handlingar som skall upprättas inför ett stämmobeslut om nyemission, dvs. ett beslutsförslag med visst innehåll (3–5 §§) och viss kompletterande ekonomisk information (6 och 7 §§). Vidare skall styrelsen se till att uppgifter om apportegendom och kvittning i förslaget granskas av en eller flera revisorer (8 §). Styrelsens beslut skall innehålla samma uppgifter som ett stämmobeslut om emission (jfr 11 §). Beträffande underrättelse om beslutet gäller samma regler som när beslutet fattas av stämman (jfr
12 § första stycket).
Efter det att beslutet har fattats och, såvitt gäller kupongbolag, underrättelse har skett, får teckning, tilldelning och betalning av nya aktier äga rum (andra stycket). Även i dessa avseenden, liksom när det gäller registrering, gäller samma bestämmelser som när stämman har beslutat om emission (13–30 §§).
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgifter om kvittning i emissionsbeslut m.m.
13 kap. 39 §
I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 11 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 41 § att tillåta kvittning.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den innehåller en kompletterande bestämmelse för publika aktiebolag när det gäller innehållet i ett emissionsbeslut och i förslaget till ett sådant beslut. Bestämmelsen knyter an till bestämmelserna i 41 § om att styrelsen i ett publikt aktiebolag i vissa fall kan tillåta kvittning även om emissionsbeslutet inte innehåller bestämmelser om kvittning. Det står dock aktieägarna fritt att begränsa styrelsens rätt genom särskilda villkor i emissionsbeslutet. Om sådana villkor skall gälla, skall dessa tas med i förslaget till beslut respektive emissionsbeslutet.
Betalning i pengar
13 kap. 40 §
I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 21 §, sådan betalning för tecknade aktier som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
(Jfr 12 kap. 19 § första stycket andra meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 4 kap. 12 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 338 f.). Den innebär att betalning för tecknade aktier i ett publikt aktiebolag får ske direkt till bolaget i stället för på det sätt som anges i 21 §. Tidigare har denna möjlighet stått öppen endast för bolag vars bundna egna kapital uppgår till minst en miljon kronor.
Kvittning
13 kap. 41 §
I ett publikt aktiebolag får, trots vad som sägs i 24 §, aktierna betalas genom kvittning, om
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
(Jfr 12 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 11 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 337). Den ger publika aktiebolag en möjlighet att tillåta kvittning av skulder på grund av aktieteckning utöver vad som följer av 24 §. Tidigare har denna möjlighet stått öppen endast för bolag vars bundna egna kapital uppgår till minst en miljon kronor. I paragrafen uppställs tre förutsättningar för att kvittning skall få ske. För det första skall kvittningen inte strida mot sådana villkor som i enlighet med 39 § har tagits in i emissionsbeslutet. För det andra skall styrelsen bedöma att det är lämpligt att tillåta kvittning. För det tredje skall kvittning ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer. Den sista frågan skall bedömas med utgångspunkt i förhållandena vid den tidpunkt då betalningen skall erläggas. Styrelsen kan därför inte lämna utfästelse att medge kvittning i framtiden.
Revisorsyttrande
13 kap. 42 §
I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 28 § andra stycket 3 och 4, att ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier. Såvitt gäller apportegendom skall intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.
(Jfr 12 kap. 23 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som har sin motsvarighet i 4 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller en särskild bestämmelse, tillämplig på publika aktiebolag, om hur betalningen av aktierna skall styrkas i registreringsärendet.
Såsom framgår av 21 § skall, såvitt gäller privata aktiebolag, betalningen ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt 28 § skall sådan betalning styrkas genom intyg från det aktuella kreditinstitutet. I ett publikt aktiebolag får betalningen även ske direkt till bolaget (se 40 §). Mot den bakgrunden har det i förevarande paragraf föreskrivits att det i ett registreringsärende som av-ser ett publikt aktiebolag skall företes ett revisorsyttrande om att full och godtagbar betalning har erlagts. En revisor som skriver ett sådant yttrande måste alltså försäkra sig om att betalning i pengar har erlagts till ett särskilt konto hos ett kreditinstitut eller direkt till bolaget samt att eventuell apportegendom har tillförts bolaget. När det gäller betalning med apportegendom skall intyget ha samma innehåll som enligt 2 kap. 19 § (se vidare kommentaren till den bestämmelsen).
14 kap. Emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier
Företrädesrätt
14 kap. 1 §
Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till teckningsoptionerna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. teckningsoptionerna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller vid en tidigare emission av konvertibler, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet. I de fall som avses i andra stycket 2 a har aktieägarna företrädesrätt till teckningsoptioner som om emissionen gällde de aktier som kan komma att nytecknas på grund av optionsrätten.
Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
(Jfr 12 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 5 kap. 2 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 98 f. och prop. 1975:103 s. 354). I paragrafen regleras aktieägarnas företrädesrätt till nya teckningsoptioner. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.1. Bestämmelserna stämmer nära överens med motsvarande bestämmelser i 13 kap. 1 §. Huvudregeln är således att aktieägarna har företrädesrätt till teckningsoptionerna i förhållande till det antal aktier som de äger. Huvudregeln gäller om teckningsoptioner ges ut mot betalning i pengar eller om teckningsoptionerna skall betalas genom kvittning. En skillnad mellan nyemission av aktier och emission av teckningsoptioner är att optioner kan ges ut utan veder-
lag (se avsnitt 9.3.2.). Huvudregeln om lika företrädesrätt gäller även i det fallet. I andra stycket anges undantagen från huvudregeln. Dessa överensstämmer med vad som gäller vid nyemission av aktier (se 13 kap. 1 § andra stycket).
Tredje stycket innehåller en kompletterande bestämmelse beträffande tillämpningen av föreskrifter i bolagsordningen om företrädesrätt till aktier. Bestämmelsen innebär att vid emission av teckningsoptioner skall sådana bolagsordningsföreskrifter tillämpas som om emissionen gällde de aktier som kan komma att tecknas genom utnyttjande av optionerna. Bestämmelsen överensstämmer med hittills gällande rätt.
Fjärde stycket motsvarar 13 kap. 1 § tredje stycket.
14 kap. 2 §
Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
(Jfr 12 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som motsvarar 5 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 159), regleras majoritetskravet för ett sådant beslut som avses i 1 § andra stycket 2 c. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.1. Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 13 kap. 2 §.
Hur en emission av teckningsoptioner beslutas
Upprättande av förslag
14 kap. 3 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om emission av teckningsoptioner, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4– 10 §§.
(Jfr 12 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, åläggs den som väcker en fråga om emission av teckningsoptioner att upprätta ett förslag till beslut. Frågan om förslag till beslut om emission har behandlats i avsnitt 9.3.3. Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 13 kap. 3 §.
Förslagets innehåll
14 kap. 4 §
I förslaget enligt 3 § skall följande anges om emissionsvillkoren:
1. det antal teckningsoptioner eller högsta antal teckningsoptioner eller lägsta och högsta antal teckningsoptioner som skall ges ut,
2. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få teckna teckningsoptioner,
3. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske,
4. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt, samt
5. uppgift om huruvida teckningsoptionerna skall ges ut mot betalning. Uppgifter som avses i första stycket 1 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Innebär förslaget enligt första stycket 2 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna ges ut mot betalning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 3 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att en underrättelse enligt 14 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
(Jfr 12 kap. 5 § första stycket 1–4 samt andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafens första och andra stycken har viss motsvarighet i 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 och prop. 1975:103 s. 354). Det tredje stycket motsvarar 5 kap. 4 § första stycket 4 (jfr prop. 1973:93 s. 102 f. och prop. 1975:103 s. 354).
I paragrafen finns bestämmelser om vad ett förslag till beslut om emission av teckningsoptioner skall innehålla i fråga om emissionsvillkoren. Enligt lagförslaget kan teckningsoptioner ges ut med eller utan koppling till en skuldförbindelse. Paragrafen innehåller därför inte några bestämmelser om villkoren för lån som kopplas till teckningsoptioner. Beträffande sådana villkor får i stället allmänna regler och principer för lånevillkor tillämpas.
De uppgifter som anges i denna paragraf är sådana som alltid skall ingå i ett förslag till beslut om emission av teckningsoptioner. I 5 § kompletteras bestämmelsen med angivande av ytterligare uppgifter som under särskilda förutsättningar skall ingå i förslaget. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ avser endast sådana uppgifter som har att göra med villkoren för emissionen av teckningsoptioner. Vad förslaget skall innehålla i fråga om de aktier som skall kunna erhållas genom utnyttjande av teckningsoptionerna regleras i 6 och 7 §§.
Enligt första stycket 1, som saknar motsvarighet i kommitténs förslag, skall antalet teckningsoptioner anges. I likhet med vad som gäller beträffande aktier vid nyemission (se 13 kap. 4 § första stycket 2) är det tillåtet att i stället ange ett högsta antal teckningsoptioner eller ett lägsta och högsta antal optioner. Punkten 2 handlar om företrädesrätt. Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 4 § första stycket 4. I tredje stycket finns en kompletterande bestämmelse som ställer krav på viss information om den föreslagna företrädesrätten.
I punkten 3 behandlas teckningstiden. Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 4 § första stycket 5. Punkten skall läsas tillsammans med fjärde stycket.
Punkten 4 avser fördelning av teckningsoptioner i händelse av överteckning. Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 4 § första stycket 6.
Enligt punkten 5 skall det anges huruvida teckningsoptionerna skall ges ut mot vederlag eller inte. Möjligheten att ge ut teckningsoptioner utan vederlag är ny. Om vederlag skall betalas, skall förslaget enligt 5 § innehålla vissa ytterligare uppgifter beträffande betalningen.
Bestämmelserna i andra–fjärde styckena har motsvarigheter i 13 kap. 4 § andra, fjärde och femte styckena. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till de bestämmelserna.
14 kap. 5 §
I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
2. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
3. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
4. det belopp som skall betalas för varje teckningsoption,
5. den tid inom vilken teckningsoptionerna skall betalas eller att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket,
6. att teckningsoptionerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att teckningsoptioner skall tecknas med kvittningsrätt,
7. övriga särskilda villkor för tecknande av teckningsoptioner, och
8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen utser inom sig att innan teckningstiden börjar löpa besluta om det antal teckningsoptioner som skall ges ut, vilket belopp som skall betalas för varje teckningsoption, teckningskursen samt sådana villkor som avses i 7.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får lämnas endast om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
(Jfr 12 kap. 5 § första stycket 4–8 samt fjärde och femte styckena och 10 § första stycket tredje meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke har viss motsvarighet i 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 och prop. 1975:103 s. 354). Det andra stycket motsvarar 5 kap. 4 § tredje stycket andra meningen (jfr prop. 1973:93 s. 106 och prop. 1975:103 s. 354). Det tredje stycket motsvarar 5 kap. 4 § fjärde stycket (jfr prop. 1973:93 s. 106 f. och prop. 1975:103 s. 354).
Första stycket innehåller en uppräkning av uppgifter som under vissa förutsättningar skall ingå i förslaget. Punkten 1 är tillämplig om det föreslås att bolaget skall utnyttja möjligheten att i stället för särskilda emissionsbevis använda kuponger (se 11 kap. 5 § andra stycket). En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. 5 § första stycket 3.
I punkten 2 behandlas samordnad försäljning av överskjutande teckningsrätter. Punkten motsvarar 13 kap. 5 § första stycket 4.
Punkten 3 handlar om avstämningsdagen. Punkten motsvarar 13 kap. 5 § första stycket 5. Punkten skall läsas tillsammans med andra stycket.
Punkterna 4–6 är tillämpliga om teckningsoptionerna ges ut mot betalning (jfr 4 § första stycket 5). I så fall skall, såvida inte styrelsen bemyndigas att besluta om den saken (se punkten 8 nedan), förslaget ange det belopp som skall betalas för varje teckningsoption (punkten 4). Vidare skall den tid inom vilken betalning skall ske anges (punkten 5). Enligt punkten 6 skall det i dessa fall också anges om teckningsoptionerna skall betalas med apportegendom eller genom kvittning eller med något annat särskilt villkor. Punkterna motsvarar 13 kap. 4 § första stycket 3 och 7 samt 5 § första stycket 6.
Det kan noteras att 14 kap. inte innehåller några bestämmelser om vilken egendom som får utgöra apportegendom eller om hur sådan egendom skall värderas (jfr 13 kap. 5 § fjärde stycket). Detta hänger samman med att en emission av teckningsoptioner inte har samma betydelse från ett borgenärsskyddsperspektiv som exempelvis en nyemission av aktier. Det har därför ansetts att det vid utgivandet av teckningsoptioner är rimligt att dessa frågor helt överlämnas till aktieägarnas bedömning.
Lagen innehåller inte heller några särskilda bestämmelser om under vilka förutsättningar kvittning av skulder på grund av teckning av teckningsoptioner får ske. Av förevarande paragraf följer emellertid att kvittning sådana villkor skall tas med i förslaget om det föreslås att oltioner skall tecknas med kvittningsrätt (jfr kommentaren till 9 §).
Enligt punkten 7 skall även andra särskilda villkor för tecknande av teckningsoptionen anges. Bestämmelsen tar särskilt sikte på det fallet då ett skuldebrev knyts till teckningsoptionen. Till skillnad från vad som hittills har varit fallet är en sådan koppling inte obligatorisk.
Punkten 8, som avser vissa bemyndiganden till styrelsen, har sin motsvarighet i 13 kap. 5 § första stycket 8. Punkten kompletteras med vissa bestämmelser i tredje stycket.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena knyter an till bestämmelserna i första stycket om avstämningsdagen och bemyndiganden för styrelsen. Bestämmelserna har motsvarigheter i 13 kap. 5 § tredje och femte styckena. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till de bestämmelserna.
14 kap. 6 §
I förslaget enligt 3 § skall följande anges i fråga om utnyttjande av optionsrätten:
1. det belopp som bolagets aktiekapital skall kunna ökas med,
2. det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen),
3. den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas, och
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Uppgift om teckningskursen behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Teckningskursen enligt första stycket 2 får inte vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde.
(Jfr 12 kap. 6 § 1–5 i SOU 2001:1.)
I 6 och 7 §§ regleras vad ett förslag till beslut om emission av teckningsoptioner skall innehålla i fråga om de aktier som skall kunna erhållas genom utnyttjande av teckningsoptionerna. I denna paragraf – som
har viss motsvarighet i 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 och prop. 1975:103 s. 354) – anges de uppgifter som i detta avseende alltid skall ingå i förslaget medan 7 § behandlar uppgifter som endast under vissa förutsättningar behöver ingå.
Enligt första stycket 1 skall det belopp varmed bolagets aktiekapital skall kunna ökas anges. Det skall alltså inte anges något visst ökningsbelopp utan ett högsta belopp. Detta beror på att teckningsoptioner skall kunna ges ut inom en viss ram, varvid det antal aktier som optionerna kan bytas mot kan komma att variera beroende på hur många optioner som tecknas.
I punkten 2 behandlas teckningskursen, dvs. det belopp som skall betalas för varje aktie vid utnyttjande av teckningsoptionen. Ytterligare bestämmelser om teckningskursen finns i andra och tredje styckena.
Punkten 3 behandlar den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas. Det har inte ansetts påkallat med några begränsningar av denna tid. Det kan alltså i emissionsbeslutet bestämmas att rätten att utnyttja teckningsoptionerna skall inträda genast men det är också möjligt att skjuta denna möjlighet på framtiden, exempelvis så att teckning får ske först efter ett visst antal år. Bolaget har också full flexibilitet när det gäller slutpunkten för tidsperioden. Rätten att utnyttja optionen kan sålunda, beroende på vad som bestäms i emissionsbeslutet, gälla antingen fram till en viss angiven tidpunkt eller så länge som bolaget består.
Enligt punkten 4 skall uppgift lämnas om från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Punkten motsvarar 13 kap. 4 § första stycket 8.
Lagrådsremissens förslag innehöll ytterligare en punkt. Enligt denna skulle i förslaget även anges hur optionsinnehavarnas rätt skulle påverkas av ett antal uppräknade typer av åtgärder, t.ex. fondemission, nyemission eller fusion. Den punkten har med anledning av synpunkter från Lagrådet tagits bort. Det har ansetts att nyttan av sådana upplysningskrav inte står i rimlig proportion till de kostnader och olägenheter som de skulle innebära för vissa bolag. Lagrådet har föreslagit att det i stället tas in bestämmelser om vad som skall gälla i var och en av de ifrågavarande situationerna, när inget annat föreskrivs i emissionsbeslutet. Några sådana bestämmelser har dock inte tagits med i lagförslaget. Det har ansetts att det skulle föra alltför långt att lagreglera alla de hypotetiska situationer som kan tänkas uppkomma. De frågor om optionshavarnas rätt som kan uppkomma får därför i stället lösas med tillämpning av de principer som lagen bygger på.
Det förhållandet att en viss fråga inte behöver behandlas i förslaget – och därmed inte heller i emissionsbeslutet – innebär givetvis inte att bolaget är förhindrat att reglera frågan i beslutet. I många fall torde det i själva verket vara lämpligt med ett betydligt utförligare beslut än vad som följer av lagens minimikrav. Härvid kan följande uppräkning av rättigheter, baserad på kommitténs lagförslag, tjäna som vägledning:
1. den rätt som en innehavare av en teckningsoption skall ha om bolaget innan optionsrätten har utnyttjats
a) genomför en fondemission, en nyemission av aktier eller en
emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
b) minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna,
c) på annat sätt än genom fondemission eller emission av nya aktier,
teckningsoptioner eller konvertibler riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bolaget förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag,
d) beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som
väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget har lämnat för de tre senaste räkenskapsåren,
e) går i likvidation,
f) försätts i konkurs,
g) blir föremål för företagsrekonstruktion,
h) beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 23 kap.,
eller
i) beslutar att bolaget skall blir föremål för delning enligt 24 kap.,
samt
2. den rätt som skall tillkomma en innehavare av en teckningsoption för den händelse bolagets aktier, innan optionsrätten utnyttjas, blir föremål för inlösen enligt 22 kap.
Av 5 § framgår att stämman kan bemyndiga styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att besluta om bl.a. teckningskursen. Om det föreslås att ett sådant bemyndigande lämnas, behöver teckningskursen inte anges i förslaget. Detta framgår av andra stycket.
Av tredje stycket följer att teckningskursen vid tecknande av nya aktier inte får vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde, dvs. aktiekapitalet dividerat med antalet aktier. Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 4 § tredje stycket.
14 kap. 7 §
I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § i fråga om utnyttjande av optionsrätten även innehålla uppgift om
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även för de nya aktierna, och
3. övriga särskilda villkor för utnyttjande av optionsrätten. Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 46 §.
(Jfr 12 kap. 6 § 7–9 i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 och prop. 1975:103 s. 354). Paragrafen kompletterar 6 § med bestämmelser som i vissa fall skall ingå i ett förslag till beslut om emission av teckningsoptioner. Liksom i 6 § handlar det om frågor som har med utnyttjandet av optionsrätten att göra.
Bestämmelserna stämmer nära överens med bestämmelserna i 13 kap. 5 § första stycket 1, 2 och 7 samt andra och sjätte styckena. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till de bestämmelserna.
Det kan noteras att varken 6 eller 7 § innehåller några bestämmelser om betalning genom kvittning eller med apportegendom. Detta beror på att sådan betalning, utom i det fall som avses i 47 §, inte är tillåten vid utnyttjande av optionsrätten (se 38 och 40 §§). Detta överensstämmer med hittills gällande rätt men skiljer sig från vad som gäller vid aktieteckning vid nyemission samt vid teckning av teckningsoptioner och konvertibler.
Kompletterande information
14 kap. 8 §
Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
(Jfr 12 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 f. och prop. 1975:103 s. 354), innehåller bestämmelser om den kompletterande information som skall lämnas om emissionsbeslutet skall fattas på en bolagsstämma som inte skall behandla årsredovisningen. Motsvarande bestämmelser finns i 13 kap. 6 §.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
14 kap. 9 §
Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att teckningsoptionen skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
(Jfr 12 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den uppställer vissa kompletterande krav på beslutsförslaget i de fall då teckningsoptionerna skall kunna tecknas mot betalning med apportegendom eller med andra särskilda villkor. Motsvarande bestämmelser finns i 13 kap. 7 §.
Det förtjänar att anmärkas att det enligt förevarande paragraf krävs att kvittningsvillkor tas med i förslaget trots att de särskilda begränsningar i kvittningsrätten som gäller vid nyemission av aktier (se 13 kap. 24 §) inte har någon motsvarighet i förevarande kapitel. Det har ansetts att information om en planerad kvittning alltid är av sådant intresse för aktieägarna att den bör tas med i förslaget.
För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 13 kap. 7 §.
Revisorsgranskning
14 kap. 10 §
Redogörelsen enligt 9 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall, såvitt gäller värdet på apportegendom och emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, ha det innehåll som framgår av bestämmelserna i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket. I förekommande fall skall revisorn lämna motsvarande upplysningar om emissionsvillkor om kvittning.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
(Jfr 12 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller bestämmelser om revisorsgranskning av den redogörelse som avses i 9 §. Bestämmelserna överensstämmer med bestämmelserna i 13 kap. 8 §. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till de bestämmelserna.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
14 kap. 11 §
Styrelsen skall hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 12 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 f. och prop. 1975:103 s. 354), innehåller bestämmelser om tillhandahållande av förslaget till beslut m.m. Bestämmelserna överensstämmer med bestämmelserna i 13 kap. 9 §.
Kallelsens innehåll
14 kap. 12 §
Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
(Jfr 12 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 101 och prop. 1975:103 s. 354), innehåller bestämmelser om innehållet i kallelsen till den bolagsstämma som skall ta ställning till förslaget till beslut. En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. 10 §.
Bolagsstämmans beslut
14 kap. 13 §
Bolagsstämmans beslut om emission av teckningsoptioner skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och andra styckena samt 7 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 46 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 5 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s 101 f. och prop. 1975:103 s. 354), klargör att de uppgifter som enligt 4–7 §§ skall finnas i förslaget till beslut om emission av teckningsoptioner också skall ingå i själva beslutet. Bestämmelsen stämmer nära överens med bestämmelsen i 13 kap. 11 §.
Underrättelse
14 kap. 14 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 13 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
(Jfr 12 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 5 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 108 f. och prop. 1975:103 s. 355), innehåller bestämmelser om underrättelse om beslut om emission av teckningsoptioner. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den likalydande bestämmelsen i 13 kap. 12 §.
Teckning av teckningsoptioner
Hur teckningsoptioner skall tecknas
14 kap. 15 §
Teckning av teckningsoptioner skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla teckningsoptionerna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
(Jfr 12 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller bestämmelser om teckning av teckningsoptioner. Bestämmelserna stämmer nära överens med bestämmelserna i 13 kap. 13 §.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
14 kap. 16 §
En teckning av teckningsoptioner som har gjorts på annat sätt än som anges i 15 § kan göras gällande endast om emissionsbeslutet registreras utan att tecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
(Jfr 12 kap. 16 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 14 §. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
Verkan av att teckningsoptioner har tecknats med avvikande villkor
14 kap. 17 §
Om en teckningsoption har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock tecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
(Jfr 12 kap. 16 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 15 §. Vad som har sagts i anslutning till den paragrafen gäller därför även här.
Verkan av att villkor för teckning av teckningsoptioner inte har uppfyllts
14 kap. 18 §
Efter registreringen av emissionsbeslutet kan den som har tecknat en teckningsoption inte som grund för att teckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet om emission inte har uppfyllts.
(Jfr 12 kap. 16 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 16 §.
Otillräcklig teckning m.m.
14 kap. 19 §
Om det i emissionsbeslutet har bestämts att ett visst antal teckningsoptioner skall ges ut, upphör beslutet att gälla, om det antalet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
Upphör emissionsbeslutet att gälla, skall belopp som har betalats för tecknade teckningsoptioner genast betalas tillbaka jämte ränta enligt 2 § andra stycket och 5 § räntelagen (1975:635). Detsamma gäller om en teckning av teckningsoptioner av annat skäl inte är bindande.
(Jfr 12 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 kap. 7 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93. s. 109 f. och prop. 1975:103 s. 355). För en kommentar hänvisas till kommentaren till den snarlika 13 kap. 17 §.
Tilldelning av teckningsoptioner
14 kap. 20 §
När teckningen enligt 15 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
(Jfr 12 kap. 17 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 18 § första stycket.
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
14 kap. 21 §
Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om emission av teckningsoptioner anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 19 §.
(Jfr 12 kap. 23 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 5 kap. 7 § tredje stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 och prop. 1975:103 s. 355), innehåller en bestämmelse om registreringsanmälan av emissionsbeslutet. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.9. Paragrafen stämmer nära överens med 13 kap. 27 §.
Förutsättningar för registrering
14 kap. 22 §
Om det i emissionsbeslutet har bestämts att ett visst antal teckningsoptioner skall ges ut, får beslutet registreras endast om det sammanlagda antalet teckningsoptioner som har tecknats och tilldelats uppgår till det antal som har angetts i beslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelsen i första stycket inte hindrar det.
(Jfr 12 kap. 23 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 5 kap. 7 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 och prop. 1975:103 s. 355), reglerar förutsättningarna för att Bolagsverket skall registrera ett beslut om emission av teckningsoptioner. Bestämmelserna stämmer delvis överens med bestämmelserna i 13 kap. 28 §. En betydelsefull skillnad är emellertid att förevarande paragraf inte innehåller några bestämmelser om kontroll av betalning. Detta beror på att eventuell betalning som erläggs för teckningsoptioner inte påverkar aktiekapitalets storlek. De skäl som ligger bakom reglerna om kontroll av betalning vid registrering av nyemission av aktier gör sig således inte gällande vid registrering av emissioner av teckningsoptioner.
I andra stycket har en möjlighet öppnats till registrering av en del av emission. Detta är en nyhet. För att sådan registrering skall få ske, krävs att det antal teckningsoptioner som har bestämts för emissionen har tecknats och tilldelats.
För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 13 kap. 28 §.
Verkan av utebliven registrering
14 kap. 23 §
Om någon anmälan för registrering enligt 21 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 19 § tillämpas.
(Jfr 12 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 30 §.
Styrelsebeslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
14 kap. 24 §
Styrelsen får besluta om emission av teckningsoptioner under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 13 § tillämpas.
(Jfr 12 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 8 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop. 1975:103 s. 355). I denna och de följande paragraferna regleras möjligheten för styrelsen att besluta om emission av teckningsoptioner. Den frågan har behandlats i avsnitt 9.1.4. Paragrafen stämmer nära överens med 13 kap. 31 §. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
14 kap. 25 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 24 § med tillämpning av 14 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 24 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning och tilldelning av teckningsoptioner äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel.
(Jfr 12 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 8 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop. 1975:103 s. 355). Den stämmer nära överens med 13 kap. 33 §. Till skillnad från den paragrafen behandlar förevarande paragraf inte frågan om betalning. Detta är i överensstämmelse med regleringen av när stämman fattar beslut om emission av teckningsoptioner. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 13 kap. 32 §.
14 kap. 26 §
När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 24 §, skall beslutet och handlingar som avses i 8–10 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 12 §.
(Jfr 12 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 8 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop. 1975:103 s. 355). Den stämmer nära överens med 13 kap. 33 §.
14 kap. 27 §
Styrelsens beslut enligt 24 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 19 §. Beslutet får inte registreras om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 22 och 23 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av utebliven registrering.
(Jfr 12 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop. 1975:103 s. 355). För en kommentar hänvisas till kommentaren till den likalydande 13 kap. 34 §.
Styrelsebeslut om emission enligt bolagsstämmans bemyndigande
14 kap. 28 §
Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om emission av teckningsoptioner i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
(Jfr 12 kap. 30 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 9 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop. 1975:103 s. 355). Den stämmer nära överens med 13 kap. 36 §. Av bestämmelsen följer att bemyndigande får lämnas endast om det antal aktier och det aktiekapital som ett fullt utnyttjande av de emitterade teckningsoptionerna skulle ge upphov till ryms inom bolagsordningens föreskrifter. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 13 kap. 35 §.
14 kap. 29 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 28 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 6 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 12 §.
(Jfr 12 kap. 31 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 9 § andra och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop. 1975:103 s. 355). Jfr kommentaren till den likalydande 13 kap. 36 §.
14 kap. 30 §
Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 28 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
(Jfr 12 kap. 30 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 kap. 9 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop. 1975:103 s. 355). Paragrafen stämmer nära överens med 13 kap. 37 §.
14 kap. 31 §
Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 28 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. För styrelsens beslut gäller 13 § om beslutets innehåll samt 14 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning och tilldelning av teckningsoptioner äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av utebliven registrering tillämpas 21– 23 §§.
(Jfr 12 kap. 32 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 9 § andra och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop. 1975:103 s. 355). Den stämmer nära överens med 13 kap. 38 §. Till skillnad från den paragrafen behandlar den dock inte frågan om betalning. Detta är i överensstämmelse med vad som enligt lagförslaget gäller när beslutet om emission av teckningsoptioner har fattats av stämman. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 13 kap. 38 §.
Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt
Hur aktier skall tecknas
14 kap. 32 §
Teckning av nya aktier med utnyttjande av optionsrätt skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. Följande handlingar skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan:
1. en kopia av bolagsordningen,
2. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
3. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
4. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
5. ett yttrande över den redogörelse som avses i 4, undertecknat av bolagets revisor.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall de handlingar som anges i första stycket hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
I denna och de följande paragraferna regleras utnyttjande av optionsrätt. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.10. Bestämmelserna stämmer nära överens med de bestämmelser som gäller för teckning, tilldelning och betalning vid nyemission av aktier (se 13 kap. 13–26 §§).
Förevarande paragraf, som delvis motsvarar 5 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 115 f., prop. 1975:103 s. 355 f. och prop. 1989/90:160 s. 49), innehåller bestämmelser om teckning av aktier med utnyttjande av optionsrätt. Motsvarande bestämmelser finns i 13 kap. 13 § första och tredje styckena.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
14 kap. 33 §
En aktieteckning som har gjorts på något annat sätt än som anges i 32 § kan göras gällande endast om aktieteckningen registreras enligt 43 § utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 12 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356). Jfr även 13 kap. 14 § i lagförslaget.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
14 kap. 34 §
Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket före registreringen enligt 43 §, är dock aktietecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 12 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356). För en kommentar hänvisas till kommentaren till 13 kap. 15 §.
Verkan av att villkor för aktieteckningen inte har uppfyllts
14 kap. 35 §
Efter registreringen enligt 43 § kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i emissionsbeslutet inte har uppfyllts.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den likartade bestämmelsen i 2 kap. 14 §. Jfr även den snarlika bestämmelsen i 13 kap. 16 §.
Tilldelning av aktier
14 kap. 36 §
När aktieteckningen enligt 32 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning av aktier till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall aktietecknaren genast underrättas om detta.
Tilldelade aktier skall genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.
Om teckningsoptionsbevis har utfärdats, skall de förses med en anteckning om att optionsrätten har utnyttjats.
(Jfr 12 kap. 34 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 11 § och 12 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356).
Bestämmelserna i första–tredje styckena överensstämmer med bestämmelserna i 13 kap. 18 §. Det bör dock anmärkas att utgångspunkten för tilldelningen av aktier är en annan här än vid nyemission av aktier. Styrelsen är vid aktieteckning på grund av optionsrätt skyldig att tilldela varje optionshavare så många aktier som hans eller hennes teckningsoptioner berättigar till. Det är endast om aktieteckningen är ogiltig som tilldelning kan – och skall – vägras.
Fjärde stycket innehåller en bestämmelse om att eventuella optionsbevis som bolaget har utfärdat skall förses med en påskrift om att optionsrätten har utnyttjats. Detta bör lämpligen göras i anslutning till att de tilldelade aktierna tas upp i aktieboken. Bestämmelsen överensstämmer med hittills gällande rätt.
Betalning av aktier
Vad som lägst skall betalas för tecknade aktier
14 kap. 37 §
Betalning för en aktie som har tecknats enligt 32 § får inte understiga de tidigare aktiernas kvotvärde.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Bestämmelsen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den har samma innebörd som motsvarande bestämmelser i 2 kap. 15 § och 13 kap. 19 §. Med de tidigare aktiernas kvotvärde avses här kvotvärdet vid den tidpunkt då teckningsoptionen utnyttjas. Om kvotvärdet har ändrats mellan tidpunkten för emissionen av teckningsoptionerna och tidpunkten för utnyttjandet av dessa, kommer alltså gränsen för vad som lägst skall betalas för aktierna att vara en annan än den som gällde vid fastställandet av teckningskursen (jfr 6 § tredje stycket).
Hur aktierna skall betalas
14 kap. 38 §
Aktier som har tecknats enligt 32 § skall betalas i pengar.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 48 §.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Vad som här sägs stämmer nära överens med bestämmelserna i 13 kap. 20 § om betalning för tecknade aktier vid nyemission av aktier. En skillnad är dock att det inte är tillåtet att betala med apportegendom eller genom kvittning när aktieteckningen sker med utnyttjande av optionsrätt. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 9.3.10.
Såsom framgår av 48 § finns det i publika aktiebolag ett visst utrymme för betalning genom kvittning.
14 kap. 39 §
Betalning för aktier som har tecknats enligt 32 § skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 47 §.
(Jfr 12 kap. 33 i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. En likalydande bestämmelse finns i 13 kap. 21 §.
Kvittning m.m.
14 kap. 40 §
En skuld på grund av en aktieteckning enligt 32 § får inte kvittas mot en fordran hos bolaget.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 48 §.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 5 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356), innehåller ett förbud mot kvittning vid aktieteckning som sker med utnyttjande av teckningsoptioner. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.10.
Kvittningsförbudet i första stycket är mer långtgående än det förbud som gäller vid nyemission av aktier (se 13 kap. 24 §). Sålunda är det enligt förevarande paragraf inte tillåtet att med stöd av bestämmelser i emissionsbeslutet kvitta skulder på grund av aktieteckningen.
I 48 § finns särskilda bestämmelser om möjligheten för styrelsen i ett publikt aktiebolag att tillåta kvittning. En erinran om dessa bestämmelser har tagits in i andra stycket.
14 kap. 41 §
Överlåts en aktie som ännu inte är till fullo betald, är förvärvaren, så snart han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvarig för betalningen tillsammans med överlåtaren.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356). Jfr den snarlika 13 kap. 25 §.
Förverkande av rätt till aktie
14 kap. 42 §
Om en aktie som har tecknats enligt 32 § inte betalas i rätt tid, skall 13 kap. 26 § om förverkande av rätt till aktie tillämpas.
(Jfr 12 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356). Jfr 13 kap. 26 §.
Registrering av aktieteckningen
Registreringsanmälan
14 kap. 43 §
Senast tre månader efter det att tiden för att utnyttja teckningsoptionen har gått ut skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många aktier som har tecknats och betalats till fullo. Om teckningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket teckning har skett.
(Jfr 12 kap. 35 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 kap. 14 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 118 f. och prop. 1975.103 s. 356). Den innehåller bestämmelser om anmälan för registrering av aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt. En motsvarande bestämmelse, såvitt gäller nyemission av aktier, finns i 13 kap. 27 §. Tidsfristerna i förevarande paragraf skiljer sig dock från vad som gäller vid nyemission.
Förutsättningar för registrering
14 kap. 44 §
En aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt får registreras endast om
1. full och godtagbar betalning har erlagts för de nya aktierna, och
2. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 39 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller 49 § i stället för första stycket 2.
(Jfr 12 kap. 36 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 kap. 14 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 118 f. och prop. 1975.103 s. 356). Den anger förutsättningarna för att Bolagsverket skall registrera en aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna om registrering vid nyemission av aktier (jfr 13 kap. 28 §). Några av de bestämmelser som finns bland dessa regler har dock kunnat utelämnas, eftersom aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt inte får ske mot betalning med apportegendom (se 38 §).
Verkan av registrering
14 kap. 45 §
Genom registreringen fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de belopp som enligt 37 § lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier med avdrag för aktier som har förklarats förverkade och inte har övertagits av någon annan.
Om rätten till en aktie har förverkats för den betalningsskyldige och aktien inte har övertagits av någon annan blir aktien ogiltig när aktieteckningen har registrerats.
(Jfr 12 kap. 37 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 5 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 118 f. och prop. 1975:103 s. 356). Jfr den snarlika 13 kap. 29 §.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgifter om kvittning i emissionsbeslut m.m.
14 kap. 46 §
I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 13 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 48 § att tillåta kvittning.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. 39 §.
Betalning i pengar
14 kap. 47 §
I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 39 §, sådan betalning för tecknade aktier som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
(Jfr 12 kap. 19 § första stycket andra meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, överensstämmer med 13 kap. 40 §.
Kvittning
14 kap. 48 §
I ett publikt aktiebolag får, trots vad som sägs i 40 §, aktierna betalas genom kvittning, om
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
(Jfr 12 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356). Hittills har möjligheten för styrelsen att tillåta kvittning gällt för alla aktiebolag. I lagförslaget gäller möjligheten endast för publika aktiebolag. Detta överensstämmer med vad som föreslås i fråga om nyemission av aktier i 13 kap. 41 §.
Revisorsyttrande
14 kap. 49 §
I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelsen i 44 § första stycket 2, att aktieteckningen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.
(Jfr 12 kap. 36 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 14 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen. En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. 42 §.
15 kap. Emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier
Företrädesrätt
15 kap. 1 §
Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till konvertiblerna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. konvertiblerna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner eller vid en tidigare emission av konvertibler, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet. I de fall som avses i andra stycket 2 a har aktieägarna företrädesrätt till konvertibler som om emissionen gällde de aktier som konvertiblerna kan komma att bytas ut mot.
Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
(Jfr 12 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 5 kap. 2 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 98 f. och prop. 1975:103 s. 354). I paragrafen regleras aktieägarnas företrädesrätt till konvertibler. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.1. Bestämmelserna stämmer nära överens med motsvarande bestämmelser i 13 kap. 1 § och 14 kap. 1 § om företrädesrätt till nya aktier respektive teckningsoptioner. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser.
15 kap. 2 §
Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
(Jfr 12 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som motsvarar 5 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 159), regleras majoritetskravet för beslut om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Frågan har behandlats i avsnitt 9.3.1. Jfr kommentaren till den likalydande 13 kap. 2 §.
Hur en emission av konvertibler beslutas
Upprättande av förslag
15 kap. 3 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om emission av konvertibler, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–10 §§.
(Jfr 12 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, åläggs den som väcker en fråga om emission av konvertibler att upprätta ett förslag till beslut. Frågan om förslag till beslut om emission har behandlats i avsnitt 9.3.3. Jfr den snarlika bestämmelsen i 13 kap. 3 §.
Förslagets innehåll
15 kap. 4 §
I förslaget enligt 3 § skall följande anges om det lån som bolaget tar genom emissionen:
1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta och högsta lånebeloppet,
2. konvertiblernas nominella belopp,
3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen) och räntefot,
4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen,
5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, och
7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket.
Uppgift som avses i första stycket 1 och 3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 6.
Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 14 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
(Jfr 12 kap. 7 § första stycket 1-7 samt andra och fjärde styckena i SOU 2001:1).
Paragrafens första och tredje stycken har viss motsvarighet i 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 och prop. 1975:103 s. 354). Det fjärde stycket motsvarar 5 kap. 4 § första stycket 4 (jfr prop. 1973:93 s. 102 f. och prop. 1975:103 s. 354).
I paragrafen finns bestämmelser om vad ett förslag till beslut om emission av konvertibler skall innehålla. De uppgifter som anges här är sådana som alltid skall ingå i ett sådant beslutsförslag. I 5 § anges ytterligare uppgifter som under särskilda förutsättningar skall ingå i förslaget. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ avser sådana uppgifter som har att göra med det lån som bolaget tar upp genom emissionen av konvertibler. Vad förslaget skall innehålla i fråga om de aktier som skall kunna erhållas genom konvertering regleras i 6 och 7 §§.
Första stycket 1 avser det belopp som bolaget skall låna genom emissionen. I den nuvarande aktiebolagslagen talas i stället om ”emissionens belopp” (se 5 kap. 4 § första stycket 1). Någon ändring i sak är inte avsedd.
Enligt punkten 2 skall uppgift lämnas om ”konvertiblernas nominella belopp”. Härmed avses beloppet av den skuld som bolaget genom konvertibelns utgivande kommer att ha till konvertibelns innehavare. Det nominella beloppet skall vara detsamma för alla konvertibler som ges ut vid en viss emission. Det finns däremot inte något hinder mot att vid en och samma bolagsstämma fatta beslut om mer än en emission.
Punkten 3 avser teckningskursen och räntefoten. Det uppställs inte några särskilda begränsningar när det gäller hur teckningskursen skall bestämmas. När konvertiblerna konverteras till aktier, sker dock en kontroll av att bolaget för varje aktie som lämnas i utbyte sammanlagt har tillförts ett vederlag som minst motsvarar de tidigare aktiernas kvotvärde (se 6 § tredje stycket och 39 §). Om teckningskursen är otillräcklig i detta avseende, måste detta alltså ”kompenseras” antingen vid fastställandet av konverteringskursen eller genom en kontant inbetalning vid konverteringen.
I kommitténs förslag fanns inte något krav att räntefot skulle anges. Enligt kommitténs uppfattning bör dylika frågor av allmän obligationsrättslig karaktär inte behandlas i aktiebolagsrättslig lagstiftning. Vid
departementsbehandlingen har det dock ansetts att villkor av detta slag – även om de systematiskt inte är att betrakta som aktiebolagsrättsliga – är av sådan central betydelse att det är naturligt att de regelmässigt tas upp i beslutsförslaget.
Punkten 4 behandlar företrädesrätten. Bestämmelsen stämmer nära överens med 13 kap. 4 § första stycket 4. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen. Bestämmelsen kompletteras med vissa bestämmelser i andra stycket.
Punkterna 5 och 6 motsvarar 13 kap. 4 § första stycket 5 och 6. För en kommentar hänvisas till kommentarerna till de bestämmelserna.
Punkten 7 avser betalningstiden för tecknade konvertibler. Möjligheten att teckna konvertibler genom betalning är ny. Jfr motsvarande bestämmelser i 13 kap. 4 § första stycket 7.
Bestämmelserna i andra–fjärde styckena motsvarar 13 kap. 4 § andra, fjärde och femte styckena. Vad som har sagts i anslutning till de bestämmelserna gäller även här.
15 kap. 5 §
I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
2. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
3. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och att aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
4. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att en konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,
5. övriga särskilda villkor för det lån som bolaget tar genom emissionen, och
6. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel, räntefot, konverteringskursen samt sådana villkor som avses i 5.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från tidpunkten för beslutet.
I fråga om apportegendom gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 §. Ett bemyndigande som avses i första stycket 6 får lämnas endast om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
(Jfr 12 kap. 7 § första stycket 8–12 samt femte och sjätte styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen kompletterar 4 § med bestämmelser om uppgifter som under vissa förutsättningar skall ingå i ett förslag till beslut om emission av konvertibler. Det första stycket har viss motsvarighet i 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 och prop. 1975:103 s. 534). Det andra stycket motsvarar 5 kap. 4 § tredje stycket andra meningen (jfr prop. 1973:93 s. 106). Det tredje stycket motsvarar 5 kap. 4 § fjärde stycket (jfr prop. 1975:93 s. 106 f.).
Första stycket 1–3 motsvarar 13 kap. 5 § första stycket 3–5. För kommentarer hänvisas till kommentarerna till dessa bestämmelser. Punkten 3 skall läsas tillsammans med andra stycket.
Punkterna 4–6 motsvarar 13 kap. 5 § första stycket 6–8. Punkten 5 kompletteras med vissa bestämmelser i tredje stycket.
Bestämmelserna i andra–fjärde styckena motsvarar i allt väsentligt bestämmelserna i 13 kap. 5 § tredje–femte styckena.
Av hänvisningen till 41 § i femte stycket följer att förslaget, såvitt gäller publika aktiebolag, även skall innehålla uppgift om eventuella föreslagna begränsningar i styrelsens rätt att medge kvittning.
15 kap. 6 §
I förslaget enligt 3 § skall följande anges i fråga om konvertering:
1. det belopp som bolagets aktiekapital skall kunna ökas med,
2. utbytesförhållandet mellan konvertiblerna och de nya aktierna (konverteringskursen),
3. den tid inom vilken konvertering får begäras, och
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Uppgift om konverteringskursen behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 6.
Konverteringskursen enligt första stycket 2 får inte vara lägre än att bolaget efter konvertering har tillförts ett vederlag som för varje aktie som lämnas i utbyte minst motsvarar tidigare aktiers kvotvärde. En lägre konverteringskurs får tillämpas om mellanskillnaden skall täckas genom betalning med pengar vid konverteringen.
(Jfr 12 kap. 8 § 1–6 i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 och prop. 1975:103 s. 354).
I 6 och 7 §§ regleras vad ett förslag till beslut om emission av konvertibler skall innehålla i fråga om de aktier som skall kunna erhållas vid konvertering. I denna paragraf anges de uppgifter som i detta avseende alltid skall ingå i förslaget, medan 7 § behandlar uppgifter som endast under vissa förutsättningar behöver ingå.
Bestämmelserna i första stycket stämmer nära överens med bestämmelserna i 14 kap. 6 §. För kommentarer hänvisas till kommentaren till den paragrafen. Punkten 3 om konverteringstiden skall läsas mot bakgrund av den nya möjligheten att utfärda s.k. tvingande konvertibler, dvs. konvertibler med skyldighet till konvertering (se kommentaren till 11 kap. 4 §). Det innebär att rätten att begära konvertering kan tillkomma antingen konvertibelinnehavaren eller bolaget.
Av andra stycket framgår att konverteringskursen inte behöver behandlas i förslaget, om det föreslås att stämman skall bemyndiga styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att besluta om denna kurs.
Tredje stycket innehåller ytterligare bestämmelser om konverteringskursen. Konvertering innebär att konvertibeln byts mot aktier, varvid konvertibelns nominella belopp avräknas mot konverteringskursen. Komplikationer kan uppstå, om konvertibeln har getts ut till underkurs. Antag att konvertiblernas nominella belopp motsvarar aktiernas kvotvärde och att konverteringskursen bestäms så att varje konvertibel ger
rätt till en aktie. Om konvertiblerna har getts ut till underkurs, kommer i ett sådant fall bolaget för varje aktie som lämnas som utbyte att ha tillförts ett vederlag som understiger de tidigare aktiernas kvotvärde. En sådan ordning skulle öppna för kringgåenden av det underkursförbud som gäller vid aktieteckning och leda till en urholkning av aktiekapitalet. Därför föreskrivs att konverteringskursen inte får vara lägre än att bolaget efter konvertering för varje aktie som lämnas i utbyte har tillförts ett vederlag som minst motsvarar tidigare aktiers kvotvärde. Konverteringskursen måste alltså bestämmas med hänsyn till teckningskursen för konvertibeln. I det nyss beskrivna fallet skulle det således vara nödvändigt att kompensera underkursemissionen genom en lämplig, högre konverteringskurs. Följande exempel kan illustrera saken. Konvertibler med ett nominellt värde av 100 kr ges ut till underkursen 50 kr kontant. Aktiernas kvotvärde är 100 kr. Konverteringskursen måste då vara lägst 2:1, dvs. två konvertibler byts mot en aktie. Med en sådan kurs tillförs bolaget genom konvertibelemissionen 100 kr per aktie, vilket är godtagbart. Av 39 § följer att konverteringen inte får registreras om konverteringskursen är lägre än så.
Under en viss förutsättning får konverteringskursen vara lägre än vad som följer av det föregående. Sålunda får en lägre kurs tillämpas om mellanskillnaden – dvs. aktiernas kvotvärde minus det vederlag som enligt konverteringskursen tillförs bolaget för dessa – täcks genom en inbetalning i samband med konverteringen. En motsvarande möjlighet finns i 5 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen.
Det är lämpligt att ange också vad som skall gälla för det fall att kvotvärdet ändras mellan tidpunkten för emissionen av konvertibeln och konverteringen. Även sådana villkor måste utformas med beaktande av andra stycket, varvid aktiernas kvotvärde vid tidpunkten för konverteringen utgör den nedre gränsen för konverteringsvillkoren (jfr 39 §).
15 kap. 7 §
I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § även innehålla följande uppgifter om konverteringen:
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även för de nya aktierna, och
3. övriga särskilda villkor för konvertering. Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
(Jfr 12 kap. 8 § 7–9 i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke har viss motsvarighet i 5 kap. 4 § första stycket 10 respektive andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 105 f. och prop. 1975:103 s. 354). Andra stycket saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen.
Av paragrafen framgår att ett förslag till beslut om emission av konvertibler ibland måste innehålla vissa uppgifter om konverteringen till aktier. Liksom i 6 § handlar det om frågor med bäring på de aktier som skall kunna erhållas genom konvertering. Bestämmelserna stämmer nära
överens med bestämmelserna i 13 kap. 5 § första stycket 1, 2 och 7 och andra stycket samt 14 kap. 7 §.
Kompletterande information
15 kap. 8 §
Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
(Jfr 12 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 f. och prop. 1975:103 s. 354). Jfr den snarlika 13 kap. 6 §.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
15 kap. 9 §
Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att en konvertibel skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
(Jfr 12 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 5 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 107 f. och prop. 1975:103 s. 354). Den ställer krav på visst kompletterande beslutsunderlag i de fall då konvertiblerna skall kunna tecknas mot betalning med apportegendom eller med andra särskilda villkor. Jfr kommentaren till den snarlika 13 kap. 7 §.
Revisorsgranskning
15 kap. 10 §
Redogörelsen enligt 9 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall, såvitt gäller värdet på
apportegendom och emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, ha det innehåll som framgår av bestämmelserna i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket. I förekommande fall skall revisorn lämna motsvarande upplysningar om emissionsvillkor om kvittningsrätt.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
(Jfr 12 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 5 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 107 f. och prop. 1975.103 s. 354), innehåller bestämmelser om revisorsgranskning av den redogörelse som avses i 9 §. Jfr den likalydande 13 kap. 8 §.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
15 kap. 11 §
Styrelsen skall hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 12 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 100 f. och prop. 1975:103 s. 354). Den innehåller bestämmelser om tillhandahållande av förslaget till beslut m.m. Jfr den likalydande 13 kap. 9 §.
Kallelsens innehåll
15 kap. 12 §
Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna konvertibler som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget alltid anges.
(Jfr 12 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 3 § andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 101 och prop. 1975:103 s. 354). Den innehåller bestämmelser om innehållet i kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva emissionsförslaget. Jfr den likalydande 13 kap. 10 §.
Bolagsstämmans beslut
15 kap. 13 §
Bolagsstämmans beslut om emission av konvertibler skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och andra styckena samt 7 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 5 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 101 f. och prop. 1975:103 s. 534), klargör att de uppgifter som enligt 4–7 §§ skall finnas i förslaget till beslut om emission av konvertibler också skall ingå i själva beslutet. Bestämmelsen stämmer nära överens med bestämmelsen i 13 kap. 11 §.
Underrättelse
15 kap. 14 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 13 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
(Jfr 12 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 108 f. och prop. 1975:103 s. 355). Den innehåller bestämmelser om underrättelse om beslut om emission av konvertibler. Jfr kommentaren till den likalydande 13 kap. 12 §.
Teckning av konvertibler
Hur konvertibler skall tecknas
15 kap. 15 §
Teckning av konvertibler skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla konvertiblerna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§, hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
(Jfr 12 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller bestämmelser om teckning av konvertibler. Bestämmelserna stämmer nära överens med bestämmelserna i 13 kap. 13 § och 14 kap. 15 §.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
15 kap. 16 §
En teckning av konvertibler som har gjorts på annat sätt än som anges i 15 § kan göras gällande endast om emissionsbeslutet registreras utan att tecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
(Jfr 12 kap. 16 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens 13 kap. 14 §. Vad som har sagts i kommentaren till den bestämmelsen gäller även här.
Verkan av att konvertibler har tecknats med avvikande villkor
15 kap. 17 §
Om en konvertibel har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock tecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
(Jfr 12 kap. 16 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 15 §. Jfr kommentaren till den paragrafen.
Verkan av att villkor för teckning av konvertibler inte har uppfyllts
15 kap. 18 §
Efter registreringen av emissionsbeslutet kan en tecknare inte som grund för att teckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet inte har uppfyllts.
(Jfr 12 kap. 16 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 16 § och 14 kap. 18 §.
Otillräcklig teckning m.m.
15 kap. 19 §
Om det i emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som bolaget skall låna, upphör beslutet att gälla, om det beloppet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett beslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
Upphör emissionsbeslutet att gälla, skall belopp som har betalats för tecknade konvertibler genast betalas tillbaka jämte ränta enligt 2 § andra stycket och 5 § räntelagen (1975:635). Detsamma gäller om en teckning av konvertibler av annat skäl inte är bindande.
(Jfr 12 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 7 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93. s. 109 f. och prop. 1975:103 s. 355), stämmer nära överens med 13 kap. 17 § och 14 kap. 19 §.
Tilldelning av konvertibler
15 kap. 20 §
När teckningen enligt 15 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
(Jfr 12 kap. 17 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 18 § första stycket och 14 kap. 20 §.
Betalning av konvertibler
Hur konvertiblerna skall betalas
15 kap. 21 §
De tecknade konvertiblerna skall betalas i pengar eller, om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet, med apportegendom. I sådana fall som avses i 25 § får de även betalas genom kvittning.
(Jfr 12 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, är i princip identisk med 13 kap. 20 §. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen.
Betalning i pengar
15 kap. 22 §
Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 42 §.
(Jfr 12 kap. 19 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, överensstämmer med 13 kap. 21 §.
Betalning med apportegendom
15 kap. 23 §
Betalning med apportegendom skall ske genom att egendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
(Jfr 12 kap. 19 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Jfr den likalydande bestämmelsen i 13 kap. 22 §.
15 kap. 24 §
Om konvertiblerna skall betalas med apportegendom, skall en revisor avge ett skriftligt yttrande över betalningen. I fråga om yttrandets innehåll och revisorns kvalifikationer gäller 2 kap. 19 §.
(Jfr 12 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, är i princip identisk med 13 kap. 23 §. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen.
Kvittning
15 kap. 25 §
En skuld på grund av en teckning av en konvertibel får kvittas mot en fordran hos bolaget endast om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 43 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som delvis motsvaras av 5 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 och prop. 1975:103 s. 355), reglerar frågan om kvittning av skuld på grund av konvertibelteckning. Jfr den motsvarande bestämmelsen i 13 kap. 24 §.
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
15 kap. 26 §
Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om emission av konvertibler anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 19 §.
(Jfr 12 kap. 23 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 5 kap. 7 § tredje stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 och prop. 1975:103 s. 355), innehåller bestämmelser om anmälan för registrering av beslut om emission av konvertibler. Bestämmelserna stämmer nära överens med bestämmelserna i 13 kap. 27 §.
Förutsättningar för registrering
15 kap. 27 §
Ett beslut om emission av konvertibler får registreras endast om
1. det sammanlagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler uppgår till minst det belopp som har bestämts för emissionen,
2. full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 22 § första stycket angående betalning i pengar, och
4. ett yttrande enligt 24 § visas upp angående apportegendom som anges i beslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 44 § i stället för första stycket 3 och 4.
(Jfr 12 kap. 23 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 5 kap. 7 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 och prop. 1975:103 s. 355). Den reglerar förutsättningarna för att Bolagsverket skall registrera ett beslut om emission av konvertibler. För en kommentar hänvisas till kommentaren till de snarlika bestämmelserna i 13 kap. 28 §.
Verkan av utebliven registrering
15 kap. 28 §
Om någon anmälan för registrering enligt 26 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 19 § tillämpas.
(Jfr 12 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, stämmer nära överens med 13 kap. 30 §.
Styrelsebeslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
15 kap. 29 §
Styrelsen får besluta om emission av konvertibler under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 13 § tillämpas.
(Jfr 12 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvarar 5 kap 8 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop.
1975:103 s. 355), reglerar, tillsammans med de följande paragraferna möjligheten för styrelsen att besluta om emission av konvertibler. Jfr kommentaren till de liknande bestämmelserna i 13 kap. 31 §.
15 kap. 30 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 29 § med tillämpning av 14 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 29 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av konvertibler äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel.
(Jfr 12 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap 8 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop. 1975:103 s. 355). Jfr kommentaren till den i stort sett likalydande 13 kap. 32 §.
15 kap. 31 §
När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 29 §, skall beslutet och handlingar som avses i 8–10 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 12 §.
(Jfr 12 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap 8 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop. 1975:103 s. 355). Jfr kommentaren till den väsentligen likalydande 13 kap. 33 §.
15 kap. 32 §
Styrelsens beslut enligt 29 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 19 §. Beslutet får inte registreras, om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 27 och 28 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av utebliven registrering.
(Jfr 12 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap 8 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 f. och prop. 1975:103 s. 355). Jfr kommentaren till den snarlika 13 kap. 34 §.
Styrelsebeslut om emission enligt bolagsstämmans bemyndigande
15 kap. 33 §
Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om emission av konvertibler i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
(Jfr 12 kap. 30 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap 9 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop. 1975:103 s. 355). Av bestämmelsen följer att bemyndigande till styrelsen får lämnas endast om det antal aktier och det aktiekapital som ett fullt utnyttjande av konverteringsrätten skulle ge upphov till ryms inom bolagsordningens föreskrifter. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till den snarlika 13 kap. 35 §.
15 kap. 34 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 33 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 4 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 12 §.
(Jfr 12 kap. 31 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap 9 § andra och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop. 1975:103 s. 355). Jfr kommentaren till den likalydande 13 kap. 36 §.
15 kap. 35 §
Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 33 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
(Jfr 12 kap. 30 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 kap 9 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop. 1975:103 s. 355). Jfr kommentaren till den likalydande 13 kap. 37 §.
15 kap. 36 §
Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 33 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. För styrelsens beslut gäller 13 § om beslutets innehåll samt 14 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av konvertibler äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av utebliven registrering tillämpas 26– 28 §§.
(Jfr 12 kap. 32 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap 9 § andra och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 112 f. och prop.
1975:103 s. 355). Jfr kommentaren till den i huvudsak likalydande 13 kap. 38 §.
Konvertering till aktier
Anteckning i aktiebok m.m.
15 kap. 37 §
Vid konvertering skall de nya aktierna genast föras in i aktieboken.
I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att konvertering har skett.
Om konvertiblerna har getts ut i pappersform, skall de förses med en anteckning om konverteringen.
(Jfr 12 kap. 38 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 11 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 116 f. och prop. 1975:103 s. 356).
Lagen upptar inga särskilda bestämmelser om hur själva konverteringen skall gå till. Detta kan regleras i konvertibelvillkoren. I lagtexten har enbart tagits upp vissa ordningsbestämmelser, främst att de aktier som uppkommer genom konverteringen genast skall föras in i aktieboken. I tredje stycket anges att konvertibler skall förses med anteckning om konverteringen om de har getts ut i pappersform.
Registreringsanmälan
15 kap. 38 §
Senast tre månader efter det att tiden för att utnyttja konverteringsrätt har gått ut skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många aktier som har tillkommit genom konvertering. Om konverteringstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket konvertering har skett.
(Jfr 12 kap. 39 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 kap. 14 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 118 f. och prop. 1975.103 s. 356). Den innehåller bestämmelser om anmälan för registrering av konvertering av konvertibler. Bestämmelserna överensstämmer nära med bestämmelserna om registrering i 14 kap. 43 §.
Förutsättningar för registrering
15 kap. 39 §
Konverteringen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall det framgå att bolaget för varje aktie som har lämnats i utbyte har tillförts ett vederlag som minst motsvarar kvotvärdet av tidigare aktier.
(Jfr 12 kap. 40 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 kap. 14 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 118 f. och prop. 1975.103 s. 356). Den
reglerar förutsättningarna för registrering av konvertering. Bestämmelsen har viss motsvarighet i 13 kap. 28 §. Beträffande bestämmelserna om kontroll av vederlaget kan anmärkas att hänsyn måste tas både till teckningskursen för konvertiblerna och konverteringskursen för utnyttjande av konverteringsrätten (jfr kommentaren till 4 § första stycket 3 och 6 § tredje stycket). I förekommande fall måste även kontanta tillskott som har gjorts i samband med konverteringen kontrolleras. En skyldighet att göra sådana tillskott kan följa av emissionsbeslutet (jfr 15 kap. 6 § tredje stycket). Men det kan även i andra fall visa sig nödvändigt att på så sätt kompensera för en låg konverteringskurs, t.ex. om aktiernas kvotvärde har förändrats efter det att tecknings- och konverteringskurserna fastställdes. Någon ny kontroll av det vederlag som har tillförts bolaget vid teckningen av konvertiblerna behöver inte ske i samband med registreringen av konverteringen (jfr 27 §).
Verkan av registrering
15 kap. 40 §
Genom registreringen fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de vederlag som bolaget enligt 39 § minst skall ha tillförts efter konverteringen för de aktier som lämnas i utbyte.
(Jfr 12 kap. 40 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 5 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 118 f. och prop. 1975:103 s. 356). Av paragrafen framgår att ökningen av aktiekapitalet fastställs genom registreringen av konverteringen. Aktiekapitalet ökas därvid med summan av de belopp som lägst skall ha tillförts bolaget som betalning för de aktier som lämnas i utbyte. Ökningsbeloppet kommer alltså att uppgå till kvotvärdet för de tidigare aktierna multiplicerat med antalet nya aktier (se 39 §).
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift om kvittning i emissionsbeslut m.m.
15 kap. 41 §
I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 13 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 43 § att tillåta kvittning.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller ett kompletterande krav för publika aktiebolag när det gäller innehållet i förslag till beslut och beslut om emission av konvertibler. Bestämmelserna stämmer nära överens med 13 kap. 39 §. För en kommentar hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen.
Betalning i pengar
15 kap. 42 §
I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 22 §, sådan betalning för konvertibler som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
(Jfr 12 kap. 19 § första stycket andra meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innebär att betalning för konvertibler i ett publikt aktiebolag får ske direkt till bolaget i stället för på det sätt som anges i 22 §. Jfr den snarlika bestämmelsen i 13 kap. 40 §.
Kvittning
15 kap. 43 §
I ett publikt aktiebolag får, trots vad som sägs i 25 §, konvertibler betalas genom kvittning, om
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
(Jfr 12 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som delvis motsvaras av 5 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 110 och prop. 1975:103 s. 355), reglerar styrelsens möjlighet att tillåta kvittning i ett publikt aktiebolag. En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. 41 §.
Revisorsyttrande
15 kap. 44 §
I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 27 § första stycket 3 och 4, att registrering får ske endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler. Såvitt gäller apportegendom skall intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.
(Jfr 12 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om hur betalningen av tecknade konvertibler skall styrkas i publika aktiebolag. Jfr den snarlika 13 kap. 42 §.
16 kap. Vissa riktade emissioner m.m.
Tillämpningsområde
16 kap. 1 §
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när publika aktiebolag och dotterbolag till sådana bolag beslutar om
1. nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
2. överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har getts ut av ett bolag inom samma koncern, eller
3. lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning.
(Jfr 13 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Detta kapitel saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. De frågor som regleras i kapitlet har hittills reglerats i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (den s.k. Leolagen). I denna paragraf, som närmast motsvarar 1 § i den lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 32 f.), anges bestämmelsernas tillämpningsområde. Den frågan har behandlats i avsnitt 9.5.1.
Medan Leo-lagen är tillämplig endast på aktiemarknadsbolag och dotterbolag till sådana bolag har motsvarande bestämmelser i lagförslaget gjorts tillämpliga på alla publika aktiebolag och deras dotterbolag. Om koncernen är uppbyggd med ett privat aktiebolag i koncernens ”topp”, faller detta bolag utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. Finns det ett publikt aktiebolag längre ned i koncernen, gäller dock bestämmelserna för detta bolag och alla underliggande dotterbolag. Med dotterbolag avses privata och publika aktiebolag som utgör dotterföretag enligt koncerndefinitionen i 1 kap. 11 §.
Lagen omfattar tre typer av transaktioner, nämligen emissioner, överlåtelser och vissa typer av lån. Att reglerna är tillämpliga på beslut om vissa lån är en nyhet.
Nyemission av aktier m.m.
16 kap. 2 §
Ett beslut om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler skall alltid fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget om
1. aktieägarna i bolaget inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, och
2. de som i stället skall ha rätt att teckna aktier, teckningsoptioner eller konvertibler tillhör någon eller några av följande kategorier:
a. styrelseledamöter i det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
b. den verkställande direktören i det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern, c. andra anställda hos det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
d. en make eller en sambo till någon som avses i a–c, e. den som står under vårdnad av någon som avses i a–c, eller f. en juridisk person över vilken någon som avses i a–e, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.
Vid beslut om emission enligt första stycket får bemyndigande enligt 13 kap. 5 § första stycket 8, 14 kap. 5 § första stycket 8 eller 15 kap. 5 § första stycket 6 inte lämnas.
(Jfr 13 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 4 § Leo-lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 34 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitten 9.5.1 och 9.5.2.
Enligt 13 kap. 35 § får bolagsstämman under vissa förutsättningar bemyndiga styrelsen att fatta beslut om nyemission av aktier. Motsvarande gäller enligt 14 kap. 28 § och 15 kap. 33 § vid emission av teckningsoptioner respektive konvertibler. Av första stycket i förevarande paragraf följer att möjligheten att bemyndiga styrelsen att fatta beslut inte gäller vid vissa slag av riktade emissioner. Bolagsstämman får i dessa fall inte heller bemyndiga styrelsen att fastställa vissa villkor för emissionen enligt 13 kap. 5 § första stycket 8, 14 kap. 5 § första stycket 8 eller 15 kap. 5 § första stycket 6 (andra stycket). Paragrafen hindrar däremot inte att styrelsen fattar beslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande (se 13 kap. 31 § m.fl.).
En första förutsättning för att paragrafen skall vara tillämplig är att det är fråga om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler. Paragrafen saknar alltså betydelse när aktier ges ut i samband med konvertering av konvertibler eller utnyttjande av teckningsoptioner. Vidare skall det vara fråga om en emission där aktieägarna inte har företrädesrätt till teckning i förhållande till de aktier som de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen (punkten 1) och där emissionen i stället riktas till någon inom den i paragrafen angivna kretsen (punkten 2). Denna krets överensstämmer med den krets som hittills har angetts i 4 § Leo-lagen.
Punkterna 2 a och 2 b avser vissa ledande befattningshavare i det emitterande bolaget eller annat företag inom samma koncern. Även befattningshavare i andra företagsformer än aktiebolag omfattas om företaget ingår i samma koncern. Vad som avses med en ”koncern” framgår av 1 kap. 11 §. Av den paragrafen följer att endast företagsgrupper med ett aktiebolag i toppen omfattas. Av 8 kap. 3 och 28 §§ följer att även styrelsesuppleanter och vice verkställande direktörer omfattas.
Eftersom emissioner som formellt riktas till de anställda i allmänhet, i realiteten kan ha karaktär av ett förtäckt gynnande av ledande befattningshavare omfattar paragrafen även emissioner till de anställda (punkten 2 c). Bestämmelsen är dock inte avsedd att tillämpas när en emission riktas till en viss angiven krets – exempelvis aktieägarna i ett annat bolag – i vilken det råkar ingå några anställda i det emitterande bolaget. Det avgörande är här, liksom vid tillämpningen av övriga bestämmelser i kapitlet, i vilken egenskap den aktuella personen kommer att få teckningsrätt i emissionen.
Enligt punkten 2 d gäller bestämmelserna även emissioner till en make eller sambo till någon som avses i punkterna 2 a–c. Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll (se 1 § första stycket sambolagen [2003:376]). Bestämmelsen omfattar sambor av såväl motsatt som samma kön (se vidare prop. 2002/03:80 s. 43 f.).
I punkten 2 e anges att även den som står under vårdnad av någon som avses i punkterna 2 a–c omfattas. Vårdnadsbegreppet har här samma innebörd som i den familjerättsliga lagstiftningen (se främst 6 kap. föräldrabalken).
Punkten 2 f avser juridiska personer över vilka någon som avses i de föregående punkterna har ett bestämmande inflytande. Bestämmelsen täcker även de fall då inflytandet utövas tillsammans med någon annan person som ingår i den i lagen angivna kretsen. Med ”bestämmande inflytande” avses i första hand sådant inflytande som grundar sig på direkta eller indirekta innehav av mer än hälften av rösterna i bolaget. Det kan emellertid även tänkas att någon intar en sådan ställning på annan grund, exempelvis genom avtal. Det har överlämnats till rättstillämpningen att ytterst avgöra om en person i ett enskilt fall intar en sådan ställning som avses här i förhållande till en juridisk person.
Ett emissionsbeslut som fattas av styrelsen i strid med paragrafen är ogiltigt (se 6 §). Ogiltigheten inträder oavsett mottagarens goda tro. Beslutet förblir ogiltigt även om det inte klandras.
Såsom framgår av 8 § fordrar beslutet en särskilt kvalificerad majoritet.
16 kap. 3 §
Om ett bolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag beslutar om en sådan emission som avses i 2 §, skall beslutet godkännas även på bolagsstämman i moderbolaget.
I fråga om moderbolagets godkännande gäller bestämmelserna i 13 kap. 9 och 10 §§, 14 kap. 11 och 12 §§ eller 15 kap. 11 och 12 §§ om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämma.
(Jfr 13 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 5 § Leo-lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 35 f.). Den fråga som regleras i paragrafen har berörts i avsnitt 9.5.2.
Paragrafen är tillämplig om det bolag som fattar ett sådant emissionsbeslut som avses i 2 § är dotterbolag till ett publikt aktiebolag. I sådana fall krävs att dotterbolagets beslut godkänns av stämman i moderbolaget (se första stycket). Bestämmelsen är uppställd till skydd för aktieägarna i moderbolaget. Syftet är att förhindra att dessa aktieägare avhänds tillgångar, som är placerade i ett dotterbolag, utan att de har fått ta ställning till emissionen. Moderbolagets godkännande kan lämnas antingen före eller efter dotterbolagets emissionsbeslut. Kravet på moderbolagets godkännande gäller endast i förhållande till det publika aktiebolag som är moderbolag i den största koncern som bolaget ingår i (se 9 §).
Vilken majoritet som fordras för bolagsstämmans beslut regleras i 8 §. Av andra stycket framgår att bestämmelserna om beslutsunderlag, framläggande på stämma m.m. i 13–15 kap. skall tillämpas även inför moderbolagets stämmobeslut. Detta gäller även om moderbolagets godkännande skall lämnas före dotterbolagets stämma.
Överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler
16 kap. 4 §
Om ett aktiebolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag har gett ut aktier, teckningsoptioner eller konvertibler med rätt till teckning för ett annat aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget inte
överlåta aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna till någon som avses i 2 § första stycket 2 utan att beslut om detta har fattats av bolagsstämman i det bolaget.
Ett beslut om överlåtelse från ett dotterbolag enligt första stycket skall dessutom godkännas av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
(Jfr 13 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 6 § i Leo-lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 36). De frågor som behandlas i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.5.3.
Bestämmelserna i paragrafen syftar till att förhindra att reglerna i 2 och 3 §§ kringgås genom att ett dotterbolag till ett publikt aktiebolag riktar en emission till ett annat aktiebolag inom samma koncern, vilket i sin tur överlåter de emitterade aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna till någon sådan person som avses i 2 § första stycket 2. Med ”annat aktiebolag inom samma koncern” avses såväl dotterbolag, ”systerbolag” som moderbolag till det emitterande bolaget. Bestämmelserna är i och för sig inte tillämpliga när emissionen riktas till det i paragrafen angivna publika aktiebolaget; vad som sägs i 5 § innebär emellertid att motsvarande reglering gäller när det publika aktiebolaget överlåter aktier m.m. i dotterbolag.
För att en sådan överlåtelse som avses i paragrafen skall bli giltig fordras enligt första stycket att den beslutas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget. Vilken majoritet som fordras för bolagsstämmans beslut regleras i 8 §.
Andra stycket innehåller ett kompletterande krav för de fall då också det överlåtande bolaget är dotterbolag i koncernen. I sådana fall fordras att överlåtelsen godkänns även av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Av 8 § framgår att beslutet, om det finns flera moderbolag, skall godkännas av bolagsstämman i det bolag som är moderbolag i den största koncernen (se vidare kommentaren till den paragrafen).
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om att kallelsen till bolagsstämman som skall pröva ett förslag om överlåtelse enligt denna paragraf skall ange förslagets huvudsakliga innehåll. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Motsvarande bestämmelser finns i bl.a. 13 kap. 10 §.
16 kap. 5 §
Ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag får inte heller i andra fall än som avses i 4 § överlåta aktier i ett dotterbolag till det publika aktiebolaget eller teckningsoptioner eller konvertibler som har utfärdats av ett sådant bolag till någon som avses i 2 § första stycket 2 utan att överlåtelsen har godkänts av bolagsstämman i det publika bolaget.
Om det publika bolaget är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, fordras för att överlåtelsen skall bli giltig dessutom att överlåtelsen godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
(Jfr 13 kap. 5 § i SOU 2001:1).
Paragrafen motsvarar närmast 7 § Leo-lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 36). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.5.3.
Paragrafen utgör ett komplement till 4 §. Första stycket reglerar de fall då ett publikt aktiebolag (eller dess dotterbolag; se nedan) säljer ut aktier, konvertibler eller teckningsoptioner i ett dotterbolag. Bestämmelsen gäller även när överlåtelsen inte har föregåtts av någon till det överlåtande bolaget riktad emission. Majoritetskravet för bolagsstämmans beslut regleras i 8 §.
Bestämmelsen i första stycket aktualiseras också om det är ett dotterbolag till det publika aktiebolaget som överlåter aktier i ett annat dotterbolag till det publika aktiebolaget till företagsledningen i det publika aktiebolaget. Lagen uppställer i den situationen inte något krav på att överlåtelsen skall behandlas på det överlåtande bolagets stämma. Däremot måste överlåtelsen behandlas på det publika aktiebolagets stämma.
Andra stycket innehåller en kompletterande bestämmelse för de fall då det publika bolaget är dotterbolag till ett annat publikt bolag. I sådana fall krävs även samtycke av bolagsstämman i moderbolaget.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om kallelsen till en stämma som skall pröva en fråga enligt denna paragraf. Bestämmelsen är identisk med bestämmelsen i 4 § tredje stycket.
16 kap. 6 §
Överlåtelser som sker i strid med 4 och 5 §§ är ogiltiga.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 8 § Leo-lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 37). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.5.3.
I paragrafen regleras följden av att en överlåtelse sker i strid med bestämmelserna i 4 och 5 §§. En sådan överlåtelse är ogiltig. Ogiltigheten inträder oberoende av om förvärvaren är i ond eller god tro. Godtrosförvärv är dock möjligt för den som i ett senare led förvärvar en aktie som har överlåtits i strid med bestämmelserna i denna lag (jfr 6 kap. 4 § lagen [1998:1479] om kontoföring av finansiella instrument).
Av 8 § följer att även ett beslut om överlåtelse som har fattats utan erforderlig majoritet är ogiltigt.
Förevarande paragraf reglerar endast beslut om överlåtelser. Emissionsbeslut omfattas således inte. Av allmänna principer följer emellertid att även en emission som sker i strid med lagens bestämmelser är ogiltig.
Vinstandelslån och kapitalandelslån
16 kap. 7 §
Beslut om att ta upp ett sådant lån som avses i 11 kap. 11 § skall alltid fattas av bolagsstämman om någon som avses i 2 § första stycket 2 skall ha rätt att teckna sig för lånet med förtur eller med särskilda villkor. Om lånet har tagits upp av ett bolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, skall beslutet dessutom godkännas av bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innebär att de särskilda beslutsregler som gäller i fråga om sådana emissioner som regleras i detta kapitel skall gälla även vid beslut om vissa typer av lån. Bestämmelserna om detta är tillämpliga på två typer av lån, vinstandelslån och kapitalandelslån. Ett vinstandelslån är ett lån där räntan på lånet är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller finansiella ställning. Ett kapitalandelslån är ett lån där det kapitalbelopp som skall återbetalas är knutet till någon av dessa faktorer. Bestämmelser om dessa typer av lån finns i 11 kap. 11 §.
Paragrafen blir tillämplig om någon som ingår i den krets som anges i 2 § första stycket får förtur att teckna lånet eller erbjuds särskilda villkor för lånet. Om bolaget vänder sig till marknaden för att ta upp vinstandels- eller kapitalandelslån och det inte uppställs några begränsningar när det gäller vem som får teckna lånet eller några villkor som är särskilt gynnsamma för styrelseledamöter, anställda m.m., blir bestämmelserna däremot inte tillämpliga. I sådana fall finns inte heller några hinder mot att exempelvis en anställd i bolaget sedermera tecknar sig för lånet. Paragrafen förutsätter alltså att det är fråga om ett lån som är ”riktat” på motsvarande sätt som de emissioner som regleras i kapitlet. I sådana fall måste lånet enligt första stycket alltid beslutas av bolagsstämman. Något bemyndigande till styrelsen får alltså inte lämnas. I likhet med vad som gäller beträffande emissioner enligt 3 § första stycket, krävs därutöver i vissa fall att lånet godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.
Andra stycket innehåller en bestämmelse om kallelsen till en bolagsstämma som skall pröva en fråga om ett sådant lån som avses i denna paragraf. Bestämmelsen är av samma slag som bestämmelserna i 4 § tredje stycket och 5 § tredje stycket.
I 8 § finns bestämmelser om majoritetskrav vid stämmans beslut om ett sådant lån som omfattas av förevarande paragraf.
Majoritetskrav
16 kap. 8 §
Ett beslut som enligt 2–5 eller 7 § skall fattas eller godkännas av bolagsstämma är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.
(Jfr 13 kap. 6 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 3 § Leo-lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 33). Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 9.5.4.
Av paragrafen framgår att det fordras kvalificerad majoritet för beslut om emissioner och överlåtelser enligt 2–5 §§ samt beslut om lån enligt 7 §. Kravet är detsamma som enligt Leo-lagen. Det krävs alltså en majoritet om nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna. Detta gäller såväl när bolagsstämman själv
beslutar om emission som när den i efterhand beslutar att godkänna ett av styrelsen fattat emissionsbeslut.
16 kap. 9 §
Om ett beslut enligt 2–5 eller 7 § skall godkännas av bolagsstämman i ett moderbolag och det finns flera moderbolag som är publika aktiebolag, skall godkännandet lämnas av bolagsstämman i det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen.
(Jfr 13 kap. 6 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Ett beslut av ett dotterbolag till ett publikt aktiebolag att ge ut eller överlåta aktier till den krets som anges i 2 § första stycket skall enligt föregående paragrafer som regel godkännas av moderbolagets bolagsstämma för att bli giltigt. Detsamma gäller sådana lån som avses i 7 §. I denna paragraf har tagits in en bestämmelse om vad som därvid gäller om det finns flera moderbolag. Innebörden av bestämmelsen är att godkännandet skall lämnas av bolagsstämman i det aktiebolag som finns i koncernens ”topp”. Av 1 § följer att det endast kan vara fråga om ett publikt aktiebolag. Regleringen innebär att, när det är fråga om en koncern i vilken ingår flera publika aktiebolag, godkännandet som regel kommer att lämnas av det moderbolag vars aktier faktiskt är spridda bland allmänheten.
Information i förvaltningsberättelsen
16 kap. 10 §
Ett aktiebolag som har genomfört en emission som avses i 2 §, skall i förvaltningsberättelsen lämna uppgift om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har skett på grundval av beslutet. Har ett aktiebolag genomfört en sådan överlåtelse som avses i 4 eller 5 § eller tagit upp ett sådant lån som avses i 7 §, skall uppgift om överlåtelsen eller lånet lämnas i förvaltningsberättelsen.
Ingår ett aktiebolag som har beslutat om en emission, en överlåtelse eller ett lån av nu angivet slag i en koncern, skall uppgift om detta lämnas även i förvaltningsberättelsen för det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Finns det flera moderbolag som är publika aktiebolag, skall uppgiften lämnas i förvaltningsberättelsen för det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen.
(Jfr 13 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har sin motsvarighet i 9 och 10 §§ Leo-lagen (jfr prop. 1986/87:76 s. 37). Den ställer krav på att sådana emissioner, överlåtelser och lån som omfattas av bestämmelserna i detta kapitel skall redovisas i bolagets förvaltningsberättelse och, såvitt gäller koncernförhållanden, i förvaltningsberättelsen för moderbolaget i koncernen. Informationsskyldigheten gäller både innehållet i själva beslutet och det huvudsakliga utfallet av detta, dvs. den tilldelning som har ägt rum på grundval av beslutet.
17 kap. Värdeöverföringar från bolaget
Begreppet värdeöverföring
17 kap. 1 §
Med värdeöverföring avses i denna lag
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier, dock inte förvärv enligt 19 kap. 5 §,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, och
4. annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
Om överföring av tillgångar i samband med fusion eller delning av aktiebolag och om utskiftning vid likvidation finns särskilda bestämmelser i 23–25 kap.
(Jfr 14 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller en definition av begreppet värdeöverföring. Denna fråga har behandlats i avsnitt 11.2. Definitionen får betydelse för i vilka fall en transaktion som bolaget deltar i träffas av de värdeöverföringsbegränsningar som finns i lagen samt när rättsföljderna för olaga värdeöverföring kan göras gällande.
Första stycket 1–3 avser sådana värdeöverföringar som är särskilt reglerade i aktiebolagslagen och som bolaget öppet redovisar som aktiebolagsrättsliga transaktioner, nämligen vinstutdelning, förvärv av egna aktier samt minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna.
Begreppet ”värdeöverföring” innefattar också, såsom framgår av punkten 4, andra affärshändelser som medför att bolagets förmögenhet, direkt eller indirekt, minskar. I doktrinen betecknas detta ofta som ”förtäckt vinstutdelning”. Med affärshändelse avses alla förändringar i storleken och sammansättningen av bolagets förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomsten av fordringar eller skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat (jfr 1 kap. 2 § första stycket 7 bokföringslagen [1999:1078]).
För att en affärshändelse skall vara att anse som en värdeöverföring enligt punkten 4 förutsätts först och främst att den får till följd att bolagets förmögenhet minskar. En transaktion som medför att bolagets förmögenhet förblir oförändrad eller ökar utgör alltså inte någon värdeöverföring. Huruvida transaktionen medför en förmögenhetsminskning får avgöras enligt allmänna principer. Vilka effekter den får på bolagets redovisning har alltså ingen avgörande betydelse. Avhändelse av bolagets egendom till ett pris som motsvarar bokfört värde kan mycket väl utgöra en värdeöverföring, om egendomens marknadsvärde överstiger det bokförda värdet.
Till begreppet värdeöverföring blir därmed att hänföra sådant som att bolaget avhänder sig egendom till underpris, förvärvar egendom till överpris, betalar ut lön eller arvode för tjänster eller arbeten som inte alls eller endast delvis motsvaras av utbetalningen, lånar ut medel till en i förhållande till marknadsräntan låg ränta eller upptar lån till en högre ränta än marknadsräntan, skriver av fordringar eller låter fordringar preskriberas m.m. Det spelar inte någon roll hur affärshändelsen har betecknats.
En annan nödvändig förutsättning för att en affärshändelse skall utgöra en värdeöverföring är att den har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
Frågan om en viss transaktion skall anses ha affärsmässig karaktär för bolaget får i det enskilda fallet avgöras främst med hänsyn till utåt iakttagbara omständigheter kring händelsen. Särskild betydelse får tillmätas skillnaden mellan parternas prestationer (värdediskrepansen). Det förhållandet att transaktionen är oförmånlig för bolaget och förmånlig för motparten medför dock inte i och för sig att den är att betrakta som en värdeöverföring. En ”dålig affär” är sålunda inte någon värdeöverföring i paragrafens mening. Av stor betydelse är också om transaktionen framstår som förenlig med den verksamhet som bolaget normalt bedriver. Utgör den ett normalt led i verksamheten får den anses ha affärsmässig karaktär. Vid denna bedömning kan det finnas skäl att väga in sådant som transaktionens rättsliga form (köp, pant, borgen, löneutbetalning, etc.) och mottagarens relation till bolaget (vilket faktiskt inflytande eller formell ställning han eller hon har i bolaget). Om det är fråga om en transaktion mellan en aktieägare i ett fåmansbolag och dennes bolag, torde redan en ganska liten skillnad mellan parternas prestationer ge anledning att betrakta transaktionen som en värdeöverföring, eftersom det i den situationen typiskt sett finns anledning att anta att syftet med transaktionen är att gynna ägaren. En transaktion som samma bolag genomför med en utomstående person kan däremot innefatta större skillnader mellan parternas prestationer men ändå inte vara att anse som en värdeöverföring. Bedömningen måste grundas på förhållandena i det enskilda fallet.
Bestämmelsen innebär att en transaktion som inte är rent affärsmässigt betingad skall betraktas som en värdeöverföring. Av detta följer att transaktioner som till viss del har affärsmässig karaktär men som i någon annan del inte har affärsmässig karaktär utgör, om de medför att bolagets förmögenhet minskar, värdeöverföringar.
En aktieägare kan ibland agera i annan egenskap gentemot bolaget än såsom aktieägare, t.ex. som anställd. Även en utbetalning, rubricerad som lön, kan i det enskilda fallet falla in under bestämmelserna om värdeöverföring. Om lönen är en direkt följd av anställningsförhållandet och inte ligger över marknadsmässig nivå, blir den emellertid inte att anse som en värdeöverföring. Detsamma gäller sedvanliga affärstransaktioner mellan bolaget och aktieägarna på marknadsmässiga villkor.
Är det fråga om en transaktion som beslutas av bolagsstämman eller av aktieägarna samfällt, prövas frågan om den utgör en värdeöverföring med hänsyn till förhållandena vid tiden för beslutet. I andra fall blir tidpunkten för styrelsebeslutet eller, när sådant saknas, den tidpunkt då bolaget förband sig till transaktionen avgörande. Senare inträffade förändringar i prestationernas värde bör inte medföra att en vid besluts- eller avtalstillfället klanderfri transaktion anses omfattad av bestämmelsen.
Andra stycket innehåller en erinran om bestämmelserna i 23–25 kap. om fusion, delning och likvidation. Överföring av tillgångar som sker inom ramen för dessa slag av förfaranden skall alltså inte anses som en värdeöverföring i den bemärkelse som avses i förevarande paragraf.
Tillåtna former för värdeöverföring
17 kap. 2 §
Värdeöverföringar från bolaget får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, och
4. gåva som avses i 5 §.
(Jfr 14 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som närmast motsvarar 12 kap. 1 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 475 f. och prop. 1999/2000:34 s. 136), anges i vilka former värdeöverföring (jfr 1 §) får ske från bolaget. Frågan har behandlats i avsnitt 11.3.
Gemensamt för de i paragrafen angivna formerna för värdeöverföring är att formerna för genomförandet av värdeöverföringen regleras på annan plats i lagen. Vinstutdelning (punkten 1) regleras i 18 kap., förvärv av egna aktier (punkten 2) i 19 kap. och minskning av aktiekapitalet eller reservfonden (punkten 3) i 20 kap. Punkten 4 innehåller en erinran om bestämmelserna i 5 § om gåva för allmännyttigt ändamål.
Om samtliga aktieägare är överens om det, är det tillåtet att besluta om värdeöverföring i annan form än vad som anges i denna paragraf (s.k. förtäckt vinstutdelning). Under samma förutsättningar kan också vissa av de formföreskrifter som gäller för värdeöverföringsbeslut åsidosättas. Detta följer av den grundläggande principen att regler som är uppställda uteslutande till aktieägarnas skydd kan åsidosättas med samtliga aktieägares samtycke. Reglerna om formerna för aktieägarnas beslut om värdeöverföring är av sådan art. Regler som är uppställda till borgenärers skydd får däremot aldrig åsidosättas. Även en förtäckt vinstutdelning måste alltså ske med beaktande av bestämmelserna i exempelvis 3 §. Också bland de bestämmelser som reglerar olika slag av formenlig värdeöverföring finns sådana som inte kan åsidosättas ens med samtliga aktieägares samtycke. Om värdeöverföringen sker genom vinstutdelning, får sålunda inte bestämmelserna om styrelsens vetorätt och upplysningsskyldighet åsidosättas (18 kap. 1 § andra stycket och 4 §).
Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln
17 kap. 3 §
En värdeöverföring får inte äga rum om det inte efter överföringen finns full täckning för bolagets bundna egna kapital. Beräkningen skall grunda sig på den senast fastställda balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen.
Även om det inte finns något hinder enligt första stycket får bolaget genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller annan endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Om bolaget är ett moderbolag, skall hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens
egna kapital samt till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
(Jfr 14 kap. 3 § första stycket första meningen samt andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 12 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 476 f. och prop. 1995/96:10 del II s. 296), innehåller de begränsningar mot värdeöverföringar som har uppställts till borgenärernas skydd (jfr avsnitt 11.4). Bestämmelserna kan inte åsidosättas ens med samtliga aktieägares samtycke. De omfattar alla slag av transaktioner som är att anse som värdeöverföringar (om detta begrepp, se 1 §) från bolaget till aktieägare eller annan, oavsett hur värdeöverföringen har betecknats. Det har inte någon betydelse om värdeöverföringen beslutas vid bolagsstämma, informellt av aktieägarna samfällt, av styrelsen eller på annat sätt.
I första stycket finns den s.k. beloppsspärren. Den har behandlats i avsnitt 11.4.3. Bestämmelsen innebär att bolaget inte får genomföra värdeöverföringar om det inte skulle finnas full täckning för det bundna egna kapitalet omedelbart efter överföringen. Det bokförda värdet på de tillgångar som finns kvar i bolaget efter värdeöverföringen måste alltså minst uppgå till det bokförda värdet på skulder, avsättningar och bundet eget kapital. Till grund för beräkningen skall ligga bolagets senast fastställda balansräkning. Det innebär att beloppsspärren skall fastställas med utgångspunkt i vad som vid beslutstidpunkten är känt om förhållanden på balansdagen för den senaste balansräkningen (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. s. 73). Om frågan om värdeöverföring skall behandlas vid en stämma som också skall fastställa balansräkningen, förutsätts att stämman först prövar frågan om fastställelse och därefter bedömer – med ledning av balansräkningen i fastställt skick – om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen.
Som framgår av tredje meningen skall hänsyn också tas till ändringar som har skett i det bundna egna kapitalets storlek mellan balansdagen för den styrande balansräkningen och tidpunkten för värdeöverföringsbeslutet. Följande exempel kan illustrera saken. På balansdagen den 31 december finns ett värdeöverföringsutrymme på 200 000 kr. Därefter fattas på en extra bolagsstämma beslut om ökning av aktiekapitalet genom fondemission innebärande att 100 000 kr av det fria egna kapitalet förs till aktiekapitalet. Vid den därpå följande årsstämman får – förutsatt att några andra förändringar inte har skett – högst 100 000 kr tas i anspråk för värdeöverföring, trots att utrymmet enligt den på stämman fastställda balansräkningen är 200 000 kr. På motsvarande sätt kan värdeöverföringsutrymmet vara större än vad som framgår av den senaste balansräkningen, om aktiekapitalet efter balansdagen har minskats för avsättning till fritt eget kapital.
Om värdeöverföringen sker genom utdelning av en sak, skall tillgångens bokförda värde, minskat med eventuellt vederlag, ligga till grund för prövningen mot beloppsspärren (den s.k. nettometoden). Värdeöverföringen är alltså tillåten om det bundna egna kapitalet är intakt efter det att tillgångens bokförda värde har tagits bort från balansräkningen och eventuellt vederlag har tillagts.
Följande exempel kan belysa hur beloppsspärren skall tillämpas vid en sakvärdesutdelning. I ett aktiebolag som har ett bundet eget kapital om 100 000 kr och som saknar fritt eget kapital önskar bolagets enda aktieägare förvärva en tillgång till ett pris som motsvarar det bokförda värdet om 50 000 kr. Tillgångens uppskattade marknadsvärde är 100 000 kr. Att denna värdeöverföring inte strider mot beloppsspärren följer av att bolagets bundna egna kapital lämnas opåverkat av transaktionen.
Om bolaget i stället hade haft en ansamlad förlust om 20 000 kr, skulle det inte varit möjligt att avyttra tillgången till bokfört värde, eftersom det bundna egna kapitalet alltjämt skulle uppvisa en brist om 20 000 kr. Ägaren måste i detta fall betala minst 70 000 kr (bokfört värde samt ansamlad förlust) för tillgången för att det skall finnas full täckning för det bundna egna kapitalet efter värdeöverföringen.
Till skillnad från 12 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen innehåller lagförslaget inte något krav på att värdeöverföringen i moderbolag även skall rymmas inom det belopp som redovisas som fritt eget kapital i koncernredovisningen. Det innebär att utgångspunkten för bedömningen av värdeöverföringsutrymmet är densamma för alla moderbolag, nämligen moderbolagets egen balansräkning. Därutöver skall alla moderbolag även i fortsättningen vara skyldiga att inom ramen av försiktighetsregeln beakta den samlade ekonomiska ställningen i koncernen (se nedan).
Andra stycket innehåller den s.k. försiktighetsregeln. Innebörden av regeln är att en värdeöverföring, oavsett vad en tillämpning av beloppsspärren leder till för resultat, får ske endast om den framstår som försvarlig. Det betyder att det belopp som aktieägarna faktiskt har rätt att disponera över kan vara mindre – men aldrig större – än det belopp som framkommer vid tillämpningen av beloppsspärren.
Hur mycket kapital som till följd av försiktighetsregeln måste behållas i bolaget får bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet och de särskilda omständigheter som bolaget verkar under. Här skall, som framgår av punkten 1, beaktas de krav på eget kapital som verksamhetens art, omfattning och risker ger upphov till. Särskild försiktighet bör alltså iakttas när det gäller utdelning från ett bolag med konjunkturberoende eller på annat sätt riskfylld verksamhet. En annan faktor av betydelse utgör storleken av det bundna egna kapitalet, sedd i relation till verksamhetens storlek. Ett bolag med litet bundet eget kapital har, typiskt sett, större behov av att behålla fritt eget kapital i bolaget. Och ju mera omfattande bolagets verksamhet är, desto större kan behovet av en ”marginal”, i form av ett större eget kapital, vara.
Vid försvarlighetsbedömningen skall vidare hänsyn tas till bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt (punkten 2).
Kravet på att bolagets konsolideringsbehov skall beaktas inför ett beslut om vinstutdelning eller annan värdeöverföring innebär att det skall göras en allsidig bedömning av bolagets ekonomiska ställning och bolagets möjligheter att på sikt infria sina åtaganden. Den ekonomiska ställningen kan beskrivas med hjälp av olika nyckeltal bland vilka i första hand relationen mellan eget och främmande kapital (skulder) här är av intresse. Ju större andel av ett aktiebolags tillgångar som har finansierats med eget kapital, desto bättre soliditet anses bolaget ha. Den optimala relationen mellan eget kapital och skulder varierar mellan olika branscher
liksom mellan företag av olika storlek och ålder. Det är därför inte möjligt att fastställa en för alla bolag och vid varje tidpunkt lämplig soliditet (jfr SOU 1971:15 s. 312 och prop. 1975:103 s. 211). Vid tillämpningen av försiktighetsregeln på det enskilda bolaget är det inte i första hand den soliditet som räknas fram genom uppgifter i redovisningen som är av intresse. Avgörande för bolagets förmåga att kunna ta risker och tåla förluster är bolagets verkliga ekonomiska ställning, dvs. efter beaktande av dolda och obeskattade reserver (jfr prop. 1975:103 s. 77).
Det är emellertid inte tillräckligt att studera enbart bolagets soliditet. Även andra faktorer som påverkar bolagets behov av konsolidering måste beaktas. Det gäller framförallt omständigheter som kan påverka bolagets framtida soliditet, såsom räntabiliteten på det egna kapitalet, resultatprognoser och orderingång. Inom vissa verksamhetsområden, t.ex. bankverksamhet, kan en hög soliditet påverka räntabiliteten på eget kapital negativt (hävstångseffekten). Som komplement vid bedömningen av konsolideringsbehovet får då användas andra mått, som t.ex. kapitaltäckningsgrad där eget kapital ställs mot riskvägda fordringar.
Försiktighetsregeln fordrar även att hänsyn tas till bolagets likviditet dvs. dess kortfristiga betalningsförmåga. Värdeöverföringar får alltså inte företas med så stora belopp att bolaget i något nämnvärt avseende försämrar sin förmåga att fullgöra sina förpliktelser gentemot t.ex. anställda, leverantörer och långivare under en viss period. Likviditeten mäts genom att man tar hänsyn till å ena sidan likvida medel vid periodens början jämte inbetalningar under perioden fram till en viss tidpunkt och å andra sidan anspråken på utbetalningar under samma period. Värdeöverföringar får inte ske annat än om det av en sådan beräkning framgår att bolaget under hela perioden har ett överskott, inklusive en viss likviditetsreserv, för att klara oväntade händelser och tillfälliga variationer i betalningsströmmarna.
En situation då försiktighetsregeln är av särskild betydelse är när den föreslagna värdeöverföringen ger upphov till en latent skatteskuld för bolaget. I sådana fall är det uppenbart att värdeöverföringen inte får genomföras om detta skulle äventyra bolagets möjligheter att infria skatteskulden.
Vidare skall hänsyn tas till bolagets ställning i övrigt. Det innebär att man vid bedömningen av om det finns utrymme för värdeöverföringar måste ta hänsyn till alla kända förhållanden som kan ha betydelse för bolagets ekonomiska ställning och som inte har beaktats inom ramen för bedömningen av bolagets konsolideringsbehov och likviditet. Bland de förhållanden som måste beaktas märks sådana händelser och omständigheter som bolaget är skyldigt att lämna uppgift om i förvaltningsberättelsen (jfr 6 kap. 1 § årsredovisningslagen). Även händelser och omständigheter som är hänförliga till en tidpunkt efter det ifrågavarande räkenskapsårets utgång skall beaktas.
Det är naturligt att frågan om huruvida bolaget har ett tillräckligt eget kapital bedöms på grundval av bl.a. bolagets årsredovisning. När man hämtar ledning från årsredovisningen, måste dock hänsyn tas till hur det redovisade egna kapitalet har framkommit. Består det egna kapitalet till någon del av orealiserade vinster – såsom värdeökningar på ännu inte försålda tillgångar – bör värdeöverföring i motsvarande mån ske endast
om det tämligen säkert går att säga att vinsterna kommer att realiseras. I detta sammanhang är det av stor betydelse vilka redovisningsprinciper som bolaget har tillämpat. Huruvida bolaget använder sig av internationella redovisningsstandarder (IAS eller IFRS) eller av särskilda regler för onoterade bolag kan ha betydelse för värderingen av tillgångar och skulder, liksom för det redovisade resultatet. Eftersom rekommendationer på redovisningsområdet ofta ger ett relativt stort utrymme för egna tolkningar, måste hänsyn också tas till hur bolaget har tillämpat de regler som man anger att man följer.
Av tredje stycket följer att man vid tillämpningen av försiktighetsregeln i bolag som är moderbolag i en koncern skall ta hänsyn också till förhållandena i koncernen. Således skall även koncernverksamhetens art, omfattning och risker beaktas, liksom koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. En tumregel kan vara att moderbolaget aldrig bör företa större värdeöverföringar än vad som hade varit möjligt om koncernens samlade verksamhet hade bedrivits av moderbolaget självt. Om moderbolaget har upprättat en koncernredovisning, utgör denna givetvis ett viktigt underlag för bedömningen av koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Även här måste dock innehållet i redovisningen läsas i ljuset av de redovisningsprinciper som bolaget har tillämpat. – Om moderbolaget inte upprättar någon koncernredovisning, torde det normalt vara nödvändigt att upprätta en enklare sammanställning över koncernens förhållanden för att skapa en bild av koncernens ställning (jfr prop. 1995/96:10 del II s. 131).
Kommittén har föreslagit att beloppsspärren och försiktighetsregeln skall tillämpas även vid beslut om minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för avsättning till fritt eget kapital. Propositionen innehåller inte något motsvarande förslag. Det beror på att ett sådant beslut inte påverkar bolagets förmögenhetsställning. Beloppsspärren och försiktighetsregeln skall i stället tillämpas om det senare blir aktuellt att använda fritt eget kapital för värdeöverföringar till aktieägare eller andra.
Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår
17 kap. 4 §
Under tiden från och med den årsstämma där resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgängligt för värdeöverföring enligt 3 § första stycket. Vid beräkningen av utrymmet för värdeöverföring skall ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas.
(Jfr 14 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, regleras utrymmet för värdeöverföringar efter årsstämman (jfr avsnitt 11.6.1).
Paragrafen innebär att sådana värdeöverföringar skall prövas med utgångspunkt i det belopp som var tillgängligt för värdeöverföring enligt den balansräkning som fastställdes vid årsstämman. Det är alltså, liksom enligt hittills gällande rätt, inte tillåtet att ta i anspråk överskott i bolagets
verksamhet som har upparbetats under löpande verksamhetsår (s.k. interimsutdelning). Det är inte heller tillåtet att ta i anspråk överskott från ett avslutat räkenskapsår innan det föreligger en fastställd balansräkning (s.k. förskottsutdelning). Däremot får en eller flera värdeöverföringar genomföras i efterskott under förutsättning att beslutet eller besluten fattas senast dagen före den årsstämma som har att fastställa årsredovisningen för nästa räkenskapsår.
Paragrafen anger hur stora sammanlagda värdeöverföringar som högst kan beslutas under perioden från och med en årsstämma till dagen före den nästföljande årsstämman. Under den angivna perioden får summan av värdeöverföringarna inte överstiga det utdelningsbara beloppet enligt den senast fastställda balansräkningen. Beräkningen av vad som är utdelningsbart skall ske enligt samma principer som de som gäller vid en tillämpning av beloppsspärren i 3 §. Sålunda är utgångspunkten att det, efter att samtliga under räkenskapsåret vidtagna värdeöverföringar har lagts samman, skall finnas full täckning för det bundna egna kapitalet enligt den senaste balansräkningen. Om det har skett några förändringar i det bundna egna kapitalet mellan balansdagen och tidpunkten för det aktuella värdeöverföringsbeslutet, skall dessa beaktas. Om det bundna egna kapitalet i balansräkningen – dvs. per balansdagen – har angetts till 200 000 kr men bolaget därefter genom fondemission ökat det bundna egna kapitalet till 300 000 kr skall det sammanlagda värdeöverföringsutrymmet således bestämmas med beaktande av att det bundna egna kapitalet uppgår till 300 000 kr.
Har hela värdeöverföringsutrymmet ”förbrukats” genom beslut vid årsstämman, finns det i praktiken inget ytterligare utrymme för värdeöverföringar. Finns det efter årsstämman ett återstående utrymme men tas det i anspråk genom beslut som fattas vid en senare stämma, får ytterligare värdeöverföring ske först i samband med nästa årsstämma.
Eftersom försiktighetsregeln i 3 § andra stycket är tillämplig på alla slag av värdeöverföringar oavsett när de har beslutats, kan utrymmet för värdeöverföring vara lägre än det belopp som anges i förevarande paragraf.
Bestämmelser om vilka handlingar som skall finnas tillgängliga inför ett beslut om värdeöverföring som fattas vid en annan stämma än årsstämman finns i de kapitel som reglerar respektive värdeöverföringsform.
Gåva till allmännyttigt ändamål
17 kap. 5 §
Bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.
(Jfr 14 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller ett undantag från huvudregeln om att bolag inte får fatta beslut i strid mot dess vinstsyfte. Undantaget – som har sin motsvarighet i 12 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.
1975:103 s. 486) – omfattar gåvor till allmännyttigt eller därmed jämförbart ändamål. Gåvan skall vara skälig med hänsyn till omständigheterna och får inte strida mot borgenärsskyddsreglerna i 3 §. Uttrycket ”ändamålets beskaffenhet” i den nuvarande lagen har bytts ut mot ”ändamålets art”. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Beslutanderätten i fråga om gåvor av detta slag ligger primärt hos bolagsstämman. När det gäller gåvor som med hänsyn till bolagets ställning kan anses ringa, har emellertid även styrelsen rätt att fatta beslut.
Återbäringsskyldighet vid olaglig värdeöverföring
17 kap. 6 §
Om en värdeöverföring som avses i 1 § 1 eller 3 eller 5 § har skett i strid med bestämmelserna i detta kapitel eller i 18 eller 20 kap., skall mottagaren återbära vad han eller hon har uppburit, om bolaget visar att han eller hon insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med denna lag. Har en värdeöverföring enligt 1 § 4, som inte avser gåva enligt 5 §, skett i strid med detta kapitel, är mottagaren återbäringsskyldig om bolaget visar att han eller hon insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.
På värdet av den egendom som skall återbäras skall mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
Bestämmelser om rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier finns i 19 kap.
(Jfr 14 kap. 6 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 12 kap. 5 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 484 f. och prop. 1993/94:196 s. 173 f.). Den innehåller, tillsammans med 7 §, en reglering av rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring. Rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier regleras dock separat i 19 kap. Frågor om rättsföljderna vid olagliga värdeöverföringar har behandlats i avsnitt 11.5. Där har också Lagrådets synpunkter på paragrafen berörts.
Paragrafen reglerar överträdelser av bestämmelserna om värdeöverföring i 17, 18 och 20 kap. Den är tillämplig oberoende av om olagligheten har sin grund i en överträdelse av en bestämmelse uppställd i borgenärernas eller aktieägarnas intresse. I det senare fallet aktualiseras emellertid inte reglerna i förevarande paragraf om samtliga aktieägare har varit överens om att åsidosätta bestämmelsen. I sådana fall föreligger nämligen inte någon överträdelse av lagen i den bemärkelse som avses här (jfr kommentaren till 2 §).
Beslut om vinstutdelning vid årsstämma förutsätter att bolaget har upprättat resultaträkning och balansräkning som har fastställts av bolagsstämman. Skulle så inte vara fallet, står beslutet i strid med bestämmelserna i 17 och 18 kap. Detsamma gäller om stämman har beslutat om värdeöverföring på grundval av en i något väsentligt hänseende felaktig resultat- eller balansräkning. Bestämmelserna omfattar däremot inte handlande i strid med likhetsprincipen i 4 kap. 1 § eller sådana behörighetsöverskridanden som regleras i 8 kap. 41 §. I de fallen skall i stället de rättsföljder som i allmänhet gäller beträffande sådana överträdelser
inträda. Det innebär t.ex. att ett beslut att ”rikta” vinstutdelning till en viss aktieägare inte är giltigt. Ett sådant beslut får således inte verkställas. Om så ändå har skett, skall ”utdelningen” återbäras till bolaget oberoende av mottagarens goda eller onda tro.
Av första stycket framgår att rättsföljden av en olaglig värdeöverföring är återbäringsskyldighet. Detta gäller oavsett om värdeöverföringen har skett till aktieägare eller till någon utomstående. Vad som skall återbäras blir beroende av värdeöverföringens storlek och den regel som har överträtts. Har t.ex. regler om beslutsunderlag åsidosatts, skall i princip hela det utdelade beloppet återbäras. Om en värdeöverföring i stället har skett i strid med 3 §, behöver aktieägaren återbära endast vad som motsvarar skillnaden mellan värdet av det som har mottagits och det värde som lovligen hade kunnat delas ut. Mottagaren skall alltså återbära det olagligen överförda till bolaget. Är det fråga om ett odelbart sakvärde kan det uppkomma problem. Ett sätt att lösa dessa är att mottagaren återlämnar egendomen mot erhållande av kompensation avseende den giltiga delen av värdeöverföringen (jfr Lindskog i SvJT 1992 s. 98, se dock Andersson, J, Kapitalskyddet i Aktiebolag, 4 uppl. s. 114).
Om den egendom som har överförts vid en sakvärdesutdelning har förstörts eller överlåtits vidare, bortfaller naturligtvis inte ansvaret i sig. Mottagaren har då i stället att i enlighet med allmänna principer om obehörig vinst betala ett belopp motsvarande det olagligen överförda värdet till bolaget.
Om en formenligt beslutad vinstutdelning har skett i strid med aktiebolagslagen, blir mottagaren enligt första stycket första meningen återbäringspliktig endast om bolaget visar att han eller hon har varit i ond tro, dvs. insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med aktiebolagslagen. Samma sak gäller vid utbetalningar och andra värdeöverföringar till aktieägarna som sker i form av återbetalning vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden. Efter påpekande från Lagrådet har det i lagtexten klargjorts att detsamma gäller vid en värdeöverföring i form av gåva till allmännyttigt ändamål.
Även vid en icke formenlig värdeöverföring har mottagaren ett godtrosskydd. Godtrosregeln innebär i detta fall dock endast att mottagaren av värdeöverföringen undgår återbäringsskyldighet, om han eller hon varken insett eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget. Huruvida mottagaren också har insett eller bort inse att värdeöverföringen var olaglig spelar däremot inte någon roll. Ondtrosregelns utformning innebär exempelvis att den som har förvärvat en bolaget tillhörig bil till underpris utan att ha insett eller bort inse att bilen såldes till underpris inte behöver återbära bilen. Det ligger emellertid i sakens natur att det sällan finns något utrymme för god tro om mottagaren är en aktieägare som tar aktiv del i bolagets skötsel. Står det klart att mottagaren var medveten om att bilen såldes till underpris, saknar det betydelse om han eller hon svävat i tron att värdeöverföringen var tillåten.
Det följer av styrelsens ansvar för förvaltningen av bolagets angelägenheter att det är styrelsen som för bolagets talan om återbäringsskyldighet enligt förevarande paragraf. Vid likvidation kan talan föras av likvidator (jfr 25 kap. 30 §). Om bolaget har försatts i konkurs, kan
konkursförvaltaren föra talan om återbäringsskyldighet för konkursboets räkning.
I andra stycket har upptagits en räntebestämmelse. Den överensstämmer i sak med hittills gällande rätt.
Tredje stycket innehåller en erinran om att rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier regleras särskilt i 19 kap.
Bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring
17 kap. 7 §
Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för denna. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring.
För ansvar enligt första stycket förutsätts i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, lekmannarevisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om aktieägare och annan, uppsåt eller grov oaktsamhet.
För brist som uppkommer vid återbäringen ansvarar även den som har tagit emot egendom från en person som avses i 6 § första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första–tredje styckena gäller 29 kap. 5 och 6 §§.
(Jfr 14 kap. 6 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att ersätta den brist som kan uppkomma i samband med återbäring enligt 6 §. Frågan har behandlats i avsnitt 11.5.2. Paragrafen motsvaras delvis av 12 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 486 ).
Av första stycket framgår att bristtäckningsansvaret kan aktualiseras i vissa fall av medverkan till den olovliga värdeöverföringen. Det gäller för det första då en person har medverkat till beslutet om en olaglig värdeöverföring. Som exempel kan nämnas en styrelseledamot som har föreslagit stämman att den skall besluta om en olaglig värdeöverföring eller en aktieägare som har röstat för ett sådant beslut. För det andra gäller ansvaret den som har medverkat till verkställandet av beslutet. Som exempel kan nämnas en styrelseledamot eller en verkställande direktör som har verkställt en utbetalning eller ingått ett avtal som innebär en olaglig värdeöverföring. För det tredje kan ansvaret drabba den som har medverkat till upprättande eller fastställande av en oriktig balansräkning som legat till grund för beslutet om värdeöverföring. En styrelseledamot eller en verkställande direktör som har undertecknat en oriktig balansräkning och en revisor som har tillstyrkt den kan bli ansvariga på dessa grunder. Inte i något av fallen krävs det att den medverkande själv har erhållit något av det som olagligen överförts.
Medverkansansvaret kan gälla såväl ledamöter i bolagets organ som utomstående. Det kan i det senare fallet exempelvis vara fråga om en aktieägaren närstående person som genom rådgivning eller faktisk hjälp tillsammans med en styrelseledamot i bolaget medverkar till att den olagliga värdeöverföringen har kunnat komma till stånd.
De subjektiva rekvisiten skiljer sig åt mellan de olika kategorierna av medverkande. När det gäller styrelseledamöter, verkställande direktör och revisor krävs uppsåt eller oaktsamhet för att ansvaret skall inträda. För aktieägare och andra gäller ett krav på uppsåt eller grov oaktsamhet. Att ansvar inträder först vid uppsåt eller vårdslöshet av kvalificerat slag innebär att en utomstående rådgivare, t.ex. en bank eller advokatbyrå som bistår vid en värdeöverföringstransaktion, inte har någon långtgående undersökningsplikt beträffande transaktionens laglighet. Om rådgivaren likväl får klart för sig att transaktionen inkräktar på det bundna egna kapitalet eller strider mot försiktighetsregeln eller om han eller hon har påtaglig anledning att misstänka att så är fallet kan medverkansansvar däremot komma i fråga. Kravet på uppsåt är uppfyllt när den aktuella personen haft vetskap om de faktiska förhållanden som innebär att beslutet innefattade en olaglig värdeöverföring. Av allmänna principer följer att okunskap om lagens innehåll däremot saknar betydelse för bedömning av uppsåtsfrågan. En annan sak är att den medverkande kan gå fri från ansvar om han eller hon har gjort en rättslig felbedömning av innebörden i en viss transaktion och denna felbedömning framstår som ursäktlig.
Goda skäl talar för att det strängare ansvar som gäller för styrelseledamöter bör åvila även den som rent faktiskt fungerar som bolagets företrädare (jfr Andersson, J, Om vinstutdelning i aktiebolag s. 713 f.). Huruvida ett sådant utsträckt ansvar bör komma i fråga beror dock på den ställning som den aktuella personen har haft i det enskilda fallet. Frågan om s.k. faktiska företrädares ansvar har därför överlämnats till rättstillämpningen.
Bestämmelsen i tredje stycket saknar tidigare motsvarighet. Den innebär att bristtäckningsansvar även i vissa fall kan åläggas den som utan att själv ha medverkat till värdeöverföringen har tagit emot den olovligen överförda egendomen. Det kan t.ex. vara fråga om att bolagets och aktieägarens gemensamma bank, sedan banken har erhållit instruktioner om att föra över medel som härrör från en olaglig värdeöverföring till aktieägarens konto, tillgodogör sig det överförda beloppet genom att amortera ned en kredit som aktieägaren har i banken (jfr NJA 1997 s. 418). Om pengar som sätts in på ett bankkonto inte kommer den kontoförande banken till del, riskerar banken däremot inte något bristtäckningsansvar eftersom banken i ett sådant fall inte kan anses vara mottagare av egendomen.
Lagrådet har, med hänvisning till vissa uttalanden i lagrådsremissen, efterlyst klargöranden när det gäller i vilka fall ett mottagande av en olovlig värdeöverföring skall hänföras till 6 § första stycket (återbäringsskyldighet) och i vilka fall det skall hänföras till förevarande bestämmelse (bristtäckningsansvar). Med anledning av vad Lagrådet har uttalat i denna del bör det framhållas att 6 § första stycket reglerar mottagande i första led medan förevarande paragraf reglerar mottagande i ett senare led. När det gäller det nyss nämnda exemplet att en bank tillgodogör sig en olovlig utbetalning genom att amortera ned kontohavarens kredit hos banken torde det, såsom Lagrådet har varit inne på, normalt vara naturligt att betrakta kontohavaren som mottagare i första led och banken som mottagare i andra led. Om utbetalningen redan från början har varit avsedd för banken kan det emellertid i ett enskilt fall vara
rimligt att se banken som mottagare i första led, varvid bankens eventuella ansvar alltså skall bedömas enligt de strängare reglerna i 6 § första stycket.
En förutsättning för bristtäckningsansvar enligt tredje stycket är att egendomen har tagits emot från en sådan person som avses i 6 § första stycket. Vad som avses är en person för vilken de objektiva kriterierna för återbäringsskyldighet föreligger. Något krav på att personen rent faktiskt är återbäringsskyldig uppställs däremot inte. Huruvida de subjektiva rekvisiten är uppfyllda med avseende på den personen saknar alltså betydelse.
För att ansvar skall inträda i detta fall krävs vidare att mottagaren har haft vetskap om att det är fråga om en olaglig värdeöverföring. Att mottagaren borde ha förstått att det rörde sig om en olovlig värdeöverföring räcker alltså inte. Vetskapen skall avse dels förhållandet att det har skett en olaglig värdeöverföring, dels den omständigheten att just den mottagna egendomen härrör från den olagliga värdeöverföringen.
En allmän förutsättning för att bristtäckningsansvar enligt första eller andra stycket skall kunna göras gällande är att det står klart att beloppet inte kan återkrävas av den i 6 § angivne mottagaren av egendomen, antingen därför att denne inte har varit i sådan ond tro som sägs där eller därför att han eller hon saknar tillgångar.
Av hänvisningen till 29 kap. 5 och 6 §§ i fjärde stycket framgår att flera bristtäckningsansvariga ansvarar solidariskt samt att bristtäckningsansvaret kan jämkas. Vad den bristtäckningsansvarige tvingas utge kan han eller hon regressvis återkräva av den som är återbäringsskyldig enligt 6 §. I den utsträckning även andra är bristtäckningsansvariga kan han eller hon av var och en av dem återkräva vad de slutligen bör bära av ersättningsskyldigheten mot bolaget. Preskription inträder enligt allmänna bestämmelser. Beviljad ansvarsfrihet påverkar inte ansvaret.
Talan om bristtäckningsskyldighet kan föras av dem som är berättigade att föra talan om återbäring enligt 6 § (jfr kommentaren till den paragrafen).
18 kap. Vinstutdelning
Beslutsordning
18 kap. 1 §
Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman.
Stämman får besluta om utdelning av större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt endast om
1. det finns en sådan skyldighet enligt bolagsordningen, eller
2. utdelningen beslutas på yrkande av en minoritet enligt 11 §.
(Jfr 15 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som närmast motsvarar 12 kap. 3 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 475), regleras beslutsordningen vid vinstutdelning (jfr avsnitt 11.6). Första stycket innebär att bolagsstämman som bolagets högsta beslutande organ är primärt behörig att besluta huruvida och i vad mån vinstutdelning skall ske. Denna rätt kan stämman varken i ett enskilt fall eller genom
föreskrift i bolagsordningen delegera till styrelsen eller annan. En annan sak är att om bolagets vinst enligt bolagsordningen skall användas för annat ändamål än utdelning till aktieägarna, så kan bolagsordningen ge någon utomstående rätt att närmare bestämma om det sätt på vilket medlen skall utnyttjas för ändamålet (jfr prop. 1975:103 s. 317).
Liksom hittills begränsas bolagsstämmans beslutanderätt på så sätt att den normalt inte får besluta om högre utdelning än vad styrelsen föreslår eller godkänner. I andra stycket görs två undantag från denna huvudregel. Undantagen överensstämmer med hittills gällande rätt. Det ena undantaget avser den situationen att det av bolagsordningen följer en skyldighet att dela ut ett visst belopp. Det kan t.ex. vara fråga om en föreskrift i bolagsordningen som anger att hela bolagets vinst skall delas ut. I sådana fall har bolagsordningens reglering företräde framför styrelsens förslag (under förutsättning att utdelningen är förenlig med 17 kap. 3 och 4 §§). Det andra undantaget avser vinstutdelning på yrkande av en aktieägarminoritet. Närmare bestämmelser om sådana beslut finns i 11 §.
Den stämma, som skall fastställa resultaträkningen och balansräkningen, dvs. årsstämman, är också skyldig att besluta om dispositioner av bolagets resultat (se 7 kap. 11 §). Det gör det naturligt att besluta om eventuell vinstutdelning vid den stämman. Det är emellertid också möjligt att besluta om vinstutdelning på annan ordinarie stämma eller på extra bolagsstämma. I de senare fallen får dock bolaget enligt 17 kap. 4 § dela ut högst det som återstår av vad som enligt den senast fastställda balansräkningen utgjorde fritt eget kapital (s.k. efterutdelning). Det är inte tillåtet att dela ut överskott som har upparbetats efter det att resultaträkningen och balansräkningen fastställdes (s.k. förskottsutdelning eller interimsutdelning).
Bolagsstämmans beslut om vinstutdelning fattas med enkel majoritet (se 7 kap. 40 §). Det gäller oberoende av om vinstutdelningen skall verkställas genom utbetalning av pengar eller annan egendom. I bolagsordningen kan anges ett högre eller lägre majoritetskrav. Där kan också anges särskilda förutsättningar för att stämmans beslut skall vara giltigt, t.ex. att beslutet måste godkännas av ett utomstående organ.
Bolagsstämman kan besluta att utdelningen skall ske i annat än kontanter, s.k. sakvärdesutdelning. Det kan också bestämmas att aktieägarna skall erbjudas möjlighet att fritt välja mellan att erhålla utdelning i pengar eller annan av stämman bestämd egendom. Det torde däremot inte vara möjligt att genom majoritetsbeslut besluta om att vissa aktieägare skall ha utdelning i pengar och andra i annan egendom.
Skulle bolagsstämman besluta om vinstutdelning i strid med aktiebolagslagen eller bolagsordningen, kan beslutet klandras enligt 7 kap. 50 §. Om styrelsen, den verkställande direktören eller annan ställföreträdare verkställer det klanderbara stämmobeslutet och beslutet sedermera upphävs, är de aktieägare som har uppburit utdelning återbäringsskyldiga, om de inte har varit i god tro (se 17 kap. 6 §).
Om samtliga aktieägare är överens, kan de sätta sig över lagens regler om formerna för värdeöverföring (jfr kommentaren till 17 kap. 2 §). Ett av aktieägarna fattat samfällt men formlöst beslut om att föra över medel från bolaget till aktieägarna kan alltså i och för sig vara giltigt. Det utgör dock inte ett beslut om vinstutdelning i lagens mening utan är snarare att beteckna som en ”förtäckt utdelning”. Om beslutet formaliseras och
dokumenteras i ett bolagsstämmoprotokoll – varvid även ett s.k. per capsulam-förfarande kan komma till användning (jfr avsnitt 7.3.1) – bör det emellertid anses som ett beslut om vinstutdelning. Det gäller även om det inte har föregåtts av i lagen föreskrivna förslag och kallelser. Skillnaden mellan å ena sidan en ”förtäckt utdelning” och å andra sidan vinstutdelning får bl.a. betydelse om frågor om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar skulle aktualiseras.
Förslag till beslut om vinstutdelning
Upprättande av förslag
18 kap. 2 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om vinstutdelning, skall styrelsen, eller om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 3–6 §§. En fråga om vinstutdelning enligt 11 § får prövas även om något sådant förslag inte har upprättats.
(Jfr 15 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller tillsammans med de följande paragraferna bestämmelser om det beslutsunderlag som skall föreligga inför ett beslut om vinstutdelning. Bestämmelserna har utformats på samma sätt som bestämmelserna om beslutsunderlag vid andra slag av viktigare beslut i bolaget.
Den stämma som fastställer resultat- och balansräkningarna (årsstämman) skall samtidigt besluta om dispositioner avseende bolagets vinst eller förlust (se 7 kap. 11 §). Beslutet skall föregås av ett förslag som styrelsen har lämnat i förvaltningsberättelsen (se 6 kap. 2 § årsredovisningslagen). Om det föreslås att vinsten skall disponeras genom vinstutdelning, skall det enligt förevarande paragraf tas fram ett förslag till beslut med mera ingående upplysningar än vad som behöver anges i förvaltningsberättelsen. Ett sådant förslag skall tas fram oavsett om frågan skall prövas vid en ordinarie eller extra bolagsstämma och oavsett om förslaget har väckts av styrelsen eller av någon annan. Normalt kan frågan om vinstutdelning inte tas upp på stämman annat än om ett motsvarande förslag har lagts fram och tillhandahållits före stämman.
Om förslaget härrör från styrelsen och är avsett att behandlas på samma stämma som den som skall ta ställning till resultat- och balansräkningarna, bör förslaget kunna infogas i förvaltningsberättelsen.
Kravet på upprättande av förslag gäller inte vinstutdelning på yrkande av aktieägarminoritet enligt 11 §. Av den paragrafen följer att de aktieägare som önskar framställa ett sådant yrkande kan vänta till själva stämman med att göra det.
Förslagets innehåll
18 kap. 3 §
I förslaget om vinstutdelning skall följande anges:
1. beloppet av den utdelning som skall belöpa på varje aktie,
2. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag, eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa avstämningsdagen,
3. den tidpunkt då utdelningen skall betalas, om bolaget inte är ett avstämningsbolag, eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa betalningsdag, och
4. om utdelningen skall avse annat än pengar, uppgift om arten av den egendom som skall delas ut.
Avstämningsdagen enligt första stycket 2 eller betalningsdagen enligt första stycket 3 får inte infalla senare än dagen före nästa årsstämma.
(Jfr 15 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen anger vilka uppgifter som skall finnas med i ett förslag till beslut om vinstutdelning. Till förslaget skall också ett särskilt yttrande från styrelsen fogas (se 4 §). Om frågan om vinstutdelning skall behandlas på annan stämma än den som skall ta ställning till årsredovisningen, skall vidare, enligt 5 och 6 §§, lämnas vissa ytterligare uppgifter i förslaget.
Av första stycket 1 framgår att förslaget skall ange beloppet av den utdelning som skall belöpa på varje aktie. Normalt skall detta belopp vara detsamma för samtliga aktier. Finns det olika aktieslag, som skiljer sig åt i fråga om rätten till vinst, måste dock utdelningsbeloppet anges för varje särskilt aktieslag.
Enligt punkterna 2 och 3 skall förslaget även innehålla uppgift om avstämningsdag eller, i kupongbolag, förfallodag. Det är tillåtet att delegera beslutanderätten i denna fråga till styrelsen. Om ett sådant bemyndigande föreslås, skall detta anges.
I förekommande fall skall även anges om utdelningen skall betalas i annat än pengar (s.k. sakvärdesutdelning) och, i så fall, arten av den egendom som skall delas ut (se punkten 4).
Andra stycket innehåller en begränsning när det gäller hur långt in i framtiden avstämningsdagen eller förfallodagen får skjutas. Frågan har behandlats i avsnitt 12.2. Den bortre gränsen infaller normalt dagen före nästa årsstämma. Sedan bolagsstämman har beslutat om vinstutdelning erhåller aktieägarna en fordran mot bolaget på utdelningsbeloppet. Fordringsrätten påverkas inte av bolagets ekonomiska situation efter stämmans beslut. Skulle bolaget gå i konkurs innan utbetalning sker, får anspråket bevakas med samma rätt som andra oprioriterade fordringar i konkursen.
När det gäller sådan vinstutdelning som sker på yrkande av en aktieägarminoritet (jfr 11 §) uppställs i 12 och 13 §§ särskilda krav på avstämnings- och betalningsdag. Avstämningsdagen måste då, enligt 12 §, infalla inom en månad från utdelningsbeslutet och utdelningen skall, enligt 13 § utbetalas genast efter avstämningsdagen. Av 13 § följer att, när det gäller kupongbolag, förfaller en av en aktieägarminoritet påyrkad vinstutdelning till betalning i omedelbar anslutning till beslutet.
Yttrande från styrelsen
18 kap. 4 §
Till förslaget om vinstutdelning skall fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna vinstutdelningen är försvarlig med
hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
(Jfr 15 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen reglerar det yttrande som styrelsen skall foga till förslaget enligt 3 §. Frågan har behandlats i avsnitt 11.4.7.
I yttrandet skall styrelsen redogöra för hur den föreslagna dispositionen förhåller sig till försiktighetsregeln (se 17 kap. 3 § andra och tredje styckena). Yttrandet skall vara motiverat. Det räcker alltså inte med att styrelsen uttalar att förslaget är eller inte är förenligt med denna regel. Också de närmare övervägandena bakom styrelsens bedömning skall redovisas (se vidare kommentaren till 17 kap. 3 §). Om bolaget ingår i en koncern, skall en motsvarande bedömning göras även på koncernnivå.
Syftet med bestämmelsen är att styrelsen skall ställa den föreslagna utdelningen i relation till dels de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, dels bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Hur utförligt och detaljerat yttrandet skall vara får bedömas med hänsyn till omständligheterna i det enskilda fallet.
I ett litet eller medelstort bolag med enkla ekonomiska förhållanden kan analysen ofta begränsas till en allmän beskrivning av bolagets ekonomiska situation och en redogörelse för centrala nyckeltal, varvid relationen mellan eget och främmande kapital (soliditet) ofta är av särskild betydelse. Den konstaterade soliditeten bör ställas i relation till förhållandena inom den bransch där bolaget verkar. Yttrandet bör också ge läsaren besked om huruvida bolaget kan antas komma att kunna fullgöra sina förpliktelser på kort och lång sikt samt hur den föreslagna värdeöverföringen påverkar bolagets förmåga att göra eventuellt nödvändiga investeringar. Om redovisade nyckeltal är betryggande och det inte finns några särskilda förhållanden som ger anledning till oro, torde yttrandet som regel kunna ges en ganska kort avfattning. Förekommer det å andra sidan omständigheter som ger anledning till tveksamhet om bolagets vinstutdelningsutrymme, bör styrelsen givetvis, om den anser att det likväl finns utrymme för värdeöverföringar, noggrant redovisa skälen för detta.
Frågan om hur ”orealiserade vinster” har bedömts är av särskild betydelse i dessa sammanhang och det ligger i sakens natur att särskild försiktighet bör iakttas när det gäller utdelning av sådana. I sista meningen har därför tagits in en särskild bestämmelse om att styrelsen, i de fall balansräkningen innefattar orealiserade vinster, skall ange hur stor del av det egna kapitalet som beror på att tillgångar eller skulder har upptagits till marknadsvärdet på balansdagen. Bestämmelsen har dock begränsats till de fall då tillgångar eller skulder har värderats med tillämpning av 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen. Styrelsen skall i så fall redovisa hur mycket större eller mindre det egna kapitalet hade varit om de poster som har värderats enligt denna paragraf i stället hade värderats med utgångspunkt i anskaffningsvärdet (jfr 4 kap.3–5 §§årsredovisningslagen) eller, såvitt gäller omsättningstillgångar, enligt lägsta värdets princip (jfr 4 kap. 9 § årsredovisningslagen).
Bestämmelsen om att ett yttrande från styrelsen skall fogas till förslaget gäller även när förslaget har väckts av annan än styrelsen, dock ej när det är fråga om ett sådant förslag från en aktieägarminoritet som avses i 11 § (jfr kommentaren till 2 §).
Kompletterande information
18 kap. 5 §
Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma som skall pröva förslaget om vinstutdelning, skall det i förslaget anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
(Jfr 15 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den och den närmast följande paragrafen innehåller bestämmelser om det särskilda beslutsunderlag som skall tillhandahållas när frågan om vinstutdelning skall prövas på annan bolagsstämma än årsstämman (jfr avsnitt 11.6.1). Vid en sådan stämma kan endast beslutas om s.k. efterutdelning, dvs. utdelning av vad som återstår av det belopp som redovisades som fritt eget kapital i den senast fastställda balansräkningen (jfr 17 kap. 4 §). Bestämmelserna är utformade med sikte på den situationen att ett bolag vill besluta om extra vinstutdelning vid flera tillfällen.
Även i dessa fall skall förslaget till beslut innehålla de uppgifter som anges i 3 §. Av förslaget skall dessutom, enligt förevarande paragraf, framgå hur mycket av det i den senast fastställda balansräkningen konstaterade fria egna kapitalet som fortfarande står till bolagsstämmans förfogande.
18 kap. 6 §
I det fall som avses i 5 § skall följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
(Jfr 14 kap. 3 § tredje meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den reglerar vilka handlingar som skall ligga till grund för ett beslut om vinstutdelning som inte fattas på den stämma som skall ta ställning till resultat- och balansräkningarna. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att aktieägarna har ett lika fullständigt och aktuellt underlag för sitt beslut som om frågan hade prövats på en årsstämma. Sålunda skall till en början de redovisningshandlingar som lades fram vid den senaste årsstämman finnas tillgängliga (punkterna 1 och 2). Därutöver skall styrelsen upprätta en redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades (punkten 3). I redogörelsen skall styrelsen vidare särskilt uppmärksamma värdeöverföringar och förändringar i bolagets bundna egna kapital som har beslutats vid eller efter den senaste årsstämman. Om det har förekommit betydande förluster i bolagets verksamhet sedan den senaste årsstämman, bör även detta uppmärksammas. Visserligen påverkar sådana förluster inte den beräkningen av utrymmet för värdeöverföring som skall göras enligt 17 kap. 3 § första stycket. En negativ resultatutveckling kan dock vara av betydelse vid tillämpningen av försiktighetsregeln.
Styrelsens redogörelse skall granskas av bolagets revisor. Denne skall avge ett yttrande över granskningen (punkten 4). I ett sådant yttrande bör revisorn uttala sig om huruvida han eller hon anser att styrelsens redogörelse är rättvisande. Revisorn skall dessutom uttala sig om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget. Revisorn bör alltså uttala sig om förslaget på samma sätt som han eller hon inför årsstämman uttalar sig om ett i förvaltningsberättelsen lämnat förslag till vinstdispositioner.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
18 kap. 7 §
Styrelsen skall hålla förslaget enligt 2 §, tillsammans med handlingar som avses i 4 § och, i förekommande fall, 6 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.
(Jfr 15 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 9 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 400, och prop. 1997/98:99 s. 241). Vad som sägs i paragrafen – att styrelsen skall hålla beslutsförslaget och övrigt underlag tillgängligt för aktieägarna och på begäran skicka ut kopior av handlingarna – överensstämmer med vad som gäller inför exempelvis olika typer av emissionsbeslut (se bl.a. 12 kap. 8 §). I lagtexten har klargjorts att styrelsen inte kan ta ut någon avgift av de aktieägare som inför stämman begär att få kopior av de handlingar som skall läggas fram på stämman
Kallelsens innehåll
18 kap. 8 §
Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 2 § skall ange förslagets huvudsakliga innehåll.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen har inte någon direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den klargör att kallelsen till en stämma som skall pröva en fråga om vinstutdelning alltid skall ange förslagets huvudsakliga inne-
håll. Detta överensstämmer med vad som föreslås gälla för övriga former av värdeöverföring (se 19 kap. 26 § och 20 kap. 16 §).
Bolagsstämmans beslut
18 kap. 9 §
Beslutet om vinstutdelning skall innehålla de uppgifter som framgår av 3 § första stycket.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, reglerar innehållet i ett beslut om vinstutdelning. Av hänvisningen till 3 § första stycket följer att beslutet skall ange dels den utdelning som belöper på varje aktie, dels avstämnings- eller förfallodagen eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att besluta om avstämnings- eller förfallodag. Om utdelningen skall ske i sakvärden, skall också detta framgå av beslutet.
Registrering
18 kap. 10 §
Om ett beslut om vinstutdelning har fattats av en annan bolagsstämma än årsstämman, skall beslutet genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innebär att beslut om s.k. efterutdelning genast skall anmälas för registrering (jfr avsnitt 11.6.1.). Det åligger styrelsen att göra anmälan eller att se till så att någon annan gör den. Det kan finnas anledning för revisorn att, inom ramen för förvaltningsrevisionen, kontrollera att styrelsen inte har åsidosatt sin skyldighet.
Vinstutdelning på begäran av en aktieägarminoritet
18 kap. 11 §
På begäran av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier skall årsstämman besluta om utdelning av hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fastställda balansräkningen sedan avdrag har gjorts för
1. balanserad förlust som överstiger fria fonder,
2. belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital, och
3. belopp som enligt bolagsordningen skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna.
I bolagsordningen får det föreskrivas att vinstutdelning får begäras av aktieägare med en mindre andel av bolagets aktier än vad som sägs i första stycket. Där får även föreskrivas att rätten till vinstutdelning skall avse ett högre belopp än vad som sägs i första stycket.
En begäran enligt första stycket skall framställas, innan bolagsstämman fattar beslut om disposition av vinsten.
Bolagsstämman är inte skyldig att besluta om högre utdelning än fem procent av bolagets egna kapital. Utdelningen får inte strida mot bestämmelserna i 17 kap. 3 §.
(Jfr 15 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 12 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 480 f. och prop. 1995/96:10 Del II s. 297). I paragrafen regleras minoritetens rätt att begära vinstutdelning. Frågan har behandlats i avsnitt 12.3.
Rätten att begära vinstutdelning enligt denna paragraf kan utövas enbart vid årsstämman. Den eller de som vill utöva rätten måste tillsammans inneha en tiondel eller mer av samtliga aktier i bolaget (se första stycket). Det är tillåtet att i bolagsordningen föreskriva en mindre kvot, t.ex. en tjugondel (se andra stycket).
Den utdelning som minoriteten har rätt att begära skall uppgå till åtminstone hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fastställda balansräkningen sedan vissa belopp har dragits ifrån. Avdrag skall sålunda göras för balanserad förlust, till den del denna överstiger bolagets fria fonder. Till de fria fonderna hör överkursfonden och fonden för verkligt värde samt sådana fonder som bolaget självt har beslutat om utan att begränsa utdelningsbarheten av fondmedlen. Avdrag skall vidare göras för belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital. Om bolaget till följd av bestämmelserna i 4 kap. 6 § årsredovisningslagen är skyldigt att göra en avsättning till uppskrivningsfonden, måste alltså detta belopp räknas av. Detsamma gäller om bolaget i enlighet med bolagsordningen är skyldigt att avsätta visst belopp till en fond som inte får användas för vinstutdelning. Slutligen skall avdrag göras för belopp som enligt bolagsordningen skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Om enligt bolagsordningen viss del av vinsten skall tillfalla andra än aktieägarna, skall därför minoritetens rätt till vinstutdelning beräknas endast på vad som återstår sedan detta belopp har räknats av.
I bolagsordningen kan föreskrivas att minoriteten skall ha rätt att begära vinstutdelning av en högre kvotandel av det framräknade beloppet än den i lagtexten angivna hälftenandelen (se andra stycket).
Har majoriteten beslutat om avskrivningar som är helt opåkallade eller avsevärt större än vad som följer av god redovisningssed kan dessa, på kärandens yrkande, rättas av domstolen (jfr prop. 1975:103 s. 480 f. och NJA 1965 s. 157). Avsättningar till obeskattade reserver kan normalt inte behandlas som utdelningsbar vinst. Avsättningar som har gjorts i uppenbart syfte att diskriminera minoriteten, torde dock kunna angripas med stöd av generalklausulen i 7 kap. 47 §.
Ett yrkande om utdelning skall framställas innan bolagsstämman fattar beslut om disposition av vinsten (se tredje stycket).
I fjärde stycket uppställs en övre gräns när det gäller omfattningen av vinstutdelningen. Stämman är aldrig skyldig att besluta om högre utdelning än fem procent av bolagets eget kapital. Utdelningen får inte heller överstiga vad som är utdelningsbart enligt bestämmelserna i 17 kap. 3 § (beloppsspärren och försiktighetsregeln).
Paragrafen innebär inte någon rätt för minoriteten att diktera stämmans beslut. Om bolagsstämman underlåter att besluta i enlighet med paragrafen, kan emellertid varje aktieägare klandra beslutet enligt 7 kap.
50 §. Domstolen kan i samband därmed fastställa en ändring av stämmans beslut, så att beslutet ger minoriteten dess rätt enligt paragrafen.
18 kap. 12 §
I avstämningsbolag skall, vid en sådan vinstutdelning som avses i 11 §, avstämningsdagen infalla inom en månad från beslutet.
(Paragrafen saknar motsvarighet i aktiebolagskommitténs förslag.)
Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om avstämningsdagen för sådana vinstutdelningsbeslut som fattas på yrkande av en aktieägarminoritet. Av 13 § framgår att betalningen förfaller till betalning genast efter avstämningsdagen.
Betalningsdag för beslutad utdelning
18 kap. 13 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall den beslutade utdelningen betalas vid den tidpunkt som bolagsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, styrelsen beslutar. I sådana fall som avses i 11 § skall utdelningen dock betalas genast.
I avstämningsbolag skall utdelningen utbetalas genast efter avstämningsdagen.
(Jfr 15 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens andra stycke har viss motsvarighet i 12 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 482). I paragrafen klargörs att en i ett kupongbolag beslutad vinstutdelning förfaller till betalning den dag som stämman eller, efter bemyndigande, styrelsen bestämmer (första stycket). Om vinstutdelningen har beslutats på yrkande av aktieägarminoritet i enlighet med 11 §, skall dock utdelningen alltid förfalla till betalning genast (jfr prop. 1975:103 s. 317).
När det gäller avstämningsbolag skall utbetalningen ske genast efter den avstämningsdag som stämman eller styrelsen har beslutat (andra stycket). Av 12 § framgår att avstämningsdagen för sådan utdelning som beslutas enligt 11 § alltid måste infalla inom en månad från beslutet.
19 kap. Förvärv av egna aktier m.m.
Teckning av egna aktier
19 kap. 1 §
Ett aktiebolag får inte teckna egna aktier.
Om ett aktiebolag trots bestämmelsen i första stycket har tecknat egna aktier, skall styrelsen och den verkställande direktören anses ha tecknat aktierna för egen räkning med solidariskt ansvar för betalningen. Det gäller dock inte en styrelseledamot eller en verkställande direktör som visar att han eller hon inte kände till eller bort känna till aktieteckningen.
Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, skall aktietecknaren anses ha tecknat aktierna för egen räkning.
(Jfr 16 kap. 1 § första–tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 7 kap. 1 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 165 och prop. 1999/2000:34 s. 113), innehåller ett förbud mot att ett bolag tecknar egna aktier och reglerar verkningarna av att sådan teckning ändå sker. Ändringarna är väsentligen av redaktionell natur. I andra stycket finns en bestämmelse om att styrelsen och den verkställande direktören skall anses ha, för egen räkning, tecknat de aktier som bolaget har tecknat. Den bestämmelsen har hittills omfattat även stiftare och har i den delen aktualiserats vid teckning som sker i samband med bolagets bildande. Lagförslaget innebär emellertid att en bolagsbildning där aktier har tecknats av bolaget självt inte lagligen kan registreras. Det har därför inte ansetts nödvändigt att omnämna stiftare i paragrafen.
Dotterföretags teckning av aktier i moderbolag
19 kap. 2 §
Bestämmelserna i 1 § gäller även i fråga om dotterföretags teckning av aktier i moderbolag.
(Jfr 16 kap. 1 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 165 och prop. 1999/2000:34 s. 113). Ändringarna är av enbart redaktionell natur.
Egna aktier som pant
19 kap. 3 §
Ett aktiebolag får inte ta emot egna aktier som pant. Dotterföretag får inte heller ta emot aktier i moderbolag som pant.
Ett avtal i strid med första stycket är ogiltigt.
(Jfr 16 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 365 f. och prop. 1999/2000:34 s. 113).
Förvärv av egna aktier
I vilka fall ett aktiebolag får förvärva egna aktier
19 kap. 4 §
Ett aktiebolag får inte förvärva egna aktier utom i de fall som anges i 5 §. Ett avtal som strider mot detta är ogiltigt.
Bestämmelserna i första stycket samt i 5 och 6 §§ om förvärv av egna aktier gäller även förvärv som görs av någon annan som handlar i eget namn men för bolagets räkning.
I fråga om vissa publika aktiebolag gäller även 13–30 §§.
(Jfr 16 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 3 § andra och tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34
s. 113 f.). I tredje stycket har klarlagts att det i fråga om vissa publika aktiebolag gäller särskilda bestämmelser om förvärv av egna aktier.
19 kap. 5 §
Ett aktiebolag får
1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,
2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget övertar, om aktierna representerar en mindre andel av bolagets aktiekapital,
3. lösa in egna aktier enligt 25 kap. 22 §, och
4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.
(Jfr 16 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer väsentligen med 7 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 115).
Enligt punkten 2 får ett bolag förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget övertar. Bestämmelsen anses kunna tillämpas exempelvis när två bolag går samman genom fusion och det överlåtande bolagets aktier i det övertagande bolaget till följd därav övergår till det övertagande bolaget. I lagförslaget har klargjorts att undantagsbestämmelsen är tillämplig enbart om de förvärvade aktierna representerar en mindre andel av bolagets aktiekapital. Detta torde väsentligen överensstämma med hittills gällande rätt (se Rodhe, Aktiebolagsrätt, 18 uppl. s. 102). Denna begränsning av undantagsbestämmelsen kan få betydelse vid s.k. nedströmsfusioner, dvs. fusioner där ett moderbolag genom fusion går upp i ett helägt dotterbolag. Om fusionsvederlaget vid en sådan fusion består av enbart kontanter, kommer aktierna i dotterbolaget att övergå i dotterbolagets ägo. Ett sådant förvärv – som innebär att dotterbolaget blir självägande – faller in under bestämmelserna i förevarande kapitel. Eftersom förvärvet inte avser aktier som representerar en mindre andel av bolagets aktiekapital utan samtliga aktier i dotterbolaget, kan undantagsbestämmelsen i punkten 2 inte tillämpas. Fusionen strider därmed mot lagen och kan som en följd därav inte registreras. – Det bör för tydlighets skull tilläggas att vad som nu har sagts om nedströmsfusioner inte gäller sådana nedströmsfusioner där moderbolagets aktier i dotterbolaget utgör fusionsvederlag och därför övergår till de tidigare aktieägarna i moderbolaget.
I 17 kap. 1 § 2 har förvärv av egna aktier enligt förevarande paragraf undantagits från begreppet värdeöverföring. Detta innebär bl.a. att borgenärsskyddsbestämmelserna i 17 kap. 3 och 4 §§ inte är tillämpliga vid förvärv av detta slag.
Avyttringsskyldighet efter förvärv enligt 5 §
19 kap. 6 §
Aktier som har förvärvats enligt 5 § och som inte har dragits in genom minskning av aktiekapitalet skall avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i så fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma
som hålls sedan aktierna blev ogiltiga. Minskningsbeloppet skall föras över till reservfonden.
I fråga om vissa publika aktiebolag gäller även 30 §.
(Jfr 16 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 115 f.). I den nuvarande paragrafen sägs att aktiekapitalet skall sättas ned med ”aktiernas nominella belopp”. De sistnämnda orden finns inte med i den nya lagtexten (se tredje meningen). Detta utgör en anpassning till förslaget om att aktier inte längre skall ha ett nominellt belopp utan i stället representera en viss kvot av aktiekapitalet. Minskningen av aktiekapitalet skall i stället motsvara de ogiltigförklarade aktiernas andel av aktiekapitalet. Ändringen har dock inte några praktiska konsekvenser.
Det har diskuterats huruvida bolaget bör kunna förklara aktierna ogiltiga före den angivna fristens utgång. Lagförslaget innehåller dock inte någon bestämmelse som ger bolaget en sådan möjlighet.
Enligt 13 § och följande paragrafer har vissa publika aktiebolag särskilda möjligheter att förvärva egna aktier. Innehavet av egna aktier måste dock hålla sig inom vissa ramar. Av 30 § framgår att aktier som egentligen skulle avyttras enligt förevarande paragraf får behållas om innehavet ligger inom dessa ramar. Andra stycket innehåller en erinran om denna bestämmelse.
Dotterföretags förvärv och innehav av aktier i moderbolag
19 kap. 7 §
Ett dotterföretag får inte förvärva aktier i moderbolag. Ett avtal som strider mot detta förbud är ogiltigt.
Trots bestämmelserna i första stycket får ett dotterföretag förvärva aktier i moderbolag i de fall som avses i 5 § 1, 2 och 4.
(Jfr 16 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 23 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 133 f.).
19 kap. 8 §
Om ett dotterföretag har förvärvat aktier i moderbolaget med stöd av 7 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 6 §.
(Jfr 16 kap. 24 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 24 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 134).
19 kap. 9 §
Om ett aktiebolag har blivit moderbolag och dess dotterföretag innehar aktier i moderbolaget, skall aktierna avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter det att koncernförhållandet uppstod. I övrigt gäller bestämmelserna i 6 §.
(Jfr 16 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i sak 7 kap. 25 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 134).
Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler
19 kap. 10 §
Vid ett aktiebolags förvärv av egna teckningsoptioner eller konvertibler får det belopp som avser options- eller konverteringsrätten inte överstiga vad som är disponibelt enligt 17 kap. 3 och 4 §§.
(Jfr 16 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen behandlar återköp av konvertibler och teckningsoptioner. Den saknar tidigare motsvarigheter. Frågan har behandlats i avsnitt 13.3.
Utgångspunkten för paragrafen är att bolaget kan förvärva teckningsoptioner eller konvertibler som bolaget självt har gett ut. En förutsättning för detta är dock att förvärvet inte inkräktar på bolagets bundna egna kapital.
Värdet av en konvertibel hänför sig delvis till skuldförbindelsen, delvis till konverteringsrätten, medan värdet av en teckningsoption delvis kan hänföra sig till en till teckningsoptionen knuten skuldförbindelse och delvis kan hänföra sig till optionsrätten. Den betalning som hänför sig till skuldförbindelsen påverkar, typiskt sett, inte storleken av bolagets egna kapital, eftersom det genom betalningen sker en motsvarande minskning av bolagets skulder. Vad bolaget betalar för konverterings- eller optionsrätten innebär emellertid en minskning av bolagets egna kapital. Bestämmelsen innebär att denna del av betalningen inte får inkräkta på bundet eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen (jfr 17 kap. 3 § första stycket). Vid beräkningen av om så är fallet skall tidigare värdeöverföringar avräknas samt förändringar i bolagets bundna egna kapital efter balansdagen beaktas (jfr 17 kap. 4 §). Betalningen får inte heller stå i strid med försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § andra stycket. Det ligger i sakens natur att det vid bedömningen av om så är fallet måste tas fram visst underlagsmaterial (jfr t.ex. 22 och 23 §§). Det har dock inte ansetts nödvändigt att ta in bestämmelser om detta i lagen.
19 kap. 11 §
Om ett aktiebolag har förvärvat en egen konvertibel, upphör konvertibeln att gälla.
(Jfr 16 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innebär att en konvertibel som köps tillbaka av det emitterande bolaget upphör att gälla. Skälen för detta har behandlats i avsnitt 13.3.
Någon motsvarande bestämmelse rörande teckningsoptioner har inte uppställts. Återköpta teckningsoptioner kan alltså ges ut på nytt.
19 kap. 12 §
Senast tre månader efter det att bolaget har förvärvat egna konvertibler skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många konvertibler som har upphört att gälla enligt 11 §. Om förvärv har skett på grund av ett erbjudande som gäller för längre tid än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av det räkenskapsår under vilket förvärvet har skett.
(Jfr 16 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Den innehåller bestämmelser om anmälan till aktiebolagsregistret efter det att konvertibler har upphört att gälla.
Bestämmelserna skall ses mot bakgrund av att det vid registreringen av en emission av konvertibler antecknas med vilket belopp aktiekapitalet skall kunna ökas på grund av emissionen och den efterföljande konverteringen. Denna uppgift används sedan av Bolagsverket vid den prövning som sker i samband med registreringar av senare emission. En senare emission får inte registreras om den innebär att maximikapitalet enligt bolagsordningen överskrids eller kan komma att överskridas genom konvertering.
När bolaget förvärvar egna konvertibler upphör konverteringsrätten (se
11 §). När konvertiblerna på detta sätt blir ogiltiga, ökar utrymmet för nya emissioner. För att dessa skall kunna registreras krävs att det tidigare registrerade emissionsbeloppet sätts ned med ett belopp som motsvarar kvotvärdet av de aktier som hade kunnat erhållas i utbyte mot de ogiltiga konvertiblerna. Med anledning därav har i förevarande paragraf föreskrivits att bolaget är skyldigt att till aktiebolagsregistret anmäla när konvertibler har blivit ogiltiga på grund av att de har kommit i bolagets hand.
Särskilda bestämmelser om vissa publika aktiebolags förvärv av egna aktier
19 kap. 13 §
Ett publikt aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får, utöver vad som följer av 5 §, förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Beslut om förvärv skall i så fall fattas med tillämpning av 18–29 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 14 eller 15 § eller i strid med 17 kap. 3 eller 4 §, gäller bestämmelserna i 16 §.
(Jfr 16 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 3 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 113 f.). Tredje meningen har formulerats om med anledning av att skyddet för bolagets borgenärer i lagförslaget tillgodoses genom de allmänna borgenärsskyddsbestämmelserna i 17 kap. och inte – såsom i den nuvarande lagen – genom en särskild bestämmelse i förevarande kapitel.
Tillåtna förvärvsmetoder
19 kap. 14 §
Förvärv som avses i 13 § får ske endast
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen, eller
3. i enlighet med ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad egna aktier får förvärvas samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.
(Jfr 16 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med en redaktionell ändring med 7 kap. 7 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 117 f.).
Hur stor andel egna aktier som får förvärvas
19 kap. 15 §
Ett publikt aktiebolag som avses i 13 § får inte förvärva egna aktier i den mån bolagets innehav av egna aktier efter förvärvet kommer att uppgå till mer än en tiondel av samtliga aktier i bolaget. Aktier i bolaget som innehas av dess dotterföretag skall vid beräkningen anses som bolagets.
(Jfr 16 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 120 f.).
I 7 kap. 8 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen uppställs ytterligare begränsningar för förvärv av egna aktier. Enligt den paragrafens första stycke får ett sådant förvärv avse endast aktier som är helt betalda. Bestämmelsen har inte tagits med i lagförslaget, eftersom detta – till skillnad från den nuvarande lagen – inte medger att en nyemission registreras innan full betalning har erlagts.
I 7 kap. 8 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen föreskrivs att förvärvet inte får ske med större belopp än att det efter förvärvet finns täckning för det bundna egna kapitalet, medan tredje stycket innehåller en s.k. försiktighetsregel motsvarande 12 kap. 2 § sista stycket i den nuvarande lagen. Också dessa bestämmelser saknar motsvarighet i detta kapitel. Det beror på att förvärv av egna aktier av det nu aktuella slaget enligt lagförslaget utgör en form av värdeöverföring (se 17 kap. 1 §) och omfattas därmed av de allmänna begränsningar som gäller för värdeöverföringar (se 17 kap. 3 och 4 §§).
Otillåtna förvärv
19 kap. 16 §
Om ett förvärv som avses i 13 § har skett i strid med 17 kap. 3 eller 4 § eller någon av bestämmelserna i 14 och 15 §§, skall de förvärvade aktierna avyttras inom sex månader från förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i så fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Minskningsbeloppet skall föras över till reservfonden.
(Jfr 16 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 121 f.). Tredje meningen har genomgått en viss justering, föranledd av förslaget om att aktier inte längre skall ha ett nominellt belopp utan enbart representera en viss kvot av aktiekapitalet. Se även kommentaren till 6 §.
Beslutsordning
19 kap. 17 §
Ett beslut om förvärv av egna aktier i sådana fall som avses i 13 § skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.
(Jfr 16 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 11 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 122 f.).
Majoritetskrav
19 kap. 18 §
Ett beslut av bolagsstämman om förvärv av egna aktier enligt 13 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
(Jfr 16 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 127).
Upprättande av förslag till beslut
19 kap. 19 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om förvärv av egna aktier enligt 13 §, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 20–24 §§.
(Jfr 16 kap. 12 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Där klargörs att det inför ett beslut om förvärv av egna aktier skall upprättas ett förslag till beslut.
Förslagets innehåll
19 kap. 20 §
I förslaget enligt 19 § skall det anges på vilket sätt aktierna skall förvärvas.
Om aktierna skall förvärvas i enlighet med ett erbjudande som riktas till samtliga aktieägare eller till samtliga ägare till aktier av ett visst slag, skall det i förslaget vidare anges
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,
2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som erbjudandet skall avse,
3. den ersättning som skall lämnas för aktierna,
4. egendomens art och mängd, om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, samt
5. övriga villkor för förvärvet.
(Jfr 16 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 7 kap. 14 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 124.). Medan den paragrafen reglerar innehållet i ett beslut om förvärv av egna aktier, reglerar förevarande paragraf innehållet i förslaget till beslut. En bestämmelse om innehållet i beslutet finns i lagförslaget i 27 §.
19 kap. 21 §
Om aktierna skall förvärvas på annat sätt än som avses 20 §, skall det i förslaget enligt 19 § anges
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,
3. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna, samt
4. övriga villkor för förvärvet.
(Jfr 16 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 7 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 124.). Medan den paragrafen reglerar innehållet i beslutet, reglar dock förevarande paragraf innehållet i förslaget till beslut. En bestämmelse om innehållet i beslutet finns i lagförslaget i 27 §.
Yttrande från styrelsen
19 kap. 22 §
Till förslaget enligt 19 § skall fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida det föreslagna förvärvet är försvarligt med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller
skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den innehåller ett krav på att styrelsen avger ett särskilt yttrande om hur det föreslagna förvärvet förhåller sig till försiktighetsregeln. I förekommande fall skall i yttrandet även redovisas hur stor del av bolagets egna kapital som består av ”orealiserade vinster”. Paragrafen har en motsvarighet i 18 kap. 4 §. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
Kompletterande information
19 kap. 23 §
Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 19 §, skall det i förslaget även anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
(Jfr 16 kap. 14 § första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den innehåller bestämmelser om det kompletterande beslutsunderlag som skall finnas när ett förslag till förvärv av egna aktier skall behandlas på annan stämma än årsstämman.
Av 17 kap. 4 § framgår att de sammanlagda värdeöverföringar som beslutas på årsstämman och under tiden fram till nästa årsstämma inte får överstiga det belopp som enligt den senast fastställda balansräkningen är tillgängligt för värdeöverföring. I förevarande paragraf föreskrivs därför att, om frågan om förvärv av egna aktier skall behandlas på annan stämma än årsstämman, förslaget skall innehålla uppgift om hur stor del av detta belopp som ännu inte har varit föremål för värdeöverföring och som stämman därför fortfarande kan disponera över. En bestämmelse av samma slag finns i t.ex. 18 kap. 5 §.
19 kap. 24 §
I sådana fall som avses i 23 § skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 19 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
(Jfr 16 kap. 14 § andra meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 13 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (se prop. 1999/2000:34 s. 124). Den innehåller bestämmelser om det kompletterande beslutsunderlag som skall finnas när ett förslag till förvärv av egna aktier skall behandlas på annan stämma än årsstämman.
Bestämmelsen är av samma slag som bestämmelserna i bl.a. 18 kap. 6 §. En skillnad i förhållande till gällande rätt är att revisorsyttrandet enligt punkten 4 även skall innehålla ett uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut, m.m.
19 kap. 25 §
Styrelsen skall hålla förslaget enligt 19 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 24 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om förvärv av egna aktier skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.
(Jfr 16 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i sak 7 kap. 13 § första, tredje och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 123 f.). I lagförslaget har klargjorts att det är styrelsen som ansvarar för att de i paragrafen angivna handlingarna tillhandahålls aktieägarna. Så är fallet även om förslaget till beslut härrör från annan än styrelsen. I lagförslaget har även klargjorts att styrelsen inte kan ta ut någon avgift av de aktieägare som inför stämman begär att få kopior av de handlingar som skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
19 kap. 26 §
Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 19 § skall ange förslagets huvudsakliga innehåll samt syftet med förvärvet.
(Jfr 16 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar med viss redaktionell justering 7 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 123).
Bolagsstämmans beslut
19 kap. 27 §
Bolagsstämmans beslut om förvärv av egna aktier skall innehålla de uppgifter som anges i 20 och 21 §§.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen preciserar vad bolagsstämmans beslut om förvärv av egna aktier skall innehålla.
Bemyndigande för styrelsen
19 kap. 28 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande för styrelsen att fatta beslut om förvärv av egna aktier med stöd av 13 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget skall det anges
1. det sätt som aktier får förvärvas på,
2. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas,
3. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,
4. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna,
5. egendomens art och mängd, om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, och
6. övriga villkor för förvärvet. Bestämmelserna i 22–26 §§ skall tillämpas på förslaget. Bolagsstämmans beslut skall innehålla de uppgifter som anges i första stycket.
(Jfr 16 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 7 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 126 f.). Medan den nuvarande lagen endast reglerar innehållet i bemyndigandet, reglerar den nya paragrafen såväl vad förslaget till bemyndigande skall innehålla (se andra stycket) som bemyndigandets innehåll (se fjärde stycket).
Av tredje stycket framgår att aktieägarna skall tillhandahållas samma information som skulle ha tillhandahållits om bolagsstämman själv hade tagit ställning till förvärven.
19 kap. 29 §
Innan styrelsen beslutar att utnyttja ett sådant bemyndigande som avses i 28 §, skall den ta fram handlingar av det slag som anges i 22–24 §§.
(Jfr 14 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Bestämmelserna om värdeöverföring blir utan vidare tillämpliga på förvärv av egna aktier som styrelsen företar med stöd av stämmans bemyndigande. Förvärvet får alltså inte inkräkta på bolagets bundna egna kapital eller strida mot den s.k. försiktighetsregeln (jfr 17 kap. 3 och 4 §§). För att styrelsen skall kunna ta ställning till om ett av stämman givet bemyndigande kan eller bör utnyttjas har därför i denna paragraf ställts upp krav på visst beslutsunderlag.
Av hänvisningen till 22 § framgår att styrelsen måste upprätta ett motiverat yttrande om huruvida det tänkta förvärvet är försvarligt med hänsyn till försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § andra stycket. Hänvisningen till 23 § innebär att styrelsen också skall redovisa hur stort belopp som är disponibelt för värdeöverföring enligt 17 kap. 3 § första stycket. Inför sitt beslut skall styrelsen också ta fram samma slag av räkenskapsmaterial,
styrelseredogörelse och revisorsyttrande som skall upprättas inför ett stämmobeslut om förvärv av egna aktier.
Avyttringsskyldighet efter förvärv av egna aktier enligt 5 §
19 kap. 30 §
Ett publikt aktiebolag som avses i 13 § behöver inte avyttra aktier enligt 6 §, om det skulle ha varit tillåtet att inneha dem vid en tillämpning av 15 §.
(Jfr 16 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 116 f.).
Särskilda bestämmelser om publika aktiebolags överlåtelse av egna aktier
19 kap. 31 §
När ett publikt aktiebolag överlåter egna aktier, skall det ske med tillämpning av 32–34 §§ eller 35–37 §§.
Första stycket gäller inte vid avyttring som avses i 6 och 16 §§.
(Jfr 16 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 127 f.).
Överlåtelse av egna aktier på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller en annan reglerad marknad
19 kap. 32 §
Ett publikt aktiebolag får överlåta egna aktier
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad egna aktier får överlåtas samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.
(Jfr 16 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 128 f.).
19 kap. 33 §
Ett beslut om överlåtelse av egna aktier enligt 32 § skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan även bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.
Ett beslut av bolagsstämman enligt första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
(Jfr 16 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 19 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 129).
19 kap. 34 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om överlåtelse av egna aktier enligt 32 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
Förslaget skall innehålla uppgifter om
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut om överlåtelse skall verkställas eller styrelsens bemyndigande får utnyttjas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får överlåtas,
3. det lägsta pris som aktierna får överlåtas för, och
4. övriga villkor för överlåtelsen. Bestämmelserna i 13 kap. 9 och 10 §§ skall tillämpas i fråga om förslaget till beslut enligt första stycket.
Bolagsstämmans beslut skall innehålla de uppgifter som anges i andra stycket.
(Jfr 16 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 7 kap. 20 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 129 f.). Fjärde stycket, som saknar tidigare motsvarighet, anger vad bolagsstämmans beslut skall innehålla.
Överlåtelse av egna aktier som inte sker på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller en annan reglerad marknad
19 kap. 35 §
Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas
1. vad som gäller vid nyemission av aktier enligt:
11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 12 och 14–20 §§ om emissionsprospekt, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll,
13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning skall ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, och
2. vad som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap.
I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 31 § andra stycket, 32 och 33 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 36 och 38 §§ i tillämpliga delar.
(Jfr 16 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i sak 7 kap. 21 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 130 f.).
Innebörden i första stycket är att det för ett publikt aktiebolags beslut om att överlåta egna aktier utanför en reglerad marknad gäller väsentligen samma regler som vid nyemission av aktier. Det innebär bl.a. att, om inte annat beslutas, aktieägarna har samma företrädesrätt att förvärva aktier som om det hade varit fråga om att teckna nyemitterade aktier. Några av de bestämmelser som gäller vid nyemission behöver dock inte tillämpas vid överlåtelse, t.ex. bestämmelserna om betalning och om registrering.
Lagens huvudregel är att ett beslut om överlåtelse, som skall ske utanför en reglerad marknad, skall fattas av bolagsstämman. Men beslutet kan också, såsom framgår av hänvisningarna till 13 kap. 32 och 36 §§, fattas av styrelsen om stämman godkänner det i efterhand eller om stämman på förhand har bemyndigat styrelsen att fatta sådana beslut. Beträffande sådana styrelsebeslut hänvisas i andra stycket till flertalet av de paragrafer som skall tillämpas vid styrelsebeslut om nyemission av aktier. Dessa paragrafer (13 kap. 31 § andra stycket samt 32, 33, 36 och 38 §§) hänvisar i sin tur till andra paragrafer. Orden ”i tillämpliga delar” i lagtexten är avsedda att markera att de senare paragrafhänvisningarna skall tillämpas enbart i den utsträckning de aktuella paragraferna finns angivna i första stycket.
19 kap. 36 §
I sådana fall som anges i 35 § skall i förslaget till beslut följande anges:
1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall överlåtas,
2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får förvärva aktier,
3. den tid inom vilken aktieägare eller annan kan utnyttja sin företrädesrätt,
4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning,
5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,
6. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt vid överlåtelsen,
7. det belopp som skall betalas för varje aktie,
8. villkor om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt, och
9. övriga särskilda villkor för överlåtelsen. Tiden som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 13 kap. 12 § har skett, eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om överlåtelsen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
I stället för en sådan föreskrift som anges i första stycket 7 får det anges att styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig skall bemyndigas att innan den tid som avses i första stycket 3 börjar löpa besluta vilket belopp som skall betalas för varje aktie. Ett sådant bemyndigande får lämnas endast om aktierna skall noteras på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier, skall bemyndigandet utformas så att beloppet bestäms senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
(Jfr 16 kap. 22 § första, tredje och fjärde styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 22 § första, tredje och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 132 f.), med den skillnaden att den paragrafen reglerar innehållet i beslutet medan förevarande paragraf anger vad förslaget skall innehålla.
Förslaget skall bl.a. innehålla uppgift om den tid inom vilken aktieägare kan utnyttja sin företrädesrätt (se första stycket 3). I andra stycket har angetts vissa ramar för hur denna tid får bestämmas. Den bestämmelsen har anpassats till den föreslagna nya lydelsen av den motsvarande bestämmelsen vid nyemission (jfr 13 kap. 4 § femte stycket).
Liksom hittills skall det, ifråga om avstämningsbolag, anges en avstämningsdag (se första stycket 6). Hittills har gällt att denna inte får sättas tidigare än tre veckor efter det att beslutet har kungjorts. Bestämmelsen har i lagförslaget anpassats till vad som föreslås gälla vid nyemission (se 13 kap. 5 § tredje stycket) och innebär nu att avstämningsdagen inte får sättas tidigare än en vecka efter stämmans beslut (se tredje stycket).
I första stycket 7 föreskrivs att förslaget skall innehålla uppgift om det belopp som skall betalas för varje aktie. Av fjärde stycket – som saknar tidigare motsvarighet – framgår att det i aktiemarknadsbolag också kan överlämnas till styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att fastställa priset. Genom denna möjlighet kan priset anpassas bättre till gällande marknadspriser på aktien (jfr även 13 kap. 5 § första stycket 8).
Enligt första stycket 8 får det i förslaget tas in villkor om att förvärvaren skall betala med apportegendom och kvittningsrätt. Detta överensstämmer med gällande rätt. I första stycket 9 – som saknar tidigare motsvarighet – har klargjorts att det även kan ställas andra slag av villkor för överlåtelsen.
19 kap. 37 §
Beslut om överlåtelse enligt 35 § skall innehålla de uppgifter som anges i 36 §.
I förekommande fall skall beslutet innehålla
1. ett förordnande som avses i 11 kap. 9 §,
2. ett förordnande om att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som teckningsrättsbevis,
3. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 13 kap. 7 och 8 §§ har lämnats.
(Jfr 16 kap. 22 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad ett beslut om överlåtelse enligt 35 § skall innehålla. Motsvarande bestämmelser finns i 7 kap. 22 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 132 f.).
20 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden
Minskningsändamål
20 kap. 1 §
Minskning av aktiekapitalet får ske för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten,
2. avsättning till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman, och
3. återbetalning till aktieägarna. Minskning av aktiekapitalet får även ske enligt förbehåll i bolagsordningen. I så fall gäller 31–34 §§ i stället för 5–30 §§.
Av bestämmelserna i detta kapitel tillämpas endast 19–22 §§ vid sådan minskning av aktiekapitalet som avses i 19 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 16 §.
(Jfr 17 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 6 kap. 1 § första och fjärde styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 359 f. och prop. 1993/94:196 s. 160 f.). I paragrafen anges de ändamål för vilka minskning av aktiekapitalet får ske. Frågan har behandlats i avsnitt 14.2.1.
Första stycket innehåller en uppräkning av de tre primära minskningsändamålen. Enligt punkten 1 får aktiekapitalet minskas för täckning av förlust. En nyhet är att minskning för förlusttäckning kan avse inte bara förlust som framgår av en fastställd balansräkning utan även förlust som har uppstått efter den för den senast fastställda balansräkningen relevanta balansdagen. I båda fallen fordras att det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten. Finns det en överkursfond eller annan fri fond eller en balanserad vinst, får minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning ske endast i den utsträckning förlusten överstiger dessa poster.
De övriga minskningsändamålen är avsättning till s.k. fri fond (punkten 2) och återbetalning till aktieägarna (punkten 3). Den möjlighet som hittills har funnits att minska aktiekapitalet för avsättning till reservfonden har inte tagits med i lagförslaget. Vid minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna sker en värdeöverföring till aktieägarna. denna är underkastad de begränsningar som anges i 17 kap. Vid minskning av aktiekapitalet för avsättning till fri fond sker i stället en överföring inom bolaget, till fritt eget kapital. Medel som har avsatts till en sådan fri fond kan utbetalas till aktieägare eller annan endast på de sätt och under de förutsättningar som gäller för värdeöverföringar från bolaget (se främst 17 kap.).
Närmare bestämmelser om hur en minskning av aktiekapitalet genomförs finns i 2–30 §§.
Lagens huvudregel är att minskning av aktiekapitalet inte får ske annat än för något av de tre angivna ändamålen. Lagen tillåter emellertid att det i bolagsordningen tas in förbehåll om minskning av aktiekapitalet (se andra stycket). Vid minskning av aktiekapitalet som sker med stöd av ett sådant förbehåll gäller inte någon begränsning till de i första stycket angivna ändamålen. Vid sådan minskning gäller inte heller 5–30 §§ utan i stället 31–34 §§.
I 19 kap. 6 och 16 §§ finns särskilda bestämmelser om att bolaget i vissa särskilda fall skall besluta om minskning av aktiekapitalet. Såsom framgår av tredje stycket gäller bestämmelserna, med något undantag, i förevarande kapitel inte vid sådan minskning. Undantaget avser registeringsbestämmelserna i 19–22 §§.
Metoder för minskning av aktiekapitalet
20 kap. 2 §
Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier.
(Jfr 17 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som motsvarar 6 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 360), anges de metoder med vilka minskning av aktiekapitalet kan genomföras. Frågan har behandlats i avsnitt 14.3.
Regleringen av minskningsmetoderna har i lagförslaget renodlats i förhållande till vad som gäller enligt den nuvarande aktiebolagslagen. Sålunda har den nuvarande bestämmelsen om minskning av aktiekapitalet genom inlösen eller sammanläggning av aktier ansetts överflödig och därför inte tagits med i lagförslaget. Inte heller har den nuvarande bestämmelsen om minskning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp någon motsvarighet i lagförslaget. Det beror på att lagförslaget inte innehåller några regler om att aktier skall ha ett nominellt belopp.
Beslutsordning
20 kap. 3 §
Beslut om minskning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om inte, i sådana fall som avses i 31 §, annat föreskrivs i bolagsordningen.
Vid minskning för sådant ändamål som avses i 1 § första stycket 2 eller 3 får stämman inte besluta om minskning av aktiekapitalet med större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt. Stämman får dock alltid besluta om sådan minskning som är föreskriven i bolagsordningen.
(Jfr 17 kap. 3 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 6 kap. 2 § första stycket första meningen och andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103
s. 360 f.), behandlar beslutsordningen vid minskning av aktiekapitalet (jfr avsnitt 14.4). Liksom tidigare ligger beslutanderätten primärt hos bolagsstämman (första stycket). Beslut kan fattas såväl på ordinarie som på extra bolagsstämma. Minskning av aktiekapitalet på grund av inlösenförbehåll i bolagsordningen kan också – om det finns stöd för det i bolagsordningen – äga rum utan bolagsstämmans medverkan. Bestämmelser om sådana förbehåll finns i 31 §. En erinran om dessa bestämmelser har tagits in i förevarande paragraf.
När det gäller minskning för avsättning till fri fond eller återbetalning till aktieägarna begränsas stämmans beslutanderätt på så sätt att den normalt inte får besluta om en större avsättning eller återbetalning än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt (se andra stycket). En snarlik bestämmelse finns i 18 kap. 1 §. Innehåller bolagsordningen föreskrifter om att minskning av aktiekapitalet under angivna förutsättningar skall ske (jfr 31 §), får dock sådan minskning genomföras utan styrelsens samtycke.
20 kap. 4 §
Om ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om nödvändiga ändringar av denna fattas innan bolagsstämman beslutar om minskningen.
Ett beslut om minskning av aktiekapitalet får inte fattas förrän bolaget har registrerats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § första stycket andra och tredje meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 361). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 14.4.
Av första stycket framgår att ett beslut om minskning av aktiekapitalet inte får leda till att antalet aktier eller aktiekapitalets storlek inte står i överensstämmelse med vad som föreskrivs i bolagsordningen. En motsvarande bestämmelse när det gäller ökning av aktiekapitalet finns i 11 kap. 2 § andra stycket. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen.
Andra stycket innehåller ett förbud mot att aktiekapitalet minskas före bolagets registrering. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. En snarlik bestämmelse finns i 11 kap. 3 §.
Minskning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämman
Majoritetskrav
20 kap. 5 §
Ett beslut av bolagsstämman om minskning av aktiekapitalet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman och för vilket aktiernas rätt försämras genom beslutet.
(Jfr 17 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller majoritetsregler avseende bolagsstämmobeslut om minskning av aktiekapitalet (jfr avsnitt 14.4). Motsvarande regler i den nuvarande lagen finns i 6 kap. 2 a § (jfr prop. 1993/94:196 s. 163). I första stycket uppställs för beslut av detta slag ett krav på två tredjedelars majoritet av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt.
Andra stycket avviker från vad som gällt hittills. Bestämmelsen innebär att kravet på två tredjedelars majoritet som huvudregel även måste vara uppfyllt inom varje i bolaget förekommande aktieslag. Kravet på två tredjedelars majoritet inom varje aktieslag gäller dock av naturliga skäl inte aktieslag som inte är företrädda vid stämman. Kravet gäller inte heller sådana aktieslag som inte påverkas negativt av beslutet. Om minskningen sker genom indragning av aktier inom endast ett av flera aktieslag, behöver det alltså inte göras någon särskild sammanräkning av rösterna inom övriga aktieslag.
Förekomsten av en särskild majoritetsregel för detta slag av beslut är inte avsedd att utesluta en tillämpning av den s.k. generalklausulen (jfr 7 kap. 47 §). Även om majoritetskraven är uppfyllda är stämman alltså förhindrad att besluta om en minskning av aktiekapitalet som är ägnad att ge en otillbörlig fördel till en aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan.
Upprättande av förslag
20 kap. 6 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om minskning av aktiekapitalet, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag enligt bestämmelserna i 7–14 §§.
(Jfr 17 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. I paragrafen åläggs den som väcker en fråga om minskning av aktiekapitalet att upprätta ett förslag till beslut. Lagtexten utgår från att en fråga av detta slag normalt tas upp av styrelsen. Om förslaget väcks av någon annan, är styrelsen ändå skyldig att ta fram ett sådant yttrande som avses i 8 §. Av de följande paragraferna framgår vilket innehåll förslaget skall ha.
Förslagets innehåll
20 kap. 7 §
I förslaget om minskning av aktiekapitalet skall följande uppgifter anges:
1. minskningsändamålet,
2. det belopp eller högsta belopp, som aktiekapitalet skall minskas med, eller det lägsta och högsta beloppet för minskningen,
3. om minskningen skall genomföras med eller utan indragning av aktier, och
4. i förekommande fall, vilka aktier som skall dras in. Om minskningsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Uppgifter som avses i första stycket 2 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 10 § första stycket 5.
(Jfr 17 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som har viss motsvarighet i 6 kap. 3 § första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 361), reglerar vad ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet skall innehålla. Bestämmelserna gäller alla typer av beslut om minskning av aktiekapitalet som anges i 1 § första stycket, däremot inte sådana som grundar sig på förbehåll i bolagsordningen. I 8 och 9 §§ uppställs vissa kompletterande krav när det gäller minskning för återbetalning till aktieägarna.
Punkten 1 i första stycket innebär att minskningsändamålet skall anges. Därvid står valet mellan de ändamål som anges i 1 § första stycket, nämligen förlusttäckning, avsättning till fritt eget kapital och återbetalning till aktieägarna.
Enligt punkten 2 skall minskningsbeloppet anges. En nyhet är att det är möjligt att, i stället för ett fast belopp, ange ett högsta eller ett högsta och lägsta belopp. Beloppsspärren och försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § skall i de senare fallen tillämpas med avseende på det högsta möjliga minskningsbeloppet. Om det föreslås att styrelsen eller den som styrelsen inom sig förordnar skall bemyndigas att besluta om minskningsbeloppet, behöver minskningsbeloppet inte tas upp i förslaget. Detta framgår av tredje stycket. I sådana fall skall i stället det föreslagna bemyndigandet anges i förslaget (se 10 § första stycket 5).
Enligt punkten 3 skall det anges om minskningen skall genomföras med eller utan indragning av aktier. Som framgår av 2 § innehåller lagförslaget inte några andra metoder för minskning än dessa två.
Punkten 4 aktualiseras om minskningen skall genomföras med indragning av aktier. I sådana fall skall det anges vilka aktier som föreslås bli indragna. Det är här tillräckligt att ange t.ex. att en viss andel av aktierna skall dras in eller att alla aktier inom ett visst aktieslag skall dras in. Aktierna behöver alltså inte individualiseras.
Andra stycket avser den situationen att förslaget förutsätter en ändring av bolagsordningen. Detta skall i så fall framgå av förslaget, varvid det är naturligt att även specificera vilken ändring som avses.
20 kap. 8 §
Innebär förslaget att aktiekapitalet skall minskas för återbetalning till aktieägarna, skall det till förslaget fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna återbetalningen är försvarlig med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller ett särskilt krav på underlag inför beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna. I sådana fall skall till förslaget fogas ett yttrande från styrelsen om hur den föreslagna
dispositionen förhåller sig till försiktighetsregeln. I förekommande fall skall i yttrandet även redovisas hur stor del av bolagets eget kapital som består av ”orealiserade vinster” avseende finansiella instrument (jfr 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen). En motsvarande bestämmelse finns i 18 kap. 4 §.
20 kap. 9 §
Innebär förslaget att aktiekapitalet skall minskas för återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av 7 och 8 §§, följande uppgifter anges i förslaget:
1. den rätt att få aktier inlösta som aktieägarna har,
2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,
3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med uppgift om hur stor del av beloppet som överstiger aktiens kvotvärde,
4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att betalning skall ske vid anmälan för inlösen mot ingivande av aktiebrevet.
Om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 10 § första stycket 5, får, i stället för uppgifter som avses i första stycket 3, anges det högsta belopp som får betalas för de aktier som löses in.
Anmälningstiden enligt första stycket 2 får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I bolag som inte är avstämningsbolag skall anmälningstiden räknas från det att underrättelse enligt 18 § skett, eller om samtliga aktieägare är företrädda på den bolagsstämma som beslutat om minskningen, från beslutet. I avstämningsbolag skall tiden räknas från avstämningsdagen.
(Jfr 17 kap. 6 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. I denna och den följande paragrafen uppställs vissa kompletterande krav på förslag som avser minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna genom inlösen. Paragraferna har delvis utformats efter förebild i reglerna om nyemission (jfr 13 kap. 4 och 5 §§).
I punkten 1 i första stycket föreskrivs att aktieägarnas rätt till inlösen skall anges. Det kan t.ex. vara fråga om att alla ägare till aktier av ett visst aktieslag skall ha rätt att få sina aktier inlösta eller att alla aktieägare skall ha rätt att få en viss andel av sina aktier inlösta.
I punkten 2 föreskrivs att anmälningstiden skall anges. Ytterligare bestämmelser om anmälningstiden finns i tredje stycket.
Enligt punkten 3 skall det belopp som skall betalas för varje aktie (inlösenbeloppet) anges. Summan av inlösenbeloppen kan motsvara minskningsbeloppet men kan också vara större eller mindre än detta belopp. Om det föreslås att inlösen skall ske till överkurs, dvs. till ett belopp som överstiger aktiens kvotvärde, skall detta framgå. I ett sådant fall skall också anges hur stor hur stor del av beloppet som utgör överkurs. Om det föreslås att styrelsen eller den som styrelsen inom sig förordnar skall bemyndigas att besluta om beloppet, gäller särskilda bestämmelser i andra stycket. Bestämmelserna innebär att stämmans beslut, i stället för att ange ett visst belopp, får ange det högsta belopp som får betalas för aktier som löses in. Det yttrande som regleras i 8 § skall i sådana fall
behandla hur en återbetalning av detta högsta belopp förhåller sig till försiktighetsregeln.
Punkten 4 avser betalningstiden. Ett alternativ till att ange en bestämd tidsrymd är att föreskriva att betalning skall ske omedelbart mot överlämnande av aktiebrev. Om en sådan ordning föreslås, skall detta anges i beslutsförslaget.
Inlösta aktier ger självfallet inte rätt till utdelning. I vad mån inlösenbeloppet skall differentieras efter inlösendag med hänsyn till på aktien belöpande utdelning får avgöras av bolaget (jfr punkten 3).
I tredje stycket uppställs vissa begränsningar när det gäller hur kort anmälningstiden får vara (jfr första stycket 2). Den får inte vara kortare än två veckor. Tidsgränsen behöver inte iakttas om alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta och samtliga godtar en kortare anmälningstid. – Den tidpunkt då anmälningstiden börjar löpa skiljer sig åt mellan kupongbolag och avstämningsbolag. I kupongbolag löper den, som huvudregel, från det att bolaget sänt ut underrättelse enligt 18 §. I avstämningsbolag löper den från avstämningsdagen.
20 kap. 10 §
I förekommande fall skall, i fråga om sådan inlösen som avses i 9 §, förslaget om minskning av aktiekapitalet också innehålla uppgift om
1. att anmälan för inlösen skall ske genom att kuponger som hör till aktiebreven ges in,
2. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att inlösen skall ske genom kvittning av en fordran som bolaget har mot aktieägaren,
3. avstämningsdagen eller bemyndigande för styrelsen att fastställa avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag,
4. övriga särskilda villkor för inlösen, och
5. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan inlösen påbörjas bestämma det belopp som aktiekapitalet skall minskas med och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 3 eller 5 får lämnas bara om aktierna är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall ett bemyndigande enligt första stycket 5 utformas så att minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in bestäms senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
(Jfr 17 kap. 6 § första och tredje styckena samt 17 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den kompletterar 9 § vad gäller innehållet i ett förslag om minskning av aktiekapitalet genom inlösen.
Punkten 1 i första stycket gäller anmälan för inlösen i kupongbolag. Om inlösenrätten är odiskutabel, kan anmälan i ett sådant bolag ske genom att aktiebrevet visas upp för påteckning om utbetalning. Är en sådan ordning inte lämplig, kan det – om bolaget önskar bevis om att den som anmäler aktier för inlösen är behörig – föreskrivas att anmälan skall ske genom att till aktiebrevet hörande kupong ges in till bolaget. Om det
föreslås att denna ordning skall tillämpas, skall detta framgå av förslaget (jfr 13 kap. 5 § första stycket 3).
Av punkten 2 framgår att inlösen kan ske mot vederlag i annat än pengar eller under andra särskilda villkor av det slag som kan ställas upp vid s.k. kvalificerad bolagsbildning (se vidare kommentaren till 2 kap. 5 §). I så fall skall detta anges redan i förslaget till beslut. Om betalning skall utgå i sakvärden, är det ofta lämpligt att alla aktieägare får egendom av samma slag eller frihet att välja mellan sådan egendom och pengar. Det är inte uteslutet att besluta att vissa aktieägare skall erhålla betalning i viss form och andra aktieägare betalning i annan form men sådana beslut riskerar att komma i konflikt med generalklausulen (jfr kommentaren till 18 kap. 1 §). Principen kan åsidosättas endast om samtliga aktieägare är överens om det.
Punkten 3 är tillämplig endast på avstämningsbolag. I sådana bolag skall det i förslaget även anges när avstämningsdagen skall infalla. Om det föreslås att styrelsen skall ges ett bemyndigande att fastställa avstämningsdag, skall detta anges i stället. Som framgår av tredje stycket finns det vissa begränsningar vad gäller bestämmandet av avstämningsdagen.
Om det föreslås andra särskilda villkor för inlösen, skall även dessa anges i förslaget (punkten 4). Jfr 13 kap. 5 § första stycket 7.
I punkten 5 föreskrivs, efter förebild i 13 kap. 5 § första stycket 8, att styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser kan bemyndigas att innan inlösen påbörjas bestämma det belopp varmed aktiekapitalet skall minskas och det belopp som skall betalas för varje inlöst aktie. En sådan möjlighet kan vara av stor betydelse vid en s.k. holländsk auktion, dvs. ett förfarande där bolaget för varje inlöst aktie betalar det högsta begärda lösenbeloppet för någon av de inlösta aktierna. Det exakta minsknings- och inlösenbeloppet kan vid ett sådant förfarande fastställas först sedan aktieägarnas olika bud har ordnats och summerats. Av 9 § andra stycket framgår att bolagsstämman, om ett bemyndigande skall lämnas, skall ange det högsta belopp som får betalas för de aktier som löses in. Detta belopp utgör alltså den övre gränsen för vad styrelsen får besluta om i detta avseende.
Bestämmelsen i andra stycket kompletterar första stycket 3 och 5. Den innebär att ett bemyndigande som avses i dessa punkter får lämnas endast i fråga om aktier som är noterade vid börs eller annan reglerad marknad.
Kompletterande information
20 kap. 11 §
Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma där förslaget om minskning av aktiekapitalet skall prövas, skall det i förslaget anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
(Jfr 17 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Denna och den följande paragrafen innehåller bestämmelser om det kompletterande underlag som skall finns tillgängligt om en fråga om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall prövas på en annan stämma än årsstämman. Bestämmelserna anknyter till
bestämmelsen i 17 kap. 4 § om värdeöverföringar under löpande räkenskapsår. Som har utvecklats i kommentaren till den paragrafen finns det en beloppsgräns som gäller för alla värdeöverföringar som beslutas från och med en årsstämma till nästa stämma av det slaget. Inför varje beslut om värdeöverföring som sker vid annan stämma än årsstämman måste göras en beräkning av vad som står till stämmans eller styrelsens förfogande för värdeöverföring. Enligt denna paragraf skall resultatet av denna beräkning framgå av förslaget till beslut. En likalydande bestämmelse finns i 18 kap. 5 §.
20 kap. 12 §
I de fall som avses i 11 § skall följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
(Jfr 17 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har viss motsvarighet i 6 kap. 2 § tredje stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 361). Den innehåller ytterligare en kompletterande bestämmelse (jfr 11 §) för de fall då frågan om minskning av aktiekapitalet skall prövas vid annan stämma än årsstämman. I paragrafen föreskrivs att vissa handlingar i sådana fall skall fogas till förslaget. Syftet är att säkerställa att aktieägarna har ett beslutsunderlag som motsvarar det som hade funnits om frågan hade prövats på årsstämman. En likalydande bestämmelse finns i 18 kap. 6 §.
Uppgifter om särskilda inlösenvillkor m.m.
20 kap. 13 §
Förslaget om minskning av aktiekapitalet skall i förekommande fall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av
1. värdet på sådan egendom som avses i 10 § första stycket 2,
2. inlösenvillkor av det slag som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. inlösenvillkor om kvittning. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta, skall skälen för detta anges.
I de fall som avses i 23 § andra meningen skall redogörelsen innehålla uppgift om de övriga åtgärder som föreslås för att bolagets bundna egna kapital och dess aktiekapital inte skall minska. I redogörelsen skall anges vilka effekter den föreslagna minskningen respektive övriga åtgärder var för sig har på bolagets bundna egna kapital och aktiekapital.
(Jfr 17 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Första och andra styckena innehåller vissa kompletterande krav på beslutsunderlaget då avsikten är att genomföra en minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med särskilda inlösenvillkor av det slag som anges i 10 § första stycket 2. Bestämmelserna stämmer nära överens med motsvarande bestämmelser i 13 kap. 7 § (se vidare kommentaren till den bestämmelsen).
I tredje stycket uppställs ett krav på en särskild motivering för de fall förslaget innebär att inte alla aktieägare kan få sina aktier inlösta. I en sådan motivering bör det särskilt belysas hur förslaget förhåller sig till likhetsprincipen.
Fjärde stycket anknyter till bestämmelsen i 23 § andra meningen. Av den bestämmelsen följer att ett bolag inte behöver ansöka om tillstånd att verkställa ett minskningsbeslut för återbetalning till aktieägarna, om bolaget samtidigt vidtar åtgärder som medför att varken bolagets aktiekapital eller bundna egna kapital minskar till följd av minskningsbeslutet. Det kan gälla ett bolag som önskar lösa in aktier och samtidigt höja kvotvärdet på kvarvarande aktier genom en fondemission som innebär att fritt eget kapital överförs till aktiekapitalet. Om den samlade effekten av inlösenförfarandet och fondemissionen är att varken aktiekapitalet eller det bundna egna kapitalet minskar, förutsätts förfarandet inte innebära några risker för bolagets borgenärer. Med tanke på situationer av detta slag föreskrivs att det skall framgå av förslaget till minskningsbeslut, om beslutet är tänkt att förenas med åtgärder som syftar till att undgå tillståndsprövning. I sådana fall skall också effekterna av de föreslagna åtgärderna förklaras närmare.
Revisorsgranskning
20 kap. 14 §
Redogörelsen enligt 13 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 6 §. Yttrandet skall, såvitt gäller sådana förhållanden som avses i 13 § första stycket, ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 och andra stycket. Därutöver skall revisorn eller revisorerna i förekommande fall yttra sig över ändamålsenligheten i de åtgärder som har föreslagits enligt 13 § fjärde stycket och riktigheten i de bedömningar som har gjorts om effekterna av dessa åtgärder.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
(Jfr 17 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, uppställs ett krav på revisorsgranskning av den redogörelse som styrelsen eller annan förslagsställare enligt 13 § i vissa fall skall upprätta inför ett beslut om minskning av aktiekapitalet. Paragrafen stämmer nära
överens med 13 kap. 8 §. Bestämmelsen i första stycket sista meningen saknar dock motsvarighet i den paragrafen. Den tar sikte på situationen att bolaget samtidigt med minskningen föreslås vidta åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar (jfr 13 § fjärde stycket och 23 § andra meningen). I dessa fall skall revisorsgranskningen särskilt uppmärksamma denna del av förslaget.
För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till 13 kap. 8 §.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
20 kap. 15 §
Styrelsen skall hålla förslaget om minskning av aktiekapitalet, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 17 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § tredje stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 361). I sak överensstämmande bestämmelser finns i bl.a. 12 kap. 8 §.
Kallelsens innehåll
20 kap. 16 §
Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget om minskning av aktiekapitalet skall ange förslagets huvudsakliga innehåll.
(Jfr 17 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 161).
Bolagsstämmans beslut
20 kap. 17 §
Bolagsstämmans beslut om minskning av aktiekapitalet skall innehålla de uppgifter som framgår av 7 § samt, i förekommande fall, 9 § första och andra styckena och 10 § första stycket.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 6 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 361 f.), klargör att de uppgifter som enligt 7 §, 9 § första och andra styckena och 10 § första stycket skall finnas i ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet också skall ingå i själva beslutet.
Underrättelse
20 kap. 18 §
I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut om minskning av aktiekapitalet genast sändas till aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om minskningen av aktiekapitalet.
(Jfr 17 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller bestämmelser om underrättelse om minskningsbeslut i kupongbolag. Bestämmelserna är tillämpliga endast i fråga om beslut om minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier. I övriga fall krävs alltså inte någon särskild underrättelse. Paragrafen stämmer nära överens med 13 kap. 12 §.
Registrering m.m.
20 kap. 19 §
Styrelsen skall inom fyra månader från beslutet om minskning av aktiekapitalet anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret.
(Jfr 17 kap. 14 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 362).
I paragrafen regleras anmälan om registrering av minskningsbeslut. I sak överensstämmer bestämmelsen med tidigare gällande rätt. Det har emellertid klargjorts att skyldigheten att anmäla minskningsbeslut för registrering ligger på styrelsen. Följderna av utebliven registreringsanmälan m.m. regleras i 22 §.
20 kap. 20 §
Genom registreringen av minskningsbeslutet fastställs minskningen av aktiekapitalet till det belopp som har angetts i beslutet eller, om ett visst belopp inte har angetts, till summan av de indragna aktiernas kvotvärden.
Aktiekapitalet är minskat när minskningsbeslutet har registrerats eller, i sådana fall som avses i 23 §, när ett beslut enligt 27 eller 28 § har registrerats.
(Jfr 17 kap. 15 och 21 §§ i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 5 § första meningen (jfr prop. 1975:103 s. 362) och 6 kap. 7 § andra stycket (jfr prop. 1975:103 s. 363).
Av första stycket framgår att aktiekapitalet genom registreringen normalt minskas med det belopp som angetts i beslutet. När det gäller minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier, kan det emellertid förekomma att beslutet inte anger något visst minskningsbelopp utan i stället ett högsta belopp eller ett minsta och högsta belopp (se 7 § första stycket 2). I sådana fall minskas aktiekapitalet med summan av de indragna aktiernas kvotvärden.
Aktiekapitalet anses normalt minskat i och med att minskningsbeslutet registreras (andra stycket). Särskilda bestämmelser gäller dock i de fall då det krävs tillstånd från Bolagsverket för verkställande av minskningsbeslutet (se vidare 23 §). I dessa fall är aktiekapitalet minskat först när ett lagakraftvunnet beslut om sådant tillstånd har registrerats.
20 kap. 21 §
Om minskningen av aktiekapitalet har genomförts med indragning av aktier, skall de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att minskningen har registrerats.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller särskilda bestämmelser för de fall då minskningen har genomförts genom indragning av aktier. I sådana fall skall de indragna aktierna strykas ur aktieboken i samband med registreringen av minskningen av aktiekapitalet. I avstämningsbolag förutsätts värdepappersförvararen få kännedom om minskningen genom en särskild underrättelse från styrelsen.
Minskningsbeslutet faller
20 kap. 22 §
Frågan om minskning av aktiekapitalet faller, om
1. någon anmälan enligt 19 § om registrering inte har gjorts inom föreskriven tid,
2. Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 19 § eller har vägrat registrering, eller
3. någon ansökan enligt 25 § om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet inte har gjorts inom föreskriven tid eller har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft.
Om ett minskningsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet minskas.
(Jfr 17 kap. 14 och 22 §§ i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 6 kap. 4 § och 7 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 362 f.).
Tillstånd från Bolagsverket eller allmän domstol
Tillstånd att verkställa beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna m.m.
20 kap. 23 §
Skall minskningsbeloppet helt eller delvis användas för ändamål som avses i 1 § första stycket 2 eller 3, får bolaget inte verkställa minskningsbeslutet utan tillstånd av Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol. Tillstånd behövs dock inte om bolaget samtidigt vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar.
(Jfr 17 kap. 16 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 6 kap. 6 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 362 f. och prop. 1993/94:196 s. 162 .f). De frågor som regleras i denna och de närmast följande paragraferna har behandlats i avsnitten 14.2.2 och 14.2.3.
I paragrafen uppställs krav på tillstånd för verkställande av beslut om minskning av aktiekapitalet för avsättning till fritt eget kapital eller återbetalning till aktieägarna. En nyhet är att det i första hand är Bolagsverket som skall besluta om sådant tillstånd. Allmän domstol skall endast befatta sig med tvistiga tillståndsärenden. En annan förändring i förhållande till vad som hittills har gällt är att undantaget från tillståndsplikten har getts en mer generell utformning. Hittills har lagen innehållit ett undantag för det fall att bolaget samtidigt med minskningsbeslutet genom nyemission tillförs ett belopp som minst motsvarar minskningsbeloppet. Lagförslaget innehåller ett liknande undantag. Detta undantag omfattar dock alla typer av åtgärder som medför att bolagets bundna egna kapital och dess aktiekapital är i vart fall lika stora efter minskningsbeslutet som de var dessförinnan. Det kan, utöver nyemission, vara fråga om fondemission. Liksom hittills anger lagtexten att åtgärden skall vidtas ”samtidigt”. I det uttrycket ligger inget krav på att åtgärden har beslutats vid den bolagsstämma då beslutet om minskning fattades. Det får normalt anses tillfyllest att åtgärden har vidtagits innan beslutet om minskning av aktiekapitalet anmäls för registrering.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
20 kap. 24 §
Om tillstånd krävs enligt 23 §, skall bolaget skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 27 § att motsätta sig att beslutet verkställs.
Borgenärerna behöver inte underrättas om revisorerna i yttrande enligt 14 § uttalar att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
(Jfr 17 kap. 16 § andra och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen har inte någon direkt tidigare motsvarighet. De frågor som regleras i den har behandlats i avsnitten 14.2.2 och 14.2.3.
I första stycket åläggs bolaget att skriftligen underrätta sina borgenärer om beslutet, om det är fråga om ett sådant beslut som kräver tillstånd enligt 23 §. I andra stycket görs två undantag från underrättelseskyldigheten. För det första krävs över huvud taget inte någon underrättelse om revisorerna i ett skriftligt yttrande enligt 14 § uttalar att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Det andra undantaget innebär att underrättelse inte behöver skickas till borgenärer vars fordringar omfattas av lönegaranti. Undantaget överensstämmer med vad som gäller vid underrättelse om beslut att godkänna en fusionsplan (se 23 kap. 19 §). I den nuvarande aktiebolagslagens fusionsbestämmelser kommer undantaget till uttryck genom en hänvisning till bestämmelser i
förmånsrättslagen, som i sin tur hänvisar till lönegarantilagen. I lagförslaget hänvisas i stället, såsom Lagrådet har föreslagit, direkt till lönegarantilagen.
Av 23 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. följer att underrättelse inte heller behöver skickas till pensionsborgenärer som avses i den paragrafen.
Ansökan om tillstånd
20 kap. 25 §
Bolaget skall, i sådana fall som avses i 23 §, ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom två månader efter det att minskningsbeslutet registrerades.
Till ansökan skall fogas ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 24 § första stycket. Om revisorerna i yttrande enligt 14 § har uttalat att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna, skall i stället yttrandet fogas till ansökan. Om bolaget inte har bifogat vare sig ett sådant intyg eller ett sådant yttrande, skall Bolagsverket förelägga bolaget att avhjälpa bristen. Om bolaget inte gör detta, skall ansökan avvisas.
(Jfr 17 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 6 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 363), har sin förebild i motsvarande bestämmelse vid fusion. Jfr den likartade 23 kap. 20 §.
Kallelse på bolagets borgenärer
20 kap. 26 §
Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 25 §, skall verket kalla bolagets borgenärer. Verket skall dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den region där bolagets styrelse har sitt säte.
(Jfr 17 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 6 kap. 6 § tredje och femte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 363 och prop. 1993/94:196 s. 163), har utformats med den motsvarande bestämmelsen i fusionskapitlet som förebild. Jfr den likartade 23 kap. 22 §.
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till minskning av aktiekapitalet
20 kap. 27 §
Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 26 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket ge bolaget tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Motsätter sig någon borgenär ansökan, skall verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
(Jfr 17 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 6 kap. 6 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 363), har utformats med den motsvarande bestämmelsen i fusionskapitlet som förebild. Jfr den snarlika 23 kap. 23 §.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till minskning av aktiekapitalet
20 kap. 28 §
Om ett ärende om tillstånd att få verkställa minskningsbeslut har överlämnats till domstol, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
(Jfr 17 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen har inte någon direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Jfr den snarlika 23 kap. 24 §.
Registrering
20 kap. 29 §
Ett beslut att lämna tillstånd enligt 27 eller 28 § skall registreras i aktiebolagsregistret när det har vunnit laga kraft.
(Jfr 17 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som inte har någon direkt motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innebär att Bolagsverkets och rättens beslut att lämna tillstånd enligt 27 § respektive 28 § skall registreras. Aktiekapitalet är minskat när registrering har skett. Om det är Bolagsverket som har lämnat tillstånd, skall verket självmant registrera beslutet. Har tillståndet lämnats av domstol, skall beslutet registreras efter underrättelse från domstolen. Bestämmelser om domstolens skyldighet att underrätta verket om beslut av det aktuella slaget kommer att tas in i förordning.
Tillstånd till vinstutdelning efter beslut om minskning av aktiekapitalet
20 kap. 30 §
Under tre år efter registreringen av ett beslut om minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning får vinstutdelning inte beslutas utan tillstånd från Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol. Tillstånd behövs dock inte om aktiekapitalet efter eller i samband med minskningsbeslutet har
ökats med minst minskningsbeloppet. I fråga om Bolagsverkets eller domstolens tillstånd gäller 25–29 §§ i tillämpliga delar.
(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som motsvarar 6 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 362), innehåller vissa särskilda bestämmelser för minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning. Bestämmelserna överensstämmer i väsentliga delar med hittills gällande rätt. Till skillnad från hittills skall emellertid tillståndsärenden av detta slag i första hand prövas av Bolagsverket.
Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen
Inlösenförbehåll
20 kap. 31 §
I aktiebolag där aktiekapitalet kan bestämmas till ett lägre eller högre belopp utan ändring av bolagsordningen, kan det tas in förbehåll i bolagsordningen om att aktiekapitalet kan minskas genom inlösen av aktier (inlösenförbehåll). Förbehållet får inte utformas så att aktiekapitalet kan minskas under minimikapitalet.
Ett inlösenförbehåll skall ange dels ordningen för inlösen, dels inlösenbeloppet eller grunderna för dess beräkning.
Om förbehållet införs genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse aktier som tecknas eller ges ut efter det att ändringen har registrerats.
(Jfr 17 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 6 kap. 8 § första stycket och andra stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 364 f.), behandlar förbehåll i bolagsordningen om minskning av aktiekapitalet. Frågan har behandlats i avsnitt 14.2.6. Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med hittills gällande rätt. Bestämmelsen i den nuvarande 6 kap. 8 § tredje stycket om skyddet för bolagets bundna egna kapital saknar direkt motsvarighet i lagförslaget. I stället skall de generella borgenärsskyddsreglerna i 17 kap. 3 § tillämpas. I tredje stycket har ”kan tecknas eller ges ut” ändrats till ”tecknas eller ges ut”. Det avgörande är således om aktierna faktiskt har tecknats eller getts ut före registreringen av inlösenförbehållet och inte om så skulle ha kunnat ske (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen 6:e och 7:e kap. Aktiekapitalnedsättning och egna aktier, 1995, s. 82 f.).
Majoritetskrav
20 kap. 32 §
Vid bolagsstämmans beslut om minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll gäller 7 kap. 40 §.
(Jfr 17 kap. 24 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 a § första stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 161 f.).
Tillstånd till minskning av aktiekapitalet
20 kap. 33 §
Bestämmelserna i 23–29 §§ skall tillämpas också vid sådan minskning av aktiekapitalet som sker med stöd av inlösenförbehåll.
Tillstånd till minskning behövs dock inte, om
1. minskningen genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte överstiger vad som är disponibelt enligt 17 kap. 3 § första stycket, och
2. ett belopp som motsvarar minskningsbeloppet avsätts till reservfonden.
(Jfr 17 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 6 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 164).
Registrering m.m.
20 kap. 34 §
Vid beslut om minskning enligt förbehåll i bolagsordningen skall 19– 22 §§ tillämpas. I de fall som avses i 33 § andra stycket skall styrelsen dock, när beslut har fattats om inlösen av aktier och avsättning till reservfonden, genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret.
(Jfr 17 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 6 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 164 f.).
Minskning av reservfonden
Minskningsändamål
20 kap. 35 §
Minskning av reservfonden får ske för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten,
2. ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission av aktier, och
3. återbetalning till aktieägarna eller annat ändamål, om Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol med tillämpning av 23–29 §§ ger tillstånd till minskningen.
(Jfr 17 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 483 f.). I denna och följande paragraf regleras förutsättningarna för minskning av reservfonden. Frågan har berörts i avsnitt 14.2.5. Bestämmelserna stämmer i allt väsentligt överens med hittills gällande rätt. I konsekvens med de ändringar som har gjorts i bestämmelserna om minskning av aktiekapitalet (se 23 §) föreskrivs emellertid i punkten 3 att ärenden om tillstånd till minskning av reservfonden i första hand skall prövas av Bolagsverket. Hittills har ärenden av detta slag alltid prövats av allmän domstol.
Beslutsordning
20 kap. 36 §
Beslut om minskning av reservfonden fattas av bolagsstämman.
Vid bolagsstämmans beslut gäller 7 kap. 40 §. (Jfr 17 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 483 f.).
21 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.
Lån m.m. till närstående
Lån till aktieägare m.fl.
21 kap. 1 §
Om inte annat följer av 2 §, får ett aktiebolag inte lämna penninglån till
1. den som äger aktier i bolaget eller i annat bolag i samma koncern,
2. den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern,
3. den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till den som avses i 1 eller 2,
4. den som är besvågrad med den som avses i 1 eller 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
5. en juridisk person över vilken en person som avses i 1–4, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.
(Jfr 18 kap. 1 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 12 kap. 7 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 133, 1975:103 s. 486 f. samt prop. 1977/78:41 s. 15 f., 21 f. och 36 f.), innehåller ett förbud mot närståendelån. Frågan har behandlats i avsnitten 15.2.2 och 15.2.3.
Förbudet gäller enligt punkterna 1 och 2 aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern. Av 8 kap. 3 och 28 §§ följer att förbudet gäller även lån till styrelsesuppleant eller vice verkställande direktör. Det har överlämnats till rättstillämpningen att avgöra i vilken mån bestämmelserna också kan bli tillämpliga på lån till personer som utan att ingå i styrelsen de facto intar en sådan ställning.
Av punkterna 3 och 4 framgår att begränsningarna gäller även vissa personer, som på visst angivet sätt är närstående till de i punkterna 1 och 2 avsedda personerna. Denna s.k. släktkatalog överensstämmer i sak med motsvarande katalog i det nuvarande låneförbudet. Begreppet sambo definieras numera i 1 § sambolagen (2003:376). Katalogen överensstämmer med släktkatalogen i bestämmelserna om revisorsjäv (se 9 kap. 17 §) men omfattar en bredare krets av närstående än släktkatalogen i de s.k. Leo-bestämmelserna i 16 kap.
Punkten 5 överensstämmer väsentligen med 12 kap. 7 § första stycket 3 i den nuvarande lagen. Den nuvarande bestämmelsen omfattar dock endast juridiska personer över vilka någon som omfattas av låneförbudet ensam har ett bestämmande inflytande. Den nya bestämmelsen omfattar också juridiska personer över vilka flera personer, som omfattas av
förbudet, tillsammans har ett bestämmande inflytande. Ett ”bestämmande inflytande” torde normalt föreligga när förhållandena är sådana som avses i 1 kap. 11 § första och andra styckena; i det enskilda fallet kan också andra förhållanden ge upphov till ett ”bestämmande inflytande”.
Reglerna omfattar endast penninglån. Utanför det begreppet faller bl.a. varukrediter, förskott på lön och förskott för bestridande av utgifter för bolagets räkning. Om transaktionen med hänsyn till kredittidens längd, räntan eller något annat kreditvillkor i praktiken framstår som ett penninglån, skall dock reglerna tillämpas oavsett hur transaktionen har rubricerats.
Av 30 kap. 1 § följer att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet medverkar till en överträdelse av bestämmelserna i förevarande paragraf kan dömas till straff.
21 kap. 2 §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte om
1. gäldenären är en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund,
2. gäldenären är ett företag i en koncern i vilken det långivande bolaget ingår,
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och bolaget lämnar lånet av rent affärsmässiga skäl, eller
4. lånet har tagits upp av Riksgäldskontoret enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning.
Med koncern som avses i första stycket 2 likställs annan företagsgrupp av motsvarande slag i vilken moderorganisationen är
1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078),
2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
3. kommun, landsting eller kommunalförbund. Bestämmelserna i 1 § gäller inte heller lån till en aktieägare eller dennes närstående, om låntagarens och dennes närståendes sammanlagda aktieinnehav i bolaget inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.
(Jfr 18 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som närmast motsvarar 12 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 134 f., prop. 1975:103 s. 492 f. och prop. 1977/78:41 s. 36 f.), innehåller undantag från låneförbudet i 1 §. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 15.2.3.
I första stycket 1 görs undantag för lån till kommuner, landsting och kommunalförbund. Med kommunalförbund avses ett sådant förbund som kommuner och landsting får bilda enligt 3 kap. 20 § kommunallagen (1991:900). Undantaget gäller endast lån direkt till kommunen, landstinget eller kommunalförbundet. Av andra stycket 3 följer emellertid att också lån mellan kommunal- eller landstingsägda bolag i vissa fall undantas.
Punkterna 2 och 3 innehåller det s.k. koncernundantaget respektive undantaget för kommersiella lån. Undantagen överensstämmer i huvudsak med motsvarande undantag i den nuvarande lagens låneförbud.
För att undantaget för kommersiella lån skall vara tillämpligt krävs till att börja med att lånet är betingat av affärsmässiga skäl. Det har tidigare
varit omstritt om det är långivarens eller låntagarens affärsmässighet som avses. I lagtexten har här klarlagts att affärsmässigheten skall bedömas utifrån det långivande bolagets intressen. Lånet skall alltså vara ägnat att, direkt eller indirekt, befrämja den verksamhet som bolaget bedriver. Så kan t.ex. vara fallet om lånet lämnas för att finansiera en verksamhet som bolaget självt skall ta del i eller som bolaget har ett intresse av att den kommer till stånd (se prop. 1973:93 s. 93).
Vidare skall lånet vara ”avsett uteslutande för gäldenärens rörelse”. Med rörelse avses all näringsverksamhet, oberoende av om den bedrivs av fysisk eller juridisk person och oberoende av om den är vinstsyftande eller ej (jfr prop. 1975:103 s. 493 och Andersson, Johansson & Skog, Aktiebolagslagen En kommentar, Del II, 2003, 12:50). Rörelsen måste existera vid lånetillfället; lån i syfte att gäldenären skall starta en rörelse omfattas sålunda inte av undantagsbestämmelsen. Att lånet skall vara avsett ”uteslutande för gäldenärens rörelse” är i övrigt främst avsett att förhindra lån för privat konsumtion och innebär inte att lånets koppling till den aktuella rörelsen måste vara av mera kvalificerat slag. I ett regeringsbeslut har rekvisitet inte ansetts hindra överföring av lånemedel mellan bolag inom ramen för ett s.k. ”cash-pool” system (se regeringens beslut i ärende Ju2000/3320/L1). Den föreslagna bestämmelsen är inte avsedd att ha någon mera restriktiv innebörd.
I punkten 4, som har tillagts efter synpunkter från Lagrådet, undantas lån som tas upp av Riksgäldskontoret för statens räkning. Genom undantaget klargörs att de statliga bolagen inte är förhindrade att placera pengar i statsobligationer som ges ut av Riksgäldskontoret.
I andra stycket finns bestämmelser som kompletterar koncernundantaget i första stycket 2. Bestämmelserna skall ses mot bakgrund av att koncerndefinitionen i 1 kap. 11 § täcker endast företagsgrupper i vilka moderföretaget är ett svenskt aktiebolag. I förevarande paragraf likställs vissa andra företagsgrupper med en sådan koncern. Det gäller för det första företagsgrupper där moderföretaget är något annat slag av svenskt företag, t.ex. ett handelsbolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse (punkten 1). För det andra jämställs i detta avseende vissa utländska ”koncerner” med en svensk koncern (punkten 2). Bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av EG-rättens s.k. diskrimineringsförbud och omfattar följaktligen endast företagsgrupper där moderföretaget har hemvist inom EES. Slutligen omfattar koncernundantaget kommunal- eller landstingsägda företagsgrupper (punkten 3).
Tredje stycket avser lån till aktieägare med små aktieinnehav. Gränsen dras vid ett aktieinnehav på en procent av aktiekapitalet i det långivande bolaget. Också aktier som innehas av sådana närstående som anges i 1 § skall räknas med. Däremot skall, till skillnad från vad som hittills har varit fallet, inte aktieinnehav i annat koncernföretag beaktas. En annan skillnad i förhållande till hittills gällande rätt är att antalet aktier inte skall tillmätas någon betydelse.
Ställande av säkerhet
21 kap. 3 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §§ om penninglån tillämpas även i fråga om att ställa säkerhet för penninglån.
(Jfr 18 kap. 1 § andra stycket i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som närmast motsvarar 12 kap. 7 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 496), föreskrivs att bestämmelserna om penninglån i 1 och 2 §§ gäller även ställande av säkerhet för sådana lån. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Frågan har behandlats i avsnitt 15.2.2. Den situation som avses är att någon inom den krets som anges i 1 § tar upp ett penninglån hos annan med hjälp av säkerhet från bolaget. Med säkerställande avses bl.a. borgen, pant och olika former av garantiåtaganden (jfr Nerep, Aktiebolagsrättsliga studier – särskilt om kapitalskyddet, 1994 s. 283).
Innehav i investeringsfond
21 kap. 4 §
Den som innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 1 och 2 §§ inte som aktieägare.
(Jfr 18 kap. 3§ i SOU 2001:1.)
Av paragrafen, som närmast motsvarar 12 kap. 7 § åttonde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1981/92:95 s. 12 f.), framgår att vissa fondinnehav inte skall räknas som aktieinnehav vid tillämpning av lånebestämmelserna. Motsvarande bestämmelse i den nuvarande aktiebolagslagen innehåller en uppräkning av vissa olika typer av fonder. Den motsvarande bestämmelsen i lagförslaget anknyter i stället till samlingsbegreppet ”investeringsfond”. Vad som avses med investeringsfond framgår av lagen (2004:46) om investeringsfonder.
Lån till förvärv av aktier
Lån till förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern
21 kap. 5 §
Ett aktiebolag får inte ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet för lån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i 1 § skall förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern.
(Jfr 18 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 12 kap. 7 § tredje och sjätte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 496). Den innehåller det s.k. förvärvslåneförbudet. Förbudet har behandlats i avsnitt 15.3. De nya bestämmelserna har getts i huvudsak samma utformning och innehåll som de nuvarande. I syfte att åstadkomma en bättre överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv (se artikel 23.1) har det tidigare uttrycket ”lämna penninglån” ersatts av
uttrycken ”ge förskott” och ”lämna lån”. I praktiken blir bestämmelsen därmed att förstå på det sättet att bolaget inte på något sätt får ställa medel till förfogande för förvärv av det åsyftade slaget.
Förbudet mot förvärvslån gäller, liksom hittills, även förvärv av aktier i annat bolag i samma koncern. I lagförslaget har genom tillägget ”överordnat” klargjorts att bestämmelsen inte hindrar att en avyttring av aktier i ett dotterbolag förenas med kredit på försäljningsbeloppet. Ett lån som lämnas i syfte att låntagaren skall förvärva aktier i moderbolag eller systerbolag omfattas däremot av förbudet.
Av 30 kap. 1 § följer att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet medverkar till en överträdelse av bestämmelserna i paragrafen kan dömas till straff.
21 kap. 6 §
Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot förskott, lån eller säkerhet enligt 5 §, om
1. värdet av det erbjudna förskottet, lånebeloppet eller säkerheten, tillsammans med tidigare förskott, lån och säkerheter enligt denna paragraf från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger två prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och
2. erbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget samt, i fråga om förskott eller lån, innebär att det erbjudna beloppet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar.
Förskott, lån eller säkerhet enligt första stycket får inte lämnas, om det inte därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet. Vid beräkningen av om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet skall förskott och lån enligt första stycket behandlas som fordringar utan värde samt säkerheter enligt första stycket behandlas som bolagets skuld.
Även om det inte finns något hinder enligt andra stycket får förskott, lån eller säkerhet lämnas endast i den mån det framstår som försvarligt med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
(Jfr 18 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 12 kap. 7 § fjärde och femte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1981/82:95 s. 11 f. och prop. 1993/94:196 s. 174 f.). Vissa ändringar av redaktionell karaktär har gjorts. Vidare har begränsningsreglerna i andra och tredje styckena anpassats till den nya beloppsspärren och försiktighetsregeln i värdeöverföringsreglerna i 17 kap. Kravet på att försiktighetsregeln skall tillämpas i dessa sammanhang är nytt.
Innehav i investeringsfond
21 kap. 7 §
Den som förvärvar eller innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 5 § inte som förvärvare av aktier.
(Jfr 18 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 12 kap. 7 § åttonde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1981/82:95 s. 12 f.). Jfr den snarlika bestämmelsen i 4 §.
Dispens
21 kap. 8 §
Skatteverket får medge undantag från förbuden i 1, 3 och 5 §§. Undantag från 3 § får medges endast om det finns synnerliga skäl. Undantag från 5 § får medges endast om det behövs på grund av särskilda omständigheter.
För aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frågor om undantag enligt första stycket av inspektionen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 12 §.
(Jfr 18 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 12 kap. 8 § första och tredje styckena i de nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 496 f. och prop. 1993/94:196 s. 175 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 15.4. Ändringarna i förhållande till de nuvarande bestämmelserna är av redaktionell karaktär. För publika aktiebolag kompletteras paragrafen av en särskild bestämmelse i 12 §.
21 kap. 9 §
Bolagets kända borgenärer skall höras över en ansökan om undantag enligt 8 §. Om en borgenär begär det, skall hans eller hennes fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan ansökan får bifallas.
Första stycket gäller inte, om borgenärernas ställning uppenbarligen inte påverkas av att undantag medges.
(Jfr 18 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med viss redaktionell ändring, 12 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 496 f.).
Förteckning över lån m.m.
21 kap. 10 §
Styrelsen och den verkställande direktören skall varje räkenskapsår upprätta en särskild förteckning över
1. förskott, lån och säkerheter som har lämnats med stöd av undantag som har medgetts enligt 8 §, samt
2. lån och säkerheter som har lämnats med stöd av bestämmelsen i 2 § första stycket 3.
Förteckningen skall avse förskott, lån och säkerheter som har lämnats under räkenskapsåret eller som finns kvar från tidigare räkenskapsår. I förteckningen skall anges namnen på de personer till vilka förskott eller lån har lämnats eller för vilka säkerhet har ställts.
Den myndighet som avses i 8 § får besluta att förskott, lån eller säkerhet som avses i första stycket inte behöver tas upp i förteckningen.
Förteckningen skall bevaras under minst tio år efter utgången av det räkenskapsår som förteckningen avser.
(Jfr 18 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 12 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1973:93 s. 136, prop. 1975:103 s. 498 och prop. 1977/78:41 s. 23). Den ställer krav på en särskild förteckning över vissa förskott, lån och säkerheter som har lämnats enligt bestämmelserna i förevarande kapitel. Förteckningen skall omfatta lån m.m. som har lämnats med stöd av dispens från Skatteverket eller Finansinspektionen samt s.k. kommersiella lån. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt.
Av 5 kap. 12 § årsredovisningslagen och 5 kap. 1 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag följer att förvärvslån och vissa närståendelån även skall förtecknas i årsredovisningen.
Rättsföljderna vid olagligt lämnande av lån eller ställande av säkerhet
21 kap. 11 §
Om ett aktiebolag har gett förskott eller lämnat lån i strid med bestämmelserna i detta kapitel, skall mottagaren återbära vad han eller hon har uppburit. Har säkerhet ställts i strid med bestämmelserna i detta kapitel, gäller rättshandlingen inte mot bolaget, om bolaget visar att mottagaren av säkerheten insåg eller bort inse att den var olaglig.
(Jfr 18 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
I denna paragraf regleras de civilrättsliga rättsföljderna vid olagligt lämnade lån m.m. Frågan har behandlats i avsnitt 15.5. De nya bestämmelserna saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Lagtexten har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
Av första meningen framgår att rättsföljden vid ett olagligt förskott eller lån är ogiltighet med omedelbar återbäringsskyldighet. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om olagliga värdeöverföringar (jfr 17 kap. 6 §). Rättsföljden gäller både i fråga om överträdelser av förbudet mot närståendelån och i fråga om överträdelser av förvärvslåneförbudet. Till skillnad från vad som gäller i fråga om värdeöverföringar inträder återbäringsskyldighet oberoende av mottagarens onda eller goda tro.
Också vid olagligt ställande av säkerhet är rättsföljden ogiltighet, dock endast om mottagaren av säkerheten var i ond tro vid mottagandet. Den som har lämnat lån mot säkerhet ställd av bolaget kan alltså inte åberopa säkerheten mot bolaget, om han eller hon insett eller bort inse att låntagaren ingick i den ”förbjudna kretsen” eller att lånet skulle användas för förvärvande av aktier i bolaget eller överordnat bolag.
En styrelseledamot eller verkställande direktör som uppsåtligen eller av oaktsamhet har medverkat till ett beslut om ett olagligt lån eller ställande av säkerhet kan bli skadeståndsskyldig enligt bestämmelserna i 29 kap. Även aktieägare kan under vissa förhållanden ådra sig ett sådant ansvar. Något bristtäckningsansvar av det slag som gäller vid olagliga värdeöverföringar aktualiseras däremot inte.
De straffrättsliga sanktionerna vid överträdelser av låneförbudet regleras i 30 kap. 1 §.
Särskilda bestämmelser om publika aktiebolag
21 kap. 12 §
I fråga om publika aktiebolag får undantag enligt 8 § inte medges för förvärv av aktier i det bolag som lämnar förskott eller lån eller ställer säkerhet.
(Jfr 18 kap. 7 § i SOU 2001:1)
Paragrafen motsvaras delvis av 12 kap. 8 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 175 f.). Den innebär att det för publika aktiebolag inte finns någon dispensmöjlighet när det gäller lån till förvärv av aktier i det långivande bolaget (jfr 8 §). Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Bestämmelsen har sin bakgrund i artikel 23.1 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv.
22 kap. Inlösen av minoritetsaktier
Förutsättningar för inlösen
22 kap. 1 §
En aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsaktieägaren) har rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren.
Bestämmelserna i första stycket och i övrigt i detta kapitel om majoritetsaktieägare i ett aktiebolag gäller även den som tillsammans med ett eller flera dotterföretag innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bolaget och den vars dotterföretag innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bolaget. Finns det flera som uppfyller dessa förutsättningar, skall bestämmelserna i detta kapitel tillämpas enbart på den som är närmast överordnad bolaget.
Med dotterföretag som avses i andra stycket likställs juridisk person över vilken en majoritetsaktieägare som inte är ett svenskt aktiebolag utövar inflytande på det sätt som anges i 1 kap. 11 §.
(Jfr 19 kap. 1 § i SOU 2001:1)
Paragrafens första stycke motsvarar närmast 14 kap. 31 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 530 f.). Andra och tredje styckena saknar tidigare motsvarighet. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitten 16.1.1–16.1.4.
I första stycket anges de allmänna förutsättningarna för majoritetsaktieägarens rätt till tvångsinlösen och minoritetsaktieägarnas rätt att få sina aktier inlösta. Reglerna är av tvingande natur. Det är alltså inte möjligt att i bolagsordningen föreskriva att rätt eller skyldighet till inlösen inte skall finnas eller att de skall inträda under andra förutsättningar än de som anges i lagen.
Liksom hittills är reglerna tillämpliga när majoriteten innehar mer än nio tiondelar av antalet aktier i ett bolag. Av 4 kap. 45 § framgår att man vid beräkningen av om denna gräns har uppnåtts inte skall beakta aktier som bolaget självt innehar. Det hittills gällande kravet på att majoritetsaktieägarens aktier också skall representera en viss andel av röstetalet av samtliga aktier i bolaget återfinns inte i lagförslaget. En annan nyhet är
att det enligt lagförslaget inte krävs att majoritetsaktieägaren är ett moderbolag i den bemärkelse som avses i aktiebolagslagens koncerndefinition. Inlösen kan alltså komma i fråga även när majoritetsposten innehas av en annan juridisk person än ett aktiebolag eller av en fysisk person.
Majoritetsaktieägaren är inte skyldig att rikta sitt inlösenanspråk mot samtliga minoritetsaktieägare. Om han eller hon väljer att rikta anspråket endast mot någon eller några av minoritetsaktieägarna, kan emellertid övriga minoritetsaktieägare själva begära att få sina aktier inlösta med stöd av första stycket andra meningen.
Även utländska juridiska och fysiska personers innehav omfattas av bestämmelserna och kan grunda rätt eller skyldighet att lösa in aktier. En minoritetsaktieägare i ett svenskt aktiebolag kan alltså med stöd av bestämmelserna i denna paragraf begära inlösen av sina aktier hos en majoritetsaktieägare – fysisk eller juridisk person – som har hemvist i utlandet. Av allmänna regler och principer om domsrätt torde dock följa att svenska skiljenämnder och domstolar saknar behörighet att handlägga en sådan tvist, i vart fall om den utländska majoritetsaktieägaren hör hemma i en till Luganokonventionen ansluten stat. Det har inte ansetts lämpligt att i svensk lagstiftning införa några regler om att svensk domsrätt skall föreligga i sådana fall. En minoritetsaktieägare som vill föra en sådan talan är således hänvisad till att ansöka om stämning vid den utländske majoritetsaktieägarens hemvistforum. Som regel torde man kunna räkna med att domstolar i andra västerländska stater kommer att godta att tvisten i sak prövas efter svensk lag.
Såsom framgår av andra stycket jämställs indirekta aktieinnehav genom dotterföretag med direkta. En majoritetsaktieägare som själv innehar 60 procent av aktierna i ett bolag är alltså berättigad och förpliktigad till inlösen, om han eller hon även har dotterföretag som tillsammans innehar mer än 30 procent av aktierna i bolaget. En nyhet är att även den som enbart genom ett indirekt aktieinnehav når upp i den för inlösen erforderliga nivån har rätt respektive skyldighet till inlösen. Ett moderbolag som har tre dotterföretag, vilka tillsammans äger mer än 90 procent av aktierna i ett aktiebolag, är alltså inlösenberättigat och lösningsskyldigt även om moderbolaget självt inte innehar några aktier i det berörda bolaget.
I vissa fall kan det finnas flera bolag som genom direkt och/eller indirekt aktieinnehav når upp i den nivå som krävs för inlösen. Så är exempelvis fallet om moderbolaget i det nyss angivna exemplet i sin tur ingår som dotterbolag i en överordnad koncern. I sådana situationer skall inlösenbestämmelserna tillämpas på det bolag som är närmast överordnat det bolag i vilket aktierna skall eller får lösas in. Om det är fråga om flera dotterföretag som tillsammans innehar det för inlösen erforderliga antalet aktier, innebär detta att inlösenrätten och lösningsskyldigheten tillkommer det gemensamma moderbolag som är närmast överordnat de ifrågavarande dotterföretagen.
Med dotterföretag avses i första hand ett företag som är dotterföretag i den bemärkelse som avses i koncerndefinitionen (se 1 kap. 11 §). Av tredje stycket framgår emellertid att med dotterföretag jämställs andra företag över vilka majoritetsaktieägaren utövar ett sådant inflytande som anges i koncerndefinitionen. Det innebär att det i detta avseende inte görs
någon åtskillnad mellan de fall då majoritetsaktieägaren är ett svenskt aktiebolag och de fall då denne är en annan svensk eller utländsk juridisk person. Även fysiska personers indirekta innehav kan grunda lösningsrätt respektive lösningsskyldighet.
Även ett på s.k. aktielån grundat innehav kan i princip ligga till grund för lösningsrätt (jfr avsnitt 16.1.4). Det kan dock tänkas att omständigheterna kring en sådan transaktion i det enskilda fallet är sådana att det är motiverat att göra undantag från denna huvudregel. Så skulle kunna vara fallet när aktielånet uppenbarligen är avsett att bestå enbart under inlösenförfarandet. Det har överlämnats till rättstillämpningen att närmare avgöra hur frågor av det slaget bör bedömas.
Lösenbeloppet
Lösenbeloppets storlek
22 kap. 2 §
Om frågan om lösenbeloppet för en aktie som skall lösas in enligt detta kapitel är tvistig, skall lösenbeloppet bestämmas med tillämpning av andra–fjärde styckena.
Lösenbeloppet för en aktie skall bestämmas så att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För en aktie som är föremål för handel vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
Lösenbeloppet skall bestämmas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då begäran om prövning av skiljemän enligt 5 § gjordes. Om det finns skäl för det, får beloppet i stället bestämmas med hänsyn till förhållandena vid en tidpunkt som infaller tidigare.
Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser, skall lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
(Jfr 19 kap. 3 och 4 §§ i SOU 2001:1.)
Paragrafen reglerar frågor om lösenbeloppets storlek (se avsnitten 16.2.1–16.2.4). Första–tredje styckena saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Fjärde stycket motsvarar 14 kap. 31 § tredje stycket i den lagen (jfr prop. 1975:103 s. 533).
Av första stycket framgår att lagens bestämmelser om lösenbeloppet skall tillämpas endast när frågan är tvistig. Det står således parterna fritt att komma överens om ett annat lösenbelopp än det som följer av bestämmelserna i denna paragraf.
Andra stycket innehåller huvudregeln om hur lösenbeloppet skall bestämmas. Bestämmelsen i första meningen innebär att lösenbeloppet skall utgöras av det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
När det gäller aktier som inte handlas på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller en annan reglerad marknad, innebär detta att lösenbeloppet får bestämmas på grundval av aktiens verkliga eller beräknade försäljningspris. I vissa fall kan det förekomma handel av aktier även
utanför marknadsplatser av angivna slag. Om en aktie har varit föremål för sådan handel, torde det pris som har betalats vid sådana affärer kunna ligga till grund för lösenbeloppets bestämmande, under förutsättning att detta pris kan anses vara representativt för aktiens verkliga värde. Om någon handel av detta slag inte förekommer, får värderingen ta sin utgångspunkt i vedertagna principer för beräkning av värdet av en andel i ett bolag. En sådan värdering torde normalt få grundas på bolagets resultat eller ställning men även jämförelser med aktier av liknande slag kan komma till användning. Värderingar av det sistnämnda slaget skall dock endast utgöra medel för att bestämma det pris som aktien kan antas betinga vid en tänkt försäljning. Såsom framgår av uttrycket ”under normala förhållanden” skall bortses från faktorer som mera tillfälligt har påverkat aktiens värde.
Om aktien är föremål för handel på börs, auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad skall lösenbeloppet enligt huvudregeln utgöras av aktiens noterade värde. De marknadsplatser som avses är desamma som i 2 kap. 29 § (se vidare kommentaren till den bestämmelsen). Om det råder tvivel kring en marknadsplats status och funktion, kan det finnas skäl att, med tillämpning av undantagsbestämmelsen (se vidare nedan), bestämma lösenbeloppet på annan grund än det noterade värdet.
Principen att lösenbeloppet skall bestämmas så att det motsvarar aktiens noterade värde kan frångås om det föreligger ”särskilda skäl”. Ett exempel på sådana skäl är att aktien är föremål för avslut så pass sällan att det kan antas att börskursen inte utgör ett riktigt mått på aktiens värde. En annan situation då det kan vara motiverat att frångå börskursen är när denna har manipulerats eller i annat fall påverkats av vilseledande eller otillräcklig information. Huvudregeln kan frångås även i andra fall då majoritetsaktieägarens agerande eller position kan antas ha påverkat kursen till nackdel för minoriteten och då dessa omständigheter inte i tillräcklig grad kan beaktas genom valet av värderingstidpunkt (se nedan).
Om omständigheterna är sådana att börskursen inte skall ligga till grund för värderingen, gäller den ovan angivna grundregeln, dvs. lösenbeloppet skall utgöras av det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
I tredje stycket regleras frågan om vilken värderingstidpunkt som skall tillämpas vid bestämmandet av lösenbeloppet. Även i denna del anknyter regleringen till hittills gällande rätt (jfr NJA 1992 s. 872). Utgångspunkten är att värderingen skall grundas på förhållandena på den s.k. påkallandedagen. Detta är den dag då majoritetsaktieägaren hos bolagets styrelse begärde att tvisten skall lämnas till avgörande av skiljemän eller, om det är minoritetsaktieägaren som har påfordrat inlösen, den dag då denne lämnade ett sådant meddelande som avses i 19 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande till majoritetsaktieägaren.
Om det finns skäl för det, får skiljenämnden eller domstolen välja en annan värderingstidpunkt än påkallandedagen. Denna tidpunkt får dock inte ligga senare i tiden än påkallandedagen. En situation då det kan finnas skäl att välja en annan värderingstidpunkt än påkallandedagen är när börskursen på påkallandedagen, till följd av onormala marknadssvängningar, kraftigt avviker från aktiens kurs under den föregående
tiden. En annan situation är när aktiekursen på ett märkbart sätt har påverkats av att majoritetsaktieägarens aktieinnehav har nått upp i en nivå som berättigar till tvångsinlösen.
I fjärde stycket finns en särskild regel för de fall då inlösen har begärts efter ett offentligt uppköpserbjudande (den s.k. särregeln). Regeln är tillämplig om majoritetsaktieägaren har riktat ett sådant erbjudande till samtliga återstående aktieägare och mer än nio tiondelar av dessa har accepterat erbjudandet. I så fall skall – vid efterföljande inlösen av aktier som inte har förvärvats genom erbjudandet – lösenbeloppet motsvara det av majoritetsaktieägaren erbjudna vederlaget. Till skillnad från vad som hittills har gällt förutsätter regeln inte att majoritetsaktieägaren har förvärvat större delen av sina aktier genom det offentliga uppköpserbjudandet. Regeln är alltså tillämplig även då majoritetsaktieägaren redan före erbjudandet innehade hälften eller mer av aktierna i bolaget. Erbjudandet måste dock ha omfattat alla återstående aktier. Särregeln kan frångås om det finns särskilda skäl. Ett exempel kan vara att en längre tid har förflutit från det på erbjudandet grundade aktieförvärvet till dess inlösenförfarandet inleddes. Ett annat särskilt skäl kan vara att informationsunderlaget har varit ofullständigt eller att nya viktiga omständigheter har tillkommit (jfr prop. 1975:103 s. 533).
Enligt 27 § skall bestämmelserna i förevarande paragraf tillämpas även när man bestämmer lösenbelopp för konvertibler eller teckningsoptioner.
Ränta på lösenbeloppet
22 kap. 3 §
En aktieägare har rätt till ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på lösenbeloppet från den dag någon av parterna begärde att tvisten skulle prövas av skiljemän till dess att den dom, där lösenbeloppet har fastställts, har vunnit laga kraft. För tiden därefter fram till dess att lösenbeloppet betalas har aktieägaren rätt till ränta enligt 6 § samma lag. I fråga om bolag som inte är avstämningsbolag skall dock sådan ränta inte betalas för tiden innan aktiebrev med anteckning om överlåtelse eller lösenbevis har överlämnats till majoritetsaktieägaren.
(Jfr 19 kap. 5 § i SOU 2001:1).
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, behandlar frågan om ränta på lösenbeloppet. Denna fråga har behandlats i avsnitt 16.2.5.
Ränta på lösenbeloppet skall löpa från påkallandedagen fram till dess att lösenbeloppet har fastställts genom lagakraftägande dom. Detta gäller även i de fall då skiljenämnden eller domstolen har tillämpat en annan värderingstidpunkt än påkallandedagen. Den räntesats som skall tillämpas är den som anges i 5 § räntelagen, dvs. den av Riksbanken vid varje tidpunkt tillämpade referensräntan med ett tillägg av två procentenheter.
Om majoritetsaktieägaren inte betalar ut lösenbeloppet när detta förfaller till betalning – dvs. när domen har vunnit laga kraft – har minoritetsaktieägaren rätt till dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen. Sådan ränta löper från tidpunkten då domen vann laga kraft fram till dess att betalning sker. Detta skiljer sig från tidigare skiljemannapraxis, som har inneburit att majoritetsaktieägaren inte var skyldig att betala dröjsmåls
ränta om lösenbeloppet betalades ut senast den femte bankdagen efter det att domen hade vunnit laga kraft. När det gäller kupongbolag är majoritetsaktieägarens skyldighet att betala ut lösenbeloppet kopplad till en skyldighet för den vars aktier har lösts in att överlämna aktiebrev eller lösenbevis. I sådana fall skall någon dröjsmålsränta inte utgå för tiden innan överlämnande har skett.
Om aktieägare i ett avstämningsbolag är okänd, skall majoritetsaktieägaren enligt 21 § låta nedsätta lösenbeloppet hos länsstyrelsen. En sådan åtgärd är att jämställa med betalning och innebär följaktligen att dröjsmålsränta inte skall utgå för tiden därefter.
Rätten till lösenbeloppet
22 kap. 4 §
Rätten till lösenbeloppet skall antas tillkomma den som till majoritetsaktieägaren överlämnar ett aktiebrev med anteckning om överlåtelse eller ett lösenbevis enligt 13 § andra stycket. I avstämningsbolag skall rätten antas tillkomma den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är
1. registrerad som ägare till aktierna, eller
2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösenbeloppet.
(Jfr 19 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen är ny. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.7. I paragrafen klargörs att rätten till det lösenbelopp som skiljenämnden fastställer i en dom om inlösen presumeras tillkomma den som överlämnar aktiebrev med anteckning om överlåtelse till majoritetsaktieägaren eller, när det gäller avstämningsbolag, den som är registrerad som ägare i avstämningsregistret. Om förhandstillträde har ägt rum, skall lösenbeloppet i stället antas tillfalla den som innehar lösenbevis eller, i avstämningsbolag, den som har antecknats i avstämningsregistret som berättigad till lösenbeloppet (jfr 13 och 14 §§).
I lagrådsremissen formulerades regeln på så sätt att rätten ”tillkommer” den som till majoritetsaktieägaren överlämnar ett aktiebrev etc. Såsom Lagrådet har påtalat kan det emellertid i enskilda fall förekomma att den som överlämnar ett aktiebrev eller ett lösenbevis inte är materiellt berättigad till lösenbeloppet. För att markera detta använder propositionens lagtext i stället uttrycket ”skall antas tillkomma”. Tanken är att skiljemännen skall kunna utgå från denna presumtion och – för det fall det förs en fullgörelsetalan enligt 5 § andra stycket 3 – formulera domslutet därefter. Det är således inte meningen att skiljemännen skall göra någon självständig prövning av frågor om bättre rätt till lösenbeloppet inom ramen för sin prövning av inlösentvisten. Däremot finns det givetvis inte något som hindrar att den som anser sig ha bättre rätt till lösenbeloppet än den som presumeras ha sådan rätt enligt förevarande paragraf riktar ett anspråk om saken mot den sistnämnde i en separat process.
Talan i inlösentvist
22 kap. 5 §
En tvist om huruvida det finns en rätt eller skyldighet till inlösen eller om lösenbeloppets storlek skall prövas av tre skiljemän. Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Talan i en inlösentvist får tas upp till prövning om den avser
1. fastställelse av rätt eller skyldighet till inlösen,
2. fastställelse av lösenbeloppets storlek, eller
3. förpliktelse för majoritetsaktieägaren att betala fastställt lösenbelopp till aktieägare vars aktier löses in.
Bestämmelser om talan mot skiljedomen finns i 24 §. Bestämmelserna i denna paragraf hindrar inte att talan mot en utländsk majoritetsaktieägare väcks vid en utländsk domstol.
(Jfr 19 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 14 kap. 31 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 531 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.1.
Av första stycket framgår att inlösentvister skall prövas av tre skiljemän. Bestämmelsen är tvingande. Det är således inte tillåtet att i bolagsordningen föreskriva att prövningen skall ske i någon annan ordning, exempelvis genom förfarande i allmän domstol eller genom ett skiljeförfarande med en enda skiljeman. Skiljeförfarandet skall följa reglerna i lagen (1999:116) om skiljeförfarande, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Till skiljemännen kan hänskjutas både frågan om lösenbeloppets storlek och frågan om rätt eller skyldighet till inlösen över huvud taget föreligger. Det finns inte något hinder mot att båda dessa frågor prövas i samma process. Av 15 § framgår att skiljenämnden i dessa fall kan meddela en särskild skiljedom (mellandom) i frågan om det föreligger rätt eller skyldighet till inlösen.
Av andra stycket framgår att en talan i en tvångsinlösentvist kan avse såväl fastställelse som fullgörelse. Detta är en nyhet. I hittillsvarande skiljemannapraxis har rättsläget i allmänhet uppfattats så, att tvister av detta slag i huvudsaken endast kan gå ut på fastställelse, antingen av lösenrätt eller av lösenbelopp. Enligt den nya lagen är det dock tillåtet för den gode mannen eller en minoritetsaktieägare att i tvister av det senare slaget även föra talan om fullgörelse med yrkande att majoritetsaktieägaren skall förpliktas att utge det lösenbelopp som skiljenämnden fastställer. Ett sådant yrkande kan framställas även som ett motyrkande i ett av majoritetsaktieägaren anhängiggjort mål om fastställelse.
Fullgörelsetalan skall avse skyldighet för majoritetsaktieägaren att utge fastställt lösenbelopp. I lagrådsremissen angavs att skyldigheten skulle gälla i förhållande ”till den som avses i 4 §”. Denna formulering har tagits bort som en konsekvens av de ändringar som har gjorts i 4 § med anledning av Lagrådets synpunkter på den paragrafen. Av nämnda paragraf följer att fullgörelseyrkandet – i fråga om kupongbolag – skall gälla i förhållande till den som till majoritetsaktieägaren överlämnar aktiebrev med anteckning om överlåtelse eller, i förekommande fall, lösenbevis. I avstämningsbolag skall yrkandet gälla i förhållande till den som i avstämningsregistret är registrerad som ägare till aktierna eller som
berättigad till lösenbeloppet. En talan som avser förpliktelse att utge lösenbeloppet till någon annan, exempelvis en viss namngiven person, kan inte tas upp till prövning och skall således avvisas.
Lagrådet har påpekat att paragrafen inte nämner den mot betalningen av lösenbeloppet svarande skyldigheten för minoritetsaktieägare att, i förekommande fall, överlämna kupongaktier till majoritetsaktieägaren. Lagrådets synpunkter har föranlett en ny bestämmelse om saken i 20 § (se vidare kommentaren till den paragrafen).
Tredje stycket innehåller en erinran om bestämmelserna i 24 § om talan mot skiljedom.
Såsom har anförts i kommentaren till 1 § kan en minoritetsaktieägare i ett svenskt aktiebolag med stöd av reglerna i detta kapitel begära inlösen av sina aktier hos en majoritetsaktieägare som har hemvist i utlandet. En sådan talan skall väckas vid den utländske majoritetsaktieägarens hemvistforum, varvid de procesuella regler som gäller där blir tillämpliga. I fjärde stycket har, i klargörande syfte och med anledning av Lagrådets synpunkter, tagits in en bestämmelse om att förevarande paragraf inte utgör något hinder mot en sådan talan.
Särskilda bestämmelser när majoritetsaktieägaren har begärt prövning av skiljemän
Begäran om prövning av skiljemän
22 kap. 6 §
Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 § och det inte kan träffas en överenskommelse om detta, skall han eller hon hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten avgörs av skiljemän och uppge sin skiljeman.
(Jfr 19 kap. 7 § första stycket första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 32 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 534 f.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.1.
Om en minoritetsaktieägare vill föra talan om inlösen, skall han eller hon väcka en sådan talan enligt 19 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande. Om det i stället är majoritetsaktieägaren som vill hänskjuta en sådan fråga till prövning, gäller vissa särskilda bestämmelser i aktiebolagslagen. Dessa bestämmelser återfinns i 6–11 §§ i detta kapitel.
Av förevarande paragraf framgår att majoritetsaktieägaren, innan han eller hon begär skiljeförfarande, bör eftersträva en frivillig överenskommelse. Det är endast när en sådan inte kan nås som skiljeförfarande behöver tillgripas. Lagens regler är emellertid inte avsedda att innebära mer än att majoritetsaktieägaren – om det är praktiskt möjligt – skall undersöka om det går att få till stånd en överenskommelse (jfr Rodhe i TSA 1977 s. 250 f.). Det torde i allmänhet inte finnas anledning att ifrågasätta ett påstående från majoritetsaktieägaren om att en överenskommelse inte har kunnat nås (jfr prop. 1975:103 s. 537).
Om frågan inte kan lösas på frivillig väg, måste majoritetsaktieägaren, om han eller hon vill begära skiljeförfarande, skriftligen begära detta hos bolagets styrelse. I begäran skall majoritetsaktieägaren också uppge sin
skiljeman. Begäran behöver inte innehålla några preciserade yrkanden men skall precisera vad saken gäller (jfr 19 § andra stycket lagen om skiljeförfarande).
Bolagets underrättelse till minoritetsaktieägarna
22 kap. 7 §
Styrelsen skall genast efter det att den har mottagit en begäran enligt 6 § genom kungörelse underrätta de aktieägare, som lösningsanspråket riktas mot, om att inlösen har begärts. I underrättelsen skall aktieägarna ges tillfälle att senast två veckor från kungörelsen skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget.
Underrättelsen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Underrättelsen skall även sändas med brev till varje aktieägare som lösningsanspråket riktas mot och vars postadress är känd för bolaget.
I fråga om publika aktiebolag gäller 28 § i stället för andra stycket första meningen.
(Jfr 19 kap. 7 och 8 §§ första meningen i SOU 2001:1.)
I paragrafen, som har motsvarighet i 14 kap. 32 § andra och tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 537), åläggs styrelsen att genast efter det att den har tagit emot en begäran enligt 6 § underrätta minorititetsaktieägarna om att inlösen har begärts och bereda dem tillfälle att uppge en gemensam skiljeman. Underrättelsen skall alltid ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. I privata aktiebolag skall kungörelse därutöver ske i den ortstidning som styrelsen bestämmer. För publika aktiebolag gäller – enligt 28 § – i stället att kungörelsen skall föras in i den rikstäckande dagstidning som har angetts i bolagsordningen. Begreppen ”ortstidning” och ”dagstidning” bör här ges samma innebörd som i 3 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Vidare skall uppmaningen skickas i brev till varje aktieägare mot vilken lösningsanspråket riktas och vars postadress är känd för bolaget. Av underrättelsen skall framgå att aktieägarna har två veckor på sig från kungörelsen att anmäla en gemensam skiljeman. Om minoritetsaktieägarna inte enas om en gemensam skiljeman, skall styrelsen begära att en god man utses (se 8 §).
Ansökan om god man
22 kap. 8 §
Om inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, som lösningsanspråket riktas mot, inom den tid som anges i underrättelsen enligt 7 § har uppgett en gemensam skiljeman, skall styrelsen hos Stockholms tingsrätt ansöka om att en god man utses.
En sådan ansökan skall prövas skyndsamt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
(Jfr 19 kap. 8 § andra och tredje meningarna i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningen av en ansökan om att en god man utses. Den saknar tidigare motvarighet. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.2.
En god man skall utses av allmän domstol efter begäran från bolagets styrelse (se första stycket). Ansökan skall ges in till Stockholms tingsrätt. Det ankommer på domstolen att pröva bolagets begäran skyndsamt (se andra stycket). Den gode mannen får dock inte utses förrän den tid som har angetts i uppmaningen enligt 7 § har löpt ut och det står klart att inte samtliga berörda aktieägare har anmält en gemensam skiljeman. Inget hindrar emellertid att styrelsen, för tids vinnande, ger in begäran om sådant förordnande så snart som kungörelsen har utfärdats (jfr prop. 1975:103 s. 537). Vid domstolens handläggning gäller bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden.
För att minska risken för onödiga tidsutdräkter i personvalsfrågan föreskrivs i tredje stycket att det krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall överpröva tingsrättens beslut i en sådan fråga. Detta är en nyhet. Om förutsättningarna för prövningstillstånd finns bestämmelser i 39 § lagen om domstolsärenden.
Vem som kan utses till god man
22 kap. 9 §
Den som utses till god man skall vara lämplig för uppdraget.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, uppställs ett allmänt krav på ett den som utses till god man skall vara lämplig för uppdraget. Omständigheterna i det enskilda fallet blir avgörande för vilken kompetens och erfarenhet som krävs. Rätten är inte bunden till de förslag som kan ha framförts i ärendet. Den som utses skall ha integritet och gott omdöme samt kunskaper och erfarenhet av relevans för uppdraget (jfr NJA 2000 s. 41). Ofta torde det vara lämpligt att rätten väljer en erfaren och kvalificerad jurist för uppdraget. Den som utses bör inte ha någon koppling till vare sig majoritetsaktieägaren eller målbolagets ledning.
Den gode mannens uppgifter
22 kap. 10 §
Den gode mannen skall
1. utse en gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna, och
2. i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. Den gode mannen skall snarast underrätta bolagets styrelse om valet av skiljeman.
Utöver vad som anges i denna lag, gäller om den gode mannens behörighet vad som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2–6 rättegångsbalken. Den gode mannen är vidare behörig att framställa yrkande om fullgörelse enligt 5 § första stycket 3.
(Jfr 19 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 14 kap. 32 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 537). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.2.
I paragrafen regleras den gode mannens uppgifter och behörighet. Som framgår av första stycket är den gode mannens första uppgift att utse en
gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna. Vidare skall den gode mannen i inlösenprocessen bevaka frånvarande aktieägares rätt. Han intar därvid i princip samma ställning som ett rättegångsombud i förhållande till dessa aktieägare. Detta framgår av hänvisningen i tredje stycket till vissa bestämmelser i rättegångsbalken. Av hänvisningen följer att den gode mannen har behörighet att på aktieägarnas vägnar bl.a. mottaga delgivning av inlagor, medge majoritetsaktieägarens yrkanden och ingå förlikning.
Den gode mannen har inte någon generell behörighet att väcka talan. Av andra meningen i tredje stycket, som har lagts till på inrådan av Lagrådet, framgår emellertid att han eller hon är behörig att, i ett mål om inlösen som majoritetsaktieägaren har anhängiggjort, framställa ett motyrkande om fullgörelse för majoritetsaktieägaren att utge fastställt lösenbelopp. Av 15, 16 och 24 §§ följer vidare att den gode mannen är behörig att vidta vissa ytterligare processhandlingar, bl.a. framställa yrkande om mellan- eller deldom och föra talan mot skiljedomen.
Med uttrycket ”frånvarande aktieägare” avses de aktieägare som inte själva för talan i förfarandet. I första hand gäller det de aktieägare som inte hör av sig inom den tvåveckorsfrist som anges i 11 §. Det finns inte något som hindrar att en aktieägare, som inledningsvis företräds av den gode mannen, vid en senare tidpunkt meddelar skiljenämnden att han eller hon önskar föra sin egen talan. I sådana fall är aktieägaren i princip bunden av de processhandlingar som den gode mannen har företagit före denna tidpunkt. Han eller hon kan dock, såsom Lagrådet har varit inne på, återkalla den gode mannens processhandlingar i samma utsträckning som han eller hon kan återkalla sina egna.
En minoritetsaktieägare, som förvärvar aktier under pågående inlösenförfarande, är berättigad att inträda som part i förfarandet (se NJA 2000 s. 202) men också en sådan aktieägare kommer, till dess att han eller hon har meddelat skiljenämnden något annat, att företrädas av den gode mannen.
Uppmaning till aktieägare som själva vill föra talan
22 kap. 11 §
Sedan skiljemännen har utsetts, skall de uppmana de aktieägare som själva önskar föra sin talan att inom två veckor anmäla detta till skiljenämndens ordförande. I fråga om denna uppmaning skall 7 § tillämpas.
I fråga om publika aktiebolag gäller 28 § i stället för 7 § andra stycket första meningen.
(Jfr 19 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.2.
Det är nödvändigt att i skiljeförfarandets inledningsskede fastställa vilka aktieägare som skall anses frånvarande och som följaktligen skall företrädas av den gode mannen. Detta åstadkoms genom att skiljemännen uppmanar de aktieägare som själva önskar föra sin talan, att inom två veckor anmäla detta till skiljenämndens ordförande. Uppmaningen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt i den eller de ortstidningar som skiljemännen bestämmer eller, i publika aktiebolag, den riks-
täckande dagstidning som har angetts i bolagsordningen i enlighet med 7 kap. 56 § (jfr 28 §). Vidare skall uppmaningen skickas i brev till varje berörd aktieägare vars postadress är känd för målbolaget.
Förhandstillträde
22 kap. 12 §
Innan frågan om lösenbeloppet slutligt har prövats, får skiljemännen eller, sedan talan har väckts vid domstol enligt 24 §, domstolen på yrkande av majoritetsaktieägaren i en särskild dom besluta om förhandstillträde för majoritetsaktieägaren.
Ett avgörande enligt första stycket får meddelas endast om
1. parterna är ense om att det finns lösningsrätt eller lösningsskyldighet eller det annars står klart att en sådan rätt eller skyldighet finns, och
2. majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet för kommande lösenbelopp och ränta och säkerheten har godkänts av skiljemännen eller domstolen.
Om beslut om förhandstillträde har meddelats, får majoritetsaktieägaren utöva de rättigheter som aktierna ger från och med den tidpunkt då domen om förhandstillträde vinner laga kraft. Vid denna tidpunkt inträder också de rättsverkningar som anges i 13 och 14 §§.
(Jfr 19 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om förhandstillträde, överensstämmer i sak delvis med 14 kap. 33 § första stycket och 35 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 537 f. och prop. 1983/84:184 s. 11). De frågor som regleras i denna och de närmast följande paragraferna har behandlats i avsnitt 16.3.3 och 16.3.9. Bestämmelserna i 12–14 §§ om förhandstillträde har, på grundval av förslag från Lagrådet, disponerats om i förhållande till vad som föreslogs i lagrådsremissen.
Bestämmelserna är tillämpliga både när inlösenförfarandet har begärts av majoritetsaktieägaren och när det har begärts av en eller flera minoritetsaktieägare. Det har hittills ansetts vara oklart om skiljenämndens avgörande i en fråga om förhandstillträde skall meddelas i form av en skiljedom eller i form av ett särskilt beslut samt om det är möjligt att föra särskild talan mot ett sådant avgörande. I första stycket klargörs att en sådan fråga enligt den nya lagen skall avgöras genom en särskild dom (mellandom). Beträffande talan mot en sådan skiljedom gäller bestämmelserna i 24 §. Det innebär att den som är missnöjd med avgörandet skall väcka talan hos Stockholms tingsrätt inom sextio dagar från det att han eller hon har fått del av skiljedomen. För att hovrätten skall pröva ett överklagande av tingsrättens avgörande krävs prövningstillstånd.
Yrkande om förhandstillträde kan framställas endast av majoritetsaktieägaren.
I andra stycket anges de allmänna förutsättningarna för förhandstillträde. En första förutsättning är att det är ostridigt mellan parterna att det föreligger lösningsrätt eller att det annars står klart att sådan rätt föreligger. I lagrådsremissen föreskrevs att, om parterna inte var ense om huruvida lösningsrätt förelåg, den frågan måste fastställas i en särskild skiljedom som vunnit laga kraft innan förhandstillträde kunde beslutas. Efter påpekande från Lagrådet har detta ändrats så att frågan om rätten
till inlösen och frågan om förhandstillträde kan prövas i samma skiljedom.
Eftersom endast majoritetsaktieägaren kan begära förhandstillträde kommer en dom av detta slag normalt att avse lösningsrätt och inte lösningsskyldighet. Ett yrkande om förhandstillträde kan emellertid i princip också framställas av majoritetsaktieägaren i ett av minoritetsaktieägare initierat förfarande. Det har därför ansetts lämpligt att nämna även lösningsskyldighet i detta sammanhang (jfr Lagrådets förslag).
Enligt punkten 2 krävs vidare krävs att majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet för lösenbeloppet och ränta och att denna säkerhet har godkänts av skiljemännen eller domstolen. Frågan om säkerheten skall godkännas kan tas upp till behandling i den särskilda domen avseende förhandstillträde. Något separat protokollsbeslut om säkerheten – vilket hittills har varit vanligt – är således inte erforderligt. Om den erbjudna säkerheten godtas av den gode mannen och eventuella aktieägare som företräder sig själva, bör säkerheten godkännas (jfr 15 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken och Lagrådets yttrande).
Det finns inte något hinder mot att skiljemännen eller domstolen senare omprövar beslutet om säkerhet. En sådan omprövning bör regelmässigt ske om majoritetsaktieägaren har utgett förskott på lösenbeloppet på grund av en deldom enligt 15 § andra stycket.
Förhandstillträdet innebär att majoritetsaktieägaren får rätt att utöva de rättigheter som aktierna ger trots att lösentvisten ännu inte är slutligt avgjord. I 13 och 14 §§ finns ytterligare bestämmelser om verkningarna av förhandstilltillträdet. Av tredje stycket framgår att förhandstillträdets effekter, enligt huvudregeln, inträder från och med den tidpunkt då domen om förhandstillträde vinner laga kraft. Detta överensstämmer i sak med hittills gällande rätt (se 14 kap. 35 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen).
22 kap. 13 §
Om det har beslutats om förhandstillträde till aktier i ett bolag som inte är avstämningsbolag, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse. Aktiebrev, som ännu inte har överlämnats till majoritetsaktieägaren ger inte annan rätt för innehavaren än att mot överlämnandet av aktiebrevet få ut lösenbeloppet och ränta.
När en aktieägare överlämnar aktiebrev till majoritetsaktieägaren enligt första stycket är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett skriftligt bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp och ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå
1. att det har utställts av majoritetsaktieägaren, och
2. det antal aktier, i förekommande fall med uppgift om aktieslag, för vilka aktieägaren är berättigad till lösenbelopp.
I fråga om överlåtelse och pantsättning av lösenbevis skall bestämmelserna om emissionsbevis och teckningsoptionsbevis i 11 kap. 7 § tillämpas.
(Jfr 19 kap. 11 § första stycket och 12 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvaras delvis av 14 kap. 33 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 537 f. och prop. 1983/84:184 s. 11). Den är tillämplig endast på kupongbolag. I sådana
bolag skall minoritetsaktieägarna, om skiljenämnden i ett lagakraftvunnet beslut har förordnat om förhandstillträde, till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse (se första stycket). Till dess att överlämnande har skett ger aktiebreven sin innehavare endast en begränsad rätt, nämligen en rätt att mot överlämnande av breven få ut lösenbeloppet jämte ränta.
Lagen anger inte om överlåtelsen skall göras till majoritetsaktieägaren (namngiven) eller in blanco. Den senare varianten torde ofta vara mest praktisk men det har inte ansetts nödvändigt att – vilket föreslagits av Lagrådet – lagreglera den saken
Enligt andra stycket är majoritetsaktieägaren i ett kupongbolag skyldig att utställa särskilda lösenbevis till de aktieägare som har överlämnat sina aktiebrev. Lösenbeviset skall innehålla uppgift om vem som har utställt det och det antal aktier för vilka aktieägaren är berättigad att uppbära lösenbelopp. Om aktier av olika slag har lösts in, skall även aktieslag anges. Ett lösenbevis är likvärdigt med ett aktiebrev när det gäller att styrka rätten att uppbära lösenbelopp (jfr 4 §). I lagrådsremissen föreslogs att även den betalningsberättigade aktieägarens namn skulle anges på lösenbeviset. Det har emellertid ansetts lämpligare att överlämna till majoritetsaktieägaren att avgöra om beviset skall ställas ut till viss man eller till innehavaren (se vidare tredje stycket).
Bestämmelsen i tredje stycket har införts med anledning av Lagrådets synpunkter. Den innebär att bestämmelserna om skuldebrev i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev skall tillämpas på lösenbevis. Beviset skall därvid anses vara ett skuldebrev ställt till innehavaren om det har ställts till innehavaren och i övrigt anses vara ett skuldebrev ställt till viss man eller order.
22 kap. 14 §
Om det har beslutats om förhandstillträde till aktier i ett avstämningsbolag, skall aktierna, på begäran av majoritetsaktieägaren, registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Samtidigt skall aktieägares rätt till kommande lösenbelopp och ränta registreras enligt samma lag.
(Jfr 19 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 14 kap. 35 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1988/89:152 s. 140).
I paragrafen regleras följderna av en dom om förhandstillträde i ett avstämningsbolag. När domen har vunnit laga kraft (jfr 12 §), skall aktierna, på begäran av majoritetsaktieägaren, registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt. Den andra meningen saknar däremot tidigare motsvarighet. Den anger att aktieägares rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta skall registreras, om förhandstillträde har skett.
Särskild dom i inlösentvist
22 kap. 15 §
Är frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen tvistig, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen avgöra frågan genom en särskild skiljedom.
Om ett avgörande om förhandstillträde enligt 12 § har vunnit laga kraft, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen meddela en särskild skiljedom över belopp som har medgetts av majoritetsaktieägaren.
(Jfr 19 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen är ny. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitten 16.3.5 och 16.3.6.
I första stycket klargörs att skiljenämnden på yrkande av part eller den gode mannen får pröva den prejudiciella frågan om huruvida lösningsrätt föreligger i mellandom (jfr 29 § lagen om skiljeförfarande). En sådan dom får meddelas även om den ena parten motsätter sig det.
Andra stycket innehåller en bestämmelse om deldom avseende förskott på lösenbeloppet. En förutsättning för att en sådan dom skall få meddelas är att äganderätten till de ifrågavarande aktierna har övergått till majoritetsaktieägaren genom ett lagakraftvunnet avgörande om förhandstillträde. Deldomen får avse belopp som motsvarar det lösenbelopp som majoritetsaktieägaren har medgett i inlösenprocessen.
Vid utbetalning av det lösenbelopp som fastställs genom den slutliga domen skall givetvis avräkning ske för belopp som har utbetalats i enlighet med en tidigare deldom.
Återkallelse av talan m.m.
Majoritetsaktieägarens skyldighet att fullfölja talan
22 kap. 16 §
Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan om inlösen, är majoritetsaktieägaren ändå, om det finns förutsättningar för inlösen enligt 1 §, skyldig att på yrkande av minoritetsaktieägare eller den gode mannen lösa in minoritetsaktieägares aktier.
(Jfr 19 kap. 18 § första stycket första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, innehåller bestämmelser för det fall att den part, som har begärt tvångsinlösen, återkallar sin talan. Frågor om återkallelse av talan har behandlats i avsnitt 16.3.4.
Bestämmelserna avser de fall då förfarandet har begärts av majoritetsaktieägaren. Om denne återkallar sin talan, har den gode mannen och de aktieägare som företräder sig själva en rätt att kräva att inlösenförfarandet fullföljs. Till skillnad från vad som föreskrivs i 13 kap. 5 § rättegångsbalken, gäller detta även om återkallelsen sker innan svaromål har avgetts. När inlösenförfarandet fortsätter efter en sådan begäran, omfattar lösningsskyldigheten endast aktier som innehas av den eller de aktieägare som, själva eller genom den gode mannen, har påfordrat inlösen.
22 kap. 17 §
Om majoritetsaktieägarens lösningsrätt enligt 1 § har bortfallit på grund av majoritetsaktieägarens eller dennes dotterföretags överlåtelser av aktier, är majoritetsaktieägaren ändå på yrkande skyldig att lösa in motpartens aktier. Yrkande om inlösen får dock i så fall framställas endast beträffande aktie som ägdes av någon annan än majoritetsaktieägaren eller dotterföretag till denne den dag majoritetsaktieägaren begärde att tvisten skulle avgöras av skiljemän. Med dotterföretag likställs en sådan juridisk person som avses i 1 § tredje stycket.
(Jfr 19 kap. 18 § första stycket andra och tredje meningarna i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, reglerar den situationen att majoritetsaktieägarens aktieinnehav under inlösenförfarandets gång faller till en nivå under gränsen för inlösen. Denna fråga har behandlats i avsnitt 16.3.4.
Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan har minoritetsaktieägarna enligt 16 § rätt att kräva att inlösenförfarandet fullföljs. Av förevarande paragraf framgår att minoritetsaktieägarna har motsvarande rätt att påfordra att inlösenförfarandet fullföljs i de fall då majoritetsaktieägaren har anmält eller det på annat sätt framgår att han eller hon inte längre har aktier i sådan omfattning som berättigar till inlösen. Majoritetsaktieägaren har i dessa fall inte någon egen rätt att begära att inlösenförfarandet fullföljs men är alltså skyldig att lösa in aktier från den minoritetsaktieägare som framställer yrkande om det. I dessa fall gäller emellertid en särskild begränsning. Yrkande om inlösen får inte framställas av den som har förvärvat aktierna från majoritetsaktieägaren eller någon denne närstående under inlösenprocessens gång.
Bestämmelserna avser den situationen att majoritetsaktieägarens lösningsrätt har bortfallit på grund av majoritetsaktieägarens eller dennes dotterföretags överlåtelser av aktier. Det torde dock vara lämpligt att tillämpa dem analogt i de fall där lösningsrätten har bortfallit av någon annan anledning, exempelvis på grund av att det bolag vars aktier är föremål för inlösentvist har genomfört en utförsäljning av egna aktier.
Bestämmelserna innebär att en minoritetsaktieägare alltid kan påfordra att majoritetsaktieägaren fullföljer ett av honom eller henne inlett inlösenförfarande. Något behov för minoritetsaktieägaren att själv begära inlösen kan därför normalt inte föreligga när ett sådant förfarande redan har begärts av majoritetsaktieägaren. Frågan om hur man processuellt skall bedöma de fall då en minoritetsaktieägare i en sådan situation ändå för egen del begär inlösen har överlämnats till rättstillämpningen (jfr SOU 1997:22 s. 272 och 275).
22 kap. 18 §
Om det har beslutats om förhandstillträde enligt 12 §, får majoritetsaktieägaren inte därefter återkalla sin talan.
(Jfr 19 kap. 18 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Av paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, framgår att majoritetsaktieägaren inte har rätt att återkalla sin talan om han eller hon har blivit ägare till aktierna genom förhandstillträde. Bestämmelsen innebär
ett klarläggande av gällande rätt (jfr Andersson, Johansson & Skog, Aktiebolagslagen, En kommentar Del II, 2003, 14:59).
Skyldighet för annan än majoritetsaktieägaren att fullfölja talan
22 kap. 19 §
Har någon annan än majoritetsaktieägaren lämnat tvisten för avgörande av skiljemän och återkallar han eller hon sin talan, skall tvisten ändå prövas om majoritetsaktieägaren yrkar det.
(Jfr 19 kap. 18 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen, reglerar det fallet att inlösenprocessen har anhängiggjorts av en eller flera minoritetsaktieägare. Majoritetsaktieägaren har då rätt att påfordra att inlösenförfarandet fullföljs, även om den påkallande parten har återkallat sin talan. Inte heller i detta fall (jfr 16 §) är rätten att påfordra att inlösenförfarandet fullföljs beroende av om svaromål har avgetts före återkallelsen eller inte.
Verkningar av en skiljedom avseende lösenbeloppet
22 kap. 20 §
När en dom avseende lösenbeloppet har vunnit laga kraft gäller följande. I ett bolag som inte är avstämningsbolag skall ägarna till de aktier som skall lösas in till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse. I ett avstämningsbolag skall, utom i fall som avses i 21 §, aktierna på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som har införts in på inrådan av Lagrådet, saknar motsvarighet i hittills gällande rätt. Den reglerar de primära rättsföljderna av en dom avseende lösenbeloppet, nämligen att majoritetsaktieägaren skall registreras som aktieägare i avstämningsregister alternativt få aktiebrev överlämnade till sig. Paragrafen gäller oavsett om förfarandet har initierats av majoritetsaktieägaren eller av någon eller flera minoritetsaktieägare. En förutsättning för att den skall vara tillämplig är emellertid att lösenbeloppet har fastställts i domen. Om domen avser endast inlösenrätt eller lösningsskyldighet, leder den inte till några omedelbara rättsverkningar. För att sådana skall inträda måste först lösenbeloppets storlek fastställas.
Bestämmelserna i paragrafen blir av naturliga skäl inte tillämpliga om det tidigare i målet har beslutats om förhandstillträde enligt 12 §. I sådana fall skall överlämnande av aktiebrev respektive registrering i avstämningsregister äga rum redan i anslutning till domen om förhandstillträde (se 13 och 14 §§). Bestämmelserna i förevarande paragraf skall inte heller tillämpas i de fall då det förekommer okända aktieägare i avstämningsbolag. I sådana fall skall registreringen enligt kontoföringslagen ske först i samband med att lösenbeloppet sätts ned hos länsstyrelsen i enlighet med 21 §.
I paragrafen anges inte att majoritetsaktieägaren är skyldig att betala det fastställda lösenbeloppet. Av 5 § andra stycket 3 följer emellertid att minoritetsaktieägarna kan yrka att en sådan förpliktelse tas in i domen. Det har inte heller, vilket Lagrådet har förordat, tagits in några bestämmelser om att rätten för majoritetsaktieägare att bli registrerad som ägare till aktierna är villkorad av att minoritetsaktieägarna erhåller betalning. Eftersom betalningen ofta sker utanför den centrala värdepappersförvararens system, har det ansetts att det i praktiken skulle vara svårt för den centrala värdepappersförvararen att hantera ett sådant villkor.
Av paragrafen framgår att rättsverkningarna inträder först när domen har vunnit laga kraft. Detta innebär inte att hela proceduren behöver fördröjas av att någon eller några enstaka minoritetsaktieägare väcker talan mot domen. Såsom Lagrådet har anfört torde det inte råda någon nödvändig processgemenskap mellan minoritetsaktieägarna (jfr även SOU 1997:22 s. 273 och Munck i Skog (red.), Tvångsinlösen av minoritetsaktier – kommer den nya aktiebolagslagen att lösa problemen?, Uppsala 2003 s. 97 f.). Domen vinner följaktligen laga kraft i förhållande till de minoritetstsaktieägare som inte väcker talan mot den, även om en sådan talan skulle ha väckts av andra.
Nedsättning av fastställt lösenbelopp
22 kap. 21 §
Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i ett sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för en sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Något förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet får inte göras.
Om nedsättning har skett enligt denna paragraf, får majoritetsaktieägaren utöva de rättigheter som aktierna ger från och med den tidpunkt då beloppet sätts ned hos länsstyrelsen.
Ett aktiebrev, som ännu inte har överlämnats till länsstyrelsen, ger inte annan rätt för innehavaren än att mot överlämnandet av aktiebrevet få ut lösenbeloppet och ränta. I avstämningsbolag skall, om nedsättning har skett, aktierna på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
(Jfr. 19 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar väsentligen 14 kap. 34 § i den nuvarande aktiebolagslagen och delar av 14 kap. 35 § första stycket (jfr prop. 1975:103 s. 538 f., prop. 1980/81:146 s. 27 och prop. 1988/89:152 s. 140.). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.8.
Paragrafen innehåller bestämmelser om majoritetsaktieägarens skyldighet att i vissa fall deponera lösenbeloppet hos länsstyrelsen i enlighet med lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Sådan skyldighet inträder i kupongbolag om den som innehar aktiebrev eller lösenbevis inte inom en månad från domen hör av sig för att uppbära beloppet (se första stycket). Majoritetsaktieägaren får därvid inte göra förbehåll om att återta det deponerade beloppet. Sedan nedsättning har skett, får den som önskar få ut deponerat lösenbelopp styrka sin betal-
ningslegitimation för länsstyrelsen genom att förete aktiebrev eller lösenbevis.
När det gäller avstämningsbolag uppkommer normalt inte några sådana problem med utbetalning av lösenbeloppet som kan uppkomma i kupongbolag. Lösenbeloppet skall i dessa fall, utan särskild anmodan, betalas ut till dem som är registrerade i avstämningsregistret som ägare eller berättigade till lösenbeloppet. I avstämningsbolag som tidigare har varit kupongbolag kan det emellertid förekomma att en aktieägares identitet är okänd (jfr 5 kap. 18 §). Även i sådana fall skall deponering ske.
Av andra stycket framgår att nedsättningen får omedelbar verkan, såtillvida att majoritetsaktieägaren får utöva de rättigheter som de ifrågavarande aktierna ger så snart som nedsättningen har gjorts. Detta överensstämmer i sak med hittills gällande rätt (se 14 kap. 35 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen). Bestämmelsen har dock fått en något annan utformning än motsvarande bestämmelse i den nuvarande aktiebolagslagen. Nedsättningen innebär vidare att förekommande aktiebrev ger innehavaren endast en begränsad rätt, nämligen en rätt att mot överlämnande av breven få ut lösenbeloppet jämte ränta (se tredje stycket). I avstämningsbolag är nedsättningen grund för att registrera majoritetsaktieägaren som aktieägare i avstämningsregistret.
Utfärdande av nytt aktiebrev
22 kap. 22 §
Har ett aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att majoritetsaktieägaren blev ägare till aktien, skall bolagets styrelse på majoritetsaktieägarens begäran utfärda ett nytt aktiebrev. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det ersätter ett tidigare aktiebrev. Om det tidigare aktiebrevet därefter överlämnas till majoritetsaktieägaren, skall denne överlämna det till bolaget för makulering.
(Jfr 19 kap. 15 § första stycket i SOU 2001:1)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 35 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 539 och prop. 1983/84:146 s. 27). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.9.
Om en aktieägare underlåter att överlämna ett aktiebrev, t.ex. därför att det har förkommit, har majoritetsaktieägaren inte rätt att ansöka om dödande av aktiebrevet (se NJA 1968 s. 13 och prop. 1975:103 s. 539). För att undvika de olägenheter som detta kan ge upphov till föreskrivs i denna paragraf att ett nytt aktiebrev kan utfärdas, om aktiebrev inte har överlämnats inom en månad från det att majoritetsaktieägaren har blivit ägare till aktien. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt.
Kostnaderna för skiljeförfarandet
22 kap. 23 §
Majoritetsaktieägaren skall svara för ersättningen till skiljemännen och gode mannen samt för andra aktieägares kostnad. Om det finns särskilda skäl, får skiljemännen ålägga annan aktieägare att helt eller delvis svara
för dessa kostnader. Beträffande aktieägares och den gode mannens kostnader gäller 18 kap. 8 § rättegångsbalken.
(Jfr 19 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första mening motsvarar 14 kap. 31 § andra stycket tredje meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 534). De andra och tredje meningarna samt det andra stycket är nya. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.11.
I första stycket regleras kostnaderna för skiljeförfarandet. Liksom hittills skall majoritetsaktieägaren normalt stå för kostnaderna. Till skillnad från vad som annars gäller i skiljeförfaranden har motparten – dvs. minoritetsaktieägarna – inte heller något subsidiärt ansvar för ersättningen till skiljemännen. Om det föreligger särskilda skäl kan skiljenämnden ålägga minoritetsaktieägare att helt eller delvis svara för kostnaderna för skiljeförfarandet. Ett exempel på när sådana särskilda skäl kan anses föreligga är när en aktieägare, vars aktier är föremål för inlösen, avsevärt har fördröjt förfarandet genom att framställa helt obefogade invändningar eller när aktieägaren har begärt skiljeförfarande helt utan grund.
Till kostnaderna för skiljeförfarandet hör ersättningen till skiljemännen och den gode mannen samt aktieägarnas ombuds- och utredningskostnader. Av hänvisningen till 18 kap. 8 § rättegångsbalken i den tredje meningen följer att en minoritetsaktieägare som för sin egen talan endast har rätt till ersättning för sådana kostnader som har varit skäligen påkallade för tillvaratagande av partens rätt. På motsvarande sätt har den gode mannen rätt till ersättning enbart för arbete och utlägg som varit skäligen påkallat för tillvaratagandet av minoritetsaktieägarnas rätt. Avgörande för om en kostnad skall vara ersättningsgill eller inte är om aktieägaren eller den gode mannen vid tiden för vidtagandet av den åtgärd som har föranlett kostnaden haft skäl att anse åtgärden erforderlig (jfr Fitger m.fl., Rättegångsbalken I, 18:40). Något generellt krav på att en aktieägares åtgärd skall ha tillfört processen något utöver vad den gode mannen har gjort torde inte kunna uppställas.
Bestämmelser om rättegångskostnader i mål där talan förs mot skiljenämndens avgörande finns i 25 §.
Talan mot skiljedom
22 kap. 24 §
Part eller god man som är missnöjd med en skiljedom i en inlösentvist har rätt att väcka talan vid Stockholms tingsrätt inom sextio dagar från det att han eller hon fick del av skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
(Jfr 19 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar närmast 14 kap. 31 § andra stycket tredje och fjärde meningarna i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1983/84:184 s. 9 och 11). De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.10.
Paragrafen reglerar talan mot skiljedom, inbegripet skiljedom avseende förhandstillträde enligt 12 § och mellan- eller deldom enligt 15 §. Eftersom saken regleras särskilt i denna lag gäller inte de begränsningarna som normalt gäller i fråga om möjligheterna att får en skiljedom överprövad (jfr 33–36 §§ lagen [1999:116] om skiljeförfarande). En skiljedom i en inlösentvist kan således, till skillnad från vad som gäller i fråga om andra skiljedomar, överprövas på såväl formella som materiella grunder. En talan mot skiljedomen skall enligt första stycket väckas inom sextio dagar från det att aktieägaren respektive gode mannen fick del av domen. En nyhet är att Stockholms tingsrätt utgör exklusivt forum för sådana mål. Tingsrättens avgörande kan i sin tur överklagas till Svea hovrätt. Av andra stycket framgår att det krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall ta upp ett överklagande till prövning. Grunderna för att bevilja prövningstillstånd anges i 49 kap. 14 § rättegångsbalken.
Talan kan väckas av en part eller av den gode mannen. Lagrådet har ifrågasatt om det är nödvändigt att ta upp den gode mannen i bestämmelsen och menat att den gode mannens behörighet att föra talan mot skiljedomen följer av den föreslagna hänvisningen i 10 § till reglerna om rättegångsombuds behörighet att överklaga domar (se 12 kap. 14 § första stycket 3 rättegångsbalken). Eftersom det kan hävdas att talan mot en skiljedom snarare är att hänföra till punkten 1 i nyss nämnda bestämmelse (”väcka talan”) – som inte omfattas av hänvisningen i 10 § – har det emellertid ansetts lämpligt att i klarhetens intresse ta upp också den gode mannen i förevarande paragraf. Att den gode mannen är behörig att överklaga tingsrättens och hovrättens domar följer däremot av den av Lagrådet nämnda hänvisningen.
Rättegångskostnader i allmän domstol
22 kap. 25 §
I allmän domstol svarar majoritetsaktieägaren för sina egna kostnader och för kostnader som har uppkommit för motpart eller god man genom att majoritetsaktieägaren har fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller vad som sägs i 18 kap. rättegångsbalken om skyldigheten att svara för kostnader i högre rätt.
Om minoritetsaktieägarna helt eller delvis skall svara för rättegångskostnader, skall dessa fördelas efter det antal aktier som var och en innehar. Om det finns särskilda skäl, får domstolen besluta om en annan fördelning. Bestämmelserna i 18 kap. 9 § rättegångsbalken skall inte tillämpas.
(Jfr 19 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, innehåller bestämmelser om rättegångskostnaderna i mål som avser talan mot skiljenämndens avgörande. Frågor om rättegångskostnader har behandlats i avsnitt 16.3.11.
Första stycket innebär att såväl den gode mannen som de minoritetsaktieägare som själva för talan har rätt till ersättning för sina kostnader i domstolsprocessen, när det är majoritetsaktieägaren som har väckt talan mot skiljedomen. Detta gäller oavsett utgången i målet. Om parten eller den gode mannen har varit vårdslös i sin processföring eller har dragit på sig onödiga kostnader, skall dock ersättning inte utdömas.
Om den gode mannen eller en minoritetsaktieägare som för sin egen talan har väckt talan mot skiljedomen, gäller rättegångsbalkens regler om fördelning av ansvaret för rättegångskostnader i tvistemål beträffande kostnaderna i domstolsprocessen. I sådana fall skall således normalt den som förlorar målet ersätta motparten för dennes kostnader i domstolsprocessen.
Andra stycket innehåller särskilda bestämmelser för det fall att minoritetsaktieägare helt eller delvis skall svara för rättegångskostnaderna. Bestämmelserna innebär att kostnadsansvaret skall fördelas efter storleken på minoritetsaktieägarnas aktieinnehav. Till skillnad från vad som normalt gäller beträffande rättegångskostnader är ansvaret inte solidariskt. Var och en svarar således endast för sin del av kostnaderna.
Inlösen av teckningsoptioner och konvertibler
22 kap. 26 §
En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt enligt 1 § att lösa in återstående aktier i bolaget har rätt att också lösa in teckningsoptioner och konvertibler som bolaget har gett ut. En innehavare av en sådan teckningsoption eller konvertibel har rätt att få denna inlöst av majoritetsaktieägaren, även om denne inte utnyttjar sin rätt till inlösen av aktier.
Har majoritetsaktieägaren enligt 6 § begärt att en tvist om inlösen skall avgöras av skiljemän, får teckningsoptionerna eller konvertiblerna inte utnyttjas för teckning eller konvertering förrän inlösentvisten har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft. Om den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas eller konvertering får ske löper ut dessförinnan, har innehavaren av teckningsoptionen eller konvertibeln ändå rätt att utnyttja optionen eller konvertibeln under tre månader efter det att avgörandet vann laga kraft.
Bestämmelserna i första och andra styckena skall inte tillämpas, om något annat har föreskrivits i villkoren för emissionen av teckningsoptionerna eller konvertiblerna.
(Jfr 19 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande aktiebolagslagen. De frågor som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.1.5.
I första stycket föreskrivs, att en majoritetsaktieägare som har rätt att tvångsinlösa återstående aktier i bolaget också har rätt att lösa in konvertibler och teckningsoptioner som har getts ut av bolaget. Rätten gäller endast under förutsättning att majoritetsaktieägaren samtidigt löser in minoritetsaktierna i bolaget. Någon skyldighet att i denna situation lösa in förekommande konvertibler och teckningsoptioner föreligger dock inte. Innehavaren av konvertibler eller teckningsoptioner har däremot rätt att påfordra inlösen så snart majoritetsaktieägaren har rätt till inlösen av aktier, även om denna rätt inte har utnyttjats.
När det gäller konvertibler, skall såväl värdet av konverteringsrätten som själva skuldförbindelsen lösas in (jfr 11 kap. 4 §). Vid inlösen av teckningsoptioner har den inlösande däremot varken någon rätt eller någon skyldighet att lösa in sådana skuldförbindelser som har getts ut tillsammans med optionen. Det hindrar givetvis inte att parterna, sedan frågan om inlösen av teckningsoptioner har väckts, kommer överens om att även skuldförbindelserna skall inlösas.
Andra stycket innehåller ett förbud mot att utöva konverterings- eller teckningsrätt under pågående inlösenprocess. Detta gäller oberoende av om konvertiblerna ger majoritetsaktieägaren eller konvertibelinnehavaren rätt att begära konvertering. Bestämmelsen innebär att hela det avtalsförhållande som är förenat med konvertiblerna ”fryses” under inlösenprocessen. Det är således inte heller möjligt för majoritetsaktieägaren att lösa konvertibellånet under inlösenprocessen, även om lånet enligt dess ursprungliga villkor skulle förfalla till betalaning under den perioden.
Om konvertiblerna och teckningsoptionerna inte har lösts in samtidigt med aktierna i enlighet med första stycket, kan konverterings- eller teckningsrätten åter utnyttjas när inlösenprocessen har avslutats genom ett lagakraftvunnet avgörande. Någon automatisk förlängning av konverterings- eller teckningstiden sker inte i ett sådant fall. En särskild bestämmelse gäller dock för det fall att konverteringstiden eller tiden för utnyttjande av teckningsoptionen löper ut under den tid som inlösenprocessen pågår. I sådana fall har innehavaren av konvertibeln eller optionen rätt att under tre månader efter att processen har avslutats genom ett lagakraftvunnet avgörande begära konvertering eller teckning.
Bestämmelserna i första stycket är dispositiva i den bemärkelse att de skall tillämpas endast om inte annat har föreskrivits i emissionsvillkoren (se tredje stycket).
Regler om förfarandet vid tvister om inlösen av konvertibler och teckningsoptioner finns i 27 §.
22 kap. 27 §
Har majoritetsaktieägaren begärt att såväl en tvist om inlösen av aktier som en tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall avgöras av skiljemän, skall tvisterna handläggas i samma skiljeförfarande.
I en tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall 1– 11 §§ och 15–25 §§ tillämpas.
Om en tvist om inlösen avser såväl aktier som teckningsoptioner eller konvertibler och god man enligt 7 § har utsetts, är denne också behörig att företräda frånvarande innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler.
(Jfr 19 kap. 7 § tredje stycket och 22 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen saknar tidigare motsvarighet. Den fråga som regleras i paragrafen har behandlats i avsnitt 16.3.1.
Av 26 § följer att även teckningsoptioner och konvertibler kan bli föremål för inlösenförfarande. Av första stycket i förevarande paragraf framgår att en tvist om sådan inlösen i förekommande fall skall handläggas gemensamt med en tvist om inlösen av aktier. Det kan emellertid också förekomma att en tvist avser endast frågan om inlösen av konvertibler eller teckningsoptioner. Så kan bli fallet om inlösen har begärts av innehavaren av ett sådant instrument eller om majoritetsaktieägaren har begärt inlösen av såväl aktier som sådana instrument men endast frågan om inlösen av instrumenten har blivit tvistig.
Av andra stycket framgår vilka av kapitlets bestämmelser som inte skall tillämpas i tvister om inlösen av konvertibler och teckningsoptioner. Undantagen gäller oavsett om tvisten handläggs tillsammans med en tvist
om inlösen av aktier eller om tvisten endast avser inlösen av konvertibler och teckningsoptioner. De bestämmelser som undantas är bestämmelserna om förhandstillträde i 12–14 §§. Dessa regler saknar av naturliga skäl relevans i dessa sammanhang.
Avser en inlösentvist såväl instrument av ifrågavarande slag som aktier och har god man utsetts i inlösentvisten, är denne enligt tredje stycket behörig att företräda innehavare av konvertibler och teckningsoptioner, som inte själva för talan.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
22 kap. 28 §
I fråga om publika aktiebolag skall en underrättelse enligt 7 § och en uppmaning enligt 11 § kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i den rikstäckande dagstidning som har angetts i bolagsordningen i enlighet med 7 kap. 56 §.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I 7 och 11 §§ ställs krav på kungörelser av vissa handlingar. I privata aktiebolag skall kungörelse ske i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de dagstidningar som styrelsen bestämmer. Förevarande paragraf, som har tillkommit med anledning av en synpunkt från Lagrådet, innehåller en särregel om motsvarande kungörelser, såvitt gäller publika aktiebolag. Kravet på kungörelse i ortstidning som styrelsen bestämmer har här ersatts av ett krav på kungörelse i den tidning där kallelse till bolagsstämma enligt bolagsordningen skall kungöras (jfr 7 kap. 56 §). Bestämmelsen har berörts i avsnitt 16.3.2.
23 kap. Fusion av aktiebolag
Gemensamma bestämmelser
Vad en fusion innebär
23 kap. 1 §
Två eller flera aktiebolag kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusion). Vid fusionen upplöses det eller de överlåtande bolagen utan likvidation.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt, övertagande bolag (kombination).
Vid fusion genom absorption av helägt dotterbolag gäller 28–35 §§ i stället för 6–27 §§.
(Jfr 20 kap. 1 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 1 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 176 f.). Den innehåller en beskrivning av innebörden i en fusion samt anger de båda former av fusion som är tänkbara, absorption och kombination. I 28–
35 §§ finns bestämmelser om ett specialfall av absorption, nämligen när ett moderbolag absorberar ett helägt dotterbolag.
Fusion kan, något förenklat, beskrivas som ett förfarande där två eller flera bolag slås samman (till skillnad från delning enligt 24 kap. som, också förenklat uttryckt, innebär att ett bolag delas upp på två eller flera). Det kan ske på det sättet att ett bolag ”absorberar” de övriga (se andra stycket 1) eller så att det skapas ett nytt bolag som ersätter de befintliga bolagen (se andra stycket 2). Efter fusionen återstår enbart ett av de bolag som har deltagit i fusionen. Såsom framgår av uttrycket ”samtliga tillgångar och skulder” är det inte möjligt med ”partiella” fusioner, där enbart en del av överlåtande bolags tillgångar och skulder övertas av ett annat bolag medan det överlåtande bolaget i övrigt består. En sådan åtgärd kan i stället genomföras som en delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 2.
I samband med fusionen skall aktieägarna i det överlåtande bolaget erhålla ett vederlag (fusionsvederlag). Arten av detta vederlag regleras i 2 §.
Fusionsvederlag
23 kap. 2 §
Vederlaget till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusionsvederlaget) skall bestå av aktier i det övertagande bolaget eller av pengar.
(Jfr 20 kap. 1 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 1 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen.
Paragrafen reglerar arten av det vederlag som aktieägarna i det överlåtande bolaget skall erhålla i samband med fusionen. Bestämmelsen, som har brutits ut till en särskild paragraf, överensstämmer med gällande rätt (jfr prop. 1993/94:196 s. 176 f.)
De deltagande bolagens redovisningsvaluta
23 kap. 3 §
Fusion får ske endast om överlåtande och övertagande bolag har samma redovisningsvaluta.
(Paragrafen motsvarar 20 kap. 1 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 14 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:23 s. 227).
Fusion när överlåtande bolag har gått i likvidation
23 kap. 4 §
Fusion får ske även om överlåtande bolag har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
Om överlåtande bolag har gått i likvidation, skall likvidatorerna, när en fusionsplan har upprättats enligt 6 eller 28 §, lämna slutredovisning över
sin förvaltning. När fusionsplanen har blivit gällande i bolaget, skall slutredovisningen läggas fram på en bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 25 kap. 40 §.
Likvidationen skall anses avslutad när anmälan om fusionen enligt 25 § har registrerats eller tillstånd att verkställa en fusionsplan har registrerats enligt 34 §.
(Jfr 20 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar med smärre redaktionella ändringar 14 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 177 f.).
Det har inte ansetts nödvändigt att i lagtexten ange att ett bolag i likvidation inte kan vara övertagande bolag i en fusion. Av likvidationsbeslutet får nämligen anses följa att bolaget inte får vidta andra åtgärder än sådana som syftar till en avveckling. Ett övertagande av ett eller flera andra bolag är inte förenligt med ett sådant avvecklingssyfte.
Särskilda rättighetshavares ställning
23 kap. 5 §
Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag skall i det övertagande bolaget ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget.
(Jfr 20 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 14 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 179 f.), den ställning som särskilda rättighetshavare i överlåtande bolag skall ha i det övertagande bolaget. Vissa mindre anpassningar till den nya lagens terminologi har gjorts.
I lagrådsremissens förslag upptogs även innehavare av aktier bland de rättighetshavare vars rätt paragrafen reglerar. Såsom Lagrådet har uppmärksammat, är detta inte motiverat. Vilka rättigheter aktieägarna skall ha efter fusionen avgörs av andra bestämmelser i lagen. I propositionens lagförslag finns därför innehavare av aktier inte med bland de i paragrafen omnämnda rättighetshavarna.
Fusion enligt 1 § andra stycket
Upprättande av fusionsplan
23 kap. 6 §
Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag skall upprätta en gemensam, daterad fusionsplan enligt bestämmelserna i 7– 13 §§. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen.
Vid kombination utgör fusionsplanen stiftelseurkund för det övertagande bolaget.
(Jfr 20 kap. 4 § första stycket första och andra meningarna samt 20 kap. 5 § första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen ålägger styrelserna i överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag att upprätta ett förslag till beslut, en fusionsplan. Vid
kombination innebär fusionsförfarandet att det övertagande bolaget nybildas. Det sker då enligt bestämmelserna i förevarande kapitel i stället för enligt bestämmelserna i 2 kap. Någon särskild stiftelseurkund behöver alltså inte upprättas utan i stället tjänar fusionsplanen som stiftelseurkund. Motsvarande bestämmelser finns i den nuvarande aktiebolagslagen i 14 kap. 4 och 5 §§ (jfr prop. 1993/94:196 s. 180 f.).
Fusionsplanens innehåll
23 kap. 7 §
I fusionsplanen skall det för varje bolag anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angivet antal aktier i överlåtande bolag och vilken kontant ersättning som skall lämnas som fusionsvederlag,
3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fusionsvederlaget,
4. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,
6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna, och
7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 11 §.
(Jfr 20 kap. 4 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 4 § första stycket tredje meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 180 f.). Den reglerar, tillsammans med 8 och 9 §§, vad fusionsplanen skall innehålla. Punkten 7, som innebär att fusionsplanen skall innehålla uppgift om arvoden och andra förmåner till bl.a. styrelseledamöter i de berörda bolagen, har dock jämkats något. Motsvarande bestämmelse i den nuvarande lagen innebär att arvoden och andra förmåner till bolagets revisorer alltid skall anges. Den bakomliggande direktivbestämmelsen åsyftar emellertid arvoden till den som granskar fusionsplanen. Numera kan denna granskning göras av annan revisor än bolagets egen revisor. I den nya bestämmelsen anges därför att uppgift om arvoden och andra förmåner skall anges beträffande ”revisor som utför granskning enligt 11 §”.
23 kap. 8 §
Vid kombination skall fusionsplanen även innehålla
1. en bolagsordning för det övertagande bolaget, och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
(Jfr 20 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar närmast 14 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 182). Den har anpassats till de föreslagna reglerna om bolagsbildning i 2 kap.
I 14 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen anges att vid kombination skall bolagsstämman i överlåtande bolag, när den godkänner fusionsplanen, samtidigt välja styrelse och revisor i det övertagande bolaget, i den mån inte annat framgår av planen. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i detta förslag. Eftersom styrelseledamöter och revisorer skall pekas ut i fusionsplanen, behöver några särskilda styrelse- eller revisorsval inte hållas utan de i fusionsplanen angivna personernas behörighet grundas direkt på besluten att godkänna fusionsplanen.
23 kap. 9 §
I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall framgå hur fusionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
(Jfr 20 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 6 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94: 196 s. 182 f.). Den ställer krav på att det i fusionsplanen lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet. Eftersom fusionsplanen upprättas av de berörda bolagens styrelser gemensamt, har samtliga styrelser ett gemensamt ansvar för att redogörelserna är korrekta och rättvisande. Det ligger dock i sakens natur att ansvaret för uppgifter som gäller enbart ett av bolagen i första hand åvilar styrelsen i det bolaget.
Kompletterande information
23 kap. 10 §
Följande handlingar skall fogas till fusionsplanen:
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren och
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554), om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.
(Jfr 20 kap. 4 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen ställer krav på kompletterande information av redovisningskaraktär. Den motsvarar 14 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 181 f. och prop. 1995/96:10
Del 2 s. 302). Punkten 2 i den nuvarande paragrafen hänvisar även till 9 kap. 3 § andra stycket årsredovisningslagen, vilket medför att moderbolag i större koncerner också måste lämna upplysningar om koncernförhållanden. Det har inte ansetts motiverat att fortsättningsvis kräva sådana koncernupplysningar, särskilt som kraven på redovisning i övrigt är helt inriktade på bolagets egna förhållanden. Hänvisningen till 9 kap. 3 § årsredovisningslagen har därför begränsats till att avse första stycket i den paragrafen. Andra meningen ersätter den nuvarande lagens hänvisning till 9 kap. 3 § 4 lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta innebär inte någon ändring i sak.
Revisorsgranskning av fusionsplanen
23 kap. 11 §
För vart och ett av de överlåtande bolagen och, vid absorption, det övertagande bolaget skall fusionsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena skall framgå huruvida fusionsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
I yttrandena skall det särskilt anges,
1. vid absorption, om revisorerna vid sin granskning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda, och
2. vid kombination, om de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen.
(Jfr 20 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som ställer krav på att fusionsplanen blir föremål för revisorsgranskning, motsvarar 14 kap. 7 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 183 f. och prop. 2000/01:87 s. 20).
Kommittén har utformat sitt förslag så att granskningen sker genom en och samma revisor men med möjlighet för bolagen att anlita var sin revisor. I departementsförslaget – liksom i gällande rätt – är utgångspunkten den motsatta, dvs. varje bolag utser en revisor att delta i granskningen. Inget hindrar dock att bolagen därvid utser en och samma person. Hur revisorn utses framgår av 12 §.
23 kap. 12 §
En revisor som avses i 11 § skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman i respektive bolag. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagens revisorer.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt 11 § gäller bestämmelserna i 9 kap. 40, 45 och 46 §§.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 7 § fjärde och femte styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:87 s. 20).
23 kap. 13 §
Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett bolag som skall delta i fusionen skall ge varje revisor som utför granskning enligt 11 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 11 § mot övriga sådana revisorer.
(Jfr 20 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 184 f. och prop. 2000/01:87 s. 21).
Registrering av fusionsplanen
23 kap. 14 §
Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
(Jfr 20 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar 14 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 185). Det andra stycket, som saknar tidigare motsvarighet, innebär att fusionsplanen inte behöver registreras och kungöras om fusionen berör enbart privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat planen. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att registreringen och kungörelsen av fusionsplanen har betydelse framför allt för minoritetsaktieägares möjligheter att begära stämmoprövning enligt 15 § andra stycket. Någon anledning att ge möjlighet till en sådan stämmoprövning har inte ansetts föreligga när alla aktieägare redan – genom sin underskrift på fusionsplanen – har godtagit planen (jfr avsnitt 17.2).
När fusionsplanen skall underställas bolagsstämman
23 kap. 15 §
Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, skall fusionsplanen även underställas bolagsstämman i det bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid fusion där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
(Jfr 20 kap. 10 § första–tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafens första–tredje stycken motsvarar väsentligen 14 kap. 10 § första–tredje styckena i den nuvarande aktiebolagslagen. Det fjärde stycket saknar tidigare motsvarighet.
Bestämmelsen i första stycket om att fusionsplanen alltid skall godkännas av stämman i det eller de överlåtande bolagen överensstämmer med gällande rätt. I fjärde stycket – som saknar tidigare motsvarighet – har emellertid tagits in ett undantag från vad som sägs i första–tredje stycket. Bestämmelsen är tillämplig när samtliga i fusionen deltagande bolag är privata aktiebolag. Av bestämmelsen följer att, om fusionsplanen har undertecknats av alla aktieägare i deltagande bolag, är den redan därigenom att anse som godkänd (jfr avsnitt 17.2). En aktieägarminoritet kan i den situationen inte begära att frågan hänskjuts till stämman. Någon prövning på stämma skall alltså inte ske.
Också bestämmelsen i andra stycket om när fusionsplanen skall behandlas på bolagsstämman i det övertagande bolaget överensstämmer med gällande rätt (jfr prop. 1993/94:196 s. 186).
Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar gällande rätt. Såsom framgår av fjärde stycket är den inte tillämplig när samtliga i fusionen deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägarna har undertecknat fusionsplanen. Det sammanhänger med att frågan om fusion i de fallen inte skall prövas på stämma.
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
23 kap. 16 §
Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § skall underställas bolagsstämman, gäller följande.
Styrelsen skall hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan skall behandlas. Handlingarna skall hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
(Jfr 20 kap. 10 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 14 kap. 10 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 187).
I första stycket, som saknar tidigare motsvarighet, har klargjorts att paragrafen inte är tillämplig annat än i de fall då bolagsstämma måste hållas enligt 15 §.
Andra stycket motsvarar väsentligen gällande rätt. Hittills har dock kravet på tillhandahållande av fusionsplanen med därtill fogade handlingar varit relaterat till en viss period efter kungörandet. Enligt den nya bestämmelsen skall handlingarna i stället tillhandahållas viss period före stämman. Skälen för detta är bl.a. att en sådan ordning ligger bättre i linje med lagens andra bestämmelser om tillhandahållande av handlingar inför stämma, t.ex. 7 kap. 25 §.
Majoritetskrav m.m.
23 kap. 17 §
Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Om något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
(Jfr 20 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första och tredje stycken motsvarar 14 kap. 11 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 187 f.).
Liksom hittills är huvudregeln att beslutet om godkännande av fusionsplanen kräver två tredjedelars majoritet (se första stycket).
Om det finns flera aktieslag i bolaget, måste, enligt andra stycket, det i första stycket angivna majoritetskravet även vara uppfyllt inom respektive aktieslag. Bestämmelsen, som motsvarar artikel 7.2 i fusionsdirektivet, saknar tidigare motsvarighet. Hittills har i stället gällt ett krav på särskilt kvalificerad majoritet för det fall att fusionen rubbar rättsförhållandet mellan aktier. Det kravet har inte tagits med i lagförslaget. En motsvarande ändring har gjorts i 20 kap. 5 §. Frågan har behandlats i avsnitt 17.2.
Tredje stycket överensstämmer med hittills gällande rätt.
23 kap. 18 §
Om någon av de bolagsstämmor som skall godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion.
(Jfr 20 kap. 10 § femte stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer, med viss redaktionell ändring, med 14 kap. 10 § femte stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 187).
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
23 kap. 19 §
När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag som deltar i fusionen, skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
(Jfr 20 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 99 f. och 189). Undantaget från underrättelseskyldigheten i andra stycket andra meningen har dock på Lagrådets inrådan getts en något annorlunda utformning. Skälen för det har behandlats i kommentaren till 20 kap. 24 §.
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
23 kap. 20 §
Det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen skall ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 14 § första stycket, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 19 § och, i sådana fall som avses i 14 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från en bolagsstämma som avses i 15 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, skall Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
(Jfr 20 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 14 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 189 f.).
I andra stycket har tillagts en bestämmelse om att bolagens styrelser och verkställande direktörer i visst fall också skall ge in intyg om att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen. Bestämmelsen får betydelse när fusionen genomförs på förenklat sätt enligt bestämmelserna i 14 § andra stycket och 15 § fjärde stycket. En förutsättning för att dessa bestämmelser skall få tillämpas är bl.a. att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen. Huruvida så är fallet framgår inte av Bolags-
verkets egna handlingar. I förevarande paragraf har därför föreskrivits att ett intyg i saken skall ges in i tillståndsärendet.
23 kap. 21 §
Bolagsverket skall avslå en ansökan enligt 20 § om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen, eller
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 11 § inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
(Jfr 20 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 190 f.).
Första stycket 1 saknar dock tidigare motsvarighet. Enligt nuvarande lag kan en fusion inte genomföras annat än om fusionsplanen först har registrerats och kungjorts. Därmed erhålls också en viss prövning av fusionsplanens laglighet; strider planen till sitt innehåll mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen förutsätts Bolagsverket vägra registrering (jfr 27 kap. 2 §) och planen kan då inte lagligen tas upp på stämma. Den föreslagna regleringen innebär emellertid att fusionsplanen inte alltid måste registreras (jfr 14 § andra stycket). För att förhindra att fusionsplaner som står i strid med lag m.m. läggs till grund för en fusion har därför i förevarande paragraf föreskrivits att Bolagsverket under sådana förhållanden skall avslå ansökan om verkställande av fusionsplanen.
I första stycket 2 finns bestämmelser om att Bolagsverket skall avslå ansökan om verkställande av fusionsplan, om fusionen har förbjudits enligt vissa konkurrensrättsliga bestämmelser eller om en prövning enligt dessa bestämmelser pågår. Den motsvarande bestämmelsen i den nuvarande aktiebolagslagen hänvisar till, utöver konkurrenslagen, lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Då den lagen numera har upphävts, har i lagtexten i stället tagits in en hänvisning till den relevanta EG-rättsakten, förordningen om kontroll av företagskoncentrationer.
I nuvarande lag sägs att registreringsmyndigheten skall avslå ansökan om det, vid kombination, inte framgår av fusionsplanen att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att det genom fusion bildas bolag vars eget kapital inte motsvarar minst dess aktiekapital. Motsvarande bestämmelse har tagits in i första stycket 3. Där har klargjorts att avgörande för Bolagsverkets bedömning i denna fråga är vad revisorerna uttalat i yttrande enligt 11 §. Fusionen får alltså inte genomföras annat än om revisorerna har gett ett
positivt besked om att det verkliga värdet av vad som skall tillföras övertagande bolag (tillgångar minskat med skulder) motsvarar minst dess aktiekapital.
Kallelse på bolagens borgenärer
23 kap. 22 §
Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 20 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla
1. borgenärerna i det övertagande bolaget, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 11 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer,
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte.
(Jfr 20 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar med mindre redaktionella ändringar 14 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 191 f.).
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
23 kap. 23 §
Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 22 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, skall verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget skall ha sitt säte.
(Jfr 20 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med en mindre redaktionell ändring, 14 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 192).
När allmän domstol skall lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
23 kap. 24 §
Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan har överlämnats till domstol enligt 23 §, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
(Jfr 20 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 18 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 193). Enligt gällande lagtext skall tillstånd ges om borgenärerna ”har fått betalning eller betryggande säkerhet” för sina fordringar. Lydelsen har gett anledning till tveksamhet om vad som gäller om borgenären redan när ärendet anhängiggörs har en säkerhet som kan anses betryggande. I den nya lagtexten har klargjorts att tillstånd kan ges också i det fallet (jfr 13.2 i fusionsdirektivet).
Registrering av fusionen
23 kap. 25 §
Styrelsen för det övertagande bolaget skall anmäla fusionen för registrering i aktiebolagsregistret. Styrelsen skall även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, vilka som har utsetts till styrelseledamöter och revisorer och, i förekommande fall, lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
(Jfr 20 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 19 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 528 och 1993/94:196 s. 193 f.).
Fusionens rättsverkningar
23 kap. 26 §
När en anmälan om fusion enligt 25 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med fusionen övergår till det övertagande bolaget.
2. Om aktier ingår i fusionsvederlaget, blir aktieägare i överlåtande bolag aktieägare i det övertagande bolaget.
3. Överlåtande bolag upplöses.
4. Vid kombination: det övertagande bolaget anses bildat. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i ett överlåtande bolag hos styrelsen begära att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall skall 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om en sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
(Jfr 20 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 20 § i den nuvarande aktiebolagslagen men har getts en ny redaktionell utformning (jfr prop. 1993/94:196 s. 194 f.).
Paragrafen reglerar rättsverkningarna av fusionen. En av dessa rättsverkningar är att överlåtande bolags tillgångar och skulder övergår till det övertagande bolaget. Detta gäller dock inte vissa skadeståndsanspråk.
I lagrådsremissen föreslogs – i överensstämmelse med gällande rätt – att undantaget skulle avse alla skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§, dvs. skadeståndsanspråk mot styrelseledamöter, den verkställande direktören, revisorer och aktieägare. Undantaget för skadeståndsanspråk mot styrelseledamöter m.fl. har motiverats av att det skulle leda till egendomliga komplikationer om t.ex. ett skadeståndsanspråk mot styrelsen, grundat på att den vid fusionsavtalets upprättande eftersatt bolagets intressen, skulle övergå till det övertagande bolaget (se prop. 1975:103 s. 528). Konsekvensen av undantaget blir att talan rörande sådana skadestånd kan föras för det överlåtande bolaget, eventuellt av en minoritet. Vad som tillfaller bolaget på grund av en sådan talan skiftas mellan aktieägarna på vanligt sätt.
Lagrådet har ansett att undantaget, såsom det har utformats i lagrådsremissens förslag, har fått en större omfattning än vad som föranleds av skälen för undantaget. Lagrådet har påpekat att undantagsregeln i lagrådsremissens förslag träffar även skadeståndsanspråk utan samband med fusionen. Enligt Lagrådet finns det därför skäl att överväga regeln närmare och därvid pröva om den kan begränsas till att gälla enbart för skadeståndsanspråk som grundas på åtgärder i samband med fusion. Vid propositionsarbetet har ansetts att det finns fog för en sådan begränsning som Lagrådet har varit inne på. I det slutliga förslaget har därför undantaget för skadeståndsanspråk begränsats till att avse endast anspråk som grundas på åtgärder i samband med fusionen.
Frågan om fusion faller
23 kap. 27 §
Bolagsverket skall förklara att frågan om fusion har fallit, om
1. ansökan enligt 20 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 25 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 25 § eller har vägrat registrering.
(Jfr 20 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i sak 14 kap. 21 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 195). Kommittén har föreslagit att, under de angivna förutsättningarna, förfallopåföljden skall inträda utan något särskilt beslut från Bolagsverket. En sådan ordning torde dock vara mindre väl förenlig med de bestämmelser om fusions ogiltighet som finns i fusionsdirektivet (jfr artikel 22). Den nuvarande ordningen – att förfallopåföljden inträder genom ett särskilt, överklagbart beslut – har därför bibehållits i förslaget.
Absorption av helägt dotterbolag
Fusionsplan
23 kap. 28 §
Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bolagens styrelser fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget. De skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av bolagen ange
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,
3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i dotterbolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
4. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör eller till en revisor som utför granskning enligt 29 §.
I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen.
(Jfr 20 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 22 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 195). Föreskriften i 14 kap. 22 § tredje stycket i den nuvarande lagen att de fusionerande bolagen måste ha samma redovisningsvaluta (jfr prop. 1999/2000:23 s. 227) har inte tagits med i den nya paragrafen. Detta innebär dock ingen ändring i sak. Motsvarande bestämmelse finns i lagförslaget i 3 §. Den paragrafen gäller även vid absorption av helägt dotterbolag.
Revisorsgranskning av fusionsplanen
23 kap. 29 §
Fusionsplanen skall granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Vid granskningen gäller bestämmelserna i 13 §.
För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. I yttrandena skall revisorerna särskilt ange om de vid sin granskning har funnit att fusionen medför någon fara för att borgenärerna i moderbolaget inte skall få sina fordringar betalda.
Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen. För en revisor som utför granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 12 §.
(Jfr 20 kap. 22 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i sak 14 kap. 23 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 196 och prop. 2000/01:87 s. 21 f.).
Registrering av fusionsplanen
23 kap. 30 §
Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall moderbolaget ge in planen med bifogade yttranden för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen.
(Jfr 20 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar i sak 14 kap. 24 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 196). Andra stycket, som saknar tidigare motsvarighet, innebär att, där moder- och dotterbolagen är privata aktiebolag och samtliga aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen, denna inte behöver registreras och kungöras. Bestämmelsen överensstämmer med 14 § andra stycket.
Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen
23 kap. 31 §
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i moderbolaget begär det, skall fusionsplanen underställas bolagsstämman i detta bolag. En sådan begäran skall framställas inom två veckor från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första och andra styckena gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen.
Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt första stycket skall underställas bolagsstämman, skall bestämmelserna i 16 §, 17 § första stycket och 18 § tillämpas.
(Jfr 20 kap. 24 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 25 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 196 f.). Andra och tredje styckena saknar dock tidigare motsvarighet och en mindre ändring har skett i fjärde stycket. Ändringarna är av samma slag som i 15 §.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
23 kap. 32 §
Om fusionsplanen inte skall underställas bolagsstämman i moderbolaget enligt 31 § eller om planen godkänts av bolagsstämman, skall vart och ett av bolagen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om att planen har blivit gällande. I så fall skall bestämmelserna i 19 § tillämpas.
(Jfr 20 kap. 25 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 14 kap. 26 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 197).
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
23 kap. 33 §
Moderbolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in tidigast en och senast två månader efter det att den har blivit gällande hos moderbolaget.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 32 § och, i sådana fall som avses i 30 § andra stycket, att samtliga aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 31 §.
Vid handläggningen av tillståndsärendet gäller bestämmelserna i 20 § tredje stycket samt 21 § första stycket 1 och 22–24 §§. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag avse moderbolag.
Jfr 20 kap. 26 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 27 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 197 f.). Tidsfristen i första stycket tredje meningen, som hittills har utgått från kungörandet av fusionsplanen, utgår dock i den nya paragrafen från det att fusionsplanen ”har blivit gällande hos moderbolaget”. Vid sådan fusion som över huvud taget inte behöver tas upp på stämma (jfr 31 § tredje stycket), kommer tidsfristen därmed att löpa från tidpunkten för upprättandet av fusionsplanen. Vid sådan fusion där en viss andel av aktieägarna kan begära att frågan om fusion prövas på en stämma, blir fusionen gällande när moderbolagets stämma beslutar att godkänna fusionen eller, när någon stämmoprövning inte begärs, när tiden för att begära prövning på stämma går ut (jfr 31 §).
Fusionens rättsverkningar
23 kap. 34 §
Tillstånd att verkställa en fusionsplan skall registreras i aktiebolagsregistret.
När Bolagsverket registrerar beslutet om tillstånd att verkställa fusionsplanen, inträder följande rättsverkningar.
1. Dotterbolagets tillgångar och skulder övergår till moderbolaget.
2. Dotterbolaget upplöses.
(Jfr 20 kap. 27 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 14 kap. 28 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 198). Punkten 1 i andra stycket är dock ny och har tillkommit i förtydligande syfte.
Frågan om fusion faller
23 kap. 35 §
Bolagsverket skall förklara att frågan om fusion har fallit, om
1. ansökan enligt 33 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
2. en sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft.
(Jfr 20 kap. 28 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar med redaktionella ändringar 14 kap. 29 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 198).
Ogiltighet
23 kap. 36 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en fusionsplan, skall fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar de överlåtande bolagen, eller vid absorption, det eller de överlåtande bolagen och det övertagande bolaget solidariskt.
(Jfr 20 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 14 kap. 30 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 199). Andra stycket sista meningen har omformulerats i enlighet med Lagrådets förslag.
24 kap. Delning av aktiebolag
Vad en delning innebär
24 kap. 1 §
Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delning).
Delning kan ske genom att
1. det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation,
2. en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
(Jfr 21 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Kapitlet innehåller bestämmelser om delning av aktiebolag, ett institut som inte förekommer i den nuvarande aktiebolagslagen. Frågor om delning har behandlats i avsnitt 17.3.
Förevarande paragraf innehåller en beskrivning av innebörden i en delning samt anger de olika slag av delningar som är tänkbara.
Av första stycket framgår att ett aktiebolags tillgångar och skulder kan övertas av ett eller flera andra aktiebolag genom ett särskilt förfarande, delning. Vad gäller tillgångarna innebär delningen att dessa övergår från det överlåtande bolaget till det eller de övertagande bolagen genom universalsuccession. I fråga om skulderna innebär delningen ett gäldenärsbyte; övertagande bolag tar över ansvaret för överlåtande bolags skulder.
Lagtexten förutsätter att aktieägarna i det överlåtande bolaget erhåller ersättning (delningsvederlag) för vad som frångått bolaget. Vad för slags delningsvederlag som får förekomma behandlas i 2 §.
En delning kan enligt andra stycket ske på två olika sätt. Det första sättet, som beskrivs i punkten 1, innebär att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation (se artiklarna 2 och 21 i fissionsdirektivet). Det andra sättet, som anges i punkten 2, innebär att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses (se artikel 25 i direktivet). Ett bolag kan med stöd av denna bestämmelse överlåta en del av sin rörelse på ett eller flera andra bolag.
Det övertagande bolaget kan vara ett tidigare bildat svenskt aktiebolag. Men det kan också – såsom framgår av tredje stycket – vara ett aktiebolag som bildas genom delningen. För det fall bolagen bildas i samband med delningen kommer delningsplanen att tjäna som stiftelseurkund (se
7 § andra stycket). Ett sådant bolag får rättskapacitet genom den slutliga registreringen av delningen (jfr 27 §).
Delningsvederlag
24 kap. 2 §
Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delningsvederlaget) skall bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar.
(Jfr 21 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen reglerar vad som kan utgöra delningsvederlag, dvs. den ersättning som skall utgå till aktieägarna i det överlåtande bolaget. Delningsvederlaget får lämnas antingen i form av aktier i det eller de övertagande bolagen och/eller som pengar. Någon gräns för hur stor andel av vederlaget som skall vara kontant uppställs inte (jfr artikel 24 i fissionsdirektivet). Det är alltså möjligt att erlägga hela vederlaget kontant. Däremot är det inte möjligt att betala aktieägarna i överlåtande bolaget med aktier i ett icke-övertagande bolag. Inte heller går det att låta en del av vederlaget bestå av exempelvis konvertibler eller andra värdepapper som getts ut av övertagande bolag. Aktieägarna i det överlåtande bolaget skall behandlas lika. Möjligheterna att kombinera aktier och
kontanter får inte utnyttjas så att aktieägare mot sin vilja tilldelas annat vederlag för sina aktier i det överlåtande bolaget än andra aktieägare.
De deltagande bolagens redovisningsvaluta
24 kap. 3 §
Delning får ske endast om överlåtande och övertagande bolag har samma redovisningsvaluta.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen innehåller en föreskrift om att delning får ske endast om de deltagande bolagen har samma redovisningsvaluta. Motiven till detta har redovisats i avsnitt 17.3.
Delning när det överlåtande bolaget har gått i likvidation
24 kap. 4 §
Delning får ske även om det överlåtande bolaget har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
Vid delning enligt 1 § andra stycket 1 skall likvidatorerna, när en delningsplan har upprättats enligt 7 §, lämna slutredovisning över sin förvaltning. När delningsplanen har blivit gällande i bolaget skall slutredovisningen läggas fram på en bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 25 kap. 40 §.
Likvidationen skall, i sådana fall som avses i andra stycket, anses avslutad när anmälan om delningen enligt 27 § har registrerats.
(Jfr 21 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som går tillbaka på artikel 1.4 i fissionsdirektivet jämförd med artikel 1.3 i fusionsdirektivet, anger i vilken utsträckning ett bolag i likvidation kan delta i en delning som överlåtande bolag.
Bestämmelsen i första stycket motsvarar 23 kap. 4 § första stycket och är avsedd att tillämpas på motsvarande sätt. För en kommentar kan därför hänvisas till kommentaren till den paragrafen samt till prop. 1993/94:196 s. 177 f.
I andra och tredje styckena anges vilka effekter det får för likvidationsförfarandet att bolaget deltar i ett delningsförfarande. Bestämmelserna motsvarar 23 kap. 4 § andra och tredje styckena. De skall dock inte tillämpas vid delning som innebär att vissa tillgångar och skulder stannar kvar i det överlåtande bolaget (jfr 1 § andra stycket 2). Vid en sådan delning skall i stället likvidationsförfarandet fortsätta på sedvanligt sätt, fastän det givetvis enbart skall avse de tillgångar och skulder som inte omfattas av delningen.
Övertagande bolags betalningsansvar
24 kap. 5 §
Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen skall överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga
övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen. Vid delning enligt 1 § andra stycket 2 svarar dessutom det överlåtande bolaget, dock högst med ett belopp som motsvarar det verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, det eller de övertagande bolagen och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
(Jfr 21 kap. 3 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen går tillbaka på artikel 12.3 i fissionsdirektivet. Den reglerar betalningsansvaret för överlåtande bolags skulder efter delningen. Frågan har behandlats i avsnitt 17.3.3. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Utgångspunkten för bestämmelsen i första stycket är att det i delningsplanen har angetts vilket av de övertagande bolagen som efter delningen skall ansvara för en viss skuld. I så fall ansvarar detta bolag fullt ut för skulden. Om borgenären inte får betalt, har han eller hon möjlighet att vända sig mot de övriga övertagande bolagen. Dessa bolag ansvarar alltså subsidiärt för skulden. Det subsidiära betalningsansvaret är emellertid begränsat till ett belopp som motsvarar den nettobehållning som har tilldelats respektive övertagande bolag i samband med delningen. Nettobehållningens storlek skall beräknas med hänsyn till verkliga värden vid tiden för delningsplanens upprättande. Bevisbördan för att betalningsansvaret är begränsat till visst belopp torde ligga på det bolag som gör gällande en sådan ansvarsbegränsning. Det är därför i det bolagets intresse att bevara bästa möjliga underlag om nettobehållningens verkliga värde vid den aktuella tidpunkten. Ett sådant underlag torde också vara nödvändigt för att bolaget skall kunna redovisa på ett korrekt sätt. Den belastning som det subsidiära ansvaret innebär är bolaget nämligen skyldigt att redovisa i sin årsredovisning, i första hand som en ansvarsförbindelse.
Vid delning enligt 1 § andra stycket 2 har också det överlåtande bolaget ett subsidiärt ansvar för skuld som har överförts på det övertagande bolag. Finns det flera övertagande bolag, svarar också de andra övertagande bolagen, tillsammans med det överlåtande bolaget, subsidiärt för skulden. Det överlåtande bolagets subsidiära betalningsansvar är begränsat till ett belopp som motsvarar det verkliga värdet av vad bolaget har behållit vid delningen.
Om det inte framgår av delningsplanen vilket av de övertagande bolagen som skall ansvara för en viss skuld, ansvarar de övertagande bolagen solidariskt. Vid delning enligt 1 § andra stycket 2 ansvarar även det överlåtande bolaget. Borgenären kan alltså vända sig till vilket som helst av bolagen och begära full betalning. En erinran om detta har tagits in i andra stycket. Bestämmelsen är tillämplig även på skulder som inte var kända vid tidpunkten för upprättandet av delningsplanen, t.ex. skadeståndsanspråk.
Särskilda rättighetshavares ställning
24 kap. 6 §
Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget skall i övertagande bolag ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget. Detta gäller dock inte om de enligt delningsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av övertagande bolag.
(Jfr 21 kap. 3 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen går tillbaka på artikel 13 i fissionsdirektivet och syftar till att garantera vissa rättighetsinnehavare i överlåtande bolag ett skydd mot att deras rättigheter tunnas ut eller upphör till följd av delningen. En motsvarande bestämmelse finns i 23 kap. 5 §.
De i paragrafen avsedda rättigheterna är sådana särskilda rättigheter som är knutna till andra värdepapper än aktier. Med ”särskilda rättigheter” avses annan rätt än den fordringsrätt som tillkommer bolagens borgenärer. Det kan t.ex. vara en konverterings- eller optionsrätt till nya aktier i bolaget eller en till ett skuldebrev knuten rätt till vinstandel. Om det skuldebrev eller motsvarande handling där rättigheten kommer till uttryck innehåller bestämmelser om vilken rätt som innehavaren av värdepapperet skall ha vid en delning, gäller givetvis detta. I andra fall måste det överlåtande bolaget reglera den uppkomna situationen på ett sätt som är godtagbart för innehavarna av värdepapperen. Utgångspunkten måste då vara att innehavarna av värdepapperen skall tillerkännas samma slag av rättigheter i det eller de övertagande bolagen som de har haft i det överlåtande bolaget. Ingenting hindrar emellertid att överenskommelse träffas om att värdepapperens innehavare får kontant ersättning mot att de avstår från sina särskilda rättigheter.
De berörda bolagen skall redan i delningsplanen ange hur de avser att tillgodose rättighetsinnehavarna (se 8 § första stycket 7). Vad som anges i delningsplanen är emellertid inte avgörande för vilka rättigheter som slutligen skall tillerkännas innehavarna av värdepapperen. Rättighetshavarnas anspråk kan alltid i sista hand prövas av domstol.
Upprättande av delningsplan
24 kap. 7 §
Styrelserna för det överlåtande och det eller de övertagande bolagen skall upprätta en gemensam, daterad delningsplan enligt bestämmelserna i 8– 15 §§. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen.
Om de övertagande bolagen eller något av dem skall bildas i samband med delningen, utgör delningsplanen stiftelseurkund.
(Jfr 21 kap. 4 § första stycket första och andra meningarna och 5 § första meningen i SOU 2001:1.)
Enligt första stycket skall styrelserna för de i delningen deltagande bolagen upprätta en delningsplan. Planen bildar utgångspunkten för delningen och syftar till att garantera att aktieägarna i samtliga bolag får grundläggande och likvärdig information om utformningen av och
förutsättningarna för den planerade delningen. Planen skall vara daterad och undertecknas av styrelserna i samtliga deltagande bolag.
Såsom har angetts i kommentaren till 1 § kan ett led i en delning vara att det bildas ett nytt övertagande bolag. Bolagsbildningen är i så fall en integrerad del av delningsförfarandet. Av andra stycket i förevarande paragraf framgår att delningsplanen därvid skall tjäna som stiftelseurkund. Vid en sådan delning måste också vissa ytterligare uppgifter tas in i planen, bl.a. bolagsordning för det nya bolaget samt uppgift om bolagets styrelse (se 10 §). Det ligger i sakens natur att styrelsen i ett ännu inte bildat övertagande bolag inte behöver underteckna delningsplanen.
Den föreslagna regleringen förutsätter – i likhet med den nuvarande regleringen i 14 kap. aktiebolagslagen av fusion genom kombination – att det är det överlåtande bolaget som ”stiftar” det eller de nya bolagen. Man kan visserligen tänka sig att delningsinstitutet används för att strukturera om verksamheten i två bolag på så sätt att det nybildade bolaget tillförs egendom inte bara från det överlåtande bolaget utan också från ett annat bolag som i övrigt inte deltar i delningen. Det har dock inte ansetts påkallat att tynga lagtexten med regler som tar sikte på situationer där det övertagande bolaget ”stiftas” av det överlåtande bolaget tillsammans med annan. Sådana situationer kan ändå lösas genom att det övertagande bolaget bildas före delningen och därefter genom sin styrelse deltar i delningen på det sätt lagtexten anger.
Delningsplanens innehåll
24 kap. 8 §
I delningsplanen skall det för varje bolag anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, behållas av det överlåtande bolaget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
3. hur många aktier i övertagande bolag som skall lämnas för ett angivet antal aktier i det överlåtande bolaget och vilken kontant ersättning som skall lämnas som delningsvederlag,
4. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av delningsvederlaget,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
6. den planerade tidpunkten för upplösningen av det överlåtande bolaget, om detta skall upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande bolag som skall tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av delningen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 13 §,
9. om någon på något annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av övertagande bolag som bildas i samband med delningen, och
10. kostnaderna för delningen och hur dessa skall fördelas på deltagande bolag.
(Jfr 21 kap. 4 § första stycket tredje meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som huvudsakligen går tillbaka på artiklarna 3.2 samt 22.1 och 2 i fissionsdirektivet, anger vilka grundläggande uppgifter delningsplanen skall innehålla.
Enligt punkten 1 skall uppgift lämnas om firma, organisationsnummer m.m. Uppgift skall lämnas om samtliga bolag, även de som avses bli bildade genom delningen. Det ligger dock i sakens natur att något organisationsnummer inte kan anges beträffande ännu inte bildade övertagande bolag.
Enligt punkten 2 skall delningsplanen innehålla en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de övertagande bolagen (jfr artikel 3.2 h) i fissionsdirektivet). Vid delning enligt 1 § andra stycket 2 – dvs. där överlåtande bolag skall bestå även efter delningen – skall delningsplanen också ange de tillgångar och skulder som inte skall överföras. En beskrivning av hela den förmögenhetsmassa som finns till fördelning i det överlåtande bolaget skall lämnas genom den redogörelse som anges i 11 § och de redovisningshandlingar som anges i 12 §. Vid överlåtelse av en rörelse måste också de i rörelsen ingående tillgångarna beskrivas. I lagtexten har, för tydlighets skull, angetts att tillgångarnas och skuldernas värde skall anges. Värderingen skall ske till verkliga värden (jfr 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen).
Beskrivningen enligt första stycket 2 får betydelse för det ansvar för överlåtande bolagets skulder som föreskrivs i 4 §. Den nettobehållning som det talas om i den paragrafen får normalt beräknas på grundval av vad delningsplanen innehåller om värdet på tillgångar och skulder.
I artikel 3.2 i) i fissionsdirektivet föreskrivs att delningsplanen skall innehålla uppgift om fördelningen på det överlåtande bolagets aktieägare av aktier i de mottagande bolagen och grunderna för fördelningen. Bestämmelser om detta har tagits in i punkten 3 samt i 11 §. Det ligger i sakens natur att fördelningen måste ske på ett sådant sätt att inga aktieägare vare sig favoriseras eller missgynnas. Därvid måste hänsyn tas till förekomsten av olika aktieslag. Innehavare av aktier som är förenade med särskilda rättigheter, t.ex. högre röstvärde, skall normalt inte behöva acceptera att deras aktier byts ut mot aktier som inte har motsvarande rättigheter i övertagande bolag. Vid delning som innebär att ett bolag delas upp på två eller flera nybildade bolag kan en lösning vara att de övertagande bolagen har samma aktieslag som det överlåtande bolagen och att innehavare av aktier av visst aktieslag i det överlåtande bolaget tilldelas aktier av motsvarande aktieslag i övertagande bolag.
Enligt artikel 3.2 c) och d) skall delningsplanen innehålla uppgift om de närmare villkoren för tilldelning av aktier i de mottagande bolagen samt om den tidpunkt från vilken aktierna ger rätt till utdelning av vinst samt varje särskilt förhållande som berör denna rätt. Det har föranlett bestämmelserna i punkterna 4 och 5. Enligt punkten 4 skall delningsplanen innehålla uppgift om tidpunkten och de övriga villkoren för utlämnandet av delningsvederlaget. Av punkten 5 följer att planen också skall ange den tidpunkt då de aktier som lämnas som delningsvederlag börjar ge rätt till utdelning i det övertagande bolaget (exempelvis från löpande räkenskapsår eller från nästa räkenskapsår). Också förekommande villkor för utdelning skall anges. Består delningsvederlaget
av stamaktier som ger rätt till utdelning först efter preferensaktier, måste alltså detta komma till uttryck i delningsplanen.
Enligt punkten 6 skall den planerade tidpunkten för det överlåtande bolagets upplösning anges. Det är här enbart fråga om en uppskattning, eftersom den exakta tidpunkten är beroende av en rad faktorer som bolagen inte råder över, t.ex. handläggningen vid Bolagsverket. I punkten 7 anges att delningsplanen skall innehålla uppgift om de rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, skuldebrev m.m. med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som annars skall vidtas till förmån för innehavarna. Frågan har behandlats i anslutning till 6 §.
Av punkten 8 framgår att arvode och annan särskild förmån som med anledning av delningen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i det överlåtande bolaget eller i något övertagande bolag skall anges i delningsplanen. Detsamma gäller arvode och annan särskild förmån till revisor som skall granska delningsplanen enligt 13 §. Bestämmelsen går tillbaka på artikel 3.2 g) i fissionsdirektivet.
Enligt punkten 9 skall i delningsplanen anges om någon på annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av bolag som skall bildas i samband med delningen. Det är här fråga om samma slag av information som enligt 2 kap. 5 § andra stycket 5 skall lämnas vid vanlig bolagsbildning.
I punkten 10 föreskrivs att kostnaderna för delningen och hur dessa skall fördelas på deltagande bolag skall anges. Bestämmelsen överensstämmer nära med vad som föreslås gälla vid bolagsbildning (se 2 kap. 5 § andra stycket 4).
24 kap. 9 §
Om ett skriftligt avtal har upprättats rörande en sådan bestämmelse som avses i 8 § 9 eller 10, skall avtalet eller en kopia av avtalet fogas till delningsplanen eller i delningsplanen göras en hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålls tillgängligt för aktieägarna. Innehållet i ett muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i delningsplanen.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafen finns bestämmelser om dokumentation av avtal rörande sådana förhållanden som anges i 8 § första stycket 9 och 10. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 9 § första stycket.
24 kap. 10 §
Om ett övertagande bolag skall bildas i samband med delningen, skall delningsplanen innehålla
1. en bolagsordning för det övertagande bolaget, och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
(Jfr 21 kap. 5 § andra meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som är föranledd av artikel 22.3 i fissionsdirektivet, reglerar vilka särskilda uppgifter som måste ingå i delningsplanen när delningen innebär att det bildas ett eller flera nya bolag. Den står i överensstämmelse med de föreslagna reglerna om bolagsbildning i 2 kap.
Vid nybildning av bolag inom ramen för ett delningsförfarande skall delningsplanen innehålla uppgifter motsvarande dem som gäller vid bolagsbildning i allmänhet. Som framgår av 6 § behöver det dock inte upprättas någon särskild stiftelseurkund utan delningsplanen tjänar som stiftelseurkund. I förevarande paragraf anges att delningsplanen därvid också måste innehålla en bolagsordning. Den måste också innehålla uppgifter om vilka som skall vara styrelseledamöter och revisorer i bolaget. Att dessa uppgifter tas in i planen får till följd att några särskilda styrelse- eller revisorsval inte behöver hållas. Om planen blir gällande, kommer de i planen angivna personerna att grunda sin behörighet direkt på planen och dess godkännande.
24 kap. 11 §
I delningsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av delningens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall det framgå hur delningsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Styrelsen i det överlåtande bolaget skall underrätta styrelsen i övertagande bolag, som inte har hållit bolagsstämma enligt 17 §, om väsentliga förändringar i det överlåtande bolagets tillgångar och skulder som har inträffat efter det att delningsplanen upprättades.
(Jfr 21 kap. 6 § och 8 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke går tillbaka på artikel 3.2 h) samt artikel 7.1 och 2 i fissionsdirektivet. Som framgår av kommentaren till 8 § skall förevarande paragraf läsas tillsammans med 8 § första stycket 2.
Andra stycket, som går tillbaka på artikel 7.3 i fissionsdirektivet, ålägger bolagsfunktionärerna i det överlåtande bolaget att underrätta styrelserna i övriga bolag om förändringar i överlåtande bolagets tillgångar och skulder som har inträffat efter det att delningsplanen upprättades. Att den styrelse som har mottagit en underrättelse enligt andra stycket är skyldig att vidarebefordra den till bolagsstämman följer av 18 § tredje stycket.
Kompletterande information
24 kap. 12 §
Följande handlingar skall fogas till delningsplanen:
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren, samt
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554), om delningsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan delningsplanen upprättas.
(Jfr 21 kap. 4 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Av paragrafen, som går tillbaka på artikel 9 i fissionsdirektivet, framgår att det till delningsplanen skall fogas vissa redovisningshandlingar avseende de bolag som deltar i delningen.
Enligt punkten 1 skall det till delningsplanen fogas kopior av de senaste tre årens årsredovisningar. Av punkten 2 följer att det i vissa fall också skall lämnas vissa uppgifter som avser tiden efter den senaste balansdagen. Vilka dessa uppgifter är preciseras genom hänvisningar till bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554). Dessa innebär att det skall finnas en översiktlig redogörelse för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering efter den senaste balansdagen liksom beloppsuppgifter om nettoomsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Normalt skall det också lämnas jämförelsesiffror för samma period under närmast föregående år. Härutöver skall det lämnas upplysningar om förhållanden som är viktiga för bedömningen av bolagets ställning och resultat. Har det efter balansdagen inträffat händelser av väsentlig betydelse för bolaget, skall också detta redovisas. Upplysningar om koncernförhållande behöver inte lämnas.
Revisorsgranskning av delningsplanen
24 kap. 13 §
För vart och ett av de deltagande bolagen skall delningsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena skall det framgå huruvida delningsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Det skall också anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
I yttrandena skall det särskilt anges,
1. vid samtliga slag av delning: om revisorerna vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte skall få sina fordringar betalda,
2. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om den del av det överlåtande bolaget som skall övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital, och
3. vid delning enligt 1 § andra stycket 2: om det efter delningen fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
Revisorernas yttranden skall fogas till delningsplanen.
(Jfr 21 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om revisorsgranskning av delningsplanen. I huvudsak motsvarande föreskrifter finns i artikel 8 i fissionsdirektivet. Direktivet talar i och för sig inte om revisorsgranskning utan om granskning genom ”en eller flera oberoende sakkunniga som utses eller godkänns av en domstol eller en förvaltningsmyndighet”. Vid införlivandet i svensk rätt av den motsvarande föreskriften i fusionsdirektivet ansågs det att en föreskrift om granskning genom auktoriserad eller godkänd revisor var det lämpligaste sättet att tillgodose direktivets krav (se prop. 1993/94:196 s. 94). Det har ansetts naturligt att välja motsvarande lösning i fråga om granskning av delningsplan.
Av första stycket framgår att revisionen skall ske ”för vart och ett av de i delningen deltagande bolagen”. Häri ligger att varje bolag som deltar i delningen – givetvis med undantag av bolag som ännu inte har bildats – måste vara representerat i granskningen genom minst en revisor.
Revisorerna skall i första hand granska delningsplanen med hänsyn till förhållandena i det bolag som de representerar vid granskningen. Eftersom deras yttranden skall tjäna som ledning för aktieägarnas ställningstagande till delningsvederlaget, är emellertid granskningen inte inskränkt till detta bolag. Varje revisor måste se till helheten och bedöma värdet även av övriga bolag.
Resultatet av granskningen skall komma till uttryck i skriftliga yttranden för vart och ett av bolagen (inklusive ännu inte bildade övertagande bolag). Samtliga granskande revisorer måste delta i utformningen av dessa yttranden. De behöver emellertid inte enas om en gemensam ståndpunkt utan kan, om de anser det vara nödvändigt, redovisa en särskild mening.
I andra stycket 1 föreskrivs att revisorerna alltid skall uttala sig om huruvida delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte skall få sina fordringar betalda. Vid bedömningen av denna fråga måste revisorerna beakta hur bolagets likviditet och soliditet påverkas av att bolaget genom delningen får överta ansvaret för ytterligare skulder. Revisorernas uttalande får betydelse för den fortsatta handläggningen. Om revisorn uttalar att någon sådan fara inte föreligger, behöver övertagande bolaget inte underrätta sina borgenärer om delningsplanen (se 21 § andra stycket) och Bolagsverket skall inte heller kalla dessa borgenärer (se 24 §). Ett sådant revisorsuttalande får också till följd att det aktuella bolagets borgenärer inte kan ställa full betalning eller betryggande säkerhet som villkor för delningen (se 26 §). Om revisorernas yttrande återigen anger att delningen medför att ett övertagande bolags borgenärer inte kommer att få betalt av det övertagande bolaget eller att de inte anser sig kunna ta ställning i frågan, skall borgenärerna underrättas och kallas och kan som villkor för delningen kräva säkerhet eller betalning.
Andra stycket 2 skall tillämpas vid sådan delning som innebär att det bildas ett eller flera nya bolag. Revisorerna skall då uttala sig om huruvida de bolag som nybildas genom delningen tillförs ett verkligt värde som motsvarar minst det aktiekapital som bolaget skall ha. Uttalandena skall grundas på de värden som tillgångar och skulder har vid tidpunkten för upprättandet av delningsplanen.
Andra stycket 3 aktualiseras vid delning där överlåtande bolag inte upplöses. I så fall måste det överlåtande bolaget – sedan de tillgångar och skulder som genom delningen skall övergå till andra bolag har räknats bort – fortfarande ha full täckning för det bundna egna kapitalet. Revisorn skall uttala sig om huruvida så är fallet. Med ”full täckning för det bundna egna kapitalet” avses här detsamma som i bestämmelserna om värdeöverföring i 17 kap. 3 §.
24 kap. 14 §
För en revisor som utför granskning enligt 13 § gäller bestämmelserna i 23 kap. 12 §.
(Jfr 21 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om vilka kvalifikationer den revisor som granskar delningsplanen skall ha och hur han eller hon utses. Såsom framgår av paragrafens hänvisning till 23 kap. 12 § måste revisorerna vara auktoriserade eller godkända revisorer eller registrerade revisionsbolag. Föreskrifter om på vilket sätt revisorerna skall utses kan tas in i bolagsordningen. Om bolagsordningen inte innehåller några bestämmelser, utser bolagsstämman de revisorer som skall utföra granskningen. Utses ingen särskild person för granskningen, skall granskningen utföras av respektive bolags revisor.
24 kap. 15 §
Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett bolag som skall delta i delningen skall ge varje revisor som utför granskning enligt 13 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 13 § mot övriga sådana revisorer.
(Jfr 21 kap. 8 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som går tillbaka på artikel 8.2 i fissionsdirektivet och 10.3 i fusionsdirektivet, behandlar företagsledningens och ordinarie revisors skyldighet att ge de revisorer som granskar delningsplanen tillgång till de uppgifter och det material som dessa begär samt revisorernas inbördes skyldighet att bistå varandra. Bestämmelsen har utformats på samma sätt som den motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 13 §.
Registrering av delningsplanen
24 kap. 16 §
Inom en månad från upprättandet av delningsplanen skall det överlåtande bolaget ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
(Jfr 21 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som behandlar registrering av delningsplanen, är föranledd av artikel 4 i fissionsdirektivet. Första stycket har utformats med den nuvarande bestämmelsen om offentliggörande av fusionsplan i 14 kap. 9 § aktiebolagslagen som förebild (jfr 23 kap. 14 § i förslaget).
Registreringsanmälan skall handläggas enligt vanliga bestämmelser (jfr 27 kap.). Av 27 kap. 2 § följer att Bolagsverket inte skall registrera delningsplanen om den inte har tillkommit i behörig ordning eller om den till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen.
Andra stycket innebär att delningsplanen inte behöver registreras och kungöras om delningen berör enbart privata aktiebolag och samtliga aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen. Skälen till bestämmelsen har behandlats i avsnitt 17.3.2.
När delningsplanen skall underställas bolagsstämman
24 kap. 17 §
Delningsplanen skall underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, skall delningsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift att delningsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om planens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
(Jfr 21 kap. 10 § första–tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som reglerar i vilken utsträckning en delningsplan skall behandlas på bolagsstämma, går tillbaka på artikel 5.1 första meningen och artikel 6 c) i fissionsdirektivet.
Utgångspunkten för paragrafen är att delningsplanen skall godkännas på visst sätt för att bli gällande.
Vad gäller överlåtande bolag är, såsom framgår av första stycket, huvudregeln att planen skall godkännas av bolagsstämman. Av fjärde stycket följer dock att denna huvudregel inte gäller när samtliga i delningen deltagande bolag – såväl överlåtande som övertagande – är privata aktiebolag och alla aktieägare har undertecknat delningsplanen. I den situationen blir delningsplanen gällande i och med undertecknandet.
I övertagande bolag är den outtalade huvudregeln att beslutet om godkännande av planen fattas av bolagets styrelse. I artikel 6 i fissionsdirektivet föreskrivs emellertid att en aktieägarminoritet – vars lägsta storlek i lagstiftningen får bestämmas till högst fem procent – skall ha möjlighet att kräva att bolagsstämman i det övertagande bolaget prövar frågan om delningsplanens godkännande. Därför har i andra stycket tagits in en bestämmelse om att en aktieägarminoritet med minst fem procent av aktierna har rätt att begära att frågan om att godkänna
delningsplanen prövas av bolagsstämman. En framställan om detta måste göras inom två veckor, räknat från den dag då aktieägarna antas ha fått kännedom om planen genom den kungörelse som har skett i anslutning till registreringen av planen. Bestämmelsen blir dock inte aktuell om delningen berör enbart privata aktiebolag och samtliga aktieägare har undertecknat delningsplanen. I så fall blir delningsplanen gällande redan genom undertecknandet (jfr fjärde stycket).
Med anledning av artikel 6 i fissionsdirektivet har i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att bolagsstämman får hållas tidigast en månad efter kungörandet. Direktivbestämmelsen gäller endast publika bolag och det har ansetts motiverat att för det fall delningen berör bara privata aktiebolag uppställa en något kortare tidsfrist, nämligen två veckor. Detta överensstämmer med vad som gäller vid fusion (jfr 23 kap. 15 §).
Tillhandahållande av delningsplanen m.m.
24 kap. 18 §
Om en fråga om godkännande av delningsplan enligt 17 § skall underställas bolagsstämman, gäller följande.
Styrelsen skall hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma som skall behandla frågan. Handlingarna skall hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Om det har inträffat väsentliga förändringar i det överlåtande bolagets tillgångar och skulder efter det att delningsplanen upprättades, skall styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av delningsplanen avgörs.
(Jfr 21 kap. 10 § fjärde och femte styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om det material och de uppgifter som skall tillhandahållas aktieägarna före den stämma som, i förekommande fall, skall pröva frågan om godkännande av delningsplanen. Första och andra styckena har utformats på samma sätt som motsvarande bestämmelser i fusionskapitlet. Upplysningsskyldigheten enligt tredje stycket syftar till att ge aktieägarna i överlåtande och övertagande bolag uppdaterad information om det överlåtande bolagets förmögenhetsförhållanden (jfr 11 § andra stycket). Motsvarande bestämmelser i fissionsdirektivet finns i artiklarna 6 b) och 7.3.
Majoritetskrav m.m.
24 kap. 19 §
Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och något av de övertagande bolagen är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av delningsplanen giltigt endast om det har
biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
(Jfr 21 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Bestämmelserna går tillbaka på artikel 5.1 i fissionsdirektivet. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken majoritet som krävs för att bolagsstämman skall kunna fatta ett beslut om delning. Bolagsstämmans beslut om godkännande av delningsplanen är enligt första stycket giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. I bolagsordningen kan uppställas andra, mera långtgående majoritetskrav (se 7 kap. 40 § andra stycket).
Om det finns flera aktieslag i bolaget, måste, enligt andra stycket, det i första stycket angivna majoritetskravet även vara uppfyllt inom respektive aktieslag. Motsvarande bestämmelser har tagits in i 20 kap. 5 § (beslut om minskning av aktiekapitalet) och 23 kap. 17 § (beslut om godkännande av fusionsplan).
För det fall det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och de övertagande bolagen eller något av dem ett privat bolag gäller enligt tredje stycket ett särskilt majoritetskrav i det överlåtande bolaget. Syftet med detta är att förhindra att de särskilda majoritetsregler som gäller för beslut om övergång från publikt till privat aktiebolag (jfr 26 kap. 6 §) kringgås.
24 kap. 20 §
Om någon av de bolagsstämmor som skall godkänna delningsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om delning.
(Jfr 21 kap. 10 § sjätte stycket i SOU 2001:1.)
I paragrafen sägs att frågan om delning faller om delningsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga de bolagsstämmor som har att ta ställning till planen. För det fall ett eller flera bolags godkännande förenas med tillägg eller förbehåll måste delningsförfarandet enligt 16–18 §§ göras om.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
24 kap. 21 §
När delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag som deltar i delningen, skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att planen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över delningsplanen har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
(Jfr 21 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innehåller bestämmelser om den underrättelse till borgenärerna som skall föregå verkställandet av delningsplanen. Underrättelsen är ett led i det skydd som regelverket tillhandahåller borgenärerna. Frågan har berörts i avsnitt 17.3.2.
Bestämmelserna har utformats på samma sätt som bestämmelserna om underrättelse till borgenärerna vid fusion (jfr 23 kap. 19 §).
Ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen
24 kap. 22 §
Det överlåtande bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om delningsplanen har registrerats enligt 16 §, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av delningsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 21 § och, i sådana fall som avses i 16 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat delningsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 17 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, skall Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
(Jfr 21 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen är främst föranledd av de borgenärsskyddsregler som finns i artikel 12 i fissionsdirektivet. Motsvarande bestämmelser avseende fusion finns i 23 kap. 20 §.
24 kap. 23 §
Bolagsverket skall avslå en ansökan enligt 22 §,
1. vid samtliga slag av delning: om delningsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. vid samtliga slag av delning: om delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som skall övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid delning enligt 1 § andra stycket 2: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
(Jfr 21 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen behandlar fyra fall då Bolagsverket skall avslå en ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen.
Första stycket 1 motsvarar 23 kap. 21 § första stycket 1 (jfr författningskommentaren till den bestämmelsen).
Första stycket 2 tar sikte på en situation där det överlåtande bolaget har en sådan marknadsposition inom ett verksamhetsområde att en överlåtelse av detta innebär att det övertagande bolaget får eller förstärker sin marknadsposition på ett konkurrensskadligt sätt. Har detta föranlett att delningen har förbjudits enligt konkurrensrättsliga bestämmelser eller om frågan om sådant förbud prövas, skall ansökan om att få verkställa delningsplanen avslås. En motsvarande bestämmelse, såvitt gäller fusion, finns i 23 kap. 21 § första stycket 2.
Syftet med första stycket 3 är att trygga att ett övertagande bolag som bildas i samband med delningen tillförs en nettoförmögenhet som motsvarar minst aktiekapitalet i bolaget. Detta har föranlett en bestämmelse i 13 § om att de revisorer som granskar delningsplanen därvid också skall uttala sig om värdet av vad som tillförs ett bolag som bildas genom delningen. Av förevarande bestämmelse framgår att Bolagsverket skall avslå en ansökan om verkställande av delningsplanen om revisorernas yttrande inte utvisar att bolaget tillförs tillräckligt kapital.
Också första stycket 4 anknyter till 13 §. Det har ansetts angeläget att förhindra att möjligheten att dela aktiebolag enligt 1 § andra stycket 2 – dvs. att från ett överlåtande bolag avskilja vissa tillgångar och skulder utan att det överlåtande bolaget därvid upplöses – används för att tömma bolag på erforderligt kapital. En sådan delning får därför genomföras enbart om det överlåtande bolaget – sedan de tillgångar och skulder som skall övertas av annat bolag har räknats bort – har ett eget kapital som minst motsvarar dess aktiekapital och övriga bundna fonder. Vid granskningen enligt 13 § skall revisorerna uttala sig om denna fråga. Om deras yttrande inte utvisar att överlåtande bolag även efter delningen har full täckning för det bundna egna kapitalet, skall Bolagsverket avslå ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen. Med ”full täckning för det bundna egna kapitalet” avses detsamma som i 17 kap. 3 §.
Det kan förekomma att en sådan pågående prövning som enligt första stycket 2 skall föranleda att ansökan avslås kan komma att avslutas inom en nära framtid. För denna situation ger andra stycket en möjlighet att vilandeförklara ärendet. En motsvarande bestämmelse finns, såvitt gäller fusion, i 23 kap. 21 §.
Kallelse på bolagens borgenärer
24 kap. 24 §
Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 22 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla
1. borgenärerna i övertagande bolag, om revisorerna i yttrande över delningsplanen enligt 13 § har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer,
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte.
(Jfr 21 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen är föranledd av de borgenärsskyddsregler som finns i artikel 12 i fissionsdirektivet. En motsvarande bestämmelse om kallelse på borgenärerna vid fusion finns i 23 kap. 22 § (jfr kommentaren till den paragrafen).
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen
24 kap. 25 §
Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 24 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa delningsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, skall verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det överlåtande bolaget skall ha sitt säte.
(Jfr 21 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen är föranledd av de borgenärsskyddsregler som finns i artikel 12 i fissionsdirektivet. Den har utformats på samma sätt som den motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 23 §.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen
24 kap. 26 §
Om ett ärende om tillstånd till verkställande av delningsplan har överlämnats till allmän domstol enligt 25 §, skall tillstånd lämnas, om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
(Jfr 21 kap. 17 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen är föranledd av de borgenärsskyddsregler som finns i artikel 12 i fissionsdirektivet. Den har utformats på samma sätt som den motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 24 §.
Registrering av delningen
24 kap. 27 §
Styrelserna för de övertagande bolagen skall gemensamt anmäla delningen för registrering i aktiebolagsregistret. För bolag som tidigare är
införda i aktiebolagsregistret, skall anmälan även innehålla uppgift om aktiekapitalets ökning. Om bolaget skall nybildas i samband med delningen, skall i anmälan även anges vilka som har utsetts till styrelseledamöter, revisorer och, i förekommande fall, lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
(Jfr 21 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen går tillbaka på artikel 16 i fissionsdirektivet. Den motsvarar 23 kap. 25 §.
I första stycket anges att styrelserna för de övertagande bolagen gemensamt skall göra anmälan för registrering av delningen. Ofta torde övertagande bolag i anslutning till delningsförfarandet ha beslutat om att ge ut nya aktier, vilka är avsedda att utgöra delningsvederlag. Anmälan av delningen skall i så fall även innefatta uppgift om aktiekapitalökningen.
Av andra stycket framgår att anmälan måste göras inom viss tid. Om den tiden har löpt ut, skall Bolagsverket förklara att frågan om delning har fallit (se 29 §) och delningen kan då inte registreras. En annan förutsättning för registrering är att det i registreringsärendet ges in ett revisorsintyg om att de tillgångar som skall övertas från överlåtande bolag har överlämnats till det bolag som enligt delningsplanen skall överta respektive tillgång.
Delningens rättsverkningar
24 kap. 28 §
När en anmälan om delning enligt 27 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ som har samband med fusionen övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
2. Om aktier ingår i delningsvederlaget, blir aktieägare i det överlåtande bolaget aktieägare i övertagande bolag.
3. Överlåtande bolag, som skall upplösas genom delningen, är upplöst.
4. Övertagande bolag, som skall bildas genom delningen, anses bildade. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i överlåtande bolag som har upplösts genom delningen begära hos styrelsen att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall skall 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
(Jfr 21 kap. 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen går tillbaka på artikel 17 i fissionsdirektivet. Den har i väsentliga delar utformats på samma sätt som den motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 26 §. I fråga om bestämmelsen i första stycket 1 kan hänvisas till kommentaren till den paragrafen..
Frågan om delning faller
24 kap. 29 §
Bolagsverket skall förklara att frågan om delning har fallit, om
1. ansökan enligt 22 § om tillstånd att verkställa delningsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller en sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 27 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 27 § eller har vägrat registrering.
(Jfr 21 kap. 20 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 23 kap. 27 § och har samma innebörd.
Ogiltighet
24 kap. 30 §
Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, skall delningen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på övertagande bolags vägnar efter det att det överlåtande bolaget har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
(Jfr 21 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen går tillbaka på artikel 19 i fissionsdirektivet. Den har utformats på samma sätt som 23 kap. 36 §. Jfr kommentaren till den paragrafen och den där gjorda hänvisningen till prop. 1993/94:196.
25 kap. Likvidation och konkurs
Frivillig likvidation
Bolagsstämmans beslut om likvidation
25 kap. 1 §
Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
(Jfr 22 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 84).
Majoritetskrav
25 kap. 2 §
Ett beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt, om det har biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat föreskrivs i bolagsordningen. Även om det i bolagsordningen föreskrivs kvalificerad majoritet för beslut om likvidation, fattas dock ett sådant beslut med sådan majoritet som anges i första stycket, när det finns grund för tvångslikvidation enligt 11, 12 eller 17 §.
(Jfr 22 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 87).
Förslag till beslut
25 kap. 3 §
Om bolagsstämman skall pröva en fråga om likvidation, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget till beslut skall följande uppgifter anges:
1. skälen för att bolaget skall gå i likvidation och vilka alternativ till likvidation som finns,
2. från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator.
(Jfr 22 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 84 f.).
25 kap. 4 §
Om frågan om likvidation inte skall behandlas på årsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
(Jfr 22 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer – med smärre redaktionella ändringar – med 13 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 86).
Kallelsens innehåll
25 kap. 5 §
Kallelsen till bolagsstämman skall ange det huvudsakliga innehållet i förslaget till beslut om likvidation.
(Jfr 22 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 86).
Tillhandahållande av förslaget till beslut
25 kap. 6 §
Styrelsen skall hålla förslaget till beslut om likvidation, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 4 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om likvidation skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 22 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 87).
Innehållet i bolagsstämmans beslut
25 kap. 7 §
Bolagsstämmans beslut om likvidation skall innehålla de uppgifter som framgår av 3 § andra stycket 2 och, i förekommande fall, 5.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Av paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, framgår vilka av de uppgifter som enligt 3 § skall ingå i förslaget till beslut som också skall ingå i själva beslutet. Det gäller uppgift om den tidpunkt från vilken likvidationsbeslutet skall gälla och – om den frågan har behandlats av stämman – vem som föreslås som likvidator.
Registrering
25 kap. 8 §
Bolagsstämman skall vidta åtgärder för att beslutet om likvidation genast anmäls för registrering i aktiebolagsregistret.
(Jfr 22 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 7 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 88).
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
25 kap. 9 §
Bolagsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag bolagsstämman bestämmer. Om inte bolagsordningen föreskriver en senare dag, får dagen inte sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångslikvidation enligt 11, 12 eller 17 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
(Jfr 22 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 88). I första meningen har ordet ”senare” lagts till för att klargöra att tidpunkten för likvidationens inträde inte får förläggas före beslutsdagen (jfr prop. 2002/03:142 s. 43).
Allmänt om tvångslikvidation
25 kap. 10 §
I 11 § finns bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall skall besluta om likvidation. I 12, 17, 21, 50 och 51 §§ finns bestämmelser om att allmän domstol i vissa fall skall besluta om likvidation.
Bolagsverkets och domstolens beslut skall registreras i aktiebolagsregistret.
(Jfr 22 kap. 20, 21 och 28 §§ i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 88 f).
Tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut
25 kap. 11 §
Bolagsverket skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som skall finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte till Bolagsverket har kommit in med årsredovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i kronor i stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som inte står i överensstämmelse med 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 § och bolaget inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 § är skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital enligt 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 §.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket och avgift som har påförts enligt 26 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i sådana fall
som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
(Jfr 22 kap. 21 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 89 f.).
Tvångslikvidation på grund av bestämmelse i bolagsordningen
25 kap. 12 §
Allmän domstol skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om bolaget enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation.
En fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av tingsrätten på anmälan av Bolagsverket eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
(Jfr 22 kap. 21 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 11 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 90).
Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist, m.m.
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
25 kap. 13 §
Styrelsen skall genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning
1. när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, eller
2. när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.
(Jfr 22 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 91 f.).
Kontrollbalansräkningens innehåll
25 kap. 14 §
En kontrollbalansräkning skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får följande justeringar göras.
1. Tillgångar får tas upp till ett högre värde och avsättningar och skulder tas upp till ett lägre värde än i den ordinarie redovisningen, om de värderingsprinciper som används vid upprättande av kontrollbalansräkningen är förenliga med god redovisningssed. Pensionsåtaganden som enligt 8 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. har redovisats under en delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser får dock inte tas upp till lägre belopp än vad som är tillåtet enligt 7 § samma lag.
2. Tillgångar får redovisas till nettoförsäljningsvärdet.
3. Skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning behöver inte redovisas, om stödet, i händelse av konkurs eller likvidation, skall betalas tillbaka först sedan övriga skulder har betalats. Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och uppskjuten skatteskuld. Justeringar enligt första och andra styckena skall redovisas särskilt. Kontrollbalansräkningen skall undertecknas av styrelsen.
(Jfr 22 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som överensstämmer med 13 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 92 f.), innehåller bestämmelser om kontrollbalansräkningens innehåll. Kontrollbalansräkningens primära funktion är att utgöra ett kontrollinstrument och beslutsunderlag för aktieägarna och styrelseledamöterna. Det har mot den bakgrunden inte ansetts lämpligt att, såsom Patent- och registreringsverket har förordat, införa ett krav på att kontrollbalansräkningen skall ges in till registreringsmyndigheten.
Första kontrollstämman
25 kap. 15 §
Om kontrollbalansräkningen utvisar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt utfärda kallelse till en bolagsstämma som skall pröva om bolaget skall gå i likvidation (första kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.
Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 22 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 14 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 94 f.).
Andra kontrollstämman
25 kap. 16 §
Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.
Styrelsen skall inför den andra kontrollstämman upprätta en ny kontrollbalansräkning enligt 14 § och låta bolagets revisor granska den. Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av bolagets revisor över denna skall läggas fram på stämman.
(Jfr 22 kap. 12 § i SOU 1999:36.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 15 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 97 f.).
Beslut om tvångslikvidation
25 kap. 17 §
Allmän domstol skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. någon andra kontrollstämma inte hålls inom den tid som anges i 16 § första stycket, eller
2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation.
I sådana fall som avses i första stycket skall styrelsen ansöka hos tingsrätten om beslut om likvidation. Ansökan skall göras inom två veckor från den andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den tidpunkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor i bolaget eller en aktieägare.
Beslut om likvidation skall inte meddelas, om det under ärendets handläggning vid tingsrätten visas att en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på en bolagsstämma.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
(Jfr 22 kap. 13 och 20 §§ i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 13 kap. 16 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 97 f.). Bestämmelsen i tredje stycket har dock ändrats i ett avseende. I den nuvarande lagen anges att likvidationsbeslut kan undvikas om det under handläggningen vid tingsrätten visas att en kontrollbalansräkning med visst innehåll har fastställts av bolagsstämman. Ett krav på fastställande av kontrollbalansräkningen i denna situation är emellertid inte konsekvent med övriga bestämmelser om kontrollbalansräkningen. I övriga fall förutsätts nämligen att kontrollbalansräkningen inte fastställs eller godkänns av stämman utan att den endast utgör underlag för stämmans ställningstagande i likvidationsfrågan (jfr prop. 2000/01:150 s. s. 95 f.). I konsekvens härmed föreskrivs i lagförslaget att beslut om likvidation inte skall meddelas om det under handläggningen vid tingsrätten visas att en kontrollbalansräkning som utvisar full täckning av bolagets kapital har granskats av bolagets revisor och lagts fram på en bolagsstämma.
Personligt betalningsansvar för bolagets företrädare
25 kap. 18 §
Om styrelsen har underlåtit att
1. i enlighet med 13 § upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning enligt 14 §,
2. i enlighet med 15 § sammankalla en första kontrollstämma, eller
3. i enlighet med 17 § ansöka hos tingsrätten om att bolaget skall gå i likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser som därigenom uppkommer för bolaget.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar att han eller hon inte har varit försumlig.
I sådana fall som avses i 13 § 1 gäller ansvaret enligt första stycket 1 endast om bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. Ansvaret gäller inte om bolagets eget kapital hade stigit över denna gräns efter den angivna tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara upprättad.
(Jfr 22 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 17 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 98 f.).
Personligt betalningsansvar för aktieägare
25 kap. 19 §
En aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation enligt 17 § första stycket deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet ansvarar solidariskt med dem som svarar enligt 18 § för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter den tidpunkt som anges i 17 § andra stycket.
(Jfr 22 kap. 15 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 18 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 101).
Ansvarsperiodens slut
25 kap. 20 §
Ansvaret enligt 18 och 19 §§ omfattar inte förpliktelser som uppkommer sedan
1. en ansökan enligt 17 § andra stycket har gjorts,
2. en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår till det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på bolagsstämma, eller
3. bolagsstämman, Bolagsverket eller domstol har beslutat om likvidation.
(Jfr 22 kap. 16 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 19 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 101 f.).
Tvångslikvidation och inlösen på grund av majoritetsmissbruk
Likvidation
25 kap. 21 §
Om en aktieägare genom att missbruka sitt inflytande i bolaget uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan allmän domstol på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall gå i
likvidation, om det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller någon annan anledning.
Om en aktieägare, sedan en talan enligt första stycket har väckts, för sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som har väckt talan fullfölja denna.
(Jfr 22 kap. 17 § första stycket och 19 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer, med en mindre redaktionell ändring, med 13 kap. 20 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 102 f.).
Inlösen av aktier
25 kap. 22 §
I det fall som avses i 21 § kan domstolen på yrkande av bolaget i stället för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in kärandens aktier. Om bolaget inte löser in aktierna inom den tid som domstolen har fastställt, skall domstolen på talan av den vars aktier skulle ha lösts in besluta att bolaget skall gå i likvidation.
När domstolen prövar bolagets yrkande skall den ta särskild hänsyn till de anställdas och borgenärernas intressen. Inlösen får inte ske om bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, efter inlösen skulle understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet.
(Jfr 22 kap. 18 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 21 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 103).
Syssloman
25 kap. 23 §
Om talan har väckts enligt 21 § och det finns en påtaglig risk att fortsatt missbruk väsentligt skadar kärandens rätt, får domstolen utse en eller flera sysslomän att i styrelsens och den verkställande direktörens ställe förvalta bolaget till dess att domstolens beslut i frågan om likvidation har vunnit laga kraft. Beslutet att utse en syssloman gäller omedelbart. Beslutet skall registreras i aktiebolagsregistret.
(Jfr 22 kap. 17 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 22 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 103 f.).
Handläggningen av frågor om likvidation
Handläggning hos Bolagsverket
25 kap. 24 §
I ett ärende enligt 11 § skall Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Bolagsverket skall kun-
göra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
(Jfr 22 kap. 23 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 23 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 104).
Handläggning hos allmän domstol
25 kap. 25 §
I ett ärende enligt 12 eller 17 § skall domstolen förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande till domstolen inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Domstolen skall kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
(Jfr 22 kap. 22 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 24 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 105 f.).
Avgift
25 kap. 26 §
Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1, skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast om Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Om det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, skall avgiftsbeslutet upphävas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
(Jfr 22 kap. 26 § första–tredje och femte styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer, med smärre redaktionella ändringar, med 13 kap. 25 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 105 f.).
25 kap. 27 §
Bolaget skall befrias från avgiften enligt 26 § om den underlåtenhet som har föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat råda över. Bolaget skall också befrias från avgiften om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om befrielse från avgift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.
Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
(Jfr 23 kap. 26 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 26 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 106). I den nuvarande lagen talas om ”eftergift av avgift”. Begreppet ”befrielse från avgift” i lagförslaget är inte avsett att ha annan innebörd.
Beslut om att utse eller entlediga en likvidator
Beslut att utse en likvidator
25 kap. 28 §
En domstol skall utse en eller flera likvidatorer när den beslutar om likvidation.
Bolagsverket skall utse en eller flera likvidatorer när
1. verket beslutar om likvidation,
2. verket har registrerat ett beslut om likvidation enligt 8 §, och
3. ett bolag i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld behörig likvidator. Ett beslut att utse en likvidator skall registreras. Den som utses till likvidator skall vara lämplig för uppdraget. Den som har ingått i bolagets ledning eller som genom aktieinnehav har utövat ett bestämmande inflytande över bolaget får utses till likvidator endast om det finns särskilda skäl.
(Jfr 22 kap. 27 och 28 §§ i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 27 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 102 f.). Uttrycket ”förordna likvidator” har ersatts av ”utse likvidator”.
Beslut att entlediga en likvidator
25 kap. 29 §
Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, skall likvidatorn entledigas. En likvidator skall också entledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En likvidator entledigas av domstol eller, om likvidatorn har utsetts av Bolagsverket och själv begär att bli entledigad, av Bolagsverket.
En ansökan om att domstol skall besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en aktieägare eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator skall genast utse en ny. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 28 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 107 f.).
Genomförandet av likvidationen
Likvidatorns ställning
25 kap. 30 §
En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidatorn, om inte annat följer av detta kapitel.
Om bolagsstämman har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, företräds bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, den verkställande direktören till dess att en likvidator har utsetts. (Jfr 22 kap. 29 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 29 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 108 f.).
Revision och annan granskning under likvidationen
25 kap. 31 §
Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 9 och 10 kap. skall tillämpas under likvidationen.
Revisorn skall i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvidationen fördröjs i onödan.
(Jfr 22 kap. 30 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 30 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 109).
Bolagsstämmans ställning under likvidationen
25 kap. 32 §
Bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma gäller även under likvidationen, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller av ändamålet med likvidationen.
(Jfr 22 kap. 31 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 31 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 109 f.).
Redovisning för tiden innan likvidator utsågs
25 kap. 33 §
När bolaget har gått i likvidation och en likvidator har utsetts, skall styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa sin förvaltning av bolagets angelägenheter under den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma. Redovisningen skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning och granskas enligt bestämmelserna om revision i 9 kap. denna lag. Redovisningen och revisionsberättelsen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna i 7 kap. 11 § 3 och 25 § om stämmans behandling
av frågan om ansvarsfrihet och om tillhandahållande av handlingar inför stämman skall tillämpas.
Om den tid som redovisningen skall avse omfattar även föregående räkenskapsår, skall det upprättas en särskild redovisning för det året och, om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, en särskild koncernredovisning.
(Jfr 22 kap. 32 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 13 kap. 32 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 110.). I första stycket andra–fjärde meningarna har klarlagts att den framlagda redovisningen skall granskas enligt lagens bestämmelser om revision. Det har också klargjorts att den stämma där redovisningen läggs fram skall besluta i fråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören samt att aktieägarna inför stämman skall ha rätt att ta del av redovisningen och revisionsberättelsen (jfr prop. 1975:103 s. 509).
Kallelse på okända borgenärer
25 kap. 34 §
Likvidatorn skall snarast efter det att han eller hon har tillträtt ansöka om kallelse på bolagets okända borgenärer enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.
(Jfr 22 kap. 33 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 33 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 102 f.). Ordet ”genast” i den tidigare lagtexten har bytts ut mot ”snarast efter det att han eller hon har tillträtt”. Ändringen har gjorts i förtydligande syfte. Någon ändring i sak är inte avsedd (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl., s. 312, även prop. 1975:103 s. 774). Vidare har det klargjorts att kallelsen på okända borgenärer skall ske enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.
Avvecklingen av rörelsen
25 kap. 35 §
Så snart det kan ske skall likvidatorn genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt betala bolagets skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig ny anställning.
(Jfr 22 kap. 34 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 34 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 110 f.).
Obestånd
25 kap. 36 §
Om bolaget är på obestånd, skall likvidatorn ansöka om att bolaget försätts i konkurs.
(Jfr 22 kap. 42 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 35 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 111). I den nuvarande lagen uppställs emellertid som ytterligare en förutsättning för att likvidatorn skall vara skyldig att ansöka om konkurs att bolaget inte kan betala likvidationskostnaderna. Efter synpunkter från Lagrådet har någon motsvarande förutsättning inte tagits in i lagförslaget. Det har ansetts att, om bolaget är på obestånd, konkurslagens regler om utseende av konkursförvaltare, undersökning av ekonomisk brottslighet m.m. är att föredra framför likvidationsreglerna, oavsett om bolaget kan betala likvidationskostnaderna.
Redovisning under likvidationen
25 kap. 37 §
Likvidatorn skall för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning, som skall läggas fram på årsstämman. I fråga om stämman och redovisningen skall följande bestämmelser inte tillämpas:
7 kap. 11 § 2 denna lag, 2 kap. 1 § andra stycket, 5 kap.18–25 §§, 6 kap.2 och 5 §§årsredovisningslagen (1995:1554), samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen får det egna kapitalet tas upp i en post. Balansräkningen skall innehålla uppgift om aktiekapitalet, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i balansräkningen, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som väsentligt avviker från vad som har redovisats som skuld, skall det beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna om koncernredovisning och om delårsrapport i tillämplig lag om årsredovisning skall inte tillämpas på bolag i likvidation.
(Jfr 22 kap. 35 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 36 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 111).
Skifte
25 kap. 38 §
När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända borgenärer har löpt ut och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorn skifta bolagets återstående tillgångar. Om det råder tvist om en skuld eller om en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan
betalas, skall pengar sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.
(Jfr 22 kap. 36 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 37 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 102 f.).
Talan mot skifte
25 kap. 39 §
En aktieägare som är missnöjd med skiftet får väcka talan mot bolaget senast tre månader efter det att slutredovisning enligt 40 § lades fram på bolagsstämma.
Om skiftet ändras till följd av en talan enligt första stycket, skall den som har uppburit för mycket återbära överskjutande del. På värdet av den egendom som skall återbäras skall mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att egendomen lämnades ut till dess att ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag. Om det uppkommer brist vid återbäringen, är de personer som har medverkat till skiftet ansvariga för denna enligt bestämmelserna i 17 kap. 7 §.
(Jfr 22 kap. 37 § i SOU 2001:1.)
Paragrafens första stycke motsvarar 13 kap. 38 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 112). Andra stycket saknar tidigare motsvarighet.
I paragrafens första stycke har uttrycket ”klandra skifte” utgått. Någon ändring i sak är inte avsedd.
I andra stycket har, på inrådan av Lagrådet, tagits in en bestämmelse om återbäringsplikt. Bestämmelsen innebär att en aktieägare vars lott minskar till följd av att en annan aktieägare får bifall till en talan enligt förevarande paragraf blir skyldig att återbära ”överskottet”. Detta överensstämmer med hittills gällande rätt (se 12 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen, jfr prop. 1975:103 s. 512). Återbäringsplikten gäller oberoende av om mottagaren har varit i ond tro eller ej. Liksom vid återbäring av olovliga värdeöverföringar skall den återbäringsskyldige även betala ränta.
Om den återbäringspliktige inte förmår återbetala hela eller del av beloppet, kan den som har medverkat till skiftet, dvs. främst likvidatorn men även annan som har varit denne behjälplig, bli bristtäckningsansvarig. Även detta överensstämmer med gällande rätt (jfr prop. 1975:103 s. 512). I subjektivt hänseende gäller därvid detsamma som enligt 17 kap. 7 §, varvid likvidatorn blir att jämställa med en styrelseledamot (se 30 §).
Lagrådet har vidare tagit upp vissa processuella frågor kring en talan enligt denna paragraf. Eftersom talan förs mot bolaget, kommer en dom, enligt Lagrådets uppfattning, knappast vara bindande mot andra aktieägare än den som har fört talan, om dessa inte har intervenerat i processen med ställning som part. En som blir förfördelad genom domen borde således, enligt Lagrådet, kunna väcka talan mot bolaget och kunna för sin del återställa det ursprungliga skiftet. Bolaget kommer då inte att kunna fullgöra enligt båda domarna. För att råda bot på detta problem har Lagrådet föreslagit ett par olika alternativ. Båda alternativen skulle
emellertid kräva tillägg och förändringar utöver vad det finns beredningsunderlag för i detta lagstiftningsärende. Med hänsyn härtill och då den nuvarande regleringen, såvitt är känt, inte har inneburit några problem i praktiken har bestämmelserna i detta avseende lämnats oförändrade.
Slutredovisning
25 kap. 40 §
När uppdraget som likvidator har fullgjorts, skall likvidatorn så snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Tillsammans med berättelsen skall lämnas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall lämnas till bolagets revisor. Revisorn skall inom en månad därefter lämna en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
När revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorn, skall han eller hon genast kalla aktieägarna till en bolagsstämma för granskning av slutredovisningen. Förvaltningsberättelsen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Bolagsstämman skall fatta beslut angående ansvarsfrihet för likvidatorn. I fråga om beslutet gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § andra stycket.
(Jfr 22 kap. 38 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 39 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 113.).
Bolagets upplösning
25 kap. 41 §
När likvidatorn har lagt fram slutredovisningen, är bolaget upplöst. Likvidatorn skall genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Kopior av de handlingar som anges i 40 § tredje stycket skall bifogas anmälan.
(Jfr 22 kap. 39 § i SOU 2001.1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 40 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 113).
Preskription av rätt till andel i tillgångarna
25 kap. 42 §
En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades fram på bolagsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med tillämpning av 44 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bolagets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna skall tillfalla Allmänna arvsfonden.
(Jfr 22 kap. 40 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 41 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 113 f.).
Skadeståndstalan
25 kap. 43 §
Trots bestämmelserna i 41 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier hos likvidatorn begära bolagsstämma för behandling av en fråga om talan om skadestånd till bolaget enligt 29 kap. 1–3 §§. I så fall skall bestämmelsen i 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas.
(Jfr 22 kap. 41 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer, med någon redaktionell ändring, med 13 kap. 42 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 114).
Fortsatt likvidation
25 kap. 44 §
Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt 41 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsätta.
Likvidatorn skall genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i aktiebolagsregistret. Kallelse till den första bolagsstämman efter återupptagandet skall ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället skall tillfalla Allmänna arvsfonden.
(Jfr 22 kap. 43 § i SOU 2001.1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 43 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 114 f.).
Upphörande av likvidation
25 kap. 45 §
Om bolaget har gått i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut eller, i de fall som avses i 17 § och 51 § första stycket, på grund av domstols beslut, kan stämman sedan bolagets revisor har yttrat sig besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 11 eller 12 §,
2. bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, enligt revisorns yttrande inte uppgår till det registrerade aktiekapitalet, eller
3. utskiftning har ägt rum. När bolagsstämman beslutar att likvidationen skall upphöra, skall den samtidigt välja styrelse.
Likvidatorn skall se till att beslutet om att likvidationen skall upphöra och valet av styrelse genast anmäls för registrering i aktiebolagsregistret. Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.
(Jfr 22 kap. 44 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 44 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 115).
25 kap. 46 §
Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit upphävt genom en domstols dom eller beslut som har vunnit laga kraft, skall likvidatorn genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret samt, om det upphävda likvidationsbeslutet är sådant som avses 11, 12, 17 eller 21 §, kalla till bolagsstämma för val av styrelse.
(Jfr 22 kap. 45 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 13 kap. 45 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 115). Kravet på att likvidatorn skall kalla till bolagsstämma efter ett upphävt likvidationsbeslut har dock begränsats till att gälla sådana beslut som avses i 11, 12, 17 och 21 §§. Om det upphävda likvidationsbeslutet i stället är av sådant slag som avses i 50 eller 51 § skall likvidatorn däremot inte kalla till bolagsstämma, eftersom bolaget i båda dessa situationer är att anse som upplöst (jfr 11 kap. 17 § lagen [1987:667]) om ekonomiska föreningar).
25 kap. 47 §
När en likvidation har upphört enligt 45 eller 46 §, skall 40 § tillämpas. Kopior av de handlingar som anges i 40 § tredje stycket skall ges in till Bolagsverket.
(Jfr 22 kap. 46 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 46 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 117).
Konkurs
Registrering
25 kap. 48 §
Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion skall registreras i aktiebolagsregistret.
(Jfr 22 kap. 47 § första och tredje styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 47 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 116).
Företrädare för bolaget i dess egenskap av konkursgäldenär
25 kap. 49 §
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid konkursens början. Bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning gäller dock även under konkursen.
(Jfr 22 kap. 47 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 48 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 117).
Bolagets upplösning efter konkurs
25 kap. 50 §
Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen eller väcks talan mot bolaget eller uppkommer det av annat skäl behov av en likvidationsåtgärd, skall allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första bolagsstämman efter beslutet skall ske enligt 44 § andra stycket.
(Jfr 22 kap. 48 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 49 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 117). Efter påpekande från Lagrådet har paragrafen utformats så att beslut om likvidation skall fattas inte bara om det efter konkursens avslutande återstår tillgångar som inte omfattas av konkursen utan även om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Detta överensstämmer med vad som föreskrivs i 44 § beträffande fortsatt likvidation med den enda skillnaden att fortsatta likvidationsåtgärder i detta fall är beroende av ett särskilt beslut av domstol.
Likvidation efter överskottskonkurs m.m.
25 kap. 51 §
Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ackord har fastställts, skall allmän domstol i samband med att konkursen avslutas besluta att bolaget skall gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen fortsätta enligt 44 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första stycket.
(Jfr 22 kap. 48 § andra och tredje styckena i SOU 2001.1.)
Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 50 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 2000/01:150 s. 117 f.).
26 kap. Byte av bolagskategori
Byte från privat till publikt aktiebolag
26 kap. 1 §
Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 7 kap. om ändring av bolagsordningen.
(Jfr 23 kap. 1 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 17 kap. 1 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 202 f.). Hänvisningen till bestämmelserna i 7 kap. om ändring av bolagsordningen innebär bl.a. att kallelse skall ske på visst sätt (jfr 7 kap. 23 §) och att beslutet kräver kvalificerad majoritet (jfr 7 kap. 42 §).
26 kap. 2 §
Om den bolagsstämma som skall besluta om byte enligt 1 § hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, skall det på bolagsstämman läggas fram uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554). I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.
(Jfr 23 kap. 1 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar väsentligen 17 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 202 f.). Kravet på att det skall lämnas uppgifter motsvarande delårsrapport har dock lättats upp på samma sätt som i bestämmelserna om fusion (jfr 23 kap. 10 §); det skall inte längre vara nödvändigt att lämna några koncernupplysningar. Därutöver har det gjorts vissa ändringar av redaktionell karaktär.
26 kap. 3 §
Ett beslut enligt 1 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Beslutet får registreras endast om
1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,
2. ett yttrande visas upp, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, av vilket det framgår att det finns täckning för det registrerade aktiekapitalet, och
3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 7 §§ om ett publikt aktiebolags firma.
(Jfr 23 kap. 1 § tredje stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 202 f.). Den anger förutsättningarna för att ett beslut om byte från privat till publikt aktiebolag skall kunna registreras.
Av första stycket framgår att bolaget är skyldigt att anmäla beslutet för registrering. Någon särskild tidsrymd inom vilken en sådan anmälan måste göras har inte föreskrivits. Beslutet får emellertid, såsom framgår av 4 §, inte verkan förrän registrering har skett.
En första förutsättning för att registrering skall kunna ske är, enligt andra stycket 1, att bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som ett publikt aktiebolag skall ha som aktiekapital. Om bolaget dittills har haft ett registrerat aktiekapital som är lägre än så, måste
bolaget alltså besluta om ökning av aktiekapitalet och detta beslut måste registreras senast vid den tidpunkt då beslutet om byte skall registreras. Beslutet om att öka aktiekapitalet kan i sin tur förutsätta att bolaget beslutar om ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek. Med anledning av vad Svenska Bankföreningen har uttalat i sitt remissvar över kommitténs förslag bör det understrykas att det inte finns något hinder mot att fatta alla tre besluten – byte av bolagskategori, ökning av aktiekapitalet och ändring av bolagsordningen – vid en och samma bolagsstämma.
En andra förutsättning för registrering av beslutet om byte är, såsom framgår av andra stycket 2, att det i registreringsärendet företes ett revisorsyttrande av vilket framgår att det finns täckning för det registrerade aktiekapitalet. Med ”det registrerade aktiekapitalet” avses här – liksom i punkten 1 – det aktiekapital som är registrerat när registreringsanmälan avseende bytet av bolagskategori prövas. Revisorn skall således uttala sig om huruvida det finns täckning för det aktiekapital som förutsätts vara registrerat vid tidpunkten för registreringen av beslutet om byte av bolagskategori.
Den tredje förutsättningen för registrering är, såsom framgår av andra stycket 3, att bolagets firma inte strider mot föreskrifterna om ett publikt aktiebolags firma i 28 kap.
26 kap. 4 §
Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt när beslutet om att bolaget skall vara publikt har registrerats.
(Jfr 23 kap. 1 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 17 kap. 1 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 202 f.), anger vid vilken tidpunkt ett privat aktiebolags beslut att bli publikt får verkan. I lagrådsremissens förslag – liksom i gällande rätt – uppställdes som en ytterligare förutsättning för detta att ”bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag.” Såsom Lagrådet har påpekat kan emellertid detta innebära att kategoribyte har skett trots att uppgift om detta har registrerats. En sådan ordning är mindre lämplig, eftersom tredje man bör kunna lita på registreringen. Det särskilda kravet på att bolagsordningen måste uppfylla de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag har därför inte tagits med i det slutliga lagförslaget. En annan sak är att Bolagsverket i registreringsärendet skall se till att bolagets firma uppfyller föreskrifter om publika aktiebolags firma (jfr 3 §).
26 kap. 5 §
Bestämmelserna i 2 kap. 29–31 §§ tillämpas också när ett aktiebolag som har blivit publikt enligt 4 § inom två år från registreringen av beslutet träffar avtal som avses i 2 kap. 29 §.
(Jfr 23 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 205.).
Byte från publikt till privat aktiebolag
26 kap. 6 §
Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 7 kap. om ändring av bolagsordningen. Beslutet är dock giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
(Jfr 23 kap. 3 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 204 f.).
26 kap. 7 §
Ett beslut enligt 6 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma.
(Jfr 23 kap. 3 § andra stycket första meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 204 f.).
26 kap. 8 §
Ett publikt aktiebolag skall anses ha blivit privat när beslutet om byte till privat aktiebolag har registrerats.
(Jfr 23 kap. 3 § andra stycket andra meningen i SOU 2001:1.)
Paragrafen, som motsvarar 17 kap. 2 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1993/94:196 s. 204 f.), anger när ett publikt aktiebolags beslut att bli privat får verkan. Den har, med anledning av synpunkter från Lagrådet, justerats på samma sätt som 4 § (se kommentaren till den paragrafen).
27 kap. Registrering
Aktiebolagsregistret
27 kap. 1 §
Bolagsverket skall föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning.
Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag skall registreras i bankregistret. När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, skall hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret.
(Jfr 24 kap. 1 och 2 §§ i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 557 och prop. 1999/2000:131 s. 151 samt, såvitt avser andra stycket, prop. 1997/98:166 s. 196 och prop. 2002/03:139).
Närmare föreskrifter om hur registret skall föras kommer att meddelas i förordning.
Handläggning av registreringsärenden
27 kap. 2 §
Om den som har gjort en registreringsanmälan inte har följt vad som gäller om anmälan, skall Bolagsverket förelägga honom eller henne att yttra sig i frågan eller vidta rättelse inom viss tid. Detsamma gäller, om verket finner att det beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälan
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen, eller
3. i något viktigare hänseende är otydligt eller vilseledande formulerat. Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande enligt första stycket, skall anmälan skrivas av. En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.
Om det även sedan anmälaren har yttrat sig finns hinder för registrering som anmälaren har haft tillfälle att yttra sig över, skall Bolagsverket vägra registrering. Om det finns skäl för det, får dock verket ge den som har gjort anmälan tillfälle att yttra sig på nytt innan beslut fattas i ärendet.
Trots bestämmelserna i första–tredje styckena får ett bolagsstämmobeslut registreras, om det enligt 7 kap. 51 § första stycket inte längre är möjligt att föra talan mot beslutet.
(Jfr 24 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 558 f.). Texten har jämkats i redaktionellt avseende. Några ändringar i sak är inte avsedda.
Bestämmelsen om avisering i tredje stycket i den nuvarande 18 kap. 4 § kommer att tas in i förordning.
Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar
27 kap. 3 §
Bolagsverket skall genast kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har registrerats i aktiebolagsregistret. Beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion skall dock inte kungöras enligt denna lag.
En kungörelse som avser en ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall endast ange ändringens art.
(Jfr 24 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med redaktionella ändringar, 18 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr, såvitt avser första stycket, prop. 1975
:
103 s. 557 f. och, såvitt avser andra stycket, prop. 1984/85:38 s. 9).
Verkan av registrering och kungörande
27 kap. 4 §
Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har förts in i aktiebolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 3 § har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Detta gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom eller henne att känna till det som har kungjorts.
I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder som har vidtagits innan sådant kungörande som avses i första stycket har skett, kan bolaget inte åberopa det förhållande som blivit eller bort bli infört i registret mot någon annan än den som bolaget visar har känt till förhållandet.
Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte överensstämmer med vad som har införts i aktiebolagsregistret, kan bolaget inte åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Tredje man kan dock åberopa kungörelsens innehåll mot bolaget, om bolaget inte visar att han eller hon kände till vad som har förts in i aktiebolagsregistret.
(Jfr 24 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 205–207).
27 kap. 5 §
Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller verkställande direktör har förts in i aktiebolagsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 3 §, kan bolaget inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Detta gäller dock inte, om bolaget visar att tredje man kände till felet eller bristen.
(Jfr 24 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 207 f.).
Avregistrering av obehöriga företrädare
27 kap. 6 §
Om en styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare, annan ställföreträdare för bolaget, revisor eller lekmannarevisor har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fått näringsförbud, skall Bolagsverket stryka ställföreträdaren, revisorn eller lekmannarevisorn ur aktiebolagsregistret. Detsamma gäller om godkännandet eller auktorisationen för en revisor upphör att gälla.
Avregistreringen skall ske omedelbart
1. vid beslut om konkurs,
2. vid beslut om tillfälligt näringsförbud, eller
3. om det i samband med ett beslut att avslå ansökan om fortsatt godkännande eller auktorisation av revisor eller ett beslut att upphäva godkännande eller auktorisation av revisor har bestämts att beslutet skall gälla omedelbart.
I övrigt skall avregistrering ske när beslutet har vunnit laga kraft.
(Jfr 24 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 18 kap. 4 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr, såvitt avser första stycket första meningen och fjärde stycket, prop. 1993/94:196 s. 209 f. och, såvitt avser paragrafen i övrigt, prop. 1997/98:199 s. 291).
Avregistrering av firma
27 kap. 7 §
I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma ur aktiebolagsregistret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.
(Jfr 24 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1974:4. s. 252 och prop. 1975:103 s. 560).
Ändring av aktiekapitalet m.m.
27 kap. 8 §
Beslut om ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet eller om antalet aktier skall registreras samtidigt med beslut om ökning eller minskning av aktiekapitalet, om ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller minskningen av aktiekapitalet är nödvändig för att aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen.
(Jfr 24 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 560 f.).
Bemyndiganden
27 kap. 9 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag.
(Jfr 24 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 781 f.).
28 kap. Aktiebolags firma
Firma
28 kap. 1 §
Ett aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkortningen AB.
Firman skall tydligt skilja sig från annan firma som tidigare har registrerats i aktiebolagsregistret eller filialregistret och ännu är bestående.
Om bolagets firma skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bolagsordningen.
(Jfr 25 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1974:4 s. 249 f., prop. 1975:103 s. 548 och prop. 1993/94:196 s. 201 f.). Ändringarna är av enbart redaktionellt slag.
28 kap. 2 §
Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.
I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.
(Jfr 25 kap. 1 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delar av 16 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 201 och bet. 1994/95:LU1).
Bifirma
28 kap. 3 §
Bolagets styrelse kan anta bifirma. Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i en bifirma.
(Jfr 25 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1974:4 s. 249, 1975:103 s. 548, prop. 1993/94:196 s. 202 och bet. 1994/95:LU1).
Övriga bestämmelser om firma
28 kap. 4 §
För registrering av aktiebolags firma gäller, utöver vad som framgår av 1–3 §§, vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.
(Jfr 25 kap. 1 § andra stycket och 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 16 kap. 1 § andra stycket och 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1974:4 s. 249 och 252, prop. 1975:103 s. 548 och prop. 1993/94:196 s. 201).
Uppgifter om firma m.m. i brev, fakturor och orderblanketter
28 kap. 5 §
Ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets firma, den ort där styrelsen har sitt säte samt bolagets organisations-
nummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Om bolaget har gått i likvidation, skall också detta anges.
(Jfr 25 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delvis 16 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1975:103 s. 548, och prop. 1993/94:196 s. 202 och bet. 1994/95:LU1). Enligt den nuvarande lagen skall firman för publika aktiebolag vars firma inte innehåller ordet publikt åtföljas av beteckningen (publ). Efter synpunkter från Lagrådet, har någon motsvarande bestämmelse inte tagits in i lagförslaget. Någon ändring i sak är inte avsedd. Att firman i ett sådant fall måste åtföljas av beteckningen (publ) följer av 7 § i lagförslaget.
Underskrifter
28 kap. 6 §
Skriftliga handlingar som utfärdas för ett aktiebolag skall undertecknas med bolagets firma, om firman inte framgår på något annat sätt.
Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelser enligt handlingen som för egen skuld. Detta gäller dock inte, om det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats på bolagets vägnar. Det gäller inte heller, om
1. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och
2. mottagaren av handlingen får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personlig ansvarighet gällande mot undertecknarna av handlingen.
(Jfr 25 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i sak 16 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop.1975:103 s. 548 och prop. 1993/94:196 s. 202) men har getts en ny redaktionell utformning. Enligt den nuvarande paragrafen skall firman för publika aktiebolag vars firma inte innehåller ordet publikt åtföljas av beteckningen (publ). Efter synpunkter från Lagrådet har någon motsvarande bestämmelse inte tagits in i lagförslaget. Att den som undertecknar med bolagets firma i ett sådant fall måste låta firman åtföljas av beteckningen (publ) följer emellertid av 7 § i lagförslaget.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
28 kap. 7 §
Ett publikt aktiebolags firma skall följas av beteckningen (publ), om det inte av bolagets firma framgår att bolaget är publikt. Firman får inte innehålla ordet privat.
(Jfr 25 kap. 1 § första och andra styckena i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar delar av 16 kap. 1 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 201 och bet. 1994/95:LU1).
29 kap. Skadestånd
Stiftares, styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar
29 kap. 1 §
En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
(Jfr 26 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 540 f. och prop. 1997/98:99 s. 286).
Revisors, lekmannarevisors och särskild granskares skadeståndsansvar
29 kap. 2 §
En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon skall även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 44 § denna lag och 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt svarar dock revisorn endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga.
(Jfr 26 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 541, prop. 1997/98:99 s. 286 f. och, i fråga om första stycket tredje meningen, prop. 2003/04:156 s. 94).
Aktieägares skadeståndsansvar
29 kap. 3 §
En aktieägare skall ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
(Jfr 26 kap. 3 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 15 kap. 3 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 541 f. och prop. 1997/98:99 s. 287).
Aktieägares inlösenskyldighet vid missbruk
29 kap. 4 §
Om det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt, är en aktieägare som avses i 3 § också skyldig att lösa in skadelidande aktieägares aktier. Lösenbeloppet skall bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter.
(Jfr 26 kap. 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 4 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 542 och prop. 1997/98:99 s. 287).
Jämkning av skadestånd
29 kap. 5 §
Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
(Jfr 26 kap. 5 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 5 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 542 f. och prop. 1997/98:99 s. 287).
Gemensamt skadeståndsansvar
29 kap. 6 §
Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 5 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får återkrävas av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
(Jfr 26 kap. 6 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 15 kap. 6 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 543 f. och prop. 1997/98:99 s. 288).
Talan om skadestånd till bolaget
29 kap. 7 §
Talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§ får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet.
(Jfr 26 kap. 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 7 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 545 och prop. 1997/98:99 s. 288). Det bör understrykas att paragrafen anger de allmänna förutsättningarna för att väcka talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§, vare sig talan
förs i bolagets namn eller, enligt 9 §, av någon annan i eget namn. Lagrådets förslag att skjuta in orden ”i bolagets namn” efter orden ”får väckas” i förevarande paragraf har därför inte följts.
29 kap. 8 §
En uppgörelse i fråga om skadeståndsskyldighet till bolaget enligt 1–3 §§ får träffas endast av bolagsstämman och endast under förutsättning att inte ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget röstar mot förslaget om uppgörelse.
Om en aktieägare för skadeståndstalan för bolagets räkning, får en uppgörelse inte träffas utan hans eller hennes samtycke.
(Jfr 26 kap. 8 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s.545 f. och prop. 1997/98:99 s. 288).
29 kap. 9 §
Ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget får i eget namn föra talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§. Om en aktieägare sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.
Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av bolaget för kostnader som täcks av vad som har kommit bolaget till godo genom rättegången.
(Jfr 26 kap. 9 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 15 kap. 9 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 546 och prop. 1997/98:99 s. 289). I paragrafen har genom orden ”i eget namn” klargjorts att minoriteten – och alltså inte bolaget – är part i ett mål som grundar sig på denna bestämmelse (jfr NJA 2002 s. 446). Med anledning av synpunkter som Lagrådet har lämnat i anslutning till 7 § har i paragrafen klargjorts att den reglerar talan om skadestånd enligt 1–3 §§.
Det bör understrykas att också en minoritetstalan enligt förevarande paragraf förutsätter – liksom är fallet i hittills gällande rätt (jfr SOU 1971:15 s. 357 f. och prop. 1975:103 s. 546) – att frågan om skadestånd har behandlats på bolagsstämman enligt 7 §.
Tiden för att väcka talan
29 kap. 10 §
Talan för bolagets räkning mot en styrelseledamot eller den verkställande direktören om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolagsstämman.
(Jfr 26 kap. 10 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 10 § i den nuvarande aktiebolagslagen (Jfr prop. 1975:103 s. 546 och prop. 1997/98:99 s. 289).
29 kap. 11 §
Har bolagsstämman beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra en skadeståndstalan utan att aktieägare till sådant antal som anges i 7 § har röstat emot det eller har tiden för att väcka talan gått ut enligt 10 §, får talan enligt 7 eller 9 § ändå väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på.
Att tiden för att väcka talan kan vara begränsad även i sådana fall som avses i första stycket framgår av 13 §.
(Jfr 26 kap. 11 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 15 kap. 11 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 546 f. och prop. 1997/98:99 s. 289).
29 kap. 12 §
Trots bestämmelserna i 7–11 §§ får styrelsen föra en skadeståndstalan som grundas på brott.
(Jfr 26 kap. 12 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 15 kap. 12 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 780 och prop. 1997/98:99 s. 290).
29 kap. 13 §
Talan för bolagets räkning enligt 1–3 §§ som inte grundas på brott får inte väckas mot
1. en stiftare sedan fem år har förflutit från bolagets bildande,
2. en styrelseledamot eller den verkställande direktören sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan grundas på fattades eller vidtogs,
3. en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,
4. en lekmannarevisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som granskningsrapporten avser,
5. en särskild granskare sedan fem år har förflutit från den dag när yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på bolagsstämman,
6. en aktieägare sedan två år har förflutit från beslut eller åtgärder som talan grundas på.
(Jfr 26 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 15 kap. 13 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 547 f. och prop. 1997/98:99 s. 290 f.).
Konkursbos rätt att föra talan
29 kap. 14 §
Om bolaget har försatts i konkurs efter en ansökan som har gjorts innan den tid som anges i 13 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1– 3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 7, 8 eller 10 §. Efter utgången av den tid som anges i 13 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.
(Jfr 26 kap. 14 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 15 kap. 14 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 548 och prop. 1997/98:99 s. 291.)
30 kap. Straff och vite
Straff
30 kap. 1 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 7 eller 8 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 kap. 18 § andra meningen, 20 § första stycket eller 21 § andra stycket, eller
4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 21 kap. 1, 3, 5 eller 10 §.
En central värdepappersförvarares underlåtenhet att fullgöra de uppgifter som anges i 5 kap. 12 § andra stycket skall inte medföra ansvar enligt första stycket 2.
Till straff som anges i första stycket döms också den som uppsåtligen medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i strid med 8 kap. 12 eller 32 §, om åtgärden är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolaget. Detsamma gäller den som uppsåtligen åtar sig ett sådant uppdrag i strid med 8 kap. 12 eller 32 §.
Trots vad som sägs i 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 21 kap. 1, 3 eller 5 § dömas ut, om den misstänkte har häktats eller fått del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I de fall som avses i 9 kap. 41 § och 10 kap. 16 § skall det inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
(Jfr 27 kap. 1 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 19 kap. 1 § i den nuvarande aktiebolagslagen (se främst prop. 1975:103 s. 563 f. och 783 f., prop. 1981/82:180 s. 340 f. och prop. 2000/01:150 s. 119 f.).
Första stycket överensstämmer i sak med hittills gällande rätt. Tillämpningsområdet av punkten 2 (underlåtenhet att föra aktiebok och hålla denna tillgänglig) har dock begränsats genom andra stycket. Av det stycket följer att straffansvar inte kan göras gällande mot en central värdepappersförvarare som har försummat skyldigheten att föra aktiebok m.m. i avstämningsbolag. Skälen till det har behandlats i avsnitt 18.3.2.
Tredje– femte styckena överensstämmer med hittills gällande rätt.
Vite
30 kap. 2 §
Bolagsverket kan vid vite förelägga den verkställande direktören eller en styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att
1. hos verket göra en behörig anmälan för registrering i aktiebolagsregistret,
2. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 28 kap. 5 §.
Föreläggande enligt första stycket 1 får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medför att den fråga som bolagsstämman eller styrelsen har beslutat om faller eller att bolaget blir skyldigt att gå i likvidation.
Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
(Jfr 27 kap. 2 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 19 kap. 2 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 576 f. och prop. 1993/94:196 s. 212).
31 kap. Överklagande
Överklagande av Bolagsverkets beslut
31 kap. 1 §
Bolagsverkets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 1 § tredje stycket, 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket samt 9 kap. 15 § får överklagas hos regeringen.
(Jfr 24 kap. 12 § första stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 18 kap. 7 § första stycket första meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 562). Någon ändring i sak är inte avsedd.
Någon särskild tidsfrist för överklagande anges inte i paragrafen. Det är därför förvaltningslagens (1986:223) allmänna bestämmelser om tid för överklagande som gäller. Det innebär att överklagandeskriften skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet.
31 kap. 2 §
Följande beslut av Bolagsverket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut i tillståndsärenden enligt 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § samt 24 kap. 22 §,
2. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,
3. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
4. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,
5. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 2 §. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
(Jfr 24 kap. 12 § fjärde stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar i huvudsak 18 kap. 7 § tredje stycket i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1975:103 s. 562 f., även prop. 1993/94:196 s. 210). Den föreslagna lagtexten innehåller dock tre nya överklagandebestämmelser. De båda första finns i första stycket 1 och avser Bolagsverkets beslut i ärenden om tillstånd till verkställande av
minskning av aktiekapitalet (jfr 20 kap. 24 §) respektive verkställande av delning (jfr 24 kap. 22 §). Bestämmelserna aktualiseras om verket har avvisat en sådan ansökan (jfr exempelvis 20 kap. 24 § andra stycket) men kan också bli aktuell om verket av misstag bifaller ansökan trots att någon borgenär har motsatt sig den. Den tredje nya överklagandebestämmelsen finns i första stycket 2 och avser Bolagsverkets beslut att förklara att en fråga om delning har fallit (jfr 24 kap. 29 §). Bestämmelsen har sin direkta motsvarighet i reglerna om fusion.
Den föreslagna bestämmelsen om överklagande av beslut i registreringsärende (första stycket 3) är, liksom sin nuvarande motsvarighet, begränsad till beslut som innebär att registreringsansökan avskrivs eller registrering vägras. Den som är missnöjd med att registrering har skett är därför, liksom i dag, hänvisad till att väcka talan mot bolaget vid allmän domstol.
Vid överklagande enligt denna paragraf löper överklagandefristen från beslutsdagen (se andra stycket) och alltså inte – såsom annars vanligen är fallet inom förvaltningsrätten – från det att den av beslutet berörde har fått del av beslutet. För att detta inte skall få oskäliga resultat innehåller den nuvarande aktiebolagslagen bestämmelser om att Bolagsverket skall avisera bolaget om beslutet. Vi avser att ta in en motsvarande aviseringsbestämmelse i förordning.
31 kap. 3 §
Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 25 kap. 11, 28 eller 29 § överklagas hos tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
(Jfr 24 kap. 13 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer med 18 kap. 8 § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:43 s. 25, även prop. 2000/01:150 s. 119).
Överklagande av länsstyrelsens beslut
31 kap. 4 §
Länsstyrelsens beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 25, 26 eller 27 § samt 10 kap. 22 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
(Jfr 24 kap. 12 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 18 kap. 7 § andra stycket (jfr prop. 1975:103 s. 562).
Överklagande av Skatteverkets beslut
31 kap. 5 §
Skatteverkets beslut i ärenden enligt 21 kap. 8 § eller 10 § tredje stycket överklagas hos regeringen.
(Jfr 22 kap. 7 § första stycket i SOU 1997:22.)
Paragrafen har sin motsvarighet i 18 kap. 7 § första stycket i den nuvarande aktiebolagslagen.
Överklagande av Finansinspektionens beslut
31 kap. 6 §
Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 19 kap. 14 § första stycket 2 och 32 § första stycket 2 överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
(Jfr 24 kap. 12 § andra stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen överensstämmer i sak med 18 kap. 7 § första stycket andra meningen i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1999/2000:34 s. 117 f.).
31 kap. 7 §
Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 21 kap. 8 § eller 10 § tredje stycket överklagas hos regeringen.
(Jfr 22 kap. 7 § första stycket i SOU 1997:22.)
Motsvarande bestämmelse i den nuvarande aktiebolagslagen finns i 18 kap. 7 § första stycket.
Prövningstillstånd
31 kap. 8 §
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten i mål som avses i 2, 4 eller 6 §.
(Jfr 24 kap. 12 § femte stycket i SOU 2001:1.)
Paragrafen motsvarar 18 kap. 7 § fjärde stycket i den nuvarande aktiebolagslagen.
Hänvisningar till S21-1
21.2. Förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen (2005:000)
1 §
Aktiebolagslagen (2005:000) träder i kraft den 1 januari 2006. Detsamma gäller denna lag utom 17 §, som träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
(Jfr 1 § i förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen i SOU 2001:1.)
I paragrafen fastställs tidpunkten för den nya aktiebolagslagens ikraftträdande till den 1 januari 2006. Den särskilda införandelagen träder, med ett undantag, i kraft vid samma tillfälle. Undantaget avser 17 § som gör det möjligt för bolagen att redan före den nya aktiebolagslagens ikraftträdande besluta om vissa ändringar i bolagsordningen. Den be-
stämmelsen träder ikraft den dag som regeringen bestämmer. Avsikten är att denna tidpunkt skall läggas några veckor efter den tidpunkt då den nya lagen kan väntas komma ut från trycket i Svensk författningssamling.
I överensstämmelse med vedertagna principer inom aktiebolagsrättslig lagstiftning tillämpas de nya bestämmelserna också på bolag som har bildats före den nya lagens ikraftträdande, om inte annat föreskrivs (se
4 §).
Genom denna lag upphävs
1. aktiebolagslagen (1975:1385), och
2. lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385).
2 §
(Jfr 2 § i SOU 2001:1.)
Genom paragrafen upphävs 1975 års aktiebolagslag och promulgationslagen. Kommittén hade föreslagit att även den s.k. Leo-lagen skall upphävas som en följd av att motsvarande bestämmelser har tagits in i den nya aktiebolagslagen (16 kap.). Eftersom Leo-lagen har ett vidare tillämpningsområde än aktiebolagslagen, föreslås emellertid i lagrådremissen inte att Leo-lagen upphävs. I stället föreslås att Leo-lagens tillämpningsområde område begränsas till att omfatta försäkringsaktiebolag (se vidare författningskommentaren till den lagen).
3 §
Om det i lag eller någon annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i aktiebolagslagen (2005:000) eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
(Jfr 3 § i SOU 2001:1.)
Hänvisningar i andra författningar till aktiebolagslagen är vanligt förekommande. Dessa hänvisningar måste justeras när den nya lagen träder i kraft. Förslag till sådana konsekvensändringar kommer att läggas i en särskild proposition. Det kan inte uteslutas att någon bestämmelse därvid lämnas obeaktad. I denna paragraf har därför föreskrivits att hänvisningar till föreskrifter i lag eller annan författning som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen skall avse den nya bestämmelsen.
4 §
För bolag som har bildats före den 1 januari 2006 gäller aktiebolagslagen (2005:000) med nedan angivna undantag.
(Jfr 4 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innebär att den nya aktiebolagslagen, enligt huvudregeln, skall tillämpas även på bolag som har bildats före tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande. Från denna huvudregel görs i följande paragrafer vissa undantag. Paragrafen innebär bl.a. att föreskrifter i bolagsordning som strider mot den nya lagen blir ogiltiga, om inte något särskilt undan-
tag görs i införandelagen. Föreskrifter som inte är förenliga med den nya lagen förutsätts ändras till överensstämmelse med lagen senast vid den första årsstämma som hålls efter lagens ikraftträdande (se 15 §).
Den nya lagen innebär en viss mindre förändring i förhållande till straffbestämmelserna i den nuvarande aktiebolagslagen. Bestämmelserna i 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken blir här tillämpliga. Det innebär att straff kan utdömas för en gärning som har begåtts före tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande endast om gärningen är straffbar enligt såväl den nya som den tidigare lagen.
5 §
I fråga om registrering av aktiebolag som har bildats innan aktiebolagslagen (2005:000) har trätt i kraft gäller äldre bestämmelser.
(Jfr 5 § i SOU 2001:1.)
Bestämmelserna om bolagsbildning i den nya lagen skiljer sig i väsentliga avseenden från tidigare bestämmelser. Denna paragraf aktualiseras om ett bolag har bildats enligt äldre bestämmelser före den nya lagens ikraftträdande och ansöker om registrering därefter. I sådana fall skall Bolagsverket tillämpa bestämmelserna i 1975 års lag i registreringsärendet. En förutsättning för att registrering skall kunna ske är även i dessa fall att anmälan om registrering sker inom den i lagen angivna fristen, nämligen sex månader från tidpunkten för stiftelseurkundens undertecknande.
Skyldigheten att ändra bolagsordningen till överensstämmelse med den nya lagen (se 17 §) gäller givetvis även bolag som har registrerats med stöd av förevarande paragraf.
6 §
Föreskrifter i bolagsordningen om aktiers nominella belopp skall tas bort senast i samband med att bolaget första gången efter den 1 januari 2006 beslutar om annan ändring i bolagsordningen. När en sådan föreskrift tas bort, skall samtidigt uppgift om antalet aktier i bolaget tas in i bolagsordningen.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Genom den nya lagen avskaffas systemet med aktier med nominellt belopp. Denna paragraf innehåller särskilda övergångsbestämmelser för den reformen. Den innebär att bolagen ges en möjlighet att vänta med att ändra föreskrifter om aktiers nominella belopp i bolagsordningen till dess att bolagsordningen ändras i något annat avseende efter den nya lagens ikraftträdande. När föreskriften om aktiernas nominella belopp tas bort, skall bolagsordningen samtidigt kompletteras med uppgift om antalet aktier i bolaget. Den uppgiften är nödvändig för att det skall vara möjligt att räkna fram aktiernas kvotvärde.
7 §
Innehåller bolagsordningen vid utgången av år 2005 förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller förbehållet även om det avviker från 4 kap. 28 § aktiebolagslagen (2005:000).
(Jfr 8 § i SOU 2001:1.)
Bestämmelserna om utformningen av hembudsförbehåll har fått en annan innebörd i den nya lagen jämfört med tidigare. Det har ansetts att det skulle föra för långt att kräva att alla bolag som vid tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande har hembudsförbehåll i bolagsordningen skall ändra förbehållen. I förevarande paragraf föreskrivs därför att äldre hembudsförbehåll skall fortsätta att gälla, även om de strider mot den nya lagens bestämmelser.
8 §
Om det i bolaget finns aktier, vilkas röstvärde överstiger tio gånger röstvärdet för aktier av annat slag, får bolaget ge ut nya aktier med de röstvärden som redan utgivna aktier har.
(Jfr 7 § i SOU 2001:1.)
Paragrafen innebär att de bolag som, med stöd av övergångsbestämmelser till tidigare aktiebolagslagar, har kvar aktier med större röstvärdesskillnader än 1 till 10 får ge ut nya aktier med sådana röstvärdesskillnader även i framtiden. En motsvarande bestämmelse fanns i övergångsreglerna till 1944 och 1975 års lagar.
9 §
Vad som sägs i 5 kap. 5 § första stycket 2 aktiebolagslagen (2005:000) om angivande av aktieägares person- eller organisationsnummer gäller inte om aktieägaren har förts in i aktieboken före utgången av år 2005.
I fråga om aktiebolag som har bildats före utgången av år 2005 behöver uppgift enligt 5 kap. 5 § första stycket 4 aktiebolagslagen om huruvida aktiebrev har utfärdats lämnas endast om aktiebrev har utfärdats efter lagens ikraftträdande.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Av 5 kap. 5 § i den nya aktiebolagslagen följer att aktieboken i ett kupongbolag skall innehålla uppgift om aktieägares person- eller organisationsnummer. Detta är en nyhet. Det har inte ansetts lämpligt att kräva att befintliga aktieböcker i samband med lagens ikraftträdande kompletteras med dessa uppgifter. I första stycket av förevarande paragraf har därför föreskrivits att aktieboken inte behöver innehålla uppgifter av dessa slag i fråga om aktieägare som har förts in i aktieboken före ikraftträdandet.
I 5 kap. 5 § aktiebolagslagen föreskrivs också att aktieboken i ett kupongbolag skall innehålla uppgift om huruvida aktiebrev har utfärdats. Inte heller i denna del har det ansetts lämpligt att ställa krav på att aktieboken kompletteras i samband med den nya lagens ikraftträdande. Av andra stycket i förevarande paragraf framgår därför att ett bolag som har bildats före ikraftträdandet inte behöver göra anteckning om huruvida
aktiebrev har utfärdats annat än om aktiebrev utfärdas efter lagens ikraftträdande. Uppgift om tidigare utfärdade aktiebrev eller uppgift om att aktiebrev inte har utfärdats behöver alltså i dessa fall inte lämnas.
10 §
Bestämmelserna i 6 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:000) om angivande av bolagets organisationsnummer och bolagskategori och om aktieägarens personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer gäller inte aktiebrev som har lämnats ut före utgången av år 2005.
(Jfr 9 § i SOU 2001:1.)
Enligt den nya lagen skall ett aktiebrev innehålla uppgifter om bolagets organisationsnummer och kategoritillhörighet samt aktieägarens personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer. Paragrafen innebär att skyldigheten att ange dessa uppgifter bara gäller aktiebrev som ges ut efter den nya lagens ikraftträdande. Äldre aktiebrev som saknar de nämnda uppgifterna behöver alltså inte ges in till bolaget för utbyte eller komplettering. En sådan uppgift om aktiens nominella belopp som skall finnas på aktiebrevet enligt den nuvarande lagen kommer efter den nya lagens ikraftträdande att sakna tillämplighet (se avsnitt 4.9). Inte heller förekomsten av en sådan uppgift behöver därför föranleda aktieägarna eller bolaget att vidta några särskilda åtgärder avseende äldre aktiebrev.
11 §
Bestämmelserna i lagen (1944:705) om aktiebolag om verkan av att aktiebrev ställts till innehavaren gäller fortfarande i fråga om aktiebrev utfärdade för aktier som har getts ut före utgången av år 1976.
Den som innehar ett aktiebrev och enligt bolagets anteckning på brevet är införd som ägare i aktieboken skall, även om införingen har skett före utgången av år 1976, likställas med den som enligt 13 § andra stycket lagen (1936:81) om skuldebrev förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande, om ett förvärv från honom eller henne sker efter den nämnda tidpunkten.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafen, som motsvarar 9 § i övergångsbestämmelserna till den nuvarande aktiebolagslagen, regleras två frågor om vissa äldre aktiebrev. För en kommentar kan hänvisas till prop. 1975:103 s. 717 f.
12 §
Vid registrering och verkställande av ett bolagsstämmobeslut som har fattats före ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2005:000) samt vid talan mot ett sådant beslut gäller äldre bestämmelser eller, såvitt gäller sådana beslut som avses i 16 kap. aktiebolagslagen, bestämmelserna i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
(Jfr 10 § i SOU 2001:1.)
Enligt paragrafen skall, om bolagsstämman före den nya lagens ikraftträdande har fattat beslut i någon av de frågor som omfattas av den nya lagens bestämmelser, beslutet registreras och verkställas enligt äldre lag. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om talan mot sådana beslut.
Det sagda innebär bl.a. att frågan om beslutet varit förenligt med bestämmelser i lag skall bedömas enligt de bestämmelser som gällde när beslutet fattades. Det innebär också att äldre bestämmelser skall tillämpas vid verkställighet av ett beslut om nedsättning (minskning) av aktiekapitalet som har fattats före den nya lagens ikraftträdande. Ansökan om sådan verkställighet skall alltså ges in till allmän domstol och inte, såsom föreskrivs i den nya lagen, till Bolagsverket.
De äldre bestämmelser som avses är bestämmelserna i 1975 års aktiebolagslag. Paragrafen innebär emellertid även att bestämmelserna i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. skall tillämpas i vissa fall.
13 §
Om styrelsen före utgången av år 2005 har fattat beslut om nyemission enligt 4 kap. 14 eller 15 §, emission av skuldebrev enligt 5 kap. 8 eller 9 § eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller äldre bestämmelser vid registrering och verkställande av beslutet.
(Jfr 11 § i SOU 2001:1.)
Enligt 1975 års lag, liksom enligt den nya lagen, kan styrelsen bemyndigas att fatta vissa emissionsbeslut och beslut om nedsättning (minskning) av aktiekapitalet. Om ett sådant beslut har fattats före tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande skall, enligt denna paragraf, äldre bestämmelser tillämpas vid registrering och verkställighet av beslutet. Detta överensstämmer med vad som enligt 12 § gäller med avseende på bolagsstämmans beslut (se vidare kommentaren till den paragrafen).
Bortsett från denna paragraf finns det inte några särskilda övergångsbestämmelser som avser den nya lagens emissionsbestämmelser. Det innebär bl.a. att den nya lagens regler om konvertering av konvertibler och teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptioner skall tillämpas även i fråga om konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt för nyteckning som har getts ut före den nya lagens ikraftträdande.
14 §
Äldre bestämmelser gäller i fråga om värdeöverföring från bolaget, om beräkningen skall grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före utgången av år 2005.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, blir tillämplig på värdeöverföringar som beslutas eller, såvitt gäller s.k. förtäckt vinstutdelning, genomförs efter den nya lagens ikraftträdande på grundval av en årsredovisning som har upprättats dessförinnan. I sådana fall skall de
bestämmelser som gällde vid tidpunkten för årsredovisningens upprättande tillämpas. Motiven för detta har behandlats i avsnitt 19.
15 §
Har inlösen av aktier enligt 14 kap. 31 § aktiebolagslagen (1975:1385) påkallats före utgången av år 2005, gäller äldre bestämmelser om förutsättningarna för inlösen, om bestämmande av lösenbelopp och om förfarandet.
(Jfr 12 § i SOU 2001:1)
Bestämmelserna om inlösen av minoritetsaktier har i den nya lagen fått en delvis annan innebörd än tidigare såväl i materiellt som processuellt hänseende. Avgörande för om de nya eller äldre bestämmelserna skall tillämpas är enligt förevarande paragraf när inlösen har begärts. Om inlösen har begärts före den nya lagens ikraftträdande, tillämpas äldre bestämmelser även om inlösenförfarandet fortsätter därefter. Till skillnad från vad kommittén hade föreslagit, föreslås detta gälla även i en eventuell domstolsprocess som initieras efter den nya lagens ikraftträdande.
16 §
Om en bolagsordning efter utgången av år 2005 strider mot en bestämmelse i aktiebolagslagen (2005:000), skall styrelsen, om inte annat följer av 6 eller 7 §, till den första ordinarie bolagsstämman därefter lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen i överensstämmelse med bestämmelsen.
(Jfr 13 § i SOU 2001:1.)
Enligt huvudregeln gäller den nya aktiebolagslagen även för bolag som har bildats före tidpunkten för lagens ikraftträdande. Detta innebär bl.a. att äldre bolagsordningsföreskrifter, som strider mot den nya aktiebolagslagen, blir utan verkan. För att säkerställa att frågan om ändring av bolagsordningen till överensstämmelse med den nya lagen snabbt kommer upp till aktieägarnas prövning, föreskrivs i denna paragraf att styrelsen skall lägga fram förslag om nödvändiga ändringar till den första ordinarie bolagsstämma som hålls efter lagens ikraftträdande. Om någon ändring av bolagsordningen inte kommer till stånd, får detta inte några omedelbara konsekvenser för bolagen. En föreskrift som strider mot den nya lagen är emellertid ogiltig och kan inte läggas till grund för giltiga stämmo- eller styrelsebeslut. Om styrelsen har underlåtit att iaktta vad som föreskrivs i förevarande paragraf, kan ledamöterna bli skadeståndsskyldiga för det fall att en ogiltig föreskrift i bolagsordningen leder till skada för bolaget eller andra.
Av 6 och 7 §§ framgår att föreskrifter om hembud och aktiers nominella belopp får behållas även om de inte överensstämmer med den nya lagen. I sådana fall behöver styrelsen givetvis inte lägga fram några ändringsförslag.
17 §
Bolagsstämman får redan före utgången av år 2005 besluta om ändring i bolagsordningen till överensstämmelse med aktiebolagslagen (2005:000). I beslutet skall anges att ändringen gäller från och med den 1 januari 2006.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag).
Paragrafen ger bolagen en möjlighet att redan före den nya lagens ikraftträdande besluta om de ändringar i bolagsordningen som föranleds av den nya lagen. På så sätt kan de bolag som så önskar säkerställa att bolagets bolagsordning från början står i överensstämmelse med den nya lagen. Paragrafen tar sikte inte bara på sådana ändringar som bolagen är skyldiga att göra utan även ändringar eller tillägg som innebär att bolaget utnyttjar de nya möjligheter som lagen ger, exempelvis förbehåll om förköp eller samtycke.
Ett sådant beslut om ändring i bolagsordningen som fattas med stöd av denna paragraf skall ha verkan fr.o.m. tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande. Detta skall framgå av beslutet.
Bestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas från den tidpunkt som regeringen föreskriver, jfr 1 §.
21.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
11 §
En pensionsstiftelse får inte ta emot en fordran mot arbetsgivaren. Avtal som strider mot detta är ogiltigt. Stiftelsen får dock låna ut medel till arbetsgivaren, om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det.
En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:000).
Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap.2 och 3 §§inkomstskattelagen (1999:1229) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 21 kap.1–9 och 11 §§ samt 30 kap. 1 §aktiebolagslagen tillämpas.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Ändringen i andra och tredje styckena är följdändringar på grund av nya paragrafbeteckningar i den nya aktiebolagslagen.
20 §
Likvidation ombesörjes av pensionsstiftelsens styrelse, som därvid framlägger förslag till fördelning av stiftelsens medel. Förslaget skall hållas tillgängligt på arbetsplatsen och omedelbart tillställas förening som avses i 17 § första stycket.
Den som har fordran på pension eller annan rätt till ersättning ur stiftelsen äger hos tillsynsmyndigheten anmäla klander mot förslaget till fördelning inom en månad från den dag då förslaget blev tillgängligt på arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvarar styrelsens ledamöter efter de grunder som anges i 29 kap.1, 5 och 6 §§aktiebolagslagen (2005:000).
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Ändringen i andra stycket är av samma slag som ändringarna i 11 §.
23 §
Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till en annan och avtalas därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren, skall samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordringen. Tillsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något samtycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619).
Har det i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap.19, 22 och 32 §§ samt 24 kap.21 och 24 §§aktiebolagslagen (2005:000) eller förtecknas och kallas i ärende om fusion enligt 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § och minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen.
Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Ändringarna i andra stycket är av i princip samma slag som ändringarna i 11 §. Av hänvisningarna till bestämmelser i 24 kap. aktiebolagslagen följer att de undantag som görs i denna paragraf från underrättelseskyldighet m.m. omfattar även de nya reglerna om delning av aktiebolag.
21.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
Enligt de förslag som lämnas i det följande skall lagens tillämpningsområde begränsas till att gälla enbart försäkringsaktiebolag som utgör aktiemarknadsbolag eller dotterbolag till sådana bolag. Lagrådet har därför ansett att det bör övervägas att ändra lagens rubrik på så sätt att ordet ”aktiemarknadsbolag” byts ut mot ”försäkringsaktiebolag”. Med hänsyn till att inte heller Lagrådets förslag innebär att lagens rubrik blir helt rättvisande har den hittillsvarande rubriken behållits i propositionens förslag. Det kan finnas anledning att överväga frågan på nytt sedan Försäkringsföretagsutredningen (dir. 2003:125) har överlämnat sitt slutbetänkande.
1 §
Denna lag gäller då försäkringsaktiebolag, som enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument utgör aktiemarknadsbolag, eller dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om
1. nyemission av aktier eller emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, eller
2. överlåtelse av aktier eller skuldebrev av detta slag som har utfärdats av ett bolag inom samma koncern.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Lagen om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (Leolagen) har hittills varit tillämplig på såväl ”vanliga” aktiemarknadsbolag som på försäkringsaktiebolag som är aktiemarknadsbolag. I propositionen föreslås att bestämmelser av det slag som finns i Leo-lagen skall tas in i ett särskilt kapitel i den nya aktiebolagslagen. Som en följd av detta har Leo-lagens tillämpningsområde i förevarande paragraf begränsats till att i fortsättningen omfatta endast försäkringsaktiebolag.
2 §
Med koncern förstås juridiska personer som enligt 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafen har hänvisningen till aktiebolagslagens koncerndefinition tagits bort. Ändringen är en följd av att Leo-lagen enligt förslaget skall vara tillämplig endast på försäkringsaktiebolag (se 1 §).
5 §
För att ett beslut om emission i ett dotterbolag, som inte är aktiemarknadsbolag, skall bli giltigt fordras dessutom att emissionen godkänns genom beslut på bolagsstämma i det aktiemarknadsbolag som är moderbolag i koncernen.
I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag som avses i första stycket gäller föreskrifterna i 4 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om tillhandahållande av förslag till beslut och upplysning om skälen till avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt samt innehållet i kallelsen till bolagsstämman.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I andra stycket har en hänvisning till aktiebolagslagens emissionsbestämmelser tagits bort. Skälen för detta framgår av kommentaren till 1 §.
21.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Eftersom inlösenreglerna i förslaget till ny aktiebolagslag är tillämpliga även då majoritetsaktieägaren är en ekonomisk förening har de särskilda inlösenregler som hittills har funnits i lagen om ekonomiska föreningar upphävts. Frågan har berörts i avsnitt 16.1.1.
21.6. Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Överkursfonden
3 kap. 5 a §
I ett aktiebolag skall den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde tas upp under överkursfonden.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Paragrafen motsvarar närmast 2 kap. 12 a § i den nuvarande aktiebolagslagen (jfr prop. 1995/96:10 Del 2 s. 289). Den har sin grund i artikel 8 i EG:s fjärde bolagsrättsliga direktiv. I lagrådsremissen togs bestämmelser av motsvarande slag in i förslaget till ny aktiebolagslag. Lagrådet har ansett att EG-direktivets krav borde kunna anses tillgodosett genom bestämmelser i årsredovisningslagen. I propositionens lagförslag har bestämmelserna därför flyttas över till årsredovisningslagen och lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
Innebörden av paragrafen är att medel som betalas för tecknade aktier utöver aktiernas kvotvärde skall redovisas som en särskild post, ”överkursfonden”. Detta gäller vid såväl betalning i samband med att ett bolag bildas, betalning i samband med senare nyemission av aktier och betalning i samband med aktieteckning med stöd av teckningsoptioner. Det gäller också vid ”överkursbetalning” i samband med konvertering av konvertibler .
Till skillnad från vad som hittills har varit fallet utgör överkursfonden fritt eget kapital i bolaget (se 5 kap. 14 §).
5 kap. 14 §
Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp aktiekapital, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning skall specificeras. Vid förvärv av egna aktier skall fritt eget kapital minskas med utgiften för förvärvet. Vid överlåtelse av egna aktier skall fritt eget kapital ökas med inkomsten från överlåtelsen.
Vid aktiekapitalet skall antalet aktier anges. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall motsvarande uppgift lämnas för varje aktieslag.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I första stycket har överkursfonden tagits bort från vad som skall anges under bundet eget kapital. Fonden skall i fortsättningen i stället tas upp som en fri fond. Frågan har behandlats i avsnitt 4.10.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2005.
2. Medel som har tillförts överkursfonden före den 1 januari 2006 utgör även därefter bundet eget kapital. I den första årsredovisning som upprättas efter den 1 januari 2006 skall de tas upp under reservfonden.
(Bestämmelserna saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Ändringarna i 5 kap. 14 § innebär att överkursfonden i fortsättningen tas upp som fritt eget kapital i bolaget. Av förevarande övergångsbestämmelse följer emellertid att medel som har satts av till denna fond före de nya reglernas ikraftträdande skall behandlas som bundet eget kapital även därefter samt att de skall tas upp under reservfonden i den första årsredovisning som upprättas efter de nya reglernas ikraftträdande. Överföringen till reservfonden följer direkt av denna lag. Något särskilt beslut om överföring skall alltså inte fattas.
Motiven för paragrafen har behandlats i avsnitt 19.
21.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
3 kap. 2 §
Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmelser om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:
1 § om balansräkningens innehåll, 2 § om resultaträkningens innehåll, 4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning och sammanslagning av poster m.m., 5 § om jämförelsetal, 5 a § om överkursfonden, 8 § första stycket om specificering av större periodiseringsposter, 9 § om avsättningar, 10 § första stycket om specificering av vissa större avsättningar, samt 13 § första och andra styckena om extraordinära intäkter och kostnader.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I paragrafens nya lydelse har tagits in en hänvisning till 3 kap. 5 a § årsredovisningslagen (se kommentaren till den paragrafen).
5 kap. 4 §
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om skulder och eget kapital:
1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp, lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra förtida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övriga efterställda skulder.
2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till sin storlek och art.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Kapitalandelsfond. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond, Reservfond, Kapitalandelsfond, Fond för verkligt värde samt Garantifond. Benämningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.
5. I medlemsbank, kreditmarknadsförening och i institut för elektroniska pengar som är en ekonomisk förening skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Kapitalandelsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
6. Aktiebolag, medlemsbanker och ekonomiska föreningar som omfattas av denna lag skall lämna närmare upplysningar om det belopp av fritt eget kapital som inte kan anses utdelningsbart med hänsyn till tillämpliga bestämmelser om kapitalskydd enligt rörelselagarna för kreditinstitut och värdepappersbolag, samt om de förhållanden som motiverar bedömningen.
7. Om en sparbank har bidrag till garantifonden i annan valuta än i redovisningsvalutan, skall dessa räknas om enligt växelkursen på balansdagen. Skillnaden mellan det omräknade beloppet och motsvarande belopp vid räkenskapsårets ingång, skall föras mot Andra fonder.
(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
I punkten 3 har överkursfonden tagits bort från vad som skall anges under bundet eget kapital (jfr 5 kap. 14 § årsredovisningslagen). Fonden skall i fortsättningen i stället tas upp som en fri fond. Frågan har behandlats i avsnitt 4.10.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2005.
2. Medel som har tillförts överkursfonden före den 1 januari 2006 utgör även därefter bundet eget kapital. I den första årsredovisning som upprättas efter den 1 januari 2006 skall de tas upp under reservfonden.
(Bestämmelserna saknar motsvarighet i kommitténs förslag.)
Bestämmelserna överensstämmer med övergångsbestämmelserna till ändringarna i årsredovisningslagen. För kommentarer hänvisas till kommentaren till den lagen.
21.8. Förslaget till lag om ändring lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
3 kap. 12 §
På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.
Den centrala värdepappersförvararen skall på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.
Avstämningsbolag har rätt att hos den centrala värdepappersförvararen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.
(Jfr 3 kap 12 § i kommitténs förslag.)
Ändringarna i första stycket är en följd av den nya lydelsen i 5 kap. 11 § aktiebolagslagen.
3 kap. 13 §
Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare med mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har vid var tid rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.
(Jfr 3 kap 13 § i kommitténs förslag.)
I paragrafen åläggs den centrala värdepappersförvararen och bolaget att tillhandahålla en utskrift av sammanställningen över aktieägare med förvaltarregistrerade aktier. Enligt paragrafens nya lydelse får denna utskrift inte får vara äldre än tre månader. Tidigare var gränsen satt vid sex månader. Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell karaktär.
4 kap. 2 §
Aktier i ett avstämningsbolag skall vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget. Aktier i svenska bolag som inte är avstämningsbolag får inte registreras i avstämningsregister.
Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tillämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen
1. fondaktierätt och teckningsrätt som avses i 11 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:000) samt företrädesrätt att delta i emission som avses i 11 kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission av aktier enligt 13 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen, samt
3. rätt på grund av teckning av aktier med utnyttjande av optionsrätt enligt 14 kap. aktiebolagslagen.
(Jfr 4 kap 2 § i kommitténs förslag.)
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Ändringarna i andra stycket utgör en anpassning till de föreslagna reglerna om ökning av aktiekapitalet i aktiebolagslagen. De innebär inte några ändringar i sak i förhållande till gällande rätt.
4 kap. 5 §
För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis, teckningsoptionsbevis eller optionsbevis som avses i aktiebolagslagen (2005:000) eller försäkringsrörelselagen (1982:713) eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.
Första stycket tillämpas inte i fråga om finansiella instrument utfärdade i ett annat land än Sverige.
Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling har utfärdats för ett sådant instrument som avses i andra stycket skall handlingen vara inlämnad för förvaring hos den centrala värdepappersförvararen eller för detta företags räkning innan registrering i avstämningsregister får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att handlingen inte kommer i omlopp.
Handlingen skall vara kvar i sådant förvar så länge instrumentet är registrerat i avstämningsregister.
(Jfr 4 kap 5 § i kommitténs förslag.)
I första stycket har ”teckningsoptionsbevis” införts. Detta är en följd av den terminologi som används i den föreslagna nya aktiebolagslagen. Begreppet ”optionsbevis” förekommer inte i den nya aktiebolagslagen men har ändå behållits i förevarande paragraf, eftersom det fortfarande används i försäkringsrörelselagen. I sak är paragrafen oförändrad.
4 kap. 9 §
Om ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis har utfärdats för en rättighet som avses i 11 kap. aktiebolagslagen (2005:000) innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.
(Jfr 4 kap 9 § i kommitténs förslag.)
Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 4 kap. 5 §. Lagrådet har i anslutning till förevarande paragraf väckt en fråga om utformningen av 6 kap. 6 §. Det har ansetts att det av Lagrådet skisserade förslaget till ändring av den paragrafen inte bör behandlas inom ramen för detta propositionsarbete. Frågan får tas upp i senare lämpligt sammanhang.
4 kap. 17 §
På ett avstämningskonto skall anges
1. kontohavarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. panthavares namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
3. det antal finansiella instrument som kontot omfattar,
4. i förekommande fall att kontohavaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller att aktierna företräds av en förvaltare som förordnats enligt 14 kap. 9 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 3 g § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen (1982:713),
5. pantsättning och förekomst av annan särskild rätt som gäller ett finansiellt instrument,
6. konkurs avseende kontohavaren samt utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende ett finansiellt instrument eller avseende panträtt i detta,
7. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 § andra stycketföräldrabalken.
(Jfr 4 kap. 17 § i kommitténs förslag.)
Ändringarna i punkterna 1 och 2 är en följd av den nya lydelsen i 5 kap. 11 § aktiebolagslagen. I övrigt är paragrafen oförändrad.
4 kap. 18 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges
1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,
2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,
3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,
4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare,
5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens kvotvärde eller vid skifte av bolagets tillgångar,
6. namn, personnummer och postadress för förmyndare eller god man för aktieägare och för konkursförvaltare i aktieägares konkurs,
7. uppgift om kronofogdemyndighet som verkställer utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende kontohavarens aktier, samt
8. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den som på grund av pantsättning, uppdrag eller villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt utöva företrädesrätt att delta i emission.
I förekommande fall skall även anges aktiernas nominella belopp och utbetalning som görs vid minskning av det nominella beloppet. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall även detta anges på kontot så snart som möjligt.
(Jfr 4 kap 18 § i kommitténs förslag.)
Punkterna 1–5 överensstämmer i huvudsak med nuvarande bestämmelser. Den bestämmelse om aktiers nominella belopp som i dag finns i punkten 1 har emellertid utgått som en följd av att systemet med aktier
med nominellt belopp har tagits bort i den nya aktiebolagslagen. I fortsättningen kommer nominella belopp att förekomma endast i bolag som faller under försäkringsrörelselagens (1982:713) bestämmelser. I andra stycket har tagits in särskilda bestämmelser om vad som för sådana bolag skall antecknas på avstämningskonto. I sak överensstämmer de bestämmelserna med de bestämmelser som i dag finns i punkterna 1 och 5 samt andra stycket.
Den tidigare punkten 6 har utgått. Det hänger samman med att de bestämmelser i aktiebolagslagen som det hänvisades till inte har någon motsvarighet i den nya aktiebolagslagen. Av de nya punkterna 6–8 följer emellertid att de uppgifter som enligt den tidigare punkten 6 skulle antecknas på avstämningskonto skall antecknas på kontot även i fortsättningen.
4 kap. 19 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande skuldförbindelser anges
1. skuldbelopp, valuta och skuldförbindelsernas nominella belopp,
2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,
3. om en konvertibel har konverterats till aktie enligt 15 kap. aktiebolagslagen (2005:000),
4. om en till skuldebrevet kopplad teckningsoption har utnyttjats för aktieteckning enligt 14 kap. aktiebolagslagen,
5. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande samt namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.
(Jfr 4 kap 19 § i kommitténs förslag.)
I punkterna 3 och 4 har terminologin har anpassats till terminologin beträffande ökning av aktiekapitalet i förslaget till ny aktiebolagslag. Ändringarna i punkten 5 är en följd av lydelsen av 5 kap. 5 § aktiebolagslagen. I sak är paragrafen oförändrad.
Övriga ändringar
Ändringarna i 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § och 9 kap. 3 § tredje stycket är följdändringar med anledning av paragrafindelningen i den föreslagna nya aktiebolagslagen.
Prop.2004/05:85
2
Innehållsförteckning
DEL 3
Bilaga 1
Sammanfattningen i Aktiebolagskommitténs delbetänkande
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) .......................................
920
Bilaga 2
Sammanfattningen i Aktiebolagskommitténs delbetänkande
Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168)............................
931
Bilaga 3
Sammanfattningen i Aktiebolagskommitténs slutbetänkande
Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1) ..............................................
938
Bilaga 4
Författningsförslagen i Aktiebolagskommitténs delbetänkande
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) .......................................
946
Bilaga 5
Författningsförslagen i Aktiebolagskommitténs delbetänkande
Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168)............................
1028
Bilaga 6
Författningsförslag SOU 2001:1 Ny aktiebolagslag .................
1038
Bilaga 7
Remissyttranden över Aktiebolagskommitténs delbetänkande
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) .......................................
1177
Bilaga 8
Remissyttranden över Aktiebolagskommitténs delbetänkande
Vinstutdelning i Aktiebolag (SOU 1997:168)...........................
1178
Bilaga 9
Remissyttranden över Aktiebolagskommitténs slutbetänkande
Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1) ..............................................
1179
Bilaga 10 NUTEK:s rapport ......................................................................
1180
Bilaga 11 Sammanfattningen i professor Per Thorells rapport
Vinstutdelningsreglerna och utvecklingen på
redovisningsområdet.................................................................. 1191
Bilaga 12 Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport..................
1193
Bilaga 13 Lagförslag från departementspromemorian Åtgärder mot
missbruk inom associationsrätten (Ds 2003:24)........................
1195
Bilaga 14 Lagförslag från promemorian Några frågor om revision ..........
1197
Bilaga 15 Remissyttranden över departementspromemorian
Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten (Ds 2003:24) .
1198
Bilaga 16 Remissyttranden över promemorian Några frågor om revision
1199
Bilaga 17 Lagförslagen i lagrådsremissen 2004-05-06 ............................. 1200
Bilaga 18 Lagrådets yttrande .....................................................................
1383
Bilaga 19 Rådets sjätte direktiv av den 17 december 1982 grundat på
artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag
(82/891/EEG) ............................................................................ 1441
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars ......................
1453
Rättsdatablad................................................................................................ 1454
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
920
Sammanfattningen i Aktiebolagskommitténs
delbetänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22)
Målet är en helt ny aktiebolagslag
Aktiebolagskommittén föreslår i detta betänkande tolv nya kapitel i
aktiebolagslagen och många ändringar i övriga kapitel. Omfattningen av
förslagen framgår om man betänker att aktiebolagslagen i dag har 19
kapitel. Till bilden hör att kommittén i sitt år 1995 avgivna betänkande
(SOU 1995:44) Bolagets organisation lagt fram förslag om en helt ny
lydelse av fyra kapitel i aktiebolagslagen vilka inte berörs av de nu fram-
lagda förslagen.
Förslagen går ut på ändringar i den nuvarande lagen, som nu är tjugo
år gammal. De nya bestämmelserna skiljer sig redaktionellt i hög grad
från resten av lagen. Språket är modernare, paragraferna kortare och
rubriker används flitigt i syfte att göra lagen mera lättläst och lättbe-
griplig.
Den motsättning av redaktionell art mellan nya och gamla kapitel som
blir följden av förslaget är av övergående natur. Kommittén arbetar med
sikte på en helt ny aktiebolagslag, i vilken de nu föreslagna kapitlen skall
ingå.
En aktiv ägarfunktion
Kommittén anser att en ny aktiebolagslag bör utformas så att den främjar
en aktiv ägarfunktion i företagen. Kommittén har i betänkandet Aktie-
bolagets organisation uppehållit sig vid ägarnas beslutanderätt och bo-
lagsorganens sammansättning och funktion. I förevarande betänkande,
som behandlar aktiebolagets kapital, står ägarnas möjligheter att genom-
föra förändringar i företagens kapitalstruktur mera i förgrunden. När
kommittén behandlar bl.a. ökning och nedsättning av aktiekapitalet, för-
värv av egna aktier, erbjudandeplikt och inlösen av minoritetsaktier, sker
det i syfte att uppnå en flexibilitet i kapitalstrukturen som gynnar ett
långsiktigt effektivt utnyttjande av företagens och näringslivets resurser.
Aktiebolags bildande
I Sverige bildas årligen omkring 20 000 aktiebolag. Det sker så gott som
uteslutande genom simultanbildning. Kommittén har inte kunnat finna
mer än något enstaka exempel på successivbildning i modern tid.
Kommittén menar att institutet successivbildning har tjänat ut och fö-
reslår att bestämmelserna upphävs. Med bestämmelserna om successiv-
bildning upphävda måste reglerna om simultanbildning få en helt ny
utformning varvid möjligheterna att förenkla förfarandet bör tas till vara.
Kommittén föreslår att aktiebolag i fortsättningen skall bildas på följande
sätt. Den eller de som vill bilda ett aktiebolag skall upprätta en stiftelse-
urkund, teckna sig för samtliga aktier direkt i stiftelseurkunden, betala
aktierna, upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
921
en öppningsbalansräkning för bolaget, färdigställa stiftelseurkunden samt
ansöka om bolagets registrering.
Hembuds-, förköps- och samtyckesförbehåll
Kommittén utgår från att aktier i såväl privata som publika aktiebolag
som huvudregel skall vara fritt överlåtbara. En fri överlåtbarhet ger en-
skilda aktieägare möjlighet att komma ur bolaget, oberoende av om detta
sker på grund av missnöje med övriga ägares agerande i bolaget eller av
andra skäl. Mot detta måste å andra sidan ställas ägarnas intresse av att
hålla ägarkretsen sluten. Det gäller framför allt i privata aktiebolag. Den
absoluta merparten av de privata aktiebolagen utgörs av familjeföretag
eller fåmansägda företag av annat slag, i vilka ett okontrollerat ägarskifte
skulle kunna vara ödesdigert.
Från principen om aktiens fria överlåtbarhet medger lagen i dag bara
ett undantag. I bolagsordningen kan föreskrivas att aktieägare eller annan
skall vara berättigad att lösa aktie, som övergår till ny ägare, s.k. hem-
budsskyldighet. Kommittén anser att möjligheterna till förbehåll om
hembud skall finnas kvar i såväl privata som publika bolag men föreslår
vissa ändringar i syfte bl.a. att komma ifrån de olägenheter som är för-
enade med att rösträtten för en hembudspliktig aktie i dag inte får utövas
under hembudstiden, något som kan leda till att makten i bolaget under
denna tid går över på minoriteten eller till och med i vissa fall till att det
blir omöjligt att fatta beslut på bolagsstämma.
Överlåtelsebegränsningar på aktier i form av hembudsförbehåll är i
huvudsak en svensk företeelse. I andra länder används i stället förköps-
förbehåll. Sådana förbehåll innebär att den som avser att överlåta aktie,
har att erbjuda aktien för förköp till den eller de som i bolagsordningen är
angivna som förköpsberättigade. Kommittén föreslår att det även i det
även i den svenska aktiebolagslagen öppnas möjlighet att ta in förköps-
förbehåll i privata och publika aktiebolag.
I ett aktiebolag med få aktieägare är förhållandet aktieägarna emellan
ganska likt det som råder mellan bolagsmännen i ett handelsbolag. Det
leder i praktiken ofta fram till krav på att aktieägarna skall kunna kon-
trollera växlingar i ägarkretsen. I dag kan detta uppnås genom ett hem-
budsförbehåll i bolagsordningen i kombination med ett konsortialavtal
innehållande ett förköps- eller ett samtyckesförbehåll. Kommittén före-
slår som framgått att ett förköpsförbehåll i framtiden skall kunna tas in i
bolagsordningen för alla typer av aktiebolag. Kommittén vill emellertid i
fråga om de privata aktiebolagen ta ytterligare ett steg och tillåta sam-
tyckesförbehåll i bolagsordningen. Därigenom skapas möjligheter för att
i fåmansägda aktiebolag begränsa aktiernas överlåtbarhet med bindande
verkan mot bolaget, utan att aktieägarna i bolagsordningen på förhand
måste peka ut vem eller vilka som skall överta aktierna då någon av del-
ägarna önskar lämna bolaget, något som kan vara svårt att göra kanske
flera år eller årtionden i förväg.
Kommittén är väl medveten om de risker för missbruk som är för-
knippade med samtyckesförbehåll. De kan liksom förköps- och hem-
budsförbehåll utnyttjas av en aktieägarmajoritet för att hindra minoriteten
från att sälja sina aktier till någon utomstående och därmed tvinga
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
922
minoriteten till att sälja till majoriteten. För att förebygga riskerna för
missbruk föreslår kommittén en detaljerad reglering som bl.a. innehåller
bestämmelser om vad som skall ske om samtycke vägras.
Aktier, aktiebok och aktiebrev
I 1975 års lag innehåller 3 kap. bestämmelser om aktier, aktiebrev m.m.
och aktiebok. För att göra regleringen mera överskådlig föreslår
kommittén att bestämmelserna delas upp på tre kapitel. I det första av
dessa behandlas aktieslag och aktiers överlåtbarhet medan de två följande
reglerar aktiebrev respektive aktiebok. Samtidigt föreslås bestämmel-
serna få en helt ny redaktionell utformning.
Ökning av aktiekapitalet
Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission. Utmärkande för en fond-
emission är att ökningen sker utan tillskott från aktieägarna.
I lagen anges tre ytterligare sätt att öka aktiekapitalet. Gemensamt för
dem är att ökningen sker genom tillskott från de blivande aktieägarna.
Vid nyemission sker detta tillskott direkt genom att aktietecknarna beta-
lar för nya aktier, kontant eller med annan egendom. Vid emission av
konvertibler görs ett tillskott till bolaget i samband med att hela eller de-
lar av konvertibellånet omvandlas till aktiekapital. I fråga om tecknings-
optioner slutligen sker tillskottet i form av betalning för aktier som teck-
nas med optionsrätt på samma sätt som vid nyemission.
I 1975 års lag behandlas de fyra ökningsmetoderna på så sätt att fond-
och nyemission regleras i 4 kap. och emission av konvertibler och
teckningsoptioner i 5 kap. Indelningen bygger på att det är osäkert om en
emission av konvertibler eller teckningsoptioner kommer att leda till en
ökning av aktiekapitalet.
Kommittén föreslår en helt ny reglering som bygger på den skillnad
som enligt det anförda finns mellan fondemission på ena sidan och ny-
emission samt emission av konvertibler och teckningsoptioner på den
andra. Föreslaget innebär att bestämmelserna om ökning av aktiekapitalet
tas upp i ett kapitel om fondemission och ett kapitel om tillskottsemission.
Dessa båda kapitel föregås av ett kapitel med gemensamma bestämmel-
ser om ökning av aktiekapitalet.
I dag måste en teckningsoption när den ges ut vara kopplad till ett
skuldebrev. Bestämmelserna saknar emellertid praktisk betydelse. Ett
bolag kan emittera teckningsoptioner som är kopplade till skuldförbind-
elser med ett lågt, närmast symboliskt värde. Det är också möjligt att i
emissionsvillkoren föreskriva att optionsbeviset får skiljas från skulde-
brevet omedelbart efter emissionen. En reglering som är så enkel att
kringgå kan enligt kommitténs mening inte behållas. Samtidigt har det
framkommit ett praktiskt behov av fristående teckningsoptioner. Kom-
mittén föreslår därför att kravet på en koppling mellan optionsrätt och
skuldförbindelse slopas.
Vid kontantemission i bolag vars bundna egna kapital före emissionen
uppgår till en miljon kronor räcker det enligt gällande rätt att hälften av
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
923
emissionsbeloppet har inbetalats när emissionen registreras. Resterande
belopp skall inbetalas inom sex månader från registreringen. Bestämmel-
serna om registrering av aktiekapitalet i två omgångar har tillkommit
med tanke på att de stora svenska bolagen ibland vänder sig till utländska
kapitalmarknader för att få riskkapital. En större nyemission som sker
t.ex. på New York- eller Londonbörsen kan ta lång tid att genomföra. Det
har ansetts olämpligt att bolaget inte skulle kunna registrera en sådan
kapitalökning förrän alla aktier har betalats. Kommittén har förståelse för
den synpunkten. Det framstår emellertid som principiellt felaktigt att ett
aktiebolag kan stå registrerat för ett aktiekapital som är större än vad som
faktiskt har inbetalats till bolaget. Behovet av att snabbt kunna registrera
den kapitalökning som faktiskt har skett kan enligt kommitténs mening
tillgodoses på ett bättre sätt genom att bolagen får rätt att registrera
ökningsbeloppet vartefter de nyemitterade aktierna betalas. Kommittén
föreslår därför att bestämmelserna om registrering av ökningsbeloppet
innan de aktier som ingår i beloppet betalats utmönstras och ersätts av en
bestämmelse som gör det möjligt att registrera en del av en tillskotts-
emission.
LEO-lagen
Lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag
m.m. (LEO-lagen) ställer högre majoritetskrav än aktiebolagslagen för
giltigt beslut om vissa emissioner som riktas bl.a. till bolagsledningen
och personer som står denna nära. Klyftan mellan lagarna har minskat
genom den EG-anpassning av aktiebolagslagen som genomfördes år
1995. Den anpassningen innebar bl.a. att ett krav på kvalificerad majori-
tet infördes i aktiebolagslagen för giltigt beslut om avvikelse från aktie-
ägarnas företrädesrätt till nya aktier.
Majoritetskravet i aktiebolagslagen är emellertid fortfarande lägre i
aktiebolagslagen än i LEO-lagen. I aktiebolagslagen krävs att emissions-
beslutet biträds av två tredjedelar av såväl avgivna röster som på stäm-
man företrädda aktier. Det är samma majoritet som krävs för giltigt
beslut om sådan ändring av bolagsordningen som inte påverkar rättsför-
hållandet mellan redan utgivna aktier. Det skall jämföras med LEO-
lagens majoritetskrav: nio tiondelar av såväl avgivna röster som på stäm-
man företrädda aktier.
Enligt kommitténs mening har LEO-lagens majoritetskrav utgjort en
effektiv spärr mot ett otillbörligt utnyttjande av reglerna om avvikelse
från aktieägarnas företrädesrätt för att gynna personer i ledningsställning
i bolaget eller koncernen. Kommittén anser sig därför inte böra föreslå att
LEO-bestämmelserna upphävs. Vissa justeringar föreslås emellertid i
syfte att komma till rätta med en del praktiska olägenheter med den
nuvarande regleringen. Vidare föreslås att den särskilda LEO-lagen upp-
hävs och att bestämmelserna överförs till aktiebolagslagen, bankaktie-
bolagslagen och försäkringsrörelselagen.
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
924
Prospekt
När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentlig-
gör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva ak-
tier eller teckningsrätter i bolaget skall styrelsen, enligt bestämmelser i
aktiebolagslagen, upprätta ett emissionsprospekt, om summan av de be-
lopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst
300 000 kronor.
Bestämmelser om emissionsprospekt finns förutom i aktiebolagslagen
bl.a. i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF). I
fråga om fondpapper som är inregistrerade vid eller avsedda att inregi-
streras vid börs finns bestämmelser om börsprospekt bl.a. i lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet (LBC). Båda lagarna kom-
pletteras av Finansinspektionens prospektföreskrifter.
Kommittén anser att det är olyckligt att aktiebolag och aktieägare, som
avser att emittera eller sälja fondpapper, skall behöva beakta prospekt-
regler i flera olika lagar. Kommittén föreslår därför att bestämmelserna
om prospekt i aktiebolagslagen upphävs och ersätts av bestämmelser i
LHF och LBC.
Upptagande av vissa penninglån
Aktiebolagslagen innehåller ett förbud mot upptagande av vissa penning-
lån. Om inte annat följer av bestämmelserna om konvertibellån, får ett
aktiebolag inte ta upp penninglån på villkor att lånet skall betalas på
annat sätt än med ett nominellt penningbelopp eller med ett penning-
belopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penningvärdet
(kapitalandelslån). Däremot är det tillåtet att ta upp lån där räntan är helt
eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bola-
gets vinst (vinstandelslån). Beslut om upptagande av ett vinstandelslån
fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av
styrelsen.
Kapitalandelslån kan innebära att fordringsägarna tillförsäkras rätt till
betalning ur bolagets tillgångar vid bolagets likvidation eller upplösning
med belopp som t.ex. motsvarar viss kvotdel i bolagets tillgångar eller
som beräknas som den genomsnittliga marknadskursen på bolagets aktier
under en tid före uppsägningen eller likvidationen. Förbudet mot kapital-
andelslån som inte skall betalas med ett nominellt penningbelopp eller
med ett penningbelopp som bestäms med hänsyn till förändringar i
penningvärdet uppfattas allmänt som ett hinder för svenskt näringsliv att
ta upp lån på villkor som är vanliga i de länder vi brukar jämföra oss
med. Till bilden hör också att aktiebolagslagen godtar andra riskfyllda
lån t.ex. konvertibellån i form av förlagsbevis med räntan satt i relation
till företagets utdelning. Dessutom har det under senare år utvecklats en
rad andra finansiella instrument som omsätts på kapitalmarknaden, trots
att de uppenbarligen är förenade med stora och svårbedömda risker.
Kommittén föreslår därför att kapitalandelslån åter blir tillåtna. Försla-
get innebär att vinstandels- och kapitalandelslån skall behandlas på
samma sätt.
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
925
Nedsättning av aktiekapitalet
Bestämmelserna om nedsättning av aktiekapitalet föreslås få en helt ny
redaktionell utformning.
Nedsättning för återbetalning till aktieägarna eller för avsättning till
reservfond eller fri fond får i dag beslutas endast efter förslag eller
godkännande av styrelsen. Denna ordning motsvarar vad som gäller vid
vinstutdelning och går tillbaka på farhågor att aktieägarna skall driva sina
krav på utdelning eller kapitalåterbäring så hårt att företagets fortbestånd
och de anställdas sysselsättning äventyras. Kommittén, som har en annan
syn på rollfördelningen mellan ägarna och styrelsen, anser att ett lång-
siktigt effektivt resursutnyttjande i näringslivet bäst främjas av att
bolagsstämman, utan vetorätt för styrelsen, kan besluta om i vilken ut-
sträckning kapital skall bindas i det enskilda bolaget. Kommittén föreslår
därför att bestämmelsen om styrelsens vetorätt utmönstras.
I den föreslagna regleringen ingår också bestämmelser som gör det
möjligt att sätta ned aktiekapitalet för täckning av förlust utan borge-
närernas hörande, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital och
detta oavsett om förlusten framgår av den senast fastställda balansräk-
ningen eller har uppstått under året.
Ett aktiebolag måste kunna sätta ned sitt aktiekapital till en nivå som
ger bästa avkastning åt aktieägarna på investerat kapital. I dag finns ett
krav på full täckning för det bundna egna kapitalet efter nedsättningen.
Det kravet måste enligt kommittén finnas kvar liksom en föreskrift om
att nedsättningsbeslutet inte får verkställas utan särskilt tillstånd.
Kommittén föreslår emellertid att möjligheterna till nedsättning utan till-
stånd vidgas till att gälla inte bara när nedsättningen kombineras med
nyemission utan också med t.ex. konvertering eller teckning med utnytt-
jande av teckningsoption. Även fondemission genom överföring till
aktiekapitalet av belopp från fritt eget kapital bör befria bolaget från
skyldighet att söka tillstånd att verkställa nedsättningsbeslutet. Över
huvud taget bör det enligt kommitténs mening räcka att bolaget, när
nedsättningsbeslutet och övriga beslut som registrerats samtidigt med
detta antecknats i aktiebolagsregistret, uppvisar ett oförändrat stort regi-
strerat aktiekapital och ett likaledes oförändrat stort bundet eget kapital,
för att bolaget skall undgå skyldighet att söka tillstånd att verkställa
nedsättningsbeslutet.
Efter nedsättning av aktiekapitalet för täckande av förlust enligt fast-
ställd balansräkning gäller i dag en treårig karenstid under vilken bolaget
inte får dela ut vinst utan rättens tillstånd. I tillståndsärendet tillvaratas
borgenärernas intressen på så sätt att de som motsätter sig vinstutdelning
har rätt till full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar.
Kommittén är inte övertygad om värdet av denna begränsning av rätten
att dela ut vinst efter nedsättning av aktiekapitalet. Aktiebolagslagen
innehåller inte någon regel av innebörd att aktiebolag skall ha ett aktie-
kapital som svarar mot bolagets balansomslutning eller riskerna med
bolagets verksamhet. Det gör då ett motsägelsefullt intryck med en regel
som begränsar utdelningsrätten efter nedsättning oavsett från vilken nivå
nedsättningen skett och oberoende av om bolaget efter nedsättningen kan
anses vara underkapitaliserat eller ej. Kommittén anser att de allmänna
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
926
bestämmelserna om vinstutdelning är tillfyllest också efter nedsättning
av aktiekapitalet och föreslår att den treåriga karenstiden avskaffas.
Förvärv och överlåtelse av egna aktier
Ett svenskt aktiebolag får inte återköpa eller på annat sätt förvärva egna
aktier. De svenska reglerna rörande aktiebolags förvärv av egna aktier är
mer restriktiva än motsvarande regler i de flesta andra länder. I övriga
EU-länder tillåts förvärv av egna aktier på villkor som bestäms av EG:s
andra bolagsdirektiv. I Förenta staterna tillåts förvärv av egna aktier
inom de ramar som följer av aktiebolagslagstiftningens regler om vinstut-
delning.
Det primära argumentet för att tillåta aktiebolag att förvärva egna ak-
tier är att det kan förbättra företagens förutsättningar att föra tillbaka
överskottsmedel till aktieägarna och på det sättet bidra till ett effektivare
utnyttjande av företagens och näringslivets resurser. Om ägarna kan an-
vända medlen på ett sätt som ger en högre avkastning än vad företaget
kan åstadkomma i sin egen förvaltning, skall medlen inte stanna i företa-
get utan återföras till ägarna.
Svenskt näringsliv är utomordentligt angeläget att få samma möjlig-
heter som i de flesta andra länder som vi brukar jämföra oss med till för-
värv av egna aktier. Kommittén har förståelse för dessa önskemål. Det
går inte att bortse från att man i vår omvärld som regel har möjlighet till
återköp av egna aktier. Det framstår som en nackdel i den internationella
konkurrensen att svenska bolag inte har möjlighet att genom förvärv av
egna aktier uppnå en mera effektiv användning av bolagets kapital och få
tillgång till ett smidigt betalningsinstrument vid förvärv av företag och
annan egendom.
En uppmjukning av förbudet mot återköp av egna aktier måste, såvitt
avser publika aktiebolag, ske inom ramen för bestämmelserna i EG:s
andra bolagsdirektiv. Direktivet föreskriver bl.a. att om förvärv av egna
aktier tillåts, det får ske endast inom ramen för bolagets fria egna kapital
och att det sammanlagda innehavet av egna aktier får uppgå till högst tio
procent av samtliga aktier i bolaget. Ett annat krav är att beslut om för-
värv av egna aktier fattas av bolagsstämman eller, efter stämmans be-
myndigande, av styrelsen.
Enligt kommitténs mening är direktivets restriktioner nödvändiga men
inte tillräckliga. Ett återköp av egna aktier har likheter med de möjlig-
heter som aktiebolag redan i dag har till nedsättning av aktiekapitalet för
återbetalning till aktieägarna. En avyttring av de återköpta aktierna kan
vidare jämföras med en nyemission. Det framstår därför som naturligt att
beslut om förvärv och avyttringar av egna aktier skall följa i stort sett
samma rutiner som vid beslut om minskning och ökning av aktiekapi-
talet. Det innebär bl.a. att beslut om förvärv av egna aktier skall fattas
med kvalificerad stämmomajoritet, att stämman skall ha ett besluts-
underlag motsvarande vad som gäller vid beslut om nedsättning och att
förslaget till beslut skall tillhandahållas aktieägarna viss tid före stäm-
man. Parallellen mellan avyttring av egna aktier och nyemission innebär
att beslut om avyttring skall fattas med samma majoritet som beslut om
nyemission och att aktieägarna skall ha en principiell företrädesrätt att
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
927
förvärva aktierna i fråga. Skall aktierna säljas på marknaden, så skall
samma beslutsregler iakttas som vid en riktad nyemission.
Tillsammans med vad som alltså följer av EG:s bolagsdirektiv torde de
nu behandlade beslutsreglerna i allt väsentligt tillgodose de bolagsrätt-
sliga skyddsintressen som måste beaktas vid förvärv och försäljning av
egna aktier. Reglerna utgör emellertid inte ett effektivt hinder mot att
företagen genom köp och försäljning av egna aktier direkt påverkar sin
egen aktiekurs på ett sätt som skulle kunna leda till att allmänhetens för-
troende för aktiemarknaden rubbades. En uppmjukning av förbudet mot
förvärv av egna aktier bör därför komma i fråga endast om det dessutom
införs regler i värdepappers- och börslagstiftningen som minimerar ris-
ken för sådan kurspåverkan.
Genom en särskild bestämmelse i lagen om handel med finansiella
instrument har otillhörlig kurspåverkan nyligen kriminaliserats. Tillåts
aktiebolag förvärva och sälja egna aktier, kommer även sådana förfaran-
den, i den mån de leder till otillbörlig kurspåverkan att vara olagliga.
Även med beaktande av detta anser kommittén det emellertid vara ofrån-
komligt att införa särskilda bestämmelser av värdepappers- och börs-
rättslig karaktär för att minimera möjligheterna till kurspåverkan vid just
förvärv och försäljning av egna aktier.
Kommittén föreslår därför att i lagen om börs- och clearingverksamhet
införs en bestämmelse av innebörd att regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter
angående de regler som börs och auktoriserad marknadsplats skall ha
avseende aktiebolags handel i egna aktier.
I syfte att tillgodose kravet på en god genomlysning av marknaden
föreslår kommittén vidare att i lagen om handel med finansiella instru-
ment tas in en bestämmelse av innebörd att förvärv och försäljning av
egna aktier i svenskt eller utländskt bolag skall anmälas till svensk börs
eller auktoriserad marknadsplats där aktierna är noterade och offentlig-
göras i den omfattning och på det sätt regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen föreskriver.
Vad därefter gäller privata aktiebolag föreslår kommittén för det första
att beslut om förvärv av egna aktier skall kunna fattas endast av bolags-
stämman. Något behov av att kunna bemyndiga styrelsen att fatta ett så-
dant beslut finns enligt kommitténs mening inte. För stämmans beslut
skall även i privata bolag gälla ett krav på kvalificerad majoritet.
Ett starkt skäl till att tillåta privata bolag att förvärva egna aktier är att
underlätta ägarskiften. För detta kan krävas att bolaget kan förvärva en
betydande del av de egna aktierna. Den begränsning till tio procent av
totalantalet aktier som för de publika bolagens del följer av det andra
bolagsdirektivet bör därför inte gälla för privata bolag. Däremot skall
också i dessa bolag det vederlag som lämnas för aktierna rymmas inom
bolagets fria egna kapital.
Beslut om överlåtelse av egna aktier som bolaget förvärvat skall även i
privata bolag fattas med iakttagande av bestämmelserna om nyemission.
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
928
Inlösen av minoritetsaktier
Kommittén föreslår ett helt nytt kapitel om inlösen av minoritetsaktier.
Kapitlet innehåller en helt ny reglering av förfarandet. Bl.a. föreslås att
part, som är missnöjd med en skiljedom skall väcka talan vid Svea hov-
rätt. Därmed förkortas instanskedjan jämfört med i dag. Mål om tvångs-
inlösen kommer därmed att koncentreras till en enda domstol som får
stor erfarenhet av måltypen.
Om ett moderbolag självt eller tillsammans med ett eller flera dotter-
företag äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av
röstetalet för samtliga aktier i ett dotterbolag, har moderbolaget i dag
rätt att av de övriga aktieägarna i sistnämnda bolag lösa in återstående
aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av
moderbolaget. Med moderbolag förstås ett svenskt aktiebolag. Kommit-
tén föreslår att varje aktieägare – i förekommande fall tillsammans med
dotterföretag – som äger mer än nio tiondelar av aktierna i ett bolag skall
har rätt och plikt till inlösen. Syftet med dessa förändringar är dels att
stärka minoritetsskyddet, dels att göra inlösenreglerna tillämpliga även i
internationella förhållanden. De nya reglerna förutsätter alltså inte att
majoritetsägaren är ett svenskt aktiebolag eller att det överhuvudtaget
föreligger något koncernförhållande.
Enligt kommitténs mening har tvångsinlösen sådana likheter med
expropriativa förfoganden, att lagstiftningen om tvångsinlösen måste
uppfylla de krav som uppställs i 2 kap. 18 § regeringsformen. Av den
paragrafen följer att ersättningen skall bestämmas enligt grunder som
anges i lag.
Av tvångsinlösensreglernas karaktär av expropriativt förfarande följer,
enligt kommitténs mening, att ersättningen för minoritetsaktierna bör
bestämmas med utgångspunkt i samma grundläggande princip för värde-
ersättning som gäller inom expropriationsrätten. Det innebär att minori-
tetsaktieägarens förmögenhetsställning efter tvångsinlösen bör vara den-
samma som om inlösen inte hade ägt rum. När det sedan gäller metod-
erna för värdering av minoritetsaktierna, har kommittén inte funnit anled-
ning att frångå den ståndpunkt som Högsta domstolen intagit i sin dom i
Balkenmålet (NJA 1996 s. 293). Lösenbeloppet skall alltså bestämmas
efter det värde aktierna har i aktieägarens hand. Detta värde skall mot-
svara marknadspriset, om aktien är noterad på börs eller eljest föremål
för marknadsmässig handel med regelbundna noteringar och i annat fall
grundas på det pris som kan påräknas vid en under normala förhållanden
genomförd försäljning. Beträffande onoterade aktier torde något mark-
nadspris ofta inte kunna fastställas, utan ett försäljningspris får beräknas
på grundval av bolagets resultat eller ställning.
Principen att börsnoterade eller eljest marknadsmässigt omsatta aktier
skall värderas till sitt marknadspris kan inte upprätthållas undantagslöst.
Börskursens värde som måttstock måste kunna prövas. För att skilje-
männen skall få bestämma ett annat värde, bör dock krävas att särskilda
skäl föreligger. Ett sådant skäl kan vara att kursen manipulerats, ett annat
att aktien är föremål för så ringa handel att den noterade kursen inte kan
anses utgöra ett riktigt mått på aktiens värde. Det får ytterst ankomma på
doktrin och praxis att avgöra, när det finns skäl för sådan avvikelse. En-
bart den omständigheten att en företagsvärdering leder till ett högre
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
929
aktievärde än marknadspriset utgör emellertid inte skäl att inte värdera
aktierna efter den noterade kursen.
Tvångsinlösen i publika aktiebolag föregås som regel av offentliga
uppköpserbjudanden. Enligt kommitténs mening utgör den omständig-
heten att ett uppköpserbjudande antagits av ägare till ett mycket stort
antal aktier en så stark indikation på att det erbjudna priset utgör ett rik-
tigt mått på aktiens värde, att det bör frångås endast under särskilda
omständigheter. Kommittén föreslår därför att om ett inlösenförfarande
föregåtts av ett offentligt uppköpserbjudande som accepterats av ägare
till minst nio tiondelar av de med erbjudandet avsedda aktierna, lösen-
beloppet skall motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl
föranleder annat.
Frågan om rätt värderingstidpunkt får anses så viktig, att en regel om
denna bör framgå av lagtexten. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA
1992 s. 872 uttalat, att lösenbeloppet vid tvångsinlösen skall fastställas
efter aktiernas värde vid tiden för begäran om tvistens prövning av skilje-
män, den s.k. påkallandedagen. Att undantagslöst låta påkallandedagen
utgöra rätt värderingstidpunkt framstår emellertid inte som lämpligt. Det
kan förekomma, att en majoritetsaktieägare utnyttjar sin ställning till att
inför ett förestående inlösenförfarande t.ex. avhända bolaget värdefulla
tillgångar till underpris till ett honom närstående bolag. Kommittén före-
slår därför att skiljemännen får bestämma aktiens försäljningspris vid en
tidigare tidpunkt än påkallandedagen.
Fråga om erbjudandeplikt på den svenska aktiemarknaden
I kommitténs uppdrag ingår att överväga om det på den svenska aktie-
marknaden bör införas en lagstadgad s.k. erbjudandeplikt. Därmed för-
stås en skyldighet för den som förvärvat en viss andel av aktierna i ett
aktiemarknadsbolag att lägga ett bud på återstående aktier.
Till stöd för att införa en erbjudandeplikt har i svensk och utländsk
debatt i första hand hävdats att bolagets minoritetsaktieägare i samband
med ett kontrollägarskifte bör ha möjlighet att dra sig ur bolaget. Ett
kontrollägarskifte, menar man, riskerar att sänka värdet på bolagets
aktier, varför de ägare som är missnöjda bör ha möjlighet att träda ur
bolaget på samma villkor som de ägare som sålt sina aktier till kontroll-
ägaren.
Resonemanget har från flera håll kritiserats för att utgå från ett ogrun-
dat antagande om att kontrollägarskiften typiskt sett skulle vara till skada
för bolagets övriga ägare. Det har också påpekats att det under alla
omständigheter är ologiskt att ålägga kontrollaktieägaren en erbjudande-
plikt innan det visats att någon sådan skada uppkommit. I sammanhanget
har pekats på den bristande konsekvensen i att å ena sidan garantera
aktieägare möjlighet att lämna bolaget om någon skaffar sig effektiv
kontroll över bolaget, medan någon motsvarande rätt till utträde tradi-
tionellt inte tillerkänns minoriteten för det fall en kontrollägare uppnår i
beslutshänseende mer betydelsefulla nivåer som exempelvis hälften eller
två tredjedelar av röstetalet i bolaget. Kommittén ansluter sig till den
kritiken och vill också framhålla att kontrollägarskiften långt ifrån alltid
Prop.2004/05:85
Bilaga 1
930
missgynnar övriga aktieägare. Tvärtom pekar såväl svenska som ut-
ländska studier på att sådana skiften typiskt sett gynnar dem.
En erbjudandeplikt skulle fördyra och i vissa fall kanske helt omöjlig-
göra såväl en successiv uppbyggnad av kontrollposter som direkta kon-
trollpostförvärv och därigenom motverka strävandena efter en stark ägar-
funktionen i företagen. Kommittén säger därför nej till en erbjudande-
plikt på den svenska aktiemarknaden.
Ikraftträdande
Aktiebolagskommittén föreslår att de nya bestämmelserna om aktie-
bolagets kapital skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 2
931
Sammanfattningen i Aktiebolagskommitténs
delbetänkande Vinstutdelning i aktiebolag
(SOU 1997:168)
Kapitalskyddsreglerna
Aktiebolagsformens främsta kännetecken är att aktieägarna inte är
personligen ansvariga för bolagets skulder. Endast bolagets förmögenhet
kan tas i anspråk för betalning av skulderna. I aktiebolagslagen finns
därför en rad regler som skall garantera att en bolagsförmögenhet skapas
vid bolagets bildande och att bolaget därefter inte vederlagsfritt minskar
sina tillgångar eller ökar sina skulder, de s.k. kapitalskyddsreglerna.
Aktiebolagskommittén har i betänkandet Aktiebolagets kapital (SOU
1997:22) föreslagit nya bestämmelser om bolagsbildning, ökning och
nedsättning av aktiekapitalet. I förevarande betänkande föreslår kom-
mittén nya bestämmelser om vinstutdelning och annan värdeöverföring
från bolaget till aktieägare eller annan.
I likhet med reglerna om aktiekapitalets inbetalning, ökning och
nedsättning syftar de nu behandlade reglerna ytterst till att underlätta
bolagens kapitalanskaffning. Genom regler om formerna för värdeöver-
föringar från bolaget garanteras aktieägarna insyn och inflytande över
kapitalanvändningen, vilket främjar bolagets möjligheter att anskaffa
kapital från aktieägarna. Genom begränsningar i fråga om omfattningen
av sådana värdeöverföringar skapas ett skydd för bolagets borgenärer och
därigenom förutsättningar för lånefinansiering till lägre kostnader än vad
som annars skulle ha varit fallet. En annan viktig funktion hos dessa
begränsningar är att de skyddar borgenärer med utomobligatoriska
skadeståndsanspråk och andra ofrivilliga fordringsägare.
Reglerna om formerna för värdeöverföringar från bolaget är uppställda
i aktieägarnas intresse och kan därför, i likhet med andra regler upp-
ställda till aktieägarnas skydd, åsidosättas om samtliga ägare är ense
därom. Annorlunda förhåller det sig med de regler som begränsar om-
fattningen av de värdeöverföringar som aktieägarna kan besluta om.
Dessa s.k. borgenärsskyddsregler är av tvingande karaktär. De kan inte
ens med samtliga aktieägares samtycke åsidosättas. En tredje grupp av
regler, som inte låter sig beskrivas som endera aktieägar- eller borgenärs-
skyddsregler är reglerna om kompetensfördelningen mellan bolags-
organen. Även dessa regler är tvingande.
Formerna för värdeöverföringar till aktieägare eller annan
Värdeöverföringar från bolaget kan avse tillgångar svarande mot bo-
lagets bundna eller dess fria egna kapital. Tillgångar svarande mot
bolagets bundna kapital kan enligt tvingande bestämmelser i lagen tas i
anspråk endast som återbetalning till aktieägarna vid nedsättning av
aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden samt utskiftning i
samband med bolagets likvidation.
Tillgångar svarande mot bolagets fria egna kapital kan tas i anspråk
genom värdeöverföringar till aktieägare eller utomstående. Den i lagen
Prop. 2004/05:85
Bilaga 2
932
anvisade formen för sådana värdeöverföringar till aktieägarna är vinst-
utdelning. Formkravet är uppställt i aktieägarnas intresse och kan
åsidosättas om samtliga ägare är ense därom. I ett bolag vars verksamhet
syftar till att bereda aktieägarna vinst kan värdeöverföringar till annan
än aktieägare endast beslutas av aktieägarna samfällt. Det följer av den
grundläggande regeln att bolagsorganen inte får besluta om eller företa
transaktioner som uppenbarligen är främmande för bolagsverksamhetens
syfte. Om aktieägarna är ense kan bolaget överföra ekonomiska värden
till utomstående, så länge transaktionen inte strider mot de regler som är
uppställda i bolagsborgenärernas intresse. Som ett begränsat undantag
från kravet på samfällt aktieägarbeslut gäller att stämman, och i viss
utsträckning styrelsen, har rätt att under vissa förutsättningar besluta om
gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål.
Beslut om vinstutdelning kan enligt gällande rätt fattas på ordinarie
bolagsstämma, som i anslutning till fastställandet av resultaträkningen
och balansräkningen är skyldig att besluta om dispositioner av bolagets
resultat. Varken lagtext eller förarbeten ger i dag något entydigt besked
om huruvida det också är tillåtet att besluta om vinstutdelning vid extra
bolagsstämma. Kommittén föreslår att aktiebolag i en ny reglering ges
uttrycklig möjlighet att på extra stämma som hålls efter den ordinarie
stämman men innan räkenskapsårets utgång, besluta om utdelning av fritt
eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen efter avdrag för
vad som redan har delats ut därav, s.k. efterutdelning.
Kommittén föreslår inte några bestämmelser om förskottsutdelning.
Det nuvarande, i borgenärernas intresse uppställda, förbudet att utbetala
vinst avseende räkenskapsår för vilket årsredovisning inte fastställts bör
bestå.
Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman med enkel majo-
ritet. Kommittén föreslår att styrelsens vetorätt avskaffas. Minoriteten
skyddas i sammanhanget av den grundläggande likhetsprincipen, som
innebär att varje aktie i förhållande till annan aktie berättigar till ett lika
stort belopp vid utbetalning av utdelning, om inte annat följer av före-
skrift i bolagsordningen om aktier av olika slag med olika rätt till andel i
bolagets vinst. Vid utdelning av annan egendom än pengar (sakvärden)
innebär likhetsprincipen att varje aktie berättigar till egendom av lika
stort värde, om det inte i bolaget finns aktier med olika rätt. Stämman får
inte fatta ett utdelningsbeslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt
viss eller vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.
Borgenärsskyddet
Aktiebolagslagens borgenärsskyddsregler vilar på principen att bolaget
alltid med en viss marginal skall ha tillgångar som motsvarar dess
skulder. Marginalen utgörs av bolagets aktiekapital och vad som i övrigt
betecknas som bolagets bundna egna kapital. Det bokförda värdet av
bolagets tillgångar skall uppgå till minst bolagets bokförda skulder och
avsättningar plus det bundna egna kapitalet. Är detta fallet sägs det
bundna egna kapitalet vara täckt. Bolaget får inte dela ut vinst till
aktieägarna, om det inte omedelbart efter åtgärden skulle finnas full
täckning för det bundna egna kapitalet, den s.k. beloppsspärren.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 2
933
I lagens nuvarande lydelse har emellertid lagtexten såvitt avser vinstut-
delning utformats på ett sätt som utgår från den andra, fria, delen av det
egna kapitalet. I stället för att förbjuda utdelning av bundet eget kapital
föreskrivs att utdelning inte får överskrida bolagets fria egna kapital. Det
valda skrivsättet vållar inga problem så länge fråga är om utdelning i
pengar, men har givit upphov till omfattande tolkningsproblem vid
utdelning av sakvärden. På samma sätt som redan är fallet i fråga om
nedsättning av aktiekapitalet bör bestämmelsen i en ny reglering
utformas så att bolaget inte får överföra värden till aktieägarna eller
någon utomstående med större belopp än att det finns full täckning för
det bundna egna kapitalet efter överföringen. Utvidgningen till att även
omfatta andra än aktieägare motiveras av att det för bolagsborgenärerna i
princip är likgiltigt till vem värdeöverföringen sker. Fordringsägarna
skall kunna lita på att bolaget inte utan att iaktta lagens bestämmelser om
nedsättning av aktiekapital, reservfond eller överkursfond eller likvida-
tionsreglerna beslutar om någon form av värdeöverföring, som medför
att det inte längre finns full täckning för bolagets bundna egna kapital.
Enligt gällande rätt begränsas vinstutdelningsutrymmet vidare av
kravet på avsättningar till reservfonden. Av årets nettovinst skall, efter
förlusttäckning, tio procent avsättas till reservfond till dess denna,
tillsammans med eventuellt förekommande överkursfond, uppgår till 20
procent av aktiekapitalet. Kommittén anser att reglerna om fortlöpande
avsättningar till reservfond är föråldrade och föga rationella. I förslaget
har därför inte upptagits någon motsvarande bestämmelse.
I syfte att förhindra att ett moderbolag i en koncern delar ut vinster
som inte motsvaras av vinster för koncernen som helhet, har moderbolag
traditionellt varit underkastade en dubbel begränsning i vinstutdelnings-
hänseende. Moderbolag har inte fått dela ut mer än vad som redovisats
som utdelningsbar vinst enligt bolagets egen balansräkning, men inte
heller mer än den utdelningsbara vinsten för koncernen som helhet. För
att fastställa utdelningsutrymmet i det senare avseendet har moderbolag
till helt nyligen generellt varit skyldiga att upprätta koncernresultat- och
koncernbalansräkning, vari interna vinster och förluster samt interna
fordringar och skulder eliminerats.
I den nya årsredovisningslagen, som trädde i kraft år 1996, infördes
vissa undantag från skyldigheten att upprätta koncernredovisning för
moderbolag i underkoncerner. I samband därmed ändrades aktiebolags-
lagens vinstutdelningsregler på det sättet att den dubbla utdelnings-
spärren avskaffades för moderbolag som inte själva skall upprätta
koncernredovisning. Det innebär att vissa moderbolag uttryckligen är
underkastade en dubbel utdelningsbegränsning, medan andra inte är det.
Redan detta reser frågan om den dubbla utdelningsbegränsningen över
huvud taget skall behållas. Därtill kommer att Redovisningskommittén i
betänkandet Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157)
föreslagit att även moderbolag i mindre koncerner skall undantas från
skyldigheten att upprätta koncernredovisning. Vid ett genomförande av
Redovisningskommitténs förslag i denna del skulle ytterligare ett bety-
dande antal moderbolag hamna utanför den dubbla utdelningsbegräns-
ningen.
Med hänsyn till den skisserade utvecklingen och med beaktande av
rättsläget i andra europeiska länder föreslår kommittén att den uttryckliga
Prop. 2004/05:85
Bilaga 2
934
kopplingen mellan vinstutdelningsutrymmet i moderbolag och koncern-
redovisningen avskaffas. Vinstutdelningsutrymmet bör i lagen bestäm-
mas på ett och samma sätt för alla moderbolag, nämligen med utgångs-
punkt i moderbolagets egen balansräkning. Därutöver bör alla moder-
bolag även framgent vara skyldiga att inom ramen för den s.k. försiktig-
hetsregeln beakta den samlade ekonomiska ställningen i koncernen.
Till komplettering av det grundläggande borgenärsskydd som följer av
kravet på full täckning för det bundna kapitalet gäller i dag enligt den s.k.
försiktighetsregeln att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp, att
utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsoliderings-
behov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.
Kommittén föreslår att försiktighetsregeln stramas upp i flera avseen-
den. Enligt kommittén bör bestämmelsen för det första utformas så att
det klart framgår att den skall tillämpas inte endast vid vinstutdelning,
utan vid varje form av värdeöverföring, till aktieägare eller annan. Såväl
vid formenliga som icke formenliga värdeöverföringar till aktieägare
liksom vid värdeöverföringar till utomstående skall en prövning av den
tilltänkta transaktionen ske mot försiktighetsregeln.
En ofta påtalad svaghet i den nuvarande bestämmelsen är hänvisningen
till god affärssed som den norm mot vilken en tilltänkt vinstutdelning
skall prövas. Någon affärssed har inte utbildats och beskrivits på området
under de tjugo år som bestämmelsen varit i kraft. Kommittén föreslår
därför att kopplingen till god affärssed utmönstras. Bestämmelsen bör i
stället utformas så att värdeöverföring får ske endast i den mån det med
hänsyn till bolagets och, om bolaget är moderbolag, koncernens konsoli-
deringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt.
Det bör av bestämmelsen också framgå att det handlar om en allsidig
bedömning av bolagets ekonomiska ställning med beaktande verksam-
hetens art, omfattning och risker.
En särskild fråga är hur borgenärsskyddsreglerna skall tillämpas vid
värdeöverföringar som sker med annan egendom än pengar (sakvärden)
och där det bedömda marknadsvärdet på egendomen överstiger dess
bokförda värde. Av den föreslagna nya lydelsen av den centrala borge-
närsskyddsregeln, nämligen att det efter värdeöverföringen skall finnas
full täckning för bolagets bundna egna kapital, följer att det är de i
bolaget, omedelbart efter värdeöverföringen kvarvarande nettotillgån-
garnas bokförda värde som skall läggas till grund för bedömningen av
huruvida sakutdelningen inkräktar på bolagets bundna egna kapital. En
traditionell utdelning av annan egendom än pengar förutsätter alltså att
bokfört värde på kvarvarande nettotillgångar täcker det bundna kapitalet.
En avyttring av bolaget tillhörig egendom som helt eller delvis motsvarar
det bundna egna kapitalet förutsätter, om den skall ske mot ett vederlag
som understiger marknadsvärdet på egendomen, att bokfört värde på
kvarvarande nettotillgångar och vederlaget i fråga tillsammans motsvarar
bolagets bundna kapital.
Att en överföring av sakvärden inte inkräktar på det bundna egna
kapitalet är emellertid inte tillräckligt för att den skall vara bolagsrättsligt
tillåten. Överföringen måste också prövas mot försiktighetsregeln, som
kräver att bolaget efter värdeöverföringen har en ekonomisk ställning
som med hänsyn till konsolideringsbehov, likviditet och bolagets
ställning i övrigt är försvarlig. Det ligger i sakens natur att den pröv-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 2
935
ningen kan behöva göras under beaktande av marknadsvärdena på
bolagets tillgångar och skulder.
Det är vidare en självklarhet att marknadsvärden skall användas vid
tillämpning av likhetsprincipen, dvs. att det beräknade marknadsvärdet
på den överförda egendomen måste vara lika stort för varje aktie med
mindre annat föreskrivs i bolagsordningen eller aktieägarna är ense om
en annan fördelning.
Rättsföljderna vid olagliga värdeöverföringar
Utbetalning till aktieägarna i strid med vinstutdelningsreglerna skall
enligt gällande rätt återbäras till bolaget. Bestämmelsen anses i viss
utsträckning vara analogt tillämplig på olaglig utbetalning till annan än
aktieägare.
Kommittén menar att kravet på förutsägbarhet i rättstillämpningen
talar emot en fortsatt förlitan på en analog lagtillämpning i detta hän-
seende. I linje med förslaget att den centrala borgenärsskyddsregeln om
skyddet för det bundna kapitalet skall göras uttryckligen tillämplig på
värdeöverföringar inte bara till aktieägare utan också till utomstående
föreslår kommittén att också rättsföljdsbestämmelsen görs tillämplig på
värdeöverföringar till såväl aktieägare som utomstående.
Beträffande rättsföljdens närmare innebörd föreslår kommittén att
bestämmelsen utformas som en självständig ersättningsskyldighet. Som
utgångspunkt bör var och en till vilken bolaget i strid med lagens
bestämmelser vederlagsfritt överfört ekonomiska värden vara skyldig att
betala ersättning till bolaget med motsvarande belopp, oberoende av om
värdeöverföringen grundas på ett formenligt stämmobeslut eller till-
kommit på annat sätt.
Till skydd för aktieägarna föreskrivs i gällande rätt att om utbetalning
har skett i form av vinstutdelning, är mottagaren återbäringsskyldig
endast om bolaget visar att han insåg eller bort inse att utbetalningen
stred mot aktiebolagslagen. Kommittén finner det naturligt att anlägga
samma synsätt på utbetalningar till aktieägarna som sker i form av
återbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller
överkursfonden, eller i form av utskiftning vid bolagets likvidation. Det
är här, liksom beträffande vinstutdelning, fråga om utbetalningar som i
ett av lagen anvisat förfarande beslutas på bolagsstämma och som, i vart
fall såvitt avser återbetalning vid nedsättning av det bundna kapitalet, för
aktieägarna många gånger kan uppfattas som ett substitut för
vinstutdelning. Kommittén föreslår att bestämmelsen utformas i enlighet
härmed.
En värdeöverföring från bolaget till aktieägarna som inte avser åter-
betalning i samband med nedsättning av det bundna kapitalet eller
utskiftning vid likvidation och som inte utgör formenlig vinstutdelning,
kan lagligen genomföras endast om aktieägarna är ense. Sker värde-
överföring utan ett enhälligt aktieägarbeslut, är fråga om en olaglig
värdeöverföring som medför ersättningsskyldighet. Detsamma är fallet
om aktieägarna enhälligt beslutat om värdeöverföringen, men beslutet
inkräktar på borgenärsskyddet. Rättspraxis visar att ett godtrosskydd med
analog lagtillämpning kan komma i fråga även vid sådan s.k. förtäckt
Prop. 2004/05:85
Bilaga 2
936
vinstutdelning. Kommittén menar att såväl säkerheten i omsättningen
som kravet på förutsägbarhet talar för att detta godtrosskydd nu lagfästs.
Det ligger i sakens natur att det vid värdeöverföringar av detta slag till
aktieägare som tar aktiv del i bolagets skötsel sällan torde finnas något
utrymme för god tro. Med ett lagfäst godtrosskydd för aktieägare kan
inte komma i fråga annat än att även för utomstående lägga fast ett
godtrosskydd i lagen. Kravet på säkerhet i omsättningen gör sig här
gällande med ännu större styrka.
I gällande rätt stadgas ett ansvar för den brist som kan uppkomma vid
återbäring av olaglig utbetalning. Detta s.k. bristtäckningsansvar kan
göras gällande mot styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och
aktieägare. I objektivt hänseende krävs för ansvar medverkan till beslutet
om den olagliga utbetalningen eller verkställande därav eller till
upprättande eller fastställande av en till grund för beslutet liggande
oriktig balansräkning. I subjektivt hänseende krävs för styrelseledamot,
verkställande direktör och revisor uppsåt eller oaktsamhet och för
aktieägare uppsåt eller grov oaktsamhet.
Av rättspraxis framgår att även andra personer i viss omfattning kan bli
ersättningsskyldiga med analog tillämpning av bristtäckningsregeln.
Sålunda synes ett bristtäckningsansvar kunna komma i fråga för den vars
medverkan väsentligen består i att han är mottagare, från någon som är
återbäringsskyldig, av något som härrör från en olaglig utbetalning,
förutsatt att mottagaren hade vetskap om sistnämnda förhållande.
Kommittén har ingen annan uppfattning i sakfrågan och menar att med-
verkansansvaret bör komma till uttryck i lagtexten, så att det klart
framgår vilka risker den löper som på ett eller annat sätt medverkar till
olagliga utbetalningar.
Vad som i subjektivt hänseende skall krävas för att utomstående skall
kunna bli bristtäckningsskyldiga måste avgöras genom en avvägning
mellan å den ena sidan de borgenärs- och aktieägarintressen som brist-
täckningsansvaret är avsett skydda och å den andra sidan hänsynen till
säkerheten i omsättningen. Vid en sådan avvägning menar kommittén att
det finns skäl att vara något mindre restriktiv än vad som följer av
hittillsvarande praxis där Högsta domstolen begränsat ansvaret till att
avse uppsåtlig medverkan. Enligt kommitténs mening bör ett bristtäck-
ningsansvar kunna komma i fråga även vid grov oaktsamhet. Det bör
dock inte av betalningsmottagare och andra krävas att de gör långtgående
undersökningar om huruvida deras medverkan i visst hänseende kan
tänkas innefatta medverkan till en otillåten värdeöverföring.
Lån till aktieägare m.fl.
Aktiebolag får enligt gällande rätt inte lämna penninglån till aktieägare,
styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i
samma koncern eller till vissa dessa närstående personer. Från förbudet
undantas lån till kommun eller landstingskommun, till annat företag i
koncern i vilken det långivande bolaget ingår, affärsmässigt betingade
lån till gäldenärens rörelse samt lån till aktieägare med storleksmässigt
begränsade aktieinnehav i bolaget. Låneförbudet äger motsvarande
tillämpning på ställande av säkerhet.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 2
937
Låneförbudet, som tillkom i början av 1970-talet, är i betydande
utsträckning ett resultat av lagstiftarens ambition att komma till rätta med
det skattemässiga problemet att aktieägare i fåmansbolag ofta lånade
pengar från bolaget för sin privata konsumtion och därmed sköt upp
beskattningen. Kommitténs uppfattning är att aktiebolagslagen bör ut-
formas utan närmare skattemässiga hänsyn. Regler om lån från bolaget
till aktieägarna och ledamöter av bolagsorganen bör ses som en del av
lagens kapitalskyddsregler och den bärande tanken i reglerna bör vara att
förbjuda sådana lån som riskerar att försvaga skyddet för borgenärs-
kollektivet. Kommittén föreslår därför att det nuvarande låneförbudet
ersätts av en bestämmelse av innebörd att aktiebolag får lämna penning-
lån till den aktuella personkretsen under förutsättning att de utlånade
medlen skulle ha kunnat betalas ut i form av vinstutdelning och att
betryggande säkerhet ställs för lånet.
Med kommitténs förslag att inordna lånereglerna bland övriga kapital-
skyddsregler utan särskilda skattemässiga hänsyn ställer det sig naturligt
att överge straffsanktionen och i stället sanktionera lånereglerna på
väsentligen samma sätt som övriga kapitalskyddsregler. Kommittén
föreslår därför att ett olagligen lämnat lån skall återbetalas om bolaget
visar att låntagaren insåg eller bort inse att det var olagligt. Straffsank-
tionen föreslås upphävd.
Ikraftträdande
Kommittén föreslår att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari
2000.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
938
Sammanfattningen i Aktiebolagskommitténs
slutbetänkande Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1)
Aktiebolaget anses av många vara en viktig förklaring till Västerlandets
ekonomiska framgångar under det senaste århundradet. Möjligheterna att
ackumulera kapital genom små bidrag från ett stort antal investerare har
skapat förutsättningar för dagens multinationella storföretag. Men det
förhållandet att aktieägarna i ett aktiebolag inte svarar personligen för
bolagets förpliktelser gör företagsformen attraktiv också för småföreta-
gare. I Sverige och många andra länder är merparten aktiebolag enmans-
eller fåmansbolag.
Aktiebolagslagstiftningen skall således på en gång tillgodose interna-
tionella och nationella behov och vara tillräckligt flexibel för att passa
både i stora och små förhållanden. Den kategoriindelning i publika och
privata bolag som genomförts som ett led i Sveriges EG-anpassning ger
denna flexibilitet och har åtminstone för tillfället tystat den debatt som
länge förts i Sverige om en särskild bolagsform för de mindre företagen.
En aktiebolagslag måste vidare vara utformad på ett sådant sätt att den
inte på kort tid blir omodern på grund av ändrade förhållanden.
Förändringstrycket i den internationella miljö i vilka de stora svenska
aktiebolagen verkar är mycket starkt. Vår nuvarande aktiebolagslag är
från år 1975. Under det kvarts sekel som den har funnits har Sverige
hunnit gå med i EU, järnridån har försvunnit och kapitalet flödar i stort
sett fritt mellan länderna. Det är inte någon överdrift att säga att de
svenska aktiebolagen i dag verkar i en helt annan internationell miljö än
när den nuvarande aktiebolagen skrevs.
Det har föranlett den svenske lagstiftaren att företa en rad ändringar i
aktiebolagslagen för att tillgodose uppkommande behov. Det är
emellertid en generell iakttagelse att det är svårt att i en lag genomföra ett
så stort antal ändringar som det här är fråga om utan att lagen så
småningom förlorar en del av sin struktur och blir mera svåröverskådlig
och svårbegriplig. Det räcker i detta sammanhang med att nämna att de
nuvarande bestämmelserna om allmän och särskild granskning respektive
byte av bolagskategori placerades i 11 och 17 kapitlet uteslutande av den
anledningen att sistnämnda kapitel, som ursprungligen innehöll bestäm-
melser om redovisning respektive om bundna och fria aktier, hade
upphävts som ett led i den svenska EG anpassningen. Det är givet att
sådana ändringar, som kan ske också på paragrafnivå, bryter ner den
ursprungliga logiken mellan bestämmelserna och gör lagen svårbegriplig.
De svenska aktiebolagslagarna har sällan överlevt mer än 30 år. Med
hänsyn till de stora omvärldsförändringar som har skett är det närmast
överraskande att 1975 års lag inte redan har ersatts med en ny aktie-
bolagslag.
Aktiebolagskommitten har anslutit sig till den traditionella synen i
svensk aktiebolagsrätt och har i bl.a. betänkandet Aktiebolagets orga-
nisation (SOU 1995:44) framhållit den viktiga roll som företagets ägare
spelar:
I en marknadsekonomi är utsikterna till ekonomisk framgång ojämnt
fördelade mellan olika verksamheter och olika företag. De som vill få
ut så mycket som möjligt av de ekonomiska fördelar som ett
framgångsrikt utvecklingsarbete ger måste styra sina investeringar till
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
939
de verksamheter och företag som har de bästa vinstutsikterna. De
måste också övervaka sina investeringar genom att hålla sig
underrättade om hur deras företag utvecklas och söka påverka deras
verksamhet. Företagens ägare bidrar på det sättet till att resurserna i
enskilda företag och i näringslivet som helhet utnyttjas så effektivt
som möjligt. Ägare som tar ansvar för företagens och näringslivets
utveckling är därför ett viktigt inslag i en fungerande marknads-
ekonomi.
Kommitténs uppfattning är att aktiebolagslagen skall ha en utform-
ning som främjar en aktiv ägarfunktion i företagen. Därigenom skapas
största möjliga förutsättningar för en fortlöpande och snabb an-
passning av företagens organisation och verksamhet till förändringar i
omvärlden och för en dynamik i näringslivet. Det kräver att lagen dels
garanterar ägarna den yttersta beslutanderätten i bolaget, dels
möjliggör förändringar i ägarstrukturen. (SOU 1995:44 s. 154.)
Statsmakterna har också tagit detta synsätt till utgångspunkt för den
reformering av aktiebolagslagen som pågår med kommitténs förslag som
grund (se bl.a. prop. 1997/98:99 s. 75 f.).
En annan aspekt som är värd att anlägga i detta sammanhang är de
stora förändringar i ägarstrukturen bland de svenska börsnoterade
aktiebolagen som skett under andra hälften av 1990-talet. Många av våra
största aktiebolag ägs i dag till mer än hälften av utländska rättssubjekt.
Dessa utländska ägare är ofta pensionsfonder och liknande institutioner
som placerar en del av sina tillgångar i aktier men sällan ingriper i
bolagets skötsel utan väljer att sälja aktierna vid missnöje med bolags-
ledningens agerande. Det är emellertid inte bara de utländska ägarna som
i ökande utsträckning består av institutioner. Även de svenska ägarna är i
hög utsträckning fonder, försäkringsbolag och andra institutioner medan
de fysiska personer som för några decennier sedan hade majoriteten i
våra börsnoterade företag numera har, fått sitt inflytande reducerat högst
betydligt. Aktiebolagskommittén har försökt skapa rutiner som skall ge
svenska och utländska institutioner effektiva möjligheter att delta i de
svenska aktiebolagens förvaltning och föreslår i detta slutbetänkande
ytterligare åtgärder i samma syfte. Det finns emellertid enligt kommitténs
mening anledning för statsmakterna att följa utvecklingen på detta
område och hålla en beredskap om det skulle framkomma tecken som
tyder på att de institutionella ägarna inte tar sitt ansvar för förvaltningen
av de bolag i vilka de investerat och därigenom hämmar det svenska
näringslivets utvecklingsmöjligheter.
När kommittén nu lägger sitt slutbetänkande är det det sjunde i raden
av betänkanden som kommittén har lämnat. Kommittén har således
avrapporterat sitt arbete på ett sätt som har underlättat partiella reformer.
Sådana har också, som utvecklas i det följande, genomförts och andra är
på gång. Detta arbetssätt, där nyheterna så att säga avlöser varandra i en
lagom takt, har stora fördelar för slutanvändarna. Från lagstiftnings-
synpunkt har metoden den fördelen att färdiga förslag inte behöver-
vänta på att andra förslag skall färdigställas utan kan genomföras direkt.
Kommittén tycker sig också se att remissbehandlingen blir effektivare
om den sker genom yttranden över en serie betänkanden, där varje betän-
kande är av förhållandevis måttligt omfång, jämfört med om remiss-
yttrandet avser ett enda men mycket omfattande betänkande; remissyn-
punkterna på de sista kapitlen i Aktiebolagsutredningens ovannämnda
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
940
betänkande från år 1971 var ganska få. Kommittén har också i sitt arbete
kunnat utnyttja remissutfallet beträffande tidigare delbetänkanden när
slutbetänkandet har utformats.
1975 års aktiebolagslag ger vid en första anblick intryck av att vara
främst ett excercisreglemente. Den innehåller detaljerade checklistor
över vilka handlingar som skall finnas i varje ärende som lagen behand-
lar, ofta med föreskrift dessutom om att dessa handlingar skall innehålla
en rad detaljupplysningar. Den lag som kommittén föreslår avviker inte
från denna tradition. Det är snarare så att antalet checklistor har utökats
liksom listornas längd. Kommittén har nämligen uppfattningen att det
blir enklare för alla parter, inklusive Patent- och registreringsverket, om
det finns mycket klara regler för vilka handlingar som skall hanteras i
olika sammanhang, inklusive när beslutet skall registreras i aktiebolags-
registret. Kommittén har dessutom försökt att undvika hänvisningar och
har därför skrivit ut varje checklista utan hänsyn till att listan beträffande
en typ av ärende inte sällan är identisk med listan avseende en annan
ärendetyp.
Av det faktum att det finns många checklistor i kommitténs lagförslag
skall man emellertid inte dra den felaktiga slutsatsen att kommitten
föreslår en allmänt skärpt kontroll över aktiebolagen. Tvärtom är kom-
mittens arbete präglat av en vilja att låta marknaden ta hand om många
problem som äldre lagstiftare ville reglera. Kommittén vill i detta
sammanhang bara nämna de nya möjligheterna till återköp av egna aktier
och kommitténs förslag att tillåta kapitalandelslån men fler exempel på
liberalisering och överlämnande åt självreglering ges i det följande.
En viktig del av kommitténs arbete, som särskilt har uppmärksammats
i samband med att kommittén nu lägger fram förslag till en helt ny,
komplett aktiebolagslag, har gått ut på att göra lagen begriplig och så
långt det är möjligt lättläst. Kommittén har använt sig av en konsekvent
genomförd systematik, strävat efter att begränsa paragrafernas omfång
och arbetat mycket med mellanrubriker och paragrafrubriker för att göra
det lätt att hitta bland bestämmelserna. Kommittén har också försökt
använda ett så enkelt språk som ämnet tillåter.
Mycket av innehållet i slutbetänkandet är genom tidigare delbe-
tänkanden och genomförda delreformer redan känt. Det gäller exempel-
vis avskaffandet av de bundna aktierna, anpassningen till EG:s bolags-
direktiv med en kategoriindelning av aktiebolagen i privata och publika
bolag, de nya reglerna om bolagets organisation samt de nya möjlig-
heterna för aktiemarknadsbolag att återköpa egna aktier.
Arbete pågår för närvarande i regeringskansliet med en lagrådsremiss
på basis av kommitténs förslag om vinstutdelning, nedsättning av
aktiekapitalet och likvidation.
Därefter skulle det av de tidigare betänkandena återstå att behandla
bl.a. vad kommittén föreslagit om bolagsbildning, överlåtelsebegräns-
ningar beträffande aktier, ökning av aktiekapitalet och tvångsinlösen av
minoritetsaktier.
I det nu framlagda slutbetänkandet inskränker sig kommittén emeller-
tid inte till att sammanställa sina tidigare förslag utan behandlar också en
rad nya frågor. Skillnaden mellan den nuvarande ordningen och den nya
aktiebolagslag som kommittén föreslår kan sammanfattningsvis sägas var
följande.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
941
I 1 kap. upptas liksom i den nuvarande lagen vissa allmänna be-
stämmelser om aktiebolag. I lagens portalparagraf läggs aktiebolags-
formens mest grundläggande kännetecken fast, nämligen ägarnas frihet
från personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Kommittén har övervägt
om den bestämmelsen bör förses med ett generellt undantag, s.k. ansvars-
genombrott, men funnit att så inte bör ske. På ett särskilt delområde,
nämligen miljöområdet, anser kommittén visserligen att institutet
ansvarsgenombrott bör komma till uttryck i lag, men det bör ske i miljö-
balken, inte i aktiebolagslagen.
I första kapitlet slås vidare fast att aktiebolag kan vara privat aktie-
bolag eller publikt aktiebolag och att lagen gäller alla aktiebolag, om inte
annat föreskrivs. Indelningen av bolagen i två kategorier infördes som
nämnts i samband med EG-anpassningen. Den fick genom de nya
reglerna om aktiebolagets organisation en ökad betydelse och kommer i
den nya lagen till ytterligare användning.
Till skydd för bolagets borgenärer föreskrivs i första kapitlet också att
det i bolaget skall finnas ett aktiekapital av viss minsta storlek. Aktieka-
pitalet kan vara fördelat på en eller flera aktier. En principiellt viktig
nyhet den nya lagen är att aktierna inte längre skall lyda på ett visst
nominellt belopp. Systemet med ett nominellt värde på aktierna avskaffas
och ersätts av ett kvotaktiesytem, där varje aktie representerar en lika stor
andel av aktiekapitalet (kvotvärdet) och därmed av bolagsförmögen-
heten. Övergången till kvotaktiesystemet påverkar lagens utformning
bl.a. såvitt avser reglerna om bolagsbildning, kapitalökning och kapital-
minskning.
I första kapitlet finns också en definition av koncernbegreppet.
Definitionen har, sedan redovisningsreglerna i aktiebolagslagen år 1996
ersattes av särskild lagstiftning, en förhållandevis begränsad betydelse.
Lagen upptar endast ett fåtal koncernregler. Kommittén har övervägt
men inte funnit något uttalat intresse för att i lagen ta in bestämmelser
om styrning och ledning i koncerner, s.k. materiell koncernrätt.
I 2 kap. finns bestämmelser om bildande av aktiebolag. Den nya lagen
innebär på detta område en väsentlig förenkling i förhållande till gällande
rätt. Det numera sällan eller aldrig använda institutet successivbildning
utmönstras och reglerna om simultanbildning ges en ny utformning. Den
eller de som vill bilda ett aktiebolag skall enligt den nya lagen upprätta
en stiftelseurkund, teckna sig för samtliga aktier direkt i stiftelse-
urkunden, betala aktierna, upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd
revisor granska en öppningsbalansräkning för bolaget, färdigställa stiftel-
seurkunden samt ansöka om bolagets registrering. En viktig nyhet i detta
sammanhang är att stiftarna själva, med beaktande av lagens krav på ett
visst minsta aktiekapital, avgör i vilken utsträckning betalningen för
aktierna skall tillföras aktiekapitalet eller utgöra fritt eget kapital i
bolaget.
I 3 kap. finns bestämmelser om aktier och aktiers överlåtbarhet. Där
läggs två grundläggande principer fast. Den ena är att alla aktier har lika
rätt i bolaget, om inte annat anges i bolagsordningen. Den andra princi-
pen är att en aktie är fritt överlåtbar. I bolagsordningen kan föreskrivas
begränsningar i överlåtbarheten, men endast med uttryckligt stöd i lag.
Medan sådana inskränkningar i överlåtbarheten enligt gällande rätt bara
kan göras i form av s.k. hembudsklausuler öppnar den nya lagen
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
942
möjlighet för alla bolag att använda sig av såväl hembuds- som förköps-
klausuler. Privata aktiebolag får också använda sig av samtyckes-
klausuler. Genom dessa regler tillgodoses ett behov av större flexibilitet
på detta område, framför allt i bolag med en begränsad ägarkrets, sam-
tidigt som grundprincipen om fri överlåtbarhet bibehålls.
Alla aktier i ett aktiebolag skall antecknas i en aktiebok. Bestämmelser
därom finns i 4 kap. Den nya lagen gör här på ett mer systematiskt sätt än
vad som i dag är fallet en åtskillnad mellan reglerna för kupongbolag och
reglerna för avstämningsbolag. På regeringens uppdrag har kommittén i
detta sammanhang särskilt övervägt om den nuvarande principen om
aktiebokens offentlighet bör inskränkas på grund av de risker för brott i
form av framför allt bedrägerier riktade mot aktieägare som offentlig-
heten innebär. Enligt kommitténs mening skulle emellertid en hemlig-
stämpling av uppgifterna i aktieboken inte vara någon effektiv brotts-
förebyggande åtgärd. Kommittén föreslår därför att aktieboken även
fortsättningsvis skall vara offentlig och därigenom bl.a. möjliggöra forsk-
ning och debatt om ägar- och inflytandeförhållandena i näringslivet. I
avstämningsbolag gäller i dag den begränsningsregeln att en offentlig
utskrift av aktieboken inte upptar ägare med högst 500 aktier i bolaget.
Kommittén föreslår att begränsningsregeln i stället utformas så att
utskriften inte upptar ägare med innehav representerande mindre än en
tusendel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
I kupongbolag skall, om någon aktieägare begär det, utfärdas aktiebrev
för dennes aktier. Bestämmelser om aktiebrev finns i 5 kap. I av-
stämningsbolag får aktiebrev inte utfärdas; aktieinnehavet manifesteras
där av en registrering i ett avstämningsregister fört av en central värde-
pappersförvarare.
På förslag av kommittén och i linje med den under 1990-talet allt
intensivare debatten om vad som med en engelsk term brukar kallas
corporate governance infördes i lagen år 1999 nya bestämmelser om
aktiebolagets organisation. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser,
som regelbundet skall tillämpas av alla bolag, ges en något mer fram-
skjuten plats i den nya lagen och att den hierarkiska strukturen med
aktieägarna som bolagets yttersta beslutsfattare markeras genom att
bestämmelserna om bolagsstämma placeras före bestämmelserna om
styrelse och verkställande direktör. Sålunda upptas i 6 kap. bestämmelser
om bolagsstämma och i 7 kap. bestämmelser om styrelse och verk-
ställande direktör.
En viktig tanke bakom reglerna om bolagsstämma, sådana som de på
basis av kommitténs tidigare framlagda förslag i dag är utformade, är att
skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion, framför allt i bolag med
många ägare. I den nya lagen tas ytterligare steg i denna riktning bl.a.
genom ökade möjligheter till utnyttjande av elektroniska hjälpmedel och
modern kommunikationsteknik vid bolagsstämma. Ett exempel på det är
att i lagen införs en uttrycklig bestämmelse om att stämman kan besluta
om stämmodeltagande via Internet eller annat datanät.
Till blocket om bolagets organisation hör också 8 kap. om revision och
9 kap. om allmän granskning. Dessa överensstämmer, med ett par mindre
undantag, med gällande rätt. En nyhet gäller lagens benämning på de
personer som utför allmän granskning. Den i nuvarande lag använda
termen lekmannarevisor har kritiserats bl.a. under riksdagens behandling
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
943
av regeringens förslag till dessa bestämmelser. I den nya lagen har be-
nämningen lekmannarevisor ersatts av allmän granskare.
Den nya lagen innebär väsentliga förändringar i bestämmelserna om
kapitalökning. Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission. Utmär-
kande för en fondemission är att den sker utan tillskott från aktieägarna.
Men en ökning av aktiekapitalet kan också ske genom tillskott från
blivande aktieägare. Det handlar då om kapitalökning genom ny-
emission, emission av konvertibler eller emission av teckningsoptioner.
Vid nyemission sker tillskottet genom att aktietecknarna betalar för nya
aktier, kontant eller med annan egendom. Vid emission av konvertibler
görs ett tillskott till bolaget i samband med att hela eller delar av kon-
vertibellånet omvandlas till aktiekapital. I fråga om teckningsoptioner
slutligen sker tillskottet i form av betalning för aktier som tecknas med
optionsrätt på samma sätt som vid nyemission.
I den nuvarande lagen behandlas de fyra metoderna för ökning av
aktiekapitalet på så sätt att fond- och nyemission regleras i ett kapitel och
emission av konvertibler och teckningsoptioner i ett annat. Indelningen
bygger på att det är osäkert om en emission av teckningsoptioner eller
konvertibler kommer att leda till en ökning av aktiekapitalet.
I den nya lagen har bestämmelserna i stället disponerats med utgångs-
punkt i den skillnad som enligt det anförda finns mellan fondemission på
ena sidan och nyemission samt emission av konvertibler och teck-
ningsoptioner på den andra. I 10 kap. upptas vissa för kapitalökning
gemensamma bestämmelser. Därefter regleras i 11 kap. fondemission
och i 12 kap. tillskottsemission. En nyhet i sammanhanget är att den nya
lagen tillåter bolagen att emittera fristående teckningsoptioner.
I likhet med vad som ovan sagts i fråga om bolagsbildning innebär den
nya lagen ökade möjligheter för ägarna att besluta huruvida betalningen
för emitterade aktier, eller för den delen teckningsoptioner eller konver-
tibler, skall utgöra bundet eller fritt kapital i bolaget. Det är en fråga som
ägarna skall ta ställning till i emissionsbeslutet. Annorlunda uttryckt har
kommittén i detta sammanhang släppt den traditionella kopplingen
mellan aktiekapitalet och antalet aktier. Aktiekapitalet kan ökas utan att
antalet aktier ökas, och antalet aktier kan ökas utan att aktiekapitalet
ökas.
När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag
offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar en inbjudan att
förvärva aktier eller teckningsrätter i bolaget skall styrelsen i dag, enligt
bestämmelser i aktiebolagslagen, upprätta ett prospekt, om summan av
de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till ett
visst, i lagen angivet, belopp. Bestämmelser om emissionsprospekt finns
förutom i aktiebolagslagen bl.a. i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument. I fråga om fondpapper som är inregistrerade vid
eller avsedda att inregistreras vid börs finns bestämmelser om börs-
prospekt bl.a. i lagen (1992:543) om börs och clearingverksamhet. Båda
lagarna kompletteras av Finansinspektionens prospektföreskrifter.
Kommittén anser det vara olyckligt att aktiebolag och aktieägare, som
avser att emittera eller sälja fondpapper skall behöva beakta prospekt-
regler i flera olika lagar. I den nya lagen har därför inte upptagits några
prospektregler. I stället föreslås vissa nya bestämmelser om prospekt i
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
944
lagen om handel med finansiella instrument och lagen om börs och
clearingverksamhet.
I detta sammanhang behandlar kommittén också frågan om vilket
ansvar som skall kunna utkrävas av bolaget för felaktigheter och brister i
ett upprättat prospekt. Rättsläget på denna punkt är i dag i viss mån
oklart. Enligt den i doktrinen förhärskande uppfattningen kan ett aktie-
bolag inte på kontraktsrättslig grund bli skadeståndsskyldigt mot aktie-
ägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med aktieägare, när
dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier
eller andra fondpapper som givits ut av bolaget. Det är en inställning som
skiljer sig från vad som är fallet i bl.a. Förenta staterna och Storbri-
tannien, något som inte sällan leder till svårutredda rättsliga fråge-
ställningar vid svenska bolags emissioner på den internationella kapital-
marknaden. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att aktiebolag skall
kunna åläggas ett skadeståndsansvar för felaktigheter och brister i
prospekt som upprättats av bolaget vid en emission eller en aktieägares
utförsäljning av en större aktiepost i bolaget. Bestämmelserna om sådant
ansvar föreslås tas in i lagen om handel med finansiella instrument.
I 13 kap. har upptagits särskilda bestämmelser om vissa riktade
emissioner m.m. Bestämmelserna svarar med smärre ändringar, bl.a. i
fråga om tillämpningsområdet, mot vad som i dag är lagen (1987:464)
om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. (LEO-lagen).
Kommitten föreslår att den lagen upphävs. En av de materiella ny-
heterna i sammanhanget är att ett moderbolag som vill överlåta aktierna i
ett dotter- eller dotterdotterbolag till det bolagets företagsledning eller
anställda - en s.k. management buy out - inte behöver underställa beslutet
moderbolagets bolagsstämma för godkännande.
Till aktiebolagslagens hårda kärna hör reglerna till skydd för bolagets
bundna egna kapital. Dit kan räknas, förutom reglerna om bolags-
bildning, reglerna om nedsättning av aktiekapitalet, förvärv av egna
aktier och vinstutdelning. I dag finns bestämmelser om dessa förfaranden
på olika ställen i lagen. Bestämmelserna är emellertid inte samordnade
utan skiljer sig på flera punkter omotiverat från varandra. Kommittén
föreslår att bestämmelserna samlas till ett gemensamt block, som inleds
med ett för alla tre förfaranden gemensamt kapitel om värdeöverföringar.
Sålunda finns i den nya lagens 14 kap. vissa grundläggande be-
stämmelser om värdeöverföringar, i 15 kap. bestämmelser om vinstutdel-
ning, i 16 kap. bestämmelser om förvärv av egna aktier och i 17 kap.
bestämmelser om minskning av aktiekapitalet. De föreslagna reglerna
innebär genomgående ökade möjligheter för företagen att fortlöpande
anpassa sin kapitalstruktur till vad som vid varje tidpunkt anses vara mest
gynnsamt för bolaget och dess ägare. Kommittén har också haft ambitio-
nen att i lagen ge uttryck för den rättsutveckling som under de senaste
decennierna ägt rum i praxis och doktrin på framför allt vinstutdelnings-
området.
I delbetänkandet Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) föreslog
kommittén bl.a. att svenska aktiebolag, privata såväl som publika, skulle
tillåtas förvärva egna aktier. Förslaget ledde i denna del till lagändringar
våren 2000. Vissa publika aktiebolag, huvudsakligen aktiemarknads-
bolag, fick då rätt att förvärva egna aktier. Frågan om huruvida även
övriga publika aktiebolag och privata aktiebolag skall tillåtas förvärva
Prop. 2004/05:85
Bilaga 3
945
egna aktier skall avgöras efter ytterligare utredning rörande skattemässi-
ga frågeställningar som uppkommer i sammanhanget. Kommittén har i
det nu presenterade lagförslaget inte lagt fram något nytt författnings-
förslag avseende egna aktier, men står fast vid den principiella uppfatt-
ningen att alla aktiebolag bör tillåtas förvärva egna aktier.
Till kapitalskyddsreglerna kan också räknas 18 kap. om lån från bo-
laget till aktieägare m.fl. Kommittén föreslog i delbetänkandet
Vinstutdelning (SOU 1997:168) att det i dag absoluta förbudet mot
sådana lån skulle ersättas av mindre långtgående restriktioner. I det nu
framlagda förslaget till en ny aktiebolagslag tar kommittén ytterligare
steg i denna riktning. I korthet innebär förslaget att medel som skulle
kunna användas för utdelning till aktieägarna också skall kunna lånas ut
till ägare och andra särskilt nämnda personer.
Kommittén föreslår ett nytt 19 kap. om inlösen av minoritetsaktier och
därefter ett 20 kapa om fusion och ett 21 kap. om fission. Medan
fusionsbestämmelserna i allt väsentligt överensstämmer med gällande
rätt är fissionsinstitutet en nyhet i svensk rätt. Det handlar, enkelt ut-
tryckt, om en spegelbild av fusion – en uppdelning av ett aktiebolag i två
eller flera nya aktiebolag. De nya reglerna ger svenskt näringsliv ännu ett
instrument för omstrukturering och anpassning till nya förhållanden.
Bestämmelsernas närmare utformning styrs i betydande utsträckning av
EG:s sjätte bolagsdirektiv.
I 22 kap. har upptagits bestämmelser om likvidation svarande mot
kommitténs så sent som år 1999 avlämnade delbetänkande Likvidation
av aktiebolag (SOU 1999:36).
I 23 kap. regleras byte av bolagskategori på samma sätt som i dag sker
i 17 kap. ABL.
Till de centrala bestämmelserna i lagen hör 24 kap. om registrering.
Kapitlet motsvarar 18 kap. ABL och är materiellt sett oförändrat. Inte
heller föreslås några materiella ändringar i reglerna om aktiebolags
firma, vilka upptagits i 25 kap. i den nya lagen.
Sist i den nya lagen regleras i 26 kap. skadestånd och i 27 kap. straff
och vite. Skadeståndsreglerna fick, på kommitt6ns förslag, en ny utform-
ning år 1999. Bestämmelserna om straff och vite hålls även i den nya
lagen på ett minimum.
Kommittén har av regeringen fått i uppdrag att lägga fram ett full-
ständigt förslag till ett aktieägarregister. Uppdraget redovisas i en bilaga
till betänkandet. Beträffande förslaget till aktieägarregister hänvisas till
den sammanfattning som återfinns i bilagan.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
946
Författningsförslagen i Aktiebolagskommitténs
delbetänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22)
Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härmed föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385),
dels att 14 kap. 31–35 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 8 kap. skall betecknas 13 kap., nuvarande 9 kap.
betecknas 12 kap., nuvarande 10 kap. betecknas 14 kap., nuvarande 12
kap. betecknas 16 kap, nuvarande 13 kap. betecknas 19 kap., nuvarande
14 kap. betecknas 18 kap. samt nuvarande 16–19 kap. betecknas 20–23
kap.,
dels att 1–10 kap., de nya 12 kap. 9 och 15 §§, 15 kap. 1 §, de nya 16
kap. 2–4 och 7 §§, 17 kap., rubriken till 18 kap., de nya 18 kap. 2–3, 10,
20, 24, 25 och 30 §§, 19 kap. 7, 12, 14 och 15 §§, 21 kap. 1–3 §§, 22 kap.
2, 4, 7 och 8 §§ samt 23 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas ett nytt kapitel, 11 kap., av följande lydel-
se.
1 kap. Inledande bestämmelser
Privata och publika aktiebolag
1 § Aktiebolag kan vara privata eller publika. Denna lag gäller alla aktie-
bolag, om inte annat föreskrivs.
Aktiekapital
2 § Aktiebolag skall ha ett aktiekapital som är lägst 100 000 kronor i pri-
vata aktiebolag och lägst 500 000 kronor i publika aktiebolag.
Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika
belopp.
Aktieägarnas betalningsansvar
3 § I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar
för bolagets förpliktelser, om inte annat följer av andra stycket eller 19
kap. 2 §.
Aktieägarna i ett aktiebolag som bedriver advokatverksamhet svarar
solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget
ådrar sig medan de är aktieägare.
Förbud att sprida av privata aktiebolag utgivna aktier m.m.
4 § Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte ge-
nom annonsering försöka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller
av bolaget utgivna skuldförbindelser eller teckningsoptioner.
Inte heller får sådana aktiebolag eller aktieägare på annat sätt försöka
sprida de i första stycket angivna finansiella instrumenten genom att er-
bjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva dem. Detta gäller
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
947
dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har
anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte
överstiger 200.
Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden
som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.
I första stycket angivna finansiella instrument som har givits ut av ett
privat aktiebolag får inte bli föremål för handel på börs eller någon annan
organiserad marknadsplats.
Koncern
5 § Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotter-
företag, om aktiebolaget
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i
den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva-
rande ledningsorgan, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att en-
samt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med
den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett
annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag till-
sammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i
den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva-
rande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift
i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt
att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen,
är även denna dotterföretag till moderbolaget.
Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.
6 § I de fall som avses i 5 § första stycket 1–3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men
för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den
personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier eller andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
948
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som innehas av
den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotter-
företags räkning.
2 kap. Aktiebolags bildande
Bolagsbildning
1 § Den som vill bilda ett aktiebolag (stiftare) skall
1. upprätta en stiftelseurkund och en bolagsordning,
2. teckna sig för aktier i stiftelseurkunden,
3. betala de tecknade aktierna,
4. upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska en
öppningsbalansräkning för bolaget,
5. färdigställa, dagteckna och underteckna stiftelseurkunden, samt
6. ansöka om bolagets registrering hos registreringsmyndigheten.
Teckning av aktier blir bindande för stiftaren när han betalat aktierna
och samtliga stiftare undertecknat stiftelseurkunden.
Bolaget anses bildat den dag stiftelseurkunden undertecknats av samt-
liga stiftare, om registreringsmyndigheten bifaller ansökan.
Stiftelseurkundens innehåll
2 § Stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om det belopp som skall
betalas för varje aktie.
Betalning för aktie får inte understiga aktiens nominella belopp. Med
egendom som avses i 3 § första stycket 1 och 2 (apportegendom) får inte
jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst.
Tecknade aktier skall betalas kontant genom insättning på ett särskilt
konto som stiftarna öppnat för ändamålet hos en bank i Sverige. Annan
egendom som skall lämnas som betalning för sådana aktier skall tillföras
bolaget på ett sätt som skyddar egendomen mot anspråk från aktieteckna-
rens borgenärer.
Om frågan om bolagets bildande har förfallit skall stiftarna återbetala
de belopp som betalats för tecknade aktier och uppkommen avkastning.
3 § Stiftelseurkunden skall ange,
1. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien till-
skjuta någon annan egendom än pengar,
2. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt för bolaget att
överta egendom mot någon annan ersättning än aktier,
3. om aktie skall kunna tecknas med andra villkor,
4. om bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande, eller
5. om någon på annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner
av bolaget.
Bestämmelse som avses i 1–5 skall återges i sin helhet i stiftelseurkun-
den.
Stiftelseurkunden skall innehålla en redogörelse för de omständigheter
som kan vara av betydelse för att bedöma värdet på apportegendom och
av bestämmelse enligt första stycket i övrigt. Särskilt skall anges
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
949
1. namn, person- eller organisationsnummer och hemvist beträffande
den som avses med bestämmelsen,
2. det värde till vilket apportegendom beräknas komma att tas upp i
balansräkningen och antalet aktier eller annan ersättning som skall läm-
nas för egendomen, samt
3. det högsta beräknade beloppet av sådan kostnad för bolagets bildan-
de som angivits i bestämmelsen.
4 § Om skriftligt avtal upprättats rörande bestämmelse som avses i 3 §
första stycket, skall stiftelseurkunden innehålla avtalet eller en kopia av
det eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålls
tillgängligt för aktietecknarna. Muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i
stiftelseurkunden.
När en rörelse tillskjuts eller övertas, skall vad som sägs i första
stycket om skriftligt avtal gälla även balans- och resultaträkningar för
rörelsen under de senaste två räkenskapsåren. I stiftelseurkunden skall
upplysning lämnas om rörelsens resultat under tiden därefter. Om sådana
räkningar inte upprättats för rörelsen, skall det i stiftelseurkunden lämnas
upplysning om rörelsens resultat under nämnda räkenskapsår.
Bolagsordningens innehåll
5 § Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolagsord-
ningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjär-
dedel av maximikapitalet,
5. det belopp på vilket aktierna skall lyda (nominella beloppet),
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och styrelse-
suppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelseledamots upp-
drag,
7. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer och revisorssupple-
anter, om sådana skall finnas, samt tiden för revisors uppdrag,
8. sättet för sammankallande av bolagsstämma,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, samt
10. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt,
skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att be-
reda vinst åt aktieägarna, skall detta anges i bolagsordningen, som i så-
dant fall också skall innehålla bestämmelse om användning av vinst och
behållna tillgångar vid bolagets likvidation.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
950
Aktieteckning med villkor
6 § Om en aktie tecknats med villkor som inte stämmer överens med
stiftelseurkunden, kan aktietecknaren inte åberopa villkoret.
Efter det att samtliga aktietecknare undertecknat stiftelseurkunden kan
inte en aktietecknare som grund för en aktietecknings ogiltighet åberopa
att villkor i stiftelseurkunden inte uppfyllts.
Vissa uppgifter i stiftelseurkunden
7 § I stiftelseurkunden skall stiftarna ange
1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelse-
datum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verk-
ställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor och
revisorssuppleant, samt
2. hur bolagets firma tecknas.
Granskning av öppningsbalansräkningen
8 § Vid granskning av öppningsbalansräkningen skall revisorn särskilt
pröva att
1. det belopp som skall betalas i pengar för de aktier som ingår i bola-
gets aktiekapital är inbetalt till en bank i Sverige,
2. all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som
skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer,
3. apportegendom i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det
verkliga värdet för bolaget,
4. villkor i stiftelseurkunden som innebär att bolaget efter bildandet
skall fullgöra förpliktelse redovisats och värderats enligt god redovis-
ningssed.
Sedan revisorn slutfört granskningen skall han yttra sig över denna.
Om yttrandet inte tecknas på balansräkningen, skall revisorn på räk-
ningen teckna hänvisning till yttrandet.
I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken
metod som använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att upp-
skatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Registrering
9 § Bolaget skall anmälas för registrering senast sex månader efter stif-
telseurkundens undertecknande.
Registreringsmyndigheten skall pröva att bolagsbildningen skett i en-
lighet med denna lag och annan författning.
Bolaget får inte registreras om det av stiftelseurkunden, bolagsord-
ningen, öppningsbalansräkningen eller revisorns yttrande över denna
enligt 8 § framgår
1. att det sammanlagda nominella beloppet av tecknade aktier (bola-
gets aktiekapital) inte motsvarar det i bolagsordningen angivna aktie-
kapitalet eller uppgår till minimikapitalet, eller
2. att full och godtagbar betalning inte erlagts för samtliga aktier.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
951
Om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit
ansökan om att ett bolag skall registreras eller vägrat registrera bolaget,
är frågan om bolagets bildande förfallen. Stiftarna ansvarar solidariskt
för återbetalningen av de belopp som betalats för tecknade aktier och av
uppkommen avkastning. Detsamma gäller i fråga om apportegendom.
Överkurs
10 § Belopp som bolaget på grund av aktieteckning har fått som betal-
ning för aktierna utöver det nominella beloppet skall sättas av till över-
kursfonden.
Rättshandlingar som företagits före bolagets registrering
11 § Innan ett aktiebolag har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter
eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller söka, kära eller svara inför
domstol eller någon annan myndighet.
Uppkommer förpliktelse genom åtgärd på bolagets vägnar före
registreringen, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut om den
solidariskt för förpliktelsen. När bolaget registrerats övergår ansvaret på
bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller tillkommit se-
dan stiftelserkunden undertecknats av samtliga stiftare.
Om det slutits avtal för bolaget före registreringen med någon som
visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, såvida annat inte följer
av avtalet, frånträda detta, om registreringsmyndigheten genom laga-
kraftägande beslut avskrivit ansökan om att bolaget skall registreras eller
vägrat registrering av bolaget. Var avtalsparten okunnig om att bolaget
inte var registrerat, kan han frånträda avtalet, innan registrering skett.
Uppskjuten apport
12 § Om bolaget inom två år från registreringen träffar avtal med en
stiftare eller en aktieägare, som innebär att bolaget förvärvar egendom
mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall
styrelsen underställa bolagsstämman avtalet för godkännande. Det gäller
dock inte om förvärvet sker på en svensk eller utländsk börs eller på en
auktoriserad marknadsplats eller som ett led i bolagets löpande affärs-
verksamhet.
Styrelsen skall lämna en redogörelse för de omständigheter som kan
vara av betydelse vid bedömandet av värdet på egendomen och av avtalet
i övrigt. Bestämmelserna i 4 § andra stycket tillämpas även på redogörel-
sen.
En auktoriserad eller godkänd revisor skall yttra sig över redogörelsen.
Yttrandet skall innehålla de uppgifter som avses i 8 §.
Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns ytt-
rande hållas tillgängligt för aktieägarna under minst en vecka före den
bolagsstämma vid vilken beslutet skall fattas.
13 § Om bolagsstämman inte godkänner ett avtal som avses i 12 § inom
sex månader från avtalsdagen, är avtalet utan verkan. Har 12 § inte
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
952
iakttagits beträffande någon viss bestämmelse i avtalet, är den be-
stämmelsen utan verkan mot bolaget.
14 § Styrelsen skall genast för registrering anmäla bolagsstämmans be-
slut att godkänna avtal som avses i 12 §.
3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet
Likhetsprincipen
1 § Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–4 §§.
Aktieslag
2 § I bolagsordningen kan tas in bestämmelse att aktier av olika slag skall
finnas eller kunna ges ut. En sådan bestämmelse skall ange
1. olikheterna mellan aktieslagen, samt
2. antalet eller andelen aktier av varje slag.
I en bestämmelse enligt första stycket 2 är det tillåtet att ange det
högsta och det lägsta antalet eller den högsta och den lägsta andelen ak-
tier av ett visst slag.
Företrädesrätt vid emission
3 § Om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar
eller vinst eller om aktierna skall ha olika röstvärde, skall det i bolags-
ordningen anges vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid ökning av
aktiekapitalet genom nyemission. Föreskrift om olika företrädesrätt får
meddelas endast om skillnaderna mellan aktierna skall vara av nu angivet
slag.
Föreskrift om olika företrädesrätt skall innebära att gammal aktie skall
ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas
av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbjudas samtliga aktie-
ägare samt att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sist-
nämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknarna i
förhållande till det antal aktier de förut äger och, i den mån detta inte kan
ske, genom lottning.
Röstvärdesskillnader
4 § Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet
för någon annan aktie.
Omvandlingsbara aktier
5 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll att aktie av ett visst slag skall
på närmare angivet sätt kunna omvandlas till aktie av annat slag. Om-
vandling skall genast anmälas för registrering och är verkställd när regi-
strering sker.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
953
Fri överlåtbarhet
6 § Aktie kan fritt överlåtas och förvärvas, om inte annat följer av 7, 13
eller 18 § eller annars av lag.
Samtyckesförbehåll
7 § I bolagsordningen för ett privat aktiebolag kan tas in förbehåll att
aktie får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke (sam-
tyckesförbehåll). Förbehållet skall ange
1. om styrelsen eller bolagsstämman skall pröva fråga om samtycke,
2. vilka slags överlåtelser som fordrar bolagets samtycke, varvid över-
låtelse av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo inte får anges,
3. om bolaget beträffande en ansökan om samtycke till en överlåtelse
som omfattar flera aktier skall kunna ge eller vägra samtycke för ett
mindre antal aktier än överlåtelsen omfattar,
4. vilka som skall erbjudas att överta aktierna, om samtycke vägras och
ägaren inte vill behålla aktierna, med uppgift om den inbördes ordning i
vilken erbjudandet skall lämnas dem,
5. hur villkoren för övertagande enligt 4 skall bestämmas,
6. den tid, inte överstigande två månader från behörig ansökan, inom
vilken bolaget skall meddela beslut i frågan om samtycke,
7. hur en tvist om bolagets rätt att ge eller vägra samtycke och om vill-
koren för övertagande enligt 4 skall prövas och den tid, minst två och
högst fyra veckor räknat från den dag bolaget i rekommenderat brev
skickat meddelande till aktieägaren om sitt beslut, inom vilken en sådan
talan skall väckas, samt
8. den tid inom vilken övertagna aktier skall betalas, vilken tid inte får
överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev be-
stämt.
Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för
övertagande enligt första stycket 4 skulle ge någon en otillbörlig fördel
eller nackdel, kan jämkning ske.
8 § Ansökan om samtycke till aktieöverlåtelse skall göras skriftligen hos
bolagets styrelse. Ansökningshandlingen skall vara undertecknad av
överlåtaren och innehålla uppgift om den tilltänkte förvärvaren. I ansö-
kan skall överlåtaren ange om han önskar att bolaget erbjuder aktierna åt
någon annan för det fall samtycke till överlåtelsen vägras. Om överlå-
taren har en sådan önskan, skall han samtidigt ange samtliga villkor för
överlåtelsen.
9 § Av bolagets beslut i fråga om samtycke skall de skäl som bestämt
utgången framgå. Om samtycke vägrats, skall det av beslutet framgå vem
som i stället skall förvärva aktierna, om överlåtaren begärt det.
Anvisar bolaget inte någon som förvärvar aktierna trots att överlåtaren
begärt det, får samtycke inte vägras.
10 § Bolagets beslut i fråga om samtycke skall sändas till överlåtaren i
rekommenderat brev. Har samtycke lämnats av styrelsen, skall kopia av
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
954
beslutet samtidigt sändas till samtliga i aktieboken införda aktieägare
med känd postadress.
11 § Har samtycke lämnats till överlåtelse gäller samtycket överlåtelse
som sker inom sex månader från underrättelse enligt 10 § till den förvär-
vare som anges i beslutet och på villkor som inte är förmånligare för för-
värvaren än de villkor aktieägaren uppgivit i sin ansökan om samtycke.
12 § Överlåtelse av aktie i strid med ett samtyckesförbehåll är ogiltig.
Detsamma gäller överlåtelse som strider mot 11 §.
Förköpsförbehåll
13 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll att aktieägare eller någon an-
nan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare
(förköpsförbehåll). Förbehållet skall ange
1. vilka slags överlåtelser som omfattas av förköpsförbehållet,
2. om ett erbjudande om förköp av flera aktier skall kunna utnyttjas för
ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha förköpsrätt med uppgift om den ordning i vilken
de inbördes skall erbjudas förköp,
4. hur villkoren för förköp enligt 3 skall bestämmas,
5. den tid, minst en och högst två månader räknat från anmälan hos sty-
relsen om möjlighet att utöva förköp, inom vilken förköpsanspråk skall
framställas hos bolaget,
6. hur en tvist om förköpsrätt och om villkoren för förköp skall prövas
och den tid, minst en och högst två månader räknat från den dag förköps-
anspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall
väckas,
7. den tid inom vilken köpesumman skall erläggas, vilken tid inte får
överstiga en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman blev be-
stämd.
Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för
förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning
ske.
14 § Anmälan med erbjudande om förköp görs skriftligen hos bolagets
styrelse. Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av aktieägaren
och innehålla uppgift om de villkor han ställer för förköp.
15 § När anmälan gjorts med erbjudande om förköp, skall styrelsen ge-
nast göra anteckning om detta med uppgift om dagen för anmälan samt
skriftligen lämna meddelande om erbjudandet till varje förköpsberättigad
vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.
Förköpsberättigade som önskar utöva sin förköpsrätt, skall anmäla
detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med
uppgift om dagen för anmälan.
Den som väcker talan enligt 13 § första stycket 6 skall genast anmäla
detta skriftligen hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast
antecknas med uppgift om dagen för anmälan.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
955
Anteckning enligt första–tredje stycket görs i kupongbolag i aktie-
boken och i avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen.
Styrelsen skall på begäran av aktieägare utfärda intyg om anteckningar
som rör hans aktier.
16 § Har aktier erbjudits enligt 14 § utan att förköp kommit till stånd, har
aktieägaren rätt att utan nytt erbjudande överlåta aktierna på villkor som
inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor aktieägaren uppgav i
sin anmälan till styrelsen. Denna rätt gäller dock endast under sex måna-
der räknat från den dag förköpsrätten upphörde enligt 13 § första stycket
5 eller 6 eller det blev slutligt fastställt att förköpsrätt inte förelåg.
17 § Överlåtelse av aktie i strid med ett förköpsförbehåll är ogiltig. Det-
samma gäller överlåtelse som strider mot 16 §.
Hembud
18 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll att aktieägare eller någon an-
nan skall ha rätt att lösa en aktie, som övergått till en ny ägare (hembuds-
förbehåll). Förbehållet skall ange
1. vilka slags fång som omfattas av hembudsförbehållet,
2. om flera aktier förvärvats genom samma fång, huruvida lösningsrätt
skall få utövas för ett mindre antal aktier än fånget omfattar,
3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning
i vilken de skall erbjudas att lösa hembjudna aktier,
4. hur villkoren för inlösen enligt 3 skall bestämmas,
5. den tid, inte överstigande två månader från det anmälan om aktie-
övergången gjordes till bolaget, inom vilken lösningsanspråk skall fram-
ställas hos bolaget,
6. hur en tvist om villkoren för inlösen skall prövas och den tid, inte
överstigande två månader räknat från den dag lösningsanspråket fram-
ställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall väckas,
7. den tid inom vilken lösenbeloppet skall erläggas, vilken tid inte får
överstiga en månad räknat från den tidpunkt då beloppet blev bestämt,
samt
8. vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie un-
der tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att den
definitive ägaren är införd i aktieboken.
Om tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen rörande villkoren för
inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning
ske.
19 § Anmälan om aktieövergång görs skriftligen till bolagets styrelse.
Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av förvärvaren och inne-
hålla uppgift om den ersättning som lämnats för aktierna och de villkor
förvärvaren ställer för inlösen.
20 § När anmälan om aktieövergång gjorts, skall styrelsen genast göra
anteckning om detta i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan
samt skriftligen lämna meddelande om anmälan till varje lösningsbe-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
956
rättigad vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för
bolaget.
21 § Innan det visar sig att lösningsrätten inte utnyttjas, får den som ak-
tien övergått till inte utöva någon annan rätt som aktien ger i bolaget än
rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning vid tillskotts-
emission enligt 8 kap. samt rösträtt om så föreskrivits i bolagsordningen
enligt 18 § första stycket 8. Rättigheter och skyldigheter på grund av
teckning övergår till den som utnyttjar lösningsrätten.
4 kap. Aktiebok
Gemensamma bestämmelser för kupongbolag och avstämningsbolag
1 § Bolagets samtliga aktier och aktieägare skall antecknas i en aktiebok.
I aktieboken skall antecknas uppgift om aktieägarna och deras person-
nummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt
postadress. Om det i bolaget finns aktier av olika slag, skall det av aktie-
boken framgå till vilket slag varje aktie hör. Är aktie underkastad förbe-
håll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 §, eller 10 kap. 23 § skall även det
framgå av aktieboken.
2 § Den till vilken aktie övergått får inte utöva aktieägares rätt i bolaget
innan han införts i aktieboken. Det gäller dock inte sådan ur aktie upp-
kommen rätt som utövas mot uppvisande eller avlämnande av aktiebrev,
kupong eller annat särskilt bevis som ges ut av bolaget.
Om en aktie ägs av flera kan dessa personer endast genom gemensam
företrädare utöva aktieägares rätt i bolaget.
Aktieboken skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid bolagsstämma.
Om aktieboken förs med hjälp av automatisk databehandling skall en
utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar före stäm-
man hållas tillgänglig vid stämman.
3 § Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bolaget företräda
aktier skall gälla även den som genom testamente fått nyttjanderätten till
eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller bestämmel-
ser om att han skall ha rätt att företräda aktierna och, beträffande
avkomsträttshavare, att aktierna till tryggande av hans avkomsträtt skall
sättas under särskild vård.
Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på an-
mälan bli införd i aktieboken. Vid införingen skall det göras anteckning
om äganderättsförvärvet och om den med nyttjande- eller avkomsträtten
förenade rätten att i bolaget företräda aktierna. I fråga om införing av
nyttjande- eller avkomsträttshavare gäller i övrigt vad som sägs i denna
lag om införing av aktieägare. Dock skall påskrift om införingen inte ske
på aktiebrevet. När det styrks att nyttjande- eller avkomsträtten upphört,
skall anteckning om detta göras i aktieboken.
Om en god man på grund av förordnande enligt 11 kap. 3 § första
stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räk-
ning, skall den blivande ägaren på anmälan av gode mannen införas så-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
957
som ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnan-
det.
4 § Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder, skall i aktieboken i stället för fondandelsägarna
införas det fondbolag som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.
Kupongbolag
5 § Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs, bevaras och hålls till-
gänglig. Aktieboken skall upprättas så snart stiftelseurkunden under-
tecknats av samtliga stiftare.
6 § Aktieboken förs med hjälp av automatisk databehandling. Den kan
också föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsy-
stem.
Aktierna skall antecknas i nummerföljd.
7 § När någon visar upp ett aktiebrev och enligt 5 kap. 9 § eller på annat
sätt styrker sitt förvärv, skall styrelsen eller den styrelsen bemyndigar
genast föra in honom som ägare i aktieboken. Är sista överlåtelsen på
aktiebrevet tecknad in blanco, skall namnet sättas ut på aktiebrevet innan
införing sker. Aktiebrevet skall förses med påskrift att aktieägaren förts
in i aktieboken en viss angiven dag.
Anmäler en aktieägare eller någon annan behörig person att ett
förhållande som angivits i aktieboken ändrats på annat sätt än som avses
i första stycket, skall ändringen genast antecknas.
Datum för införing i aktieboken enligt första stycket och anteckning
enligt andra stycket skall anges i aktieboken, såvida tidpunkten inte
framgår av annat tillgängligt material.
Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och
hembud finns i 3 kap. 15 och 20 §§.
8 § Aktieboken eller, om aktieboken förs med hjälp av automatisk data-
behandling, en utskrift av aktieboken, skall hållas tillgänglig hos bolaget
för alla som vill ta del av den. En sådan utskrift får inte vara äldre än sex
månader. I utskriften skall aktieägarna tas upp i alfabetisk ordning.
Förs aktieboken med hjälp av automatisk databehandling har den som
begär det rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av
aktieboken eller del av den.
Avstämningsbolag
9 § I bolagsordningen kan tas in ett förbehåll om att bolaget skall vara
avstämningsbolag (avstämningsförbehåll). Ett sådant förbehåll innebär
att den som på fastställd avstämningsdag är införd i aktieboken eller i
förteckning enligt 11 § skall anses vara behörig att
1. ta emot utdelning
2. ta emot ny aktie som aktieägare har rätt till vid fondemission,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
958
3. utöva aktieägares företrädesrätt vid tillskottsemission enligt 8 kap.,
samt
4. ta emot betalning till aktieägare i samband med att aktierna löses in
helt eller delvis eller bolagets tillgångar skiftas.
10 § Innan avstämningsbolag har registrerats tillämpas 5 och 6 §§.
När avstämningsbolaget har registrerats skall, utöver vad som anges i
aktiekontolagen (1989:827), följande uppgifter fullgöras av Värdepapp-
erscentralen VPC Aktiebolag (Värdepapperscentralen), nämligen att
1. föra aktiebok och förteckning enligt 15 §,
2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,
3. svara för utskrift av aktiebok,
4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 15 §,
5. sända ut utdelning, samt
6. efter bolagets beslut vidta åtgärder enligt 13 § i fråga om aktiebrev
som inte visats upp och enligt 7 kap. 8 § i fråga om fondaktie som inte
tagits ut.
Bestämmelserna i 11–13 och 19 §§ tillämpas i fråga om den tidigare
aktieboken.
Värdepapperscentralen skall föra aktieboken med hjälp av automatisk
databehandling.
I aktieboken anges för varje ägare det antal aktier han äger av olika
slag.
11 § Har avstämningsförbehåll införts genom ändring av bolagsord-
ningen och har aktiebrev som dessförinnan utfärdats inte visats upp en-
ligt 5 § lagen (1989:828) om införande av aktiekontolagen (1989:827),
får uppgifter om aktien i tidigare aktiebok föras över till den av
Värdepapperscentralen förda aktieboken. Därvid skall anges att aktie-
brevet inte avlämnats. Om uppgifterna inte förs över, utgör den äldre
aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.
12 § Ägare till aktie som det inte utfärdats något aktiebrev för innan bo-
laget blivit avstämningsbolag, kan inte, i fråga om därefter beslutad ut-
delning eller emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att
delta i tillskottsemission eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän
anteckning på ett aktiekonto har skett enligt 5 § lagen (1989:828) om
införande av aktiekontolagen (1989:827) och införing gjorts i den av
Värdepapperscentralen förda aktieboken. Innan detta skett får 10 § inte
tillämpas.
13 § Om fem år har förflutit sedan avstämningsförbehållet registrerades
och ingen har införts som ägare eller som förvaltare enligt 14 § till en
aktie i den av Värdepapperscentralen förda aktieboken, får bolaget upp-
mana aktiens ägare att, med upplysning om att aktierätten annars går
förlorad, anmäla sig till Värdepapperscentralen. Uppmaningen skall kun-
göras i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som
styrelsen bestämmer. Om anmälan inte kommer in inom ett år från upp-
maningen, får bolaget sälja aktien genom värdepappersinstitut. Det vid
försäljningen influtna beloppet tillfaller bolaget, men aktiens tidigare
ägare har rätt att av bolaget mot avlämnande av aktiebrev få ut samma
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
959
belopp med avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen.
Det avlämnade aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av bola-
get.
14 § Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier för
förvaltning till någon som har fått tillstånd till registrering som för-
valtare, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i
stället för aktieägaren.
I fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att akti-
en innehas för en annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i
aktieboken samma uppgifter som enligt 1 § skall föras in om aktieägare.
För rätt till registrering som förvaltare krävs utöver vad som sägs i för-
sta stycket att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing av
ägare i aktieboken.
I aktiekontolagen (1989:827) finns bestämmelser om
1. tillstånd enligt första stycket,
2. förvaltares åligganden,
3. skyldighet för bolaget och Värdepapperscentralen att hålla en
sammanställning tillgänglig som innehåller uppgifter från förvaltare om
aktieägare, som har mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier, samt
4. tillfällig införing i aktieboken av ägare till förvaltarregistrerade ak-
tier.
15 § I avstämningsbolag skall den som med skriftlig handling eller ge-
nom uppgift på aktiekonto som avses i aktiekontolagen (1989:827) visar
att han till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i
testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införda
aktieägaren lyfta utdelning och, vid fondemission, ta emot ny aktie samt
att utöva företrädesrätt att delta i tillskottsemission på begäran upptas i en
särskild förteckning. Detsamma gäller aktieägares förmyndare, god man
eller förvaltare enligt föräldrabalken med ett uppdrag som omfattar dessa
angelägenheter eller vid konkurs, konkursförvaltaren eller, vid utmät-
ning, kvarstad eller betalningssäkring avseende aktier, kronofogdemyn-
digheten.
För den som avses i första stycket skall det i förteckningen antecknas
samma uppgifter som enligt 1 § skall införas i aktieboken om aktieägare.
Av förteckningen skall även framgå vilken rätt de har. En sådan anteck-
ning skall tas bort, när det visas att rätten upphört.
Uppgifter ur förteckningen får inte lämnas till någon annan utan sam-
tycke av den som berörs av det som antecknats i förteckningen.
16
§ Ett beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att
avstämningsförbehållet tas bort blir giltigt endast om de panthavare som
på fastställd avstämningsdag är upptagna i förteckningen enligt 15 §
skriftligen har samtyckt till beslutet.
17 § När någon antecknas som aktieägare på aktiekonto enligt aktie-
kontolagen skall aktieägaren genast föras in i aktieboken. Bestämmelsen
i 7 § fjärde stycket skall då tillämpas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
960
18 § En utskrift av aktieboken med de förvaltare som avses i 14 § skall
hållas tillgänglig hos bolaget och hos Värdepapperscentralen för den som
vill ta del av den. I utskriften skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i
alfabetisk ordning. Utskriften får inte vara äldre än sex månader.
Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få
en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den.
Utskrifter enligt denna paragraf får i fråga om bolag som har mer än en
aktieägare inte innehålla uppgifter om aktieägare som har högst fem-
hundra aktier i bolaget.
19 § I avstämningsbolag skall uppgifter som tagits bort ur aktiebok eller
förteckning enligt 15 § bevaras i minst tio år. En aktiebok, som ett sådant
bolag tidigare fört, skall bevaras i minst tio år efter det att uppgifter om
bolagets samtliga aktier förts in i den av Värdepapperscentralen förda
aktieboken.
5 kap. Aktiebrev
Kupongbolag
1 § Bolaget skall, om någon aktieägare begär det, utfärda aktiebrev för
dennes aktier.
2 § Innan aktiebrev utfärdas får bolaget utfärda bevis om rätt till en eller
flera aktier (interimsbevis). Beviset skall vara ställt till viss man och
innehålla förbehåll om att aktiebrev endast lämnas ut mot återställande
av beviset.
På interimsbeviset antecknas på begäran betalningar och återbetal-
ningar för de aktier som avses med beviset. I övrigt gäller bestämmel-
serna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga delar interimsbevis.
3 § Aktiebrev skall ange
1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,
2. aktieägarens namn med uppgift om person- eller organisations-
nummer, eller, om sådant saknas, födelsedatum,
3. ordningsnummer på de aktier som avses med brevet,
4. aktiernas slag, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolags-
ordningen,
5. förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 § eller 10 kap. 23 §, om akti-
erna omfattas av sådant förbehåll, samt
6. dagen för utfärdande av aktiebrevet.
I fall som avses i 4 kap. 4 § skall aktiebrevet i stället för fondandels-
ägarna ange det fondbolag, som förvaltar fonden, liksom fondens beteck-
ning.
Uppgift som avses i första stycket 5 kan ges i förkortad form. Förkort-
ningsformer fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
4 § Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens full-
makt av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom
tryckning eller på annat liknande sätt.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
961
Första stycket tillämpas också på emissionsbevis, konvertibler som
emitterats i form av skuldebrev och teckningsoptionsbevis.
5 § Aktiebrev får lämnas ut endast till den aktieägare som enligt 2 § för-
sta stycket 2 antecknats på aktiebrevet. För att aktiebrevet skall få lämnas
ut krävs dessutom att
1. aktieägaren är införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses
med brevet,
2. full betalning erlagts för aktierna,
3. bolaget registrerats, om aktierna tecknats vid bolagets bildande,
4. nyemission eller fondemission registrerats, om aktierna tillkommit
genom emissionen, samt att
5. registrering skett enligt 8 kap. 37 eller 40 §, om aktierna tillkommit
genom konvertering eller nyteckning med utnyttjande av optionsrätt.
6 § Att aktiebrev skall förses med påskrift om införing i aktieboken före-
skrivs i 4 kap. 7 §.
7 § Aktiebrev skall förses med påskrift om utbetalning i samband med
inlösen av aktier eller vid skifte av bolagets tillgångar.
Om en aktie har dragits in utan återbetalning, skall aktiebrevet förses
med påskrift om detta så snart det kan ske.
8 § Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i
stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Byts aktiebrev ut
mot ett eller flera andra aktiebrev, skall det äldre aktiebrevet med tillhö-
rande kuponger makuleras på ett betryggande sätt.
9 § Överlåts eller pantsätts ett aktiebrev eller till viss man ställt
emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis, tillämpas bestämmelserna
om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:
81) om skuldebrev. Härvid likställs den som innehar aktiebrev och enligt
bolagets påskrift på brevet är införd som ägare i aktieboken med den som
enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas ha rätt att göra skulde-
brevet gällande.
Överlåts eller pantsätts ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis
som inte är ställt till viss man, tillämpas bestämmelserna om skuldebrev
till innehavaren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev.
Bestämmelser om utdelningskuponger finns i 24 och 25 §§ lagen om
skuldebrev.
10 § Bolaget får hålla inne utdelning och emissionsbevis som belöper på
aktie till dess att aktiebrevet tillhandahålls för påskrift eller utbyte, om
aktiebrevet
1. enligt denna lag skall förses med påskrift,
2. skall bytas ut på grund av att aktie av ett visst slag enligt förbehåll i
bolagsordningen skall omvandlas till aktie av annat slag, eller
3. skall bytas mot två eller flera nya aktiebrev på grund av bolags-
stämmans beslut om uppdelning av aktierna.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
962
Avstämningsbolag
11 § Av 1 kap. 3 § aktiekontolagen (1989:827) framgår att aktiebrev,
emissionsbevis eller interimsbevis inte får utfärdas i avstämningsbolag.
12 § Innan aktie får registreras på aktiekonto enligt aktiekontolagen
(1989:827) får på sådant konto registreras rätt till en eller flera aktier
(interimsaktie).
6 kap. Ökning av aktiekapitalet och upptagande av vissa penninglån
Fondemission och tillskottsemission
1 § Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission eller tillskottsemission.
Vid fondemission ökas aktiekapitalet genom att nya aktier ges ut eller
aktiernas nominella belopp höjs utan betalning.
Tillskottsemission kan vara nyemission, emission av konvertibler eller
emission av teckningsoptioner. Aktiekapitalet ökas genom att nya aktier
tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission, genom att nya aktier
lämnas i utbyte mot konvertibler eller genom att nya aktier tecknas mot
betalning med utnyttjande av teckningsoptioner.
Beslutsordning
2 § Beslut om fond- eller tillskottsemission fattas av bolagsstämman.
Beslut om tillskottsemission kan dessutom fattas av styrelsen enligt 8
kap. 29 eller 33 §.
Om ett förslag till beslut om emission inte skulle vara förenligt med
bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring av denna fattas
innan stämman beslutar om emissionen.
Definitioner
3 § I denna lag betyder
fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 7 kap. 2 § till ny aktie vid fond-
emission,
teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 8 kap. 3 § till teckning
vid tillskottsemission,
fondaktierättsbevis: bevis avseende fondaktierätt,
teckningsrättsbevis: bevis avseende teckningsrätt.
Emissionsbevis
4 § I kupongbolag skall bolaget på begäran av aktieägare med fondaktie-
rätt eller teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för de gamla akti-
erna. I beviset skall det anges hur många fondaktierättsbevis eller
teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller
teckningsoption. Emissionsbeviset skall lämnas ut till aktieägaren mot
uppvisande av det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller tecknings-
rätten grundas för anteckning på brevet om att rätten har utnyttjats.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
963
I stället för ett särskilt emissionsbevis enligt första stycket får kupong
som hör till aktiebrev användas som emissionsbevis.
Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavarna av
konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i
tillskottsemission.
5 § I avstämningsbolag skall aktieägares fondaktie och teckningsrätt
registreras enligt aktiekontolagen (1989:827) för den som på
avstämningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 4 kap.
15 §. Var han vid mottagandet inte berättigad, skall bolaget ändå anses
ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte, om bolaget eller
Värdepapperscentralen hade kännedom om att fondaktien eller teck-
ningsrätten registrerades för någon annan än den rätte mottagaren eller
åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttas
och inte heller om mottagaren var omyndig, hade god man eller
förvaltare enligt föräldrabalken med ett uppdrag som omfattar denna
angelägenhet. Den för vilken fondaktie eller teckningsrätt skall regi-
streras enligt denna paragraf skall genast av Värdepapperscentralen
underrättas om i vilken omfattning fondaktierätt eller teckningsrätt krävs
för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption.
Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavarna av
konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i till-
skottsemission och konvertiblerna eller teckningsoptionerna registrerats
enligt 9 kap. aktiekontolagen (1989:827).
Försäljning av udda fondaktierätter och teckningsrätter
6 § I avstämningsbolag får i beslut om emission anges att udda fonda-
ktierätter och teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Vid
fondemission skall försäljningen avse varje aktieägares fondaktierätt som
inte motsvarar en hel fondaktie och vid tillskottsemission aktieägares
teckningsrätt som inte motsvarar en hel ny aktie, konvertibel eller teck-
ningsoption.
Försäljningen skall verkställas av värdepappersinstitut. Det vid försälj-
ningen influtna beloppet skall efter avdrag för försäljningskostnaderna
fördelas mellan dem som enligt 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § skulle
varit berättigade att erhålla respektive teckna de nya aktierna, konvertib-
lerna eller teckningsoptionerna.
Rätt till utdelning på ny aktie
7 § Nya aktier medför rätt till utdelning enligt vad som bestämts i beslu-
tet om emission. Beslutet får dock inte innebära att sådan rätt inträder
senare än för räkenskapsåret efter det år då emissionen registrerats. Ut-
betalning av utdelning på nya aktier får inte ske innan kapitalökningen
har registrerats.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
964
Emissionsprospekt
8 § Bestämmelser om emissionsprospekt finns i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument och lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet.
Kapitalandelslån och vinstandelslån
9 § Upptagande av lån beslutas av bolagsstämman eller, efter bolags-
stämmans bemyndigande av styrelsen, om räntan eller det belopp med
vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen
till aktieägare i bolaget eller av bolagets vinst.
7 kap. Fondemission
Ökningsbeloppet
1 § Vid fondemission skall till aktiekapitalet överföras summan av de
nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av
aktiernas nominella belopp.
Rätt till fondaktier
2 § Vid fondemission där nya aktier (fondaktier) ges ut har aktieägarna
rätt till dessa aktier i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte
annat följer av denna paragraf.
Om bolaget har aktier av olika slag och det görs skillnad mellan aktie-
slagen i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, har aktie-
ägarna rätt till fondaktier enligt vad som enligt 3 kap. 3 § har bestämts i
bolagsordningen.
Har bolaget aktier av olika slag utan sådan skillnad mellan aktieslagen
som anges i andra stycket, och skall fondaktierna vara av samma slag
som dessa, skall fondaktierna emitteras i förhållande till det antal aktier
av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna
ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktie-
kapitalet.
Förslag till beslut
3 § När bolagsstämma skall pröva fråga om fondemission, skall styrelsen
eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett
förslag till beslut. I förslaget skall följande anges:
1. det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas,
2. om emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut eller aktiernas
nominella belopp höjs,
3. hur många nya aktier som belöper på varje gammal aktie, om nya
aktier skall ges ut, eller det belopp till vilket aktiernas nominella belopp
höjs,
4. i vilken utsräckning emissionsbeloppet skall tillföras aktiekapitalet
från
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
965
a. fritt eget kapital,
b. uppskrivningsfond,
c. reservfond,
d. överkursfond, eller
e. genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde, samt
5. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning.
I förekommande fall skall dessutom följande anges i förslaget:
6. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
7. de nya aktiernas aktieslag, om det finns eller kan ges ut aktier av
olika slag,
8. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 10 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,
9. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som fondaktie-
rättsbevis,
10. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 7 kap. 6 §,
samt
11. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag och fond-
emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.
Vid bestämmande av avstämningsdag som avses i första stycket 11
skall beaktas att avstämning inte får ske innan beslutet om fondemission
registrerats. Avstämningsdagen får inte heller sättas tidigare än en vecka
från det att beslutet kungjorts enligt 6 §.
Kompletterande information
4 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall följande
fogas till förslaget till beslut:
1. kopia av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om
bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust, samt kopia av
revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, som inträffat sedan årsredovisningen
lämnades, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
5 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med de hand-
lingar som anges i 4 §, skall hållas tillgängliga för aktieägarna under
minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om fond-
emission skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till
aktieägare, som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall
läggas fram på stämman.
Kungörelse
6 § I avstämningsbolag skall beslut om fondemission eller en redogörelse
för det väsentliga innehållet i beslutet genast kungöras. Om avstäm-
ningsbolaget är ett privat aktiebolag skall sådan kungörelse ske dels i den
eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
966
Tidningar. Om avstämningsbolaget är ett publikt aktiebolag skall kungö-
relse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tid-
ningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas
uppgift om var beslutet hålls tillgängligt. Kungörelse behövs dock inte
om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som be-
slutat emissionen.
Registrering m.m.
7 § Beslut om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för registrering
och får inte verkställas före registreringen.
Aktiekapitalet är ökat när registrering skett.
Nya aktier skall genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken.
Preskription av fondaktie
8 § Om behörigt anspråk på fondaktie inte har framställts inom fem år
från registrering av emissionsbeslutet, kan styrelsen anmana den berätti-
gade att ta ut aktien med underrättelse om att han annars förlorar den.
Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och
adress är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar och, i ett privat aktiebolag, den eller de orts-
tidningar som styrelsen bestämmer eller, i ett publikt aktiebolag, en
rikstäckande dagstidning.
Om den anmanade inte gör anspråk på aktien inom ett år från anma-
ningen, kan aktien säljas genom värdepappersinstitut för hans räkning.
Om han därefter visar upp aktiebrev eller lämnar fondaktierättsbevis eller
på annat sätt styrker sin rätt, kan han få ut försäljningssumman efter av-
drag för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som inte
lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.
8 kap. Tillskottsemission
Definitioner
1 § I denna lag betyder
nyemission: ökning av aktiekapitalet genom att aktier tecknas mot be-
talning utan utnyttjande av teckningsoption,
konvertibel: av aktiebolag mot vederlag utgiven skuldförbindelse som
ger fordringshavaren rätt att helt eller delvis byta skuldförbindel sen mot
aktier i bolaget,
konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier,
teckningsoption: av aktiebolag gjord utfästelse avseende rätt att teckna
nya aktier i bolaget mot kontant betalning,
teckningsoptionsbevis: bevis som ger innehavaren, viss man eller viss
man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
967
Förbud mot underkurs m.m.
2 § Vid nyemission och teckning med utnyttjande av teckningsoption får
teckningskursen inte vara lägre än aktiernas nominella belopp.
Konverteringskursen för konvertibler får inte vara lägre än aktiernas
nominella belopp.
Teckningskursen för en konvertibel får inte vara lägre än konvertibelns
nominella belopp såvida inte konverteringskursen bestämts så att bolaget
vid konvertering kommer att ha tillförts vederlag till ett värde som minst
motsvarar det sammanlagda nominella beloppet av de aktier som lämnas
i utbyte.
Företrädesrätt till nya aktier, konvertibler och teckningsoptioner
3 § Vid tillskottsemission där de nya aktierna, konvertiblerna eller
teckningsoptionerna skall betalas med pengar (kontantemission), har
aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna, konvertiblerna eller teck-
ningsoptionerna i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte
annat
1. föreskrivits i bolagsordningen enligt 3 kap. 3 §,
2. följer av villkor som enligt 7 § 4 meddelats vid emission av konver-
tibler eller enligt 9 § 1 meddelats vid emission av teckningsoptioner, eller
3. bestäms i emissionsbeslutet.
Motsvarande gäller om teckningsoptioner utfärdas utan betalning.
Avvikelse från företrädesrätten
4 § Beslut av bolagsstämman enligt 3 § 3 om kontantemission som inne-
bär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det bi-
trätts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som
de vid stämman företrädda aktierna.
Förslag till beslut
5 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om tillskottsemission, skall
styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren
upprätta ett förslag till beslut med det innehåll som anges i 6–9 §§.
Nyemission
6 § I förslag till beslut om nyemission skall följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall ökas,
eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,
2. aktiernas nominella belopp,
3. det belopp som skall betalas för varje ny aktie,
4. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer aktieägarna eller
annan eller vem som annars får teckna aktier,
5. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa
beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
968
7. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall,
att teckning skall ske genom betalning enligt 17 § tredje stycket, samt
8. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
9. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
10. de nya aktiernas aktieslag, om det finns eller kan ges ut aktier av
olika slag,
11. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 10 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,
12. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som
emissionsbevis,
13. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 6 kap. 6 §,
14. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på
villkor som avses i 2 kap. 3 § första stycket 1–3 och 5 eller att aktie skall
tecknas med kvittningsrätt,
15. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha före-
trädesrätt att delta i emissionen,
16. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser
att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som aktie-
kapitalet skall ökas med och vilket belopp som skall betalas för varje ny
aktie.
Innebär förslaget avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skä-
len till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget
eller i en handling som fogas till förslaget.
Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha
företrädesrätt till de nya aktierna. I kupongbolag räknas denna tid från
det att kungörelse enligt 16 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit
företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I
avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att be-
slutet kungjorts enligt 16 §.
Bemyndigande som avses i första stycket 16 får meddelas bara om
aktierna skall bli föremål för handel vid en svensk eller utländsk börs, en
auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I
avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att villkoren bestäms
senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att
delta i emissionen.
Emission av konvertibler
7 § I förslag till beslut om emission av konvertibler skall följande anges i
fråga om det lån som bolaget därigenom tar:
1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta
och högsta lånebeloppet,
2. konvertiblernas nominella belopp,
3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel,
4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som tillkommer aktie-
ägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna konvertibler,
5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa
beträffande konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, samt
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
969
7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekomman-
de fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 17 § tredje stycket.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissions-
bevis,
9. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 6 kap. 6 §,
10. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat
fall på villkor som avses i 2 kap. 3 § första stycket 1 - 3 och 5 eller att
konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,
11. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha före-
trädesrätt att delta i emissionen,
12. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser
att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp
som skall betalas för varje konvertibel samt konverteringskursen.
Innebär förslaget avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skä-
len till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget
eller i en handling som fogas till förslaget.
Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha
företrädesrätt till konvertiblerna. I kupongbolag räknas denna tid från det
att kungörelse enligt 16 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit före-
trädda på den stämma som beslutat emissionen, från beslutet. I
avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att be-
slutet kungjorts enligt 16 §.
Bemyndigande som avses i första stycket 12 får meddelas bara om
konvertiblerna skall bli föremål för handel vid en svensk eller utländsk
börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.
I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om låne-
belopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt villkor för
konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha
företrädesrätt att deltaga i emissionen.
8 § I förslag till beslut som avses i 7 § skall, utöver vad som där sägs,
följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna
ökas,
2. det nominella beloppet på de aktier till vilka konvertering skall
kunna ske,
3. konverteringskursen,
4. den tid inom vilken konvertering får ske,
5. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,
6. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den
händelse bolaget innan konvertering sker
a. lägger samman eller delar upp aktier,
b. genomför en fondemission eller tillskottsemission,
c. sätter ned aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna,
d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar
ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bola-
get förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på
motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättig-
heter utan vederlag,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
970
e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som
väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat
för de tre senaste räkenskapsåren,
f. träder i likvidation,
g. försätts i konkurs,
h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller
i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 18 kap. 1 eller
22 §, samt
7. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den hän-
delse bolagets aktier, innan konvertering sker, blir föremål för inlösen
enligt 17 kap.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
8. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
9. de nya aktiernas aktieslag, om det finns eller kan ges ut aktier av
olika slag,
10. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 10 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.
Emission av teckningsoptioner
9 § I förslag till beslut om emission av teckningsoptioner skall i fråga om
emissionsvillkoren följande anges:
1. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som tillkommer
aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna tecknings-
optioner,
2. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske, samt
3. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa
beträffande teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
4. det vederlag som skall lämnas för varje teckningsoption,
5. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissions-
bevis,
6. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 6 kap. 6 §,
7. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha
företrädesrätt att delta i emissionen,
8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar
att innan teckningstiden börjar löpa bestämma det antal teckningsop-
tioner som skall emitteras, i förekommande fall det belopp som skall
betalas för varje teckningsoption samt teckningskursen för de aktier som
skall kunna tecknas med utnyttjande av teckningsoptionerna.
Innebär förslaget avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skä-
len till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna emitteras mot betalning,
grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en handling som
fogas till förslaget.
Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha
företrädesrätt till teckningsoptionerna. I kupongbolag räknas denna tid
från det att kungörelse enligt 16 § skett, eller, om samtliga aktieägare
varit företrädda på den stämma som beslutat emissionen, från beslutet. I
avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att be-
slutet kungjorts enligt 16 §.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
971
Bemyndigande som avses i första stycket 8 får meddelas bara om
teckningsoptionerna skall bli föremål för handel vid en svensk eller
utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad. I avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut
om det antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i
förekommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor
för teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas se-
nast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i
emissionen.
10 § I förslag till beslut som avses i 9 § skall, utöver vad som där sägs,
följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna
ökas,
2. det nominella beloppet på de aktier som skall kunna tecknas med
utnyttjande av optionsrätten,
3. det belopp som skall betalas för varje aktie som tecknas,
4. den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas,
5. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,
6. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den
händelse bolaget innan optionsrätten utnyttjats
a. lägger samman eller delar upp aktier,
b. genomför en fondemission eller tillskottsemission,
c. sätter ned aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna,
d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar
ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet för-
värva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på mot-
svarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter
utan vederlag,
e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som vä-
sentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat för
de tre senaste räkenskapsåren,
f. träder i likvidation,
g. försätts i konkurs,
h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller
i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 18 kap. 1 eller
22 §, samt
7. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den
händelse bolagets aktier, innan optionsrätten utnyttjas, blir föremål för
inlösen enligt 17 kap.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
8. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
9. de nya aktiernas aktieslag, om det finns eller kan ges ut aktier av
olika slag, samt
10. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 10 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
972
Gemensamma bestämmelser
Redovisningshandlingar
11 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall föl-
jande fogas till förslaget till beslut om tillskottsemission:
1. kopia av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om
bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust, samt kopia av
revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka inträffat sedan årsredovisningen
lämnades, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen.
Apport
12 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de
omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömande av värdet på
apportegendom och av någon annan bestämmelse som avses i 6 § första
stycket 14 eller 7 § första stycket 10. Av redogörelsen skall framgå hur
vederlaget för aktierna eller konvertiblerna har bestämts och vilka rätts-
liga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Bestämmel-
serna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall tillämpas.
Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller
att tillhandahålla tjänst.
Revisorsgranskning
13 § Styrelsens redogörelse enligt 12 § skall granskas av en auktoriserad
eller godkänd revisor. Därvid skall bestämmelserna i 2 kap. 8 § tilläm-
pas.
Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
14 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med hand-
lingar som anges i 11–13 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna un-
der minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om
tillskottsemission skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast
sändas till aktieägare, som begär det och uppger sin postadress. Hand-
lingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
15
§ Kallelse till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den
företrädesrätt att teckna aktier, konvertibler eller teckningsoptioner som
enligt förslaget till beslut tillkommer aktieägarna eller annan eller vem
som annars får delta i emissionen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
973
Kallelsen skall ange förslagets huvudsakliga innehåll, om aktieägarna
inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier
de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen.
Kungörelse och underrättelse
16 § I avstämningsbolag skall beslut om tillskottsemission eller en
redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet genast kungöras. Om
avstämningsbolaget är ett privat aktiebolag skall sådan kungörelse ske
dels i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och
Inrikes Tidningar. Om avstämningsbolaget är ett publikt aktiebolag skall
kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes
Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det i kungörelsen
lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.
Om bolagsstämman enligt 6 § första stycket 16, 7 § första stycket 12
eller 9 § första stycket 8 har bemyndigat styrelsen eller den styrelsen
inom sig utser att besluta om vissa emissionsvillkor, skall beslut som
fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första
stycket.
I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena utan
dröjsmål sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om
aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.
Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt
tredje stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid
den bolagsstämma som beslutat om emissionen.
Teckning
17 § Teckning av nya aktier, konvertibler och teckningsoptioner skall ske
på teckningslista som innehåller beslutet om emission. En kopia av
bolagsordningen samt förslaget till beslut, i förekommande fall till-
sammans med handlingar som avses i 11–13 §§, skall vara fogade vid
teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som
anges i listan.
I kupongbolag får teckning i stället ske i stämmans protokoll, om alla
aktierna, konvertiblerna eller teckningsoptionerna tecknas av de därtill
berättigade vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får teckning i fråga om hela eller en viss del av
emissionen i stället ske genom betalning. I sådant fall skall emissions-
beslutet samt en kopia av bolagsordningen och av förslaget till beslut, i
förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 11–13 §§,
hållas tillgängliga för aktietecknarna hos bolaget.
Felaktig teckning
18 § Har aktie, konvertibel eller teckningsoption tecknats på annat sätt än
som anges i 17 §, kan teckningen inte göras gällande av bolaget, om
tecknaren anmäler felet hos registreringsmyndigheten innan emissionen
registrerats.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
974
Om teckning har skett med villkor som inte stämmer överens med
emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts
hos registreringsmyndigheten innan emissionen registrerats, är dock
aktietecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret.
Tecknare kan inte efter emissionens registrering som grund för teck-
nings ogiltighet åberopa att villkor i emissionsbeslutet inte uppfyllts.
Tilldelning
19 § När teckningen har avslutats skall styrelsen besluta om tilldelning
av nya aktier, konvertibler eller teckningsoptioner till tecknarna. Anser
styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas
om detta. Tilldelade aktier skall genom styrelsens försorg genast tas upp i
aktieboken.
Underteckning
20 § Om det för aktiekapitalets ökning eller för ett konverteringslån be-
stämts ett visst belopp eller ett lägsta belopp, upphör beslutet om
emissionen att gälla, om beloppet inte tecknats inom teckningstiden.
Detsamma gäller om det för en emission av teckningsoptioner bestämts
ett visst antal eller ett visst minsta antal optioner och detta antal inte
tecknas inom teckningstiden. Vad som har betalats på de tecknade aktier-
na, konvertiblerna eller, i förekommande fall, teckningsoptionerna skall i
sådant fall genast betalas tillbaka.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, så gäller
detta också beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter
att aktiekapitalet ökas.
Betalningssätt
21 § Kontant betalning för tecknade aktier eller konvertibler skall er-
läggas genom insättning på en särskild bankräkning som bolaget öppnat
för ändamålet hos en bank i Sverige. I publikt aktiebolag får betalningen
dock ske direkt till bolaget.
Apportegendom som skall lämnas som betalning för aktier eller
konvertibler skall tillföras bolaget på ett sätt som skyddar egendomen
mot anspråk från aktietecknarens borgenärer.
Överkurs
22 § Belopp som bolaget på grund av aktieteckning vid nyemission har
fått som betalning för aktierna utöver det nominella beloppet skall sättas
av till överkursfonden.
Kvittning av skuld på grund av aktieteckning
23 § Skuld på grund av teckning av aktier får kvittas mot fordran hos
bolaget, om en bestämmelse om detta finns i beslutet om nyemission. I
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
975
ett publikt aktiebolag får kvittning dessutom ske om styrelsen finner det
lämpligt och kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borge-
närer.
Överlåtelse av fordran på grund av aktieteckning
24 § Fordran på betalning för aktie kan inte överlåtas eller pantsättas av
bolaget.
Om aktie som inte betalats till fullo överlåts, är förvärvaren, sedan han
anmält sig för införing i aktieboken, tillsammans med överlåtaren ansva-
rig för betalningen.
Förverkande av aktierätt
25 § Om aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen en månad efter anma-
ning förklara aktierätten förverkad för den betalningsskyldige. Anman-
ingen, som skall innehålla meddelande att aktierätten kan förklaras
förverkad, skall sändas med rekommenderat brev, om den betalnings-
skyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i aktieboken
eller på annat sätt är anmäld till bolaget, och i annat fall ske genom kun-
görelse i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. En under-
rättelse om anmaningen skall genast sändas till den som för aktien är in-
förd som panthavare eller uppdragstagare i en förteckning enligt 4 kap.
15 §.
Styrelsen kan innan aktierätten förverkas låta någon annan överta ak-
tien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Om aktierätten förklarats förverkad och aktien inte övertagits av någon
annan som erlagt full betalning, skall den, för vilken aktierätten förver-
kats, gentemot bolaget svara för en femtedel av full betalning för aktien.
Registrering
26 § Beslut om tillskottsemission skall anmälas för registrering inom sex
månader från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 20 §.
Registreringsmyndigheten skall pröva om beslutet tillkommit i enlig-
het med denna lag och annan författning.
Beslutet får inte registreras om
1. det sammanlagda nominella beloppet av de nya aktierna eller
konvertiblerna inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp som be-
stämts för emissionen, eller, vid emission av teckningsoptioner, det
sammanlagda antalet teckningsoptioner inte uppgår till det antal eller
lägsta antal optioner som bestämts för emissionen,
2. vid nyemission full och godtagbar betalning inte har erlagts för de
nya aktierna, eller
3. vid konvertibelemission, full och godtagbar betalning inte har er-
lagts för de nya konvertiblerna med beaktande av bestämmelserna i 2 §
tredje stycket.
Att full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3
skall bolaget styrka med intyg av en auktoriserad eller godkänd revisor
eller, i avstämningsbolag, från Värdepapperscentralen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
976
Registrering får ske av del av en tillskottsemission, om bestämmelsen i
tredje stycket 1 inte hindrar det.
Registrering m.m.
27 § Genom registrering av en nyemission fastställs ökningen av aktie-
kapitalet till det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tillde-
lade nya aktier efter avdrag för aktier som förklarats förverkade och inte
övertagits av någon annan.
Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. Aktier som har förklarats
förverkade för den betalningsskyldige och inte övertagits av någon annan
blir då ogiltiga.
Registreringsvägran m.m.
28 § Om anmälan för registrering av beslut om tillskottsemission inte
gjorts inom den tid som anges i 26 § första stycket eller om registre-
ringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut avskrivit sådan anmälan
eller vägrat registrering, skall 20 § tillämpas.
Styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
29 § Styrelsen får besluta om tillskottsemission under förutsättning av
bolagsstämmans godkännande och samtidigt med stöd av 3 § 3 före-
skriva avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Bestämmelserna i 6–
13 §§ skall tillämpas på ett sådant beslut av styrelsen.
30 § När styrelsen beslutat om tillskottsemission enligt 29 § skall under-
rättelse och kungörelse till aktieägare med företrädesrätt ske med tillämp-
ning av 16 §.
När underrättelse och kungörelse skett får teckning och tilldelning av
nya aktier, konvertibler eller teckningsoptioner äga rum. Bestämmelserna
i 17–20 §§ skall då tillämpas. Nya aktier får emellertid inte tas upp i
aktieboken förrän stämman har godkänt emissionsbeslutet.
I fråga om betalningen för tilldelade aktier, konvertibler eller
teckningsoptioner tillämpas 21–25 §§.
31 § När bolagsstämma skall pröva fråga om godkännande av ett sådant
beslut av styrelsen som avses i 29 §, skall styrelsens beslut tillhanda-
hållas aktieägarna enligt 14 § och, i fall som avses i 15 §, framgå av
kallelsen.
32 § Styrelsens beslut om emission skall anmälas för registrering inom
ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 30 § andra
stycket jämfört med 20 §. Anmälan får dock inte ske innan bolags-
stämman lämnat sitt godkännande. Bestämmelserna om registrering i
26 § andra–fjärde styckena, 27 och 28 §§ skall tillämpas på anmälan.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
977
Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande
33
§ Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att fatta beslut om
tillskottsemission i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolags-
ordningen. Styrelsen kan därvid ges rätt att med stöd av 3 § 3 föreskriva
avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för
registrering. Innan registrering skett, får styrelsen inte fatta beslut om
emission.
34 § Skall bolagsstämma pröva fråga om bemyndigande, skall styrelsen
upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om
styrelsen skall kunna besluta om tillskottsemission med bestämmelse
som avses i 6 § första stycket 14 eller 7 § första stycket 10 eller med
avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare den tid
anges inom vilken styrelsens beslut om emission skall fattas. Denna tid
får inte vara längre än till nästa ordinarie bolagsstämma.
Förslaget skall tillhandahållas aktieägarna enligt 14 § och, i fall som
avses i 15 §, framgå av kallelsen.
35 § När styrelsens beslutar om emission med stöd av bemyndigande
enligt 34 § skall 6–13 §§ samt 16–25 §§ tillämpas.
Konvertering
36 § Vid konvertering skall aktierna genom styrelsens försorg oförd-
röjligen tas upp i aktieboken. Om konvertiblerna emitterats i form av
skuldebrev, skall dessa förses med påskrift om utbytet.
37 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av konver-
teringsrätt gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier
som tillkommit genom utbyte. Om konverteringstiden är längre än ett år,
skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räken-
skapsår under vilket konvertering har skett.
38 § Registreringsmyndigheten får inte registrera konvertering som avses
i 36 § om inte bolaget på grund av de utbytta konvertiblerna tillförts
vederlag till ett värde som motsvarar minst det sammanlagda nominella
beloppet av de aktier som lämnats i utbyte. Att så är fallet skall bolaget
styrka med intyg av auktoriserad eller godkänd revisor eller, i avstäm-
ningsbolag, från Värdepapperscentralen.
Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt m.m.
Teckning och tilldelning
39 § Vid teckning med utnyttjande av optionsrätt skall 17–19 §§ och 21–
25 §§ tillämpas. Tilldelade aktier skall genom styrelsens försorg genast
tas upp i aktieboken. Om teckningsoptionsbevis utfärdats, skall de förses
med påskrift om att optionsrätten utnyttjats.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
978
Anmälan för registrering
40 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av optionsrätt
gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som teck-
nats och betalats till fullo. Om teckningstiden är längre än ett år, skall
anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår
under vilket teckning har skett.
41 § Registreringsmyndigheten får inte registrera teckning som avses i
39 § om inte full betalning har erlagts för de nya aktierna. Att full be-
talning erlagts skall bolaget styrka med intyg av en auktoriserad eller
godkänd revisor eller, i avstämningsbolag, från Värdepapperscentralen.
42 § Genom registrering enligt 37 eller 40 § är aktiekapitalet ökat med
det sammanlagda nominella beloppet av de anmälda aktierna.
Övriga bestämmelser
Registrering av konvertibler och teckningsoptioner
43 § Av aktiekontolagen (1989:827) framgår att utfästelse i konvertibel
eller teckningsoption får registreras enligt den lagen och att skuldebrev
eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas om registrering skall ske. I
sådana fall gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.
9 kap. Särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m.
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när publika aktiebolag eller
dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om
1. tillskottsemission, eller
2. överlåtelse av aktier, konvertibler eller teckningsoptioner som utfär-
dats av ett bolag inom samma koncern.
2 § Ett beslut om tillskottsemission som avses i 1 § 1 skall för att bli gil-
tigt fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget,
om aktieägarna i bolaget inte skall ha företrädesrätt till teckning i för-
hållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i
bolagsordningen och om rätt att teckna i stället skall lämnas
1. styrelseledamöter eller suppleanter i det emitterande aktiebolaget
eller annat företag inom samma koncern,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i det emitte-
rande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncern,
3. andra anställda hos det emitterande aktiebolaget eller annat företag
inom samma koncern,
4. make eller sambo till någon som avses i 1–3,
5. omyndiga barn som står under vårdnad av någon som avses i 1– 3,
eller
6. juridiska personer över vilka någon som avses i 1–5 ensam eller til-
lsammans med någon annan som avses där har ett bestämmande infly-
tande.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
979
Första stycket gäller inte aktier som emitteras för att infria bolagets ut-
fästelse i konvertibler eller teckningsoptioner.
3 § För att ett beslut i ett dotterbolag till ett publikt aktiebolag om en så-
dan emission som avses i 2 § skall bli giltigt, fordras dessutom att
emissionen godkänns på bolagsstämma i moderbolaget.
I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag gäller föreskrifterna i 8
kap. 14–15 §§ om tillhandahållande av förslag till beslut samt om inne-
hållet i kallelsen till bolagsstämma. De handlingar som enligt 8 kap. 14 §
skall läggas fram på dotterbolagets stämma skall läggas fram även på
moderbolagets stämma.
4 § Om ett aktiebolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag har
emitterat aktier, konvertibler eller teckningsoptioner med rätt till teck-
ning för ett annat aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget
inte överlåta dessa till någon som avses i 2 § 1–6 utan att beslut om detta
har fattats av bolagsstämman i det bolaget.
Är det emitterande bolaget dotterbolag till det bolag som tecknat akti-
erna, konvertiblerna eller teckningsoptionerna, får dock det senare bola-
get utan att iaktta bestämmelserna i första stycket överlåta dessa till nå-
gon annan än någon som avses i 5 § 1–5.
För att ett beslut om överlåtelse från ett dotterbolag enligt första
stycket skall bli giltigt fordras dessutom att överlåtelsen godkänns av
bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till en bolagsstämma som skall behandla förslag till beslut
som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
5 § Ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag får inte
heller i annat fall överlåta aktier i ett dotterbolag eller konvertibler eller
teckningsoptioner som utfärdats av ett sådant bolag till
1. styrelseledamöter eller suppleanter i det publika aktiebolaget eller
dess moderbolag,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i det publika
aktiebolaget eller dess moderbolag,
3. make eller sambo till någon som avses i 1–2,
4. omyndiga barn som står under vårdnad av någon som avses i 1– 3,
5. juridiska personer över vilka någon som avses i 1–4 ensam eller till-
sammans med någon annan som avses där har ett bestämmande inflytan-
de,
utan att överlåtelsen har godkänts av bolagsstämman i det publika bo-
laget.
Om det publika bolaget är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, ford-
ras för att överlåtelsen skall bli giltig dessutom att överlåtelsen godkänns
av bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till en bolagsstämma som skall behandla förslag till beslut
som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
6 § Ett beslut som enligt 2–5 §§ skall fattas eller godkännas av bolags-
stämma, är giltigt om det biträtts av aktieägare med nio tiondelar av såväl
de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
980
Om ett beslut enligt nämnda paragrafer skall godkännas av bolags-
stämman i ett moderbolag och det finns flera moderbolag, skall god-
kännandet lämnas av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är
moderbolag i den största koncernen.
7 § Ett aktiebolag som har genomfört en emission som avses i 2 §, skall
lämna uppgift om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av
nya aktier, konvertibler eller teckningsoptioner som har skett på grundval
av beslutet i förvaltningsberättelsen. Har ett aktiebolag genomfört en så-
dan överlåtelse som avses i 4 eller 5 §, skall uppgift om överlåtelsen
lämnas i förvaltningsberättelsen. Ingår ett aktiebolag som genomfört en
emission eller överlåtelse av nu angivet slag i en koncern, skall uppgift
om emissionen eller överlåtelsen lämnas även i förvaltningsberättelsen
för det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Finns det
flera moderbolag, gäller detta det publika aktiebolag som är moderbolag i
den största koncernen.
10 kap. Nedsättning av aktiekapitalet
Nedsättning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämma
Nedsättningsändamål
1 § Nedsättning av aktiekapitalet får ske för
1. täckning av förlust, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,
2. avsättning till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman (fri
fond),
3. återbetalning till aktieägarna, samt
4. avsättning till reservfond i samband med indragning av egna aktier.
Om nedsättning enligt förbehåll i bolagsordningen finns bestämmelser
i 23–27 §§.
Nedsättningsmetoder
2 § Aktiekapitalet kan sättas ned genom att
1. aktier dras in,
2. aktier läggs samman, eller
3. aktiernas nominella belopp minskas.
Beslutsordning
3 § Beslut om nedsättning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om
inte annat följer av 23 §.
Om ett förslag till beslut om nedsättning inte skulle vara förenligt med
bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring av denna fattas in-
nan stämman beslutar om nedsättningen.
4 § Bolagsstämmans beslut om nedsättning är giltigt om det har biträtts
av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de
vid stämman företrädda aktierna.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
981
Innebär nedsättningen att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier
rubbas, är beslutet giltigt, om det har biträtts av samtliga vid stämman
närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar av aktierna. I följande
fall räcker det för giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två
tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda
aktierna, nämligen om
1. nedsättningen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samt-
liga vid stämman närvarande ägare av dessa aktier företrädande nio tion-
delar av alla sålunda berörda aktier godkänner nedsättningen, eller
2. nedsättningen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till
hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på stämman
företrädda aktierna av detta slag godkänner nedsättningen.
Skydd för det bundna egna kapitalet
5 § Nedsättning för avsättning till fri fond eller återbetalning till aktie-
ägarna får inte avse större belopp än att full täckning finns för det bundna
egna kapitalet efter nedsättningen. Beräkningen därav sker enligt balans-
räkning för nästföregående räkenskapsår, om denna fastställs vid stäm-
man, och annars på grundval av de handlingar som avses i 8 §.
Skall återbetalning till aktieägarna ske med belopp som överstiger
aktiernas nominella värde får det överskjutande beloppet inte vara så
stort att återbetalningen med hänsyn till bolagets eller koncernens kon-
solideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt strider mot god affärs-
sed.
Vid nedsättning av aktiekapitalet genom indragning av aktier utan
återbetalning till aktieägarna skall nedsättningsbeloppet överföras till
reservfonden eller en fri fond.
Förslag till beslut
6 § I förslag till beslut om nedsättning av aktiekapitalet skall följande
anges:
1. nedsättningsändamålet,
2. det belopp eller högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall sättas
ned, eller det lägsta och högsta beloppet för nedsättningen,
3. nedsättningsmetoden, samt
4. aktiernas nominella belopp.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
5. vilka aktier som skall dras in eller läggas samman, och, i avstäm-
ningsbolag, avstämningsdagen, samt
6. att nedsättningsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen.
Skall avstämningsdag anges enligt första stycket 5, får den inte sättas
tidigare än en vecka från det beslutet kungjorts enligt 15 §.
7 § Skall nedsättning ske för återbetalning till aktieägarna genom att ak-
tier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av 6 §, följande anges i
förslaget till beslut:
1. den rätt att få sina aktier inlösta som tillkommer aktieägarna,
2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
982
3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in,
4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas, eller i före-
kommande fall att anmälan för inlösen skall ske mot ingivande av aktie-
brevet för erhållande av betalning.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
5. att anmälan för inlösen skall ske genom ingivande av till aktiebreven
hörande kuponger,
6. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i
övrigt på villkor som avses i 2 kap. 3 § eller att inlösen skall ske genom
kvittning av en bolagets fordran på aktieägaren, samt
7. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser
att innan inlösen påbörjas bestämma med vilket belopp aktiekapitalet
skall sättas ned och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses
in.
Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare
som så önskar kan få sina aktier inlösta. I kupongbolag räknas denna tid
från det att kungörelse enligt 13 § skett, eller, om samtliga aktieägare
varit företrädda på den stämma som beslutat om nedsättningen, från be-
slutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om
aktierna är föremål för handel vid en svensk eller utländsk börs, en
auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I
avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om
nedsättningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som
löses in fattas senast på avstämningsdagen.
Redovisningshandlingar
8 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall följande
fogas till förslaget till beslut om nedsättning av aktiekapitalet:
1. en kopia av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning
om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust samt kopia
av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka inträffat efter årsredovisningens
avgivande, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen.
Styrelsens redogörelse
9 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de
omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av bestämmelse
som avses i 7 § första stycket 6. Av redogörelsen skall framgå hur veder-
laget för aktierna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska syn-
punkter som därvid har beaktats. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§
skall därvid tillämpas.
Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta skall skä-
len för detta anges.
I fall som avses i 16 § första stycket andra meningen skall styrelsens
redogörelse innehålla uppgift om hur bolagets bundna egna kapital och
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
983
aktiekapital skulle komma att påverkas av den föreslagna nedsättningen
och övriga föreslagna åtgärder.
Revisorsgranskning
10 § Styrelsens redogörelse enligt 9 § skall granskas av en auktoriserad
eller godkänd revisor.
Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
11 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med hand-
lingar som avses i 8–10 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under
minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om nedsätt-
ning skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till aktie-
ägare, som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall
läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
12 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange nedsättningsförslagets
huvudsakliga innebörd.
Kungörelse och underrättelse
13 § I avstämningsbolag skall beslut om nedsättning eller en redogörelse
för det väsentliga innehållet i beslutet genast kungöras. Om avstäm-
ningsbolaget är ett privat aktiebolag skall sådan kungörelse ske dels i den
eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes
Tidningar. Om avstämningsbolaget är ett publikt aktiebolag skall kungö-
relse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tid-
ningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall i kungörelsen lämnas
uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.
Har bolagsstämman enligt 7 § första stycket 7 bemyndigat styrelsen
eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa nedsättningsvillkor
skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med
tillämpning av första stycket.
I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena utan
dröjsmål sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om
aktieägarens aktier kan eller skall dras in.
Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt
tredje stycket behövs inte, om
1. samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som
beslutat nedsättningen, eller
2. aktiernas nominella belopp sätts ned för förlusttäckning.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
984
Registrering
14 § Beslut om nedsättning skall anmälas för registrering inom fyra
månader från beslutet.
Har nedsättningsbeslut inte anmälts inom tid som anges i första stycket
eller har registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut av-
skrivit anmälan eller vägrat registrering, förfaller beslutet. Detsamma
gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att
aktiekapitalet sätts ned.
Förlusttäckning
15 § Skall nedsättningsbeloppet användas för förlusttäckning, är aktie-
kapitalet nedsatt när beslutet registrerats.
Återbetalning till aktieägarna m.m.
16 § Skall nedsättningsbeloppet helt eller delvis användas för avsättning
till fri fond eller återbetalning till aktieägarna, får bolaget inte verkställa
nedsättningsbeslutet utan registreringsmyndighetens eller, i tvistiga fall,
rättens tillstånd. Tillstånd behövs dock inte om bolaget samtidigt vidtar
åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess
aktiekapital minskar till följd av nedsättningsbeslutet.
I fall då tillstånd krävs skall bolaget skriftligen underrätta sina kända
borgenärer om nedsättningsbeslutet. Underrättelserna skall innehålla
uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa nedsätt-
ningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 19 § att motsätta
sig att beslutet verkställs.
Underrättelse behöver inte sändas till borgenär, vars anspråk avser en
fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har
förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Ansökan om tillstånd att verkställa nedsättningsbeslutet
17 § Bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa nedsättningsbeslutet
enligt 16 § hos registreringsmyndigheten. Ansökan skall ges in inom två
månader efter det att nedsättningsbeslutet registrerats.
Till ansökan skall fogas ett intyg från bolagets styrelse eller verk-
ställande direktör att bolagets kända borgenärer underrättats enligt 16 §
andra stycket. Om bolaget inte fogat ett sådant intyg till ansökan, skall
registreringsmyndigheten förelägga bolaget att avhjälpa bristen. Under-
låter bolaget detta, skall ansökan avvisas.
Kallelse av bolagets borgenärer
18 § Registreringsmyndigheten skall kalla bolagets borgenärer, med före-
läggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag skriftligen
anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit ansökan.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
985
Registreringsmyndigheten skall dock inte kalla borgenär, vars anspråk
avser en fordran på lön eller någon annan ersättning som har förmånsrätt
enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som
har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Genom registreringsmyndighetens försorg skall kallelsen skyndsamt
kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Registreringsmyndigheten skall
vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogde-
myndigheten i det län där bolaget skall ha sitt säte.
Registreringsmyndighetens tillstånd till nedsättning
19 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 18 § bestrider ansökan
inom förelagd tid, skall registreringsmyndigheten överlämna ärendet till
rätten i den ort där bolagets styrelse skall ha sitt säte. Har sådant be-
stridande inte gjorts, skall registreringsmyndigheten lämna bolaget till-
stånd att verkställa nedsättningsbeslutet.
Rättens tillstånd till nedsättning
20 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av nedsättningsbeslut
har överlämnats till rätten, skall tillstånd beviljas om de borgenärer som
har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande säkerhet för
sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
Rätten skall underrätta registreringsmyndigheten om lagakraftvunnet
beslut som meddelats med anledning av ansökan.
Registrering
21 § Om ansökan enligt 17 § bifallits, är aktiekapitalet nedsatt när be-
slutet registrerats.
Nedsättningsbeslutet förfaller
22 § Om någon ansökan enligt 17 § inte har gjorts inom föreskriven tid
eller om en sådan ansökan har avslagits genom lagakraftvunnet beslut,
skall registreringsmyndigheten förklara nedsättningsbeslutet förfallet.
Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förut-
sätter att aktiekapitalet sätts ned.
Nedsättning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen
Inlösenförbehåll
23 § I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen
bestämmas till ett lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen tas in
förbehåll att aktiekapitalet kan sättas ned genom inlösen av aktier
(inlösenförbehåll). Förbehållet får dock inte utformas så att aktiekapitalet
kan sättas ned under minimikapitalet.
Ett inlösenförbehåll skall ange dels ordningen för inlösen, dels inlösen-
beloppet eller grunderna för dess beräkning.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
986
Om förbehållet införs genom ändring av bolagsordningen, får det en-
dast avse aktier som kan tecknas eller ges ut efter det att ändringen regi-
strerats.
Majoritetskrav
24 § Vid beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll
gäller 12 kap. 13 §.
Skydd för det bundna kapitalet
25 § Nedsättning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll får inte avse
större belopp än att full täckning finns för det bundna egna kapitalet efter
nedsättningen. Beräkningen därav skall ske enligt balansräkningen för
nästföregående räkenskapsår, om denna fastställs vid stämman, och
annars på grundval av de handlingar som avses i 8 §.
Tillstånd till nedsättning
26 § Bestämmelserna i 16–22 §§ tillämpas också vid nedsättning enligt
inlösenförbehåll.
Tillstånd till nedsättning behövs dock inte, om denna
1. genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte
överstiger det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräk-
ningen, och
2. ett belopp som motsvarar nedsättningsbeloppet avsätts till reserv-
fonden.
Registrering
27 § I fall som avses i 26 § andra stycket skall bolaget, när beslut har
fattats om inlösen av aktier och avsättning till reservfonden, genast an-
mäla detta för registrering.
När registrering har skett är aktiekapitalet nedsatt med det samman-
lagda nominella beloppet av de aktier som enligt beslutet skall lösas in.
11 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.
Teckning av egna aktier
1 § Ett aktiebolag får inte teckna egna aktier.
Om ett aktiebolag har tecknat egna aktier, skall stiftarna eller vid ny-
emission styrelsen och verkställande direktören anses ha tecknat aktierna
för egen räkning med solidariskt ansvar för betalningen. Det gäller dock
inte stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som visar att han
inte kände till eller hade bort känna till aktieteckningen.
Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bola-
gets räkning, skall han anses ha tecknat aktierna för egen räkning.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
987
Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller även i fråga om ett
dotterföretags teckning av aktie i moderbolaget.
Tagande av egna aktier eller aktier i moderbolag som pant
2 § Ett aktiebolag får inte ta egna aktier som pant och ett dotterföretag får
inte ta aktier i sitt moderbolag som pant.
Avtal i strid mot första stycket är ogiltigt.
Förvärv av egna aktier
3 § Ett aktiebolag får förvärva egna aktier endast i enlighet med vad som
föreskrivs i 4–7 §§.
4 § Ett privat aktiebolag får förvärva egna aktier endast genom en för-
handlad överenskommelse med en eller flera ägare eller genom köp en-
ligt ett till samtliga ägare eller samtliga ägare av ett visst slag av aktier
riktat förvärvserbjudande.
Ett publikt aktiebolag får förvärva egna aktier endast genom köp på
börs eller annan organiserad marknadsplats eller genom köp enligt ett till
samtliga ägare eller samtliga ägare av ett visst slag av aktier riktat för-
värvserbjudande.
5 § Förvärv av egna aktier får inte ske med större belopp än att det finns
full täckning för det bundna egna kapitalet efter förvärvet. Beräkningen
därav sker enligt balansräkning för nästföregående räkenskapsår, om
denna fastställs vid den bolagsstämma som skall besluta om förvärvet,
och annars på grundval av de handlingar som avses i 16 §.
Förvärv av egna aktier får inte ske med så stort belopp att förvärvet
med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet
eller ställning i övrigt strider mot god affärssed.
6 § Bolagets innehav av egna aktier får i ett publikt aktiebolag utgöra
högst en tiondel av samtliga aktier i bolaget. Är bolaget moderbolag skall
i detta sammanhang aktier som innehas av dess dotterföretag anses som
moderbolagets.
7 § Utan hinder av 4–6 §§ får ett aktiebolag
1. förvärva egna aktier utan vederlag,
2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget över-
tar,
3. inlösa egna aktier enligt 19 kap. 3 §, eller
4. på auktion ropa in egna aktier som utmätts för en bolagets fordran.
Bestämmelserna i 13–19 §§ tillämpas inte på förvärv som avses i för-
sta stycket.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
988
Förvärv av egna aktier genom någon annan
8 § Vid tillämpning av 5 och 6 §§ skall aktier som har förvärvats av nå-
gon som handlat i eget namn men för bolagets räkning behandlas som
bolagets egna aktier.
Dotterföretags förvärv av aktier i moderbolaget
9 § Ett dotterföretag får inte förvärva aktier i sitt moderbolag i annat fall
än som avses i 7 § första stycket 1, 2 och 4.
Otillåtet förvärv av egna aktier
10 § Aktier som förvärvats i strid med 4–6 § skall avyttras senast en må-
nad efter förvärvet. Aktier som inte avyttrats inom denna tid är ogiltiga.
Bolaget skall nedsätta aktiekapitalet med aktiernas nominella belopp.
Förslag till beslut om nedsättning skall läggas fram på den första bolags-
stämma som hålls sedan ogiltighet inträtt. Nedsättningsbeloppet skall
överföras till reservfonden.
11 § Aktier i ett publikt aktiebolag, som förvärvats enligt 7 § skall avytt-
ras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet, om
bolaget inte får inneha aktierna enligt 6 §. Aktier som inte avyttras inom
denna tid är ogiltiga. Bestämmelserna i 10 § om nedsättning av aktie-
kapitalet skall i sådant fall tillämpas.
12 § Förvärvar ett dotterföretag i strid med 9 § aktier i sitt moderbolag är
förvärvet ogiltigt.
Har ett aktiebolag blivit moderbolag och innehar dotterföretaget aktier
i moderbolaget skall aktierna avyttras så snart det kan ske utan förlust,
dock senast tre år efter förvärvet. Aktier som inte avyttrats inom denna
tid är ogiltiga. Moderbolaget skall sätta ned aktiekapitalet med aktiernas
nominella belopp. Förslag till beslut om nedsättning skall läggas fram på
den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet inträtt. Nedsättnings-
beloppet skall överföras till reservfonden.
Beslut om förvärv av egna aktier i privat aktiebolag
13 § Beslut om förvärv av egna aktier i privat aktiebolag fattas av bolags-
stämman.
I förslag till beslut som avses i första stycket skall anges syftet med
förvärvet samt om aktierna skall förvärvas genom en förhandlad över-
enskommelse med en eller flera ägare, eller ett till samtliga aktieägare
eller samtliga ägare av aktier av visst slag riktat erbjudande.
Skall aktierna förvärvas genom en förhandlad överenskommelse skall
förslaget innehålla uppgift om
1. överlåtarens namn och adress,
2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall
förvärvas,
3. det vederlag som skall lämnas för varje aktie,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
989
4. den tid inom vilken aktierna skall betalas, samt
5. övriga villkor för förvärvet.
Skall aktierna förvärvas genom ett till samtliga aktieägare eller samt-
liga ägare av aktier av visst slag riktat erbjudande skall förslaget inne-
hålla uppgift om
1. den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom
vilken erbjudandet skall genomföras,
2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som
erbjudandet skall avse, och
3. det vederlag som skall lämnas för aktierna.
Beslut om förvärv av egna aktier i publikt aktiebolag
14 § Beslut om förvärv av egna aktier i publikt aktiebolag fattas av
bolagsstämman, om inte annat följer av 15 §.
I förslag till beslut som avses i första stycket skall anges syftet med
förvärvet samt om aktierna skall förvärvas genom köp på börs eller
annan organiserad marknadsplats, eller ett till samtliga aktieägare eller
samtliga ägare av aktier av visst slag riktat erbjudande.
Skall aktierna förvärvas genom köp på börs eller annan organiserad
marknadsplats skall förslaget innehålla uppgift om
1. den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom
vilken stämmans beslut skall verkställas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag,
som får förvärvas, och
3. det lägsta och högsta belopp som får betalas för aktierna.
Skall aktierna förvärvas genom ett till samtliga aktieägare eller samt-
liga ägare av aktier av visst slag riktat erbjudande skall förslaget inne-
hålla uppgift om
1. den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom
vilken erbjudandet skall genomföras,
2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som
erbjudandet skall avse, och
3. det vederlag som skall lämnas för aktierna.
15 § I ett publikt aktiebolag kan bolagsstämman bemyndiga styrelsen att
besluta om förvärv av aktier i bolaget genom köp på börs eller annan
organiserad marknadsplats.
Bemyndigandet skall innehålla innehålla uppgift om
1. den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom
vilken bemyndigandet får utnyttjas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag,
som får förvärvas, samt
3. det lägsta och högsta belopp som får betalas för aktierna.
Redovisningshandlingar
16 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämma som avses i
13, 14 eller 15 §, skall till förslaget till beslut fogas
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
990
1. en kopia av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning
om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt
kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka inträffat efter årsredovisningens
avgivande, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
17 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med hand-
lingar som avses i 16 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under
minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om bolagets
förvärv av egna aktier skall prövas. En kopia av handlingarna skall
genast sändas till aktieägare, som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
18 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange förslagets huvudsakliga
innebörd.
Majoritetskrav
19 § Beslut av bolagsstämman om förvärv av egna aktier är giltigt, om
det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna
som de vid stämman företrädda aktierna.
Överlåtelse av egna aktier
20 § Beslut om överlåtelse av egna aktier i annat fall än som avses i 10–
12 §§ fattas med tillämpning av bestämmelserna i 6, 8 och 9 kap. om
nyemission.
Lån till förvärv av aktier i bolaget
21 § Aktiebolag får inte ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet för lån
i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person
skall förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern.
Med närstående person avses
1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till gäldenären,
2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande
led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har
ett bestämmande inflytande.
Vid tillämpningen av första stycket likställs äktenskapsliknande sam-
levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta
med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
991
22 § Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma kon-
cern gäller inte förbudet mot förskott, lån eller säkerhet i 21 §, om
1. värdet av det erbjudna förskottet, lånebeloppet eller säkerheten,
jämte tidigare förskott, lån och säkerheter enligt denna paragraf från bo-
laget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som
motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, och
2. erbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget
samt, i fråga om förskott eller lån, innebär att det erbjudna beloppet skall
återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar.
Förskott, lån eller säkerhet enligt första stycket får inte lämnas, om det
sammanlagda beloppet av sådana förskott, lån och säkerheter därefter
skulle överstiga bolagets fria egna kapital.
23 § Som aktieförvärv eller aktieinnehav enligt 21 eller 22 § räknas inte
förvärv eller innehav av andelar i en aktiefond som inte är företags-
anknuten.
24 § I fråga om förskott, lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget
eller överordnat bolag i samma koncern får skattemyndigheten på ansö-
kan av bolaget medge undantag från 21 § om det behövs på grund av
särskilda omständigheter. Vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar
förskott eller lån eller ställer säkerhet får dock sådant undantag medges
endast om bolaget är ett privat aktiebolag.
För aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frå-
gor om undantag enligt första stycket av inspektionen.
25 § Bolagets kända borgenärer skall höras över en ansökan som avses i
24 §. Det behöver dock inte ske, om borgenärernas ställning uppenbar-
ligen inte påverkas av att ansökan bifalls. Om en borgenär begär det,
skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan
ansökan får bifallas.
26 § Sådana förskott, lån och säkerheter som lämnats med stöd av un-
dantag som meddelats enligt 24 § skall ta upp i en av styrelsen och
verkställande direktören för varje räkenskapsår upprättad förteckning,
såvida inte tillståndsmyndigheten särskilt föreskrivit att förskottet, lånet
eller säkerheten inte behöver tas upp i en sådan förteckning. Förteck-
ningen skall avse dels under räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare
räkenskapsår kvarstående förskott, lån och säkerheter. I förteckningen
skall angivas namnet på de personer till vilka förskott eller lån lämnats
eller för vilka säkerhet ställts.
Bolaget skall bevara en förteckning som avses i första stycket under
minst tio år räknat från utgången av det räkenskapsår till vilket förteck-
ningen hänför sig.
Förvärv och överlåtelse av egna konvertibler och teckningsoptioner
27 § Vid aktiebolags förvärv av egna konvertibler eller teckningsoptioner
får det belopp som avser konverterings- eller optionsrätten inte vara
större än att det finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
992
förvärvet. Beräkningen därav sker enligt balansräkning för nästföre-
gående räkenskapsår, om denna fastställs vid den bolagsstämma som
skall besluta om förvärvet, och annars på grundval av de handlingar som
avses i 16 §.
28 § Om ett aktiebolag förvärvat en egen konvertibel eller tecknings-
option får denna inte överlåtas av bolaget.
29 § Senast tre månader efter det att bolaget förvärvat egna konvertibler
eller teckningsoptioner skall styrelsen för registrering anmäla hur många
konvertibler eller teckningsoptioner som på grund av 27 § upphört att
gälla. Om förvärven skett på grund av ett erbjudande som gäller för
längre tid än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången
av varje räkenskapsår under vilket förvärvet har skett.
Genom registreringen är det belopp eller högsta belopp, varmed aktie-
kapitalet kan ökas på grund av emissionen, nedsatt med det sammanlagda
nominella beloppet av de aktier som hade kunnat erhållas genom konver-
tering av de anmälda konvertiblerna eller tecknas på grund av de an-
mälda teckningsoptionerna.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
9 §
Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas tidigast fyra veckor före
stämman. Om ej bolagsordningen föreskriver längre tid, skall kallelsen
utfärdas senast två veckor före stämman. Uppskjutes stämma till dag som
infaller senare än fyra veckor efter det stämman har inletts, skall kallelse
ske till den fortsatta stämman. Fordras enligt bolagsordningen för giltig-
het av bolagsstämmobeslut att det fattas på två stämmor, kan kallelse till
sista stämman ej ske innan första stämman hållits. I sådan kallelse skall
anges vilket beslut den första stämman fattat.
Kallelse skall ske enligt bolagsordningen. Skriftlig kallelse skall dock
alltid avsändas till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget,
om
1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrives
i bolagsordningen, eller
2. bolagsstämma skall behandla fråga om
a) sådan ändring av bolagsordningen som avses i 15 §,
b) bolagets försättande i likvidation, eller
c) upphörande av bolagets likvidation.
I kallelse skall tydligt anges de
ärenden som skall förekomma på
stämman. Avser ärende ändring av
bolagsordningen, skall det huvud-
sakliga innehållet av förslaget till
ändring anges i kallelsen. Att i
vissa fall särskilda uppgifter skall
anges i kallelsen följer av 4 kap.
4 § andra stycket, 5 kap. 3 § och
1 § tredje stycket detta kapitel.
I kallelse skall tydligt anges de
ärenden som skall förekomma på
stämman. Avser ärende ändring av
bolagsordningen, skall det huvud-
sakliga innehållet av förslaget till
ändring anges i kallelsen. Att i
vissa fall särskilda uppgifter skall
anges i kallelsen följer av 8 kap.
15 §, 10 kap. 12 § och 1 § tredje
stycket detta kapitel.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
993
Under minst en vecka närmast före stämma, som avses i 5 §, skall
redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller avskrifter därav
hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna och genast sändas till
aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
15 §
Beslut om sådan ändring av bolagsordningen att såvitt angår redan ut-
givna aktier
1. aktieägarnas rätt till bolagets
vinst eller övriga tillgångar min-
skas genom bestämmelse enligt 12
kap. 1 § andra stycket,
2. rätten att förvärva aktier i bo-
laget inskränkes genom förbehåll
enligt 3 kap. 3 §, eller
1. aktieägarnas rätt till bolagets
vinst eller övriga tillgångar min-
skas genom bestämmelse enligt 16
kap. 1 § andra stycket,
2. rätten att förvärva eller över-
låta aktier i bolaget inskränks ge-
nom förbehåll enligt 3 kap. 5, 13
eller 18 § eller, i privat aktiebolag,
3 kap. 7 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas, är giltigt, om det biträtts av
samtliga vid stämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar
av aktierna.
Beslut om sådan ändring i bolagsordningen som innebär att
1. det antal aktier, för vilka aktieägare kan rösta på bolagsstämma, be-
gränsas,
2. av nettovinsten för räken-
skapsåret, efter avdrag för vad som
går åt för att täcka balanserad för-
lust, mer än som följer av 12 kap.
4 § första stycket skall avsättas till
reservfond eller på annat sätt hållas
inne, eller
2. av nettovinsten för räken-
skapsåret, efter avdrag för vad som
går åt för att täcka balanserad för-
lust, mer än som följer av 16 kap.
4 § första stycket skall avsättas till
reservfond eller på annat sätt hållas
inne, eller
3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna tillgångar vid
dess upplösning regleras på annat sätt än som avses i första stycket 1 el-
ler detta stycke 2, är giltigt, om det biträtts av aktieägare med två tredje-
delar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de på stämman före-
trädda aktierna.
Beslut om sådan ändring av bolagsordningen som avses i första eller
andra stycket är, utan hinder av vad i dessa stycken sägs, giltigt, om det
biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna
som de på stämman företrädda aktierna, om
1. ändringen endast försämrar viss eller vissa aktiers rätt och samtliga
vid stämman närvarande ägare av dessa aktier företrädande nio tiondelar
av alla sålunda berörda aktier samtycker till ändringen, eller
2. ändringen endast försämrar helt aktieslags rätt och ägare till hälften
av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på stämman företrädda
aktierna av detta slag samtycker till ändringen.
15 kap.
1 §
1
Stiftare, styrelseledamot och Stiftare, styrelseledamot och
1
Senaste lydelse 1995:1555.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
994
verkställande direktör, som vid
fullgörande av sitt uppdrag uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
bolaget, skall ersätta skadan. Det-
samma gäller när skadan vållas
aktieägare eller annan genom över-
trädelse av denna lag, tillämplig lag
om årsredovisning eller bolagsord-
ningen.
verkställande direktör, som vid
fullgörandet av sitt uppdrag upp-
såtligen eller av oaktsamhet skadar
bolaget, skall ersätta skadan. Det-
samma gäller när skadan vållas
aktieägare eller annan genom över-
trädelse av denna lag, tillämplig lag
om årsredovisning, 2 kap. 1–3 §§
eller 5–12 §§ lagen (1991: 980) om
handel med finansiella instrument
eller 5 kap. 5 c § lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet
eller bolagsordningen.
16 kap.
2 §
2
Vinstutdelning till aktieägarna får inte överstiga vad som i fastställd
balansräkning och, i fråga om moderbolag som skall upprätta koncern-
redovisning, i fastställd koncernbalansräkning för det senaste räken-
skapsåret redovisas som bolagets eller koncernens nettovinst för året,
balanserad vinst och fria fonder med avdrag för
1. redovisad förlust,
2. belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet
eget kapital eller, i fråga om moderbolag, belopp som av det fria egna
kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna
skall överföras till bundet eget kapital,
3. belopp som enligt bolagsordning annars skall användas för något
annat ändamål än utdelning till aktieägarna.
Vinstutdelning får inte ske med
så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller koncer-
nens konsolideringsbehov, lik-
viditet eller ställning i övrigt står i
strid mot god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i visst fall före-
skrivs i 6 kap. 5 §.
Vinstutdelning får inte ske med
så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller koncer-
nens konsolideringsbehov, lik-
viditet eller ställning i övrigt står i
strid mot god affärssed.
3 §
3
Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Stämman får endast
i den mån skyldighet därtill föreligger enligt andra stycket eller enligt
bolagsordningen besluta om utdelning av större belopp än styrelsen före-
slagit eller godkänt.
Bolagsstämman skall på yrkande av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier besluta utdelning av åtminstone ett belopp motsvarande
hälften av vad som återstår av netto vinsten för året, sedan avdrag skett
för balanserad förlust, som överstiger fria fonder, reservfond och över-
kursfond, och för belopp, som enligt lag eller bolagsordning skall av-
sättas till bundet eget kapital eller enligt bolagsordning annars skall an-
2
Senaste lydelse 1995:1555.
3
Senaste lydelse 1995:1555.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
995
vändas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Ett sådant
yrkande skall framställas på ordinarie stämma innan beslut om använd-
ning av vinsten fattas. Utdelning får inte ske i strid med 2 §. Stämman är
inte skyldig att besluta högre utdelning än fem procent av bolagets egna
kapital.
I avstämningsbolag skall avstäm-
ningsdagen anges i bolagsstämm-
ans beslut om utdelning till aktie-
ägare. Utdelningen förfaller till
betalning på avstämningsdagen och
skall betalas utan dröjsmål. Den
som på avstämningsdagen är införd
i aktieboken eller i förteckning
enligt 3 kap. 12 § skall anses behö-
rig att mottaga utdelningen. Var
han vid mottagandet ej berättigad,
äger 4 kap. 3 § tredje stycket
motsvarande tillämpning.
I avstämningsbolag skall avstäm-
ningsdagen anges i bolags-
stämmans beslut om utdelning till
aktieägare. Utdelningen förfaller
till betalning på avstämningsdagen
och skall betalas utan dröjsmål.
Den som på avstämningsdagen är
införd i aktieboken eller i förteck-
ning enligt 4 kap. 15 § skall anses
behörig att ta emot utdelningen.
Var han vid mottagandet ej berätti-
gad, skall 6 kap. 5 § första stycket
tillämpas.
4 §
4
Till reservfond skall avsättas belopp som
1. om reservfonden och överkursfonden tillsammans inte uppgår till
tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minst tio procent av den del av
nettovinsten för året som inte går åt för att täcka balanserad förlust,
2. den för vilken aktie förverkats betalat till bolaget,
3. enligt 4 kap. 17 § skall tillfalla
bolaget,
3. enligt 7 kap. 8 § skall tillfalla
bolaget,
4. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie, motsvarar skillna-
den mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,
5. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,
6. enligt beslut av bolagsstämman eljest skall överföras från det i
balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfond.
Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 minst skall
avsättas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha
tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som tan-
tiem.
Nedsättning av reservfond eller överkursfond får enligt beslut av
bolagsstämman endast ske för
1. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan
täckas av fritt eget kapital,
2. ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission, eller
3. annat ändamål, om rätten med
motsvarande tillämpning av 6 kap.
6 § ger tillstånd till nedsättningen.
3. annat ändamål, om registre-
ringsmyndigheten eller rätten med
motsvarande tillämpning av 10
kap. 19 eller 20 § ger tillstånd till
nedsättningen.
4
Senaste lydelse 1995:1555.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
996
7 §
5
Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är
styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i
samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till
1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direk-
tör,
2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande
led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har
ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna i första stycket gäller ej om
1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,
2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget in-
går,
3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl
samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller
4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som
avses i första stycket 1–3 är aktieägare samt det sammanlagda aktie-
innehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej
heller, om bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda
aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om
gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett
bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i
bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.
Aktiebolag får icke lämna
penninglån i syfte att gäldenären
eller honom närstående fysisk eller
juridisk person som avses i första
stycket 1–3 skall förvärva aktier i
bolaget eller annat bolag i samma
koncern.
Är gäldenären anställd i bolaget
eller i ett annat bolag i samma
koncern gäller inte förbudet mot
penninglån i tredje stycket, om
1. lånebeloppet jämte tidigare
lån enligt detta stycke från bolaget
eller annat bolag i samma koncern
inte överstiger ett belopp som
motsvarar två gånger gällande
basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. låneerbjudandet riktar sig till
minst hälften av de anställda i bo-
laget och lånet skall återbetalas
inom fem år genom regelbundna
amorteringar samt
3. hinder mot lån inte föreligger
5
Senaste lydelse 1994:802.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
997
vid en tillämpning av första och
andra styckena, även om de aktier
som skall förvärvas räknas med.
Därvid skall dock det i första
stycket angivna förbudet mot att
lämna lån till styrelseledamot inte
gälla i fråga om den som är styrel-
seledamot enligt bestämmelserna i
lagen (1987:1245) om styrelse-
representation för de privat-
anställda.
Lån enligt fjärde stycket får inte
lämnas, om det sammanlagda be-
loppet av sådana lån därefter
skulle överstiga bolagets fria egna
kapital.
Bestämmelserna i denna para-
graf om förbud mot penninglån
äger motsvarande tillämpning i
fråga om ställande av säkerhet.
Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande
samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta
med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Som aktieinnehav eller aktieför-
värv enligt bestämmelserna i denna
paragraf räknas inte innehav eller
förvärv av andelar i en aktiefond
eller i en aktiesparfond eller
kapitalsparfond som inte är
företagsanknuten.
17 kap. Inlösen av minoritetsaktier
Förutsättningar för inlösen
1 § Äger en aktieägare (majoritetsaktieägaren) ensam eller tillsammans
med dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag, har
han rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier.
Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av
majoritetsaktieägaren.
2 § En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt enligt 1 § att lösa in
återstående aktier i bolaget har rätt att också lösa in konvertibler och
teckningsoptioner som bolaget givit ut. Innehavare av sådan konvertibel
eller teckningsoption har rätt att få denna inlöst av majoritetsaktieägaren,
även om denne inte utnyttjar sin rätt till inlösen av aktier. Om tecknings-
optionen emitterats tillsammans med en skuldförbindelse, omfattar
inlösenrätten också skuldförbindelsen under förutsättning att denna och
teckningsoptionen befinner sig i samma ägares hand.
Har majoritetsaktieägaren enligt 7 § begärt att tvist om inlösen skall
hänskjutas till skiljemän, får konvertiblerna eller teckningsoptionerna
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
998
inte utnyttjas för konvertering eller teckning förrän inlösentvisten avslu-
tats genom lagakraftägande dom eller beslut.
Bestämmelserna i första stycket skall dock inte tillämpas, om annat
föreskrivits i emissionsvillkor som avses i 8 kap. 8 § första stycket 7 eller
10 § första stycket 7.
Lösenbeloppet
3 § Om frågan om lösenbeloppet för aktie som skall lösas in enligt detta
kapitel är tvistig, skall lösenbeloppet bestämmas med tillämpning av 4 §.
4 § Lösenbeloppet för aktie skall bestämmas så, att det motsvarar det pris
för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållan-
den. För aktie som är föremål för handel vid börs eller auktoriserad
marknadsplats skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte
särskilda skäl föranleder något annat. Lösenbeloppet skall bestämmas
efter aktiens värde en dag som inte infaller senare än den dag någon av
parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän.
Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett
offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte
redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio
tiondelar av de med erbjudandet avsedda aktierna, skall lösenbeloppet
motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl föranleder något
annat.
5 § Aktieägare har rätt till ränta på lösenbeloppet från den dag någon av
parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän till dess att lösen-
beloppet fastställs genom lagakraftägande dom. Räntan skall motsvara
den av Riksgäldskontoret fastställda, vid varje tid gällande statslåne-
räntan.
Prövning av inlösentvist
6 § En tvist om majoritetsaktieägaren har rätt eller skyldighet till inlösen
eller en tvist om lösenbeloppet, skall prövas av tre skiljemän. Om inte
något annat följer av detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och
förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i lagen
(1929:145) om skiljemän. Bestämmelserna i 18 § andra stycket den lagen
om tid inom vilken skiljedomen skall meddelas gäller dock inte.
Om talan mot skiljedomen finns bestämmelser i 20 §.
Särskilda bestämmelser om förfarandet när majoritetsaktieägare hänskjutit
tvisten till prövning av skiljemän
7 § Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 §
och överenskommelse om detta inte kan träffas, skall han hos bolagets
styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjuts till skiljemän och uppge
sin skiljeman.
Bolagets styrelse skall genast efter en begäran enligt första stycket ge-
nom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de tidningar
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
999
som styrelsen bestämmer anmoda aktieägare, mot vilka lösningsanspråk-
et riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget senast två veckor
från kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje
sådan aktieägare, om hans postadress är känd för bolaget.
Har majoritetsaktieägaren hänskjutit såväl en tvist om inlösen av aktier
som en sådan tvist avseende konvertibler eller teckningsoptioner till
prövning av skiljemän, skall tvisterna handläggas i samma skiljeför-
farande.
8 § Har inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, mot vilka lösnings-
anspråket riktas, inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman,
skall bolaget hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förord-
nande av god man. Rätten skall skyndsamt pröva bolagets begäran. Den
gode mannen skall utse en gemensam skiljeman för aktieägarna och
underrätta bolagets styrelse om vem som utsetts.
9 § Den gode mannen skall i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt.
Utöver vad som särskilt anges i denna lag, gäller om den gode mannens
behörighet vad som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2–6 rätte-
gångsbalken.
10 § Sedan skiljemännen utsetts, skall de anmoda de aktieägare som
själva önskar föra sin talan, att inom två veckor anmäla detta till skilje-
nämndens ordförande. I fråga om denna anmodan skall 7 § andra stycket
tillämpas.
11 § Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och
är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom
lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet
samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att
till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med påskrift om
överlåtelse eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, att låta
majoritetsaktieägaren registreras som ägare till aktierna enligt aktie-
kontolagen (1989:827).
Vad som föreskrivs i första stycket gäller endast under förutsättning att
majoritetsaktieägaren ställer av skiljemännen eller, om tvisten prövas av
domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp
jämte ränta.
12 § När aktieägare på grund av 11 § första stycket överlämnar aktiebrev
till majoritetsaktieägaren, är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett
skriftligt bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte
ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå att det utställts av
majoritetsaktieägaren, den betalningsberättigade aktieägarens namn samt
det antal aktier, i förekommande fall med angivande av aktieslag, för
vilka han är berättigad att uppbära lösenbelopp.
I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när han på grund av 11 §
första stycket registreras som ägare till aktier, skyldig att i enlighet med
aktiekontolagen (1989:827) låta registrera aktieägarens rätt till komman-
de lösenbelopp jämte ränta.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1000
13 § Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktie-
ägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann
laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i sådant bolag
okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbe-
loppet för sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis
enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Därvid
får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.
I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när dom avseende lösen-
belopp vunnit laga kraft, skyldig att betala ut lösenbeloppet till den som
enligt 17 § andra stycket har rätt till betalning.
14 § Om säkerhet ställts enligt 11 § eller nedsättning skett enligt 13 §, är
majoritetsaktieägaren ägare till aktierna. Innan aktiebreven i ett bolag
överlämnats till majoritetsaktieägaren medför aktiebreven i sådant fall
endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av aktiebreven till
majoritetsaktieägaren eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.
15 § Har aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att
majoritetsaktieägaren blivit ägare till aktien, får nytt aktiebrev utfärdas
till majoritetsaktieägaren. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om
att det ersätter äldre brev. Om det äldre aktiebrevet därefter överlämnas
till majoritetsaktieägaren, skall det överlämnas till bolaget för att maku-
leras.
Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i 14 § första meningen
på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare
enligt aktiekontolagen (1989:827).
Dom i inlösentvist
16 § Är frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen
tvistig, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen avgö-
ra frågan genom särskild skiljedom.
17 § Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritetsaktie-
ägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall
majoritetsaktieägaren förpliktas att till den som överlämnar aktiebrev
med påskrift om överlåtelse eller överlämnar lösenbevis utge det lösen-
belopp som följer av aktiebrevet eller lösenbeviset jämte ränta.
I avstämningsbolag skall betalningsförpliktelsen gälla i förhållande till
den som enligt aktiekontolagen (1989:827) är
1. registrerad som ägare till aktierna, eller
2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösen-
beloppet.
Återkallelse av talan
18 § Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan om inlösen sedan den
gode mannen eller aktieägare gått i svaromål, är majoritetsaktieägaren
ändå skyldig att på yrkande av den som gått i svaromål lösa in dennes
eller, om yrkandet framställts av den gode mannen, frånvarande aktie-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1001
ägares aktier. Detsamma gäller om majoritetsaktieägaren sedan aktie-
ägare eller den gode mannen gått i svaromål underrättar skiljemännen
eller, om tvisten prövas av domstol, domstolen att han överlåtit aktier i
sådan omfattning att han inte längre är berättigad till inlösen enligt 1 §. I
sistnämnda fall får dock yrkande om inlösen framställas endast be-
träffande aktie som ägdes av någon annan än majoritetsaktieägaren eller
dotterföretag till denne den dag majoritetsaktieägaren begärde att tvisten
skulle hänskjutas till prövning av skiljemän.
Om majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet enligt 11 §, får han inte
därefter återkalla sin talan.
Har någon annan än majoritetsaktieägaren hänskjutit tvisten till pröv-
ning av skiljemän och återkallar han sin talan, skall tvisten ändå prövas
om majoritetsaktieägaren yrkar det.
Kostnaderna för skiljeförfarandet
19 § Kostnaderna för skiljeförfarandet skall bäras av majoritetsaktie-
ägaren, om inte skiljemännen på särskilda skäl ålägger någon annan
aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Som kostnad för
skiljeförfarandet anses även ersättning till den gode mannen för arbete
och kostnader. Beträffande aktieägares kostnader gäller 18 kap. 8 §
rättegångsbalken. I bolag som enligt 2 § första stycket 3 insiderlagen
(1990:1342) utgör aktiemarknadsbolag, har dock aktieägare inte rätt till
ersättning för sina kostnader om det noterade värdet av hans aktier inte
översteg ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring den
dag tvisten hänsköts till prövning av skiljemän.
Klander av skiljedom
20 § Part eller god man som är missnöjd med skiljedomen har rätt att
väcka talan i Svea hovrätt inom sextio dagar från det han fick del av
skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.
Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva hovrät-
tens dom eller slutliga beslut.
Rättegångskostnader i Svea hovrätt och Högsta domstolen
21 § I högre rätt svarar majoritetsaktieägaren för sina egna kostnader och
för kostnader som uppkommit för motpart eller god man genom att
majoritetsaktieägaren fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6
eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken be-
träffande skyldigheten att svara för kostnader i högre rätt.
Särskilda bestämmelser om inlösen av konvertibler och teckningsoptioner
22 § I tvist om inlösen av konvertibler eller teckningsoptioner skall 3– 7,
10, och 13–21 §§ tillämpas.
Om en tvist om inlösen avser såväl aktier som konvertibler eller
teckningsoptioner och god man har förordnats enligt 8 §, är denne behö-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1002
rig att också företräda frånvarande innehavare av konvertibler eller
teckningsoptioner.
18 kap. Fusion
2 §
6
Fusion får ske utan hinder av att överlåtande bolag har trätt i likvida-
tion, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörj-
ats.
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorerna, när en fusions-
plan har upprättats enligt 4 §, avge
slutredovisning över sin förvalt-
ning. Slutredovisningen skall,
sedan fusionsplanen har blivit gäll-
ande i bolaget, framläggas på
stämma. För slutredovisningen och
dess granskning gäller i övrigt vad
som föreskrivs i 13 kap. 14 §.
I fall som avses i första stycket
skall likvidatorerna, när en fusions-
plan har upprättats enligt 4 §, avge
slutredovisning över sin förvalt-
ning. Slutredovisningen skall,
sedan fusionsplanen har blivit gäll-
ande i bolaget, framläggas på
stämma. För slutredovisningen och
dess granskning gäller i övrigt vad
som föreskrivs i 19 kap. 14 §.
Likvidationen skall anses avslutad när anmälan enligt 19 § har registre-
rats eller registrering enligt 28 § har skett.
3 §
7
Innehavarna av konvertibla skul-
debrev, skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning, vinst-
andelsbevis eller andra värde-
papper med särskilda rättigheter i
överlåtande bolag skall i det över-
tagande bolaget ha minst motsvar-
ande rättigheter som i det överlåt-
ande bolaget, om de inte enligt
fusionsplanen har rätt att få sina
värdepapper inlösta av det över-
tagande bolaget.
Innehavarna av konvertibler,
teckningsoptioner, vinstandelsbevis
eller andra värdepapper med sär-
skilda rättigheter i överlåtande bo-
lag skall i det övertagande bolaget
ha minst motsvarande rättigheter
som i det överlåtande bolaget, om
de inte enligt fusionsplanen har rätt
att få sina värdepapper inlösta av
det övertagande bolaget.
10 §
8
Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande
bolag.
Om ägare till minst fem procent
av samtliga aktier i det övertagande
bolaget begär det, skall fusions-
planen underställas även bolags-
stämman i det övertagande bolaget.
En sådan begäran skall göras inom
två veckor från det att uppgift om
fusionsplanens registrering har
kungjorts enligt 18 kap. 2 §.
Om ägare till minst fem procent
av samtliga aktier i det övertagande
bolaget begär det, skall fusions-
planen underställas även bolags-
stämman i det övertagande bolaget.
En sådan begäran skall göras inom
två veckor från det att uppgift om
fusionsplanens registrering har
kungjorts enligt 22 kap. 2 §.
6
Senaste lydelse 1994:802.
7
Senaste lydelse 1994:802.
8
Senaste lydelse 1994:802.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1003
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga fusionerande
aktiebolag är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift
om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Innan stämman fattar beslut, skall fusionsplanen med därtill fogade
handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en månad
efter kungörandet eller, om samtliga fusionerande aktiebolag är privata
aktiebolag, minst en vecka efter kungörandet. Tillhandahållandet skall
ske hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Planen med därtill
fogade handlingar skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare
som begär det och uppger sin postadress.
Om fusionsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga bolag, är frå-
gan om fusionen förfallen.
20 §
9
När en anmälan enligt 19 § har registrerats, är överlåtande bolag upp-
löst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för skade-
ståndsanspråk enligt 15 kap. 1–3 §§ övergår samtidigt till det övertag-
ande bolaget och aktieägare i överlåtande bolag blir, om aktier ingår i
fusionsvederlaget, aktieägare i det övertagande bolaget.
Utan hinder av första stycket kan
ägare till en tiondel av samtliga
aktier i ett överlåtande bolag hos
styrelsen begära att det hålls
bolagsstämma för behandling av
fråga om talan enligt 15 kap. 5 §.
Därvid skall 9 kap. 8 § andra me-
ningen tillämpas. Om sådan talan
väcks, gäller 13 kap. 16 § i
tillämpliga delar.
Utan hinder av första stycket kan
ägare till en tiondel av samtliga
aktier i ett överlåtande bolag hos
styrelsen begära att det hålls
bolagsstämma för behandling av
fråga om talan enligt 15 kap. 5 §.
Därvid skall 12 kap. 8 § andra me-
ningen tillämpas. Om sådan talan
väcks, gäller 19 kap. 16 § i tillämp-
liga delar.
24 §
10
Inom en månad från upprättandet
av fusionsplanen skall moder-
bolaget ge in planen med därtill
fogade yttranden till registrerings-
myndigheten för registrering. Upp-
gift om registreringen skall enligt
18 kap. 2 § kungöras. Om planen
inte kungörs i sin helhet, skall det i
kungörelsen lämnas uppgift om var
den hålls tillgänglig.
Inom en månad från upprättandet
av fusionsplanen skall moder-
bolaget ge in planen med därtill
fogade yttranden till registrerings-
myndigheten för registrering. Upp-
gift om registreringen skall kun-
göras enligt 22 kap. 2 §. Om pla-
nen inte kungörs i sin helhet, skall
det i kungörelsen lämnas uppgift
om var den hålls tillgänglig.
25 §
11
Om ägare till minst fem procent
av samtliga aktier i moderbolaget
begär det, skall fusionsplanen
underställas bolagsstämman i detta
Om ägare till minst fem procent
av samtliga aktier i moderbolaget
begär det, skall fusionsplanen
underställas bolagsstämman i detta
9
Senaste lydelse 1994:802.
10
Senaste lydelse 1994:802.
11
Senaste lydelse 1994:802.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1004
bolag. En sådan begäran skall
framställas inom två veckor från
det att uppgift om fusionsplanens
registrering har kungjorts enligt 18
kap. 2 §.
bolag. En sådan begäran skall
framställas inom två veckor från
det att uppgift om fusionsplanens
registrering har kungjorts enligt 22
kap. 2 §.
Bestämmelserna i 10 § tredje och fjärde styckena samt 11 § första
stycket skall tillämpas.
30 §
12
Talan om upphävande av
stämmobeslut om godkännande av
fusionsplan skall i fall som avses i
9 kap. 17 § tredje stycket väckas
inom sex månader från beslutet.
Väcks inte talan inom denna tid, är
rätten till talan förlorad.
Talan om upphävande av
stämmobeslut om godkännande av
fusionsplan skall i fall som avses i
12 kap. 17 § tredje stycket väckas
inom sex månader från beslutet.
Väcks inte talan inom denna tid, är
rätten till talan förlorad.
Om rätten genom lagakraftvunnet avgörande bifallit en talan om
upphävande av stämmobeslut om godkännande av fusionsplan, skall
fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktel-
ser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets
vägnar sedan överlåtande bolag upplösts men innan rättens avgörande
har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar de överlåtande bola-
gen och, vid absorption, det övertagande bolaget solidariskt.
19 kap.
7 §
13
När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall detta genom
stämmans försorg genast anmälas till registreringsmyndigheten och
denna skall därefter genast utse en eller flera likvidatorer. När en domstol
eller registreringsmyndigheten beslutar att bolaget skall träda i likvida-
tion, skall en eller flera likvidatorer samtidigt utses. Likvidator träder i
styrelsens och verkställande direktörs ställe och har i uppgift att genom-
föra likvidationen.
Saknar aktiebolag, som har trätt i likvidation, till registret anmäld be-
hörig likvidator, skall registreringsmyndigheten förordna en eller flera
likvidatorer.
Beslut om likvidation och om förordnande av likvidator skall registre-
ras.
Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och
tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidator, om
inte annat följer av detta kapitel.
Uppdrag att vara revisor upphör
icke genom att bolaget träder i
likvidation. Bestämmelserna i 10
kap. äger tillämpning under lik-
vidation. Revisionsberättelsen skall
innehålla uttalande huruvida enligt
Uppdrag att vara revisor upphör
icke genom att bolaget träder i
likvidation. Bestämmelserna i 14
kap. äger tillämpning under lik-
vidation. Revisionsberättelsen skall
innehålla uttalande huruvida enligt
12
Senaste lydelse 1994:802.
13
Senaste lydelse 1995:1620.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1005
revisorernas mening likvidation
onödigt fördröjes.
revisorernas mening likvidation
onödigt fördröjs
12 §
1
Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge årsredovisning,
som läggs fram på ordinarie
bolagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovis-
ningen skall 9 kap. 5 § andra
stycket 1 och 2
Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge årsredovisning,
som läggs fram på ordinarie
bolagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovis-
ningen skall 12 kap. 5 § andra
stycket 1 och 2
denna lag samt 5 kap. 17 23 §§, 6 kap. 2 § och bestämmelserna om
finansieringsanalys i 2 kap. 1 § tredje stycket och 6 kap. 3 § årsredovis-
ningslagen (1995:1554) inte tillämpas. I förekommande fall behöver inte
heller bestämmelserna i 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995: 1559)
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas.
I balansräkningen upptages det egna kapitalet i en post, varvid aktie-
kapitalet anges inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika aktie-
slag.
Tillgång får ej upptagas till högre värde än den beräknas inbringa efter
avdrag för försäljningskostnaderna. Om tillgång kan beräknas inbringa
väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller
om för skuld och likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som
väsentligt avviker från redovisad avsättning eller skuld, skall det beräk-
nade beloppet anges inom linjen vid tillgångs-, avsättnings- eller skuld-
posten.
14 §
Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske
avge slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltningsberättelse
rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla redo-
görelse för skiftet. Vid berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för
hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall
avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge
revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under lik-
vidationen.
Efter det revisionsberättelsen av-
lämnats till likvidatorerna skall
dessa genast kalla aktieägarna till
bolagsstämma för granskning av
slutredovisningen. Slutredovisning-
en med bifogade redovisningshand-
lingar och revisionsberättelsen
skall hållas tillgängliga för och
sändas till aktieägare enligt 9 kap.
9 § fjärde stycket samt framläggas
på stämman. Föreskrifterna i 9 kap.
5 § andra stycket 3 och tredje
stycket äger motsvarande tillämp-
Efter det revisionsberättelsen av-
lämnats till likvidatorerna skall
dessa genast kalla aktieägarna till
bolagsstämma för granskning av
slutredovisningen. Slutredovisning-
en med bifogade redovisningshand-
lingar och revisionsberättelsen
skall hållas tillgängliga för och
sändas till aktieägare enligt 12 kap.
9 § fjärde stycket samt läggas fram
på stämman. Föreskrifterna i 12
kap. 5 § andra stycket 3 och tredje
stycket skall tillämpas.
1
Senaste lydelse 1995:1555.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1006
ning.
15 §
2
När likvidatorerna framlagt slutredovisning är bolaget upplöst. Anmä-
lan därom skall genast göras för registrering.
Utan hinder av vad i första
stycket sägs kan ägare till en tion-
del av samtliga aktier hos likvida-
torerna påkalla bolagsstämma för
behandling av fråga om talan enligt
15 kap. 5 §. Bestämmelsen i 9 kap.
8 § andra meningen äger motsva-
rande tillämpning.
Utan hinder av vad i första
stycket sägs kan ägare till en tion-
del av samtliga aktier hos likvida-
torerna påkalla bolagsstämma för
behandling av fråga om talan enligt
15 kap. 5 §. Bestämmelsen i 12
kap. 8 § andra meningen skall
tillämpas.
Om likvidatorerna finner att bolaget är på obestånd och inte kan betala
likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att bolaget försätts i kon-
kurs.
21 kap.
1 §
3
Ett beslut om att ett privat aktie-
bolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmel-
serna i 9 kap. om beslut om än-
dring av bolagsordningen.
Ett beslut om att ett privat aktie-
bolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmel-
serna i 12 kap. om beslut om änd-
ring av bolagsordningen.
Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste
räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har avgi-
vits, skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i
förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag. Uppgifterna skall avse tiden från
utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre
månader före dagen för bolagsstämman.
Beslutet får registreras endast om
1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst 500 000 kr,
2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktie-
kapitalet, och
3. bolagets firma inte strider mot
föreskrifterna i 16 kap. 1 § om
publikt aktiebolags firma.
3. bolagets firma inte strider mot
föreskrifterna i 20 kap. 1 § om
publikt aktiebolags firma.
Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet
om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.
2 §
4
Ett beslut om att ett publikt
Ett beslut om att ett publikt
2
Senaste lydelse 1981:458.
3
Senaste lydelse 1995:1555.
4
Senaste lydelse 1994:1396.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1007
aktiebolag skall bli privat fattas av
bolagsstämman enligt bestämmel-
serna i 9 kap. om beslut om änd-
ring av bolagsordningen. Beslutet
är dock giltigt endast om det har
biträtts av samtliga vid stämman
närvarande aktieägare företrädande
nio tiondelar av aktierna.
aktiebolag skall bli privat fattas av
bolagsstämman enligt bestämmel-
serna i 12 kap. om beslut om änd-
ring av bolagsordningen. Beslutet
är dock giltigt endast om det har
biträtts av samtliga vid stämman
närvarande aktieägare företrädande
nio tiondelar av aktierna.
Beslutet får registreras endast om
bolagets firma inte strider mot före-
skrifterna i 16 kap. 1 § om privat
aktiebolags firma.
Beslutet får registreras endast om
bolagets firma inte strider mot före-
skrifterna i 20 kap. 1 § om privat
aktiebolags firma.
Ett publikt aktiebolag skall anses ha blivit privat, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för privata aktiebolag och beslutet
om övergång till privat aktiebolag har blivit registrerat.
3 §
5
Bestämmelserna i 2 kap. 9 a–
9 c
§§ tillämpas också när ett
aktiebolag som har blivit publikt
enligt 1 § inom två år från registre-
ringen av beslutet träffar avtal som
avses i 2 kap. 9 a §.
Bestämmelserna i 2 kap. 12–
14 §§ tillämpas också när ett aktie-
bolag som har blivit publikt enligt
1 § inom två år från registreringen
av beslutet träffar avtal som avses i
2 kap. 12 §.
22 kap.
2 §
6
Registreringsmyndigheten skall
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som införes
i aktiebolagsregistret med undantag
av registrering av underrättelse
enligt 13 kap. 20 §. En kungörelse
som avser ändring i ett förhållande
som tidigare har införts i registret
skall endast ange ändringens art.
Registreringsmyndigheten skall
utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som införes
i aktiebolagsregistret med undantag
av registrering av underrättelse
enligt 19 kap. 20 §. En kungörelse
som avser ändring i ett förhållande
som tidigare har införts i registret
skall endast ange ändringens art.
5
Senaste lydelse 1994:802.
6
Senaste lydelse 1985:58.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1008
4 §
7
Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är före-
skrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge ytt-
rande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndig-
heten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling som
bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till sitt
innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen
eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning.
Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall anmälningen
avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras,
om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket
utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till
talan mot beslutet gått förlorad en-
ligt 9 kap. 17 § andra stycket.
Bestämmelserna i första stycket
utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till
talan mot beslutet gått förlorad en-
ligt 12 kap. 17 § andra stycket.
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 6 a eller 18 §, 14
kap. 15 § första stycket, 21 eller 29
§ eller 19 kap. 2 §.
Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bo-
laget när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 10 kap. 22 §, 18
kap. 15 § första stycket, 21 eller
29 § 19 kap. 6 a eller 18 § eller 23
kap. 2 §.
7 §
8
En myndighets beslut i tillstånds-
ärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 4
eller 11 §, 10 kap. 2 eller 3 § eller
12 kap. 8 § får överklagas till
regeringen.
En myndighets beslut i tillstånds-
ärende enligt 11 kap. 24 §, 13 kap.
4 eller 11 §, 14 kap. 2 eller 3 § får
överklagas till regeringen.
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första
stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Ett beslut av registrerings-
myndigheten att avskriva anmälan
eller vägra registrering enligt 4 §
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från beslutets dag.
Detsamma gäller ett sådant beslut
av registreringsmyndigheten som
avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 13
kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt 19 kap.
2 §.
Ett beslut av registrerings-
myndigheten att avskriva anmälan
eller vägra registrering enligt 4 §
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol inom
två månader från beslutets dag.
Detsamma gäller ett sådant beslut
av registreringsmyndigheten som
avses i 4 a §, 10 kap. 22 §,18 kap.
15 § första stycket, 21 och 29 §§,
19 kap. 18 § samt 23 kap. 2 §.
7
Senaste lydelse 1995:1555.
8
Senaste lydelse 1995:1555.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1009
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
8 §
9
Beslut av registreringsmyndig-
heten i ärende enligt 13 kap. 4 a
eller 7 § överklagas till tingsrätten i
den ort där bolagets styrelse har sitt
säte. Skrivelsen med överklagandet
skall ges in till registrerings-
myndigheten inom tre veckor från
dagen för beslutet.
Vid överklaganden av registrer-
ingsmyndighetens beslut i ärenden
enligt 13 kap. 4 a eller 7 § gäller
lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.
Beslut av registreringsmyndig-
heten i ärende enligt 19 kap. 4 a
eller 7 § överklagas till tingsrätten
i den ort där bolagets styrelse har
sitt säte. Skrivelsen med överklag-
andet skall ges in till registrerings-
myndigheten inom tre veckor från
dagen för beslutet.
Vid överklaganden av registrer-
ingsmyndighetens beslut i ärenden
enligt 19 kap. 4 a eller 7 § gäller
lagen (1996:242) om domstols-
ärenden.
23 kap.
1 §
10
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsam-
het underlåter att enligt denna lag
föra aktiebok, förteckning enligt 3
kap. 12 § eller hålla aktiebok till-
gänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsam-
het bryter mot 3 kap. 12 § tredje
stycket, 8 kap. 8 § andra stycket
andra meningen eller 9 § första
stycket andra eller tredje meningen,
4. uppsåtligen eller av grov oakt-
samhet bryter mot 12 kap. 7 eller
9 §.
Utan hinder av 35 kap. 1 §
brottsbalken får påföljd för brott
enligt första stycket 4 mot 12 kap.
7 § ådömas, om den misstänkte
häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom fem år från brottet.
I fall som avses i 10 kap. 13 §
första stycket skall inte följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
2. uppsåtligen eller av oaktsam-
het underlåter att enligt denna lag
föra aktiebok, förteckning enligt 4
kap. 15 § eller hålla aktiebok till-
gänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsam-
het bryter mot 4 kap. 15 § tredje
stycket, 13 kap. 8 § andra stycket
andra meningen eller 9 § första
stycket andra eller tredje meningen,
4. uppsåtligen bryter mot 11 kap.
4 § andra stycket,
5. uppsåtligen eller av grov oakt-
samhet bryter mot 11 kap. 21 eller
26 § eller 16 kap. 7 §.
Utan hinder av 35 kap. 1 §
brottsbalken får påföljd för brott
enligt första stycket 5 mot 11 kap.
21 § eller 16 kap. 7 § ådömas, om
den misstänkte häktats eller erhållit
del av åtal för brottet inom fem år
från brottet.
I fall som avses i 14 kap. 13 §
första stycket skall inte följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
9
Senaste lydelse 1996:256.
10
Senaste lydelse 1994:802.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1010
2 §
11
Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktö-
ren eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller
annan författning att
1. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering,
2. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 16 kap. 4 §.
2. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 20 kap. 4 §.
Föreläggande enligt första stycket 1 får inte meddelas, om underlåten-
heten att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut
förfaller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation.
Fråga om utdömande av vite prövas av registreringsmyndigheten.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Förekommer i lag eller någon annan författning hänvisning till före-
skrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.
3. Aktiebolag, som bildats innan denna lag trätt i kraft, får registreras
enligt äldre bestämmelser.
4. Finns i bolag aktier, vilkas röstvärde överstiger tio gånger röstvärdet
för samtliga aktier av annat slag, får bolaget ge ut aktier med de röstvär-
den som tillkommer redan utgivna aktier.
5. Innehåller bolagsordningen förbehåll som avsågs i 3 kap. 3 § i dess
äldre lydelse, gäller förbehållet även om det avviker från 3 kap. 18 §
denna lag.
6. Äldre bestämmelser om uppgifter i aktiebrev gäller fortfarande i
fråga om aktiebrev som givits ut före denna lags ikraftträdande.
7. Vid registrering och verkställande av bolagsstämmobeslut som
fattats före denna lags ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.
8. Om styrelsen före utgången av år 1998 har fattat beslut om ny-
emission enligt 4 kap. 14 eller 15 §, emission av skuldebrev enligt 5 kap.
8 eller 9 § eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 § i dessa pa-
ragrafers äldre lydelse, gäller äldre bestämmelser vid registrering av be-
slutet.
9. Har inlösen av aktier enligt 14 kap. 31 § i dess äldre lydelse på-
kallats före utgången av år 1998, gäller äldre bestämmelser i fråga om
förutsättningarna för inlösen, om bestämmande av lösenbelopp och om
förfarandet. Väcks talan mot skiljemännens avgörande efter denna lags
ikraftträdande, gäller dock de nya bestämmelserna om sådan talan.
10. Bestämmelserna i 11 kap. 11 § skall tillämpas även på sådana ak-
tier som ett publikt aktiebolag med stöd av 7 kap. 2 § andra stycket i dess
äldre lydelse har förvärvat före denna lags ikraftträdande.
Ett privat aktiebolag som med stöd av 7 kap. 2 § andra stycket i dess
äldre lydelse förvärvat egna aktier före denna lags ikraftträdande får be-
hålla dessa aktier utan någon tidsbegränsning.
11
Senaste lydelse 1995:1555.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1011
11. Efter utgången av år 1997 kan beslut fattas om ändring av bolags-
ordningen till överensstämmelse med denna lag. I beslutet skall anges att
det gäller från och med den 1 januari 1999.
12. Om en bolagsordning efter utgången av år 1998 strider mot be-
stämmelse i denna lag, skall styrelsen till första ordinarie bolagsstämma
lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen till överensstämmelse
med bestämmelsen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1012
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1987:464) om vissa
riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m.
Härmed föreskrivs att lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i
aktiemarknadsbolag m.m. skall upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Bestämmelserna i den upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas
vid registrering och verkställighet av bolagsstämmobeslut som fattats
före denna lags ikraftträdande.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1013
Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finan-
siella instrument
dels att 2 kap. 4–6 §§ skall betecknas 2 kap. 13–15 §§,
dels att 2 kap. 1–3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i 2 kap. skall införas nya paragrafer 4–12 §§ samt närmast före
2 kap. 1 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen närmast före 2 kap. 13 § skall införas rubriken ”Re-
gistrering och offentliggörande av prospekt”.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
Gemensamma bestämmelser om
prospekt
1 §
1
Vid emissioner som avses i 2 §
och erbjudanden som avses i 3 §,
som är riktade till en öppen krets,
skall prospekt upprättas om
summan av de belopp som till följd
av emissionen eller erbjudandet
kan komma att erläggas uppgår till
minst 300 000 kronor. Ett sådant
prospekt skall innehålla de upp-
lysningar som, med hänsyn till de
finansiella instrument som avses,
behövs för en välgrundad bedöm-
ning av emissionen eller erbjud-
andet.
Prospekt behöver inte upprättas
om
1. emissionen eller erbjudandet
görs av en stat inom EES,
2. emissionen eller erbjudandet
avser andelar i en värdepappers-
fond eller i ett utländskt fondföre-
tag med säte i ett land inom EES,
3. emissionen eller erbjudandet
avser fordringsrätter med kortare
löptid än ett år,
4. lägsta beloppet som skall er-
läggas av en enskild investerare är
300 000 kronor eller mer.
Regeringen eller, efter reger-
ingens bemyndigande, Finansin-
Vid emissioner som avses i 2 §
och erbjudanden som avses i 3 §,
som är riktade till en vidare krets,
skall prospekt upprättas om
summan av de belopp som till följd
av emissionen eller erbjudandet
kan komma att erläggas uppgår till
minst 300 000 kronor. Ett sådant
prospekt skall innehålla de upp-
lysningar som, med hänsyn till de
finansiella instrument som avses,
behövs för en välgrundad bedöm-
ning av emissionen eller erbjud-
andet.
Prospekt behöver inte upprättas
om
1. emissionen görs av en stat
inom EES,
2. erbjudandet lämnas av en stat
inom EES och inte avser fond-
papper som givits ut av ett publikt
aktiebolag, ett publikt bankaktie-
bolag eller ett publikt försäkrings-
aktiebolag,
3. emissionen eller erbjudandet
avser andelar i en värdepappers-
fond eller i ett utländskt fondföre-
tag med säte i ett land inom EES,
4. emissionen eller erbjudandet
avser fordringsrätter med kortare
1
Senaste lydelse 1992:1713.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1014
spektionen får meddela föreskrifter
om ytterligare undantag från
skyldigheten att upprätta prospekt.
löptid än ett år,
5. lägsta beloppet som skall er-
läggas av en enskild investerare är
300 000 kronor eller mer,
6. emissionen eller erbjudandet
omfattas av ett börsprospekt enligt
5 kap. 5 § lagen (1992: 543) om
börs- och clearingverksamhet som
i sin helhet godkänts av börsen.
Avser emissionen eller erbjudan-
det skuldförbindelser, vilka emitte-
ras fortlöpande inom en viss given
ram eller återkommande av kre-
ditinstitut som avses i 1 kap. 1 §
lagen (1995:1559) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepap-
persbolag, behöver prospekt upp-
rättas endast när skuldförbindelser
av samma slag ges ut för första
gången.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela föreskrifter om
ytterligare undantag från skyldig-
heten att upprätta prospekt. Sådana
undantag får inte avse publika ak-
tiebolag, publika bankaktiebolag
eller publika försäkringsaktiebolag
eller, vid erbjudande om försälj-
ning av fondpapper, aktieägare i
sådana bolag.
2 §
2
Vid emission av fondpapper som
inte är inregistrerade eller föremål
för ansökan om inregistrering vid
en börs, skall utgivaren upprätta
prospekt.
Vid emission av fondpapper som
inte är inregistrerade eller föremål
för ansökan om inregistrering vid
en börs, skall utgivaren upprätta
prospekt (emissionsprospekt).
3 §
3
Vid erbjudande om köp eller för-
säljning av finansiella instrument,
skall den som lämnar erbjudandet
upprätta prospekt.
Vid erbjudande om köp eller för-
säljning av finansiella instrument
skall den som lämnar erbjudandet
upprätta prospekt (erbjudande-
prospekt), om inte annat följer av
5 §.
Särskilda bestämmelser om vissa
2
Senaste lydelse 1992:1713.
3
Senaste lydelse 1992:558.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1015
slag av prospekt
4 §
För publika aktiebolag, publika
bankaktiebolag och publika försäk-
ringsaktiebolag samt aktieägare i
sådana bolag gäller i fråga om
emissionsprospekt och erbjudan-
deprospekt som avser försäljning
även bestämmelserna i 5–12 §§.
5 §
Emissionsprospekt skall upp-
rättas av styrelsen i bolaget. Det-
samma gäller erbjudandeprospekt
som avser försäljning, om erbjud-
andet lämnas av aktieägare i bo-
laget.
Aktieägare som ämnar sälja
fondpapper som givits ut av bo-
laget under sådana förhållanden
att prospekt skall upprättas enligt
3
§, skall underrätta styrelsen
härom senast sex veckor före den
dag då inköp tidigast avses kunna
ske.
6§
Prospekt skall innehålla
1. balansräkningar avseende ut-
gången av de tre senaste räken-
skapsår, för vilka årsredovisning
och revisionsberättelse avgivits,
2. resultaträkningar för dessa tre
räkenskapsår samt
3. ett sammandrag av de upp-
gifter som bolaget varit skyldigt att
ta in i förvaltningsberättelserna för
de tre räkenskapsåren.
Om bolaget är ett publikt aktie-
bolag och skyldigt att upprätta fi-
nansieringsanalys som avses i 2
kap. 1 § tredje stycket årsredovis-
ningslagen (1995: 1554), skall
handlingarna innehålla en sådan
analys.
Ett bolag som är skyldigt att
upprätta en kapitaltäckningsanalys
enligt 2 kap. 1 § tredje stycket la-
gen (1995:1559) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepap-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1016
persbolag, skall till handlingarna
också foga en sådan. Är bolaget ett
publikt bankaktiebolag, skall ka-
pitaltäckningsanalysen uppfylla
kraven i 6 kap. 3 § samma lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
andra stycket och tredje stycket
årsredovisningslagen skall till-
ämpas på prospekt.
Är bolaget ett publikt bankaktie-
bolag, skall bolaget till redovis-
ningen för de tre senaste räken-
skapsåren enligt första stycket
lämna uppgifter om utvecklingen
av in- och utlåning samt likviditet.
Om bolaget är moderbolag, skall
bolaget i prospektet ta in koncern-
resultaträkning och koncern-
balansräkning för de tre senaste
räkenskapsåren. När redovisnings-
handlingar och andra uppgifter för
koncern tas in i prospektet får
häremot svarande uppgifter för
bolaget utelämnas i den mån de
kan anses sakna väsentlig bety-
delse för bedömningen av de fond-
papper bolaget ger ut. Dock får
bolagets resultaträkning och
balansräkning för det senaste rä-
kenskapsåret enligt första stycket
inte utelämnas.
7 §
I prospektet skall upplysning
lämnas om sådana för bedöm-
ningen av bolagets resultat och
ställning viktiga förhållanden och
händelser i övrigt av betydelse för
bolaget, vilka hänför sig till tiden
efter den period som omfattas av
de i 6 § angivna handlingarna.
Om bolaget är ett publikt aktie-
bolag eller ett publikt bankaktie-
bolag och det offentliggör pro-
spektet senare än åtta månader
efter utgången av det senaste
räkenskapsår, för vilket årsredo-
visning och revisionsberättelse av-
givits, skall prospektet innehålla
uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1017
årsredovisningslagen (1995:1554)
och, i förekommande fall, 9 kap.
3 § 3 lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag. Dessa upp-
gifter skall avse tiden från ut-
gången av nämnda räkenskapsår
till en dag som infaller tidigast fyra
månader innan prospektet offent-
liggörs enligt 15 §.
8 §
I prospektet skall följande upp-
gifter lämnas, nämligen
1. kortfattad historik över bola-
get och dess verksamhet,
2. redogörelse för bolagets och,
om dotterföretag finns, koncernens
verksamhet, råvarutillgångar, pro-
dukter och driftställen samt för
dess ställning inom branschen,
3. uppgifter om bolagets styrelse-
ledamöter, revisorer och ledande
befattningshavare och
4. redogörelse för ägar- och
rösträttsförhållanden i fråga om
bolagets aktier.
Ett bolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag
skall i prospektet lämna uppgift om
kapitaltäckningen enligt nämnda
lag och dess betydelse för bolaget.
Uppgifter enligt första stycket 1
får utelämnas av bolag, vilkas
fondpapper är noterade vid en börs
eller auktoriserad marknadsplats.
9 §
Ett publikt aktiebolag, som vid
offentliggörandet av prospektet inte
driver någon verksamhet och inte
heller har dotterföretag som driver
någon verksamhet, behöver i pro-
spektet endast ta med senast fast-
ställda balansräkning, i före-
kommande fall koncernbalans-
räkning, upplysningar enligt 8 § 1,
3 och 4 samt redogörelse för den
verksamhet bolaget avser att driva.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1018
10 §
Uppgift i prospekt enligt 6 §, 7 §
första stycket samt 8 § skall grans-
kas av bolagets revisorer. Deras
berättelse över granskningen skall
tas in i prospektet.
11 §
Prospekt skall tillhandahållas på
de platser där teckning eller in-
köpsanmälan tas emot före den dag
då teckning eller inköp tidigast kan
ske.
12 §
Upprättas prospekt med anled-
ning av erbjudande från aktie-
ägare, får bolaget från aktieägaren
uppbära ersättning för sina kost-
nader för prospektet samt för revi-
sionskostnaden. Uppträder flera
aktieägare som säljare, skall kost-
naderna fördelas mellan dem i för-
hållande till det antal fondpapper
av samma slag, som var och en
utbjudit till försäljning.
4 kap. Offentliggörande av aktieinnehav
6 §
Ett svenskt eller utländskt aktie-
marknadsbolag som förvärvar eller
avyttrar egna aktier skall anmäla
förvärvet eller avyttringen till
svensk börs eller auktoriserad
marknadsplats där aktierna är
noterade. Uppgifter om förvärvet
eller avyttringen skall offentlig-
göras i den omfattning och på det
sätt regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Fi-
nansinspektionen föreskriver.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1019
Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet, att det i lagen skall införas en ny paragraf 5 kap. 5 c § av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap. Börsens verksamhet
2 §
En börs skall ha ändamålsenliga regler för hur handeln vid börsen skall
gå till.
Börsen skall övervaka handeln och kursbildningen vid börsen och se
till att handeln sker i överensstämmelse med denna lag och andra författ-
ningar samt med god sed på värdepappersmarknaden.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela föreskrifter om
vilka regler som skall gälla när ett
aktiemarknadsbolag eller utländskt
företag genom handel vid börs
förvärvar eller avyttrar egna ak-
tier.
5 kap.
5 c §
I fråga om börsprospekt som
upprättas av publika aktiebolag,
publika bankaktiebolag eller pu-
blika försäkringsaktiebolag till-
ämpas bestämmelserna i 2 kap. 5–
11 §§ lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument.
Om ett börsprospekt avser skuld-
förbindelser, vilka emitteras av en
utgivare som redan har fondpapper
inregistrerade vid samma börs,
tillämpas dock endast 2 kap. 6, 7
och 10 §§ lagen om handel med
finansiella instrument på pro-
spektet. Detsamma gäller om
emissionen av skuldförbindelserna
har helt eller delvis garanterats av
någon som redan har fondpapper
inregistrerade vid samma börs.
Prospektet skall i sådant fall dess-
utom innehålla uppgifter enligt 2
kap. 6 och 7 §§ samma lag i fråga
om garantigivaren.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1020
Denna paragraf gäller inte börs-
prospekt avseende skuldförbindel-
ser, vilka emitteras fortlöpande
inom en viss given ram eller åter-
kommande av kreditinstitut som
avses i 1 kap. 1 § lagen
(1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1021
Förslag till Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)
Härmed föreskrivs i fråga om bankaktiebolagslagen (1987:618) att 4
kap. 19–26 §§ samt 5 kap. 18 § skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1022
Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)
Härmed föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att 4 kap. 20–27 §§ samt 5 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap.
1 §
1
Stiftare, styrelseledamot, verk-
ställande direktör och aktuarie, som
vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar försäkringsbolaget, skall
ersätta skadan. Detsamma gäller
när skadan vållas aktieägare, de-
lägare eller annan genom över-
trädelse av denna lag, lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag, bolagsordnin-
gen eller grunderna.
Stiftare, styrelseledamot, verk-
ställande direktör och aktuarie, som
vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar försäkringsbolaget, skall
ersätta skadan. Detsamma gäller
när skadan vållas aktieägare, de-
lägare eller annan genom över-
trädelse av denna lag, lagen
(1995:1560) om årsredovisning i
försäkringsföretag, 2 kap. 1–3 §§
eller 5–12 §§ lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument,
5 kap. 5 c § lagen (1992: 543) om
börs- och clearingverksamhet, bo-
lagsordningen eller grunderna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1
Senaste lydelse 1995:1567.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1023
Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härmed föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617) att 5 kap.
1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
1 §
2
Om en stiftare, huvudman, sty-
relseledamot eller delegat uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan vållas en aktie-
ägare, en medlem eller någon an-
nan genom överträdelse av denna
lag, lagen (1995:1559) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, bankaktiebolagsla-
gen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) eller lagen (1995:1570)
om medlemsbanker eller bankens
stadgar.
Om en stiftare, huvudman,
styrelseledamot eller delegat upp-
såtligen eller av oaktsamhet skadar
banken då han fullgör sitt uppdrag,
skall han ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan vållas en aktie-
ägare, en medlem eller någon an-
nan genom överträdelse av denna
lag, lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebo-
lagslagen (1987:618), sparbanksla-
gen (1987:619), lagen (1995:1570)
om medlemsbanker, 2 kap. 1–3 §§
eller 5–12 §§ lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
eller 5 kap. 5 c § lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet
eller bankens stadgar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2
Senaste lydelse 1995:1572.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1024
Förslag till Lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)
Härmed föreskrivs i fråga om aktiekontolagen (1989:827) att 1 kap. 2–
4 §§, 2 kap. 3 §, 8 kap. 1 § samt 9 kap. 1 och 4 §§ skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
1
I avstämningsregister skall registreras aktier i avstämningsbolag.
Bestämmelserna i denna lag om aktier tillämpas också på följande
rättigheter i avstämningsbolag, nämligen
1. företrädesrätt att delta i emis-
sion som avses i 4 kap. aktiebo-
lagslagen (1975:1385), 4 kap. för-
säkringsrörelselagen (1982: 713)
och 4 kap. bankaktiebolagslagen
(1987:618),
2. rätt på grund av teckning av
aktier vid nyemission enligt 4 kap.
aktiebolagslagen, 4 kap. försäk-
ringsrörelselagen och 4 kap. bank-
aktiebolagslagen, samt
3. rätt på grund av nyteckning av
aktier enligt 5 kap. aktiebolags-
lagen och 5 kap. bankaktiebolags-
lagen.
1. fondaktierätt och teckningsrätt
som avses i 6 kap. 3 eller 5 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) samt före-
trädesrätt att delta i emission som
avses i 4 kap. försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) och 4 kap.
bankaktiebolagslagen (1987:618),
2. rätt på grund av teckning av
aktier enligt 8 kap. aktiebolags-
lagen, 4 kap. försäkringsrörelse-
lagen och 4 kap. bankaktiebolags-
lagen, samt
3. rätt på grund av nyteckning av
aktier enligt 8 kap. aktiebolags-
lagen och 5 kap. bankaktiebolags-
lagen,
I 9 kap. finns bestämmelser om registrering i avstämningsregister av
ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning och andra
finansiella instrument.
3 §
För rättigheter som skall regi-
streras enligt denna lag får inte ut-
färdas aktiebrev, emissionsbevis,
interimsbevis eller optionsbevis
som avses i aktiebolagslagen
(1975:1385), försäkringsrörelsela-
gen (1982:713) eller bankaktie-
bolagslagen (1987:618). Har en
sådan handling utfärdats, gäller inte
bestämmelserna i dessa lagar för
handlingen.
För rättigheter som skall registre-
ras enligt denna lag får inte utfärd-
as aktiebrev, emissionsbevis, inter-
imsbevis eller teckningsoptions-
bevis som avses i aktiebolagslagen
(1975:1385), försäkringsrörelsela-
gen (1982:713) eller bankaktie-
bolagslagen (1987:618). Har en
sådan handling utfärdats, gäller inte
bestämmelserna i dessa lagar för
handlingen.
För sådana ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning
som registreras enligt denna lag får inte utfärdas skuldebrev.
1
Senaste lydelse 1994:505.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1025
4 §
Bankinspektionen skall övervaka
att denna lag följs.
Finansinspektionen skall över-
vaka att denna lag följs.
2 kap.
3 §
2
I ett aktiekonto som avses i 2 § skall anges
1. aktieägarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer
samt postadress,
2. namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt post-
adress för panthavare och för den som har en rättighet på grund av sådan
inskränkning i rätten att fritt förfoga över aktien som avses i 11,
3. det antal aktier som kontot omfattar med uppgift om aktiernas no-
minella belopp och för varje aktie huruvida full betalning har erlagts för
aktien till avstämningsbolaget,
4. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas en-
ligt bolagsordningen,
5. i förekommande fall att aktie av visst slag kan omvandlas till en ak-
tie av annat slag,
6. förbehåll att aktieägare eller
annan skall vara berättigad att
lösa aktie som övergår till ny
ägare,
6. i förekommande fall att aktien
omfattas av förbehåll som avses i 3
kap. 7, 13 eller 18 § aktiebolags-
lagen (1975:1385)
7. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av akti-
ens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,
8. i förekommande fall att aktieägaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller
att aktierna företräds av en förvaltare som förordnats enligt 7 kap. 14 a §
bankrörelselagen (1987:617), 5 kap. 15 a § lagen (1992: 1610) om kredit-
marknadsbolag, 6 kap. 3 g § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
eller 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen (1982:713),
9. pantsättning avseende en aktie,
10. konkurs avseende aktieägaren samt utmätning, kvarstad eller
betalningssäkring avseende en aktie eller panträtt i aktien,
11. inskränkning i rätten att fritt
förfoga över en aktie som avses i 3
kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 3 kap. 13 och 16 §§ bank-
aktiebolagslagen (1987: 618),
11. inskränkning i rätten att fritt
förfoga över en aktie som avses i 4
kap. 3 och 15 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), 3 kap. 12 och 15 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 3 kap. 13 och 16 §§ bank-
aktiebolagslagen (1987:618),
12. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §
andra stycket föräldrabalken.
Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet
ändrats, skall detta anges i aktiekontot så snart det kan ske.
2
Senaste lydelse 1996:750.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1026
8 kap.
1 §
3
Finansinspektionen skall pröva
frågor om tillstånd att registreras
som förvaltare enligt 9 kap. 5 §
denna lag, 3 kap. 10 § andra
stycket aktiebolagslagen (1975:
1385), 3 kap. 10 § andra stycket
försäkringsrörelselagen (1982: 713),
3 kap. 11 § första stycket bank-
aktiebolagslagen (1987:618) och
31 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder.
Finansinspektionen skall pröva
frågor om tillstånd att registreras
som förvaltare enligt 9 kap. 5 §
denna lag, 4 kap. 10 § aktiebo-
lagslagen (1975:1385), 3 kap. 10 §
andra stycket försäkringsrörelse-
lagen (1982:713), 3 kap. 11
§
första stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) och 31 § lagen
(1990:1114) om värdepappersfon-
der.
Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda
villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd
skall återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har
åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om annars förutsättningarna
för tillståndet inte längre finns.
Beslut i frågor om tillstånd får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Beslutet skall verkställas även om det har överklagats, om inte
domstolen förordnar annat.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
9 kap.
1 §
4
På begäran av svensk fysisk eller juridisk person som vill utfärda eller
har utfärdat ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning
skall värdepapperscentralen besluta att skuldförbindelserna skall regi-
streras i ett avstämningsregister enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Bestämmelserna i detta kapitel om skuldförbindelser skall i tillämpliga
delar även gälla
1. företrädesrätt att delta i emis-
sion som avses i 5 kap. aktiebo-
lagslagen (1975:1385) och 5 kap.
bankaktiebolagslagen (1987: 618),
samt
2. konverteringsrätt och options-
rätt till nyteckning som avses i 5
kap. aktiebolagslagen och 5 kap.
bankaktiebolagslagen.
1. företrädesrätt att delta i emis-
sion som avses i 5 kap. bankaktie-
bolagslagen (1987: 618),
2. konverteringsrätt och options-
rätt till teckning som avses i 8 kap.
aktiebolagslagen (1975: 1385) och
5 kap. bankaktiebolagslagen, samt
3. rätt som avses i 17 kap. aktie-
bolagslagen till kommande lösen-
belopp för inlöst aktie jämte ränta.
Värdepapperscentralen får besluta att även andra finansiella instrument
än sådana som avses i första eller andra stycket eller 1 kap. 2 § första
eller andra stycket skall registreras i ett avstämningsregister. Bestämmel-
3
Senaste lydelse 1996:179.
4
Senaste lydelse 1994:505.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 4
1027
serna i detta kapitel om skuldförbindelser skall i tillämpliga delar gälla
även i fråga om sådana finansiella instrument.
4 §
5
I ett konto för skuldförbindelser som inte är förvaltarregistrerade skall
anges
1. namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt post-
adress för borgenär, panthavare och den som har en rättighet på grund av
sådan inskränkning i rätten att fritt förfoga över skuldförbindelsen som
avses i 7,
2. skuldbelopp och lånevillkor samt, i förekommande fall, antalet
skuldförbindelser och dessas nominella belopp,
3. vid konvertibel fordran och
optionsrätt till nyteckning enligt 5
kap. aktiebolagslagen (1975: 1385)
huruvida utbytes- eller tecknings-
rätten avser bunden eller fri aktie,
4. verkställd utbetalning av ka-
pitalbelopp eller ränta,
5. huruvida utbyte skett av kon-
vertibel fordran enligt 5 kap. aktie-
bolagslagen eller 5 kap. bankaktie-
bolagslagen (1987:618),
6. huruvida utnyttjande skett av
optionsrätt vid nyteckning på
grund av fordran som är förenad
med optionsrätt vid nyteckning en-
ligt 5 kap. aktiebolagslagen eller 5
kap. bankaktiebolagslagen,
3. verkställd utbetalning av ka-
pitalbelopp eller ränta,
4. huruvida utbyte skett av kon-
vertibel fordran enligt 8 kap. aktie-
bolagslagen (1975:1385) eller 5
kap. bankaktiebolagslagen (1987:
618),
5. huruvida utnyttjande skett av
optionsrätt vid nyteckning enligt 8
kap. aktiebolagslagen,
6. huruvida utnyttjande skett av
optionsrätt vid teckning på grund
av fordran som är förenad med
optionsrätt vid teckning enligt 5
kap. bankaktiebolagslagen,
7. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i
övrigt göra betalningsutfästelsen gällande. Kontot skall dessutom inne-
hålla sådana uppgifter som avses i 2 kap. 3 § första stycket 8–10 och 12.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Har bolagsstämman eller styrelsen i ett avstämningsbolag före den 1
januari 1999 fattat beslut om emission enligt 4 eller 5 kap. aktiebolagsla-
gen (1975:1385) i dessa kapitels äldre lydelse, får företrädesrätt att delta i
emission som avses i dessa kapitel, konverteringsrätt och optionsrätt till
nyteckning samt rätt på grund av nyteckning av aktier enligt 5 kap. aktie-
bolagslagen i dess äldre lydelse registreras enligt äldre bestämmelser.
5
Senaste lydelse 1992:1244.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1028
Författningsförslagen i Aktiebolagskommitténs
delbetänkande Vinstutdelning i aktiebolag
(SOU 1997:168)
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härmed föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385),
dels att 7 kap. 8 §, 8 kap. 25 §, 10 kap. 5 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 6 §,
16 kap. och 23 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 10 kap. skall lyda Nedsättning av aktiekapitalet
m.m.,
dels att i 10 kap. skall införas en ny paragraf 28 av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1
Föreslagen
lydelse
7 kap.
8 §
1
Om behörigt anspråk på fondaktie inte har framställts inom fem år från
registreringen av emissionsbeslutet, kan styrelsen anmana den berätti-
gade att ta ut aktien med underrättelse om att han annars förlorar den.
Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och
adress är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar och, i ett privat aktiebolag, den eller de orts-
tidningar som styrelsen bestämmer eller, i ett publikt aktiebolag, en
rikstäckande dagstidning.
Om den anmanade inte gör an-
språk på aktien inom ett år från
anmaningen, kan aktien säljas
genom värdepappersinstitut för
hans räkning. Om han därefter
visar upp aktiebrev eller lämnar
fondaktierättsbevis eller på annat
sätt styrker sin rätt, kan han få ut
försäljningssumman efter avdrag
för kostnaderna för anmaningen
och försäljningen. Belopp som inte
lyfts inom fyra år från försälj-
ningen tillfaller bolaget.
Om den anmanade inte gör
anspråk på aktien inom ett år från
anmaningen, kan aktien säljas
genom värdepappersinstitut för
hans räkning. Om han därefter
visar upp aktiebrev eller lämnar
fondaktierättsbevis eller på annat
sätt styrker sin rätt, kan han få ut
försäljningssumman efter avdrag
för kostnaderna för anmaningen
och försäljningen. Belopp som inte
lyfts inom fyra år från försälj-
ningen tillfaller bolaget. Motsva-
rande belopp skall avsättas till
reservfonden.
1
I Aktiebolagskommitténs betänkande Aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) och
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22) har föreslagits ändringar i vissa paragrafer som nu
föreslås ändrade i ytterligare något avseende. I detta betänkande redovisas i dessa fall under
rubriken Nuvarande lydelse paragrafens lydelse enligt SOU 1995:44 och 1997:22.
Förhållandet klargörs genom en fotnot vid varje paragraf som berörs.
1
Nuvarande lydelse enligt kommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1029
8 kap.
25 §
2
Om aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen en månad efter
anmaning förklara aktierätten förverkad för den betalningsskyldige.
Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktierätten kan
förklaras förverkad, skall sändas med rekommenderat brev, om den
betalningsskyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i
aktieboken eller på annat sätt är anmäld till bolaget, och i annat fall
genom kungörelse i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.
En underrättelse om anmaningen skall genast sändas till den som för
aktien är införd som panthavare eller uppdragstagare i en förteckning
enligt 4 kap. 15 §.
Styrelsen kan innan aktierätten förverkas låta någon annan överta
aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Om
aktierätten
förklarats
förverkad och aktien inte övertagits
av någon annan som erlagt full
betalning, skall den, för vilken
aktierätten förverkats, gentemot
bolaget svara för en femtedel av
full betalning för aktien.
Om
aktierätten
förklarats
förverkad och aktien inte övertagits
av någon annan som erlagt full
betalning, skall den, för vilken
aktierätten förverkats, gentemot
bolaget svara för en femtedel av
full betalning för aktien.
Motsvarande belopp skall avsättas
till reservfonden
10 kap.
5 §
3
Nedsättning för avsättning till fri fond eller återbetalning till aktie-
ägarna får inte avse större belopp än att full täckning finns för det bundna
egna kapitalet efter nedsättningen. Beräkningen därav sker enligt balans-
räkning för nästföregående räkenskapsår, om denna fastställs vid
stämman, och annars på grundval av de handlingar som avses i 8 §.
Skall
återbetalning
till
aktieägarna ske med belopp som
överstiger aktiernas nominella
värde får det överskjutande
beloppet inte vara så stort att
återbetalningen med hänsyn till
bolagets
eller koncernens
konsolideringsbehov, likviditet
eller ställning i övrigt strider mot
god affärssed.
Skall återbetalning till aktie-
ägarna ske med belopp som över-
stiger aktiernas nominella värde får
det överskjutande beloppet inte
vara större än att återbetalningen
med hänsyn till bolagets och, om
bolaget är moderbolag, koncernens
konsolideringsbehov, likviditet och
ställning i övrigt framstår som
försvarlig. Därvid skall särskilt be-
aktas de krav som verksamhetens
art, omfattning och risker ställer
på storleken av det egna kapitalet.
Vid nedsättning av aktiekapitalet genom indragning av aktier utan
återbetalning till aktieägarna skall nedsättningsbeloppet överföras till
reservfonden.
2
Nuvarande lydelse enligt kommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).
3
Nuvarande lydelse enligt kommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1030
Nedsättning av reservfond och
överkursfond
28 §
4
Nedsättning av reservfond eller
överkursfond får enligt beslut av
bolagsstämman endast ske för
1. täckande av sådan förlust,
enligt fastställd balansräkning som
ej kan täckas av fritt eget kapital,
2. ökning av aktiekapitalet ge-
nom nyemission eller fondemis-
sion, eller
3. annat ändamål, om registre-
ringsmyndigheten eller rätten med
motsvarande tillämpning av 10
kap. 19 eller 2 § ger tillstånd till
nedsättningen.
Nedsättning av reservfond eller
överkursfond får ske enligt beslut
av bolagsstämman för
1. täckning av förlust, om för-
lusten inte kan täckas av fritt eget
kapital,
2. ökning av aktiekapitalet ge-
nom fondemission, samt
3. annat ändamål, om registre-
ringsmyndigheten eller rätten med
motsvarande tillämpning av 16 §
ger tillstånd till nedsättningen.
11 kap.
5 §
5
Förvärv av egna aktier får inte ske med större belopp än att det finns
full täckning för det bundna egna kapitalet efter förvärvet. Beräkningen
därav sker enligt balansräkning för nästföregående räkenskapsår, om
denna fastställs vid den bolagsstämma som skall besluta om förvärvet,
och annars på grundval av de handlingar som avses i 16 §.
Förvärv av egna aktier får inte
ske med så stort belopp att
förvärvet med hänsyn till bolagets
eller koncernens konsoliderings-
behov, likviditet eller ställning i
övrigt strider mot god affärssed.
Förvärv av egna aktier får inte
ske med större belopp än att
förvärvet med hänsyn till bolagets
och, om bolaget är moderbolag,
koncernens konsolideringsbehov,
likviditet och ställning i övrigt
framstår som försvarligt. Därvid
skall särskilt beaktas de krav som
verksamhetens art, omfattning och
risker ställer på storleken av det
egna kapitalet.
12 kap.
6 §
6
Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår skall
aktieägarna hålla en ordinarie bolagsstämma på vilken styrelsen skall
lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag
koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen.
4
Nuvarande lydelse av 16 kap. 4 § sista stycket enligt kommitténs betänkande
Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).
5
Nuvarande lydelse enligt kommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).
6
Nuvarande lydelse enligt kommitténs betänkande Aktiebolagets organisation (SOU
1995:44).
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1031
Vid stämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2.
om
dispositioner
beträffande bolagets vinst eller
förlust enligt den fastställda
balansräkningen,
2. om dispositioner enligt 16
kap. 3 §,
3. om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande
direktören, samt
4. i annat ärende som ankommer på stämman enligt denna lag eller
bolagsordningen.
I bolagsordningen får bestämmas att aktieägarna varje år skall hålla
ytterligare en eller flera ordinarie stämmor.
16 kap. Vinstutdelning m.m.
Värdeöverföring från bolaget till aktieägarna
1 § Värdeöverföring från bolaget till aktieägarna, som inte sker enligt
bestämmelserna om återbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet,
reservfonden eller överkursfonden eller utskiftning vid bolagets
likvidation, får ske endast i den ordning som föreskrivs om vinstut-
delning.
Beslutsordning vid vinstutdelning
2 § Beslut om vinstutdelning fattas av ordinarie bolagsstämma eller av
extra bolagsstämma som hålls efter ordinarie stämma men under samma
räkenskapsår som denna.
Vinstutdelning på ordinarie bolagsstämma
3 § Ordinarie bolagsstämma skall besluta om dispositioner beträffande
bolagets vinst eller förlust enligt den balansräkning som stämman
fastställt. Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen lämna ett med hänsyn
till 11 § andra stycket motiverat förslag till sådana dispositioner med
angivande i förekommande fall av hur stor del av det egna kapitalet som
beror på att vissa i berättelsen angivna tillgångar eller skulder upptagits
till marknadsvärdet på balansdagen eller värderats till balansdagens kurs.
Föreslår styrelsen i avstämningsbolag att vinstutdelning skall ske, skall i
kallelsen till stämman lämnas uppgift om avstämningsdag och beräknad
dag för utbetalning av utdelningen.
Årsredovisningen och, i förekommande fall, koncernredovisningen,
samt revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar skall hållas
tillgängliga för aktieägarna hos bolaget under minst två veckor före
bolagsstämman. En kopia av handlingarna skall genast sändas till
aktieägare, som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall
läggas fram på stämman.
4 § Beslut i fråga som avses i 3 § första stycket skall anstå till fortsatt
stämma, om majoriteten eller en minoritet med minst en tiondel av
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1032
samtliga aktier begär det. Sådan stämma skall hållas tidigast fem veckor
och senast åtta veckor därefter. Ytterligare uppskov är inte tillåtet.
Om beslut i fråga som avses i 3 § första stycket skall anstå till
fortsatt stämma, skall styrelsen anmäla detta till registreringsmyn-
digheten för registrering. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det
att beslut om fortsatt stämma fattades.
Vinstutdelning på extra bolagsstämma
5 § När extra bolagsstämma skall pröva fråga om vinstutdelning, skall
styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren
upprätta ett förslag till dispositioner beträffande den del av det fria egna
kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen som finns kvar
efter det senaste stämmobeslutet om disposition av detta kapital.
Bestämmelsen i 3 § första stycket sista meningen tillämpas på förslaget.
6 § Till förslaget skall fogas
1. kopia av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning
om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust, samt kopia av
revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av
väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat sedan årsredovisningen
lämnades, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen med
uttalande enligt 14 kap. 28 §.
I förekommande fall skall dessutom till förslaget fogas en kopia av
protokoll över bolagsstämma som efter den stämma som avses i 1 prövat
fråga om utdelning av vinst enligt samma årsredovisning.
Förslaget och de i första stycket angivna handlingarna skall hållas
tillgängliga för aktieägarna hos bolaget under minst två veckor före
bolagsstämman. En kopia av handlingarna skall genast sändas till
aktieägare, som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall
läggas fram på stämman.
7 § Bestämmelserna i 4 § första stycket skall tillämpas på stämma som
avses i 5 §.
Har stämma som avses i 5 § beslutat om vinstutdelning, skall
bolaget anmäla beslutet för registrering utan dröjsmål och senast två
veckor från beslutet.
Utdelningsdag
8 § I kupongbolag förfaller beslutad utdelning till betalning omedelbart
eller vid den tidpunkt som stämman beslutar. Denna tidpunkt får inte
infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie stämma.
I avstämningsbolag förfaller beslutad utdelning till betalning på
avstämningsdagen. Den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken
eller i förteckning enligt 3 kap. 12 § skall anses behörig att ta emot
utdelningen. Om han vid mottagandet inte var berättigad, skall 4 kap. 3 §
tredje stycket tillämpas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1033
Vinstutdelning på yrkande av aktieägarminoritet
9 § Ordinarie bolagsstämma skall på yrkande av ägare till minst en
tiondel av samtliga aktier besluta om utdelning av åtminstone ett belopp
som motsvarar hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den
fastställda balansräkningen, sedan avdrag skett för balanserad förlust,
som överstiger fria fonder, reservfond och överkursfond, och för belopp,
som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital
eller enligt bolagsordningen skall användas för något annat ändamål än
utdelning till aktieägarna. Ett sådant yrkande skall framställas innan
stämman fattar beslut om disposition av vinsten. Stämman är inte skyldig
att besluta högre utdelning än fem procent av bolagets egna kapital.
Utdelning enligt första stycket får inte ske i strid med 11 §. Har
stämman avslagit ett yrkande enligt första stycket och klandras beslutet,
åligger det bolaget att visa att ett bifall till yrkandet skulle ha stått i strid
med 11 §.
Värdeöverföring från bolaget till aktieägare eller annan i strid med
verksamhetens syfte
10 § Bolagsstämman, styrelsen eller verkställande direktören får inte
besluta om värdeöverföring till aktieägare eller annan för ändamål som
uppenbarligen är främmande för verksamhetens syfte.
Utan hinder av första stycket får bolagsstämman besluta om gåva till
allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till
ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i
övrigt får anses skäligt. Beslut om sådan gåva får också fattas av sty-
relsen, om gåvan med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.
Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln
11 § Bolaget får inte överföra värden till aktieägare eller annan om det
inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen.
Även om hinder inte möter enligt första stycket får en
värdeöverföring från bolaget till aktieägare eller annan ske endast i den
mån det med hänsyn till bolagets och, om bolaget är moderbolag,
koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår
som försvarligt. Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens
art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.
Bestämmelser om värdeöverföring till aktieägarna som sker i
samband med nedsättning av bolagets aktiekapital finns i 10 kap. 5 §.
Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring
12 § Om en värdeöverföring till aktieägare eller annan i form av
vinstutdelning, återbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet,
reservfonden eller överkursfonden, utskiftning vid bolagets likvidation
eller gåva enligt 10 § andra stycket sker i strid med denna lag, skall
mottagaren betala ersättning till bolaget med ett belopp som motsvarar
det olagligen överförda värdet, om bolaget visar att han insåg eller bort
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1034
inse att värdeöverföringen stred mot denna lag. Har värdeöverföringen
skett på annat sätt är mottagaren ersättningsskyldig om bolaget visar att
han insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring
från bolaget.
På belopp som skall betalas enligt första stycket skall mottagaren
betala ränta beräknad enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att
värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta skall betalas enligt 6 §
räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
För brist som uppkommer vid ersättning enligt första eller andra
stycket ansvarar styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och
aktieägare samt annan som medverkat till beslutet om värdeöverföringen
eller verkställandet av denna eller till upprättande eller fastställande av
en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning. För ansvar
förutsätts i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör och revisor
uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om aktieägare och annan, uppsåt
eller grov oaktsamhet. Bestämmelserna i 15 kap. 4 § skall tillämpas.
Lån till aktieägare m.fl.
13 § Ett aktiebolag får endast mot betryggande säkerhet och under
förutsättning att det därefter finns full täckning för det bundna egna
kapitalet lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelse-
ledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma
koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till
1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till gäldenären,
2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan,
ensam eller tillsammans med närstående person enligt punkten 1 eller 2,
har ett bestämmande inflytande.
Ett aktiebolag får ställa säkerhet för lån till person som avses i första
stycket endast under förutsättning att det därefter finns full täckning för
det bundna egna kapitalet.
Beräkningen enligt första och andra styckena av täckningen för det
bundna egna kapitalet sker enligt den senast fastställda balansräkningen
med den justeringen att samtliga enligt förevarande paragraf lämnade lån
och säkerheter skall behandlas som fordringar utan värde respektive som
bolagets skulder.
14 § Utan hinder av 13 § får ett aktiebolag lämna penninglån och ställa
säkerhet om
1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,
2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget
ingår,
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och lämnas av
affärsmässiga skäl, eller
4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person
som avses i 13 § första stycket 1–3 är aktieägare i bolaget och det
sammanlagda aktieinnehavet inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1035
Med koncern som avses i första stycket 2 likställs koncern i vilken
moderföretaget är svenskt handelsbolag, svensk ekonomisk förening eller
stiftelse eller bolag som har sitt hemvist inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
15 § Vid tillämpningen av 13 och 14 §§ likställs samboförhållanden
enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem och lagen
(1987:813) om homosexuella sambor med äktenskap.
Som aktieinnehav enligt 13 och 14 §§ räknas inte innehav i en
värdepappersfond som inte är företagsanknuten.
16 § Har bolaget lämnat lån i strid med 13 eller 14 § skall lånet genast
återbetalas om bolaget visar att motparten insåg eller bort inse att det var
olagligt. Har säkerhet ställts i strid med 13 eller 14 § gäller rätts-
handlingen inte mot bolaget om bolaget visar att motparten insåg eller
bort inse att den var olaglig.
23 kap.
1 §
2
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag
föra aktiebok, förteckning enligt 4 kap. 15 § eller hålla aktiebok
tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 15 § tredje
stycket, 13 kap. 8 § andra stycket andra meningen eller 9 § första stycket
andra eller tredje meningen,
4. uppsåtligen bryter mot 11 kap. 4 § andra stycket,
5. uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot 11 kap. 21
eller 26 § eller 16 kap. 7 §.
5. uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot 11 kap. 21
eller 26 §.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt
första stycket 5 mot 11 kap. 21 § ådömas, om den misstänkte häktats
eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I fall som avses i 14 kap. 13 § första stycket skall inte följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Förekommer i lag eller någon annan författning hänvisning till
föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället
den nya bestämmelsen.
2
Nuvarande lydelse enligt kommitténs betänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22).
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1036
Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härmed föreskrivs att 5 kap. 12 § och 8 kap. 6 § årsredovisningslagen
(1995:1554) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
12 §
Om ett bolag har lämnat lån till en styrelseledamot, verkställande
direktör eller en motsvarande befattningshavare i bolaget eller i ett annat
koncernföretag, skall upplysning lämnas om detta. Detsamma gäller om
bolaget har ställt pant eller annan säkerhet eller har ingått ansvarsför-
bindelse till förmån för en sådan befattningshavare. Med styrelsele-
damöter jämställs suppleanter för dessa och med verkställande direktör
jämställs vice verkställande direktör.
Uppgift skall lämnas om storleken av lämnade lån, huvudsakliga
lånevillkor, räntesatser, under räkenskapsåret återbetalda belopp, arten av
ställda säkerheter och ingångna ansvarsförbindelser samt beloppet av de
lån för vilka säkerhet ställts. Uppgift skall även lämnas om vilken
anknytning till bolaget den har som bolaget har lämnat lån till, ställt
säkerhet för eller ingått ansvarsförbindelse till förmån för.
Andra stycket tillämpas också,
om bolaget har lämnat lån till eller
ställt säkerhet till förmån för någon
annan med stöd av tillstånd enligt
12 kap. 8 § aktiebolagslagen
(1975:1385).
Andra stycket tillämpas också
om bolaget har lämnat penninglån
till eller ställt säkerhet till förmån
för någon annan enligt 16 kap. 13
eller 14 § aktiebolagslagen
(1975:1385).
8 kap.
6 §
Ett aktiebolag skall betala en
förseningsavgift om de handlingar
som anges i 5 § inte har kommit in
till registreringsmyndigheten inom
sju månader från räkenskapsårets
utgång. Har bolaget inom denna tid
gjort anmälan enligt 9 kap. 5 §
fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385), skall dock bolaget
betala förseningsavgift först om
handlingarna inte har kommit in
inom nio månader från räkenskaps-
årets utgång. Avgiften skall uppgå
till 10 000 kr för publika aktiebolag
och 5 000 kr för privata aktiebolag.
Ett aktiebolag skall betala en
förseningsavgift om de handlingar
som anges i 5 § inte har kommit in
till registreringsmyndigheten inom
sju månader från räkenskapsårets
utgång. Har bolaget inom denna tid
gjort anmälan enligt 12 kap. 6 §
fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385), skall dock bolaget
betala förseningsavgift först om
handlingarna inte har kommit in
inom nio månader från räkenskaps-
årets utgång. Avgiften skall uppgå
till 10 000 kr för publika aktiebolag
och 5 000 kr för privata aktiebolag.
Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om
Prop. 2004/05:85
Bilaga 5
1037
förseningsavgift enligt första stycket, skall bolaget betala en ny
förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr för publika
aktiebolag och 5 000 kr för privata aktiebolag.
Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om
förseningsavgift enligt andra stycket, skall bolaget betala en ny
förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr för publika
aktiebolag och 10 000 kr för privata aktiebolag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1038
Författningsförslag SOU 2001:1 Ny aktiebolagslag
Härigenom föreskrivs följande
Förslag till aktiebolagslag (2003:000)
1 kap. Inledande bestämmelser
Aktieägarnas betalningsansvar
1 § I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar
för bolagets förpliktelser, om inte annat följer av 22 kap. 14 eller 15 §.
Trots vad som sägs i första stycket svarar aktieägare i aktiebolag som
bedriver advokatverksamhet solidariskt med bolaget för sådana förplik-
telser mot klienter som bolaget ådrar sig medan han är aktieägare, såvitt
avser uppdrag för vilket han är ansvarig.
Privata och publika aktiebolag
2 § Ett aktiebolag är privat aktiebolag eller publikt aktiebolag. Denna lag
gäller alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs.
Aktiekapital
3 § Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet skall vara
bestämt i bolagets redovisningsvaluta. Av 4 kap. 6 § bokföringslagen
(1999:1078) framgår att redovisningsvalutan får vara antingen svenska
kronor eller euro.
Om aktiekapitalet är bestämt i kronor, skall det i ett privat aktiebolag
uppgå till minst 100 000 kr och i ett publikt aktiebolag till minst 500 000
kr.
Om aktiekapitalet är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan
bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt
den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarande
100 000 kr eller, i fråga om publika aktiebolag, 500 000 kr. Har
aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det
belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 100 000 kr
respektive 500 000 kr.
Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, representerar varje aktie
en lika stor andel av aktiekapitalet.
Förbud mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag
4 § Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte
genom annonsering söka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller
av bolaget utgivna skuldebrev eller optionsbevis.
Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på
annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att
erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen.
Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1039
förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna
poster inte överstiger 200.
Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden
som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.
I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat
aktiebolag får, så länge bolaget är privat, inte noteras vid en svensk eller
utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad.
Avstämningsbolag och kupongbolag
5 § I bolagsordningen kan tas in ett förbehåll om att bolagets aktier skall
vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998: 1479) om
kontoföring av finansiella instrument (avstämningsförbehåll). Sådana
bolag benämns i denna lag avstämningsbolag.
Bolag som inte är avstämningsbolag benämns kupongbolag.
Koncern
6 § Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är
dotterföretag, om aktiebolaget
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i
den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal
med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett
annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag
tillsammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i
den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift
i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt
att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen,
är även denna dotterföretag till moderbolaget.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1040
Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.
7 § I de fall som avses i 6 § första stycket 1–3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men
för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den
personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier och andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som innehas av
den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess
dotterföretags räkning.
Aktie som innehas av aktiebolaget självt
8 § En aktie som innehas av aktiebolaget självt eller av dess dotterföretag
skall inte räknas med när det i denna lag eller bolagsordningen för giltigt
beslut eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av ägare till
en viss andel av aktierna. En sådan aktie skall inte heller räknas med vid
tillämpning av bestämmelser i denna lag eller bolagsordningen som
förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller
rösterna i bolaget.
2 kap. Aktiebolags bildande
Bolagsbildning
1 § Den som vill bilda ett aktiebolag (stiftare) skall
1. upprätta en stiftelseurkund och en bolagsordning,
2. teckna sig för samtliga aktier i stiftelseurkunden,
3. betala de tecknade aktierna,
4. upprätta och låta en auktoriserad eller godkänd revisor granska en
öppningsbalansräkning för bolaget,
5. färdigställa, dagteckna och underteckna stiftelseurkunden, samt
6. ansöka om bolagets registrering hos Patent- och registreringsverket.
Teckning av aktier blir bindande för stiftaren när han betalat aktierna
och samtliga stiftare undertecknat stiftelseurkunden.
Bolaget anses bildat den dag stiftelseurkunden undertecknats av
samtliga stiftare, om Patent- och registreringsverket bifaller ansökan.
Stiftelseurkundens innehåll
2 § Stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om det antal aktier som
skall ges ut, det belopp som skall betalas för varje aktie och hur stor del
av betalningen för aktierna som skall tillföras aktiekapitalet.
Stiftelseurkunden skall ange,
1. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt att mot aktien
tillskjuta någon annan egendom än pengar,
2. om aktie skall kunna tecknas med rätt eller plikt för bolaget att
överta egendom mot någon annan ersättning än aktier,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1041
3. om aktie skall kunna tecknas med andra villkor,
4. om bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande, eller
5. om någon på annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner
av bolaget.
Bestämmelse som avses i 1–5 skall återges i sin helhet.
Med egendom som avses i andra stycket 1 och 2 (apportegendom) får
inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhandahålla tjänst.
Stiftelseurkunden skall innehålla en redogörelse för de omständigheter
som kan vara av betydelse för att bedöma värdet på apportegendom och
bestämmelse enligt andra stycket i övrigt. Särskilt skall anges
1. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identi-
fieringsnummer samt hemvist beträffande den som avses med be-
stämmelsen,
2. det värde till vilket apportegendom beräknas komma att tas upp i
balansräkningen och antalet aktier eller annan ersättning som skall
lämnas för egendomen, samt
3. det högsta beräknade beloppet av sådan kostnad för bolagets
bildande som angetts i bestämmelsen.
3 § Om skriftligt avtal upprättats rörande sådan bestämmelse som avses i
2 § andra stycket, skall stiftelseurkunden innehålla avtalet eller en kopia
av det eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålls
tillgängligt för aktietecknarna. Muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i
stiftelseurkunden.
När en rörelse tillskjuts eller övertas, skall vad som sägs i första
stycket om skriftligt avtal gälla även balans- och resultaträkningar för
rörelsen under de senaste två räkenskapsåren. Om sådana räkningar inte
upprättats för rörelsen, skall det i stiftelseurkunden lämnas upplysning
om rörelsens resultat under den aktuella tiden. I stiftelseurkunden skall
upplysning också lämnas om rörelsens resultat under tiden därefter.
4 § I stiftelseurkunden skall stiftarna ange
1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelse-
datum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verk-
ställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor,
revisorssuppleant, allmän granskare och särskild delgivningsmottagare,
samt
2. hur bolagets firma tecknas.
Bolagsordningens innehåll
5 § Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolags-
ordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och
maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en
fjärdedel av maximikapitalet,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1042
5. antalet eller, om i bolagsordningen angivits ett minimikapital och
maximikapital, lägsta och högsta antalet aktier,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och
styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelsele-
damots uppdrag,
7. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer och revisors-
suppleanter, om sådana skall finnas,
8. sättet för sammankallande av bolagsstämma,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie bolagsstämma,
samt
10. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta.
I avstämningsbolag skall i bolagsordningen anges på vilken dag aktie-
ägaren skall vara införd i aktieboken för att få delta i bolagsstämma
(avstämningsdag). Denna dag får inte infalla tidigare än fem vardagar
före bolagsstämman.
I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt,
skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda.
6 § Om bolaget skall ha euro som redovisningsvaluta, skall detta anges i
bolagsordningen. I så fall skall det i bolagsordningen också anges att
aktiekapitalet skall vara bestämt i euro.
Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgifter som avses i
5 § första stycket 4 anstå till den första ordinarie bolagsstämman efter det
att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
7 § I förekommande fall skall i bolagsordningen anges att bolagets
verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att ge vinst till fördel-
ning bland aktieägarna. I så fall skall uppgift också lämnas om hur vinst
och behållna tillgångar vid bolagets likvidation skall användas.
8 § I bolagsordningen kan föreskrivas att styrelsen får samla in fullmak-
ter på bolagets bekostnad. En sådan föreskrift skall innebära att styrelsen
i samband med kallelse till bolagsstämma får tillhandahålla ett formulär
åt aktieägarna som de kan använda för att ge viss av styrelsen angiven
person i uppdrag att företräda dem på bolagsstämman. Det angivna
ombudet får inte vara ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i
bolaget.
Aktieteckning med villkor
9 § Om en aktie tecknats med villkor som inte stämmer överens med
stiftelseurkunden, kan aktietecknaren inte åberopa villkoret.
Efter det att samtliga aktietecknare undertecknat stiftelseurkunden kan
inte en aktietecknare som grund för aktieteckningens ogiltighet åberopa
att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1043
Betalning av aktierna
10 § Betalning för tecknade aktier som skall erläggas i pengar skall ske
genom insättning på ett särskilt konto som stiftarna öppnat för ändamålet
hos en bank i Sverige. Annan egendom som skall lämnas som betalning
för sådana aktier skall tillföras bolaget på ett sätt som skyddar
egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer.
Om frågan om bolagets bildande har förfallit skall stiftarna genast
betala tillbaka vad som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen
avkastning.
Granskning av öppningsbalansräkningen
11 § Vid granskning av öppningsbalansräkningen skall en auktoriserad
eller godkänd revisor särskilt pröva att
1. det belopp som skall betalas i pengar för aktierna är inbetalt till en
bank i Sverige,
2. all apportegendom avskilts för bolagets räkning på ett sätt som
skyddar egendomen mot anspråk från aktietecknarens borgenärer,
3. apportegendom i stiftelseurkunden inte åsatts högre värde än det
verkliga värdet för bolaget,
4. förpliktelse som bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall full-
göra efter bildandet, redovisats och värderats enligt god redovisningssed.
Sedan revisorn slutfört granskningen skall han yttra sig över denna.
Om yttrandet inte tecknas på balansräkningen, skall revisorn på räk-
ningen teckna hänvisning till yttrandet.
I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken
metod som använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att upp-
skatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Registrering
12 § Bolaget skall anmälas för registrering inom sex månader från
stiftelseurkundens undertecknande.
Patent- och registreringsverket skall pröva om bolagsbildningen skett i
enlighet med denna lag och annan författning.
Bolaget får inte registreras om
1. det sammanlagda beloppet som tillförts aktiekapitalet (bolagets
aktiekapital) inte motsvarar det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet
eller uppgår till minimikapitalet, eller
2. full och godtagbar betalning inte erlagts för samtliga aktier.
Om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut av-
skrivit ansökan om att ett bolag skall registreras eller vägrat registrera
bolaget, är frågan om bolagets bildande förfallen. Stiftarna ansvarar soli-
dariskt för återbetalningen av de belopp som betalats för tecknade aktier
och uppkommen avkastning. Detsamma gäller i fråga om apport-
egendom.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1044
Rättshandlingar som företagits före bolagets registrering
13 § Innan ett aktiebolag har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter
eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller föra talan vid domstol eller
någon annan myndighet.
Uppkommer en förpliktelse genom åtgärd på bolagets vägnar före re-
gistreringen, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut om den solida-
riskt för förpliktelsen. När bolaget registrerats övergår ansvaret på bo-
laget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller tillkommit sedan
stiftelserkunden undertecknats av samtliga stiftare.
Om det slutits avtal för bolaget före registreringen med någon som
visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, såvida annat inte följer
av avtalet, frånträda detta, om Patent- och registreringsverket genom
lagakraftägande beslut avskrivit ansökan om att bolaget skall registreras
eller vägrat registrering av bolaget. Var avtalsparten okunnig om att
bolaget inte var registrerat, kan han frånträda avtalet, innan registrering
skett.
Uppskjuten apport
14 § Om bolaget inom två år från registreringen träffar avtal med en
stiftare eller en aktieägare, som innebär att bolaget förvärvar egendom
mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall
styrelsen underställa bolagsstämman avtalet för godkännande. Det gäller
dock inte om förvärvet sker på en svensk eller utländsk börs, en
auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller
som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.
Styrelsen skall lämna en redogörelse för de omständigheter som kan
vara av betydelse för en bedömning av värdet på egendomen och av
avtalet i övrigt. Bestämmelserna i 3 § andra stycket tillämpas på redo-
görelsen.
En auktoriserad eller godkänd revisor skall yttra sig över redogörelsen.
Yttrandet skall innehålla de uppgifter som avses i 11 §.
Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns
yttrande hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna under minst en
vecka före den bolagsstämma vid vilken beslutet skall fattas.
15 § Om bolagsstämman inte godkänner ett avtal som avses i 14 § inom
sex månader från avtalsdagen, är avtalet utan verkan. Har 14 § inte
iakttagits beträffande någon viss bestämmelse i avtalet, är den be-
stämmelsen utan verkan mot bolaget.
16 § Styrelsen skall genast för registrering anmäla bolagsstämmans
beslut att godkänna avtal som avses i 14 §.
3 kap. Aktieslag och aktiers överlåtbarhet
Likhetsprincipen
1 § Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–4 §§.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1045
Aktieslag
2 § I bolagsordningen kan föreskrivas att aktier av olika slag skall finnas
eller kunna ges ut. En sådan föreskrift skall ange
1. olikheterna mellan aktieslagen, och
2. antalet eller andelen aktier av varje slag.
I en föreskrift enligt första stycket 2 är det tillåtet att ange det högsta
och det lägsta antalet eller den högsta och den lägsta andelen aktier av ett
visst slag.
Föreskrifter om företrädesrätt vid nyemission och rätt till fondaktier
3 § Om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar
eller vinst eller om aktierna skall ha olika röstvärde, skall i bolags-
ordningen anges vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid ökning av
aktiekapitalet genom nyemission. Föreskrift om olika företrädesrätt får
meddelas endast om skillnaderna mellan aktierna skall vara av nu angivet
slag.
Föreskrift om olika företrädesrätt skall innebära att gammal aktie skall
ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte tecknas
av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbjudas samtliga
aktieägare samt att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av
sistnämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknar-
na i förhållande till det antal aktier de förut äger och, i den mån detta inte
kan ske, genom lottning.
Om aktierna inte skall medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar
eller vinst, skall i bolagsordningen också anges vilken rätt aktieägarna
skall ha till nya aktier vid ökning av aktiekapitalet genom fondemission.
Röstvärdesskillnader
4 § Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet
för någon annan aktie.
Omvandlingsbara aktier
5 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktie av ett visst slag
skall på närmare angivet sätt kunna omvandlas till aktie av annat slag.
Omvandling skall genast anmälas för registrering och är verkställd när
registrering skett och omvandlingen antecknats i aktieboken eller, om
bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret.
Fri överlåtbarhet
6 § Aktie kan fritt överlåtas och förvärvas, om inte annat följer av 7, 13
eller 18 § eller annars av lag.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1046
Samtyckesförbehåll
7 § I bolagsordningen för ett privat aktiebolag kan tas in förbehåll om att
aktie får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke
(samtyckesförbehåll). Förbehållet skall ange
1. om styrelsen eller bolagsstämman skall pröva fråga om samtycke,
2. vilka slags överlåtelser som fordrar bolagets samtycke, varvid
överlåtelse av utmätt aktie eller aktie som ingår i konkursbo inte får
anges,
3. om bolaget beträffande en ansökan om samtycke till en överlåtelse
som omfattar flera aktier skall kunna ge eller vägra samtycke för ett
mindre antal aktier än överlåtelsen omfattar,
4. vilka som skall erbjudas att överta aktierna, om samtycke vägras och
ägaren inte vill behålla aktierna, med uppgift om den inbördes ordning i
vilken erbjudandet skall lämnas dem,
5. hur villkoren för övertagande enligt 4 skall bestämmas,
6. den tid, inte överstigande två månader från behörig ansökan, inom
vilken bolaget skall meddela beslut i frågan om samtycke,
7. hur en tvist om bolagets rätt att ge eller vägra samtycke och om
villkoren för övertagande enligt 4 skall prövas och den tid, minst två och
högst fyra veckor räknat från den dag bolaget i rekommenderat brev
skickat meddelande till aktieägaren om sitt beslut, inom vilken en sådan
talan skall väckas, samt
8. den tid inom vilken övertagna aktier skall betalas, vilken tid inte får
överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev
bestämt.
Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för
övertagande enligt första stycket 4 skulle ge någon en otillbörlig fördel
eller nackdel, kan jämkning ske.
8 § Ansökan om samtycke till aktieöverlåtelse skall göras skriftligen hos
bolagets styrelse. Ansökningshandlingen skall vara undertecknad av
överlåtaren och innehålla uppgift om den tilltänkte förvärvaren. I an-
sökan skall överlåtaren ange om han önskar att bolaget erbjuder aktierna
åt någon annan för det fall samtycke till överlåtelsen vägras. Om över-
låtaren har en sådan önskan, skall han samtidigt ange samtliga villkor för
överlåtelsen.
9 § Av bolagets beslut i fråga om samtycke skall de skäl som bestämt
utgången framgå. Om samtycke vägrats, skall det av beslutet framgå vem
som i stället skall förvärva aktierna, om överlåtaren begärt det.
Anvisar bolaget inte någon som förvärvar aktierna trots att överlåtaren
begärt det, får samtycke inte vägras.
10 § Bolagets beslut i fråga om samtycke skall sändas till överlåtaren i
rekommenderat brev. Har samtycke lämnats av styrelsen, skall kopia av
beslutet samtidigt sändas till samtliga aktieägare med känd postadress.
11 § Har samtycke lämnats till överlåtelse gäller samtycket överlåtelse
som sker inom sex månader från underrättelse enligt 10 § till den förvär-
vare som anges i beslutet och på villkor som inte är förmånligare för
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1047
förvärvaren än de villkor aktieägaren uppgivit i sin ansökan om sam-
tycke.
12 § Överlåtelse av aktie i strid med ett samtyckesförbehåll är ogiltig.
Detsamma gäller överlåtelse som strider mot 11 §.
Förköpsförbehåll
13 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktieägare eller någon
annan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare
(förköpsförbehåll). Förbehållet skall ange
1. vilka slags överlåtelser som omfattas av förköpsförbehållet,
2. om ett erbjudande om förköp av flera aktier skall kunna utnyttjas för
ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha förköpsrätt med uppgift om den ordning i vilken
de inbördes skall erbjudas förköp,
4. hur villkoren för förköp enligt 3 skall bestämmas,
5. den tid, minst en och högst två månader räknat från anmälan hos
styrelsen om möjlighet att utöva förköp, inom vilken förköpsanspråk
skall framställas hos bolaget,
6. hur en tvist om förköpsrätt och om villkoren för förköp skall prövas
och den tid, minst en och högst två månader räknat från den dag förköps-
anspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall
väckas,
7. den tid inom vilken köpesumman skall erläggas, vilken tid inte får
överstiga en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman blev be-
stämd.
Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen om villkoren för
förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning
ske.
14 § Anmälan med erbjudande om förköp görs skriftligen hos bolagets
styrelse. Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av aktieägaren
och innehålla uppgift om de villkor han ställer för förköp.
15 § När anmälan gjorts med erbjudande om förköp, skall styrelsen
genast göra anteckning om detta med uppgift om dagen för anmälan samt
skriftligen lämna meddelande om erbjudandet till varje förköpsberättigad
med känd postadress.
Förköpsberättigade som önskar utöva sin förköpsrätt, skall anmäla
detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med
uppgift om dagen för anmälan.
Den som väcker talan enligt 13 § första stycket 6 skall genast anmäla
detta skriftligen hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast
antecknas med uppgift om dagen för anmälan.
Anteckning enligt första–tredje styckena görs i kupongbolag i aktie-
boken och i avstämningsbolag i en särskild bok som förs av styrelsen.
Styrelsen skall på begäran av aktieägare utfärda intyg om anteckningar
som rör hans aktier.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1048
16 § Har aktier erbjudits enligt 14 § utan att förköp kommit till stånd, har
aktieägaren rätt att utan nytt erbjudande överlåta aktierna på villkor som
inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor aktieägaren uppgav i
sin anmälan till styrelsen. Denna rätt gäller dock endast under sex måna-
der räknat från den dag förköpsrätten upphörde enligt 13 § första stycket
5 eller 6 eller det blev slutligt fastställt att förköpsrätt inte förelåg.
17 § Överlåtelse av aktie i strid med ett förköpsförbehåll är ogiltig.
Detsamma gäller överlåtelse som strider mot 16 §.
Hembud
18 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll om att aktieägare eller någon
annan skall ha rätt att lösa en aktie, som övergått till en ny ägare (hem-
budsförbehåll). Förbehållet skall ange
1. vilka slags fång som omfattas av hembudsförbehållet,
2. om flera aktier förvärvats genom samma fång, huruvida lösningsrätt
skall få utövas för ett mindre antal aktier än fånget omfattar,
3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning
i vilken de skall erbjudas att lösa hembjudna aktier,
4. hur villkoren för inlösen enligt 3 skall bestämmas,
5. den tid, inte överstigande två månader från det anmälan eller under-
rättelse enligt 19 § om aktieövergången gjordes till bolaget, inom vilken
lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,
6. hur en tvist om villkoren för inlösen skall prövas och den tid, inte
överstigande två månader räknat från den dag lösningsanspråket fram-
ställdes hos bolaget, inom vilken en sådan talan skall väckas,
7. den tid inom vilken lösenbeloppet skall erläggas, vilken tid inte får
överstiga en månad räknat från den tidpunkt då beloppet blev bestämt,
samt
8. vem som skall kunna utöva rösträtten för hembudspliktig aktie
under tiden från det att aktien övergått till en ny ägare och till dess att
den definitive ägaren är införd i aktieboken.
Avlider ägare av aktier som omfattas av hembudsförbehåll tillämpligt
på arv och övergår aktierna inte inom sex månader från dödsfallet till ny
ägare, skall hembudsförbehållet tillämpas gentemot dödsboet.
Om tillämpningen av föreskrift i bolagsordningen rörande villkoren för
inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan jämkning
ske.
19 § Anmälan om aktieövergång görs skriftligen till bolagets styrelse.
Anmälningshandlingen skall vara undertecknad av förvärvaren och inne-
hålla uppgift om den ersättning som lämnats för aktierna och de villkor
förvärvaren ställer för inlösen.
Övergår hembudspliktig aktie i avstämningsbolag till ny ägare skall
den centrala värdepappersförvararen underrätta styrelsen om övergången
i samband med att frågan om införande av den nye ägare i aktieboken
prövas. Styrelsen skall underrätta den nye ägaren om den i första stycket
föreskrivna anmälningsskyldigheten.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1049
20 § När anmälan som avses i 19 § första stycket har skett i kupongbolag
skall styrelsen genast göra anteckning om aktieövergången i aktieboken
med uppgift i om dagen för anmälan.
Vid underrättelse som avses i 19 § andra stycket skall styrelsen genast
göra anteckning om dagen för underrättelsen i en särskild bok som förs
av styrelsen.
Styrelsen skall skriftligen underrätta varje lösningsberättigad med känd
postadress om anmälan.
21 § Innan det visar sig att lösningsrätten inte utnyttjas, får den som
aktien övergått till inte utöva någon annan rätt som aktien ger i bolaget
än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning vid tillskotts-
emission enligt 12 kap. samt rösträtt om så föreskrivits i bolagsordningen
enligt 18 § första stycket 8. Rättigheter och skyldigheter på grund av
teckning övergår till den som utnyttjar lösningsrätten.
4 kap. Aktiebok
Gemensamma bestämmelser för kupongbolag och avstämningsbolag
Uppgifter i aktieboken
1 § Bolagets samtliga aktier och aktieägare skall antecknas i en aktiebok.
Aktieboken skall innehålla uppgift om
1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller
annat identifieringsnummer samt postadress,
2. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns mer än ett slags aktier i
bolaget, samt
3. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 3 kap. 5,
7, 13 eller 18 § eller 17 kap. 23 §.
Aktierättigheternas anknytning till aktieboken
2 § Aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som hans
aktier ger innan han är införd i aktieboken.
Är aktie underkastad lösningsrätt enligt 3 kap. 18 § gäller i fråga om
rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 21 § samma kapitel.
Om en aktie ägs av flera kan dessa personer endast genom gemensam
företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.
Nyttjanderätt och rätt till avkastning av aktie
3 § Den som genom testamente fått nyttjanderätt till aktier skall be-
handlas som aktieägare, om han skall ha rätt att företräda aktierna.
Detsamma gäller den som genom testamente fått rätt till avkastning av
aktier som skall stå under särskild förvaltning, om han skall ha rätt att
företräda aktierna.
I fall som avses i första stycket skall såväl ägaren som rättighets-
innehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och person-
nummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt
postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1050
beträffande rättigheten. När det styrks att rättigheten förändrats eller
upphört, skall anteckning göras om detta i aktieboken.
Om en god man på grund av förordnande enligt 11 kap. 3 § första
stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares
räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras
in såsom ägare i aktieboken med anteckning om förordnandet och
grunden för detta.
Värdepappersfond
4 § Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder, skall i aktieboken i stället för fondandelsägarna
införas det fondbolag som förvaltar fonden, liksom fondens beteckning.
Arkivering
5 § Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och minst tio år
efter bolagets upplösning. Förs aktieboken med hjälp av dator skall
uppgifter som har tagits bort ur aktiebok bevaras i minst tio år. Har
bolaget övergått från att föra aktieboken manuellt till att föra den med
hjälp av dator, skall den gamla aktieboken bevaras i minst tio år efter det
att uppgifter om bolagets samtliga aktier förts in i den nya aktieboken.
Kupongbolag
Ansvaret för aktieboken
6 § Aktieboken skall upprättas så snart stiftelseurkunden undertecknats
av samtliga stiftare. Styrelsen har ansvaret för att aktieboken förs,
bevaras och hålls tillgänglig.
Hur aktieboken skall föras
7 § Aktieboken förs i bunden bok, i ett betryggande lösblads- eller
kortsystem eller med hjälp av dator.
Aktierna skall antecknas i nummerföljd.
Införing av aktieägare i aktieboken
8 § När någon visar upp ett aktiebrev och enligt 5 kap. 10 § eller på annat
sätt styrker sitt förvärv, skall styrelsen eller den styrelsen bemyndigar
genast föra in honom som ägare i aktieboken. Är sista överlåtelsen på
aktiebrevet tecknad in blanco, skall namnet sättas ut på aktiebrevet innan
införing sker. Aktiebrevet skall förses med påskrift att aktieägaren förts
in i aktieboken en viss angiven dag.
Anmäler en aktieägare eller någon annan behörig person att ett för-
hållande som angivits i aktieboken ändrats på annat sätt än som avses i
första stycket, skall ändringen genast antecknas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1051
Datum för införing i aktieboken enligt första stycket och anteckning
enligt andra stycket skall anges i aktieboken, såvida tidpunkten inte
framgår av annat tillgängligt material.
Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och
hembud finns i 3 kap. 15 och 20 §§.
Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter
9 § Aktieägare eller annan som visar upp eller avlämnar aktiebrev,
kupong eller annat särskilt bevis som givits ut av bolaget, skall anses
vara behörig att
1. ta emot fondaktierättsbevis eller ny aktie vid fondemission,
2. ta emot teckningsrättsbevis eller utöva företrädesrätt vid tillskotts-
emission,
3. ta emot utdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för
återbetalning till aktieägarna, samt
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvi-
dation.
Aktiebokens offentlighet
10 § Aktieboken eller, om aktieboken förs med hjälp av dator, en utskrift
eller annan framställning av aktieboken, skall hållas tillgänglig hos bo-
laget för alla som vill ta del av den.
Avstämningsbolag
Ansvaret för aktieboken
11 § Tas ett avstämningsförbehåll in i bolagsordningen vid bolagets bil-
dande tillämpas 6 och 7 §§ innan bolaget har registrerats och avstäm-
ningsregister upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av
bolagsordningen tillämpas 6 och 7 §§ innan förbehållet registrerats och
avstämningsregister upprättats.
När avstämningsregister upprättats skall den centrala värdepappers-
förvararen
1. föra aktiebok,
2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,
3. svara för utskrift av aktieboken, samt
4. avstämma aktieboken.
Hur aktieboken skall föras
12 § Aktieboken förs med hjälp av dator.
I aktieboken anges för varje ägare det antal aktier han äger av olika
slag.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1052
Överföring av uppgifter från aktiebok i kupongbolag
13 § Har avstämningsförbehåll införts genom ändring av bolagsord-
ningen och har aktiebrev som dessförinnan utfärdats inte visats upp
enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instru-
ment, får uppgifter om aktien i tidigare aktiebok föras över till den av
den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken. Därvid skall
anges att aktiebrevet inte har avlämnats. Om uppgifterna inte förs över,
utgör den äldre aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.
14 § Ägare till aktie som det utfärdats aktiebrev för innan bolaget blivit
avstämningsbolag, kan inte, i fråga om därefter beslutad utdelning eller
emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att delta i till-
skottsemission eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän anteckning på
ett avstämningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument och införing gjorts i den av den
centrala värdepappersförvararen förda aktieboken. Innan detta skett får
avstämningsförbehåll inte tillämpas.
15 § Om fem år har förflutit sedan avstämningsförbehållet registrerades
och ingen har införts som ägare eller som förvaltare enligt 17 § till en
aktie i den av den centrala värdepappersförvararen förda aktieboken, får
bolaget uppmana aktiens ägare att, med upplysning om att aktierätten
annars går förlorad, anmäla sig till den centrala värdepappersförvararen.
Uppmaningen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller
de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Om anmälan inte kommer in
inom ett år från uppmaningen, får bolaget sälja aktien genom värde-
pappersinstitut. Det vid försäljningen influtna beloppet tillfaller bolaget,
men aktiens tidigare ägare har rätt att av bolaget mot avlämnande av
aktiebrev få ut samma belopp med avdrag för kostnaderna för upp-
maningen och försäljningen. Det avlämnade aktiebrevet skall makuleras
på betryggande sätt av bolaget.
Införing av aktieägare i aktieboken
16 § När någon antecknas som aktieägare på avstämningskonto enligt
lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall aktie-
ägaren genast föras in i aktieboken.
Införing av förvaltare i aktieboken
17 § Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till
någon annan för förvaltning, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag
föras in i aktieboken i stället för aktieägaren, om han fått medgivande av
den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare.
I fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att
aktien innehas för en annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i
aktieboken samma uppgifter som enligt 1 § skall föras in om aktieägare.
För rätt till registrering som förvaltare krävs, utöver vad som sägs i
första stycket, att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing
av ägare i aktieboken.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1053
I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns
bestämmelser om
1. medgivande enligt första stycket,
2. förvaltares åligganden, samt
3. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att
tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktie-
ägare, som har förvaltarregistrerade aktier med en sammanlagd röstandel
som uppgår till en tusendel eller mer av antalet röster i bolaget.
Utövande av vissa ur aktien uppkomna ekonomiska rättigheter
18 § Aktieägare eller förvaltare som avses i 17 §, som på avstämnings-
dagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister
enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
skall anses vara behörig att
1. ta emot ny aktie vid fondemission,
2. ta emot teckningsrätt vid tillskottsemission,
3. ta emot vinstutdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för
återbetalning till aktieägarna, samt
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvi-
dation.
Om den som mottagit ny aktie, teckningsrätt eller betalning enligt
första stycket inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort
sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller den centrala
värdepappersförvararen insåg eller bort inse att det var fel mottagare och
inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt
föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans aktier.
Den som är antecknad i avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § andra
stycket lagen om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för
aktieägaren vara behörig att utöva de rättigheter som avses i första
stycket 1–3.
Rösträttsregistrering
19 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en
bolagsstämma, skall han på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i
aktieboken. Efter avstämningsdagen skall aktieägaren föras av från aktie-
boken.
Aktiebokens offentlighet
20 § En utskrift eller annan framställning av aktieboken skall hållas
tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för
alla som vill ta del av den. I sådan utskrift eller framställning skall
aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller
framställningen får inte vara äldre än tre månader.
Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få
en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1054
Utskrift eller framställning enligt denna paragraf får inte innehålla
uppgifter om aktieägare vars röstandel är mindre än en tusendel av
antalet röster i bolaget.
5 kap. Aktiebrev
Kupongbolag
Skyldighet att utfärda aktiebrev på begäran
1 § Bolaget skall, om någon aktieägare begär det, utfärda aktiebrev för
dennes aktier.
Interimsbevis
2 § Innan aktiebrev utfärdas får bolaget utfärda bevis om rätt till en eller
flera aktier (interimsbevis). Beviset skall vara ställt till viss man och
innehålla förbehåll om att aktiebrev endast lämnas ut mot återställande
av beviset.
På interimsbeviset antecknas på begäran betalningar och återbetal-
ningar för de aktier som avses med beviset. I övrigt gäller be-
stämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga delar interimsbevis.
Uppgifter i aktiebrev
3 § Aktiebrev skall ange
1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,
2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller
annat identifieringsnummer,
3. ordningsnummer på de aktier som avses med brevet,
4. aktiernas slag, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolags-
ordningen,
5. förbehåll enligt 3 kap. 5, 7, 13 eller 18 § eller 17 kap. 23 §, om
aktierna omfattas av sådant förbehåll, samt
6. dagen för utfärdande av aktiebrevet.
I fall som avses i 4 kap. 4 § skall aktiebrevet i stället för fond-
andelsägarna ange det fondbolag, som förvaltar fonden, liksom fondens
beteckning.
Uppgift som avses i första stycket 5 kan ges i förkortad form. Förkort-
ningsformer fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Undertecknande av aktiebrev
4 § Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens
bemyndigande av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges
genom tryckning eller på annat liknande sätt.
Första stycket tillämpas också på emissionsbevis, konvertibler som
emitterats i form av skuldebrev och teckningsoptionsbevis.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1055
Utlämnande av aktiebrev
5 § Aktiebrev får lämnas ut endast till den aktieägare som enligt 3 §
första stycket 2 antecknats på aktiebrevet. För att aktiebrevet skall få
lämnas ut krävs dessutom att
1. aktieägaren är införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses
med brevet,
2. full betalning erlagts för aktierna,
3. bolaget registrerats, om aktierna tecknats vid bolagets bildande,
4. tillskottsemission eller fondemission registrerats, om aktierna
tillkommit genom emissionen, samt att
5. registrering skett enligt 12 kap. 35 eller 39 §, om aktierna tillkommit
genom teckning med utnyttjande av optionsrätt eller konvertering.
Påskrift om införing i aktiebok
6 § Att aktiebrev skall förses med påskrift om att aktieägare införts i
aktieboken föreskrivs i 4 kap. 8 §.
Påskrift om begagnande av rätt till fondaktie, företrädesrätt, utbetalning
och indragning
7 § Aktiebrev skall förses med påskrift om att
1. aktieägaren begagnat sin rätt till nya aktier vid fondemission,
2. aktieägaren begagnat sin företrädesrätt att delta i tillskottsemission,
3. aktieägaren erhållit betalning i samband med inlösen av aktier,
4. aktieägaren erhållit betalning i samband med skifte av bolagets
tillgångar.
Om en aktie har dragits in utan återbetalning, skall aktiebrevet förses
med påskrift om detta så snart det kan ske.
Bestämmelserna i första stycket 1–3 ska inte tillämpas om till aktie-
breven hörande kuponger skall användas som emissionsbevis eller ges in
vid anmälan för inlösen.
Utbyte av aktiebrev
8 § Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i
stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Byts aktiebrev ut
mot ett eller flera andra aktiebrev, skall det äldre aktiebrevet med
tillhörande kuponger makuleras på ett betryggande sätt.
Innehållande av utdelning eller emissionsbevis
9 § Bolaget får hålla inne utdelning och emissionsbevis som belöper på
aktie till dess att aktiebrevet tillhandahålls för påskrift eller utbyte, om
aktiebrevet
1. enligt denna lag skall förses med påskrift, eller
2. skall bytas ut på grund av att aktie av ett visst slag skall omvandlas
till aktie av annat slag.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1056
Överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.
10 § Överlåts eller pantsätts ett aktiebrev eller till viss man ställt
emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis, tillämpas bestämmelserna
om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen
(1936:81) om skuldebrev. Härvid likställs den som innehar aktiebrev och
enligt bolagets påskrift på brevet är införd som ägare i aktieboken med
den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas ha rätt att göra
skuldebrevet gällande.
Överlåts eller pantsätts ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis
som inte är ställt till viss man, tillämpas bestämmelserna om skuldebrev
till innehavaren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev.
Bestämmelser om utdelningskuponger finns i 24 och 25 §§ lagen om
skuldebrev.
Avstämningsbolag
11 § Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument framgår att aktiebrev, emissionsbevis eller interimsbevis inte
får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som registrerats
enligt den lagen.
6 kap. Bolagsstämma
Utövande av aktieägares beslutanderätt i bolaget
1 § Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bo-
lagsstämma.
Rätt att delta i bolagsstämma
2 § Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer i kupongbolag den
aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I av-
stämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma till-
kommer den som har upptagits som aktieägare i sådan utskrift eller
annan framställning av aktieboken som avses i 20 §.
I bolagsordningen får det bestämmas att en aktieägare får delta i bo-
lagsstämma endast om han anmäler detta till bolaget senast den dag som
anges i kallelsen till bolagsstämman. Denna dag får inte vara söndag,
annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton
och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.
Bolagsstämman kan besluta att annan än aktieägare får närvara eller på
annat sätt följa stämmoförhandlingarna. I privat aktiebolag är sådant
beslut giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närva-
rande vid bolagsstämman.
3 § En aktieägare utövar sin rätt vid bolagsstämman antingen personligen
eller genom ett ombud med skriftlig, egenhändigt undertecknad och date-
rad fullmakt. En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet. Med
egenhändigt undertecknade jämställs en kvalificerad elektronisk signatur
enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1057
Fullmakter får inte samlas in på bolagets bekostnad.
Trots vad som sägs i andra stycket får fullmakter samlas in på bolagets
bekostnad med sådant stöd i bolagsordningen som avses i 2 kap. 8 §. Vid
sådan insamling av fullmakter skall fullmaktsformuläret upprättas av bo-
laget och innehålla förslag till beslut i de aktuella ärendena samt tre
likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja, Nej respektive
Avstår. Av formuläret skall framgå att aktieägaren inte kan instruera
ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svars-
alternativen och att det inte är tillåtet att modifiera eller villkora svaren.
Av formuläret skall också framgå vilken dag fullmakten skall vara
ombudet tillhanda samt hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla
fullmakten.
4 § Varje aktieägare eller ombud får vid bolagsstämman medföra högst
två biträden. Biträden får yttra sig vid bolagsstämman.
I bolagsordningen får det bestämmas att biträde åt aktieägare får med-
föras vid bolagsstämman endast om aktieägaren till bolaget anmäler
antalet biträden på det sätt som anges i 2 § andra stycket.
Egna aktiers ställning vid bolagsstämman
5 § En aktie som innehas av bolaget självt eller dess dotterföretag kan
inte företrädas vid bolagsstämman.
Aktieägares rösträtt
6 § En aktieägare får rösta för det fulla antalet aktier som han äger eller
företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
7 § Om två eller flera allmänna pensionsfonder enligt lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om
Sjätte AP-fonden förvaltar aktier i bolaget, får varje fond för sig utöva
rösträtt för de aktier fonden förvaltar.
Ordinarie bolagsstämma
8 § Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår skall aktie-
ägarna hålla en ordinarie bolagsstämma vid vilken styrelsen skall lägga
fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag som
har att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncern-
revisionsberättelsen.
Vid bolagsstämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderbolag, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den
fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och den
verkställande direktören, samt
4. i annat ärende som ankommer på bolagsstämman enligt denna lag
eller bolagsordningen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1058
I bolagsordningen får det bestämmas att aktieägarna varje år skall hålla
ytterligare en eller flera ordinarie bolagsstämmor.
Extra bolagsstämma
9 § Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla bolagsstämma före
nästa ordinarie bolagsstämma, skall den kalla till extra bolagsstämma.
Styrelsen skall även kalla till extra bolagsstämma, om en revisor i bo-
laget eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftli-
gen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla ett
angivet ärende. Kallelsen skall i så fall utfärdas inom två veckor från det
att begäran kom in till bolaget.
Fortsatt bolagsstämma
10 § Vid bolagsstämman får det beslutas att fortsatt bolagsstämma skall
hållas en senare dag.
Ett beslut i en fråga som avses i 8 § andra stycket 1–3 skall anstå till
fortsatt bolagsstämma, om bolagsstämman beslutar därom eller ägare till
minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det. En sådan
bolagsstämma skall hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor
därefter. Ytterligare uppskov är inte tillåtet.
Om beslut som avses i 8 § andra stycket 1 eller 2 skall anstå till fortsatt
bolagsstämma, skall styrelsen anmäla detta till Patent- och registrerings-
verket för registrering. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att
beslut om fortsatt bolagsstämma fattades.
Ort för bolagsstämma
11 § Bolagsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I
bolagsordningen får det dock bestämmas att den skall eller kan hållas på
annan angiven ort i Sverige.
Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas
på annan ort än som anges i första stycket.
Aktieägares initiativrätt
12 § En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma
skall skriftligen begära detta hos styrelsen.
Ärendet skall tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in
till styrelsen
1. senast en vecka före den tidpunkt då enligt 14 § första stycket
kallelse tidigast får utfärdas, eller
2. efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas
upp i kallelsen till bolagsstämman.
Sammankallande av bolagsstämma
13 § Styrelsen kallar till bolagsstämma.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1059
Om en bolagsstämma som skall hållas enligt denna lag, bolagsord-
ningen eller ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, skall
länsstyrelsen på anmälan av en styrelseledamot, den verkställande direk-
tören, en revisor eller en aktieägare genast på bolagets bekostnad
sammankalla bolagsstämman på det sätt som anges i 14–17 §§.
Tid för kallelse
14 § Kallelse till ordinarie bolagsstämma samt kallelse till extra bolags-
stämma där fråga om ändring av bolagsordningen kommer att behandlas
skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolags-
stämman. Kallelse till annan extra bolagsstämma skall utfärdas tidigast
sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.
I bolagsordningen för ett privat aktiebolag får det bestämmas att kallel-
se till sådan bolagsstämma som avses i första stycket första meningen får
utfärdas senare än vad som där anges, dock senast två veckor före
bolagsstämman.
Om fortsatt bolagsstämma skall hållas fyra veckor eller senare räknat
från och med bolagsstämmans första dag, skall det utfärdas en särskild
kallelse till den fortsatta bolagsstämman. Därvid skall bestämmelserna i
första stycket om tid för kallelse till extra bolagsstämma tillämpas.
Om det enligt bolagsordningen krävs att ett bolagsstämmobeslut fattas
vid två bolagsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra
bolagsstämman inte ske innan den första bolagsstämman har hållits. I
kallelsen till den andra bolagsstämman skall styrelsen ange det beslut
som den första bolagsstämman har fattat.
Kallelsesätt
15 § Kallelse skall ske enligt bolagsordningen. Styrelsen skall sända
skriftlig kallelse till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget,
om
1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i
bolagsordningen, eller
2. bolagsstämman skall
a) behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i
32–35 §§,
b) ta ställning till om bolaget skall gå i likvidation,
c) granska likvidators slutredovisning, eller
d) behandla fråga om upphörande av bolagets likvidation.
I ett publikt aktiebolag skall kallelse alltid ske genom annonsering i
Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven riks-
täckande dagstidning.
Kallelsens innehåll
16 § Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolags-
stämman. I förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de
ärenden som skall behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara
numrerade.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1060
Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om
förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett
ärende ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i
förslaget till ändring alltid anges.
Om aktieägare skall kunna utöva rösträtt vid bolagsstämma med stöd
av sådan fullmakt som avses i 2 kap. 8 § skall det av kallelsen framgå hur
aktieägaren skall gå till väga för att erhålla fullmaktsformulär.
Särskilda bestämmelser om innehållet i kallelse finns i 2 § detta
kapitel, i 12 kap. 13 § andra stycket, 13 kap. 3 § sista stycket samt i 16
kap. 16 §.
Tillhandahållande av handlingar inför bolagsstämman
17 § Under minst två veckor närmast före sådan bolagsstämma som
avses i 8 § första stycket skall redovisningshandlingar och revisions-
berättelse eller kopior av dessa handlingar hållas tillgängliga hos bolaget
för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad
sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Fel i kallelse m.m.
18 § Om en bestämmelse i denna lag eller bolagsordningen som rör
kallelse till bolagsstämman eller tillhandahållande av handlingar har
åsidosatts i något ärende, får bolagsstämman inte besluta i ärendet utan
samtycke av de aktieägare som berörs av felet. Bolagsstämman får dock
även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i
kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall förekomma vid
bolagsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall
avgöras. Den får också besluta att en extra bolagsstämma skall samman-
kallas för att behandla ärendet.
Bolagsstämmans öppnande
19 § Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som
styrelsen har utsett. Om det i bolagsordningen har föreskrivits vem som
skall vara ordförande vid bolagsstämman, öppnas dock bolagsstämman
alltid av denne.
Tillhandahållande av aktiebok
20 § Vid bolagsstämman skall aktieboken eller om aktieboken förs med
hjälp av dator en utskrift eller annan framställning av den hållas tillgäng-
lig för aktieägarna. I avstämningsbolag skall i stället en utskrift eller
annan framställning av hela aktieboken avseende förhållandena på den
dag som anges i 2 kap. 5 § andra stycket hållas tillgänglig.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1061
Röstlängd
21 § Vid bolagsstämman skall det upprättas en förteckning över när-
varande aktieägare, ombud och biträden med uppgift om hur många
aktier och röster varje aktieägare och ombud företräder vid bolags-
stämman (röstlängd). Röstlängden skall upprättas av bolagsstämmans
ordförande, om denne har valts av bolagsstämman utan omröstning. I
annat fall skall röstlängden upprättas av den som har öppnat bolags-
stämman.
Röstlängden skall godkännas av bolagsstämman. Den gäller till dess
att bolagsstämman har beslutat att ändra den.
Om bolagsstämman skjuts upp till en senare dag än nästföljande var-
dag, skall en ny röstlängd upprättas.
Hur bolagsstämmans ordförande utses
22 § Ordföranden vid bolagsstämman skall utses av bolagsstämman, om
inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Dagordning
23 § Det förslag till dagordning som fogats till kallelsen skall läggas
fram för bolagsstämmans godkännande. Ärendenas numrering får inte
ändras.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
24 § Styrelsen och den verkställande direktören skall, om någon aktie-
ägare begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada
för bolaget, vid bolagsstämman lämna upplysningar om
1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på
dagordningen, och
2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekono-
miska situation.
I publika aktiebolag är styrelsen och den verkställande direktören skyl-
diga att lämna upplysningar enligt första stycket 2 endast vid en
bolagsstämma där årsredovisningen behandlas.
I koncernbolag avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till
annat koncernföretag. Om bolaget är moderbolag, avser upplysningsplik-
ten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande
dotterföretagen som avses i första stycket.
Om en begärd upplysning kan lämnas endast med stöd av uppgifter
som inte är tillgängliga vid bolagsstämman, skall upplysningen inom två
veckor därefter hållas skriftligen tillgänglig hos bolaget för aktieägarna
samt sändas till den aktieägare som har begärt upplysningen.
25 § Om styrelsen finner att en upplysning som har begärts enligt 24 §
inte kan lämnas till aktieägarna utan väsentlig skada för bolaget, skall
den aktieägare som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om
det.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1062
Styrelsen skall lämna upplysningen till bolagets revisorer, om aktie-
ägaren begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första
stycket. Upplysningen skall lämnas till revisorerna inom två veckor efter
aktieägarens begäran om det.
Revisorerna skall inom två veckor efter det att den begärda upplys-
ningen har lämnats till dem avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av
yttrandet skall det framgå om upplysningen enligt deras mening borde ha
föranlett ändring i revisionsberättelsen eller, i förekommande fall, kon-
cernrevisionsberättelsen eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om
så är fallet, skall ändringen eller erinran anges i yttrandet.
Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt för aktieägarna
hos bolaget och sända en kopia av det till de aktieägare som har begärt
upplysningen.
Aktieägares rätt till insyn i aktiebolag med högst tio aktieägare
26 § I ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver vad som följer
av 24 och 25 §§ att varje aktieägare och ombud eller biträde som denne
anlitar skall ges tillfälle att ta del av räkenskaper och andra handlingar
som rör bolagets verksamhet, i den omfattning det behövs för att
aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning och resultat eller ett
visst ärende som skall behandlas vid bolagsstämman.
Om det kan ske utan oskäliga kostnader eller besvär, skall styrelsen
och den verkställande direktören dessutom på begäran biträda aktie-
ägaren med den utredning som behövs för ändamålet och tillhandahålla
behövliga kopior.
Första och andra styckena gäller inte, om det skulle medföra en påtag-
lig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter
om bolagets verksamhet.
Omröstningsförfarande
27 § Omröstning skall ske om någon av aktieägarna begär det.
28 § Vid omröstning som avser andra beslut än val skall omröstningen
ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning.
Om det vid omröstning som inte avser val uppkommer lika röstetal är
ordföranden, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, skyldig att
tillkännage vilken mening han biträder.
29 § Vid val skall omröstning ske öppet. I ett publikt aktiebolag får dock
bolagsstämman besluta att omröstningen skall vara sluten. I ett privat
aktiebolag skall omröstningen alltid vara sluten om någon röstberättigad
begär det.
Majoritetskrav vid andra beslut än val
30 § I ärenden som inte avser val utgörs bolagsstämmans beslut av den
mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika
röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1063
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i
bolagsordningen. Beträffande beslut som avses i 2 § sista stycket och 32–
35 §§ i detta kapitel, 12 kap. 2, 26 och 30 §§, 13 kap. 6 §, 16 kap. 11 §
och 19 § andra stycket, 17 kap. 4 §, 20 kap. 11 §, 21 kap. 11 § samt 23
kap. 1 och 3 §§ får det dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre
gående villkor än som anges i nämnda bestämmelser. Beträffande beslut
om att entlediga en styrelseledamot som har utsetts av bolagsstämman får
längre gående villkor än som anges i första stycket förekomma endast i
bolagsordningen för ett privat aktiebolag.
Majoritetskrav vid val
31 § Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röste-
tal avgörs valet genom lottdragning, om bolagsstämman inte före valet
beslutar att en ny omröstning skall genomföras i händelse av lika röstetal.
I bolagsordningen får det inte föreskrivas längre gående villkor än som
anges i första stycket första meningen.
Majoritetskrav vid beslut om ändring av bolagsordningen
32 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämman.
Beslutet är giltigt om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av
såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna,
om inte annat följer av 33–35 §§.
33 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt
endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid
bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av
samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan utgiv-
na aktier innebär att
1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas
genom en föreskrift enligt 2 kap. 7 §,
2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom ett förbehåll
enligt 3 kap. 7, 13 eller 18 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.
34 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt
endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna
rösterna och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna,
nämligen om beslutet innebär att
1. det antal aktier för vilka aktieägarna får rösta vid bolagsstämman
begränsas,
2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag för vad som går åt
för att täcka balanserad förlust, viss del skall avsättas till bunden fond,
eller
3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna tillgångar vid
dess upplösning regleras på annat sätt än som avses i 33 § 1 eller punkten
2 i denna paragraf.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1064
35 § I följande fall är ett beslut om en sådan ändring av bolagsordningen
som avses i 33 och 34 §§, trots vad som sägs där, giltigt, om det har
biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna
som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om
1. ändringen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke
till ändringen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare
av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tionde-
lar av alla aktier vars rätt försämras, eller
2. ändringen försämrar endast ett helt aktieslags rätt och ägare till hälf-
ten av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman
företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.
Regeringens tillstånd till ändring av bolagsordningen
36 § Om det i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning
eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse enligt
vilken en annan bestämmelse i bolagsordningen inte får ändras utan att
regeringen har lämnat tillstånd till det, får inte heller den förstnämnda
bestämmelsen ändras utan regeringens tillstånd.
Panthavares samtycke till borttagande av avstämningsförbehåll ur
bolagsordningen
37 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att avstäm-
ningsförbehåll tas bort blir giltigt endast om de som innehar panträtt i
bolagets aktier skriftligen har samtyckt till beslutet.
Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen
38 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för
registrering och får, utom i fall som avses i 24 kap. 11 §, inte verkställas
förrän registrering har skett.
Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i bolags-
ordningen som avses i 2 kap. 7 § får verkan vid ingången av det
räkenskapsår som inleds närmast efter beslutet. Har beslutet vid den
tidpunkten inte registrerats, skall dock ändringen av bolagsordningen
sakna verkan.
39 § Har Patent- och registreringsverket registrerat ett beslut om ändring
av bolagsordningen av innebörd att aktiekapitalet skall vara bestämt i
annan valuta än tidigare, skall myndigheten vid ingången av närmast
följande räkenskapsår räkna om det registrerade aktiekapitalet till den
nya valutan. Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som har fast-
ställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under
föregående räkenskapsår.
Styrelsen skall senast till första ordinarie bolagstämma efter det att be-
slutet fick verkan lägga fram förslag om nödvändiga följdändringar av
bolagsordningen avseende aktiekapitalets storlek.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1065
Jäv
40 § En aktieägare får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom,
2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse
mot bolaget, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 som gäller någon annan, om
aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bo-
lagets.
Bestämmelserna i första stycket om aktieägare tillämpas också på om-
bud för aktieägare.
Generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt
41 § Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som kan ge en otillbörlig
fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller
någon annan aktieägare.
Stämmoprotokoll
42 § Genom ordförandens försorg skall protokoll föras vid bolags-
stämman.
I protokollet skall antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka
beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom
omröstning, skall i protokollet antecknas vilka yrkanden som har ställts
och utfallet av omröstningen. Röstlängden skall tas in i eller fogas som
en bilaga till protokollet.
Protokollet skall undertecknas av protokollföraren. Det skall justeras
av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och minst en av
bolagsstämman utsedd justeringsman. Om bolagets styrelse består av en
ledamot, vilken äger samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon juste-
ringsman.
Senast två veckor efter bolagsstämman skall protokollet hållas till-
gängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet skall sändas
till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Protokollen skall förvaras på ett betryggande sätt.
Klander av bolagsstämmobeslut
43 § Om ett bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning
eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning
eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot
eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget om att beslutet
skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har
vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan
talan.
44 § Talan enligt 43 § skall väckas inom tre månader från dagen för
beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1066
1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla aktie-
ägares samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare och något
sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de för bolaget
gällande bestämmelserna om kallelse väsentligen har eftersatts.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte
i fall som avses i 20 kap. 29 § första stycket och 21 kap. 21 § första
stycket.
45 § En dom genom vilken bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras
gäller även för de aktieägare som inte har fört talan.
Rätten får ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas
vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.
Styrelsens talan mot bolaget
46 § Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall en bolagsstämma
sammankallas för val av ställföreträdare som skall föra bolagets talan i
tvisten. Stämningen skall delges den valde ställföreträdaren.
Skiljeförfarande
47 § Ett förbehåll i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och sty-
relsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator
eller en aktieägare skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som
ett skiljeavtal.
Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 46 §. Är det
fråga om klandertalan av styrelsen mot bolagsstämmans beslut, är rätten
till talan inte förlorad enligt 44 § första stycket, om styrelsen inom där
angiven tid har kallat till bolagsstämma enligt 46 §.
Om bolaget är ett publikt aktiebolag, skall bolaget svara för ersätt-
ningen till skiljemännen. Skiljemännen får dock på yrkande av bolaget
förplikta bolagets motpart att helt eller delvis ersätta bolaget för dessa
kostnader, om det finns särskilda skäl för det.
7 kap. Bolagets ledning
Styrelsen
1 § Ett aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. I ett
privat aktiebolag får styrelsen dock bestå av en eller två ledamöter, om
det finns minst en suppleant.
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
Styrelsesuppleanter
2 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamot skall i tillämpliga delar
även gälla suppleant.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1067
Styrelsens uppgifter
3 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av
bolagets angelägenheter.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att
bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden
i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan
å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och
de andra organ som styrelsen inrättar.
4 § Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är
moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation.
Styrelsen skall meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana
uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt första stycket skall
samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte
meddelas om dessa med hänsyn till bolagets begränsade storlek och
verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.
Arbetsordning
5 § Styrelsen skall årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt
arbete. I arbetsordningen skall det anges hur arbetet i förekommande fall
skall fördelas mellan styrelsens ledamöter, hur ofta styrelsen skall
sammanträda samt i vilken utsträckning suppleanterna skall delta i
styrelsens arbete och kallas till dess sammanträden.
Om arbetsordningen innehåller anvisningar om arbetsfördelning
mellan styrelsens ledamöter, skall styrelsen fortlöpande kontrollera att
arbetsfördelningen kan upprätthållas.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om bolag vars styrelse har
endast en ledamot.
Hur styrelsen utses
6 § Styrelsen utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det före-
skrivas att en eller flera styrelseledamöter, i publika aktiebolag dock
mindre än hälften av samtliga, skall utses på annat sätt. Styrelsen eller en
styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.
7 § Bolagsstämmans ordförande skall innan styrelseval förrättas i ett
publikt aktiebolag lämna uppgift till bolagsstämman om vilka uppdrag
den som valet gäller innehar i andra företag.
Bosättningskrav
8 § Minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter annat.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1068
Obehörighetsgrunder
9 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att det-
samma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436)
om näringsförbud.
Styrelseledamots mandattid
10 § En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i bolags-
ordningen. Uppdragstiden skall bestämmas så att uppdraget upphör vid
slutet av en bolagsstämma enligt 6 kap. 8 § första stycket som hålls
senast under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten
utsågs.
Styrelseledamots förtida avgång
11 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelse-
ledamoten eller den som har utsett honom anmäler att uppdraget skall
upphöra. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen. Om en styrelse-
ledamot som inte är vald av bolagsstämman vill avgå, skall han anmäla
det också hos den som har utsett honom.
12 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om be-
stämmelserna i 9 § hindrar honom att vara styrelseledamot och det inte
finns någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga
styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för
den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas,
om den förutvarande styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant.
Skall styrelseledamoten väljas av bolagsstämman, får trots bestämmel-
serna i 1 § valet anstå till nästa ordinarie bolagsstämma vid vilken
styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med kvarstående leda-
möter och suppleanter.
Domstolsförordnande om ersättare för styrelseledamot
13 § Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall utses på ett
annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, skall rätten på
ansökan förordna en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot,
en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende
av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Styrelsens ordförande
14 § I styrelser som består av mer än en ledamot skall en av ledamöterna
vara ordförande. Ordföranden skall leda styrelsens arbete och bevaka att
styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 3–5 §§.
Om annat inte föreskrivs i bolagsordningen eller har beslutats av bo-
lagsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet
genom lottning.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1069
I ett publikt aktiebolag får den verkställande direktören inte vara
styrelsens ordförande.
Styrelsens sammanträden
15 § Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs.
Styrelsen skall alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den
verkställande direktören begär det.
16 § Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid
styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer
något annat.
17 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och
det finns en suppleant som skall träda in i hans ställe, skall denne ges
tillfälle till det.
En sådan suppleant för arbetstagarrepresentant som har utsetts enligt
lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall
alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens
ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.
Styrelsens beslutförhet
18 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelse-
ledamöter eller det högre antal som föreskrivs i bolagsordningen är
närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrelse-
ledamöter som är jäviga enligt 20 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga
styrelseledamöter dels har fått tillfälle att delta i ärendets behandling,
dels har fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Majoritetskrav vid styrelsebeslut
19 § Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen inte föreskriver
särskild röstmajoritet, den mening som mer än hälften av de närvarande
röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening som
ordföranden biträder. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för
beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelse-le-
damöter, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Jäv för styrelseledamot
20 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om styrelseledamoten i
frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten
ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1070
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om styrelseledamoten,
direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i
bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets
motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av mot-
svarande slag.
Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan
talan.
Styrelseprotokoll
21 § Vid styrelsens sammanträden skall protokoll föras. I protokollet
skall de beslut som styrelsen har fattat antecknas.
Protokollet skall undertecknas av den som har varit protokollförare.
Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet. Om
styrelsen består av flera ledamöter, skall det justeras även av en ledamot
som utses av styrelsen.
Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en
avvikande mening antecknad till protokollet.
Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande
sätt.
22 § Om ett bolag har endast en aktieägare skall alla avtal mellan aktie-
ägaren och bolaget, som inte avser löpande affärstransaktioner på
sedvanliga villkor, antecknas i eller fogas till styrelsens protokoll.
Verkställande direktör
23 § I ett publikt aktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör.
I ett privat aktiebolag får styrelsen utse en verkställande direktör.
Vice verkställande direktör
24 § Om bolaget har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller
flera vice verkställande direktörer. Vad som sägs i denna lag om den
verkställande direktören skall i tillämpliga delar även gälla vice verk-
ställande direktör.
Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, skall den
meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa skall
träda in i den verkställande direktörens ställe.
Den verkställande direktörens uppgifter
25 § Den verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen
enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören
får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med
hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanlig
beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas
utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall skall
styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1071
Den verkställande direktören skall vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och
för att medelsförvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt.
Bosättningskrav för den verkställande direktören
26 § Den verkställande direktören skall vara bosatt inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat.
Obehörighetsgrunder för den verkställande direktören
27 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att
detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen
(1986:436) om näringsförbud.
Jäv för den verkställande direktören
28 § Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan den verkställande direktören och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och en tredje man, om den verkställande direk-
tören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som den verkställande
direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den verkställande direk-
tören, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier
i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets
motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av mot-
svarande slag.
Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan
talan.
Styrelsen som bolagets ställföreträdare
29 § Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma.
Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall
skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
Den verkställande direktören som bolagets ställföreträdare
30 § Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna
dess firma beträffande uppgifter som han skall sköta enligt 25 §.
Särskild firmatecknare
31 § Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande
direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1072
Minst en av dem som bemyndigas att företräda bolaget och teckna dess
firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för
ett särskilt fall tillåter något annat. I övrigt skall bestämmelserna i 27 och
28 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller
verkställande direktör.
Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i
första stycket.
I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får meddela ett
bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndi-
gande får meddelas endast på vissa villkor.
Kollektiv firmateckning
32 § Styrelsen får föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna
dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening. Någon
annan inskränkning får inte registreras.
Särskild delgivningsmottagare
33 § Om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt här
i landet, skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på
bolagets vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte
lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken.
Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens
34 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte
företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som kan ge en otillbörlig
fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller
någon annan aktieägare.
En ställföreträdare får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman
eller något annat bolagsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den
strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsord-
ningen.
Kompetensöverskridande
35 § Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en
rättshandling för bolaget och därvid har handlat i strid med bestäm-
melserna i denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller rättshand-
lingen inte mot bolaget. Detsamma är fallet om en verkställande direktör
när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 30 § och
bolaget visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöver-
skridandet.
En rättshandling gäller inte heller mot bolaget om styrelsen, den
verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit
sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1073
befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den
verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för
bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolags-
ordningen eller av ett annat bolagsorgan.
Registrering
36 § Bolaget skall för registrering anmäla
1. bolagets postadress,
2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrel-
sens ordförande, verkställande direktör och vice verkställande direktör,
3. vem som enligt 33 § har bemyndigats att på bolagets vägnar ta emot
delgivning, och
4. av vilka och hur bolagets firma tecknas.
Anmälan skall innehålla uppgift om de i första stycket 2–4 angivna
personernas postadress. Om postadressen avviker från personernas hem-
vist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift
om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas,
födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har
utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privat-
anställda, skall detta anges.
Anmälan skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 12 §
anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har
anmälts eller skall anmälas för registrering har ändrats.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
Anmälan av aktieinnehav
37 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de till-
träder för införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget
och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dess-
förinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte om anmälningsskyldighet föreligger enligt lag
(2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument
8 kap. Revision
Antalet revisorer
1 § Ett aktiebolag skall ha minst en revisor.
2 § För en revisor får en eller flera revisorssuppleanter utses. Vad som
sägs i denna lag om revisor skall i tillämpliga delar även gälla suppleant.
Revisorns uppgifter
3 § Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt
styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen
skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1074
Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredo-
visningen och koncernföretagens inbördes förhållanden.
4 § Revisorn skall följa anvisningar som meddelas av bolagsstämman,
om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed.
fRevisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till
bolagsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt
då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 27–33 §§.
Om bolaget är moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredo-
visning, skall revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt
bestämmelserna i 34 §.
6 § I samband med revisionen skall revisorn till styrelsen och den
verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden
som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 35 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
7 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge revisorn tillfälle
att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser vara nöd-
vändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde som revisorn
begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revi-
sorn i ett dotterbolag gentemot en revisor i moderbolaget.
Hur revisor utses
8 § En revisor väljs av bolagsstämman.
Om bolaget skall ha flera revisorer, får det i bolagsordningen
föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat
sätt än genom val på bolagsstämma.
I 9, 24 och 25 §§ finns bestämmelser om att länsstyrelsen i vissa fall
skall förordna revisor.
Minoritetsrevisor
9 § En aktieägare kan väcka förslag om att en av länsstyrelsen förordnad
revisor skall delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
Förslaget skall framställas på bolagsstämma där revisorsval skall ske
eller förslaget enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om
förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget
eller till minst en tredjedel av de vid bolagsstämman företrädda aktierna
och om någon aktieägare framställer en begäran om det till länsstyrelsen,
skall länsstyrelsen förordna en revisor.
Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan
förordnande meddelas. Förordnandet skall avse tiden till och med ordi-
narie bolagsstämma under nästa räkenskapsår.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1075
Obehörighetsgrunder
10 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.
Kompetenskrav
11 § Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara
revisor i ett aktiebolag.
En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono-
miska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av
bolagets verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.
12 § Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad
revisor om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,
2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal har överstigit 200, eller
3. bolagets aktier, teckningsoptioner eller skuldebrev är noterade vid
en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan reglerad marknad.
13 § Bestämmelserna i 12 § gäller även för moderbolag i en koncern om
1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda kon-
cernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i 12 § 1,
2. antalet anställda vid koncernföretagen under den tid som anges i 1 i
medeltal har överstigit 200, eller
3. moderbolaget inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet av
koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för kon-
cernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderbolagets balansdag
överstiger det gränsbelopp som anges i 12 § 1.
14 § För ett bolag som omfattas av bestämmelserna i 12 § 1 eller 2 eller
13 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
besluta att bolaget får utse en viss godkänd revisor i stället för en aukto-
riserad revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.
15 § I andra bolag än de som avses i 12 och 13 §§ skall en auktoriserad
revisor utses, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget
begär det vid den bolagsstämma där revisorsval skall ske.
Jäv
16 § Den får inte vara revisor som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1076
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller
dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medels-
förvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende
ställning till bolaget eller någon som avses under 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bo-
laget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kon-
troll däröver,
5. är make eller sambo till en person som avses under 2, eller
6. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern
eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i ett
moderbolag får inte vara revisor i dess dotterbolag.
Anlitande av biträde
17 § En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 16 § inte
är behörig att vara revisor. Om bolaget eller dess moderbolag i sin tjänst
har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den
interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana an-
ställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.
Revisionsbolag
18 § Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.
Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när
ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet
finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Följande bestämmelser i detta
kapitel tillämpas på den huvudansvarige:
16 § om jäv,
17 § om anlitande av biträde,
36 § om närvaro vid bolagsstämma och
43 § om registrering.
Revisor i dotterföretag
19 § Till revisor i ett dotterföretag bör minst en av moderbolagets revi-
sorer utses.
Revisorns mandattid
20 § Uppdraget som revisor gäller till slutet av den bolagsstämma enligt
6 kap. 8 § första stycket som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter
revisorsvalet.
Förtida avgång
21 § Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som
har utsett revisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1077
göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på bolagsstämma vill
avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.
22 § En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till
Patent- och registreringsverket för registrering. Han skall lämna en kopia
av anmälan till bolagets styrelse.
Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för vad han har funnit
vid den granskning som han har utfört under den del av löpande räken-
skapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som
föreskrivs i 30 § andra stycket, 31 § första stycket och 32 § om revisions-
berättelse. Patent- och registreringsverket skall sända en kopia av an-
mälan till skattemyndigheten.
23 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i
10–16 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom att vara
revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder
för att en ny revisor utses för den återstående mandattiden.
Länsstyrelseförordnande av revisor
24 § Efter anmälan skall länsstyrelsen förordna revisor,
1. när auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt
11 § första stycket och 12–14 §§,
2. när revisorn är obehörig enligt 10 eller 16 § och det inte finns någon
behörig revisorssuppleant, eller
3. när en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om
revisorns behörighet har åsidosatts.
Anmälan enligt första stycket kan göras av var och en.
Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte rättelse utan dröjsmål
sker genom den som utser revisor.
25 § Om bolagsstämman, trots en begäran enligt 15 §, inte har utsett
någon auktoriserad revisor och om någon aktieägare inom en månad från
bolagsstämman begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna
en sådan revisor.
26 § Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan
den förordnar en revisor enligt 24 eller 25 §. Förordnandet skall avse
tiden till dess annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Vid förordnande enligt 24 § första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga
den obehörige revisorn.
Revisionsberättelsen
27 § Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagets styrelse senast tre
veckor före sådan bolagsstämma som avses i 6 kap. 8 § första stycket.
Revisorn skall på årsredovisningen teckna en hänvisning till revi-
sionsberättelsen.
Revisionsberättelsen skall innehålla uppgift om bolagets firma, organi-
sationsnummer och den räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1078
28 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om
årsredovisning.
Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som
skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn ange
detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
29 § Revisionsberättelsen skall innehålla uttalanden om huruvida
1. bolagsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen,
2. bolagsstämman bör besluta om dispositioner beträffande bolagets
vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen, och
3. styrelsen och den verkställande direktören i förekommande fall har
upprättat en förteckning enligt 18 kap. 9 § över vissa lån och säkerheter.
Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör
fastställas, skall han anteckna det på årsredovisningen.
30 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida sty-
relseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvars-
frihet gentemot bolaget.
Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller
den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig
skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet,
skall det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid
granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande
direktören på annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag
om årsredovisning eller bolagsordningen.
31 § I revisionsberättelsen skall revisorn anmärka om han har funnit att
bolaget inte har fullgjort sin skyldighet
1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),
2. att anmäla bolaget för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetal-
ningslagen,
3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller
4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och
2 §§ skattebetalningslagen.
Om revisionsberättelsen innehåller en anmärkning om att bolaget inte
har fullgjort en skyldighet som avses i första stycket 1–3, skall revisorn
genast sända en kopia av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
32 § Utöver vad som följer av 28–31 §§ får en revisor i revisions-
berättelsen lämna sådana upplysningar som han anser att aktieägarna bör
få kännedom om.
33 § Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 22 §, skall en
kopia av den fogas till revisionsberättelsen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1079
Koncernrevisionsberättelsen
34 § I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 27 § första stycket om
tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen samt 28 §, 29 § första
stycket 1, 32 och 33 §§ om revisionsberättelsens innehåll.
Koncernrevisionsberättelsen skall innehålla uppgift om moderbolagets
firma, organisationsnummer och den räkenskapsperiod som revisions-
berättelsen avser.
På koncernredovisningen skall det tecknas en hänvisning till
koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräk-
ningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, skall också
detta antecknas på koncernredovisningen.
Erinringar
35 § Om revisorn har framställt en erinran till styrelsen eller den verk-
ställande direktören, skall den antecknas i ett protokoll eller i en annan
handling. Handlingen skall lämnas till styrelsen och bolaget skall förvara
den på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde.
Sammanträdet skall hållas inom fyra veckor från det att erinran har
överlämnats. Om erinran framställs senast i samband med att revisions-
berättelsen avlämnas till bolaget, skall dock sammanträde alltid hållas
före den bolagsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.
Revisorns närvaro vid bolagsstämma
36 § Revisorn har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han är skyldig att
närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Revisorns tystnadsplikt
37 § En revisor får inte till en enskild aktieägare eller utomstående obe-
hörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han
får kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada
för bolaget.
Åtgärder vid misstanke om brott
38 § En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 39 och 40 §§, om han
finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verk-
ställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig
skyldig till brott enligt något av följande lagrum:
1. 9 kap. 1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap. 1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap. 1, 2, 4 och
5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 § brottsbalken, och
2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69).
39 § En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som
avses i 38 § skall utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina
iakttagelser.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1080
Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att
styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med an-
ledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår
som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.
40 § Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 39 §
första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag. När han anmäler detta
enligt 22 §, skall han i en särskild handling till åklagare redogöra för
misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.
Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om
1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och
övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,
2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller
åklagare, eller
3. det misstänkta brottet är obetydligt.
I fall som avses i 39 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det
misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åkla-
gare, utan oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan
handling som anges i första stycket.
Revisorns upplysningsplikt
41 § Revisorn är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar
som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig
skada för bolaget.
42 § Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor, allmän
granskare, särskild granskare och, om bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets ange-
lägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om
bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning
i brottmål.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om
bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen
eller landstinget.
Registrering
43 § Bolaget skall för registrering anmäla vem som har utsetts till revisor
och, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvud-
ansvarig för revisionen.
Anmälan skall innehålla uppgift om revisorns postadress. Om post-
adressen avviker från revisorns hemvist, skall även hemvistet anges.
Anmälan skall vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer
eller, om sådant saknas, födelsedatum. Är revisorn ett registrerat revi-
sionsbolag, skall bolagets organisationsnummer anges.
Anmälan skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 12 §
anmäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1081
inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för re-
gistrering.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
9 kap. Allmän och särskild granskning
Allmän granskning
1 § Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, får det i ett aktiebolag
utses en eller flera personer (allmän granskare) att utföra sådan
granskning som anges i 3 §.
2 § För en allmän granskare får en eller flera suppleanter utses. Vad som
sägs i denna lag om allmän granskare skall i tillämpliga delar även gälla
suppleant.
Allmän granskares uppgifter
3 § Allmän granskare skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett
ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och
om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så
ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning krä-
ver.
4 § Allmän granskare skall följa de anvisningar som meddelas av
bolagsstämman, såvida de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god
sed.
5 § Allmän granskare skall efter varje räkenskapsår lämna en gransk-
ningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll
och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 12 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
6 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge allmän granskare
tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning granskaren anser
vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde som
granskaren begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, re-
visorn och allmän granskare i ett dotterbolag gentemot allmän granskare
i moderbolaget.
Hur allmän granskare utses
7 § En allmän granskare väljs av bolagsstämman, om inte bolags-
ordningen innehåller bestämmelser om att denne skall utses på annat sätt.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1082
Obehörighetsgrunder
8 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller
har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara allmän
granskare.
Jäv
9 § Den får inte vara allmän granskare som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller
dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medels-
förvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende
ställning till bolaget eller någon som avses under 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bo-
laget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets
kontroll däröver,
5. är make eller sambo till en person som avses under 2, eller
6. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern
eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara allmän granskare
i ett moderbolag får inte vara allmän granskare i dess dotterbolag.
Anlitande av biträde
10 § En allmän granskare får vid granskningen inte anlita någon som
enligt 9 § inte är behörig att vara allmän granskare. Om bolaget eller dess
moderbolag i sin tjänst har anställda med uppgift att uteslutande eller
huvudsakligen sköta den interna revisionen, får den allmänne granskaren
dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är
förenligt med god sed.
Avgång
11 § Ett uppdrag som allmän granskare upphör, om granskaren eller den
som har utsett granskaren anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan
skall göras hos styrelsen. Om en allmän granskare som inte är vald på
bolagsstämma vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har
utsett honom.
Granskningsrapport
12 § Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast tre
veckor före sådan bolagsstämma som avses 6 kap. 8 § första stycket.
I rapporten skall den allmänne granskaren uttala sig om sådana
förhållanden som avses i 3 § och om sådana förhållanden som han har
varit skyldig att granska enligt 4 §. Om den allmänne granskaren finner
anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1083
verkställande direktören, skall han upplysa om detta i rapporten och
lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
Den allmänne granskaren får i granskningsrapporten lämna även andra
upplysningar som han anser att aktieägarna bör få kännedom om.
13 § Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till
aktieägare på samma sätt som anges i 6 kap. 17 § samt läggas fram på
bolagsstämman.
Om bolagets verksamhet är reglerad i lag eller annan författning eller
om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom
avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verk-
samheten, skall granskningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget för
samtliga som vill ta del av den.
Allmän granskares närvaro vid bolagsstämma
14 § Den allmänne granskaren har rätt att närvara vid bolagsstämma.
Han är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses
nödvändigt.
Allmän granskares tystnadsplikt
15 § Den allmänne granskaren får inte till en enskild aktieägare eller
utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets ange-
lägenheter som han får kännedom om när han fullgör sitt uppdrag, om
det kan vara till skada för bolaget.
Allmän granskares upplysningsplikt
16 § Den allmänne granskaren är skyldig att till bolagsstämman lämna
alla upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle
vara till väsentlig skada för bolaget.
17 § Den allmänne granskaren är skyldig att lämna bolagets revisor,
allmän granskare, särskild granskare som avses i 19 § och, om bolaget
har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs
om bolagets angelägenheter.
Den allmänne granskaren är dessutom skyldig att på begäran lämna
upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren
under förundersökning i brottmål.
Allmän granskare i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekre-
tesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar
om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i
kommunen eller landstinget.
Registrering
18 § Bolaget skall för registrering anmäla vem som har utsetts till allmän
granskare.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1084
Anmälan skall innehålla uppgift om den allmänne granskarens post-
adress. Om postadressen avviker från granskarens hemvist, skall även
hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om granskarens
personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Anmälan skall göras genast efter det att den allmänne granskaren har
utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i
förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
Särskild granskning
19 § En aktieägare kan väcka förslag om särskild granskning av bolagets
förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid eller av vissa
åtgärder eller förhållanden i bolaget.
Förslaget skall framställas på ordinarie bolagsstämma eller på den
bolagsstämma där ärendet enligt kallelsen till bolagsstämman skall
behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga
aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de vid bolagsstämman
företrädda aktierna, skall länsstyrelsen på begäran av en aktieägare
förordna en eller flera särskilda granskare. Länsstyrelsen skall ge bo-
lagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den förordnar särskild granskare.
Följande bestämmelser skall tillämpas på en särskild granskare:
6 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,
8 § om obehörighetsgrunder,
9 § om jäv,
10 § om anlitande av biträde,
14 § om närvaro vid bolagsstämma,
15 § om tystnadsplikt,
16 och 17 §§ om upplysningsplikt samt
8 kap. 18 § om revisionsbolag.
Yttrande över den särskilda granskningen
20 § Den särskilde granskaren skall avge ett yttrande över sin gransk-
ning. Yttrandet skall hållas tillgängligt för och sändas till aktieägare på
samma sätt som anges i 6 kap. 17 § samt läggas fram på bolagsstämman.
Samma rätt som en aktieägare har att ta del av yttrandet har den som
inte längre är aktieägare men var upptagen i röstlängden för den bolags-
stämma där frågan om särskild granskare behandlades.
10 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och
upptagande av vissa penninglån
Ökning av aktiekapitalet, ökning av antalet aktier
1 § Aktiekapitalet kan ökas utan att antalet aktier samtidigt ökas.
Antalet aktier kan ökas utan att aktiekapitalet samtidigt ökas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1085
Ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller tillskottsemission
2 § Aktiekapitalet kan ökas genom fondemission eller tillskottsemission.
Vid fondemission ökas aktiekapitalet genom att det tillförs belopp som
hämtas från fritt eget kapital, reservfond eller uppskrivningsfond eller
som erhålls genom att värdet av en anläggningstillgång skrivs upp.
Vid tillskottsemission ökas aktiekapitalet genom att nya aktier tecknas
mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier, nya aktier tecknas
mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner, eller nya aktier
lämnas i utbyte mot konvertibler, under förutsättning att det i emissions-
beslutet har föreskrivits att vederlaget för aktierna helt eller delvis skall
tillföras aktiekapitalet.
Beslutsordning
3 § Beslut om fond- eller tillskottsemission fattas av bolagsstämman.
Beslut om tillskottsemission kan dessutom fattas av styrelsen enligt 12
kap. 26 eller 30 §.
Om ett förslag till beslut om emission inte skulle vara förenligt med
bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring av denna fattas
innan stämman beslutar om emissionen.
Definitioner
4 § I denna lag betyder
fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 11 kap. 1 § till ny aktie vid
fondemission,
fondaktierättsbevis: bevis avseende fondaktierätt,
teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 12 kap. 1 § till teckning
vid tillskottsemission,
teckningsrättsbevis: bevis avseende teckningsrätt,
konvertibel: av aktiebolag mot vederlag utgiven skuldförbindelse som
ger fordringshavaren rätt att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i
bolaget,
konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier,
teckningsoption: av aktiebolag gjord utfästelse avseende rätt att teckna
nya aktier i bolaget mot kontant betalning,
teckningsoptionsbevis: bevis som ger innehavaren, viss man eller viss
man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot kontant betalning.
Utfärdande av emissionsbevis i kupongbolag
5 § I kupongbolag skall bolaget på begäran av aktieägare med fond-
aktierätt eller teckningsrätt utfärda särskilda emissionsbevis för de gamla
aktierna. I beviset skall det anges hur många fondaktierättsbevis eller
teckningsrättsbevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller
teckningsoption. Emissionsbeviset skall lämnas ut till aktieägaren mot
uppvisande av det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller tecknings-
rätten grundas för anteckning på brevet om att rätten har utnyttjats.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1086
I stället för ett särskilt emissionsbevis enligt första stycket får kupong
som hör till aktiebrev användas som emissionsbevis.
Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av
konvertibler eller teckningsoptioner företrädesrätt till teckning i
tillskottsemission.
Registrering av fondaktierätt och teckningsrätt i avstämningsbolag
6 § I avstämningsbolag skall aktieägares fondaktie och teckningsrätt re-
gistreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instru-
ment för den som anses behörig enligt 4 kap. 18 §.
Första stycket tillämpas också när bolaget tillförsäkrat innehavare av
teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning i till-
skottsemission och teckningsoptionerna eller konvertiblerna registrerats
enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.
Den som registreras enligt denna paragraf skall genast av bolaget
underrättas härom med uppgift om i vilken omfattning fondaktierätt eller
teckningsrätt krävs för varje ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.
Försäljning av överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter
7 § I beslut om emission får förordnas att överskjutande fondaktierätter
och teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Vid fond-
emission skall försäljningen avse varje aktieägares fondaktierätt som inte
motsvarar en hel fondaktie och vid tillskottsemission aktieägares
teckningsrätt som inte motsvarar en hel ny aktie, teckningsoption eller
konvertibel.
Försäljningen skall verkställas av värdepappersinstitut. Det vid försälj-
ningen influtna beloppet skall efter avdrag för försäljningskostnaderna
fördelas mellan dem som enligt 11 kap. 1 § respektive 12 kap. 1 § skulle
varit berättigade att erhålla respektive teckna de nya aktierna, teck-
ningsoptionerna eller konvertiblerna.
Rätt till utdelning på nya aktier
8 § Nya aktier medför rätt till utdelning enligt vad som bestämts i be-
slutet om emission. Beslutet får dock inte innebära att sådan rätt inträder
senare än för räkenskapsåret efter det år då emissionen registrerats.
Utbetalning av utdelning på nya aktier får inte ske innan kapitalökningen
har registrerats.
Prospekt vid emission och aktieägares utförsäljning
9 § Bestämmelser om prospekt vid tillskottsemission och vid aktieägares
utförsäljning av aktier finns i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1087
Kapitalandelslån och vinstandelslån
10 § Om bolaget ska ta upp ett lån där räntan eller det belopp med vilket
återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till
aktieägarna eller av bolagets resultat eller finansiella ställning skall
beslut härom fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans
bemyndigande av styrelsen.
11 kap. Fondemission
Rätt till fondaktier
1 § Vid fondemission där nya aktier (fondaktier) ges ut har aktieägarna
rätt till dessa aktier i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte
annat följer av denna paragraf.
Om bolaget har aktier av olika slag och det görs skillnad mellan aktie-
slagen i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, har
aktieägarna rätt till fondaktier enligt vad som enligt 3 kap. 3 § har
bestämts i bolagsordningen.
Har bolaget aktier av olika slag utan sådan skillnad mellan aktieslagen
som anges i andra stycket, och skall fondaktierna vara av samma slag
som dessa, skall fondaktierna emitteras i förhållande till det antal aktier
av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna
ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktie-
kapitalet.
Förslag till beslut om fondemission
2 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om fondemission, skall styrelsen
eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett
förslag till beslut. I förslaget skall anges:
1. det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas, samt
2. i vilken utsräckning emissionsbeloppet skall tillföras aktiekapitalet
från
a. fritt eget kapital,
b. reservfond,
c. uppskrivningsfond, eller
d. genom uppskrivning av anläggningstillgångs värde.
Om fondemission skall ske genom att nya aktier ges ut skall vidare
anges:
3. hur många nya aktier som belöper på varje gammal aktie,
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,
samt
5. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut
aktier av olika slag.
I förekommande fall skall i förslaget dessutom anges:
6. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
7. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,
8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som fondaktie-
rättsbevis,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1088
9. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 10 kap. 7 §,
samt
10. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag och
emissionen skall ske genom att nya aktier ges ut.
Avstämningsdag som avses i första stycket 10 får inte bestämmas så
att den infaller innan beslutet om fondemission registrerats. Avstäm-
ningsdagen får inte heller sättas tidigare än en vecka från det att beslutet
kungjorts enligt 5 §.
Kompletterande information
3 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, skall följande
handlingar fogas till förslaget till beslut:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda
balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolags-
stämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredo-
visningen lämnades, och
4. ett yttrande från revisorerna över den redogörelse som avses i 3.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
4 § Under minst två veckor närmast före den bolagsstämma vid vilken
frågan om fondemission skall prövas skall förslaget till beslut och de
handlingar som anges i 3 § hållas tillgängliga hos bolaget för aktie-
ägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad sändas till
de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna
skall läggas fram på stämman.
Kungörande av beslutet
5 § Ett beslut om fondemission eller en redogörelse för det väsentliga
innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat aktie-
bolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som styrelsen
bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är ett publikt
aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dagstidning, dels i
Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess helhet, skall det
i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt.
Kungörelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare
varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat emissionen.
Registrering av beslutet
6 § Ett beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och
får inte verkställas förrän registrering har skett.
Aktiekapitalet är ökat när registrering har skett.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1089
I kupongbolag skall nya aktier genom styrelsens försorg genast tas upp
i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den
centrala värdepappersförvararen att emissionen registrerats. Den centrala
värdepappersförvararen skall därefter genast ta upp aktierna i aktieboken.
Preskription av fondaktie
7 § Om behörigt anspråk på fondaktie inte har framställts inom fem år
från registreringen av emissionsbeslutet, kan styrelsen anmana den
berättigade att ta ut aktien med underrättelse om att han annars förlorar
den.
Anmaningen skall sändas till den berättigade, om hans namn och
adress är kända för bolaget. I annat fall skall anmaningen kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar och, i ett privat aktiebolag, den eller de
ortstidningar som styrelsen bestämmer eller, i ett publikt aktiebolag, en
rikstäckande dagstidning.
Om den anmanade inte gör anspråk på aktien inom ett år från an-
maningen, kan aktien säljas genom värdepappersinstitut för hans räkning.
Om han därefter visar upp aktiebrev eller lämnar fondaktierättsbevis eller
på annat sätt styrker sin rätt, kan han få ut försäljningssumman efter
avdrag för kostnaderna för anmaningen och försäljningen. Belopp som
inte lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.
12 kap. Tillskottsemission
Företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler
1 § Vid tillskottsemission genom emission av nya aktier, tecknings-
optioner eller konvertibler, som skall betalas med pengar (kontant-
emission), har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna, tecknings-
optionerna eller konvertiblerna i förhållande till det antal aktier de förut
äger, om inte annat
1. föreskrivits i bolagsordningen enligt 3 kap. 3 §,
2. följer av villkor som enligt 5 § första stycket 1 meddelats vid
emission av teckningsoptioner eller enligt 7 § första stycket 4 meddelats
vid emission av konvertibler, eller
3. bestäms i emissionsbeslutet.
Motsvarande gäller om teckningsoptioner utfärdas utan betalning.
Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon
företrädesrätt till nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler.
Avvikelse från företrädesrätten
2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § första stycket 3 om kontant-
emission som innebär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt
om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna
rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1090
Förslag till beslut om tillskottsemission
3 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om tillskottsemission, skall sty-
relsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upp-
rätta ett förslag till beslut med det innehåll som anges i 4–8 §§.
Tillskottsemission genom nyemission av aktier
4 § I förslag till beslut om tillskottsemission genom emission av aktier
skall följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i
förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas, eller det lägsta och högsta
beloppet för ökningen,
2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal
aktier som skall emitteras, det belopp som skall betalas för varje ny aktie
(teckningskursen) och hur stor del av betalningen som skall tillföras
aktiekapitalet,
3. den företrädesrätt att teckna aktier som tillkommer aktieägarna eller
annan eller vem som annars får teckna aktier,
4. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,
5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier
som inte tecknas med företrädesrätt,
6. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall,
att teckning skall ske genom betalning enligt 16 § tredje stycket, samt
7. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
8. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
9. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut
aktier av olika slag,
10. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna,
11. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som
emissionsbevis,
12. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,
13. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på
villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att aktie skall
tecknas med kvittningsrätt,
14. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha
företrädesrätt att delta i emissionen,
15. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser
att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bo-
lagets egna kapital och, i förekommande fall, aktiekapitalet skall ökas
med, vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie och hur stor del av
betalningen som skall tillföras aktiekapitalet.
Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall
skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i för-
slaget eller i en handling som fogas till förslaget.
Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha
företrädesrätt till de nya aktierna. I kupongbolag räknas denna tid från
det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1091
företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I
avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att
beslutet kungjorts enligt 14 §.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 15 får meddelas bara om
aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad
marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag
skall bemyndigandet utformas så att villkoren bestäms senast på av-
stämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i
emissionen.
Tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner
5 § I förslag till beslut om emission av teckningsoptioner skall i fråga om
emissionsvillkoren följande anges:
1. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som tillkommer
aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna tecknings-
optioner,
2. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske, samt
3. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande
teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
4. det vederlag som skall lämnas för varje teckningsoption,
5. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som
emissionsbevis,
6. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,
7. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha
företrädesrätt att delta i emissionen,
8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar
att innan teckningstiden börjar löpa bestämma det antal tecknings-
optioner som skall emitteras, i förekommande fall det belopp som skall
betalas för varje teckningsoption samt teckningskursen.
Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall
skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna emitteras mot be-
talning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en hand-
ling som fogas till förslaget.
Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha
företrädesrätt till teckningsoptionerna. I kupongbolag räknas denna tid
från det att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare
varit företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från
beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att
beslutet kungjorts enligt 14 §.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får meddelas bara om
teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en
auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I
avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om det
antal teckningsoptioner som skall emitteras, det belopp som i före-
kommande fall skall betalas för varje teckningsoption samt villkor för
teckning av aktier med utnyttjande av teckningsoptionerna fattas senast
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1092
på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i
emissionen.
6 § I förslag till beslut som avses i 5 § skall, utöver vad som där sägs,
följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i
förekommande fall, aktiekapitalet skall kunna ökas,
2. det belopp som skall betalas för varje aktie som tecknas och hur stor
del av betalningen som skall tillföras aktiekapitalet,
3. den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas,
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,
5. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den
händelse bolaget innan optionsrätten utnyttjats
a. lägger samman eller delar upp aktier,
b. genomför en fondemission eller tillskottsemission,
c. minskar aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna,
d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar
ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet förvär-
va värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på mot-
svarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter
utan vederlag,
e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som
väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat
för de tre senaste räkenskapsåren,
f. går i likvidation,
g. försätts i konkurs,
h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller
i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 20 kap. 1 eller
22 §,
j. beslutar att bolaget skall upplösas genom fission enligt 21 kap. 1 §,
samt
6. den rätt som skall tillkomma innehavare av teckningsoption för den
händelse bolagets aktier, innan optionsrätten utnyttjas, blir föremål för
inlösen enligt 19 kap.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
7. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
8. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut
aktier av olika slag, samt
9. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.
Tillskottsemission genom emission av konvertibler
7 § I förslag till beslut om emission av konvertibler skall följande anges i
fråga om det lån som bolaget därigenom tar:
1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta
och högsta lånebeloppet,
2. konvertiblernas nominella belopp,
3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen),
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1093
4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som tillkommer aktie-
ägarna eller någon annan eller vem som annars får teckna konvertibler,
5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande
konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, samt
7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i före-
kommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje
stycket.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
8. att till aktiebreven hörande kuponger skall användas som emissions-
bevis,
9. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 10 kap. 7 §,
10. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat
fall på villkor som avses i 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5 eller att
konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,
11. avstämningsdagen, om i avstämningsbolag aktieägare skall ha
företrädesrätt att delta i emissionen,
12. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser
att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp
som skall betalas för varje konvertibel samt konverteringskursen.
Innebär förslaget en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall
skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i
förslaget eller i en handling som fogas till förslaget.
Teckningskursen för en konvertibel får inte vara lägre än konvertibelns
nominella belopp såvida inte konverteringskursen bestämts så att bolaget
vid konvertering kommer att ha tillförts vederlag till ett värde som minst
motsvarar den sammanlagda andel av aktiekapitalet som representeras av
de aktier som lämnas i utbyte.
Teckningstiden får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha
företrädesrätt till konvertiblerna. I kupongbolag räknas denna tid från det
att kungörelse enligt 14 § skett, eller, om samtliga aktieägare varit
företrädda på den stämma som beslutat om emissionen, från beslutet. I
avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från det att
beslutet kungjorts enligt 14 §.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 12 får meddelas bara om
konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en
auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I
avstämningsbolag skall bemyndigandet utformas så att beslut om
lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel samt
villkor för konvertering fattas senast på avstämningsdagen, om aktie-
ägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.
8 § I förslag till beslut som avses i 7 § skall, utöver vad som där sägs,
följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, varmed bolagets egna kapital och, i
förekommande fall, aktiekapitalet skall kunna ökas,
2. konverteringskursen och hur stor del av vederlaget som skall
tillföras aktiekapitalet,
3. den tid inom vilken konvertering får ske,
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall medföra rätt till utdelning,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1094
5. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den
händelse bolaget innan konvertering sker
a. lägger samman eller delar upp aktier,
b. genomför en fondemission eller tillskottsemission,
c. minskar aktiekapitalet med återbetalning till aktieägarna,
d. på annat sätt än genom fondemission eller tillskottsemission riktar
ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bo-
laget förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att
på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller
rättigheter utan vederlag,
e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som
väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget lämnat
för de tre senaste räkenskapsåren,
f. går i likvidation,
g. försätts i konkurs,
h. blir föremål för företagsrekonstruktion, eller
i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 20 kap. 1 eller
22 §,
j. beslutar att bolaget skall upplösas genom fission enligt 21 kap. 1 §,
samt
6. den rätt som skall tillkomma innehavare av konvertibel för den
händelse bolagets aktier, innan konvertering sker, blir föremål för inlösen
enligt 19 kap.
I förekommande fall skall också följande anges i förslaget:
7. att emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen,
8. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut
aktier av olika slag,
9. att visst förbehåll enligt 3 kap. 5, 13 eller 18 §, 17 kap. 23 § eller, i
privat aktiebolag, 3 kap. 7 § skall gälla beträffande de nya aktierna.
Gemensamma bestämmelser
Kompletterande information
9 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall
följande handlingar fogas till förslaget till beslut om tillskottsemission:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda
balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolags-
stämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredo-
visningen lämnades, och
4. ett yttrande från revisorerna över den redogörelse som avses i 3.
Apport och kvittning
10 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de
omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på
apportegendom och av någon annan bestämmelse som avses i 4 § första
stycket 13 eller 7 § första stycket 10. Av redogörelsen skall framgå hur
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1095
vederlaget för aktierna eller konvertiblerna har bestämts och vilka rätts-
liga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats. Med apport-
egendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller att tillhanda-
hålla tjänst. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§ skall tillämpas.
Innebär förslaget att aktie eller konvertibel skall tecknas av någon som
har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han
tecknar genom kvittning mot fordringen skall det av styrelsens redo-
görelse framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur
stort belopp av fordringen som skall kvittas.
Revisorsgranskning
11 § Styrelsens redogörelse enligt 10 § skall granskas av en auktoriserad
eller godkänd revisor. Därvid skall bestämmelserna i 2 kap. 11 §
tillämpas.
Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
12 § Under minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan
om tillskottsemission skall prövas skall förslaget till beslut, i före-
kommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, hållas
tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall
genast och utan kostnad sändas till de aktieägare som begär det och
uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
13 § Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den företrä-
desrätt att teckna aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som enligt
förslaget till beslut tillkommer aktieägarna eller annan eller vem som
annars får delta i emissionen.
Kallelsen skall ange förslagets huvudsakliga innehåll, om aktieägarna
inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier
de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen.
Kungörande av beslutet
14 § Ett beslut om tillskottsemission eller en redogörelse för det väsent-
liga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är ett privat
aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar som
styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget är
ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande
dagstidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i
dess helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls
tillgängligt.
Om bolagsstämman enligt 4 § första stycket 15, 5 § första stycket 8
eller 7 § första stycket 12 har bemyndigat styrelsen eller den styrelsen
inom sig utser att besluta om vissa emissionsvillkor, skall beslut som
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1096
fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med tillämpning av första
stycket.
I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena
genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om
aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.
Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt
tredje stycket behövs inte, om samtliga aktieägare varit företrädda vid
den bolagsstämma som beslutat om emissionen.
Teckning
15 § Teckning av nya aktier, teckningsoptioner och konvertibler skall ske
på en teckningslista som innehåller beslutet om emission. En kopia av
bolagsordningen samt förslaget till beslut, i förekommande fall
tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§, skall vara fogade vid
teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som
anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla aktierna,
teckningsoptionerna eller konvertiblerna tecknas av de därtill berättigade
vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får teckning i fråga om hela eller en viss del av
emissionen i stället ske genom betalning. I sådant fall skall emissions-
beslutet samt en kopia av bolagsordningen och av förslaget till beslut, i
förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 9–11 §§,
hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Felaktig teckning
16 § Har aktie, teckningsoption eller konvertibel tecknats på annat sätt än
som anges i 15 §, kan teckningen inte göras gällande av bolaget, om
tecknaren anmäler felet hos Patent- och registreringsverket innan
emissionen registrerats.
Om teckning har skett med villkor som inte stämmer överens med
emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts
hos Patent- och registreringsverket innan emissionen registrerats, är dock
aktietecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret.
Tecknare kan inte efter emissionens registrering som grund för
tecknings ogiltighet åberopa att villkor i emissionsbeslutet inte uppfyllts.
Tilldelning
17 § När teckningen har avslutats skall styrelsen besluta om tilldelning
av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler till tecknarna. Anser
styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas
om detta.
I kupongbolag skall tilldelade aktier genom styrelsens försorg genast
tas upp i aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla
till den centrala värdepappersförvararen att tilldelning skett.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1097
Underteckning
18 § Om det för en tillskottsemission genom emission av aktier eller
konvertibler bestämts ett visst belopp eller lägsta belopp varmed bolagets
egna kapital skall öka, upphör beslutet om emissionen att gälla, om
beloppet inte tecknats inom teckningstiden. Detsamma gäller om det för
en emission av teckningsoptioner bestämts ett visst antal eller ett visst
minsta antal optioner och detta antal inte tecknas inom teckningstiden.
Vad som har betalats för de tecknade aktierna, konvertiblerna eller, i
förekommande fall, teckningsoptionerna samt uppkommen avkastning
skall i sådant fall genast betalas tillbaka.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller
detta också beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter
att aktiekapitalet ökas.
Betalningssätt
19 § Kontant betalning för tecknade aktier eller konvertibler skall er-
läggas genom insättning på en särskild bankräkning som bolaget öppnat
för ändamålet hos en bank i Sverige. I publikt aktiebolag får betalningen
dock ske direkt till bolaget.
Apportegendom som skall lämnas som betalning för aktier eller kon-
vertibler skall tillföras bolaget på ett sätt som skyddar egendomen mot
anspråk från tecknarens borgenärer.
Kvittning av skuld på grund av aktieteckning
20 § En skuld på grund av teckning av aktier får kvittas mot fordran hos
bolaget, om en bestämmelse om detta finns i emissionsbeslutet. I ett
publikt aktiebolag får kvittning dessutom ske om styrelsen finner det
lämpligt och kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borge-
närer.
Överlåtelse av fordran på grund av aktieteckning
21 § En fordran på betalning för aktie kan inte överlåtas eller pantsättas
av bolaget.
Om en aktie som inte betalats till fullo överlåts, är förvärvaren, sedan
han anmält sig för införing i aktieboken, tillsammans med överlåtaren
ansvarig för betalningen.
Förverkande av aktierätt
22 § Om aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen en månad efter an-
maning förklara aktierätten förverkad för den betalningsskyldige.
Anmaningen, som skall innehålla meddelande att aktierätten kan
förklaras förverkad, skall sändas med rekommenderat brev, om den
betalningsskyldiges adress är angiven vid aktieteckningen eller införd i
aktieboken eller på annat sätt är anmäld till bolaget, och i annat fall
kungöras i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1098
Styrelsen kan innan aktierätten förverkas låta någon annan överta
aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Registrering av beslutet
23 § Ett beslut om tillskottsemission genom emission av aktier,
teckningsoptioner eller konvertibler skall anmälas för registrering inom
sex månader från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 18 §.
Patent- och registreringsverket skall pröva om beslutet tillkommit i
enlighet med denna lag och annan författning.
Beslutet får inte registreras om
1. vid tillskottsemission genom emission av aktier det sammanlagda
beloppet som betalats för tecknade och tilldelade aktier inte uppgår till
det belopp eller lägsta belopp varmed bolagets egna kapital skall ökas
genom emissionen eller full och godtagbar betalning inte har erlagts för
dessa aktier,
2. vid tillskottsemission genom emission av teckningsoptioner det
sammanlagda antalet teckningsoptioner tecknats och tilldelats inte upp-
går till det antal eller lägsta antal optioner som bestämts för emissionen,
3. vid tillskottsemission genom emission av konvertibler det samman-
lagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler
inte uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bestämts för emissio-
nen eller full och godtagbar betalning inte har erlagts för konvertiblerna
med beaktande av bestämmelserna i 7 § tredje stycket.
Att full och godtagbar betalning erlagts enligt tredje stycket 2 eller 3
skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor.
Registrering får ske av del av en tillskottsemission, om bestämmelsen i
tredje stycket 1 inte hindrar det.
Rättsverkningar av registrering av tillskottsemission genom emission av
aktier
24 § Vid registrering av en tillskottsemission genom emission av aktier
skall aktiekapitalet anses ökat med det sammanlagda belopp som betalats
för tecknade och tilldelade nya aktier efter avdrag för aktier som för-
klarats förverkade och inte övertagits av någon annan, till den del detta
belopp enligt emissionsbeslutet skall tillföras aktiekapitalet.
Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. Aktier som har förklarats
förverkade för den betalningsskyldige och inte övertagits av någon annan
blir då ogiltiga.
Registreringsvägran m.m.
25 § Om någon anmälan enligt 23 § för registrering av beslut om
tillskottsemission inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent-
och registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan
anmälan eller vägrat registrering, skall 18 § tillämpas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1099
Styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
26 § Styrelsen får besluta om tillskottsemission under förutsättning av
bolagsstämmans godkännande och samtidigt med stöd av 1 § första
stycket 3 bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktie-
ägarnas företrädesrätt. Bestämmelserna i 4–11 §§ skall tillämpas på ett
sådant beslut av styrelsen.
27 § När styrelsen har beslutat om tillskottsemission enligt 26 § skall
kungörelse och underrättelse till aktieägare med företrädesrätt ske med
tillämpning av 14 §.
När kungörelse och underrättelse skett får teckning och tilldelning av
nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler äga rum. Bestämmelserna
i 15–18 §§ skall då tillämpas. Nya aktier får emellertid inte tas upp i
aktieboken förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.
I fråga om betalningen för tilldelade aktier, konvertibler och, i
förekommande fall, teckningsoptioner tillämpas 19–22 §§.
28 § När bolagsstämma skall pröva fråga om godkännande av ett sådant
beslut av styrelsen som avses i 26 §, skall styrelsens beslut tillhanda-
hållas aktieägarna enligt 12 § och, i fall som avses i 13 § andra stycket,
framgå av kallelsen.
29 § Styrelsens beslut om emission skall anmälas för registrering inom
ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 27 § andra
stycket jämfört med 18 §. Anmälan får dock inte ske innan bolags-
stämman lämnat sitt godkännande. Bestämmelserna om registrering i
23 § andra–fjärde styckena, 24 och 25 §§ skall tillämpas på anmälan.
Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande
30 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att fatta beslut om till-
skottsemission i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolags-
ordningen. Styrelsen kan därvid ges rätt att med stöd av 1 § första stycket
3 bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas
företrädesrätt.
Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för
registrering. Innan registrering har skett, får styrelsen inte fatta beslut om
emission.
31 § Skall bolagsstämma pröva fråga om bemyndigande, skall styrelsen
upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om
styrelsen skall kunna besluta om tillskottsemission med bestämmelse
som avses i 4 § första stycket 13 eller 7 § första stycket 10 eller med
avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges
den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyndigandet
får utnyttjas.
Förslaget skall tillhandahållas aktieägarna inom den i 12 § angivna
tiden. I fall som avses i 14 § andra stycket skall förslagets huvudsakliga
innehåll framgå av kallelsen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1100
32 § När styrelsen beslutar om emission med stöd av bemyndigande
enligt 30 § skall 4–11 §§, 14 § första–tredje styckena samt 15–25 §§
tillämpas.
Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt m.m.
Teckning
33 § Vid teckning med utnyttjande av optionsrätt skall 15–17 och 19–
22 §§ tillämpas.
Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.
34 § Tilldelade aktier skall genast tas upp i aktieboken. Om tecknings-
optionsbevis utfärdats, skall de förses med påskrift om att optionsrätten
utnyttjats.
Anmälan för registrering
35 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av optionsrätt
gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som
tecknats och betalats till fullo. Om teckningstiden är längre än ett år,
skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkens-
kapsår under vilket teckning har skett.
36 § Patent- och registreringsverket får inte registrera teckning som avses
i 35 § om inte full betalning har erlagts för de nya aktierna. Att full
betalning erlagts skall bolaget styrka med intyg från en auktoriserad eller
godkänd revisor.
Rättsverkningar av registrering
37 § Genom registrering enligt 35 § är aktiekapitalet ökat med den till
aktiekapitalet förda delen av det sammanlagda belopp som betalats för de
aktier som tecknats med utnyttjande av teckningsoptioner.
Konvertering
Upptagande av aktierna i aktieboken m.m.
38 § Vid konvertering skall aktierna genast tas upp i aktieboken. Om
konvertiblerna emitterats i form av skuldebrev, skall dessa förses med
påskrift om utbytet.
Anmälan för registrering
39 § Senast tre månader efter det att tiden för utnyttjande av konver-
teringsrätt gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier
som tillkommit genom utbyte. Om konverteringstiden är längre än ett år,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1101
skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje
räkenskapsår under vilket konvertering har skett.
Rättsverkningar av registrering
40 § Genom registrering enligt 39 § är aktiekapitalet ökat med den till
aktiekapitalet förda delen av det sammanlagda nominella beloppet av de
konvertibla skuldebreven.
Övriga bestämmelser
Registrering av konvertibler och teckningsoptioner
41 § Av lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
framgår att utfästelse i konvertibel eller teckningsoption får registreras
enligt den lagen och att skuldebrev eller teckningsoptionsbevis inte får
utfärdas om registrering skall ske. I sådana fall gäller bestämmelserna i
detta kapitel i tillämpliga delar.
13 kap. Särskilda bestämmelser om vissa riktade emissioner m.m.
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när publika aktiebolag eller
dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om
1. tillskottsemission, eller
2. överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som ut-
färdats av ett bolag inom samma koncern.
2 § Ett beslut om tillskottsemission som avses i 1 § 1 skall för att bli
giltigt fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget,
om aktieägarna i bolaget inte skall ha företrädesrätt till teckning i för-
hållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i
bolagsordningen och om rätt att teckna i stället skall lämnas
1. styrelseledamöter i det emitterande aktiebolaget eller annat företag
inom samma koncern,
2. verkställande direktör i det emitterande aktiebolaget eller annat
företag inom samma koncern,
3. andra anställda hos det emitterande aktiebolaget eller annat företag
inom samma koncern,
4. make eller sambo till någon som avses i 1–3,
5. omyndigt barn som står under vårdnad av någon som avses i 1–3,
6. juridisk person över vilken någon som avses i 1–5, ensam eller
tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande
inflytande.
Första stycket gäller inte aktier som emitteras för att infria bolagets
utfästelse i teckningsoption eller konvertibel.
3 § För att ett beslut i ett dotterbolag till ett publikt aktiebolag om en
sådan emission som avses i 2 § skall bli giltigt, fordras dessutom att
emissionen godkänns på bolagsstämma i moderbolaget.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1102
I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag gäller föreskrifterna i 12
kap. 12–13 §§ om tillhandahållande av förslag till beslut samt om
innehållet i kallelsen till bolagsstämma. De handlingar som enligt 12 kap.
12 § skall läggas fram på dotterbolagets bolagsstämma skall läggas fram
även på moderbolagets bolagsstämma.
4 § Om ett aktiebolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag har
emitterat aktier, teckningsoptioner eller konvertibler med rätt till teck-
ning för ett annat aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget
inte överlåta dessa till någon som avses i 2 § första stycket 1–6 utan att
beslut om detta har fattats av bolagsstämman i det bolaget.
Är det emitterande bolaget dotterbolag till det bolag som tecknat
aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna, får dock det senare
bolaget utan att iaktta bestämmelserna i första stycket överlåta dessa till
någon annan än någon som avses i 5 § första stycket 1–5.
För att ett beslut om överlåtelse från ett dotterbolag enligt första
stycket skall bli giltigt fordras dessutom att överlåtelsen godkänns av
bolagsstämman i moderbolaget.
5 § Ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag får inte
heller i annat fall överlåta aktier i ett dotterbolag eller teckningsoptioner
eller konvertibler som utfärdats av ett sådant bolag till
1. styrelseledamöter i det publika aktiebolaget eller dess moderbolag,
2. verkställande direktör i det publika aktiebolaget eller dess moder-
bolag,
3. make eller sambo till någon som avses i 1–2,
4. omyndiga barn som står under vårdnad av någon som avses i 1–3,
5. juridisk person över vilken någon som avses i 1–4, ensam eller
tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande in-
flytande,
utan att överlåtelsen har godkänts av bolagsstämman i det publika
bolaget.
Om det publika bolaget är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, ford-
ras för att överlåtelsen skall bli giltig dessutom att överlåtelsen godkänns
av bolagsstämman i moderbolaget.
6 § Ett beslut som enligt 2–5 §§ skall fattas eller godkännas av bolags-
stämma, är giltigt om det har biträtts av aktieägare med nio tiondelar av
såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.
Om ett beslut enligt nämnda paragrafer skall godkännas av bolags-
stämman i ett moderbolag och det finns flera moderbolag, skall god-
kännandet lämnas av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är
moderbolag i den största koncernen.
7 § Ett aktiebolag som har genomfört en emission som avses i 2 §, skall
lämna uppgift om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av
nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har skett på grundval
av beslutet i förvaltningsberättelsen. Har ett aktiebolag genomfört en
sådan överlåtelse som avses i 4 eller 5 §, skall uppgift om överlåtelsen
lämnas i förvaltningsberättelsen. Ingår ett aktiebolag som genomfört en
emission eller överlåtelse av nu angivet slag i en koncern, skall uppgift
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1103
om emissionen eller överlåtelsen lämnas även i förvaltningsberättelsen
för det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Finns det
flera moderbolag, gäller detta det publika aktiebolag som är moderbolag i
den största koncernen.
14 kap. Värdeöverföringar från bolaget till aktieägare eller annan
Begreppet värdeöverföring
1 § Med värdeöverföring avses i denna lag
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till
aktieägarna,
4 utskiftning vid likvidation, samt
5. annan affärshändelse, om den innebär att bolaget av annat än rent
affärsmässiga skäl minskar sin förmögenhet.
Tillåtna former för värdeöverföring
2 § Värdeöverföringar från bolaget får ske endast enligt bestämmelserna
i denna lag om
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till
aktieägarna,
4. likvidation, och
5. gåva som avses i 5 §.
Trots vad som sägs i första stycket får en värdeöverföring ske, om
samtliga aktieägare samtycker därtill.
Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln
3 § Bolaget får inte genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller
annan om det inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter
överföringen. Fattas beslut om värdeöverföring vid ordinarie bolags-
stämma som fastställer bolagets resultaträkning och balansräkning skall
beräkningen av täckningen för det bundna egna kapitalet göras enligt den
på bolagsstämman fastställda balansräkningen. Fattas beslutet vid annan
bolagsstämma eller av styrelsen skall beräkningen göras på grundval av
följande handlingar:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda
balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolags-
stämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att års-
redovisningen lämnades med uppgift om förändringar i det bundna egna
kapitalet som har skett under samma tid, och
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1104
4. ett yttrande av revisorerna över den redogörelse som avses i 3 med
uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med
förslaget.
Även om hinder inte möter enligt första stycket får en värdeöverföring
från bolaget till aktieägare eller annan ske endast i den mån det med
hänsyn till bolagets och, om bolaget är moderbolag, koncernens konsoli-
deringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som försvarligt.
Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens art, omfattning
och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.
Vad som sägs i första och andra styckena om värdeöverföring gäller
även vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för avsättning till
fritt eget kapital.
Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår
4 § Under tiden från och med den ordinarie bolagsstämma på vilken
resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts
till den ordinarie bolagsstämma på vilken årsredovisningen för närmast
följande räkenskapsår skall behandlas får värdeöverföringar ske med ett
sammanlagt belopp som uppgår till högst det fria egna kapitalet enligt
den fastställda balansräkningen.
Gåva till allmännyttigt ändamål
5 § Bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är
av ringa betydelse styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt eller
därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets
beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses
skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.
Rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring
6 § Om en värdeöverföring till aktieägare eller annan i form av vinst-
utdelning, återbetalning vid minskning av aktiekapitalet eller reserv-
fonden, likvidation eller gåva enligt 5 § sker i strid med denna lag, skall
mottagaren betala ersättning till bolaget med ett belopp som motsvarar
det olagligen överförda värdet, om bolaget visar att han insåg eller bort
inse att värdeöverföringen stred mot denna lag. Har värdeöverföringen
skett på annat sätt är mottagaren ersättningsskyldig om bolaget visar att
han insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring
från bolaget.
På belopp som skall betalas enligt första stycket skall mottagaren
betala ränta beräknad enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värde-
överföringen ägde rum till dess att ränta skall betalas enligt 6 § ränte-
lagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
För brist som uppkommer vid ersättning enligt första eller andra
stycket ansvarar styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och
aktieägare samt annan som medverkat till beslutet om värdeöverföringen
eller verkställandet av denna eller till upprättande eller fastställande av
en till grund för beslutet liggande oriktig balansräkning. För bristtäck-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1105
ningsansvar förutsätts i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör
och revisor uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om aktieägare och
annan, uppsåt eller grov oaktsamhet. Bestämmelserna i 26 kap. 4 § skall
tillämpas.
Bestämmelser om rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier
finns 16 kap.
15 kap. Vinstutdelning
Bolagsverksamhetens syfte
1 § Bolagets verksamhet skall bedrivas i syfte att ge vinst till fördelning
bland aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Beslutsordning vid vinstutdelning
2 § Beslut om vinstutdelning fattas av ordinarie bolagsstämma eller av
extra bolagsstämma.
Förslag till beslut om vinstutdelning
3 § Inför ordinarie bolagsstämma som skall besluta om fastställelse av
resultaträkningen och balansräkningen, skall styrelsen i förvaltnings-
berättelsen lämna ett med hänsyn till försiktighetsregeln i 14 kap. 3 §
andra stycket motiverat förslag till resultatdispositioner. I förekommande
fall skall i förslaget anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på
att vissa i berättelsen angivna tillgångar eller skulder upptagits till
marknadsvärdet på balansdagen eller värderats till balansdagens kurs.
Kompletterande information
4 § Om annan bolagsstämma än som anges i 3 § skall pröva fråga om
vinstutdelning, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan,
förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut med angivande av hur stor
del av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen
som enligt 14 kap. 4 § finns kvar efter det senaste fattade beslutet om
värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall också fogas sådana
handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.
Bestämmelsen i 3 § sista meningen tillämpas på förslaget.
Avstämningsdag
5 § Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om vinst-
utdelning, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas förslag till
avstämningsdag eller förslag om att bolagsstämman skall bemyndiga
styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen får inte
infalla senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.
Bemyndigande som avses i första stycket får inte avse utdelning som
beslutas på yrkande enligt 8 § av minoritet.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1106
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
6 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar
som avses i 4 § och 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen, skall
hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolags-
stämma vid vilken frågan om vinstutdelning skall prövas. En kopia av
handlingarna skall genast sändas till de aktieägare som begär det och
uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på bolags-
stämman.
Förfallodag för beslutad utdelning
7 § I kupongbolag förfaller beslutad utdelning till betalning omedelbart
eller vid den tidpunkt som bolagsstämman beslutar. Bolagsstämman kan
också, utom i fall som avses i 8 §, bemyndiga styrelsen att besluta om när
utdelningen förfaller till betalning. Förfallotidpunkten får inte infalla
senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.
I avstämningsbolag skall utdelning utbetalas genast efter avstämnings-
dag.
Vinstutdelning på yrkande av aktieägarminoritet
8 § Ordinarie bolagsstämma skall på yrkande av ägare till minst en
tiondel av samtliga aktier besluta om utdelning av åtminstone ett belopp
som motsvarar hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fast-
ställda balansräkningen, sedan avdrag skett för balanserad förlust, som
överstiger fritt eget kapital och belopp som enligt lag eller bolagsordning
skall avsättas till bundet eget kapital eller enligt bolagsordningen skall
användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Ett
sådant yrkande skall framställas innan bolagsstämman fattar beslut om
disposition av vinsten. Bolagsstämman är inte skyldig att besluta om
högre utdelning än fem procent av bolagets eget kapital.
Utdelning enligt första stycket får inte ske i strid med 14 kap. 3 §. Har
bolagsstämman avslagit ett yrkande enligt första stycket och klandras
beslutet, åligger det bolaget att visa att ett bifall till yrkandet skulle ha
stått i strid med 14 kap. 3 §.
16 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier m.m.
Teckning av egna aktier
1 § Ett aktiebolag får inte teckna egna aktier.
Om ett aktiebolag har tecknat egna aktier, skall stiftarna eller vid ny-
emission styrelsen och den verkställande direktören anses ha tecknat
aktierna för egen räkning med solidariskt ansvar för betalningen. Det
gäller dock inte stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som
visar att han inte kände till eller bort känna till aktieteckningen.
Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för
bolagets räkning, skall han anses ha tecknat aktierna för egen räkning.
Bestämmelserna i första–tredje styckena gäller även i fråga om dotter-
företags teckning av aktier i moderbolag.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1107
Egna aktier som pant
2 § Ett aktiebolag får inte ta emot egna aktier som pant. Dotterföretag får
inte heller ta emot aktier i moderbolag som pant.
Ett avtal i strid med förbudet i första stycket är ogiltigt.
Förvärv av egna aktier
3 § Ett publikt aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller ut-
ländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad får förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 7–9 §§. Beslut
om förvärv skall i så fall fattas med tillämpning av 10–16 §§. Om bolaget
har förvärvat aktier i strid med 7–8 §§ gäller bestämmelserna i 9 §. Ett
bolag som nu sagts får även förvärva egna aktier enligt 4 §.
Andra publika aktiebolag samt privata aktiebolag får inte förvärva
egna aktier utom i de fall som anges i 4 §. Ett avtal som strider häremot
är ogiltigt.
Vad som sägs i första och andra styckena samt i 4–16 §§ om förvärv
av egna aktier gäller även förvärv som görs av någon annan som handlar
i eget namn men för bolagets räkning.
4 § Aktiebolag får
1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,
2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget över-
tar,
3. lösa in egna aktier enligt 22 kap. 18 §, och
4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.
5 § Aktier som har förvärvats enligt 4 § och som inte har dragits in
genom minskning av aktiekapitalet skall avyttras så snart det kan ske
utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet. Aktier som inte har av-
yttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i
sådant fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet.
Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första
bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Nedsättnings-
beloppet skall föras över till reservfonden.
6 § Ett publikt aktiebolag som avses i 3 § första stycket behöver inte
avyttra aktier enligt 5 §, om det skulle ha varit tillåtet att inneha dem vid
en tillämpning av 8 §.
Förvärv enligt 3 § första stycket
Tillåtna förvärvsmetoder
7 § Förvärv som avses i 3 § första stycket får ske endast
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan regle-
rad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen, eller
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1108
3. i enlighet med ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga
aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller
marknad förvärvet av egna aktier får ske samt under vilken tid tillståndet
får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som
motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverk-
samhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknads-
plats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller
något annat behörigt organ.
Hur stor andel egna aktier som får förvärvas
8 § Ett publikt aktiebolag som avses i 3 § första stycket får inte förvärva
egna aktier i den mån bolagets innehav av egna aktier efter förvärvet
kommer att uppgå till mer än en tiondel av samtliga aktier i bolaget.
Aktier i bolaget som innehas av dess dotterföretag skall vid beräkningen
anses som bolagets.
Otillåtna förvärv av egna aktier
9 § Aktier som har förvärvats i strid med 14 kap. 3 § eller någon av be-
stämmelserna i 7 och 8 §§ skall avyttras inom sex månader från
förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget
förklaras ogiltiga. Bolaget skall i sådant fall minska aktiekapitalet med
aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning
skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet
har inträtt. Nedsättningsbeloppet skall föras över till reservfonden.
Beslutsordning vid förvärv av egna aktier
10 § I fall som avses i 3 § första stycket skall ett beslut om förvärv av
egna aktier fattas av ordinarie bolagsstämma eller av extra bolags-
stämma.
Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om förvärv av
aktier i bolaget.
Majoritetskrav
11 § Ett beslut av bolagsstämman om förvärv av egna aktier eller om
bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut är giltigt endast om
det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de
avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.
Förslag till beslut om förvärv av egna aktier
12 § Inför bolagsstämma som skall pröva fråga om förvärv av egna aktier
enligt 10 § första stycket skall styrelsen eller, om förslaget väcks av
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1109
någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut som anger
på vilket sätt aktierna skall förvärvas.
Om aktierna skall förvärvas i enlighet med ett erbjudande som riktas
till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag,
skall i förslaget vidare anges:
1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolags-
stämmans beslut skall verkställas,
2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som
erbjudandet skall avse,
3. den ersättning som skall lämnas för aktierna,
4. om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, egen-
domens art och mängd, samt
5. övriga villkor för förvärvet.
Om aktierna skall förvärvas på annat sätt än som avses i andra stycket,
skall i förslaget anges:
1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolags-
stämmans beslut skall verkställas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag,
som får förvärvas,
3. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna, samt
4. övriga villkor för förvärvet.
Förslag till bemyndigande för styrelsen att besluta om förvärv av egna
aktier
13 § I förslag till beslut om till bemyndigande för styrelsen att fatta
beslut om förvärv av egna aktier skall anges:
1. det sätt som aktier får förvärvas på,
2. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bemyn-
digandet får utnyttjas,
3. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag,
som får förvärvas,
4. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna,
5. om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, egen-
domens art och mängd, samt
6. övriga villkor för förvärvet.
Kompletterande information
14 § Om frågan om förvärv av egna aktier eller om bemyndigande för
styrelsen att fatta ett sådant beslut skall prövas av annan bolagsstämma
än den som skall behandla årsredovisningen, skall i förslag enligt 12 eller
13 § även anges hur stor del av det fria egna kapitalet enligt den senast
fastställda balansräkningen som enligt 14 kap. 4 § finns kvar efter det
senaste fattade beslutet om värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant
fall också fogas sådana handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket
tredje meningen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1110
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
15 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med hand-
lingar som avses i 14 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under
minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om förvärv av
egna aktier skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till
de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna
skall läggas fram på bolagsstämman.
Kallelsens innehåll
16 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange förslagets huvudsakliga
innehåll samt syftet med förvärvet.
Publika aktiebolags överlåtelse av egna aktier
17 § När ett publikt aktiebolag överlåter egna aktier, skall det ske med
tillämpning av 18–20 §§ eller 21 och 22 §§.
Första stycket gäller inte vid avyttring som avses i 5 och 9 §§.
Överlåtelse av egna aktier på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan
reglerad marknad
18 § Ett publikt aktiebolag får överlåta egna aktier
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan regle-
rad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller mark-
nad överlåtelsen av egna aktier får ske samt under vilken tid tillståndet
får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som
motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverk-
samhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad mark-
nadsplats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller ett
annat behörigt organ.
19 § Ett beslut om överlåtelse av egna aktier enligt 18 § skall fattas av
bolagsstämman. Bolagsstämman kan även bemyndiga styrelsen att fatta
ett sådant beslut.
Ett beslut av bolagsstämman enligt första stycket är giltigt endast om
det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgiv-
na rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.
20 § Ett beslut av bolagsstämman om överlåtelse av egna aktier enligt
18 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall
innehålla uppgifter om
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1111
1. den tid, före nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken bolags-
stämmans beslut om överlåtelse skall verkställas eller styrelsens bemyn-
digande får utnyttjas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag,
som får överlåtas,
3. det lägsta pris som aktierna får överlåtas för, och
4. övriga villkor för överlåtelsen.
Bestämmelserna i 12 kap. 9 och 12 §§ tillämpas i fråga om förslag till
beslut enligt första stycket.
Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknads-
plats eller annan reglerad marknad
21 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt
än som anges i 18 § tillämpas
1. vad som gäller om tillskottsemission i:
10 kap. 3 § första stycket om beslutanderätt,
12 kap. 1 § första stycket om företrädesrätt,
10 kap. 5 och 6 §§ om emissionsbevis m.m.,
10 kap. 7 § om försäljning av udda företrädesrätter,
12 kap. 3, 9, 12 och 13 §§ om förslag till beslut m.m.,
12 kap. 10 och 11 §§ om information om apport m.m.,
12 kap. 14 § om kungörelse m.m.,
12 kap. 15 § om aktieteckning,
12 kap. 17 § om tilldelning av aktier m.m., samt
12 kap. 26 §, 27 § första stycket och andra stycket första och andra
meningen, 28 §, 30 § första stycket samt 31 och 32 §§ om styrelsens
beslut om nyemission,
2. vad som enligt 13 kap. om vissa riktade emissioner m.m. gäller vid
tillskottsemission eller överlåtelse av aktier.
22 § I fall som anges i 21 § skall ett beslut om överlåtelse av egna aktier
innehålla uppgifter om
1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag,
som skall överlåtas,
2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna
eller annan eller vem som annars får förvärva aktier,
3. den tid inom vilken aktieägare kan utnyttja sin företrädesrätt,
4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall,
det förhållandet att teckning skall ske genom betalning,
5. den fördelningsgrund som styrelsen vid överteckning skall tillämpa
beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt, och
6. det belopp som skall betalas för en aktie.
I förekommande fall skall ett beslut enligt första stycket även innehålla
1. ett förordnande som avses i 10 kap. 7 §,
2. ett förordnande om att kuponger som hör till aktiebreven skall
användas som teckningsrättsbevis,
3. en bestämmelse om apport eller att aktie skall tecknas med
kvittningsrätt eller med andra villkor, samt
4. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 12 kap. 9
och 10 §§ har avgetts.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1112
I avstämningsbolag skall en avstämningsdag anges i beslutet, om
aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier. Avstämningsdagen
får inte sättas tidigare än tre veckor från det att beslutet har kungjorts
enligt 12 kap. 14 §.
Den tid som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor från
utfärdandet av kungörelse enligt 12 kap. 14 § eller, om samtliga aktie-
ägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om
överlåtelsen, från beslutet eller, i fråga om avstämningsbolag, från av-
stämningsdagen.
Dotterföretags förvärv och innehav av aktier i moderbolag
23 § Ett dotterföretag får inte förvärva aktier i moderbolag. Ett avtal som
strider mot detta förbud är ogiltigt.
Trots vad som sägs i första stycket får ett dotterföretag förvärva aktier i
moderbolag i fall som avses i 4 § 1, 2 och 4.
24 § Om ett dotterföretag har förvärvat aktier i moderbolaget med stöd
av 23 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 5 §.
25 § Om ett aktiebolag har blivit moderbolag och dess dotterföretag
innehar aktier i moderbolaget, skall bestämmelserna i 5 § tillämpas på
dessa aktier. Aktierna skall därvid avyttras senast tre år efter det att
koncernförhållandet uppstod.
Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler
26 § Vid aktiebolags förvärv av egna teckningsoptioner eller konvertibler
får det belopp som avser options- eller konverteringsrätten inte överstiga
vad som är disponibelt enligt 14 kap. 3 och 4 §§.
27 § Om ett aktiebolag förvärvat en egen konvertibel får denna inte
överlåtas av bolaget.
28 § Senast tre månader efter det att bolaget förvärvat egna konvertibler
skall styrelsen för registrering anmäla hur många konvertibler som på
grund av 27 § upphört att gälla. Om förvärven skett på grund av ett
erbjudande som gäller för längre tid än ett år, skall anmälan göras senast
tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket förvärvet
har skett.
17 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden
Minskning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämma
Minskningsändamål
1 § Minskning av aktiekapitalet får ske för
1. täckning av förlust, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,
2. avsättning till fritt eget kapital, samt
3. återbetalning till aktieägarna.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1113
Om minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen
finns bestämmelser i 23–26 §§.
Minskningsmetoder
2 § Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indrag-
ning av aktier.
Beslutsordning vid minskning av aktiekapitalet
3 § Beslut om minskning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om
inte annat följer av 23 §.
Om ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet inte skulle
vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om erforderlig ändring
av denna fattas innan bolagsstämman beslutar om minskningen.
Majoritetskrav
4 § Ett beslut av bolagsstämman om minskning av aktiekapitalet är giltigt
endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av
såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.
Innebär minskningen att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier
rubbas, är beslutet giltigt, om det har biträtts av samtliga aktieägare som
är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst
nio tiondelar av aktierna i bolaget. I följande fall räcker det för giltigt
beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de
avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämli-
gen om
1. minskningen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och sam-
tycke till minskningen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närva-
rande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder
minst nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier, eller
2. minskningen försämrar endast helt aktieslags rätt och ägare till
hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolags-
stämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till minskningen.
Förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet
5 § Inför bolagsstämma som skall pröva fråga om minskning av aktie-
kapitalet skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan,
förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut som anger:
1. minskningsändamålet,
2. det belopp eller högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall sättas
ned, eller det lägsta och högsta beloppet för minskningen, samt
3. minskningsmetoden.
I förekommande fall skall också anges:
4. vilka aktier som skall dras in, och
5. att minskningsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1114
6 § Skall minskning av aktiekapitalet ske för återbetalning till aktie-
ägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av
5 §, följande anges i förslaget till beslut:
1. den rätt att få aktier inlösta som tillkommer aktieägarna,
2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,
3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i före-
kommande fall med angivande av hur stor del av beloppet som överstiger
aktiens andel av aktiekapitalet,
4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas, eller i före-
kommande fall att anmälan för inlösen skall ske mot ingivande av
aktiebrevet för erhållande av betalning.
I förekommande fall skall också anges:
5. att anmälan för inlösen skall ske genom ingivande av till aktiebreven
hörande kuponger,
6. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i
övrigt på villkor som avses i 2 kap. 3 § eller att inlösen skall ske genom
kvittning av en bolagets fordran på aktieägaren, samt
7. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig utser
att innan inlösen påbörjas bestämma med vilket belopp aktiekapitalet
skall minskas och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses
in.
Anmälningstiden får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare
som så önskar kan få sina aktier inlösta. I kupongbolag räknas denna tid
från det att kungörelse enligt 13 § skett, eller, om samtliga aktieägare
varit företrädda på den bolagsstämma som beslutat om minskningen, från
beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Bemyndigande som avses i första stycket 7 får meddelas bara om
aktierna noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad
marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag
skall bemyndigandet utformas så att beslut om minskningsbeloppet och
det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in fattas senast på
avstämningsdagen.
Kompletterande information
7 § Om frågan om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktie-
ägarna skall prövas av annan bolagsstämma än den som skall behandla
årsredovisningen, skall i förslag enligt 5 och 6 §§ även anges hur stor del
av det fria egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen
som enligt 14 kap. 4 § finns kvar efter det senast fattade beslutet om
värdeöverföring. Till förslaget skall i sådant fall också fogas sådana
handlingar som anges i 14 kap. 3 § första stycket tredje meningen.
Särskild redogörelse
8 § I förslaget till beslut skall styrelsen lämna en redogörelse för de
omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av bestämmelse
som avses i 6 § första stycket 6. Av redogörelsen skall framgå hur
vederlaget för aktierna har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1115
synpunkter som därvid har beaktats. Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§
skall därvid tillämpas.
Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta skall
skälen för detta anges.
I fall som avses i 16 § första stycket andra meningen skall styrelsens
redogörelse innehålla uppgift om hur bolagets bundna egna kapital och
aktiekapital skulle komma att påverkas av den föreslagna minskningen
och övriga föreslagna åtgärder.
Revisorsgranskning av redogörelse enligt 8 §
9 § Styrelsens redogörelse enligt 8 § skall granskas av en auktoriserad
eller godkänd revisor.
Revisorns yttrande skall fogas till förslaget.
Avstämningsdag
10 § Om bolagsstämman i avstämningsbolag skall pröva fråga om
minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna skall ske
genom indragning av aktier, skall i kallelsen till bolagsstämman lämnas
förslag till avstämningsdag eller förslag om att bolagsstämman skall
bemyndiga styrelsen att fastställa avstämningsdagen. Avstämningsdagen
får inte infalla tidigare än en vecka från det beslutet kungjorts enligt 13 §
och inte senare än dagen före nästkommande ordinarie bolagsstämma.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
11 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med hand-
lingar som avses i 7–9 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under
minst två veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om minskning
skall prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till de aktie-
ägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas
fram på bolagsstämman.
Kallelsens innehåll
12 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange förslagets huvudsakliga
innehåll samt syftet med minskningen av aktiekapitalet.
Kungörande av beslutet och underrättelse
13 § Ett beslut om minskning av aktiekapitalet eller en redogörelse för
det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras. Om bolaget är
ett privat aktiebolag skall kungörelse ske dels i den eller de ortstidningar
som styrelsen bestämmer, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Om bolaget
är ett publikt aktiebolag skall kungörelse ske dels i en rikstäckande dags-
tidning, dels i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörs inte beslutet i dess
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1116
helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls
tillgängligt.
Om bolagsstämman enligt 6 § första stycket 7 bemyndigat styrelsen
eller den styrelsen inom sig utser att besluta om vissa minskningsvillkor
skall beslut som fattas med stöd av bemyndigandet kungöras med
tillämpning av första stycket.
I kupongbolag skall beslut som avses i första och andra styckena
genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om
aktieägarens aktier kan eller skall dras in.
Kungörelse enligt första och andra styckena och underrättelse enligt
tredje stycket behövs inte, om
1. samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som
beslutat minskningen, eller
2. aktiekapitalet minskas för förlusttäckning.
Registrering
14 § Ett beslut om minskning av aktiekapitalet skall anmälas för
registrering inom fyra månader från beslutet.
Om någon anmälan för registrering av beslut om minskning inte har
gjorts inom den tid som anges i första stycket eller om Patent- och
registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan an-
mälan eller vägrat registrering, förfaller beslutet. Detsamma gäller beslut
om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet
minskas.
Förlusttäckning
15 § Skall minskningsbeloppet användas för förlusttäckning, är
aktiekapitalet minskat när beslutet registrerats.
Återbetalning till aktieägarna m.m.
16 § Skall minskningsbeloppet helt eller delvis användas för avsättning
till fritt eget kapital eller återbetalning till aktieägarna, får bolaget inte
verkställa minskningsbeslutet utan Patent- och registreringsverkets eller,
i tvistiga fall, rättens tillstånd. Tillstånd behövs dock inte om bolaget
samtidigt vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna
kapital eller dess aktiekapital minskar till följd av minskningsbeslutet.
I fall då tillstånd krävs skall bolaget skriftligen underrätta sina kända
borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna skall innehålla
uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa minsk-
ningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 19 § att motsätta
sig att beslutet verkställs.
Borgenärerna behöver inte underrättas om bolagets revisorer skriftli-
gen uttalar att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för
borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenär, vars
anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på
pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1117
Ansökan om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet
17 § Bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet
enligt 16 §. Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket. Den
skall ges in inom två månader efter det att minskningsbeslutet registre-
rats.
Till ansökan skall i förekommande fall fogas ett intyg från bolagets
styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har
underrättats enligt 16 § andra stycket. Om bolaget inte fogat ett sådant
intyg till ansökan, skall Patent- och registreringsverket förelägga bolaget
att avhjälpa bristen. Underlåter bolaget detta, skall ansökan avvisas.
Kallelse på bolagets borgenärer
18 § Patent- och registreringsverket skall kalla bolagets borgenärer, med
föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast viss dag
skriftligen anmäla detta vid påföljd att han annars anses ha medgivit
ansökan.
Patent- och registreringsverket skall dock inte kalla borgenär, vars
anspråk avser en fordran på lön eller någon annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på
pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Genom Patent- och registreringsverkets försorg skall kallelsen skynd-
samt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Patent- och registre-
ringsverket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till
kronofogdemyndigheten i den region där bolaget skall ha sitt säte.
Patent- och registreringsverkets tillstånd till minskning av aktiekapitalet
19 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 18 § bestrider ansökan
inom förelagd tid, skall Patent- och registreringsverket överlämna
ärendet till rätten i den ort där bolagets styrelse skall ha sitt säte. Har
sådant bestridande inte gjorts, skall Patent- och registreringsverket lämna
bolaget tillstånd att verkställa minskningsbeslutet.
Rättens tillstånd till minskning av aktiekapitalet
20 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av minskningsbeslut
har överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas om det visas att de
borgenärer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller be-
tryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
Rätten skall underrätta Patent- och registreringsverket om lagakraft-
vunnet beslut som meddelats med anledning av ansökan.
Registrering
21 § Om ansökan enligt 17 § bifallits, är aktiekapitalet minskat när
beslutet registrerats.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1118
Minskningsbeslutet förfaller
22 § Om någon ansökan enligt 17 § om tillstånd att verkställa minsk-
ningsbeslutet inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och
registreringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan
ansökan eller vägrat registrering, förfaller beslutet. Detsamma gäller
beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktie-
kapitalet sätts ned.
Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen
Inlösenförbehåll
23 § I aktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen
bestämmas till ett lägre eller högre belopp, kan i bolagsordningen tas in
förbehåll att aktiekapitalet kan minskas genom inlösen av aktier (inlösen-
förbehåll). Förbehållet får inte utformas så att aktiekapitalet kan minskas
under minimikapitalet.
Ett inlösenförbehåll skall ange dels ordningen för inlösen, dels inlösen-
beloppet eller grunderna för dess beräkning.
Om förbehållet införs genom ändring av bolagsordningen, får det
endast avse aktier som kan tecknas eller ges ut efter det att ändringen
registrerats.
Majoritetskrav
24 § Vid beslut om minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll
gäller 6 kap. 30 §.
Tillstånd till minskning av aktiekapitalet
25 § Bestämmelserna i 17–22 §§ tillämpas också vid minskning av
aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll.
Tillstånd till minskning behövs dock inte, om denna
1. genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte
överstiger vad som är disponibelt enligt 14 kap. 3 § första stycket, och
2. ett belopp som motsvarar minskningsbeloppet avsätts till reserv-
fonden.
Registrering
26 § I fall som avses i 25 § andra stycket skall bolaget, när beslut har
fattats om inlösen av aktier och avsättning till reservfonden, genast
anmäla detta för registrering.
När registrering har skett är aktiekapitalet minskat med de inlösta
aktiernas sammanlagda andel av aktiekapitalet.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1119
Minskning av reservfond
Minskningsändamål
27 § Minskning av reserfond får ske för
1. täckning av förlust, om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital,
2. ökning av aktiekapitalet genom fondemission, samt
3. annat ändamål, om Patent- och registreringsverket eller rätten med
motsvarande tillämpning av 16 § ger tillstånd till minskningen.
Beslutsordning
28 § Beslut om minskning av reservfond fattas av bolagsstämman.
18 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.
Lån till aktieägare, styrelseledamot, verkställande direktör m.fl.
1 § Ett aktiebolag får lämna penninglån till den som äger aktier i eller är
styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i
samma koncern endast under förutsättning att det därefter finns full
täckning för det bundna egna kapitalet. Detsamma gäller i fråga om
penninglån till
1. make eller sambo till gäldenären,
2. omyndigt barn som står under gäldenärens vårdnad, eller
3. juridisk person över vilken någon som avses i 1 eller 2, ensam eller
tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande
inflytande.
Ett aktiebolag får ställa säkerhet för lån till person som avses i första
stycket endast under förutsättning att det därefter finns full täckning för
det bundna egna kapitalet.
Även om hinder inte möter enligt första eller andra stycket får ett
aktiebolag lämna penninglån eller ställa säkerhet för lån till person som
avses i första stycket endast i den mån det med hänsyn till bolagets
konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt framstår som
försvarligt. Därvid skall särskilt beaktas de krav som verksamhetens art,
omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.
Beräkningen enligt första och andra styckena av täckningen för det
bundna egna kapitalet sker enligt den senast fastställda balansräkningen
med den justeringen att samtliga enligt förevarande paragraf lämnade lån
och säkerheter skall behandlas som fordringar utan värde respektive som
bolagets skulder.
2 § Trots vad som sägs i 1 § får ett aktiebolag lämna penninglån eller
ställa säkerhet om
1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,
2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget
ingår,
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och lämnas av
affärsmässiga skäl, eller
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1120
4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som
avses i 1 § första stycket 1–3 är aktieägare i bolaget och det samman-
lagda aktieinnehavet inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.
Med koncern som avses i första stycket 2 likställs en företagsgrupp av
motsvarande slag i vilken moderföretaget är
1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1999:1078), eller
2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
3 § Som aktieinnehav enligt 1 och 2 §§ räknas inte innehav i en värde-
pappersfond.
Lån till förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern
4 § Aktiebolag får inte ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet för lån i
syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person
skall förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern.
Med närstående person avses
1. make eller sambo till gäldenären,
2. omyndigt barn som står under gäldenärens vårdnad, eller
3. juridisk person över vilken någon som avses i 1 eller 2, ensam eller
tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande in-
flytande.
5 § Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma kon-
cern gäller inte förbudet mot förskott, lån eller säkerhet i 4 §, om
1. värdet av det erbjudna förskottet, lånebeloppet eller säkerheten,
jämte tidigare förskott, lån och säkerheter enligt denna paragraf från bo-
laget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som
motsvarar två gånger gällande prisbasbelopp enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring, och
2. erbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget
samt, i fråga om förskott eller lån, innebär att det erbjudna beloppet skall
återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar.
Förskott, lån eller säkerhet enligt första stycket får inte lämnas, om det,
efter avdrag för sammanlagda beloppet av sådana förskott, lån och
säkerheter, inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet.
6 § Som aktieförvärv eller aktieinnehav enligt 4 eller 5 § räknas inte
förvärv eller innehav i en värdepappersfond.
7 § I fråga om förskott, lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget
eller överordnat bolag i samma koncern får skattemyndigheten på an-
sökan av bolaget medge undantag från 4 § om det behövs på grund av
särskilda omständigheter. Vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar
förskott eller lån eller ställer säkerhet får dock sådant undantag medges
endast om bolaget är ett privat aktiebolag.
För aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas
frågor om undantag enligt första stycket av inspektionen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1121
8 § Bolagets kända borgenärer skall höras över en ansökan som avses i
7 §. Det behöver dock inte ske, om borgenärernas ställning uppenbar-
ligen inte påverkas av att ansökan bifalls. Om en borgenär begär det,
skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan
ansökan får bifallas.
9 § Sådana förskott, lån och säkerheter som lämnats med stöd av undan-
tag som meddelats enligt 7 § skall tas upp i en av styrelsen och verk-
ställande direktören för varje räkenskapsår upprättad förteckning, såvida
inte tillståndsmyndigheten särskilt föreskrivit att förskottet, lånet eller
säkerheten inte behöver tas upp i en sådan förteckning. Förteckningen
skall avse dels under räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare
räkenskapsår kvarstående förskott, lån och säkerheter. I förteckningen
skall anges namnet på de personer till vilka förskott eller lån lämnats
eller för vilka säkerhet ställts.
Bolaget skall bevara en förteckning som avses i första stycket under
minst tio år efter utgången av det räkenskapsår till vilket förteckningen
hänför sig.
Rättsföljderna vid olagligt lämnande av lån eller ställande av säkerhet
10 § Har ett aktiebolag lämnat lån i strid med bestämmelserna i detta
kapitel skall lånet genast återbetalas om bolaget visar att motparten insåg
eller bort inse att det var olagligt. Har säkerhet ställts i strid med be-
stämmelserna i detta kapitel gäller rättshandlingen inte mot bolaget om
bolaget visar att mottagaren av säkerheten insåg eller bort inse att den var
olaglig.
19 kap. Inlösen av minoritetsaktier
Förutsättningar för inlösen
1 § Äger en aktieägare (majoritetsaktieägaren) ensam eller tillsammans
med dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag, har
han rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier.
Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majo-
ritetsaktieägaren.
2 § En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt enligt 1 § att lösa in
återstående aktier i bolaget har rätt att också lösa in teckningsoptioner
och konvertibler som bolaget givit ut. Innehavare av sådan tecknings-
option eller konvertibel har rätt att få denna inlöst av majoritets-
aktieägaren, även om denne inte utnyttjar sin rätt till inlösen av aktier.
Om teckningsoptionen emitterats tillsammans med en skuldförbindelse,
omfattar inlösenrätten också skuldförbindelsen under förutsättning att
denna och teckningsoptionen befinner sig i samma ägares hand.
Har majoritetsaktieägaren enligt 7 § begärt att tvist om inlösen skall
hänskjutas till skiljemän, får teckningsoptionerna eller konvertiblerna
inte utnyttjas för teckning eller konvertering förrän inlösentvisten av-
slutats genom lagakraftägande dom eller beslut.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1122
Bestämmelserna i första stycket skall dock inte tillämpas, om annat
föreskrivits i emissionsvillkor som avses i 12 kap. 6 § första stycket 6
eller 8 § första stycket 6.
Lösenbeloppet
3 § Om frågan om lösenbeloppet för aktie som skall lösas in enligt detta
kapitel är tvistig, skall lösenbeloppet bestämmas med tillämpning av 4 §.
4 § Lösenbeloppet för aktie skall bestämmas så, att det motsvarar det pris
för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala för-
hållanden. För aktie som är föremål för handel vid börs eller auktoriserad
marknadsplats skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte
särskilda skäl föranleder något annat. Lösenbeloppet skall bestämmas
efter aktiens värde en dag som inte infaller senare än den dag någon av
parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän.
Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett
offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte
redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio
tiondelar av de med erbjudandet avsedda aktierna, skall lösenbeloppet
motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl föranleder något
annat.
5 § Aktieägare har rätt till ränta på lösenbeloppet från den dag någon av
parterna hänsköt tvisten till prövning av skiljemän till dess att lösen-
beloppet fastställs genom lagakraftägande dom. Räntan skall motsvara
den av Riksgäldskontoret fastställda, vid varje tid gällande stats-
låneräntan.
Prövning av inlösentvist
6 § En tvist om huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller
om lösenbeloppet, skall prövas av tre skiljemän. Om inte något annat
följer av bestämmelserna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen
och förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i
lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Om talan mot skiljedomen finns bestämmelser i 20 §.
Särskilda bestämmelser om förfarandet när majoritetsaktieägare hänskjutit
tvisten till prövning av skiljemän
7 § Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 §
och överenskommelse om detta inte kan träffas, skall han hos bolagets
styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjuts till skiljemän och uppge
sin skiljeman. Bolagets styrelse skall genast efter en begäran enligt första
stycket genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de
tidningar som styrelsen bestämmer anmoda aktieägare, mot vilka lös-
ningsanspråket riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget
senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även genom brev
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1123
sändas till varje sådan aktieägare, om hans postadress är känd för bo-
laget.
Har majoritetsaktieägaren hänskjutit såväl en tvist om inlösen av aktier
som en sådan tvist avseende konvertibler eller teckningsoptioner till
prövning av skiljemän, skall tvisterna handläggas i samma skilje-
förfarande.
8 § Har inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, mot vilka lösnings-
anspråket riktas, inom föreskriven tid uppgivit en gemensam skiljeman,
skall bolaget hos rätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära
förordnande av god man. Rätten skall skyndsamt pröva bolagets begäran.
Den gode mannen skall utse en gemensam skiljeman för aktieägarna och
underrätta bolagets styrelse om vem som utsetts.
9 § Den gode mannen skall i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt.
Utöver vad som särskilt anges i denna lag, gäller om den gode mannens
behörighet vad som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2–6
rättegångsbalken.
10 § Sedan skiljemännen utsetts, skall de anmoda de aktieägare som
själva önskar föra sin talan, att inom två veckor anmäla detta till skilje-
nämndens ordförande. I fråga om denna anmodan skall 7 § andra stycket
tillämpas.
11 § Prövas en tvist om inlösen enligt 1 § av skiljemän eller domstol och
är parterna överens om att lösningsrätt föreligger eller förklaras genom
lagakraftvunnen dom att sådan rätt är för handen utan att lösenbeloppet
samtidigt fastställs, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att
till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med påskrift om över-
låtelse eller, när det är fråga om aktier i avstämningsbolag, att låta majo-
ritetsaktieägaren registreras som ägare till aktierna enligt lagen
(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller endast under förutsättning att
majoritetsaktieägaren ställer av skiljemännen eller, om tvisten prövas av
domstol, av domstolen godkänd säkerhet för kommande lösenbelopp
jämte ränta.
Mot beslut i fråga om godkännande av säkerhet enligt andra stycket får
talan inte föras.
12 § När aktieägare på grund av 11 § första stycket överlämnar aktiebrev
till majoritetsaktieägaren, är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett
skriftligt bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte
ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall framgå att det utställts av majo-
ritetsaktieägaren, den betalningsberättigade aktieägarens namn samt det
antal aktier, i förekommande fall med angivande av aktieslag, för vilka
han är berättigad att uppbära lösenbelopp.
I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när han på grund av 11 §
första stycket registreras som ägare till aktier, skyldig att i enlighet med
lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument låta registre-
ra aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp jämte ränta.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1124
13 § Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritets-
aktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet
vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i sådant
bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta
lösenbeloppet för sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösen-
bevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.
Därvid får förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet inte göras.
I avstämningsbolag är majoritetsaktieägaren, när dom avseende lösen-
belopp vunnit laga kraft, skyldig att betala ut lösenbeloppet till den som
enligt 17 § andra stycket har rätt till betalning.
14 § Om säkerhet ställts enligt 11 § eller nedsättning skett enligt 13 §, är
majoritetsaktieägaren ägare till aktierna. Innan aktiebreven i ett bolag
överlämnats till majoritetsaktieägaren medför aktiebreven i sådant fall
endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av aktiebreven till
majoritetsaktieägaren eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet jämte ränta.
15 § Har aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att majo-
ritetsaktieägaren blivit ägare till aktien, får nytt aktiebrev utfärdas till
majoritetsaktieägaren. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att
det ersätter äldre brev. Om det äldre aktiebrevet därefter överlämnas till
majoritetsaktieägaren, skall det överlämnas till bolaget för att makuleras.
Aktier i avstämningsbolag skall i fall som avses i 14 § första meningen
på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare
enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Dom i inlösentvist
16 § Är frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen
tvistig, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen
avgöra frågan genom särskild skiljedom.
17 § Dom avseende lösenbeloppet skall fastställa vad majoritetsaktie-
ägaren skall betala för varje aktie som skall lösas in. I domen skall
majoritetsaktieägaren förpliktas att till den som överlämnar aktiebrev
med påskrift om överlåtelse eller överlämnar lösenbevis utge det
lösenbelopp som följer av aktiebrevet eller lösenbeviset jämte ränta.
I avstämningsbolag skall betalningsförpliktelsen gälla i förhållande till
den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument är
1. registrerad som ägare till aktierna, eller
2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till
lösenbeloppet.
Återkallelse av talan
18 § Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan om inlösen sedan den
gode mannen eller aktieägare gått i svaromål, är majoritetsaktieägaren
ändå skyldig att på yrkande av den som gått i svaromål lösa in dennes
eller, om yrkandet framställts av den gode mannen, frånvarande aktie-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1125
ägares aktier. Detsamma gäller om majoritetsaktieägaren sedan aktie-
ägare eller den gode mannen gått i svaromål underrättar skiljemännen
eller, om tvisten prövas av domstol, domstolen att han överlåtit aktier i
sådan omfattning att han inte längre är berättigad till inlösen enligt 1 §. I
sistnämnda fall får dock yrkande om inlösen framställas endast be-
träffande aktie som ägdes av någon annan än majoritetsaktieägaren eller
dotterföretag till denne den dag majoritetsaktieägaren begärde att tvisten
skulle hänskjutas till prövning av skiljemän.
Om majoritetsaktieägaren har ställt säkerhet enligt 11 §, får han inte
därefter återkalla sin talan.
Har någon annan än majoritetsaktieägaren hänskjutit tvisten till
prövning av skiljemän och återkallar han sin talan, skall tvisten ändå
prövas om majoritetsaktieägaren yrkar det.
Kostnaderna för skiljeförfarandet
19 § Kostnaderna för skiljeförfarandet skall bäras av majoritets-
aktieägaren, om inte skiljemännen på särskilda skäl ålägger någon annan
aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Som kostnad för
skiljeförfarandet anses även ersättning till den gode mannen för arbete
och kostnader. Beträffande aktieägares kostnader gäller 18 kap. 8 §
rättegångsbalken. I ett bolag vars aktier är noterad vid en svensk eller
utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad, har dock aktieägare inte rätt till ersättning för sina kostnader
om det noterade värdet av hans aktier inte översteg ett prisbasbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring den dag tvisten hänsköts
till prövning av skiljemän.
Klander av skiljedom
20 § Part eller god man som är missnöjd med skiljedomen har rätt att
väcka talan i Svea hovrätt inom sextio dagar från det han fick del av
skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.
Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva hovrättens
dom eller slutliga beslut.
Rättegångskostnader i Svea hovrätt och Högsta domstolen
21 § I högre rätt svarar majoritetsaktieägaren för sina egna kostnader och
för kostnader som uppkommit för motpart eller god man genom att
majoritetsaktieägaren fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6
eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken be-
träffande skyldigheten att svara för kostnader i högre rätt.
Särskilda bestämmelser om inlösen av teckningsoptioner och konvertibler
22 § I tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall 3–7,
10 och 13–21 §§ tillämpas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1126
Om en tvist om inlösen avser såväl aktier som teckningsoptioner eller
konvertibler och god man har förordnats enligt 8 §, är denne behörig att
också företräda frånvarande innehavare av teckningsoptioner eller
konvertibler.
20 kap. Fusion
Absorption och kombination
Vad en fusion innebär m.m.
1 § Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av ett
annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget i
form av aktier i det övertagande bolaget varvid det överlåtande bolaget
upplöses utan likvidation (fusion). Som fusionsvederlag får också lämnas
pengar.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera
överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination).
Fusion får ske endast om bolagen har samma redovisningsvaluta.
Fusion när det överlåtande bolaget gått i likvidation
2 § Fusion får ske även om överlåtande bolag har gått i likvidation, under
förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
I fall som avses i första stycket skall likvidatorerna, när en fusionsplan
har upprättats enligt 4 §, avge slutredovisning över sin förvaltning.
Slutredovisningen skall, sedan fusionsplanen har blivit gällande i
bolaget, läggas fram på bolagsstämma. För slutredovisningen och dess
granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 22 kap. 38 §.
Likvidationen skall anses avslutad när anmälan enligt 18 § har
registrerats eller registrering enligt 27 § har skett.
3 § Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler, kapitalandelsbevis,
vinstandelsbevis eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i
överlåtande bolag skall i det övertagande bolaget ha minst motsvarande
rättigheter som i det överlåtande bolaget, om de inte enligt fusionsplanen
har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget.
Fusionsplan
4 § Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag
skall upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall under-
tecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för varje
bolag anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där sty-
relsen skall ha sitt säte,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1127
2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning
som skall lämnas som fusionsvederlag,
3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fusionsvederlaget,
4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas som
fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,
6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma inne-
havare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda
rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall
vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor i överlåtande eller övertagande bolag.
Till fusionsplanen skall fogas
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskaps-
åren samt
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 §
3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag, om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter
utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och
revisionsberättelse har lämnats. Uppgifterna skall avse tiden från
utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre
månader innan fusionsplanen upprättas.
5 § Vid kombination tjänar fusionsplanen som stiftelseurkund för det
övertagande bolaget. Planen skall då innehålla en bolagsordning för det
övertagande bolaget och ange
1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelse-
datum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verk-
ställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor,
revisorssuppleant, allmän granskare och särskild delgivningsmottagare,
samt
2. hur bolagets firma tecknas.
6 § I fusionsplanen skall lämnas en redogörelse för de omständigheter
som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bo-
lagen. Av redogörelsen skall framgå hur fusionsvederlaget har bestämts
och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har beaktats.
Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Revisors granskning av fusionsplanen
7 § Fusionsplanen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd revi-
sor. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revi-
sionssed kräver. Revisorn skall för varje bolag avge skriftligt yttrande
över sin granskning. Av yttrandena skall framgå huruvida fusions-
vederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1128
och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har
använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av
de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt
som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart
och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av
egendomen skall anmärkas.
I yttrandena skall särskilt anges,
1. vid absorption, om revisorn vid sin granskning har funnit att fusio-
nen medför fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall
få sina fordringar betalda, och
2. vid kombination, huruvida de överlåtande bolagens sammanlagda
verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet
i detta.
Revisorns yttranden skall fogas till fusionsplanen.
8 § Styrelsen, verkställande direktören och revisorerna i de bolag som
skall delta i fusionen skall ge den revisor som skall verkställa granskning
som avses i 7 § tillfälle att utföra sådan granskning i den omfattning
denne finner det nödvändigt. De skall också lämna de upplysningar och
den hjälp som begärs.
Registrering av fusionsplanen
9 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall det överta-
gande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bo-
lagen ge in planen med därtill fogade handlingar till Patent- och registre-
ringsverket för registrering. Uppgift om registreringen skall enligt 24
kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i
kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen
10 § Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga över-
låtande bolag.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande
bolaget begär det, skall fusionsplanen även underställas bolagsstämman i
det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor
från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 24
kap. 4 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga fusionerande
aktiebolag är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift
om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Innan bolagsstämman fattar beslut, skall fusionsplanen med därtill
fogade handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en
månad efter kungörandet eller, om samtliga fusionerande aktiebolag är
privata aktiebolag, minst en vecka efter kungörandet. Tillhandahållandet
skall ske hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. En kopia av
planen och därtill fogade handlingar skall genast och utan kostnad sändas
till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1129
Om fusionsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga bolag, är
frågan om fusionen förfallen.
11 § Bolagsstämmans beslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt
endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de
avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.
Om ett överlåtande bolag är ett publikt aktiebolag och det övertagande
bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om
godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av sam-
tliga på bolagsstämman närvarande aktieägare företrädande nio tiondelar
av aktierna.
Om fusionsplanen innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna
aktier rubbas, är beslutet om godkännande av planen giltigt endast om
det har biträtts av samtliga vid bolagsstämman närvarande aktieägare
företrädande nio tiondelar av aktierna. I följande fall räcker det dock för
giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl
de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna,
nämligen om
1. den planerade fusionen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt
och samtycke till fusionen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närva-
rande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder
minst nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier, eller
2. den planerade fusionen försämrar endast helt aktieslags rätt och
ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid
bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till fusionen.
Underrättelse av bolagets kända borgenärer
12 § När fusionsplanen har godkänts av bolagen skall vart och ett av dem
skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättel-
serna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd
att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt enligt
15 § att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om
revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit
att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver
underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på
lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmåns-
rättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt
enligt 12 eller 13 § samma lag.
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
13 § Det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de
överlåtande bolagen skall ansöka om tillstånd att verkställa planen.
Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket. Den skall ges in
inom en månad efter det att fusionsplanen godkänts i samtliga bolag och
senast två år efter det att uppgift om fusionsplanens registrering kun-
gjorts enligt 9 §.
Till ansökan skall fogas
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1130
1. två kopior av protokollet från bolagsstämma som avses i 10 §,
2. en kopia av fusionsplanen, och
3. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att
bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 12 §.
Om sökanden inte fogat de handlingar som anges i andra stycket till
ansökan, skall Patent- och registreringsverket förelägga denne att av-
hjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
Patent- och registreringsverkets prövning av ansökan
14 § Patent- och registreringsverket skall avslå en ansökan enligt 13 §
om
1. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller om
prövning av fusionen pågår enligt den lagen, eller
2. det, vid kombination, inte av fusionsplanen framgår att de över-
låtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bo-
laget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt
konkurrenslagen och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får
Patent- och registreringsverket förklara tillståndsfrågan vilande under
högst sex månader.
Kallelse på bolagens borgenärer
15 § Om Patent- och registreringsverket finner att det inte finns något
hinder mot ansökan enligt 14 § skall den kalla bolagens borgenärer.
Patent- och registreringsverket skall dock inte kalla borgenärerna i det
övertagande bolaget om revisor i yttrande över fusionsplanen enligt 7 §
har uttalat att han inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa
borgenärer. Inte heller skall Patent- och registreringsverket kalla de
borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning
som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) eller en
fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill bestrida
ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han
annars anses ha medgivit ansökan.
Genom Patent- och registreringsverkets försorg skall kallelsen skynd-
samt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Patent- och registre-
ringsverket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till
kronofogdemyndigheten i regionen där bolagen har sitt säte.
16 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 15 § bestrider ansökan
inom förelagd tid, skall Patent- och registreringsverket överlämna
ärendet till rätten i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget skall ha
sitt säte. Har sådant bestridande inte gjorts, skall Patent- och registre-
ringsverket lämna bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen.
17 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan har
överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas om det visas att de borge-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1131
närer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande
säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering av fusionen
18 § Styrelsen för det övertagande bolaget skall anmäla fusionen för
registrering. Därvid skall styrelsen även för registrering anmäla, vid
absorption, aktiekapitalets ökning och, vid kombination, vilka som ut-
setts till styrelseledamöter och revisorer.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två
månader från Patent- och registreringsverkets tillstånd till verkställighet
av fusionsplanen eller, när tillstånd meddelats av rätten, senast två
månader från det att rättens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan
skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att
överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bo-
laget.
Fusionens rättsverkningar
19 § När en anmälan enligt 18 § har registrerats, är överlåtande bolag
upplöst. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för
skadeståndsanspråk enligt 26 kap. 1–3 §§ övergår samtidigt till det
övertagande bolaget och aktieägare i överlåtande bolag blir, om aktier
ingår i fusionsvederlaget, aktieägare i det övertagande bolaget.
Trots vad som sägs i första stycket kan ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i ett överlåtande bolag hos styrelsen begära att det hålls
bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 26 kap. 7 §.
Därvid skall 6 kap. 13 § andra stycket tillämpas. Om sådan talan väcks,
gäller 22 kap. 43 § i tillämpliga delar.
Frågan om fusion förfaller
20 § Om någon ansökan enligt 13 § om tillstånd att verkställa fusions-
planen eller om någon anmälan enligt 18 § för registrering av fusionen
inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registre-
ringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan ansökan
eller anmälan eller vägrat registrering, förfaller fusionsbeslutet.
Absorption av helägt dotterbolag
Fusionsplan
21 § Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bola-
gens styrelser, fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moder-
bolaget. De skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och
ett av bolagen ange
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrel-
sen skall ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1132
3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av
skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättigheter i dotter-
bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de
nämnda innehavarna,
4. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor.
I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter
som kan vara av vikt vid bedömande av fusionens lämplighet för
bolagen.
Fusion får ske endast om bolagen har samma redovisningsvaluta.
Revisors granskning av fusionsplanen
22 § Fusionsplanen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd
revisor. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god
revisionssed kräver. Vid granskningen gäller bestämmelserna i 7 §.
Revisorn skall för vart och ett av bolagen lämna skriftligt yttrande över
sin granskning. I yttrandet skall revisorn särskilt ange om han vid sin
granskning har funnit att fusionen medför någon fara för att borgenärerna
i moderbolaget inte skall få sina fordringar betalda.
Revisorns yttranden skall fogas till fusionsplanen.
Registrering av fusionsplanen
23 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall moder-
bolaget ge in planen med därtill fogade yttranden till Patent- och
registreringsverket för registrering. Uppgift om registreringen skall enligt
24 kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i
kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen
24 § Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i moderbolaget
begär det, skall fusionsplanen underställas bolagsstämman i detta bolag.
En sådan begäran skall framställas inom två veckor från det att uppgift
om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 24 kap. 4 §.
Bestämmelserna i 10 § tredje och fjärde styckena samt 11 § första
stycket skall tillämpas.
Underrättelse av bolagets kända borgenärer
25 § Skall fusionsplanen inte underställas bolagsstämman i moderbolaget
enligt 24 § eller har planen godkänts av bolagsstämman åligger det vart
och ett av bolagen att skriftligen underrätta sina kända borgenärer om att
planen blivit gällande. Därvid tillämpas bestämmelserna i 12 §.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1133
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
26 § Tidigast en och senast två månader efter det att uppgift om fusions-
planens registrering har kungjorts skall moderbolaget ansöka om tillstånd
att verkställa planen. Ansökan skall göras hos Patent- och registre-
ringsverket.
Till ansökan skall fogas
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att
bolagens kända borgenärer underrättats enligt 12 §.
Vid handläggningen av tillståndsärendet gäller bestämmelserna i 13 §
tredje stycket samt 15–17 §§. Därvid skall vad som sägs om överlåtande
bolag avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag avse
moderbolag.
Fusionens r
ättsverkningar
27 § När Patent- och registreringsverket har registrerat beslutet om
tillstånd att verkställa fusionsplanen, är dotterbolaget upplöst.
Frågan om fusion förfaller
28 § Om någon ansökan enligt 26 § om tillstånd att verkställa fusions-
planen inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Patent- och registre-
ringsverket genom lagakraftägande beslut avskrivit en sådan ansökan
eller vägrat registrering, förfaller fusionsbeslutet.
Ogiltighet
29 § Talan om upphävande av stämmobeslut om godkännande av
fusionsplan skall i fall som avses i 6 kap. 44 § andra stycket väckas inom
sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till
talan förlorad.
Om rätten genom lagakraftvunnet avgörande bifallit en talan om upp-
hävande av stämmobeslut om godkännande av fusionsplan, skall fusio-
nen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser
som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets
vägnar sedan överlåtande bolag upplösts men innan rättens avgörande
har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar de överlåtande
bolagen och, vid absorption, det övertagande bolaget solidariskt.
21 kap. Fission
Vad en fission innebär m.m.
1 § Ett aktiebolags samtliga tillgångar och skulder kan övertas av två
eller flera aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande
bolaget i form av aktier i de övertagande bolagen eller något av dem,
varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation (fission). Som
fissionsvederlag får också lämnas pengar.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1134
Bestämmelserna i detta kapitel om fission får tillämpas också när ett
aktiebolag överlåter tillgångar och skulder på ett eller flera andra
aktiebolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
Fission när det överlåtande bolaget gått i likvidation
2 § Fission får ske även om det överlåtande bolaget har gått i likvidation,
under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
I fall som avses i första stycket skall likvidatorerna, när en fissionsplan
har upprättats enligt 4 §, avge slutredovisning över sin förvaltning.
Slutredovisningen skall, sedan fissionsplanen har blivit gällande i
bolaget, framläggas på bolagsstämma. För slutredovisningen och dess
granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 22 kap. 38 §.
Likvidationen skall anses avslutad när anmälan enligt 19 § har registre-
rats.
Övertagande bolags betalningsansvar
3 § För skuld i det överlåtande bolaget som enligt fissionsplanen över-
förts till övertagande bolag svarar det senare bolaget utan begränsning.
Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga
övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp
som för varje bolag motsvarar den nettobehållning som tilldelats bolaget
i fissionen.
Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler, kapitalandelsbevis,
vinstandelsbevis eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det
överlåtande bolaget skall i övertagande bolag ha minst motsvarande
rättigheter som i det överlåtande bolaget, om de inte enligt fissionsplanen
har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget
Fissionsplan
4 § Styrelserna för det överlåtande och de övertagande bolagen skall upp-
rätta en gemensam, dagtecknad fissionsplan. Planen skall under-tecknas
av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för varje bolag
anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där sty-
relsen för de övertagande bolagen skall ha sitt säte,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall
överföras till vart och ett av de övertagande bolagen,
3. hur många aktier i övertagande bolag som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i det överlåtande bolaget samt vilken kontant ersätt-
ning som skall lämnas som fissionsvederlag,
4. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fissionsvederlaget,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom
fissionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
6. den planerade tidpunkten för det överlåtande bolagets upplösning,
7. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma
innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1135
rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall
vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fissionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en re-
visor i det överlåtande eller i något övertagande bolag.
Till fissionsplanen skall fogas
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkens-
kapsåren, samt
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ års-
redovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3
lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag, om fissionsplanen har upprättats senare än sex månader efter
utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och
revisionsberättelse har lämnats. Uppgifterna skall avse tiden från ut-
gången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre
månader innan fissionsplanen upprättas.
5 § Skall de övertagande bolagen eller något av dem bildas i samband
med fissionen, tjänar fissionsplanen som stiftelseurkund bolaget. Planen
skall då innehålla en bolagsordning för det övertagande bolaget och ange
1. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelse-
datum samt postadress för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verk-
ställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, revisor,
revisorssuppleant, allmän granskare och särskild delgivningsmottagare,
samt
2. hur bolagets firma tecknas.
6 § I fissionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständig-
heter som kan vara av vikt vid bedömningen av fissionens lämplighet för
bolagen. Av redogörelsen skall det framgå hur fissionsvederlaget har
bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som därvid har
beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall
anmärkas.
Revisors granskning av fissionsplanen
7 § Fissionsplanen skall granskas av en auktoriserad eller godkänd
revisor. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god
revisionssed kräver. Revisorn skall för varje bolag avge skriftligt yttran-
de över sin granskning. Av yttrandena skall framgå huruvida fissions-
vederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt
och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har
använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av
de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt
som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart
och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egen-
domen skall anmärkas.
I yttrandena skall särskilt anges,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1136
1. om revisorn vid sin granskning har funnit att fissionen medför fara
för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar
betalda, och
2. om de övertagande bolagen eller något av dem skall nybildas i sam-
band med fissionen, huruvida den del av det överlåtande bolaget som
skall övertas av ett övertagande bolag har ett verkligt värde för det
övertagande bolaget som uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Skall bolag bildas i samband med fissionen skall revisorns yttrande
även avse öppningsbalansräkningen.
Revisorns yttranden skall fogas till fissionsplanen.
8 § Styrelsen, verkställande direktören och revisor i ett bolag som skall
delta i fissionen skall ge den revisor som skall verkställa granskning som
avses i 7 § tillfälle att utföra sådan granskning i den omfattning dessa
finner det nödvändigt. De skall också lämna de upplysningar och den
hjälp som begärs.
Styrelsen i överlåtande bolaget skall genast underrätta styrelsen i över-
tagande bolag, som inte hållit bolagsstämma som avses i 10 § första
stycket, om väsentliga förändringar i överlåtande bolagets tillgångar och
skulder som inträffat efter det att fissionsplanen upprättats.
Registrering av fissionsplanen
9 § Inom en månad från upprättandet av fissionsplanen skall det över-
låtande bolaget ge in planen med därtill fogade handlingar till Patent- och
registreringsverket för registrering. Uppgift om registreringen skall enligt
24 kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i
kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Bolagsstämmans godkännande av fissionsplanen
10 § Fissionsplanen skall underställas bolagsstämman i det överlåtande
bolaget.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande
bolag begär det, skall fissionsplanen underställas även bolagsstämman i
det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor
från det att uppgift om fissionsplanens registrering har kungjorts enligt
24 kap. 4 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga fissionerande
bolag är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om
fissionsplanens registrering har kungjorts.
Innan bolagsstämman fattar beslut, skall fissionsplanen med därtill
fogade handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en
månad efter kungörandet eller, om samtliga fissionerande bolag är priva-
ta aktiebolag, minst en vecka efter kungörandet. Tillhandahållandet skall
ske hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Planen med därtill
fogade handlingar skall genast och utan kostnad sändas till de aktieägare
som begär det och uppger sin postadress.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1137
Om underrättelse enligt 8 § andra stycket har lämnats skall styrelsen
lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om god-
kännande av fissionsplanen avgörs.
Om fissionsplanen inte godkänns i sin helhet av samtliga bolag, är
frågan om fissionen förfallen.
11 § Bolagsstämmans beslut om godkännande av fissionsplanen är giltigt
endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de
avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.
Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och de över-
tagande bolagen eller något av dem är ett privat aktiebolag, är det publika
aktiebolagets beslut om godkännande av fissionsplanen giltigt endast om
det har biträtts av samtliga på bolagsstämman närvarande aktieägare
företrädande nio tiondelar av aktierna.
Om fissionsplanen innebär att rättsförhållandet mellan redan utgivna
aktier rubbas, är beslutet om godkännande av planen giltigt endast om
det har biträtts av samtliga vid bolagsstämman närvarande aktieägare
företrädande nio tiondelar av aktierna. I följande fall räcker det dock för
giltigt beslut att det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl
de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna,
nämligen om
1. den planerade fissionen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt
och samtycke till fissionen lämnas av samtliga vid bolagsstämman
närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder
minst nio tiondelar av alla sålunda berörda aktier, eller
2. den planerade fissionen försämrar endast helt aktieslags rätt och
ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid
bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till fissionen.
Underrättelse av bolagets kända borgenärer
12 § När fissionsplanen har godkänts av bolagen skall vart och ett av
dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Under-
rättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om
tillstånd att verkställa fissionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt
enligt 15 § att motsätta sig att fissionsplanen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om
revisorerna i yttrande över fissionsplanen har uttalat att de inte har funnit
att fissionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver
underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på
lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmåns-
rättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt
enligt 12 eller 13 § samma lag.
Ansökan om tillstånd att verkställa fissionsplanen
13 § Det överlåtande bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa
planen. Ansökan skall göras hos Patent- och registreringsverket. Den
skall ges in inom en månad efter det att fissionsplanen har godkänts i
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1138
samtliga bolag och senast två år efter det att uppgift om fissionsplanens
registrering har kungjorts enligt 9 §.
Till ansökan skall fogas
1. två kopior av protokollet från bolagsstämma som avses i 10 §,
2. en kopia av fissionsplanen, och
3. ett intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att
bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 12 §.
Om sökanden inte fogat de handlingar som anges i andra stycket till
ansökan, skall Patent- och registreringsverket förelägga denne att av-
hjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
Patent- och registreringsverkets prövning av ansökan
14 § Patent- och registreringsverket skall avslå en ansökan enligt 13 §,
om
1. fissionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller om
prövning av fissionen pågår enligt den lagen, eller
2. det inte av fissionsplanen framgår att vart och ett av de övertagande
bolag, som skall nybildas i samband med fissionen, från det överlåtande
bolaget tillförs tillgångar som efter avdrag för de överförda skulderna har
ett verkligt värde för det övertagande bolaget som uppgår till minst aktie-
kapitalet i detta.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt
konkurrenslagen och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får
Patent- och registreringsverket dock förklara tillståndsfrågan vilande
under högst sex månader.
Kallelse på bolagens borgenärer
15 § Om Patent- och registreringsverket finner att det inte finns något
hinder mot ansökan enligt 13 § skall den kalla bolagens borgenärer.
Patent- och registreringsverket skall dock inte kalla borgenärerna i
övertagande bolag, om revisor i yttrande över fissionsplanen enligt 7 §
har uttalat att han inte har funnit att fissionen medför någon fara för dessa
borgenärer. Inte heller skall Patent- och registreringsverket kalla de
borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning
som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) eller en
fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill bestrida ansö-
kan att senast viss dag skriftligen anmäla detta vid påföljd att han annars
anses ha medgivit ansökan.
Genom Patent- och registreringsverkets försorg skall kallelsen skynd-
samt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Patent- och registre-
ringsverket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till
kronofogdemyndigheten i region där bolagen har sitt säte.
16 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 15 § bestrider ansökan
inom förelagd tid, skall Patent- och registreringsverket överlämna
ärendet till rätten i den ort där styrelsen i det överlåtande bolaget skall ha
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1139
sitt säte. Har sådant bestridande inte gjorts, skall Patent- och registre-
ringsverket lämna bolagen tillstånd att verkställa fissionsplanen.
17 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fissionsplan har
överlämnats till rätten, skall tillstånd lämnas, om det visas att de borge-
närer som har bestritt ansökan har fått full betalning eller betryggande
säkerhet för sina fordringar. I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering av fissionen
18 § Styrelsen för varje övertagande bolag skall anmäla fissionen för
registrering. Är bolaget tidigare infört i aktiebolagsregistret, skall styrel-
sen för registrering anmäla aktiekapitalets ökning. Om bolaget skall
nybildas i samband med fissionen, skall styrelsen för registrering anmäla
vilka som utsetts till styrelseledamöter och revisorer.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två
månader från Patent- och registreringsverkets tillstånd till verkställighet
av fissionsplanen eller, när tillstånd meddelats av rätten, från det att
rättens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från
en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets
tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
Fissionens rättsverkningar
19 § När en anmälan enligt 18 § har registrerats, är det överlåtande bo-
laget upplöst. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med
undantag för skadeståndsanspråk enligt 26 kap. 1–3 §§ övergår samtidigt
till de övertagande bolagen och aktieägare i det överlåtande bolaget blir,
om aktier ingår i fissionsvederlaget, aktieägare i övertagande bolag.
Trots vad som sägs i första stycket kan ägare till en tiondel av samtliga
aktier i det överlåtande bolaget begära hos styrelsen att det hålls bolags-
stämma för behandling av fråga om talan enligt 26 kap. 7 §. Därvid skall
6 kap. 12 § andra stycket tillämpas. Om sådan talan väcks, gäller 22 kap.
43 § i tillämpliga delar.
Frågan om fission förfaller
20 § Om någon ansökan enligt 13 § om verkställande av fissionsplanen
eller om någon anmälan enligt 18 § för registrering av fusionen inte har
gjorts inom föreskriven tid eller om någon ansökan enligt 13 § om
tillstånd att verkställa fissionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid
eller om Patent- och registreringsverket genom lagakraftägande beslut
avskrivit en sådan ansökan eller anmälan eller vägrat registrering, för-
faller fusionsbeslutet.
Ogiltighet
21 § Talan om upphävande av stämmobeslut om godkännande av
fissionsplan skall i fall som avses i 6 kap. 44 § andra stycket väckas inom
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1140
sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till
talan förlorad.
Om rätten genom lagakraftvunnet avgörande bifallit en talan om upp-
hävande av stämmobeslut om godkännande av fissionsplan, skall
fissionen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För för-
pliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande
bolagets vägnar sedan det överlåtande bolaget upplösts men innan rättens
avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det över-
låtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
22 kap. Likvidation och konkurs
Likvidationsgrunder m.m.
Frivillig likvidation
1 § Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Att bolaget i vissa fall är skyldigt att gå i likvidation föreskrivs i 20
och 21 §§.
2 § Beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt om det har biträtts
av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna, om inte annat
föreskrivs i bolagsordningen.
Även om i bolagsordningen föreskrivits kvalificerad majoritet för be-
slut om likvidation, fattas giltigt beslut om likvidation med enkel majo-
ritet, när grund för tvångslikvidation enligt 20 eller 21 § föreligger.
3 § Bolagsstämmans beslut om likvidation har verkan omedelbart eller
från och med den dag bolagsstämman bestämmer. Denna dag får inte
sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När
grund för tvångslikvidation föreligger har beslutet alltid omedelbar
verkan.
Förslag till beslut om likvidation
4 § Om bolagsstämma skall pröva fråga om likvidation, skall styrelsen
upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget skall anges
1. skälen för att likvidera bolaget och vilka alternativ till likvidation
som finns,
2. från vilken dag bolaget föreslås gå i likvidation,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator i anmälan
enligt 8 §.
Kompletterande information vid förslag till beslut på extra bolagsstämma
5 § Om extra bolagsstämma skall pröva fråga om likvidation, skall
följande handlingar fogas till förslaget till beslut:
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1141
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda
balans- och resultaträkningar, försedd med en anteckning om bolags-
stämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig
betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredo-
visningen lämnades, och
4. ett yttrande av revisorerna över den redogörelse som avses i 3.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
6 § Förslaget till beslut, i förekommande fall tillsammans med handlingar
som avses i 5 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två
veckor före den bolagsstämma vid vilken frågan om likvidation skall
prövas. En kopia av handlingarna skall genast sändas till aktieägare som
begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på
bolagsstämman.
Kallelsens innehåll
7 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange likvidationsförslagets huvud-
sakliga innehåll.
Registrering
8 § När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall styrelsen,
verkställande direktören eller den som bolagsstämman utser genast an-
mäla detta till Patent- och registreringsverket.
Täckningskontroll
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
9 § Styrelsen är skyldig att genast upprätta och låta revisorerna granska
en kontrollbalansräkning så snart det finns skäl att antaga att bolagets
eget kapital, beräknat enligt 10 §, understiger hälften av det registrerade
aktiekapitalet. Samma skyldighet föreligger om bolaget vid verkställighet
enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.
Kontrollbalansräkningen skall skrivas under av samtliga styrelse-
ledamöter och av verkställande direktören. Har en avvikande mening om
balansräkningen antecknats till styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas
till balansräkningen. Kontrollbalansräkningen skall innehålla uppgift om
den dag då den undertecknades.
Kontrollbalansräkningens innehåll
10 § Kontrollbalansräkningen upprättas enligt tillämplig lag om årsredo-
visning under antagande att bolagets verksamhet skall fortsätta. Vid
beräkningen av det egna kapitalets storlek får följande justeringar göras.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1142
1. Tillgångar får redovisas till försäljningsvärdet med avdrag för
försäljningskostnaderna eller, beträffande sådana anläggningstillgångar
som undergår fortlöpande värdeminskning, anskaffningsvärdet minskat
med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar.
2. Skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten
är beroende av bolagets ekonomiska ställning får utelämnas i kontroll-
balansräkningen, om stödet – för det fall att bolaget försätts i konkurs
eller går i likvidation – skall återbetalas först sedan övriga skulder be-
talats.
3. Skuld avseende betalning av framtida skatt får tas upp till nuvärde.
4. Obeskattade reserver delas upp på eget kapital och skuld avseende
framtida skatt.
5. Pensionsåtaganden som enligt god redovisningssed kunnat ute-
lämnas i årsredovisningen men som upptagits som skuld i balansräk-
ningen får utelämnas i kontrollbalansräkningen. Det gäller dock inte
sådana åtaganden som redovisats under rubriken ”Avsatt till pensioner”
och som enligt 7 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. inte får minskas.
Justeringar enligt 1–5 skall redovisas särskilt.
Första kontrollstämman
11 § Visar kontrollbalansräkningen att bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt
utfärda kallelse till bolagsstämma som har att pröva om bolaget skall gå i
likvidation (första kontrollstämman). Därvid skall bestämmelserna i 4–
7 §§ tillämpas. Kontrollbalansräkningen skall läggas fram på bolags-
stämman.
Andra kontrollstämman
12 § Har första kontrollstämman inte beslutat att bolaget skall gå i likvi-
dation, skall styrelsen upprätta en ny kontrollbalansräkning och samman-
kalla bolagsstämma för att inom åtta månader från första kontroll-
stämman på nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra
kontrollstämman). Därvid skall bestämmelserna i 4–7 §§ tillämpas.
Kontrollbalansräkningen skall läggas fram på bolagsstämman.
Ansökan om tvångslikvidation
13 § Godkänner inte den andra kontrollstämman en kontrollbalans-
räkning som utvisar att det egna kapitalet vid tiden för bolagsstämman
upp-går till det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om inte
bolagsstämman beslutar att bolaget skall gå i likvidation, inom två
veckor hos rätten ansöka om att bolaget försätts i likvidation. En sådan
ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör,
revisor eller aktieägare.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1143
Personligt betalningsansvar
14 § Om styrelsen underlåtit att
1. i enlighet med 9 § upprätta och låta revisorerna granska en kontroll-
balansräkning,
2. i enlighet med 11 § sammankalla en första kontrollstämma, eller
3. i enlighet med 13 § ansöka hos rätten om att bolaget försätts i
likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som därefter
uppkommer för bolaget. Om verkställande direktören med vetskap om
sådan underlåtenhet handlar på bolagets vägnar, svarar han solidariskt
med styrelseledamöterna för de förpliktelser som därigenom uppkommer
för bolaget.
Styrelseledamot och verkställande direktör svarar dock inte enligt
första stycket 1 för en bolagets förpliktelse med mindre fordringsägaren
visar att bolagets aktiekapital inte var täckt av eget kapital i den om-
fattning som avses i 9 § vid den tidpunkt då skyldighet att upprätta
kontrollbalansräkning förelåg.
Ansvar enligt första stycket gäller inte för styrelseledamot som visar
att underlåtenheten inte beror på att han varit försumlig.
15 § Solidariskt ansvar enligt 14 § för de förpliktelser som uppkommer
för bolaget inträder även för aktieägare som, i fall som avses i 13 §, med
vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta bolagets verk-
samhet.
16 § Ansvarighet enligt 14 § och 15 § gäller inte för förpliktelser som
uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning
eller sedan en kontrollbalansräkning, som utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktiekapitalet, blivit granskad av revisorerna
och godkänd av bolagsstämma. Sådan ansvarighet gäller inte heller
förpliktelser som uppkommit sedan bolagsstämman eller Patent- och
registreringsverket beslutat om likvidation.
Majoritetsmissbruk
17 § Har aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsre-
dovisning eller bolagsordningen, kan rätten, om det finns särskilda skäl
till det på grund av missbrukets långvarighet eller annan anledning, på
talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier i bolaget besluta att
bolaget skall gå i likvidation.
Har talan väckts enligt första stycket och finns det påtaglig risk att
fortsatt missbruk väsentligt förringar kärandens rätt, får rätten förordna
en eller flera sysslomän att i styrelsens och verkställande direktörens
ställe förvalta bolaget till dess frågan om likvidation har blivit slutligt
avgjord.
18 § I fall som avses i 17 § kan rätten på yrkande av bolaget i stället för
att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in
kärandens aktier. Försummar bolaget att lösa aktierna inom den av rätten
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1144
fastställda tiden, skall rätten på talan av den vars aktier skulle ha lösts in
besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Vid avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om
inlösen av aktier skall meddelas, skall särskild hänsyn tas till de
anställdas och fordringsägarnas intressen. Inlösen enligt första stycket får
inte ske, om bolagets eget kapital, beräknat enligt 10 §, efter inlösen
skulle understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet. Vid beräk-
ningen av bolagets eget kapital skall de aktier som skall lösas in tas upp
som tillgång utan värde.
19 § Om en aktieägare, sedan talan enligt 17 § behörigen väckts, för sin
del återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av
talan fullfölja denna.
Tvångslikvidation
20 § Rätten förordnar att bolaget omedelbart skall gå i likvidation,
1. i fall som avses i 13 §, om bolagsstämman inte fattat beslut som
anges där, samt
2. i fall som avses i 17 §, om rätten inte i stället förordnar om inlösen
enligt 18 §.
Beslut om likvidation enligt första stycket 1 meddelas inte, om det
under ärendets handläggning i tingsrätten visas att bolagsstämma god-
känt en kontrollbalansräkning som avses i 13 §. Detsamma gäller om det
under angivna tid visas att den i första stycket 2 angivna likvidations-
grunden upphört.
Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av
styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare eller, i
fall som avses i nämnda stycke 1, revisor i bolaget.
21 § Patent- och registreringsverket förordnar att bolaget omedelbart
skall gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har inkommit med an-
mälan av sådan behörig styrelse, verkställande direktör, delgivningsbar
person eller revisor som skall finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte har inkommit till Patent- och registreringsverket med
årsredovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554) och, i förekommande fall, koncernre-
dovisning och koncernrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag,
inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen, eller
4. bolaget är i konkurs som avslutats med överskott och bolags-
stämman inte inom föreskriven tid fattar beslut om likvidation enligt 48 §
andra stycket.
Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos Patent- och registreringsverket
och avgift som påförts enligt 26 § har betalats.
Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av Patent- och re-
gistreringsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelse-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1145
ledamot, verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt
kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
22 § Om ansökan som avses i 20 § görs, skall rätten genast kalla bolaget
samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig
för rätten på utsatt dag, då fråga om skyldighet för bolaget att gå i
likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges bolaget om det kan ske på
annat sätt än enligt 15–17 § delgivningslagen (1970:428). Kallelsen skall
genom rättens försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst en
månad före inställelsedagen.
23 § I ärende enligt 21 § skall Patent- och registreringsverket förelägga
bolaget att komma in med skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar
till myndigheten inom viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om
det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§ delgivningslagen
(1970:428). Föreläggandet skall genom Patent- och registreringsverkets
försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före
utgången av den utsatta tiden.
24 § När en ansökan om likvidation eller om utseende av likvidator har
kommit in till rätten skall detta genast anmälas till Patent- och registre-
ringsverket. Rätten skall också anmäla beslut om likvidation och
förordnande av likvidator till Patent- och registreringsverket.
25 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt
för expeditioner i ärende enligt 20 eller 21 §, skall ersättning för detta
lämnas av bolagets medel, om bolaget förpliktas att gå i likvidation.
Sådan ersättning skall också i andra fall lämnas om rätten, eller i fall som
avses i 21 §, Patent- och registreringsverket finner det skäligt.
26 § Om Patent- och registreringsverket självmant meddelar bolaget ett
likvidationsföreläggande enligt 23 § på den grunden att bolaget inte har
anmält behörig styrelse, verkställande direktör, delgivningsbar person
eller revisor för registrering, skall bolaget förpliktas att betala en särskild
avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas betala avgift enligt första stycket endast om
Patent- och registreringsverket senast sex veckor innan föreläggandet
meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall ha
innehållit en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.
Kommer det fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för
tvångslikvidation när föreläggande enligt 23 § meddelades, skall avgifts-
beslutet upphävas.
Bestämmelserna i 8 kap. 9 och 10 §§ årsredovisningslagen (1995:
1554) tillämpas även i fråga om avgift enligt första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1146
Genomförande av likvidation
Utseende av likvidator
27 § När anmälan gjorts om att bolagsstämman fattat beslut om att
bolaget skall gå i likvidation skall Patent- och registreringsverket genast
utse en eller flera likvidatorer.
När en domstol eller Patent- och registreringsverket beslutar att bolaget
skall gå i likvidation skall en eller flera likvidatorer samtidigt utses.
Saknar aktiebolag, som gått i likvidation, till registret anmäld behörig
likvidator, skall Patent- och registreringsverket förordna en eller flera
likvidatorer.
Registrering
28 § Beslut om likvidation och om förordnande av likvidator skall re-
gistreras.
Styrelse och verkställande direktör
29 § Likvidator träder i styrelsens och verkställande direktörs ställe och
har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelse
och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om årsredovisning
gäller även i fråga om likvidator, om inte annat följer av detta kapitel.
Om bolagsstämman beslutat att bolaget skall gå i likvidation företräds
bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, verkställande direktören
till dess likvidator förordnats.
Revisor
30 § Uppdrag att vara revisor, allmän granskare eller särskild granskare
upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 8 och 9
kap. skall tillämpas under likvidation. I revisionsberättelsen skall reviso-
rerna uttala sig om huruvida likvidationen enligt deras mening onödigt
fördröjs.
Bolagsstämma
31 § I fråga om bolagsstämma under likvidation gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma, i den mån inte annat
följer av att bolaget skall gå i likvidation och bestämmelserna i detta ka-
pitel.
Redovisning för tiden före likvidators förordnande
32 § När bolaget gått i likvidation och likvidator förordnats skall styrel-
sen och verkställande direktören genast avge redovisning för sin för-
valtning av bolagets angelägenheter under den tid, för vilken redo-
visningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma.
Redovisningen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1147
Bestämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om årsredovisning
samt om revisionsberättelse enligt denna lag skall tillämpas.
Omfattar den tid, för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts
fram på bolagsstämma även föregående räkenskapsår, skall särskild redo-
visning, i moderbolag i förekommande fall omfattande även koncern-
redovisning, avges för det året.
33 § Likvidatorerna skall genast söka kallelse på bolagets okända borge-
närer.
Avveckling av rörelsen
34 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske genom försäljning på
offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom
till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets
skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamål-
senlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig
ny anställning.
Årsredovisning
35 § Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning,
som skall läggas fram på ordinarie bolagsstämma för godkännande. I
fråga om bolagsstämman och redovisningen skall 6 kap. 7 § andra
stycket 1 och 2 denna lag samt 5 kap. 17–23 §§, 6 kap. 2 § och
bestämmelserna om finansieringsanalys i 2 kap. 1 § tredje stycket och 6
kap. 3 § årsredovisningslagen (1995:1554) inte tillämpas. I förekomman-
de fall behöver inte heller bestämmelserna i 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 §
lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värde-pappers-
bolag tillämpas.
I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. Aktiekapitalet
anges särskilt, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas
inbringa ett väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna
värdet, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten.
Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som
väsentligt avviker från redovisad skuld skall det beräknade beloppet
anges vid skuldposten.
Bestämmelserna i 8 kap. årsredovisningslagen tillämpas på årsredo-
visning under likvidation. Vad som där sägs om fastställd årsredovisning
gäller i stället den godkända årsredovisningen.
Skifte
36 § När den i kallelsen på okända borgenärer utsatta inställelsedagen är
förbi och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorerna skifta
bolagets behållna tillgångar. Om en skuld är tvistig eller inte förfallen till
betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall erforderliga medel
sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1148
I avstämningsbolag bestämmer likvidatorerna avstämningsdag som
avses i 4 kap. 18 §.
Klander av skifte
37 § Aktieägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget
senast tre månader efter det slutredovisning enligt 38 § lades fram på
bolagsstämma.
Slutredovisning
38 § Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan
ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltnings-
berättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även inne-
hålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redo-
visningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas till bolagets
revisorer, som inom en månad därefter skall avge en revisionsberättelse
över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna skall denne
genast kalla aktieägarna till bolagsstämma för granskning av slutredo-
visningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och
revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga för och i kopia sändas till
aktieägare enligt 6 kap. 16 § och läggas fram på bolagsstämman.
Bestyrkta kopior därav skall ges in till Patent- och registreringsverket.
Föreskrifterna i 6 kap. 8 § andra stycket 3 och 6 kap. 9 § andra stycket
skall tillämpas.
Upplösning
39 § När likvidatorerna lagt fram slutredovisning, är bolaget upplöst.
Anmälan därom skall genast göras för registrering.
Preskription
40 § Har aktieägare inte inom fem år efter det slutredovisning lades fram
på bolagsstämma anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har
han förlorat sin rätt till det som i skiftet tillagts honom. Med tillämpning
av 43 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bolagets övriga
aktieägare. Är tillgångarna av obetydligt värde, kan rätten på anmälan av
likvidator förordna att tillgångarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
41 § Trots vad som sägs i 39 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier
hos likvidator påkalla bolagsstämma för behandling av fråga om talan
enligt 26 kap. 7 §. Bestämmelsen i 6 kap. 12 § andra stycket skall
tillämpas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1149
Obestånd
42 § Om likvidatorerna finner att bolaget är på obestånd eller inte kan
betala likvidationskostnaderna, skall de ansöka om att bolaget försätts i
konkurs.
Fortsatt likvidation
43 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt
39 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer
behov av likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.
Anmälan om fortsatt likvidation skall genast göras av likvidatorerna
för registrering. Kallelse till första bolagsstämman efter återupptagandet
skall ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas
till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget.
Är tillgång som avses i första stycket av obetydligt värde, kan rätten på
anmälan av likvidatorerna förordna att tillgången skall tillfalla allmänna
arvsfonden.
Upphörande av likvidation
44 § Har bolaget trätt i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut
enligt 1 § eller 48 § andra stycket eller, i fall som avses i 13 §, på grund
av rättens beslut, kan bolagsstämman sedan revisorerna avgivit yttrande
besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet åter-
upptas. Sådant beslut får dock inte fattas, om likvidationsanledning på
grund av denna lag eller bolagsordningen föreligger eller om bolagets
eget kapital beräknat enligt 10 § enligt revisorernas yttrande inte uppgår
till det registrerade aktiekapitalet eller om utskiftning ägt rum.
När bolagsstämman fattar beslut enligt första stycket, skall den sam-
tidigt välja styrelse.
Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av
styrelse skall av likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet
får inte verkställas förrän registrering skett.
45 § Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 20 eller 21 § blivit upphävt
genom domstols lagakraftägande dom eller beslut, skall likvidatorerna
genast göra anmälan därom för registrering samt kalla till bolagsstämma
för val av styrelse.
46 § När likvidation upphört enligt 44 eller 45 § skall 38 § tillämpas.
Konkurs
47 § Om ett aktiebolag försätts i konkurs eller beslut om företagsrekon-
struktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion meddelas,
skall tingsrätten för registrering underrätta Patent- och registreringsverket
om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare eller rekon-
struktör och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvalt-
ningen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1150
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den sty-
relse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid
konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i
denna lag om rätt att avgå, entledigande och nytillsättning.
När en konkurs har avslutats, eller en företagsrekonstruktion enligt
lagen om företagsrekonstruktion har upphört, skall tingsrätten för
registrering underrätta Patent- och registreringsverket samt i det förra
fallet ange om överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för
registrering underrätta Patent- och registreringsverket när högre rätt har
upphävt ett beslut att försätta bolaget i konkurs eller ett beslut om
företagsrekonstruktion.
48 § Om ett aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan
överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter
konkursens avslutande kvar tillgångar som inte omfattas av konkursen,
skall på ansökan av den vars rätt berörs därav bolaget gå i likvidation och
en eller flera likvidatorer förordnas av rätten. Kallelse till första bolags-
stämman skall ske i enlighet med vad som föreskrivs i 43 §.
Om konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig
uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till
följd av att ackord fastställts, skall bolagsstämman inom en månad från
det konkursen avslutades besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen
fortsättas enligt 43 §, om konkursen avslutas med överskott.
23 kap. Byte av bolagskategori
Byte från privat till publikt aktiebolag
1 § Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmelserna i 6 kap. om beslut om ändring av
bolagsordningen.
Om bolagsstämman hålls senare än sex månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har
avgivits, skall det på bolagsstämman läggas fram uppgifter motsvarande
delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (1995: 1554)
eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:1559) om årsre-do-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.
Beslutet får registreras endast om
1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som
anges i 1 kap. 3 § andra eller tredje stycket i fråga om publikt aktiebolag,
2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade
aktiekapitalet, och
3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 25 kap. 1 § om
publikt aktiebolags firma.
Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet
om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1151
2 § Bestämmelserna i 2 kap.14–16 §§ tillämpas också när ett aktiebolag
som har blivit publikt enligt 1 § inom två år från registreringen av
beslutet träffar avtal som avses i 2 kap. 14 §.
Byte från publikt till privat aktiebolag
3 § Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat fattas av
bolagsstämman enligt bestämmelserna i 6 kap. om beslut om ändring av
bolagsordningen. Beslutet är dock giltigt endast om det har biträtts av
samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa
tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot
föreskrifterna i 25 kap. 1 § om privat aktiebolags firma. Ett publikt aktie-
bolag skall anses ha blivit privat, när bolagsordningen uppfyller de
bestämmelser som gäller för privata aktiebolag och beslutet om övergång
till privat aktiebolag har blivit registrerat.
24 kap. Registrering, överklagande m.m.
Registreringsmyndighet
1 § Registreringsmyndighet för aktiebolag är Patent- och registrerings-
verket.
Aktiebolagsregister
2 § Hos Patent- och registreringsverket förs ett aktiebolagsregister för
registrering enligt denna lag eller annan författning. Hos Finans-
inspektionen förs ett bankregister enligt 8 kap. 1 § bankrörelselagen
(1987:617). När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret skall
hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret.
Registreringsavgifter
3 § Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Patent-
och registreringsverket.
Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar
4 § Patent- och registreringsverket skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som införs i aktiebolagsregistret med undantag av
registrering av underrättelse enligt 22 kap. 47 §. En kungörelse som avser
ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall endast
ange ändringens art.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1152
Verkan av kungörande
5 § Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har blivit infört
i aktiebolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom,
om det enligt 4 § har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Vad som nu
sagts gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som
har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man
visar att det var omöjligt för honom att känna till det som kungjorts.
I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder vilka har vidtagits innan
kungörande som avses i första stycket har skett, kan bolaget inte åberopa
det förhållande som blivit eller bort bli infört i registret mot någon annan
än den som bolaget visar har känt till förhållandet.
Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte överens-
stämmer med vad som har införts i aktiebolagsregistret, kan bolaget inte
åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Denne kan dock åberopa
kungörelsens innehåll mot bolaget, om bolaget inte visar att han kände
till vad som införts i aktiebolagsregistret.
6 § Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller
verkställande direktör har förts in i aktiebolagsregistret och kungjorts i
Post- och Inrikes Tidningar enligt 4 §, kan bolaget inte mot tredje man
åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen.
Vad som nu sagts gäller dock inte, om bolaget visar att tredje man kände
till felet eller bristen.
Handläggning av registreringsärende
7 § Har sökande vid anmälan för registrering inte iakttagit vad som är
föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om Patent- och registre-
ringsverket finner att beslut som anmäls för registrering eller handling
som bifogas anmälningen inte har tillkommit i behörig ordning eller till
sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolags-
ordningen eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande
avfattning. Om sökanden inte fullgör föreläggandet, skall anmälningen
avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet.
Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras,
om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.
Trots vad som sägs i första stycket får ett bolagsstämmobeslut
registreras, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 6 kap.
44 § första stycket.
Underrättelse om beslut
8 § Patent- och registreringsverket skall genast skriftligen underrätta bo-
laget när Patent- och registreringsverket fattar beslut enligt 17 kap. 22 §,
20 kap. 14 § första stycket, 20 eller 28 §, 21 kap. 14 § första stycket eller
20 §, 22 kap. 26 § eller 27 kap. 2 §.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1153
Avregistrering
9 § Om styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare,
annan ställföreträdare för bolaget, revisor eller allmän granskare har
försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller
fått näringsförbud, skall Patent- och registreringsverket avföra ställföre-
trädaren, revisorn eller den allmänne granskaren ur aktiebolagsregistret.
Detsamma gäller om godkännandet eller auktorisationen för en revisor
upphör att gälla.
Avregistreringen skall vid beslut om konkurs eller tillfälligt närings-
förbud ske omedelbart.
Avregistreringen skall också ske omedelbart om det i samband med ett
beslut att avslå ansökan om fortsatt godkännande eller auktorisation av
revisor eller ett beslut att upphäva godkännande eller auktorisation av
revisor har bestämts att beslutet skall gälla omedelbart.
I övrigt skall avregistrering ske sedan beslutet har vunnit laga kraft.
10 § Om avförande av firma ur registret sedan dom om hävande av
firmaregistrering vunnit laga kraft finns bestämmelser i firmalagen
(1974:156).
Ändring av aktiekapitalet m.m.
11 § Registrering av beslut om ändring av bolagsordningens bestäm-
melser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet och
registrering av beslut om ökning eller minskning av aktiekapitalet skall
ske samtidigt, om ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller
minskningen av aktiekapitalet är nödvändig för att aktiekapitalets storlek
skall bli förenlig med bolagsordningen.
Överklagande
12 § En myndighets beslut i tillståndsärende enligt 7 kap. 8, 26 eller 31 §
eller 8 kap. 14 § får överklagas till regeringen.
Finansinspektionens beslut enligt 16 kap. 7 § första stycket 2 och 17 §
första stycket 2 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol.
Ett beslut av Patent- och registreringsverket att avskriva anmälan eller
vägra registrering enligt 7 § första stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma
gäller ett sådant beslut av Patent- och registreringsverket som avses i
11 §, 17 kap. 13 § andra stycket eller 21 §, 20 kap. 14 § första stycket, 20
och 28 §§, 21 kap. 14 § första stycket och 20 § samt 27 kap. 2 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
13 § Ett beslut av Patent- och registreringsverket i ärende enligt 20 kap.
21 eller 27 § överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har
sitt säte. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Patent- och
registreringsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1154
Vid överklaganden av Patent- och registreringsverkets beslut i ärenden
enligt 22 kap. 21 eller 27 § gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
25 kap. Aktiebolags firma
Firma
1 § Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkortningen
AB. Ett publikt aktiebolags firma skall åtföljas av beteckningen (publ),
såvida det inte av bolagets firma framgår att bolaget är publikt.
Firman skall tydligt skilja sig från annan förut i aktiebolagsregistret
eller filialregistret införd, ännu bestående firma. Ett privat aktiebolags
firma får inte innehålla ordet publikt, och ett publikt aktiebolags firma får
inte innehålla ordet privat. För registrering av aktiebolags firma gäller i
övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).
Skall bolagets firma registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse
anges i bolagsordningen
Bifirma
2 § Bolagets styrelse kan anta bifirma. Vad som sägs i 1 § om firma
gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkort-
ningen AB får dock inte tas in i en bifirma.
Underskrifter
3 § Skriftliga handlingar, som utfärdas för ett aktiebolag, skall, om inte
firman framgår på annat sätt, undertecknas med bolagets firma. I fråga
om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall
firman därvid åtföljas av beteckningen (publ).
Om styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en
handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den
utfärdats på bolagets vägnar, är de som undertecknat handlingen soli-
dariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld.
Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens
tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget och den till vilken hand-
lingen ställts av bolaget får ett behörigen undertecknat godkännande av
handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller person-
lig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.
Brev, fakturor och orderblanketter
4 § Ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets
firma, den ort där styrelsen skall ha sitt säte samt bolagets organisa-
tionsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juri-
diska personer m.fl. Om bolaget har trätt i likvidation, skall också detta
anges. I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet
publikt, skall firman åtföljas av beteckningen (publ).
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1155
Förbud mot användning av firma
5 § Om förbud mot användning av firma och om hävande av firma-
registrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).
26 kap. Skadestånd m.m.
Stiftares, styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar
1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han
fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall
ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller
någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om
årsredovisning, 2 kap. 1–3 §§ lagen (1991:980) om handel med finan-
siella instrument eller 5 kap. 5 c § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet eller bolagsordningen.
Revisors, allmän granskares och särskild granskares skadeståndsansvar
2 § En revisor, allmän granskare eller särskild granskare är ersättnings-
skyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han skall även ersätta skada
som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans medhjälpare. I fall
som avses i 8 kap. 40 § svarar dock revisorn endast för skada på grund av
oriktiga uppgifter som han eller hans medhjälpare har haft skälig
anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är
det detta bolag och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige
som är ersättningsskyldiga.
Aktieägares skadeståndsansvar
3 § En aktieägare skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan genom att
medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning
eller bolagsordningen.
Aktieägares inlösenskyldighet vid missbruk m.m.
4 § Om det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och
förhållandena i övrigt, är en aktieägare som avses i 3 § också skyldig att
lösa in skadelidande aktieägares aktier. Lösenbeloppet skall bestämmas
till ett belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga
omständigheter.
Jämkning
5 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet
jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans
storlek och omständigheterna i övrigt.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1156
Gemensamt skadeståndsansvar
6 § Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för
någon av dem enligt 5 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får
han återkräva av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till om-
ständigheterna.
Talan om skadestånd till bolaget
7 § Talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§ får väckas, om majo-
riteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att
väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller
den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet.
8 § En uppgörelse i fråga om skadeståndsskyldighet till bolaget får
träffas endast av bolagsstämman och endast under förutsättning att inte
ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, röstar mot för-
slaget om uppgörelse.
Om en aktieägare för skadeståndstalan för bolagets räkning, får en
uppgörelse inte träffas utan hans samtycke.
9 § Ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, får föra talan
om skadestånd till bolaget. Om en aktieägare sedan talan har väckts
avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.
Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt
till ersättning av bolaget för kostnader som täcks av vad som har kommit
bolaget till godo genom rättegången.
Tiden för väckande av talan
10 § Talan för bolagets räkning mot en styrelseledamot eller den verk-
ställande direktören om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under
ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen
och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolags-
stämman.
11 § Har bolagsstämman beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte
föra en skadeståndstalan utan att aktieägare till sådant antal som anges i
7 § har röstat emot det eller har tiden för att väcka talan gått ut enligt
10 §, får talan enligt 7 eller 9 § ändå väckas, om det i årsredovisningen
eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga
hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till bolagsstämman om det
beslut eller den åtgärd som talan grundas på. Att tiden för väckande av
talan kan vara begränsad även i fall som avses i första stycket framgår av
13 §.
12 § Trots vad som sägs i 7–11 §§ får styrelsen föra en skadeståndstalan
som grundas på brott.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1157
13 § Talan för bolagets räkning enligt 1–3 §§ som inte grundas på brott
får inte väckas mot
1. en stiftare sedan fem år har förflutit från bolagets bildande,
2. en styrelseledamot eller den verkställande direktören sedan fem år
har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder
som talan grundas på, fattades eller vidtogs,
3. en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det
räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,
4. en allmän granskare sedan fem år har förflutit från utgången av det
räkenskapsår som granskningsrapporten avser,
5. en särskild granskare sedan fem år har förflutit från den dag när
yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på bolagsstämman,
6. en aktieägare sedan två år har förflutit från beslut eller åtgärder som
talan grundas på.
Konkursbos talerätt
14 § Om bolaget har försatts i konkurs efter en ansökan som har gjorts
innan den tid som anges i 13 § har gått ut, får konkursboet föra talan
enligt 1–3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 7, 8
eller 10 §. Efter utgången av den tid som anges i 13 § får en sådan talan
dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.
27 kap. Straff och vite
Böter, fängelse
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 4 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra
aktiebok eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 kap. 15 § andra me-
ningen, 17 § första stycket eller 18 § andra stycket.
I fall som avses i 8 kap. 37 § och 9 kap. 15 § skall inte följa ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Vite
2 § Patent- och registreringsverket kan vid vite förelägga verkställande
direktören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag
eller annan författning att
1. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering,
2. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 25 kap. 4 §.
Föreläggande enligt första stycket 1 får inte meddelas, om under-
låtenheten att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens
beslut förfaller eller bolaget blir skyldigt att gå i likvidation.
Fråga om utdömande av vite prövas av Patent- och registreringsverket.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1158
Förslag till lag om införande av aktiebolagslagen (2003:000)
Härigenom föreskrivs följande
1 § Aktiebolagslagen (2003:000) och denna lag träder i kraft den 1
januari 2004.
2 § Genom aktiebolagslagen (2003:000) upphävs
1. aktiebolagslagen (1975:1385),
2. lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385).
3 § Förekommer i lag eller någon annan författning hänvisning till före-
skrift som ersatts genom bestämmelse i aktiebolagslagen (2003:000) eller
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 § För bolag som registrerats före den 1 januari 2004 gäller aktie-bo-
lagslagen (2003:000) med nedan angivna undantag.
5 § Aktiebolag, som bildats innan aktiebolagslagen (2003:000) trätt i
kraft, får registreras enligt äldre bestämmelser.
6 § Innehåller bolagsordningen förbehåll om att värdeöverföring skall
ske i förhållande till nominella beloppet, gäller bestämmelsen fortfarande
varvid aktierna skall anses ha det nominella belopp som gällde vid
ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2003:000).
7 § Finns i bolag aktier, vilkas röstvärde överstiger tio gånger röstvärdet
för aktie av annat slag, får bolaget ge ut aktier med de röstvärden som
tillkommer redan utgivna aktier.
8 § Innehåller bolagsordningen förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktie-
bolagslagen (1975:1385), gäller förbehållet även om det avviker från 3
kap. 18 § aktiebolagslagen (2003:000).
9 § Äldre bestämmelser om uppgifter i aktiebrev gäller fortfarande i
fråga om aktiebrev som givits ut före ikraftträdandet av aktiebolagslagen
(2003:000).
10 § Vid registrering och verkställande av bolagsstämmobeslut som
fattats före ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2003:000) gäller äldre
bestämmelser.
11 § Om styrelsen före utgången av år 2003 har fattat beslut om ny-
emission enligt 4 kap. 14 eller 15 §, emission av skuldebrev enligt 5 kap.
8 eller 9 § eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 § aktie-
bolagslagen (1975:1385), gäller äldre bestämmelser vid registrering av
beslutet.
12 § Har inlösen av aktier enligt 14 kap. 31 § aktiebolagslagen
(1975:1385) påkallats före utgången av år 2003, gäller äldre be-
stämmelser i fråga om förutsättningarna för inlösen, om bestämmande av
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1159
lösenbelopp och om förfarandet. Väcks talan mot skiljemännens
avgörande efter ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2003:000), gäller
dock de nya bestämmelserna om sådan talan.
13 § Om en bolagsordning efter utgången av år 2003 strider mot be-
stämmelse i aktiebolagslagen, skall styrelsen till första ordinarie bo-
lagsstämma lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen till
överensstämmelse med bestämmelsen.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1160
Förslag till lag om upphävande av lagen (1987:464) om vissa
riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner
i aktiemarknadsbolag, m.m. skall upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Bestämmelserna i den upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas
vid registrering och verkställighet av bolagsstämmobeslut som fattats
före denna lags ikraftträdande.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1161
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring
av finansiella instrument
Härmed föreskrivs att 1 kap. 3 §, 3 kap. 12 och 13 §§, 4 kap. 2, 5, 6, 9,
17, 18 och 19 §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap. Allmänna bestämmelser
3 §
I denna lag betyder:
central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation enligt
2 kap. att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister,
avstämningsbolag: sådant av-
stämningsbolag som avses i aktie-
bolagslagen (1975:1385) eller för-
säkringsrörelselagen (1982:713),
avstämningsbolag: sådant av-
stämningsbolag som avses i aktie-
bolagslagen (2003:000) eller för-
säkringsrörelsela-gen (1982:713)
emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt
instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
kontoförande institut: den som av en central värdepappersförvarare
medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,
finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument,
skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän
omsättning,
värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,
koncern: detsamma som i 1 kap.
5 och 6 §§ aktiebolagslagen, varvid
vad som sägs om moderbolag skall
tillämpas även på andra juridiska
personer än aktiebolag.
koncern: detsamma som i 1 kap.
6 och 7 §§ aktiebolagslagen, varvid
vad som sägs om moderbolag skall
tillämpas även på andra juridiska
personer än aktiebolag.
3 kap. Kontoförande institut och förvaltarregistrering
Förvaltarregistrering
12 §
På begäran av den centrala
värdepappersförvararen skall en
förvaltare lämna uppgifter till
värdepappersförvararen om de
På begäran av den centrala
värdepappersförvararen skall en
förvaltare lämna uppgifter till
värdepappersförvararen om de
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1162
aktieägare vars aktier han förvaltar.
Uppgifterna skall avse aktieägarnas
namn, personnummer eller annat
identifieringsnummer samt post-
adress. Förvaltaren skall dessutom
ange det antal aktier av olika slag
som varje aktieägare äger. Uppgif-
terna skall avse förhållandena vid
den tidpunkt som den centrala vär-
depappersförvararen bestämmer.
aktieägare vars aktier han förvaltar.
Uppgifterna skall avse aktieägarnas
namn och personnummer, orga-
nisationsnummer eller annat identi-
fieringsnummer samt postadress.
Förvaltaren skall dessutom ange
det antal aktier av olika slag som
varje aktieägare äger. Uppgifterna
skall avse förhållandena vid den
tidpunkt som den centrala värde-
pappersförvararen bestämmer.
Den centrala värdepappersförvararen skall på begäran av ett avstäm-
ningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i
första stycket.
Avstämningsbolag har rätt att hos den centrala värdepappersförvararen
få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare
undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra
styckena.
13 §
Hos den centrala värdepappers-
förvararen skall det för varje av-
stämningsbolag finnas en samman-
ställning över aktieägare med mer
än femhundra förvaltarregistre-
rade aktier i bolaget. Sammanställ-
ningen skall innehålla de uppgifter
som anges i 12 § första stycket. En
utskrift av sammanställningen skall
hållas tillgänglig för var och en på
bolagets huvudkontor och hos den
centrala värdepappersförvararen.
Utskriften får inte vara äldre än sex
månader. Var och en har rätt att
mot ersättning för kostnaderna få
en utskrift av sammanställningen
från den centrala värdepappers-
förvararen.
Hos den centrala värdepappers-
förvararen skall det för varje av-
stämningsbolag finnas en samman-
ställning över aktieägare med för-
valtarregistrerade aktier som mot-
svarar en tusendel eller mer av
antalet röster i bolaget. Samman-
ställningen skall innehålla de upp-
gifter som anges i 12 § första
stycket. En utskrift av samman-
ställningen skall hållas tillgänglig
för var och en hos bolaget och hos
den centrala värdepappersförva-
raren. Utskriften får inte vara äldre
än tre månader. Var och en som
begär det har vid var tid rätt att mot
ersättning för kostnaderna få en
aktuell utskrift av samman-
ställningen från den centrala värde-
pappersförvararen.
4 kap. Avstämningsregister och avstämningskonton
2 §
Aktier i ett avstämningsbolag skall vara registrerade i ett avstämnings-
register för bolaget. Aktier i svenska bolag som inte är avstämningsbolag
får inte registreras i avstämningsregister.
Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tillämpas
också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1163
1. företrädesrätt att delta i
emission som avses i 4 kap.
aktiebolagslagen (1975:1385) och
4 kap. försäkringsrörelselagen
(1982:713),
2. rätt på grund av teckning av
aktier vid nyemission enligt 4 kap.
aktiebolagslagen och 4 kap. för-
säkringsrörelselagen, samt
3. rätt på grund av nyteckning av
aktier enligt 5 kap. aktiebolags-
lagen.
1. fondaktierätt och teckningsrätt
som avses i 10 kap. 4 eller 6 §
aktiebolagslagen (2003:000) samt
företrädesrätt att delta i emission
som avses i 4 kap. försäkrings-
rörelselagen (1982:713),
2. rätt på grund av teckning av
aktier enligt 12 kap. aktiebolagsla-
gen och 4 kap. försäkringsrörelse-
lagen utan utnyttjande av teck-
ningsoption, samt
3. rätt på grund av teckning av
aktier enligt 12 kap. aktiebolags-
lagen med utnyttjande av teck-
ningsoption.
5 §
För finansiella instrument som
registreras enligt denna lag får inte
utfärdas aktiebrev, emissionsbevis,
interimsbevis eller optionsbevis
som avses i aktiebolagslagen eller
försäkringsrörelselagen eller skul-
debrev eller motsvarande handling.
Har en sådan handling utfärdats,
gäller den inte som förbindelse.
Bestämmelserna i aktiebolagslagen
gäller inte heller för handlingen.
För finansiella instrument som
registreras enligt denna lag får inte
utfärdas aktiebrev, emissionsbevis,
interimsbevis eller teckningsop-
tionsbevis som avses i aktiebolags-
lagen (2003:000) eller försäkrings-
rörelselagen eller skuldebrev eller
motsvarande handling. Har en
sådan handling utfärdats, gäller den
inte som förbindelse. Bestämmel-
serna i aktiebolagslagen gäller inte
heller för handlingen.
Första stycket tillämpas inte i fråga om finansiella instrument utfärdade
i ett annat land än Sverige.
Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling har ut-
färdats för ett sådant instrument som avses i andra stycket skall hand-
lingen vara inlämnad för förvaring hos den centrala värdepappers-
förvararen eller för detta företags räkning innan registrering i av-
stämningsregister får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att
handlingen inte kommer i omlopp. Handlingen skall vara kvar i sådant
förvar så länge instrumentet är registrerat i avstämningsregister.
6 §
I fråga om aktiebolag som över-
går till att bli avstämningsbolag
gäller följande. Behörighet att
första gången antecknas som aktie-
ägare eller förvaltare på ett avstäm-
ningskonto tillkommer den som
visar upp ett aktiebrev och enligt 3
kap. 6 § aktiebolagslagen eller på
annat sätt styrker sitt förvärv.
Aktiebrevet skall makuleras på
betryggande sätt av den centrala
I fråga om aktiebolag som över-
går till att bli avstämningsbolag
gäller följande. Behörighet att
första gången antecknas som aktie-
ägare eller förvaltare på ett avstäm-
ningskonto tillkommer den som
visar upp ett aktiebrev och enligt 5
kap. 10 § aktiebolagslagen
(2003:000) eller på annat sätt
styrker sitt förvärv. Aktiebrevet
skall makuleras på betryggande sätt
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1164
värdepappersförvararen. Vad som
nu har sagts tillämpas på mot-
svarande sätt i fråga om interims-
bevis och emissionsbevis som
utfärdats av ett aktiebolag innan
denna lag blev tillämplig på
bolaget.
av den centrala värdepappersför-
vararen. Vad som nu har sagts
tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om interimsbevis och
emissionsbevis som utfärdats av ett
aktiebolag innan denna lag blev
tillämplig på bolaget.
9 §
Om ett emissionsbevis eller op-
tionsbevis har utfärdats för en
rättighet som avses i 5 kap. aktie-
bolagslagen innan denna lag blev
tillämplig på rättigheten gäller
följande. Behörighet att första
gången antecknas som ägare eller
förvaltare av rättigheten på ett
konto för skuldförbindelser till-
kommer den som visar upp beviset
och enligt 3 kap. 6 § aktie-
bolagslagen eller på annat sätt
styrker sitt förvärv. Beviset skall
makuleras på betryggande sätt av
den centrala värdepappersförva-
raren.
Om ett emissionsbevis eller
teckningsoptionsbevis har utfärdats
för en rättighet som avses i 12 kap.
aktiebolagslagen (20003:000)
innan denna lag blev tillämplig på
rättigheten gäller följande. Behö-
righet att första gången antecknas
som ägare eller förvaltare av rättig-
heten på ett konto för skuld-
förbindelser tillkommer den som
visar upp beviset och enligt 5 kap.
10 § aktiebolagslagen eller på
annat sätt styrker sitt förvärv.
Beviset skall makuleras på
betryggande sätt av den centrala
värdepappersförvararen.
Avstämningskonton
17 §
På ett avstämningskonto skall anges
1. kontohavarens namn, person-
nummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. panthavares namn, person-
nummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
1. kontohavarens namn och
personnummer,
organisations-
nummer eller annat identifierings-
nummer samt postadress,
2. panthavares namn och person-
nummer,
organisationsnummer
eller annat identifieringsnummer
samt postadress,
3. det antal finansiella instrument som kontot omfattar,
4. i förekommande fall att kontohavaren har förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna
eller att aktierna företräds av en förvaltare som förordnats enligt 7 kap.
14 a § bankrörelselagen (1987:617), 5 kap. 15 a § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet, 6 kap. 3 g § lagen (1991: 981) om värde-
pappersrörelse, 11 kap. 2 h § lagen (1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet eller 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen (1982:713),
5. pantsättning och förekomst av annan särskild rätt som gäller ett
finansiellt instrument,
6. konkurs avseende kontohavaren samt utmätning, kvarstad eller
betalningssäkring avseende ett finansiellt instrument eller avseende
panträtt i detta,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1165
7. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 §
andra stycket föräldrabalken.
18 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto
beträffande aktier anges
1. aktiernas nominella belopp
och för varje aktie om full betal-
ning har erlagts för aktien till
avstämningsbolaget,
1. för varje aktie om full be-
talning har erlagts för aktien till
avstämningsbolaget,
2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas
enligt bolagsordningen,
3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,
4. förbehåll att aktieägare eller
annan skall vara berättigad att
lösa aktie som övergår till ny
ägare,
5. utbetalning som görs vid
inlösen av en aktie eller minskning
av aktiens nominella belopp eller
vid skifte av bolagets tillgångar,
6. inskränkning i rätten att fritt
förfoga över en aktie som avses i 3
kap. 12 och 15 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 3 kap. 12 och
15 §§ försäkringsrörelselagen samt
namn, personnummer eller annat
identifieringsnummer och post-
adress för den som har en rättighet
på grund av en sådan inskränkning.
Har utan återbetalning en aktie
dragits in eller det nominella be-
loppet ändrats, skall detta anges på
kontot så snart som möjligt.
4. om en aktie omfattas av
förbehåll som avses i 3 kap. 7, 13
eller 18 § aktiebolagslagen
(2003:000),
5. utbetalning som görs vid in-
lösen av en aktie eller vid skifte av
bolagets tillgångar.
6. inskränkning i rätten att fritt
förfoga över en aktie som avses i 4
kap. 3 § aktiebolagslagen eller 3
kap. 12 och 15 §§ försäkringsrö-
relselagen eller annan lag samt
namn och personnummer, organ-
isationsnummer eller annat identi-
fieringsnummer och postadress för
den som har en rättighet på grund
av en sådan inskränkning.
Har någon rätt att i stället för
den i aktieboken införde aktie-
ägaren lyfta utdelning och vid
fondemission ta emot ny aktie samt
att utöva företrädesrätt att delta i
emission skall på avstämnings-
kontot antecknas namn och person-
nummer, organisationsnummer
eller annat identifieringsnummer
samt postadress för den berätti-
gade, om denna rätt grundas på
1. uppdrag
2. pantsättning eller
3. villkor i testamente eller
gåvobrev
eller den berättigade är
4. förmyndare för aktieägare
5. god man för aktieägare
6. förvaltare enligt föräldra-
balken för aktieägare
7. konkursförvaltare i aktie-
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1166
ägares konkurs
8. kronofogdemyndighet som
fattat eller verkställt beslut att aktie
skall utmätas, beläggas med kvar-
stad eller bli föremål för betal-
ningssäkring.
Anteckning enligt andra stycket
görs på begäran av den som med
skriftlig handling förmår visa att
han har sådan rätt som anges där.
Av anteckningen skall framgå
vilken slags rätt som den be-
rättigade har. Anteckningen skall
tas bort när aktieägaren eller
någon annan behörig person visar
att rätten upphört.
Har utan återbetalning en aktie
dragits in skall detta anges på
kontot så snart som möjligt.
19 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto be-
träffande skuldförbindelser anges
1. skuldbelopp, valuta och skuldförbindelsernas nominella belopp,
2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,
3. om utbyte skett av konvertibel
fordran enligt 5 kap. aktiebolags-
lagen,
4. om utnyttjande skett av
optionsrätt vid nyteckning på grund
av fordran som är förenad med
optionsrätt vid nyteckning enligt 5
kap. aktiebolagslagen,
5. andra inskränkningar för bor-
genären att ta emot betalning eller
att i övrigt göra betalningsut-
fästelsen gällande samt namn,
personnummer eller annat identi-
fieringsnummer och postadress för
den som har en rättighet på grund
av en sådan inskränkning.
3. om utbyte skett av konvertibel
fordran enligt 12 kap. aktie-
bolagslagen (2003:000),
4. om utnyttjande skett av till
skuldebrevet hörande optionsrätt
vid teckning av aktie enligt 12 kap.
aktiebolagslagen,
5. andra inskränkningar för
borgenären att ta emot betalning
eller att i övrigt göra betalnings-
utfästelsen gällande samt namn och
personnummer,
organisations-
nummer eller annat identifierings-
nummer och postadress för den
som har en rättighet på grund av en
sådan inskränkning.
9 kap. Tillsyn
3 §
Auktorisation som central värdepappersförvarare skall återkallas av
Finansinspektionen, om
1. värdepappersförvararen genom att överträda denna lag eller någon
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat
sig olämplig att utöva verksamheten,
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1167
2. värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som
auktorisationen avser,
3. såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger
två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har
täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller
4. någon som ingår i värdepappersförvararens styrelse eller är
verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav
som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4.
Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i fall som avses i första
stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen.
Vid tillämpning av första stycket
3 skall det egna kapitalet beräknas
enligt 13 kap. 2 § tredje stycket
aktiebolagslagen (1975: 1385).
Vid tillämpning av första stycket
3 skall det egna kapitalet beräknas
enligt 22 kap. 10 § aktiebolags-
lagen (2003:000).
I fall som avses i första stycket 4 får auktorisationen återkallas bara om
Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår i styrelsen eller är
verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och om han, efter en
av inspektionen bestämd tid av högst tre månader, fortfarande finns kvar
i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av auktorisation får Finansinspektionen besluta om hur
verksamheten skall avvecklas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1168
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
dels att 2 kap. 4–6 §§ skall betecknas 2 kap. 14–16 §§,
dels att 2 kap. 1–3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i 2 kap. skall införas nya paragrafer 4–13 §§ samt närmast före
2 kap. 1 och 4 §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen närmast före 2 kap. 14 § skall införas rubriken
”Registrering och offentliggörande av prospekt”.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
Gemensamma bestämmelser om
prospekt
1 §
1
Vid emissioner som avses i 2 §
och erbjudanden som avses i 3 §,
som är riktade till en öppen krets,
skall prospekt upprättas om sum-
man av de belopp som till följd av
emissionen eller erbjudandet kan
komma att erläggas uppgår till
minst 300 000 kronor. Ett sådant
prospekt skall innehålla de upp-
lysningar som, med hänsyn till de
finansiella instrument som avses,
behövs för en välgrundad bedöm-
ning av emissionen eller erbju-
dandet.
Prospekt behöver inte upprättas
om
1. emissionen eller erbjudandet
görs av en stat inom EES,
2. emissionen eller erbjudandet
avser andelar i en värdepappers-
fond eller i ett utländskt fond-
företag med säte i ett land inom
EES,
3. emissionen eller erbjudandet
avser fordringsrätter med kortare
löptid än ett år,
4. lägsta beloppet som skall er-
läggas av en enskild investerare är
300 000 kronor eller mer.
Vid emissioner som avses i 2 §
och erbjudanden som avses i 3 §,
som är riktade till en vidare krets,
skall prospekt upprättas om sum-
man av de belopp som till följd av
emissionen eller erbjudandet kan
komma att erläggas uppgår till
minst 300 000 kronor. Ett sådant
prospekt skall innehålla de upp-
lysningar som, med hänsyn till de
finansiella instrument som avses,
behövs för en välgrundad bedöm-
ning av emissionen eller erbju-
dandet.
Prospekt behöver inte upprättas
om
1. emissionen görs av en stat
inom EES,
2. erbjudandet lämnas av en stat
inom EES och inte avser fond-
papper som givits ut av ett publikt
aktiebolag, eller ett publikt
försäkringsaktiebolag,
3. emissionen eller erbjudandet
avser andelar i en värdepappers-
fond eller i ett utländskt fond-
företag med säte i ett land inom
EES,
4. emissionen eller erbjudandet
1
Senaste lydelse 1992:1713.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1169
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela före-
skrifter om ytterligare undantag
från skyldigheten att upprätta
prospekt.
avser fordringsrätter med kortare
löptid än ett år,
5. lägsta beloppet som skall
erläggas av en enskild investerare
är 300 000 kronor eller mer,
6. emissionen eller erbjudandet
omfattas av ett börsprospekt enligt
5 kap. 5 § lagen (1992: 543) om
börs- och clearingverksamhet som
i sin helhet godkänts av börsen.
Avser emissionen eller erbjudan-
det skuldförbindelser, vilka emitte-
ras fortlöpande inom en viss given
ram eller återkommande av kredit-
institut som avses i 1 kap. 1 § lagen
(1995: 1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag, behöver prospekt upprättas
endast när skuldförbindelser av
samma slag ges ut för första
gången.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela föreskrif-
ter om ytterligare undantag från
skyldigheten att upprätta prospekt.
Sådana undantag får inte avse
publika aktiebolag eller publika
försäkringsaktiebolag eller, vid
erbjudande om försäljning av fond-
papper, aktieägare i sådana bolag.
2 §
2
Vid emission av fondpapper som
inte är inregistrerade eller föremål
för ansökan om inregistrering vid
en börs, skall utgivaren upprätta
prospekt.
Vid emission av fondpapper som
inte är inregistrerade eller föremål
för ansökan om inregistrering vid
en börs, skall utgivaren upprätta
prospekt (emissionsprospekt).
3 §
3
Vid erbjudande om köp eller
försäljning av finansiella instru-
ment, skall den som lämnar erbju-
dandet upprätta prospekt.
Vid erbjudande om köp eller
försäljning av finansiella instru-
ment skall den som lämnar erbju-
dandet upprätta prospekt (erbju-
dandeprospekt), om inte annat
följer av 5 §.
2
Senaste lydelse 1992:1713.
3
Senaste lydelse 1992:558.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1170
Särskilda bestämmelser om vissa
slag av prospekt
4 §
För publika aktiebolag, och pu-
blika försäkringsaktiebolag samt
aktieägare i sådana bolag gäller i
fråga om emissionsprospekt och
erbjudandeprospekt som avser för-
säljning även bestämmelserna i 5–
13 §§.
5
§
När en aktieägare säljer fond-
papper som givits ut av bolaget
under sådana förhållanden att
prospektskyldighet föreligger enligt
3 §, skall prospektet upprättas av
bolaget. Aktieägaren skall under-
rätta styrelsen om sin försälj-
ningsavsikt senast sex veckor för
den dag då förvärv tidigast avses
kunna ske.
6
§
Prospekt skall innehålla
1. balansräkningar avseende ut-
gången av de tre senaste räkens-
kapsår, för vilka årsredovisning
och revisionsberättelse avgivits,
2. resultaträkningar för dessa tre
räkenskapsår samt
3. ett sammandrag av de upp-
gifter som bolaget varit skyldigt att
ta in i förvaltningsberättelserna för
de tre räkenskapsåren.
Om bolaget är ett publikt
aktiebolag och skyldigt att upprätta
finansieringsanalys som avses i 2
kap. 1 § tredje stycket årsredovis-
ningslagen (1995: 1554), skall
handlingarna innehålla en sådan
analys.
Ett bolag som är skyldigt att
upprätta en kapitaltäckningsanalys
enligt 2 kap. 1 § tredje stycket
lagen (1995:1559) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, skall till handlingar-
na också foga en sådan.
Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
andra stycket och tredje stycket
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1171
årsredovisningslagen skall
tillämpas på prospekt.
Om bolaget är moderbolag, skall
bolaget i prospektet ta in koncern-
resultaträkning och koncern-
balansräkning för de tre senaste
räkenskapsåren. När redovisnings-
handlingar och andra uppgifter för
koncern tas in i prospektet får
häremot svarande uppgifter för
bolaget utelämnas i den mån de
kan anses sakna väsentlig be-
tydelse för bedömningen av de
fondpapper bolaget ger ut. Dock
får bolagets resultaträkning och
balansräkning för det senaste
räkenskapsåret enligt första stycket
inte utelämnas.
7 §
I prospektet skall upplysning
lämnas om sådana för bedöm-
ningen av bolagets resultat och
ställning viktiga förhållanden och
händelser i övrigt av betydelse för
bolaget, vilka hänför sig till tiden
efter den period som omfattas av
de i 6 § angivna handlingarna.
Om bolaget är ett publikt aktie-
bolag och det offentliggör pros-
pektet senare än åtta månader efter
utgången av det senaste räkens-
kapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse avgivits,
skall prospektet innehålla uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt 9
kap. 3 och 4 §§ årsredovisnings-
lagen (1995:1554) och, i före-
kommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen
(1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Dessa uppgifter skall avse
tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag som in-
faller tidigast fyra månader innan
prospektet offentliggörs enligt 15 §.
8
§
I prospektet skall följande upp-
gifter lämnas, nämligen
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1172
1. kortfattad historik över
bolaget och dess verksamhet,
2. redogörelse för bolagets och,
om dotterföretag finns, koncernens
verksamhet, råvarutillgångar, pro-
dukter och driftställen samt för
dess ställning inom branschen,
3. uppgifter om bolagets styelse-
ledamöter, revisorer och ledande
befattningshavare och
4. redogörelse för ägar- och
rösträttsförhållanden i fråga om
bolagets aktier.
Ett bolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag
skall i prospektet lämna uppgift om
kapitaltäckningen enligt nämnda
lag och dess betydelse för bolaget.
Uppgifter enligt första stycket 1
får utelämnas av bolag, vilkas
fondpapper är noterade vid en börs
eller auktoriserad marknadsplats.
9
§
Ett publikt aktiebolag, som vid
offentliggörandet av prospektet inte
driver någon verksamhet och inte
heller har dotterföretag som driver
någon verksamhet, behöver i pros-
pektet endast ta med senast fast-
ställda balansräkning, i före-
kommande fall koncernbalans-
räkning, upplysningar enligt 8 § 1,
3 och 4 samt redogörelse för den
verksamhet bolaget avser att driva.
10 §
Uppgift i prospekt enligt 6 §, 7 §
första stycket samt 8 § skall
granskas av bolagets revisorer.
Deras berättelse över gransk-
ningen skall tas in i prospektet.
11
§
Prospekt skall tillhandahållas på
de platser där teckning eller in-
köpsanmälan tas emot före den dag
då teckning eller inköp tidigast kan
ske.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1173
12
§
Upprättas prospekt med anled-
ning av erbjudande från aktie-
ägare, får bolaget från aktieägaren
uppbära ersättning för sina kost-
nader för prospektet samt för revi-
sionskostnaden. Uppträder flera
aktieägare som säljare, skall kost-
naderna fördelas mellan dem i
förhållande till det antal fond-
papper av samma slag, som var
och en utbjudit till försäljning.
13 §
Upprättar ett bolag vid emission
av fondpapper ett emissions-
prospekt enligt 2 § eller ett börs-
prospekt enligt 5 kap. 5 § lagen
(1992:534) om börs- och clearing-
verksamhet eller, vid aktieägares
försäljning av fondpapper, ett
erbjudandeprospekt enligt 5 §, och
är prospektet på grund av uppsåt
eller vårdslöshet från bolagets
sida, felaktigt eller bristfälligt,
svarar bolaget för skada som
därigenom vållas den som tecknat
eller köpt fondpapper av bolaget,
av den aktieägare som gjort erbju-
dandet eller av det värdepappers-
institut som bolaget eller aktie-
ägaren anlitat för att placera
fondpapperen på kapitalmark-
naden.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1174
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet
Härmed föreskrivs att det i lagen (1992:543) om börs- och clearing-
verksamhet skall införas en ny paragraf 5 kap. 5 c § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
5 c §
I fråga om börsprospekt som
upprättas av publika aktiebolag,
eller publika försäkringsaktiebolag
tillämpas 2 kap. 5–11 §§ lagen
(1991:980) om handel med
finansiella instrument.
Om ett börsprospekt avser
skuldförbindelser, vilka emitteras
av en utgivare som redan har
fondpapper inregistrerade vid
samma börs, tillämpas dock endast
2 kap. 6, 7 och 10 §§ lagen om
handel med finansiella instrument
på prospektet. Detsamma gäller om
emissionen av skuldförbindelserna
har helt eller delvis garanterats av
någon som redan har fondpapper
inregistrerade vid samma börs.
Prospektet skall i sådant fall
dessutom innehålla uppgifter enligt
2 kap. 6 och 7 §§ samma lag i
fråga om garantigivaren.
Denna paragraf gäller inte
börsprospekt avseende skuldför-
bindelser, vilka emitteras fort-
löpande inom en viss given ram
eller återkommande av kredit-
institut som avses i 1 kap. 1 § lagen
(1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1175
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anställ-
ningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument
Härmed föreskrivs att 15 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyl-
dighet för vissa innehav av finansiella instrument skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §
Om den som enligt 3 § första stycket 1–3 har insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag förvärvar aktier i bolaget, får aktier av samma slag
upp till motsvarande antal inte avyttras mot vederlag tidigare än tre
månader efter förvärvet.
Detsamma gäller för
1. fysiska och juridiska personer som förvärvar aktier i aktiemarknads-
bolaget och vilkas aktier enligt 5 § skall likställas med aktier som inne-
has av personer som avses i första stycket, samt
2. aktiemarknadsbolag som förvärvar egna aktier.
Vad som sägs i andra stycket 2
skall inte tillämpas vid förvärv av
egna aktier med stöd av 4 kap. 5 §
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse eller när en tidigare av-
yttring föreskrivs i lag.
Vad som sägs i andra stycket 2
skall inte tillämpas vid förvärv av
egna aktier med stöd av 4 kap. 5 §
lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse eller när en tidigare av-
yttring föreskrivs i lag eller om
aktierna överlåts enligt 16 kap.
21 § aktiebolagslagen (2003:000).
Prop. 2004/05:85
Bilaga 6
1176
Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härmed föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554)
dels att 8 kap. 7 § i skall ha följande lydelse,
dels att Bilaga 1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
7 §
Har registrering skett av beslut
om att bolaget försatts i konkurs
eller trätt i likvidation, får beslut
om förseningsavgift inte meddelas.
Har registrering skett av beslut
om att bolaget försatts i konkurs,
får beslut om förseningsavgift inte
meddelas.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 7
1177
Remissyttranden över Aktiebolagskommitténs
delbetänkande Aktiebolagets kapital (SOU 1997:22)
Följande remissinstanser har yttrat sig över delbetänkandet Aktiebolagets
kapital (SOU 1997:22). Sveriges Riksbank, Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Bokföringsnämnden, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Revisorsnämnden, Finansinspektionen, Riksgälds-
kontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statskontoret, Styrel-
serna för allmänna pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Konkurrensverket,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Patent- och registreringsverket,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Svenska arbetsgivarföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen, Finansbolagens förening, Stockholms
handelskammare, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund,
Grossistförbundet Svensk Handel, Byggentreprenörerna, Sveriges
Ackordscentral, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Försäkrings-
förbund, Stockholms Fondbörs Aktiebolag, Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska
Revisorsamfundet (SRS), Sveriges Redovisningskonsulters Förbund
(SRF), Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges Finansanalytikers Förening, Konkursförvaltar-
kollegiernas förening, Aktiefrämjandet, Sverige Aktiesparares Riksför-
bund – Aktiespararna, Landstingsförbundet och Fondbolagens Förening.
Redovisningsrådet, Fristående Sparbankers Riksförbund, Svenska
Handelskammarförbundet, OM Stockholm AB, Svenska kommun-
förbundet, Civilekonomernas Riksförbund och Styrelseakademien har
beretts tillfälle men avstått från att lämna synpunkter på förslaget.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 8
1178
Remissyttranden över Aktiebolagskommitténs
delbetänkande Vinstutdelning i Aktiebolag
(SOU 1997:168)
Följande remissinstanser har yttrat sig över delbetänkandet Vinst-
utdelning i Aktiebolag (SOU 1997:168). Justitiekanslern, Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Väster-
norrlands län, Bokföringsnämnden, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,
Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Allmänna
pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Patent- och
registreringsverket, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens central-
organisation (TCO), Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF), Svenska
Bankföreningen, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Industri-
förbund, Svensk Handel och Tjänsteföretagen, Företagarnas Riks-
organisation, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Sveriges
Försäkringsförbund, Stockholms Fondbörs Aktiebolag, Värdepappers-
centralen VPC Aktiebolag, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),
Svenska Revisorssamfundet (SRS), Sveriges Redovisningskonsulters
Förbund (SRF), Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund,
Sveriges advokatsamfund, Finansanalytikernas förening, Konkursför-
valtarkollegiernas förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Aktie-
främjandet, Sveriges Aktiesparares Riksförbund – Aktiespararna, Sven-
ska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Komrev Aktiebolag.
Yttrande har även inkommit från Åke Persson.
Kommerskollegium, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Redovisningsrådet, Sveriges Ackordscentral och OM Stock-
holm Aktiebolag har beretts tillfälle men avstått från att lämna syn-
punkter på förslaget.
Prop. 2004/05:85
Bilaga 9
1179
Remissyttranden över Aktiebolagskommitténs
slutbetänkande Ny aktiebolagslag (SOU 2001:1)
Följande remissinstanser har yttrat sig över slutbetänkandet Ny aktie-
bolagslag (SOU 2001:1). Justitiekanslern, Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i
Västernorrlands län, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolis-
styrelsen, Brottsförebyggande rådet, Datainspektionen, Statskontoret,
Revisorsnämnden, Kommerskollegium, Svenska Handelskammarför-
bundet, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Riksrevisions-
verket, Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholm, Fjärde
AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Bokföringsnämnden, Länsstyrelsen i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsverket,
Verket för näringslivsutveckling, Konkurrensverket, Patent- och regi-
streringsverket, Invest in Sweden Agency, Juridiska fakultetsnämnden
vid Uppsala universitet, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbun-
det, Lerums kommun, Linköpings kommun, Finspångs kommun, Göte-
borgs kommun, Katrineholms kommun, Vännäs kommun, Värmdö
kommun, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges advokatsamfund,
Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer
(FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), Sveriges Redovisnings-
konsulters Förbund (SRF), Sveriges Försäkringsförbund, Svenska
journalistförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska
Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akade-
mikers Centralorganisation, Näringslivets nämnd för regelgranskning,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Finans-
bolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska kreditmanna-
föreningen, Sveriges Inkassoorganisation, Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag, Aktie Torget i Norden AB, Konkursförvaltarkollegiernas
förening, Aktiefrämjandet och Sveriges Aktiesparares Riksförbund.
Yttranden har dessutom inkommit från Starev, Revisorsnämnden,
Stiftelsen Ackordcentralen, Stockholmsbörsen och Ägarfrämjandet.
IT-kommissionen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms uni-
versitet, Herby kommun, Uppsala kommun, Örkelljunga kommun, OM
Gruppen Aktiebolag, Sveriges Ackordscentral, Nordic Growth Market
(NGM) Aktiebolag, Sveriges Finansanalytikers Förening, Föreningen
Miljörevisorer i Sverige och City-universitetet har beretts tillfälle att yttra
sig men har avstått från det.
NUTEK:s rapport
Konsekvenser för små företags villkor av aktiebolagskommittens förslag till ny aktiebolagslag
0 Sammanfattning
Regeringen uppdrog våren 2001 åt Verket för näringslivsutveckling NUTEK att göra en bedömning av vilka konsekvenser förslagen i Aktiebolagskommittens slutbetänkande "Ny aktiebolagslag" kan få för små företags villkor. Uppdraget skulle genomföras i samråd med företrädare för näringslivet samt med myndigheter som särskilt berörs. Vid bedömningen skulle en av regeringen framtagen checklists för konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor användas.
Övergripande synpunkter från samrådsparterna samlades in och ett urval av remisssvaren på kornmittens förslag studerades. Därefter företogs en analys av materialet med syftet att uppnå en avgränsning av ett relevant och hanterbart underlag för det fortsatta arbetet. De enskilda delarna i kormmitténs förslag behandlades sedan med checklistan som grund av representanter för NUTEK och samrådsparterna vid ett tvådagars seminarium. En preliminär rapport distribuerades till samtliga deltagare för synpunkter innan denna slutrapport färdigställdes.
Granskningen av lagförslagen har resulterat i följande synpunkter och kommentarer.
Ett antal lagbestämmelser synes inte ha någon relevans för bolag där alla styrelseledamöter är aktieägare, vilket är det vanligaste i små bolag. Lagtexten bör innehålla undantag i konsekvens med detta. Alternativen är att införa en särskild lag för denna typ av privata aktiebolag eller alla privata aktiebolag.
Lagen bör vidare vara anpassad till IT-lösningar för bolagens administrativa rutiner. Detta är särskilt viktigt för små företag som i hög utsträckning köper administrativa tjänster från konsulter, som vanligtvis väljer IT-lösningar för sådana tjänster.
Verket föreslår att konsekvensanalyserna om reglers effekter på små företags villkor i en framtid utförs av ett oberoende organ med hög samlad kompetens i stället för av den eller dem som utformar reglerna.
1 Uppdraget
Verket fick den 3 maj 2001 regeringens uppdrag att bedöma vilka konsekvenser förslagen i Aktiebolagskommittens slutbetänkande kan få för små företags villkor, se bilaga. I den ursprungliga uppdragsbeskrivningen undantogs ett antal kapitel i kommittens förslag. Under hand har företrädare för justitiedepartementet förklarat att några hinder inte föreligger att även lämna synpunkter på de undantagna avsnittens regler.
2 Metod
I enlighet med uppdragsbeskrivningen har samråd skett med företrädare för näringslivet och rited särskilt berörda myndigheter. Företrädare för följande organisationer har medverkat i arbetet:
Svenskt Näringsliv Svensk Handel Företagarnas Riksorganisation Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR Svenska Revisorssamfundet SRS Sveriges Redovisningskonsulters Förbund - SRF Näringslivets Nämnd för Regelgranskning NNR Stiftelsen Sveriges Ackordscentral Konkurrensverket Patent- och Registreringsverket
Under juni togs kontakter med medverkande organisationer och upplägget av arbetet diskuterades. Under sommaren samlades övergripande synpunkter in från medverkande och ett urval av remissvaren på kommitténs förslag studerades. I slutet av september genomfördes ett två dagars seminarium i internatform då fokus sattes på de enskilda delarna i kornmittens förslag. En preliminär rapport gick därefter på snabbremiss i mitten av oktober varefter föreliggande slutrapport färdigställdes.
Av uppdraget framgick att den s k Simplex-listan skulle användas vid bedömningen. Så har skett i tillämpliga delar. Av pedagogiska skäl redovisas inte synpunkterna efter denna mall utan redovisningen sker i kronologisk ordning. Verket har bedömt det som värdefullare ur regelförenklingsperspektiv att de synpunkter som kommit fram under processen redovisas än att strikt tillämpa checklistan och därmed begränsa synpunkternas antal och innehåll. Sålunda har frågor om vad som är problemet och följderna av utebliven reglering och om alternativa lösningar inte besvarats i de fall de bedömts sakna relevans.
Schematiskt kan arbetet beskrivas utifrån denna bild:
Uppdraget
Simplex checklista
Regelförenkl.
principer Avgränsning
Analys
Slutrapport
Grovinventering
Remissytr.
Seminarium
3 Allmänna synpunkter
3.1 Prioritering av regelförenklingsarbetet
Näringsdepartementet driver idag bl a genom Simplex-gruppen ett visst regelförenklingsarbete. Målgrupperna är departement, kommitteer och myndigheter.
Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR) utgör näringslivets organ för uppgiftslämnar- och regelförenklingsfrågor. Företagarnas riksorganisation, FR, har, som företrädare för små företag, vissa uppgifter i samband med att regler tas fram som berör mindre företag.
Vid genomförandet av uppdraget kan verket konstatera att det inom regelförenklingsområdet finns goda ambitioner och en bra bas i form av författningar, anvisningar och andra föreskrifter. Dock finns en stor förbättringspotential i vad avser uppföljning av hur dessa regler efterlevs. Detta kan delvis åtgärdas genom att tillföra ytterligare
resurser men regeringen måste också ge regelförenklingsarbetet högre politisk prioritet. Ytterligare en viktig aspekt är att undersöka i vilken mån hänsyn tas vid beslutsfattandet till de konsekvensanalyser som genomförts.
Väl gjorda konsekvensanalyser kan bidra till att resurser som annars skulle förbrukas i företagen i stället kan användas till åtgärder som bidrar till ökad tillväxt och konkurrensförmåga i näringslivet.
Rekommendationen är således att regeringen i högre grad bör uppmärksamma och prioritera regelförenklingsarbetet.
3.2 Arbetssätt
Simplex-gruppen har valt att arbeta långsiktigt genom att bygga relationer och sprida kunskap främst inom regeringskansliet. De begränsade resurser som står till förfogande finns gör att tid inte finns att i tillräcklig omfattning medverka till att nya regler faktiskt granskas. Resurser finns inte heller för att analysera existerande regler, det s k regelberget.
Verket anser att en analys bör göras av gällande regler med syfte att identifiera de processer som tar i anspråk mycket tid av företagarna och som är ofta förekommande. Med denna analys som grund kan regelförenklingsarbetet prioriteras utifrån de "vinster" man beräknas kunna göra. Ett exempel kan vara att se över rutinerna och formkrav vid anmälan av ändring av styrelse i aktiebolag.
Vidare kan ifrågasättas om konsekvensanalyserna ska göras av den eller dem som har i uppgift att omsätta det politiska syftet i konkreta regler. Att objektivt göra en granskning av sina egna förslag kan vara svårt. En ordning bör övervägas med innebörd att låta ett organ med hög samlad
kompetens om företagens och företagarnas behov och villkor göra analysen om än i nära samverkan med regelskaparen.
3.3 Två aktiebolagslagar?
Vid genomgången av förslaget till ny aktiebolagslag kan övergripande konstateras att ambitionen att samla alla bestämmelser för såväl privata som publika aktiebolag i en och samma lag är god då särregler för små företag bör undvikas. Dock blir lagen för dem som driver eller avser driva privata aktiebolag svårläst då många regler endast gäller publika aktiebolag.
Ett första alternativ är att ge ut två lagar, en för privata och en för publika aktiebolag.
Ett andra alternativ är att i lagtexten på ett tydligt sätt markera de regler som inte gäller för privata aktiebolag.
Och det tredje och kanske effektivaste alternativet vore att undanta vissa regler för de aktiebolag där samtliga aktieägare samtidigt är styrelsemedlemmar.
3.4 Kostnadsberäkningar
Tillämpningen av aktiebolagslagen i nuvarande eller kommande form är och kommer i hög utsträckning kräva att företagaren anlitar extern expertis, ofta advokat, revisor eller redovisningskonsult. Det har för verket i många fall varit ogörligt att göra adekvata uppskattningar av de antal timmar som företagarna totalt skulle behöva anlita och betala denna externa expertis.
3.5 Metodstöd
Verket vill också lyfta fram betydelsen av att gjorda erfarenheter och kunskap om t ex tekniken att göra konsekvensanalyser sprids på ett effektivt sätt. Goda exempel på analyser skulle kunna tillhandahållas via Internet. Återkommande träffar för de som arbetar med regelförenkling inom myndigheter och näringsliv bör ordnas och kompletteras med virtuella diskussionsgrupper/communities.
4 Genomgång av lagförslagen
1:1 Aktieägarnas betalningsansvar För den som läser 1 § framstår det som de enda ansvarsgenombrott som finns redovisas i aktiebolagslagen. Då regler om ansvarsgenombrott/företrädaransvar finns i andra lagar bör en hänvisning göras till dessa.
En person med avsikt att starta eller köpa ett aktiebolag kan lätt invaggas i tron att de angivna ansvarsgenombrotten är de enda som finns.
1:2 Privata och publika aktiebolag Inledningsvis, se avsnitt 3.3, förordades olika alternativ till lagstiftningsteknik. Om de två senare alternativen övervägs kan detta lagrum kompletteras med bestämmelser om detta.
Ett antal bestämmelser i lagförslaget skulle inte gälla för bolag där samtliga aktieägare är styrelsemedlemmar. Exempel på sådana bestämmelser är 2 kap 14 - 16 §§, 3 kap 10 § andra meningen, 6 kap 12, 14, 15, 17, 18, 20, 24, 25 §§, 7 kap 3 ,7 §§ och 12 kap 4 §.
I bolag med endast en aktieägare, som tillika är styrelseledamot, kan t ex följande bestämmelser utgå: 6 kap 28 - 32 (andra meningen) §§, 33 – 35 §§, 40, 43, 44 §§ och kap 7 5 §.
1:3 Aktiekapital Små företag får teoretiskt ett konkurrensunderläge genom obegränsat ekonomiskt ansvar men svårigheten att eliminera underläget genom att övergå till aktiebolagsform med ett minimikapital av 100 000 kr torde i flertalet fall vara liten om verksamheten har rimlig ekonomisk bärkraft.
I syfte att underlätta start av nya aktiebolag skulle en ordning kunna övervägas att övergångsvis tillåta ett lägre inbetalt aktiekapital än minimikapitalet. Då skulle aktiekapitalet kunna byggas upp med bolagets egna vinster. En sådan regel skulle kunna kompletteras med ett personligt ansvar för aktieägare upp till minimikapitalet.
2:1 Bolagsbildning Det måste finnas tillförlitlig dokumentation om att någon eller några har bildat ett aktiebolag. Det är inte realistiskt att lämna detta oreglerat. Registrering av bolag skulle inte bli meningsfull om inte ett visst antal uppgifter skulle vara obligatoriska.
Även om mycket har gjorts under senare år för att förenkla bolagsbildning borde ytterligare' analyser göras för att ytterligare förenkla anmälningsförfarandet och tillämpningarna kring detta.
2:2 Stiftelseurkund Verket föreslår att stiftelseurkunden ska kunna ersättas med en anmälan av vissa uppgifter i de fall där inte apport eller andra villkor föreligger. Bestämmelsen om högsta beräknade kostnaden för bolagets bildande bör utgå på grund av svårigheten att i förväg ange en sådan.
2:3 Bestämmelsen i andra stycket om balans- och resultaträkningar för de senaste två räkenskapsåren bör utgå och ersättas med en regel att det skall finnas ett bokslut som inte är äldre än en månad vid bolagsbildningen.
2:5 Bolagsordningens innehåll För flertalet nybildade aktiebolag används en standardbolagsordning där normalt endast bolagets namn och ändamål varierar. En möjlighet att använda sig av en sådan "standardbolagsordning" borde ges.
Bolagsordningen bör vara daterad och undertecknad av tilltänkt firmatecknare. Ordet "hemvist" bör ersättas med "folkbokföringskommun" alt "registreringskommun" (för juridisk person).
Punkt 2 bör lyda: "den kommun i Sverige där styrelsen avses bli registrerad."
Punkt 6: Tiden för styrelseledamots uppdrag bör utgå då den kan variera mellan bolagsstämmorna.
Punkt 8: Sättet för sammankallande av bolagsstämma bör inte stå i bolagsordningen. I stället bör i 6 kap 15 § regleras vilka sätt för sammankallande som är tillåtna. Sammankallande med e-post bör tillåtas.
Punkt 9: Endast ärenden som inte är obligatoriska enligt ABL behöver anges i bolagsordningen. Härigenom åstadkommas att bolagsordningar inte behöver ändras som en följd av ändrade regler i ABL.
2:8 Fullmakter på bolagets bekostnad Endast första meningen i paragrafen behövs. Övrig text kan tas bort.
2:10 Betalning av aktierna Regler om kontant betalning av aktiekapital respektive betalning med apportegendom bör stå i skilda paragrafer.
2:11 Granskning av öppningsbalansräkningen P 1 bör tas' bort. Ett intyg från bank - registrerat hos PRV - om inbetalning för aktierna är tillräckligt. Utöver att ange svårigheter att uppskatta egendomens värde bör i sista meningen krävas att ange om svårigheter att uppskatta nyttan för bolaget.
2:15 Uppskjuten apport Tekniken att vid vissa förutsättningar ogiltigförklara avtal kan ge upphov till praktiskt svårhanterbara problem. Istället föreslås ett skadeståndsansvar för apportören gentemot bolaget. Därtill gör verket bedömningen att reglerna i 14 § skapar mycket goda förutsättningar för övriga aktieägare att ta tillvara sin rätt.
Regleringen i 14 - 16 §§ synes onödig. Benämningen "uppskjuten apport" är enligt vår mening oegentlig eftersom det är frågan om ett förvärv som bolaget gör. Bestämmelserna bör tas bort helt. Missbruk motverkas av värderingsregler i skattelagstiftningen.
Förslagen i 2 kap bedöms inte påverka småföretagens konkurrenssituation men kommer att medföra kostnader av mindre eller måttlig storlek för småföretagen för inköp av s k lagerbolag och kostnader för konsultinsatser.
3 Aktieslag och aktiers överlåtbarhet Problemet som ska lösas med bestämmelserna i detta kapitel är bl.a. att en grupp, t.ex. en familj, ska kunna behålla företaget inom kretsen. Om ingen reglering sker och något förbehåll inte heller kan tas in i bolagsordningen så kan detta endast lösas genom ett avtal mellan aktieägarna. Dessa kan dock inte avtala för tredjemans räkning enligt allmänna avtalsrättsliga principer. Detta innebär att de inte kan reglera vad som ska hända om en av delägarna dör och arvingarna vill antingen behålla eller sälja till utomstående. Om regler för detta finns i bolagsordningen är den bindande även för nya aktieägare. Genom att ta in regler som kan användas som förebild så underlättar lagstiftaren för de aktieägare som vill göra detta själva utan anlitande av experter.
3:7 Samtyckesförbehåll Punkt 3 förefaller onödig då samtyckesförbehållet omfattar varje enskild aktie. Samtycke kan alltså omfatta ett valfritt antal aktier.
3:8 Ansökan om samtycke Även ansökan med e-post bör godtas.
3:10 Beslut i fråga om samtycke Kravet på rekommenderat brev synes onödigt.
3:12 Ogiltighet Samtycke bör kunna ges i efterhand.
3:14 o 19 Erbjudande om förköp m m Bör kunna ske även med e-post.
4:1 Uppgifter i aktieboken Verket föreslår en anpassning till nutida förhållanden genom att ersätta begreppet aktiebok med aktieägarförteckning.
4:5 Arkivering Derma paragraf är ytterst svår att tillämpa i sin nuvarande utformning. Ange förslagsvis uttryckligen vem eller vilka som har arkiveringsansvaret efter bolagets upplösning. Ange även att uppgifterna kan lagras på papper eller annan läsbar elektronisk form.
6 Bolagsstämma Sättet för att genomföra en bolagsstämma skulle alternativt kunna göras genom ett enkelt anmälningsförfarande för aktiebolag som uppfyller vissa villkor.
6:26 Aktieägares rätt till insyn m m Gränsen tio aktieägare som anges i paragrafen förefaller godtyckligt vald. De kompletterande reglerna kan i stället gälla alla privata bolag eller annan krets av bolag, se avsnitt 3:3.
8 Revision För småföretag vore det lämpligt med en obligatorisk revisorssuppleant. Om detta blir fallet finns det alltid någon som kan träda in vid förfall. Några extra kostnader för detta är svårt att se - möjligen initialt vid anmälan - utan i stället fördelar vid förhinder, behov av intyg etc.
9 Allmän och särskild granskning Problemet är att en minoritet ibland inte har något inflytande över bolagets förvaltning m.m. men kan inte heller hitta någon köpare till sina aktier till ett rimligt pris. För att kunna bevisa att majoriteten begått något brott mot aktiebolagslagen eller bolagsordning som kan motivera en utlösning så behöver minoriteten ibland hjälp till insyn. Detta kan visserligen bli kostsamt för bolaget men är en del i maktspelet mellan majoritetsägare och minoritetsägare. Möjligheten till granskning från någon som inte utsetts av majoriteten kan därför vara en del i spelet mellan en utmanövrerad delägare och resterande delägare.
Möjligheten till särskild granskning kan bli kostnadskrävande för små företag. För dem borde det räcka med revisionskapitlets möjligheter för minoriteter.
11:7 Preskription Preskriptionsregeln i 11:7 borde vara tillämplig endast på privata bolag, som har en liten ägarkrets. I publika bolag är ägarkretsen stor och behovet av att kunna avsluta emissionen torde kunna uppfyllas genom en preskriptionsbestämmelse i det kungjorda beslutet om fondemission. Ett förfarande med anmaning synes onödigt betungande.
12:4 Teckningstid Bestämmelsen om minsta teckningstid i bör inte gälla för det fall att emissionen är fulltecknad.
12:12 och 12:13 Tillhandahållande av förslag till beslut m m; Kallelsens innehåll Bestämmelserna synes vara onödiga om styrelse och aktieägare är identiska.
14, 15, 18 och 21 Värdeöverföringar till aktieägare m m, vinstutdelning, lån från bolaget till aktieägare m fl, fission Utdelning m.m. till delägare måste kunna ske på ett lätthanterligt sätt. Samtidigt måste hänsyn tas till borgenärernas krav på att aktiekapitalet inte urholkas. Detta är extra viktigt för småföretag som ofta är leverantörer och har oprioriterade fordringar.
14:2 Tillåtna former för värdeöverföring Ett koncernbidrag till moderbolag är definitionsmässigt en vinstutdelning. Därför bör för tydlighetens och förutsägbarhetens skull paragrafen kompletteras med detta.
14:3 Skyddet för bolagets egna kapital m m I andra stycket ges en begränsning i rätten att göra en överföring med hänvisning till enligt verkets uppfattning svårbedömbara faktorer.
Ett alternativ skulle vara att ge styrelsen rätt att besluta om värdeöverföring med fullt ansvar intill dess att kommande bolagsstämma godkänt åtgärden. Jämför SOU 1997:168 s 111 f.
Ett annat alternativ är en kompletterande regel som anknyter till något mätbart som exempelvis en viss lägsta nivå på bolagets soliditet.
14:4 Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår Om styrelsen ges rätt att under ansvar interimistiskt besluta om värdeöverföring enligt förslaget ovan kan denna paragraf utgå alternativt kompletteras med en skrivning om denna rätt.
15:2 Beslutsordning vid bolagsstämma Paragrafen ska kompletteras om förslaget att styrelsen ges rätt enl ovan att besluta om viss värdeöverföring.
15:3 Förslag till beslut om vinstutdelning Andra punktens bestämmelser om värdering av vissa balansposter kan utgå då motsvarande regler finns i andra författningar. Alternativt kan regeln gälla endast publika aktiebolag eller annan avgränsad grupp.
15:6 Tillhandahållande av förslag till beslut m m Onödigt med två veckors väntetid om ägare och styrelse är identiska.
16 Förvärv och överlåtelse av egna aktier m m Möjligheten för mindre aktiebolag eller motsvarande grupp att kunna förvärva egna aktier skulle avsevärt underlätta vid generationsskiften och andra önskvärda ägarförändringar.
17:27 Minskning av reservfond Den föreslagna begränsningen av att minska reservfonden är ologisk då skyldigheten att avsätta medel till denna föreslås bli avskaffad. Alternativt kan en övergångsregel införas.
18:1 Lån till aktieägare m fl Rent allmänt kan noteras att skattereglerna borde synkroniseras med föreliggande förslag.
Sista stycket kan utgå med hänsyn till att allmänna värderingsregler ger tillräcklig vägledning.
18:4 Lån till förvärv av aktier i bolaget m m Regeln har visat sig vara tämligen enkel att kringgå. Detta innebär att den praktiska tillämpningen inte når det syfte lagstiftaren hade varför den bör utgå eller annan lösning konstrueras.
18:5 Lån till förvärv av aktier i bolaget för anställda Paragrafen kan strykas om 18:4 utgår. I annat fall kan regeln inarbetas i 18:1.
18:9 Förteckning över lån Den i paragrafen angivna förteckningen behövs inte då uppgifterna finns i bolagets redovisning.
Verket anser inte heller att det beskrivna dispensförfarandet bör finnas. Dispenser ger en oklar rättstillämpning och skapar onödig byråkrati.
21 Fission Även vad avser reglerna om fission kan noteras att skattereglerna borde synkroniseras med dessa och att reglerna endast ska gälla publika aktiebolag eller annan avgränsad grupp.
21:12 Underrättelse av bolagets kända borgenärer Vad som avses med kända borgenärer bör definieras. Enligt uppgift har i praxis till kretsen kända borgenärer även räknats exempelvis de leverantörer som skulle kunna ha fordringar på bolaget.
22 Likvidation och konkurs Likvidationsreglerna är omfattande och stundtals komplicerade. Ett förenklat förfarande för privata aktiebolag eller annan motsvarande krets bör skapas.
10:2 Subsidiärt personligt ansvar för etterbehandling av miljöförorening
Problemet är att det allmänna med nuvarande lagstiftning kan tvingas bekosta dyrbara efterbehandlingsåtgärder när den ansvariga juridiska personen saknar ekonomiska resurser. Om någon reglering inte sker kommer företag med dålig ekonomi att slippa svara för efterbehandlingskostnader medan företag med god ekonomi får ta dessa kostnader.
En alternativ lösning kan vara en obligatorisk försäkring för oförmåga att betala med någon form av regressrätt för försäkringsbolagen mot den som har det faktiska ansvaret för föroreningen.
Förslaget om ansvarsgenombrott kommer - om det genomförs - sannolikt att leda till betydande kostnader för undersökning före företagsförvärv och för undersökning av mark, byggnader och anläggningar.
Kontrollen av att regeln efterlevs torde också vara resurskrävande.
Kostnadseffekterna enligt ovan kommer att drabba små företag särskilt hårt och utgör därför en konkurrensnackdel för småföretagen såväl inom Sverige som i förhållande till små och stora företag i andra länder som inte har motsvarande reglering.
I den slutliga handläggningen av detta ärende, som avgjorts av generaldirektören PerOla Eriksson, har deltagit Christopher Friis, Birgitta Svensson, Linda Svensson, Magnus Wallde, Stig Wassgren, Anders Weström och Lars Nyberg, föredragande.
Stockholm dag som ovan
Per-Ola Eriksson Lars Nyberg
Bilaga: Uppdraget
Sammanfattningen i professor Per Thorells rapport Vinstutdelningsreglerna och utvecklingen på redovisningsområdet
Utvecklingen på redovisningsområdet har inneburit en förskjutning i synsättet på vad som är tillgångar och skulder samt när värdeförändringar på dessa skall rapporteras i redovisningen. Det dominerande syftet med reglerna är att ge investerare och andra beslutsfattare underlag för sina beslut om ägande och andra relationer med bolaget.
Den av Aktiebolagskommittén föreslagna utdelningsregeln i 14 kap. 3 § aktiebolagslagen är en renodlad borgenärsskyddsregel som syftar till att förhindra värdeöverföringar som kan skada borgenärerna. För att en utdelning skall vara försvarlig fordras att man beaktar de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet.
Den utveckling som äger rum på redovisningsområdet är positiv för borgenärerna. Redovisningen av verkliga värden tillsammans med andra regler som bl.a belyser hur det egna kapitalet är sammansatt och förändrats över åren bidrar till ett bättre beslutsunderlag inte bara för ägarna utan också för borgenärerna. Det redovisade resultatet kan dock inte okritiskt läggas till grund för utdelning. Ett starkt skäl för detta är att frågan om vad som är fritt resp. bundet eget kapital kommer att bli allt svårare att bedöma utifrån redovisningen. Detta är inte heller nödvändigt vid tillämpningen av en borgenärsskyddsregel av det slag som 14 kap. 3 § aktiebolagen utgör. Enligt min mening bör man så långt det är möjligt undvika att föreskriva att vissa poster i redovisningen skall vara bundet eget kapital. Jag är således enig med såväl Aktiebolagskommittén som Justitiedepartementet i pågående lagstiftningsarbete (Ds 2002:42) om att det inte behövs någon särreglering av orealiserade vinster. En utökad försiktighetsregel i kombination med en upplysningsplikt om de överväganden man gjort med anledning av denna är fullt tillräckligt.
Utvecklingen leder samtidigt till att det inte längre framstår som särskilt ändamålsenligt att beloppsspärren är kopplad till vare sig bundet eller fritt eget kapital. För en borgenärsskyddsregel är det inte denna uppdelning som är det centrala utan om värdeöverföringen allmänt sett är försvarlig. Därför föreslår jag att den nuvarande försiktighetsregeln görs till huvudregel och beloppsspärren görs till en kompletterande regel.
Den av mig föreslagna huvudregeln grundas på kommitténs försiktighetsregel men har kompletterats med ett krav på att man också skall beakta ”tillämpade redovisningsprinciper”. Syftet är att man skall väga in i bedömningen hur redovisningen är utformad i det enskilda bolaget och pröva om de överväganden som där gjorts också kan accepteras från ett borgenärsskyddsperspektiv. Jag föreslår också att regeln kompletteras med en ”kvotregel” för privata aktiebolag, med innebörd att bolaget inte får genomföra en utdelning om det egna kapitalet efter överföringen understiger tio procent av balansomslutningen. Vissa förtydliganden av
den upplysningsplikt Aktiebolagskommitten föreslår i 15 kap. 3 § aktiebolagslagen görs också.
Sammanfattningen i professor Lars Vinells rapport
Aktiebolagskommitténs förslag till nya regler om värdeöverföringen. En kommentar med utgångspunkt i finansiell teori.
Av min framställning har framgått att det effektivaste skyddet för intressenter i ett företag är infomationseffektivitet. I detta begrepp lägger jag både informations- och tolkningssymmetri. I klartext har den ideala miljön de egenskaper att ny information om ett företag sprids omedelbart till alla och att alla har lika god förmåga att tolka den. Informationsspridningen har utan tvivel ökat kraftigt under senare år. Samtidigt har likviditeten på de svenska finansmarknaderna stigit mycket kraftigt. De svenska marknaderna har också alltmer integrerats med den internationella marknaden. Värderingen av svenska aktier sker alltså mycket mer än tidigare ur ett portföljperspektiv som omfattar aktier från många länder. Allt detta betyder att prisbildningen har blivit effektivare och marknaderna har därför också blivit mer rättvisa. Det har blivit klart svårare att skaffa sig unika insikter om ett företag.
Trots utvecklingen mot effektiva marknader kvarstår informationsasymmetrier vilka ibland kan vara stora och bli en bas för överföring av medel till förmån för vissa intressenter. Enligt min bedömning hänger dessa samman med två typer av maktpositioner. I den första dominerar ledningen på grund av bristen på aktiva ägare. I den andra är ledning och ägande starkt integrerade. Båda utgångspunkterna kan bli en bas för maktmissbruk som bland annat kan få konsekvenser för långivare. På grund av dessa ledningars informationsövertag kan värdeöverföringar göras vid ett förutsett obestånd vilket leder till skada för långivare. Jag har svårt att se lagregler utöver de som redan finns vilka skulle kunna förekomma sådant missbruk.
Ser vi till värdeöverföringar i form av utdelning och återköp har som framgått dessa skilda syften både för ledning och för ägare. I sista hand kommer marknaden att värdera dessa ågärder varför det finns korrigeringsmekanismer både i de fall där utbetalningarna bedöms vara stora och när de anses vara för små. Grundsatsen från M&M enligt vilken utdelningar saknar betydelse för värdet och därmed också för långivare och samhällsintresse tycks stå sig ganska bra.
Jag har flera gånger återkommit till kombinationen av asymmetri i informationen, incitamentprogram och återköp. Incitamentsprogram kan få företagsledningar att ta stora risker för att få upp företagsvärdetl. Det kan ta lång tid innan marknaden observerar dessa riskökningar. Återköpen sker därför till för höga priser då framtida kassaflöden diskonterar till för lågt avkastningskrav. Återköpen leder till att mindre medel återstår för räntebetalningar. Långivarnas risk ökar alltså. När den nya risken blir känd faller värdet på utestående obligationer. Om det som i fallet Enron rör sig om stora risksatsningar som misslyckas, kan även tidigare solida företag bringas på fall. Jag har dock svårt att se att det i aktiebolagslagen kan införas regler som starkt minskar risken för sådana händelser utan att dessa regler samtidigt får starkt negativa konsekvenser
för det kalkylerade risktagande som förutsätts vara ledstjärnan i en narknadsekonomi.
Marknaderna för lånekapital har också genomgått stora förändringar vilket bl.a. lett till likvida marknader för s.k. industriobligationer där den förväntade avkastningen blir bestämd av risken. Kapitalförsörjningen till nya företag har lett till nya typer av långivare och satsare av riskkapital. Med dessa nya funktioner följer också ökad belysning av denna typ av företag. När banker och andra långivare lånar ut medel till privata bolag gör de det mot bakgrund av en lång samlad erfarenhet av sådan utlåning där riskerna i deras positioner bedöms i ett portföljperspektiv.
Till denna bild hör också den innovativa utvecklingen av nya instrument, vilka ibland anses redovisningsproblem. Huvudregeln är dock att värderingen av instrument som innehåller kombinationer av derivat eller derivat och underliggande värdepapper inte tillför värderingsproblem utöver dem som redan finns i de underliggande tillgångarna.
Sammanfattningsvis anser jag att Aktiebolagskommitten har fattat tendenserna i tiden rätt när den vill göra lagstiftningen för värdeöverföringar mer flexibel än tidigare och se alla överföringar i ett sammanhang.
Jag har svårt att se slopandet av dels kraven på avsättning till reservfond dels den s.k. koncernspärren skall få negativa konsekvenser för långivarna. Av min analys framgår att även en preciserad beloppsspärr är onödig för seriösa företagare. Fortfarande är dock informationsasymmetrin stor och leda till värdeöverföring som skadar vissa intressenter, varför sådana regler behövs. Jag har inget att säga om formuleringarna av dessa regler då jag inte kan ställa dem mot i någon mening optimala eller effektiva regler.
Per Thorells förslag till komplettering av försiktighetsregeln ligger väl inom kommitténs allmänna inställning enligt vilken stor vikt skall läggas vid de enskilda fallen. Däremot anser jag att kvotregeln för privata bolag inför den typ av stelhet som kommittén vill undvika i sina förslag. Tio procent av balansomslutningen kan i sannolikt komma att ha vitt skilda konsekvenser för olika företag. Vad motiverar just 10 procent? Borde inte risk och osäkerhet samt kapitalstruktur i företaget i fråga spela roll för försiktighetsregler? En regel av den föreslagna typen skulle kunna motverka försiktighetsprincipens syften. I fall där tillgångarna har ett de facto mycket för högt värde men är "regelrätt redovisade" kan ägare dela ut medel inom lagens gränser men bortom normal hänsyn till soliditet.
Frågan om styrelsens vetorätt är mer problematisk. Det kan förekomma fall då en styrelse har information som den av konkurrensskäl inte vill avslöja och som kan ha effekter på utdelningspolitiken, men jag utgår från att kommittén noga tänkt igenom sådana aspekter i sitt förslag.
Lagförslag från departementspromemorian Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten (Ds 2003:24)
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 8 kap.10, 11 och 31 §§aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
10 §
1
En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i bolagsordningen. Uppdragstiden skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av en bolagsstämma enligt 9 kap. 7 § första stycket som hålls senast under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.
Ändringar i styrelsens sammansättning har verkan från den tidpunkt då anmälan om ändringen har kommit in till registreringsmyndigheten eller från den senare tidpunkt som har angetts i det beslut som anmälan grundas på.
11 §
2
Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av bolagsstämman vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.
I fråga om verkan av styrelseledamotens avgång gäller 10 § andra stycket.
31 §
3
Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma.
Minst en av dem som bemyndigats att företräda bolaget och teckna dess firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat. I övrigt skall bestämmelserna i 27 och 28 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.
1
Senaste lydelse 1998:760.
2
Senaste lydelse 1998:760.
3
Senaste lydelse 1998:760.
Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.
I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får meddela ett bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får meddelas endast på vissa villkor.
Ett bemyndigande som avses i första stycket eller en återkallelse av ett sådant bemyndigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om registrering har kommit in till registreringsmyndigheten eller från den senare tidpunkt som har angetts i bemyndigandet eller beslutet om återkallelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.
Lagförslag från promemorian Några frågor om revision
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 10 kap.20 och 23 §§aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
20 §
1
Uppdraget som revisor gäller till slutet av den bolagsstämma enligt 9 kap. 7 § första stycket som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.
Om samma revisor skall utses på nytt sedan tiden enligt första stycket har löpt ut, får den som utser revisorn bestämma att uppdraget skall gälla till slutet av den bolagsstämma enligt 9 kap. 7 § första stycket som hålls under det tredje räkenskapsåret efter revisorsvalet.
23 §
2
Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 10–16 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom att vara revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses för den återstående mandattiden.
Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 10–16 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom att vara revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses.
1
Senaste lydelse 1998:760.
2
Senaste lydelse 1998:760.
Remissyttranden över departementspromemorian Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten (Ds 2003:24)
Följande remissinstanser har yttrat sig över departementspromemorian Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten (Ds 2003:24). Göta hovrätt, Norrköpings tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Östergötlands län, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Kammarkollegiet, Datainspektionen, Finansinspektionen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Riksskatteverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Patent- och registreringsverket, Svenska kommunförbundet, Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Kooperativa Förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, FAR, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF), Sveriges advokatsamfund, Näringslivets nämnd för regelgranskning, Föreningen Stiftelser i samverkan, Landsorganisationen (LO), Föreningen Jungfru Marie Nycklar och Swedish Pension Fund Association.
Länsstyrelsen i Skåne län, Svensk Handel, Sveriges Försäkringsförbund, Företagarförbundet, Svenska Revisorsamfundet (SRS), Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, Svenska Kommunförbundet, Tjänstemännens centralorganisation och SACO har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från det.
Remissyttranden över promemorian Några frågor om revision
Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian Några frågor om revision. Riksrevisionen, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Revisorsnämnden, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Riksåklagaren, Länsstyrelsen i Stockholms län, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Svenska kommunförbundet, Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen, Fristånde Sparbankers Riksförbund, Finansbolagens förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Företagar Förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund LRF, FAR, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF, Sveriges advokatsamfund, Näringslivets Regelnämnd, Sveriges Aktiesparares Riksförbund – Aktiespararna, Stockholmsbörsen AB, Lindebergs Grant Thornton, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, Carl Hemström professor emeritus i civilrätt och Föreningen Stiftelser i samverkan.
Fondbolagens förening, Svensk Handel, Sveriges Försäkringsförbund samt Internrevisorernas förening har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått från det.
Lagförslagen i lagrådsremissen 2004-05-06
Förslag till aktiebolagslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser
– bildande av aktiebolag (2 kap.), – bolagsordning (3 kap.), – aktierna (4 kap.), – aktiebok (5 kap.), – aktiebrev (6 kap.), – bolagsstämma (7 kap.), – bolagets ledning (8 kap.), – revision (9 kap.), – allmän och särskild granskning (10 kap.), – ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier och upptagande av
vissa penninglån (11 kap.), – fondemission (12 kap.), – nyemission av aktier (13 kap.), – emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av aktier
(14 kap.), – emission av konvertibler med åtföljande konvertering till aktier
(15 kap.), – vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.), – värdeöverföringar från bolaget (17 kap.), – vinstutdelning (18 kap.), – förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.), – minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.), – lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.), – inlösen av minoritetsaktier (22 kap.), – fusion (23 kap.), – delning (24 kap.), – likvidation och konkurs (25 kap.), – byte av bolagskategori (26 kap.), – registrering (27 kap.), – aktiebolags firma (28 kap.), – skadestånd (29 kap.), – straff och vite (30 kap.), samt – överklagande (31 kap.).
Privata och publika aktiebolag
2 § Ett aktiebolag är ett privat aktiebolag eller ett publikt aktiebolag.
Lagen gäller alla aktiebolag, om inte annat föreskrivs.
Aktieägarnas betalningsansvar
3 § I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.
Trots vad som sägs i första stycket är en aktieägare i ett aktiebolag som bedriver advokatverksamhet solidariskt ansvarig med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig under den tid som han eller hon äger aktier i bolaget. Ansvaret omfattar dock inte förpliktelser som uppkommer i uppdrag som aktieägaren inte själv handlägger eller på annat sätt svarar för.
I 25 kap. 19 § finns bestämmelser om personligt betalningsansvar för aktieägare i samband med likvidationsskyldighet på grund av kapitalbrist.
Aktiekapital
4 § Ett aktiebolag skall ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet skall vara bestämt i bolagets redovisningsvaluta. Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) framgår att redovisningsvalutan får vara antingen svenska kronor eller euro.
5 § Om aktiekapitalet är bestämt i kronor, skall det uppgå till minst 100 000 kr.
Om aktiekapitalet är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarade 100 000 kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 100 000 kr.
I fråga om publika aktiebolag gäller 14 § i stället för första och andra styckena.
6 § Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, representerar varje aktie en lika stor andel av aktiekapitalet. Aktiens andel i aktiekapitalet utgör aktiens kvotvärde.
Förbud mot spridning av aktier m.m. i privata aktiebolag
7 § Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte genom annonsering försöka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller skuldebrev eller teckningsoptioner som bolaget har gett ut.
Ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte heller på annat sätt försöka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200.
Förbuden i första och andra styckena gäller inte erbjudanden som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.
8 § Sådana värdepapper som anges i 7 § får, så länge bolaget är privat, inte noteras vid en svensk eller utländsk börs eller någon annan organiserad marknadsplats.
Var det finns definitioner och förklaringar
9 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
apportegendom 2 kap. 6 §
avstämningsbolag 10 § avstämningsförbehåll 10 § byte av redovisningsvaluta 3 kap. 8 §
dotterföretag 11 § emmissionsbeslut 11 kap. 2 §
emissionsbevis 11 kap. 4 §
fondaktie 11 kap 4 § fondaktierätt 11 kap. 4 §
fondaktierättsbevis 11 kap. 4 §
fondemission 11 kap. 1 § 1 företrädesrätt 4 kap. 3 §
förköpsförbehåll 4 kap. 18 §
hembudsförbehåll 4 kap. 27 §
interimsbevis 6 kap. 9 §
koncern 11 § konvertering 11 kap. 4 §
konvertibel 11 kap. 4 §
kvotvärde 6 § lekmannarevisor 10 kap. 1 §
lösenbevis 22 kap. 15 §
moderbolag 11 § omvandlingsförbehåll 4 kap. 6 §
samtyckesförbehåll 4 kap. 8 §
stiftare 2 kap. 1 §
stiftelseurkund 2 kap. 5 §
särskild delgivningsmottagare 8 kap. 40 §
särskild firmatecknare 8 kap. 37 §
särskild granskare 10 kap. 21 §
teckningsoption 11 kap. 4 §
teckningsoptionsbevis 11 kap. 4 §
teckningsrätt 11 kap. 4 §
teckningsrättsbevis 11 kap. 4 §
årsstämma 7 kap. 11 §
Begreppet avstämningsbolag
10 § Ett avstämningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier skall vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (avstämningsförbehåll).
Begreppen moderbolag, dotterföretag och koncern
11 § Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföretag, om aktiebolaget
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen,
2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller
3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderbolaget.
Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.
12 § I de fall som avses i 11 § första stycket 1–3 och andra stycket skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de aktier och andelar i dotterföretaget som innehas av dotterföretaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotterföretags räkning.
Undertecknande med elektronisk signatur
13 § En handling som enligt denna lag skall vara undertecknad får, om något annat inte anges, undertecknas med avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerad elektronisk signatur.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
14 § Om aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag är bestämt i kronor, skall det uppgå till minst 500 000 kr.
Om aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, skall det uppgå till minst det belopp i euro som enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen motsvarade 500 000 kr. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, skall det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta motsvarade 500 000 kr.
2 kap. Bildande av aktiebolag
Stiftare
1 § Ett aktiebolag bildas av en eller flera stiftare. En stiftare skall vara
1. en fysisk person som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. en svensk juridisk person, eller
3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
Handelsbolag eller motsvarande juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt inom detta område.
Bolagsverket kan för ett särskilt fall tillåta annan än den som har angetts i första och andra styckena att vara stiftare.
2 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Åtgärder som skall vidtas vid bolagsbildningen
3 § Vid bolagsbildningen skall följande åtgärder vidtas:
1. Stiftarna skall upprätta ett utkast till en stiftelseurkund enligt bestämmelserna i 5–10 §§.
2. En eller flera bland stiftarna skall teckna sig för samtliga aktier i bolaget enligt bestämmelserna i 12 §.
3. Aktierna skall betalas enligt bestämmelserna i 15–19 §§.
4. Stiftarna skall färdigställa, datera och underteckna stiftelseurkunden.
5. Styrelsen skall anmäla bolaget för registrering enligt bestämmelserna i 22 och 23 §§.
När bolaget anses bildat
4 § Bolaget anses bildat när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare, om Bolagsverket därefter registrerar bolaget i aktiebolagsregistret.
Stiftelseurkunden
Stiftelseurkundens innehåll
5 § I stiftelseurkunden skall stiftarna ange
1. hur mycket som skall betalas för varje aktie (teckningskursen), och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor samt, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
I förekommande fall skall det även anges om
1. en aktie skall kunna tecknas med rätt eller skyldighet att betala aktien med annan egendom än pengar,
2. en aktie skall kunna tecknas med rätt eller skyldighet för bolaget att överta egendom mot någon annan ersättning än aktier,
3. en aktie skall kunna tecknas med andra villkor,
4. bolaget skall ersätta kostnader för bolagets bildande, och
5. någon på något annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av bolaget.
En sådan bestämmelse som avses i andra stycket skall återges i sin helhet i stiftelseurkunden.
Teckningskursen enligt första stycket 1 får inte understiga aktiens kvotvärde.
6 § Endast egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet kan utgöra sådan egendom som avses i 5 § andra stycket 1 och 2 (apportegendom). Med apportegendom får inte jämställas åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla tjänst. Värdet på apportegendom får inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget.
7 § Stiftelseurkunden skall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av de bestämmelser som avses i 5 § andra stycket och för bedömningen av värdet på apportegendom. Av redogörelsen skall framgå hur värdet på apportegendomen har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats vid värderingen. Följande uppgifter skall anges särskilt:
1. namn, person- eller organisationsnummer och hemvist beträffande den som avses med en bestämmelse,
2. det värde som apportegendomen beräknas komma att tas upp till i balansräkningen, och
3. antalet aktier i bolaget eller annan ersättning som skall lämnas för apportegendomen.
8 § Stiftelseurkunden skall innehålla uppgift om det högsta beräknade beloppet av de kostnader för bolagets bildande som enligt stiftelseurkunden skall betalas av bolaget. Om det inte uppkommer andra kostnader för bolagets bildande än allmänna avgifter och sedvanliga kostnader för upprättandet av stiftelseurkunden och liknande arbete, behöver dock uppgift om kostnaderna inte lämnas.
I fråga om publika aktiebolag gäller 28 §.
9 § Om ett skriftligt avtal har upprättats rörande en sådan bestämmelse som avses i 5 § andra stycket, skall avtalet eller en kopia av avtalet fogas till stiftelseurkunden eller i stiftelseurkunden göras en hänvisning till avtalet med uppgift om var det finns tillgängligt för aktietecknarna. Innehållet i ett muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i stiftelseurkunden.
När en rörelse tillskjuts eller övertas, skall vad som sägs i första stycket om skriftliga avtal gälla även balans- och resultaträkningar för rörelsen under rörelsens senaste två räkenskapsår. I stiftelseurkunden skall det lämnas en upplysning om rörelsens resultat under tiden därefter. Om balans- och resultaträkningar inte har upprättats för rörelsen, skall det i stiftelseurkunden lämnas en upplysning om rörelsens resultat under de nämnda räkenskapsåren.
10 § Stiftelseurkunden skall innehålla en bolagsordning. Bestämmelser om bolagsordningens innehåll finns i 3 kap.
Verkan av att apportbestämmelser m.m. har redovisats på felaktigt sätt
11 § Om 5 § tredje stycket eller 7 eller 9 § inte har iakttagits beträffande en viss bestämmelse i stiftelseurkunden, är bestämmelsen utan verkan mot bolaget.
Aktieteckning
Hur aktier skall tecknas
12 § Aktieteckning skall ske i stiftelseurkunden. Teckningen blir bindande för aktietecknaren när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
13 § Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med stiftelseurkunden, kan aktietecknaren inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för aktieteckning inte har uppfyllts
14 § Efter bolagets registrering kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i stiftelseurkunden inte har uppfyllts.
Betalning av aktierna
Vad som lägst skall betalas för en aktie
15 § Betalningen för en aktie får inte understiga aktiens kvotvärde.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
Hur aktierna skall betalas
16 § Aktierna skall betalas i pengar eller, om en bestämmelse om detta finns i stiftelseurkunden, med apportegendom.
Betalning i pengar
17 § Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som stiftarna har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Belopp som har satts in på kontot får lyftas först när hela det belopp som skall betalas i pengar har satts in på kontot och stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
Betalning med apportegendom
18 § Betalning med apportegendom skall ske genom att apportegendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
19 § Om aktierna betalas med apportegendom eller om bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra förpliktelser efter bildandet, skall en revisor lämna ett skriftligt, undertecknat yttrande över betalningen. Av yttrandet skall det framgå att
1. all apportegendom har tillförts bolaget,
2. apportegendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet, och
3. apportegendomen inte i stiftelseurkunden har tagits upp till högre värde än det verkliga värdet för bolaget. I yttrandet skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som har använts vid värderingen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas. Av yttrandet skall det också framgå att förpliktelser som bolaget enligt villkor i stiftelseurkunden skall fullgöra efter bildandet har redovisats och värderats enligt god redovisningssed.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Kvittning m.m.
20 § En skuld på grund av aktieteckning får inte kvittas mot en fordran hos bolaget.
Bolaget får inte överlåta eller pantsätta en fordran på betalning för tecknade aktier.
Överlåts en aktie som ännu inte är fullt betald, är förvärvaren, så snart han eller hon har anmält sig för införing i aktieboken, ansvarig för betalningen tillsammans med överlåtaren.
Överkurs
21 § Den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde skall sättas av till överkursfonden.
Registrering av bolaget
Registreringsanmälan
22 § Styrelsen skall inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande anmäla bolaget för registrering i aktiebolagsregistret.
Förutsättningar för registrering
23 § Bolaget får registreras endast om
1. summan av de belopp som enligt 5 § fjärde stycket lägst skall betalas för de tecknade aktierna (bolagets aktiekapital) motsvarar det aktiekapital som anges i bolagsordningen eller uppgår till minst minimikapitalet,
2. full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade aktier,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 17 § angående betalning i pengar,
4. ett revisorsyttrande enligt 19 § visas upp angående sådan apportegendom och sådana förpliktelser för bolaget som anges i stiftelseurkunden, och
5. bolagsbildningen även i övrigt har skett i enlighet med denna lag och annan författning.
Verkan av att registrering inte sker
24 § Frågan om bolagsbildningen faller, om
1. någon anmälan för registrering av bolaget inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
2. Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller har vägrat registrering. Om frågan om bolagets bildande har fallit eller om aktieteckningen av annat skäl inte är bindande, skall de belopp som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning genast betalas tillbaka. Detsamma gäller i fråga om apportegendom. Stiftarna eller, från den tidpunkt då samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden, styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen.
Rättshandlingar som har företagits före bolagets registrering
25 § Innan bolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller föra talan vid domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål som rör bolagsbildningen och vidta andra åtgärder för att kräva in tecknade aktiebelopp eller andra utfästa tillskott.
26 § Uppkommer en förpliktelse genom någon åtgärd som vidtas på bolagets vägnar före registreringen, svarar de som har deltagit i åtgärden eller i beslutet om den solidariskt för förpliktelsen. När bolaget har registrerats, övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller har kommit till efter det att bolaget bildades.
27 § Om det har slutits avtal för bolaget före registreringen gäller följande. En avtalspart som inte kände till att bolaget inte var registrerat, kan frånträda avtalet till dess att bolaget har registrerats. En avtalspart som kände till att bolaget inte var registrerat kan, om annat inte har avtalats, frånträda avtalet endast om frågan om bolagets bildande har fallit enligt 24 §.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift i stiftelseurkunden om kostnader för bolagets bildande
28 § När ett publikt aktiebolag bildas, skall stiftelseurkunden innehålla uppgift om samtliga kostnader för bolagets bildande.
Uppskjuten apport
29 § Om ett publikt aktiebolag inom två år från registreringen i aktiebolagsregistret träffar avtal med en stiftare eller en aktieägare, som innebär att bolaget förvärvar egendom mot en ersättning som motsvarar minst en tiondel av aktiekapitalet, skall styrelsen inom sex månader underställa bolagsstämman avtalet för godkännande. Det gäller dock inte om förvärvet sker på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller som ett led i bolagets löpande affärsverksamhet.
30 § Följande handlingar skall fogas till styrelsens förslag om godkännande av ett sådant avtal som avses i 29 §:
1. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för de omständigheter som kan vara av betydelse för en bedömning av värdet på egendomen och av avtalet i övrigt, upprättad med tillämpning av 7 och 9 §§,
2. ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, över redogörelsen enligt 1, med sådana uppgifter som avses i 19 §.
Avtalet skall tillsammans med styrelsens redogörelse och revisorns yttrande hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna under minst en vecka före den bolagsstämma där beslutet skall fattas.
31 § Bolagsstämmans beslut att godkänna ett sådant avtal som avses i 29 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
3 kap. Bolagsordning
Bolagsordningens innehåll
Obligatoriska uppgifter
1 § Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall kunna bestämmas till ett lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,
5. antalet aktier eller, om det i bolagsordningen har angetts ett minimikapital och ett maximikapital, ett motsvarande lägsta och högsta antal aktier,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,
7. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer,
9. hur bolagsstämma skall sammankallas, och 10. den tid som bolagets räkenskapsår skall omfatta. När antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter anges enligt första stycket 6 och 7, skall arbetstagarrepresentanter som utses enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda inte räknas med.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.
Uppgift om redovisningsvaluta
2 § Om bolaget skall ha euro som redovisningsvaluta, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det i bolagsordningen också anges att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro.
Uppgift om verksamhetens syfte
3 § Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall det också anges hur bolagets vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation skall användas.
Ändring av bolagsordningen
Vem som kan besluta om ändring av bolagsordningen
4 § Ändringar i bolagsordningen beslutas av bolagsstämman. Bestämmelser om bolagsstämmans beslut finns i 7 kap.
Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen
5 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret och får, utom i de fall som avses i 27 kap. 8 §, inte verkställas förrän det har registrerats.
Regeringens tillstånd till ändringar av bolagsordningen
6 § Om det i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse enligt vilken en annan bestämmelse i bolagsordningen inte får ändras utan att regeringen har lämnat tillstånd till det, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan regeringens tillstånd.
Panthavares samtycke till att avstämningsförbehåll tas bort ur bolagsordningen
7 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen som innebär att avstämningsförbehåll tas bort blir giltigt endast om de som har panträtt i bolagets aktier skriftligen har samtyckt till beslutet.
Särskilda bestämmelser vid byte av redovisningsvaluta
8 § Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 § (beslut om byte av redovisningsvaluta) får verkan vid ingången av det räkenskapsår som inleds närmast efter beslutet. Har beslutet vid den tidpunkten inte registrerats, skall dock ändringen av bolagsordningen sakna verkan.
9 § Om bolaget har fattat ett beslut om byte av redovisningsvaluta, får ändring av bolagsordningens uppgifter om aktiekapitalet eller minimikapitalet och maximikapitalet anstå till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
10 § Om Bolagsverket har registrerat ett beslut om byte av redovisningsvaluta, skall myndigheten vid ingången av närmast följande räkenskapsår räkna om det registrerade aktiekapitalet till den nya valutan. Omräkningen skall göras enligt den växelkurs som har fastställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under föregående räkenskapsår.
Styrelsen skall senast till den första ordinarie bolagsstämman efter det att beslutet fick verkan lägga fram förslag om nödvändiga följdändringar av bolagsordningens föreskrifter om aktiekapitalets storlek.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift om bolagskategori
11 § I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
4 kap. Aktierna
Aktieslag
Likhetsprincipen
1 § Alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat följer av 2–5 §§.
Föreskrifter om olika aktieslag
2 § I bolagsordningen får det föreskrivas att aktier av olika slag skall finnas eller kunna ges ut. En sådan föreskrift skall innehålla uppgift om
1. olikheterna mellan aktieslagen, och
2. antalet eller andelen aktier av varje slag. I en uppgift enligt första stycket 2 får anges det högsta och det lägsta antalet eller den högsta och den lägsta andelen aktier av ett visst slag.
Föreskrifter om företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler
3 § Om en föreskrift enligt 2 § innebär att aktierna skall ge olika rätt till bolagets tillgångar eller vinst eller att aktierna skall ha olika röstvärde, skall det i föreskriften anges vilken företrädesrätt aktieägarna skall ha vid sådan nyemission av aktier eller sådan emission av teckningsoptioner eller konvertibler som inte sker mot betalning med apportegendom.
En föreskrift om företrädesrätt enligt första stycket skall innebära
1. att aktieägarna skall ha företrädesrätt i förhållande till deras andel i bolagets kapital, eller
2. att en gammal aktie skall ge företrädesrätt till ny aktie av samma slag,
att aktier som inte tecknas av de i första hand berättigade aktieägarna skall erbjudas samtliga aktieägare, och
att, om inte hela antalet aktier som tecknas på grund av sistnämnda erbjudande kan ges ut, aktierna skall fördelas mellan tecknarna i förhållande till det antal aktier de förut äger och, i den mån detta inte kan ske, genom lottning.
En föreskrift enligt andra stycket 2 får tas in i bolagsordningen endast om skillnaderna mellan aktierna är av det slag som anges i första stycket.
Föreskrifter om rätt till fondaktie
4 § Om en föreskrift enligt 2 § innebär att aktierna i bolaget inte skall ge lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, skall det i bolagsordningen också anges vilken rätt aktieägarna skall ha till nya aktier vid en ökning av aktiekapitalet genom fondemission.
Röstvärdesskillnader
5 § Ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för någon annan aktie.
Omvandlingsförbehåll
6 § I bolagsordningen får det tas in ett förbehåll om att en aktie av ett visst slag under vissa angivna förutsättningar och på närmare angivet sätt skall kunna omvandlas till en aktie av annat angivet slag (omvandlingsförbehåll).
Om en aktie omvandlas, skall detta genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
En omvandling är verkställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret samt antecknats i aktieboken eller, om bolaget är avstämningsbolag, i avstämningsregistret.
Aktiers överlåtbarhet
7 § Aktier kan överlåtas och förvärvas fritt, om inte annat följer av ett sådant förbehåll i bolagsordningen som anges i 8, 18 eller 27 § eller annars av lag.
Finns det flera förbehåll i bolagsordningen som inskränker aktiers överlåtbarhet, skall de anges var för sig.
Samtyckesförbehåll
Innebörden av ett samtyckesförbehåll
8 § I bolagsordningen för ett bolag som inte är avstämningsbolag får det tas in ett förbehåll om att en eller flera aktier får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke (samtyckesförbehåll).
Innehållet i ett samtyckesförbehåll
9 § Av ett samtyckesförbehåll skall det framgå
1. om bolagsstämman eller styrelsen skall pröva en fråga om samtycke,
2. vilka slag av överlåtelser som kräver bolagets samtycke,
3. om bolaget skall kunna ge eller vägra samtycke för ett mindre antal aktier än ansökan om samtycke omfattar,
4. villkoren för en annan förvärvares övertagande enligt 12 §,
5. den tid, minst en och högst tre månader från behörig ansökan enligt 11 §, inom vilken bolaget skall meddela beslut i frågan om samtycke,
6. den tid, minst en och högst två månader från det att bolaget avsände meddelande enligt 13 §, inom vilken talan enligt 14 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då priset för aktierna blev bestämt, inom vilken aktier som har övertagits av en annan förvärvare enligt 12 § skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla någon uppgift om priset för aktierna vid övertagande enligt 12 §. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
Samtyckesförbehålls tillämplighet på utmätta aktier
10 § Ett samtyckesförbehåll hindrar inte att utmätta aktier eller aktier som ingår i ett konkursbo överlåts.
Ansökan om samtycke
11 § Den som avser att överlåta en aktie som omfattas av ett samtyckesförbehåll skall före överlåtelsen ansöka om samtycke hos bolagets styrelse.
Av ansökan skall framgå vem den tilltänkte förvärvaren är. Vill överlåtaren att bolaget skall anvisa någon annan förvärvare om samtycke till överlåtelsen vägras, skall detta anges i ansökan. I så fall skall överlåtaren samtidigt ange samtliga villkor för överlåtelsen.
Bolagets beslut i en fråga om samtycke
12 § Vägrar bolaget samtycke till överlåtelsen, skall bolaget ange skälen för det. Om överlåtaren har begärt det, skall bolaget i beslutet att vägra samtycke också anvisa en annan förvärvare som är beredd att överta aktierna.
Om bolaget inte anvisar någon annan förvärvare trots att överlåtaren har begärt det, får samtycke inte vägras.
13 § Bolagets beslut i frågan om samtycke skall skickas till överlåtaren på den adress som denne har uppgett i ärendet eller, om någon adressuppgift inte har lämnats, den adress som har antecknats i aktieboken.
Om bolagets beslut har fattats av styrelsen och innebär att samtycke lämnas, skall en kopia av beslutet också sändas till samtliga aktieägare med känd postadress.
Talan angående samtycke
14 § En aktieägare som är missnöjd med bolagets beslut att ge eller vägra samtycke eller med villkoren för övertagande enligt 12 § får väcka talan inom den tid som har angetts i samtyckesförbehållet.
I bolagsordningen får föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
Jämkning
15 § Om tillämpningen av en föreskrift enligt 9 § första stycket 4 om villkoren för ett övertagande av aktier skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
Verkan av ett beslut om samtycke
16 § Bolagets samtycke till en överlåtelse gäller i sex månader från det att bolaget skickade meddelande om sitt beslut till överlåtaren. Om villkoren för överlåtelse har angetts i ansökan om samtycke, gäller samtycket endast om överlåtelsen sker på villkor som inte är förmånligare för förvärvaren än de villkor som har angetts i ansökan.
Överlåtelse i strid med ett samtyckesförbehåll
17 § En överlåtelse av aktier i strid med ett samtyckesförbehåll är ogiltig. Detsamma gäller en överlåtelse som strider mot 16 §.
Förköpsförbehåll
Innebörden av ett förköpsförbehåll
18 § I bolagsordningen för ett bolag som inte är avstämningsbolag får det tas in ett förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare (förköpsförbehåll).
Innehållet i ett förköpsförbehåll
19 § Av ett förköpsförbehåll skall det framgå
1. vilka slag av överlåtelser som omfattas av förbehållet,
2. om ett erbjudande om förköp skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha förköpsrätt med uppgift om den ordning i vilken de inbördes skall erbjudas förköp eller hur förköpsrätten är fördelad mellan dem,
4. villkoren för förköp,
5. den tid, minst en och högst två månader från anmälan enligt 20 §, inom vilken förköpsanspråk skall framställas hos bolaget,
6. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 21 §, inom vilken talan enligt 22 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då priset blev bestämt, inom vilken förköpta aktier skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla uppgift om priset för aktierna. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
Anmälan om överlåtelse av aktier som omfattas av förköpsförbehåll
20 § Den som önskar överlåta en aktie som enligt bolagsordningen skall erbjudas till förköp skall före överlåtelsen anmäla detta hos bolagets styrelse. I anmälan skall aktieägaren ange de villkor som han eller hon ställer för förköp.
När en anmälan enligt första stycket har gjorts, skall detta genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
Bolaget skall lämna en underrättelse om erbjudandet till varje förköpsberättigad med känd postadress.
Utövande av förköpsrätt m.m.
21 § Den som önskar utöva förköpsrätt skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
Talan angående förköp
22 § Kommer aktieägaren och den som har begärt förköp inte överens i frågan om förköp, får den som har begärt förköp väcka talan inom den tid som anges i förköpsförbehållet.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av eller eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
Den som väcker talan enligt första stycket skall genast anmäla detta hos bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas i aktieboken med uppgift om dagen för anmälan.
Intyg om anteckningar i aktieboken
23 § Bolaget skall på begäran av en aktieägare utfärda intyg om sådana anteckningar enligt 20 § andra stycket, 21 § och 22 § tredje stycket som avser hans eller hennes aktier.
Jämkning
24 § Om tillämpningen av en föreskrift enligt 19 § första stycket 4 om villkoren för förköp skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
Verkan av att förköp inte har kommit till stånd
25 § Om aktier har erbjudits enligt 20 § utan att förköp har kommit till stånd, har aktieägaren rätt att utan nytt erbjudande överlåta aktierna. Denna rätt gäller dock endast under sex månader från den dag förköpsrätten upphörde enligt 19 § första stycket 5 eller 7 eller det blev slutligt fastställt att förköpsrätt inte förelåg. En sådan överlåtelse får inte ske på villkor som är förmånligare för förvärvaren än de villkor som aktieägaren uppgav i sin anmälan enligt 20 §.
Överlåtelse i strid med ett samtyckesförbehåll
26 § En överlåtelse av aktier i strid med ett förköpsförbehåll är ogiltig. Detsamma gäller en överlåtelse som strider mot 25 §.
Hembudsförbehåll
Innebörden av ett hembudsförbehåll
27 § I bolagsordningen får det tas in ett förbehåll om att en aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa en aktie som har övergått till en ny ägare (hembudsförbehåll).
Innehållet i ett hembudsförbehåll
28 § Av ett hembudsförbehåll skall det framgå
1. vilka slag av förvärv som omfattas av förbehållet,
2. om ett erbjudande om hembud skall kunna utnyttjas för ett mindre antal aktier än erbjudandet omfattar,
3. vilka som skall ha lösningsrätt med uppgift om den inbördes ordning i vilken de skall erbjudas att lösa aktierna eller hur lösningsrätten är fördelad mellan dem,
4. villkoren för inlösen,
5. den tid, minst en och högst två månader från behörig anmälan enligt 30 § första stycket, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,
6. den tid, minst en och högst två månader från den dag lösningsanspråket framställdes hos bolaget, inom vilken en talan enligt 33 § skall väckas, och
7. den tid, högst en månad från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt, inom vilken inlösta aktier skall betalas.
En föreskrift enligt första stycket 4 behöver inte innehålla uppgift om priset för aktierna. Om en sådan uppgift saknas, skall priset bestämmas så att det motsvarar det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.
Tillämplighet av hembudsförbehåll vid dödsfall
29 § Avlider en aktieägare, vars aktier omfattas av ett hembudsförbehåll som är tillämpligt på äganderättsövergång genom arv, testamente eller bodelning, och övergår aktierna inte inom ett år från dödsfallet till en ny ägare, gäller förbehållet gentemot dödsboet.
Anmälan om förvärv av hembudspliktiga aktier
30 § Den som förvärvar aktier som enligt bolagsordningen skall hembjudas skall snarast efter förvärvet anmäla aktieövergången till bolagets styrelse. Anmälan skall innehålla uppgift om den ersättning som har lämnats för aktierna och de villkor förvärvaren ställer för inlösen.
Övergår en hembudspliktig aktie i ett avstämningsbolag till en ny ägare, skall den centrala värdepappersförvararen underrätta styrelsen om övergången i samband med att frågan om införande av den nye ägaren i aktieboken prövas. Bolaget skall underrätta den nye ägaren om anmälningsskyldigheten enligt första stycket.
Anmälan enligt första stycket skall också göras när hembudsplikt inträder enligt 29 §.
31 § När en anmälan enligt 30 § har gjorts, skall detta genast antecknas hos bolaget med uppgift om dagen för anmälan. I bolag som inte är avstämningsbolag skall anteckningen göras i aktieboken. I avstämningsbolag skall anteckningen i stället göras i en särskild bok. Beträffande denna bok gäller vad som föreskrivs om aktiebok i 5 kap. 2 och 3 §§.
Bolaget skall lämna en underrättelse om hembudet till varje lösningsberättigad med känd postadress.
Utövande av lösningsrätt m.m.
32 § Den som önskar utöva lösningsrätt skall anmäla detta till bolagets styrelse. En sådan anmälan skall genast antecknas med uppgift om dagen för anmälan. Anteckningen skall göras på det sätt som anges i 31 § första stycket.
Talan i en fråga om hembud
33 § Kommer förvärvaren och den som har begärt inlösen inte överens i frågan om inlösen, får den som har begärt inlösen väcka talan inom den tid som anges i hembudsförbehållet.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en tvist enligt första stycket skall avgöras av en eller flera skiljemän. En sådan föreskrift har samma verkan som ett skiljeavtal.
Jämkning
34 § Om tillämpningen av en föreskrift enligt 28 § första stycket 4 om villkoren för inlösen skulle ge någon en otillbörlig fördel eller nackdel, kan villkoren jämkas.
Utövande av rättigheter under hembudstiden m.m.
35 § Den som har förvärvat en hembudspliktig aktie får inte föras in i aktieboken förrän det står klart att lösningsrätten inte utnyttjas. Under tiden från förvärvet till dess att den definitive ägaren är införd i aktieboken (hembudstiden) får förvärvaren ändå, i den utsträckning som följer av andra stycket, utöva en aktieägares rättigheter gentemot bolaget.
Under hembudstiden har förvärvaren rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. I bolagsordningen får det föreskrivas vem av överlåtaren och förvärvaren som skall kunna utöva rösträtten och därmed sammanhängande rättigheter för aktier under denna tid.
Om lösningsrätten utnyttjas, övergår rättigheter och skyldigheter som har uppkommit genom teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler under hembudstiden till den som utnyttjar lösningsrätten.
36 § Den som med stöd av en föreskrift i bolagsordningen enligt 35 § andra stycket andra meningen utövar rösträtt för aktier som han eller hon inte äger ansvarar på samma sätt som en aktieägare för de beslut som han eller hon deltar i.
Utövande av rättigheter som är knutna till aktierna
Aktierättigheternas anknytning till aktieboken m.m.
37 § En aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. I bolag som har utfärdat aktiebrev får dock de rättigheter som avses i 38 § utövas trots att aktieägaren inte är införd i aktieboken.
Om en aktie omfattas av en lösningsrätt enligt 27 §, gäller i fråga om rättigheternas utövande vad som föreskrivs i 35 §.
Utövande av vissa ekonomiska rättigheter i bolag som inte är avstämningsbolag
38 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall en aktieägare eller någon annan som visar upp eller avlämnar ett aktiebrev, en kupong eller något annat särskilt bevis som har getts ut av bolaget, med de begränsningar som följer av 41 §, anses vara behörig att
1. ta emot fondaktierättsbevis eller nya aktier vid fondemission,
2. ta emot teckningsrättsbevis eller utöva företrädesrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. ta emot vinstutdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
Utövande av vissa ekonomiska rättigheter i avstämningsbolag
39 § I avstämningsbolag skall en aktieägare eller förvaltare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, med de begränsningar som följer av 41 §, anses vara behörig att
1. ta emot nya aktier vid fondemission,
2. ta emot teckningsrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. ta emot vinstutdelning,
4. ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och
5. ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
40 § Den som är antecknad i ett avstämningsregister enligt 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall i stället för aktieägaren vara behörig att utöva de rättigheter som avses i 39 §.
Utlämnande eller utbetalning till fel mottagare
41 § Om den som har tagit emot värdepapper eller betalning enligt 38 eller 39 § inte var rätt mottagare, skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller, i fråga om avstämningsbolag, den centrala värdepappersförvararen insett eller bort inse att det var fel mottagare. Det gäller inte heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppdrag att förvalta hans eller hennes aktier.
Om en aktie har flera ägare
42 § Om en aktie har flera ägare, kan dessa endast genom en gemensam företrädare utöva aktieägares rätt gentemot bolaget.
Testamentarisk nyttjanderätt m.m.
43 § Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att företräda aktier skall gälla, förutom den som har förvärvat äganderätten till en aktie,
1. den som genom testamente har fått nyttjanderätten till en aktie tillsammans med rätten att företräda aktien, och
2. den som genom testamente har fått rätten till avkastning av en aktie som skall stå under särskild förvaltning tillsammans med rätten att företräda aktien.
Aktie som innehas av aktiebolaget självt
44 § En aktie som innehas av aktiebolaget självt eller av dess dotterföretag skall inte räknas med när det i denna lag eller bolagsordningen för giltigt beslut eller för utövande av befogenhet föreskrivs samtycke av ägare till en viss andel av aktierna. En sådan aktie skall inte heller räknas med vid tillämpning av bestämmelser i denna lag eller bolagsordningen som förutsätter att någon eller några innehar en viss andel av aktierna eller rösterna i bolaget.
5 kap. Aktiebok
Gemensamma bestämmelser
Skyldighet att föra aktiebok
1 § I ett aktiebolag skall det finnas en aktiebok. Aktieboken skall innehålla de uppgifter om aktier och aktieägare som föreskrivs i denna lag. Den skall ha till ändamål att
1. ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget, och
2. ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget.
Aktiebokens form
2 § Aktieboken skall föras med automatiserad behandling. I bolag som inte är avstämningsbolag får aktieboken även föras i en bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem.
Arkivering
3 § Aktieboken skall bevaras så länge bolaget består och under minst tio år efter bolagets upplösning.
Om aktieboken förs i en bunden bok eller i ett lösblads- eller kortsystem, skall den bevaras i sin ursprungliga form. Övergår bolaget till att föra aktieboken med hjälp av automatiserad behandling, skall den gamla aktieboken bevaras under minst tio år efter det att uppgifter om bolagets samtliga aktier fördes in i den nya aktieboken.
Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall uppgifter som har tagits bort ur aktieboken bevaras i minst tio år. Uppgifterna får bevaras på papper eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas enbart med tekniskt hjälpmedel.
4 § I fråga om behandling av personuppgifter i aktiebok som förs med automatiserad behandling finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998.204). Bolaget är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av aktieboken innebär. I avstämningsbolag är det, sedan ett avstämningsregister har upprättats, i stället den centrala värdepappersförvararen som är personuppgiftsansvarig.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter i aktiebok och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.
Bolag som inte är avstämningsbolag
Aktiebokens innehåll
5 § I ett bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken innehålla uppgift om
1. varje akties nummer,
2. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
3. vilket slag varje aktie tillhör, om det finns aktier av olika slag i bolaget,
4. huruvida aktiebrev har utfärdats, och
5. i förekommande fall, att aktien omfattas av förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §.
Aktierna skall tas upp i nummerföljd.
6 § I de fall som avses i 4 kap. 43 § skall såväl aktieägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller om
rättigheten. När det styrks att rättigheten har förändrats eller upphört, skall detta antecknas.
Om en god man på grund av ett förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in i aktieboken som aktieägare med anteckning om förordnandet och grunden för detta.
Ingår aktier i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder skall det fondbolag som förvaltar fonden föras in i aktieboken som aktieägare i stället för fondandelsägarna. Därvid skall även fondens beteckning antecknas.
Ansvaret för aktieboken
7 § I bolag som inte är avstämningsbolag är styrelsen ansvarig för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig enligt denna lag.
Upprättandet av aktieboken
8 § Aktieboken skall upprättas så snart samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden. Uppgift om tecknade aktier skall genast föras in i aktieboken.
Om ändringar i aktieboken i samband med ökning och minskning av aktiekapitalet finns bestämmelser i 12 kap. 10 §, 13 kap. 18 §, 14 kap. 36 §, 15 kap. 37 § och 20 kap. 20 §.
Ändringar i aktieboken
9 § När någon visar upp ett aktiebrev och enligt 6 kap. 8 § eller på annat sätt styrker sitt förvärv, skall styrelsen eller den som styrelsen har bemyndigat genast föra in denne som aktieägare i aktieboken. Om den sista överlåtelsen på aktiebrevet är tecknad in blanco, skall namnet på förvärvaren sättas ut på aktiebrevet innan han eller hon förs in i aktieboken. På aktiebrevet skall det antecknas att aktieägaren har förts in i aktieboken en viss angiven dag.
Om en aktieägare eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i aktieboken har ändrats på annat sätt än som avses i första stycket, skall ändringen genast antecknas.
Införingar och anteckningar i aktieboken skall dateras, om inte tidpunkten för införingen eller anteckningen framgår av annat tillgängligt material.
Bestämmelser om anteckning i aktieboken av anmälan om förköp och hembud finns i 4 kap. 20–22, 31 och 32 §§.
Aktiebokens offentlighet
10 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall bolaget ge var och en som begär det
tillfälle att hos bolaget ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av aktieboken.
Avstämningsbolag
Innehållet i aktieboken
11 § I avstämningsbolag skall aktieboken innehålla uppgift om
1. aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. det antal aktier varje aktieägare innehar,
3. det antal aktier varje aktieägare innehar av olika aktieslag, om det finns aktier av olika slag i bolaget,
4. i förekommande fall, att aktierna omfattas av förbehåll enligt 4 kap. 6 eller 27 § eller 20 kap. 31 §.
Bestämmelserna i 6 § gäller även i fråga om avstämningsbolag.
Ansvaret för aktieboken m.m.
12 § Om ett avstämningsförbehåll tas in i bolagsordningen i samband med att bolaget bildas, skall 7–9 §§ tillämpas till dess att bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret och ett avstämningsregister har upprättats. Införs ett sådant förbehåll genom ändring av bolagsordningen, skall 7–9 §§ tillämpas till dess att förbehållet har registrerats i aktiebolagsregistret och avstämningsregister har upprättats.
När avstämningsregistret har upprättats, skall den centrala värdepappersförvararen
1. föra och bevara aktieboken,
2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,
3. svara för utskrift av aktieboken, och
4. avstämma aktieboken. Styrelsen ansvarar för att det träffas ett avtal med en central värdepappersförvarare.
Införing av aktieägare i aktieboken
13 § Den som har antecknats som aktieägare på ett avstämningskonto enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall genast föras in i aktieboken, om inte annat följer av denna lag.
Införing av förvaltare i aktieboken
14 § Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning, kan denne (förvaltaren) på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. Detta förutsätter dock att förvaltaren
1. har fått medgivande av den centrala värdepappersförvararen till registrering som förvaltare, och
2. uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.
I det fall som avses i första stycket skall det i aktieboken anmärkas att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 11 § skall föras in om aktieägare.
I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om
1. medgivande enligt första stycket,
2. förvaltares skyldigheter, och
3. skyldighet för bolaget och den centrala värdepappersförvararen att tillhandahålla en sammanställning av uppgifter från förvaltare om aktieägare med mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier.
Rösträttsregistrering
15 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, skall han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket skall aktieägaren strykas ur aktieboken.
Överföring av uppgifter från äldre aktiebok
16 § Har det införts ett avstämningsförbehåll genom en ändring av bolagsordningen och har ett dessförinnan utfärdat aktiebrev inte visats upp enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, får uppgifter om aktien i den äldre aktieboken föras över till den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen. I samband med överföringen skall det anges att aktiebrevet inte har visats upp. Om uppgifterna inte förs över, utgör den äldre aktieboken fortfarande aktiebok i fråga om aktien.
17 § En ägare till en aktie för vilken det har utfärdats aktiebrev innan bolaget blev avstämningsbolag kan inte, i fråga om därefter beslutad utdelning eller emission, få utdelning, utöva aktieägares företrädesrätt att teckna nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler eller, vid fondemission, få ny aktie, förrän
1. anteckning på ett avstämningskonto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, och
2. aktieägaren har förts in i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen.
Innan anteckning eller införing enligt första stycket har skett, får sådan rätt som avses i 4 kap. 18 § första stycket 6–8 lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument inte utövas.
18 § Om det har förflutit fem år sedan avstämningsförbehållet registrerades och ingen har förts in som ägare eller som förvaltare till en aktie som är införd i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen, får bolaget uppmana aktiens ägare att anmäla sig till den centrala värdepappersförvararen. Uppmaningen skall innehålla en upplysning om att rätten till aktien går förlorad om någon anmälan inte görs.
Uppmaningen skall ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer.
Om det inte har kommit in någon anmälan inom ett år från uppmaningen, får bolaget sälja aktien genom ett värdepappersinstitut. Betalningen för aktien tillfaller bolaget men aktiens tidigare ägare har, om aktiebrevet lämnas in, rätt att av bolaget få ut samma belopp med avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Det inlämnade aktiebrevet skall förstöras.
Aktiebokens offentlighet
19 § I ett avstämningsbolag skall en utskrift eller annan framställning av aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får inte vara äldre än tre månader.
Var och en som begär det har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av aktieboken eller en del av aktieboken.
En aktieägare skall inte tas upp i en utskrift eller framställning enligt denna paragraf, om hans eller hennes aktieinnehav uppgår till högst femhundra aktier. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget, skall dock hans eller hennes aktieinnehav alltid redovisas.
6 kap. Aktiebrev
Bolag som inte är avstämningsbolag
Bolagets skyldighet att utfärda aktiebrev
1 § Om en aktieägare i ett aktiebolag som inte är avstämningsbolag begär det, skall bolaget utfärda aktiebrev för hans eller hennes aktier.
Uppgifter i aktiebrev
2 § Ett aktiebrev skall ange
1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,
2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,
3. nummer på de aktier som avses med brevet,
4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,
5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och
6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut. I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket skall aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange det fondbolag som förvaltar fonden liksom fondens beteckning.
En uppgift som avses i första stycket 5 får anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.
Undertecknande av aktiebrev
3 § Ett aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller, enligt styrelsens bemyndigande, av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 13 § skall inte tillämpas.
Utlämnande av aktiebrev
4 § Ett aktiebrev får lämnas ut endast till den aktieägare som enligt 2 § första stycket 2 har antecknats på aktiebrevet. För att aktiebrevet skall få lämnas ut krävs dessutom att
1. aktieägaren är införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med brevet,
2. aktierna har betalats,
3. bolaget har registrerats, om aktierna har tecknats vid bolagets bildande,
4. registrering har skett enligt 12 kap. 10 § eller 13 kap. 29 §, om aktierna har kommit till genom fondemission eller nyemission av aktier, samt att
5. registrering har skett enligt 14 kap. 45 § eller 15 kap. 39 §, om aktierna har kommit till genom teckning med utnyttjande av optionsrätt eller genom konvertering.
Anteckning på aktiebrevet
5 § På ett aktiebrev skall i förekommande fall antecknas att aktieägaren har
1. utnyttjat sin rätt till nya aktier vid en fondemission,
2. utnyttjat sin företrädesrätt att delta i en nyemission av aktier eller en emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
3. tagit emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet eller i annan ordning löst in aktier,
4. tagit emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvidation.
Om en aktie har dragits in utan återbetalning, skall detta antecknas på aktiebrevet så snart som möjligt.
Bestämmelserna i första stycket 1–3 skall inte tillämpas om kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis eller ges in vid en anmälan för inlösen.
Att ett aktiebrev skall förses med en anteckning om att aktieägaren har förts in i aktieboken framgår av 5 kap. 9 §.
Utbyte av aktiebrev
6 § Aktiebrev får bytas ut mot ett eller flera andra aktiebrev. I så fall skall det äldre aktiebrevet och de kuponger som hör till aktiebrevet förstöras.
Ett aktiebrev, som ges ut i stället för ett annat i samband med utbyte enligt första stycket eller i samband med dödning enligt lagen (1927:85)
om dödande av förkommen handling eller vid utbyte, skall innehålla uppgift om att det ersätter ett tidigare aktiebrev.
Innehållande av utdelning eller emissionsbevis
7 § Bolaget får hålla inne utdelning och emissionsbevis som avser på en aktie till dess att aktiebrevet lämnas in för anteckning eller för utbyte, om
1. det enligt denna lag skall göras en anteckning på aktiebrevet, eller
2. aktiebrevet skall bytas ut därför att de aktier som aktiebrevet avser skall omvandlas till aktier av ett annat slag.
Överlåtelse och pantsättning av aktiebrev m.m.
8 § Överlåts eller pantsätts ett aktiebrev, skall bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas. Den som innehar ett aktiebrev och enligt bolagets anteckning på brevet är införd som ägare i aktieboken skall då likställas med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande.
Bestämmelser om utdelningskuponger finns i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.
Interimsbevis
9 § Innan ett aktiebrev utfärdas, får bolaget utfärda ett bevis om rätt till en eller flera aktier (interimsbevis). Beviset skall vara ställt till en viss person. Han eller hon skall vara införd i aktieboken som ägare till de aktier som avses med beviset. Beviset skall innehålla ett förbehåll om att aktiebrev lämnas ut endast om beviset lämnas tillbaka.
Om aktieägaren begär det, skall betalningar för de aktier som avses med interimsbeviset antecknas på beviset. Även återbetalningar skall antecknas på beviset. I övrigt gäller bestämmelserna i denna lag om aktiebrev i tillämpliga delar för interimsbevis.
Avstämningsbolag
10 § Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att aktiebrev eller interimsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som har registrerats enligt den lagen.
7 kap. Bolagsstämma
Utövande av aktieägares beslutanderätt i bolaget
1 § Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma.
Rätt att delta i bolagsstämman såsom aktieägare
2 § Rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken. I avstämningsbolag gäller i stället att rätten att delta i bolagsstämma tillkommer den som har tagits upp som aktieägare i en sådan utskrift eller annan framställning av aktieboken som avses i 28 § tredje stycket.
I bolagsordningen får föreskrivas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han eller hon anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till bolagsstämman. Denna dag får inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman.
Ombud vid bolagsstämman
3 § En aktieägare som inte är personligen närvarande vid bolagsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud med skriftlig, egenhändigt undertecknad och daterad fullmakt.
En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.
Insamlande av fullmakter på bolagets bekostnad
4 § Fullmakter får inte samlas in på bolagets bekostnad. I bolagsordningen får det dock föreskrivas att styrelsen får samla in fullmakter på bolagets bekostnad enligt det förfarande som anges i andra stycket.
Innehåller bolagsordningen en sådan föreskrift som anges i första stycket, får styrelsen i samband med kallelse till bolagsstämma tillhandahålla ett fullmaktsformulär åt aktieägarna. Formuläret skall kunna användas för att ge en person som anges i formuläret i uppdrag att företräda aktieägare vid bolagsstämman i de frågor som anges i formuläret. Det skall innehålla framlagda förslag till beslut samt två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej. Av formuläret skall det framgå att aktieägaren inte kan instruera ombudet på annat sätt än genom att markera ett av de angivna svarsalternativen och att det inte är tillåtet att villkora svaren. Det skall också framgå av formuläret vilken dag fullmakten skall vara ombudet tillhanda samt hur aktieägaren skall gå till väga för att återkalla fullmakten. Ombudet får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget.
Om en aktieägare som lämnar fullmakt med hjälp av ett sådant formulär som anges i andra stycket har försett formuläret med särskilda instruktioner eller villkor, är fullmakten ogiltig.
Biträde vid bolagsstämman
5 § En aktieägare eller ett ombud får ha med sig högst två biträden vid bolagsstämman. Ett biträde får yttra sig vid bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att en aktieägare får ha med sig biträden vid bolagsstämman endast om han eller hon anmäler antalet biträden till bolaget på det sätt som anges i 2 § andra stycket.
Utomståendes närvaro vid bolagsstämman
6 § Bolagsstämman får besluta att den som inte är aktieägare skall ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman. Ett sådant beslut är giltigt endast om det biträds av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att den som inte är aktieägare skall ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid bolagsstämman även om något sådant beslut som anges i första stycket inte har fattats.
I fråga om publika aktiebolag gäller 55 § i stället för första stycket andra meningen.
Egna aktiers ställning vid bolagsstämman
7 § En aktie som innehas av bolaget självt eller av dess dotterföretag kan inte företrädas vid bolagsstämman.
Aktieägares rösträtt
8 § En aktieägare får rösta för samtliga aktier som han eller hon äger eller företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
9 § Om två eller flera allmänna pensionsfonder enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden förvaltar aktier i bolaget, får varje fond för sig utöva rösträtt för de aktier fonden förvaltar.
Ordinarie bolagsstämma
10 § Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår skall aktieägarna hålla en ordinarie bolagsstämma där styrelsen skall lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag som är skyldiga att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen (årsstämma).
11 § Vid årsstämman skall beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i moderbolag som är skyldiga att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, och
4. i annat ärende som bolagsstämman enligt denna lag eller bolagsordningen skall behandla.
12 § I bolagsordningen får det föreskrivas att aktieägarna varje år skall hålla ytterligare en eller flera ordinarie bolagsstämmor.
Extra bolagsstämma
13 § Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla bolagsstämma före nästa ordinarie bolagsstämma, skall den kalla till extra bolagsstämma.
Styrelsen skall även kalla till extra bolagsstämma, om en revisor i bolaget eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftligen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelsen skall i så fall utfärdas inom två veckor från det att begäran kom in till bolaget.
Fortsatt bolagsstämma
14 § Vid en bolagsstämma får det beslutas att fortsatt bolagsstämma skall hållas en senare dag.
Ett beslut i en fråga som avses i 11 § 1–3 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, om bolagsstämman beslutar om det eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det. En sådan bolagsstämma skall hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Ytterligare uppskov är inte tillåtet.
Om ett beslut som avses i 11 § 1 eller 2 skall anstå till fortsatt bolagsstämma, skall styrelsen anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Anmälan skall göras inom fyra veckor efter det att beslut om fortsatt bolagsstämma fattades.
Ort för bolagsstämma
15 § Bolagsstämman skall hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får det dock föreskrivas att stämman skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige.
Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas på annan ort än som anges i första stycket.
Aktieägares initiativrätt
16 § En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma skall begära detta skriftligen hos styrelsen.
Ärendet skall tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen
1. senast en vecka före den tidpunkt då enligt 18 – 20 §§ kallelse tidigast får utfärdas, eller
2. efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.
Sammankallande av bolagsstämma
17 § Styrelsen kallar till bolagsstämma.
Om en bolagsstämma som skall hållas enligt denna lag, bolagsordningen eller ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, skall länsstyrelsen efter anmälan genast kalla till bolagsstämma på det sätt som anges i 18–24 §§. En anmälan kan göras av en styrelseledamot, den verk-
ställande direktören, en revisor eller en aktieägare. Bolaget skall ersätta kostnaderna för kallelsen.
Tid för kallelse
Ordinarie bolagsstämma
18 § Kallelse till ordinarie bolagsstämma skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att kallelse till en ordinarie bolagsstämma får utfärdas senare än vad som anges i första stycket, dock senast två veckor före bolagsstämman.
Andra stycket gäller inte i fråga om publika aktiebolag.
Extra bolagsstämma där ändring av bolagsordningen kommer att behandlas
19 § Kallelse till extra bolagsstämma där en fråga om ändring av bolagsordningen kommer att behandlas skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman.
I bolagsordningen får det föreskrivas att kallelse till en sådan bolagsstämma som avses i första stycket får utfärdas senare än vad som anges där, dock senast två veckor före bolagsstämman.
Andra stycket gäller inte i fråga om publika aktiebolag.
Annan extra bolagsstämma
20 § Kallelse till annan extra bolagsstämma än en sådan som avses i 19 § skall utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.
Fortsatt bolagsstämma
21 § Om fortsatt bolagsstämma skall hållas fyra veckor eller senare räknat från och med bolagsstämmans första dag, skall det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta bolagsstämman. I så fall skall bestämmelserna i 19 och 20 §§ om tid för kallelse till extra bolagsstämma tillämpas.
Kallelse när beslut skall fattas vid två bolagsstämmor
22 § Om det enligt bolagsordningen krävs att ett bolagsstämmobeslut fattas vid två bolagsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra bolagsstämman inte utfärdas innan den första bolagsstämman har hållits. I kallelsen till den andra bolagsstämman skall styrelsen ange det beslut som den första bolagsstämman har fattat.
Kallelsesätt
23 § Aktieägarna skall kallas till bolagsstämma på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen. Kallelse skall även skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om
1. ordinarie bolagsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i bolagsordningen, eller
2. bolagsstämman skall
a) behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 42–45 §§,
b) ta ställning till om bolaget skall gå i likvidation,
c) granska en likvidators slutredovisning, eller
d) behandla en fråga om att bolagets likvidation skall upphöra. För publika aktiebolag gäller även 56 §.
Kallelsens innehåll
24 § Kallelsen skall innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning skall styrelsen tydligt ange de ärenden som skall behandlas vid bolagsstämman. Ärendena skall vara numrerade.
Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag skall anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende en ändring av bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.
Om aktieägarna skall kunna utöva rösträtt vid en bolagsstämma med stöd av en sådan fullmakt som avses i 4 § andra stycket, skall det framgå av kallelsen hur de skall gå till väga för att få ett fullmaktsformulär.
Särskilda bestämmelser om innehållet i en kallelse finns i 2 § detta kapitel (deltagande i stämma), 13 kap. 10, 34 och 37 §§ (nyemission av aktier), 14 kap. 12, 26 och 29 §§ (emission av teckningsoptioner), 15 kap. 12, 31 och 34 §§ (emission av konvertibler), 16 kap. 3–5 och 7 §§ (vissa riktade emissioner m.m.), 18 kap. 8 § (vinstutdelning) 19 kap. 26 och 35 §§ (förvärv eller överlåtelse av egna aktier) 20 kap. 16 § (minskning av aktiekapitalet), och 25 kap. 5 § (likvidation).
Tillhandahållande av handlingar inför årsstämman
25 § Under minst två veckor närmast före årsstämman skall redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Fel i kallelse m.m.
26 § Om en bestämmelse i denna lag eller bolagsordningen som rör kallelse till bolagsstämman eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i något ärende, får bolagsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av de aktieägare som berörs av felet. Även utan sådant samtycke får dock bolagsstämman avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt bolagsordningen skall tas upp vid bolagsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att en extra bolagsstämma skall sammankallas för att behandla ärendet.
Bolagsstämmans öppnande
27 § Bolagsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i bolagsordningen har föreskrivits vem som skall vara ordförande vid bolagsstämman, öppnas dock bolagsstämman alltid av denne.
Tillhandahållande av aktiebok
28 § Vid bolagsstämman skall innehållet i aktieboken hållas tillgängligt för aktieägarna enligt bestämmelserna i andra eller tredje stycket.
I bolag som inte är avstämningsbolag skall hela aktieboken hållas tillgänglig. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, skall en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken hållas tillgänglig. Framställningen skall avse förhållandena på dagen för stämman,
I avstämningsbolag skall en utskrift eller annan framställning av hela aktieboken hållas tillgänglig. Denna framställning skall avse förhållandena fem vardagar före bolagsstämman. I bolagsordningen får det bestämmas att framställningen skall avse förhållandena vid en senare tidpunkt.
Röstlängd
29 § Vid bolagsstämman skall det upprättas en förteckning över närvarande aktieägare, ombud och biträden (röstlängd). I röstlängden skall anges hur många aktier och röster varje aktieägare och ombud företräder vid bolagsstämman. Röstlängden skall upprättas av bolagsstämmans ordförande, om denne har valts av bolagsstämman utan omröstning. I annat fall skall röstlängden upprättas av den som har öppnat bolagsstämman.
Röstlängden skall godkännas av bolagsstämman. Den gäller till dess att bolagsstämman har beslutat att ändra den.
Om bolagsstämman skjuts upp till en senare dag än närmast följande vardag, skall en ny röstlängd upprättas.
Hur bolagsstämmans ordförande utses
30 § Ordföranden vid bolagsstämman skall utses av bolagsstämman, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Dagordning
31 § Det förslag till dagordning som har bifogats kallelsen skall läggas fram för bolagsstämmans godkännande. Ärendenas numrering får inte ändras.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
Vilka upplysningar som skall lämnas
32 § Styrelsen och den verkställande direktören skall, om någon aktieägare begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada för bolaget, vid bolagsstämman lämna upplysningar om
1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på dagordningen, och
2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation.
I bolag som ingår i en koncern avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag. Om bolaget är moderbolag, avser upplysningsplikten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande dotterföretagen som avses i första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 57 §.
33 § Om en upplysning som har begärts enligt 32 § kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid bolagsstämman, skall upplysningen inom två veckor därefter hållas tillgänglig i skriftlig form hos bolaget för aktieägarna samt sändas till den aktieägare som har begärt upplysningen.
Upplysningar som kan medföra väsentlig skada för bolaget
34 § Om styrelsen finner att en upplysning som har begärts enligt 32 § inte kan lämnas till aktieägarna utan väsentlig skada för bolaget, skall den aktieägare som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.
Styrelsen skall lämna upplysningen till bolagets revisor, om aktieägaren begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen skall lämnas till revisorn inom två veckor efter aktieägarens begäran om det.
35 § I det fall som avses i 34 § skall revisorn inom två veckor efter det att den begärda upplysningen lämnades till honom eller henne avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet skall det framgå om upplysningen enligt revisorns mening borde ha föranlett någon ändring i revisionsberättelsen eller, i förekommande fall, koncernrevisionsberättel-
sen eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinran anges i yttrandet.
Styrelsen skall hålla revisorns yttrande tillgängligt för aktieägarna hos bolaget och sända en kopia av det till de aktieägare som har begärt upplysningen.
Aktieägares rätt till insyn i aktiebolag med högst tio aktieägare
36 § I ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller, utöver vad som följer av 32–35 §§, att varje aktieägare och ombud eller biträde som denne anlitar skall ges tillfälle att ta del av räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet, i den omfattning det behövs för att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning och resultat eller ett visst ärende som skall behandlas vid bolagsstämman.
Om det kan ske utan oskäliga kostnader eller besvär, skall styrelsen och den verkställande direktören dessutom på begäran hjälpa aktieägaren med den utredning som behövs för ändamålet och tillhandahålla behövliga kopior.
Första och andra styckena gäller inte, om det skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhet.
Omröstning
37 § Omröstning skall ske om någon av aktieägarna begär det.
38 § Omröstning som avser andra beslut än val skall ske öppet, om bolagsstämman inte beslutar om sluten omröstning.
Om det uppkommer lika röstetal och ordföranden enligt 40 § har utslagsrösten, är han eller hon skyldig att tillkännage vilken mening han eller hon biträder.
39 § Vid val skall omröstning ske öppet. Omröstningen skall dock vara sluten, om någon röstberättigad begär det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 58 § i stället för första stycket andra meningen.
Majoritetskrav vid andra beslut än val
40 § I ärenden som inte avser val utgörs bolagsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i bolagsordningen. I fall som avses i 42–45 §§ detta kapitel, 13 kap. 2 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2 §, 16 kap. 8 §, 19 kap. 18 och 33 §§, 20 kap. 5 §, 23 kap. 17 §, 24 kap. 19 § samt 26 kap. 1 och 6 §§ får det dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än som anges i nämnda bestämmelser.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 59 §.
Majoritetskrav vid val
41 § Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottdragning, om bolagsstämman inte före valet beslutar att en ny omröstning skall genomföras i händelse av lika röstetal.
Första stycket gäller inte om annat föreskrivs i bolagsordningen. I bolagsordningen får dock inte föreskrivas längre gående villkor än som anges i första stycket första meningen.
Majoritetskrav vid beslut om ändring av bolagsordningen
42 § Ett beslut om ändring av bolagsordningen är giltigt om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, om inte annat följer av 43–45 §§.
43 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget, nämligen om beslutet när det gäller redan utgivna aktier innebär att
1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas genom en föreskrift enligt 3 kap. 3 §,
2. rätten att överlåta eller förvärva aktier i bolaget inskränks genom förbehåll enligt 4 kap. 8, 18 eller 27 §, eller
3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas.
44 § I följande fall är ett beslut om ändring av bolagsordningen giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om beslutet innebär att
1. det antal aktier för vilka aktieägarna får rösta vid bolagsstämman begränsas,
2. av nettovinsten för räkenskapsåret, efter avdrag för vad som går åt för att täcka balanserad förlust, viss del skall avsättas till en bunden fond, eller
3. användningen av bolagets vinst eller dess behållna tillgångar vid dess upplösning begränsas på annat sätt än som avses i 43 § 1 eller punkten 2 i denna paragraf.
45 § I följande fall är ett beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43 och 44 §§, trots vad som sägs där, giltigt, om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna, nämligen om
1. ändringen försämrar endast viss eller vissa aktiers rätt och samtycke till ändringen lämnas av samtliga vid bolagsstämman närvarande ägare av sådana aktier och dessa ägare tillsammans företräder minst nio tiondelar av alla aktier vars rätt försämras, eller
2. ändringen försämrar endast ett helt aktieslags rätt och ägare till hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de vid bolagsstämman företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.
Jäv
46 § En aktieägare får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom eller henne,
2. hans eller hennes befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse mot bolaget, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 och som gäller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.
Bestämmelserna i första stycket om aktieägare tillämpas också på ombud för aktieägare.
Generell inskränkning i bolagsstämmans beslutanderätt
47 § Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.
Stämmoprotokoll
48 § Ordföranden skall se till att det förs protokoll vid bolagsstämman.
I protokollet skall det antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, skall i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen. Röstlängden skall tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.
Protokollet skall undertecknas av protokollföraren. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och minst en av bolagsstämman utsedd justeringsman. Om bolagets styrelse består av en ledamot som äger samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon justeringsman.
49 § Senast två veckor efter bolagsstämman skall protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet skall sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Protokollen skall förvaras på ett betryggande sätt.
Talan mot bolagsstämmobeslut
50 § Om ett bolagsstämmobeslut inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, får en aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot bolaget vid allmän domstol om att beslutet skall upphävas eller ändras. Även den som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken har rätt att föra en sådan talan.
51 § Talan enligt 50 § skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som anges i första stycket när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av samtliga eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för bolaget i väsentliga delar inte har följts.
Bestämmelserna i andra stycket om tiden för att väcka talan gäller inte i de fall som avses i 23 kap. 36 § första stycket och 24 kap. 30 § första stycket.
52 § Om bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras genom dom, gäller domen även för de aktieägare som inte har fört talan.
Domstolen får ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.
Styrelsens talan mot bolaget
53 § Om styrelsen vill väcka talan mot bolaget, skall en bolagsstämma sammankallas för val av ställföreträdare som skall föra bolagets talan i tvisten. Stämningen skall delges den valde ställföreträdaren.
Skiljeförfarande
54 § En föreskrift i bolagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator eller en aktieägare skall avgöras av en eller flera skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.
Om styrelsen begär skiljeförfarande mot bolaget, tillämpas 53 §. Är det fråga om talan av styrelsen mot bolagsstämmans beslut enligt 50 §, är rätten till talan inte förlorad enligt 51 § första stycket, om styrelsen inom där angiven tid har kallat till bolagsstämma enligt 53 §.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 60 §.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Utomståendes närvaro vid bolagsstämma
55 § I ett publikt aktiebolag skall ett beslut enligt 6 § första stycket fattas med tillämpning av 40 § första stycket.
Kallelsesätt
56 § I ett publikt aktiebolag skall kallelse till bolagsstämma, utöver vad som följer av 23 §, alltid ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
57 § I ett publikt aktiebolag är styrelsen och den verkställande direktören skyldiga att lämna upplysningar enligt 32 § första stycket 2 endast vid en bolagsstämma där årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen behandlas.
Omröstning
58 § I ett publikt aktiebolag skall omröstning som avser val vara sluten enbart om bolagsstämman beslutar om detta.
Majoritetskrav
59 § I bolagsordningen för ett publikt aktiebolag får, beträffande beslut om att entlediga en styrelseledamot som har utsetts av bolagsstämman, inte förekomma längre gående villkor än som anges i 40 § första stycket.
Ansvaret för ersättningen till skiljemän
60 § Om bolaget är ett publikt aktiebolag, skall detta vid ett skiljeförfarande enligt 54 § svara för ersättningen till skiljemännen. Skiljemännen får dock på yrkande av bolaget besluta att bolagets motpart helt eller delvis skall ersätta bolaget för dessa kostnader, om det finns särskilda skäl för det.
8 kap. Bolagets ledning
Styrelsen
1 § Ett aktiebolag skall ha en styrelse med en eller flera ledamöter. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet styrelseledamöter eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter skall anges i bolagsordningen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 46 §.
2 § Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Om inte annat följer av den lagen eller föreskrivs i denna lag, skall arbetstagarrepresentanter vid tillämpningen av denna lag jämställas med styrelseledamöter.
Styrelsesuppleanter
3 § För styrelseledamöter får utses suppleanter. Om styrelsen har färre än tre ledamöter, skall det finnas minst en suppleant. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet suppleanter eller lägsta och högsta antalet suppleanter skall anges i bolagsordningen.
Bestämmelserna i denna lag om styrelseledamot gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Styrelsens uppgifter
Huvuduppgifter
4 § Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet kan inte överlåtas på någon annan.
Ekonomisk kontroll
5 § Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation.
Styrelsen skall meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt första stycket skall samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om dessa med hänsyn till bolagets begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.
Arbetsordning
6 § Styrelsen skall årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I arbetsordningen skall det anges hur arbetet i förekommande fall skall fördelas mellan styrelsens ledamöter, hur ofta styrelsen skall sammanträda och i vilken utsträckning suppleanterna skall delta i styrelsens arbete och kallas till dess sammanträden.
Om arbetsordningen innehåller anvisningar om arbetsfördelning mellan styrelsens ledamöter, skall styrelsen fortlöpande kontrollera att arbetsfördelningen kan upprätthållas.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om bolag vars styrelse har endast en ledamot.
Instruktioner om arbetsfördelningen mellan bolagsorganen
7 § Styrelsen skall i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar.
Hur styrelsen utses
8 § Styrelsen skall utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får det föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 47 och 48 §§.
Bosättningskrav
9 § Minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter annat.
Hinder mot att vara styrelseledamot
10 § En juridisk person kan inte vara styrelseledamot.
11 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
12 § Till styrelseledamot får inte utan godtagbara skäl utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på styrelsen.
Styrelseledamots mandattid
13 § Ett uppdrag som styrelseledamot gäller till slutet av den första årsstämma som hålls efter det år då styrelseledamoten utsågs. Ändringar i styrelsens sammansättning har dock verkan först från den tidpunkt då anmälan om ändringen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som anges i det beslut som anmälan grundar sig på.
I bolagsordningen får det föreskrivas att uppdraget som styrelseledamot skall gälla för en längre tid än som anges i första stycket första meningen. Uppdragstiden skall dock upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.
Styrelseledamots förtida avgång
14 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom eller henne anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av bolagsstämman vill avgå, skall anmälan också göras hos den som har utsett honom eller henne.
I fråga om verkan av styrelseledamotens avgång gäller 13 § första stycket andra meningen.
15 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 11 § hindrar honom eller henne att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan träda in i hans eller hennes ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant. Skall styrelseledamoten väljas av bolags-
stämman, får valet anstå till nästa årsstämma, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter.
Domstolsförordnande om ersättare för styrelseledamot
16 § Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall utses på ett annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, skall allmän domstol på ansökan utse en ersättare. En sådan ansökan får göras av en styrelseledamot, en aktieägare, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Styrelsens ordförande
17 § I en styrelse som har mer än en ledamot skall en av ledamöterna vara ordförande. Ordföranden skall leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 4–7 §§.
Om annat inte föreskrivs i bolagsordningen eller har beslutats av bolagsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 49 §.
Styrelsens sammanträden
18 § Styrelsens ordförande skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen skall alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det.
19 § Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.
20 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och det finns en suppleant som skall träda in i hans eller hennes ställe, skall denne ges tillfälle till det.
En sådan suppleant för arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda skall alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.
Styrelsens beslutförhet
21 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i bolagsordningen är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrelseledamöter som är jäviga enligt 23 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter har
1. fått tillfälle att delta i ärendets behandling, och
2. fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Majoritetskrav vid styrelsebeslut
22 § Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen inte föreskriver särskild röstmajoritet, den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.
Jäv för styrelseledamot
23 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om styrelseledamoten, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
Styrelseprotokoll
24 § Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll. I protokollet skall de beslut som styrelsen har fattat antecknas.
Protokollet skall undertecknas av den som har varit protokollförare. Det skall justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet. Om styrelsen har flera ledamöter, skall det justeras även av en ledamot som utses av styrelsen.
Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet.
25 § Om ett bolag har endast en aktieägare, skall alla avtal mellan aktieägaren och bolaget, som inte avser löpande affärstransaktioner på sedvanliga villkor, antecknas i eller läggas till styrelsens protokoll.
26 § Styrelsens protokoll skall föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande sätt.
Verkställande direktör
27 § Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 29 §.
För publika aktiebolag gäller även 50 §.
Vice verkställande direktör
28 § Om bolaget har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer. Bestämmelserna i denna lag om den verkställande direktören skall i tillämpliga delar gälla även en vice verkställande direktör.
Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, skall den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa skall träda in i den verkställande direktörens ställe.
Den verkställande direktörens uppgifter
29 § Den verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.
Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
Den verkställande direktören skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring skall fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen skall skötas på ett betryggande sätt.
Bosättningskrav för den verkställande direktören
30 § Den verkställande direktören skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter något annat.
Hinder att vara verkställande direktör
31 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
32 § Till verkställande direktör får inte utan godtagbara skäl utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på den verkställande direktören.
Verkställande direktörs mandattid
33 § Ett beslut att utse en verkställande direktör i bolaget samt beslut om den verkställande direktörens avgång eller entledigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om registrering kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i beslutet.
Jäv för den verkställande direktören
34 § Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan den verkställande direktören och bolaget,
2. avtal mellan bolaget och tredje man, om den verkställande direktören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller
3. avtal mellan bolaget och en juridisk person som den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den verkställande direktören, direkt eller indirekt genom en juridisk person, äger samtliga aktier i bolaget. Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte heller om bolagets motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med sådana avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
Styrelsen som bolagets ställföreträdare
35 § Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma.
Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
Den verkställande direktören som bolagets ställföreträdare
36 § Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon skall sköta enligt 29 §.
Särskild firmatecknare
37 § Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma (särskild firmatecknare).
Minst en av dem som bemyndigas att företräda bolaget och teckna dess firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Bolagsverket för ett särskilt fall tillåter något annat. I övrigt skall bestämmelserna i 31, 32 och 34 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.
Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.
I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får lämnas endast på vissa villkor.
38 § Ett bemyndigande som avses i 37 § eller en återkallelse av ett sådant bemyndigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om bemyndigandet eller återkallelsen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i bemyndigandet eller beslutet om återkallelse.
Kollektiv firmateckning
39 § Styrelsen får föreskriva att rätten att företräda bolaget och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening. Någon annan inskränkning i en firmatecknares rätt att teckna bolaget firma får inte registreras.
Särskild delgivningsmottagare
40 § Om bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt här i landet, skall styrelsen bemyndiga en person som är bosatt i Sverige att på bolagets vägnar ta emot delgivning (särskild delgivningsmottagare). Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens
41 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.
En ställföreträdare för bolaget får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
Kompetensöverskridande
42 § Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för bolaget och då har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 29 § och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.
En rättshandling gäller inte heller mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.
Registrering
43 § Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla
1. bolagets postadress,
2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelsens ordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör och särskild delgivningsmottagare,
3. av vilka och hur bolagets firma tecknas.
Anmälan skall innehålla uppgift om postadress till de personer som anges i första stycket 2 och 3. Om postadressen avviker från personernas hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller. Den som har utsetts till en sådan befattning som avses i första stycket 2 har även rätt att anmäla företrädarens avgång.
44 § Anmälan enligt 43 § skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 22 § anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering har ändrats.
Anmälan av aktieinnehav
45 § En styrelseledamot och en verkställande direktör skall när de tillträder anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. De anmälda uppgifterna skall antecknas i aktieboken.
Första stycket gäller inte i den utsträckning styrelseledamoten eller den verkställande direktören är anmälningsskyldig enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Antalet styrelseledamöter
46 § I ett publikt aktiebolag skall styrelsen ha minst tre ledamöter.
Vem som utser styrelseledamöter
47 § I ett publikt aktiebolag skall minst hälften av styrelseledamöterna utses av bolagsstämman.
Information inför styrelseval
48 § I ett publikt aktiebolag skall bolagsstämmans ordförande, innan styrelseval förrättas, lämna uppgift till bolagsstämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i andra företag.
Särskilt om styrelseordföranden
49 § I ett publikt aktiebolag får den verkställande direktören inte vara styrelsens ordförande.
Verkställande direktör
50 § I ett publikt aktiebolag skall det alltid finnas en verkställande direktör som fullgör de uppgifter som anges i 29 §.
9 kap. Revision
Antalet revisorer
1 § Ett aktiebolag skall ha minst en revisor. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att antalet revisorer eller lägsta eller högsta antalet revisorer skall anges i bolagsordningen.
Revisorssuppleanter
2 § För en revisor får utses en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om revisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Revisorns uppgifter
3 § Revisorn skall granska bolagets årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.
Om bolaget är moderbolag, skall revisorn även granska koncernredovisningen, om en sådan har upprättats, samt koncernföretagens inbördes förhållanden.
4 § Revisorn skall följa bolagsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed.
5 § Revisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till bolagsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 28–36 §§.
Om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, skall revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt bestämmelserna i 38 §.
6 § I samband med revisionen skall revisorn till styrelsen och den verkställande direktören framställa de erinringar och göra de påpekanden som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 39 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
7 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser är nödvändig. De skall lämna de upplysningar och den hjälp som revisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett dotterbolag gentemot en revisor i moderbolaget.
Hur en revisor utses
8 § En revisor väljs av bolagsstämman.
Om bolaget skall ha flera revisorer, får det i bolagsordningen föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på bolagsstämma.
I ett bolag som avses i 2 § 4 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. får Riksrevisionen utse en eller flera revisorer att delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
I 9, 25 och 26 §§ finns bestämmelser om att länsstyrelsen i vissa fall skall utse en revisor.
Minoritetsrevisor
9 § En aktieägare kan föreslå att en revisor som har utsetts av länsstyrelsen skall delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
Förslaget skall framställas på en bolagsstämma där revisorsval skall ske eller förslaget enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de aktier som är företrädda vid stämman och om någon aktieägare begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utse en revisor.
Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser revisor. Beslutet skall avse tiden till och med nästa årsstämma.
Obehörighetsgrunder
10 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.
Kompetenskrav
11 § En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.
12 § Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor i ett aktiebolag.
Bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer finns i revisorslagen (2001:883).
13 § Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, om
1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,
2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller
3. bolagets aktier, teckningsoptioner eller skuldebrev är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad.
14 § Bestämmelserna i 13 § gäller även för moderbolag i en koncern, om
1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i 13 § 1,
2. antalet anställda vid koncernföretagen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller
3. moderbolaget inte upprättar någon koncernredovisning och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderbolagets balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i 13 § 1.
15 § För ett bolag som omfattas av bestämmelserna i 13 § 1 eller 2 eller
14 § får Bolagsverket besluta att bolaget i stället för en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen får utse en viss annan godkänd revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.
16 § I andra bolag än de som avses i 13 och 14 §§ skall en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen utses till revisor, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det vid den bolagsstämma där revisorsval skall ske.
Jäv
17 § Den får inte vara revisor som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses i 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,
5. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 2,
6. är besvågrad med en person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
7. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i ett moderbolag får inte heller vara revisor i dess dotterbolag.
Anlitande av biträde
18 § En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 17 § inte är behörig att vara revisor. Om bolaget eller dess moderbolag har an-
ställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.
Revisionsbolag
19 § Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.
Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 17 § revisorslagen (2001:883). Följande bestämmelser i detta kapitel skall tillämpas på den huvudansvarige:
17 § om jäv,
18 § om anlitande av biträde,
40 § om närvaro vid bolagsstämma och 47 och 48 §§ om registrering.
Revisor i dotterföretag
20 § Minst en av revisorerna i ett moderbolag bör också utses till revisor i bolagets dotterföretag.
Revisorns mandattid
21 § Uppdraget som revisor gäller till slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.
Om samma revisor skall utses på nytt sedan tiden enligt första stycket har löpt ut, får den som utser revisorn bestämma att uppdraget skall gälla till slutet av den årsstämma som hålls under det tredje räkenskapsåret efter revisorsvalet.
I de fall som avses i 24 § får en ny revisor utses för den tid som återstår av den tidigare revisorns mandattid.
Avgång i förtid
22 § Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett revisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall revisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
23 § En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Han eller hon skall lämna en kopia av anmälan till bolagets styrelse.
Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för vad han eller hon har funnit vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som föreskrivs i 33 § andra stycket, 34 och 35 §§ om revisionsberättelse.
24 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 10–17 §§ eller bestämmelser i bolagsordningen hindrar honom eller henne att vara revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses.
Länsstyrelseförordnande av revisor
25 § Efter anmälan skall länsstyrelsen utse en revisor när
1. auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 12– 15 §§,
2. revisorn är obehörig enligt 10 eller 17 § och det inte finns någon behörig revisorssuppleant, eller
3. en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisorns behörighet har inte har följts.
En anmälan enligt första stycket kan göras av var och en. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om det inte snarast möjligt utses en ny revisor genom den som enligt 8 § har rätt att utse revisor.
26 § Om bolagsstämman, trots en begäran enligt 16 §, inte har utsett någon auktoriserad revisor eller någon godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen och om någon aktieägare inom en månad från bolagsstämman begär det hos länsstyrelsen, skall länsstyrelsen förordna en sådan revisor.
27 § Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig innan den beslutar i ett ärende enligt 25 eller 26 §. Förordnandet skall avse tiden till dess en annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Vid förordnande enligt 25 § första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.
Revisionsberättelsen
28 § Revisionsberättelsen skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före årsstämman.
Revisorn skall på årsredovisningen göra en hänvisning till revisionsberättelsen.
29 § Revisionsberättelsens inledning skall innehålla uppgift om
1. bolagets firma och organisationsnummer,
2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, och
3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat.
Revisionsberättelsen skall vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.
30 § I revisionsberättelsen skall det anges vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat.
I förekommande fall skall det i revisionsberättelsen även anges
1. om revisorn i en fråga som behandlas i revisionsberättelsen har en mening som avviker från styrelsens eller annan revisors,
2. om revisionens inriktning eller omfattning är begränsad, eller
3. om revisorn anser sig sakna tillräckligt underlag för att göra något uttalande enligt 31–33 §§.
31 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. I uttalandet skall det särskilt anges
1. om årsredovisningen ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning, och
2. om förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.
Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn ange detta och, om det är möjligt, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
32 § Revisionsberättelsen skall innehålla uttalanden om huruvida
1. bolagsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen,
2. bolagsstämman bör besluta om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen, och
3. styrelsen och den verkställande direktören i förekommande fall har upprättat en förteckning enligt 21 kap. 10 § över vissa lån och säkerheter.
Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall han eller hon anteckna det på årsredovisningen.
33 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget.
Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, skall det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
34 § I revisionsberättelsen skall revisorn anmärka om han eller hon har funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att
1. göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),
2. anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen,
3. lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9, 9 a eller 10 § skattebetalningslagen, eller
4. i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap.1, 1 b och 2 §§skattebetalningslagen.
35 § Utöver vad som följer av 29–34 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, skall revisorn hänvisa till uppgifterna.
36 § Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 23 §, skall en kopia av den fogas till revisionsberättelsen.
37 § Revisorn skall genast sända en kopia av revisionsberättelsen till Skatteverket, om revisionsberättelsen innehåller
1. anmärkningar enligt 33 § andra stycket, eller
2. uttalanden om att – årsredovisningen inte har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning,
– sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning inte har lämnats,
– styrelseledamöterna eller den verkställande direktören inte bör beviljas ansvarsfrihet gentemot bolaget, eller
– bolaget inte har fullgjort en skyldighet som avses i 34 § 1–3.
Koncernrevisionsberättelsen
38 § I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 28 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen samt 29 § första stycket 2 och andra stycket, 30 och 31 §§, 32 § första stycket 1, 35 och 36 §§ om revisionsberättelsens innehåll.
Koncernrevisionsberättelsens inledning skall innehålla uppgift om moderbolagets firma och organisationsnummer samt om vilket eller vilka normsystem för koncernredovisning som moderbolaget har tillämpat.
På koncernredovisningen skall det göras en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, skall också detta antecknas på koncernredovisningen.
Erinringar
39 § Om revisorn har framställt en erinran till styrelsen eller den verkställande direktören, skall den antecknas i ett protokoll eller i en annan handling. Handlingen skall lämnas till styrelsen och bolaget skall förvara den på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde. Sammanträdet skall hållas inom fyra veckor från det att erinran har överlämnats. Om erinran framställs senast i samband med att revisionsberättelsen avlämnas till bolaget, skall ett sammanträde alltid hållas före den bolagsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.
Revisorns närvaro vid bolagsstämma
40 § Revisorn har rätt att närvara vid bolagsstämman. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Revisorns tystnadsplikt
41 § Revisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.
Åtgärder vid misstanke om brott
42 § En revisor skall vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt något av följande bestämmelser:
1. 9 kap.1, 3 och 9 §§, 10 kap.1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap.1, 2, 4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 §brottsbalken, och
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69). Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första stycket bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, skall dock några åtgärder enligt 39 och 40 §§ inte vidtas.
43 § En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som avses i 42 § skall utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser.
Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.
44 § Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 43 § första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag. När revisorn anmäler detta enligt 23 §, skall han eller hon i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.
Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om
1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,
2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller
3. det misstänkta brottet är obetydligt. I de fall som avses i 43 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan handling som anges i första stycket.
Revisorns upplysningsplikt gentemot bolagsstämman
45 § Revisorn är skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.
Revisorns upplysningsplikt gentemot medrevisor m.fl.
46 § Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
Registrering
47 § Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla vem som har utsetts till revisor.
Anmälan skall innehålla uppgift om revisorns postadress. Om postadressen avviker från revisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, skall anmälan även innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer och om vem som är huvudansvarig för revisionen.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
48 § Anmälan enligt 47 § skall göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 22 § anmäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
10 kap. Allmän och särskild granskning
Allmän granskning
När en lekmannarevisor får utses
1 § Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, får det i ett aktiebolag utses en eller flera personer (lekmannarevisor) att utföra sådan granskning som anges i 3 §.
Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på lekmannarevisorer.
Suppleant för lekmannarevisor
2 § För en lekmannarevisor får utses en eller flera suppleanter. Bestämmelserna i denna lag om lekmannarevisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Lekmannarevisorns uppgifter
3 § Lekmannarevisorn skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.
4 § Lekmannarevisorn skall följa bolagsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god sed.
5 § Lekmannarevisorn skall efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 13 §.
6 § Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse som avses i 9 kap. 5 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
7 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och den hjälp som lekmannarevisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och lekmannarevisorn i ett dotterbolag gentemot en lekmannarevisor i moderbolaget.
Hur en lekmannarevisor utses
8 § En lekmannarevisor väljs av bolagsstämman, om inte bolagsordningen innehåller bestämmelser om att lekmannarevisorn skall utses på något annat sätt.
Obehörighetsgrunder
9 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lekmannarevisor.
Jäv
10 § Den får inte vara lekmannarevisor som
1. äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern,
2. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,
3. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses i 2,
4. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,
5. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 2,
6. är besvågrad med en person som avses i 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
7. står i låneskuld till bolaget eller ett annat bolag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för.
Den som enligt första stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i ett moderbolag får inte heller vara lekmannarevisor i dess dotterbolag.
Anlitande av biträde
11 § En lekmannarevisor får vid granskningen av bolaget inte anlita någon som enligt 10 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om bolaget eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisorn dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.
Avgång
12 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn eller den som har utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget skall upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall lekmannarevisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
Granskningsrapporten
13 § Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast tre veckor före årsstämman.
I rapporten skall lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden som avses i 3 § och om sådana förhållanden som han eller hon har varit skyldig att granska enligt 4 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, skall han eller hon upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
Lekmannarevisorn får i granskningsrapporten även lämna andra upplysningar som han eller hon anser att aktieägarna bör få kännedom om.
14 § Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till aktieägarna på det sätt som anges i 7 kap. 25 § samt läggas fram på bolagsstämman.
Om bolagets verksamhet är reglerad i lag eller annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verk-
samheten, skall granskningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget för samtliga som vill ta del av den.
Lekmannarevisorns närvaro vid bolagsstämma
15 § Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Lekmannarevisorns tystnadsplikt
16 § Lekmannarevisorn får inte till en enskild aktieägare eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som lekmannarevisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot bolagsstämman
17 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagsstämman de upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot revisor m.fl.
18 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Lekmannarevisorn i ett aktiebolag som omfattas av 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
Registrering
19 § Bolaget skall för registrering i aktiebolagsregistret anmäla vem som har utsetts till lekmannarevisor.
Anmälan skall innehålla uppgift om lekmannarevisorns postadress. Om postadressen avviker från lekmannarevisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om lekmannarevisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
20 § Anmälan enligt 19 § skall göras så snart lekmannarevisorn har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
Särskild granskning
21 § En aktieägare kan väcka förslag om granskning genom en särskild granskare. En sådan granskning kan avse
1. bolagets förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid, eller
2.vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget.
22 § Ett förslag enligt 20 § skall framställas på ordinarie bolagsstämma eller på den bolagsstämma där ärendet enligt kallelsen till bolagsstämman skall behandlas. Om förslaget biträds av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de aktier som är företrädda vid bolagsstämman, skall länsstyrelsen på begäran av en aktieägare utse en eller flera särskilda granskare. Länsstyrelsen skall ge bolagets styrelse tillfälle att yttra sig, innan särskild granskare utses.
Följande bestämmelser skall tillämpas på en särskild granskare: 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,
9 § om obehörighetsgrunder,
10 § om jäv, 11 § om anlitande av biträde,
15 § om närvaro vid bolagsstämma, 16 § om tystnadsplikt, 17 och 18 §§ om upplysningsplikt samt 9 kap. 19 § om revisionsbolag.
23 § Den särskilda granskaren skall avge ett yttrande över sin granskning. Yttrandet skall hållas tillgängligt för och sändas till aktieägarna på det sätt som anges i 7 kap. 25 § samt läggas fram på bolagsstämman.
Samma rätt som en aktieägare har att ta del av yttrandet har den som inte längre är aktieägare men var upptagen i röstlängden för den bolagsstämma där frågan om utseende av särskild granskare behandlades.
11 kap. Ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m.
Ökning av aktiekapitalet och utgivande av nya aktier
De olika formerna för ökning av aktiekapitalet
1 § Bolagets aktiekapital kan ökas på något av följande sätt.
1. Aktiekapitalet tillförs belopp från andra poster under bolagets egna kapital eller genom att värdet av en anläggningstillgång skrivs upp (fondemission). Bestämmelser om detta finns i 12 kap.
2. Nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier. Bestämmelser om detta finns i 13 kap.
3. Nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner som bolaget har gett ut. Bestämmelser om detta finns i 14 kap.
4. Nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler som bolaget har gett ut. Bestämmelser om detta finns i 15 kap.
Beslutsordning
2 § Beslut om fondemission, nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler (emissionsbeslut) fattas av bolagsstämman. Beslut om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler kan dessutom fattas av styrelsen enligt 13 kap. 32–39 §§, 14 kap. 24–31 §§ och 15 kap. 29–36 §§.
Om ett förslag till emissionsbeslut inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om nödvändiga ändringar av denna fattas innan stämman beslutar i frågan om emission.
3 § Ett emissionsbeslut får inte fattas förrän bolaget har registrerats.
Definitioner
4 § I denna lag betyder
emissionsbevis: fondaktierättsbevis och teckningsrättsbevis, fondaktie: en ny aktie som ges ut i samband med en fondemission, fondaktierätt: aktieägares rätt enligt 12 kap. 2 § till fondaktie, fondaktierättsbevis: ett bevis om fondaktierätt, teckningsrätt: aktieägares företrädesrätt enligt 13 kap. 1 §, 14 kap. 1 § och 15 kap. 1 § till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler,
teckningsrättsbevis: ett bevis om teckningsrätt, konvertibel: en skuldförbindelse som har getts ut av ett aktiebolag mot vederlag och som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt eller skyldighet att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget,
konvertering: utbyte av konvertibel mot nya aktier, teckningsoption: en utfästelse som har gjorts av ett aktiebolag om rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i pengar,
teckningsoptionsbevis: ett bevis som ger innehavaren, viss man eller viss man eller order rätt att teckna nya aktier i bolaget mot betalning i pengar.
Utfärdande av emissionsbevis
5 § I ett aktiebolag som inte är avstämningsbolag skall bolaget på begäran av en aktieägare med fondaktierätt eller teckningsrätt utfärda emissionsbevis för de gamla aktierna. I ett sådant bevis skall det anges hur många bevis som skall lämnas för varje ny aktie, konvertibel eller teckningsoption. Beviset skall lämnas ut till aktieägaren mot uppvisande av det aktiebrev på vilket fondaktierätten eller teckningsrätten grundas. Det skall antecknas på aktiebrevet att emissionsbevis har utfärdats.
Emissionsbevis behöver inte utfärdas om
1. emissionen innebär att varje gammal aktie berättigar till en ny aktie, konvertibel eller teckningsoption, eller
2. en kupong som hör till ett aktiebrev får användas som emissionsbevis.
Första stycket tillämpas också när en innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler har företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler.
Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument framgår att emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis inte får utfärdas för aktier eller andra finansiella instrument som har registrerats enligt den lagen.
Undertecknande av emissionsbevis m.m.
6 § Emissionsbevis, konvertibler som har getts ut i form av skuldebrev samt teckningsoptionsbevis skall undertecknas av styrelsen eller, enligt styrelsens bemyndigande, av ett värdepappersinstitut. Namnteckningen får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 13 § skall inte tillämpas.
Överlåtelse och pantsättning av emissionsbevis m.m.
7 § Överlåts eller pantsätts emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis, skall bestämmelserna om skuldebrev i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas.
Registrering av fondaktierätt och teckningsrätter i avstämningsbolag
8 § I ett avstämningsbolag skall fondaktierätter och teckningsrätter registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Första stycket tillämpas också när bolaget har tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler och teckningsoptionerna eller konvertiblerna har registrerats enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument.
Försäljning av överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter
9 § I ett emissionsbeslut får det bestämmas att överskjutande fondaktierätter och teckningsrätter skall säljas genom bolagets försorg. Vid fondemission skall försäljningen avse varje aktieägares fondaktierätt som inte motsvarar en hel fondaktie. Vid nyemission av aktier, emission av teckningsoptioner och emission av konvertibler skall försäljningen avse varje aktieägares teckningsrätt som inte motsvarar en hel ny aktie, teckningsoption eller konvertibel.
Försäljningen skall verkställas av ett värdepappersinstitut. Betalningen för sålda fondaktierätter och teckningsrätter skall, efter avdrag för försäljningskostnaderna, fördelas mellan dem som enligt 12 kap. 2 §, 13 kap. 1 §, 14 kap. 1 § eller 15 kap. 1 § skulle ha varit berättigade att få respektive teckna de nya aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna.
Rätt till utdelning på nya aktier
10 § Nya aktier medför rätt till utdelning enligt vad som har bestämts i emissionsbeslutet. Beslutet får dock inte innebära att rätten till utdelning inträder senare än för räkenskapsåret efter det år då ökningen av aktiekapitalet har registrerats.
Utdelning på nya aktier får inte betalas ut förrän ökningen av aktiekapitalet har registrerats.
Vinstandelslån och kapitalandelslån
11 § Ett beslut om att bolaget skall ta upp ett lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning skall fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.
Ett bemyndigande enligt första stycket får inte sträcka sig längre än till nästa årsstämma.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Emissionsprospekt
12 § När ett publikt aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller på annat sätt riktar en inbjudan till en vidare krets om förvärv av aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller teckningsrätter i bolaget, skall styrelsen upprätta en särskild redogörelse för bolagets förhållanden (emissionsprospekt) enligt 13–20 §§, om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst 300 000 kr.
13 § En aktieägare som avser att sälja aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller teckningsrätter under sådana former att emissionsprospekt skall upprättas skall underrätta styrelsen om detta senast sex veckor före den dag då inköp tidigast avses kunna ske.
14 § Emissionsprospekt skall innehålla balans- och resultaträkningar för de tre senaste räkenskapsår för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats samt ett sammandrag av de uppgifter som bolaget har varit skyldigt att ta in i förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren. Om handlingarna inte innehåller någon finansieringsanalys som avses i 2 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen (1995:1554), skall de kompletteras med en sådan analys. Om bolaget är skyldigt att upprätta en kapitaltäckningsanalys enligt 2 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, skall handlingarna också innehålla en sådan.
Bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra stycket och tredje stycket första meningen årsredovisningslagen skall tillämpas på emissionsprospekt.
Om bolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionsprospektet ta in koncernresultaträkningar och koncernbalansräkningar för de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingar och andra uppgifter för kon-
cernen tas in i prospektet får motsvarande uppgifter för bolaget utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets aktier. Bolagets resultaträkning och balansräkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket får dock inte utelämnas.
15 § I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden och händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka hänför sig till tiden efter den period som omfattas av de i 14 § angivna handlingarna.
Om emissionsprospektet läggs fram senare än åtta månader efter utgången av det senaste räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, skall emissionsprospektet innehålla uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap.3 och 4 §§årsredovisningslagen (1995:1554). I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.
16 § I emissionsprospektet skall det anges
1. en kortfattad historik över bolaget och dess verksamhet,
2. en redogörelse för bolagets och, om bolaget har dotterföretag, koncernens verksamhet, råvarutillgångar, produkter och driftställen samt för dess ställning inom branschen,
3. uppgift om bolagets styrelseledamöter, revisorer och ledande befattningshavare,
4. en redogörelse för ägar- och rösträttsförhållanden i fråga om bolagets aktier.
Uppgifter enligt första stycket 1 får utelämnas av aktiebolag, vars aktier är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.
17 § Ett bolag, som när emissionsprospektet läggs fram inte bedriver någon verksamhet och inte heller har några dotterföretag som bedriver någon verksamhet, behöver i emissionsprospektet endast ta med den senast fastställda balansräkningen, upplysningar enligt 16 § första stycket 1, 3 och 4 samt redogörelse för den verksamhet bolaget avser att bedriva. Om bolaget har fastställt en koncernbalansräkning, skall också denna tas med.
18 § De uppgifter i emissionsprospektet som avses i 14 §, 15 § första stycket samt 16 § skall granskas av bolagets revisor. Revisorns yttrande över granskningen skall tas in i emissionsprospektet.
19 § Emissionsprospektet skall tillhandahållas på de platser där teckning eller inköpsanmälan tas emot senast tre dagar, sön- och helgdagar samt lördagar, midsommarafton, julafton och nyårsafton oräknade, före den dag då teckning eller inköp tidigast kan ske.
20 § Om emissionsprospektet utarbetas med anledning av ett erbjudande från en aktieägare, har bolaget rätt till ersättning från aktieägaren för sina
kostnader för emissionsprospektet och för revisionskostnaden. Uppträder flera aktieägare som säljare, skall kostnaderna fördelas mellan dem i förhållande till det antal aktier eller teckningsrätter som var och en har bjudit ut till försäljning.
12 kap. Fondemission
Innebörden av fondemission
1 § Vid fondemission ökas aktiekapitalet genom att
1. belopp överförs från reservfonden, uppskrivningsfonden eller fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, eller
2. värdet av en anläggningstillgång skrivs upp. Vid beräkning av utrymmet för fondemission enligt första stycket 1 skall ändringar i det bundna egna kapitalet och värdeöverföringar som har skett efter balansdagen beaktas.
En fondemission kan ske med eller utan utgivande av nya aktier.
Rätt till fondaktier
2 § Vid fondemission där nya aktier ges ut har aktieägarna rätt till dessa i förhållande till det antal aktier de förut äger, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Om bolaget har aktier av olika slag som skiljer sig åt i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst, har aktieägarna rätt till nya aktier i enlighet med vad som anges i bolagsordningen enligt 4 kap. 4 §.
Om bolaget har aktier av olika slag utan sådan åtskillnad mellan aktieslagen som anges i andra stycket och de nya aktierna skall vara av samma slag som de befintliga aktierna, skall nya aktier ges ut i förhållande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidigare. Därvid skall de gamla aktierna ge rätt till nya aktier av samma slag i förhållande till sin andel i aktiekapitalet.
Hur en fondemission beslutas
Förslaget till beslut
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om fondemission, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–7 §§.
4 § I förslaget till beslut om fondemission skall följande anges:
1. det belopp som aktiekapitalet skall ökas med,
2. om nya aktier skall ges ut i samband med ökningen av aktiekapitalet, och
3. i vilken utsträckning det belopp som aktiekapitalet skall ökas med skall tillföras aktiekapitalet
a. från fritt eget kapital, b. från reservfonden, c. från uppskrivningsfonden, eller
d. genom uppskrivning av värdet på en anläggningstillgång.
5 § Om nya aktier skall ges ut i samband med fondemissionen, skall förslaget till beslut om fondemission också innehålla uppgifter om
1. hur många nya aktier som varje gammal aktie skall ge rätt till,
2. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning, och
3. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag.
6 § I förekommande fall skall förslaget till beslut om fondemission också innehålla uppgift om
1. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även beträffande de nya aktierna,
2. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som fondaktierättsbevis,
3. att överskjutande fondaktierätter skall försäljas enligt 11 kap. 9 §, och
4. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag. Avstämningsdagen får inte bestämmas så att den infaller innan beslutet om fondemission har registrerats.
Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges i förslaget.
Kompletterande information
7 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget till beslut enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
8 § Förslaget till beslut om fondemission, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 7 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma som skall pröva förslaget. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Bolagsstämmans beslut
9 § Ett beslut om fondemission skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 §, 5 § och 6 § första stycket.
Registrering av emissionsbeslutet
10 § Beslutet om fondemission skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Aktiekapitalet är ökat när beslutet har registrerats.
Efter registreringen skall nya aktier genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att emissionen har registrerats.
Försäljning av fondaktie
11 § Om något behörigt anspråk på en fondaktie inte har framställts inom fem år från registreringen av emissionsbeslutet, får styrelsen sälja aktien enligt bestämmelserna i 12 och 13 §§.
12 § Styrelsen skall uppmana den som har rätt till en fondaktie att ta ut den inom ett år. Den berättigade skall underrättas om att han eller hon annars förlorar aktien. Uppmaningen får inte göras förrän den tid som anges i 11 § har löpt ut.
Styrelsen skall anses har uppfyllt sin skyldighet enligt första stycket om uppmaningen har skickats till den berättigades postadress med rekommenderat brev. Om den berättigades postadress inte är känd för bolaget, skall bolaget anses ha uppfyllt sin skyldighet, om uppmaningen har kungjorts i
1. Post- och Inrikes Tidningar, och
2. den eller de ortstidningar – eller, i publika aktiebolag, den rikstäckande dagstidning – som styrelsen bestämmer.
13 § Om det inte har kommit in någon anmälan inom ett år från uppmaningen enligt 12 §, får aktien säljas genom ett värdepappersinstitut. Den som visar upp ett aktiebrev eller lämnar ett fondaktierättsbevis eller på något annat sätt styrker sin rätt, skall få ut sin andel av försäljningssumman efter avdrag för kostnaderna för uppmaningen och försäljningen. Belopp som inte har lyfts inom fyra år från försäljningen tillfaller bolaget.
13 kap. Nyemission av aktier
Företrädesrätt
1 § Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger.
Första stycket gäller inte, om
1. aktierna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §,
b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner enligt 14 kap. 6 § första stycket 5 b eller vid en tidigare emission av konvertibler enligt 15 kap. 6 § första stycket 5 b, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet. Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Hur en nyemission beslutas
Upprättande av förslag
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om nyemission av aktier, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–8 §§.
Förslagets innehåll
4 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges:
1. det belopp eller högsta belopp, som bolagets aktiekapital skall ökas med, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,
2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall ges ut,
3. det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen),
4. den företrädesrätt att teckna aktier som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få teckna aktier,
5. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för aktier som inte tecknas med företrädesrätt,
7. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 13 § tredje stycket, samt
8. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning. Uppgifter som avses i första stycket 1 och 3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Teckningskursen enligt första stycket 3 får inte sättas lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde. I bolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får dock teckningskursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan teckningskursen och aktiernas kvotvärde tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. En sådan överföring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission registreras.
Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
5 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 och 27 §§ eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även beträffande de nya aktierna,
3. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
4. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
5. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
6. att nya aktier skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att en aktie skall tecknas med kvittningsrätt,
7. övriga särskilda villkor för aktieteckning, och
8. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan teckningstiden börjar löpa besluta om vilket belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med och vilket belopp som skall betalas för varje ny aktie.
Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
I fråga om apportegendom gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 §. Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får lämnas endast om aktierna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 40 §.
Kompletterande information
6 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
7 § Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att en aktie skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
Revisorsgranskning
8 § Redogörelsen enligt 7 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslaget till beslut m.m.
9 § Förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 6–8 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
10 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna aktier som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
Bolagsstämmans beslut
11 § Bolagsstämmans beslut om nyemission av aktier skall innehålla de uppgifter som framgår av i 4 § första och andra styckena samt 5 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 40 §.
Underrättelse
12 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 11 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
Aktieteckning
Hur nya aktier skall tecknas
13 § Teckning av nya aktier med anledning av ett beslut om nyemission av aktier skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 6–8 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla aktierna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 6–8 §§ hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
14 § Om aktier har tecknats på något annat sätt än som anges i 13 §, gäller teckningen ändå mot bolaget. Bolaget kan göra teckningen gällande mot aktietecknaren, om emissionsbeslutet har registrerats utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
15 § Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock aktietecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för aktieteckningen inte har uppfyllts
16 § Efter registreringen av emissionsbeslutet kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet inte har uppfyllts.
Otillräcklig teckning
17 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med, upphör beslutet att gälla, om beloppet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
I sådana fall som avses i första stycket skall belopp som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning genast betalas tillbaka. Detsamma gäller om en aktieteckning av annat skäl inte är bindande.
Tilldelning av aktier
18 § När teckningen enligt 13 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Tilldelade aktier skall genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.
Betalning av aktierna
Vad som lägst skall betalas för tecknade aktier
19 § Betalningen för en aktie får inte understiga de tidigare aktiernas kvotvärde, om inte annat följer av 4 § tredje stycket.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
Hur aktierna skall betalas
20 § Tecknade aktier skall betalas i pengar eller, om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet, med apportegendom. I sådana fall som avses i 24 § och, såvitt gäller publika aktiebolag, 42 § får de även betalas genom kvittning.
Betalning i pengar
21 § Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
Betalning med apportegendom
22 § Betalning med apportegendom skall ske genom att egendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
23 § Om aktierna skall betalas med apportegendom, skall en revisor avge ett skriftligt, undertecknat yttrande över betalningen. I fråga om yttrandets innehåll och revisorns kvalifikationer gäller 2 kap. 19 §.
Kvittning m.m.
24 § En skuld på grund av en aktieteckning enligt 13 § får kvittas mot en fordran hos bolaget endast om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 42 §.
25 § I fråga om överlåtelse och pantsättning av fordran på betalning för en aktie samt betalningsansvaret för obetalda aktier gäller 2 kap. 20 § andra och tredje styckena.
Förverkande av rätt till aktie
26 § Om en aktie inte betalas i rätt tid, får styrelsen förklara rätten till aktien förverkad för den betalningsskyldige.
Innan rätten till aktien förklaras förverkad, skall styrelsen uppmana den betalningsskyldige att betala och underrätta denne om att aktien annars kan förklaras förverkad. Styrelsen skall anses ha uppfyllt denna skyldighet om en skriftlig uppmaning har lämnats på det sätt som anges i 12 kap. 12 § andra stycket.
Så länge en aktie som avses i första stycket inte har blivit ogiltig enligt 30 § andra stycket kan styrelsen låta någon annan överta aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.
Överkurs
27 § Den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde skall sättas av till överkursfonden.
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
28 § Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om nyemission av aktier anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 17 §.
Förutsättningar för registrering
29 § Ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om
1. summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med genom emissionen,
2. full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 21 § första stycket angående betalning i pengar, och
4. ett yttrande enligt 23 § visas upp angående apportegendom som anges i emissionsbeslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 43 § i stället för första stycket 3 och 4.
Verkan av registrering
30 § Genom registreringen av emissionsbeslutet fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier med avdrag för aktier som har förklarats förverkade och inte har övertagits av någon annan.
Om rätten till en aktie har förverkats för den betalningsskyldige och aktien inte har övertagits av någon annan blir aktien ogiltig när emissionsbeslutet har registrerats.
Verkan av utebliven registrering
31 § Om någon anmälan för registrering enligt 28 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 17 § tillämpas.
Styrelsebeslut om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
32 § Styrelsen får besluta om nyemission av aktier under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–7 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 8 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 11 § tillämpas.
33 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 32 § med tillämpning av 12 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 32 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket har skett, får teckning,
tilldelning och betalning av aktier äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. Nya aktier får dock inte föras in i aktieboken förrän bolagsstämman har godkänt emissionsbeslutet.
34 § När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 32 §, skall beslutet och handlingar som avses i 6–8 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 9 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 10 §.
35 § Styrelsens beslut enligt 32 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 17 §. Beslutet får inte registreras om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 29–31 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av registrering eller utebliven registrering.
Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande
36 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om nyemission av aktier i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
37 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 36 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 6 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 9 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 10 §.
38 § Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 36 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
39 § Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 36 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–7 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 8 § sker. För styrelsens beslut gäller 11 § om beslutets innehåll samt 12 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats, får teckning, tilldelning och betalning av nya aktier äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av registrering eller utebliven registrering tillämpas 28– 31 §§.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgifter om kvittning i emissionsbeslut m.m.
40 § I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 11 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 42 § att tillåta kvittning.
Betalning i pengar
41 § I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 21 §, sådan betalning för tecknade aktier som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
Kvittning
42 § I ett publikt aktiebolag får, utöver vad som framgår av 24 §, aktierna betalas genom kvittning om,
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
Revisorsyttrande
43 § I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 29 § andra stycket 3 och 4, att ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgår att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier. Såvitt gäller apportegendom skall intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.
14 kap. Emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier
Företrädesrätt
1 § Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till teckningsoptionerna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. teckningsoptionerna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner enligt 6 § första stycket 5 b eller vid en tidigare emission av konvertibler enligt 15 kap. 6 § första stycket 5 b, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet. I de fall som avses i andra stycket 2 a har aktieägarna företrädesrätt till teckningsoptioner som om emissionen gällde de aktier som kan komma att nytecknas på grund av optionsrätten.
Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Hur en emission av teckningsoptioner beslutas
Upprättande av förslag
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om emission av teckningsoptioner, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4– 10 §§.
Förslagets innehåll
4 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges om emissionsvillkoren:
1. det antal teckningsoptioner eller högsta antal teckningsoptioner eller lägsta och högsta antal teckningsoptioner som skall ges ut,
2. den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skal få teckna teckningsoptioner,
3. den tid inom vilken teckning av teckningsoptioner skall ske,
4. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för teckningsoptioner som inte tecknas med företrädesrätt, samt
5. uppgift om huruvida teckningsoptionerna skall ges ut mot betalning. Uppgifter som avses i första stycket 1 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Innebär förslaget enligt första stycket 2 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt, om teckningsoptionerna ges ut mot betalning, grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 3 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till teckningsoptionerna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att en underrättelse enligt 14 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
5 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
2. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
3. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
4. det belopp som skall betalas för varje teckningsoption,
5. den tid inom vilken teckningsoptionerna skall betalas eller att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket,
6. att teckningsoptionerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att teckningsoptioner skall tecknas med kvittningsrätt,
7. övriga särskilda villkor för tecknande av teckningsoptioner, och
8. bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckningstiden börjar löpa besluta om det antal teckningsoptioner som skall ges ut, vilket belopp som skall betalas för varje teckningsoption, teckningskursen samt sådana villkor som avses i 7.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 8 får lämnas endast om teckningsoptionerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
6 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges i fråga om utnyttjande av optionsrätten:
1. det belopp som bolagets aktiekapital skall kunna ökas med,
2. det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen),
3. den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas,
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning,
5. den rätt som en innehavare av en teckningsoption skall ha om bolaget innan optionsrätten har utnyttjats
a. lägger samman eller delar upp aktier, b. genomför en fondemission, en nyemission av aktier eller en emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
c. minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, d. på annat sätt än genom fondemission eller emission av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bolaget förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag,
e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget har lämnat för de tre senaste räkenskapsåren,
f. går i likvidation, g. försätts i konkurs, h. blir föremål för företagsrekonstruktion, i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 23 kap., eller j. beslutar att bolaget skall blir föremål för delning enligt 24 kap. Uppgift om teckningskursen behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.
Teckningskursen enligt första stycket 2 får inte vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde.
7 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § i fråga om utnyttjande av optionsrätten även innehålla uppgift om
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även för de nya aktierna, och
3. övriga särskilda villkor för utnyttjande av optionsrätten. Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 47 §.
Kompletterande information
8 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
9 § Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att teckningsoptionen skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som fårkvittas.
Revisorsgranskning
10 § Redogörelsen enligt 9 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall ha det innehåll som framgår av bestämmelserna i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat
framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
11 § Förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 8–10 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
12 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna teckningsoptioner som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
Bolagsstämmans beslut
13 § Bolagsstämmans beslut om emission av teckningsoptioner skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och andra styckena samt 7 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 47 §.
Underrättelse
14 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 13 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
Teckning av teckningsoptioner
Hur teckningsoptioner skall tecknas
15 § Teckning av teckningsoptioner skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ skall vara
fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla teckningsoptionerna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
16 § Om teckningsoptioner har tecknats på något annat sätt än som anges i 15 §, gäller teckningen ändå mot bolaget. Bolaget kan göra teckningen gällande mot tecknaren, om emissionsbeslutet har registrerats utan att tecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att teckningsoptioner har tecknats med avvikande villkor
17 § Om en teckningsoption har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock tecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för teckningen av teckningsoptioner inte har uppfyllts
18 § Efter registreringen av emissionsbeslutet kan den som har tecknat en teckningsoption inte som grund för att teckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet om emission inte har uppfyllts.
Otillräcklig teckning
19 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts att ett visst antal teckningsoptioner skall ges ut, upphör beslutet att gälla, om det antalet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett emissionsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
I sådana fall som avses i första stycket skall belopp som har betalats för tecknade teckningsoptioner samt uppkommen avkastning genast betalas tillbaka. Detsamma gäller om teckningen av annat skäl inte är bindande.
Tilldelning av teckningsoptioner
20 § När teckningen enligt 15 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Registrering av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
21 § Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om emission av teckningsoptioner anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 19 §.
Förutsättningar för registrering
22 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts att ett visst antal teckningsoptioner skall ges ut, får beslutet registreras endast om det sammanlagda antalet teckningsoptioner som har tecknats och tilldelats uppgår till det antal som har angetts i beslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelsen i första stycket inte hindrar det.
Verkan av att registrering inte sker
23 § Om någon anmälan för registrering enligt 21 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 19 § tillämpas.
Styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
24 § Styrelsen får besluta om emission av teckningsoptioner under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 13 § tillämpas.
25 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 24 § med tillämpning av 14 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 24 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning och tilldelning av teckningsoptioner äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel.
26 § När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 24 §, skall beslutet och handlingar som avses i 8–10 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 12 §.
27 § Styrelsens beslut enligt 24 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 19 §. Beslutet får inte registreras om det inte har godkänts av
bolagsstämman. I övrigt skall 22 och 23 §§ tillämpas i fråga om registrering och verkan av utebliven registrering.
Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande
28 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om emission av teckningsoptioner i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
29 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 28 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 6 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 12 §.
30 § Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 28 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
31 § Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 28 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. För styrelsens beslut gäller 13 § om beslutets innehåll samt 14 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning och tilldelning av teckningsoptioner äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av utebliven registrering tillämpas 21– 23 §§.
Aktieteckning med utnyttjande av optionsrätt
Hur aktier skall tecknas
32 § Teckning av nya aktier med utnyttjande av optionsrätt skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. Följande handlingar skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på en plats som anges i listan:
1. en kopia av bolagsordningen,
2. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
3. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
4. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
5. ett yttrande över den redogörelse som avses i 4, undertecknat av bolagets revisor.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall de handlingar som anges i första stycket hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
33 § Om aktier har tecknats på något annat sätt än som anges i 32 §, gäller teckningen ändå mot bolaget. Bolaget kan göra teckningen gällande mot aktietecknaren, om teckningen har registrerats enligt 45 § utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att aktier har tecknats med avvikande villkor
34 § Om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket före registreringen enligt 44 §, är dock aktietecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för aktieteckningen inte har uppfyllts
35 § Efter registreringen enligt 44 § kan en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i emissionsbeslutet inte har uppfyllts.
Tilldelning av aktier
36 § När aktieteckningen enligt 32 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning av aktier till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall aktietecknaren genast underrättas om detta.
Tilldelade aktier skall genast föras in i aktieboken. I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att styrelsen har fattat beslut om tilldelning.
Om teckningsoptionsbevis har utfärdats, skall de förses med en anteckning om att optionsrätten har utnyttjats.
Betalning av aktier
Vad som lägst skall betalas för tecknade aktier
37 § Betalning för en aktie som har tecknats enligt 32 § får inte understiga de tidigare aktiernas kvotvärde.
Om en aktie har tecknats med villkor som strider mot första stycket, skall ett belopp som motsvarar aktiens kvotvärde ändå betalas.
Hur aktierna skall betalas
38 § Aktier som har tecknats enligt 32 § skall betalas i pengar.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 48 §.
39 § Betalning för aktier som har tecknats enligt 32 § skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 49 §.
Kvittning m.m.
40 § En skuld på grund av en aktieteckning enligt 32 § får inte kvittas mot en fordran hos bolaget.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 48 §.
41 § I fråga om överlåtelse och pantsättning av fordran på betalning för en aktie som har tecknats enligt 32 § samt betalningsansvaret för obetalda aktier gäller 2 kap. 20 § andra och tredje styckena.
Förverkande av rätt till aktie
42 § Om en aktie som har tecknats enligt 32 § inte betalas i rätt tid, skall 13 kap. 26 § om förverkande av rätt till aktie tillämpas.
Överkurs
43 § Den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde skall sättas av till överkursfonden.
Registrering av aktieteckningen
Registreringsanmälan
44 § Senast tre månader efter det att tiden för att utnyttja teckningsoptionen har gått ut skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många aktier som har tecknats och betalats till fullo. Om teckningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket teckning har skett.
Förutsättningar för registrering
45 § En aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt får registreras endast om
1. full och godtagbar betalning har erlagts för de nya aktierna, och
2. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 39 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller 50 § i stället för första stycket 2.
Verkan av registreringen
46 § Genom registreringen fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de belopp som enligt 37 § lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier med avdrag för aktier som har förklarats förverkade och inte har övertagits av någon annan.
Om rätten till en aktie förklarats förverkade för den betalningsskyldige och aktien inte har övertagits av någon annan blir aktien ogiltig när aktieteckningen har registrerats.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgifter om kvittning i förslaget till emissionsbeslut
47 § I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 13 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 48 § att tillåta kvittning.
Kvittning
48 § I ett publikt aktiebolag får, utöver vad som framgår av 38 § första stycket, aktierna betalas genom kvittning om
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
Betalning i pengar
49 § I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 39 §, sådan betalning för tecknade aktier som skall erläggas i pengar ske direkt till bolaget.
Revisorsyttrande
50 § I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelsen i 45 § första stycket 2, att aktieteckningen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgår att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.
15 kap. Emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier
Företrädesrätt
1 § Vid emission enligt detta kapitel har aktieägarna företrädesrätt till konvertiblerna i förhållande till det antal aktier de äger.
Första stycket gäller inte, om
1. konvertiblerna skall betalas med apportegendom, eller
2. företrädesrätten skall regleras på annat sätt till följd av a. sådana föreskrifter i bolagsordningen som avses i 4 kap. 3 §, b. villkor som har meddelats vid en tidigare emission av teckningsoptioner enligt 14 kap. 6 § första stycket 5 b eller vid en tidigare emission av konvertibler enligt 6 § första stycket 5 b i detta kapitel, eller
c. bestämmelser i emissionsbeslutet. I de fall som avses i andra stycket 2 a har aktieägarna företrädesrätt till konvertibler som om emissionen gällde de aktier som konvertiblerna kan komma att bytas ut mot.
Aktier som bolaget självt eller dess dotterföretag innehar ger inte någon företrädesrätt.
2 § Ett beslut av bolagsstämman enligt 1 § andra stycket 2 c om att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Hur en emission av konvertibler beslutas
Upprättande av förslag
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om emission av konvertibler, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4– 10 §§.
Förslagets innehåll
4 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges om det lån som bolaget tar genom emissionen:
1. det belopp eller högsta belopp som bolaget skall låna eller det lägsta och högsta lånebeloppet,
2. konvertiblernas nominella belopp,
3. det belopp som skall betalas för varje konvertibel (teckningskursen) och räntefot,
4. den företrädesrätt att teckna konvertibler som aktieägarna eller någon annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen,
5. den tid inom vilken teckning av konvertibler skall ske,
6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för konvertibler som inte tecknas med företrädesrätt, och
7. den tid inom vilken konvertiblerna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 15 § tredje stycket.
Uppgift som avses i första stycket 1 och 3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 6.
Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.
Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till konvertiblerna. I bolag som inte
är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 14 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
5 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § innehålla uppgift om
1. att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emissionsbevis,
2. att överskjutande teckningsrätter skall säljas enligt 11 kap. 9 §,
3. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och att aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen,
4. att konvertiblerna skall betalas med apportegendom eller i annat fall på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att en konvertibel skall tecknas med kvittningsrätt,
5. övriga särskilda villkor för det lån som bolaget tar genom emissionen , och
6. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utse inom sigr att innan teckningstiden börjar löpa besluta om lånebelopp, det belopp som skall betalas för varje konvertibel, räntefot, konverteringskursen samt sådana villkor som avses i 5.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från tidpunkten för beslutet.
I fråga om apportegendom gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 §. Ett bemyndigande som avses i första stycket 6 får lämnas endast om konvertiblerna skall noteras vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, skall bemyndigandet utformas så att villkoren beslutas senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
6 § I förslaget enligt 3 § skall följande anges i fråga om konvertering:
1. det belopp som bolagets aktiekapital skall kunna ökas med,
2. utbytesförhållandet mellan konvertiblerna och de nya aktierna (konverteringskursen),
3. den tid inom vilken konvertering får begäras,
4. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning,
5. den rätt som en innehavare av en konvertibel skall ha om bolaget innan konvertering sker
a. lägger samman eller delar upp aktier, b. genomför en fondemission, en nyemission av aktier eller en emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
c. minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, d. på annat sätt än genom fondemission eller emission av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler riktar ett erbjudande till aktieägarna att i förhållande till aktieinnehavet av bolaget förvärva värdepapper eller rättighet av något slag eller beslutar att på motsvarande sätt till aktieägarna dela ut sådana värdepapper eller rättigheter utan vederlag,
e. beslutar om kontant utdelning till aktieägarna med belopp som väsentligt överstiger den genomsnittliga utdelning som bolaget har lämnat för de tre senaste räkenskapsåren,
f. går i likvidation, g. försätts i konkurs, h. blir föremål för företagsrekonstruktion, i. beslutar att bolaget skall upplösas genom fusion enligt 23 kap., eller j. beslutar att bolaget skall blir föremål för delning enligt 24 kap. Uppgift om konverteringskursen behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 6.
Konverteringskursen enligt första stycket 2 får inte vara lägre än att bolaget efter konvertering har tillförts ett vederlag som för varje aktie som lämnas i utbyte minst motsvarar tidigare aktiers kvotvärde. En lägre konverteringskurs får tillämpas om mellanskillnaden skall täckas genom betalning med pengar vid konverteringen.
7 § I förekommande fall skall förslaget enligt 3 § även innehålla följande uppgifter om konverteringen:
1. de nya aktiernas aktieslag, om det i bolaget finns eller kan ges ut aktier av olika slag,
2. huruvida förbehåll enligt 4 kap. 6, 8 och 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 § som gäller för gamla aktier i bolaget skall gälla även för de nya aktierna, och
3. övriga särskilda villkor för konvertering. Om emissionsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Kompletterande information
8 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på bolagsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Uppgifter om apportegendom och kvittning
9 § Förslaget enligt 3 § skall kompletteras med en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av
1. värdet på apportegendom,
2. emissionsvillkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. emissionsvillkor om kvittningsrätt. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att en konvertibel skall kunna tecknas av någon som har en fordran på bolaget med rätt för denne att betala för vad han eller
hon tecknar genom kvittning mot fordringen, skall det av redogörelsen framgå vem som är fordringsägare, fordringens belopp samt hur stort belopp av fordringen som får kvittas.
Revisorsgranskning
10 § Redogörelsen enligt 9 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 3 §. Yttrandet skall ha det innehåll som framgår av bestämmelserna i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 samt andra stycket.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
11 § Förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som anges i 8–10 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
12 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 3 § skall innehålla uppgift om den företrädesrätt att teckna konvertibler som aktieägarna eller annan skall ha eller vem som annars skall få delta i emissionen. Om aktieägarna inte skall ha företrädesrätt i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, skall det huvudsakliga innehållet i förslaget alltid anges.
Bolagsstämmans beslut
13 § Bolagsstämmans beslut om emission av konvertibler skall innehålla de uppgifter som framgår av 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och andra styckena samt 7 § första stycket.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 41 §.
Underrättelse
14 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut enligt 13 § genast sändas till aktieägare, vars postadress är känd för bolaget, om
aktieägaren skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. Detsamma gäller beslut som med stöd av stämmans bemyndigande har fattats av styrelsen eller den som styrelsen inom sig har utsett.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om emissionen.
Teckning av konvertibler
Hur konvertibler skall tecknas
15 § Teckning av konvertibler skall ske på en teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. En kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§ skall vara fogade till teckningslistan eller hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som anges i listan.
Teckning får i stället ske i stämmans protokoll, om alla konvertiblerna tecknas av dem som är berättigade till det vid den stämma där emissionsbeslutet fattas.
I avstämningsbolag får det bestämmas i emissionsbeslutet att teckning i fråga om hela eller en viss del av emissionen i stället skall ske genom betalning. I så fall skall beslutet samt en kopia av bolagsordningen och, i förekommande fall, kopior av de handlingar som anges i 8–10 §§, hållas tillgängliga för tecknarna hos bolaget.
Verkan av att teckning inte sker på rätt sätt
16 § Om konvertibler har tecknats på något annat sätt än som anges i 15 §, gäller teckningen ändå mot bolaget. Bolaget kan göra teckningen gällande mot tecknaren om emissionsbeslutet har registrerats utan att tecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.
Verkan av att konvertibler har tecknats med avvikande villkor
17 § Om en konvertibel har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock tecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.
Verkan av att villkor för teckningen av konvertibler inte har uppfyllts
18 § Efter registreringen av ett emissionsbeslutet kan en tecknare inte som grund för att teckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet inte har uppfyllts.
Otillräcklig teckning
19 § Om det i emissionsbeslutet har bestämts ett visst belopp eller ett visst lägsta belopp som bolaget skall låna, upphör beslutet att gälla, om det beloppet inte tecknas inom teckningstiden.
Om ett beslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om en sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas.
I sådana fall som avses i första stycket skall belopp som har betalats för tecknade konvertibler samt uppkommen avkastning genast betalas tillbaka. Detsamma gäller om teckningen av konvertibler av annat skäl inte är bindande.
Tilldelning av konvertibler
20 § När teckningen enligt 15 § har avslutats, skall styrelsen besluta om tilldelning till tecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, skall tecknaren genast underrättas om detta.
Betalning av konvertibler
Hur konvertiblerna skall betalas
21 § De tecknade konvertiblerna skall betalas i pengar eller, om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet, med apportegendom. I sådana fall som avses i 25 § får de även betalas genom kvittning.
Betalning i pengar
22 § Betalning i pengar skall ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 42 §.
Betalning med apportegendom
23 § Betalning med apportegendom skall ske genom att egendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
24 § Om konvertiblerna skall betalas med apportegendom, skall en revisor avge ett skriftligt yttrande över betalningen. I fråga om yttrandets innehåll och revisorns kvalifikationer gäller 2 kap. 19 §.
Kvittning av skuld
25 § En skuld på grund av en teckning av en konvertibel får kvittas mot en fordran hos bolaget endast om det finns en bestämmelse om detta i emissionsbeslutet.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 43 §.
Registreringen av emissionsbeslutet
Registreringsanmälan
26 § Styrelsen skall inom sex månader från beslutet om emission av konvertibler anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, såvida beslutet inte har upphört att gälla enligt 19 §.
Förutsättningar för registrering
27 § Ett beslut om emission av konvertibler får registreras endast om
1. det sammanlagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler uppgår till minst det belopp som har bestämts för emissionen,
2. full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler,
3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 22 § första stycket angående betalning i pengar, och
4. ett yttrande enligt 24 § visas upp angående apportegendom som anges i beslutet.
En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.
I fråga om publika aktiebolag gäller 44 § i stället för första stycket 3 och 4.
Verkan av utebliven registrering
28 § Om någon anmälan för registrering enligt 26 § inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller vägrat registrering, skall 19 § tillämpas.
Styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande
29 § Styrelsen får besluta om emission av konvertibler under förutsättning av bolagsstämmans efterföljande godkännande och samtidigt med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Innan styrelsen fattar ett beslut enligt första stycket, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. I fråga om innehållet i styrelsens beslut skall 13 § tillämpas.
30 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall aktieägare med företrädesrätt underrättas om styrelsens beslut enligt 29 § med tillämpning av 14 § första stycket.
När styrelsen har fattat ett beslut enligt 29 § och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av konvertibler äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel tillämpas.
31 § När bolagsstämman skall pröva en fråga om godkännande av ett beslut enligt 29 §, skall beslutet och handlingar som avses i 8–10 §§ tillhandahållas aktieägarna enligt 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om beslutet som anges i 12 §.
32 § Styrelsens beslut enligt 29 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret inom ett år från beslutet, om det inte har upphört att gälla enligt 19 §. Beslutet får inte registreras, om det inte har godkänts av bolagsstämman. I övrigt skall 27 och 28 §§t illämpas i fråga om registrering och verkan av utebliven registrering.
Styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande
33 § Bolagsstämman får bemyndiga styrelsen att besluta om emission av konvertibler i den mån emissionen kan ske utan ändring av bolagsordningen. I ett sådant bemyndigande kan styrelsen ges rätt att med stöd av 1 § andra stycket 2 c bestämma att emissionen skall ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
34 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande enligt 33 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut. I förslaget skall det särskilt anges om styrelsen skall kunna besluta om emission med en sådan bestämmelse som avses i 5 § första stycket 4 eller med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. I förslaget skall vidare anges den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas.
Förslaget skall före den bolagsstämma som skall pröva frågan om bemyndigande tillhandahållas aktieägarna på det sätt som anges i 11 §. Kallelsen till bolagsstämman skall innehålla de uppgifter om det föreslagna bemyndigandet som anges i 12 §.
35 § Bolagsstämmans beslut om bemyndigande enligt 33 § skall genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Innan beslutet har registrerats, får styrelsen inte besluta om emission.
36 § Innan styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande enligt 33 §, skall den ta fram eller upprätta sådana handlingar som avses i 3–9 §§ samt se till att revisorsgranskning enligt 10 § sker. För styrelsens beslut gäller 13 § om beslutets innehåll samt 14 § första stycket om underrättelse.
När beslutet har fattats och, i förekommande fall, aktieägarna har underrättats enligt första stycket, får teckning, tilldelning och betalning av konvertibler äga rum enligt vad som i övrigt gäller enligt detta kapitel. I fråga om registrering och verkan av utebliven registrering tillämpas 26– 28 §§.
Konvertering till aktier
Anteckning i aktiebok m.m.
37 § Vid konvertering skall de nya aktierna genast föras in i aktieboken.
I avstämningsbolag skall anmälan genast göras till den centrala värdepappersförvararen om att konvertering har skett.
Om konvertiblerna har getts ut i pappersformat, skall de förses med en anteckning om konverteringen.
Registreringsanmälan
38 § Senast tre månader efter det att tiden för att utnyttja konverteringsrätt har gått ut skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många aktier som har tillkommit genom konvertering. Om konverteringstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket konvertering har skett.
Förutsättningar för registrering
39 § Konverteringen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall det framgå att bolaget för varje aktie som har lämnats i utbyte har tillförts ett vederlag som minst motsvarar kvotvärdet av tidigare aktier.
Verkan av registreringen
40 § Genom registreringen fastställs ökningen av aktiekapitalet till summan av de vederlag som bolaget enligt 39 § minst skall ha tillförts efter konverteringen för de aktier som lämnas i utbyte.
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
Uppgift om kvittning i emissionsbeslut m.m.
41 § I ett publikt aktiebolag skall ett förslag enligt 3 § och ett beslut enligt 13 § i förekommande fall innehålla uppgift om de begränsningar som skall gälla i styrelsens rätt enligt 43 § att tillåta kvittning.
Betalning i pengar
42 § I ett publikt aktiebolag får, förutom på sätt som anges i 22 §, sådan betalning för konvertibler som skall lämnas i pengar ske direkt till bolaget.
Kvittning av skuld
43 § I ett publikt aktiebolag får, utöver vad som framgår av 25 §, konvertibler betalas genom kvittning om,
1. det inte strider mot emissionsbeslutet,
2. styrelsen finner det lämpligt, och
3. kvittning kan ske utan skada för bolaget eller dess borgenärer.
Revisorsyttrande
44 § I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 27 § första stycket 3 och 4, att registrering får ske endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier. Såvitt gäller apportegendom skall intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.
16 kap. Vissa riktade emissioner m.m.
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas när publika aktiebolag och dotterbolag till sådana bolag beslutar om
1. nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,
2. överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har getts ut av ett bolag inom samma koncern eller
3. lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning skall ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning.
Beslutsordning
2 § Ett beslut om nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler skall alltid fattas eller godkännas av bolagsstämman i det emitterande bolaget om
1. aktieägarna i bolaget inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen, och
2. de som i stället skall ha rätt att teckna aktier, teckningsoptioner eller konvertibler tillhör någon eller några av följande kategorier:
a. styrelseledamöter i det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
b. den verkställande direktören i det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
c. andra anställda hos det emitterande bolaget eller ett annat företag inom samma koncern,
d. en make eller en sambo till någon som avses i a–c, e. den som står under vårdnad av någon som avses i a–c, eller f. en juridisk person över vilken någon som avses i a–e, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.
Vid beslut om emission enligt första stycket får bemyndigande enligt 13 kap. 5 § första stycket 8, 14 kap. 5 § första stycket 8 eller 15 kap. 5 § första stycket 6 inte lämnas.
3 § Om ett bolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag beslutar om en sådan emission som avses i 2 §, skall beslutet godkännas även på bolagsstämman i moderbolaget.
I fråga om moderbolagets godkännande gäller bestämmelserna i 13 kap. 9 och 10 §§, 14 kap. 11 och 12 §§ eller 15 kap. 11 och 12 §§ om tillhandahållande av förslag till beslut m.m. samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämma.
Överlåtelse av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler
4 § Om ett aktiebolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag har gett ut aktier, teckningsoptioner eller konvertibler med rätt till teckning för ett annat aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget inte överlåta aktierna, teckningsoptionerna eller konvertiblerna till någon som avses i 2 § första stycket 2 utan att beslut om detta har fattats av bolagsstämman i det bolaget.
Ett beslut om överlåtelse från ett dotterbolag enligt första stycket skall dessutom godkännas av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
5 § Ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag får inte heller i andra fall än som avses i 4 § överlåta aktier i ett dotterbolag till det publika aktiebolaget eller teckningsoptioner eller konvertibler som har utfärdats av ett sådant bolag till någon som avses i 2 § första stycket 2 utan att överlåtelsen har godkänts av bolagsstämman i det publika bolaget.
Om det publika bolaget är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, fordras för att överlåtelsen skall bli giltig dessutom att överlåtelsen godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
Ogiltighet
6 § Överlåtelser som sker i strid med 4 och 5 §§ är ogiltiga.
Vinstandelslån och kapitalandelslån
7 § Beslut om att ta upp ett sådant lån som avses i 11 kap. 11 § skall alltid fattas av bolagsstämman om någon som avses i 2 § första stycket 2 skall ha rätt att teckna sig för lånet med förtur eller med särskilda villkor. Om lånet har tagits upp av ett bolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, skall beslutet dessutom godkännas av bolagsstämman i moderbolaget.
I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva ett förslag till beslut som avses i denna paragraf skall förslagets huvudsakliga innehåll anges.
Majoritetskrav
8 § Ett beslut som enligt 2–5 eller 7 § skall fattas eller godkännas av bolagsstämma är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid bolagsstämman företrädda aktierna.
9 § Om ett beslut enligt 2–5 eller 7 § skall godkännas av bolagsstämman i ett moderbolag och det finns flera moderbolag som är publika aktiebolag, skall godkännandet lämnas av bolagsstämman i det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen.
Information i förvaltningsberättelsen
10 § Ett aktiebolag som har genomfört en emission som avses i 2 §, skall i förvaltningsberättelsen lämna uppgift om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som har skett på grundval av beslutet. Har ett aktiebolag genomfört en sådan överlåtelse som avses i 4 eller 5 § eller tagit upp ett sådant lån som avses i 7 §, skall uppgift om överlåtelsen eller lånet lämnas i förvaltningsberättelsen.
Ingår ett aktiebolag som har beslutat om en emission, en överlåtelse eller ett lån av nu angivet slag i en koncern, skall uppgift om detta lämnas även i förvaltningsberättelsen för det publika aktiebolag som är moderbolag i koncernen. Finns det flera moderbolag som är publika aktiebolag, skall uppgiften lämnas i förvaltningsberättelsen för det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen.
17 kap. Värdeöverföringar från bolaget
Begreppet värdeöverföring
1 § Med värdeöverföring avses i denna lag
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier, dock inte förvärv enligt 19 kap. 5 §,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, och
4. annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
Om överföring av tillgångar i samband med fusion eller delning av aktiebolag och om utskiftning vid likvidation finns särskilda bestämmelser i 23–25 kap.
Tillåtna former för värdeöverföring
2 § Värdeöverföringar från bolaget får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om
1. vinstutdelning,
2. förvärv av egna aktier,
3. minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, och
4. gåva som avses i 5 §.
Skyddet för bolagets bundna egna kapital och försiktighetsregeln
3 § En värdeöverföring får inte äga rum om det inte efter överföringen finns full täckning för bolagets bundna egna kapital. Beräkningen skall grunda sig på den senast fastställda balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen.
Även om det inte finns något hinder enligt första stycket får bolaget genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller annan endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Om bolaget är ett moderbolag, skall hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens egna kapital samt till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår
4 § Under tiden från och med den årsstämma där resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgängligt för värdeöverföring enligt 3 § första stycket. Vid beräkningen av utrymmet för värdeöverföring skall ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas.
Gåva till allmännyttigt ändamål
5 § Bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.
Återbäringsskyldighet vid olaglig värdeöverföring
6 § Om en värdeöverföring som avses i 1 § 1 eller 3 har skett i strid med bestämmelserna i detta kapitel eller i 18 eller 20 kap., skall mottagaren återbära vad han eller hon har uppburit, om bolaget visar att han eller hon insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med denna lag. Har en värdeöverföring enligt 1 § 4 skett i strid med detta kapitel, är mottagaren återbäringsskyldig om bolaget visar att han eller hon insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.
På värdet av den egendom som skall återbäras skall mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen
ägde rum till dess att ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
Bestämmelser om rättsföljderna vid olagliga förvärv av egna aktier finns i 19 kap.
Bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring
7 § Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för denna. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring.
För ansvar enligt första stycket förutsätts i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, lekmannarevisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om aktieägare, uppsåt eller grov oaktsamhet. Andra personer ansvarar endast vid uppsåtlig medverkan.
För brist som uppkommer vid återbäringen ansvarar även den som har tagit emot egendom från en person som avses i 6 § första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första och andra styckena gäller 29 kap. 5 och 6 §§.
18 kap. Vinstutdelning
Beslutsordning
1 § Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman.
Stämman får besluta om utdelning av större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt endast om
1. det finns en sådan skyldighet enligt bolagsordningen, eller
2. utdelningen beslutas på yrkande av en minoritet enligt 11 §.
Förslag till beslut om vinstutdelning
Upprättande av förslag
2 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om vinstutdelning, skall styrelsen, eller om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 3–6 §§. En fråga om vinstutdelning enligt 11 § får prövas även om något sådant förslag inte har upprättats.
Förslagets innehåll
3 § I förslaget om vinstutdelning skall följande anges:
1. beloppet av den utdelning som skall belöpa på varje aktie,
2. avstämningsdagen, om bolaget är ett avstämningsbolag, eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa avstämningsdagen,
3. den tidpunkt då utdelningen skall betalas, om bolaget inte är ett avstämningsbolag, eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa betalningsdag, och
4. om utdelningen skall avse annat än pengar, uppgift om arten av den egendom som skall delas ut.
Avstämningsdagen enligt första stycket 2 eller betalningsdagen enligt första stycket 3 får inte infalla senare än dagen före nästa årsstämma.
Yttrande från styrelsen
4 § Till förslaget om vinstutdelning skall fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den förslagna vinstutdelningen är försvarlig med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
Kompletterande information
5 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma som skall pröva förslaget om vinstutdelning, skall det i förslaget anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
6 § I det fall som avses i 5 § skall följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna.
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
7 § Förslaget enligt 2 §, tillsammans med handlingar som avses i 4 § och, i förekommande fall, 6 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.
Kallelsens innehåll
8 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 2 § skall ange förslagets huvudsakliga innehåll.
Bolagsstämmans beslut
9 § Beslutet om vinstutdelning skall innehålla de uppgifter som framgår av 3 § första stycket.
Registrering
10 § Om ett beslut om vinstutdelning har fattats av en annan bolagsstämma än årsstämman, skall beslutet genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Vinstutdelning på begäran av en aktieägarminoritet
11 § På begäran av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier skall årsstämman besluta om utdelning av hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fastställda balansräkningen sedan avdrag har gjorts för
– balanserad förlust som överstiger fria fonder, – belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital, och
– belopp som enligt bolagsordningen skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna.
I bolagsordningen får det föreskrivas att vinstutdelning får begäras av aktieägare med en mindre andel av bolagets aktier än vad som sägs i första stycket. Där får även föreskrivas att rätten till vinstutdelning skall avse ett högre belopp än vad som sägs i första stycket.
En begäran enligt första stycket skall framställas, innan bolagsstämman fattar beslut om disposition av vinsten.
Bolagsstämman är inte skyldig att besluta om högre utdelning än fem procent av bolagets egna kapital. Utdelningen får inte strida mot bestämmelserna i 17 kap. 3 §.
12 § I avstämningsbolag skall, vid en sådan vinstutdelning som avses i 11 §, avstämningsdagen infalla inom en månad från beslutet.
Betalningsdag för beslutad utdelning
13 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall den beslutade utdelningen betalas vid den tidpunkt som bolagsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, styrelsen beslutar. I sådana fall som avses i 11 § skall utdelningen dock betalas genast.
I avstämningsbolag skall utdelningen utbetalas genast efter avstämningsdagen.
19 kap. Förvärv av egna aktier m.m.
Teckning av egna aktier
1 § Ett aktiebolag får inte teckna egna aktier.
Om ett aktiebolag trots bestämmelsen i första stycket har tecknat egna aktier, skall styrelsen och den verkställande direktören anses ha tecknat aktierna för egen räkning med solidariskt ansvar för betalningen. Det gäller dock inte en styrelseledamot eller en verkställande direktör som visar att han eller hon inte kände till eller bort känna till aktieteckningen.
Om aktier i ett bolag har tecknats av någon i eget namn men för bolagets räkning, skall aktietecknaren anses ha tecknat aktierna för egen räkning.
Dotterföretags teckning av aktier i moderbolag
2 § Bestämmelserna i 1 § gäller även i fråga om dotterföretags teckning av aktier i moderbolag
Egna aktier som pant
3 § Ett aktiebolag får inte ta emot egna aktier som pant. Dotterföretag får inte heller ta emot aktier i moderbolag som pant.
Ett avtal i strid med första stycket är ogiltigt.
Förvärv av egna aktier
I vilka fall ett aktiebolag får förvärva egna aktier
4 § Ett aktiebolag får inte förvärva egna aktier utom i de fall som anges i 5 §. Ett avtal som strider mot detta är ogiltigt.
Bestämmelserna i första stycket samt i 5 och 6 §§ om förvärv av egna aktier gäller även förvärv som görs av någon annan som handlar i eget namn men för bolagets räkning.
Av 13–30 §§ framgår att vissa publika aktiebolag får förvärva egna aktier även i andra fall än de som anges i 5 §.
5 § Ett aktiebolag får
1. förvärva egna aktier för vilka ersättning inte skall betalas,
2. förvärva egna aktier som ingår i en affärsrörelse som bolaget övertar, om aktierna representerar en mindre andel av bolagets aktiekapital,
3. lösa in egna aktier enligt 25 kap. 22 §, och
4. på auktion ropa in egna aktier som har utmätts för bolagets fordran.
Avyttringsskyldighet efter förvärv enligt 5 §
6 § Aktier som har förvärvats enligt 5 § och som inte har dragits in genom minskning av aktiekapitalet skall avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall
i så fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan aktierna blev ogiltiga. Minskningsbeloppet skall föras över till reservfonden.
I fråga om vissa publika aktiebolag gäller även 30 §.
Dotterföretags förvärv och innehav av aktier i moderbolag
7 § Ett dotterföretag får inte förvärva aktier i moderbolag. Ett avtal som strider mot detta förbud är ogiltigt.
Trots bestämmelserna i första stycket får ett dotterföretag förvärva aktier i moderbolag i de fall som avses i 5 § 1, 2 och 4.
8 § Om ett dotterföretag har förvärvat aktier i moderbolaget med stöd av
7 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 6 §.
9 § Om ett aktiebolag har blivit moderbolag och dess dotterföretag innehar aktier i moderbolaget, skall aktierna avyttras så snart det kan ske utan förlust, dock senast tre år efter det att koncernförhållandet uppstod. I övrigt gäller bestämmelserna i 6 §.
Förvärv och överlåtelse av egna teckningsoptioner och konvertibler
10 § Vid ett aktiebolags förvärv av egna teckningsoptioner eller konvertibler får det belopp som avser options- eller konverteringsrätten inte överstiga vad som är disponibelt enligt 17 kap. 3 och 4 §§.
11 § Om ett aktiebolag har förvärvat en egen konvertibel, upphör konvertibeln att gälla.
12 § Senast tre månader efter det att bolaget har förvärvat egna konvertibler skall styrelsen för registrering i aktiebolagsregistret anmäla hur många konvertibler som har upphört att gälla enligt 11 §. Om förvärven har skett på grund av ett erbjudande som gäller för längre tid än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket förvärvet har skett.
Särskilda bestämmelser om vissa publika aktiebolags förvärv av egna aktier
13 § Ett publikt aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får, utöver vad som följer av 5 §, förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Beslut om förvärv skall i så fall fattas med tillämpning av 18–29 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 14 och 15 §§ eller i strid med 17 kap. 3 eller 4 §§, gäller bestämmelserna i 16 §.
Tillåtna förvärvsmetoder
14 § Förvärv som avses i 13 § får ske endast
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen, eller
3. i enlighet med ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad egna aktier får förvärvas samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.
Hur stor andel egna aktier som får förvärvas
15 § Ett publikt aktiebolag som avses i 13 § får inte förvärva egna aktier i den mån bolagets innehav av egna aktier efter förvärvet kommer att uppgå till mer än en tiondel av samtliga aktier i bolaget. Aktier i bolaget som innehas av dess dotterföretag skall vid beräkningen anses som bolagets.
Otillåtna förvärv
16 § Om ett förvärv som avses i 13 § har skett i strid med 17 kap. 3 eller
4 § eller någon av bestämmelserna i 14 och 15 §§, skall de förvärvade aktierna avyttras inom sex månader från förvärvet. Aktier som inte har avyttrats inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga. Bolaget skall i så fall minska aktiekapitalet med aktiernas andel av aktiekapitalet. Ett förslag till beslut om minskning skall läggas fram på den första bolagsstämma som hålls sedan ogiltighet har inträtt. Minskningsbeloppet skall föras över till reservfonden.
Beslutsordning
17 § Ett beslut om förvärv av egna aktier i sådana fall som avses i 13 § skall fattas av bolagsstämman.
Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om förvärv av aktier i bolaget.
Majoritetskrav
18 § Ett beslut av bolagsstämman om förvärv av egna aktier enligt 13 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut är giltigt
endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Upprättande av förslag till beslut
19 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om förvärv av egna aktier enligt 13 §, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 20–24 §§ .
Förslagets innehåll
20 § I förslaget enligt 19 § skall det anges på vilket sätt aktierna skall förvärvas.
Om aktierna skall förvärvas i enlighet med ett erbjudande som riktas till samtliga aktieägare eller till samtliga ägare till aktier av ett visst slag, skall det i förslaget vidare anges
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,
2. det antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som erbjudandet skall avse,
3. den ersättning som skall lämnas för aktierna,
4. egendomens art och mängd, om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, samt
5. övriga villkor för förvärvet.
21 § Om aktierna skall förvärvas på annat sätt än som avses 20 §, skall det i förslaget enligt 19 § anges
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut skall verkställas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,
3. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna, samt
4. övriga villkor för förvärvet.
Yttrande från styrelsen
22 § Till förslaget enligt 19 § skall fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida det föreslagna förvärvet är försvarligt med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
Kompletterande information
23 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 19 §, skall det i förslaget även anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
24 § I sådana fall som avses i 23 § skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 19 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller senast fastställda balans- och resultaträkningar,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Tillhandahållande av förslaget till beslut, m.m.
25 § Förslaget enligt 19 §, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 24 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om förvärv av egna aktier skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på bolagsstämman.
Kallelsens innehåll
26 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget enligt 19 § skall ange förslagets huvudsakliga innehåll samt syftet med förvärvet.
Bolagsstämmans beslut
27 § Bolagsstämmans beslut om förvärv av egna aktier skall innehålla de uppgifter som anges i 20 och 21 §§.
Bemyndigande för styrelsen
28 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om bemyndigande för styrelsen att fatta beslut om förvärv av egna aktier med stöd av 13 §, skall styrelsen upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget skall det anges
1. det sätt som aktier får förvärvas på,
2. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bemyndigandet får utnyttjas,
3. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får förvärvas,
4. det lägsta och högsta pris som får betalas för aktierna,
5. egendomens art och mängd, om ersättningen skall bestå av annan egendom än pengar, och
6. övriga villkor för förvärvet.
Bestämmelserna i 22–26 §§ skall tillämpas på förslaget. Bolagsstämmans beslut skall innehålla de uppgifter som anges i första stycket.
29 § Innan styrelsen beslutar att utnyttja ett sådant bemyndigande som avses i 28 §, skall den ta fram handlingar av det slag som anges i 22– 24 §§.
Avyttringsskyldighet efter förvärv av egna aktier enligt 5 §
30 § Ett publikt aktiebolag som avses i 13 § behöver inte avyttra aktier enligt 6 §, om det skulle ha varit tillåtet att inneha dem vid en tillämpning av 15 §.
Särskilda bestämmelser om publika aktiebolags överlåtelse av egna aktier
31 § När ett publikt aktiebolag överlåter egna aktier, skall det ske med tillämpning av 32–34 §§ eller 35–37 §§.
Första stycket gäller inte vid avyttring som avses i 6 och 16 §§.
Överlåtelse av egna aktier på en börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad
32 § Ett publikt aktiebolag får överlåta egna aktier
1. på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. på en börs eller någon annan reglerad marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet efter tillstånd av Finansinspektionen.
Ett tillstånd enligt första stycket 2 skall ange på vilken börs eller marknad egna aktier får överlåtas samt under vilken tid tillståndet får utnyttjas. Tillstånd skall lämnas, om
1. det för verksamheten vid börsen eller marknaden finns regler som motsvarar vad som enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet gäller för verksamhet vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats i Sverige, och
2. börsen eller marknaden står under tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.
33 § Ett beslut om överlåtelse av egna aktier enligt 32 § skall fattas av bolagsstämman. Bolagsstämman kan även bemyndiga styrelsen att fatta ett sådant beslut.
Ett beslut av bolagsstämman enligt första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
34 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om överlåtelse av egna aktier enligt 32 § eller om bemyndigande för styrelsen att fatta ett sådant beslut skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
Förslaget skall innehålla uppgifter om
1. den tid, före nästa årsstämma, inom vilken bolagsstämmans beslut om överlåtelse skall verkställas eller styrelsens bemyndigande får utnyttjas,
2. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som får överlåtas,
3. det lägsta pris som aktierna får överlåtas för, och
4. övriga villkor för överlåtelsen. Bestämmelserna i 13 kap. 9 och 10 §§ skall tillämpas i fråga om förslaget till beslut enligt första stycket.
Bolagsstämmans beslut skall innehålla de uppgifter som anges i andra stycket.
Överlåtelse av egna aktier som inte sker på börs, auktoriserad marknadsplats eller annan reglerad marknad
35 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas
1. vad som gäller vid nyemission av aktier enligt:
11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter i avstämningsbolag, 11 kap. 12 och 14–20 §§ om emissionsprospekt, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslaget till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning skall ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 32 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 36 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, och
2. vad som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap.
I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 32 § andra stycket, 33 och 34 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 37 och 39 §§ i tillämpliga delar.
36 § I sådana fall som anges i 35 § skall i förslaget till beslut följande anges:
1. det högsta antal aktier, i förekommande fall fördelat på aktieslag, som skall överlåtas,
2. den företrädesrätt att förvärva aktier som tillkommer aktieägarna eller någon annan eller vem som annars får förvärva aktier,
3. den tid inom vilken aktieägare eller annan kan utnyttja sin företrädesrätt,
4. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning,
5. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa beträffande aktier som inte tecknas med företrädesrätt,
6. avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt vid överlåtelsen,
7. det belopp som skall betalas för varje aktie,
8. villkor om apport eller att aktie skall tecknas med kvittningsrätt, och
9. övriga särskilda villkor för förvärvet. Tiden som anges i första stycket 3 får inte understiga två veckor. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 13 kap. 12 § har skett, eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om förvärvet, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.
Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än en vecka från dagen för beslutet.
I stället för en sådan föreskrift som anges i första stycket 7 får det anges att styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig skall bemyndigas att innan den tid som avses i första stycket 3 börjar löpa besluta vilket belopp som skall betalas för varje aktie. Ett sådant bemyndigande får lämnas endast om aktierna skall noteras på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Om bolaget är avstämningsbolag och aktieägare skall ha företrädesrätt att förvärva aktier, skall bemyndigandet utformas så att beloppet bestäms senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
37 § Beslut om överlåtelse enligt 35 § skall innehålla de uppgifter som anges i 36 §.
I förekommande fall skall beslutet innehålla
1. ett förordnande som avses i 11 kap. 9 §,
2. ett förordnande om att kuponger som hör till aktiebreven skall användas som teckningsrättsbevis,
3. upplysningar om att redogörelse och yttrande som avses i 13 kap. 7 och 8 §§ har lämnats.
20 kap. Minskning av aktiekapitalet och reservfonden
Minskningsändamål
1 § Minskning av aktiekapitalet får ske för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten,
2. avsättning till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman, och
3. återbetalning till aktieägarna. Minskning av aktiekapitalet får även ske enligt förbehåll i bolagsordningen. I så fall gäller 31–34 §§ i stället för 5–30 §§.
Av bestämmelserna i detta kapitel tillämpas endast 19–22 § vid sådan minskning av aktiekapitalet som avses i 19 kap. 6 § tredje meningen och 16 §.
Metoder för minskning av aktiekapitalet
2 § Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier.
Beslutsordning
3 § Beslut om minskning av aktiekapitalet fattas av bolagsstämman, om inte, i sådana fall som avses i 31 §, annat föreskrivs i bolagsordningen.
Vid minskning för sådant ändamål som avses i 1 § första stycket 2 eller 3 får stämman inte besluta om minskning av aktiekapitalet med större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt. Stämman får dock alltid besluta om sådan minskning som är föreskriven i bolagsordningen.
4 § Om ett förslag till beslut om minskning av aktiekapitalet inte skulle vara förenligt med bolagsordningen, skall beslut om nödvändiga ändringar av denna fattas innan bolagsstämman beslutar om minskningen.
Ett beslut om minskning av aktiekapitalet får inte fattas förrän bolaget har registrerats.
Minskning av aktiekapitalet genom beslut av bolagsstämman
Majoritetskrav
5 § Ett beslut av bolagsstämman om minskning av aktiekapitalet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman och för vilket aktiernas rätt försämras genom beslutet.
Upprättande av förslag
6 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om minskning av aktiekapitalet, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag enligt bestämmelserna i 7–14 §§.
Förslagets innehåll
7 § I förslaget om minskning av aktiekapitalet skall följande uppgifter anges:
1. minskningsändamålet,
2. det belopp eller högsta belopp, som aktiekapitalet skall minskas med, eller det lägsta och högsta beloppet för minskningen,
3. om minskningen skall genomföras med eller utan indragning av aktier, och
4. i förekommande fall, vilka aktier som skall dras in. Om minskningsbeslutet förutsätter ändring av bolagsordningen, skall också detta anges.
Uppgifter som avses i första stycket 2 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 10 § första stycket 5.
8 § Innebär förslaget att aktiekapitalet skall minskas för återbetalning till aktieägarna, skall det till förslaget fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna återbetalningen är försvarlig med hänsyn till vad som anges i 17 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), skall det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
9 § Innebär förslaget att aktiekapitalet skall minskas för återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in (inlösen) skall, utöver vad som följer av 7 och 8 §§, följande uppgifter anges i förslaget:
1. den rätt att få aktier inlösta som aktieägarna har,
2. den tid inom vilken anmälan för inlösen skall göras,
3. det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in, i förekommande fall med uppgift om hur stor del av beloppet som överstiger aktiens kvotvärde,
4. den tid inom vilken de inlösta aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att betalning skall ske vid anmälan för inlösen mot ingivande av aktiebrevet.
Om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 10 § första stycket 3, får, i stället för uppgifter som avses i första stycket 3, anges det högsta belopp som får betalas för de aktier som löses in.
Anmälningstiden enligt första stycket 2 får inte understiga två veckor, om inte alla aktieägare som så önskar kan få sina aktier inlösta. I bolag som inte är avstämningsbolag skall anmälningstiden räknas från det att underrättelse enligt 18 § skett, eller om samtliga aktieägare är företrädda på den bolagsstämma som beslutat om minskningen, från beslutet. I avstämningsbolag skall tiden räknas från avstämningsdagen.
10 § I förekommande fall skall, i fråga om sådan inlösen som avses i 9 §, förslaget om minskning av aktiekapitalet också innehålla uppgift om
1. att anmälan för inlösen skall ske genom att kuponger som hör till aktiebreven ges in,
2. att inlösta aktier skall betalas med annan egendom än pengar eller i övrigt på villkor som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5 eller att inlösen skall ske genom kvittning av en fordran som bolaget har mot aktieägaren,
3. avstämningsdagen eller bemyndigande för styrelsen att fastställa avstämningsdagen, om bolaget är avstämningsbolag,
4. övriga särskilda villkor för inlösen, och
5. bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen utser inom sig att innan inlösen påbörjas bestämma det belopp som aktiekapitalet skall minskas med och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in.
Ett bemyndigande som avses i första stycket 3 eller 5 får lämnas bara om aktierna är noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. I avstämningsbolag skall ett bemyndigande enligt första stycket 5 utformas så att minskningsbeloppet och det belopp som skall betalas för varje aktie som löses in bestäms senast den dag som infaller tre dagar före avstämningsdagen.
Kompletterande information
11 § Om årsredovisningen inte skall behandlas på den bolagsstämma där förslaget om minskning av aktiekapitalet skall prövas, skall det i förslaget anges hur stor del av det enligt 17 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
12 § I de fall som avses i 11 § skall följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna.
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i bolagets bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor, med uttalande om huruvida bolagsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Uppgifter om särskilda inlösenvillkor m.m.
13 § Förslaget om minskning av aktiekapitalet skall i förekommande fall innehålla en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av
1. värdet på sådan egendom som avses i 10 § första stycket 2 ,
2. inlösenvillkor av det slag som avses i 2 kap. 5 § andra stycket 1–3 och 5, eller
3. inlösenvillkor om kvittning. Redogörelsen skall ha det innehåll som anges i 2 kap. 7 och 9 §§. Innebär förslaget att inte alla aktieägare kan få aktier inlösta, skall skälen för detta anges.
I de fall som avses i 23 § andra meningen skall redogörelsen innehålla uppgift om de övriga åtgärder som föreslås för att bolagets egna kapital och dess aktiekapital inte skall minska. I redogörelsen skall anges vilka
effekter den föreslagna minskningen respektive övriga åtgärder var för sig har på bolagets bundna egna kapital och aktiekapital.
Revisorsgranskning
14 § Redogörelsen enligt 13 § skall granskas av en eller flera revisorer. Ett yttrande över granskningen, undertecknat av revisorn eller revisorerna, skall fogas till förslaget enligt 6 §. Yttrandet skall, såvitt gäller sådana förhållanden som avses i 13 § första stycket, ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 § första stycket 2 och 3 och andra stycket. Därutöver skall revisorn eller revisorerna i förekommande fall yttra sig över ändamålsenligheten i de åtgärder som har föreslagits enligt 13 § fjärde stycket och riktigheten i de bedömningar som har gjorts om effekterna av dessa åtgärder.
En revisor som avses i första stycket skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagets revisor.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 9 kap. 7, 40, 45 och 46 §§.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
15 § Förslaget om minskning av aktiekapitalet, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 12 och 14 §§, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Kallelsens innehåll
16 § Kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget om minskning av aktiekapitalet skall ange förslagets huvudsakliga innehåll.
Bolagsstämmans beslut
17 § Bolagsstämmans beslut om minskning av aktiekapitalet skall innehålla de uppgifter som framgår av 7 § samt, i förekommande fall, 9 § första stycket och 10 § första stycket.
Underrättelse
18 § I bolag som inte är avstämningsbolag skall ett beslut om minskning av aktiekapitalet genast sändas till aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om aktieägarens aktier kan eller skall dras in.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om samtliga aktieägare har varit företrädda vid den bolagsstämma som har beslutat om minskningen av aktiekapitalet.
Registrering m.m.
19 § Styrelsen skall inom fyra månader från beslutet om minskning av aktiekapitalet anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret
20 § Genom registreringen av minskningsbeslutet fastställs minskningen av aktiekapitalet till det belopp som har angetts i beslutet eller, om ett visst belopp inte har angetts, till summan av de indragna aktiernas kvotvärden.
Aktiekapitalet är minskat när minskningsbeslutet har registrerats eller, i sådana fall som avses i 23 §, när ett beslut enligt 27 eller 28 § har registrerats.
21 § Om minskningen av aktiekapitalet har genomförts med indragning av aktier, skall de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag skall styrelsen genast anmäla till den centrala värdepappersförvararen att minskningen har registrerats.
Minskningsbeslutet faller
22 § Frågan om minskning av aktiekapitalet faller, om
1. någon anmälan enligt 19 § om registrering inte har gjorts inom föreskriven tid,
2. Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 19 § eller har vägrat registrering, eller
3. någon ansökan enligt 25 § om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet inte har gjorts inom föreskriven tid eller har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft.
Om ett minskningsbeslut upphör att gälla enligt första stycket, gäller detta också beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet minskas.
Tillstånd från Bolagsverket eller allmän domstol
Tillstånd till verkställande av beslut om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna m.m.
23 § Skall minskningsbeloppet helt eller delvis användas för ändamål som avses i 1 § första stycket 2 eller 3, får bolaget inte verkställa minskningsbeslutet utan tillstånd av Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol. Tillstånd behövs dock inte om bolaget samtidigt med beslutet vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
24 § Om tillstånd krävs enligt 23 §, skall bolaget skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 28 § att motsätta sig att beslutet verkställs.
Borgenärerna behöver inte underrättas om revisorerna i yttrande enligt 14 § uttalar att de inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Ansökan om tillstånd
25 § Bolaget skall, i sådana fall som avses i 23 §, ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom två månader efter det att minskningsbeslutet registrerades.
Ett intyg från bolagets styrelse eller verkställande direktör om att bolagets kända borgenärer har underrättats enligt 24 § första stycket skall fogas till ansökan. Om bolaget inte har bifogat ett sådant intyg, skall Bolagsverket förelägga bolaget att avhjälpa bristen. Om bolaget inte gör detta, skall ansökan avvisas.
Kallelse på bolagets borgenärer
26 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 25 §, skall verket kalla bolagets borgenärer. Verket skall dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagets styrelse har sitt säte.
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till minskning av aktiekapitalet
27 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 26 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket överlämna ärendet till allmän domstol i den ort där bolagets styrelse har sitt säte. Har ingen borgenär motsatt sig ansökan, skall verket ge bolaget tillstånd att verkställa minskningsbeslutet.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till minskning av aktiekapitalet
28 § Om ett ärende om tillstånd att få verkställa minskningsbeslut har överlämnats till domstol, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar.
I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering
29 § Ett beslut att lämna tillstånd enligt 27 eller 28 § skall registreras i aktiebolagsregistret när det har vunnit laga kraft.
Tillstånd till värdeöverföring efter beslut om minskning av aktiekapitalet
30 § Under tre år efter registreringen av ett beslut om minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning får vinstutdelning inte beslutas utan tillstånd från Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol. Tillstånd behövs dock inte om aktiekapitalet efter eller i samband med minskningsbeslutet har ökats med minst minskningsbeloppet. I fråga om Bolagsverkets eller domstolens tillstånd gäller 25–29 §§ i tillämpliga delar.
Minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen
Inlösenförbehåll
31 § I aktiebolag där aktiekapitalet kan bestämmas till ett lägre eller högre belopp utan ändring av bolagsordningen, kan det tas in förbehåll i bolagsordningen om att aktiekapitalet kan minskas genom inlösen av aktier (inlösenförbehåll). Förbehållet får inte utformas så att aktiekapitalet kan minskas under minimikapitalet.
Ett inlösenförbehåll skall ange dels ordningen för inlösen, dels inlösenbeloppet eller grunderna för dess beräkning.
Om förbehållet införs genom ändring av bolagsordningen, får det endast avse aktier som tecknas eller ges ut efter det att ändringen har registrerats.
Majoritetskrav
32 § Vid bolagsstämmans beslut om minskning av aktiekapitalet enligt inlösenförbehåll gäller 7 kap. 40 §.
Tillstånd till minskning av aktiekapitalet
33 § Bestämmelserna i 23–29 §§ skall tillämpas också vid sådan minskning av aktiekapitalet som sker med stöd av inlösenförbehåll.
Tillstånd till minskning behövs dock inte, om
1. minskningen genomförs genom inlösen med ett sammanlagt belopp som inte överstiger vad som är disponibelt enligt 17 kap. 3 § första stycket, och
2. ett belopp som motsvarar minskningsbeloppet avsätts till reservfonden.
Registrering
34 § Beträffande registrering av beslut om minskning enligt förbehåll i bolagsordningen skall 19 –22 §§ tillämpas. I de fall som avses i 33 § andra stycket skall styrelsen dock, när beslut har fattats om inlösen av aktier och avsättning till reservfonden, genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret.
Minskning av reservfonden
Minskningsändamål
35 § Minskning av reservfonden får ske för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten,
2. ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission av aktier, och
3. för återbetalning till aktieägarna eller annat ändamål, om Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol med tillämpning av 23–29 §§ ger tillstånd till minskningen.
Beslutsordning
36 § Beslut om minskning av reservfond fattas av bolagsstämman.
Vid bolagsstämmans beslut gäller 7 kap. 40 §.
21 kap. Lån från bolaget till aktieägare m.fl.
Lån m.m. till närstående
Lån till aktieägare m.fl.
1 § Om inte annat följer av 2 §, får ett aktiebolag inte lämna penninglån till
1. den som äger aktier i bolaget eller i annat bolag i samma koncern,
2. den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern,
3. den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till den som avses i 1 eller 2,
4 den som är besvågrad med den som avses i 1 eller 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
5. en juridisk person över vilken en person som avses i 1–4, ensam eller tillsammans med någon annan som avses där, har ett bestämmande inflytande.
2 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte om
1. gäldenären är en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund,
2. gäldenären är ett företag i en koncern i vilken det långivande bolaget ingår, eller
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och bolaget lämnar lånet av rent affärsmässiga skäl.
Med koncern som avses i första stycket 2 likställs annan företagsgrupp av motsvarande slag i vilken moderorganisationen är
1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078),
2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
3. kommun, landsting eller kommunalförbund. Bestämmelserna i 1 § gäller inte heller lån till en aktieägare eller dennes närstående, om låntagarens och dennes närståendes sammanlagda aktieinnehav i bolaget inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.
Ställande av säkerhet
3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ om penninglån tillämpas även i fråga om att ställa säkerhet för penninglån.
Innehav i investeringsfond
4 § Den som innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 1 och 2 §§ inte som aktieägare.
Lån för förvärv av aktier
Lån till förvärv av aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern
5 § Ett aktiebolag får inte ge förskott, lämna lån eller ställa säkerhet för lån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i 1 § skall förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern.
6 § Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot förskott, lån eller säkerhet enligt 5 §, om
1. värdet av det erbjudna förskottet, lånebeloppet eller säkerheten, tillsammans med tidigare förskott, lån och säkerheter enligt denna paragraf från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger två prisbasbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, och
2. erbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget samt, i fråga om förskott eller lån, innebär att det erbjudna beloppet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar.
Förskott, lån eller säkerhet enligt 5 § får inte lämnas, om det inte därefter finns full täckning för det bundna egna kapitalet. Vid beräkningen av om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet skall förskott och lån enligt 5 § behandlas som fordringar utan värde samt säkerheter enligt 5 § behandlas som bolagets skuld.
Även om det inte finns något hinder enligt andra stycket får förskott, lån eller säkerhet lämnas endast i den mån det framstår som försvarligt med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Innehav i investeringsfond
7 § Den som förvärvar eller innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 5 § inte som förvärvare av aktier.
Dispens
8 § Skatteverket får medge undantag från förbuden i 1, 3 och 5 §§. Undantag från 3 § får medges endast om det finns synnerliga skäl. Undantag från 5 § får medges endast om det behövs på grund av särskilda omständigheter.
För aktiebolag som står under Finansinspektionens tillsyn prövas frågor om undantag enligt första stycket av inspektionen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 12 §.
9 § Bolagets kända borgenärer skall höras över en ansökan om undantag enligt 8 §. Om en borgenär begär det, skall hans eller hennes fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan ansökan får bifallas.
Första stycket gäller inte, om borgenärernas ställning uppenbarligen inte påverkas av att undantag medges.
Förteckning över lån m.m.
10 § Styrelsen och den verkställande direktören skall varje räkenskapsår upprätta en särskild förteckning över
1. förskott, lån och säkerheter som har lämnats med stöd av undantag som har medgetts enligt 8 §, samt
2. lån och säkerheter som har lämnats med stöd av bestämmelsen i 2 § första stycket 3.
Förteckningen skall avse förskott, lån och säkerheter som har lämnats under räkenskapsåret eller som finns kvar från tidigare räkenskapsår. I förteckningen skall anges namnen på de personer till vilka förskott eller lån har lämnats eller för vilka säkerhet har ställts.
Den myndighet som avses i 8 § får besluta att förskott, lån eller säkerhet som avses i första stycket inte behöver tas upp i förteckningen.
Förteckningen skall bevaras under minst tio år efter utgången av det räkenskapsår som förteckningen avser.
Rättsföljderna vid olagligt lämnande av lån eller ställande av säkerhet
11 § Om ett aktiebolag har gett förskott eller lämnat lån i strid med bestämmelserna i detta kapitel, skall lånet eller förskottet återbetalas. Har
säkerhet ställts i strid med bestämmelserna i detta kapitel, gäller rättshandlingen inte mot bolaget, om bolaget visar att mottagaren av säkerheten insåg eller bort inse att den var olaglig.
Särskilda bestämmelser om publika aktiebolag
12 § I fråga om publika aktiebolag får undantag enligt 8 § inte medges för förvärv av aktier i det bolag som lämnar förskott eller lån eller ställer säkerhet.
22 kap. Inlösen av minoritetsaktier
Förutsättningar för inlösen
1 § En aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsaktieägaren) har rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren.
Bestämmelserna i första stycket och i övrigt i detta kapitel om majoritetsaktieägare i ett aktiebolag gäller även den som tillsammans med ett eller flera dotterföretag innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bolaget och den vars dotterföretag innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bolaget. Finns det flera som uppfyller dessa förutsättningar, skall bestämmelserna i detta kapitel tillämpas enbart på den som är närmast överordnad bolaget.
Med dotterföretag som avses i andra stycket likställs juridisk person över vilken en majoritetsaktieägare som inte är ett svenskt aktiebolag utövar inflytande på det sätt som anges i 1 kap. 11 §.
Lösenbeloppet
Lösenbeloppets storlek
2 § Om frågan om lösenbeloppet för en aktie som skall lösas in enligt detta kapitel är tvistig, skall lösenbeloppet bestämmas med tillämpning av andra–fjärde styckena.
Lösenbeloppet för en aktie skall bestämmas så att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. För en aktie som är föremål för handel vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad skall lösenbeloppet motsvara det noterade värdet, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
Lösenbeloppet skall bestämmas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då begäran om prövning av skiljemän gjordes. Om det finns särskilda skäl, får beloppet i stället bestämmas med hänsyn till förhållandena vid en tidpunkt som infaller tidigare.
Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser, skall lösenbeloppet
motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl motiverar något annat.
Ränta på lösenbeloppet
3 § En aktieägare har rätt till ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på lösenbeloppet från den dag någon av parterna begärde att tvisten skulle prövas av skiljemän till dess att den dom, där lösenbeloppet har fastställts, har vunnit laga kraft. För tiden därefter fram till dess att lösenbeloppet betalas har aktieägaren rätt till ränta enligt 6 § samma lag. I fråga om bolag som inte är avstämningsbolag skall dock sådan ränta inte betalas för tiden innan aktiebrev med anteckning om överlåtelse eller lösenbevis har överlämnats till majoritetsaktieägaren.
Vem som är berättigad till lösenbeloppet
4 § Rätten till lösenbeloppet tillkommer den som till majoritetsaktieägaren överlämnar ett aktiebrev med anteckning om överlåtelse eller ett lösenbevis enligt 13 § första stycket. I avstämningsbolag tillkommer rätten den som enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument är
1. registrerad som ägare till aktierna, eller
2. antecknad på konto i avstämningsregister som berättigad till lösenbeloppet.
Talan i inlösentvist
5 § En tvist om huruvida det finns en rätt eller skyldighet till inlösen eller om lösenbeloppets storlek skall prövas av tre skiljemän. Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemännen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Talan i en inlösentvist får tas upp till prövning om den avser
1. fastställelse av rätt eller skyldighet till inlösen,
2. fastställelse av lösenbeloppets storlek, eller
3. förpliktelse för majoritetsaktieägaren att betala fastställt lösenbelopp till den som avses i 4 §. Bestämmelser om talan mot skiljedomen finns i 26 §.
Särskilda bestämmelser när majoritetsaktieägaren har begärt prövning av skiljemän
Begäran om prövning av skiljemän
6 § Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 § och det inte kan träffas en överenskommelse om detta, skall han eller hon hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten avgörs av skiljemän och uppge sin skiljeman.
Ansökan om god man
7 § Styrelsen skall genast efter det att den har mottagit en begäran enligt 6 § genom kungörelse underrätta de aktieägare, som lösningsanspråket riktas mot, om att inlösen har begärts. I underrättelsen skall aktieägarna ges tillfälle att senast två veckor från kungörelsen skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget. Underrättelsen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt den eller de ortstidningar – eller, i publika aktiebolag, den rikstäckande dagstidning – som styrelsen bestämmer. Underrättelsen skall även sändas med brev till varje aktieägare som lösningsanspråket riktas mot och vars postadress är känd för bolaget.
Om inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, som lösningsanspråket riktas mot, inom den tid som anges i underrättelsen har uppgett en gemensam skiljeman, skall styrelsen hos Stockholms tingsrätt ansöka om att en god man utses.
Handläggning av ansökan om god man
8 § En sådan ansökan om god man som avses i 7 § andra stycket skall prövas skyndsamt.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
Vem som kan utses till god man
9 § Den som utses till god man skall vara lämplig för uppdraget.
Den gode mannens uppgifter
10 § Den gode mannen skall
1. utse en gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna, och
2. i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. Den gode mannen skall snarast underrätta bolagets styrelse om valet av skiljeman.
Utöver vad som anges i denna lag, gäller om den gode mannens behörighet vad som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2–6 rättegångsbalken.
Uppmaning till aktieägare som själva vill föra talan
11 § Sedan skiljemännen har utsetts, skall de uppmana de aktieägare som själva önskar föra sin talan att inom två veckor anmäla detta till skiljenämndens ordförande. I fråga om denna uppmaning skall 7 § första stycket tillämpas.
Förhandstillträde
12 § Innan frågan om lösenbeloppet slutligt har prövats, får skiljemännen eller, sedan talan har väckts vid domstol enligt 26 §, domstolen på yrkande av majoritetsaktieägaren i en särskild dom besluta om förhandstillträde för majoritetsaktieägaren.
Ett avgörande enligt första stycket får meddelas endast om
1. parterna är ense om att det finns lösningsrätt eller lösningsskyldighet eller det genom särskild dom som har vunnit laga kraft har fastställts att en sådan rätt eller skyldighet finns, och
2. majoritetsaktieägaren har ställt en säkerhet för kommande lösenbelopp och ränta och säkerheten godkänns av skiljemännen eller domstolen.
13 § Om skiljemännen har beslutat om förhandstillträde till aktier i ett bolag som inte är avstämningsbolag, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyldiga att till majoritetsaktieägaren överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse.
När en aktieägare överlämnar aktiebrev till majoritetsaktieägaren enligt första stycket är denne skyldig att till aktieägaren lämna ett skriftligt bevis om aktieägarens rätt till kommande lösenbelopp och ränta (lösenbevis). Av lösenbeviset skall det framgå
1. att det har utställts av majoritetsaktieägaren,
2. den betalningsberättigade aktieägarens namn, och
3. samt det antal aktier, i förekommande fall med uppgift om de aktieslag, för vilka aktieägaren är berättigad till lösenbelopp.
14 § Om skiljemännen har bestämt om förhandstillträde till aktierna enligt 12 §, skall enligt 23 § aktierna på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. I sådana fall skall aktieägares rätt till kommande lösenbelopp och ränta registreras i enlighet med samma lag.
Återkallelse av talan m.m.
Majoritetsaktieägarens skyldighet att fullfölja talan
15 § Om majoritetsaktieägaren återkallar sin talan om inlösen, är majoritetsaktieägaren ändå, om det finns förutsättningar för inlösen enligt 1 §, skyldig att på yrkande av minoritetsaktieägare eller den gode mannen lösa in minoritetsaktieägares aktier.
16 § Om majoritetsaktieägarens lösningsrätt enligt 1 § har bortfallit på grund av majoritetsaktieägarens eller dennes dotterföretags överlåtelser av aktier, är majoritetsaktieägaren ändå på yrkande skyldig att lösa in motartens aktier. Yrkande om inlösen får dock i så fall framställas endast beträffande aktie som ägdes av någon annan än majoritetsaktieägaren eller dotterföretag till denne den dag majoritetsaktieägaren begärde att tvisten skulle avgöras av skiljemän. Med dotterföretag likställs en sådan juridisk person som avses i 1 § tredje stycket.
17 § Om det har beslutats om förhandstillträde enligt 12 §, får majoritetsaktieägaren inte därefter återkalla sin talan.
Skyldighet för annan än majoritetsaktieägaren att fullfölja talan
18 § Har någon annan än majoritetsaktieägaren lämnat tvisten för avgörande av skiljemän och återkallar han eller hon sin talan, skall tvisten ändå prövas om majoritetsaktieägaren yrkar det.
Särskild dom i inlösentvist
19 § Är frågan om majoritetsaktieägarens rätt eller skyldighet till inlösen tvistig, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen avgöra frågan genom en särskild skiljedom. Om ett avgörande om förhandstillträde enligt 12 § har vunnit laga kraft, får skiljemännen på yrkande av part eller den gode mannen meddela en särskild skiljedom över belopp som har medgetts av majoritetsaktieägaren.
Nedsättning av fastställt lösenbelopp
20 § Har aktiebrev eller lösenbevis inte överlämnats till majoritetsaktieägaren inom en månad från den dag dom avseende lösenbeloppet vann laga kraft eller är, i fråga om avstämningsbolag, aktieägare i ett sådant bolag okänd, skall majoritetsaktieägaren utan dröjsmål låta nedsätta lösenbeloppet för en sådan aktie eller för aktie som avses med sådant lösenbevis enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Något förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet får inte göras.
Äganderättsövergång m.m.
21 § Om inte annat följer av andra stycket, övergår äganderätten till aktier som har blivit inlösta enligt bestämmelserna i detta kapitel till majoritetsaktieägaren genom att aktiebreven överlämnas till honom eller henne eller, i avstämningsbolag, genom att han eller hon registreras som ägare i avstämningsregistret.
Om det har beslutats om förhandstillträde enligt 12 §, övergår äganderätten redan när avgörandet har vunnit laga kraft. Om nedsättning har skett enligt 20 § övergår äganderätten när majoritetsaktieägaren har satt ned lösenbeloppet hos länsstyrelsen.
22 § I de fall som avses i 21 § andra stycket ger ett aktiebrev, som ännu inte har överlämnats till majoritetsaktieägaren eller länsstyrelsen, inte annan rätt för innehavaren än att mot överlämnandet av aktiebrevet få ut lösenbeloppet och ränta.
23 § Aktier i avstämningsbolag skall i de fall som avses i 21 § andra stycket på begäran av majoritetsaktieägaren registreras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Utfärdande av nytt aktiebrev
24 § Har ett aktiebrev inte överlämnats inom en månad från det att majoritetsaktieägaren blev ägare till aktien, skall bolagets styrelse på majoritetsaktieägarens begäran utfärda ett nytt aktiebrev. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det ersätter ett tidigare aktiebrev. Om det tidigare aktiebrevet därefter överlämnas till majoritetsaktieägaren, skall denne överlämna det till bolaget för makulering.
Kostnaderna för skiljeförfarandet
25 § Majoritetsaktieägaren skall svara för ersättningen till skiljemännen och gode mannen samt för andra aktieägares kostnad. Om det finns särskilda skäl, får skiljemännen ålägga annan aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Beträffande aktieägares och den gode mannens kostnader gäller 18 kap. 8 § rättegångsbalken.
Talan mot skiljedom
26 § Part eller god man som är missnöjd med en skiljedom i en inlösentvist har rätt att väcka talan vid Stockholms tingsrätt inom sextio dagar från det att han eller hon fick del av skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.
Rättegångskostnader i allmän domstol
27 § I allmän domstol svarar majoritetsaktieägaren för sina egna kostnader och för kostnader som har uppkommit för motpart eller god man genom att majoritetsaktieägaren har fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller vad som sägs i 18 kap. rättegångsbalken om skyldigheten att svara för kostnader i högre rätt.
Om minoritetsaktieägarna helt eller delvis skall svara för rättegångskostnader, skall dessa fördelas efter det antal aktier som var och en innehar. Om det finns särskilda skäl får domstolen besluta om en annan fördelning. Bestämmelserna i 18 kap. 9 § rättegångsbalken skall inte tillämpas.
Inlösen av teckningsoptioner och konvertibler
28 § En majoritetsaktieägare som utnyttjar sin rätt enligt 1 § att lösa in återstående aktier i bolaget har rätt att också lösa in teckningsoptioner och konvertibler som bolaget har gett ut. En innehavare av en sådan teckningsoption eller konvertibel har rätt att få denna inlöst av majoritetsaktieägaren, även om denne inte utnyttjar sin rätt till inlösen av aktier.
Har majoritetsaktieägaren enligt 6 § begärt att en tvist om inlösen skall avgöras av skiljemän, får teckningsoptionerna eller konvertiblerna inte utnyttjas för teckning eller konvertering förrän inlösentvisten har avgjorts
genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft. Om den tid inom vilken optionsrätten får utnyttjas eller konvertering får ske löper ut dessförinnan, har innehavaren av teckningsoptionen eller konvertibeln ändå rätt att utnyttja optionen eller konvertibeln under tre månader efter det att avgörandet vann laga kraft.
Bestämmelserna i första och andra styckena skall inte tillämpas, om något annat har föreskrivits i villkoren för emissionen av teckningsoptionerna eller konvertiblerna.
29 § Har majoritetsaktieägaren begärt att såväl en tvist om inlösen av aktier som en tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall avgöras av skiljemän, skall tvisterna handläggas i samma skiljeförfarande.
I en tvist om inlösen av teckningsoptioner eller konvertibler skall 1– 11 §§ och 15–27 §§ tillämpas.
Om en tvist om inlösen avser såväl aktier som teckningsoptioner eller konvertibler och god man enligt 7 § har utsetts, är denne också behörig att företräda frånvarande innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler.
23 kap. Fusion
Gemensamma bestämmelser
Vad en fusion innebär
1 § Två eller flera aktiebolag kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusion). Vid fusionen upplöses det eller de överlåtande bolagen utan likvidation.
Fusion kan ske
1. mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera överlåtande bolag på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt, övertagande bolag (kombination).
Vid fusion genom absorption av helägt dotterbolag gäller 28–35 §§ i stället för 6–27 §§.
Fusionsvederlag
2 § Vederlaget till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusionsvederlaget) skall bestå av aktier i det övertagande bolaget eller av pengar.
De deltagande bolagens redovisningsvaluta
3 § Fusion får ske endast om överlåtande och övertagande bolag har samma redovisningsvaluta.
Fusion när det överlåtande bolaget har gått i likvidation
4 § Fusion får ske även om överlåtande bolag har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
Om överlåtande bolag har gått i likvidation, skall likvidatorerna, när en fusionsplan har upprättats enligt 6 eller 28 §, lämna slutredovisning över sin förvaltning. När fusionsplanen har blivit gällande i bolaget, skall slutredovisningen läggas fram på en bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 25 kap. 40 §.
Likvidationen skall anses avslutad när anmälan om fusionen enligt 25 § har registrerats eller tillstånd att verkställa en fusionsplan har registrerats enligt 34 §.
Särskilda rättighetshavares ställning
5 § Innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag skall i det övertagande bolaget ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av det övertagande bolaget.
Fusion enligt 1 § andra stycket
Upprättande av fusionsplan
6 § Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag skall upprätta en gemensam, daterad fusionsplan enligt bestämmelserna i 7–13 §§. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen.
Vid kombination utgör fusionsplanen stiftelseurkund för det övertagande bolaget.
Fusionsplanens innehåll
7 § I fusionsplanen skall det för varje bolag anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angivet antal aktier i överlåtande bolag och vilken kontant ersättning som skall lämnas som fusionsvederlag,
3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fusionsvederlaget,
4. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,
5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,
6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna, och
7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i
överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 11 §.
8 § Vid kombination skall fusionsplanen även innehålla
1. en bolagsordning för det övertagande bolaget, och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
9 § I fusionsplanen skall lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall framgå hur fusionsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Kompletterande information
10 § Följande handlingar skall fogas till fusionsplanen:
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren och
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554), om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.
Revisorsgranskning av fusionsplanen
11 § För vart och ett av de överlåtande bolagen och, vid absorption, det övertagande bolaget skall fusionsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena skall framgå huruvida fusionsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Därvid skall anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
I yttrandena skall det särskilt anges,
1. vid absorption, om revisorerna vid sin granskning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda, och
2. vid kombination, om de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen.
12 § En revisor som avses i 11 § skall vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av bolagsordningen, skall revisorn utses av bolagsstämman i respektive bolag. Om någon särskild revisor inte är utsedd, skall granskningen i stället utföras av bolagens revisorer.
För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt 11 § gäller bestämmelserna i 9 kap. 40, 45 och 46 §§.
13 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett bolag som skall delta i fusionen skall ge varje revisor som utför granskning enligt 11 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 11 § mot övriga sådana revisorer.
Registrering av fusionsplanen
14 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
När fusionsplanen skall underställas bolagsstämman
15 § Fusionsplanen skall underställas bolagsstämman i samtliga överlåtande bolag.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, skall fusionsplanen även underställas bolagsstämman i det bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, två veckor efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid fusion där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen.
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
16 § Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § skall underställas bolagsstämman, gäller följande.
Innan bolagsstämman fattar beslut om godkännande av fusionsplanen, skall planen med bifogade handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före stämman. Handlingarna skall hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Majoritetskrav m.m.
17 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Om något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
18 § Om någon av de bolagsstämmor som skall godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
19 § När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag som deltar i fusionen, skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
20 § Det övertagande bolaget eller, vid kombination, det äldsta av de överlåtande bolagen skall ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 14 § första stycket, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 19 § och, i sådana fall som avses i 14 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från en bolagsstämma som avses i 15 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, skall Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
21 § Bolagsverket skall avslå en ansökan enligt 20 § om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen, eller
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 11 § inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
Kallelse på bolagens borgenärer
22 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 20 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla
1. borgenärerna i det övertagande bolaget, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 11 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer,
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Kallelsen skall innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagets styrelse har sitt säte.
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
23 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 22 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket överlämna ärendet till allmän domstol i den ort där styrelsen i det övertagande bolaget skall ha sitt säte. Har ingen borgenär motsatt sig ansökan, skall verket lämna bolagen tillstånd att verkställa fusionsplanen.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
24 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan har överlämnats till domstol enligt 23 §, skall tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar.
I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering av fusionen
25 § Styrelsen för det övertagande bolaget skall anmäla fusionen för registrering i aktiebolagsregistret. Styrelsen skall även för registrering anmäla, vid absorption, aktiekapitalets ökning. Vid kombination, skall det i anmälan även anges vilka som har utsetts till styrelseledamöter och revisorer och i förekommande fall, lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, senast två månader från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget.
Fusionens rättsverkningar
26 § När en anmälan om fusion enligt 25 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Överlåtande bolags tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ övergår till det övertagande bolaget.
2. Om aktier ingår i fusionsvederlaget, blir aktieägare i överlåtande bolag aktieägare i det övertagande bolaget.
3. Överlåtande bolag upplöses.
4. Vid kombination: det övertagande bolaget anses bildat. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i ett överlåtande bolag hos styrelsen begära att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall skall 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om en sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
Frågan om fusion faller
27 § Bolagsverket skall förklara att frågan om fusion har fallit, om
1. ansökan enligt 20 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 25 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 25 § eller har vägrat registrering.
Absorption av helägt dotterbolag
Fusionsplan
28 § Om ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan bolagens styrelser fatta beslut om att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget. De skall därvid upprätta en fusionsplan. Planen skall för vart och ett av bolagen ange
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,
3. vilka rättigheter i moderbolaget som skall tillkomma innehavare av teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i dotterbolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
4. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör eller till en revisor som utför granskning enligt 29 §.
I fusionsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för bolagen.
Revisorsgranskning av fusionsplanen
29 § Fusionsplanen skall granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. Vid granskningen gäller bestämmelserna i 13 §.
För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. I yttrandena skall revisorerna särskilt ange om de vid sin granskning har funnit att fusionen medför någon fara för att borgenärerna i moderbolaget inte skall få sina fordringar betalda.
Revisorernas yttranden skall fogas till fusionsplanen. För en revisor som utför granskning enligt första stycket gäller bestämmelserna i 12 §.
Registrering av fusionsplanen
30 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen skall moderbolaget ge in planen med bifogade yttranden för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen.
Bolagsstämmans godkännande av fusionsplanen
31 § Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i moderbolaget begär det, skall fusionsplanen underställas bolagsstämman i detta bolag. En sådan begäran skall framställas inom två veckor från det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, två veckor efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första och andra styckena gäller inte vid fusion, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen.
Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt första stycket skall underställas bolagsstämman, skall bestämmelserna i 16 §, 17 § första stycket och 18 § tillämpas.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
32 § Om fusionsplanen inte skall underställas bolagsstämman i moderbolaget enligt 31 § eller om planen godkänts av bolagsstämman, skall vart och ett av bolagen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om att planen har blivit gällande. I så fall skall bestämmelserna i 19 § tillämpas.
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
33 § Moderbolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in tidigast en och senast två månader efter det att den har blivit gällande hos moderbolaget.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 32 § och, i sådana fall som avses i 30 § andra stycket, att samtliga aktieägare i moderbolaget har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 31 §.
Vid handläggningen av tillståndsärendet gäller bestämmelserna i 20 § tredje stycket samt 21 § första stycket 1 och 22–24 §§. Därvid skall vad som sägs om överlåtande bolag avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande bolag avse moderbolag.
Fusionens rättsverkningar
34 § Tillstånd att verkställa en fusionsplan skall registreras i aktiebolagsregistret.
När Bolagsverket registrerar beslutet om tillstånd att verkställa fusionsplanen, inträder följande rättsverkningar.
1. Dotterbolagets tillgångar och skulder övergår till moderbolaget.
2. Dotterbolaget upplöses.
Frågan om fusion faller
35 § Bolagsverket skall förklara att frågan om fusion har fallit , om
1. ansökan enligt 33 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
2. en sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft.
Ogiltighet
36 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om en allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en fusionsplan, skall fusionen gå åter även om överlåtande bolag har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar de överlåtande bolagen och, vid absorption, det övertagande bolaget solidariskt.
24 kap. Delning av aktiebolag
Vad en delning innebär
1 § Ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delning).
Delning kan ske genom att
1. det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation,
2. en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
Övertagande bolag kan vara redan bildade aktiebolag eller aktiebolag som bildas genom delningen.
Delningsvederlaget
2 § Vederlaget till aktieägarna i det överlåtande bolaget (delningsvederlaget) skall bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen eller av pengar.
De deltagande bolagens redovisningsvaluta
3 § Delning får ske endast om överlåtande och övertagande bolag har samma redovisningsvaluta.
Delning när det överlåtande bolaget har gått i likvidation
4 § Delning får ske även om det överlåtande bolaget har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av bolagets tillgångar inte har påbörjats.
Vid delning enligt 1 § andra stycket 1 skall likvidatorerna, när en delningsplan har upprättats enligt 7 §, lämna slutredovisning över sin förvaltning. När delningsplanen har blivit gällande i bolaget skall slutredovisningen läggas fram på en bolagsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som föreskrivs i 25 kap. 40 §.
Likvidationen skall, i sådana fall som avses i andra stycket, anses avslutad när anmälan om delningen enligt 27 § har registrerats.
Övertagande bolags betalningsansvar
5 § Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen skall överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen och, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, det överlåtande bolaget solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen.
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar samtliga övertagande bolag och, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
Särskilda rättighetshavares ställning
6 § Innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget skall i övertagande bolag ha minst motsvarande rättigheter som i det överlåtande bolaget. Detta gäller dock inte om de enligt delningsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av övertagande bolag.
Upprättande av delningsplan
7 § Styrelserna för det överlåtande och det eller de övertagande bolagen skall upprätta en gemensam, daterad delningsplan enligt bestämmelserna i 8–15 §§. Planen skall undertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen.
Om de övertagande bolagen eller något av dem skall bildas i samband med delningen, utgör delningsplanen stiftelseurkund för bolaget.
Delningsplanens innehåll
8 § I delningsplanen skall det för varje bolag anges
1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,
2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de övertagande bolagen eller, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, behållas av det överlåtande bolaget med uppgift om tillgångarnas och skuldernas verkliga värde,
3. hur många aktier i övertagande bolag som skall lämnas för ett angivet antal aktier i det överlåtande bolaget och vilken kontant ersättning som skall lämnas som delningsvederlag,
4. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av delningsvederlaget,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,
6. den planerade tidpunkten för upplösningen av det överlåtande bolaget, om detta skall upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande bolag som skall tillkomma innehavare av aktier, teckningsoptioner, konvertibler och andra värdepapper med särskilda rättigheter i det överlåtande bolaget eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av delningen skall lämnas till en styrelseledamot eller en verkställande direktör i det överlåtande eller övertagande bolag eller till en revisor som utför granskning enligt 13 §,
9. om någon på något annat sätt skall få särskilda rättigheter eller förmåner av övertagande bolag som bildas i samband med delningen, och
10. kostnaderna för delningen och hur dessa skall fördelas på deltagande bolag.
9 § Om ett skriftligt avtal har upprättats rörande en sådan bestämmelse som avses i 8 § 9 eller 10, skall avtalet eller en kopia av avtalet fogas till delningsplanen eller i delningsplanen göras en hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålls tillgängligt för aktieägarna. Innehållet i ett muntligt avtal skall i sin helhet tas upp i delningsplanen.
10 § Om de övertagande bolagen eller något av dem skall bildas i samband med delningen, skall delningsplanen innehålla
1. en bolagsordning för det övertagande bolaget och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
11 § I delningsplanen skall det lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av delningens
lämplighet för bolagen. Av redogörelsen skall det framgå hur delningsvederlaget har bestämts och vilka rättsliga och ekonomiska synpunkter som har beaktats. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
Styrelsen i det överlåtande bolaget skall genast underrätta styrelsen i övertagande bolag, som inte har hållit bolagsstämma enligt 17 §, om väsentliga förändringar i överlåtande bolagets tillgångar och skulder som har inträffat efter det att delningsplanen upprättades.
Kompletterande information
12 § Följande handlingar skall fogas till delningsplanen:
1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren, samt
2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995:1554), om delningsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats. I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan delningsplanen upprättas.
Revisorsgranskning av delningsplanen
13 § För vart och ett av de deltagande bolagen skall delningsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen skall vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje bolag skall revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena skall det framgå huruvida delningsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. Det skall också anges vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av bolagens tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på vart och ett av bolagen. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen skall anmärkas.
I yttrandena skall det särskilt anges,
1. vid samtliga slag av delning: om revisorerna vid sin granskning har funnit att delningen medför fara för att borgenärerna i ett övertagande bolag inte skall få sina fordringar betalda,
2. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om den del av det överlåtande bolaget som skall övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som motsvarar minst dess aktiekapital, och
3. vid delning enligt 1 § andra stycket 2: om det efter delningen fortfarande finns full täckning för det bundna egna kapitalet i det överlåtande bolaget.
Revisorernas yttranden skall fogas till delningsplanen.
14 § För en revisor som utför granskning enligt 13 § gäller bestämmelserna i 23 kap. 12 §.
15 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett bolag som skall delta i delningen skall ge varje revisor som utför granskning enligt 13 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De skall också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 13 § mot övriga sådana revisorer.
Registrering av delningsplanen
16 § Inom en månad från upprättandet av delningsplanen skall det överlåtande bolaget ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen skall enligt 27 kap. 3 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
När delningsplanen skall underställas bolagsstämman
17 § Delningsplanen skall underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget.
Om ägare till minst fem procent av samtliga aktier i ett övertagande bolag begär det, skall delningsplanen underställas även bolagsstämman i det övertagande bolaget. En sådan begäran skall göras inom två veckor från det att uppgift att delningsplanen har registrerats har kungjorts enligt 27 kap. 3 §.
Stämman får hållas tidigast en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, tidigast två veckor efter det att uppgift om planens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid delning, där samtliga deltagande bolag är privata aktiebolag och alla aktieägare i bolagen har undertecknat delningsplanen.
Tillhandahållande av delningsplanen m.m.
18 § Om en fråga om godkännande av delningsplan enligt 17 § skall underställas bolagsstämman, gäller följande.
Innan bolagsstämman fattar beslut om godkännande av delningsplanen, skall planen med bifogade handlingar ha hållits tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, minst två veckor före stämman. Handlingarna skall hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Om det har lämnats en underrättelse enligt 11 § andra stycket, skall styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av delningsplanen avgörs.
Majoritetskrav m.m.
19 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.
Om det finns flera aktieslag i bolaget, skall vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.
Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och något av de övertagande bolagen är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av delningsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
20 § Om någon av de bolagsstämmor som skall godkänna delningsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om delning.
Underrättelse till bolagets kända borgenärer
21 § När delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag som deltar i delningen, skall vart och ett av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna skall innehålla uppgift om att bolaget avser att ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att planen verkställs.
Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över delningsplanen har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen
22 § Det överlåtande bolaget skall ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Ansökan skall göras hos Bolagsverket. Den skall ges in inom en månad efter det att delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag och, om delningsplanen har registrerats enligt 16 §, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar skall fogas till ansökan:
1. en kopia av delningsplanen,
2. intyg från bolagens styrelser eller verkställande direktörer om att bolagens kända borgenärer har underrättats enligt 21 § och, i sådana fall som avses i 16 § andra stycket, att samtliga aktieägare har undertecknat delningsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämma som avses i 17 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, skall Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, skall ansökan avvisas.
23 § Bolagsverket skall avslå en ansökan enligt 22 §,
1. vid samtliga slag av delning: om fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
2. vid samtliga slag av delning: om delningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av delningen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid delning som innebär att ett övertagande bolag nybildas: om revisorsyttrandena enligt 13 § inte utvisar att den del av det överlåtande bolaget som skall övertas av det nybildade bolaget har ett verkligt värde för detta bolag som uppgår till minst dess aktiekapital,
4. vid delning enligt 1 § andra stycket 2: om revisorsyttrandena enligt 11 § inte utvisar att det överlåtande bolaget har full täckning för det bundna egna kapitalet.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
Kallelse på bolagens borgenärer
24 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 22 §, skall verket kalla bolagens borgenärer. Verket skall dock inte kalla
1. borgenärerna i övertagande bolag, om revisorerna i yttrande över delningsplanen enligt 13 § har uttalat att de inte har funnit att delningen medför någon fara för dessa borgenärer,
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) eller en fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.
Kallelsen skall innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket skall skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket skall vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till kronofogdemyndigheten i den eller de regioner där bolagens styrelser har sitt säte.
När Bolagsverket skall lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen
25 § Om en borgenär som har blivit kallad enligt 24 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, skall Bolagsverket överlämna ärendet till allmän domstol i den ort där styrelsen i det överlåtande bolaget skall ha sitt säte. Har ingen borgenär motsatt sig ansökan, skall verket lämna bolagen tillstånd att verkställa delningsplanen.
När allmän domstol skall lämna tillstånd till verkställande av delningsplanen
26 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av delningsplan har överlämnats till allmän domstol enligt 25 §, skall tillstånd lämnas, om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar.
I annat fall skall ansökan avslås.
Registrering av delningen
27 § Styrelserna för de övertagande bolagen skall gemensamt anmäla delningen för registrering i aktiebolagsregistret. För bolag som tidigare är införda i aktiebolagsregistret, skall anmälan även innehålla uppgift om aktiekapitalets ökning. Om bolaget skall nybildas i samband med delningen, skall i anmälan även anges vilka som har utsetts till styrelseledamöter, revisorer och, i förekommande fall, lekmannarevisorer i bolaget.
Anmälan ersätter teckningen av aktierna och skall göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställighet av delningsplanen eller, när tillstånd har lämnats av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft. Till anmälan skall fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att det överlåtande bolagets tillgångar har överlämnats till övertagande bolag i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
Delningens rättsverkningar
28 § När en anmälan om delning enligt 27 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ övergår till det eller de övertagande bolagen i enlighet med vad som har angetts i delningsplanen.
2. Om aktier ingår i delningsvederlaget, blir aktieägare i det överlåtande bolaget aktieägare i övertagande bolag.
3. Överlåtande bolag, som skall upplösas genom delningen, är upplöst.
4. Övertagande bolag, som skall bildas genom delningen, anses bildade. Trots bestämmelserna i första stycket kan ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i överlåtande bolag som har upplösts genom delningen begära hos styrelsen att det hålls bolagsstämma för behandling av fråga
om talan enligt 29 kap. 7 §. I så fall skall 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas. Om sådan talan väcks, gäller 25 kap. 44 § i tillämpliga delar.
Frågan om delning faller
29 § Bolagsverket skall förklara att frågan om delning har fallit, om
1. ansökan enligt 22 § om tillstånd att verkställa delningsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller en sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 27 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 27 § eller har vägrat registrering.
Ogiltighet
30 § Talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplan skall i de fall som avses i 7 kap. 51 § andra stycket väckas inom sex månader från beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Om allmän domstol genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft har bifallit en talan om upphävande av ett stämmobeslut om att godkänna en delningsplan, skall delningen gå åter även om det överlåtande bolaget har upplösts. För förpliktelser som har uppkommit genom någon åtgärd på övertagande bolags vägnar efter det att det överlåtande bolaget har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, svarar det överlåtande bolaget och de övertagande bolagen solidariskt.
25 kap. Likvidation och konkurs
Frivillig likvidation
Bolagsstämmans beslut om likvidation
1 § Bolagsstämman kan besluta att bolaget skall gå i likvidation.
Majoritetskrav
2 § Ett beslut av bolagsstämman om likvidation är giltigt, om det har biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat föreskrivs i bolagsordningen. Även om det i bolagsordningen föreskrivs kvalificerad majoritet för beslut om likvidation, fattas dock ett sådant beslut med sådan majoritet som anges i första stycket, när det finns grund för tvångslikvidation enligt 11, 12 eller 17 §.
Förslag till beslut
3 § Om bolagsstämman skall pröva en fråga om likvidation, skall styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget till beslut skall följande uppgifter anges:
1. skälen för att bolaget skall gå i likvidation och vilka alternativ till likvidation som finns,
2. från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator.
4 § Om frågan om likvidation inte skall behandlas på årsstämman, skall följande handlingar fogas till förslaget enligt 3 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust,
2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades, samt
4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av bolagets revisor.
Kallelsens innehåll
5 § Kallelsen till bolagsstämman skall ange det huvudsakliga innehållet i förslaget till beslut om likvidation.
Tillhandahållande av förslaget till beslut
6 § Förslaget till beslut om likvidation, i förekommande fall tillsammans med handlingar som avses i 4 §, skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor före den bolagsstämma där frågan om likvidation skall prövas. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.
Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Innehållet i bolagsstämmans beslut
7 § Bolagsstämmans beslut om likvidation skall innehålla de uppgifter som framgår av 3 § andra stycket 2 och, i förekommande fall, 5.
Registrering
8 § Bolagsstämman skall vidta åtgärder för att beslutet om likvidation genast anmäls för registrering i aktiebolagsregistret.
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
9 § Bolagsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag bolagsstämman bestämmer. Om inte bolagsordningen föreskriver en senare dag, får dagen inte sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångslikvidation enligt 11, 12 eller 17 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
Allmänt om tvångslikvidation
10 § I 11 § finns bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall skall besluta om likvidation. I 12, 17, 21, 50 och 51 §§ finns bestämmelser om att allmän domstol i vissa fall skall besluta om likvidation.
Bolagsverkets och domstolens beslut skall registreras i aktiebolagsregistret.
Tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut
11 § Bolagsverket skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som skall finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte till Bolagsverket har kommit in med årsredovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i kronor i stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som inte står i överensstämmelse med 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 17 § och bolaget inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 § är skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital enligt 1 kap. 5 § eller, ifråga om publika aktiebolag, 17 §.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket och avgift som har påförts enligt 26 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare, en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Tvångslikvidation på grund av bestämmelse i bolagsordningen
12 § Allmän domstol skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om bolaget enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Bolagsverket eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Tvångslikvidation på grund av kapitalbrist, m.m.
Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning
13 § Styrelsen skall genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning
1. när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, eller
2. när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.
Kontrollbalansräkningens innehåll
14 § En kontrollbalansräkning skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får följande justeringar göras.
1. Tillgångar får tas upp till ett högre värde och avsättningar och skulder tas upp till ett lägre värde än i den ordinarie redovisningen, om de värderingsprinciper som används vid upprättande av kontrollbalansräkningen är förenliga med god redovisningssed. Pensionsåtaganden som enligt 8 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m. har redovisats under en delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser får dock inte tas upp till lägre belopp än vad som är tillåtet enligt 7 § samma lag.
2. Tillgångar får redovisas till nettoförsäljningsvärdet.
3. Skulder på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning behöver inte redovisas, om stödet, i händelse av konkurs eller likvidation, skall betalas tillbaka först sedan övriga skulder har betalats. Obeskattade reserver skall delas upp på eget kapital och uppskjuten skatteskuld. Justeringar enligt första och andra styckena skall redovisas särskilt. Kontrollbalansräkningen skall undertecknas av styrelsen.
Första kontrollstämman
15 § Om kontrollbalansräkningen utvisar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt utfärda kallelse till en bolagsstämma som skall pröva om bolaget skall gå i likvidation (första kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.
Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna skall läggas fram på stämman.
Andra kontrollstämman
16 § Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, skall bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (andra kontrollstämman). I fråga om beslutsunderlag och kallelse skall bestämmelserna i 3–6 §§ tillämpas.
Styrelsen skall inför den andra kontrollstämman upprätta en ny kontrollbalansräkning enligt 14 § och låta bolagets revisor granska den. Den nya kontrollbalansräkningen och ett yttrande av bolagets revisor över denna skall läggas fram på stämman.
Beslut om tvångslikvidation
17 § Allmän domstol skall besluta att bolaget skall gå i likvidation, om
1. någon andra kontrollstämma inte hålls inom den tid som anges i 16 § första stycket, eller
2. den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar att det egna kapitalet, beräknat enligt 14 §, vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget skall gå i likvidation.
I sådana fall som avses i första stycket skall styrelsen ansöka hos tingsrätten om beslut om likvidation. Ansökan skall göras inom två veckor från den andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den tidpunkt då den senast skulle ha hållits. Frågan om likvidation kan även prövas på ansökan av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor i bolaget eller en aktieägare.
Beslut om likvidation skall inte meddelas, om det under ärendets handläggning vid tingsrätten visas att en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår minst det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på en bolagsstämma.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Personligt betalningsansvar för bolagets företrädare
18 § Om styrelsen har underlåtit att
1. i enlighet med 13 § upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning enligt 14 §,
2. i enlighet med 15 § sammankalla en första kontrollstämma,
3. i enlighet med 17 § ansöka hos allmän domstol om att bolaget skall gå i likvidation,
svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser som därigenom uppkommer för bolaget.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar att han eller hon inte har varit försumlig.
I sådana fall som avses i 13 § 1 gäller ansvaret enligt första stycket 1 endast om bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital vid den tidpunkt då styrelsens skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning uppkom. Ansvaret gäller inte om bolagets eget kapital hade stigit över denna gräns efter den angivna tidpunkten men innan kontrollbalansräkningen senast skulle vara upprättad.
Personligt betalningsansvar för aktieägare
19 § En aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation enligt 17 § första stycket deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet ansvarar solidariskt med dem som svarar enligt 18 § för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter den tidpunkt som anges i 17 § andra stycket.
Ansvarsperiodens slut
20 § Ansvaret enligt 18 och 19 §§ omfattar inte förpliktelser som uppkommer sedan
1. en ansökan enligt 17 § andra stycket har gjorts,
2. en kontrollbalansräkning som utvisar att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, uppgår till det registrerade aktiekapitalet har granskats av bolagets revisor och lagts fram på bolagsstämma, eller
3. bolagsstämman, Bolagsverket eller rätten har beslutat om likvidation.
Tvångslikvidation och inlösen på grund av majoritetsmissbruk
Likvidation
21 § Om en aktieägare genom att missbruka sitt inflytande i bolaget uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan allmän domstol på talan av ägare till en tiondel av samtliga aktier besluta att bolaget skall gå i likvidation, om det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller någon annan anledning.
Om en aktieägare, sedan en talan enligt första stycket har väckts, för sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som har väckt talan fullfölja denna.
Inlösen av aktier
22 § I det fall som avses i 21 § kan domstolen på yrkande av bolaget i stället för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in kärandens aktier. Om bolaget inte löser in aktierna inom den tid som domstolen har fastställt, skall domstolen på talan av den vars aktier skulle ha lösts in besluta att bolaget skall gå i likvidation.
När domstolen prövar bolagets yrkande skall den ta särskild hänsyn till de anställdas och borgenärernas intressen. Inlösen får inte ske om bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, efter inlösen skulle understiga hälften av det registrerade aktiekapitalet.
Syssloman
23 § Om talan har väckts enligt 21 § och det finns en påtaglig risk att fortsatt missbruk väsentligt skadar kärandens rätt, får domstolen utse en eller flera sysslomän att i styrelsens och den verkställande direktörens ställe förvalta bolaget till dess att domstolens beslut i frågan om likvidation har vunnit laga kraft. Beslutet att utse en syssloman gäller omedelbart. Beslutet skall registreras i aktiebolagsregistret.
Handläggningen av frågor om likvidation
Handläggning hos Bolagsverket
24 § I ett ärende enligt 11 § skall Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Bolagsverket skall kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Handläggning hos allmän domstol
25 § I ett ärende enligt 12 eller 17 § skall domstolen förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande till domstolen inom en viss tid. Föreläggandet skall delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Domstolen skall låta kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Avgift
26 § Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § första stycket 1, skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast om Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Om det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, skall avgiftsbeslutet upphävas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
27 § Bolaget skall befrias från avgiften enligt 26 § om den underlåtenhet som har föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat råda över. Bolaget skall också befrias från avgiften om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.
Bestämmelserna om befrielse från avgift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.
Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Beslut om att utse eller entlediga en likvidator
Beslut att utse en likvidator
28 § En domstol skall utse en eller flera likvidatorer när den beslutar om likvidation.
Bolagsverket skall utse en eller flera likvidatorer när
1. den beslutar om likvidation,
2. den har registrerat ett beslut om likvidation enligt 8 §, och
3. ett bolag i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld behörig likvidator.
Ett beslut att utse en likvidator skall registreras. Den som utses till likvidator skall vara lämplig för uppdraget. Den som har ingått i bolagets ledning eller som genom aktieinnehav har utövat ett bestämmande inflytande över bolaget får utses till likvidator endast om det finns särskilda skäl.
Beslut att entlediga en likvidator
29 § Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, skall likvidatorn entledigas. En likvidator skall också entledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En likvidator entledigas av domstol eller, om likvidatorn har utsetts av Bolagsverket och själv begär att bli entledigad, av Bolagsverket.
En ansökan om att domstol skall besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en aktieägare eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator skall genast utse en ny. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.
Genomförandet av likvidationen
Likvidatorns ställning
30 § En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidatorn, om inte annat följer av detta kapitel.
Om bolagsstämman har beslutat att bolaget skall gå i likvidation, företräds bolaget av styrelsen och, i förekommande fall, den verkställande direktören till dess att en likvidator har utsetts.
Revision och annan granskning under likvidationen
31 § Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare upphör inte genom att bolaget går i likvidation. Bestämmelserna i 9 och 10 kap. skall tillämpas under likvidationen.
Revisorn skall i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvidationen fördröjs i onödan.
Bolagsstämmans ställning under likvidationen
32 § Bestämmelserna i denna lag om bolagsstämma gäller även under likvidationen, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel eller av ändamålet med likvidationen.
Redovisning för tiden innan likvidator utsågs
33 § När bolaget har gått i likvidation och en likvidator har utsetts, skall styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa sin förvaltning av bolagets angelägenheter under den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på bolagsstämma. Redovisningen skall upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning och granskas enligt bestämmelserna om revision i 9 kap. denna lag. Redovisningen och revisionsberättelsen skall läggas fram på bolagsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna i 7 kap. 11 § 3 och 25 § om stämmans behandling av frågan om ansvarsfrihet och om tillhandahållande av handlingar inför stämman skall tillämpas.
Om den tid som redovisningen skall avse omfattar även föregående räkenskapsår, skall det upprättas en särskild redovisning för det året och, om bolaget är ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, en särskild koncernredovisning.
Kallelse på okända borgenärer
34 § Likvidatorn skall snarast efter det att han eller hon har tillträtt ansöka om kallelse på bolagets okända borgenärer enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.
Avvecklingen av rörelsen
35 § Så snart det kan ske skall likvidatorn genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt betala bolagets skulder. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig ny anställning.
Obestånd
36 § Om bolaget är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnaderna, skall likvidatorn ansöka om att bolaget försätts i konkurs.
Redovisning under likvidationen
37 § Likvidatorn skall för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning, som skall läggas fram på årsstämman. I fråga om stämman och redovisningen skall följande bestämmelser inte tillämpas:
7 kap. 11 § 2 denna lag, 2 kap. 1 § andra stycket, 5 kap.18–25 §§, 6 kap.2 och 5 §§årsredovisningslagen (1995:1554), samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen får det egna kapitalet tas upp i en post. Balansräkningen skall innehålla uppgift om aktiekapitalet, i förekommande fall fördelat på olika aktieslag.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i balansräkningen, skall det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som väsentligt avviker från vad som har redovisats som skuld, skall det beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna om koncernredovisning och om delårsrapport i tillämplig lag om årsredovisning skall inte tillämpas på bolag i likvidation.
Skifte
38 § När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända borgenärer har löpt ut och alla kända skulder har betalats, skall likvidatorn skifta bolagets återstående tillgångar. Om det råder tvist om en skuld eller om en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan
orsak inte kan betalas, skall pengar sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.
Talan mot skifte
39 § En aktieägare som är missnöjd med skiftet får väcka talan mot bolaget senast tre månader efter det att slutredovisning enligt 40 § lades fram på bolagsstämma.
Slutredovisning
40 § När uppdraget som likvidator har fullgjorts, skall likvidatorn så snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Tillsammans med berättelsen skall lämnas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Berättelsen och redovisningshandlingarna skall lämnas till bolagets revisor. Revisorn skall inom en månad därefter lämna en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
När revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorn, skall han eller hon genast kalla aktieägarna till en bolagsstämma för granskning av slutredovisningen. Förvaltningsberättelsen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Kopior av handlingarna skall genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Bolagsstämman skall fatta beslut om ansvarsfrihet för likvidatorn. I fråga om beslutet gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § andra stycket.
Bolagets upplösning
41 § När likvidatorn har lagt fram slutredovisningen, är bolaget upplöst. Likvidatorn skall genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret. Kopior av de handlingar som anges i 40 § tredje stycket skall bifogas anmälan.
Preskription av rätt till andel i tillgångarna
42 § En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades fram på bolagsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med tillämpning av 44 § skall kvarvarande tillgångar då skiftas mellan bolagets övriga aktieägare. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna skall tillfalla Allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
43 § Trots bestämmelserna i 41 § kan ägare till en tiondel av samtliga aktier hos likvidatorn begära bolagsstämma för behandling av en fråga om talan om skadestånd till bolaget enligt 29 kap. 1–3 §§. I så fall skall bestämmelsen i 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas.
Fortsatt likvidation
44 § Om en tillgång framkommer för bolaget efter dess upplösning enligt 41 § eller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsätta.
Likvidatorn skall genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i aktiebolagsregistret. Kallelse till den första bolagsstämman efter återupptagandet skall ske enligt bolagsordningen. Dessutom skall skriftlig kallelse sändas till varje aktieägare vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället skall tillfalla Allmänna arvsfonden.
Upphörande av likvidation
45 § Om bolaget har gått i likvidation på grund av bolagsstämmans beslut eller, i de fall som avses i 17 § och 51 § första stycket, på grund av domstolsbeslut, kan stämman sedan bolagets revisor har yttrat sig besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 11 eller 12 §,
2. bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, enligt revisorns yttrande inte uppgår till det registrerade aktiekapitalet, eller
3. utskiftning har ägt rum. När bolagsstämman beslutar att likvidationen skall upphöra, skall den samtidigt välja styrelse.
Likvidatorn skall se till att beslutet om att likvidationen skall upphöra och valet av styrelse genast anmäls för registrering i aktiebolagsregistret. Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.
46 § Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit upphävt genom en domstols dom eller beslut som har vunnit laga kraft, skall likvidatorn genast anmäla detta för registrering i aktiebolagsregistret samt, om det upphävda likvidationsbeslutet är sådant som avses 11, 12, 17 eller 21 §, kalla till bolagsstämma för val av styrelse.
47 § När en likvidation har upphört enligt 45 eller 46 §, skall 40 § tillämpas. Kopior av de handlingar som anges i 40 § tredje stycket skall ges in till Bolagsverket.
Konkurs
Registrering
48 § Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion skall registreras i aktiebolagsregistret.
Företrädare för bolaget i dess egenskap av konkursgäldenär
49 § Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid konkursens början. Bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning gäller dock även under konkursen.
Bolagets upplösning efter konkurs
50 § Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen, skall allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första bolagsstämman efter beslutet skall ske enligt 44 § andra stycket.
Likvidation efter överskottskonkurs m.m.
51 § Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ackord har fastställts, skall allmän domstol i samband med att konkursen avslutas besluta att bolaget skall gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det försattes i konkurs, skall likvidationen fortsätta enligt 44 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första stycket.
26 kap. Byte av bolagskategori
Byte från privat till publikt aktiebolag
1 § Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 7 kap. om ändring av bolagsordningen.
2 § Om den bolagsstämma som skall besluta om byte enligt 1 § hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, skall det på bolagsstämman läggas fram uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 § första stycket och 4 §årsredovisningslagen (1995: 1554). I fråga om bolag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall uppgift också lämnas om utvecklingen av bolagets inlåning och utlåning. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader före dagen för bolagsstämman.
3 § Ett beslut enligt 1 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Beslutet får registreras endast om
1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,
2. ett yttrande visas upp, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, av vilket det framgår att det finns täckning för det registrerade aktiekapitalet, och
3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett publikt aktiebolags firma.
4 § Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet om att bolaget skall vara publikt har blivit registrerat.
5 § Bestämmelserna i 2 kap. 29–31 §§ tillämpas också när ett aktiebolag som har blivit publikt enligt 4 § inom två år från registreringen av beslutet träffar avtal som avses i 2 kap. 29 §.
Byte från publikt till privat aktiebolag
6 § Ett beslut om att ett publikt aktiebolag skall bli privat fattas av bolagsstämman enligt bestämmelserna i 7 kap. om ändring av bolagsordningen. Beslutet är dock giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget.
7 § Ett beslut enligt 6 § skall anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma.
8 § Ett publikt aktiebolag skall anses ha blivit privat, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för privata aktiebolag och beslutet om byte till privat aktiebolag har blivit registrerat.
27 kap. Registrering
Aktiebolagsregistret
1 § Bolagsverket skall föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning.
Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag skall registreras i bankregistret. När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, skall hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret.
Handläggning av registreringsärenden
2 § Om den som har gjort en registreringsanmälan inte har följt vad som gäller om anmälan, skall Bolagsverket förelägga honom eller henne att yttra sig i frågan eller vidta rättelse inom viss tid. Detsamma gäller, om verket finner att det beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälan
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen eller
3. i något viktigare hänseende är otydligt eller vilseledande formulerat. Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande enligt första stycket, skall anmälan skrivas av. En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.
Om det även sedan anmälaren har yttrat sig finns hinder för registrering som anmälaren har haft tillfälle att yttra sig över, skall Bolagsverket vägra registrering. Om det finns skäl för det, får dock verket ge den som har gjort anmälan tillfälle att yttra sig på nytt innan beslut fattas i ärendet.
Trots bestämmelserna i första–tredje styckena får ett bolagsstämmobeslut registreras, om det enligt 7 kap. 51 § första stycket inte längre är möjligt att föra talan mot beslutet.
Kungörande i Post och Inrikes Tidningar
3 § Bolagsverket skall genast kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har registrerats i aktiebolagsregistret. Beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion skall dock inte kungöras enligt denna lag.
En kungörelse som avser en ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall endast ange ändringens art.
Verkan av registrering och kungörande
4 § Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har förts in i aktiebolagsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 3 § har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Detta gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom eller henne att känna till det som har kungjorts.
I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder som har vidtagits innan sådant kungörande som avses i första stycket har skett, kan bolaget inte åberopa det förhållande som blivit eller bort bli infört i registret mot någon annan än den som bolaget visar har känt till förhållandet.
Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte överensstämmer med vad som har införts i aktiebolagsregistret, kan bolaget inte åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Tredje man kan dock åberopa kungörelsens innehåll mot bolaget, om bolaget inte visar att han eller hon kände till vad som har förts in i aktiebolagsregistret.
5 § Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller verkställande direktör har förts in i aktiebolagsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 3 §, kan bolaget inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen.. Detta gäller dock inte, om bolaget visar att tredje man kände till felet eller bristen.
Avregistrering av obehöriga företrädare
6 § Om en styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare, annan ställföreträdare för bolaget, revisor eller lekmannarevisor har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fått näringsförbud, skall Bolagsverket stryka ställföreträdaren, revisorn eller lekmannarevisorn ur aktiebolagsregistret. Detsamma gäller om godkännandet eller auktorisationen för en revisor upphör att gälla.
Avregistreringen skall ske omedelbart
1. vid beslut om konkurs,
2. vid beslut om tillfälligt näringsförbud, eller
3. om det i samband med ett beslut att avslå ansökan om fortsatt godkännande eller auktorisation av revisor eller ett beslut att upphäva godkännande eller auktorisation av revisor har bestämts att beslutet skall gälla omedelbart.
I övrigt skall avregistrering ske när beslutet har vunnit laga kraft.
Avregistrering av firma
7 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma ur aktiebolagsregistret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.
Ändring av aktiekapitalet m.m.
8 § Beslut om ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet eller om antalet aktier skall registreras samtidigt med beslut om ökning eller minskning av aktiekapitalet, om ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller minskningen av aktiekapitalet är nödvändig för att aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen.
Bemyndiganden
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag.
28 kap. Aktiebolags firma
Firma
1 § Ett aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag eller förkortningen AB.
Firman skall tydligt skilja sig från annan firma som tidigare har registrerats i aktiebolagsregistret eller filialregistret och ännu är bestående.
Om bolagets firma skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bolagsordningen.
2 § Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.
I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.
Bifirma
3 § Bolagets styrelse kan anta bifirma. Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i en bifirma.
Övriga bestämmelser om firma
4 § För registrering av aktiebolags firma gäller, utöver vad som framgår av 1–3 §§, vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.
Uppgifter om firma m.m. i brev, fakturor och orderblanketter
5 § Ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter skall ange bolagets firma, den ort där styrelsen har sitt säte samt bolagets organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Om bolaget har gått i likvidation, skall också detta anges.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 8 §
Underskrifter
6 § Skriftliga handlingar som utfärdas för ett aktiebolag skall undertecknas med bolagets firma, om firman inte framgår på något annat sätt.
Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelser enligt handlingen som för egen skuld. Detta gäller dock inte, om det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats på bolagets vägnar. Det gäller inte heller, om
1. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och
2. mottagaren av handlingen får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon
har begärt det eller gjort personlig ansvarighet gällande mot undertecknarna av handlingen.
I fråga om publika aktiebolag gäller även 8 §
Särskilda bestämmelser för publika aktiebolag
7 § Ett publikt aktiebolags firma skall följas av beteckningen (publ), om det inte av bolagets firma framgår att bolaget är publikt. Firman får inte innehålla ordet privat.
8 § I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall firman vid angivande i bolagets brev, fakturor och orderblanketter enligt 5 § och vid undertecknande enligt 6 § följas av beteckningen (publ).
29 kap. Skadestånd
Stiftares, styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar
1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
Revisors, lekmannarevisors och särskild granskares skadeståndsansvar
2 § En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon skall även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av hans eller hennes medhjälpare. I de fall som avses i 9 kap. 42 § denna lag och 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt svarar dock revisorn endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller hans eller hennes medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga.
Aktieägares skadeståndsansvar
3 § En aktieägare skall ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.
Aktieägares inlösenskyldighet vid missbruk
4 § Om det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt, är en aktieägare som avses i 3 § också skyldig att lösa in skadelidande aktieägares aktier. Lösenbeloppet skall bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter.
Jämkning av skadestånd
5 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
Gemensamt skadeståndsansvar
6 § Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 5 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får återkrävas av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Talan om skadestånd till bolaget
7 § Talan om skadestånd till bolaget enligt 1–3 §§ får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet.
8 § En uppgörelse i fråga om skadeståndsskyldighet till bolaget får träffas endast av bolagsstämman och endast under förutsättning att inte ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget röstar mot förslaget om uppgörelse.
Om en aktieägare för skadeståndstalan för bolagets räkning, får en uppgörelse inte träffas utan hans eller hennes samtycke.
9 § Ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget får i eget namn föra talan om skadestånd till bolaget. Om en aktieägare sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.
Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av bolaget för kostnader som täcks av vad som har kommit bolaget till godo genom rättegången.
Tiden för väckande av talan
10 § Talan för bolagets räkning mot en styrelseledamot eller den verkställande direktören om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på bolagsstämman.
11 § Har bolagsstämman beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra en skadeståndstalan utan att aktieägare till sådant antal som anges i 7 § har röstat emot det eller har tiden för att väcka talan gått ut enligt 10 §, får talan enligt 7 eller 9 § ändå väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på.
Att tiden för att väcka talan kan vara begränsad även i sådana fall som avses i första stycket framgår av 13 §.
12 § Trots bestämmelserna i 7–11 §§ får styrelsen föra en skadeståndstalan som grundas på brott.
13 § Talan för bolagets räkning enligt 1–3 §§ som inte grundas på brott får inte väckas mot
1. en stiftare sedan fem år har förflutit från bolagets bildande,
2. en styrelseledamot eller den verkställande direktören sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan grundas på fattades eller vidtogs,
3. en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,
4. en lekmannarevisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som granskningsrapporten avser,
5. en särskild granskare sedan fem år har förflutit från den dag när yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på bolagsstämman,
6. en aktieägare sedan två år har förflutit från beslut eller åtgärder som talan grundas på.
Konkursbos talerätt
14 § Om bolaget har försatts i konkurs efter en ansökan som har gjorts innan den tid som anges i 13 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1–3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 7, 8 eller 10 §. Efter utgången av den tid som anges i 13 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.
30 kap. Straff och vite
Straff
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 1 kap. 7 eller 8 §,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok eller hålla aktiebok tillgänglig,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 kap. 18 § andra meningen, 20 § första stycket eller 21 § andra stycket, eller
4. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 21 kap. 1, 3, 5 eller
10 §.
En central värdepappersförvarares underlåtenhet att fullgöra de uppgifter som anges i 5 kap. 12 § andra stycket skall inte medföra ansvar enligt första stycket 2.
Till straff som anges i första stycket döms också den som uppsåtligen medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i strid med 8 kap. 12 eller 32 §§, om åtgärden är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolaget. Detsamma gäller den som uppsåtligen åtar sig ett sådant uppdrag i strid med 8 kap. 12 eller
32 §§.
Trots vad som sägs i 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 4 mot 21 kap. 1, 3 eller 5 § dömas ut, om den misstänkte har häktats eller fått del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I de fall som avses i 9 kap. 41 § och 10 kap. 16 § skall det inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Vite
2 § Bolagsverket kan vid vite förelägga den verkställande direktören eller en styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att
1. hos verket göra en behörig anmälan för registrering i aktiebolagsregistret,
2. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter som anges i 28 kap. 5 eller 8 §.
Föreläggande enligt första stycket 1 får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medför att den fråga som bolagsstämman eller styrelsen har beslutat om faller eller att bolaget blir skyldigt att gå i likvidation.
Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
31 kap. Överklagande
Överklagande av Bolagsverkets beslut
1 § Bolagsverkets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 1 § tredje stycket, 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket samt 9 kap. 15 § får överklagas hos regeringen.
2 § Följande beslut av Bolagsverket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut i tillståndsärenden enligt 20 kap. 24 §, 23 kap. 20 eller 33 § samt 24 kap. 22 §,
2. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,
3. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
4. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,
5. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 2 §.
Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
3 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 25 kap. 11, 28 eller 29 § överklagas hos tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.
Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Överklagande av länsstyrelsens beslut
4 § Länsstyrelsens beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 25, 26 eller 27 § samt 10 kap. 22 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Överklagande av Skatteverkets beslut
5 § Skatteverkets beslut i ärenden enligt 21 kap. 8 eller 10 § tredje stycket överklagas hos regeringen.
Överklagande av Finansinspektionens beslut
6 § Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 19 kap. 14 § första stycket 2 och 32 § första stycket 2 överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
7 § Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 21 kap. 8 eller 10 § tredje stycket överklagas hos regeringen.
Prövningstillstånd
8 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten i mål som avses i 2, 4 eller 6 §.
Förslag till lag om införande av aktiebolagslagen
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Aktiebolagslagen (2004:000) och denna lag träder i kraft, såvitt avser
17 § denna lag, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 2006.
2 § Genom aktiebolagslagen (2004:000) upphävs
1. aktiebolagslagen (1975:1385), och
2. lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385).
3 § Om det i lag eller någon annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i aktiebolagslagen (2004:000) eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 § För bolag som har bildats före den 1 januari 2006 gäller aktiebolagslagen (2004:000) med nedan angivna undantag.
5 § I fråga om registrering av aktiebolag som har bildats innan aktiebolagslagen (2004:000) har trätt i kraft gäller äldre bestämmelser.
6 § Föreskrifter i bolagsordningen om aktiers nominella belopp skall, om inte annat följer av andra stycket, tas bort senast i samband med att bolaget första gången efter den 1 januari 2006 beslutar om annan ändring i bolagsordningen. När en sådan föreskrift tas bort, skall samtidigt uppgift om antalet aktier i bolaget tas in i bolagsordningen.
7 § Innehåller bolagsordningen vid utgången av år 2005 förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller förbehållet även om det avviker från 4 kap. 28 § aktiebolagslagen (2004:000).
8 § Om det i bolaget finns aktier, vilkas röstvärde överstiger tio gånger röstvärdet för aktier av annat slag, får bolaget ge ut nya aktier med de röstvärden som redan utgivna aktier har.
9 § Vad som sägs i 5 kap. 5 § första stycket 2 aktiebolagslagen (2004:000) om angivande av aktieägares person- eller organisationsnummer gäller inte om aktieägaren har förts in i aktieboken före utgången av år 2005.
I fråga om aktiebolag som har bildats före utgången av år 2005 behöver uppgift enligt 5 kap. 5 § första stycket 4 aktiebolagslagen om huruvida aktiebrev har utfärdats lämnas endast om aktiebrev har utfärdats efter lagens ikraftträdande.
10 § Bestämmelserna i 6 kap. 2 § aktiebolagslagen (2004:000) om angivande av bolagets organisationsnummer och bolagskategori och om aktieägarens personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer gäller inte aktiebrev som har lämnats ut före utgången av år 2005.
11 § Bestämmelserna i lagen (1944:705) om aktiebolag om verkan av att aktiebrev ställts till innehavaren gäller fortfarande i fråga om aktiebrev utfärdade för aktier som har getts ut före utgången av år 1976.
Den som innehar ett aktiebrev och enligt bolagets anteckning på brevet är införd som ägare i aktieboken skall, även om införingen har skett före utgången av år 1976, likställas med den som enligt 13 § andra stycket lagen (1936:81) om skuldebrev förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande, om ett förvärv från honom eller henne sker efter den nämnda tidpunkten.
12 § Vid registrering och verkställande av ett bolagsstämmobeslut som har fattats före ikraftträdandet av aktiebolagslagen (2004:000) samt vid talan mot ett sådant beslut gäller äldre bestämmelser eller, såvitt gäller sådana beslut som avses i 16 kap. aktiebolagslagen (2004:000), bestämmelserna i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m..
13 § Om styrelsen före utgången av år 2005 har fattat beslut om nyemission enligt 4 kap. 14 eller 15 §, emission av skuldebrev enligt 5 kap. 8 eller 9 § eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), gäller äldre bestämmelser vid registrering och verkställighet av beslutet.
14 § Vid beslut om värdeöverföring som grundar sig på en årsredovisning som har upprättats före utgången av år 2005 gäller äldre bestämmelser.
15 § Har inlösen av aktier enligt 14 kap. 31 § aktiebolagslagen (1975:1385) påkallats före utgången av år 2005, gäller äldre bestämmelser om förutsättningarna för inlösen, om bestämmande av lösenbelopp och om förfarandet.
16 § Om en bolagsordning efter utgången av år 2005 strider mot en bestämmelse i aktiebolagslagen, skall styrelsen, om inte annat följer av 6 eller 7 §, till den första ordinarie bolagsstämman därefter lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen i överensstämmelse med bestämmelsen.
17 § Bolagsstämman får redan före utgången av år 2005 besluta om ändring i bolagsordningen till överensstämmelse med aktiebolagslagen (2004:000). I beslutet skall anges att det gäller från och med den 1 januari 2006.
Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom att 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
1
En pensionsstiftelse får inte ta emot en fordran mot arbetsgivaren. Avtal som strider mot detta är ogiltigt. Stiftelsen får dock låna ut medel till arbetsgivaren, om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det.
En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).
En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2004:000).
Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap.2 och 3 §§inkomstskattelagen (1999:1229) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 12 kap.7 och 8 §§ samt 19 kap. 1 §aktiebolagslagen tilllämpas.
Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap.2 och 3 §§inkomstskattelagen (1999:1229) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 21 kap.1–9 och 11 §§ samt 30 kap. 1 §aktiebolagslagen tilllämpas.
20 §
2
Likvidation ombesörjes av pensionsstiftelsens styrelse, som därvid framlägger förslag till fördelning av stiftelsens medel. Förslaget skall hållas tillgängligt på arbetsplatsen och omedelbart tillställas förening som avses i 17 § första stycket.
Den som har fordran på pension eller annan rätt till ersättning ur stiftelsen äger hos tillsynsmyndigheten anmäla klander mot för-
Den som har fordran på pension eller annan rätt till ersättning ur stiftelsen äger hos tillsynsmyndigheten anmäla klander mot för-
1
Senaste lydelse 1999:1239.
2
Senaste lydelse 1998:766.
slaget till fördelning inom en månad från den dag då förslaget blev tillgängligt på arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvarar styrelsens ledamöter efter de grunder som anges i 15 kap.1, 5 och 6 §§aktiebolagslagen (1975:1385).
slaget till fördelning inom en månad från den dag då förslaget blev tillgängligt på arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvarar styrelsens ledamöter efter de grunder som anges i 29 kap.1, 5 och 6 §§aktiebolagslagen (2004:000).
23 §
3
Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till en annan och avtalas därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren, skall samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordringen. Tillsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något samtycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619).
Har det i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 14 kap.13, 16 och 26 §§aktiebolagslagen (1975:1385) eller förtecknas och kallas i ärende om fusion enligt 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 6 kap. 5 § andra meningen, nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 6 § och nedsättning av reservfonden enligt 12 kap. 4 § tredje stycket 3 aktiebolagslagen.
Har det i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första stycket. Innehavare av pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap.19, 22 och 32 §§ samt 24 kap.21 och 24 §§aktiebolagslagen (2004:000) eller förtecknas och kallas i ärende om fusion enligt 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 24 och 26 §§ och minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen.
Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
3
Senaste lydelse 1995:1580.
Förslag till lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 5 §§ lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
1
Denna lag gäller då aktiebolag, som enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument utgör aktiemarknadsbolag, eller dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om
1. nyemission av aktier eller emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, eller
2. överlåtelse av aktier eller skuldebrev av detta slag som har utfärdats av ett bolag inom samma koncern.
Denna lag gäller då försäkringsaktiebolag, som enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument utgör aktiemarknadsbolag, eller dotterbolag till sådana bolag fattar beslut om
1. nyemission av aktier eller emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, eller
2. överlåtelse av aktier eller skuldebrev av detta slag som har utfärdats av ett bolag inom samma koncern.
2 §
2
Med koncern förstås juridiska personer som enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra.
Med koncern förstås juridiska personer som enligt 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra.
5 §
3
För att ett beslut om emission i ett dotterbolag, som inte är aktiemarknadsbolag, skall bli giltigt fordras dessutom att emissionen godkänns genom beslut på bolagsstämma i det aktiemarknadsbolag som är moderbolag i koncernen.
I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag som avses i första stycket gäller föreskrifterna i 4 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385)
I fråga om sådan bolagsstämma i moderbolag som avses i första stycket gäller föreskrifterna i 4 kap. 7 § försäkringsrörelselagen
1
Senaste lydelse 2000:1090.
2
Senaste lydelse 1998:1507.
3
Senaste lydelse 1998:1507.
och 4 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (1982:713) om tillhandahållande av förslag till beslut och upplysning om skälen till avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämman.
(1982:713) om tillhandahållande av förslag till beslut och upplysning om skälen till avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt samt om innehållet i kallelsen till bolagsstämman.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 12 kap.9–13 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 2005.
Har inlösen av aktier enligt 12 kap. 9 § påkallats före utgången av år 2005, gäller äldre bestämmelser om förutsättningar för inlösen, om bestämmande av lösenbelopp och om förfarandet.
Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 14 § årsredovisningslagen (1995:1554) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap
14 §
1
Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp aktiekapital, uppskrivningsfond och reservfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning skall specificeras. Vid förvärv av egna aktier skall fritt eget kapital minskas med utgiften för förvärvet. Vid överlåtelse av egna aktier skall fritt eget kapital ökas med inkomsten från överlåtelsen.
Vid aktiekapitalet skall antalet aktier anges. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall motsvarande uppgift lämnas för varje aktieslag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2005.
2. Medel som har tillförts överkursfonden före den 1 januari 2006 skall i den första årsredovisning som upprättas därefter föras till reservfonden.
1
Senaste lydelse 2000:73.
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 4 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
4 §
1
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om skulder och eget kapital:
1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp, lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra förtida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övriga efterställda skulder.
2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till sin storlek och art.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond och Reservfond. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapital, Uppskrivningsfond och Reservfond. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter..
4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond, Reservfond, Fond för verkligt värde samt Garantifond. Benämningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.
5. I medlemsbank, kreditmarknadsförening och i institut för elektroniska pengar som är en ekonomisk förening skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond och Reservfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balan-
1
Senaste lydelse 2003:772.
serad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
6. Aktiebolag, medlemsbanker och ekonomiska föreningar som omfattas av denna lag skall lämna närmare upplysningar om det belopp av fritt eget kapital som inte kan anses utdelningsbart med hänsyn till tillämpliga bestämmelser om kapitalskydd enligt rörelselagarna för kreditinstitut och värdepappersbolag, samt om de förhållanden som motiverar bedömningen.
7. Om en sparbank har bidrag till garantifonden i annan valuta än i redovisningsvalutan, skall dessa räknas om enligt växelkursen på balansdagen. Skillnaden mellan det omräknade beloppet och motsvarande belopp vid räkenskapsårets ingång, skall föras mot Andra fonder.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2005.
2. Medel som har tillförts överkursfonden före den 1 januari 2006 skall i den första årsredovisning som upprättas därefter föras till reservfonden.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 4 kap.2, 5, 6, 9, 17–19 §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I denna lag betyder: central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation enligt 2 kap. att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister,
avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (1975:1385) eller försäkringsrörelselagen (1982:713),
avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (2004:000) eller försäkringsrörelselagen (1982:713),
emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
kontoförande institut: den som av en central värdepappersförvarare medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,
finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän omsättning,
värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
koncern: detsamma som i 1 kap.5 och 6 §§aktiebolagslagen, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.
koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.
3 kap.
12 §
På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn, personnummer eller
På begäran av den centrala värdepappersförvararen skall en förvaltare lämna uppgifter till värdepappersförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgifterna skall avse aktieägarnas namn och personnummer,
annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.
organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren skall dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna skall avse förhållandena vid den tidpunkt som den centrala värdepappersförvararen bestämmer.
Den centrala värdepappersförvararen skall på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.
Avstämningsbolag har rätt att hos den centrala värdepappersförvararen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.
13 §
Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en på bolagets huvudkontor och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än sex månader. Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.
Hos den centrala värdepappersförvararen skall det för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare mer än femhundra förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Sammanställningen skall innehålla de uppgifter som anges i 12 § första stycket. En utskrift av sammanställningen skall hållas tillgänglig för var och en hos bolaget och hos den centrala värdepappersförvararen. Utskriften får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har vid var tid rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuell utskrift av sammanställningen från den centrala värdepappersförvararen.
4 kap.
2 §
Aktier i ett avstämningsbolag skall vara registrerade i ett avstämningsregister för bolaget. Aktier i svenska bolag som inte är avstämningsbolag får inte registreras i avstämningsregister.
Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tilllämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen
1. företrädesrätt att delta i emission som avses i 4 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap. försäkringsrörelselagen
Bestämmelserna i denna lag om aktier i avstämningsbolag tilllämpas också på följande rättigheter i sådana bolag, nämligen
1. fondaktierätt och teckningsrätt som avses i 11 kap. 4 § aktiebolagslagen (2004:000) samt företrädesrätt att delta i emission som
(1982:713),
2. rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission enligt 4 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen, samt
3. rätt på grund av nyteckning av aktier enligt 5 kap. aktiebolagslagen.
avses i 4 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. rätt på grund av teckning av aktier vid nyemission av aktier enligt 13 kap. aktiebolagslagen och 4 kap. försäkringsrörelselagen, samt
3. rätt på grund av teckning av aktier med utnyttjande av optionsrätt enligt 14 kap. aktiebolagslagen.
5 §
För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis eller optionsbevis som avses i aktiebolagslagen eller försäkringsrörelselagen eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.
För finansiella instrument som registreras enligt denna lag får inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis, teckningsoptionsbevis eller optionsbevis som avses i aktiebolagslagen (2004:000) eller försäkringsrörelselagen (1982:713) eller skuldebrev eller motsvarande handling. Har en sådan handling utfärdats, gäller den inte som förbindelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen gäller inte heller för handlingen.
Första stycket tillämpas inte i fråga om finansiella instrument utfärdade i ett annat land än Sverige.
Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling har utfärdats för ett sådant instrument som avses i andra stycket skall handlingen vara inlämnad för förvaring hos den centrala värdepappersförvararen eller för detta företags räkning innan registrering i avstämningsregister får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att handlingen inte kommer i omlopp. Handlingen skall vara kvar i sådant förvar så länge instrumentet är registrerat i avstämningsregister.
6 §
I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 3 kap. 6 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen. Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om inte-
I fråga om aktiebolag som övergår till att bli avstämningsbolag gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som aktieägare eller förvaltare på ett avstämningskonto tillkommer den som visar upp ett aktiebrev och enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen (2004:000) eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Aktiebrevet skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen. Vad som nu har sagts tillämpas på motsvarande
rimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.
sätt i fråga om interimsbevis och emissionsbevis som utfärdats av ett aktiebolag innan denna lag blev tillämplig på bolaget.
9 §
Om ett emissionsbevis eller optionsbevis har utfärdats för en rättighet som avses i 5 kap. aktiebolagslagen innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 3 kap. 6 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.
Om ett emissionsbevis eller teckningsoptionsbevis har utfärdats för en rättighet som avses i 11 kap. aktiebolagslagen (2004:000) innan denna lag blev tillämplig på rättigheten gäller följande. Behörighet att första gången antecknas som ägare eller förvaltare av rättigheten på ett konto för skuldförbindelser tillkommer den som visar upp beviset och enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Beviset skall makuleras på betryggande sätt av den centrala värdepappersförvararen.
Lydelse enligt prop. 2002/03:139 Föreslagen lydelse
17 §
På ett avstämningskonto skall anges
1. kontohavarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. panthavares namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
1. kontohavarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. panthavares namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
3. det antal finansiella instrument som kontot omfattar,
4. i förekommande fall att kontohavaren har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller att aktierna företräds av en förvaltare som förordnats enligt 14 kap. 9 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 3 g § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 11 kap. 2 h § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller 3 kap. 2 e § försäkringsrörelselagen (1982:713),
5. pantsättning och förekomst av annan särskild rätt som gäller ett finansiellt instrument,
6. konkurs avseende kontohavaren samt utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende ett finansiellt instrument eller avseende panträtt i detta,
7. inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 § andra stycketföräldrabalken.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges
1. aktiernas nominella belopp och för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,
2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,
3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,
4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare,
5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar,
6. inskränkning i rätten att fritt förfoga över en aktie som avses i 3 kap.12 och 15 §§aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap.12 och 15 §§försäkringsrörelselagen samt namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande aktier anges
1. för varje aktie om full betalning har erlagts för aktien till avstämningsbolaget,
2. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen,
3. om en aktie av visst slag kan omvandlas till en aktie av annat slag,
4. förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare,
5. utbetalning som görs vid inlösen av en aktie eller minskning av aktiens kvotvärde eller vid skifte av bolagets tillgångar,
6. namn, personnummer och postadress för förmyndare eller god man för aktieägare och för konkursförvaltare i aktieägares konkurs,
7. uppgift om kronofogdemyndighet som verkställer utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende kontohavarens aktier, samt
8. namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress för den som på grund av pantsättning, uppdrag eller villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och vid fondemission ta emot ny aktie samt utöva företrädesrätt att delta i emission,
I förekommande fall skall även anges aktiernas nominella belopp
Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall detta anges på kontot så snart som möjligt.
och utbetalning som görs vid minskning av det nominella beloppet. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall även detta anges på kontot så snart som möjligt.
19 §
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande skuldförbindelser anges
1. skuldbelopp, valuta och skuldförbindelsernas nominella belopp,
2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,
3. om utbyte skett av konvertibel fordran enligt 5 kap. aktiebolagslagen,
4. om utnyttjande skett av optionsrätt vid nyteckning på grund av fordran som är förenad med optionsrätt vid nyteckning enligt 5 kap. aktiebolagslagen,
5. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande samt namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.
Utöver vad som följer av 17 § skall på ett avstämningskonto beträffande skuldförbindelser anges
1. skuldbelopp, valuta och skuldförbindelsernas nominella belopp,
2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,
3. om en konvertibel har konverterats till aktie enligt 15 kap. aktiebolagslagen (2004:000),
4. om en till skuldbrevet kopplad teckningsoption har utnyttjats för aktieteckning enligt 14 kap. aktiebolagslagen,
5. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra betalningsutfästelsen gällande samt namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress för den som har en rättighet på grund av en sådan inskränkning.
9 kap.
3 §
1
Auktorisation som central värdepappersförvarare skall återkallas av Finansinspektionen, om
1. värdepappersförvararen genom att överträda denna lag eller någon föreskrift som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva verksamheten,
2. värdepappersförvararen inte bedriver sådan verksamhet som auktorisationen avser,
3. såvitt gäller ett svenskt aktiebolag, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, eller
1
Senaste lydelse 2001:967.
4. någon som ingår i värdepappersförvararens styrelse eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4.
Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla auktorisationen.
Vid tillämpning av första stycket 3 skall det egna kapitalet beräknas enligt 13 kap. 13 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Vid tillämpning av första stycket 3 skall det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2004:000).
I fall som avses i första stycket 4 får auktorisationen återkallas bara om Finansinspektionen först invänt mot att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och om han, efter en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.
Vid återkallelse av auktorisation får Finansinspektionen besluta om hur verksamheten skall avvecklas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
Lagrådets yttrande
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2004-12-17
Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet Torgny Håstad och regeringsrådet Göran Schäder.
Ny aktiebolagslag
Enligt en lagrådsremiss den 6 maj 2004 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. aktiebolagslag,
2. lag om införande av aktiebolagslagen (2004:000),
3. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
6. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
7. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit- institut och värdepappersbolag,
8. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Danelius (1 - 4, 11 - 18, 20 - 22 och 25 kap. förslaget till aktiebolagslag samt förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen), rättschefen Sten Andersson (5 kap. förslaget till aktiebolagslag), hovrättsassessorn Jacob Aspegren (6 - 10 och 27 kap. förslaget till aktiebolagslag samt övriga lagförslag) och hovrättsassessorn Anna-Karin Winroth (19, 23, 24, 26 och 28 - 31 kap. förslaget till aktiebolagslag).
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till aktiebolagslag
Allmänt
En omfattande översyn av aktiebolagsrätten har genomförts av Aktiebolagskommittén. Kommitténs översyn, som inleddes år 1990, har bedrivits etappvis och resulterat i sex delbetänkanden. På grundval av dessa har betydelsefulla delreformer successivt kommit till stånd inom ramen för 1975 års alltjämt gällande aktiebolagslag. Slutbetänkandet med ett samlat förslag till ny aktiebolagslag avlämnades till regeringen år 2001. Under det fortsatta beredningsarbetet i lagstiftningsärendet har utförts vissa konsekvensanalyser samt utarbetats departementspromemorior med lagförslag i några särskilda frågor. Kommittébetänkandet och promemoriorna har remissbehandlats och i slutskedet av beredningsarbetet har remissmöte hållits för behandling av ett framtaget utkast till lagrådsremiss. Det är således ett mycket långvarigt och grundligt över-
synsarbete som ligger bakom det förslag till ny aktiebolagslag som presenteras i föreliggande lagrådsremiss.
Under den tid som behövts för att utarbeta det remitterade förslaget har en del frågor aktualiserats som det i och för sig hade varit önskvärt att ta upp inför beslut om en ny aktiebolagslag men som inte har kunnat behandlas i remissen på grund av att färdigt underlag för lagstiftningsåtgärder inte funnits. Vissa sådana frågor har, som anmärkts i remissen, hänskjutits till beredning i särskild ordning. Det kan knappast undvikas att den fortgående utvecklingen på ett rättsområde som det förevarande, där EG-rätten och dess förändringar ges stor betydelse, kan ge upphov till tvekan om när tidpunkten är den rätta för att genomföra en större lagreform. Emellertid bedömer också Lagrådet att den långsiktigt planerade och gedigna översyn som genomförts gör det angeläget att nu fullfölja den pågående reformeringen på området med inriktning på ett formellt sett helt nytt lagverk.
Den föreslagna nya aktiebolagslagen fångar upp de partiella reformer som har beslutats med utgångspunkt främst i Aktiebolagskommitténs delbetänkanden men också i vissa begränsade avseenden på annat underlag. I dessa delar innebär lagförslaget inte några större nyheter i materiellt avseende. Här är det huvudsakligen fråga om att gällande lags bestämmelser förs över till den nya lagen med anpassningar redaktionellt och systematiskt. Det förtjänar att nämnas att lagändringarna i samband med de partiella reformerna vid respektive tillfälle var föremål för lagrådsgranskning och att Lagrådet då väsentligen godtog förslagen och framförde synpunkter enbart i mer begränsade frågor, framför allt om olika bestämmelsers utformning, synpunkter som genomgående synes ha blivit beaktade i den fortsatta lagstiftningsproceduren i ärendena. Vid nu aktuell granskning av ett samlat förslag till ny lag har Lagrådet fått intrycket att man i något för stor utsträckning utan redovisade överväganden har tagit de i samband med delreformerna tillkomna bestämmelserna för givna trots att en problemdiskussion eller förnyad analys av bestämmelserna eller deras utformning kunde ha varit önskvärd. I sådana fall finns i författningskommentaren till de överförda bestämmelserna i regel endast hänvisningar till tidigare förarbeten. Lagrådet tar i det följande upp hithörande frågor i anslutning till ett flertal lagrum (3 kap. 8 §, 8 kap. 4, 23, 32, 39 och 42 §§, 9 kap. 17 och 41 §§, 13 kap. 17 §, 23 kap. 26 och 36 §§, 25 kap. 36, 39 och 50 §§, 26 kap. 4 och 8 §§, 28 kap. 8 § samt 29 kap. 7 och 9 §§).
I andra delar än som avsetts med tidigare reformåtgärder innefattar lagförslaget sakliga förändringar i olika avseenden. Det gäller bl.a. bestämmelser om bolagsbildning, kvotaktiesystem, värdeöverföringsbegränsning, vinstutdelning, ökning och minskning av aktiekapitalet, begränsningar beträffande aktieöverlåtelser, tvångsinlösen av minoritetsaktier samt delning av aktiebolag. Bland de allmänna utgångspunkterna för lagförslaget betonas, förutom några etablerade principer som ligger till grund för gällande rätt, att en förenklad reglering eftersträvas så att överskådlighet, begriplighet och flexibilitet uppnås. Vidare understryks vikten av att en ny lag utformas så att missbruksrisker minimeras så långt möjligt utan att aktiebolagsformen minskar i användbarhet för seriösa företagare och utan att konkurrensnackdelar uppstår för svenska företag i
förhållande till utländska. De sålunda valda utgångspunkterna ger inte anledning till invändningar från Lagrådets sida.
Vad beträffar nyheter i lagförslaget kan här förutskickas att Lagrådet i det följande tar upp frågor i främst följande avseenden:
a) frågan om ansvarsgenombrott för aktiebolag som bedriver
advokatverksamhet (1 kap. 3 §),
b) förfarandet vid bolagsbildning och anknytande bestämmelser (2
kap. 4 § m.fl. paragrafer i kapitlet),
c) aktiers överlåtbarhet och utövande av rättigheter knutna till
aktierna (4 kap. 7, 35 och 37 – 41 §§),
d) verkan av ändring i styrelsens sammansättning respektive av
beslut om verkställande direktörens mandattid (8 kap. 13, 33 och 38 §§),
e) emissionsvillkor om kvittningsrätt (13 kap. 7 §, 14 kap. 9 § och
15 kap. 9 §),
f) värdeöverföringsbegreppets omfattning och formerna för
värdeöverföring (17 kap. 1 §),
g) återbäringsskyldigheten och bristtäckningsansvaret för mottagaren
vid olaga värdeöverföring (17 kap. 6 och 7 §§),
h) rättsföljderna vid olagligt lån eller ställande av säkerhet (21 kap.
11 §),
i) inlösen av minoritetsaktier (22 kap. 1 § m.fl. paragrafer i kapitlet). Genomgången av dessa frågor resulterar i att Lagrådet under respektive lagrum för fram synpunkter och, där så bedöms kunna ske, redovisar förslag till ändringar i förhållande till remissförslaget. I yttrandet tas också upp mer detaljbetonade frågor om utformningen av vissa bestämmelser i lagförslaget.
Vid sammanfattande bedömning av lagförslagets allmänna uppläggning och utförande vill Lagrådet anföra följande.
Det framgår tydligt av handlingarna i ärendet att lagförslaget har bearbetats grundligt i flera omgångar utifrån en strävan att systematisera författningsmaterian på ett innehållsmässigt logiskt sätt och med inriktning på att uppnå en lättillgänglig slutprodukt. Förslaget har blivit tämligen omfångsrikt och upptar ett i jämförelse med nuvarande lag betydligt ökat antal kapitel. Till detta har bl.a. bidragit inriktningen mot att undvika svårlästa hänvisningar mellan skilda lagrum. Den valda metoden har lett till att olika kapitel innehåller fullt utarbetade bestämmelser som är mycket likartade dem i andra kapitel, vilket kan upplevas som väl mycket av upprepningar. Inom kapitlen har gjorts långtgående uppdelningar av bestämmelserna på paragrafer. Paragrafantalet överstiger i flera kapitel 40 och uppgår i något kapitel till 60. Totalt innehåller lagförslaget 790 paragrafer. Rubriksättning har utnyttjats mycket flitigt. Bara i några fall inryms mer än tre paragrafer under en rubrik eller mellanrubrik.
Lagrådet kan inte se annat än att författningsmaterian har disponerats på ett i huvudsak överskådligt sätt. Endast i mycket begränsade avseenden tas dispositionsfrågor upp i det följande (se vid 4 kap. 37 – 41 §§ och 6 kap. 5, 7 och 9 §§ samt vid 8 kap. 4 § och vid 22 kap. 13 och 14 §§). Önskemålen om språklig och annan modernisering har till stor del kunnat tillgodoses. Den juridisk-tekniska omarbetning som skett i förhållande till gällande lag bör kunna underlätta vid praktisk hantering
av många bolagsrättsliga spörsmål. Det finns dock med hänsyn till aktiebolagsrättens inneboende komplexitet betydande begränsningar i möjligheterna att på denna väg uppnå innehållsmässiga förenklingar. Även fortsättningsvis lär aktiebolagsrätten förbli ett tämligen svårbemästrat område, där betydande utrymme kommer att finnas för diskussion, tolkningar och skilda uppfattningar i åtskilliga hänseenden.
Lagrådet övergår härefter till att i ordningsföljd efter förslagets kapitel- och paragrafindelning ta upp de frågor där Lagrådet funnit anledning att lämna närmare synpunkter och/eller förslag eller att annars göra anmärkningar.
1 kap. 3 §
Första stycket av förevarande paragraf innehåller huvudregeln rörande aktieägares betalningsansvar, nämligen att de inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. I andra stycket undantas i ett avseende aktieägare i aktiebolag som bedriver advokatverksamhet från denna huvudregel. De skall i stället ansvara solidariskt med bolaget för sådana förpliktelser mot klienter som bolaget ådrar sig under den tid då de äger aktier i bolaget. Ansvaret omfattar dock inte förpliktelser som uppkommer i uppdrag som aktieägaren inte själv handlägger eller på annat sätt svarar för.
Denna särbehandling av advokater när det gäller frågan om ansvarsgenombrott motiveras i remissen (avsnitt 4.6) med att en klient som anlitar advokathjälp ofta vill att just den advokat som han eller hon anlitat skall utföra uppdraget och att valet av advokat alltså ofta bygger på att klienten har ett särskilt förtroende för just den utvalda advokaten. Lagrådet har ingen annan uppfattning än att så säkerligen ofta är fallet men kan inte se att detta förhållande på något sätt är unikt för advokatkåren. Tvärtom torde det i flertalet fall vara av stor betydelse för den som beställer en tjänst av vilket slag det vara må, vem som utför uppdraget. Den som t.ex. anlitar en arkitekt eller en privatpraktiserande läkare gör nog så ofta detta i förlitan på att uppdraget inte i själva verket skall utföras av någon annan.
Regeringen anför också att advokaten om det är fråga om uppdrag som har getts advokaten på grund av myndighets förordnande, t.ex. som konkursförvaltare eller offentlig försvarare, inte utan myndighetens medgivande får överlämna åt någon annan att på eget ansvar sköta uppdraget. Advokatuppdraget skulle således till sin karaktär vara mer personligt än andra slag av kommersiella uppdrag. Inte heller i detta avseende kan Lagrådet finna att advokater intar en unik ställning. Den revisor som länsstyrelsen enligt 25 § revisionslagen (1999:1079) utsett för att granska ett företags bokföring m.m. eller den läkare som förordnats att utföra en s.k. § 7-undersökning torde inte heller kunna anförtro sitt uppdrag till någon annan.
Eftersom den föreslagna undantagsregleringen, fastän den möjligen kan förstås mot en historisk bakgrund, inte överensstämmer med betydelsen av personliga inslag för uppdragstagares ansvar i rättsordningen i övrigt, vill Lagrådet förorda att särregleringen för advokater utmönstras ur aktiebolagslagen.
1 kap. 8 §
Paragrafen upptar ett förbud mot att värdepapper i privata aktiebolag – dvs. aktier eller teckningsrätter i bolaget eller skuldebrev eller teckningsoptioner som bolaget har gett ut – ”noteras” vid en börs eller annan organiserad marknadsplats. Motsvarande bestämmelse i gällande aktiebolagslag är utformad som ett förbud mot att sådana värdepapper blir ”föremål för handel” på börs eller annan organiserad marknadsplats. Det ändrade uttryckssättet, som härrör från Aktiebolagskommitténs förslag, har inte kommenterats vare sig i kommittébetänkandet eller i lagrådsremissen. Såväl enligt gällande lag som enligt remissförslaget föreskrivs om straff för den som uppsåtligen bryter mot förbudet.
Såsom omnämns i författningskommentaren har förbudsregleringen till syfte att förhindra att aktier i privata aktiebolag blir föremål för organiserad handel. Detta syfte uppnås även med den nya lagtexten. Medan den gällande lagtexten innebär att förbudet och straffsanktionen omfattar också dem som säljer och köper värdepapper på en organiserad marknadsplats, kommer det nya förbudet och den nya straffsanktionen att omfatta endast bolaget och den som driver marknadsplatsen, eftersom det är dessa som medverkar till noteringen. Lagrådet har ingen invändning mot att bestämmelsen inskränks på detta sätt, eftersom köpare och säljare av aktien har anledning att förlita sig på noteringen, men Lagrådet efterlyser en bekräftelse i författningskommentaren av att inskränkningen är åsyftad.
2 kap. 4 §
I denna paragraf anges att bolaget anses bildat när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare, om Bolagsverket därefter registrerar bolaget i aktiebolagsregistret.
Att ett aktiebolag anses bildat förmedlar intrycket att bolaget existerar, dvs. blivit en juridisk person som kan inneha rättigheter och skyldigheter och vara part i en rättegång. Denna förmåga får bolaget enligt förslaget till 25 § emellertid först genom att bolaget blir registrerat, låt vara att styrelsen dessförinnan kan föra talan i mål som rör bolagsbildningen och vidta andra åtgärder för att kräva in tecknade aktiebelopp eller andra utfästa tillskott. Vad som åsyftas med bestämmelsen i 4 § är i stället enligt motiven (avsnitt 5.9) att det inte längre skall vara möjligt för stiftarna att dra sig ur bolagsbildningen. De måste således betala de aktier de tecknat sig för. Denna skyldighet föreligger oberoende av om bolaget blir registrerat, eftersom registrering inte kan ske förrän aktiekapitalet betalats in.
Att stiftarna är bundna av sina åtaganden i stiftelseurkunden, när denna undertecknats av samtliga stiftare, framgår emellertid av förslaget till
12 §. Om 4 § endast skulle föreskriva det som ändå framgår av 12 §, har paragrafen inget existensberättigande.
Bolagets bildande har emellertid betydelse också enligt förslaget till
26 §. Enligt denna paragraf kan en förpliktelse som ingåtts på bolagets vägnar genom registrering av ett aktiebolag övergå på bolaget, om förpliktelsen har kommit till efter det att bolaget bildades. Om förplikt-
elsen uppkommit före bildandet, behöver avtalet förnyas (se NJA 1978 s. 317 samt 1998 s. 343).
Av dessa skäl är det av intresse att tidpunkten för bolagets bildande slås fast. Lagrådet har därför ingen invändning mot att 4 § står kvar. Det avslutande tillägget om att ett bildande förutsätter att bolaget därefter blir registrerat bör emellertid utgå. Annars blir exempelvis sista meningen i 26 § obegriplig; bildandet förutsätts där föregå och vara oberoende av registreringen. Även skyldigheten att betala aktierna är som nämnts oberoende av efterföljande registrering (se 12 §).
2 kap. 12 §
Enligt denna paragraf skall aktieteckning ske i stiftelseurkunden. I författningskommentaren anges att aktieteckningen annars är ogiltig. Det framhålls vidare att lagförslaget inte innehåller någon motsvarighet till den nuvarande lagens bestämmelse om att ogiltigheten läks vid registreringen, om inte aktietecknare dessförinnan har anmält felaktigheten till registreringsmyndigheten (2 kap. 5 § första stycket nuvarande lag).
Förslaget innehåller ingen bestämmelse om rättsföljden av den i motiven påstådda ogiltigheten, men rättsföljden borde rimligen vara att aktietecknaren har rätt att från bolaget få tillbaka det som inbetalats av honom. Det betyder att bolagsborgenärerna får ett mindre underlag för sina fordringar, fastän hela aktiekapitalet borde finnas på plats efter registreringen (bortsett från försämringar beroende på rörelseresultatet). Det kan nog inte uteslutas att ett bolag blir registrerat, fastän teckningen för vissa betalade aktier är ogiltig (jfr 23 §). Lagrådet efterlyser en motivering till varför ett åsidosatt formkrav skall nullifiera en inbetalning som någon gjort i syfte att bli aktieägare, med de risker detta innebär för borgenärerna (jfr ändamålet bakom 2 kap. 14 § samt 13 kap. 14 §).
2 kap. 15 §
I paragrafen klargörs att betalningen för en aktie inte får ske i strid med underkursförbudet i 2 kap. 5 § fjärde stycket och att betalning med belopp som motsvarar aktiens kvotvärde skall erläggas även om aktieteckningen skett i strid med förbudet. I författningskommentaren framhålls att bestämmelserna innebär bl.a. att en konkursförvaltare i händelse av bolagets konkurs kan kräva in felande belopp från aktietecknaren och att så blir fallet inte bara när kontant betalning skett med ett alltför lågt belopp utan också när betalning har erlagts med apportegendom som visar sig ha varit övervärderad. I anslutning till 2 kap. 5 § fjärde stycket nämns att aktieteckning som sker i strid med underkursförbudet inte blir ogiltig.
Bestämmelserna, som är förestavade av hänsyn till borgenärers intressen, har motsvarighet i gällande rätt (2 kap. 2 § i nuvarande lag), låt vara att vederlaget enligt förslaget skall beräknas på kvotvärdet. Det kan vidare noteras att Aktiebolagskommittén inte tog upp några motsvarande bestämmelser i sitt lagförslag, närmast som konsekvens av att kommittén inte ansåg det påkallat att behålla underkursförbudet vid övergång till kvotaktiesystemet. Kommittén ansåg det tillräckligt med andra regler
som skulle främja kontroll av att betalning för aktier tillförs bolaget i vederbörlig ordning.
Mot angiven bakgrund skulle det ha varit av värde om lagrådsremissen hade redovisat vissa överväganden om verkan av att låta paragrafens undantagslösa krav på full betalning förbli helt oförändrat. Vad som särskilt kan vara att beakta i sammanhanget är om regleringen blir alltför onyanserad och sträng mot aktietecknaren i vissa fall, såsom om betalning skett med apportegendom som sedermera visar sig oriktigt värderad men där aktietecknaren varken insett eller bort inse att en underkurssituation förelegat. En närmare belysning torde kunna ge underlag i frågan om en kompletterande regel, kanske ett slags ”ventil” för speciella fall, skulle vara motiverad.
Med tanke på apportfallet kan följande förhållande tala för någon uppmjukning av betalningskravet. Om en stiftare har betalat sina aktier kontant men stiftaren sedan, när hela kapitalet erlagts och stiftelseurkunden undertecknats, säljer en rörelse till bolaget mot återfående av ett belopp motsvarande sin betalning för aktierna, kan bolaget inte kräva skillnaden mellan rörelsens värde och vederlaget med mindre än att förutsättningar föreligger enligt 3 kap. avtalslagen, 4 kap. 5 § konkurslagen eller 17 kap. 6 § förslaget till aktiebolagslag. Något strikt ansvar för mellanskillnaden finns således inte i denna apportliknande situation. (Beträffande publika bolag, se 2 kap. 29 §).
Motsvarande fråga aktualiseras beträffande 13 kap. 19 §.
2 kap. 17 och 18 §§
Enligt 17 § skall betalning av aktiekapitalet i pengar ske genom insättning på ett konto som stiftarna öppnat för ändamålet hos en bank eller motsvarande. Belopp som satts in på kontot får lyftas först när hela det belopp som skall betalas i pengar har satts in på kontot och stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare.
I 18 § anges att betalning med apportegendom skall ske genom att apportegendomen avskiljs för att ingå i bolagets egendom.
Ett av syftena bakom bestämmelserna uppges vara att aktiebolaget skall ha sakrättsligt skydd avseende det inbetalade beloppet eller den apporterade egendomen i förhållande till aktieägarnas borgenärer. Vilka åtgärder som är nödvändiga beträffande apporterad egendom får, sägs det, bedömas i enlighet med de sakrättsliga regler och principer som gäller för ifrågavarande slag av egendom. Genom kravet på att samtliga stiftare skall ha undertecknat stiftelseurkunden antas att stiftarna är undandragna rådigheten till det inbetalade kapitalet (jfr 12 §). Att stiftarna inte har någon rätt mot bolaget att få tillbaka sin insats uppfyller emellertid inte helt det normala sakrättsliga kravet på rådighetsavskärande. Det brukar krävas att överlåtaren av tillgången inte heller faktiskt har en enkel möjlighet att återta den. I bolag, t.ex. enmansaktiebolag där stiftaren också är ensam firmatecknare, har stiftaren faktiskt en obegränsad möjlighet att återta det inbetalade kapitalet eller den apporterade egendomen för egna ändamål. Hans rätt är visserligen beskuren enligt reglerna i 17 och 21 kap., men inte ens ett straffsanktionerat förbud för överlåtaren mot ny disposition i eget intresse är
normalt tillräckligt för att grunda sakrättsligt skydd för förvärvaren. Trots att en överlåtare gör sig skyldig till olovligt förfogande (10 kap. 4 § brottsbalken) om han kränker den rätt förvärvaren tillförsäkrats genom överlåtelseavtalet, blir förvärvaren sakrättsligt skyddad först genom ett besittningstagande som avskär överlåtaren från normal tillgång till saken (eller genom registrering enligt lösöreköpslagen). Enligt vanliga regler skulle medel eller annan egendom som överförts till bolaget som aktiekapital i ett enmansaktiebolag därför knappast vara skyddade mot stiftarens/firmatecknarens borgenärer.
Frågan är nu om det är så önskvärt att enmansaktiebolag även fortsättningsvis kan bildas att normala sakrättsliga krav på rådighetsavskärande trots motivuttalandena inte kan upprätthållas (jfr NJA 1984 s. 595, där innebörden av normala sakrättsliga krav dock inte berördes, antagligen därför att aktieägaren och styrelsen var olika personer) eller om en skärpning av den sakrättsliga bedömningen bör äga rum så att betalningen för aktier och apportegendom inte skall anses vara tillförd bolaget i enmansaktiebolag, där aktieägaren har möjlighet att disponera över bolagets tillgångar, varav följer att registrering av sådana bolag skall vägras.
Eftersom uttalandena i motiven otvetydigt innebär att normala sakrättsliga krav skall upprätthållas och eftersom enmansbolag där över huvud taget inte nämns, kunde man tro att frågan i det föregående stycket bör besvaras så att en registrering av ifrågavarande enmansbolag bör vägras, även om tillgångar tillförts på sätt som nämns i 17 och 18 §§. Ändock misstänker Lagrådet att regeringen hellre ser en uppluckring av de sakrättsliga kraven (jfr t.ex. NJA 1995 s. 367), så att ett överlämnande av tillgångar på det sätt som föreskrivs i nämnda paragrafer skall anses medföra att aktiebolaget fått sakrättsligt skydd, oavsett vad som följer av normala sakrättsliga regler. Det är en rimlig begäran att regeringen i den fortsatta beredningen ger ett besked i denna fråga. Om svaret blir det sistnämnda, bör ett tillägg göras till 17 och 18 §§ av innebörd att den överlämnade egendomen därmed blir förbehållen aktiebolaget mot aktietecknarens borgenärer.
Genom att enligt 17 § andra meningen uttag inte får ske förrän allt som skall betalas i pengar har betalats in, kommer ett dröjsmål med inbetalningen från en enda stiftare av måhända ett obetydligt belopp att hindra bolaget från att finansiera ett påbörjande av verksamheten med det egna aktiekapitalet. Frågan är varför det är så väsentligt att hela kontantkapitalet måste ha inbetalats före ett lyft. Sett från borgenärernas synpunkt spelar det knappast någon roll, om hela det inbetalade kapitalet tas ut av styrelsen i ett sammanhang eller om det tas ut successivt före registreringen. Det kan, med anledning av vad som uppgavs vid föredragningen, antecknas att 17 § medger att den som bildar lagerbolag låter samma belopp successivt användas som aktiekapital för en mängd bolag. Ifall syftet i stället är att motverka att bolag sätter i gång sin verksamhet innan det registrerats (jfr 13 kap. 21 §), är bestämmelsen en halvmesyr. Enligt Lagrådet framstår det som tillräckligt att rätten till uttag inträder först när styrelse utsetts och kan företräda bolaget, varigenom styrelsens strikta ansvar för återbetalning av aktiekapitalet vid avbruten bolagsbildning framstår som skäligare (se nedan vid 24 §).
2 kap. 20 §
Enligt denna paragrafs andra stycke (se även 13 kap. 25 §) får bolaget inte överlåta eller pantsätta en fordran på betalning för tecknade aktier. Syftet lär enligt vad som uppgavs vid föredragningen vara att hindra att en förbindelse att betala för en aktie kan utmätas för en fordran hos bolaget (jfr 5 kap. 5 § utsökningsbalken).
Om nu bolaget före registreringen över huvud taget skulle kunna ha en skuld (jfr kommentaren nedan till 25 §), som kan läggas till grund för en utmätning mot bolaget, frågar man sig varför just ifrågavarande tillgång inte skulle kunna utmätas. Det spelar väl ingen roll om det som utmäts är inbetalat aktiekapital, som enligt premissen skulle kunna utmätas, eller en fordran på aktiekapital. Och varför skulle bolaget inte få sälja (eller pantsätta) fordringen till nominellt belopp, om det löser ett likviditetsproblem? En försäljning eller pantsättning med ett diskonteringsavdrag stupar redan på att hela aktiekapitalet då inte kommer att bli inbetalat. Stadgandet, som motsvarar gällande rätt men inte återfinns i Aktiebolagskommitténs förslag, borde övervägas ytterligare.
2 kap. 21 §
Bestämmelsen, som anger att den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde skall sättas av till överkursfonden, har motsvarighet i 2 kap.12 a § i nuvarande lag, där den infördes år 1996 som en anpassning till EG:s fjärde bolagsrättsliga direktiv. I författningskommentaren hänvisas till en bestämmelse i Aktiebolagskommitténs betänkande SOU 1997:22. Denna har inte tagits upp i kommitténs slutbetänkande mot bakgrund av kommitténs förslag att överkursfonden skall avskaffas som en konsekvens av att hittillsvarande system med nominellt värde på aktier överges. Innebörden av lagrådsremissens förslag är emellertid att överkursfonden skall kvarstå men utgöra fritt eget kapital. Samtidigt är remissens ståndpunkt att en bestämmelse om överkursfonden alltjämt behövs i aktiebolagslagen för att tillgodose kravet enligt berörda EG-direktiv.
Till saken hör att lagrådsremissen upptar förslag om vissa ändringar i årsredovisningslagen (1995:1554) och lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa förslag innebär att överkursfonden utgår ur den bestämmelse i respektive lag som anger vad som skall tas upp såsom bundet eget kapital i balansräkningen. Begreppet överkursfond återspeglas därefter i årsredovisningslagstiftningen enbart genom att bilaga 1 till respektive lag, som anger vilken uppställningsform som skall gälla för balansräkningen, nämner överkursfond i en uppställning under rubriken Eget kapital, avsättningar och skulder.
Eftersom betalning överstigande aktiens kvotvärde utgör fritt eget kapital är det närmast ägnat att förvirra att skriva att sådana betalningar skall tillföras en överkursfond. EG-direktivet borde kunna anses tillgodosett genom bestämmelserna i årsredovisningslagstiftningen.
Vad som anförts under förevarande paragraf har motsvarande tillämpning beträffande 13 kap. 27 § och 14 kap. 43 §.
2 kap. 24 §
Här anges i första stycket att bolagsbildningen faller, om anmälan för registrering inte gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket har avskrivit anmälningsärendet eller vägrat registrering. Rättsföljden är enligt andra stycket att de belopp som har betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning genast skall betalas tillbaka. Stiftarna eller, från den tidpunkt då samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden, styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen.
Regeln i andra stycket om återbetalning till aktieägarna borde inte vara undantagslös. Om bolaget inlett sin verksamhet före registreringen och behörig företrädare ingått en förbindelse för bolagets räkning, är det inte givet att återstående kapital skall gå till aktieägarna till skada för motparten i avtalet; den som handlat för bolagets räkning kan ju vara insolvent för sitt ansvar enligt 26 §. Se vidare under 25 §, där det framhålls att bolaget även före registreringen torde ha viss rättskapacitet.
Enligt nuvarande aktiebolagslag (2 kap. 9 § fjärde stycket) får vid återbetalningen göras avdrag för kostnader på grund av styrelsens åtgärder för bolagsbildningen och för indrivning av utlovad betalning av aktier. Lagrådet efterlyser ett sådant undantag i förslaget; avsaknaden av undantaget ger intrycket att en ändring är avsedd. Dessutom har det ansetts att styrelsen får göra avdrag för kostnader och skäligt arvode om överskott uppkommit i verksamhet för bolaget (se Kedner & Roos, Aktiebolagslagen, Del I, under 2 kap. 9 §). Även detta problem skulle kunna rymmas i ett tillägg till 24 § andra stycket.
Regeln om att uppkommen avkastning (dvs. den faktiska avkastningen) skall betalas tillbaka kommenteras nedan i samband med 13 kap. 17 §.
Enligt andra stycket sista meningen svarar som nämnts stiftarna eller, från den tidpunkt då samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden (och en styrelse således valts), styrelseledamöterna solidariskt för återbetalningen. Bestämmelsen bör läsas mot bakgrund av 25 §, enligt vilken bolaget inte kan åta sig några skyldigheter och inte vara part i rättegång innan det registrerats. Någon annan måste därför ansvara för återbetalningen med sin förmögenhet till och med om kapitalet finns i behåll hos bolaget.
Det kan diskuteras om en styrelse bör ha strikt ansvar för återbetalningen till aktieägarna, om aktiekapitalet lyfts med en bolagsstämmas goda minne, varefter rörelsen går med förlust. Skälen för ett sådant ansvar är inte lika starka som för representanternas ansvar mot en avtalskontrahent enligt 26 §.
Eftersom den samordnande konjunktionen är ”eller”, blir stiftarnas och styrelseledamöternas ansvar alternativt. Ändå kan man undra om inte en stiftare som lyckats lyfta inbetalat aktiekapital borde ha ett kvarstående strikt ansvar för återbetalningen, även om bolagsbildningen blir avbruten efter det att stiftelseurkunden undertecknats; stiftarens ansvar för förlusten behöver inte vara mindre än styrelseledamöternas. Styrelseledamöternas ansvar är på intet sätt villkorat, vilket synes innebära att de ansvarar för återbetalningen, även om en stiftare lyft och förskingrat det som svarat mot aktiekapitalet eller en del av det innan styrelsen tillträtt utan att styrelseledamöterna hade möjlighet att inse förhållandet före
tillträdet. Denna stränga regel kan motiveras med att en aktieägare inte skall behöva bevisa när förlusten uppkommit. Ansvaret mellan stiftare och styrelseledamöter och mellan olika personer inom samma kategori inbördes blir en annan sak. T.o.m. en styrelseledamot som träder till efter det att uttag skett och förlust uppkommit torde bli solidariskt ansvarig mot tredje man (jfr 19 kap. 1 § andra stycket där det finns en godtrosregel). Grunden för stadgandet förefaller således snarare stå att finna i 25 § än i stiftarnas och styrelsens olika möjligheter att vårda mottaget aktiekapital. Eftersom rätten till lyft och återbetalningsskyldigheten är lite annorlunda reglerad i gällande rätt, hade det varit värdefullt om de nya reglernas innebörd blivit utförligare motiverade i remissen.
2 kap. 25 §
Här finns den grundläggande bestämmelsen om att ett bolag inte kan förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter innan bolaget registrerats. Dessförinnan kan bolaget inte heller föra talan vid domstol eller annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål som rör bolagsbildningen och vidta andra åtgärder för att kräva in tecknade aktiebelopp eller andra utfästa tillskott.
Första meningen i paragrafen ger knappast en rättvisande bild av rättsläget vid bolagsbildning. När aktiekapitalet är inbetalat ägs det inte gärna längre av inbetalaren/aktieägaren (17 och 18 §§ bygger tvärtom på uppfattningen att kapitalet frångått inbetalaren med sakrättslig verkan), och naturligtvis ägs tillgångarna inte av styrelsen. De är inte heller herrelös egendom. Alltså måste de ägas av aktiebolaget, t.o.m. oavsett om detta har bildats enligt 4 §. Vederlaget för aktierna (”bolagsförmögenheten”) måste också svara för vissa skulder som uppkommit före registreringen, i vart fall för styrelseledamöternas regressfordringar när de infriat sitt personliga ansvar enligt 24 och 26 §§. Lika väl som ett aktiebolag kan ha tillgångar i sitt skymningsland, dvs. när det likviderats eller upplösts genom konkurs, kan ett aktiebolag ha tillgångar i sitt gryningsland. Den föreslagna aktiebolagslagen ger inte uttryck för någotdera av dessa förhållanden, sannolikt delvis beroende på att en undantagslös koppling görs mellan rättssubjektivitet och förmåga att föra talan i eget namn (partshabilitet).
Som exempel på ett oregistrerat aktiebolags förmåga att ha rättigheter (äga) kan nämnas rättsfallet NJA 1984 s. 595. Här hade aktiekapitalet inbetalats på ett särskilt konto av en stiftare, varefter betalningssäkring begärdes sedan bolaget bildats vid en konstituerande stämma men före registreringen. Betalningssäkringen avsåg den ende styrelseledamotens skuld (annan än stiftaren). Enligt Högsta domstolens dom stod det klart ”att egendom, som av ett bolag i vederbörlig ordning förvärvats genom aktieteckning, redan före bolagets registrering är fredad mot anspråk från de olika bolagsintressenternas egna borgenärer. Detsamma måste antas gälla vad som direkt har trätt i stället för sådan egendom, och under vissa förhållanden också pengar m.m. som har sammanblandats med aktiekapitalsmedel. Huruvida egendom som i annat fall har förvärvats för ett bolag kan före registreringen utmätas eller betalningssäkras för
fordringar mot aktieägare eller bolagsrepresentanter” ansåg domstolen kunna lämnas öppet.
Som nämnts under 24 § är det långtifrån givet att vid avbruten bolagsbildning återstående kapital skall gå till dem som tecknat aktier till skada för den som slutit ett avtal med behörig företrädare för bolaget efter bolagsbildningen men före registreringen. Eftersom medel eller annan egendom som överlåtits av aktietecknare och vad som trätt i stället för sådan egendom redan enligt gällande rätt anses tillhöra bolaget, borde egendomen utgöra underlag för dess förpliktelser, även om bolaget inte registrerats. Bolagets ansvar kan vara omedelbart mot tredje man, om en förpliktelse ingåtts i bolagets namn. Om förpliktelsen med fog ingåtts av någon i eget namn men för bolagets räkning, häftar de inbetalade medlen för dennes regressfordran. Bolagets förmåga att äga inbetalat aktiekapital och surrogat till detta och att härmed svara för skulderna skulle kunna uttryckas som ett undantag från 25 § första meningen, exempelvis genom tillägg av: ”Medel och annan egendom som överlåtits av aktietecknare och vad som trätt i stället för sådan egendom ägs dock av bolaget och utgör underlag för dess förpliktelser.” Undantaget skulle emellertid i själva verket bli den enda erforderliga regeln. Annan egendom kommer inte i fråga, och tillägget visar att bolaget kan åta sig förpliktelser före registreringen. Regeln skulle således i stället kunna uttryckas så att bolaget sedan det bildats enligt 4 § kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter.
En sådan förändring av lagtexten skulle ge upphov till flera frågor, bl.a. vilket incitament styrelsen skulle ha att registrera bolaget över huvud taget. Denna fråga besvaras i allmänhet enkelt, om styrelsen svarar personligen (vid sidan av bolaget) för skulder som uppkommer före registreringen (jfr 26 §). Men andra frågor återstår, som huruvida det oregistrerade bolaget också skall kunna äga fast egendom och huruvida inte reglerna om avbruten bolagsbildning måste göras om på det sättet att i stället likvidation skall äga rum.
Lagrådet konstaterar att det inte finns tillräckligt beredningsunderlag för att nu göra en så radikal ändring av lagtexten som här antytts. Eftersom successivbildning med påbörjande av verksamheten före registreringen dessutom torde vara av liten betydelse, vill Lagrådet inte motsätta sig att den nu gällande bestämmelsen förs vidare i 25 § första meningen, fastän den är missvisande. Detsamma gäller ju rättsverkningarna av att ett bolag är upplöst (se 25 kap. 44 §). Domstolarna bör dock känna frihet att, som skedde i ovan nämnt rättsfall, skapa lösningar som avviker från lagtexten ifall en bolagsbildning avbryts.
Av 25 § framgår inte klart vem som är part i en rättegång enligt tredje meningen. En möjlighet är att rättegången förs i bolagets namn och att bolaget blir direkt ansvarigt för rättegångskostnaderna (se Nial i SvJT 1931 s. 32). En annan möjlighet är att styrelsen för talan i eget namn (som part) men för bolagets räkning, varvid styrelseledamöterna blir ansvariga för rättegångskostnaderna men har rätt att få täckning för utlägg ur inbetalat aktiekapital. En sådan lösning skulle harmoniera med 26 §, eftersom styrelseledamöterna har ett personligt ansvar för rättshandlingar fram till dess att bolaget registreras. Den sistnämnda tolkningen skulle framgå tydligare, om ordet ”dock” ströks i bestämmelsen, eftersom tolkningen inte står i strid mot andra meningen utan komp-
letterar denna. Alternativt kunde meningen – med eller utan ”dock” – förtydligas genom att där tilläggs att styrelsen för talan i eget namn (jfr nedan vid 29 kap. 7 och 9 §§).
2 kap. 26 §
Här föreskrivs att, om en förpliktelse uppkommit genom någon åtgärd på bolagets vägnar före registreringen, de som deltagit i åtgärden eller beslutet om den svarar solidariskt för förpliktelsen. Det anges vidare att ansvaret övergår på bolaget när det registrerats, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller har kommit till efter det att bolaget bildades.
Inledningsvis kan anmärkas att uttrycket ”på bolagets vägnar”, som motsvarar gällande lag, inte är helt klargörande. Uttrycket rymmer också fallet att ett avtal ingåtts i den handlandes eget namn men för bolagets räkning. I detta fall skall förpliktelsen inte övergå på bolaget, eftersom motparten har rätt att hålla sig till sin ursprungliga gäldenär, om han föredrar det, och eftersom direktkrav normalt inte godtas (se 56 § kommissionslagen). Bestämmelsen skulle bli tydligare om det stod ”i bolagets namn”.
Begränsningen till förpliktelser som följer av stiftelseurkunden (eller kommit till efter det att bolaget bildades) torde motiveras med att aktieägarna vid teckningen skall kunna överblicka bolagets förpliktelser. Om åtgärden varit nyttig för bolaget, borde ansvar för bolaget också kunna uppkomma (jfr 18 kap. 3 § handelsbalken samt 27 § avtalslagen), antingen direkt mot avtalsparten eller regressvis mot företrädaren. I vad mån sådant ansvar uppkommer borde dock kunna lämnas till rättspraxis.
I ordet ”övergår” ligger att företrädaren blir befriad från sitt ansvar, när bolaget registrerats och övertar ansvaret. Frågan kan ställas om en sådan befrielse bör inträda också ifall bolagsförmögenheten kan tas i anspråk för en förpliktelse innan bolaget registrerats (se ovan). Med hänsyn till att lagen inte ger uttryck för att bolagsförmögenheten svarar för bolagets förpliktelser på detta stadium och då verksamhet före registreringen nog inte bör uppmuntras, förefaller det skäligt att medkontrahenten alltid har möjlighet att hålla sig till företrädaren fram till dess att bolagets ansvar blir uppenbart genom registreringen.
Lagrådet noterar att ansvaret enligt första meningen synes inträda även om rättshandlingen företagits före bolagets bildande enligt 4 §, medan ansvarsövergång enligt andra meningen förutsätter att förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller kommit till efter bolagets bildande. Före bildandet har bolaget emellertid ingen ställföreträdare, varför bestämmelsen i första stycket kan sägas strida mot 25 § andra stycket avtalslagen, ifall medkontrahenten var i ond tro om att bolaget inte registrerats. Första meningen får dock anses ta över avtalslagens regel och innebär att vem som helst som företräder bolaget före dess bildande ansvarar för förpliktelsen, oavsett om motparten var i god eller ond tro, såvida inte motparten gått med på att hålla sig endast till bolaget efter dess registrering.
I författningskommentaren anges att ansvaret enligt första meningen främst tar sikte på stiftare, styrelseledamöter och bolagets verkställande direktör men att även andra som är omedelbara företrädare, t.ex.
särskilda firmatecknare eller anställda med ställningsfullmakt, kan ådra sig ansvar enligt bestämmelsen. Lagrådet tvivlar på att exempelvis en ställningsfullmäktig, som efter bolagets bildande handlat i enlighet med instruktioner från styrelsen eller verkställande direktören, skall ansvara för förpliktelsen. I ett sådant fall bör ansvaret i stället träffa den som gett instruktionen. En ställningsfullmäktig bör bara ansvara enligt 25 § avtalslagen för att det av honom slutna avtalet blir bindande enligt 26 § för antingen en ställföreträdare eller bolaget.
2 kap. 27 §
Denna paragraf, som överensstämmer med allmänna förmögenhetsrättsliga principer uttalade i förarbetena till 25 § avtalslagen (se NJA II 1915 s. 223) vilka senare lagfästs i 9 kap. 6 § föräldrabalken (beträffande ensidiga rättshandlingar, se NJA II 1924 s. 342 f. och rättsfallet NJA 1949 s. 352 samt SvJT 1991 s. 470 ff.), synes även täcka fallet att motparten i avtalet visste att bolaget inte ens var bildat när avtalet ingicks. Motparten skulle i så fall sakna rätt att frånträda avtalet förrän frågan om bolagets bildande har fallit enligt 24 §.
Som nämnts under 4 § är det en förutsättning för att en förpliktelse som ingåtts på bolagets vägnar före registreringen av bolaget skall övergå på bolaget genom registreringen, att förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller ingicks efter det att bolaget bildades. Annars behöver förpliktelsen förnyas. Under sådana förhållanden framstår det som meningslöst att medkontrahenten i ett avtal, som ingåtts före bolagets bildande, skall behöva avvakta att bolagsbildningen faller enligt 24 § innan han kan ”frånträda avtalet”. Även om han kände till att bolaget inte hade bildats, bör han genast kunna konstatera att avtalet är en nullitet och behöver förnyas med behörig företrädare för bolaget. Eftersom avtal före bolagets bildande dock torde vara ytterst sällsynta, bör lagtexten kunna lämnas oförändrad.
3 kap. 8 §
Enligt den föreslagna paragrafen får ett beslut om att införa eller ändra en bestämmelse i bolagsordningen om redovisningsvaluta verkan vid ingången av det räkenskapsår som inleds närmast efter beslutet. Har beslutet vid den tidpunkten inte registrerats, skall dock ändringen av bolagsordningen sakna verkan.
Enligt ordalydelsen innebär paragrafen att ett beslut om ändring av redovisningsvalutan måste registreras före utgången av det räkenskapsår under vilket det fattas för att alls få verkan. En senare registrering kan knappast ske eftersom beslutet då saknar verkan. Lagrådet frågar sig om detta är den lämpligaste ordningen. Ett tänkbart alternativ – som skulle lösa problemet om bolaget dröjer över årsskiftet med att inge en ansökan om registrering eller om beslutet skulle bli försenat hos Bolagsverket – vore att låta beslutet få verkan från och med det räkenskapsår som börjar efter det att beslutet om ändring av bolagsordningen registrerats.
4 kap. 7 §
Enligt denna paragraf kan aktier överlåtas och förvärvas fritt, om inte annat följer av förbehåll i bolagsordningen av visst bestämt innehåll eller annars av lag.
I paragrafen anges inte vilken rättsföljden är, om överlåtbarheten inskränks på annat sätt. Av 2 kap. 23 § 5 framgår att bolag med otillåtna förbehåll inte skall registreras.
Ett förbehåll som till innehållet överensstämmer med vad som anges i 4 kap. eller som avviker från dessa normer kan dock intas i ett avtal mellan parterna, vilket inte kommer under Bolagsverkets granskning i samband med en registrering. Frågan blir då vilken verkan ett sådant avtal har.
I dag anses det vara fullt möjligt att i avtal mellan aktieägare föreskriva andra eller mer långtgående begränsningar i överlåtbarheten än som kan införas i bolagsordningen. Dessa avtal anses i princip vara giltiga mellan parterna, men de anses inte kunna åberopas mot bolaget. Detta sägs innebära att en person som förvärvat en aktie som sålts i strid mot ett sådant avtal normalt skall betraktas som aktieägare i förhållande till bolaget, om lagens och bolagsordningens bestämmelser iakttagits (se Kedner & Roos, Aktiebolagslagen, Del I, under 3 kap. 2 § med hänvisningar samt SOU 2001:1 s. 301 och 1997:22 s. 205 f).
Eftersom enligt remissen syftet med den huvudsakliga friheten att överlåta aktier inte bara är att skydda minoriteten utan även är att i aktiebolagets intresse öka aktiernas värde och därmed aktiebolagens tillgång på kapital (avsnitt 6.2.1), hade man förväntat sig en diskussion av om andra förbehåll än dem som tillåts enligt 7 § alls skall vara giltiga (jfr Hellner i Festskrift till Karnell, 1999, s. 257 ff. särskilt på s. 272 ff.). Redan en giltighet mellan parterna innebär ju att den berättigade parten kan kräva vite eller skadestånd av överlåtaren, vilket i praktiken påverkar den åsyftat fria överlåtelserätten. Lagrådet kan således konstatera att 7 § inte är ändamålsenligt utformad.
Eftersom aktiebolagslagen nu tillåter vilka inskränkningar som helst av den fria överlåtelserätten i aktieägaravtal, blir den reella funktionen av
7 § en annan än att öka utbudet på aktiebolagskapital. Bestämmelsen kommer i stället att för bolaget underlätta bedömningen av vem som har rätt att uppträda som aktieägare gentemot bolaget, t.ex. vid bolagsstämmor och vid utdelning.
Eftersom avtal om andra förbehåll än dem som anges i 7 § är både vanligt förekommande och giltiga, fastän de kan anses strida inte bara mot ordalydelsen av 7 § utan även mot ändamålet med bestämmelsen, kan det sättas i fråga om det inte i lagtexten borde läggas till en bestämmelse av innebörd att andra förbehåll saknar verkan mot bolaget. Denna begränsning är inte självklar, eftersom vissa bestämmelser i remissen handlar om förhållandet mellan olika aktieägare (se t.ex. 35 § angående de ekonomiska rättigheterna och 6 kap. 8 § med hänvisning till
22 § skuldebrevslagen).
I anslutning till det anförda noterar Lagrådet att remissen inte berör den likartade och likaledes viktiga frågan i vad mån ett aktieägaravtal är giltigt om hur rösträtten skall utövas vid bolagsstämman och i bolagsstyrelsen. Att ett sådant röstningsavtal inte binder bolaget är klart
liksom att endast ägaren kan rösta på bolagsstämman (splittringsförbudet), men den allmänna uppfattningen är att ett avtal om hur rösträtten skall utövas är bindande mellan parterna. I NJA 1972 s. 29 tycks bolagets behov dock ha inskränkt de plikter som aktieägaren kunde anses ha enligt röstningsavtalet. Trots att räckvidden av röstningsavtal sålunda är oklar, är frågan knappast ägnad för lagstiftning.
I det remitterade förslaget finns vidare ingen bestämmelse som reglerar i vad mån en aktieägare kan överlåta rätten till utdelning m.m. under viss tid eller för all framtid men behålla äganderätten eller i vad mån en aktieägare kan överlåta äganderätten till någon annan än den som får rätt till avkastning. Eftersom en från rätten till kapitalet skild rätt till avkastning främst torde kunna frånkännas verkan vid aktieägarens insolvens (jfr Håstad, Sakrätt, 6 uppl. s. 347), framstår det som godtagbart att frågan inte regleras i detta sammanhang.
4 kap. 9 §
I paragrafen anges vad som skall framgå av ett i bolagsordning intaget samtyckesförbehåll beträffande överlåtelse av aktier till ny ägare. I första stycket punkt 5 föreskrivs att en tidsfrist för bolagets ställningstagande skall fastställas i förbehållet. Fristen får inte vara kortare än en månad eller längre än tre månader från tidpunkten för ansökan om bolagets prövning.
Rättsverkan av att bolaget underlåter att inom föreskriven tid ta ställning till en ansökan om prövning av en överlåtelse har inte reglerats i lagförslaget. I författningskommentaren sägs att sökanden, om bolaget inte svarar inom den angivna tidsfristen, har rätt att fullfölja den sökta överlåtelsen. Något motsvarande uttalande synes inte ha gjorts av Aktiebolagskommittén (jfr SOU 1997:22 s. 318 f.). Lagrådet har svårt att se att ett säkert besked kan ges i frågan i avsaknad av en lagbestämmelse. Bl.a. remissförslagets 17 § om ogiltighetspåföljd för det fall att överlåtelse av aktier sker i strid med ett samtyckesförbehåll kan tänkas tala i annan riktning än uttalandet i författningskommentaren. Enligt Lagrådets mening bör i klarhetens intresse införas lagstöd beträffande avsedd verkan av underlåtenhet från bolagets sida att inom föreskriven tidsfrist pröva en ansökan och besluta i saken. En sådan reglering synes lämpligen kunna tas in i 12 §.
4 kap. 12 §
Paragrafen behandlar situationen då det i bolagsordningen finns ett förbehåll om att aktier får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke (samtyckesförbehåll). Om bolaget vägrar samtycke skall det enligt paragrafen ange skälen för det. Enligt allmänmotiveringen (avsnitt 6.2.4) syftar regeln till att förhindra en chikanös tilllämpning av ett samtyckesförbehåll. Kommittén har övervägt en bestämmelse om att det i bolagsordningen skulle anges vilka skäl som bolaget får åberopa för att ge eller vägra samtycke men stannat för att inte göra det eftersom det skulle vara svårt att utforma en sådan bestämmelse på ett sätt som ger mer vägledning än den som redan finns att hämta i lagtexten. Regeringen
säger i författningskommentaren till paragrafen att det inte av lagtexten framgår hur utförligt skälen skall redovisas men att i vart fall inte helt innehållslösa och intetsägande motiveringar kan accepteras. Vidare sägs att frågan om vilka krav som närmare bör ställas i detta avseende har överlämnats till rättstillämpningen.
Lagrådet kan konstatera att det av lagtexten endast framgår att skälen skall anges. Inget sägs där om att dessa skäl skall kunna bli föremål för överprövning. Om detta skall vara möjligt, vilket anges i motiven, måste det framgå av lagtexten. Och då bör denna innehålla preciseringar av hur utförligt skälen skall redovisas och av på vilka grunder en motivering inte skulle kunna accepteras. Utan någon anvisning i lagtexten om vilka motiveringar som kan godtas är det risk att rättstillämparna kommer att acceptera vilka skäl som helst. Samtidigt är det klart att en överprövning bör vara mycket restriktiv eftersom personligt förtroende ofta spelat en stor roll där samtyckesförbehåll förekommer. I detta sammanhang kan noteras att bolagsavtal enligt lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag kan sägas upp utan angivande av skäl (2 kap. 24 § andra stycket). Bestämmelsen bör därför övervägas ytterligare i det fortsatta beredningsarbetet.
4 kap. 25 §
Här anges när aktieägaren får fullfölja överlåtelsen till sin tilltänkte förvärvare, därför att ett förköp inte kommit till stånd. En sexmånadersfrist föreskrivs för utnyttjande av rätten till sådan överlåtelse, varvid fristen enligt förslaget räknas ”från den dag förköpsrätten upphörde enligt 19 § första stycket 5 och 7 eller det blev slutligt fastställt att förköpsrätt inte förelåg”.
Den föreslagna lagtexten anger enligt Lagrådet inte tillfredsställande hur sexmånadersfristen skall räknas i olika situationer. Viss omformulering bör ske med hänsyn till att det i 19 § första stycket 5 och 7 inte direkt föreskrivs om förköpsrättens upphörande. Den alternativa utgångspunkten med beräkning från slutlig fastställelse avses enligt författningskommentaren vara tillämplig i fall då domstolen eller skiljenämnden i en tvist fastställer att förköpsrätt inte föreligger. Detta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. Här bör vidare beaktas den situationen, att den som begärt förköp försummat fristen för att väcka talan enligt 22 § med påföljd att det inte blir slutligt fastställt att någon förköpsrätt inte förelåg.
Med hänsyn härtill bör paragrafen jämkas och kompletteras, förslagsvis genom att andra meningen ges följande lydelse.
Denna rätt gäller dock endast under sex månader från utgången av den tid som anges i 19 § första stycket 5 respektive 7 eller, vid tvist om förköp, från den dag talefristen enligt 22 § löpte ut eller det blev slutligt fastställt att den som begärt förköp inte hade förköpsrätt.
4 kap. 35 §
I denna paragraf regleras vem som har rätt till vinstutdelning m.m. och vem som har rätt att rösta för aktier under ett hembudsförfarande.
Enligt andra stycket har förvärvaren rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. Om lösningsrätten utnyttjas, övergår enligt tredje stycket emellertid rättigheter och skyldigheter som har uppkommit genom teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler under hembudstiden till den som utnyttjar lösningsrätten.
Således behöver förvärvaren inte ersätta den som löser aktierna för mistad vinstutdelning. Någon ersättningsskyldighet finns inte ens om det i bolagsordningen skulle vara föreskrivet att lösen skall erläggas med det belopp som den ordinarie förvärvaren utfäst. Det utfästa priset kan emellertid ha påverkats av att en utdelning är att vänta under hembudstiden. Av denna anledning borde den lösningsberättigade i sådana fall antingen få dra av vinstutdelningen från priset på aktierna eller ha rätt till ersättning för utdelningen från förvärvaren. Även om priset inte påverkats av utdelningen, som kanske blev oväntat stor, kan det finnas skäl att den som löst aktien skall ha rätt till utdelning som beslutats under hembudstiden; en jämförelse kan härvidlag göras med att, om lösenrätten utnyttjas, den nye aktieägaren har rätt till fondaktier som bolaget gett ut under hembudstiden (se författningskommentaren). Tredje stycket borde således kompletteras så att det även omfattar vinstutdelning som beslutats under hembudstiden.
I remissen (avsnitt 6.2.2 in fine) omnämns att 24 § skuldebrevslagen innehåller en bestämmelse om att den som innehar en utdelningskupong har rätt att mot överlämnande av kupongen lyfta utdelningen även om han eller hon inte är aktieägare. Det framhålls att denna ordning är rimlig och bör gälla även fortsättningsvis men (under hembudstiden) utsträckas till alla slags aktiebolag. 24 § skuldebrevslagen innehåller emellertid, trots formuleringen, en legitimationsregel; bestämmelsen reglerar inte den materiella rätten på annat sätt än att den medger att rätten till utdelning skiljs från rätten till kapitalet (se NJA II 1936 s. 100 f.; jfr s. 95). Innehavaren av kupongen kan således vara skyldig att redovisa det han uppburit till den som äger aktien, om ingen giltig överlåtelse av utdelningen förelåg. Bestämmelsen i skuldebrevslagen har således ingen betydelse för det problem som regleras i tredje stycket i den nu förevarande paragrafen.
Det kan vidare anmärkas att 35 § bara handlar om vem av förvärvaren och den lösningsberättigade som har rätt till vinstutdelning m.m. I 79 § köplagen, som enligt lagens 1 § tillämpas även på aktier, finns bestämmelser om företrädet till avkastning mellan säljaren och köparen, och denna bestämmelse måste påverka också den lösningsberättigades ställning.
I fråga om rösträtten nämns i avsnitt 6.2.2 inledningsvis att denna enligt den nuvarande aktiebolagslagen tillkommer den som vid tidpunkten för stämman eller, i avstämningsbolag, på dagen för utskrift av aktieboken är aktieägare och införd i aktieboken. När fråga om hembud blir aktuell är överlåtaren inte längre ägare till aktierna och kan därför inte längre rösta för dem. Förvärvaren å sin sida kan inte föras in i aktieboken förrän det står klart att hembudsrätten inte har utnyttjats. Det finns alltså inte någon som har rätt att rösta för dessa aktier så länge som lösningsfrågan inte är avgjord. Vidare framhålls att passiviseringen av rösträtten kan vara långvarig och att det av rättsfallet NJA 1978 s. 214
framgår att överlåtarens rösträtt inte kan återupplivas genom att överlåtaren och förvärvaren avtalar om återgång av förvärvet.
I 35 § andra stycket föreslås att det i bolagsordningen får föreskrivas att överlåtaren eller förvärvaren skall kunna utöva rösträtten och därmed sammanhängande rättigheter för aktier under hembudstiden. I motiven anförs att, om sådan föreskrift saknas, ingen får rösta för aktierna under hembudstiden.
Lagrådet konstaterar att ”äganderätt” är ett funktionellt begrepp som kan ha olika innebörd. Exempelvis har äganderätt en annan innebörd i 22 kap. än den som nyss redovisats. I och för sig skulle överlåtaren kunna betraktas som ägare fram till dess att förvärvarens rätt blivit definitiv eller lösningsrätten utnyttjats. Emellertid saknar överlåtaren (frånsett vad han kan ha åtagit sig i avtalet med förvärvaren) eget intresse i bolagets framtid, vilket talar mot att han skall kunna utöva rösträtt vid bolagsstämman, och förvärvaren bör naturligtvis inte kunna rösta innan hembudstiden gått ut, eftersom en hembudsklausul tillkommit i de övriga aktieägarnas intresse, eventuellt just för att skydda bolaget mot främmande inflytande. Den valda lösningen kan således motiveras på reella grunder, låt vara att avtalsparterna ofta hade kunnat skjuta upp överlåtelsen tills bolagsstämman ägt rum och låtit överlåtaren rösta enligt förvärvarens anvisningar.
Enligt 7 kap. 2 § första stycket andra meningen tillkommer rätten att delta i bolagsstämma i avstämningsbolag den som tagits upp som aktieägare i en sådan utskrift av aktieboken som avses i 7 kap. 28 §. Vid en jämförelse med första meningen rörande kupongbolag framgår att den röstberättigade inte behöver vara aktieägare. Skillnaden grundar sig på en strävan efter att enkelt kunna fastställa röstlängden vid en bolagsstämma i avstämningsbolag. Under sådana förhållanden synes förslaget i 35 § andra stycket till reglering av rösträtten i bolagsordningen sakna betydelse för avstämningsbolag. Överlåtaren har helt enkelt rösträtt tills annan blivit införd som ägare i aktieboken. Möjligen bör det i 35 § andra stycket införas ett tillägg som visar att bestämmelsen har tillämpning endast på kupongbolag.
4 kap. 37–41 §§
Här finns olika regler som anger att någon ”inte får” utöva rättigheter mot bolaget förrän han införts i aktieboken (37 §), att någon ”skall anses vara behörig” resp. ”skall vara behörig” att ta emot prestationer från bolaget (38–40 §§) och att bolaget vid god tro skall anses ha fullgjort sin skyldighet även om den som mottagit betalning inte var rätt mottagare (41 §).
I 37 § anges något som utöver materiell rätt (äganderätt, panträtt etc.) krävs för att få göra rätten gällande. Vissa rättigheter får aldrig utövas utan att aktieägaren är införd i aktieboken (varvid åtkomstkontroll utförs). Eftersom bestämmelsen i första stycket är negativt formulerad, räcker det inte att vara införd i aktieboken utan den som vill utöva rättigheten skall också ha vederbörlig materiell rätt.
I 38 § anges när ägaren av en kupongaktie eller någon annan skall ”anses vara behörig” att ta emot vissa ekonomiska prestationer från
bolaget. Om aktieägaren eller någon annan visar upp eller avlämnar ett aktiebrev etc. skall han, med de begränsningar som följer av 41 §, ”anses vara behörig” att ta emot prestationen.
Uttrycket ”behörig” är närmast hämtat från 3 kap. 8 § i nuvarande lag. Det passar mindre väl, när aktieägaren själv tar emot prestationen. I sådant fall vore det bättre att skriva ”ha rätt” (jfr 13 § skuldebrevslagen, 6 kap. 1 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och remissförslaget 6 kap. 8 §). Men eftersom också panthavare, förmyndare, förvaltare etc. skall kunna inrymmas, är uttrycket behörig välvalt.
I ordet ”anses” ligger en reservation. Innehavaren skall presumeras ha den materiella rätten, men om han saknar materiell rätt faller rätten till prestation naturligtvis bort. Ordet ”anses”, som har en förebild i 6 kap. 1 § kontoföringslagen, är emellertid inte alldeles träffande. Ordet ”anses” brukar syfta på en juridisk bedömning, men här är det fråga om en presumtion av ett faktum (äganderätt, panträtt, förvaltarskap etc.). Detta förhållande kommer fram tydligare om ordet ”anses” byts mot ”förmodas” (se 13 § skuldebrevslagen och 6 kap. 8 § remissförslaget) eller ”antas”. Lagrådet rekommenderar ett sådant byte i 38 och 39 §§. I 40 § bör ordet förmodas/antas införas framför ”vara behörig”.
I 38 och 39 §§ har infogats satsen ”med de begränsningar som följer av 41 §”. Detta är inte den vanliga tekniken. Redan ordet förmodas/antas rymmer, med ett undantag, reservationen. Den som innehar ett aktiebrev etc. kan förmodas/antas vara rätt ägare, och bolaget presterar med befriande verkan så länge bolaget är i god tro. Att presumtionen bryts vid ond tro är ingen ”begränsning”. Om mottagaren är omyndig eller har förvaltare enligt föräldrabalken (se 41 § sista meningen), hjälper dock inte innehavet och god tro (presumtionen hjälper då inte), utan bolaget handlar på egen risk. Visserligen har det ansetts att 13 § skuldebrevslagen inte behöver någon reservation för omyndighetsfallet, fastän betalning till en omyndig som innehar det löpandet skuldebrevet inte blir befriande enligt 19 § skuldebrevslagen. Hänvisningen i 38 § till 41 § sista meningen utgör dock en verklig reservation. Den bör därför kvarstå, medan hänvisningen i övrigt kan utgå.
I 41 § första meningen bör hänvisning göras inte bara till 38 och 39 §§ utan även till 40 §. Andra meningen är skriven så att ond tro hos bolaget saknar betydelse i fråga om avstämningsbolag. Den valda lösningen ser ut att vara principiellt felaktig, eftersom ond tro hos endera huvudmannen eller dennes företrädare brukar innebära att en betalning inte blir befriande för huvudmannen. I förevarande fall har den centrala värdepappersförvararen dock inte frivilligt valt att ta emot ett uppdrag från avstämningsbolaget, vilket motiverar att den inte skall behöva riskera att få betala två gånger på grund av bolagets onda tro, något som skulle ha praktisk betydelse för värdepappersförvararen om bolaget är insolvent. I detta sammanhang bör dock observeras att det är gäldenärens och inte värdepappersförvararens onda tro som har relevans i 6 kap. 6 § kontoföringslagen.
Avslutningsvis får Lagrådet hänvisa till vad som sägs under 6 kap. 5– 9 §§, där vissa dispositionsfrågor tas upp.
4 kap. 42 §
Denna regel, innebärande att samägare endast genom en gemensam företrädare kan utöva aktieägares rätt gentemot bolaget, är invändningsfri såvitt gäller deltagande vid bolagsstämma. När det gäller ekonomiska befogenheter som låter sig delas upp, exempelvis deltagandet i en nyemission, är det svårt att se varför inte varje samägare skulle kunna disponera över det som belöper på hans andel. Problemet är dock generellt, och den i förslaget upptagna lösningen stämmer överens med 2 § samäganderättslagen. En ändring kan inte göras i 42 §, om samäganderättslagen lämnas orubbad. Frågan borde övervägas i ett bredare sammanhang.
5 kap. 17 §
Enligt paragrafens första stycke skall ägaren till aktier i ett kupongbolag som omvandlats till ett avstämningsbolag inte kunna utöva vissa rättigheter förrän anteckning på ett avstämningskonto skett och aktieägaren förts in i den aktiebok som förs av den centrala värdepappersförvararen. Enligt andra stycket skall sådan rätt som avses i 4 kap. 18 § första stycket 6 – 8 lagen om kontoföring av finansiella instrument inte få utövas innan anteckning eller införing enligt första stycket har skett.
I de punkter i kontoföringslagen till vilka hänvisning görs, föreskrivs att på ett avstämningskonto skall anges vissa uppgifter om bl.a förmyndare eller god man för aktieägare. Det framstår för Lagrådet som oegentligt att beskriva detta som utövande av rättigheter. Av allmänna regler följer emellertid att den som träder i aktieägarens ställe eller företräder honom inte heller har möjlighet att utöva rättigheter som aktieägaren själv inte skulle kunna utnyttja. Lagrådet vill mot denna bakgrund ifrågasätta om inte andra stycket kan utgå.
6 kap. 5 §
I denna paragraf anges vissa händelser som skall antecknas på aktiebrevet. Dit hör utnyttjande av rätt vid emissioner samt mottagande av betalning vid nedsättning av aktiekapitalet eller utskiftning. Verkan av att någon förvärvar aktien i god tro om nämnda händelser regleras inte i lagförslaget (jfr 8 §). Som en konsekvens av anteckningskravet bör bolaget inte kunna göra gällande en invändning om redan fullgjorda prestationer av detta slag mot godtroende förvärvare, trots att 8 § inte hänvisar till 15 § skuldebrevslagen. Helst borde detta slås fast i lagen, men slutsatsen kan nog ändå dras.
En anslutande fråga är vad som händer om någon i god tro förvärvar en aktie efter det att utdelning uppburits av överlåtaren. Om aktien är förenad med kuponger avseende utdelningen löses problemet i 24 § skuldebrevslagen (se förslaget till 8 § andra stycket). Men vad gäller om kuponger saknas, fastän aktiebrev utfärdats? Eftersom aktie skall ställas till viss man (se 2 § första stycket 2), borde regler om enkla skuldebrev bli tillämpliga i den mån aktiebolagslagen inte anger annat. I förslaget till
8 § anges att reglerna om orderskuldebrev i vissa andra angivna
avseenden skall tillämpas (trots att aktier skall vara ställda till viss man), vilket borde betyda att 15 § skuldebrevslagen inte är tillämplig på vinstbetalningar. Alltså gäller i stället 27 § skuldebrevslagen, och förvärvaren av aktien får inte bättre rätt mot bolaget än vad överlåtaren hade. I fråga om avstämningsaktier anges i 6 kap. 5 § lagen om kontoföring av finansiella instrument att för skuldförbindelser som registrerats i avstämningsregister tillämpas även 15–18 §§ skuldebrevslagen. Härav torde följa att dessa paragrafer inte tillämpas på registrerade aktier. Förvärvaren får således inte bättre rätt mot bolaget än vad överlåtaren hade. Man kan tycka att svaret inte är alldeles lättillgängligt. I det fortsatta arbetet borde det därför övervägas att införa uttryckliga regler rörande aktiers negotiabilitet. I vart fall borde författningskommentaren ge vägledning om var regleringen av negotiabilitetsproblemen finns.
6 kap. 8 §
Vad som anförs i författningskommentaren om att paragrafen anger vad som i sakrättsligt hänseende gäller vid överlåtelse och pantsättning av aktiebrev är ofullständigt. Paragrafen innehåller även legitimationsregler samt indirekt regler om avsaknad av negotiabilitet (se ovan under 5 §).
6 kap. 5–9 §§
I 4 kap. med rubriken Aktierna finns i 37–41 §§ regler om utövande av rättigheter (mot bolaget) som är knutna till aktierna. Den första paragrafen är generell (och omfattar därmed bl.a. rätt att delta i bolagsstämma) och i övrigt behandlas särskilt rätten till ekonomiska prestationer. Dessutom finns i 6 kap., med rubriken Aktiebrev, i 5 § bestämmelser av vilka följer krav på uppvisande av aktiebrevet för erhållande av prestationer från bolaget, i 7 § en bestämmelse om bolagets rätt att innehålla prestationer när presentation av aktiebrevet kan begäras, i 8 § en bestämmelse dels om legitimation i förhållande till inte bara tredje man utan även bolaget (varigenom bestämmelsen överlappar 4 kap. 38 §) dels om sakrättsligt skydd samt slutligen i 9 § angående interimsbevis bestämmelser om anteckningar på interimsbeviset av ekonomiska transaktioner mellan aktieägaren och bolaget.
Av det anförda framgår att dispositionen av lagen i denna del inte är oproblematisk. En överflyttning av bestämmelserna i 4 kap. 37–41 §§ till 6 kap. om aktiebrev är inte lämplig, eftersom bestämmelserna i 4 kap. helt eller delvis angår avstämningsbolag där aktiebrev inte får utfärdas (se 6 kap. 10 §). Däremot skulle 6 kap. 5, 7 och 8 §§ kunna sammanföras med bestämmelserna i 4 kap. 37–41 §§, låt vara rubriken framför avsnittet då kunde behöva modifieras. Lagrådet menar att dessa dispositionsfrågor bör övervägas ytterligare.
7 kap. 41 §
I första stycket anges att, vid val, den är vald som fått de flesta rösterna. I andra stycket anges att första stycket inte gäller, om annat föreskrivs i
bolagsordningen. I denna får dock inte föreskrivas längre gående villkor än som anges i första stycket första meningen.
Andra stycket första meningen ger intrycket att bolagsordningen kan innehålla att någon som fått mindre än relativ majoritet är vald, vilket skulle innebära att någon som fått relativ majoritet inte är vald. Andra stycket skulle bli tydligare om det formulerades på följande sätt:
Första stycket gäller inte om annat föreskrivs i bolagsordningen. I bolagsordningen får dock inte föreskrivas att det för giltigt val fordras fler röster än som anges i första stycket.
8 kap. 4 §
Enligt första stycket svarar styrelsen för bolagets organisation och för förvaltningen av bolagets angelägenheter. I andra stycket sägs att styrelsen skall se till att bolagets organisation är så utformad att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt. I tredje stycket står att styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet inte kan överlåtas på någon annan.
Lagtexten framstår som motstridig. Med styrelsens ansvar, som enligt tredje stycket inte kan överlåtas på annan, borde förstås det styrelsen (dvs. varje styrelseledamot) svarar för enligt första stycket, således inte bara organisationen utan även förvaltningen. Samtidigt framgår av andra stycket att organisationen i vissa hänseenden skall vara sådan att förhållandena kontrolleras på ett betryggande sätt. Det anges inte att förhållandena skall kontrolleras av styrelsen, utan tvärtom ligger i ordet organisation att kontrollen kan utövas av annan än styrelsen. Styrelsen kan då inte gärna ha samma ansvar för förvaltningen (utförandet) av berörda uppgifter som om styrelsen valt att själv utföra dessa. Trots tredje stycket, där det bl.a. står att ansvaret inte kan överlåtas på någon annan, måste styrelsen enligt andra stycket åtminstone i vissa hänseenden kunna förändra sitt ansvar från att vara ett direkt ansvar för förvaltningen till att bli ett ansvar för omsorgsfullt val av delegat, omsorgsfullt utformande av instruktioner till denne och rimlig kontroll av delegatens förvaltning. Att en delegation med återverkan på styrelsens (dvs. alla styrelseledamöters) ansvar är möjlig framgår även av 6 och 7 §§. (Se närmare Båvestam i Juridisk Tidskrift 2001–02 s. 252 ff., särskilt s. 269 f. och s. 277; jfr Lagrådet i prop. 2000/01:150 s. 185.)
Utformningen av 4 § har sin bakgrund i förslag i prop.1997/98:99, där en bestämmelse motsvarande andra stycket tillades för att inskärpa styrelsens ansvar för organisationen och kontrollen av den löpande ekonomiska förvaltningen och dess skyldighet (enligt nu föreslagna 5 § första stycket) att fortlöpande bedöma de övergripande ekonomiska frågorna. I propositionen framhölls dessutom att styrelsen över huvud taget inte kunde delegera bort ansvaret för frågor som enligt lagen hör till styrelsens ansvarsområde; detta anfördes som ett svar på ett remissyttrande från Finansinspektionen att styrelsen inte borde kunna avhända sig ansvaret för frågor av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse (s. 80; se även s. 206). I denna omgång fanns emellertid inte det nu gällande
tredje stycket, utan som ett tredje stycke fanns då intagen den bestämmelse som nu föreslås i 7 §.
Med anledning av Bulvanutredningens betänkande, vari föreslogs att generalfullmakter skulle registreras, ansåg regeringen i prop. 2000/01:150 att det borde införas en bestämmelse att styrelsen inte kan överlåta ansvaret för bolagets organisation och förvaltning och för tillsynen över bolagets förhållanden på annan. Regeringen menade att en generalfullmakt aldrig skulle medföra att hela det faktiska handhavandet av ett aktiebolags förvaltning skulle kunna flyttas från styrelsen. Därför föreslogs en bestämmelse om att styrelsen inte skulle kunna överlåta sitt övergripande ansvar för bolagets förvaltning på annan samt att styrelsen inte skulle kunna delegera bort sin skyldighet att ansvara för tillsynen över bolagets medelsförvaltning, bokföring och ekonomiska förhållanden. Bestämmelserna var dock inte avsedda att förhindra att styrelsen delegerar vissa slag av uppgifter som har med bolagets organisation och förvaltning att göra till andra personer men det yttersta ansvaret skulle alltid ligga hos styrelsen (s. 74 ff.). Med anledning av dessa överväganden infogades motsvarigheten till det nu föreslagna tredje stycket i 4 §.
Lagrådet har intrycket att det tredje stycket om bristande verkan av en överlåtelse av ansvaret och tillsynsskyldigheten, som tillkommit för att motverka generalfullmakter, fått en alltför generell utformning och är ägnat att skapa osäkerhet om möjligheten till delegation över huvud taget. Andra stycket innebär att styrelsen inte har annat ansvar för den löpande ekonomiska hanteringen än att denna skall vara väl organiserad och betryggande kontrollerad. Av 5 § första stycket framgår att styrelsen fortlöpande skall bedöma bolagets ekonomiska situation. Det innebär att denna uppgift inte kan delegeras.
Lagrådet förmodar att 4 § bättre skulle svara mot sin avsedda, övergripande innebörd om den fick följande lydelse:
Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter.
Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är ett moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation.
Styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Om vissa uppgifter delegeras till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till ett bolagsorgan, skall styrelsen handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.
5 § skulle sedan kunna bestå av remissförslagets andra stycke, 6 § skulle kunna befrias från sitt andra stycke och 7 § skulle kunna vara oförändrad.
En viktig fråga, som borde kommenteras närmare i motiven, är i vad mån den ekonomiska kontrollen av bokföringen etc. kan överlåtas på den verkställande direktören. Det är fråga om löpande förvaltning (jfr 29 §), men lydelsen av den föreslagna 4 § talar för att styrelsen måste förvissa sig om dels att verkställande direktören organiserat bokföringen etc. på ett lämpligt sätt, dels att denne är att lita på och kontrollerar genomförandet. Men skall styrelsen eller någon styrelseledamot (jfr 6 §) mellan
de årliga revisionerna alltid själv gå in och kontrollera den verkställande direktören eller ha en internrevisor?
8 kap. 5 §
Rubriken ”Ekonomisk kontroll” är mindre lyckad, eftersom den centrala bestämmelsen i första stycket inte handlar om kontroll (i anslutning till 4 § andra stycket) utan om styrelsens icke delegerbara ansvar för ekonomiska bedömningar. Om den ovan föreslagna omdispositionen görs, passar rubriken bättre.
8 kap. 13 §
I denna paragraf finns en bestämmelse om att ändringar av styrelsens sammansättning inte får verkan förrän anmälan om ändringen kom in till Bolagsverket. Motsvarande bestämmelser finns i 33 och 38 §§ avseende verkställande direktör och särskild firmatecknare.
En grundläggande fråga gäller vad som menas med ”verkan” i detta sammanhang. Av författningskommentaren och den underliggande Ds 2003:24 framgår att det som avses är styrelseledamotens behörighet och ansvar samt styrelsens beslutförhet.
Det som föranlett lagförslaget är framför allt svårigheten att i mål om straffansvar enligt 11 kap. brottsbalken (särskilt bokföringsbrott) och om betalningsansvar enligt skattebetalningslagen styrka att en styrelseledamot innehade sitt uppdrag när den ansvarsgrundande handlingen eller underlåtenheten inträffade, särskilt om styrelseledamoten förebringar ett protokoll (som kan vara antedaterat) enligt vilket styrelseledamoten vid den kritiska tidpunkten hade lämnat sitt uppdrag. Genom att verkan nu föreslås inträda när anmälan kommit in till Bolagsverket, vilket styrelseledamot själv sägs kunna disponera över, skulle tidigare anförda invändningar mot andra förslag om att verkan inträder när ändringen registrerats vara tillmötesgångna.
Även om en anmälan om utträde godtas utan att den åtföljs av ett protokoll också i det fall att val skett vid bolagsstämma, och styrelseledamoten således i och för sig genast kan anmäla sitt utträde och få det bekräftat per e-post, instämmer Lagrådet i den från flera remissinstanser framförda kritiken att förslaget är oproportionellt och inte tar hänsyn till att många seriösa styrelseledamöter av skäl som måste godtas inte kommer att leva upp till det handlingsmönster som lagen anvisar. Lagregeln borde därför under alla förhållanden modifieras, så att den antingen bara skapar en presumtion för att utträde ägt rum först när anmälan härom inkommit till Bolagsverket (något som för övrigt nog redan gäller, se NJA 1979 s. 655) eller förses med en ventil när det föreligger särskilda skäl att anta att utträde ägt rum tidigare.
Med den föreslagna utformningen skulle en styrelseledamot som efter invalet men före anmälan till Bolagsverket deltagit i ett ansvarsgrundande beslut inte vara ansvarig för beslutet. Detta framstår som olämpligt.
Den föreslagna bestämmelsens rättsföljder vad gäller styrelsens ”behörighet” i fråga om beslut och rättshandlingar är så anmärknings-
värda att bestämmelsen i allt väsentligt inte bör vara tillämplig i detta sammanhang. Exempelvis bör en nyvald styrelse genast kunna sammanträda och fatta beslut oavsett om anmälan om nyvalet inkommer några timmar senare. Om en nyvald men inte anmäld styrelse ingår ett avtal med tredje man, bör bolaget naturligtvis vara bundet. Även om en styrelse anmält sin avgång men anmälan inte blivit registrerad, kan tredje man – med viss modifikation nedan – lita på bolagsregistret om han är i god tro (se 27 kap. 4 § andra stycket); den föreslagna bestämmelsen får således ändå ingen betydelse i detta avseende. Men vet tredje man om att den styrelse med vilken han rättshandlar har avgått, bör bolaget naturligtvis inte vara bundet.
En särskild fråga som tagits upp i Ds 2003:24 avser svårigheten att delge ett bolag, eftersom Högsta domstolen i NJA 1979 s. 655 ansett att bolagsregistrets uppgift om vilka som är styrelseledamöter inte kan åberopas vid delgivning även om motparten och rätten är i god tro; om den delgivna styrelseledamoten faktiskt avgått före delgivningen, saknar delgivningen verkan mot bolaget. I NJA 1979 s. 635 ansågs ett medgivande av en konkursansökan av en särskild firmatecknare inte binda bolaget, när ett protokoll senare förebragts om att firmateckningsrätten var återkallad. Registreringen i bolagsregistret saknade betydelse.
Lagrådet skulle inte ha någon erinran mot att det i 27 kap. 4 § eller i lagreglerna om delgivning gjordes ett tillägg som klargjorde att 27 kap. 4 § skall gälla även i fråga om delgivning.
Sammanfattningsvis anser Lagrådet att den föreslagna 13 § åtminstone bör inskränkas till att gälla styrelseledamotens ansvar vid påstådd avgång och att den dessutom bör inskränkas till att innehålla en presumtionsregel eller modifieras med en ventil. Bestämmelsen bör inte få någon betydelse för giltigheten av styrelsebeslut eller av rättshandlingar med tredje man. I 27 kap. 4 § eller i delgivningsbestämmelser kan det dock slås fast att 27 kap. 4 § andra stycket gäller också i fråga om delgivning.
8 kap. 23 §
I denna jävsbestämmelse används olika termer för att ange motparten till bolaget i ett avtal. I första stycket 2 betecknas vederbörande som tredje man och i andra stycket som motpart. Även i senare paragrafer som 42 § används termen motpart. Tredje man är den term som användes i sysslomannasammanhang i början på 1900-talet (se t.ex. 10 och 11 §§avtalslagen och 53–64 §§kommissionslagen). Tredje man duger således i och för sig, men det kan diskuteras om terminologin bör växla inom samma lag och t.o.m. inom samma paragraf. En möjlighet vore att i första stycket 2 byta tredje man mot ”annan”. En sådan ändring aktualiserar dock motsvarande ändring i andra lagar, vilket kan tala för att saken får bero.
8 kap. 32 §
Enligt denna paragraf får till verkställande direktör inte ”utan godtagbara skäl” utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på den verkställande direktören.
Reservationen för godtagbara skäl tillades i anslutning till prop. 2000/01:150 på initiativ av Lagrådet (s. 185 f.). De då åberopade argumenten synes emellertid ha bäring endast på utseende av en styrelseledamot (se 12 §) som inte avser att ta del i verksamheten, där ett reservationslöst stadgande skulle leda till straffansvar om en passiv familjemedlem togs in i styrelsen. Vad gäller en verkställande direktör har Lagrådet nu svårt att se att ett undantag kan vara befogat. Lagrådet föreslår därför att det utmönstras ur 32 §.
8 kap. 39 §
I denna paragraf, med rubriken Kollektiv firmateckning, finns först en bestämmelse om kollektiv firmateckning. Därefter stadgas att någon annan inskränkning i en firmatecknares rätt att teckna bolagets firma inte får registreras.
Den andra meningen borde ha lika stor betydelse när någon får teckna bolagets firma ensam som när det är fråga om kollektiv firmateckning. Hans behörighet får inte inskränkas till att exempelvis avse exportaffärer på Danmark, uttag från viss bank eller dylikt. Vill styrelsen begränsa behörigheten på det sättet, får den i stället lämna en vanlig fullmakt, som inte registreras i aktiebolagsregistret. Men om andra meningen sålunda är lika viktig beträffande ensamma firmatecknare, är den felplacerad i 39 §. Snarare borde det av 37 § framgå att en firmateckningsrätt inte kan inskränkas i sakligt hänseende.
8 kap. 42 §
Denna lagbestämmelse gäller i vilken utsträckning en rättshandling företagen av en ställföreträdare för bolaget binder detta, när ställföreträdaren som det står i rubriken överskridit sin ”kompetens”. Av paragrafen framgår att det handlar om fall där en ställföreträdare handlat i strid mot bestämmelserna i aktiebolagslagen om bolagsorganens ”behörighet” eller överskridit sin ”befogenhet”.
En förutsättning för att 42 § skall vara tillämplig är att rättshandlingen var tillåten för bolaget. Annars får ledning hämtas i andra bestämmelser, t.ex. i 17 kap. 6 § eller 19 kap. 4 § (se NJA 1997 s. 418).
Det kan genast konstateras att rubriken är för snäv med hänsyn till andra stycket, som inte handlar om ställföreträdarnas ”kompetens”.
Paragrafen utformades enligt prop. 1993/94:196 (SOU 1992:83) och fördes vidare i anslutning till prop. 1997/98:99. I det sammanhanget kritiserade Sveriges Advokatsamfund bl.a. användningen av termerna behörighet och befogenhet (se även Rodhe, Aktiebolagsrätt kap. 8.C.b med fotnoten), men regeringen ansåg att begreppen på detta område fått ett sådant allmänt genomslag att de lämpligen borde behållas (sistnämnda prop. s. 227). Stadgandets innebörd har därefter belysts i Ola Åhmans avhandling Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten (1997, 1023 sidor).
Lagrådet finner inte att innebörden av begreppen behörighet och befogenhet omedelbart står klar för läsaren vid ett studium bara av lagtexten eller att lagtexten ger ett klart besked om hur de vanligaste
fallen skall lösas. Innebär t.ex. en rättshandling som är ägnad att medföra en otillbörlig fördel åt en aktieägare (se 41 §) ett behörighets- eller ett befogenhetsöverskridande? Stadgandet brister m.a.o. i effektivitet.
Med behörighet avses i fullmaktssammanhang det som framgår av en förklaring av huvudmannen riktad till tredje man (se 10 § avtalslagen). Motsvarigheten i aktiebolagslagen rörande styrelsen är knappast 4 § med rubriken Huvuduppgifter utan snarare 35 § angående styrelsens rätt att (utan inskränkning) företräda bolaget. Motsvarande gäller en särskild firmatecknare i 37 §. Det blir då svårt att se hur styrelsen och en särskild firmatecknare alls kan överskrida sin behörighet. För att 42 § skall få någon mening måste med behörighet i stället avses de uppgifter som styrelsen (och särskild firmatecknare) enligt 4 § får sköta utan bolagsstämmans hörande. Men det skulle med vanlig terminologi lika gärna eller rentav hellre kunna kallas befogenhet, eftersom bestämmelsen kan anses innehålla en fördelning av arbetsuppgifterna inom bolaget.
En annan nackdel med terminologin (se Rodhe, a.st.) är att, medan god tro aldrig hjälper tredje man om en fullmäktig överskridit sin behörighet, god tro kan medföra att bolaget blir bundet när den verkställande direktören överskridit sin ”behörighet”.
Lagrådet anser att paragrafen bör göras mer konkret och att terminologiska komplikationer, särskilt användningen av termen behörighet, bör undvikas.
Första styckets första mening torde syfta till att göra rättshandlingar ogiltiga oberoende av avtalspartens goda tro, när någon ställföreträdare – rimligen även den verkställande direktören – har gjort intrång på det som enligt lagen är förbehållet bolagsstämman. Detta kunde med fördel skrivas i klartext. Därvid är det enklare och tydligare att bestämma gränsen uppifrån (bolagsstämmans golv) än nerifrån (styrelsens, särskilda firmatecknares och verkställande direktörens tak).
Enligt första styckets andra mening skyddas motparten, när denne i god tro antog att den verkställande direktören höll sig inom den löpande förvaltningen. Detta kan utsägas utan att dra in termen behörighet. Genom en justering av första meningen i stycket borde det, som nyss nämnts, slås fast att verkställande direktörens intrång i bolagsstämmans revir medför ogiltighet även om tredje man trodde att rättshandlingen låg inom den löpande förvaltningen. Det må vara att tredje man sällan kan vara i god tro om det; fallet bör ändå på en gång lösas i första meningen.
Under andra stycket faller uppenbarligen (se andra meningen) föreskrifter om föremålet för bolagets verksamhet och andra föreskrifter som meddelats i bolagsordningen eller av annat överordnat bolagsorgan. Härmed måste jämställas andra omständigheter som enligt utfyllande rätt eventuellt medför att rättshandlingen inte borde ha företagits därför att den väsentligen strider mot bolagets intresse (jfr 54 § kommissionslagen). Åsidosättande av regler om beslutsfattande i styrelsen, av jävsregler, av principen om aktieägares lika rätt och av regeln om otillbörlig fördel torde också vara att hänföra till andra stycket. Alla dessa fall borde kunna nämnas explicit i lagbestämmelsen.
En uppräkning av detta slag i andra stycket kommer inte att bli alldeles heltäckande, men den omfattar de viktiga fallen. För att visa att även andra överskridanden kan hänföras till andra stycket, där tredje mans goda tro i huvudsak spelar roll, kunde man tillägga ”eller annars
överskridit sin befogenhet”. Ett sådant tillägg skulle emellertid bli intetsägande, och de överblivna fallen kunde lika gärna lösas genom analog lagtolkning.
Om man utgår från att särbehandlingen av särskilda firmatecknare vad avser sådana moment som anges i andra styckets andra mening skall bestå, skulle paragrafen kunna ges följande lydelse:
Om en ställföreträdare har företagit en rättshandling för bolaget och då inkräktat på något som enligt denna lag förbehålls bolagsstämman, gäller rättshandlingen inte mot bolaget. Detsamma är fallet om den verkställande direktören handlat i strid mot 29 § och bolaget visar att motparten insåg eller borde ha insett detta.
Om en ställföreträdare 1) handlat i strid mot en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av annat överordnat bolagsorgan, 2) väsentligt eftersatt bolagets intresse, 3) åsidosatt reglerna om styrelsens beslutsfattande i 21 eller 22 §, 4) handlat trots jäv enligt 23 eller 34 §, 5) handlat i strid mot regeln om aktieägares lika rätt i 4 kap. 1 § eller 6) handlat i strid mot regeln om otillbörlig fördel i 41 § första stycket [eller 7) annars överskridit sin befogenhet], gäller rättshandlingen inte mot bolaget om bolaget visar att motparten insåg eller borde ha insett överskridandet. Överskridanden enligt första meningen 1 medför dock inte ogiltighet, om rättshandlingen företagits av styrelsen eller den verkställande direktören.
Andra stycket har både i gällande rätt och här ovan blivit onödigt komplicerat genom att reglerna inte är desamma för å ena sidan styrelsen och verkställande direktören och å andra sidan särskild ställföreträdare vad gäller handlande i strid mot föreskrift om bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av annat bolagsorgan. Sverige valde i enlighet med prop. 1993/94:196 (s. 126 f.) att inte utnyttja den möjlighet som EG:s första bolagsrättsliga direktiv (68/151/ EEG) gav att låta bolaget vara obundet mot en tredje man som kände till att åtgärden inte omfattades av föremålet för bolagets verksamhet eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara omedveten om det (se Åhman, a.a. s. 70). Det åberopade skälet, att ett tvång att utnyttja sin kunskap skulle belasta omsättningen, är föga övertygande. Bestämmelsen skulle ju bara slå till när inga bedömningar av fakta behövs, och den skulle inte kräva någon undersökning från tredje man. Om undantagsmöjligheten utnyttjades, för vilket goda skäl talar, skulle de olika ställföreträdarkategorierna kunna helt jämställas och stadgandet förenklas, låt vara att andra stycket skulle komma att innehålla två olika godtrosnivåer.
9 kap. 17 §
Paragrafens jävsregler förbjuder bl.a. (första stycket 4) den att vara revisor som är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver. En bestämmelse av samma innehåll har funnits alltsedan tillkomsten av 1975 års lag (prop. 1975:103 s. 424 f.). Någon ändring i sak gjordes inte i den reformetapp som avsåg aktiebolagets organisation och som genomfördes år 1999. Inte heller togs bestämmelsen då upp till diskussion. I förevarande lagrådsremiss föreslås att
bestämmelsen förs över till den nya lagen utan att närmare kommentarer görs.
Bestämmelsen ger enligt Lagrådets uppfattning anledning till tvekan om den föreskrivna avgränsningen till den som yrkesmässigt biträder vid grundbokföringen är praktiskt användbar och om därför inte förnyade överväganden är motiverade. Vid föredragningen har i anledning därav uppgetts att det finns tillämpningsproblem och att frågan beräknas bli aktuell i samband med ett lagstiftningsarbete på revisionsområdet som skall bedrivas i en nära framtid med beaktande bl.a. av EG-rättsliga aspekter. Vad sålunda upplysts gör, som Lagrådet ser det, att bestämmelsen nu får accepteras i avvaktan på den förestående översynen.
9 kap. 41 §
I paragrafen föreskrivs om revisorns tystnadsplikt om bolagets angelägenheter i förhållande till enskilda aktieägare och utomstående. Tystnadsplikten omfattar inte sådana upplysningar som kan lämnas utan att det skadar bolaget. Lagtexten kompletterades i samband med reformeringen av reglerna om aktiebolagets organisation (prop. 1997/98:99) genom tillägg av ordet ”obehörigen” i syfte att markera att revisorn i vissa fall får röja också uppgifter som kan vara till skada för bolaget. I författningskommentaren till den nu föreslagna bestämmelsen sägs att den överensstämmer i sak med nuvarande 10 kap. 37 § samt framhålls att av ordet obehörigen följer att det finns ett visst utrymme för revisorn att lämna ut uppgifter, om uppgiftslämnandet har anknytning till revisionsuppdraget. Som exempel nämns att uppgifter lämnas till personer som revisorn behöver rådgöra med inom ramen för uppdraget och som har åtagit sig att inte lämna dem vidare.
Hur förevarande bestämmelse förhåller sig till den reglering av revisors tystnadsplikt som finns i revisorslagen (2001:883) har inte behandlats i remissen utöver ett påpekande om att det i 26 § revisorslagen finns ytterligare bestämmelser om tystnadsplikt för revisorn. Revisorslagen innehåller bestämmelser om allmänna skyldigheter för godkända eller auktoriserade revisorer. Bland dessa regler finns en tystnadspliktsbestämmelse som föreskriver att uppgifter som revisorn fått i sin yrkesutövning får denne inte obehörigen röja. Denna generella bestämmelse, som således tar sikte på samma kategori som kan utses till revisor i aktiebolag och som innebär att inte ens oskadliga upplysningar får lämnas, bör kunna aktualisera frågan om det finns skäl att behålla specialbestämmelsen om revisorns tystnadsplikt i aktiebolagslagen. Några överväganden om detta redovisades inte vid införandet av obehörigrekvisitet i nuvarande aktiebolagslag trots den uttunning av kravet att upplysningarna inte skall kunna vara till skada för bolaget som den åtgärden innebar. Frågan om möjligheterna till samordning med revisorslagen på denna punkt kan därför behöva belysas ytterligare under lagstiftningsärendets vidare beredning.
9 kap. 42 och 43 §§
Den förstnämnda paragrafen har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 10 kap. 38 § i gällande aktiebolagslag men med beaktande av den ändring och komplettering däri som föreslogs i en den 29 april 2004 beslutad lagrådsremiss om skärpta regler mot penningtvätt. I lagstiftningsärendet om penningtvätt har den 3 juni i år beslutats en proposition till riksdagen (prop. 2003/04:156). Enligt denna (s. 94) har den nämnda lagrådsremissens förslag med anledning av synpunkter från Lagrådet frånfallits beträffande 10 kap. 38 §.
Det nu remitterade förslagets 9 kap. 43 § motsvarar helt 10 kap. 39 § i gällande lag. I propositionen om penningtvätt har som följd av vad Lagrådet förordade i det ärendet föreslagits tillägg av en bestämmelse i 10 kap. 39 § första stycket av innebörd att en revisor, som har skäl att lämna uppgifter enligt 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, inte får underrätta styrelsen om sina iakttagelser under en sådan tidrymd som anges i 11 § andra stycket penningtvättslagen. Denna ändring skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 2005.
Vid föredragningen har upplysts att avsikten nu är att 9 kap. 42 § skall ges en lydelse som helt motsvarar 10 kap. 38 § i gällande lag. Det innebär att 9 kap. 6 a § brottsbalken skall tillföras uppräkningen i punkt 1 och att det föreslagna nya andra stycket skall utgå ur paragrafen. I fråga om 9 kap. 43 § avses att i första stycket som en andra mening tillfoga den bestämmelse som i propositionen om penningtvätt föreslagits införd i 10 kap. 39 § i gällande lag. Med dessa noteringar om vad som förekommit ser Lagrådet inte anledning till vidare anmärkningar i fråga om rubricerade paragrafer.
11 kap. 7 §
Paragrafen anger att bestämmelserna i 13, 14 och 22 §§ skuldebrevslagen skall tillämpas, om emissionsbevis eller teckningsrättsbevis överlåts eller pantsätts (jfr 6 kap. 8 §). Detta skall tydligen gälla oavsett om beviset är ställt till viss man, till viss man eller order eller till innehavaren (jfr 5 §, som saknar bestämmelse härom). Det anges inte huruvida det är reglerna om innehavarskuldebrev eller om orderskuldebrev som skall tillämpas, fastän saken har betydelse i 13 och 14 §§ skuldebrevslagen. I författningskommentaren står dock att, om beviset är ställt till viss person, bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order blir tillämpliga, medan i annat fall bestämmelserna om innehavarskuldebrev skall tillämpas. Vad som står i författningskommentaren kan inte utläsas ur lagtexten, och det verkar dessutom märkligt och knappast avsett att bestämmelserna om innehavarskuldebrev skall tillämpas om beviset är ställt till viss man eller order. Lagtexten skulle kunna ges följande lydelse:
Överlåts - - - tillämpas. Härvid skall beviset anses vara ett skuldebrev ställt till innehavaren om det ställts till innehavaren och i övrigt anses vara ett skuldebrev ställt till viss man eller order.
12 kap. 2 §
Häri regleras rätten till fondaktier. Normalt skall fondaktierna fördelas proportionellt på aktieägarna. Enligt andra stycket skall det i bolagsordningen finnas en regel om hur fondaktier skall fördelas, när bolaget har aktier av olika slag som skiljer sig åt i fråga om rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst (s.k. preferens- och stamaktier). I paragrafens tredje stycke behandlas aktier av olika slag men utan sådan åtskillnad mellan aktieslagen som anges i andra stycket. Exempelvis är det fråga om aktieslag som ger olika röstvärde. Härom stadgas att en proportionalitet skall iakttas, om (”och”) de nya aktierna skall vara av samma slag som de befintliga aktierna.
Bestämmelsen i tredje stycket hindrar således inte bolagsstämman att besluta att fondaktierna endast skall vara av det röststarka (eller det röstsvaga) slaget. Denna regel öppnar möjlighet att fördela uppkommen vinst på ett annat sätt än som hade varit möjligt vid vanlig utdelning, låt vara att bestämmelsen om otillbörlig fördel i 7 kap. 47 § utgör en viss spärr. Lagrådet anser att den grundläggande rätten till bolagets tillgångar och vinst bör vidmakthållas, om inte bolagsstämman beslutar om en annan fördelning med den majoritet som framgår av 7 kap. 43 och 45 §§.
12 kap. 8 §
Enligt den föreslagna bestämmelsen skall ett förslag till beslut om fondemission hållas tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma som skall pröva förslaget. Motsvarande bestämmelser finns i 13 kap. 9 § beträffande förslag till nyemission, i 14 kap. 11 § beträffande förslag till emission av teckningsoptioner, i 15 kap. 11 § beträffande förslag till emission av konvertibler, i 18 kap. 7 § beträffande förslag till vinstutdelning, i 19 kap. 25 § beträffande förslag till förvärv av egna aktier och i 20 kap. 15 § beträffande förslag till minskning av aktiekapitalet. Förslag till sådana beslut kan läggas fram såväl av styrelsen som av någon annan. Av de nu nämnda paragraferna framgår inte vem som skall hålla förslaget till beslut tillgängligt: styrelsen eller förslagsställaren. Enligt Lagrådets uppfattning borde paragraferna förtydligas i detta hänseende.
13 kap. 5, 7 och 24 §§
Bestämmelserna rörande kvittning i samband med nyemission i vanliga (ej publika) bolag bygger på förutsättningen att det inte är till skada för vare sig borgenärerna eller övriga aktieägare om den som har en fordran på bolaget redan vid emissionen (se 7 § tredje stycket) tillåts omvandla denna fordran till aktiekapital genom kvittning. Övriga fordringsägare slipper ju en konkurrerande fordran, och kvittningsborgenären hamnar nu i samma klass som övriga aktieägare. Visserligen hade det varit ännu bättre för övriga borgenärer och bolaget om kontantbetalning skett, men kvittningsrätten har ofta varit en förutsättning för aktieteckningen. En möjlighet till kvittning är av särskild betydelse i samband med en företagsrekonstruktion genom ackord. (Jfr Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, 2003, s. 209 f.) Någon reservation för fallet att kvittningen skulle
kunna skada bolaget eller dess borgenärer tas således inte upp i bestämmelserna. Däremot finns en sådan reservation i 42 §, men denna förklaras av att kvittning då tillåts även om någon bestämmelse om detta inte upptagits i emissionsbeslutet och oavsett när aktietecknaren förvärvat sina motfordringar. Bestämmelsen om revisorns granskning i 8 § anknyter även till tredje stycket i 7 § angående kvittningsrätt, men revisorns yttrande skall enligt hänvisningen till 2 kap. 19 § inte avse kvittningsrätten. Eftersom kvittningsrätten under angivna förutsättningar generellt sett antagits vara oskadlig, saknas anledning för revisorn att uttala sig i denna fråga, men han bör kanske bestyrka att kvittningsrätten avser giltiga motfordringar som finns redan vid emissionen.
Det anförda äger motsvarande tillämpning rörande 14 och 15 kapitlen.
13 kap. 17 §
I denna paragraf, som har rubriken Otillräcklig teckning, regleras inledningsvis rättsverkningarna av otillräcklig teckning. I tredje stycket sista meningen tilläggs att bestämmelserna skall gälla om en aktieteckning inte blir bindande. Rubriken täcker inte detta fall. Det vore därför lämpligt att rubriken vidgades exempelvis genom något tillägg eller att den sista meningen bryts ut till en egen paragraf med egen rubrik. Alternativt kunde hela tredje stycket bilda en särskild paragraf om återgång av teckningsvederlag.
I tredje stycket står för övrigt att belopp som betalats för tecknade aktier samt uppkommen avkastning skall betalas tillbaka. Om inbetalade belopp inte hållits avskilda, vilket bolaget inte behöver göra, är det emellertid svårt att slå fast vilken avkastning som uppkommit på de inbetalade beloppen. Så är det också om betalning erlagts genom apport eller kvittning. En schabloniserad lösning vore att föreskriva att bolaget skall betala avkastningsränta enligt 2 § andra stycket räntelagen (1975:635). Denna lösning har dock nackdelen att betalaren, som varit beredd att satsa i bolaget på vinst och förlust, skulle ha rätt till avkastningsränta även om bolaget gått med förlust efter inbetalningen. Skyldigheten att utge avkastningsränta skulle därför kunna förses med ett undantag för fallet att bolaget gått med förlust.
Görs den nu diskuterade ändringen i 17 § uppkommer frågan om en motsvarande ändring skall göras i 2 kap. 24 §. Här är möjligheten att fastställa den faktiska avkastningen bättre, eftersom inbetalade belopp inte får lyftas förrän hela aktiekapitalet inbetalats och eftersom kvittning inte får ske. Apporter kan visserligen försvåra bedömningen. Lagrådet anser emellertid att en anknytning till den faktiska avkastningen i 2 kap. och en huvudregel om avkastningsränta i 13 kap. kan vara lämplig.
Motsvarande problem aktualiseras dessutom beträffande 14 kap. 19 § och 15 kap. 19 §.
14 kap. 6 §
Paragrafen innehåller en uppräkning av vilken information ett förslag till beslut om emission av teckningsoptioner skall innehålla. I punkten 5 anges i tio underpunkter (a – j) olika tänkbara händelser för vilka det
skall anges hur optionsinnehavarnas situation påverkas om de inträffar. Enligt den föreslagna 14 kap. 13 § skall samma information lämnas i bolagsstämmans beslut om emission.
Ett förslag till emissionsbeslut och själva beslutet kommer till följd av den föreslagna paragrafen att tyngas av många detaljerade redogörelser för hypotetiska fall. Regleringen kommer att orsaka kostnader för de emitterande bolagen. Lagrådet anser att det vore bättre om det i aktiebolagslagen infördes regler om vad som gäller i de angivna situationerna, när inget annat föreskrivs i emissionsbeslutet.
Motsvarande problem aktualiseras också beträffande 15 kap. 6 §.
17 kap. 1 §
I denna paragraf definieras begreppet värdeöverföring. I första stycket 4 anges ”annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget”.
I allmänmotiveringen (avsnitt 11.2) noteras att det råder delade meningar, huruvida begreppet skall bedömas objektivt med hänsyn till värdediskrepansen mellan parternas prestationer eller subjektivt med hänsyn till om en värdeöverföring var åsyftad av bolaget. Först konkluderas att det av lagtexten bör framgå att med värdeöverföring avses händelser som medför att bolagets förmögenhet minskar och som är ”betingade” av annat än rent affärsmässiga skäl (ett i rättspraxis ofta förekommande uttryck, se t.ex. NJA 1995 s. 742). Därefter tas frågan upp på nytt, varvid det anförs att övervägande skäl talar för att frågan bör avgöras från objektivt iakttagbara kriterier, främst förekommande värdediskrepans mellan parternas prestationer. Det skulle emellertid leda för långt, sägs det, att enbart fästa avseende vid förhållandet mellan prestationerna. Därför bör ett avtal mellan å ena sidan bolaget och å andra sidan en aktieägare eller någon utomstående, ingånget i god tro, inte kunna angripas enbart därför att det visar sig att bolaget har gjort en dålig affär. Hänsyn måste också kunna tas till värdediskrepansens storlek och avtalets karaktär liksom till mottagarens relationer till och insyn i bolaget. Den närmare bedömningen lämnas därefter till rättspraxis. Liknande formuleringar finns i författningskommentaren.
Lagrådet konstaterar att skillnaden inte är obetydlig mellan allmänmotiveringens och hittillsvarande praxis uttryck ”inte affärsmässigt betingad” och den föreslagna lagtextens ”inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget”. Lagrådet menar att ordet ”betingad” ger bättre uttryck för den bakomliggande tankegången. För att i allt väsentligt bibehålla den föreslagna objektiva karaktären av bestämmelsen kunde det i första stycket 4 föreskrivas: ”annan affärshändelse som … måste antas vara betingad av annat än affärsmässiga skäl för bolaget”.
I detta sammanhang kan noteras att bestämmelserna om olovlig vinstutdelning i nuvarande lag förutsätter att mottagaren är en aktieägare och att praxis inte utsträckt tolkningen till andra än sådana som står i begrepp att bli eller nyss varit aktieägare eller som står aktieägarna nära (se NJA 1997 s. 418 på s. 431 ff. och 447 f. samt NJA 1995 s. 742 på s. 766 f.), trots att det i doktrinen funnits uttalanden om att ingen begränsning gäller avseende mottagare.
17 kap. 6 och 7 §§
I dessa paragrafer behandlas först (6 §) skyldigheten för mottagaren av en olaglig värdeöverföring att återbära det mottagna förutsatt att mottagaren insett eller bort inse att överföringen stred mot lag (om den beslutats på bolagsstämma) eller insett eller bort inse att det förelåg en värdeöverföring (om denna ingått i en affärstransaktion). Därefter anges (7 §) att vissa personer är skyldiga att täcka en brist som uppkommer vid återbäring enligt 6 §. Beträffande styrelseledamot, verkställande direktör och revisor, som medverkat till den olagliga värdeöverföringen, räcker det att den medverkande var vårdslös, en aktieägare som medverkat måste ha varit åtminstone grovt oaktsam men andra personer, som medverkat till överföringen eller som bara tagit emot värdeöverföringen från en person som avses i 6 §, måste ha handlat uppsåtligt.
Som ovan anförts kan enligt det remitterade förslaget en olovlig värdeöverföring ske inte bara till aktieägare utan även till helt utomstående. Dessa blir i så fall återbäringsskyldiga enligt 6 § vid enkel vårdslöshet. Samtidigt kan en utomstående, som tagit emot värdeöverföringen från den primära mottagaren vara bristtäckningsansvarig men bara om hans medverkan var uppsåtlig. Det är uppenbart att dessa regler kan leda till avgränsningsproblem. Av remissen framgår att regeringen inte är omedveten om detta. Således anförs i avsnitt 11.5.1:
”Såsom Svenska Bankföreningen har varit inne på kan en bank normalt inte anses som mottagare, när ett bolag, som ett led i en olaglig utbetalning av medel till en person, sätter in pengarna på mottagarens konto i banken. Men om bolaget har satt in pengarna på kontot just för att kontoinnehavarens skuld till banken därigenom skall kunna regleras kan det vara naturligt att bedöma banken som mottagare, eftersom syftet har varit att värdeöverföringen skall komma banken till godo. Enligt vår mening är det emellertid knappast möjligt att i lag reglera de skilda situationer som härvid är tänkbara utan frågan om vem som vid ett visst slag av utbetalning skall anses som mottagare får liksom hittills lämnas till rättspraxis (jfr NJA 1997 s. 418).”
Rörande 7 § anförs i författningskommentaren: ”Bestämmelsen i tredje stycket saknar tidigare motsvarighet. Den innebär att bristtäckningsansvar även i vissa fall kan åläggas den som utan att själv ha medverkat till värdeöverföringen tagit emot den olovligen överförda egendomen. Det kan t.ex. vara fråga om att bolagets och aktieägarens gemensamma bank, sedan banken har erhållit instruktioner om att föra över medel som härrör från en olaglig värdeöverföring till aktieägarens konto, tillgodogör sig det överförda beloppet genom att amortera ned en kredit som aktieägaren har i banken (jfr NJA 1997 s. 418). Om pengar som sätts in på ett bankkonto inte kommer den kontoförande banken till del, riskerar banken däremot inte något bristtäckningsansvar eftersom banken i ett sådant fall inte kan anses vara mottagare av egendomen.”
Såvitt Lagrådet förstår är det precis samma fall som diskuteras i andra meningen i det första citatet och tredje meningen i det andra citatet. På det första stället anses fallet hänförligt till 6 § och på det andra stället tydligen till 7 §. Skillnaden i rättsföljd är emellertid avsevärd: primärt respektive subsidiärt ansvar, vanligt culpaansvar respektive krav på
uppsåt och dessutom (se nedan) olika reglering av oegentlig rättsvillfarelse. Det är inte godtagbart att detta praktiskt sett helt centrala fall – förvärvaren av ett aktiebolag lånar (kanske genom ett s.k. minutlån) medel till förvärvet från en bank och låter sedan aktiebolaget direkt eller indirekt betala hans skuld till banken – lämnas till praxis med dessa motstridiga motivuttalanden, låt vara att Högsta domstolen i sinom tid skulle kunna ge besked om gränsdragningen.
Den reella innebörden av de senast berörda fallen är att bolaget gör en olovlig värdeöverföring till den nye aktieägaren (eller till den som säljer bolaget) och att aktieägaren för medlen vidare till sin bank. Det är – som Rodhe (Aktiebolagsrätt kap. 10.A in fine) men även andra har hävdat – en situation som ligger utom tillämpningsområdet för aktiebolagslagen om medverkan till olovlig utbetalning och som, vid uppsåt, påminner om häleri (och, vid vårdslöshet, om häleriförseelse). Eftersom rättsföljden i det första ledet är ogiltighet (se 6 §), finns ingen anledning att vad gäller det andra ledet hänvisa till den osäkerhet som råder om rättsföljden vid rättshandlingar i strid mot legala förbud. Frågan blir bara om det finns tillräckliga skäl att avvika från de normala rättsverkningarna, när ogiltigt fången egendom förs vidare till ett nytt led. Dessa rättsverkningar är normalt vindikation från vårdslöst ondtroende förvärvare och separationsrätt i mottagarens eller ondtroende förvärvares konkurs. Om den ogiltigt fångna egendomen är en enkel fordran, vilket i allmänhet är fallet vid värdeöverföring från ett aktiebolag, kan godtrosförvärv över huvud taget inte göras utom när ogiltigheten beror på ett skenavtal (se 14 § skuldebrevslagen e contrario och 34 § avtalslagen). Vindikationsrätt och separationsrätt finns t.o.m. vid svaga ogiltighetsgrunder, ja rentav vid overksamhet på grund av bristande förutsättningar, alltså ett fall som står på gränsen till kontraktsbrott (se NJA 1985 s. 178).
Högsta domstolen har i NJA 1997 s. 418 emellertid ansett att allmänna regler om vindikation inte gäller i förevarande situation. I stället tillämpades reglerna i nuvarande aktiebolagslag om bristtäckningsansvar för medverkande analogt, dock inte enligt sitt innehåll (vårdslöshet) utan med ett krav på uppsåtlig ”medverkan”. Det hävdades att aktiebolagslagens utformning och systematik gjorde det naturligt att uppfatta lagens (dvs. kapitlets) bestämmelser, vilka utgjorde resultatet av ingående överväganden, som i det närmaste uttömmande. Påståendet om ingående överväganden framstår inte som ovedersägligt med tanke på behovet av en analogi och den förändring som därvid gjordes av insiktskravet. Det framgår inte om någon uppmärksamhet ägnats problemet att aktiebolagets bank, som under dröjsmålsansvar beordras att medverka genom en utbetalning, enligt lydelsen av 30 § skuldebrevslagen inte betalar med befriande verkan om banken kände till eller hade skälig anledning att misstänka att utbetalningen gjordes till någon som inte hade en giltig fordran. I remissen synes denna rättsregel ha förbisetts i sista meningen av det andra citatet, låt vara att den utbetalande bankens skyldighet att betala en andra gång inte utgör ett bristtäckningsansvar. Om nu ansvaret för en bank som handlar under tvång enligt 30 § skuldebrevslagen är ett culpaansvar (jfr dock nedan angående NJA 1976 s. 618), frågar man sig varför en bank som frivilligt väljer att låna ut pengar till ett aktieförvärv skall skyddas så länge banken inte hade kännedom om att värdeöverföringen var olaglig.
I remissen åberopas på flera ställen NJA 1997 s. 418 som uttryck för gällande rätt. Det är i och för sig riktigt. Men det hade varit på sin plats om det i remissen hade beaktats att i det strax efterföljande NJA 1999 s. 426 två justitieråd gick emot nämnda rättsfall (eller det likaledes gällande NJA 1992 s. 717) och två andra, som följde praxis, framhöll att nämnd praxis medför en risk för resultat, vars rimlighet på goda grunder kan sättas ifråga, och att goda skäl synes kunna anföras för att den regel som i allmänhet gäller vid ogiltighet, nämligen att en prestation kan återkrävas inte endast från medkontrahenten utan även från en ondtroende förvärvare, borde gälla även i samband med ogiltighet till följd av de aktuella förbuden i 12 kap. nuvarande aktiebolagslag. Därefter uppmanade dessa två justitieråd lagstiftaren att se över dessa problem i de pågående översynen av aktiebolagslagen. Endast ett justitieråd ställde sig oreserverat bakom 1997 års fall, i vilket han för övrigt också deltagit. Mot denna bakgrund borde frågan om förvärvares ansvar ha övervägts mer förutsättningslöst än som förefaller ha gjorts genom hänvisningen till NJA 1997 s. 418, särskilt som även kommittén förordat ett strängare ansvar (grov vårdslöshet).
Lagrådet är förvånat över att regeringen – som i övrigt synes angelägen att hindra bolagsplundring – just på denna punkt så till den grad värnar om omsättningens trygghet att en kreditgivare, trots tydliga tecken på att lånet kommer att kunna återbetalas på den avtalade tiden endast genom att aktiebolagets bundna egna kapital tas i anspråk (jfr NJA 1999 s. 426), skall kunna freda sig mot återbäringskrav så länge vetskap inte kan styrkas. Det gäller, som anförts, i all synnerhet som den bank som beordras att göra utbetalningen under dröjsmålsansvar har ett strängare ansvar enligt 30 § skuldebrevslagen, låt vara att Högsta domstolen i NJA 1976 s. 618, utan lagstöd, krävde att gäldenären till den överlåtna fordringen måste ha insett att utbetalningen var olaglig för att den inte skulle vara befriande.
Hur bör då problemen lösas? Ett första spörsmål är om EG-rätten ställer upp några restriktioner. I artikel 16 i EG:s andra bolagsrättsliga direktiv (77/91/EEG) föreskrivs till skydd för aktieägarna att vinstutdelning skall återbäras av aktieägare som mottagit den endast om bolaget visar att aktieägarna kände till att utdelningen var olaglig eller att de med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara okunniga om det. Det får antas att denna regel är tillämplig bara på formenlig vinstutdelning. Frågan är emellertid om det är tillåtet enligt direktivet att såsom i 6 § första stycket första meningen föreskriva att återbäring skall ske också om aktieägaren bort inse att värdeöverföringen stod i strid mot aktiebolagslagen. Problemet synes förtjäna större uppmärksamhet än det korta omnämnande som görs i allmänmotiveringen (avsnitt 11.5.1). Lagrådet ifrågasätter om inte ondtroskravet i denna första mening måste justeras i enlighet med direktivet.
När det gäller formlös värdeöverföring, som behandlas i 6 § första stycket andra meningen, går det dock att föreskriva återbäringsskyldighet redan när mottagaren borde ha insett att det förelåg en värdeöverföring.
Stötestenen är behandlingen av andra än aktieägare och därmed jämställda personer (jfr NJA 1997 s. 418), när dessa (tredje män) inte medverkat till värdeöverföringen och därför inte hamnar under 7 § första eller andra stycket utan bara tagit emot värdeöverföringen. Detta fall har
inget gemensamt med 7 § i övrigt och bör lyftas ut därifrån för att i stället placeras i 6 §. Tredje man kan betraktas antingen som primär eller sekundär mottagare. Enkelheten i rättstillämpningen talar för att denna gräns görs irrelevant. Eftersom det i allmänhet är fråga om överlåtelser av en enkel fordran bör ett visst godtrosskydd finnas i lagen även när tredje man är mottagare i andra led. Ansvarsnivån kan lämpligen läggas vid grov vårdslöshet, där kommittén ville placera den, vilket blir en kompromiss mellan 6 och 7 §§ och på ett rimligt sätt tillgodoser andra kritiska synpunkter på praxis. Tekniskt sett kunde särskiljandet av andra än aktieägare och därmed jämställda personer ske genom att dessa ordalag används eller genom att en bestämmelse som den följande införs:
Om den överförda egendomen har eller får anses ha överlåtits från en aktieägare eller därmed jämställd till en tredje man, som handlat grovt vårdslöst med avseende på att en värdeöverföring förelåg (alternativt: värdeöverföringen var olaglig), är denne skyldig att till aktiebolaget återbära vad han mottagit.
Med uttrycket ”får anses” åsyftas att denna bestämmelse skall tillämpas även om överföringen gått direkt från aktiebolaget till tredje man men överföringen till tredje man skett för att primärt gynna en annan (aktieägaren). Stycket torde praktiskt taget alltid bli tillämpligt, när värdeöverföringen hamnar hos en tredje man. Lagrådet finner inte skäl att i strid mot allmänna regler göra tredje mans ansvar subsidiärt. I den mån det är annat än pengar som överförts kan det vara viktigt för aktiebolaget att just den egendomen kan återkrävas, även om den primära mottagaren är solvent. Ifall överföringen avser pengar kommer aktiebolaget i praktiken att i första hand hålla sig till den primära mottagaren, och denne kommer annars att svara regressvis mot tredje man. Valet av uttrycket ”återbära” markerar eller håller åtminstone öppet att aktiebolaget har separationsrätt till individuellt bestämd egendom inte bara i mottagarens utan också i återbäringspliktig tredje mans konkurs (såsom anses vara läget vid återvinning); varför skulle borgenärerna ha bättre rätt än konkursgäldenären?
Det kan med anledning av ett uttalande i författningskommentaren till 7 § tilläggas att grov vårdslöshet inte är detsamma som att någon ”måste ha insett” en omständighet. ”Måste ha insett” handlar inte om culpa utan innebär bevislättnad avseende uppsåt. Åsyftas detta skall uttrycket grov vårdslöshet inte användas, men Lagrådet anser som nämnts att uttrycket grov vårdslöshet är att föredra.
Lagrådet övergår nu till att diskutera vad den goda tron skall avse. Enligt 6 § första stycket första meningen rörande vinstutdelning beslutad på bolagsstämma behöver en mottagare inte återbära värdeöverföringen, om han trodde att den var laglig. Har mottagaren inte bort inse vare sig att det saknades fritt eget kapital eller att försiktighetsprincipen träddes för när, klarar han sig. Det är med den valda formuleringen t.o.m. möjligt att mottagaren (en vanlig aktieägare) i vissa fall kan slippa återbäring därför att han inte anses ha bort inse vad lagen stadgar.
Om det är fråga om olaglig värdeöverföring i samband med en affärstransaktion (andra meningen), behöver bolaget bara visa att mottagaren bort inse att det förelåg en värdeöverföring. Denna regel får anses som sträng i förhållande till en utomstående, särskilt om också definitionen i 1 § av värdeöverföring huvudsakligen avgörs med hänsyn
till värdediskrepansen. Men det kan som ovan nämnts förebyggas genom en jämkning av 1 § (”betingad av annat än affärsmässiga skäl”).
Enligt den föreslagna 7 § tredje stycket skall en mottagande tredje man ha haft vetskap om att egendomen härrör från en olaglig värdeöverföring. Föremålet för den onda tron framstår som rimligt bestämd (jfr regler om godtrosförvärv), men återigen blir det av stor betydelse om en transaktion hänförs till 6 § första stycket eller 7 § tredje stycket.
Enligt allmänmotiveringens förslagsruta vid avsnitt 11.5.1 skall beträffande gåva krävas att mottagaren bort inse olagligheten. I 6 § hamar gåvofallet emellertid under andra meningen som avser värdeöverföring enligt 1 § första stycket 4, vilket betyder att det kommer att räcka att mottagaren bort inse värdeöverföringen. Detta bör korrigeras genom att det i 6 § första stycket första meningen görs en hänvisning också till 5 §. Därefter måste andra meningen kompletteras t.ex. så att den inleds på följande sätt: ”Har en värdeöverföring enligt 1 § första stycket 4, som inte avser gåva enligt 5 §, skett …”.
I motiven (avsnitt 11.5.3) berörs frågan om preskription av fordringar på grund av olagliga värdeöverföringar. Det anförs att en sådan fordran i dag preskriberas efter tio år, om inte preskriptionsavbrott skett dessförinnan (och det framhålls att någon ändring inte bör göras). Lagrådet finner anledning att påpeka att, om mot vanligheten anspråket gäller återbäring av egendom som finns i behåll utan att vara sammanblandad med annan likartad egendom, preskriptionstid inte alls torde löpa (se NJA 2003 s. 302).
20 kap. 24 §
Enligt denna paragraf rörande minskning av aktiekapitalet behöver de borgenärer inte underrättas vars anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen. Enligt författningskommentaren avses härmed borgenärer vars fordringar omfattas av lönegaranti. (Se även 20 kap. 26 §, 23 kap. 19 § och 24 kap. 21 §.)
Genom de ändringar som trätt i kraft i förmånsrättslagstiftningen år 2004 (SFS 2003:535) sammanfaller inte längre förmånsrätten och lönegarantin till alla delar. Det finns exempelvis fordringar med lönegaranti som inte eller bara delvis har förmånsrätt (främst fordran på uppsägningslön). Om underrättelse inte skall lämnas till anställda med rätt till uppsägningslön bör bestämmelsen justeras, så att hänvisning i stället görs till fordran på lön eller annan ersättning som åtnjuter lönegaranti enligt lagen härom (1992:497).
21 kap. 1 §
Lagrådet instämmer i den kritik som framförts mot att ifrågavarande civil- och straffrättsliga regler i aktiebolagslagen utformats för att tillgodose även skatterättsliga syften, fastän ett lån till en aktieägare inte kan betraktas som mer äventyrligt för bolaget än att bolaget utan återbetalningsskyldighet överlåter samma belopp till aktieägaren, något som är tillåtet och giltigt om bolaget har tillräckligt med resterande
bundet eget kapital. Det skulle vara att föredra att skattelagstiftningen innehöll regler om hur lån på förmånliga villkor i fråga om ränta och återbetalning skall behandlas.
21 kap. 2 §
Från låneförbudet i 1 § görs inget undantag när staten lånar pengar från statliga bolag genom att dessa sätter in medel hos Riksgäldskontoret (se avsnitt 15.2.3). Sålunda blir styrelsen och verkställande direktören i det statliga bolaget straffansvariga och Riksgäldskontoret skyldigt att omedelbart återbetala lånet. Anses dessa rättsföljder mindre lämpliga, bör 2 § kompletteras med ännu ett undantag.
21 kap. 11 §
I paragrafens första mening anges att, om ett aktiebolag lämnat ett lån i strid mot bestämmelserna i 21 kap., lånet skall återbetalas. Ett lån skall emellertid återbetalas även om det inte står i strid mot 21 kap. Lagtexten bör därför justeras så att rättsföljden anges vara ogiltighet eller omedelbar återbetalningsskyldighet. Det förstnämnda är att föredra, eftersom bolaget då har separationsrätt till lånebeloppet om det fortfarande finns identifierbart hos låntagaren.
22 kap. 1 §
Enligt det tredje stycket skall rätten och skyldigheten till inlösen kunna utövas av respektive mot ett utländskt rättssubjekt. I författningskommentaren anförs härom att det av allmänna regler om domsrätt torde följa att svenska skiljenämnder och domstolar saknar behörighet att handlägga en tvist där svaranden är ett utländskt aktiebolag. En minoritetsaktieägare, som vill föra en talan om inlösen, skulle således vara hänvisad till att ansöka om stämning vid den utländske majoritetsaktieägarens hemvistforum (se även SOU 1997:22 s. 258).
Enligt 5 § skall emellertid lagen (1999:116) om skiljeförfarande vara tillämplig på inlösentvister, om inte annat följer av bestämmelserna i 22 kap. Ingenstans i den föreslagna lagtexten anges att den svenska skiljeförfarandelagen inte skall tillämpas, när inlösen påkallas hos ett utländskt moderbolag.
Mot den bakgrunden kan man fråga sig vad en minoritet uppnår genom att ansöka om stämning vid det utländska moderbolagets hemvistforum. Om syftet är att den utländska domstolen skall hantera tvisten själv, borde det anges i 22 kap.
22 kap. 2 §
Frågan, hur lösenbeloppet skall bestämmas, har varit mycket omdiskuterad i lagstiftningsärendet. Lagrådet finner sig inte ha anledning att framföra egna värderingar i den frågan. Lagrådet noterar dock att hänvisningarna i allmänmotiveringen (avsnitt 16.2.2) till ersättningen vid
expropriation delvis är missvisande, eftersom expropriationsföretagets inverkan på värdet i det fallet ej skall beaktas, medan det uppköpande bolagets intresse för aktien och offentliga erbjudande får stor betydelse för prissättningen enligt förslaget.
Enligt förslagets tredje stycke skall lösenbeloppet bestämmas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då begäran om prövning av skiljemän gjordes, men lösenbeloppet får i stället bestämmas med hänsyn till förhållandena vid en tidigare tidpunkt om det finns särskilda skäl. Enligt motiven (avsnitt 16.2.4) bör man finna ”en så rättvisande värderingstidpunkt som möjligt”, och det skall finnas utrymme att välja ”en med hänsyn till alla omständigheter lämplig tidpunkt för värderingen av aktierna” (dock inte en tidpunkt efter påkallandedagen). Även om de konkreta exempel som ges i författningskommentaren skulle kunna rymmas under beteckningen ”särskilda skäl”, vill Lagrådet ifrågasätta om detta uttryck inte är för restriktivt för att täcka in de uttalanden som görs i allmänmotiveringen. Särskilt med hänsyn till att majoritetsaktieägaren har stora möjligheter att välja en för denne passande tidpunkt, bör det räcka att det finns ”skäl” för att välja annan värderingstidpunkt än påkallandedagen. (Jfr SOU 1997:22, 17 kap. 4 § första stycket tredje meningen.)
Däremot finner Lagrådet rekvisitet ”särskilda skäl” vara väl valt för att täcka de undantag som avses i andra och fjärde stycket.
22 kap. 3 §
Enligt denna bestämmelse har minoritetsaktieägarna – i anslutning till rättspraxis – rätt till avkastningsränta på lösenbeloppet från påkallandedagen till dess att domen varigenom lösenbeloppet blir fastställt vinner laga kraft. Därefter har minoritetsaktieägarna rätt till dröjsmålsränta (villkorat av att kupongaktier överlämnas till majoritetsaktieägaren).
Innan en skiljedom på förhandstillträde vunnit laga kraft har minoritetsaktieägarna såsom ägare till aktierna rätt till avkastningen från dessa. Man kan fråga sig varför minoritetsaktieägarna dessutom skall ha avkastningsränta redan från påkallandedagen. Svaret borde vara att majoritetsaktieägaren sällan beslutar om någon utdelning under denna tid och att värdestegringen från påkallandedagen tillkommer majoritetsaktieägaren. I rättspraxis (NJA 1996 s. 293) och i det remitterade förslaget motiveras avkastningsräntan från påkallandet fram till dess inlösenbeloppet blir tillgängligt med att minoritetsaktieägarna inte har tillgång till lösenbeloppet för alternativ placering.
Den valda räntenivån, avkastningsränta, är tänkt att motsvara en placering mot fullgod säkerhet. Aktieägaren hade emellertid kanske föredragit en placering i aktier (dvs. utan säkerhet) som i allmänhet gett högre avkastning, men genom inlösenförfarande berövas han denna möjlighet. Från denna synpunkt skulle en ränta motsvarande räntan för upplåning av lösenbeloppet med placering i aktier utgöra en lämplig ränta.
22 kap. 4 §
I denna bestämmelse anges vem lösenbeloppet ”tillkommer”. I fråga om kupongaktier är det den som överlämnar ett aktiebrev med anteckning om överlåtelse etc. I avstämningsbolag är det den som är registrerad som ägare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller antecknad på konto i avstämningsregistret som är berättigad till lösenbeloppet.
Avsikten torde emellertid inte vara att lösenbeloppet under alla förhållanden tillkommer nämnda personer. I anslutning till bestämmelsen i 13 § skuldebrevslagen (jfr 6 kap. 6 § lagen om kontoföring av finansiella instrument) bör det i stället anges att nämnda personer skall förmodas/antas ha rätt till lösenbeloppet. Om exempelvis kupongaktier innehas av någon som saknar rätt till dem, måste innehavaren sakna rätt också till lösenbeloppet, och majoritetsaktieägaren betalar inte med befriande verkan, om majoritetsaktieägaren har anledning att misstänka att innehavaren saknar rätt till aktierna. Jämför Lagrådets synpunkter rörande 4 kap. 37–41 §§.
I detta sammanhang måste uppmärksammas den koppling som finns i 5 § andra stycket 3 rörande fullgörelsedomar. Där föreskrivs att talan i en inlösentvist får avse förpliktelser för majoritetsägaren att betala fastställt lösenbelopp till ”den som avses i 4 §”. En sådan förpliktelse kan naturligtvis inte gälla mot ”den som förmodas ha rätt till lösenbeloppet”, särskilt som betalningen då inte skulle ske med befriande verkan om majoritetsägaren är i ond tro om att den formellt legitimerade saknar materiell rätt. Härav kan man emellertid inte dra slutsatsen att 4 och 5 §§ bör godtas i det föreslagna skicket. Det skulle ju betyda att t.ex. en insolvent tjuv av ett aktiebrev enligt domen skulle få rätt till betalningen, eventuellt oberoende av majoritetsaktieägarens goda eller onda tro, låt vara att den rätte ägaren av minoritetsaktien skulle kunna begära kvarstad på fordringen i samband med att han väcker talan mot tjuven om bättre rätt. I stället bör det i 5 § andra stycket 3 anges att talan kan avse förpliktelse för majoritetsägaren att betala fastställt lösenbelopp till ”minoritetsaktieägarna” eller, med tanke på att aktierna vid förhandstillträde kan ha övergått till majoritetsaktieägaren när betalningen skall erläggas, till ”de berättigade”. Den som innehar aktiebrevet eller är antecknad som ägare i avstämningsregistret eller antecknad som berättigad till lösenbeloppet enligt 14 § presumeras sedan enligt 4 § ha rätt att kräva betalning enligt domen, och majoritetsaktieägaren (eller den centrala värdepappersförvararen) betalar med befriande verkan till denne, om han inte har anledning att misstänka att innehavaren etc. saknar rätt till prestationen.
22 kap. 5 §
I denna paragraf anges att inlösentvister skall prövas av tre skiljemän, oavsett om annat föreskrivits i bolagsordningen. Som skäl för lösningen anförs (avsnitt 16.3.1) att ordningen fungerat väl, att det är enklare att uppbringa specialistkompetens vid skiljeförfarande, att skiljeförfarande är snabbare än ett domstolsförfarande och att möjligheten till överprövning i domstol skapar erforderliga rättssäkerhetsgarantier.
Dessutom tilläggs att två parallella processordningar skulle ge upphov till ett tämligen svåröverskådligt regelverk.
Lagrådet anser att argumenteringen är föga övertygande. Bedömningarna i ett inlösenförfarande är inte mer krävande än många andra värderingar som anförtros allmän domstol, och de flesta komplicerade inlösentvister skulle koncentreras till ett fåtal domstolar, där speciell kompetens snabbt skulle uppnås. Valet av skiljemän innebär i sig en tidsutdräkt, vilken tillsammans med överklagandemöjligheten medför att det vanliga argumentet om (slutliga) skiljeförfarandens större snabbhet inte gäller här, i vart fall inte fullt ut. En följd av den valda ståndpunkten är att staten inte behöver ta på sig kostnaden för domare i första instans för denna typ av tvister.
I andra stycket anges de frågor som får tas upp till prövning i skiljeförfarandet. Där nämns som en nyhet skyldighet för majoritetsaktieägaren att betala fastställt lösenbelopp (se ovan under 4 § om Lagrådets förslag till ändrad formulering av p. 3). Däremot nämns inte skyldighet för minoritetsaktieägarna att överlämna kupongaktier till majoritetsaktieägaren. Sådan skyldighet föreligger visserligen ex lege enligt förslaget till 13 §, om skiljemännen beslutat om förhandstillträde, och verkställighet borde kunna erhållas med stöd av förhandstillträdesdomen. Det kan dock tänkas att förhandstillträde inte yrkas eller inte bifalls. Majoritetsaktieägaren tvingas då gå till domstol för att få en dom på fullgörelse. Antingen borde en komplettering göras i 5 § om att talan kan föras om utgivande av kupongaktier eller så bör det senare i kapitlet föreskrivas att en rättsföljd av lösenrätt (oavsett om det är förhandstillträde) är att minoritetsaktieägarna är skyldiga att överlämna sina kupongaktier. Lagrådet förordar nedan den senare lösningen.
22 kap. 7 och 8 §§
I 7 § regleras hur bolagets underrättelse till minoritetsaktieägarna om påkallandet och bolagets uppmaning till dem att utse en gemensam skiljeman skall kungöras. Det stadgas att bolagets styrelse får avgöra i vilka andra tidningar än Post- och Inrikes Tidningar som underrättelsen skall införas.
Inte sällan innehåller bolagsordningen en bestämmelse om var kungörelser till aktieägarna om t.ex. bolagsstämmor skall införas. I den föreslagna bestämmelsen borde den kompletteringen göras att bolagets styrelse alltid skall lämna underrättelse om skiljeförfarandet i en sådan tidning.
Redaktionellt kan det övervägas att låta första stycket i 7 § bilda en särskild paragraf med rubriken ”Bolagets underrättelse till minoritetsaktieägarna”, varefter andra stycket fick utgöra en ett första stycke i 8 § med rubriken ”Ansökan om god man”. I det överflyttade stycket får då efter ordet underrättelsen tillfogas ”enligt 7 §”. Viss justering behövs också av bestämmelsen om skyndsam prövning. Vidare får hänvisningen i 11 § till 7 § första stycket ändras.
22 kap. 10 §
Enligt paragrafens första stycke 2 skall gode mannen i tvisten bevaka frånvarande aktieägares rätt. I författningskommentaren anges att en minoritetsaktieägare, som inte anmäler att han själv vill bevaka sin rätt (jfr 11 §), blir bunden av de processhandlingar som gode mannen företar innan minoritetsaktieägaren eventuellt senare anmäler att han själv vill bevaka sin rätt. Processhandlingar kan emellertid i princip återkallas i samma instans. Bundenheten borde därför vara villkorad av att sådan återkallelse inte sker eller av att skiljenämnden inte fattat ett beslut eller meddelat en mellandom innan återkallelsen sker. Däremot är det tvivelaktigt att en återkallelse inte skulle ha verkan därför att den krånglar till handläggningen; sena återkallelser kan dock leda till ansvar för extra rättegångskostnader oavsett utgången i målet (se 25 §).
Enligt tredje stycket skall den gode mannen, utöver vad som anges i aktiebolagslagen, bl.a. ha den behörighet som föreskrivs i 12 kap. 14 § första stycket 2–6 rättegångsbalken. Eftersom gode mannen sålunda inte får väcka talan (se nämnda paragraf första stycket 1), torde gode mannen inte vara behörig att yrka att majoritetsaktieägaren erlägger betalning. Däremot framgår det av 15 och 19 §§ att gode mannen har behörighet att yrka att skiljenämnden ålägger majoritetsaktieägaren att lösa in minoritetens aktier. Avsaknaden av behörighet att yrka betalning står i dålig överensstämmelse med 5 § andra stycket och är knappast avsedd. Gode mannens behörighet enligt 10 § tredje stycket bör därför göras till föremål för fortsatta överväganden.
I allmänmotiveringen anförs (avsnitt 16.3.2) att det inte finns tillräckliga skäl att genom lagregler se till att gode mannen kan få säkerhet för sitt arvode, eftersom det är förhållandevis ovanligt att majoritetsägaren saknar betalningsförmåga och de uppkommande problemen principiellt inte skiljer sig från vad som gäller för ett rättegångsombud. En betydande skillnad är emellertid att ett vanligt rättegångsombud kan avböja att medverka om inte huvudmannen ställer säkerhet, men den gode mannen kan inte betinga sig säkerhet från minoritetsaktieägarna direkt; säkerhet kan därför endast lämnas av majoritetsaktieägaren, som ändå normalt skall betala gode mannens arvode (se 25 §). Den säkerhet som majoritetsaktieägaren skall ställa vid förhandstillträde enligt 12 § andra stycket 2 täcker inte gode mannens anspråk. Det finns därför skäl att komplettera lagen med en skyldighet för majoritetsaktieägaren att på begäran av gode mannen ställa säkerhet för gode mannens arvode och kostnader.
22 kap. 12 §
I denna bestämmelse regleras majoritetsaktieägarens rätt till förhandstillträde. En sådan rätt skall prövas i en särskild skiljedom (vilket överensstämmer med 27 § skiljeförfarandelagen men avviker från praxis). Ett sådant avgörande får meddelas endast om parterna är ense om att det finns lösningsrätt eller lösningsskyldighet eller om det genom särskild dom som vunnit laga kraft har fastställts att en sådan rätt eller skyldighet föreligger samt majoritetsaktieägaren har ställt en säkerhet för
kommande lösenbelopp och ränta och säkerheten godkänns av skiljemännen eller domstolen.
Som förslaget är formulerat måste det – när parterna inte är ense – i en särskild skiljedom ha fastslagits att lösningsrätt föreligger och denna dom ha vunnit laga kraft, vilket tar två månader (se 26 §), innan den särskilda skiljedomen angående förhandstillträde kan meddelas. Detta verkar vara onödigt omständligt. Eftersom rätt till förhandstillträde alltid föreligger när lösningsrätt finns, förutsatt att säkerhet ställs, borde rätten till inlösen och förhandstillträde kunna prövas i ett sammanhang.
Innan en särskild dom på förhandstillträde kan meddelas måste som nämnts majoritetsaktieägaren dessutom ha ställt en säkerhet som godkänns av skiljemännen eller domstolen. Inget anges i den föreslagna lagtexten om hur säkerheten skall prövas och godkännas av skiljemännen. I praxis görs detta i dag genom ett protokollsbeslut, om svarandena medger att säkerheten är tillräcklig, varpå beslutet medför att äganderätten till aktierna omedelbart övergår till majoritetsaktieägaren så snart den godkända säkerheten ställts (se 14 kap. 33 § nuvarande lag). I allmänmotiveringen (avsnitt 16.3.3) nämns att goda skäl talar för att godkännandet av säkerheten sker genom en dom som kan överklagas och att det med ett sådant synsätt är konsekvent att avgörandet skall meddelas i form av en särskild dom.
Lagrådet instämmer i bedömningen att förhandstillträde – innebärande att majoritetsaktieägaren blir ägare av minoritetsaktierna och att minoriteten skall tillhandahålla dessa eller godta att majoritetsaktieägaren registreras som ägare – är en så central rättsverkan att rätten till förhandstillträde när yrkandet är bestritt bör slås fast i en dom som kan överklagas. Särskilt om kärandens betalningsförmåga är oklar, är en rätt att få godkännandet av säkerheten (och den därmed följande äganderättsövergången) överprövad av synnerlig betydelse. Om emellertid alla minoritetsaktieägare medgett att lösenrätt finns och att säkerheten är tillräcklig, har de inget att vinna på ett överklagande, och ett avgörande av skiljenämnden binder i sådana fall också de frånvarande minoritetsaktieägarna i överklagandeinstansen. Fastän frågan om omedelbar laga kraft inte brukar vara beroende av om en dom grundas på ett medgivande, kan det ifrågasättas att det skall vara nödvändigt att förhandstillträdet blir fördröjt med två månader i dessa fall. En vidareföring av nuvarande praxis kräver dock lagstöd, eftersom enligt 27 § skiljeförfarandelagen alla frågor som överlämnats till skiljemännen skall avgöras genom dom, som i inlösentvister ger upphov till en överklagandetid.
I andra stycket 2 föreslås den ändringen att säkerheten skall ha ställts innan den prövas och avgörandet om förhandstillträde meddelas. Fördelen är att den centrala värdepappersförvararen inte behöver pröva om den efter avgörandet ställda säkerheten svarar mot den erbjudna och godkända säkerheten, något som i och för sig brukar vara enkelt. Den föreslagna omkastade ordningen torde endast medföra en obetydlig kostnadsökning för käranden och är därför att föredra.
I författningskommentaren anges att säkerheten som regel skall godkännas, om den godtagits av gode mannen och av minoritetsaktieägare som företräder sig själva. Uttalandet (”som regel”) antyder att en viss prövning skall göras ex officio. Frågan är emellertid varför så skall
ske, om de frånvarande minoritetsaktieägarna binds av ett medgivande av gode mannen rörande lösenbeloppets storlek.
Sammanfattningsvis anser Lagrådet att skiljenämnden, eller allmän domstol efter överklagande, i ett sammanhang bör pröva om lösningsrätt föreligger, dvs. om käranden innehar tillräckligt många aktier, och om den ställda säkerheten är tillräcklig. I samband därmed borde rätten till förhandstillträde kunna fastställas. Om skiljenämnden, eller domstolen, mot minoritetsaktieägarnas bestridande ansett att käranden har lösningsrätt eller att säkerheten duger, skall minoritetsaktieägarna ha möjlighet att överklaga på materiell grund enligt 26 § och få dessa prejudicialfrågor omprövade. Lagtexten i 12 § bör således justeras så att kravet på två särskilda skiljedomar, när lösningsrätten bestrids, tas bort. Dessutom bör övervägas ett tillägg till 26 § av innebörd att en särskild dom på förhandstillträde omedelbart vinner laga kraft om den grundas på medgivande från minoritetsaktieägarna.
Lagförslaget innehåller vidare inte någon regel om huruvida nödvändig processgemenskap råder mellan minoritetsaktieägarna eller om exempelvis förhandstillträde kan meddelas beträffande vissa aktier vars ägare godtagit säkerheten men inte beträffande andra aktier vars ägare bestritt att säkerheten dög. Motsvarande fråga kan uppkomma angående lösenbeloppets storlek m.m. Saken får särskild betydelse, om omedelbar laga kraft görs beroende av huruvida ett yrkande om förhandstillträde medgetts eller bestritts. Allmänna processrättsliga principer torde tala för att olika domar kan meddelas beträffande olika aktier, varför saken torde kunna lämnas oreglerad i aktiebolagslagen. (Jfr Munck i Tvångsinlösen, 2003, s. 97 ff. samt SOU 1997:22 s. 273.)
I 12 § andra stycket 1 sägs att det har betydelse för rätten till förhandstillträde om det finns lösningsrätt eller lösningsskyldighet. Eftersom bara majoritetsaktieägaren kan begära förhandstillträde (se första stycket) och förutsättningarna för lösningsrätt och lösningsskyldighet är desamma, frågar man sig varför lösningsskyldighet behöver nämnas.
22 kap. 13 och 14 §§
I dessa paragrafer anges vissa rättsverkningar av att förhandstillträde blivit fastställt, nämligen enligt 13 § beträffande kupongaktier en skyldighet för minoritetsaktieägarna att överlämna aktierna försedda med en överlåtelseförklaring till majoritetsaktieägaren och en skyldighet för denne att utställa s.k. lösenbevis samt enligt 14 § (se även 23 och 21 §§) beträffande avstämningsaktier en rätt för majoritetsaktieägaren att bli registrerad som ägare enligt kontoföringslagen, varvid minoritetens rätt till kommande lösenbelopp och ränta skall registreras enligt samma lag.
Förutsättningarna för rättsföljderna i 13 och 14 §§ är desamma, nämligen att en särskild skiljedom om förhandstillträde meddelats och – underförstått – vunnit laga kraft. Detta rättsfaktum uttrycks emellertid på olika sätt i de två paragraferna. Lagrådet förordar att rättsfaktum formuleras på samma sätt, exempelvis enligt följande: ”Om skiljemännen har beslutat om förhandstillträde enligt 12 § …”
13 § synes i sig innehålla en fullständig reglering av minoritetsaktieägarnas skyldighet att överlämna kupongaktier och av den motprestation
som skall utgå. 14 § innehåller emellertid en hänvisning till 23 §, som i sin tur hänvisar till 21 §; först efter studium av dessa andra paragrafer får läsaren, med viss möda, svaret. Som redan anförts under 5 § finns ingen fullständig reglering av rättsföljderna vid inlösen, när förhandstillträde inte ägt rum. Detta aktualiserar samspelet mellan 13 och 14 §§ samt bestämmelserna i 20–24 §§. Eftersom förhandstillträde äger rum i praktiskt taget alla inlösentvister, måste det vara mest pedagogiskt att rättsverkningarna av ett beviljat förhandstillträde anges först och uttömmande, varefter det anges vilka skillnader som föreligger avseende rättsföljderna av en inlösendom när förhandstillträde inte ägt rum.
Slutsatsen av detta blir att 14 § bör byggas ut med ledning av hänvisningarna till 23 och 21 §§, så att 13 och 14 §§ kommer att innehålla en fullständig reglering dels av minoritetsaktieägarnas skyldighet att tillhandahålla kupongaktier respektive att låta majoritetsaktieägaren bli registrerad som ägare, dels av motprestationsreglerna om lösenbevis respektive om registrering på aktiekonto av rätt till kommande lösenbelopp och ränta. Minoritetsaktieägarnas rätt till betalning behöver inte regleras i detta sammanhang, eftersom de fått säkerhet. Däremot bör bestämmelserna i 22 och 24 §§ tas upp redan i samband med förhandstillträde. Reglerna om rättsföljderna av förhandstillträde bör vidare innehålla en bestämmelse om majoritetsaktieägarens skydd mot minoritetsaktieägarnas borgenärer (se nedan).
Rättsföljderna vid förhandstillträde kan stå där de gör i remissen, dvs. i ett samlat avsnitt om förhandstillträde. Då kommer avvikelserna rörande andra inlösendomar att bli skilda genom ett mellankommande avsnitt, som åtminstone innehåller 19 § men kanske även 15–18 §§. En annan möjlighet är att först ha ett avsnitt som bara behandlar förutsättningarna för att få en dom på förhandstillträde, därefter ett avsnitt om rätten till särskild skiljedom i övrigt (remissens 19 §), och slutligen bestämmelserna om återkallelse m.m. (remissens 15–18 §§). Sedan kunde rättsföljderna vid förhandstillträde komma, omedelbart följda av rättsföljderna vid andra inlösendomar, presenterade genom en hänvisning till förhandstillträdesreglerna i den mån inte avvikelser preciseras. Den nuvarande dispositionen är inte tillfredsställande.
I 13 § första stycket står att minoritetsaktieägarna skall överlämna sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse. Det framgår inte om överlåtelsen skall göras till majoritetsaktieägaren (namngiven) eller in blanco. En precisering bör övervägas.
Lösenbeviset skall enligt 13 § andra stycket 2 ställas till viss man. Beviset bör rimligen vara lätt omsättningsbart, exempelvis så att godtrosförvärv enligt 14 § skuldebrevslagen kan göras (jfr 6 kap. 8 §). Detta är inte omhändertaget i remissen.
22 kap. 19 §
Enligt denna paragraf får frågan om rätt eller skyldighet till inlösen avgöras genom särskild skiljedom (s.k. mellandom) och särskild skiljedom meddelas över belopp som har medgetts av majoritetsaktieägaren (s.k. deldom). Aktiebolagskommitténs förslag i denna del (SOU 1997:22) avgavs medan 1929 års skiljemannalag gällde, i vilken det saknades
bestämmelser om mellandom (se 19 § i den lagen). Enligt 29 § i 1999 års skiljeförfarandelag kan emellertid både mellandom och deldom meddelas. I det remitterade förslaget finns några marginella avvikelser från den generella regleringen i skiljeförfarandelagen. Avvikelserna är emellertid utan praktisk betydelse. Eftersom det i 5 § anges att skiljeförfarandelagen gäller om inte annat följer av 22 kap. aktiebolagslagen, menar Lagrådet att den föreslagna 19 § kan utgå.
22 kap. 21 och 22 §§
I 21 § regleras när äganderätten till aktier som har blivit inlösta går över till majoritetsaktieägaren. I allmänhet skall det ske när kupongaktier överlämnas till majoritetsaktieägaren eller när avstämningsaktier omregistreras eller när lösenbelopp satts ned hos länsstyrelsen enligt 20 §. Vid förhandstillträde övergår äganderätten dock när avgörandet vunnit laga kraft.
Som nämnts ovan i samband med 13 och 14 §§ bör denna regel om äganderättens övergång föras ihop med nämnda paragrafer i den mån en regel om äganderättens övergång alls skall meddelas.
Den första frågan är vad som avses med att äganderätten övergår. I allmänmotiveringen anförs att äganderätten enligt allmänna regler är kopplad till innehavet eller registrering och att utgångspunkten bör vara densamma i inlösensammanhang (avsnitt 16.3.9). Detta antyder att med äganderättens övergång i remissen avses (bl.a.) förvärvarens skydd mot överlåtarens borgenärer (sakrättsligt skydd). Under sådana förhållanden är det emellertid anmärkningsvärt att förvärvaren vid förhandstillträde skulle vara skyddad mot överlåtarens borgenärer när domen vinner laga kraft men att han vid en dom på inlösenrätt i övrigt inte får skydd mot överlåtarens borgenärer förrän han fått besittningen till kupongaktier eller blivit registrerad beträffande avstämningsaktier. Och varför skulle förvärvaren bli sakrättsligt skyddad vid nedsättning av lösenbeloppet hos länsstyrelsen, om hans betalning till överlåtaren saknar relevans och när betalning generellt sett saknar betydelse för en förvärvares sakrättsliga skydd?
Rimligen måste ett samlat grepp tas på detta problem. Frågan är om det finns skäl att avvika från normalregeln, nämligen att besittningstagande eller registrering krävs för borgenärsskydd. För en avvikelse talar att det inte finns någon risk för skentransaktioner eller antedateringar, när förvärvet skett genom en dom på tvångsinlösen. Därför skulle förvärvaren kunna få sakrättsligt skydd redan genom domen (som här motsvarar avtalet). Mot en sådan tidigareläggning av det sakrättsliga skyddet talar att domar på bättre rätt till egendom i allmänhet inte ger omedelbart sakrättsligt skydd. I NJA 1985 s. 159 fick den som ropat in lösöre vid en exekutiv auktion dock skydd mot utmätningsgäldenärens borgenärer genom klubbslaget, fastän han lät de köpta föremålen vara kvar i gäldenärens besittning, där de åter blev utmätta för överlåtarens skulder. Det kan också noteras att aktiebreven genom inlösendomen upphör att vara bärare av aktierätten och bara berättigar till betalning (se 22 §). Lagrådet finner det vara lämpligt att låta ännu en droppe urholka traditionsprincipen (jfr ovan rörande 2 kap. 17–18 §§) och
rekommenderar således att det föreskrivs – i klartext – att majoritetsaktieägaren får skydd mot minoritetsaktieägarnas borgenärer när en dom på förhandstillträde eller på inlösenrätt vinner laga kraft. Tidpunkten skulle således generellt bli densamma som enligt 14 kap. 33 § nuvarande lag, låt vara att det är ovisst om den bestämmelsen avser någon annan rättsföljd av äganderättens övergång än den i bestämmelsen angivna skyldigheten för minoritetsaktieägarna att lämna ut aktierna.
Att det i remissens 21 § skiljs mellan dom på förhandstillträde och annan dom på inlösen vad gäller äganderättens övergång och att äganderätten i 20 § anges övergå vid betalning torde hänga samman med att förslagsställaren också – eller kanske framför allt – haft majoritetsägarens insolvens för ögonen. Vid förhandstillträde har denne ställt säkerhet, och minoritetsägarna riskerar då inget om majoritetsägaren blir ägare också i den meningen att aktierna direkt ingår i hans konkursbo. Vid en dom på inlösen, där säkerhet inte ställts för betalningen, bör aktierna dock inte tillhöra majoritetsägaren i denna mening förrän han betalat. Om ”äganderätten” då går över först när aktiebreven överlämnas, kan minoritetsägarna utöva sin detentionsrätt enligt 10 § köplagen (vilket dock blir meningsfullt endast om aktiebreven bär aktierätten fram till betalning sker). Den föreslagna regleringen illustrerar svårigheten att på en gång (genom äganderättens övergång) reglera båda parters skydd mot motpartens borgenärer. Tekniken är ju också sedan länge övergiven i svensk rätt (se Undéns framställning från 1920-talet av sakrätten).
Lagrådet föreslår i denna del att 22 § ändras så att den där angivna rättsföljden – när fullgod säkerhet inte ställts – inte inträder förrän full betalning erlagts, antingen direkt till minoritetsägarna eller genom nedsättning hos myndighet. I anslutning till vad som ovan anförts om att förhandstillträde bör regleras för sig (med 22 § som den nu ser ut), är detta således ett fall där regeln blir annorlunda vid annan inlösendom.
Andra ”äganderättsfrågor” som kan behöva besvaras gäller vem av parterna som har rätt till eventuell avkastning av aktierna. Saken är delvis reglerad i 28 §. Vad beträffar utdelning noteras att minoritetsaktieägarna har rätt till avkastningsränta på lösenbeloppet från påkallandedagen (se 3 §), vilket borde innebära att majoritetsaktieägaren mellan parterna skall ha rätt till avkastning som faller från denna dag. Saken behöver knappast regleras i lagen. Rätten är naturligtvis villkorad av att inlösenyrkandet vinner bifall. Sedan kan kompletterande legitimationskrav gälla för att han skall få lyfta avkastningen (se 4 kap. 37 §). Inte heller detta behöver regleras i 22 kap.
Ingenstans i remissen berörs frågan vad som gäller om minoritetsaktien förvärvas av någon som är i god tro om tvångsinlösenförfarandet eller domen. Om förvärvet skett under förfarandet, blir förvärvaren naturligtvis att betrakta som en aktieägare som drabbas av domen. Eftersom effekten av 22 § kan jämställas med att aktiebrevet dödats, borde 17 § skuldebrevslagen bli analogt tillämplig när förvärvet skett efter domen. Därmed blir den tredje man som då förvärvar aktien av minoritetsaktieägaren bunden av förändringen oavsett om han är i god tro. Problemet kan överlämnas till rättstillämpningen.
22 kap. 23 §
Även vid andra domar på inlösen än förhandstillträde behövs en regel om att majoritetsaktieägaren har rätt att bli registrerad som ägare till avstämningsaktier. I detta fall bör rätten dock vara villkorad av att minoritetsägarna samtidigt erhåller betalning. Detta skall framgå antingen av aktiebolagslagen eller kontoföringslagen.
22 kap. 26 §
I denna paragraf anges att skiljedom i inlösentvist får överklagas av part eller gode mannen inom sextio dagar från det att han eller hon fick del av skiljedomen i original eller bestyrkt kopia.
Eftersom en god man enligt 10 § har den behörighet som följer av 12 kap. 14 § första stycket 3 rättegångsbalken, således bl.a. rätt att överklaga (jfr nämnt lagrum tredje stycket), finns ingen anledning att ta upp gode mannen i 26 § (se 14 kap. 31 § andra stycket i nuvarande lag). Orden ”han eller hon” kan då ersättas med ”parten”.
Den långa överklagandetiden – två månader – torde sammanhänga med att minoritetsaktieägarna inte omgående blir underrättade om skiljedomen. Tiden är därför i allmänhet välmotiverad. Lagrådet vill emellertid erinra om att Lagrådet under 12 § aktualiserade frågan om inte en särskild skiljedom på förhandstillträde omedelbart bör vinna laga kraft, när domen grundas på medgivande.
22 kap. 28 §
Enligt tredje stycket är bestämmelserna i de föregående styckena dispositiva. Om annat föreskrivits i emissionsvillkoren, gäller det. Det synes emellertid vara en diskutabel ordning att en majoritetsaktieägare, som förvärvat mer än 90 procent av utelöpande aktier och löser resten, sedan skall kunna hamna i läget att han kommer att inneha mindre än 90 procent därför att teckningsoptioner och konvertibler utnyttjas. Frågan har berörts av Aktiebolagskommittén i SOU 1997:22 s. 262, där den utvägen anvisas att nytt inlösenförfarande påkallas beträffande de nytillkomna aktierna. På grund av att saken inte är utan praktisk betydelse skulle det vara av värde att problemet togs upp till behandling under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.
23 kap. 5 §
I paragrafen föreskrivs om den ställning särskilda rättighetshavare i det överlåtande bolaget skall ha i det övertagande bolaget vid fusion. Bestämmelserna skall enligt författningskommentaren motsvara 14 kap. 3 § i gällande lag, dock med viss anpassning till den nya lagens terminologi. Bland de särskilda rättighetshavarna har emellertid kommit att nämnas även innehavare av aktier, vilket inte är fallet i nuvarande lagregel.
Vid föredragningen har upplysts att innehavare av aktier inte skall tas upp bland de särskilda rättighetshavarna. Det kan således förutsättas att
rättelse sker under ärendets fortsatta behandling. Jfr även vad som anförs nedan under 24 kap. 6 §.
23 kap. 7 och 17 §§
Enligt 17 § beslutas fusion på bolagsstämma med två tredjedels majoritet. Vid absorption skall enligt 7 § betalningen för det överlåtande bolagets aktier framgå av fusionsplanen. Dessa bestämmelser möjliggör för den som innehar minst två tredjedelar av aktierna i ett bolag att genom ett annat av honom ägt bolag (eventuellt ett nybildat 100 000 krbolag) göra en fusionsplan med det bolag där han äger två tredjedelar av aktierna och på det sistnämnda bolagets stämma acceptera en fusionsplan i vilken betalningen till det överlåtande bolagets aktieägare är lägre än aktiernas värde. Reglerna om tvångsinlösen i 22 kap. kringgås då på två sätt: dels genom att innehavet inte behöver överskrida 90 procent, dels genom att priset inte fastställs genom en skiljenämnd. Eftersom förfarandet har praktiserats, behöver motåtgärder vidtas. Så länge det övertagande bolaget är börsregistrerat, kan näringsrättsliga åtgärder få betydelse, men bolaget behöver inte vara börsregistrerat och får för övrigt inte vara det om 75 procent av aktierna finns på en hand. En civilrättslig lösning krävs därför. En väg vore att ändra nu berörda fusionsregler så att de i båda ovan berörda hänseenden överensstämmer med tvångsinlösenreglerna, men det torde vara olämpligt i de fall där fusionsinstitutet kommer till normal användning. En annan lösning vore att i 23 kap. införa en generalklausul, som innebär att ägare av aktier i det överlåtande bolaget har rätt att påkalla tillämpning av tvångsinlösenreglerna, när en fusion föreslås i syfte att kringgå reglerna om tvångsinlösen, men denna spärr blir kanske inte tillräckligt effektiv. Även andra lösningar finns förmodligen. Den närmare utformningen måste övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
23 kap. 26 §
Bland rättsverkningar som inträder vid registrering av en anmälan om fusion anges i paragrafen att överlåtande bolags tillgångar och skulder övergår till det övertagande bolaget, dock med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§. Motsvarighet finns i gällande lag. Undantaget för skadeståndsanspråk mot styrelseledamöter m.fl. har motiverats av att det skulle leda till egendomliga komplikationer om t.ex. ett skadeståndsanspråk mot styrelsen, grundat på att den vid fusionsavtalets upprättande eftersatt bolagets intressen, skulle övergå till det övertagande bolaget (prop. 1975:103 s. 528). Konsekvensen av undantaget blir att talan rörande sådant skadestånd kan föras för det överlåtande bolaget, eventuellt av en minoritet. Vad som tillfaller bolaget på grund av en sådan talan skiftas mellan aktieägarna på vanligt sätt.
Undantaget tycks ha fått en större omfattning än som föranleds av det åberopade argumentet för detta. Som lagtexten är utformad gäller undantaget varje skadeståndsanspråk som grundas på ansvarsreglerna i 29 kap. 1–3 §§, oavsett om anspråket har samband med fusionen eller ej. Med hänsyn härtill anser Lagrådet att det finns skäl att överväga
undantagsregeln närmare och därvid pröva om den kan avgränsas att gälla enbart för skadeståndsanspråk som grundas på åtgärder i samband med fusion. Skulle det finnas t.ex. minoritetsskyddsaspekter som gör det angeläget att behålla regleringen oförändrad bör detta belysas under lagstiftningsärendets vidare behandling.
23 kap. 36 §
I andra stycket regleras verkan av att en fusion av domstol förklaras ogiltig. Motsvarande bestämmelser infördes i gällande lag år 1995 såsom en anpassning till EG:s fusionsdirektiv. För fall då ogiltigförklaring skett och fusionen därmed skall återgå föreskrivs om solidariskt ansvar för de bolag som ingått i fusionen med avseende på förpliktelser som uppkommit genom någon åtgärd på det övertagande bolagets vägnar efter det att överlåtande bolag har upplösts men innan domstolens avgörande har kungjorts. Liksom enligt gällande lag anges därvid att det är de överlåtande bolagen och, vid absorption, det övertagande bolaget som svarar solidariskt.
Enligt Lagrådets mening är formuleringen i sistnämnda hänseende inte helt adekvat såvitt avser fusion genom absorption, bl.a. eftersom det vid absorption kan vara fråga om antingen ett eller flera överlåtande bolag (jfr den i 23 kap. 1 § intagna definitionen av absorption). Andra styckets sista mening bör omformuleras, förslagsvis så att den avslutas enligt följande.
… svarar de överlåtande bolagen, eller vid absorption, det eller de överlåtande bolagen och det övertagande bolaget solidariskt.
24 kap. 5 §
Paragrafen reglerar betalningsansvaret för överlåtande bolags skulder efter delning. I det fallet att ett övertagande bolag som enligt delningsplanen skall överta en skuld inte förmår betala skulden föreskrivs om solidariskt ansvar för övriga övertagande bolag, dock med viss beloppsbegränsning för varje bolag. Är det fråga om delning genom att en del av bolagets verksamhet övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses, skall det nämnda solidariska ansvaret för skulden omfatta såväl övriga övertagande bolag som det överlåtande bolaget. Ansvaret begränsas till högst ”ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen”.
Bestämmelserna inrymmer vissa oklarheter. Begränsningsregeln blir sådan den formulerats svår att tillämpa på det överlåtande bolaget, som ju inte gärna kan sägas få någon tilldelning i förfarandet. Vidare bör ordet ”nettobehållning” undvikas för detta bolags vidkommande. Särregleringen av ansvaret när delning sker genom att en del av bolagets verksamhet övertas bör lämpligen kunna brytas ut till en särskild mening i första stycket. På grund härav bör paragrafen jämkas och förslagsvis ges följande lydelse.
Om enligt delningsplanen en skuld som åvilar det överlåtande bolaget genom delningen skall överföras till ett övertagande bolag, svarar det senare bolaget efter delningen för skulden utan någon begränsning. Förmår det övertagande bolaget inte betala skulden, svarar de övriga övertagande bolagen solidariskt för skulden, dock högst med ett belopp som för varje bolag motsvarar det verkliga värdet av den nettobehållning som har tilldelats bolaget vid delningen. Vid delning enligt 1 § andra stycket 2 svarar dessutom det överlåtande bolaget, dock högst med ett belopp som motsvarar det verkliga värdet av vad som har behållits av bolaget vid delningen.
Om en skuld som åvilar det överlåtande bolaget inte behandlas i delningsplanen, svarar de övertagande bolagen eller, vid delning enligt 1 § andra stycket 2, det eller de övertagande bolagen och det överlåtande bolaget för skulden solidariskt och utan begränsning.
24 kap. 6 §
Paragrafen, som avser särskilda rättighetshavares ställning vid delning, har utformats på motsvarande sätt som 23 kap. 5 § (se ovan). Även i förevarande lagrum har således innehavare av aktier kommit att tas upp bland de särskilda rättighetshavarna. Å andra sidan anges i författningskommentaren att paragrafen gäller sådana särskilda rättigheter som är knutna till andra värdepapper än aktier (ett av de där anförda exemplen ter sig dock motstridigt). Korrigering får förutsättas ske under ärendets vidare handläggning.
24 kap. 28 §
I första stycket 1 anges såsom rättsverkan som inträder i och med att anmälan till Bolagsverket om delning registreras, att det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 29 kap. 1–3 §§ övergår till det eller de övertagande bolagen. Undantagsregeln har motsvarande utformning som den som föreslagits i 23 kap. 26 §. Lagrådet hänvisar till vad som anförts i anslutning till den paragrafen.
25 kap. 36 §
Häri föreskrivs att, ifall bolaget är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnaderna, likvidatorn skall ansöka om att bolaget försätts i konkurs. Bestämmelsen är formulerad så att det inte räcker att bolaget är på obestånd; finns medel till likvidationskostnaderna får likvidationen fortgå. Men om bolaget är på obestånd – ett ackord har alltså inte avtalats – bör väl konkurslagens regler om utseende av konkursförvaltare, undersökning av ekonomisk brottslighet, fortsatt drift, realisation och utdelning m.m. vara att föredra, oavsett om bolaget kan betala likvidationskostnaderna. Av 38 § synes också framgå att en likvidation förutsätter att alla kända skulder kan betalas. Lagrådet ifrågasätter därför om inte hänvisningen i bestämmelsen till obetalda likvidationskostnader borde strykas.
25 kap. 39 §
Här föreskrivs att en aktieägare som vid likvidation är missnöjd med skiftet får väcka talan mot bolaget inom viss tid. Paragrafen motsvarar, med någon redaktionell ändring, 13 kap. 38 § i den nuvarande aktiebolagslagen. Den beteckningen fick bestämmelsen år 2001. En nära nog likalydande bestämmelse fanns dock redan från aktiebolagslagens tillkomst, då som 13 kap. 13 § andra stycket. I specialmotiveringen till denna bestämmelse (prop. 1975:103 s. 512) sägs bl.a. följande. ”Om sådan talan vinner bifall, betyder det att skiftet ändras. Det kan medföra att den i skiftet angivna lotten för någon eller flera av de övriga aktieägarna minskar. Enligt 12 kap. 5 § föreligger då återbäringsskyldighet. Ansvar för brist vid återbäringen kan åligga likvidatorerna och även aktieägare som medverkat till det oriktiga skiftet.”
Den bestämmelse i den nuvarande aktiebolagslagen om återbäringsskyldighet till vilken hänvisning gjordes i den citerade specialmotiveringen (12 kap. 5 §), motsvaras i det remitterade förslaget närmast av 17 kap. 6 §. Där föreskrivs bl.a. att mottagaren av en värdeöverföring från bolaget genom en affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget och som skett i strid med det kapitlet, är återbäringsskyldig om bolaget visar att han eller hon insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.
En utskiftning av egendom från bolaget innebär emellertid ingen värdeöverföring i den mening som avses i 17 kap. 1 §, eftersom fallet inte ryms under någon punkt i första stycket. Dessutom framgår av 17 kap. 1 § andra stycket att det om utskiftning av tillgångar finns särskilda bestämmelser. Dessa är dock ofullständiga, eftersom de saknar en reglering av vad som blir följden av ett felaktigt skifte. Sådana regler skulle kunna införas i ett andra stycke av 39 §. I nu gällande rätt är återbäringsplikten oberoende av ond tro hos den som fått för mycket (se 12 kap. 5 § första stycket första meningen). Detsamma bör gälla framöver, precis som är fallet när ett arvskifte går åter.
Som angetts inledningsvis skall den part som är missnöjd med skiftet väcka talan mot bolaget. Bolaget skall således vara svarande i rättegången. Men de som berörs är alla eller vissa övriga aktieägare. Att talan ändå skall föras mot bolaget motiveras i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag med att den klagande anses gentemot bolaget äga anspråk på andel i behållningen enligt skiftesparagrafen (NJA II 1946 s. 110 f.). Argumentet framstår som formellt. Fastän en arvinge har blott ett anspråk på andel i dödsboet, klandras skifte av dödsbo genom att talan väcks mot annan berörd dödsbodelägare (se 23 kap. 5 § ärvdabalken och 17 kap. 8 § äktenskapsbalken); talan väcks således inte mot dödsboet, företrätt av en boutredningsman. Väsentligare än det formella argumentet är hur man åstadkommer ett avgörande som i ett sammanhang blir bindande för alla berörda. Om bolaget blir svarande och klandret vinner bifall, binder domen knappast andra aktieägare, om dessa inte intervenerat i processen med ställning av part. En som blir förfördelad genom domen borde således kunna väcka talan mot bolaget och kunna för sin del återställa det ursprungliga skiftet. Denna dom torde normalt inte utgöra resningsgrund avseende den första domen. Bolaget kommer
då inte att kunna fullgöra enligt båda domarna. Ordningen att den missnöjde skall väcka talan mot bolaget bör därför överges (eller modifieras, se nedan).
Ett annat sätt att ordna klandret på är att låta den missnöjde väcka talan mot den eller de andra aktieägare som han anser har fått för mycket. Reglerna för klander av bodelning och arvskifte skulle m.a.o. kopieras. En fördel med en sådan reglering är också att rättegångskostnaderna direkt kommer att drabba den klandrande eller de motparter som inte frivilligt gick med på att ändra skiftet.
Det finns också ett tredje sätt att hantera klandret. Det innebär att reglerna om klander av utdelningsförslag i konkurs får utgöra förebild. Här är utgångspunkten naturligtvis en annan, eftersom konkursen är anhängig vid en domstol. När konkursförvaltarens utdelningsförslag klandrats hos konkursdomstolen, skall den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel få tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt (se 11 kap. 8 § konkurslagen). Sedan blir rättens avgörande bindande för alla berörda. Vid klander av bolagsskifte skulle det kunna vara bekvämare för den klandrande om han som nu fick väcka talan mot bolaget än om han måste själv bestämma vilka som skall vara svarande. Det skulle sedan ankomma på domstolen att med hjälp av bolagets ställföreträdare bereda dem som berörs av klandret tillfälle att yttra sig (om det inte är uppenbart obehövligt). Därefter skulle de berörda bindas av domstolens dom. Dessa steg måste naturligtvis framgå av lagen. Rättegångskostnadsansvar borde kunna drabba de aktieägare som hörs som berörda först om de bestrider ändring.
25 kap. 50 §
I denna paragraf stadgas att ett bolag, som försatts i konkurs och denna avslutas utan överskott, är upplöst när konkursen avslutas. Om det efter konkursens avslutande finns tillgångar som inte omfattas av konkursen, skall allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Därigenom kommer bolaget att kunna rättshandla rörande ifrågavarande egendom och dess värde skiftas på aktieägarna. Det bör emellertid observeras att enligt 44 § ett bolag som upplösts genom likvidation skall bli föremål för fortsatt likvidation inte bara om en tillgång framkommer utan även om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Denna bestämmelse ansågs i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag, åtminstone såvitt avsåg nya tillgångar, analogt tillämplig på bolag som upplösts efter fattigkonkurs (se NJA II 1946 s. 121). Däremot fanns inga uttalanden i nämnda förarbeten om fortsatt konkurs eller likvidation när talan väcktes mot ett genom utdelningskonkurs upplöst bolag eller när det av annat skäl uppkom behov av likvidationsåtgärd beträffande sådant bolag. Eftersom konkursborgenärerna efter avslutad konkurs endast har intresse av nya tillgångar, är fortsatt konkurs i förvaltarens regi antagligen mindre lämplig, när talan väcks mot bolaget etc. Tredje mans behov av att kunna väcka talan mot ett genom konkurs upplöst bolag förefaller emellertid vara lika stort som dennes behov av att föra talan mot ett genom likvidation upplöst bolag. Eftersom möjligheten för ett upplöst konkurs-
bo att vara part i rättegång är tämligen oklar (se NJA 1999 s. 237 och 2000 s. 144) och företrädarna för bolaget kan vara borta när talan väcks, borde det övervägas att ge den aktuella paragrafen en utformning som ansluter till 44 §.
26 kap. 4 och 8 §§
Enligt dessa paragrafer blir ett privat bolag publikt och vice versa, när bolagsordningen uppfyller de bestämmelser som gäller för publika respektive privata bolag och beslutet om att bolaget skall tillhöra en annan kategori har blivit registrerat.
Som paragraferna har formulerats har bolaget inte bytt kategori trots registrering härav, om bolagsordningen inte uppfyller tillämpliga bestämmelser. Frågan är emellertid om inte registreringen bör gälla tills den undanröjts. Tredje mans rätt kan vara beroende av det, och denne bör kunna lita på registreringen. Eftersom det följer av 27 kap. 2 § tredje stycket att Bolagsverket skall pröva om förutsättningar för registrering föreligger, behöver det i nu behandlade paragrafer endast anges att transformationen sker genom registreringen.
28 kap. 8 §
Enligt 28 kap. 5 § skall ett aktiebolags brev, fakturor och orderblanketter bl.a. ange bolagets firma. Enligt 6 § skall skriftliga handlingar som utfärdas av ett aktiebolag undertecknas med bolagets firma, om firman inte framgår på något annat sätt. Enligt 7 § skall vidare ett publikt aktiebolags firma följas av beteckningen (publ), om det inte av bolagets firma framgår att bolaget är publikt.
I förevarande paragraf föreskrivs i fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, att firman vid angivande i bolagets brev, fakturor och orderblanketter enligt 5 § och vid undertecknande enligt 6 § skall följas av beteckningen (publ). Eftersom firman för ett publikt aktiebolag enligt de tidigare nämnda paragraferna alltid skall följas av beteckningen (publ) om detta förhållande inte redan framgår av firman, har Lagrådet svårt att se att förevarande paragraf tillför något utöver vad som redan stadgats. Paragrafen bör mot denna bakgrund kunna utgå. Om detta godtas bör en följdändring göras i 30 kap. 2 §, där en hänvisning finns till förevarande paragraf.
29 kap. 7 och 9 §§
Bestämmelsen i 7 § gäller talan om skadestånd till bolaget enligt 29 kap. 1–3 §§, dvs. mot vissa där angivna personer, och förutsätter att frågan varit uppe på en bolagsstämma, medan 9 § gäller talan om skadestånd till bolaget utan någon inskränkning vad gäller svarande eller föregående bolagsstämmobehandling. I 9 § första stycket anges att talan förs i minoritetens eget namn, vilket betyder att den som väckt talan ansvarar för rättegångskostnaderna men med rätt enligt andra stycket till ersättning av bolaget för kostnader som täcks av vad som kommit bolaget till godo genom rättegången. I 7 § berörs inte detta, vilket motsättnings-
vis måste betyda att talan förs i bolagets namn med bolaget som ansvarigt för rättegångskostnaderna. Att talan enligt 9 § förs i eget namn framgick enligt gällande rätt redan av andra stycket (se NJA 2002 s. 446). Lagrådet har ingen erinran mot att partsställningen ändå förtydligas i 9 § första stycket, men Lagrådet ifrågasätter om det inte är lika befogat att i 7 § tillfoga ”i bolagets namn” efter orden ”får väckas”. – Jfr anmärkningen vid 2 kap. 25 §.
Förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen
14 §
Övergångsbestämmelsen föreskriver om fortsatt giltighet av äldre bestämmelser vid beslut om värdeöverföring som grundar sig på en årsredovisning som upprättats före utgången av år 2005. Det betyder att nuvarande lags reglering i avsedda fall skall tillämpas i stället för den delvis nya reglering av värdeöverföringar som föreslås i 17–20 kap. nya lagen.
Som framgår av remissförslagets definition av begreppet värdeöverföring och författningskommentaren omfattar begreppet, utöver värdeöverföringar som är särskilt reglerade i aktiebolagslagen och som öppet redovisas som aktiebolagsrättsliga transaktioner, även andra affärshändelser som medför att bolagets förmögenhet direkt eller indirekt minskar. Den aktuella övergångsbestämmelsen torde ha tilllämpning på alla slag av värdeöverföringar från bolaget, bl.a. sådana där något formellt beslutsfattande inte förevarit. Den föreslagna utformningen kan emellertid ge upphov till viss tvekan huruvida vissa dolda värdeöverföringar inbegrips.
Lagrådet förordar att bestämmelsen omformuleras, vilket skulle kunna ske enligt följande.
Äldre bestämmelser gäller i fråga om värdeöverföring från bolaget, om beräkningen skall grundas på en årsredovisning som har upprättats före utgången av år 2005.
Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.
Förslaget innebär att tillämpningsområdet för den s.k. Leo-lagen begränsas till att gälla enbart försäkringsaktiebolag som utgör aktiemarknadsbolag eller dotterbolag till sådana bolag. För publika aktiebolag och deras dotterbolag som inte är försäkringsaktiebolag upptas i stället en motsvarande reglering i 16 kap. i den föreslagna aktiebolagslagen.
Enligt Lagrådets mening bör övervägas att ändra lagens rubrik så att den bättre svarar mot tillämpningsområdets föreslagna avgränsning. En sådan ändring skulle kunna begränsas till att ordet ”aktiemarknadsbolag” byttes ut mot ”försäkringsaktiebolag”.
Förslaget till lag om ändring i lagen om kontoföring av finansiella instrument
4 kap. 2 §
I paragrafens andra stycke föreskrivs att bestämmelserna i kontoföringslagen om aktier i avstämningsbolag skall tillämpas också på särskilt uppräknade rättigheter i sådana bolag. Uppräkningen föreslås anpassad till ändrade regler om ökning av aktiekapitalet i aktiebolagslagen. Därvid nämns bl.a. fondaktierätt och teckningsrätt som tillkommer aktieägare.
Enligt vad som framkommit i samband med lagrådsföredragningen bör emellertid till rättigheterna i uppräkningen även föras företrädesrätt till teckning av nya aktier, teckningsoptioner eller konvertibler som bolaget har tillförsäkrat innehavare av teckningsoptioner eller konvertibler (se 11 kap. 8 § andra stycket förslaget till aktiebolagslag). Kompletteringen kan lämpligen utföras genom tillägg i andra stycket punkt 1 så att där inbegrips även sådan företrädesrätt att delta i emission som avses i 11 kap. 8 § andra stycket aktiebolagslagen.
4 kap. 9 §
Här anges vem som är behörig att första gången antecknas som ägare eller förvaltare i ett avstämningsbolag, nämligen den som visar upp en kupongaktie och enligt 6 kap. 8 § aktiebolagslagen eller på annat sätt styrker sitt förvärv. Innehavaren skall således vara legitimerad enligt de bestämmelser som gäller för skuldebrev ställda till viss man eller order eller på annat sätt kunna styrka sitt förvärv. Den först nämnda förutsättningen utöver uppvisandet, alltså att innehavaren har sitt namn på beviset eller kan åberopa en sammanhängande orderkedja från förste innehavaren, innebär inte att innehavaren obetingat är materiellt berättigad att utöva den aktuella rättigheten, ty hans förvärv kan ju vara ogiltigt eller så kan han ha stulit papperet och förfalskat indossamentet. Eftersom en registrering på avstämningskonto endast innebär en presumtion om materiell rätt, finns dock ingen invändning mot den föreslagna bestämmelsen. Bestämmelsen i 6 kap. 6 § kontoföringslagen, enligt vilken presumtionen kan brytas, borde dock vara bredare formulerad så att den inte bara täcker mottagande av betalning utan även mottagande av annan prestation.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Rådets sjätte direktiv av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag (82/891/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 54.3 g i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (1), med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och med beaktande av följande:
Den samordning som föreskrivs i artikel 54.3 g och i det allmänna programmet för avskaffande av begränsningar i etableringsfriheten (4), inleddes med direktiv 68/151/EEG (5).
Samordningen fortsatte såvitt avser bildande av aktiebolag (public limited liability companies) samt bevarande och ändring av deras kapital med direktiv 77/91/EEG (6), såvitt avser årsbokslut för vissa bolagsformer med direktiv 78/660/EEG (7) och såvitt avser fusioner av aktiebolag med direktiv 78/855/EEG (8).
Direktiv 78/855/EEG har endast reglerat fusion av aktiebolag och vissa förfaranden som är likvärdiga med fusion. Kommissionens förslag omfattade emellertid även delningsförfaranden. Europaparlamentet samt Ekonomiska och sociala kommittén uttalade sig till förmån för en reglering av sådana förfaranden.
På grund av likheten mellan fusions- och delningsförfarandena kan risken för ett kringgående av de skyddsåtgärder som föreskrivs i direktiv 78/855/EEG i fråga om fusioner undvikas, endast om ett likvärdigt skydd föreskrivs i fråga om delning.
Skyddet för delägarnas och tredje mans intressen kräver att medlemsstaternas lagstiftning om delning av aktiebolag samordnas, om medlemsstaterna tillåter sådan delning.
Vid denna samordning är det särskilt viktigt att aktieägarna i de bolag som deltar i delningen får en ändamålsenlig och så långt möjligt objektiv information samt att deras rättigheter skyddas på lämpligt sätt.
Bestämmelser om skydd för arbetstagares rättigheter vid överföring av företag, rörelser eller delar av rörelser finns för närvarande i direktiv 77/187/EEG (9).
Borgenärerna, inräknat obligationshavare, och innehavarna av andra rättigheter i de bolag som omfattas av delningen måste skyddas så att delningen inte inverkar negativt på deras intressen.
Bestämmelserna om offentlighet i direktiv 68/151/EEG måste utsträckas till att gälla delning, så att tredje man får tillräcklig information.
För att hindra att de garantier som tillförsäkras bolagsmännen och tredje man i samband med delning kringgås, måste detta skydd utsträckas till att omfatta också vissa andra rättsliga förfaranden som i väsentliga avseenden liknar delning.
För att säkerställa rättssäkerheten i förhållandet mellan de bolag som omfattas av delningen, mellan dessa bolag och tredje man och mellan aktieägarna inbördes måste ogiltighetsfallen begränsas. Därvid måste
föreskrivas, å ena sidan att fel såvitt möjligt skall avhjälpas och å andra sidan att ogiltighet endast får göras gällande inom en kort tidsfrist.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Om medlemsstaterna tillåter bolag som avses i artikel 1.1 i direktiv 78/855/EEG och som är underställda deras lagstiftning att genomföra en sådan delning genom förvärv som anges i artikel 2 i detta direktiv, skall medlemsstaterna reglera förfarandet enligt bestämmelserna i kapitel I i detta direktiv.
2. Om medlemsstaterna tillåter bolag som avses i punkt 1 att genomföra en sådan delning genom bildande av nytt bolag som anges i artikel 21, skall medlemsstaterna reglera förfarandet enligt bestämmelserna i kapitel II.
3. Om medlemsstaterna tillåter bolag som avses i punkt 1 att genomföra ett förfarande varigenom en sådan delning genom förvärv som anges i artikel 2.1 äger rum i förening med en sådan delning genom bildande av ett eller flera nya bolag som anges i artikel 21.1, skall medlemsstaterna reglera förfarandet enligt bestämmelserna i kapitel I och i artikel 22.
4. Artikel 1.2 och 1.3 i direktiv 78/855/EEG skall tillämpas.
KAPITEL 1
Delning genom förvärv
Artikel 2
1. I detta direktiv avses med "delning genom förvärv" ett sådant förfarande varigenom ett bolag upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till flera än ett bolag i utbyte mot att aktieägarna i det delade bolaget tilldelas aktier i de bolag som mottar tillskott med anledning av delningen (de mottagande bolagen) och i förekommande fall en kontant ersättning som inte får överstiga tio procent av de tilldelade aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, aktiernas bokförda parivärde.
2. Artikel 3.2 i direktiv 78/855/EEG skall tillämpas.
3. Då detta direktiv hänvisar till direktiv 78/855/EEG skall med uttrycket "fusionerande bolag" avses, de bolag som deltar i en delning, med uttrycket "överlåtande bolag" det delade bolaget, med uttrycket "övertagande bolag" vart och ett av de mottagande bolagen och med uttrycket "fusionsplan" delningsplanen.
Artikel 3
1. Förvaltnings- och ledningsorganen i de bolag som deltar i delningen skall upprätta en skriftlig delningsplan.
2. Delningsplanen skall innehålla minst följande uppgifter:
a) Form, namn och säte för de bolag som deltar i delningen.
b) Aktiernas utbytesförhållande och i förekommande fall storleken av den kontanta ersättningen.
c) De närmare villkoren för tilldelning av aktier i de mottagande bolagen.
d) Den tidpunkt från vilken sistnämnda aktier ger rätt till utdelning av vinst samt varje särskilt förhållande som berör denna rätt.
e) Den tidpunkt från vilken det delade bolagets åtgärder i bokföringshänseende skall anses företagna för något av de mottagande bolagens räkning.
f) De rättigheter som de mottagande bolagen tillförsäkrar innehavare av sådana aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna och innehavare av andra värdepapper än aktier eller de åtgärder som föreslås till förmån för dessa personer.
g) Varje särskild förmån som beviljas de sakkunniga som anges i artikel 8.1 och ledamöterna av förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i de bolag som deltar i delningen.
h) En noggrann beskrivning och fördelning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de mottagande bolagen.
i) Fördelningen på det delade bolagets aktieägare av aktier i de mottagande bolagen och grunderna för fördelningen.
3. a) Om en tillgång inte har fördelats i delningsplanen och en tolkning av denna inte gör det möjligt att bestämma fördelningen, skall tillgången eller dess värde fördelas mellan alla de mottagande bolagen i förhållande till den del av nettotillgångarna som har tilldelats vart och ett av bolagen enligt delningsplanen.
b) Om en skuld inte har fördelats i delningsplanen och en tolkning av denna inte gör det möjligt att bestämma fördelningen skall varje mottagande bolag ansvara solidariskt för skulden. Medlemsstaterna får bestämma att detta solidariska ansvar skall begränsas till den nettobehållning som tilldelas vart och ett av de mottagande bolagen.
Artikel 4
Delningsplanen skall offentliggöras för vart och ett av de bolag som deltar i delningen, enligt varje medlemsstats lagstiftning i överensstämmelse med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG (10), minst en månad före dagen för den bolagsstämma som skall besluta om delningsplanen.
Artikel 5
1. En delning fordrar godkännande av minst bolagsstämman i varje bolag som deltar i delningen. Artikel 7 i direktiv 78/855/EEG skall tillämpas i fråga om vilken majoritet som fordras för sådana beslut, beslutens räckvidd och i vilka fall det fordras en särskild omröstning.
2. Om aktieägarna i det delade bolaget tilldelas aktier i de mottagande bolagen på annat sätt än i förhållande till sin rätt till kapitalet i det delade bolaget, får medlemsstaterna föreskriva att minoritetsaktieägarna i det delade bolaget skall ha rätt att få sina aktier inlösta. De skall i sådant fall ha rätt till ett vederlag som svarar mot värdet av deras aktier. Om tvist
uppkommer angående vederlaget skall det vara möjligt att få detta bestämt av domstol.
Artikel 6
Lagstiftningen i en medlemsstat behöver inte föreskriva att delningen skall godkännas av bolagsstämman i ett mottagande bolag, om följande villkor är uppfyllda:
a) Det i artikel 4 föreskrivna offentliggörandet skall för det mottagande bolaget ske minst en månad före dagen för den bolagsstämma i det delade bolaget som skall besluta om delningsplanen.
b) Alla aktieägare i det mottagande bolaget skall ha rätt att minst en månad före den i a nämnda dagen ta del av de i artikel 9.1 angivna handlingarna hos det mottagande bolaget där detta har sitt säte.
c) En eller flera aktieägare i det mottagande bolaget med ett aktieinnehav som uppgår till en viss minsta procent av det tecknade kapitalet skall ha rätt att fordra att en bolagsstämma i det mottagande bolaget sammankallas för att besluta om godkännande av delningen. Det minsta procenttalet får inte sättas högre än till fem procent. Medlemsstaterna får dock föreskriva att aktier utan rösträtt inte skall tas med vid denna beräkning.
Artikel 7
1. Förvaltnings- och ledningsorganen i vart och ett av de bolag som deltar i delningen skall upprätta en utförlig skriftlig redogörelse i vilken delningsplanen och därvid särskilt utbytesförhållandet mellan aktierna och grunderna för deras fördelning förklaras och bedöms rättsligt och ekonomiskt.
2. Redogörelsen skall i förekommande fall även ange särskilda värderingssvårigheter. I redogörelsen skall även anges om det för de mottagande bolagen har upprättats något sådant utlåtande över apportegendom som avses i artikel 27.2 i direktiv 77/91/EEG (11) och i vilket register utlåtandet skall vara infört.
3. Förvaltnings- eller ledningsorganen i det delade bolaget skall underrätta bolagsstämman i det bolaget samt de mottagande bolagens förvaltnings- eller ledningsorgan, så att dessa organ kan underrätta sina respektive bolagsstämmor, om alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har inträffat mellan tidpunkten för upprättandet av delningsplanen och tidpunkten för den bolagsstämma i det delade bolaget som skall besluta om delningsplanen.
Artikel 8
1. För vart och ett av de bolag som deltar i delningen skall en eller flera oberoende sakkunniga, som utses eller godkänns av en domstol eller en förvaltningsmyndighet, granska delningsplanen och lämna ett skriftligt utlåtande till aktieägarna. Lagstiftningen i en medlemsstat kan dock föreskriva att det får förordnas en eller flera oberoende sakkunniga för alla de bolag som deltar i delningen, om förordnandet meddelas av en domstol
eller en förvaltningsmyndighet på bolagens gemensamma begäran. Beroende på varje medlemsstats lagstiftning kan de sakkunniga vara fysiska eller juridiska personer eller andra bolag.
2. Artikel 10.2 och 10.3 i direktiv 78/855/EEG skall tillämpas.
3. Medlemsstaterna får föreskriva att det utlåtande över apportegendom som avses i artikel 27.2 i direktiv 77/91/EEG och det utlåtande över delningsplanen som avses i punkt 1 ovan skall upprättas av samma sakkunnig eller sakkunniga.
Artikel 9
1. Minst en månad före dagen för den bolagsstämma som skall besluta om delningsplanen skall alla aktieägare ha rätt att hos bolaget där detta har sitt säte ta del av minst följande handlingar:
a) Delningsplanen.
b) Årsbokslut och förvaltningsberättelser för de senaste tre räkenskapsåren för de bolag som deltar i delningen.
c) En särskild redovisning som skall avslutas tidigast den första dagen i den tredje månaden före den tidpunkt då delningsplanen upprättades, om det senaste årsbokslutet avser ett räkenskapsår som avslutades mer än sex månader före sistnämnda tidpunkt.
d) De i artikel 7.1 nämnda redogörelserna av förvaltnings- eller ledningsorganen i de bolag som deltar i delningen.
e) De i artikel 8 nämnda utlåtandena.
2. Den i punkt 1 c nämnda särskilda redovisningen skall utarbetas enligt samma metoder och med begagnande av samma uppställning som den senaste balansräkningen. Lagstiftningen i en medlemsstat får dock föreskriva
a) att någon ny fysisk inventering inte behöver genomföras,
b) att de värden som har åsatts i den senaste balansräkningen endast behöver ändras så att de återspeglar affärshändelserna; hänsyn skall dock tas till
- avskrivningar och avsättningar under den mellanliggande tiden, - sådana väsentliga ändringar av faktiska värden som inte framgår av bokföringen.
3. Varje aktieägare skall ha rätt att på begäran och kostnadsfritt få kopior av samtliga eller, om så önskas, vissa av de i punkt 1 nämnda handlingarna.
Artikel 10
Medlemsstaterna får tillåta att artikel 7, artikel 8.1 och 8.2 samt artikel 9.1 c, d och e inte skall tillämpas, om alla aktieägare och innehavare av andra värdepapper med rösträtt i de bolag som deltar i delningen har samtyckt till det.
Artikel 11
Skyddet för de anställdas rättigheter i varje bolag som deltar i delningen skall regleras enligt direktiv 77/187/EEG (12).
Artikel 12
1. Lagstiftningen i medlemsstaterna skall på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer i de bolag som deltar i delningen vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av delningsplanen och inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.
2. I detta syfte skall lagstiftningen i medlemsstaterna minst föreskriva att dessa borgenärer skall ha rätt till betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i det delade bolaget och i de bolag till vilka skulderna skall överföras enligt delningsplanen samt om borgenärerna inte redan har sådan säkerhet.
3. Om en borgenär inte har gottgjorts av det bolag till vilken skulden har överförts enligt delningsplanen, skall de mottagande bolagen ansvara solidariskt för skulden. Medlemsstaterna får begränsa ansvarigheten till den nettobehållning som tilldelas varje bolag, utom i fråga om det bolag till vilket skulden har överförts. Medlemsstaterna behöver dock inte tillämpa denna punkt, om delningen sker under tillsyn av en domstol som avses i artikel 23 och en majoritet av borgenärerna, företrädande tre fjärdedelar av de sammanlagda fordringarna, eller en majoritet av en kategori borgenärer i det delade bolaget, företrädande tre fjärdedelar av fordringarna inom denna kategori, vid ett sammanträde enligt artikel 23.1 c har avstått från att göra detta solidariska ansvar gällande.
4. Artikel 13.3 i direktiv 78/855/EEG skall tillämpas.
5. Med förbehåll för bestämmelser om ett gemensamt utövande av obligationshavarnas rättigheter i de bolag som deltar i delningen skall punkt 1–4 tillämpas på obligationshavarna, om inte dessa vid ett sammanträde – förutsatt att sådana sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen – eller individuellt har godkänt delningen.
6. Medlemsstaterna får föreskriva att de mottagande bolagen skall ansvara solidariskt för det delade bolagets förpliktelser. I så fall behöver de inte tillämpa de föregående punkterna.
7. Om en medlemsstat tillämpar den i punkt 1-5 angivna ordningen till skydd för borgenärerna samtidigt som medlemsstaten kräver solidariskt ansvar av de mottagande bolagen enligt punkt 6, får medlemsstaten begränsa detta ansvar till den nettobehållning som har tilldelats vart och ett av bolagen.
Artikel 13
Innehavare av sådana andra värdepapper än aktier till vilka särskilda rättigheter är knutna skall, i de mottagande bolag mot vilka värdepapperen enligt delningsplanen kan göras gällande ha minst samma rättigheter som i det delade bolaget, om inte innehavarna av värdepapperen vid ett sammanträde - förutsatt att sådana sammanträden regleras i den nationella lagstiftningen - eller individuellt har godkänt en ändring av rättigheterna eller har rätt att få värdepapperen återköpta.
Artikel 14
Om lagstiftningen i en medlemsstat inte föreskriver någon förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av att en delning är lagenlig eller om
denna kontroll inte omfattar alla för delningen föreskrivna rättshandlingar, skall artikel 16 i direktiv 78/855/EEG tillämpas.
Artikel 15
Lagstiftningen i medlemsstaterna skall ange den tidpunkt då delningen blir gällande.
Artikel 16
1. En delning skall för vart och ett av de bolag som deltar i delningen offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning som skall vara i överensstämmelse med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG.
2. Varje mottagande bolag kan själv vidta de formaliteter angående offentliggörandet som hänför sig till det delade bolaget.
Artikel 17
1. En delning skall i kraft av själva lagstiftningen ha följande rättsverkningar, vilka skall inträda samtidigt:
a) Både i förhållandet mellan det delade bolaget och de mottagande bolagen och i förhållandet till tredje man övergår det delade bolagets samtliga tillgångar och skulder till de mottagande bolagen; övergången skall äga rum enligt fördelningen i delningsplanen eller artikel 3.3.
b) Aktieägarna i det delade bolaget blir aktieägare i ett eller flera av de mottagande bolagen enligt fördelningen i delningsplanen.
c) Det delade bolaget upphör.
2. Aktier i ett mottagande bolag får inte ges i utbyte mot aktier i det delade bolaget, om aktierna i det delade bolaget innehas antingen
a) av det mottagande bolaget själv eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning, eller
b) av det delade bolaget själv eller av någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning.
3. Vad nu sagts skall inte inkräkta på den lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver särskilda formaliteter för att överföringen av vissa tillgångar, rättigheter och förpliktelser från det delade bolaget skall gälla mot tredje man. Det eller de mottagande bolagen till vilka sådana tillgångar, rättigheter eller förpliktelser överförs enligt delningsplanen eller artikel 3.3 får själva verkställa dessa formaliteter. Lagstiftningen i medlemsstaterna kan dock tillåta att det delade bolaget fortsätter att verkställa dessa formaliteter under en begränsad tid som, utom i undantagsfall, inte får vara längre än sex månader räknat från den tidpunkt då delningen blir gällande.
Artikel 18
Lagstiftningen i medlemsstaterna skall minst innehålla regler om det civilrättsliga ansvar som ledamöterna i det delade bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan skall ha mot det bolagets aktieägare på grund av fel som ledamöterna i dessa organ uppsåtligen eller av vårdslöshet har begått
vid förberedelsen och genomförandet av delningen, samt regler om det civilrättsliga ansvar som de sakkunniga, vilka ansvarar för upprättandet i det delade bolaget av det i artikel 8 angivna utlåtandet, skall ha på grund av fel som de genom oförsvarligt förfarande har begått då de utförde sitt uppdrag.
Artikel 19
1. Lagstiftningen i medlemsstaterna får endast innehålla sådana regler om ogiltighet av en delning som uppfyller följande villkor:
a) Ogiltigheten skall beslutas av domstol.
b) En delning som har blivit gällande enligt artikel 15 får förklaras ogiltig endast om det inte har förekommit någon förebyggande rättslig eller administrativ kontroll av delningens lagenlighet eller officiellt bestyrkta handlingar inte har upprättats eller om det visas att bolagsstämmans beslut är ogiltigt eller kan förklaras ogiltigt enligt nationell rätt.
c) Rättsliga åtgärder får inte vidtas om det har förflutit mer än sex månader från det att delningen kom att gälla mot den som åberopar ogiltigheten eller om bristen har avhjälpts.
d) Om det är möjligt att avhjälpa den brist, på grund av vilken delningen kan förklaras ogiltig, skall domstolen ge bolagen i fråga tillfälle att inom viss tid göra detta.
e) Ett rättsligt avgörande varigenom en delning förklaras ogiltig skall offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning som skall vara i överensstämmelse med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG.
f) Om en medlemsstats lagstiftning medger att tredje man överklagar avgörandet, får detta ske senast sex månader efter det att avgörandet offentliggjorts i överensstämmelse med direktiv 68/151/EEG.
g) Ett avgörande varigenom en delning förklaras ogiltig skall inte i och för sig inkräkta på giltigheten av de förpliktelser som har uppkommit för eller gentemot de mottagande bolagen innan avgörandet blev offentligt tillgängligt men efter den i artikel 15 angivna tidpunkten.
h) Varje mottagande bolag skall ansvara för de förpliktelser som åvilar bolaget och som har uppkommit efter den tidpunkt då delningen blev gällande men före den tidpunkt då avgörandet om delningens ogiltighet offentliggjordes. Även det delade bolaget skall ansvara för dessa förpliktelser. Medlemsstaterna får föreskriva att detta ansvar skall begränsas till den del av nettobehållningen som har tilldelats det mottagande bolag för vilket förpliktelserna har uppkommit.
2. Med avvikelse från punkt 1 a får lagstiftningen i en medlemsstat även föreskriva att en administrativ myndighet kan besluta om en delnings ogiltighet, om ett sådant avgörande kan överklagas till domstol. Bestämmelserna i b, d, e, f, g och h skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den administrativa myndigheten. Ogiltighetsförfarandet får inte inledas senare än sex månader efter den i artikel 15 angivna tidpunkten.
3. Vad nu sagts inkräktar inte på medlemsstaternas lagstiftning om ogiltighetsförklaring av en delning med anledning av annan kontroll än den förebyggande rättsliga eller administrativa kontrollen av delningens lagenlighet.
Artikel 20
Med förbehåll för vad som gäller enligt artikel 6 behöver inte medlemsstaterna kräva att delningen godkänns på bolagsstämma i det delade bolaget, om de mottagande bolagen tillsammans äger alla aktier i det delade bolaget och alla andra värdepapper som är förenade med rösträtt på bolagsstämman i det sistnämnda bolaget, samt minst följande villkor är uppfyllda:
a) det i artikel 4 föreskrivna offentliggörandet skall för vart och ett av de bolag som deltar i förfarandet äga rum minst en månad innan förfarandet blir gällande,
b) alla aktieägare i de bolag som deltar i delningen skall ha rätt att minst en månad innan förfarandet blir gällande, hos sitt bolag där detta har sitt säte ta del av de i artikel 9.1 angivna handlingarna. Även artikel 9.2 och 9.3 skall tillämpas,
c) en eller flera aktieägare i det delade bolaget med ett aktieinnehav som uppgår till en viss minsta procent av det tecknade kapitalet skall ha rätt att fordra att en bolagsstämma i det delade bolaget sammankallas för att besluta om godkännande av delningen. Det minsta procenttalet får inte sättas högre än till fem procent. Medlemsstaterna får dock föreskriva att aktier utan rösträtt inte skall tas med vid denna beräkning,
d) om någon bolagsstämma i det delade bolaget inte sammankallas för att besluta om godkännande av delningen, skall de i artikel 7.3 föreskrivna upplysningarna avse alla väsentliga ändringar i tillgångarna och skulderna som har inträffat efter upprättandet av delningsplanen.
KAPITEL II
Delning genom bildande av nya bolag
Artikel 21
1. I detta direktiv avses med "delning genom bildande av nya bolag" ett sådant förfarande varigenom ett bolag upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till flera än ett nybildat bolag, mot vederlag till aktieägarna i det delade bolaget i form av aktier i de mottagande bolagen och i förekommande fall en kontant ersättning som inte får överstiga tio procent av de tilldelade aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, aktiernas bokförda parivärde.
2. Artikel 4.2 i direktiv 78/855/EEG skall tillämpas.
Artikel 22
1. Artikel 3, 4, 5 och 7, 8.1 och 8.2 samt 9-19 i detta direktiv skall tillämpas vid delning genom bildande av nya bolag, dock med förbehåll för bestämmelserna i artikel 11 och 12 i direktiv 68/151/EEG. Därvid skall med "bolag som deltar i delningen" avses det delade bolaget och med "mottagande bolag" vart och ett av de nya bolagen.
2. Delningsplanen skall utöver de uppgifter som anges i artikel 3.2 ange form, namn och säte för vart och ett av de nya bolagen.
3. Delningsplanen och, om de är intagna i särskilda handlingar, de nya bolagens stiftelseurkunder eller utkast till stiftelseurkunder och bolagsordningar eller utkast till bolagsordningar måste godkännas av bolagsstämman i det delade bolaget.
4. Medlemsstaterna får föreskriva att det utlåtande över apportegendom som avses i artikel 10 i direktiv 77/91/EEG och det utlåtande över delningsplanen som avses i artikel 8.1 ovan skall upprättas av samma sakkunnig eller sakkunniga.
5. Medlemsstaterna får föreskriva att varken artikel 8 eller artikel 9 skall tillämpas, såvitt avser de sakkunnigas utlåtande, om aktierna i vart och ett av de nya bolagen tilldelas aktieägarna i det delade bolaget i förhållande till deras rätt till kapitalet i det sistnämnda bolaget.
KAPITEL III
Delning under tillsyn av domstol
Artikel 23
1. Medlemsstaterna får tillämpa punkt 2 om delningen sker under tillsyn av en domstol med behörighet att
a) kalla aktieägarna i det delade bolaget till en bolagsstämma för att besluta om delningen,
b) tillse att aktieägarna i vart och ett av de bolag som deltar i delningen har mottagit eller kan få tillgång till åtminstone de handlingar som avses i artikel 9 i sådan tid att de har möjlighet att gå igenom handlingarna före dagen för den bolagsstämma i deras bolag som skall besluta om delningen; om en medlemsstat begagnar sig av den i artikel 6 angivna möjligheten, skall tidsfristen vara tillräckligt lång för att aktieägarna i de mottagande bolagen skall få möjlighet att utöva de rättigheter som tillkommer dem enligt sistnämnda artikel,
c) kalla till alla erforderliga sammanträden med borgenärerna i de bolag som deltar i delningen, för att besluta om denna,
d) tillse att borgenärerna i vart och ett av de bolag som deltar i delningen har mottagit eller kan få tillgång till åtminstone delningsplanen i sådan tid att de har möjlighet att gå igenom planen före den i b angivna dagen,
e) godkänna delningsplanen.
2. Om domstolen fastställer att de i punkt 1 b och d angivna villkoren är uppfyllda och att aktieägarna och borgenärerna inte kan lida någon skada, får domstolen befria de bolag som deltar i delningen från att tillämpa
a) artikel 4, under förutsättning att den i artikel 12.1 avsedda betryggande ordningen till skydd för borgenärernas rättigheter omfattar alla fordringar oavsett när de har uppkommit,
b) de i artikel 6 a och b angivna villkoren, om en medlemsstat begagnar sig av den i artikel 6 angivna möjligheten,
c) artikel 9 såvitt gäller den tid och det sätt som där anges för att ge aktieägarna möjlighet att ta del av de handlingar som avses i den artikeln.
KAPITEL IV
Andra med delning likställda förfaranden
Artikel 24
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter att den kontanta ersättningen vid ett i artikel 1 angivet förfarande överstiger tio procent, skall kapitel I, II och III tillämpas.
Artikel 25
Om lagstiftningen i en medlemsstat tillåter ett i artikel 1 angivet förfarande utan att det delade bolaget därvid upplöses, skall kapitel I, II och III tillämpas, med undantag för artikel 17.1 c.
KAPITEL V
Avslutande bestämmelser
Artikel 26
1. Medlemsstaterna skall före den 1 januari 1986 sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa detta direktiv, i den mån de vid sistnämnda tidpunkt tillåter sådana förfaranden som omfattas av direktivet. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
2. Om en medlemsstat efter den i punkt 1 angivna tidpunkten tillåter delning, skall den sätta i kraft de i nämnda punkt avsedda författningarna vid den tidpunkt då delningsförfarandet blir tillåtet. Den skall genast underrätta kommissionen om detta.
3. En tidsfrist på fem år från ikraftsättandet av de i punkt 1 angivna bestämmelserna får dock föreskrivas när det gäller bestämmelsernas tillämpning på "unregistered companies" i Storbritannien och på Irland.
4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa artikel 12 och 13 på innehavare av sådana skuldebrev och andra värdepapper som kan bytas ut mot aktier, om emissionsvillkoren vid tidpunkten för ikraftträdandet av de i punkt 1 eller 2 angivna bestämmelserna på förhand har reglerat innehavarnas ställning i händelse av en delning.
5. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa detta direktiv på delningar och andra förfaranden som är likställda med delningar, om en i nationell lagstiftning föreskriven åtgärd eller formalitet för att förbereda eller genomföra förfarandet redan har vidtagits vid den tidpunkt då de i punkt 1 eller 2 angivna bestämmelserna träder i kraft.
Artikel 27
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 17 december 1982.
På rådets vägnar H. CHRISTOPHERSEN
Ordförande
(1) EGT nr C 89, 14.7.1970, s. 20. (2) EGT nr C 129, 11.12.1972, s. 50 och EGT nr C 95, 28.4.1975, s. 12 (3) EGT nr C 88, 6.9.1971, s. 18. (4) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 36/62. (5) EGT nr L 65, 14.3.1968, s. 8. (6) EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 1. (7) EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11. (8) EGT nr L 295, 20.10.1978, s. 36. (9) EGT nr L 61, 5.3.1977, s. 26. (10) EGT nr L 65, 14.3.1968, s. 9. (11) EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 1. (12) EGT nr L 61, 5.3.1977, s. 26.
Hänvisningar till PS3
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars
Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Sahlin, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin, Orback, Baylan
Föredragande: statsrådet Bodström
Regeringen beslutar proposition Ny aktiebolagslag
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EGregler
Aktiebolagslag 27 kap. 9 § 368L0151
377L0091
378L0855
378L0660
382L0891
383L0349
384L0253
389L0667