I mål om uppehållstillstånd, där klaganden åberopar skyddsbehov och till stöd för detta ingivit handlingar som bedömts kunna vara äkta av svensk ambassad samt där klagandens trovärdighet är avgörande för bedömningen, åligger det migrationsdomstolen att se till att målet blir tillräckligt utrett, t.ex. genom att hålla muntlig förhandling eller på annat sätt utreda oklarheterna i målet.
I ett mål om uppehållstillstånd, där en utlänning åberopar skyddsbehov och fråga om utvisning aktualiseras, gäller presumtionen att utlänningen har rätt till bistånd av ett offentligt biträde. Migrationsdomstolen borde, i stället för att besluta om entledigande av det offentliga biträdet, ha prövat frågan om byte av offentligt biträde.
Synnerliga skäl för att placera klaganden i häkte har bedömts föreligga när det utvisningsbeslut som skall verkställas har fattats med stöd av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Fråga också om Migrationsöverdomstolens behörighet när målet rör förvar av en utlänning i avvaktan på att ett sådant utvisningsbeslut skall verkställas.
Ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen ersätter ett beslut om avvisning eller utvisning från Sverige och skall förenas med en avvisning av asylansökan.
Tillfälligt verkställighetshinder på grund av utdömt fängelsestraff medför inte att det inte är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning enligt 10 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716). Polismyndighets beslut om förvar under löpande tidsfrist enligt 10 kap. 9 § fjärde stycket utlänningslagen och som inte föregåtts av en muntlig förhandling har inte ansetts utgöra ett nytt beslut om förvar i lagens mening och är därmed inte det beslut som är bärare av tvångsåtgärden.
En polismyndighet som inte särskilt förordnats av regeringen eller Migrationsverket att ombesörja verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning i ett säkerhetsärende är inte att anses som handläggande myndighet och därmed inte behörig att fatta beslut i fråga om förvar.
Ett förordnande enligt 8 kap. 6 § utlänningslagen borde inte ha meddelats i Migrationsverkets beslut och därefter ha fastställts i migrationsdomstolens dom, dels på grund av att rättsliga förutsättningar för ett sådant förordnande saknades, dels då det förelåg brister i förfarandet hos Migrationsverket och Migrationsdomstolen. Fråga också om migrationsdomstolen kunnat läka bristerna i Migrationsverkets handläggning samt hur migrationsdomstolar och Migrationsverket skall hantera landinformation.
I mål om uppehållstillstånd, där klaganden åberopar anknytning till make bosatt i Sverige och där klaganden är gravid, har det ansetts föreligga skäl för att göra undantag från huvudregeln att uppehållstillstånd skall ha sökts och beviljats före inresan i Sverige.
Migrationsdomstol borde ha hållit muntlig förhandling i mål om förvar, eftersom den förvarstagne yrkat att förhandling skulle hållas och några särskilda skäl mot att hålla muntlig förhandling inte förelåg.