Leverantör av elektrisk ström debiterade under flera år avgifter för väsentligt mindre kvantiteter ström än dem som i verkligheten förbrukats. Felet var att tillskriva omständigheter för vilka leverantören bar ansvaret. Förbrukaren ansågs ha haft fog för att uppfatta sina betalningar på grundval av erhållna räkningar som slutgiltiga och var därför inte skyldig att i efterhand göra tilläggsbetalning (I och II).
Två makar har ansökt om adoption av mannens brorson. Hustrun är under 25 år och fråga har därför uppkommit huruvida kravet enligt 4 kap 1 § FB för adoption är uppfyllt.
En näringsidkare har låtit registrera ett varumärke som var sammansatt av ord- och figurelement. Fråga vid tillämpning av föreskrifterna i 25 § 2 st varumärkeslagen om s k användningstvång huruvida det förhållandet att näringsidkaren endast använt det i varumärket ingående ordet inneburit att varumärket inte varit i bruk.
Vattenmål. Sökanden i ett ansökningsmål enligt vattenlagen (1983:291) har förpliktats att ersätta kammarkollegiet såsom motpart i målet för arbete i rättegången vid vattendomstolen.
Gåvoskattemål. Vid beskattning med tillämpning av de s k lättnadsreglerna i 22 § 3 mom och 23 § F 3 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt av gåva av aktier i ett bolag som genom dotterbolag ägde två fastigheter uppkom fråga till vilka värden fastigheterna skulle tas upp. - Sedan länsskattemyndigheten hade fastställt gåvoskatt undanröjde HovR:n myndighetens beslut och återförvisade ärendet för ny beräkning av skatten i enlighet med HovR:n angett. HovR:ns beslut har ansetts kunna överklagas.
Genom fastighetsreglering överfördes samfälld mark till annan fastighet utan att en granne, som nyttjat två vägar och en byggnad på området, hördes i ärendet. Underlåtenheten att utreda rätten till vägarna och byggnaden har ansetts som domvilla och medfört att förrättningen efter besvär av grannen undanröjts.
Underhållsskyldighet till barn har fastställts med hänsyn till den underhållsskyldiges verkliga förvärvsförmåga, med bortseende från aktuell, lägre inkomst. Den bidragsskyldige, som haft osedvanligt låg bostadskostnad, har ansetts böra få för boendet förbehålla sig ett högre belopp motsvarande den genomsnittliga bostadskostnaden enligt socialstyrelsens anvisningar.
En TR har i mål om hävning av fastighetsköp förpliktat säljarna att till köparna betala tillbaka köpeskillingen mot återbekommande av fastigheten. Domen har innan den vunnit laga kraft ansetts kunna läggas till grund för utmätning enligt 3 kap 6 § UB utan skyldighet för köparna att säkerställa sin motprestation.
Fråga huruvida edgångsskyldigheten enligt 6 kap 5 § 2 st KL kan falla bort eller inskränkas genom en analogisk tillämpning av reglerna i 36 kap 6 § RB om rätt för ett vittne att vägra yttra sig angående omständighet vars yppande skulle röja en brottslig eller vanärande handling.
Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och innan hovrätten förelagt vadesvaranden att inkomma med genmäle, har vadekärandena ansetts skyldiga att ersätta vadesvaranden dennes rättegångskostnad i hovrätten.
Sakskada som har vållats genom fel eller försummelse vid den obligatoriska kontrollbesiktningen av motorfordon har ansetts drabba ett sådant intresse som skyddas av den handlingsnorm som har åsidosatts.
I en bouppteckning antecknades debiterade kvarskatter som den avlidne åvilande skulder. Det visade sig senare att skulderna hade bortfallit genom ändring i taxeringarna. Skyldighet enligt 20 kap 10 § ÄB att förrätta tilläggsbouppteckning har ansetts föreligga.
I testamente har förordats att en fastighet skall tillfalla viss person som inte var släkt med testator. Testamentstagaren har avlidit före testator. Testamentet har tolkats så att fastigheten skall tillfalla testamentstagarens släktingar.
Vid återgång av köp på talan av köparen har säljaren, under åberopande av ett fastställt offentligt ackord, medgett återbetalning av blott mindre del av köpeskillingen. TR:n har funnit ackordet ej omfatta fordringen på återbetalning och har förpliktat säljaren att, mot utbekommande av godset, utge köpeskillingen i dess helhet. HovR:n, dit säljaren fullföljt talan med yrkande att han måtte förpliktas att, mot återfående av godset, utge endast det medgivna beloppet, har avvisat yrkandet. Fråga om grund för avvisning förelegat.
Servitut avseende rätt att hålla sjömärke m m för farled i allmän hamn har ansetts genom fastighetsreglering kunna bildas till förmån för fastighet där centrum för hamnverksamheten är belägen.
En person dömdes för bl a grov misshandel till fängelse. Innan fängelsestraffet börjat verkställas dömdes han efter en då företagen rättspsykiatrisk undersökning till sluten psykiatrisk vård för försök till mord och togs in på vårdanstalt. Jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4 RB har resning beviljats såvitt avser den ådömda fängelsepåföljden.
Fråga i vad mån förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av jordförvärvslagen (1979:230) kan omprövas eller sättas åt sidan i ett verkställighetsförfarande. Dessutom fråga huruvida muntligt förhör skall hållas i det aktuella besvärsmålet. I båda frågorna har hänsyn tagits till en dom av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Målet har återförvisats till HovR:n, trots att någon domvilla inte har förekommit där.
Makars ansökan om adoption av hustruns tjugotvååriga systerdotter från Sri Lanka har med hänsyn till vad som framkommit rörande det nära personliga förhållandet mellan den senare och sökandena bifallits.
Med åberopande av en konkurrensklausul i en träffad överenskommelse yrkade A fastställelse av att B inte hade rätt att arbeta med vissa i klausulen angivna varor. Denna fastställelsetalan har ansetts till sitt innehåll ligga så nära en förbudstalan att förordnande om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap 3 § RB på begäran av A kunnat meddelas. Även fråga om storleken av förelagt vite.
En utlänning, som har flyktingförklaring, har gjort sig skyldig till försök till dråp. I mål om utvisning har brottet ansetts som ett sådant synnerligen grovt brott som avses i 4 kap 10 § 3 st utlänningslagen (1989:529).
Utbetalning från bankkonto skedde först mellan en och en halv och två timmar efter det att begäran därom framställts. Dröjsmål med betalningen har ansetts föreligga och banken har oberoende av vållande funnits skyldig att ersätta av dröjsmålet förorsakad förutsebar skada.
Vid prövning av besvär över beslut av advokatsamfundet att vägra en sökande inträde i samfundet på grund av bristande lämplighet har samfundets bedömning av lämplighetsfrågan ansetts böra frångås endast om något särskilt förhållande föranleder därtill.
Mot ansökan om försäljning enligt 6 § samäganderättslagen av två fastigheter, som ägs gemensamt av makar och utgör enskild egendom enligt äktenskapsförord, har invänts att äktenskapsförordet är ogiltigt och att en av fastigheterna utgjort makarnas gemensamma bostad. Fråga om verkan av invändningarna.
Sedan en man genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för egenmäktighet med barn, bestående i att han Fört två barn till Iran och därigenom obehörigen skilt dem från vårdnadshavaren, väcks på nytt åtal mot mannen för egenmäktighet med barn under påstående att han efter domen återigen obehörigen skilt barnen från vårdnadshavaren genom att inte vidtaga någon åtgärd för att återföra barnen till vårdnadshavaren. Frågan huruvida mannen härigenom på nytt gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn har ansetts ej utgöra ett spörsmål angående rättegångshinder utan vara att bedöma i samband med en prövning av åtalet i sak.
En tilltalad dömdes av tingsrätten till fängelse 1 år 6 månader för bl a otukt med barn. Sedan såväl den tilltalade som åklagaren överklagat domen gjorde den tilltalade framställning om byte av offentlig försvarare under åberopande av att han saknade förtroende för den som var förordnad. Framställningen har bifallits.
En betongarbetare klämdes till döds av en transportvagn på vilken säkerhetsanordningarna var ur funktion. Fråga om den avlidnes förman - till vilken någon uttrycklig delegering av arbetsgivarens miljöansvar inte skett - har genom att inte kontrollera säkerhetsanordningarna gjort sig skyldig till sådan försummelse som skall föranleda ansvar för vållande till annans död.
Straffmätning vid grov narkotikabrottslighet och grova varusmugglingsbrott, bestående i att en person såsom narkotikakurir vid flera tillfällen tagit befattning med stora mängder narkotika. Bl a fråga om straffskärpningsregeln i 26 kap 2 § 2 st BrB.
En tilltalad dömdes för olaga vapeninnehav. Rättskraften hos domen har ansetts omfatta även frågan om förverkande av den tilltalades ifrågavarande vapen. 30 kap 9 § RB och 40 § vapenlagen (1973:1176).
I en revisionssinlaga hade namnen på två personer fallit bort bland dem som uppgetts vara revisionskärande. Efter fullföljdstidens utgång ingav till Högsta domstolen en kompletterande inlaga med uppgift om att även de båda utelämnade personerna var revisionskärande. Fråga huruvida dessa med hänsyn till revisionsinlagans innehåll i övrigt kunde anses omfattade av den förda revisionstalan.
Sedan pantbrev i en fastighet lämnats som säkerhet för ett lån och för ett borgensåtagande avseende samma lån, har borgenären utlämnat pantbrevet till annan än borgensmannen. Borgenären har ansetts ha bevisbördan för att panten inte skulle ha gett full täckning för borgensåtagandet.
När överrätt nedsatt gåvoskatt skall frågan om återbetalning av anståndsränta enligt 55 § 2 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt prövas i samma ordning som gäller för skatteåterbetalningen.
Frågor, i mål om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund, om förutsättningarna för en offentlig försvarare att åta sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och att, när den misstänkte är häktad, till utomstående befordra brev och instruktioner från denne. 21 kap 3 § 3 st RB och 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m fl.
Fråga huruvida förutsättning föreligger för tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 7 kap 19 § FB om fördelning av rättegångskostnaderna i mål om underhåll till barn.
Fråga om tolkning av avtal, enligt vilket fastighetsmäklare under vissa förutsättningar var berättigad till provision i fall då försäljning inte kommit till stånd till följd av att fastighetsägaren valt att inte sälja fastigheten.
En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett narkotikaparti i Holland och gripits av holländsk polis vid gränsen mot Tyskland, har fällts till ansvar för grovt narkotikabrott. Fråga har uppstått om personen dessutom skall dömas för försök till varusmugglingsbrott, bestående i att han försökt föra in narkotikapartiet från Holland till Sverige. Den s k försökspunkten har emellertid inte ansetts uppnådd.
Innehavaren av bostadsrätten till en lokal som var avsedd att användas som "affär" har drivit en pizzeria i lokalen. Det ändrade användningssättet har ansetts vara av avsevärd betydelse för bostadsrättsföreningen och andra bostadsrättshavare. Nyttjanderätten har därför ansetts förverkad.
Genom två gåvobrev överlät makar fast egendom till en son, varvid denne övertog betalningsansvaret för viss gäld. Sonen sålde samma dag - i enlighet med vad som förutsatts vid gåvorna - egendomen till en bror, som erlade köpeskillingen dels kontant, dels genom att överta nämnda gäldsansvar. Fråga huruvida gåvoskatt skall, med bortseende från gåvobreven, bestämmas med utgångspunkt från kontantlikviden.
Sedan försäkringskassa beslutat om återbetalningsskyldighet av utgivna bidrag, har försäkringsrätt i dom lämnat besvär över beslutet utan bifall. Fråga om domen utgör exekutionstitel.
I mål om ansvar för olaga hot var den tilltalade häktad på grund av fara för fortsatt brottslighet. I utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning angavs att han hade begått brottet under inflytande av sinnessjukdom men att han ej var oundgängligen i behov av sluten psykiatrisk vård. Fråga om den tilltalade fortfarande skulle hållas häktad i målet.
Ett utmätningshinder enligt 5 kap 5 § 1 st UB som gäller för en fastighet har ansetts innefatta också hinder mot utmätning av obelånat pantbrev i fastigheten. - För att en gåva enligt nämnda lagrum skall anses föreligga måste krävas att egendomens verkliga värde så påtagligt överstiger vederlaget att överlåtelsen totalt sett framstår som en klar gåvotransaktion.
A hade en köpeskillingsfordran på B. Enligt en överenskommelse skulle fordringen betalas genom att B satte in beloppet på A:s konto hos en bank som avbetalning på A:s skulder till banken. Fråga huruvida banken hade panträtt i köpeskillingsfordringen.
En icke undertecknad vadeinlaga har ansetts kunna läggas till grund för rättegången i HovR:n när det på annat sätt än genom undertecknande bekräftats att vadeinlagan härrörde från vadekäranden. 51 kap 4 § 4 st och 7§ 2 st RB.
Sedan borgenär fullföljt talan till HD i konkursansökningsmål och prövningstillstånd meddelats har TR:n försatt gäldenären i konkurs på dennes egen ansökan, varvid som fristdag angivits dagen för gäldenärens ansökan. HD har lämnat besvären utan åtgärd, sedan parterna underrättats om att fråga härom uppkommit. (I och II.)
En leverantör har träffat avtal med en enskild näringsidkare om leverans av varor. Näringsidkaren har därefter gjort gällande att ett av honom ägt aktiebolag har varit leverantörens rätta motpart. Fråga är om leverantören skall anses ha fått kännedom härom till följd av att uppgifter om bolaget har tagits in i aktiebolagsregistret och kungörelse har ägt rum.
En lokalhyresgäst med andrahandskontrakt har sagts upp till avflyttning på grund av att hyresvärden sagts upp av fastighetsägaren. Fråga om tillämpning av det indirekta besittningsskyddet i 12 kap 57 § JB.
Överföring av mark genom fastighetsreglering inom delvis stadsplanelagt område. Bl a fråga om fastighets graderingsvärde minskats väsentligt (5 kap 8 § FBL).
Utlämningsärende. BrB:s bestämmelser om villkorlig frigivning och om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts inte som preskriptionsregler utan som verkställighetsregler, varför de saknat betydelse för tillämpningen av 10 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Fråga om påföljd - fängelse, skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för yngling som gjort sig skyldig till rån när han var 18 år gammal.
För talan i stämningsmål enligt 13 kap 14 § 1 VL (1983:291) har ansetts gälla kravet att den grundas på att erforderligt vattenrättsligt tillstånd saknas eller på att vattenanläggning uppförts i strid mot en bestämmelse i ett vattenrättsligt tillstånd.
Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid TR:n framställt ett fastställelseyrkande. Yrkandet har ansetts kunna upptagas till prövning. 13 kap 3 § 1 st 2 RB.
Det förhållandet att en dom i tvistemål innehållit oriktigt uttalande om ett sakförhållande har inte ansetts medföra att domen utgör en sådan osann urkund som avses i 15 kap 11 § 2 st BrB.
Transport av begagnad transformatorolja, som ett företag avsett att sälja till ett annat företag, har ansetts inte avse avfall som åsyftas i 6 och 7 §§ renhållningslagen (1979:596).
Gåvoskattemål. Gåva av andel i handelsbolag, vars huvudsakliga tillgång utgjordes av hyresfastigheter, har vid en substansvärdering av bolaget uppskattats med ledning av fastigheternas taxeringsvärde för det år då gåvan ägde rum.
En skriftlig anvisning av domstol om att en planerad huvudförhandling i brottmål skulle avse endast vissa tilltalade har med anledning av besvärstalan av en annan tilltalad i målet ansetts utgöra ett beslut i den mening som avses i 49 kap 6 § RB.
En båtmotor reparerades två gånger av samme reparatör. Beställaren, som bestred betalningsskyldighet för den andra reparationen under påstående att den föranletts av ett fel vid utförandet av den första reparationen, har ansetts ha bevisbördan härför. Beviskravet har dock ansetts uppfyllt genom att den av beställaren uppgivna skadeorsaken framstod som klart mera sannolik än den som åberopats av reparatören.
Ägarna av en fastighet som berördes av en anläggningsförrättning överklagade anläggningsbeslutet trots att de dessförinnan hade sålt fastigheten. Deras talan har ansetts inte böra avvisas.
Vägran av en konkursgäldenär att medverka till att ett belopp i utlandet fördes över till konkursförvaltningen i Sverige har inte ansetts kunna föranleda ansvar för oredlighet mot borgenärer enligt 11 kap 1 § 3 st BrB.
Sedan en bil förklarats förverkad i mål om åtal mot A för narkotikabrott, överklagade B - ensam - domen såsom intervenient under påstående att bilen tillhörde honom. Då B inte förlorade sin eventuella äganderätt genom förverkande i målet mot A, har han ansetts inte få ställning av självständig intervenient och i följd därav inte vara berättigad att själv fullfölja talan.
Fråga om straffvärdet för olaga vapeninnehav avseende en Magnumrevolver. Tillämpning av bestämmelserna i 34 kap. 4 § andra st. brottsbalken om förverkande av del av villkorligt medgiven frihet.
I två brottmål om ansvar för grov narkotikabrottslighet har den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade bestått av uppgifter som har lämnats vid polisförhör utomlands (I och II) samt av uppgifter lämnade vid domstolsförhandling utomlands (II). Fråga om förutsättningarna för att lägga detta bevismaterial till grund för en fällande dom. Vid prövningen har beaktats avgöranden av Europadomstolen. 35 kap 14 § RB, 1 § lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol.
Sedan ett aktiebolag inställt sina betalningar tillfördes medel som inflöt vid försäljning av egendom som omfattades av företagsinteckning ett i bolagets namn öppnat särskilt bankkonto. Fråga, sedan bolaget försatts i konkurs, om innehavare av företagsinteckning hade förmånsrätt i medlen på kontot.
En båt, som låg upplagd på en av båtägaren hyrd båtuppställningsplats, har sålts. Sedan hyresrätten övergått till köparen har båten ansetts inte kunna beläggas med kvarstad eller utmätas för säljarens gäld.
En älgjägare har ålagts skadestånd därför att han under jakt av vårdslöshet dödat en hund. Frågan om skadeståndet skulle jämkas på grund av medvållande med hänsyn till att hundägaren använt djuret vid jakten trots att hunden inte var försäkrad har besvarats nekande.
Fråga i mål om avhysning om en bostadsrättshavare i ett flerfamiljshus genom att så gott som dagligen öva pianospel i bostaden åsidosatt vad hon haft att iaktta för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten.
Likvidationsgrund enligt 13 kap 4 § 1 st 4 aktiebolagslagen (1975:1385 har ansetts föreligga när aktiebolag visserligen sänt in årsredovisning till registreringsmyndigheten men s k fastställelseintyg saknats.
Resningsärende. En iransk medborgare, som har dömts för grovt narkotikabrott till tio års fängelse och utvisning för all framtid, har ansökt om resning med yrkande att utvisningsförordnandet upphävs. Till stöd för ansökningen har han anfört att han riskerar dödsstraff, om utvisningen verkställs, och åberopat två yttranden av invandrarverket. Skäl för resning har inte ansetts föreligga enligt vare sig fjärde eller femte punkten i 58 kap 2 § RB.
En fotokopia av en handskriven besvärsinlaga har ansetts kunna läggas till grund för rättegången i HovR:n när det genom andra handlingar bekräftats att inlagan härrörde från klaganden.
Avtal mellan delägare av fastigheter har innehållit villkor som utgjort hinder mot försäljning enligt 6 § samäganderättslagen. Fråga om detta förhållande även utgjort hinder för utmätningssökande att jämlikt 8 kap 8 § UB utverka förordnande om att fastigheterna i deras helhet skall säljas.
Bestämmande av ersättning till frikänd tilltalad för kostnad för privat försvarare i mål på ett speciellt ämnesområde på vilket försvararen haft särskilda insikter och erfarenheter.
Sedan TR dömt en tilltalad till fängelse en månad och felaktigt förklarat villkorligt medgiven frihet till en tid av en månad förverkad, har HovR:n, dit åklagaren fullföljt talan till den tilltalades förmån, undanröjt förverkandet och dömt den tilltalade till fängelse två månader. HovR:ns förfarande har ansetts strida mot reglerna om reformatio in pejus i 51 kap 25 § RB.
Ansvar enligt 325 § sjölagen (1891:35 s 1) vid framförande av en mindre fritidsbåt har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte åvila annan än den som framförde båten.
En tilltalad förelades vid vite att inställa sig till huvudförhandling men uteblev och förhandlingen ställdes in. Det förhållandet att hinder mot huvudförhandlingen förelåg inte endast till följd av den tilltalades utevaro utan också därför att ett av åklagaren åberopat vittne underlåtit att inställa sig har inte ansetts medföra att ändamålet med vitet förlorat sin betydelse.
Sedan utmätning i överskjutande skatt vid två tillfällen skett för en konsumentfordran, ansöker borgenären på nytt om utmätning för fordringen, varvid gäldenären invänder att han ej fått kännedom om de tidigare utmätningsmålen och att fordringen därför är preskriberad. Fråga om invändningen kan lämnas utan avseende.
Fastighetsägare som påskjutit två älgkalvar på sin villatomt har ej ansetts skyldig utge ersättning för skada som drabbat älgbeståndet på kringliggande jaktmarksområde.
Fråga vid fastighetsreglering om ersättning för tomtmark som enligt stadsplan är utlagd till gata, när marken stigit i värde på grund av förväntningar om delning av fastigheten. Även fråga om uppräkning av ersättningsbeloppet i analogi med 4 kap 4 § 2 st expropriationslagen (1972:719).
Fråga, vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust enligt 5 kap 1 § 2 st skadeståndslagen (1972:207), huruvida den skadelidande borde ha uppnått högre inkomst än vad han faktiskt haft.
Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall, när säkerhet enligt 15 kap. 6 § rättegångsbalken ställts för skada på grund av kvarstad, prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad.
Lönegaranti. Ett aktiebolag, som bildats för produktion och försäljning av mineralvatten, har, sedan sökt statsbidrag uteblivit och finansieringsfrågan inte kunnat lösas på annat sätt, försatts i konkurs innan någon produktion kommit igång. Bolagets verkställande direktör har i anslutning till konkursen gjort anspråk på lönegaranti för utfört arbete under projekteringen av verksamheten. Vid tillträdet till befattningen överenskoms att med löneutbetalningen skulle anstå till dess projektets finansiering var klar. Fråga dels om en lönefordran visats föreligga, dels - vid jakande svar härpå - om fordringen kunde med hänsyn till 5 kap 2 § 2 st KL (1987:672) göras gällande i konkursen.
En klausul rörande mäklarprovision i ett mellan en redare och en befraktare ingånget certeparti har ansetts som en integrerande del av avtalsförhållandet mellan mäklaren och befraktaren och därför kunna av mäklaren såsom avtalspart åberopas som grund för anspråk gentemot befraktaren.
Vid bestämmande av dagsbotsbelopp har hänsyn ansetts kunna tas till riksåklagarens allmänna råd för beräkningen av dagsbotsbeloppet vid strafföreläggande (RÅFS 1990:1) utan hinder av att råden, som beslutats efter den åtalade förseelsen, ledde till högre dagsbotsbelopp än vad som skulle ha följt av tidigare meddelade anvisningar (RÅFS 1981:2).
Kommunens förköpsrätt har ansetts förlorad i och med att inskrivningsmyndigheten beviljat köparen lagfart i strid med 20 kap 7 § 12 JB. 12 § 2 st första meningen förköpslagen (1967:868).
I mål om förlängning av hyresavtal avseende viss lägenhet har bostadsdomstolen grundat sitt beslut på att hyresvärden förklarat sig skola överlämna lägenheten till bostadsförmedlingen för att av denna anvisas till bostadssökande. Det förhållandet att hyresvärden efter beslutet inte uppfyllt sitt åtagande har ansetts utgöra skäl för resning i målet.
Bestämmelsen i 13 kap 17 § VL (1983:291) om att vattendomstol inte får pröva frågor om äganderätt till fastigheter eller om fastighetsindelningen har ej ansetts hindra att domstolen ingår i en prejudiciell bedömning av en sådan fråga för prövningen av om sökanden har rådighet över vattnet inom det område där ett vattenföretag skall utföras.
Arbetstagares lönefordran i form av obetalda förnyelsepremier för en av arbetsgivaren tecknad pensionsförsäkring som inte grundas på kollektivavtal har ansetts omfattad av den statliga lönegarantin vid konkurs, oavsett om fribrev utfärdats eller ej.
Fråga vid tillämpning av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs om en arbetstagare hade uppfyllt det i 11 § 2 st lagen (1982:80) om anställningsskydd uppställda kravet på sex månaders kvalifikationstid. Besvärsmål enligt lönegarantilagen har ansetts vara av dispositiv natur.
Fråga om ersättningsskyldighet för fastighetsmäklare som vid förmedling av bostadsrätt lämnat felaktig uppgift om lägenhetsyta. 14 § lagen (1984:81) om fastighetsmäklare.
Sedan ena maken efter stämning å den andre yrkat äktenskapsskillnad samt betänketid med anledning härav löpt i sex månader, har makarna gemensamt yrkat att dom på äktenskapsskillnad skulle meddelas. Förutsättningar för tillämpning av 31 b § 1 st rättshjälpslagen (1972:429) har ej ansetts föreligga.
Fråga om dröjsmålsränta i fall då gäldenärens underlåtenhet att betala en skuld berott på att borgenären, som felaktigt påstod att det inte var fråga om slutbetalning, vägrat att utge revers och pantbrev. 3 § 1 st räntelagen (1975:635).
Ett av trafiksäkerhetsverket utfärdat stämpelkort, som efter mekanisk hantering i en kilometerräknare skall ligga till grund för debitering av kilometerskatt, har ansetts utgöra en sådan urkund som avses i 14 kap 1 § BrB. Att någon obehörigt ingriper i denna mekaniska procedur har bedömts som urkundsförfalskning, vare sig det sker genom manipulering med räknaren eller genom att annan räknare än den avsedda används för stämplingen.
Gåvoskattemål. Fråga huruvida utdelande av medel från en familjestiftelse i samband med dess upplösning skall anses utgöra gåva och därmed föranleda uttagande av gåvoskatt.
Ett partiellt arvsavstående av efterlevande make till förmån för makarnas gemensamma barn har ansetts inte i sig föranleda avsteg från hälftendelningsprincipen i 15 § 2 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Synnerliga skäl för utvisning har ansetts föreligga i fråga om utlänning som gjort sig skyldig till två mordförsök. 4 kap 10 § 2 st utlänningslagen (1989:529). Vidare fråga om skadestånd för lidande samt sveda och värk.
Part, vars vadetalan bifallits, har, oavsett yrkande, befriats från skyldighet enligt TR:ns dom att ersätta kostnaden för motpartens rättshjälp även till den del som motsvarar motpartens egna avgifter för rättshjälpen.
Fråga om företagsbot skulle åläggas näringsidkare, som drev detaljhandel med livsmedel, på grund av överträdelse av bestämmelserna om märkning i livsmedelslagen (1971:511). Vid huvudförhandling i mål om företagsbot har HovR bestått av tre lagfarna domare utan nämnd. Domförhetsfelet har inte ansetts vara av så allvarlig art att HovR:ns dom borde undanröjas mot parternas önskan.
Sedan ett lönebelopp utmätts medan det innestått hos arbetsgivaren, har denne försatts i konkurs innan beloppet redovisats till kronofogdemyndigheten. Löntagarens anspråk på ersättning för beloppet enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs har lämnats utan bifall.
Taleförbudet i 3 kap 7 § skadeståndslagen har ansetts vara en processuell bestämmelse. När lagrummet ändrats utan att någon övergångsbestämmelse meddelats, har den nya lydelsen tillämpats omedelbart efter ikraftträdandet.
En rörelse avseende försäljning av glass och konfektyrer såldes till nya innehavare. Köparna har tillerkänts prisavdrag med hänsyn till att säljarna inte tillräckligt tydligt klargjort för köparna att tillstånd enligt livsmedelslagstiftningen att driva rörelsen i affärslokalen saknades.