Dispensansökan avseende myggbekämpning i ett naturreservat ----- Enligt huvudregeln kan ett överklagande inte prövas när tiden för den aktuella åtgärden löpt ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann dock att så kan ske när man, som i detta fall, kan förvänta sig ytterligare ansökningar om dispens och tillstånd för besprutning nästkommande år med sakomständigheter som i allt väsentligt skulle vara oförändrade. Klaganden ansågs därför ha ett befogat intresse av att få förutsättningarna för tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna prövade (RÅ 1997 ref. 24). Enligt naturreservatsbestämmelserna var det förbjudet att använda biologiska bekämpningsmedel i området. Dispens kunde ges om det förelåg särskilda skäl. MÖD fann att det myggproblem som årligen drabbade området var så pass besvärande för lokalbefolkningen och de som besökte området att det fick anses vara ett angeläget allmänt intresse att komma till rätta med det. Den osedvanligt besvärande myggförekomsten var därmed ett särskilt sk...
Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:9 (M 3792-07).)
Avvisad talan ----- Miljödomstolen hade i beslut avvisat Försvarsmaktens överklagande. Miljööverdomstolen fann att miljödomstolen borde ha överlämnat det överklagade ärendet med eget yttrande till regeringen för avgörande och undanröjde miljödomstolens beslut och återförvisade målet till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
Tillstånd till gruppstation med vindkraftverk ----- Fråga om betydelse för prövningen av att lokaliseringen av en gruppstation med vindkraftverk stred mot en av kommunen antagen vindkraftspolicy, men inte mot översiktsplanen. Miljööverdomstolen konstaterade att en översiktsplan är ett viktigt dokument vid lokaliseringsprövningen, men att kommunens allmänna vindkraftspolicy i princip inte har större tyngd än ett yttrande från kommunen.
Villkor för kemikaliehantering ----- En fråga i målet gällde utformningen av ett kemikalievillkor som förbjuder användning av sådana kemikalier för vilka det saknas viss kunskap om risker för olägenheter för hälsa och miljö. Bolaget hade åtagit sig ett villkor motsvarande vad Miljööverdomstolen (MÖD) föreskrivit i mål M 4317-06 om Akzo Nobel AB, sedan Högsta domstolen återförvisat det målet till MÖD (NJA 2006 s. 310). Naturvårdsverket anförde att villkoret var oklart, och att en hänvisning i villkoret till artikel 31 i Reach inte innebar en tillräcklig precisering av vilken kunskap som fordras. MÖD konstaterade att de krav som ställs på leverantörer av kemikalier att lämna information genom säkerhetsdatablad, genom villkoret motsvaras av ett krav på kemikalieanvändaren att införskaffa den kunskapen. Eftersom bestämmelserna riktade mot kemikalieleverantörer ansetts tillräckligt preciserade för att grunda straffansvar (29 kap. 6 § 4. miljöbalken) fann MÖD att de även var tillräckligt pre...
Ideell förenings rätt att överklaga ----- En krets av Svenska Naturskyddsföreningen hade överklagat ett tillstånd till verksamheten vid ett avloppsreningsverk. Kretsen saknade det antal medlemmar som erfordras enligt 16 kap.13 § miljöbalken. Efter överklagandetiden utgång ingav Naturskyddsföreningen i samma län (länsförbundet) en fullmakt för ordföranden i kretsen att som medlem i länsförbundet föra dess talan i målet. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att länsförbundet inte hade överklagat miljödomstolens dom. Kretsens undertecknande av överklagandet var inte heller så utformat att det kunde uppfattas som ett överklagande för länsförbundets räkning. I stadgarna angavs tydligt att krets, länsförbund och riksförening var för sig var juridiska personer med eget ansvar. MÖD fann att Naturskyddsföreningens krets var ensam klagande i målet och avvisade kretsens överklagande.
Installation av bergvärme ----- En kommunal nämnd förbjöd en person att installera en bergvärmeanläggning med motiveringen att anslutning till fjärrvärme var ett bättre alternativ från miljösynpunkt samt att merkostnaden inte var oskälig. Länsstyrelsen biföll den enskildes överklagande. Nämnden överklagade. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det inte entydigt kunde sägas om fjärrvärme eller bergvärme var bästa teknik med hänsyn till den sammantagna miljöpåverkan och att det därför inte var miljömässigt motiverat att förbjuda installation av bergvärme på den aktuella fastigheten. MÖD fann vidare att både fjärrvärme och bergvärme normalt torde uppfylla de hänsynskrav som enligt 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken är rimliga att ställa. Nämndens överklagande avslogs.
Kontrollprogram angående ljudnivå från musik ----- En lokal för en rockklubb har ansetts som en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § första stycket miljöbalken och ska därför brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Kravet gäller oavsett att besökarna befinner sig där frivilligt. Miljööverdomstolen fann det därför motiverat att reglera såväl musikljudets ekvivalenta som maximala ljudnivå.
Utformning av villkor med angivande av begränsningsvärde ----- Användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 § miljöbalken uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. I målet hade ett gränsvärde för ett utsläpp till vatten satts så lågt att verksamhetsutövaren inte haft varken faktisk eller rättslig möjlighet att följa villkoret. Frågan om vilket begränsningsvärde som borde gälla sköts upp under en prövotid. (Se även dom samma dag i mål MÖD 2009:2 (M 1303-07)).
Strandskyddsdispens ----- Det har saknats fog att förena en strandskyddsdispens för en komplementbyggnad/gäststuga med ett villkor att byggnaden inte får inredas med kök då strandskyddets syfte inte motverkas av ett sådant villkor.
Ideell förenings rätt att överklaga ----- En förening hade 277 privatpersoner och 20 föreningar som medlemmar. Flera av de anslutna föreningarna hade ensamma över 2000 medlemmar. Av föreningens stadga framgick att en privatperson som är medlem i en ansluten förening tillika är medlem i föreningen. Kravet i 16 kap. 13 § miljöbalken avseende att antalet medlemmarna skall vara lägst 2000 för att få överklaga, har föreningen inte ansetts uppfylla. Då föreningen inte heller hade rätt att överklaga som sakägare avvisade Miljööverdomstolen överklagandet.
Tillstånd att driva anläggning för framställning av kalkprodukter ----- Regleringen av samförbränningsanläggningar har ansetts utformad så att de enskilda bestämmelserna i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 202:28) om avfallsförbränning även är tillämpliga i driftssituationer då avfall tillfälligtvis inte utnyttjas som bränsle. Detta gäller oavsett om det är samförbränningsformeln i föreskrifternas bilaga 2 eller föreskrifternas bilaga 2.1 (som gäller cementugnar) som ska tillämpas.
Strandskyddsdispens för sjöbod m.m. ----- Ostronskörd har ansetts som en areell näring och kravet på strandskyddsdispens har - på vissa villkor - inte ansetts gälla för byggnader avsedda att användas i verksamheten.
Klagan över domvilla ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att de omständigheter som sökanden åberopade till stöd för klagan över domvilla hade kunnat prövas inom ramen för ett överklagande av domen. Då sökanden inte hade varit förhindrad att överklaga domen eller haft giltig ursäkt för att inte göra detta, avslog MÖD klagan över domvilla. I målet var även fråga om innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen.
Tillstånd att uppföra ett vilthägn ----- Ett tillstånd att uppföra ett vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken har inte ansetts kunna förenas med villkor för att minska buller från den verksamhet som planeras inom vilthägnet - kronhjortsuppfödning, då syftet med tillståndsplikten enligt lagens förarbeten är begränsat till att bevara möjligheten för allmänheten att färdas fritt i naturen och att skydda naturmiljön. De närboende som jämte tillståndshavaren överklagat länsstyrelsens beslut borde därtill inte ha getts rätt att föra talan i målet.
Tillsynsavgift ----- Konstruktionen av en årlig fast tillsynsavgift enligt en kommunal taxa för en nämnds verksamhet har ansetts stå i rimlig proportion till de kostnader för tillsyn som verksamheten åsamkar kommunen. Tillsynsavgiften har därmed ansetts uppfylla de krav som statsrättligt ställs för att den ska vara en avgift och falla inom kommunens normgivningskompetens och inte anses som en skatt och därmed strida mot regeringsformen. Tillsynsavgiften har heller inte ansetts oförenlig med den kommunala likabehandlingsprincipen.
Energihushållning ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att ett bolags energihushållning bäst bedrevs genom att kontinuerligt i driften av anläggningarna successivt förbättra hushållningen genom flera åtgärder som var för sig var mindre omfattande. Bolaget ålades att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa en energihushållningsplan med uppgifter om planerade energihushållningsåtgärder och en redovisning av genomförda åtgärder. Tillsynsmyndigheten bemyndigades att föreskriva de villkor om energihushållning som kunde aktualiseras av planen. Sådana villkor kan vara mer långtgående än vad som är lönsamt från enbart företagsekonomiska utgångspunkter. Vidare fann MÖD att bolagets transporter inte gav upphov till sådana effekter i närområdet att det fanns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndet.
Tillstånd till grustäktsverksamhet ----- Förekomst av två sorters bin, som båda klassats som sårbara, har inte ansetts medföra att en grustäktsverksamhet inte kan tillåtas även om det finns risk att enskilda individer påverkas negativt. Miljööverdomstolen förenade tillståndet med ett nytt villkor om kartläggning av de två bisorterna, om att täktverksamheten inte fick påbörjas innan en sådan inventering utförts samt att resultatet av denna skulle ligga till grund för en översyn och eventuell revidering och anpassning av täkt- och efterbehandlingsplanerna.
Tillstånd till krematorieverksamhet ----- Det har inte ansetts lämpligt att reglera utsläpp av kvicksilver från ett krematorium med villkor som innehåller kvantitativa begränsningsvärden. I stället bör ett villkor uttryckas som krav på reningsutrustning och dess skötsel. (Samma dag meddelade Miljööverdomstolen två ytterligare avgöranden ang. villkor för krematorieverksamhet, M 264-08 och M 317-08.)
Dispens för kapning av grenar på en naturminnesskyddad ek ----- Särskilda skäl att till skydd för kraftledning få beskära en naturminnesskyddad ek har inte ansetts föreligga. Av utredningen i målet framgick att beskärning i enlighet med begärd dispens skulle innebära en mycket allvarlig skada på eken. Med hänsyn till detta och eftersom sökanden inte i tillräcklig utsträckning ansågs ha utrett vilka alternativ som stod till buds i fråga om ledningens dragning, fann Miljööverdomstolen att dispens inte kunde meddelas.
Miljösanktionsavgift för avloppsanordningar ----- Hinder mot att ta ut miljösanktionsavgifter för överträdelserna att utan tillstånd respektive anmälan ha inrättat avloppsanordningar, har inte ansetts föreligga trots att vitesföreläggande i fråga om förbuden beslutats. Besluten om viten och miljösanktionsavgifter fattades av den kommunala nämnden samma dag.
Föreläggandes rättskraft ----- En länsstyrelse har tidigare meddelat ett föreläggande avseende höjning av ventilationstrummor på en svinstallsbyggnad. Föreläggandet har därefter vunnit laga kraft. Miljö- och byggnadsnämnden har sedan - efter uppföljningsbesök - beslutat om ett nytt föreläggande avseende samma åtgärder som omfattades av det tidigare lagakraftvunna föreläggandet. Miljödomstolen ansåg att det första föreläggandet var att se som ett gynnande beslut för den sakägare, granne, som initierade ärendet och att föreläggandet därmed vunnit negativ rättskraft. Att på nytt utfärda ett föreläggande har inte varit lagligen möjligt. Miljööverdomstolen, som inte delade miljödomstolens uppfattning, ansåg att föreläggandet var att anse som ett betungande beslut för verksamhetsutövaren och att Miljö- och byggnadsnämnden därför haft rätt att besluta om ett nytt föreläggande.
Kommunal nämnds klagorätt ----- En kommunal nämnd beslutade att inte ingripa mot en enskild avloppsanläggning (ett s.k. 0-beslut). Efter att grannar överklagat upphävde länsstyrelsen nämndens beslut och förbjöd viss användning av avloppsanläggningen. Nämnden överklagade till miljödomstolen. I Miljööverdomstolen (MÖD) uppkom fråga om nämndens rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. MÖD konstaterade att länsstyrelsens beslut inte hade gått emot de allmänna intressen som nämnden har att företräda och att nämnden därför inte hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.
Partiellt prövningstillstånd ----- I ett mål om tillstånd till och villkor för täktverksamhet har såväl verksamhetsutövaren som länsstyrelsen överklagat miljödomstolens dom i olika hänseenden. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen skulle tillämpas i målet. Miljööverdomstolen har funnit det möjligt att i sådana mål meddela s.k. partiella prövningstillstånd. Prövningstillstånd har meddelats endast i frågan om säkerhetsbeloppets storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om det är möjligt att meddela partiellt prövningstillstånd.
Villkor för utsläpp till luft ----- Miljödomstolen hade i slutliga villkor för verksamheten bestämt utsläppsnivån genom en kombination av riktvärden och gränsvärden. Miljööverdomstolen konstaterade att riktvärden och gränsvärden utmönstrats genom tidigare avgöranden och att begränsningsvärden, vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet, i stället ska användas. I målet saknades underlag för att bestämma slutliga villkor varför Miljööverdomstolen förordnade om förlängd prövotid.
Ersättning enligt 31 kap. 4 § miljöbalken ----- Naturreservatsföreskrifter innebar förbud att avverka skog inom en fastighet. Området ifråga innehöll ett bestånd av lövträd särskilt lämpat för virkes- och vedproduktion. För att tillgodogöra sig värdet av lövvirket hade fastighetsägaren, innan frågan om naturreservat aktualiserades, anskaffat en såganläggning. Miljööverdomstolen fann att fastighetsägaren var berättigad till ersättning för utebliven vinst trots att någon sågverksamhet inte kommit igång samt att skadan inte hade kunnat begränsas genom inköp av lövtimmer att såga. Utöver ersättning för minskat marknadsvärde ansågs därmed fastighetsägaren berättigad till s.k. annan ersättning för utebliven vinst från sågverksamhet och vedproduktion avseende lövträden. Skadans storlek uppskattades enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken.
Återförvisning på grund av bristande kommunicering ----- Ett bolag ansökte om att få villkor angående bl.a. släntlutning ändrade i sitt tillstånd till täktverksamhet. Ett antal enskilda, däribland klaganden, yttrade sig under målets handläggning hos länsstyrelsen och klaganden motsatte sig en ändring av villkoret angående släntlutning. Sedan bolaget överklagat länsstyrelsens beslut biföll miljödomstolen bolagets begäran om ändring av villkoret angående släntlutning utan att på något sätt kommunicera överklagandet eller underrätta om syn som hölls. Miljööverdomstolen fann att den bristande kommuniceringen utgjorde ett så allvarligt förfarandefel att målet återförvisades till miljödomstolen för fortsatt handläggning.
Klagorätt ----- Fråga om klagorätt för flygbolag i mål om omprövning av villkor för flygplatsverksamhet. Miljööverdomstolen fann att det inte var tillräckligt för rätt att överklaga som sakägare att denne tillfogas skada endast genom ett meddelat avgörande i sig. Då flygbolagen inte utsattes för skada eller olägenhet till följd av den aktuella miljöfarliga verksamheten ansågs de inte ha klagorätt.
Föreläggande att utföra ljudnivåmätning ----- Fråga om det funnits fog för tillsynsmyndighet att förelägga en fastighetsägare att genomföra ljudnivåmätning i lägenhet p.g.a. påstådda bullerstörningar från tvättstuga på vinden. Miljööverdomstolen fann att det fanns en risk för oacceptabla störningar i lägenheten, men att mot bakgrund mot den osäkerhet som fanns om störningarna framstod den ljudnivåmätning som fastighetsägaren förelagts att genomföra som alltför kostsam och ingripande. Tillsynsmyndigheten borde i stället som ett första steg besöka lägenheten och göra en egen bedömning av bullersituationen.
Tillstånd till utsläpp av mudder ----- Tillstånd till utsläpp av mudder hade lämnats av en miljöprövningsdelegation efter en frivillig ansökan. Miljööverdomstolen fann att verksamheten utgjorde dumpning som kräver dispens enligt 15 kap. 31 och 33 §§ miljöbalken och att miljöprövningsdelegation inte bör kunna lämna tillstånd till en sådan verksamhet innan dumpningsdispens lämnats i vederbörlig ordning. Då dispens hade lämnats med i stort sett identiska villkor om försiktighetsmått i en separat prövning ansågs frågorna om tillåtlighet och försiktighetsmått för verksamheten vara slutligt avgjorda och hinder förelåg därför mot att pröva ansökan om tillstånd till verksamheten.
Fråga om fördelning av kostnadsansvar vid markundersökning enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- I ett tidigare mål hade en kommun med stöd av 2 kap. 2 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att utföra markundersökningar i anslutning till avfall som förvaras på fastigheten i tunnor i ett gruvhål. I det aktuella målet yrkade fastighetsägaren att kostnaderna för undersökningen med tillämpning av bestämmelsen om ansvarsfördelning i 10 kap. 6 § skulle fördelas mellan honom och tidigare fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann att bestämmelsen inte var tillämplig i målet.
Tillstånd till vindkraftsanläggning ----- Frågor om betydelsen av a) ett under handläggningen hos tillståndsmyndigheterna ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan, b) att verksamheten omfattande 24 vindkraftverk gör intrång i ett naturskönt och orört markområde, c) att alternativredovisningen bara omfattade en kommun och d) åberopade störningar för kringboende. Miljööverdomstolen ansåg att en företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar vid inledandet av ett nytt tillståndspliktigt projekt varför ett ändrat politiskt ställningstagande normalt inte medför ett undanröjande av ett givet tillstånd, att området inte hade något formaliserat skydd, att redovisningen av motsatta intressen ledde till att föreliggande alternativredovisning kan godtas och att störningar måste begränsas till vad som enligt praxis anses vara godtagbara förhållanden. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens domslut som innebar att verksamheten gavs tillstånd.
Fråga om en viss restprodukt utgör avfall ----- Ett material innehållande rester av papper och plast och som uppkommit vid återvinning av returwellpapp har ansetts utgöra avfall trots särskild bearbetning för att kunna användas som bränsle.
Strandskyddsdispens ----- Länsstyrelsen hade med stöd av 7 kap. 17 § andra stycket miljöbalken beslutat att kravet på strandskyddsdispens inte gällde inom ett område för byggnader som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre ifrån strandlinjen än huvudbyggnaden. Miljööverdomstolen fann att undantaget inte var tillämpligt i målet eftersom någon tomtplatsbestämning inte gjorts för huvudbyggnaden. Miljööverdomstolen fann även att hemfridszonen inte obetydligt skulle komma att utvidgas med hänsyn till den nya byggnadens karaktär och storlek. Det förelåg därför inte särskilda skäl för dispens på den grunden att fastigheten redan skulle anses vara ianspråktagen av fastighetsägaren och allemansrätten därmed utsläckt.
Undersökning av förorenat område ----- Ett bolag hade under perioden 1914 till februari 1966 bedrivit sulfitmassatillverkning på platsen. Efter att sulfitmassatillverkningen hade upphört bedrev bolaget, i nya lokaler på platsen, spånskivetillverkning under perioden juni 1966 till 1984. De föroreningar som omfattades av föreläggandet om undersökningar kunde härledas till sulfitmassatillverkningen. Miljööverdomstolen konstaterade att sulfitmassatillverkning och spånskivetillverkning är två helt skilda tekniska processer och som medför skilda typer av föroreningar. Miljööverdomstolen ansåg mot denna bakgrund att den faktiska driften av den miljöfarliga verksamheten som bidragit till föroreningsskada inte kunde anses ha pågått efter den 30 juni 1969. Bolaget kunde därför inte bli adressat för krav på åtgärder med stöd av 10 kap. 2 § miljöbalken.
Dammsäkerhetshöjande åtgärder på regleringsdamm ----- Då ansökan även avsåg en höjning av dämningsgränsen fann Miljööverdomstolen att det kunde bli aktuellt att föreskriva ökad minimitappning. Målet återförvisades till miljödomstolen för komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen i detta avseende och föreskrivande av eventuella villkor.
Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Fråga om omfattningen av regeringens tillåtlighetsprövning av en gruppstation för vindkraft. Vidare fråga om tillstånd enligt förordnande till skydd för landskapsbilden krävdes och förutsättningar för att erhålla sådant tillstånd.
Tillstånd till produktion av sulfatmassa och kartong, nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade bolagets bedömning att installation av ett svaggassystem i befintlig anläggning till en beräknad kostnad på 150 miljoner kr inte var rimligt. Bolaget hade även ansökt om tillstånd för anläggande av en ny sodapanna som skulle ersätta de två befintliga sodapannorna och kostnaden för ett komplett svaggassystem i samband med denna nya panna uppgick till 75 miljoner kr. Miljööverdomstolen bedömde att denna kostnad inte var orimlig. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p.g.a. mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga m...
Tidsbegränsning av tillstånd ----- Om inte någon tidsbegränsning följer av en s.k. byggnadsdom om tillåtlighet, ska efterföljande tillstånd meddelas utan tidsbegränsning för alla väsentliga delar av verksamheten. Om underlaget för tillåtlighetsprövningen är otillräckligt eller om det är oklart ifall det tillstånd som senare ska utfärdas bör tidsbegränsas, bör tillåtlighetsfrågan inte avgöras genom särskild dom.
Tillstånd att producera högst 560 000 ton blekt sulfatmassa ----- Södra Cell fick av miljödomstolen tillstånd att utöka produktionen till 560 000 årston massa samt att börja utvinna lignin ur svartlut. Tillåtna totala utsläpp till Pukaviksbukten i Östersjön avseende TOC, total- fosfor och total-kväve hade bestämts genom en kombination av gränsvärden och riktvärden och bolaget hade ålagts krav på biologisk rening av avloppsvattnet. Miljööverdomstolen konstaterade att begreppen riktvärde och gränsvärde numera hade utmönstras till förmån för ett begränsningsvärde vars definition och materiella innehåll bestäms i det enskilda fallet. Bolaget hade anmodats att till Miljööverdomstolen ge in synpunkter på hur de av bolaget överklagade utsläppsvillkoren skulle kunna formuleras med beaktande av denna nya praxis, men inte ingivit några sådana synpunkter. Miljööverdomstolen konstaterade att det därför saknades underlag för att bestämma de slutliga villkoren i enlighet med hur de numera borde utfo...
Tillstånd till anläggande och drift av ny hamnanläggning ----- Föreslagen placering av hamnen låg inom riksintresse för hamnverksamhet och området hade sedan länge utgjort industriområde. För att minska de störningar som kommande transporter kunde medföra för de boende i området ålades bolaget att anlägga en ny väg. Frågan om stabiliseringsmetod för omhändertagande av förorenade muddermassor samt villkor.
Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om val av åtgärder för att efterbehandla mark som förorenats genom impregneringsverksamhet, främst av arsenik. Enligt Miljööverdomstolen var det inte visat att en med stabilisering och solidifiering av den förorenade jorden var den bästa från vare sig miljömässiga eller ekonomiska utgångspunkter.
Ansökan om dammsäkerhetshöjande åtgärder ----- Regleringsföretaget har ett rättskraftigt tillstånd att under vissa villkor reglera vattenståndet vid och driva kraftstationen. En ansökan om att få bygga om regleringsdammen med enda syfte att underhålla och förbättra säkerheten vid denna kan inte föranleda en omprövning av hela verksamheten vid kraftstationen eller av villkor som inte har ett direkt samband med ombyggnaden. De frågor Kammarkollegiet hade väckt i målet om ändrad vattenhushållning m.m. ansåg Miljööverdomstolen kunna prövas endast efter särskild talan därom enligt 24 kap. 5 och 7 §§ miljöbalken. Att ett delvis nytt naturtillstånd inträtt p.g.a. att dammen med åren blivit otät ansågs sakna betydelse för frågan om tillåtligheten att återställa dammen i tillståndsgivet och dammsäkerhetsmässigt förbättrat skick.
Omprövning av villkor för tillstånd till flygplats ----- Huvudfrågorna i målet gällde förutsättningarna för att föreskriva villkor beträffande marktransporter och utsläpp från dessa, vid vilka bullernivåer skyddsåtgärder ska krävas i omgivande byggnader och lokaler, samt villkor om valet av flygväg.
Anläggningsavgift ----- En höjning av anläggningsavgiften från 56 546 kr till 124 962 kr (således mer än en fördubbling) från ett år till ett annat ansågs inte förenlig med bestämmelsen i 31 § första stycket lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster att avgifterna ska bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.
Tillstånd till anläggande och drift av gruppstation för vindkraftverk i Kattegatt utanför Falkenberg ----- Miljödomstolen avslog ansökan om tillstånd eftersom sökandebolaget inte visat att den sökta platsen är den där ändamålet med verksamheten kan uppnås med minsta intrång och olägenhet med hänsyn till människors hälsa och miljön.
Ansökan om tillstånd att producera en årlig mängd om 85 000 ton kartong ----- Frågan i målet gällde ett begränsningsvärde för utsläppet av organisk substans till vatten. Vid bedömningen hade Miljööverdomstolen anledning att kommentera påföljder i samband med överskridanden av riktvärden respektive gränsvärden.
Tillstånd till nuvarande och utökad tillverkning av sulfatmassa och papper m.m., nu fråga om slutliga villkor för utsläpp till luft av processvavel ----- Bolaget hade av miljödomstolen ålagts utsläppsvillkor avseende processvavel till luft som i praktiken innebar ett krav på installation av ett s.k. svaggassystem. Miljööverdomstolen delade miljödomstolens bedömning att ett sådant villkor inte var orimligt. Beträffande villkorets utformning bedömde Miljööverdomstolen att det p g a mätningssvårigheter inte var lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett begränsningsvärde. Villkoret uttrycktes i stället som ett krav på reningsutrustning samt årliga mätningar. Med hänsyn till bolagets andra nära förestående miljöinvesteringar fastställdes tidpunkten för villkorets ikraftträdande till fyra år framåt i tiden.