Fråga om skadeståndsskyldighet enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling gentemot anbudsgivare när ett landsting avbrutit upphandlingsförfarande för att utföra verksamheten i egen regi.
Avtal mellan AB Storstockholms Lokaltrafik och A, innebärande rätt för A att mot avgift försälja bröd och andra produkter på platser inom tunnelbanans biljetthallar, har bedömts ej vara hyresavtal.
Fråga om ersättning till målsägandebiträde, som nedlagt arbete å målet efter det att målsäganden, biträdet ovetande, ingått förlikning och som ingivit kostnadsräkning till domstolen sedan denna stadfäst förlikningen. Domstolen har, med hänsyn till omständigheterna, ansetts skyldig att utreda om kostnadsanspråk förelåg innan domstolen skilde sig från målet.
Sedan Jordbruksverket beslutat att en jordbrukare skulle återbetala uppburet omställningsstöd, överklagade jordbrukaren trots förbud häremot i förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd beslutet till förvaltningsdomstol. Jordbruksverket ansökte om betalningsföreläggande och för nu fullgörelsetalan vid allmän domstol. Hinder mot prövning av Jordbruksverkets fullgörelsetalan har ansetts föreligga så länge ett överklagande, som kan leda till en exekutionstitel, är anhängigt vid förvaltningsdomstol.
Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som bl.a. dröjt med att färdigställa tidigare avkunnade domar. Dessutom fråga om tillämpning av artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna angående rätten till en rättegång inom skälig tid.
Ansökan om återställande av försutten tid. Det har ansetts inte åligga en HovR att översätta sitt slutliga beslut i en förmögenhetsrättslig tvist mellan ett svenskt och ett utländskt kommersiellt bolag. Det utländska bolaget har därför inte haft laga förfall för sin underlåtenhet att inom föreskriven tid överklaga HovRens beslut.
Vid arvsbeskattning i anledning av efterlevande makes död har hälften av bobehållningen ansetts härröra från den först avlidne maken och tillfalla makarnas gemensamma barn som arv efter denne. Dessa förvärv har inte beskattats, eftersom barnen redan vid inregistreringen av bouppteckningen efter den först avlidne maken beskattats för arvet efter denne.
En efterlevande make har avstått från kvotdelar av sin rätt enligt ett inbördes testamente med förbehåll att delarna skulle tillfalla endast vissa av de i testamentet angivna sekundosuccessorerna. Dessa har trots förbehållet blivit dödsbodelägare genom avståendet.
En konkursförvaltare beslöt att färdigställa en byggnad på konkursboets fastighet och tog upp ett lån för detta ändamål utan att först samråda med en bank som hade fordran med bästa rätt i fastigheten. Sedan byggnaden färdigställts försåldes fastigheten på exekutiv auktion. Härvid fick banken inte full betalning för sin fordran. Konkursförvaltaren har ålagts att betala skadestånd.
Frågor om aktsamhetskravet i 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter och om uppsåt till skadegörelse vid dödande av katt. Riksåklagaren godtog den tilltalades yrkande om frikännande dom och förklarade sig inte kunna bidra med ytterligare utredning. Förutsättningar för att avgöra målet utan huvudförhandling ansågs föreligga. 55 kap. 11 § och 51 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken.
Särskilda skäl har ansetts föreligga att i mål om umgänge bevilja rättshjälp för svaranden, som borde ha haft försäkring med rättsskydd som omfattat angelägenheten.
Ett konkursbolag som upplösts enligt 13 kap. 19 § 1 st. aktiebolagslagen (1975:1385) har, för att skydda en på lagakraftägande dom grundad fordran, gjort invändning mot ett utdelningsförslag i ett annat bolags konkurs och har ansetts berättigad till ersättning för rättegångskostnader i det fortsatta domstolsförfarandet. (Jfr NJA 1999 s. 237)
Beslut om försättande i konkurs, som meddelats efter det att gäldenären medgivit konkursansökningen, har ansetts kunna överklagas av den som löpte risk att till följd av konkursen utsättas för krav på återvinning av gåva.
Frågor om försäljning av en segelbåt var att bedöma enligt köplagen (1990:931) eller konsumentköplagen (1990:932) samt om båten var att anse som felaktig.
Vid köp och arbetsbeting som direkt eller analogivis omfattas av 1990 års köplag har huvudregeln ansetts vara att den part som hävdar att avtal har träffats om priset eller om beräkningsgrunden för detta har bevisbördan för sitt påstående.
Chefstjänsteman i bank har ansetts genom ställningsfullmakt vara behörig att ingå avtal om begränsningar i giltigheten av borgensförbindelse (I) samt avtal enligt vilket låntagares betalningsskyldighet begränsades till vad som kunde utfås ur en fastighet (II).
Ett i förordning meddelat bemyndigande för Finsk-svenska gränsälvskommissionen att föreskriva vissa begränsningar och förbud för fisket inom Torne älvs fiskeområde har ansetts utgöra myndighetsutövning.
Vid bedömning enligt 25 § första stycket försäkringsavtalslagen av om ett barn har vållat en skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet skall hänsyn inte tas till subjektiva faktorer.
Skadestånd enligt 1984 års lag om fastighetsmäklare har i mål mot mäklaren fastställts genom tredskodom. Fastighetsmäklarens försäkringsbolag har vid tolkning av försäkringsvillkoren ansetts skyldigt att utge ersättning på grund av försäkringen utan någon materiell prövning av skadeståndsanspråket.
Fråga om rättslig angelägenhet uppkommit i näringsverksamhet och om särskilda skäl föreligger att bevilja näringsidkaren rättshjälp för angelägenheten.
Bestämmelserna i 16 kap. 13 § miljöbalken om rätt för en ideell förening att överklaga domar och beslut enligt balken har ansetts vara tillämpliga när Miljööverdomstolen har meddelat dom efter balkens ikraftträdande i ett mål som hade inletts före ikraftträdandet. 23 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
HovR har återförvisat mål till TR:n på den grunden att TR:n felaktigt utgått från att visst förhållande var ostridigt mellan parterna. Beslutet har ansetts kunna överklagas. 54 kap. 3 § 2 st. RB. - Tillika fråga om ett i HD framställt yrkande om kvarstad.
I ett tvistemål där staten fört talan mot ett bolags ställföreträdare enligt reglerna om personligt betalningsansvar för bolagets obetalade skatter har de ordinära rättegångskostnadsreglerna i 18 kap. rättegångsbalken tillämpats.
Sedan fastighetsköpare deponerat en handpenning hos fastighetsmäklare, har mäklaren - trots att köparen hävt köpet - redovisat handpenningen till säljaren. Fråga huruvida mäklaren är skyldig att betala handpenningbeloppet till köparen, fastän tvist råder mellan köparen och säljaren om hävningsrätten och oavsett om redovisningen till säljaren orsakat köparen skada.
HovR:n har i där anhängigt mål avslagit en begäran av offentlig försvarare om att få bli entledigad. Den tilltalade har ansetts ha rätt att överklaga beslutet särskilt enligt 54 kap. 4 § jämförd med 49 kap. 5 § p. 7 rättegångsbalken.
HD har vid tillämpningen av 14 kap. 7 a § rättegångsbalken ansett mål avseende bättre rätt till fastigheter under skilda domstolar utgöra en enda tvist och funnit att målen borde förenas vid den domstol under vilken huvuddelen av den fasta egendomen ligger.
En näringsidkare har ålagts skadeståndsskyldighet för produktskada som vållats genom att levererad olja varit zinkhaltig trots att zinkfri olja beställts.
En talan om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) har vid tillämpning av 10 kap. 8 § rättegångsbalken ansetts inte utgöra talan i anledning av skadegörande handling.
Det har inte ansetts strida mot Europakonventionen att lägga en skattemyndighets icke lagakraftvunna beslut, varigenom en skatteskuld uppkommit, till grund för ett beslut om att försätta den skattskyldige i konkurs.
Domstolsverket har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om förordnande av offentlig försvarare. Tillika fråga om rätt till offentlig försvarare för den som i anledning av anmälan mot honom för brott kallats till förhör inför polisen.
Sedan TR:n förordnat offentlig försvarare, har HovR:n efter överklagande av Domstolsverket undanröjt TR:ns beslut. Den som har varit förordnad som offentlig försvarare har ansetts berättigad till ersättning av allmänna medel för arbete i HovR:n som utförts medan förordnandet alltjämt gällde.
Condictio indebiti. Vid slutreglering av ett företags skuld avseende pensionsförsäkringar för företagets anställda betalade ett försäkringsbolag ut ett belopp till företaget. Försäkringsbolaget krävde tillbaka en del av beloppet nio månader senare eftersom utbetalningen i den delen hade skett av misstag. Företaget, som i god tro hade inrättat sig efter betalningen, har ansetts inte skyldigt att betala tillbaka beloppet.
Anställds kopiering av kunddatabas, som utgjort företagshemlighet men som den anställde haft lovlig tillgång till i sitt arbete, har inte ansetts vara företagsspioneri och ej heller olovligt förfogande.
Samfällighetsförening, som drev en vatten- och avloppsanläggning, har ansetts bära strikt skadeståndsansvar för en vattenskada i en villafastighet som uppstått till följd av att en spillvattenledning varit blockerad på grund av rottillväxt. (Jfr NJA 1991 s. 720 och NJA 1997 s. 468)
Sedan en tvistig lönefordran hade förfallit till betalning träffade parterna en förlikning innebärande bl.a. att fordringsbeloppet skulle betalas vid en senare tidpunkt. Förbudet mot att överlåta en icke förfallen lönefordran har ansetts inte hindra att fordringen överläts före den betalningstidpunkt som var bestämd i förlikningsavtalet.
En kärande har vid svensk domstol väckt talan mot dels ett svenskt bolag, dels två bolag med säte i Finland. Talan mot de finska bolagen har avvisats då det med tillämpning av artikel 6.1 i Luganokonventionen inte ansetts föreligga ett sådant samband mellan käromålen att en gemensam handläggning är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas.
Vid en försäkringstagares död har utfallande belopp på en grupplivförsäkring avseende begravningshjälp utan förmånstagarförordnande ansetts ingå i försäkringstagarens skattepliktiga kvarlåtenskap.
En part har först i HovR:n ansökt om editionsföreläggande avseende vissa handlingar. Eftersom parten inte anfört någon omständighet som utgjort giltig ursäkt för dennes underlåtenhet att redan i TR:n åberopa handlingarna, har dessa ansetts inte kunna få betydelse som bevis i målet och ansökningen har därför avslagits.
Åtal väcktes för publicering av integritetskränkande och andra personuppgifter på Internet. Fråga om behandlingen av personuppgifterna skett uteslutande för journalistiska ändamål och därför inte kan föranleda straffansvar enligt bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204). Tillika fråga om tolkningen av en övergångsbestämmelse till personuppgiftslagen i förhållande till den generella regleringen av strafflags tillämplighet i tiden i 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.
Ett kommunägt parkeringsbolag har ansetts ha rätt att ta ut kontrollavgift vid olovlig parkering på en allmän plats där till följd av lokala trafikföreskrifter lagen om felparkeringsavgift inte var tillämplig.
Fråga om annan bevisning än läkarintyg utgjort erforderlig bevisning för laga förfall på grund av sjukdom för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling.
När redaktion för svensk periodisk skrift tillhandahållit information via Internet, har yttrandefrihetsgrundlagens ansvarighetsregler ansetts tillämpliga oberoende av att informationen förmedlats genom sändning från en server utanför Sverige. 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen.
Genom fastighetsreglering överfördes - med fastighetsägarnas medgivande - mark omfattande en hel jordbruksfastighet till en annan sådan fastighet. Den överförda marken var utarrenderad. Någon skyldighet att hembjuda fastigheten till arrendatorn enligt reglerna i 5 § lagen (1985: 658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället har inte ansetts föreligga.
Brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling har ansetts fullbordat i och med att gärningsmannen gått in i en fil för resande som inte har något att deklarera. Tillika frågor om konkurrens mellan smugglingsbrott och vapenbrott samt om utvisning.
Återvinning i konkurs. En gäldenär infriade en kortare tid före sin konkurs en skuld genom att sätta in ett belopp på borgenärens bankkonto. Samtidigt som beloppet kom in på kontot erlade borgenären detta som betalning av en skuld till banken. Penningbeloppet har ansetts ha kommit banken till handa på ett sådant sätt att bestämmelsen i 4 kap. 18 § konkurslagen om egendom som har överlåtits till annan var tillämplig.
Sedan det genom lagakraftägande dom fastställts att en försäkringsmäklare var skadeståndsskyldig mot sin uppdragsgivare har mäklarens försäkringsgivare utbetalat ersättning ur dennes ansvarsförsäkring till den skadelidande. Försäkringsgivaren har ansetts ha förlorat rätten att åberopa specialpreskription enligt 29 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
Fråga om det vid straffmätning skall beaktas att en person som utvisas också registreras på spärrlistan i Schengens informationssystem och därför under den tid som återreseförbudet gäller inte får tillträde till eller uppehållstillstånd i någon av Schengenstaterna. Tillika fråga om tidsbegränsning av återreseförbud.
Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts enligt 4 kap 23 § utsökningsbalken att väcka talan mot den öppne ägaren, har fastigheterna belagts med kvarstad på ansökan av utmätningsborgenären. 15 kap. 2 § rättegångsbalken.
Vinnande häst i en travtävling har diskvalificerats på grund av dopning. Fråga huruvida ägarens talan om utbetalning av prissumman kan prövas materiellt av domstol och, i så fall, under vilka förutsättningar den kan bifallas.
Fråga om uteslutning av advokat ur Sveriges advokatsamfund när advokaten, som var förordnad till offentlig försvarare för häktad med restriktioner, till utomstående befordrat information från den misstänkte.
Då gåva gjorts beroende av framtida händelse har skattskyldighet ansetts inträda först vid tiden för förvärvet. Lättnadsregeln i 43 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har ansetts tillämplig på gåvoutfästelse.
En uppgift i en bouppteckning efter en efterlevande make har enligt grunderna för 15 § 2 mom. 3 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt föranlett att den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommit den först avlidnes arvinge bestämts till annat än hälften.
Den som ålagts edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § andra stycket konkurslagen har ansetts äga rätt att vägra beediga uppgifter som skulle avslöja att han har begått ett brott och som kan användas som bevis i en kommande rättegång mot honom. Tillika fråga om omständigheterna inneburit skälig ursäkt för en person att i ett sådant fall lämna osanna uppgifter under ed.
Part, vars bestridande i handräckningsmål till följd av ett förbiseende inte beaktats av kronofogdemyndigheten, har sökt återvinning mot handräckningsutslaget varefter TRen meddelat tredskodom på grund av partens utevaro. Fråga om parten under åberopande av felet hos kronofogdemyndigheten, som parten ej åberopat i TRen, kan få TRens tredskodom undanröjd genom klagan över domvilla.
Före ett beslut om fastighetsreglering utreddes inte närmare om en inskriven rätt att ta grus på en av de berörda fastigheterna ännu bestod. Eftersom det inte var uppenbart att ett antal personer som påstod sig vara innehavare av rättigheten saknat ställning som sakägare, har ansetts att domvilla som avses i 59 kap 1 § första stycket 2 rättegångsbalken förekommit. Enligt grunderna för 59 kap 3 § tredje stycket och 4 § rättegångsbalken har dock förordnats om ny handläggning hos lantmäterimyndigheten endast beträffande frågan om rätt till grustäkt.
Skuldsanering har inte beviljats en före detta näringsidkare vars skulder uppkommit i en verksamhet som innehållit klart spekulativa inslag och inneburit ett högt risktagande (I). Skuldsanering har inte heller beviljats hans hustru som skuldsatt sig tillsammans med mannen (II).
Reformatio in pejus. Sedan en TR dömt en tilltalad till fängelse och därvid meddelat förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet, har HovR:n upphävt förverkandebeslutet. Fråga om längden på det fängelsestraff som HovR:n ägt döma ut.
Fråga om påföljd för artbrottslighet (bokföringsbrott) med ett straffvärde av fängelse två månader. Även fråga om tid för samhällstjänst. (Jfr NJA 2001 s. 397 resp. NJA 2000 s. 256.)
Resningsärende. Fråga om en dom innebär en analogisk tillämpning av ett straffbud (7 § skattebrottslagen 1971:69 i dess lydelse före den 1 juli 1996) och därmed uppenbart strider mot lag.
Fråga om olaga hot och falskt larm skall anses som grova brott. Tillika fråga om skadestånd för myndighets merkostnad för åtgärder föranledda av falskt larm.
Fråga om vittne haft laga förfall att utebli från förhandling och därför skall undgå ett ersätta rättegångskostnad, när han fått vilseledande besked från den advokat vars huvudman påkallat förhöret med honom.
En försäkringstagare har efter en olyckshändelse utvecklat bestående ryggbesvär. Fråga, vid avgörande av orsakssambandet mellan olycksfallet och ryggbesvären, om värderingen av de bedömningar som gjorts av försäkringsbolagets läkare och av den läkare som behandlat försäkringstagaren.
Fråga vid ansökan om återupptagande av mål om parts läkarintyg avseende krisreaktion och utbrändhet utgjort erforderlig bevisning för laga förfall för underlåtenhet att inställa sig till huvudförhandling som ställts in vid två tidigare tillfällen på partens begäran.
Riksåklagaren har ansökt om resning till nackdel för tilltalad som dömts till fängelse på livstid. Fråga om betydelsen av erkännande fem år efter domen.(I) Tillika fråga om resning av i brottmålet förd skadeståndstalan.(II)
Fråga om när preskriptionstiden på tio år enligt 28 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) börjar löpa (I och II) samt fråga om preskription av den rätt till omprövning som kan föreligga enligt 9 § samma lag (II).
Vid inbrott i ett bankvalv uppkom skador dels genom åverkan på själva valvet, dels genom tillgrepp av egendom som tillhörde bankens kunder och som förvarades i bankfack i valvet. Inbrottet möjliggjordes genom att det bevakningsföretag, som enligt avtal med banken skulle ha svarat för bevakningen av banklokalerna, agerade grovt vårdslöst vid utförandet av uppdraget. En av banken tecknad försäkring omfattade såväl bankens egendom som den bankfackskunderna tillhörande egendom som förvarades i valvet. Fråga, sedan försäkringsbolaget utgivit ersättning för den ur bankfacken tillgripna egendomen, om bolaget har ett häremot svarande regressanspråk gentemot bevakningsföretaget.
Sista dag för överklagande av ett Hovrättsbeslut var enligt lag den 30 december samma år som beslutet meddelades. I fullföljdshänvisningen angavs emellertid det påföljande året. Med hänsyn till att parten företrätts av advokat har laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet inte ansetts föreligga.
Överklagandeskrift har ansetts inkommen till TRen i rätt tid när det befunnits inte vara osannolikt att försändelsen med överklagandeskriften avskilts för tingrätten på postanstalt sista dagen för överklagande.
HovR har avgjort ett mål om försättande i konkurs på handlingarna utan att lämna gäldenären tillfälle att slutföra sin talan. Fråga bl.a. om det rättegångsfel som förevarit kunde antas ha inverkat på målets utgång.
Ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen i lydelse före den 1 januari 2002 har tillerkänts målsägande vid brottet sexuellt utnyttjande av underårig.
Behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade vid besök i Stockholm ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag. När anbudet accepterades av det svenska bolaget hade företrädaren för det utländska bolaget lämnat Sverige. Fråga vid tillämpning av 10 kap 4 § rättegångsbalken om avtalet ingåtts här i landet.
Fråga huruvida ett konkursbos krav på återbäring av en återvinningsbar betalning kan i ett utdelningsförslag kvittas mot återvinningssvarandens fordran på utdelning, sedan även återvinningssvaranden försatts i konkurs.
Fråga om en nämndeman, som åtalats för brott mot tystnadsplikt, har begått brottet i utövningen av uppdraget och om åtalet därför skall väckas omedelbart i HovR. 2 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken.
Fråga om tillämpning av 15 § 2 mom. andra stycket 4 alternativt tredje stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt när en efterlevande make gjort ett partiellt arvsavstående till förmån för makarnas gemensamma barn.
Frågor om prövning enligt vattenlagen (1983:291) av tillåtligheten av ett företag för utvinning av värme och kyla genom bortledning av grundvatten och återledning av samma mängd grundvatten.
Vid omröstning i samfällighetsförening för avgörande av fråga om ansvarsfrihet för styrelseledamot skall den modifierade andelstalsmetoden enligt 49 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter tillämpas, om medlem begär det.
Ett före år 1988 mellan makar upprättat inbördes testamente med förbehåll för bröstarvinges laglott har vid bestämmande av arvsskatt tolkats så att bröstarvingarna inte erhållit rätt att vid den först avlidne makens frånfälle utfå laglott.
I ett konkursärende har TRen hänskjutit en fråga enligt 56 kap. 13 § rättegångsbalken. Frågan hade uppkommit med anledning av att TRen skulle bestämma om fördelning av konkurskostnader enligt 14 kap. 18 § konkurslagen i samband med beslut angående arvode till konkursförvaltaren och utdelning till borgenärerna. Nämnda bestämmelse i rättegångsbalken har inte ansetts tillämplig i det aktuella fallet, och frågan har därför inte tagits upp till prövning av Högsta domstolen.
Advokat som drev advokatrörelse i aktiebolag försattes i konkurs. Fråga om konkursboet var redovisningsskyldigt till bolaget för konkursförvaltararvode som efter konkursutbrottet tillerkänts advokaten och utbetalats till boet.
Fråga om skadeståndsskyldighet mot annan än uppdragsgivaren för den som i värderingsintyg beträffande fast egendom av oaktsamhet åsatt fastigheten ett alltför högt marknadsvärde. Jfr 1987 s. 692
Fråga om bevisvärdering i ärende om undanröjande av betalningsansvar enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Tillika fråga om tillämpningen av den i 10 § tredje stycket nämnda lag meddelade begränsningen av rätten att åberopa bevisning vid domstol.
Fråga om påföljd för sexuellt umgänge med barn, när den tid som förflutit mellan brotten och lagföringen är omkring 10 år och gärningsmannen var under 18 år.
I ärende om verkställighet av utländsk dom avseende underhåll till barn har rättshjälp inte ansetts kunna beviljas enbart för att bekosta en översättning av domen till svenska. Behovet av ekonomisk hjälp för detta ändamål har ansetts kunna tillgodoses genom att rätten låter översätta domen.