En man har åtalats för grov misshandel efter att vid sexuellt umgänge med målsägandena tagit stryptag på dem, med följd att de blivit medvetslösa. Fråga om gärningarnas rubricering och om betydelsen av att målsägandena samtyckt till gärningarna.
En hivinfekterad man har haft oskyddade samlag med fyra olika kvinnor utan att informera dem om sin hivsmitta. Fråga om det funnits förutsättningar att döma mannen till ansvar för framkallande av fara för annan när han under den tid som åtalen avser haft en välinställd behandling mot hiv med antiviral medicinering.
I tingsrätten förde V.F.R. och C.M.R. dels en talan om klander av testamente, dels en talan om förverkande av L.R:s rätt att ta testamente. Tingsrätten avvisade käromålet i dess helhet med hänvisning till att V.F.R. och C.M.R. godkänt det aktuella testamentet. I sitt avgörande berörde tingsrätten emellertid inte V.F.R:s och C.M.R:s talan om förverkande. Hovrätten ansåg att en talan om förverkande av testamente kan föras oberoende av en klandertalan, att tingsrätten brustit i att motivera sitt avgörande i denna del och att rättegångsfel därför förekommit vid tingsrätten. Även fråga om testamentstagarnas godkännanden kunde betraktas som ogiltiga med hänvisning till avtalslagens allmänna ogiltighetsregler och förutsättningsläran.
Hyresnämndsmål. Fråga om hyressättning för lägenheter i Varberg. Hovrätten fann att åberopade jämförelselägenheter kunde tjäna som underlag för en direkt jämförelse och biföll hyresvärdens yrkande om ny hyra. I målet förekom prövningslägenheter och jämförelselägenhet där skillnaden i yta översteg vad som enligt tidigare praxis ansetts utgöra en acceptabel ytskillnad. Hovrätten, som uttalade att hänsyn skulle tas även till lägenheternas utformning och storlek, ansåg att ytskillnaden inte var så stor att en direkt jämförelse var utesluten på den grunden. Även fråga om hyran för vissa jämförelselägenheter kunde anses utgöra enstaka topphyror och om tidpunkten för när den nya hyran skulle börja gälla.
Överklagat beslut att vilandeförklara ett mål till dess fråga i annan rättegång avgörs. Fråga om det är av synnerlig vikt att frågan i den andra rättegången först avgörs.
Tingsrätten förordnade i dom angående barns boende att förälder med ensam vårdnad om barnen skulle underteckna en fullmakt som skulle ge den andre föräldern rätt att få information rörande barnen från förskola, dagis och skola. Fråga om förordnandet varit lagligen grundat och om det kan verkställas enligt 21 kap. föräldrabalken.
Grovt vapenbrott bestående i innehav av automatkarbin med tillhörande ammunition har ansetts ha ett straffvärde motsvarande fängelse i ett år och sex månader.
Överträdelse mot ett av enskild fiskerättsinnehavare bestämt förbud mot användningen av vissa fiskeredskap har inte ansetts utgöra brott enligt fiskelagen.
Part som beviljats rättshjälp har i mål om vårdnad om barn, m.m. som bevisning åberopat ett av en beteendevetare upprättat utlåtande över den vid tingsrätten inhämtade vårdnads-, boende- och umgängesutredningen. Utredningen har inte ansetts skäligen påkallad för att ta tillvara partens rätt. Parten har därför inte ansetts berättigad till ersättning enligt 17 § rättshjälpslagen (1996:1619) för utlåtandet.
Hyresnämndsmål. En bostadsrättsförening har ansökt om att hyresnämnden ska godkänna ett stämmobeslut om byte av fönster. Fråga om fönsterbyte är en sådan förändring av bostadsrättshavares bostadsrättslägenhet på grund av om- eller tillbyggnad som enligt 9 kap. 16 § första stycket 2 bostadsrättslagen (1991:614) kräver, om inte bostadsrättshavaren samtycker, att minst två tredjedelar av de röstande går med på beslutet och att hyresnämnden ger sitt godkännande.
Hyresnämndsmål. En hyresvärd har utfört standardhöjande renoveringsåtgärder i en lägenhet. Hyresvärden har varken fått hyresgästernas godkännande eller hyresnämndens tillstånd till åtgärderna. Hyresvärden har sagt upp hyresavtalet när hyresgästerna förklarat att de inte accepterar den framtida höjningen av hyran för lägenheten. Hovrätten har ansett att det strider mot god sed i hyresförhållanden att hyresförhållandet upphör.
Under målets handläggning i tingsrätten förändrades en rättssökandes inkomster på ett sådant sätt att denne inte längre var berättigad till rättshjälp. Fråga om i vilken utsträckning den rättssökande skulle åläggas att återbetala kostnaderna för rättshjälpen till staten.
En anställd har olovligen installerat dataprogrammet Google Talk i en arbetsdator. Fråga har uppkommit om han därigenom ”infört en uppgift i register” i den mening som avses i 4 kap. 9 c § brottsbalken och därmed gjort sig skyldig till dataintrång. Även fråga om målsäganden haft rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.
Hyresnämndsmål. En hyresvärd gjorde gällande att en bostadshyresrätt var förverkad på grund av obetalda hyror. Eftersom hyresvärden inte visat att hyresgästerna fått del av underrättelse om återvinningsfrist enligt 12 kap. 44 § första stycket 1 jordabalken kunde hyresgästerna inte skiljas från hyresrätten med stöd av 12 kap. 46 § första stycket 1 jordabalken.
Klander av skiljedom. Fråga om när svaranden har att framställa en invändning om att käranden efter den i 34 § tredje stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande föreskrivna klanderfristens utgång har åberopat en ny klandergrund till stöd för sin talan.
Hyresnämndsmål. Lägenheter i fastigheter belägna på Kungsholmen och Södermalm har ansetts vara direkt jämförbara med lägenheter i fastigheter belägna i Sundbyberg.
Fråga om regleringen i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen medför att domstolen ska göra en talerättsprövning och avvisa käromålet på grund av rättegångshinder för det fall en obehörig person för en talan om klander av bolagsstämmobeslut.
Lokal trafikföreskrift avseende avgiftsbelagd parkering utmed viss vägsträcka har inte ansetts utmärkt på sådan del av vägsträckan som utmärkts som ändamålsplats för lastning och lossning under viss tid, när parkering skett utanför denna tid.
Vid utmätning av banktillgodohavande har bostadshyror som vid utmätningstillfället redan varit förfallna till betalning inte tillgodoräknats gäldenären som beneficium; även fråga om vilket belopp som i ett sådant fall normalt ska tillgodoräknas en gäldenär som beneficium för levnadskostnader.
Efter att ha gjort en repa på sidan av en personbil genom att dra med en nyckel mot bilen, har personen i fråga dömts för skadegörelse och ålagts skadeståndskyldighet för hela reparationskostnaden trots att det redan före den i målet aktuella skadegörelsen fanns flera repor av samma slag på samma ställen på bilen. Fråga om skadeståndsskyldighet vid uppsåtlig skadegörelse av redan skadad egendom, konkurrerande skadeorsaker och begreppet färdig skada.
Den registrerade ägaren till ett fordon har mot kommunens krav på ersättning för kostnader för bl.a. flyttning enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall invänt att han sålt fordonet innan kostnaderna uppkommit. Fråga om vem som ska anses som ägare vid tillämpning av bestämmelserna om ersättningsskyldighet för kostnader enligt den lagen.
Sedan ett aktiebolag efter avslutad konkurs upplösts har framkommit att bolaget vid tiden för konkursens avslutande hade en fordran som inte omfattades av konkursen. Ansökan av person som berördes av fordran om att bolaget skulle försättas i likvidation för att tillvarata denna tillgång har lämnats utan bifall.
Hyresnämndsmål. En fastighet var ställd under särskild förvaltning efter beslut av hyresnämnden. Under tid den särskilda förvaltningen pågick överläts fastigheten. På ansökan av den nye ägaren beslutade hyresnämnden att den särskilda förvaltningen skulle upphöra. Den av hyresnämnden utsedde särskilde förvaltaren begärde hos nämnden att redovisningen skulle godkännas och att begärt förvaltararvode skulle fastställas. Frågan i målet är om den ursprunglige eller den nye ägaren till fastigheten ska betala förvaltararvodet när överskott saknats i förvaltningen, varför arvodet inte till någon del kunde tas ur avkastningen.
Hyresnämndsmål. Frågan om en hyresgäst åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet skäligen inte borde förlängas då han inte, trots anmodan, inom utsatt tid monterat ner en parabolantenn som satt på husfasaden i strid med hyresavtalets allmänna villkor.
En person har skadats svårt i en trafikolycka och yrkat ersättning ur trafik- och olycksfallsförsäkringar. Försäkringsbolagen har gjort gällande att ersättningen ska jämkas då käranden själv orsakat olyckan genom att köra grovt rattfull. Käranden har förnekat att han kört bilen. Fråga om vem som har bevisbördan för att käranden kört bilen och vilket beviskrav som ska gälla.
Hyresnämndsmål. En hyresgäst har utsatt en granne för visst våld. Händelsen har utspelats cirka 30-40 meter från ingången till trapphuset. Frågorna i målet är om händelsen har utspelats så långt från fastigheten att den inte kan bedömas som en störning i boendet och om det som förevarit utgjort en särskilt allvarlig störning.
Åklagaren hade begärt tillstånd till hemlig rumsavlyssning enligt bestämmelserna i 27 kapitlet rättegångsbalken för användning av avlyssningsutrustning på offentlig plats i Sverige. Fråga om kravet på att viss plats ska vara angiven var uppfyllt.
Två föräldrar har dömts till ansvar för framkallande av fara för annan, bestående i att de av grov oaktsamhet utsatt sin tvåårige son för livsfara genom att lämna denne ensam i en bil parkerad i solen. Påföljden har bedömts inte kunna stanna vid böter. Även fråga om sonen varit berättigad till skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
En intressekonflikt har bedömts föreligga mellan en offentlig försvarare och hans huvudman i ett mål om ekonomisk brottslighet. Den offentlige försvararen hade tidigare haft uppdrag kopplade till två medtilltalade i målet. Uppdragen hade visst samband med delar av åtalet. Försvararen bedömdes på grund av olika lojaliteter inte kunna tillvarata huvudmannens intressen. Hovrätten ansåg att det utgjorde ett rättegångsfel av tingsrätten att döma i målet trots intressekonflikten. Tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades i sin helhet till tingsrätten. Hovrätten beslutade också att försvararen på grund av försummelse skulle ersätta staten och vissa tilltalade för rättegångskostnader i hovrätten och ansåg att det inte fanns utrymme för jämkning.
En person har dömts för att ha fört personbil med en alkoholkoncentration i sin utandningsluft som uppgått till 0,49 milligram per liter. Fråga om brottet ska bedömas som grovt rattfylleri med hänsyn till att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten och om vilken påföljd som ska bestämmas för brottet.
Vid förverkande enligt 36 kap. 1 § brottsbalken av utbyte av stöldbrott ska värdet bedömas utifrån det tillgripnas värde vid brottstillfället, i aktuellt mål de tillgripna varornas pris. Det förhållande att det tillgripna senare kan komma att säljas vidare till ett lägre pris på den svarta marknaden saknar betydelse vid bedömningen av brottsutbytets storlek. I aktuellt mål har det förhållandet heller inte beaktats inom ramen för bedömningen av om förverkandet av brottsutbytet är uppenbart oskäligt.
Hustrun medgav i tingsrätten mannens yrkande om intermistisk kvarsittanderätt till den gemensamma bostaden. Tingsrätten beslutade därefter i enlighet med medgivandet. Hustrun har i hovrätten återtagit sitt medgivande. Hovrätten har funnit att omständigheterna för återtagandet varit sådana att det inte kan beaktas.
En minoritetsaktieägare väckte talan i Stockholms tingsrätt mot en skiljedom angående fastställande av lösenbelopp i ett mål om inlösen av aktier enligt 22 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Fråga uppkom om aktieägaren hade talerätt trots att han inte var införd i bolagets aktiebok. Hovrätten kom fram till att så var fallet.
Fråga om en god man enligt föräldrabalken är fortsatt lämplig för sitt uppdrag när den enskilde gett bort egendom av betydande värde till den gode mannens barn.
Tilltalad har dömts för anstiftan av mord till livstids fängelse. I målet har bl.a. uppkommit frågor om medverkansansvar, om gärningsbeskrivningen varit tillräckligt konkretiserad samt om vilken inverkan på prövningen ett tidigare mot annan person ogillat mordåtal för samma gärning skulle få.
I den mån ett aktiebolags ansvar mot en borgenär bortfallit på grund av preskription, kan borgenären inte med framgång vända sig till den som är medansvarig för bolagets förpliktelser enligt 25 kap. 18 § eller 19 § aktiebolagslagen (2005:551). Medansvaret är således, i likhet med vad som gäller ansvar på grund av ett borgensåtagande, identiskt med bolagets och föremål för s.k. accessorisk preskription. Borgenären kan därför inte åstadkomma ett preskriptionsavbrott gentemot bolaget genom att vända sig mot en medansvarig styrelseledamot eller aktieägare personligen. Detta gäller även om bolaget har upplösts innan fordringarna har preskriberats mot detsamma. Hovrättens bedömning avser rättsläget före införandet av 25 kap. 20 a § aktiebolagslagen, som trädde ikraft den 1 maj 2013.
Fråga om gäldenär kunde åberopa en skriftlig gåvoutfästelse av den ursprunglige borgenären till kvittning gentemot ny innehavare av ett löpande skuldebrev. Skuldebrevslagens bestämmelser om löpande skuldebrev har inte ansetts analogt tillämpliga när skuldebrevet förvärvats genom arv.
Kärandena var ägare till en timmerstuga belägen på Kronans överloppsmark. Andra personer har förvärvat en fastighet till vilken den aktuella stugan i köpehandlingen upptagits som tillbehör. Dessa personer har därefter rivit stugan, som inte var i användbart skick, och återuppbyggt den. Svarandena har senare förvärvat fastigheten. Då bearbetningen av stugan har ansetts vara så genomgripande att svarandena förvärvat äganderätten till den genom s.k. specifikation, har kärandenas talan om bättre rätt till stugan och om handräckning lämnats utan bifall.
I ett fordringsmål har gäldenären invänt att namnteckningen på ett åberopat fordringsbevis är förfalskad. Hovrätten har betraktat frågan om namnteckningens äkthet som ett processuellt rättsfaktum i en särskild bevisbörderegel, där ett äkta fordringsbevis utlöser en presumtion för att det finns ett lån. För att presumtionen ska utlösas har det ansetts ankomma på borgenären att göra gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt.
Det är fortfarande möjligt att döma för försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel när försöket sker utan nyckel eller datorutrustning och avser personbilar.
Fråga om en verklighetstrogen leksakspistol är att betrakta som ett skjutvapen i den mening som avses i l kap. 2 § vapenlagen (1996:67), alternativt ett föremål som är att jämställa med skjutvapen i enlighet med l kap. 3 § samma lag, eller om pistolen i stället är att betrakta som en uppenbart ofarlig leksak som därmed faller utanför vapenlagens tillämpningsområde.
Parkeringsanmärkning. Begreppet allmän plats i 3 kap. 48 § första stycket trafikförordningen (1998:1276) har getts samma innebörd som i plan- och bygglagen (2010:900) vid parkeringsförbud på allmän plats i terräng inom tättbebyggt område.
I ärende om tvångsförsäljning har en av bostadsrättshavaren undertecknad uppsägningsbekräftelse medfört att hovrätten ansåg att förverkandefrågan var klar och att bostadsrättshavaren var skild från lägenheten.
När, vid upplösningen av ett samboförhållande, den ena sambon självmant flyttar från en gemensamt ägd bostadsrättslägenhet, har den flyttande sambon ansetts betalningsskyldig till den andra sambon för bostadsrättens kostnader, fram till dess att bostadsrätten kunnat säljas, oaktat att den andra sambon ensam bott kvar i lägenheten.
Fråga om en firmaregistrering stred mot firmalagen på grund av förväxlingsrisk med andra kännetecken och om det även i övrigt fanns förutsättningar att häva registreringen. Hovrättens bedömning innefattar även tillåtligheten av att som registreringshinder åberopa av annan innehaft kännetecken.
En fastighet har överlåtits till tre bröder genom gåva. I gåvobrevet uppställdes ett villkor om att fastighetsägarnas samägande av fastigheten inte ska vara underkastat reglerna i samäganderättslagen (1904:48 s. 1). Fråga om villkoret även gäller för bröstarvingarna till den ene brodern efter att han avlidit och de förvärvat hans fastighetsandel genom arv.
Förutsättningar för ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § andra stycket brottsbalken för mened har inte ansetts föreligga när den tilltalade själv tagit initiativ till att lämna osann vittnesutsaga i mål om trafiknykterhetsbrott, oaktat att han rätteligen varit att anse som närstående till den i trafikmålet tilltalade och därmed enligt 36 kap. 13 § rättegångsbalken inte bort avlägga ed. Även fråga om närståendebegreppet i 36 kap. 3 § rättegångsbalken.
En part i ett tvistemål har överklagat tingsrättens avgörande inom treveckorsfristen. Samma part har sedan överklagat domen även anslutningsvis. Anslutningsöverklagandet har tillåtits eftersom det ursprungliga överklagandet endast avsett tingsrättens avgörande i fråga om rättegångskostnader.
N.R. har utdelat två batongslag mot ett fordon, med följd att två rutor på fordonet krossats. I fordonet har två gärningsmän färdats med en stulen ljusramp. N.R. har gjort gällande att hon handlat i nödvärn. - 1. Har N.R. sökt återta egendomen på bar gärning? - 2. Har gärningsmännen på annat sätt än genom våld eller hot om våld försökt hindra N.R. från att återta egendomen? - 3. Har N.R:s agerande varit uppenbart oförsvarligt?
I mål mellan socialnämnden och barnets vårdnadshavare om överflyttning av vårdnad om barn till särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken har den ena vårdnadshavaren framställt ett yrkande om ensam vårdnad om barnet enligt 6 kap. 5 § föräldrabalken utan att väcka talan om det. Eftersom yrkandet om ensam vårdnad ryms inom den prövning som domstolen ändå har att göra i målet har det tillåtits.
Klander av skiljedom. Fråga om Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut inte iakttog likabehandlingsprincipen genom att utse en skiljeman som käranden tidigare hade utsett, men inte någon av de två skiljemän som svarandeparterna var för sig hade utsett.
En person har dömts för ofredande genom att i en annan persons namn ansöka om och betala medlemskap i ett politiskt parti som den andre personen inte sympatiserade med. Fråga om agerandet har inneburit ett ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken (1962:700).
Vid bestämmande av påföljd har det inte befunnits föreligga hinder mot att tillämpa bestämmelsen i 34 kap. 1 § första stycket 3 brottsbalken då den tidigare påföljden utgjorts av villkorlig dom meddelad genom strafföreläggande.
En person har vid ett stort antal tillfällen förvärvat svårt skuldsatta aktiebolag och uppsåtligen och utan godtagbara skäl åtagit sig uppdrag som styrelseledamot i bolagen trots att han inte haft för avsikt att ta del av sådan verksamhet som enligt lag ankommer på styrelseledamot i ett aktiebolag. Åtgärden har ansetts ha varit ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av bolaget. Påföljden har bestämts till villkorlig dom jämte samhällstjänst. Personen har också ålagts näringsförbud.