Sedan en kapitalskuld har reglerats återstod för gäldenären att erlägga upplupen dröjsmålsränta. Yrkande av borgenären om ränta på dröjsmålsräntan har ogillats.
Part har i besvärsinlaga till HovR:n yrkat förpliktande för motparten att utge ersättning för rättegångskostnader med belopp som skulle anges senare. Det har ansetts åligga HovR:n att, innan handläggningen avslutades, genom materiell processledning klarlägga kostnadsyrkandet.
Fråga huruvida en kommun, som tagit ut va-avgifter som överskridit vad som fått tas ut enligt 24 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, skall förpliktas återbetala vad som tagits ut för mycket eller om det finns särskilda omständigheter som talar för en annan bedömning (I och II).
När en köpare på grund av påstådda fel i egendomen kan väcka talan både om hävning av köpet och om avdrag på köpeskillingen, har en ogillande dom angående ett av yrkandena ansetts ha rättskraft beträffande båda yrkandena även om det andra yrkandet aldrig har framställts eller om käranden återtagit det. På grund härav har ett återtagande av ett av yrkandena bedömts som en inskränkning av talan och inte som en återkallelse. 13 kap 3 § 3 st och 17 kap 11 § RB.
Sedan TR:n i dom lämnat kärandens talan utan bifall såsom uppenbart ogrundad och talan fullföljts mot domen, fann HovR:n att TR:n inte bort avgöra målet i sak utan att utfärda stämning. HovR:n undanröjde TR:ns dom och visade målet åter till TR:n för erforderlig behandling. HovR:ns ställningstagande har inte inneburit att någon fråga som inverkat på målets utgång har avgjorts i följd varav beslutet ansetts enligt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.
När vadetalan i HovR förfallit till följd av vadekärandens utevaro från huvudförhandling har, sedan målet återupptagits, denna förhandling inte beaktats vid tillämpning av den enligt 21 kap 10 § RB fastställda brottmålstaxan.
Två testamentsvittnen har på testamente tecknat intyg om att testator i deras samtidiga närvaro skrivit under testamentet. Fråga om beviskravet när ett av vittnena i klanderprocess rörande testamentet påstår att testator ej var närvarande då testamentet bevittnades.
Resning har beviljats i faderskapsmål där HovR:n meddelat dom utan delgivning av vadeinlagan med motparter och utan huvudförhandling, trots att villkoren i 50 kap 8 § 2 st RB inte var uppfyllda. Av barnet anhängiggjord talan i resningsärendet har ansetts kunna fullföljas av barnets dödsbo.
Frågan huruvida den som har yrkat en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap 1, 2 eller 3 § RB skall befrias från skyldigheten att ställa säkerhet enligt 6 § i samma kapitel har ansetts kunna prövas endast i samband med frågan huruvida den begärda säkerhetsåtgärden skall beviljas.
Efter det att A tillsammans med annan brutit sig in i B:s bil och där tillgripit viss egendom började B förfölja A, slog omkull honom och hotade honom med en dragen dykarkniv. Under tumultet fick A en knivskada i ansiktet. Sedan B tagit ifrån A stulen egendom, tvingades A att med B gå till en telefonkiosk, varifrån polis tillkallades. B höll därvid kniven mot A:s strupe. Vid prövning av åtal mot B för vållande till kroppsskada och olaga hot uppkommer fråga om 1. nödvärnsrätt förelåg trots att B inte visste, att någon egendom tillgripits, förrän han avvisiterade A då denne låg på marken, 2. nödvärnssituationen upphörde när B tagit ifrån A stulen egendom eller först när polisen kom, 3. B:s handlande var uppenbart oförsvarligt, 4. B svårligen kunde besinna sig (nödvärnsexcess). 24 kap 1 och 5 §§ BrB.
En man, som under flera år varit sammanboende med en kvinna, ådrog sig en svår hjärnskada vid en olycka och har sedan olyckstillfället inte bott i det gemensamma hemmet. Fråga, i mål om förordnande av bodelningsförrättare på ansökan av god man, om samboförhållandet kan anses ha upphört.
Sedan en fastighet bortgivits utan förbehåll har givaren och gåvotagarna träffat skriftlig överenskommelse om förköpsrätt för en av delägarna till de andras andelar. Överenskommelsen har ej ansetts bindande och därmed inte ansetts hindra en av gåvotagarna från att utverka försäljning enligt samäganderättslagen (1904:48 s 1).
Fråga om ett mönster avsett för dekorativa textilier, "Smultron", varit skyddat enligt upphovsrättslagen samt om intrång enligt samma lag skett genom ett senare framtaget jordgubbsmönster.
Frågor om svensk domstols behörighet och om tillämpliga forum- och handläggningsregler avseende en tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare om rätt till i utlandet sökt patent för arbetstagarens uppfinning.
Sedan nya bestämmelser införts i fråga om sophantering har två fastigheter blivit föremål för inspektion av en företrädare för kommunen. Härvid har inspektionsrapporter upprättats. Rapporterna har inte ansetts utgöra sådana beslut av myndighet som avses i 4 kap 18 § JB.
Arvsskattemål. Ett dödsbo överklagade TR:s beslut om arvsskatt och gjorde gällande, att vissa i bouppteckningen upptagna fordringar hade värderats felaktigt. Talan har ansetts inte innefatta något påstående om sådan felaktighet i bouppteckningen som avses i 20 kap 10 § ÄB.
Vid förvärv av en fritidsbåt på avbetalning har X, till vilken båten skulle levereras, tecknat borgen på kontraktet såsom för egen skuld, medan som köpare angivits X:s f d maka Y. I överensstämmelse med vad som var förutsatt mellan parterna har amorteringar och räntebetalningar fullgjorts av X, till vilken också borgenären ställt aviseringarna. Vid det förhållandet att X fick anses vara gäldenärerna emellan ansvarig för skulden har varken aviseringarna eller betalningarna ansetts ha preskriptionsavbrytande verkan beträffande Y:s betalningsförpliktelse.
Fråga om påföljden skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (s k kontraktsvård) bör förenas med böter. När i HD yrkats endast befrielse från böter har målet företagits till avgörande utan huvudförhandling. 51 kap 21 § 1 st 4 och 55 kap 12 § RB.
Fullföljdsförbudet i 20 kap 12 § 1 st FB har ansetts omfatta även beslut av HovR enligt 7 kap 19 § FB att en förälder i stället för barnet skall ersätta motpartens rättshjälpskostnader.
Arvsskattemål. Sedan en person som tecknat en pensionsförsäkring avlidit, har ett återbäringsbelopp tillfallit dödsboet. Återbäringen har ansetts böra tas upp som en fordran bland tillgångarna i bouppteckningen. Inkomstskatten på återbäringen har ansetts böra tas upp som en skuldpost.
I ett avtal som ingåtts mellan en bostadsrättshavare och annan än bostadsrättsföreningen har intagits en klausul innebärande hembudsskyldighet. Fråga om klausulen är giltig och, då detta befunnits vara fallet, om den kan anses oskälig enligt 36 § avtalslagen.
Fråga om rättens tillstånd enligt 19 kap 1 § ÄB för boutredningsman att överlåta dödsbos fastigheter till utomstående, då en delägare i dödsboet förklarat sig villig att förvärva fastigheterna till samma pris.
Föreskriften att testamentsvittnen skall bestyrka testamentshandlingen med sina namn har ansetts innebära att bestyrkandet skall ske i nära anslutning till att testator skriver under handlingen eller vidkänns sin underskrift. 10 kap 1 § ÄB.
I en ansökan om lagfart angavs att köpet utgjorde transportköp. Inskrivningsmyndigheten har inte ansetts skyldig att bereda sökanden tillfälle att komma in med sådant intyg som krävs för skattebefrielse vid transportköp. 7 § 3 st lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.
Skyddstillsyn i förening med fängelse har ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för ynglingar, 18 och 19 år gamla, som gjort sig skyldiga till gaturån.
Chef för dansteater har underlåtit att i tid inbetala innehållna skatter. Med hänsyn bl a till att kronofogdemyndigheten vid tidigare tillfällen träffat uppgörelser med henne om avbetalningsplaner och till att hon på grund av de kulturvårdande myndigheternas uttalanden trott sig kunna påräkna ökade bidrag till verksamheten har hon ansetts inte böra fällas till ansvar för brott mot 81 § 1 st uppbördslagen (1953:272). Hovrätts prövning av fråga om betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen på yrkande av åklagare som inte styrkt sin behörighet att företräda Riksskatteverket har ansetts som domvilla enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB.
En person har använt ett för honom utfärdat kontokort, som inte var anslutet till något bankkonto, och därvid förtigit att han saknade vilja och förmåga att betala för varorna och tjänsterna. Det har ansetts att förfarandet har inneburit skada för kortutgivaren och att företaget, som tillhandahållit varorna och tjänsterna och blivit vilse lett, har varit i kortutgivarens ställe. 9 kap 1 och 3 §§ BrB.
Inför en leverans till ett bolag med likviditetsproblem, A, utfärdar ett annat bolag, B, ett brev till leverantören, i vilket bl a uttalas att B avser att stödja A, om det skulle bli nödvändigt (ett s k letter of comfort). Fråga om betalningsskyldighet för B sedan A försatts i konkurs och leverantören till följd härav inte erhållit betalning för leveransen.
Sedan häktad fullföljt talan mot en tingsrätts dom, varigenom han ådömts fängelse, har han återkallat sin vadetalan. Eftersom domen blev verkställbar när återkallelseskriften inkom till hovrätten, har ett av hovrätten i samband med avskrivningsbeslutet meddelat häktningsbeslut upphävts.
Statens fordran mot en bolagsman avseende ett handelsbolags mervärdeskatteskuld har ansetts inte kunna avräknas, med tillämpning av lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, från ett bolagsmannen tillkommande belopp på överskjutande mervärdeskatt.
Patentombud, som personligen mottagit uppdrag men som utfört uppdragen inom ramen för ett aktiebolag, har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha gentemot bolaget avstått från rätten att förfoga över uppdragen.
Åklagare har ansetts oförhindrad att, sedan den tilltalade överklagat TR:ns dom i ansvarsfrågan, anföra anslutningsvad i fråga om förverkande av egendom.
Ett mellan makar i anledning av äktenskapsskillnad upprättat och av båda undertecknat skriftligt avtal har ansetts utgöra en bekräftelse av att egendomen i makarnas bo delats mellan dem. Eftersom därför en formenlig bodelning ansetts ha skett har bodelningsförrättare, som begärts av en av makarna, inte förordnats.
I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter från en två år och åtta månader gammal flicka. - Även spörsmål om verkan av utformningen av gärningsbeskrivningen.
Ett försäkringsbolag utbetalade hittelön till upphittaren av en stulen personbil, som var försäkrad, och riktade därefter regresstalan mot den som tillgripit bilen. Hittelönen har ansetts utgöra en sådan kostnad som är ersättningsgill enligt 5 kap 7 § 2 skadeståndslagen. Regresstalan har bifallits enligt 25 § försäkringsavtalslagen.
Sedan ordinär intervention tillåtits i dispositivt tvistemål i HovR har intervenienten ansetts ha rätt att förebringa ny bevisning endast om parten kunnat göra det. 14 kap 11 § 1 st och 50 kap 25 § 3 st RB.
HovR har avgjort tvistemål utan huvudförhandling med stöd av 50 kap 21 § 1 st 4 RB. På grund av den praxis i fråga om parts rätt till förhandling som utvecklats vid den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och med hänsyn till att TR:n inte hållit huvudförhandling i målet, har ansetts att förhandling på parts begäran i HovR:n bort hållas.
När försäljning enligt lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt skall ske av flera fastigheter som ej har samma delägare skall dessa utropas var för sig, om inte samtliga delägare är överens om annat.
Bestämmelsen i 4 kap 19 § 1 st UB har inte ansetts tillämplig vid utmätning av lös egendom som gäldenären och dennas tidigare sambo har i sin gemensamma besittning från tiden för samboförhållandet som upplösts mer än två år före utmätningen.
Internationella rättsförhållanden. Två makar är medborgare i Bangladesh. Hustrun har vid svensk domstol ansökt om äktenskapsskillnad. Mannen saknar hemvist i Sverige Med hänsyn till att hustrun varit bosatt här i drygt två år och till vad som i övrigt upplysts om hennes förhållanden har hon ansetts ha hemvist i Sverige och domstolen till följd härav vara behörig att uppta hennes talan till prövning. 3 kap 2 § 3 och 7 kap 2 § lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.
I ett konkursbo fanns endast medel som härrörde från försäljning av egendom som omfattades av företagshypotek. Det har ansetts att staten enligt 14 kap 2 § KL skall betala sådan del av arvodet till konkursförvaltaren som hänför sig till försäljningen men som inte kan tas ut ur boet. Enligt 14 kap 18 § 1 st KL skall den del av arvodet som hänför sig till försäljningen fastställas att betalas ur den företagsintecknade egendomens avkastning och köpeskilling.
I mål mot en polisinspektör angående ansvar för tjänstefel uppkommer fråga, om polisinspektörens handlande skett vid myndighetsutövning. - Dessutom fråga, om tjänstefel varit grovt. 20 kap 1 § BrB, 9 § polislagen (1984:387)
Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11 kap 1 och 2 §§ BrB inte ansetts vara på obestånd trots att betalningsförmågan var en följd av bolagets felaktiga bokföring. Det förhållandet att åklagaren till grund för yrkande om ansvar för grov oredlighet mot borgenärer enbart påstått att bolag varit på obestånd har ansetts utgöra hinder för prövning av om det förelegat en påtaglig fara för obestånd.
Ett avtal med en kommun träffat år 1954 innehöll beträffande uppräknade fastigheter en bestämmelse om befrielse för all framtid från brukningsavgift för spillvattenavlopp. Bestämmelsen har jämkats med stöd av 36 § avtalslagen. - Tillika fråga om s k tredjemansavtal.
Öckerö kommun har fått tillstånd att bygga en vägbro mellan Fotö och Hönö. Två bolag har med stöd av muntliga avtal kablar nedlagda i vattenområdet mellan öarna. Kommunen har ansetts skyldig att enligt 9 kap 1 § VL utge ersättning till bolagen för kostnaderna för att flytta kablarna i anledning av brobygget.
Stämpelskatt har ansetts inte böra utgå vid förvärv av fast egendom mot vederlag i form av annan fast egendom med hänsyn till att vederlagets värde understigit 85 % av värdet av den förvärvade egendomen och det i övrigt inte framkommit att förvärven saknade benefik karaktär.
Villkorligt medgiven frihet har ansetts kunna förklaras förverkad, när den dömde häktats under prövotiden men frigetts och inte erhållit del av åtal förrän efter prövotidens utgång. 34 kap 4 § 4 st BrB.
Fråga vid åtal för värnpliktsbrott huruvida olovlig utevaro från tjänstgöring - med hänsyn till tidigare olovlig utevaro - varit ägnad att medföra avsevärt men för tjänsten.
Frågor, vid åtal för insiderbrottslighet, om handel har skett på värdepappersmarknaden och om den ägt rum under s k förbjuden tid. Tillika fråga om vinning av brott som tillfallit juridisk person skall förklaras förverkad även hos gärningsmannen.
Sedan A och B sammanbott på en av dem gemensamt ägd fastighet flyttade A medan B upptog sammanlevnad på fastigheten med C. I mål om ansökan av A om särskild handräckning för avhysning av C från fastigheten har 17 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem inte ansetts tillämplig.
Fråga huruvida hinder mot utmätning av lön för verkställighet här i riket enligt lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, av finsk domstols utslag kan anses föreligga när verkställighet i form av utmätning av lön inte skulle ha kunnat ske i Finland till följd av en bestämmelse i den finska utsökningslagen.
En bilägare som hade en vagnskadegaranti (I) resp en vagnskadeförsäkring (II) för sin bil har krävt försäkringsbolaget på ersättning för skador som uppstod vid en trafikolycka med bilen. Sedan försäkringsbolaget vägrat att betala ersättning under åberopande att bilägaren förde bilen vid olyckstillfället och att han saknade körkort och var alkoholpåverkad (I) resp var alkoholpåverkad (II), har bilägaren påstått att bilen fördes av en annan person som hade körkort och var nykter. Bilägaren har ansetts ha bevisbördan för påståendet att han inte själv förde bilen. På bevisningens styrka har det ansetts böra ställas samma krav som normalt gäller i civilmål.
Bokförlag har ansetts kunna ådraga sig skadeståndsansvar för intrång i rätt till egenartat efternamn, som begåtts genom användning av författarpseudonym. 23 § namnlagen (1982:670).
Fråga om påföljd - skyddstillsyn jämte fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - för upprepad hustrumisshandel samt olaga frihetsberövande.
Fråga vid proprieborgen huruvida borgensmannen mot borgenärens krav på att infria borgensåtagandet till kvittning äger åberopa en motfordran som huvudgäldenären har mot borgenären.
Fråga huruvida vissa verkningar från mervärdesskattesynpunkt av en rättshandling skall föranleda att rättshandlingen skall gå åter enligt 30 § 1921 års konkurslag.
Tillämpning av lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Den risk för allvarlig brottslighet som krävs enligt lagen har ansetts skola föreligga vid en objektiv bedömning (I och II). Fara för bortförande av barn har ansetts utgöra en sådan risk som avses i lagen (II).
Fråga om separationsrätt i konkurs avseende spannmål som lämnats för lagring hos gäldenären och av denne sammanblandats dels med spannmål tillhörig andra inlagrare, dels med gäldenärens egen spannmål.
Ägare till hyresfastighet, som vägrat en kvinna att hyra en lägenhet i fastigheten på grund av att kvinnans sambo var färgad, har dömts för olaga diskriminering. Även fråga om påföljd.
När tilltalad fällts till ansvar i HovR efter frikännande dom i TR har HovR:n oavsett yrkande ansetts kunna upphäva TR:ns beslut om ersättning av allmänna medel till den tilltalade jämlikt 31 kap 2 § RB.
En person som misstänkts för brott har vid polisförhör uppgivit en annan persons identitet samtidigt som han förnekat brott. Har han härigenom gjort sig skyldig till falsk tillvitelse? 15 kap 7 § 1 st BrB.
Bestämmelsen i 7 kap 3 § expropriationslagen (1972:719) har ansetts vara tillämplig på kostnad i högre rätt, då målet där rörde endast rättegångskostnad.
Fråga huruvida ansökan om resning enligt 58 kap 1 § 4 RB och besvär över domvilla enligt 59 kap 1 § 3 eller 4 RB beträffande interimistiskt beslut om underhållsbidrag skall avvisas eller prövas i sak.
Uppdragstagare, som mot betalning utfört prov rörande tygs ljushärdighet, har ansetts skadeståndsskyldig med hänsyn särskilt till att de upplysningar som lämnats om den tillämpade klassificeringsskalan varit ofullständiga och ägnade att föranleda missförstånd. Eftersom yrkande om jämkning på grund av medvållande inte framställts i underinstanserna, var HD förhindrad att pröva frågan om jämkning.
Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR:n, när en nämndeman deltagit i fortsatt huvudförhandling endast per telefon. Felet har emellertid med hänsyn till omständigheterna inte kunnat antas ha inverkat på målets utgång, varför HovR:ns dom inte har undanröjts.
Underhållsskyldig har ansetts ha rätt att bestämma huruvida bidragsbelopp som betalas till försäkringskassan skall avräknas på löpande bidrag eller på äldre, obetalda bidrag.
Fråga om tillämpningen av bestämmelsen i 7 § 1 st preskriptionslagen (1981:130) om ny preskriptionstid när kronofogdemyndigheten i mål om utmätning inte funnit utmätningsbar egendom till täckande av skulden.
Åklagare har utan angivelse av målsägande beslutat väcka åtal för ofredande i privat bostad. Beslutet har antagits ha grundats på att åklagaren funnit åtal påkallat ur allmän synpunkt, trots att detta inte angivits i åtalsbeslutet. 4 kap 11 § BrB.
Marknadsdomstolen har meddelat näringsidkare förbud vid vite att vid marknadsföring av kredit använda vissa formuleringar rörande den erbjudna krediten. Sedan Konsumentombudsmannen väckt talan om utdömande av vitet under åberopande av att förbudet överträtts har TR:n endast beträffande en av flera av Konsumentombudsmannen påtalade formuleringar funnit överträdelse föreligga och dömt ut det förelagda vitet. Konsumentombudsmannen har som vadesvarande ansetts kunna i HovR:n grunda sin talan också på de formuleringar som TR:n funnit ej innebära överträdelse av förbudet.
Ersättning för lastskada i sjötrafik har i mål mot rederiet fastställts genom tredskodom. Fråga har därefter uppkommit huruvida rederiet är berättigat till ersättning från sin ansvarsförsäkringsgivare. Tredskodomen har ansetts vara "endelig dom" i försäkringsvillkorens mening. Rederiets underlåtenhet att förhindra tredskodomen har emellertid ansetts grovt oaktsam. Bevisbördan enligt försäkringsvillkoren för att ersättning inte skulle ha utgått har ansetts åvila rederiets ansvarsförsäkringsgivare.
På inrådan av en bank genomförde en företagare vissa transaktioner i syfte att undgå realisationsvinstskatt. Vid taxeringen togs emellertid inte någon hänsyn till transaktionerna enligt bestämmelser i den då gällande lagen (1980:865) mot skatteflykt. Fråga om skadeståndsansvar för banken på grund av vårdslös rådgivning.
Gåvoskattemål. Återgång av fullbordad gåva påverkar inte skattskyldigheten. Gåva av andel i ett handelsbolag, som ägts av två familjer och haft till huvudsakligt ändamål att äga och förvalta fastigheter, har beskattats som om fastigheterna ägts direkt av delägarna i handelsbolaget. Taxeringsvärdena har lagts till grund för värderingen oberoende av senare försäljning.
Gåvoskattemål. Vid beräkning av substansvärde på icke börsnoterade aktier i ett fåmansbolag, tillika förvaltningsbolag, har bolagets fastighet - när utredning om dennas verkliga värde vid gåvotillfället saknats och fastigheten heller inte varit åsatt taxeringsvärde - tagits upp till det särskilda värde som enligt 22 § 2 mom 3 och 4 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt efter ansökan åsatts av länsskattemyndigheten.
En HIV-smittad man hade fullbordat samlag med en kvinna som inte kände till hans sjukdom. Kvinnan blev inte smittad. Fråga om brottsrubricering och påföljd.
En person dömdes för försök till mord och olaga hot till sex års fängelse och utvisning för all framtid samt ålades att betala skadestånd till målsägandena. Av ett i TR:n inhämtat rättspsykiatriskt utlåtande framgick att brotten inte hade begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att medicinska förutsättningar saknades för att förordna om rättspsykiatrisk vård. Efter det att fängelsestraffet börjat verkställas framkom nya uppgifter om gärningsmannens psykiska tillstånd vid tidpunkten för brotten och hans behov av psykiatrisk vård. Resning har beviljats jämlikt grunderna för 58 kap 2 § 4 RB, såvitt avser fängelsestraffet och utvisningen.
Fråga huruvida enskild klagande i brottmål, vilken uteblivit från sammanträde för huvudförhandling i HovR:n, för sin utevaro hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid. 51 kap 20 § 1 st (efter d 1 okt 1994 51 kap 22 § 1 st) RB.
I mål om medhjälp till grovt rattfylleri som begåtts före lagändringarna d 1 juli 1994 i 1 kap 1 § och 23 kap 4 § 1 st BrB angående medverkansansvaret inom specialstraffrätten (SFS 1994:458) har hinder ansetts inte föreligga att ådöma ansvar för brottet.
Kommun planerade att vidga verksamhetsområdet för sin spillvattenanläggning. VA-nämnden ogillade av ägare till fastighet, belägen inom det tilltänkta utvidgade området, förd talan om fastställande av att han inte skulle vara avgiftsskyldig för anslutning till anläggningen. Vattenöverdomstolen avvisade talan. Kommunen har inte ansetts behörig att överklaga avvisningsbeslutet.
Fråga huruvida en underhållsskyldig, som begärt jämkning av underhållet med hänsyn till ändrade förhållanden, kunnat förutse dessa förhållanden när underhållsbidraget bestämdes och därmed inte har rätt till jämkning. 7 kap 10 § FB.
Tvist om rätt till ekonomiskt stöd enligt förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m m och förordningen (1989:896) om vissa bidrag till jordbruksföretag har ansetts gälla sådana civila rättigheter som avses i artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Med hänsyn till tvistefrågans art har emellertid allmän domstol inte ansetts behörig att pröva tvisten.
När den ende styrelseledamoten i ett aktiebolag blivit obehörig är suppleant behörig att såsom styrelse företräda bolaget. (I och II). Att ett beslut om likvidation efter resning upphävts har ansetts medföra att bristen i styrelsens behörighet att föra talan mot ett efter likvidationsbeslutet meddelat beslut om konkurs blivit botad (II).
Ett kreditinstitut förvärvade panträtt i en bostadsrätt, som därefter såldes till en ny innehavare. Frågan huruvida panträtten bestått har bedömts med hänsyn till vad bostadsrättsföreningen - i samband med försäljningen eller efteråt - genom lämnade underrättelser fått veta eller haft skäl att utgå från.
Bestämmelserna i 41 kap RB om bevisning till framtida säkerhet har ansetts inte kunna tillämpas för att säkra bevisning i framtida tvist vid förvaltningsdomstol.
En advokat, som låtit upprätta fakturor med felaktigt innehåll, har ansetts ha förfarit oredligt och har på grund därav uteslutits ur Sveriges advokatsamfund.
Frågor om giltigheten av sådana villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring som innebär att försäkringsbolaget har förbehållits rätt att ensidigt avgöra om sammanboende förelegat i försäkringsvillkorens mening (I och II) och om tillräcklig bevisning åberopats för att en försäkrad arbetstagare under arbetslöshet efter anställningens upphörande stått till den allmänna arbetsmarknadens förfogande (III).
Förverkande av arrenderätt. Arrendator har rättidigt erlagt arrende. avgift till tidigare jordägare efter det att fastigheten tillträtts av ny ägare. Arrendatorn har ansetts vara i ond tro om överlåtelsen oaktat att ett första köpekontrakt, varom arrendatorn underrättats, ersatts av ett nytt kontrakt på grund varav överlåtelsen genomfördes.
Part som gjort ansökan om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB är normalt inte berättigad till ersättning av motparten för till själva ansökningen hänförliga kostnader.
En stiftelse väcker talan enligt miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskadelagen (1986:225) mot två rederibolag och ett hamnbolag med yrkande att bolagen skall dels meddelas vissa förbud och ålägganden om begränsningar med avseende på fartygstrafiken, dels förklaras skyldiga att till stiftelsen utge ersättning för miljöskador som uppkommit för vissa enskilda sakägare. Till stöd härför åberopas avtal, varigenom dessa sakägare förklarat sig till stiftelsen överlåta sina enskilda anspråk. En invändning från bolagens sida att nämnda överlåtelser inte kunnat ske med rättslig verkan har inte ansetts vara att behandla som ett spörsmål angående rättegångshinder utan som en fråga rörande själva saken. Stiftelsen har ansetts till följd av överlåtelserna inträda i överlåtarnas rätt vad avser anspråket på ersättning för miljöskada medan överlåtelserna inte ansetts vara att beakta vid prövningen av stiftelsens talan om förbud och begränsningar i fråga om fartygstrafiken.