Frågor huruvida betalning av skuld gjorts med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning och huruvida betalningen kunde anses som ordinär. 35 § konkurslagen (1921:225), motsvarande 4 kap 10 § konkurslagen (1987:672).
En person har genom testamente förvärvat andel i en fastighet, varvid uppställts ett för förvärvaren bindande förbud att överlåta andelen. Förbudet har ansetts inte inverka på annan delägares rätt enligt 6 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt att få samäganderättsförhållandet upplöst genom försäljning av hela fastigheten.
Uppdrag som offentlig försvarare i mål, i vilket brottmålstaxan inte var tillämplig, gällde ett mycket speciellt ämnesområde där ovanliga och svårbedömda rättsfrågor aktualiserades. Till försvarare hade förordnats advokater med särskild kännedom om och erfarenhet av det ifrågavarande rättsområdet. Fråga om timersättningen till dem för utfört arbete.
Genom lagakraftägande dom har förklarats att en man ej är far till ett barn, som fötts i mannens äktenskap med barnets mor. Fråga om socialnämnd kan som ställföreträdare för barnet ansöka om resning i målet.
Genom fastighetsreglering överförde fastighetsbildningsmyndighet två fastigheter till en tredje. Regleringen medförde att en partiell nyttjanderätt i de två utplånade fastigheterna upphörde att gälla utan att ersättning utgick till nyttjanderättshavaren. Fråga om sättet för fastighetsregleringens genomförande (5 kap 6 § 2 st FBL). Beaktande av 2 kap 18 § RF?
Hovrätts dom, som meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli, saknade fullföljdshänvisning och anledning fanns ej att anta att part ändå kände till vad som gällde i fråga om fullföljd av talan mot domen. Laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan har ansetts föreligga.
Fråga om svensk domstols behörighet beträffande genkäromål när huvudkäromålet har avskrivits på grund av återkallelse och huvudkäranden inte har annat forum i Sverige än som följer av huvudkäromålet. 10 kap 14 § 2 st och 15 § RB.
Sedan återvinning sökts i lagsökningsmål, har borgenären ansetts inte vara berättigad att med stöd av 13 kap 3 § 1 st 3 RB framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda. Tillika fråga huruvida ändring av talan kunde anses tillåten enligt 13 kap 3 § 1 st 1 RB.
I samband med yrkande om kvarstad har som säkerhet för skada som kunde tillfogas motparten genom åtgärden ställts en bankgaranti, enligt vilken krav skulle framställas senast 30 dagar efter det att beviljad kvarstad hävts. Säkerheten har ej ansetts godtagbar. 15 kap 6 § 2 st RB och 2 kap 25 § UB.
Ett handelsbolag har ställt en företagsinteckning som säkerhet för ett borgensåtagande som en person har gjort till förmån för en bolagsmans personliga skulder. Fråga om borgensmannens rätt att i handelsbolagets konkurs erhålla betalnings- och förmånsrätt för den regressfordran som kan uppkomma om han infriar borgensåtagandet. 13 § 1 st lagen (1966:454) om företagsinteckning, 136 § KL (1921:225); jfr 2 kap 5 § 1 st lagen (1984:649) om företagshypotek och 5 kap 10 § KL 1987:672).
På ansökan av riksskatteverket utmättes en lastbil till betalning av A:s skatteskulder trots att B påstått bättre rätt till bilen. B väckte efter föreläggande enligt 4 kap 20 § UB talan mot A och riksskatteverket. B:s talan medgavs därvid av Å men bestreds av riksskatteverket. B vann processen. Vid denna utgång har riksskatteverket och A ansetts böra åläggas solidarisk ersättningsskyldighet för B:s rättshjälpskostnad. (18 kap 9 § RB.) A:s först i högre rätt framställda yrkande om fördelning enligt 18 kap 11 § RB mellan A och riksskatteverket av rättshjälpskostnaden har upptagits till prövning.
En ensamstående man har ansökt om adoption av en ung man från Gambia. Med hänsyn till risken för missbruk av adoptionsinstitutet i fall av denna karaktär har stränga krav ansetts böra ställas upp för att ett personligt förhållande skall anses sådant att det enligt 4 kap 6 § 1 st FB kan utgöra särskild anledning att medge adoption. I förevarande fall har dessa krav ansetts uppfyllda.
Part, som kallats att infinna sig personligen vid huvudförhandling i HovR:n i dispositivt tvistemål, uteblev sedan han av sitt ombud - advokat - fått besked att han inte behövde komma dit. Fråga om parten haft giltig ursäkt för sin utevaro. 32 kap 8 § RB.
Hyresgäst, som enligt förhandlingsklausul i hyreskontraktet blivit bunden av en mellan hyresvärden och hyresgästförening träffad överenskommelse om höjning av hyran med 30 kr i månaden för installation av kabel-TV-antenn, har under tio månader vägrat erlägga det nämnda beloppet. Fråga huruvida han därigenom förverkat sin hyresrätt eller om hans underlåtenhet varit av ringa betydelse.
Förverkande av olovligt införd moped enligt 9 § 1 st lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har med hänsyn till omständigheterna ansetts uppenbart obilligt.
Bolagsman i handelsbolag har ansetts inte ha ett fortsatt ansvar gentemot bolagets borgenärer för förpliktelser från vilka bolaget befriats genom ackord. 2 kap 20 § 1 st lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, jfr 21 § ackordslagen (1970:847).
Internationella rättsförhållanden. Fråga huruvida viss handling, avseende en marockansk äktenskapsskillnad, är sådan att prövning av äktenskapsskillnadens giltighet i Sverige kan ske enligt 3 kap 8 § lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Utländsk medborgare, som begått våldtäktsbrott mot sin hustru, har ansetts på grund av sina levnads- och familjeförhållanden inte böra utvisas ur Sverige.
I arrendeavtal hade intagits skiljeklausul, enligt vilken arrendenämnd utsetts till skiljenämnd. Sedan avträdessyn förrättats på de arrenderade fastigheterna, klandrade jordägaren synen genom ansökan som inkom till arrendenämnden inom klandertiden men delgavs arrendatorn först efter dennas utgång. I ärende om återställande av försutten tid har med hänsyn till regeln i 27 § 1 st lagen (1929:145) om skiljemän ansetts att klandertalan väckts för sent. Fristen har ansetts kunna bli föremål för återställande av försutten tid, och ansökan härom har bifallits med hänsyn till att klanderhänvisningen i synehandlingen varit missvisande.
Sedan under äktenskap mannen förvärvat en fastighet och erhållit lagfart på fånget har han genom överlåtelseavtal utan vederlag överlåtit hälften av fastigheten på hustrun. I överlåtelseavtalet har angetts att fastigheten ursprungligen förvärvats av båda makarna med samäganderätt. Handlingen har ansetts kunna läggas till grund för beviljande av lagfart för hustrun på hennes andel av fastigheten.
Makarna Å köpte av makarna C en fastighet för bostadsändamål. Det befanns emellertid att fastigheten vid tiden för köpet saknade stabilitet och att risk förelåg för sättningar. Dessa brister i marken ledde till att fastigheten måste utrymmas till följd av överhängande risk för skred. Då fastigheten över huvud taget inte kunde användas till det vid köpeförhandlingarna av såväl säljare som köpare förutsatta bostadsändamålet, har fastigheten befunnits sakna egenskap som, ehuru utfästelse ej lämnats, ändå kunde anses utfäst. Även fråga om köparnas undersökningsplikt. 4 kap 19 § JB.
Med stöd av de s k terroristbestämmelserna i utlänningslagen (1980:376) har regeringen föreskrivit att utlänning dels inte fick vistas utanför viss kommun, dels var skyldig att flera gånger i veckan anmäla sig hos polismyndighet i kommunen. Fråga, i mål om straffansvar för överträdelse av anmälningsplikten, om regeringsformens bestämmelser angående frihetsberövande kunde tillämpas på föreskriften. Dessutom fråga om påföljd för överträdelsen.
Anstånd med inbetalning av skatt, som beviljats av lokala skattemyndigheten med stöd av 49 § 1 mom uppbördslagen (1953:272), har ansetts skola medföra att beslut om utmätning som meddelats före anståndsbeslutet skall återgå. 3 kap 21 § 2 och 3 st UB, jfr 51 § 1 st uppbördslagen (1953:272).
Hyresvärds förmånsrätt enligt 5 § 1 st 1 förmånsrättslagen (1970:979) omfattar fordran på hyra och ränta intill ett sammanlagt belopp, som svarar mot högst tre månaders hyra. Därutöver skall under konkurs ej beräknas ränta enligt 138 § 2 st konkurslagen (1921:225).
Sedan skiljemannaförfarande ägt rum i Sverige mellan utländska parter utan anknytning hit, uppkommer fråga om svensk domsrätt i mål angående dels klander av skiljedomen enligt 21 § lagen (1929:145) om skiljemän, dels talan om ogiltighet av skiljedomen enligt 20 § samma lag.
En från en kennel köpt hundvalp befanns sju månader efter köpet ha utvecklat en defekt av så allvarligt slag att valpen måste avlivas. Fråga om valpen på grund härav skall anses ha redan vid köpetillfället varit behäftad med fel samt om och på vilken grund köparen i så fall är berättigad till skadestånd. 44 § och 42 § 2 st köplagen samt 6 § konsumentköplagen.
Förverkande av villkorligt medgiven frihet har inte ansetts kunna ske i samband med undanröjande av skyddstillsyn på grund av misskötsamhet (I och II).
Särskild talan har inte ansetts medgiven mot HovR:s beslut under rättegången, varigenom vägrats inhibition av ett av TR i samband med dom på näringsförbud meddelat tillfälligt sådant förbud. 54 kap 4 § jfrd med 49 kap 8 § 1 st RB. Jfr även 12 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
Kronofogdemyndighet har i särskilt beslut ogillat en invändning enligt 3 kap 21 § 2 st UB om att utmätningssökandens fordran var preskriberad. Talan mot beslutet har ansetts kunna föras särskilt.
Fråga om gäldenär utnyttjat sin valrätt att ange på vilken av flera skulder betalning skulle avräknas. 9 kap 5 § HB. Tillika fråga om vid utövande av borgenärens subsidiära valrätt hänsyn skall tas till det betalningsansvar som kan drabba ställföreträdare för gäldenären.
Fråga om prövningstillstånd i hovrätt. Sedan återvinning sökts mot utslag i handräckningsmål och målet därefter handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, har TR:n grundat sin dom på bevisregeln i 8 § handräckningslagen. HD har funnit att den rättstillämpning som ligger till grund för domen måste antas vara oriktig.
Enligt två leasingavtal skulle vid hyresmannens konkurs uthyraren ha rätt att säga upp avtalen, återta hyresobjekten och erhålla skadestånd motsvarande kvarstående leasingavgifter med avdrag för hyresobjektens värde. Skadeståndsanspråk i anledning av sedermera inträffad konkurs har - vid tillämpning av 37 § i st konkurslagen (1921:225) - ansetts grundat uteslutande på leasingavtalen och säkerheten, som ställts före konkursutbrottet men mer än två år efter avtalens ingående, har befunnits inte vara överlämnad "utan dröjsmål efter skuldens tillkomst".
En med kvarstad belagd segelbåt med utrustning förvarades över vintern på ett varv, dit den överlämnats av den omhändertagande myndigheten. Under förvaringen uppkom skador på båtens segel m m. Staten, som funnits ej ha visat att skadorna inte uppkommit till följd av försummelse vid vården av båten, har förpliktats ersätta ägaren för skadorna. 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207).
Äktenskapsförord som slutits i Polen av svensk man och dennes polska hustru med iakttagande av formkraven i svensk men inte i polsk lag har ansetts giltigt i Sverige. I § 6 och 2 § 2 lagen (1912:69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.
Under hyresgästs konkurs kan hyresrätten till en lokal förklaras förverkad på grund av att hyra ej betalats före konkursen, oavsett om konkursboet förklarat sig vilja svara för hyresgästens skyldigheter under hyrestiden eller ej. I en lokalhyresgästs konkurs är det till konkursboet som en uppsägning av hyresavtalet skall riktas.
Condictio indebiti. Ett kommunalt bostadsföretag sålde nybyggda småhus. Företaget, som ansetts inte vara berättigat att utöver preliminärt beräknad köpeskilling erhålla ersättning för indexhöjningar, har av köpare som erlagt sådan ersättning krävts på återbetalning av denna. Köparens återkravstalan har med hänsyn till omständigheterna bifallits, trots att kravet inte framställts förrän omkring två och ett halvt år efter betalningen.
Fråga om skiljemän får utan särskilt yrkande förordna om ränta på part tillerkänd kostnadsersättning. 24 § lagen (1929:145) om skiljemän samt 18 kap 8 och 14 §§ RB.
Sedan en kommun tillfogats trafikskada, har kommunen krävt trafikskadeersättning för viss kostnad avseende hantering av detta skadeärende. Kostnaden har inte ansetts utgöra ersättningsgill skada.
I handling som upprättats över arrendesyn har intagits felaktig klanderhänvisning. I ärende om återställande av försutten tid har ansetts att synemännen ej äger utfärda ändrad hänvisning med verkan att ny klanderfrist börjar löpa. När försutten tid återställts för klander av arrendesyn, mot vilken klandertalan skolat anföras hos arrendenämnd i egenskap av skiljenämnd, har det enligt grunderna för 58 kap 8 och 12 §§ RB ansetts ankomma på arrendenämnden att i skiljeförfarandet pröva frågan om kostnaderna å ärendet i HD. 58 kap 8, 11 och 12 §§ RB, 9 kap 26 § 4 st och 28 § 1 st JB, 24 § lagen (1929:145) om skiljemän.
Det i 8 kap 33 § JB angivna förbudet att föra talan mot hovrätts dom i fråga om förlängning av arrendeavtal har ansetts omfatta även beslut angående skyldighet för part att i sådant mål förete skriftligt bevis.
Sedan en person begärts utlämnad till annan stat på grund av en dom, varigenom han dömts till frihetsstraff i sin utevaro, har den dömde gjort flera invändningar med avseende på målets handläggning. Fråga, vid bedömande huruvida den dömdes rätt att försvara sig kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd, bl a i vad mån uppgifter i domen och övriga åberopade handlingar bör godtas. 9 § 3 st andra meningen lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Den s k helgtaxan har ansetts tillämplig på arbete som offentlig försvarare utfört under helgdag för att överklaga ett efter förhandling under samma helg meddelat häktningsbeslut.
Fem personer verksamma i ett aktiebolag tecknade generell proprieborgen för bolagets förpliktelser gentemot en bank. Vidare tecknades särskild proprieborgen av två andra personer för den kredit som lämnades. Banken friskrev sedermera två av dem som tecknat generell borgen. Banken har ansetts inte ha haft rätt härtill och det solidariska ansvaret för återstående borgensmän har funnits vara upplöst till följd av den oberättigade friskrivningen. Fråga också om borgen av de två som tecknat särskild borgen skall anses vara s k efterborgen.
En samfällighetsförening som förvaltar en gemensamhetsanläggning vari ingår en centralantenn har ansetts behörig att fatta beslut om bl a ombyggnad av centralantennanläggningen för mottagande av kabel-TV- sändningar. 18, 28 och 53 §§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
A sålde en personbil till B. Innan bilen hade betalts, sålde B den i sin tur till C. I mål mot C om bättre rätt till bilen, alternativt skadestånd, gjorde A sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen. Yrkande av A om kvarstad på bilen till tryggande av hans rätt enligt förbehållet har bifallits.
En folksamling på drygt 200 personer hade tagit sig in på en arbetsplats för ett motorvägsbygge i syfte att hindra bygget. Deltagare i folksamlingen, som vägrat att följa uppmaning från polisen att lämna arbetsplatsen, har dömts för ohörsamhet mot ordningsmakten.
I ett fall då fullföljdstiden gick ut den 30 december har - oaktat fråga var om postbefordran under dagarna mellan jul och nyår - återställande av försutten tid beviljats när fullföljdsinlagan postats den 28 december i sådan tid att den kunnat postbehandlas samma dag.
I ett bokverk har publicerats två teckningar föreställande Evert Taube. Fråga om tecknaren, sedan han befunnits ha använt två pressfotografier som förlaga för teckningarna, kan anses ha framställt exemplar av fotografierna. 1 § lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild.
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern, i strid med överenskommelser och domstols avgörande hindrat fadern från att utöva vårdnad och umgänge.
Bland ett dödsbos tillgångar fanns en redovisningsfordran gentemot ett aktiebolag. För en statens fordran mot en av dödsbodelägarna utmätte kronofogdemyndighet dennes andel i fordringen och meddelade bolaget förbud att betala ut något av det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisade. Bolaget betalade likväl ut fordringsbeloppet till dödsboet. Kronofogdemyndigheten har inte ansetts ha haft befogenhet att för dödsbodelägarens gäld utmäta någon del av fordringsbeloppet och av staten förd talan mot bolaget om betalningsskyldighet för del av beloppet har ogillats. 4 kap 17 § och 6 kap 3 § UB.
Resning. Bestämmelsen i 2 kap 30 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag om att bolagsman i handelsbolag som begärs utesluten har rätt att kräva viss säkerhet innebär att ställandet av säkerhet, om yrkande därom framställs, utgör en förutsättning för uteslutning.
Fråga vid fastighetsbildning huruvida nybildad jordbruksfastighet kunde anses vara tillräckligt försedd med bostäder. 3 kap 1 §, 5 § 1 st och 6 § 1 st fastighetsbildningslagen (1970:988).
Att kalla en person av främmande etniskt ursprung för "jävla svartskalle" har bedömts som förolämpning enligt 5 kap 3 § 1 st BrB. Den kränkte har ansetts berättigad till skadestånd för lidande jämlikt 1 kap 3 § skadeståndslagen. Vid bestämmande av skadeståndets storlek har beaktats bl a att yttrandet strider mot en grundläggande samhällsvärdering om alla människors lika värde oavsett ras, hudfärg och etniskt ursprung.
A söker B i konkurs. Till grund för ansökningen åberopar A en icke lagakraftvunnen tingsrättsdom, varigenom en av B mot A förd skadeståndstalan ogillats och B förpliktas ersätta A för rättegångskostnader, samt bevis om att B vid försök till utmätning på grund av domen saknat utmätningsbara tillgångar. Fråga, när B såvitt visats ej har andra skulder, om det är styrkt att B är på obestånd.
Sedan den tilltalade återkallat fullföljd vadetalan mot en tingsrättsdom, varigenom han dömts till fängelse, har han i HD anfört besvär mot avskrivningsbeslutet. Beslutet att inhibera verkställighet av fängelsestraffet har ansetts kunna meddelas i besvärsmålet.
Fråga huruvida talan om återvinning i konkurs väckts inom rätt tid. 40 b § 2 st konkurslagen (1921:225), väsentligen motsvarande 4 kap 20 § konkurslagen (1987:672).
I fall då lärare ådragit sig personskada orsakad av salmonellasmittad mat som tillretts i ett centralkök, drivet av Stockholms stad, och serverats i skolans matsal har staden ålagts ett strikt produktskadeansvar.
I mål om ansvar för egenmäktigt förfarande - olovlig besittningsrubbning beträffande en av två sambor gemensamt ägd bil - har den tilltalade frikänts, då han misstagit sig angående ägarförhållandena.
Fråga huruvida särskild anledning till adoption fanns beträffande ej minderårig person, som inte uppfostrats av sökande. 4 kap 6 § 1 st FB. (I och II).
Fråga beträffande bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad huruvida det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde är oskäligt att den undantas från utmätning (I-IV). 5 kap 1 § 6 UB.
Sedan borgenär under åberopande av att gäldenär underlåtit att på uppmaning betala klar och förfallen skuld sökt denne i konkurs gjorde gäldenären gällande motfordran avseende skadestånd till ett belopp överstigande borgenärens fordran. Fråga om borgenärens fordran kan anses ha varit klar. 2 kap 9 § KL (1987:672).
Vid fastighetsreglering för överföring av vissa områden till bebyggda tomter utanför detaljplan har likvidvärdena för de överförda områdena - med den begränsning som följer av reglerna om jämkning - bestämts enligt den s k genomsnittsvärdeprincipen. 5 kap 10 och 11 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).
Återställande av försutten tid. Fråga huruvida aktiebolag i behörig ordning kallats till förhandling vid vilken bolagets skyldighet att träda i likvidation prövats. 13 kap 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Återställande av försutten tid. I ärende om förklaring enligt 6 § namnlagen (1982:670) har den förälder vars namn barnet bar inte hörts och inte heller underrättats om TR:ns beslut. Fråga om föräldern haft laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot beslutet.
A avled och efterlämnade som ensam dödsbodelägare och arvinge B. Sedan bouppteckningen efter A registrerats har utmätning för B:s skulder ansetts kunna ske av egendom som tillhört A.
V skulle enligt uppgjord plan för annan persons räkning på utrikes ort och i överlåtelsesyfte förvärva narkotika och därefter olovligen införa den till riket. Två-tre dagar efter det att V köpt en vara, som han trodde var cannabisharts, påbörjade han återresa till Sverige. Sedan varan upptäckts vid tullkontroll och tagits i beslag har det visat sig att den bestod av henna och bivax och inte av narkotika. Åtal mot V för försök till varusmuggling har ogillats. 23 kap i § BrB och 8 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Resning. Sedan A av HovR dömts för bl a grovt narkotikabrott till fängelse sex år och börjat avtjäna straffet, har HD i resningsärende funnit synnerliga skäl föreligga att på nytt pröva frågan om A:s skuld och därför beviljat resning jämlikt 58 kap 2 § 4 RB samt föreskrivit att vidare verkställighet av HovR:ns dom inte fick äga rum förrän målet mot A slutligen prövats. Med hänvisning till att A alltjämt fick anses vara på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott - för vilket brott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år - och till att det inte kunde anses uppenbart att skäl till häktning saknades har HD i beslutet om resning förordnat att A skall häktas. - Efter förhandling enligt 24 kap 17 § 4 st RB har HD förordnat att A alltjämt skall vara häktad.
Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan justering av åtal för medhjälp till grovt skattebedrägeri som inneburit ökning av det belopp som påståtts vara undandraget från beskattning har ansetts inte kunna ske efter utgången av preskriptionstiden för brottet.
Sedan gäldenären i mål om betalningsföreläggande ansökt om återvinning och utvecklat grunderna för sitt bestridande samt borgenären yttrat sig däröver förelade TR:n gäldenären att avge skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom och meddelade därefter sådan dom när denne inte hördes av inom förelagd tid. TR:ns handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel.
Fråga om tolkningen av begreppet "liggare" i 152 § vägtrafikkungörelsen (1972:603). Fråga tillika huruvida liggare måste innehålla även lokala trafikföreskrifter utfärdade före ikraftträdandet av den bestämmelse som ålägger kommunerna att föra sådana liggare.
I framställning från Amerikas Förenta Stater begärs utlämning för brott, bestående i att gärningsmannen på beställning försålt narkotika till en person som utan hans vetskap var polisman i tjänsteutövning. Fråga om gärningen motsvarar brott enligt svensk lag.
En lokalhyresgäst har sagt upp sitt hyresavtal i avsikt att få till stånd en förlängning av avtalet på ändrade hyresvillkor. Fråga om verkan av att hyresgästen inte i uppsägningen begärt sådan förlängning, när hyresvärden varit införstådd med syftet med uppsägningen. 12 kap 58 a § JB.
I ärende angående fråga om skyldighet för aktiebolag att träda i likvidation har TR inte - såsom det ålegat rätten - fattat beslut i anslutning till förhandling, som ägt rum inför tre lagfarna domare. I stället har ärendet uppskjutits för att bereda bolaget tillfälle att inge fullständiga redovisningshandlingar. Beslut om likvidation har därefter meddelats av TR:n bestående av endast en av de domare som hade deltagit vid förhandlingen. Bristerna i TR:ns handläggning av ärendet har ansetts utgöra grovt rättegångsfel och föranlett undanröjande av beslutet.
Fråga om handelsbolagsmans betalningsskyldighet för bolaget påförd mervärdeskatt. 2 kap 18 och 20 §§ lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.
Talan mot beslut, varigenom länsskattemyndighet avslagit ansökan om anstånd med erläggande av gåvoskatt enligt 55 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, skall föras inom två veckor från den dag beslutet meddelades.
Vattenmål. Fråga om förutvarande ägare till fastighet i visst fall är behörig att jämte nuvarande ägare föra talan om ersättning för skada på fastighetens fiske under innehavstiden.
Förbehåll om skeppsnamn vid namnbyte med stöd av punkten 7 b i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen kan inte göras senare än den inskrivningsdag då namnbytet sker.
För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det föreligger en inte obetydlig risk för att de kan få motstridiga intressen i målet. Om en sådan risk uppkommer under målets handläggning, kan detta utgöra tillräckligt skäl för byte av försvarare.
Hinder har inte ansetts föreligga för domstol att, vid bifall till dödsbos begäran om ändring av skattläggningen avseende viss lott, också vidta sådana ändringar av beskattningen av andra lotter som är en direkt konsekvens av den ändrade beskattningen av den förstnämnda lotten, varvid dock som allmänt villkor gäller att den totala arvsskatten inte får bli högre än den som fastställts genom det överklagade beslutet.
Sedan en av A förd bil "prejats" av en annan, hoppade en man från den andra bilen upp på motorhuven till den av A förda bilen, A:s passagerare i framsätet ingrep då genom åtgärder med omväxlande gas- och bromspedal så att mannen föll i gatan, släpades under bilen och omkom. Fråga i mål mot A om åtal för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död om det kunnat krävas av A att hon skulle ha bromsat för att minska riskerna för att mannen skulle komma till skada.
En konkursgäldenär har, i fråga om ett belopp som ingick i konkursboet, dels använt en del därav dels behållit återstoden en viss tid. Fråga, vid åtal för oredlighet mot borgenärer bestående i att gäldenären undandragit eller undanhållit konkursförvaltningen nämnda belopp, om betydelsen av att han inte förtigit tillgången i konkursen och att han efter uppmaning lämnat från sig den behållna delen av medlen. Tillika fråga om påföljden.
Gåvoskattemål. En person lånade ut ett belopp till ettvart av sina barn, varvid gällde att beloppet skulle återbetalas 20 år senare och att ränta skulle betalas med en procent per år. Värdet av varje gåva har bestämts till skillnaden mellan det utlånade beloppet och värdet vid utlåningstillfället av fordringen på barnet, varvid sistnämnda värde har ansetts skola beräknas enligt 23 § C 1 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Fråga härvid om räntesatsen skall anses vara så obetydlig att fordringen bör värderas som om den löpte utan ränta.
Vattenmål. Fråga om tillåtligheten av ett minikraftverk i ett orört biflöde inom primärt rekreationsområde av riksintresse för det rörliga friluftslivet. 3 kap 1-4 §§ VL (1983:291).
Fråga huruvida särskilda skäl förelegat att jämka ersättningen till rättshjälpsbiträde som uteblivit från huvudförhandling. 22 § 3 st rättshjälpslagen (1972:429).
Vid husrannsakan i en villa greps ägaren A och fördes till en polisstation för förhör. Under A:s bortovaro tillgreps pengar i villan. Fråga om staten är skyldig att ersätta skadan.
Enligt ett avtal om underhåll m m, som träffats mellan makar i anledning av förestående äktenskapsskillnad, skulle hustrun erhålla hälften av mannens efterlevandepension från försäkringsbolaget SPP. Båda parter utgick utan någon undersökning från att mannen kunde disponera över SPP- försäkringen på angivet sätt. När det senare framkom att avtalet i den angivna delen aldrig hade kunnat förverkligas fullt ut, eftersom det stred mot de av SPP tillämpade försäkringsvillkoren, väckte hustrun talan mot mannen med yrkande att mannen skulle åläggas att teckna en pensionsförsäkring med hustrun som förmånstagare på ett belopp, som beräknats så att hustrun skulle få samma efterlevandeskydd som om det ursprungliga avtalet hade kunnat genomföras. Den förda talan har ansetts inte kunna bifallas vare sig med tillämpning av förutsättningsläran, 36 § avtalslagen eller allmänna kontraktsrättsliga grundsatser.
En person dömdes för misshandel till fängelse. Enligt vad som framgick i brottmålet var han 18 år när han begick brottet. I resningsärende framkom att han i själva verket bara var 16 år när brottet begicks. Med hänsyn till bestämmelserna i 30 kap 5 § 1 och 2 st BrB har skäl för resning enligt 58 kap 2 § 4 RB ansetts föreligga.
Vid fastställande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen (1972:429) har i visst fall ansetts att rättshjälp begärts redan när en ansökan, som återtagits för komplettering, först ingivits till TR:n.
Sedan lastskada och manko uppkommit vid en sjötransport för vilken konossement utfärdats, överlät lastmottagaren till befraktaren sin rätt till skadestånd mot rederiet. Vid krav mot rederiet på grund av överlåtelsen har befraktaren ansetts bunden av en i det för transporten avtalade certepartiet intagen skiljeklausul.
Bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB har ansetts tillämpliga i fråga om dels förening av tvistemål om mindre värden med ordinärt tvistemål (I), dels förening av domstolsärenden (II).
I HovR:n har förekommit sådant rättegångsfel som avses i 50 kap 28 § RB. Felet kan inte antas ha inverkat på målets utgång. Fråga om möjligheten att undanröja domen och återförvisa målet.
Fråga huruvida exemplar av protokoll över husrannsakan och kroppsvisitation och över beslag, vilka upprättats med användande av blankettset, utgör urkunder i den mening som avses i 14 kap 1 § BrB. Tillika fråga huruvida ändringar, vilka den åklagare som hade beslutat åtgärderna i efterhand företagit i protokollen, kan anses ha skett falskeligen och inneburit fara i bevishänseende.
I samband med att ett hyreskontrakt upprättades mellan ett bilbolag (uthyrare) och en konsument (hyresman) angående en personbil överlät bilbolaget genom påteckning på kontraktet sina rättigheter enligt kontraktet på ett finansbolag. Hyresmannen bekräftade genom påteckning att han fått del av överlåtelsen. En tid därefter återlämnade hyresmannen bilen till bilbolaget som delbetalning för en annan bil. När finansbolaget sedermera krävde hyresmannen på hyresbetalningar för den återlämnade bilen, uppkom fråga, om hyresmannen varit i god tro angående bilbolagets behörighet att mottaga bilen. Analogisk tillämpning av 29 § lagen (1936:81) om skuldebrev.
Part förde talan mot TR:s beslut endast vad gällde fördelningen av rättegångskostnaderna och yrkade ersättning av motparten för sin rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. HovR:n har inte ansetts kunna ex officio pröva motpartens skyldighet att ersätta också statsverkets kostnader för partens rättshjälp i TR:n.
Vid gåva av en fastighet till flera gåvotagare har givaren uppställt ett villkor innebärande att gåvotagare som önskade överlåta sin andel skulle först hembjuda den till övriga delägare. När villkoret inte var uppfyllt har mot utmätning av en andel ansetts föreligga hinder enligt 5 kap 5 § 1 st UB.
Tvist mellan dödsbo efter avliden bostadsrättshavare och bostadsrättsförening om rätt till viss egendom i den med bostadsrätt upplåtna lägenheten har, med hänsyn till grunden för dödsboets talan, ansetts inte utgöra bostadsrättstvist enligt 77 § bostadsrättslagen (1971:479).
Sedan TR i mål om underhållsbidrag till barn förpliktat mannen att mot hans bestridande betala ett visst belopp, vilket var lägre än vad som yrkats, överklagade båda parterna domen och vidhöll i HovR:n sina ståndpunkter från TR:n. Då HovR:n fastställde TR:ns dom ansågs parterna i HovR:n ha ömsom vunnit och förlorat i samma mån som vid TR:n, och modern förpliktades betala mannens rättegångskostnader i HovR:n med samma fördelning som vid TR:n. Tillika fråga om sådana särskilda skäl som avses i 7 kap 19 § 2 st FB för förordnande att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad förelåg.
I samband med att ett aktiebolag inställde sina betalningar träffades avtal om att medel som inflöt vid försäljning av egendom och betalning för fordringar som omfattades av företagsinteckning skulle ske till ett i Ackordscentralens namn öppnat bankkonto med viss befogenhet för Ackordscentralen att ta ut medel för bolagets räkning. Fråga, sedan bolaget försatts i konkurs, (I) om innehavare av företagsinteckningar hade förmånsrätt i bolagets redovisningsfordran gentemot Ackordscentralen och (II) om en pantförskrivning av redovisningsfordringen hos sådan inteckningshavare ägde giltighet mot övriga borgenärer.
Kommuns förbindelse enligt 19 § bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) har ansetts i fråga om regressrätt mot låntagaren likställd med borgen som tillkommit efter anmodan av gäldenären.
Sedan hyresrätt förverkats på grund av dröjsmål med betalning av hyran och hyresvärden med anledning därav sagt upp avtalet, har hyresgästen enligt 12 kap 21 § JB nedsatt hyran hos LSt:n. Frågan huruvida laga grund funnits för nedsättningen har prövats i efterhand i mål om avhysning av hyresgästen, trots att nedsättningen godtagits av Lst:n genom beslut som vunnit laga kraft.
En person som har häktats på grund av såväl kollusionsfara som fara för fortsatt brottslig verksamhet har ansetts inte ha rätt att besvära sig över enbart grunden kollusionsfara.
Bostadsrättsförening har vid föreningsstämma beslutat att kostnaderna för kabel-TV skall finansieras över årsavgifterna. Beslutet har ansetts inte strida mot den s k likhetsprincipen. 7 kap 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och 59 § bostadsrättslagen (1971:479).
Deltagare i pokertävling överlämnade till anordnaren av denna insatser avsedda att utgöra prispengar i tävlingen, vilken emellertid avbröts genom ingripande av polis. Anordnaren av tävlingen hade då de satsade medlen dels i sin plånbok dels i sin bostad som låg i anslutning till spellokalen. Pengarna beslagtogs först och utmättes senare för skulder som anordnaren av tävlingen hade. De i andra stycket lagen (1944:181) om redovisningsmedel angivna villkoren för sakrättsligt skydd ansågs vara uppfyllda. Principen att spelskulder inte kan drivas in på rättslig väg kunde inte leda till att tävlingsanordnarens borgenärer skulle kunna tillgodogöra sig pengarna.
I avtal om byggnadsentreprenad, på vilket Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsument är köpare (ABS 80) var tillämpliga, var bestämt att köpeskillingen skulle erläggas när bostadshuset var inflyttningsklart. I besiktningsutlåtande som avses i ABS 80 angavs, att huset var inflyttningsklart på avtalad tillträdesdag. Sedan köparen gjort invändning härom har frågan, om huset var inflyttningsklart vid angiven tidpunkt, ansetts kunna prövas av domstol. Vid sådan prövning har huset, emot besiktningsutlåtandet, ansetts till följd av ett stort antal smärre fel och brister inte vara inflyttningsklart.
A sålde för B:s räkning en bil till C, som betalade med bl a en postväxel. Postväxeln, som inte hölls avskild från A:s övriga betalningsmedel, togs i förvar hos denne enligt 16 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Med hänsyn till att postväxeln var enkelt identifierbar har den ansetts inte ha varit sammanblandad med A:s medel. Under sådana förhållanden och då det inte påståtts att A tillägnat sig postväxeln som egna medel har B ansetts ha separationsrätt till postväxeln.
Bilhandlare, som vid köp av stulen och falskskyltad bil inte kontrollerat det direkt i bilen instansade chassinumret, har ansetts inte ha varit i god tro vid förvärvet av bilen. 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre.
Fråga vid kommuns förköp enligt förköpslagen (1967:868) om kommunen är bunden av ett av säljaren uppställt köpevillkor att köparen samtidigt förvärvar lös egendom från tredje man.
Fråga om skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada som orsakats av brott (osant intygande). Tillika fråga om jämkning av skadeståndet på grund av medvållande. 2 kap 4 § samt 6 kap 1 § 2 och 3 st skadeståndslagen (1972:207).
Beslut av värnpliktsverket att ej hänskjuta fråga om ny inkallelse av den som tidigare vägrat fullgöra värnpliktstjänstgöring till regeringen (68 § 3 st kungörelsen 1969:380 om värnpliktigas tjänstgöring m m) kan inte frånkännas rättsverkan i mål om värnpliktsbrott annat än i speciella undantagssituationer.
Fråga om bedrägerier som avsåg varor till ett värde av omkring 185 000 kr skulle bedömas enligt 9 kap 1 eller 3 § BrB. Tillika fråga om påföljd för grovt bedrägeri.
Sedan en fastighet givits bort med förbehåll om nyttjanderätt för givaren, har denne avstått från nyttjanderätten mot vederlag och skattskyldighet följaktligen inträtt för gåvan. Vid beräkning av gåvoskatt har vederlaget avdragits från fastighetens värde. 6, 36 och 42 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Sedan en lokalhyresgäst uppsagts till avflyttning på grund av att fastigheten skulle undergå större ombyggnad har hyresgästen själv skaffat en godtagbar ersättningslokal. Hyresvärden har ej ansetts skyldig att därefter anvisa ny lokal. 12 kap 57 § JB.
I HovR väckt ärende om anstånd med betalning av skatt enligt 55 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har ej sådant direkt samband med skatteärendet att det erfordras prövningstillstånd vid fullföljd av talan mot HovR:ns beslut. 54 kap 9 § RB.
Fråga vid åtal för värnpliktsbrott huruvida olovlig utevaro från tjänstgöring varit ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt. Tillika fråga om påföljden. (I och II). 39 § värnpliktslagen (1941:967).
Registrering av firman Inkassobolaget Securitas Aktiebolag har ansetts strida mot äldre firmarätt som tillkom Securitugruppen Aktiebolag. Tillämpning av den s k Kodakregeln. 6 § 2 st firmalagen (1974:156).
Fråga vid åtal för sakhäleri avseende pengar om beviskravet beträffande förbrottet. Tilltalad, som överklagat HovR:ns fällande dom i skuldfrågan, har avlidit efter huvudförhandlingen i HD men innan HD meddelat dom i målet. Skuldfrågan har prövats genom domen utan att den tilltalades anhöriga beretts tillfälle att yttra sig.