Endast den som är berättigad till den prestation som verkställigheten avser har ansetts behörig att göra en ansökan om verkställighetsförklaring enligt Luganokonventionen.
En femårsperiod för användningstvång avseende varumärke börjar inte löpa förrän invändningsfristen löpt ut eller invändningsförfarandet är avslutat. 25 a § varumärkeslagen (1960:644).
Tryckfrihetsmål. I en artikel om utredningen av mordet på Olof Palme lämnades uppgifter om en polisman som medverkat i utredningen vilka var ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Uppgiftslämnandet har ansetts försvarligt, och skälig grund har ansetts föreligga för uppgifterna, som hämtats från ett betänkande av en statlig utredning.
Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall där modern har dömts för försök till dråp på fadern och denne har förklarat att han inte kan tänka sig att ha någon som helst direkt kontakt med modern.
Försäkringstagare som förlorat ett dispaschärende har inte inom ramen för detta ansetts kunna åläggas att ersätta försäkringsbolaget för dess kostnader hos dispaschören.
En hovrätts underlåtenhet att fullgöra den utredningsskyldighet som åvilar en domstol som skall besluta om utvisning av en utlänning med barn i Sverige har ansetts vara ett rättegångsfel och har föranlett återförvisning till hovrätten.
Fråga, i ärende om klagan över domvilla på den grunden att lagfart på fastigheter ändrats genom rättelsebeslut utan att den lagfarne ägaren fått tillfälle att yttra sig, vid vilken tidpunkt denne skall anses ha fått kännedom om besluten.
I mål om vårdnad m.m. har hovrätten enligt 34 § första stycket rättshjälpslagen (1996:1619) beslutat att rättshjälp som beviljats part skulle upphöra. Sedan parten överklagat beslutet och gett in ett läkarintyg till Högsta domstolen, har tredje man begärt att få läkarintyget utlämnat. Varken 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) eller någon annan bestämmelse i nämnda lag har ansetts utgöra hinder mot att handlingen lämnas ut.
Frågor om den straffrättsliga bedömningen av samlag med barn under femton år samt om ersättning för den kränkning som sådant brott inneburit. (I och II)
Sedan A och B genom dom av tingsrätt förpliktats att solidariskt betala ett belopp till C, vinner domen laga kraft mot B, som också utan förbehåll fullgör hela betalningsskyldigheten, medan A överklagar domen. Den av B erlagda betalningen har inte ansetts kunna uppfattas som en utfästelse från A:s sida att inte överklaga tingsrättens dom, men eftersom C genom betalningen erhållit slutgiltig gottgörelse och förklarat sig inte längre ha något anspråk mot A, har denne ansetts sakna rättsligt intresse av att få fortsätta processen mot C.
En offentlig försvarare, som till hovrätten överklagat en dom i brottmål, beviljades anstånd med att utveckla grunderna för överklagandet och förelades samtidigt att komma in med rättegångsfullmakt. Sedan en komplettering av överklagandet givits in men däremot inte någon fullmakt, avvisade hovrätten överklagandet. Avvisningsbeslutet har undanröjts, eftersom det med hänsyn till omständigheterna och de följder det skulle få för den tilltalade om tingsrättens dom vann laga kraft fanns skäl för hovrätten att ge försvararen ytterligare en möjlighet att förete fullmakt.
Fråga om resning i ett av hovrätt avgjort ärende om domvilla, när sökanden i resningsärendet åberopat en omständighet som hovrätten bort beakta ex officio.
En tilltalads skyldighet att till staten återbetala kostnaden för hans offentliga försvar har jämkats dels med hänsyn till att han delvis frikänts och att huvudförhandlingen blivit väsentligen förlängd av att åtal även fördes mot andra, dels med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden. Dessutom frågor om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader i hovrätten.
En revisor i ett aktiebolag vållade bolaget skada när han fullgjorde sitt uppdrag. Fråga om skadeståndet kan jämkas på grund av medvållande på bolagets sida.
Fråga om en polis gjort sig skyldig till vapenbrott och brott mot lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, alternativt tjänstefel, med avseende på vapen och explosiva varor som han haft hand om i tjänsten.
När en person genom uppsåtligt våld tillfogats skador som medfört att han befunnit sig i ett livshotande tillstånd under inte obetydlig tid, har skadestånd för personskada i form av psykiska besvär ansetts kunna utgå till den som står personen särskilt nära.
Ett bolag som har tillstånd att till vatten släppa ut en viss mängd fosfatfosfor angivet dels som ett riktvärde per dygn avseende medelvärde per månad, dels som ett gränsvärde per dygn avseende medeltal för kalenderår, har till följd av olika omständigheter släppt ut omkring en tredjedel av tillåten årsmängd under loppet av något dygn. Eftersom meddelade villkor inte överträtts har ansvar för vållande till miljöstörning inte ansetts föreligga och ett yrkande om att bolaget skulle åläggas företagsbot har ogillats.
Sambo, som efter separation bott kvar i en med andra parten samägd bostadsrättslägenhet i enlighet med domstols förordnande, har ålagts att betala andra parten ersättning för nyttjandet.
Skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård har ansetts inte komma i fråga som påföljd för sexuellt utnyttjande av underårig och barnpornografibrott, när straffvärdet för brotten motsvarat fängelse ett år sex månader och behandlingsplanen inte varit tillräckligt ingripande.
En praktikant på en förskola har genomfört en sexuell handling genom att föra in handen mellan skinkorna på en fyraårig pojke och vidröra dennes analöppning och genitalier. Gärningen har rubricerats som sexuellt övergrepp mot barn.
En sjuksköterska som av misstag blandat en infusionslösning till ett spädbarn så att den blev tio gånger starkare än ordinerat och därigenom orsakat barnets död, har dömts för vållande till annans död.
Ändringar i lotterilagen (1994:1000) har med stöd av ett inhämtat förhandsavgörande från EG-domstolen bedömts utgöra tekniska föreskrifter enligt Rådets direktiv 83/189/EEG. Eftersom de ändrade bestämmelserna inte notifierats enligt direktivets föreskrifter har de ansetts inte kunna göras gällande mot en enskild. Åtal för dobbleri, alternativt brott mot lotterilagen, har därför ogillats.
Sedan en svarande vid tingsrätten åberopat en motfordran till kvittning och tingsrätten på invändning av käranden funnit fordringen vara preskriberad, har svaranden i hovrätten hänvisat till 10 § preskriptionslagen och gjort gällande rätt att kvitta oavsett preskription. Vad svaranden sålunda anfört i hovrätten har inte ansetts vara ett åberopande av en ny omständighet enligt 50 kap. 25 § 3 st. RB.
Fråga om tillämpning av övergångsbestämmelserna till 2003 års lagändringar avseende företagshypotek. Äldre rätt har ansetts tillämplig vid en konkurs som inletts genom ansökan under år 2004, fastän konkursen avslutats först efter detta års utgång.
Sammanboende mellan en man och ett barn i ca 18 månader har inte betraktats som varaktigt i den mening som krävs för att mannens arvingars rätt att föra talan om mannens faderskap till barnet skall ha fallit bort.
Fråga vid åtal för otillåten miljöverksamhet om gärningen är att anses som ringa (I). Dessutom fråga om blankettstraffstadgande med fängelse i straffskalan som fyllts ut av myndighetsföreskrifter (I och II). (Jfr beträffande den senare frågan NJA 2005 s. 33)
Villkor i tillstånd enligt miljöbalken om att verksamhetsutövaren i produktionen inte får använda sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för vissa olägenheter för hälsa och miljön har ansetts inte vara godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att det inte av villkoret framgår hur djupgående kunskaper som krävs eller hur de skall vara dokumenterade.
Särskilda skäl har i visst fall ansetts föreligga mot att näringsförbud meddelas med stöd av presumtionsregeln i 3 § 2 st lagen (1986:436) om näringsförbud.
Ett bolag med säte i USA innehar ett europeiskt patent med giltighet i Sverige. Patentet har ansetts grunda svensk domsrätt i mål angående negativ fastställelsetalan om patentets skyddsomfång. Det förhållandet att svaranden väckt talan angående patentintrång med yrkande om vitesförbud och intrångsersättning har inte ansetts böra föranleda att fastställelsetalan avvisas på grund av bristande fastställelseintresse.
Bestämmelsen i 15 kap. 8 § första stycket andra meningen RB om att en beslutad kvarstad omedelbart skall hävas när en talan som har väckts i saken återkallas är inte tillämplig, när talan återkallas på grund av att den skall prövas i annan ordning.
Fråga i mål om interimistiskt vitesförbud enligt 37 a § varumärkeslagen om en parallellimportör, som får ändra märkningen av en läkemedelsförpackning enligt principen om objektiv nödvändighet, även har rätt att ändra själva varumärket.
En konkursförvaltare som väcker talan om s.k. bristtäckning enligt aktiebolagslagen har inte någon generell skyldighet att vid skadeståndsansvar tillse att svaranden vid ogillande av talan kan få ersättning för sina av domstol utdömda rättegångskostnader.
Den till vilken en fordran enligt en remburs har överlåtits har ansetts ha bättre rätt till fordringsbeloppet än den ursprunglige borgenärens, dvs. rembursens beneficients, konkursbo. Även fråga om tillämpning av 55 kap. 13 § st. 1 rättegångsbalken.
Ett överklagande av ett beslut om att avslå en rättshjälpsansökan har prövats i sak trots att klaganden avlidit under målets handläggning i Högsta domstolen.
Åklagare har överklagat en friande dom i mål om bilbältesförseelse utan att åberopa omhörande av vittne som vid tingsrätten åberopats av den tilltalade och som tingsrätten fäst tilltro till. Att hovrätten inte självmant kallat vittnet och inte heller uppmärksammat åklagaren på frågan har inte ansetts utgöra rättegångsfel.
En målsägande har överklagat tingsrättens dom i ansvarsdelen. Fråga om han därvid också fullföljt talan såvitt gäller hans skadeståndstalan i tingsrätten. Den som offentlig försvarare förordnade advokaten har inte ansetts biträda målsägandens motpart i denna egenskap vid särskilt överklagande av hovrättens beslut att avvisa målsägandens överklagande dit i skadeståndsdelen.
Ett flygblad som spritts i en skola har innehållit uttalanden om homosexuella. Fråga om spridningen är att bedöma som hets mot folkgrupp. (Jfr NJA 2005 s. 805.)
En kvinna har ansökt om att få adoptera sin makes barn. Barnet är sökandens och hennes makes genetiska barn men har fötts av en s.k. surrogatmamma. Sökandens make samtyckte i tingsrätten till adoptionen men överklagade tingsrättens beslut att meddela tillstånd till denna och återkallade därvid sitt samtycke. Fråga om återkallelsen skall medföra att adoptionsansökan avslås.
Fråga om förverkande har prövats i tingsrätt enligt lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. efter det att svaranden underlåtit att efterkomma tingsrättens föreläggande att inkomma med yttrande. Ändringsdispens i hovrätten har meddelats då svarandens invändningar i hovrätten inte kunnat lämnas utan avseende och de väckt tvivel om riktigheten av tingsrättens avgörande.
Klagan över domvilla. En hovrätt har avvisat frågor under ett motförhör med ett vittne. Med hänsyn till att frågor får ställas inom vida ramar under ett motförhör har hovrättens beslut kunnat ifrågasättas. Avvisningsbeslutet har emellertid inte ansetts ha inverkat på målets utgång.
Två ungdomar har under några timmar tillgripit varor i olika butiker i ett köpcentrum. Gärningarna har bedömts som snatteri i de fall där värdet på varor som tillgripits i en butik legat under den vid butikstillgrepp tillämpade värdegränsen mellan stöld och snatteri.
Fråga om en miljödomstol skall avvisa en ansökan av en miljö- och byggnämnd om utdömande av vite enligt miljöbalken på grund av att föreskriven ansökningsavgift inte har betalats.
Två personer, som åtalats för grovt rån tillsammans och i samråd med andra personer, har ansetts inte kunna fällas till ansvar som gärningsmän när det inte varit utrett att de deltagit vid själva genomförandet av rånet och det inte funnits underlag för slutsatsen att någon av dem haft en sådan ställning i förhållande till andra medverkande att han ändå kunnat betraktas som gärningsman enligt principerna om utvidgat gärningsmannaansvar.
Tillstånd till prövning i hovrätt har meddelats för bedömning av om viss typ av datorer som använts för spel och som eventuellt också kan användas för internettjänster omfattas av lotterilagens definition av spelautomat.
Ett rättshjälpsbiträde har tillhandahållit en juristtjänst från Spanien som skall mervärdesbeskattas där och inte i Sverige. Han har ansetts berättigad till ersättning för kostnad avseende spansk mervärdesskatt.
Prövning av rimlighetskriteriet i 8 § rättshjälpslagen (1996:1619) (I och II). Tillika fråga om en tillämpning av 8 § rättshjälpslagen i en gränsöverskridande tvist är förenlig med det s.k. rättshjälpsdirektivet (2003/8/EG) (II).
Fråga om visst handlande utgjort medhjälp till grov stöld och, när detta ansetts vara förhållandet, om det varit fråga om ett ringa fall som inte bör föranleda ansvar.
Resning. Med stöd av 34 kap. 1 § första stycket 3 och andra stycket brottsbalken undanröjdes en tilltalads tidigare dom på skyddstillsyn förenad med fängelse och utdömdes fängelse som gemensam påföljd för brotten i den tidigare domen och nytt brott. Resning har beviljats då det inte framgått att 6 § femte stycket samma kapitel tillämpats, vilket resulterat i att den tilltalade på sin egen talan i hovrätten erhållit ett sammanlagt längre fängelsestraff än om tingsrättens dom hade blivit bestående.
En offentlig försvarare överklagade tingsrättens dom utan att förete rättegångsfullmakt. Efter överklagandetidens utgång inkom den dömde med ett eget överklagande. Hovrättens beslut att därefter avvisa överklagandet har undanröjts på den grunden att den dömde med sitt överklagande måste uppfattas ha i efterhand godkänt försvararens åtgärd att överklaga.
Att en tilltalad i brottmål har adress utomlands har ansetts inte utgöra något absolut hinder mot att använda förenklad delgivning av kallelse till huvudförhandling med föreläggande att inställa sig personligen vid påföljd att överklagandet annars förefaller.
Frågan om en fordran som det allmänna har mot en återbetalningsberättigad konkursgäldenär uppkommit före eller efter konkursutbrottet saknar betydelse för om fordran skall läggas till grund för avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
En arbetstagare har vid ansökan om att bolag skulle försättas i konkurs haft klar grund för att utgå från att bolaget var hennes arbetsgivare och därmed ansvarade för lönefordran som åberopades som grund för ansökningen. När bolaget i konkursärendet gjorde gällande att hon inte var anställd av bolaget återkallade hon ansökningen och konkursärendet avskrevs. Det har ansetts föreligga särskilda skäl att göra undantag från huvudregeln att en sökande, som återkallar sin ansökan i ett ärende om försättande i konkurs, skall ersätta motparten för dennes rättegångskostnader i ärendet (2 kap. 23 § konkurslagen och 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken).
Efter ansökan om att ett kommanditbolag skulle försättas i konkurs återkallade sökanden ansökningen med anledning av att konkursfordran betalats. Tingsrätten avskrev konkursärendet och förpliktade bolaget att ersätta sökanden för rättegångskostnader. Beslutet om ersättningsskyldighet överklagades av en advokat utan att det därvid angavs vem som var klagande eller att det företeddes någon fullmakt för advokaten. I en komplettering efter överklagandetidens utgång angav advokaten bolagets komplementär och firmatecknare som part och ingav en fullmakt av denne för advokaten att föra hans talan i målet. Av de omständigheter som åberopats i kompletteringen som grund för överklagandet framgick emellertid, vid en jämförelse med det överklagade beslutet, att det fanns stark anledning att anta att komplementären/firmatecknaren av misstag angetts som part i stället för kommanditbolaget. Möjligheten fanns även att denne avsett att föra talan för egen del som ansvarig för bolagets betalningsförplikt...
Sedan en inskrivningsmyndighet beslutat om uppskov i ärende om anteckning av bostadsrättsförenings intresseanmälan om förvärv av två fastigheter för ombildning till bostadsrätt, har fastigheterna överlåtits genom rättshandling vars giltighet var beroende av myndighets godkännande enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. Inskrivningsmyndigheten har härefter antecknat föreningens anmälan med verkan från dagen för dess ingivande till myndigheten. Anteckningsbeslutet har ansetts röra överlåtarens rätt på ett sådant sätt att han haft rätt att överklaga detta.
Fråga i resningsärende (hyresmål avseende en studentbostad med s.k. boendespärr) om nya omständigheter eller bevis förebringats som visar att sökanden - en forskarstuderande - bedriver högskolestudier.
Ett landsting har efter förda förhandlingar av motparten mottagit ett dokument, benämnt slutlig överenskommelse, för underskrift men inte hört av sig utan oskäligt uppehåll. Under sådana förhållanden har ett avtal i enlighet med dokumentet ansetts ha kommit till stånd, när landstinget inte förmått styrka att detta inte korrekt sammanfattade ett träffat avtal.
Sedan hovrätt på begäran av part beslutat om verkställighet av en icke lagakraftvunnen utländsk dom enligt Bryssel I-förordningen samt motparten hos hovrätten ansökt om ändring av beslutet, upphävs domen, i följd varav även beslutet om verkställighet upphävs. Undantagsregeln i 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad har inte ansetts böra tillämpas i denna situation.
En ansökan om rättshjälp i en rättslig angelägenhet rörande klander av skiljedom får inte avslås med stöd av 9 § rättshjälpslagen (1996:1619) på den grunden att den rättssökande åtnjutit rättsskydd i den angelägenhet som omfattade skiljeförfarandet. Även frågor om tillämpningen av fullföljdsförbudet i 43 § andra stycket lagen (1996:116) om skiljeförfarande.
Konkursförvaltares utlägg för försäkring av egendom och för omhändertagande av miljöfarligt avfall har inte ansetts vara ersättningsgilla som konkurskostnad enligt 14 kap. 1 § konkurslagen.
Fråga i vad mån en överförmyndare eller överförmyndarnämnd, som fört talan i ett mål eller ärende, har rätt att få ersättning av allmänna medel för arbete och utgifter enligt 20 kap. 7 § föräldrabalken.
Bestämmelserna i 6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har ansetts analogt tillämpliga i ett fall gällande en samägd arrenderätt där lagstiftningen inte tillhandahåller någon annan metod för att lösa konflikter mellan samägarna.
Ett universitet har vid antagningen av nybörjare på juris kandidatprogrammet höstterminen 2003 reserverat tio procent av platserna för sökande med "bägge föräldrar utrikes födda", i syfte att öka den etniska och sociala mångfalden inom programmet. Samtliga sökande som antogs enligt denna urvalsgrund hade sämre meriter än andra sökande som inte blev antagna, däribland A och B. Universitetet har inte till stöd för förfarandet ansetts kunna åberopa undantaget från diskrimineringsförbudet i 7 § lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan. A och B har därför tillerkänts skadestånd av staten på grund av otillåten diskriminering.
Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
Fråga i mål angående trafikskadeersättning om beviskravet för att skadan har uppkommit i följd av trafik med ett okänt motorfordon och därvid orsakats genom vållande i samband med förandet av det okända fordonet.
Begreppet vattenledningsskada i 7 kap. 12 § tredje stycket bostadsrättslagen (1991:614) omfattar inte skada till följd av läckage av vatten från ledningar och anordningar för värme.
Fråga om beloppets storlek vid bestämmande av ersättning för sveda och värk som till följd av dödsfall åsamkats personer som stod den avlidne särskilt nära. Erhållen trafikskadeersättning har avräknats från skadeståndet.
En rätt till ett officialservitut har ansetts inte vara berörd av en beslutad gemensamhetsanläggning. Servitutsinnehavaren har därför inte haft rätt att som sakägare föra talan mot anläggningsbeslutet.
Betydelsen av fordonets värde och ägarens personliga och ekonomiska förhållanden vid bedömningen av om ett förverkande enligt 7 § trafikbrottslagen (1951:649) är oskäligt.
F.L. mot riksåklagaren angående avskrivning av mål om grovt rattfylleri m.m. Värmlands tingsrättdömde den 15 mars 2005 F.L. för grovt rattfylleri till fängelse två månader. Sista dag för överklagande av domen var den 5 april 2005.
Club Scandinavia i Klågerup AB mot Farfalla Viaggi S.r.l. of Turin angående avvisande av ansökan om ändring av beslut om verkställighet av utländsk dom.
Begäran om yttrande enligt 34 och 34 b §§ lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (IVL) avseende medgivande att i Polen för brott lagföra K.S., medborgare i Polen.