Företagsinteckningar som beviljats i ett dotterbolags näringsverksamhet har ansetts ha upphört att gälla i och med att bolaget genom fusion uppgått i sitt moderbolag. Ansökan om dödning av inteckningarna har i följd härav ogillats. Därmed har även saknats förutsättningar för att vid nyinteckning i moderbolagets näringsverksamhet tillämpa regeln i 22 § stämpelskattelagen (1984:404) om skattereduktion vid samtidig ansökan om nyinteckning och dödning.
Att en tilltalad genom uttalanden av åklagaren och försvararen fått en felaktig uppfattning om rättsläget och på grund därav återkallat sin vadetalan har ansetts utgöra sådana särskilda omständigheter som medfört att återkallelsen fick återtas efter HovR:ns avskrivningsbeslut.
Tillgrepp av fortskaffningsmedel har ansetts inte kunna utgöra för brott till häleri. 9 kap 6 §, 8 kap 7 § och 10 kap 7 § 1 st BrB. (Begränsad prövning enligt 54 kap 11 a § RB.)
A instämde B vid allmän domstol för att svara i en tvist rörande ett avtal med skiljeklausul. Med anledning av stämningen lade B:s ombud ned arbete på en genomgång av saken och andra frågor än som rörde domstolens behörighet, varefter B yrkade avvisning på grund av skiljeklausulen. Yrkandet bifölls, Kostnaderna för ombudets arbete har ansetts skäligen påkallade för tillvaratagande av B:s rätt i TR:n. 18 kap 8 § RB.
Vid bodelning och arvskifte tilldelades en dödsbodelägare boets fasta egendom. Genom förbehåll i bodelnings- och arvskifteshandlingen tillförsäkrades andra delägare förköpsrätt till egendomen. Förbehållet har ansetts giltigt, varför förutsättning förelegat för anteckning av det i fastighetsboken. 20 kap 14 § JB.
En tilltalad, som av TR dömts för våldtäkt och fullföljt talan mot denna dom, avled under målets behandling i HovR:n. Sedan hans efterlevande övertagit hans talan enligt 21 kap 1 § 2 st RB. och HovR:n meddelat friande dom, har målsäganden ansetts inte kunna fullfölja talan mot denna dom.
Ett i entreprenadavtal använt uttryck "samtliga arbeten" har ansetts omfatta även sådana arbeten som efter entreprenadens godkännande vid slutbesiktning skulle utföras för att rätta till de vid denna besiktning konstaterade felen och bristerna.
Två makar har åtagit sig ett garantiansvar för att ett bolag skulle fullgöra sin förpliktelse att utge pension till en tredje person. Den särskilda regeln i 2 § 3 st preskriptionslagen om beräkning av preskriptionstid för pensionsfordringar har ansetts tillämplig på garantiåtagandet. Regeln har tolkats så, att varje rättighet på grund av åtagandet är preskriberad, om någon preskriptionsavbrytande åtgärd inte har vidtagits inom tio år från den dag då krav på betalning till följd av åtagandet tidigast har kunnat göras gällande. Det har vidare ansetts att, i den mån makarna i egenskap av företrädare för bolaget medverkade till att pensionsbelopp betalades ut, detta inte har haft någon preskriptionsavbrytande verkan såvitt gäller garanti åtagandet.
Sedan HovR efter besvär över domvilla undanröjt ett av inskrivningsmyndighet meddelat beslut om lagfart och förordnat om ny handläggning av lagfartsärendet vid inskrivningsmyndigheten, har det ansetts ankomma på inskrivningsmyndigheten att i samband med lagfartsärendet efter dess återupptagande pröva frågan om ersättningsskyldighet för rättegångskostnad i HovR:n med motsvarande tillämpning av RB:s kostnadsregler för indispositiva tvistemål.
Barn, som slutfört utbildning på en linje i gymnasieskola, har ansetts berättigat till underhållsbidrag för tid då barnet, efter fyllda 18 år, bedrivit ytterligare studier i gymnasieskolan (I-III). 7 kap 1 § 2 st FB.
En person, som felaktigt antecknats i handelsregistret som bolagsman i ett handelsbolag, har ansetts inte kunna göras betalningsansvarig för handelsbolagets skulder enbart på grund av registeruppgiften.
I gränsen mellan två villafastigheter hade en oxelhäck planterats. En av fastighetsägarna lät mot den andres vilja toppklippa häcken i dess helhet. Talan om skadestånd på grund av ingreppet har lämnats utan bifall bl a med hänsyn till att häcken klipptes på det sätt som sedan många år tillbaka hade varit brukligt.
Enligt gåvobrev erhöll A en fastighetsandel taxerad till 36 750 kr på villkor att A övertog betalningsansvaret för lån om 33 711 kr i andelen. A erhöll dessutom genom gåvobrevet ett kontantbelopp om 5 000 kr. Fråga om kontantbeloppet skulle avräknas på låneskulden, så att vederlaget kom att understiga 85 % av fastighetens värde. 5 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.
En avelstik har betäckts av lösdrivande hanhund och blivit dräktig med blandrasvalpar. Det har ansetts att ägaren av tiken härigenom lidit en sakskada och att ägaren av hanhunden blivit skadeståndsskyldig enligt 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.
I mål om ersättning för ett försäkringsfall, bestående i att ett boningshus brunnit ned, invänder försäkringsgivaren att försäkringstagaren uppsåtligen framkallat försäkringsfallet. Försäkringsgivarens bevisbörda för detta påstående skall uppfylla på samma sätt som gäller i fråga om beviskrav i civilmål i allmänhet.
Enligt en klausul i skuldebrev skulle långivaren, om lånet till följd av exekutiv auktion eller eljest betalades i förtid, ha rätt till gottgörelse för skada som kunde uppkomma därigenom. Fordran på skadestånd i anledning av att lånet på grund av låntagarens konkurs löstes i förtid har ansetts uppkommen vid skuldförbindelsens ingående och därför kunna göras gällande i konkursen.
Konkursansökan mot aktiebolag har ansetts skola avvisas, när för bolaget ej fanns någon till patent- och registreringsverket anmäld styrelse samt upplysning om annan ställföreträdare för bolaget saknades.
Kronofogdemyndighets åtgärd att låta växla kvarstadsbelagda medel från USA-dollar till svenska kronor utan att parterna i kvarstadsmålet tillstyrkt sådan växling har ansetts utgöra sådant fel för vilket staten har att bära skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen och detta även då den uppkomna skadan utgjorts av värdeminskning på grund av en efter växlingen inträffad devalvering. Fråga jämväl om skyldighet för kronofogdemyndighet att göra kvarstadsbelagda medel räntebärande.
Fråga om dispositivt tvistemål, i vilket värdet av vad som yrkades uppenbart inte översteg hälften av basbeloppet, borde handläggas enligt allmänna regler med hänsyn till utgångens betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. I kap 3 d § 2 st RB.
Kronofogdemyndighet har förklarat i särskilt beslut att kostnad för bortforsling av skräp och avfall utgjorde förrättningskostnad. Talan mot beslutet har ansetts kunna föras särskilt.
Två tilltalade hade vid TR:n gemensam offentlig försvarare. I HovR:n tilläts den ene av de tilltalade att byta offentlig försvarare på grund av motstridiga intressen mellan de båda tilltalade. Även den andre tilltalade har fått byta offentlig försvarare med hänsyn till att försvararen inte på ett obundet sätt skulle kunna biträda denne.
En 17-åring, som har varit omhändertagen inom socialtjänsten och inskriven vid en yrkesskola, har i samband med rymningar från skolan begått ett stort antal brott, huvudsakligen förmögenhetsbrott. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att bestämma påföljden till fängelse.
Innehavaren av ett företagshypotek har gjort anspråk på att få betalt ur näringsidkarens fordran på återbetalning av överskjutande preliminärskatt. Då emellertid den erlagda preliminärskatten inte till någon del har hänfört sig till den verksamhet som omfattades av företagshypoteket, har hypoteksinnehavarens talan lämnats utan bifall. 2 kap 1 § lagen (1984:649) om företagshypotek.
Hinder har ansetts föreligga mot att pröva besvär över utmätning som anförts sedan beslut om utbetalning av utmätta penningbelopp har vunnit laga kraft. 18 kap 7 § 2 och 3 st samt 14 § UB.
Sedan en person gripits och förts in i en polisbil bet den gripna en polis i handen. Under färden uttalade den gripna att hon var HIV- smittad. Fråga om ersättning för lidande och annan ideell skada. 1 kap 3 § och 5 kap 1 § skadeståndslagen.
Fråga om jämkning enligt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av misshandel. Betydelsen av att brottsskadeersättning kan väntas utgå till den skadelidande.
Fråga i mål om underhållsbidrag till barn om betydelsen av att den underhållsskyldiges arbetsinkomst nedgått till följd av studier och av att hans bostadskostnad var onormalt hög.
Föreskrifter, som meddelas av domstol i beslut i umgängesfråga, kan i undantagsfall innefatta angivande av på vilken plats umgänget skall påbörjas och avslutas samt hur umgängeskostnaderna skall fördelas mellan vårdnadshavaren och den med vilken barnet har rätt till umgänge.
Sedan tilltalad förelagts vid vite att personligen inställa sig till huvudförhandling har rätten före förhandlingen förordnat om hämtning av den tilltalade. Förordnandet har inte ansetts innebära att vitesföreläggandet förfallit.
Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger beträffande arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
Fråga i mål om återvinning i konkurs om rätten att föra talan om återvinning bortfallit genom att samma rättshandling kunnat bli föremål för återvinningsprocess i samband med en tidigare konkurs. Spörsmålet har bedömts som en fråga om rättegångshinder. 4 kap 20 § KL 1987:672).
Skyldighet att infria enkel borgen i det fall att gäldenären försatts i konkurs har ansetts inträda redan innan konkursen avslutats när bevisning förebringats om den utdelning i konkursen som borgenären kunde påräkna. 10 kap 8 § HB.
Fråga beträffande bostadsrätt till lägenhet som tjänar handikappad gäldenär till stadigvarande bostad huruvida det med hänsyn till gäldenärens särskilda behov och bostadsrättens värde är oskäligt att den undantas från utmätning för fordran som inte är förenad med panträtt. 5 kap 1 § 6 och 2 § 2 st UB.
Motsättningar uppkom mellan rättshjälpsbiträde och huvudmannen angående möjligheterna att med framgång föra talan mot TR:ns dom. Sedan HovR:n Vägrat entlediga rättshjälpsbiträdet har det ålegat biträdet att fortsätta att utföra uppdraget och att därvid utåt agera på ett sätt som inte stred mot huvudmannens önskemål.
Vid bolagsstämma i ett aktiebolag har, såsom protokollet från stämman avfattats, beslutats om skadeståndskrav mot revisorerna i bolaget. Bolaget väcker härefter skadeståndstalan mot det företag i vilket revisorerna var anställda under påstående att revisorerna genom försumlighet vid uppdragens utförande vållat bolaget skada, Fråga (1) om det i enlighet med 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) är en förutsättning för denna talans upptagande till prövning att beslut vid bolagsstämma fattats om anställande av skadeståndstalan och, när så bedöms vara fallet, (2) om bolaget skall tillåtas åberopa bevisning till styrkande av att beslutet haft denna innebörd.
Ett kraftbolag har genom tvångsförvärv tillgodogjort sig obetydliga men uppmätningsbara fallhöjder på andras fastigheter. Fråga om bestämmande av intrångsersättning sedan ersättningar tidigare hade utdömts för skada på fiske och skog. 9 kap 4 § 1 st vattenlagen (1918:523), motsvarande 9 kap 4 § 1 st vattenlagen (1983:291).
Svaranden i ett mål om underhållsbidrag har framställt ett yrkande gentemot käranden som har prövats av TR:n, trots att stämning inte har utfärdats, Sedan svaranden fullföljt talan mot TR:ns dom och därvid vidhållit sitt yrkande, har HovR:n ansetts skyldig att pröva yrkandet.
Vitesförbud enligt 15 § 2 st firmalagen för juridisk person att använda visst näringskännetecken har ansetts kunna riktas både mot den juridiska personen såsom sådan och mot ställföreträdare för denna. Interimistiskt förbud enligt 15 kap 3 § RB har ansetts kunna meddelas i samma omfattning.
Ett aktiebolag, som var dotterbolag till ett annat aktiebolag, lånade ut pengar till moderbolaget. Vid bedömande huruvida moderbolagets ekonomi när lånen lämnades var sådan att återbetalning inte kunde påräknas - och lånen därmed utgjorde förtäckt vinstutdelning - uppkommer frågor bl a om bevisbörda och beviskrav. 12 kap 1, 2 och 5 §§ aktiebolagslagen (1975:1385).
I anledning av åtal för försök till främjande av flykt uppkommer frågor om dels huruvida den s k försökspunkten uppnåtts, dels huruvida faran för brottets fullbordande var utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. (17 kap 12 § och 23 kap 1 § BrB.)
Sedan åtal väckts för misshandel, har fråga uppkommit huruvida den tilltalade kan fällas till ansvar för ofredande och vållande till kroppsskada utan att åtalet justerats. 30 kap 3 § RB.
Brottmålsdoms rättskraft har ansetts omfatta även frågan om förverkande på grund av brottet, frånsett alldeles speciella fall av förverkande. 30 kap 9 § och 45 kap 1 § 3 st RB samt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Fråga huruvida en hyresgäst som försummat att betala en månads hyra förverkat sin hyresrätt eller om hans underlåtenhet varit av ringa betydelse. 12 kap 42 § JB.
Lantbruksnämnd, som i egenskap av markägare var sakägare beträffande fastighetsreglering, har ansetts ej ha rätt att föra talan mot fastighetsdomstolens utslag, varigenom enskild part ålagts att utge ersättning för servitut som upphävts i samband med fastighetsregleringen. 15 kap 6 § 3 st och 17 kap 1 § FBL.
Fråga huruvida skiljenämnd genom beslut att avskriva skiljetvist från vidare handläggning begått ett sådant fel som enligt 21 § 1 st 4 lagen (1929:145) om skiljemän skulle föranleda att beslutet hävdes.
Gåvoskattemål. Vid gåva till flera personer uppställde givaren beträffande vissa gåvotagares förvärv sådant förbehåll som enligt 43 § 2 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utesluter tillämpning av de s k lättnadsreglerna. Dessa regler har därmed ansetts inte heller kunna tillämpas i fråga om övriga gåvotagare.
När rätten med stöd av 7 kap 19 § 2 st andra meningen FB har ålagt en förälder betalningsskyldighet för rättegångskostnader i stället för barnet, är det bara föräldern som är behörig att överklaga rättens beslut i den delen,
En okänd person har i eget intresse med stöd av en förfalskad fullmakt på ett aktiebolags vägnar ansökt om återvinning av stämpelskatt och, sedan ansökningen bifallits av inskrivningsmyndigheten, fått skattebeloppet utbetalat till sig. Efter inskrivningsmyndighetens beslut har bolaget förklarat sig godkänna ansökningen men ej utbetalningen till den okände. Fråga om verkan av godkännandet.
Arbetsdomstolen har enligt 2 kap 6 § 1 st lagen (1974:371) om arbetstvister hänvisat en arbetstvist till behörig tingsrätt. Med hänsyn till att parterna inte skulle vara desamma i målet vid tingsrätten har det ansetts åligga arbetsdomstolen att pröva frågan om ersättning för de rättegångskostnader som uppkommit i arbetsdomstolen
Registrering av firman Silva Miljö Aktiebolag har påståtts strida mot firma- och varumärkesrätt som tillkommer SILVA (Sweden) Aktiebolag. Frågor bl a om tillämpning av den s k Kodakregeln i 6 § 2 st firmalagen och om förväxlingsbarhet med varumärke som registrerats men inte använts för varor i samma bransch som firman.
Frågor i ärenden om utlämning till Sovjetunionen för kapning av luftfartyg huruvida hinder mot utlämning förelåg enligt 7 § (II och III) eller 8 § (I, II och III) lagen (1957:668) om utlämning för brott.
En begäran om utlämning har ansetts kunna grundas på ett i Förbundsrepubliken Tyskland meddelat häktningsbeslut utan hinder av att tysk domstol senare inhiberat verkställigheten av beslutet och den häktade till följd härav frigivits. 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Makar har efter äktenskapsskillnad gemensam vårdnad om sina två barn, som varaktigt bor hos fadern i den tidigare familjebostaden. För att i bostaden kunna tillbringa två dagar i veckan tillsammans med barnen, som är åtta och elva år, har modern haft en deltidsanställning. Det har ansetts att hon inte har haft ekonomisk förmåga att betala underhållsbidrag för barnen, trots att hon skulle ha haft en sådan förmåga om hon utnyttjat möjlighet till anställning på heltid. 7 kap 1 § 1 st FB.
A lät på en landskapskarta illustrera turistattraktioner med teckningar. Fråga om vissa av teckningarna, som var förhållandevis enkla, hade sådan självständighet och originalitet att de hade upphovsrättsligt skydd.
Fråga om tillämpning hos domstol av vissa sekretessbestämmelser till skydd dels för intresset att förebygga eller beivra brott, dels för enskilds personliga förhållanden. 5 kap 1 §, 7 kap 1 §, 9 kap 17 och 18 §§, 12 kap 1 § sekretesslagen (1980:100).
Gåvoskattemål. En gåvoutfästelse avseende lös egendom har gjorts beroende av ett bestämt villkor (angående beräkning av gåvoskatt) som inte har kunnat uppfyllas vid skattläggningen. Till följd därav har gåvan inte genomförts. Skyldighet att erlägga gåvoskatt har inte ansetts föreligga.
Fråga vid tillämpning av lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället, om arrendeavtalet avsåg ett s k gårdsarrende. Vidare fråga om omfattningen av inskrivningsmyndighetens prövning. Slutligen fråga huruvida arrendeupplåtelsen krävde överförmyndarens samtycke.
Vissa handlingar rörande ett aktiebolag har tagits i beslag i en advokatbyrås lokaler. Innehavaren av advokatbyrån var styrelseledamot i bolaget. Beslaget har ansetts inte vara lagligen grundat.
Medel som utgjort vederlag för kundfordringar har omedelbart före konkurs överförts från gäldenärens postgirokonto till ett checkkonto i bank. Fråga om återvinning av det överförda beloppet från banken, vilken innehade företagsinteckningar till säkerhet för sina fordringar på gäldenären.
Vattendomstol skall efter anmälan av Fiskeristyrelsen jämlikt 13 kap. 25 § VL (1983:291) utan egen prövning förordna om sakkunnigutredning enligt 13 kap. 32 § samma lag.
En sammanstötning mellan två bilar har föranletts av en grop i en väg. Staten som väghållare har ansetts vållande genom att underlåta att med varningsskyltar eller på annat lämpligt sätt uppmana till särskild försiktighet vid förande av fordon på det berörda vägavsnittet. Statens skyldighet att ersätta uppkommen bilskada har emellertid jämkats enligt 18 § 2 st trafikskadelagen (1975:1410).
Sveriges riksradio har ansetts behörig att ansöka om resning beträffande ett beslut av HovR att förbjuda viss ljudupptagning i ett mål där riksradion inte var part. Sedan målet avgjorts har emellertid ett beslut om resning ansetts inte fylla någon praktisk funktion. Resningsansökningen har därför avvisats.
I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars- och skadeståndstalan har parterna förlikts varefter målsäganden återkallat sin talan och målet avskrivits. Målsäganden har ansetts skyldig att ersätta statsverket kostnaderna för den tilltalades offentliga försvar.
En inköps- och försäljningsavdelning vid ett aktiebolag förestods av en person, som på grund av sin ställning var behörig att för bolaget sluta avtal om köp och försäljning av maskiner. Efter det att en köpare av en maskin hävt köpet och begärt att av bolaget återfå erlagd köpeskilling jämte skadestånd, träffade avdelningsföreståndaren för bolagets räkning en slutlig uppgörelse i tvisten. Fråga huruvida avdelningsföreståndarens behörighet omfattade även den särskilda typen av avtal.
Det förhållandet att frågor om prisreglering enligt 2 § 7 mom lagen (1902:71 s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall prövas av administrativ myndighet har inte ansetts hindra att allmän domstol prövar fråga om återbetalning av avgifter som erlagts till leverantör av elektrisk ström.
En flock köpta höns, hos vilka sjukdomar konstaterats, slaktades tillsammans med andra köparen tillhöriga höns, hos vilka en annan sjukdom förekom. Fråga om skadeståndsskyldighet enligt 43 § 2 st köplagen (1905:38 s 1) för säljaren av de förstnämnda hönsen. Dessutom fråga huruvida reklamation enligt 52 § köplagen skett i tid.
Sedan hyresnämnd genom ett beslut ogillat yrkanden av ett dödsbo dels om överlåtelse av hyresrätt till en bostadslägenhet, dels om förlängning av hyresavtalet, yrkade dödsboet vid bostadsdomstolen bifall till överlåtelseyrkandet. Bostadsdomstolen begränsade sin prövning till detta yrkande utan att klarlägga om dödsboet frånfallit förlängningsyrkandet. Bostadsdomstolens beslut har undanröjts på grund av domvilla.
Den som har infriat ett borgensåtagande för en arrendators skyldig. heter mot jordägaren kräver arrendatorn på det utgivna beloppet. Tvisten har inte ansetts utgöra en arrendetvist som skall tas upp av fastighetsdomstol. 8 kap 32 § JB.
Påstående av svaranden i mål om klander av skiljedom att käranden efter klanderfristens utgång åberopat nya grunder och att detta ej var tillåtet har ansetts som invändning om rättegångshinder.
Handlingar vilka åberopats som bevis i brottmål har ansetts utan hinder av gällande beslag kunna genom utrikesdepartementets försorg överlämnas till domstol i främmande stat på villkor att de återställs inom viss tid.
Med stöd av de s k terroristbestämmelserna i utlänningslagen (1980:376) har regeringen föreskrivit att utlänning dels inte fick vistas utanför viss kommun, dels var skyldig att flera gånger i veckan anmäla sig hos polismyndighet i kommunen. Fråga, i mål om straffansvar för överträdelse av anmälningsplikten och förbudet, om regeringsformens bestämmelser angående frihetsberövande kunde tillämpas på föreskrifterna. Dessutom fråga om påföljd för överträdelsen.
Återvinning i konkurs. Fråga huruvida insättningar som gäldenär låtit göra på sitt med kreditskuld belastade checkkonto kunde anses som ordinära betalningar. 4 kap 10 § KL.
I mål om klander av arrendesyn uppkommer dels frågan om käranden under förberedelsen i underrätt har ändrat sin talan i strid mot bestämmelsen i 13 kap 3 § 1 st 3 RB, dels frågan om en taleändring som är tillåten enligt den bestämmelsen får göras efter utgången av den frist som gäller för sådan klandertalan.
Fullföljdsförbudet i 54 kap 6 § RB har ansetts ej tillämpligt på vattenöverdomstolens beslut om återförvisning av syneförrättning till förrättningsman.
Stämpelskattemål. Fråga om uppskattning av fastighets värde då det saknas särskilt taxeringsvärde för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. Av parterna i HovR:n och i HD åberopade nya omständigheter har beaktats vid prövningen av målet.
Sedan utfart från fastigheter till riksväg stängts av, har fastigheternas ägare, som för sin verksamhet med tunga fordon och maskiner var beroende av utfarten, inköpt närbelägen fastighet, varifrån han hade tillträde till riksvägen. Fråga huruvida härigenom uppkomna kostnader kunde ersättas enligt 58 § väglagen (1971:948).
En makes dolda äganderätt till hälften av en fastighet, som i sin helhet hade köpts i den andra makens namn, gjordes öppen genom ett överlåtelseavtal mellan makarna. Skyldighet att erlägga stämpelskatt har befunnits föreligga vid beviljande av lagfart på samma hälft.
Hälsovårdsinspektören i en kommun angav i en skrivelse till en villaägare felaktigt att dennes fastighet utgjorde sanitär olägenhet, eftersom den befunnits ha radondotterhalter överstigande visst gränsvärde, samt rekommenderade honom att installera ett värmeåtervinningssystem. Sedan villaägaren väckt skadeståndstalan mot kommunen med yrkande om ersättning för installationskostnaden, uppkommer fråga (1) om den felaktiga uppgiften lämnats vid myndighetsutövning och, sedan så befunnits vara fallet, (2) om kommunens skadeståndsskyldighet skulle påverkas av att villaägaren haft viss nytta av värmeåtervinningssystemet (compensatio lucri cum damno)
Vid omprövning enligt 13 kap 11 § JB av tomträttsavgäld har tillämpats den i NJA 1986 s 272 använda direkta metoden för att bestämma avgäldsräntan. Fråga om vilket tidsperspektiv som då gäller vid jämförelsen med den långsiktiga realräntan på den allmänna kapital marknaden (prejudikatfrågedispens meddelad).
Fråga om utländsk försäkringsgivare har regressrätt enligt 19 § 2 st andra meningen trafikskadelagen med avseende på ersättning för sjukvårdskostnad i anledning av trafikolycka i Sverige.
Fråga om tillämplig lag när utländsk försäkringsgivare för regresstalan på grund av skada som uppkommit genom trafikolycka i Sverige. Fråga också huruvida försäkringsgivaren har rätt att återkräva vad som utgivits i ersättning för inkomstförlust i anledning av trafikolyckan.
Sedan ett bolag genom ett optionsavtal för viss tid förvärvat licensrättigheter till en vacuumpump med rätt för bolaget att före avtalstidens slut träffa ett slutligt licensavtal inledde bolaget förhandlingar med en företagare L om återförsäljarrätt till pumpen. Efter ca ett år träffade bolaget ett slutligt licensavtal och beslöt i samband därmed att inte ingå något återförsäljaravtal med L, varom L underrättades några veckor senare. Fråga huruvida bolaget genom sitt uppträdande under förhandlingarna med L ådragit sig skadeståndsansvar.
Fråga vid tillämpningen av 96 § utlänningslagen (1980:376), numera 10 kap 2 § utlänningslagen (1989:529), om innebörden av rekvisitet "försvårande omständigheter".
I dispositivt tvistemål, där A såsom huvudkärande väckt talan mot B och B såsom genkärande väckt talan mot A, meddelades mellandom beträffande huvudkäromålet som därvid ogillades. Sedan mellandomen vunnit laga kraft, träffade parterna under den vidare handläggningen av genkäromålet förlikning i målet. Fråga om skyldighet för A att ersätta staten kostnaderna för B:s rättshjälp i den genom mellandomen avgjorda delen av målet. 31 § 1 st rättshjälpslagen och 18 kap 5 § RB.
Fråga, sedan en bils värde befunnits vara så högt att bilen enligt 5 kap 1 § 3 UB inte kan undantas från utmätning, om bestämmande av skäligt belopp att förbehållas gäldenären enligt 5 kap 4 § UB för anskaffande av en annan bil.
Sedan HovR avslagit ansökan om prövningstillstånd, har efter fullföljd HD meddelat tillstånd till målets prövning i HovR:n. Frågan om rättegångskostnad i HD har ansetts skola prövas i samband med målet efter dess återupptagande.
Grov misshandel? - Tillika fråga huruvida hotelser som uttalats sedan misshandel avslutats skulle anses som ett särskilt brott (olaga hot) vid sidan av denna misshandel.
Ansvar för överträdelse av reglerna om bashastighet i 64 § 2 st vägtrafikkungörelsen (1972:603) har ansetts inte kunna ådömas, om det för den aktuella vägsträckan har meddelats en lokal trafikföreskrift eller en föreskrift av trafiksäkerhetsverket om annan hastighet än bashastigheten. Detta gäller oavsett om föreskriften har tagits in i kommunens liggare eller ej. (I) - När en lokal trafikföreskrift inte har inneburit någon avvikelse från vad som annars skulle ha gällt enligt reglerna om bashastighet, har däremot straff ansetts kunna ådömas för överskridande av bashastigheten. (II)
Mot fastighetsbildningsmyndighets beslut om avstyckning från en viss fastighet förs talan av ägare till grannfastigheter, som inte berörs av själva avstyckningsåtgärden, på den grunden att beslutet innebär en otillåten avvikelse från detaljplan. Denna talan har ansetts ej kunna upptas till prövning. 3 kap 2 § 1 st fastighetsbildningslagen (1970:988) i dess lydelse efter d 1 juli 1987 samt 15 kap 6 § 3 st samma lag.
I 10 § lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen angiven innehavare av särskild rätt till fast egendom har ansetts ensam behörig att i egenskap av ägare till egendomen påkalla fastighetsreglering (indragning av oreglerad ströäng).