Avvisad ansökan om omprövning av villkor för säkerhetshöjande åtgärder i Torphammars kraftverk, Gimån.----- Bolaget hade ansökt om ändring av villkor i gällande tillstånd för öppnandet av ett tidigare igengjutet bottenutskov i kraftverket. Miljödomstolen och Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att ändringen inte avsåg något befintligt villkor eller någon annan bestämmelse i gällande tillstånd. MÖD delade miljödomstolens uppfattning att åtgärden var en sådan ändring av damm som kräver tillstånd varför det till ansökan skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Då bolaget förklarat sig inte ha för avsikt att följa ett föreläggande med denna innebörd var det rätt av miljödomstolen att avvisa ansökan.
Ansökan om utdömande av vite-----Undanröjande av miljödomstolens dom pga. rättegångsfel bestående i icke domför sammansättning i mål rörande utdömande av vite har inte ansetts nödvändigt eftersom felet inte kunde antas ha påverkat målets utgång och utan väsentlig olägenhet kunde avhjälpas i Miljööverdomstolen. I sak har Miljö- och byggnadsnämndens yrkande om utdömande av vite när en person inte hade följt ett föreläggande att antingen iståndsätta eller också riva en byggnad ogillats. Ett sådant föreläggande, grundat på 15 kap. 30 § miljöbalken, har inte ansetts lagligt. Även om det kan ifrågasättas om den kvarvarande konstruktionen längre skall anses som en byggnad i rättslig mening, är inte förfallet så långtgående att det är fråga om ett objekt på vilket nedskräpningsbestämmelsen är tillämplig.
Dispens från föreskrifter för naturreservat och område med skydd för landskapsbilden samt dispens från strandskyddsbestämmelser för anläggande av en gång- och cykelväg-----Kommunen ville anlägga en gång- och cykelväg i ett område som dels är av riksintresse för friluftsliv och naturvård, dels naturreservat och dels är ett område med skydd för landskapsbilden. Reservatsföreskrifterna avser att skydda området pga. dess betydelse för kännedomen om landets natur, för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv. En gång- och cykelväg skulle främja friluftslivet men vara till nackdel för naturskyddet, bl.a. för de två häckande paren av fältpiplärka. Denna är en art som är upptagen i EU:s fågeldirektiv, vilket innebär att den skall ges en gynnsam bevarandestatus. Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett att ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten till området inte är påkallade och att vägen därför inte är erforderlig för reservatets utnyttjande. Kommunen har heller inte redovisat nå...
Tillstånd att uppföra och driva en ny fastbränslepanna vid SCA Hygiene Products AB:s anläggning i Lilla Edets kommun m.m.-----Ansökan avsåg tillstånd till en ny panncentral inom Lilla Edets pappersbruk. Miljödomstolen meddelade villkor om kemikaliehantering och om utredning av de närmare förutsättningarna för att öka självförsörjningsgraden med avseende på energin i processerna. Det senare villkoret motiverades med att anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet ska utformas så att energianvändningen är effektiv (art. 9 punkt 1 i direktivet). SCA överklagade båda villkoren. Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg att det var miljömässigt motiverat med högt ställda krav på kemikalieförvaringen i området och att detta även gällde för sådana kemikalier som förvaras i dubbelmantlade cisterner. Vid förvaring utomhus innebär detta att cisternerna ska vara placerade i en invallning med tak eller annan anordning (”kjol”) till skydd mot nederbörd. Som alternativ till sådana skyddsåtgärder var det enlig...
Tillstånd för uppförande av vindkraftverk.-----Miljööverdomstolen (MÖD) ansåg inledningsvis att de klagande som bodde inom Degerhamn och Södra Möckleby på grund av närheten till vindkraftverken hade talerätt medan de som bodde på längre avstånd från verksamheten inte var sakägare. I sakfrågan hade miljöprövningsdelegationen (MPD) vid länsstyrelsen meddelat tillstånd till drift av fyra vindkraftverk varav ett var nytt och tre befintliga. Miljödomstolen(MD) upphävde MPD:s tillstånd till de tre befintliga vindkraftverken, vilka ägdes av annat bolag. MD fann att förutsättningar inte förelegat att pröva tillståndsfrågan avseende fler verk än som bolaget hade sökt tillstånd för och som bolaget förfogade över. Närboende överklagade. Enligt MÖD skulle ett bifall till bolagets ansökan om tillstånd kunna få rättsverkningar för ägaren av de tre befintliga verken. Därtill kom att några av de villkor som hade meddelats för tillståndet även tog sikte på de befintliga verken. Denne ägare hade trots d...
Skadestånd på grund av översvämning-----En sten som fastnat i en spillvattenledning hade orsakat ett stopp och en översvämningsskada. MÖD fann att huvudmannen för anläggningen inte hade styrkt sitt påstående om att stenen först i ett sent skede kommit ner i ledningen. Tvärtom tydde det mesta på att stenen funnits där under mycket lång tid. Enligt MÖD:s mening hade bristen på tillsyn och underhåll av ledningen möjliggjort stoppet. Genom tillsyn och underhåll hade det sålunda varit möjligt för anläggningshavaren att hitta stenen innan den skapat en uppdämning i ledningen. Kravet i 12 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) på att en va-anläggning skall tillgodose skäliga anspråk på säkerhet ansågs mot denna bakgrund inte uppfyllt. Under sådana förhållanden fanns det förutsättningar att enligt 29 § va- lagen ålägga huvudmannen ersättningsskyldighet för den inträffade skadan. Skadan ansågs inte ha varit av en så oförutsebar natur att huvudmannen kunde undg...
Redovisning av åtgärder mot buller från tåg-----Frågan handlade om Banverkets redovisning till den lokala nämnden var behäftad med sådana brister att den inte kunde godtas. En person hade överklagat ett tillsynsbeslut av den lokala nämnden att godta en redovisning av bullermätningar efter bullerreducerande åtgärder till följd av utbyggnaden av en bangård. Miljödomstolen underkände den utförda mätningen. Miljöövedomstolen (MÖD) prövade frågan med utgångspunkt i förhållandena vid den klagandes fastighet. MÖD fann att bullernivåerna vid klagandens fastighet låg klart under de angivna högsta nivåerna. Denna slutsats påverkades inte av att mätningarna inte i alla delar hade utförts i enlighet med Sveriges Provnings- och Forskningsinstituts och Naturvårdsverkets rekommendationer. Det var således inte antagligt att bristerna hade påverkat mätresultatet i så stor omfattning att verksamhetsutövaren rimligen – på talan av klaganden – borde åläggas att genomföra nya mätningar och av sådana mätnin...
Tillstånd till anläggande av bergvärmepump-----Frågan om tillstånd att, inom den yttre skyddszonen för ett vattenområde för vattentäkt, installera en bergvärmeanläggning. Kommunen befarade att tillstånd till aktuell anläggning skulle medföra att samtliga fastigheter inom området skulle ha möjlighet att beviljas motsvarande tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens dom varigenom tillstånd till anläggningen meddelades, uttalade bl.a. att bedömningen gjorts med utgångsläge i de specifika förhållanden som råder på den aktuella fastigheten och att ett tillstånd inte utgör tillräckliga skäl för att bevilja andra anläggningar tillstånd. MÖD erinrade om att det för ett generellt förbud mot inrättande av bergvärmeanläggningar inom den yttre skyddszonen krävdes ändringar av de gällande föreskrifterna för vattenskyddsområdet.
Avvisad ansökan om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken----- Miljödomstolen har avvisat en ansökan om tillstånd till dels utpumpning av vatten från Isätragruvan i Österåkers kommun, dels förläggning av uppgrävda massor i densamma, med motiveringen att ansökan – trots kompletteringar - varit så bristfällig att den inte kunde läggas till grund för prövning av målet. Vidare noterade miljödomstolen att miljökonsekvensförfarandet inte genomförts på det sätt som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens avvisningsbeslut, konstaterade att varken verksamhetens omfattning eller miljökonsekvenser kunde bestämmas med ledning av ansökan, inte ens efter de nya kompletteringar som gjorts i MÖD.
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken; nu fråga om återförvisning på grund av rättegångsfel-----Efter att det s.k. Citytunnelprojektet i Malmö hade bedömts tillåtligt av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken (MB) ansökte Banverket om tillstånd enligt 9 kap. MB (frivillig prövning) och 11 kap. MB (obligatorisk prövning) för skilda banetapper. Miljödomstolen beslutade att dela upp prövningen av målet i fem delar och att meddela särskilda domar för var och en. Etapp 1-3 skulle först prövas med avseende på vattenverksamheten och en viss del av den miljöfarliga verksamheten (sättningar i byggnader på grund av grundvattensänkning och byggvibrationer m.m.). I en fjärde dom skulle sedan resterande frågor om störningar från den miljöfarliga verksamheten prövas. När det slutligen gällde etapp 4 skulle prövningen avse samtliga frågor kring såväl vattenverksamheten som den miljöfarliga verksamheten. Det aktuella målet avsåg etapp 1 (Malmö C) och domen överklagades av ett enskilt fastighetsbolag ...
Skadestånd enligt miljöskadelagen-----Bolaget yrkade vid fastighetsdomstolen fastställelse av att staten skulle ersätta bolaget för förmögenhetsskada som bestod i att förväntningsvärdet på en viss fastighet beträffande möjlighet till bostadsbebyggelse bortfallit efter det att tillstånd till flygning med JAS-plan tillåtits på Malmens flygplats i Linköping. Talan ogillades. Miljööverdomstolen ( MÖD) fann efter bolagets överklagande att störningarna på grund av flygningar med JAS orsakat att fastighetens marknadsvärde minskat i en omfattning som inte kan sägas ha varit obetydlig. MÖD fann också att dessa störningar måste anses ortsvanliga i Malmslätt (tätorten vid Malmen) och dess omgivningar. MÖD ansåg vidare att toleransgränsen i 1 § tredje stycket miljöskadelagen måste sättas högt bl.a. med hänsyn till verksamhetens mycket stora samhällsnytta och det förhållandet att variationer i flygbullrets omfattning, utbredning och intensitet varit något man haft att räkna med på orten. MÖD konsta...
Tillstånd till tillverkning av basplastpolymerer m.m. vid ny anläggning i Trelleborg-----Målet i Miljööverdomstolen (MÖD) gällde främst den s.k. produktvalsprincipen (utbytesregeln) i 2 kap. 6 § miljöbalken (MB). Domstolen konstaterade att lagstiftaren i första hand velat skapa en fortlöpande process, där verksamhetsutövaren skall byta ut kemiska produkter mot sådana som är mindre farliga. Att så verkligen sker torde enligt domstolen många gånger bäst följas upp genom ett effektivt tillsynsarbete. Tillsynsmyndigheten har då att beakta bl.a. skälighetsregeln i 2 kap. 7 § MB och – i förekommande fall – vad som kan anses reglerat genom det tillstånd som gäller för verksamheten. I vissa fall kan det emellertid ligga närmare till hands att ställa upp villkor i tillståndet, eventuellt efter en prövotid och en utredning. Domstolen uttalar att så kan vara fallet om det vid tillståndsbeslutet eller inom en överblickbar tid kan konstateras att en kemisk produkt bör vara möjlig att byta ut. – I d...
Tillstånd till brygga och pir-----Ansökan om tillstånd att anlägga brygga m.m. på en fastighet i Bohuslän avslogs då ett bifall skulle strida mot gällande detaljplan/byggnadsplan och det inte var fråga om en mindre avvikelse. Även fråga om rådighet och om yrkad ersättning för rättegångskostnader var skälig.
Tillstånd enligt miljöbalken till täkt av berg på en fastighet i Orust kommun-----En kommun hade ansökt om tillstånd till täkt. Miljööverdomstolen fann att det primära syftet med det planerade uttaget var att bereda plats för ett industriområde och att verksamheten således inte utgjorde tillståndspliktig täktverksamhet. Förutsättningar saknades därmed att bifalla ansökan om tillstånd.
Skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken-----Ägaren till en fastighet har yrkat skadestånd för sprickor i byggnaden på fastigheten och påstått att dessa uppkommit genom den tunga trafik på gatan utanför som blivit följden av Öresundsbron. Miljööverdomstolen fann att ägaren inte hade gjort övervägande sannolikt att skadorna hade orsakats av vibrationer på grund av trafiken.
Avvisat överklagande-----Länsstyrelsen hade överlåtit tillsyn över tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter av visst slag till miljö- och hälsoskyddsnämnden. I beslut med stöd av 26 kap. 4 § andra stycket miljöbalken återkallade länsstyrelsen en del av den överlåtna tillsynen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bestämmelsen uttömmande reglerar möjligheten att överklaga länsstyrelsens beslut i fråga om delegation av detta slag och att – i avsaknad av uttrycklig föreskrift om det – överprövning inte var möjlig. MÖD fastställde därför miljödomstolens avvisningsbeslut av kommunens överklagande.
Tillstånd enligt miljöbalken till Ljungå kraftverk i Ljungån, Bräcke kommun; nu fråga om undanröjande och återförvisning----- Miljööverdomstolen (MÖD) har i ett mål om tillstånd till ett vattenkraftverk funnit att kraftverket skulle komma att byggas inom ett område som av Naturvårdsverket utpekats vara riksintresse för naturvården samt att detta förhållande kan anses utgöra presumtion för att området vid tillståndsprövningen kommer att bedömas som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Eftersom frågan om områdets naturvärden och kraftverkets påverkan på dessa inte behandlats i miljökonsekvensbeskrivningen har det saknats utredning för att bedöma om ett riksintresse skulle komma att påtagligt skadas av en utbyggnad. MÖD som funnit att miljökonsekvensbeskrivningen behöver kompletteras i nämnda hänseende och ifråga om nollalternativet, har undanröjt miljödomstolens dom och återförvisat målet.
Ansökan om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid Edstippens avfallsanläggning i Upplands Väsby kommun, Stockholms län -----Miljödomstolen har i mål om tillstånd till fortsatt och utvidgad verksamhet vid en avfallsanläggning meddelat en deldom enligt vilken verksamhetsutövaren erhållit ett tillstånd som i tiden begränsats till dess att ansökningen i målet prövas slutligt. Miljööverdomstolen har anfört att det inte är möjligt att genom deldom tidsbegränsa ett tillstånd på detta sätt.
Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva lakningsverk för kemisk rening av grafit-----Länsstyrelsen överklagade provisoriska begränsningsvärden för utsläpp till vatten av klorid och nitrat och framhöll risken för irreversibla skador med de värden miljödomstolen tillåtit. Miljööverdomstolen (MÖD) – som sänkte värdena till de av länsstyrelsen yrkade – ifrågasatte om ens dessa värden skulle leda till acceptabla förhållanden i Älman. Dessa nivåer var dock de enda som var föremål för MÖD:s bedömning. Efter att ha påpekat att underlaget var bristfälligt uttalade MÖD att det var svårt att göra några säkra bedömningar om bolagets möjligheter att tekniskt och ekonomiskt klara de begräsningsvärden som nu fastställts eller de strängare villkor som skulle kunna komma att fastställas efter prövotidens utgång. MÖD underströk vikten av att bolaget innan man tar tillståndet i anspråk bedömer förutsättningarna att klara villkor som kan komma att fastställas.
Lagligförklaring enligt vattenlagen (1918:523) av kaj m.m.----- Miljööverdomstolen har förklarat en kajanläggning laglig med stöd av vattenlagen (1918:523).
Tillstånd till utökad drift vid en avfallsanläggning (deponi) i Jönköping-----En kommun ansökte om att få utvidga gällande tillstånd för deponering av avfall så att den maximala höjden ökades med tio meter (till + 246 meter). Miljödomstolen biföll framställningen genom ett nytt (tidsbegränsat) tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde den överklagade domen och visade målet åter till miljödomstolen. I samband därmed gjorde MÖD följande uttalanden: a) ett nytt tillstånd förutsätter en samlad prövning av hela den befintliga verksamheten, b) frågan om deponins lokalisering måste föras in i bedömningen, c) det kan inte ges något nytt tillstånd för verksamheten utan att kommunen visar att kraven är uppfyllda enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall eller att det i vart fall finns förutsättningar för en dispens enligt förordningen.
Utdömande av vite-----Ansökan om utdömande av vite har ogillats när vitesföreläggandet inte delgivits adressaten enligt delgivningslagen (1970:428) utan endast tillkännagivits på kommunens anslagstavla.
Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna i en samfällighetsförening i Lerums kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en samfällighetsförening vid vite att komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skulle förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Föreningen överklagade till länsstyrelsen som upphävde föreläggandet. Länsstyrelsen ansåg att möjligheten enligt 26 kap. 19 § miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare att lämna förslag på förbättrande åtgärder avsåg förbättringar av egenkontrollen, inte av verksamheten som sådan. Enligt länsstyrelsen kunde en tillsynsmyndighet inte heller med stöd av 26 kap. 22 § MB kräva att verksamhetsutövaren skulle redovisa förslag till lösningar. Länsstyrelsen ansåg att det är myndighetens sak att föreskriva vilka åtgärder som behövs för att tillåtlighetsreglerna skall vara uppfyllda. Miljödomstolen delade länsstyrelsens bedömning. Även Miljööverdomstolen...
Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande har undanröjts av Miljööverdomstolen på grund av att verksamhetsutövare efter att ha försatts i konkurs saknar möjlighet att efterkomma föreläggandet och därför inte längre kan vara adressat för beslutet. Även fråga om rättegångskostnad.
Föreläggande att ansöka om tillstånd för tågtransport av flygbränsle -----Bygg- och miljönämnden i Tierps kommun hade förelagt Banverket att söka tillstånd för tågtransporter av flygbränsle på vissa tågsträckor. Miljödomstolen upphävde föreläggandet med hänvisning till att det vid en tillståndsprövning skall göras en samlad bedömning av de olägenheter som järnvägen ger upphov till, inte enbart dem som härrör från tåg som transporterar flygbränsle. Den avgränsning som nämnden gjort i föreläggandet är därför inte lämplig från prövningssynpunkt. Miljööverdomstolen instämde i denna bedömning. Även fråga om förenings rätt att föra talan samt om den som företräder föreningen kan anses vara sakägare.
Tillstånd enligt vattenlagen till grundvattenuttag m.m.-----Målet i miljödomstolen gällde en ansökan av en kommun om lagligförklaring och tillstånd till anläggande av ett antal grundvattenbrunnar samt tillstånd till uttag av grundvatten ur brunnarna. Genom den överklagade deldomen biföll miljödomstolen ansökan och förordnade om prövotid i fråga om risk för påverkan på växtlighet och eventuell påverkan på grävda brunnar och dammar inom influensområdet. Domstolen förordnade också att kommunen skulle ställa säkerhet hos länsstyrelsen för att få ta tillstånden i anspråk. Som föreskrift under prövotiden förordnade domstolen bl.a. om skyldighet för kommunen att tillhandahålla vatten om vattenbrist skulle uppstå i en brunn inom influensområdet och den brunnen avsåg en fastighets behov av vatten för hushåll, djurhållning eller näringsverksamhet med undantag av vatten för jordbruksbevattning. Enligt föreskriften skulle ersättningsvattnet vara av motsvarande kvalitet som det vatten som tidigare ...
Tillstånd att anlägga järnvägsbro m.m.-----Huvudfrågan i målet var om byggandet av en järnvägsbro i sin helhet skulle betraktas som tillståndspliktig vattenverksamhet eller om det kan lämnas tillstånd särskilt för uppförandet av de två fundament och stöd för bron som direkt berör vattenområdet. Brokonstruktionen var totalt sett närmare en kilometer lång och passerade vattenområdet endast på en sträcka av ca 60 meter drygt 30 meter över vattenytan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det framstod som mest naturligt att betrakta bron i sin helhet som en och samma anläggning för vilken det krävs tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken (1998:808). När det gällde storleken av prövningsavgiften anmärkte MÖD att en miljödomstols arbete med rent rättsliga överväganden normalt inte bör ingå i det som avses med uttrycket ”prövningens omfattning” i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, men att det måste beaktas att fastställandet av den slutlig...
Bullerbegränsande åtgärder utefter Roslagsbanan i Danderyds kommun----- Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade AB Storstockholms lokaltrafik (SL) att bl.a. uppföra bullerplank utmed två delsträckor av Roslagsbanan. Av utredningen framkom att maximalbullernivåerna utmed den ena sträckan utomhus vid tre bostadsfastigheter och en skola överskred 80 dB(A) samt att maximalbullernivåerna utmed den andra sträckan utomhus vid bostadsfastigheter uppgick till 75-82 dB(A). Länsstyrelsen och miljödomstolen fastställde föreläggandet i de delar som avsåg skyldighet att uppföra bullerplank. I Miljööverdomstolen (MÖD) argumenterade SL bl.a. för att hänsyn skall tas till behovet av och kostnaden för att vidta åtgärder utmed hela SL:s linjenät. MÖD konstaterade att bedömningen skall göras mot bakgrund av de faktiska förhållandena vid enbart de fastigheter som utsätts för störningen. Vid en bedömning av nyttan av att skyddsåtgärderna vidtas och kostnaden för att utföra dem kom MÖD fram till att det var s...
Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken m.m. att på ön Böckern i Tanums kommun anlägga en småbåtsbrygga och nedfartsramp för småbåtar.----- Ansökan om att anlägga småbåtshamn m.m. avslogs då den valda lokaliseringen innebar en beaktansvärd risk för skada på naturskyddsintressen samt då sökanden inte visat att det saknades alternativ som innebar ett mindre intrång på miljön. Även fråga om komplettering av miljökonsekvensbeskrivningen.
Skyddsåtgärder avseende flytgödselbrunn-----En lantbrukare förbjöds att lagra gödsel och urin i en flytgödselbrunn då den placerats för nära kringboende (29-45 m mellan brunn och husen). Vidtagna skyddsåtgärder ansågs inte tillräckliga för att minska olägenheterna i sådan utsträckning att den nuvarande lokaliseringen kunde godtas och verksamhetsutövaren hade inte presenterat utredning som visade att det fanns ytterligare skyddsåtgärder att tillgå. Vidare befanns nyttan med förbudet för de närboende motivera kostnaden för att flytta brunnen.
Avvisat överklagande-----Enligt förvaltningsrättslig praxis på miljöskyddsområdet har närboende ansetts ha rätt att överklaga ett beslut genom vilket deras anmälan till tillsynsmyndigheten inte har föranlett något ingripande mot störande verksamhet.
Anmälan om utökad djurhållning-----Sedan en verksamhetsutövare hade anmält till miljö- och byggnadsnämnden att han ville förändra sin smågrisproduktion beslutade nämnden att förelägga honom att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Grannar överklagade beslutet. Länsstyrelsen ändrade miljö- och byggnadsnämndens beslut endast på så sätt att föreläggandet kompletterades med ytterligare skyddsföreskrifter och försiktighetsmått. Grannar överklagade även detta beslut. Miljödomstolen fann att det förelåg en stor risk för att olägenheterna vid avsedd utökning av djurhållningen, även vid skäliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, skulle få en sådan omfattning att de inte borde tålas och att det borde gå att hitta en bättre plats utan orimliga merkostnader. Verksamhetsutövaren förbjöds därför att utöka djurantalet på fastigheten vid vite. Han överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och gav in kompletterande utredning. MÖD fann att den utvidgade verksamheten inte skulle ge anledning att befara ...
Skadestånd med anledning av markskred-----En nyttjanderättshavare hade enligt avtal med markägaren rätt att bedriva täktverksamhet med sprängning och krossning av bergmaterial samt att lagra krossmaterial inom ett område vid Ångermanälven som bl.a. inrymde en kaj. Sedan ett markområde om ca 75 x 20 meter – innefattande delar av upplagsplatsen och kajområdet – hade glidit ut i Ångermanälven yrkade markägaren att nyttjanderättshavaren skulle utge skadestånd, i första hand enligt miljöskadelagen och i andra hand enligt skadeståndslagen för återuppbyggnad av kajområdet m.m. Fastighetsdomstolen fann att miljöskadelagen var tillämplig och dömde ut ersättning för återställande av markområdet, dock ej för återställandet av kaj. MÖD fann, efter överklagande av nyttjanderättshavaren, att miljöskadelagen inte var tillämplig då skadan uppkommit inom nyttjanderättshavarens verksamhetsområde och inte i verksamhetens omgivning. Med tillämpning av skadeståndslagen befanns dock nyttjanderättshavaren ha...
Talerätt för enskild sakägare i fråga som avser kompensationsåtgärder för skador på allmänt fiske enligt vattenlagen.-----Miljööverdomstolen har i ett mål om kompensationsåtgärder för skada på allmänt fiske enligt 1918 års vattenlag (ÄVL) uttalat att bestämmelsen i 35 kap. 1 mom. ÄVL uttömmande reglerar frågan om rätten att föra talan för allmänna intressen, dvs. Kammarkollegiet och berörd kommun. Talan från en samfällighetsförening och enskilda har avvisats.
Tillstånd för befintlig och utökad produktion vid ett pappersbruk ----- Bolaget hade överklagat ett utredningsföreläggande avseende miljöpåverkan av transporter. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det framgick av bolagets redovisning att utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från transporterna var av den storleken att de skulle blivit föremål för villkorsreglering om det rört sig om punktutsläpp från en miljöfarlig verksamhet. Enligt MÖD vara det därför inte tillräckligt att redovisa de totala utsläppen från transporterna. Med hänsyn till vad Högsta domstolen uttalat i rättsfallet NJA 2004 s. 421 (Stora Enso Hylte Aktiebolag) ansågs utsläppens storlek i närområdet och deras miljökonsekvenser vara av betydelse. Bolaget borde därför redovisa utsläppen inom en radie av en, fem resp. tio mil från anläggningen. MÖD ändrade endast lydelsen av föreläggandet. --- Efter överklagande av Naturvårdsverket tog MÖD i samma avgörande ställning till utformningen av villkor för verksamhete...
Tillstånd enligt miljöbalken för djurhållning-----Länsstyrelsen hade givit tillstånd till och godkänt lokaliseringen av en anläggning för uppfödning av 90 000 slaktkycklingar. Efter överklagande av grannar, som i första hand ville att verksamheten skulle förbjudas och i andra hand förläggas till annan närbelägen plats, avslog miljödomstolen ansökan. Miljööverdomstolen fann att risken för störningar för de närboende i form av lukt och buller måste anses som liten och konstaterade vid syn att den föreslagna lokaliseringen endast kunde anses medföra en måttlig påverkan på landskapsbilden varför tillstånd lämnades och sökandens lokalisering godtogs.
Fastställande av säkerhet för villkor som skall gälla för tillstånd till täkt-----Fråga om fastställande av säkerhet för de villkor som skall gälla för täktverksamhet bör ske genom separata beslut innan tillstånd meddelats eller om säkerhet bör fastställas som ett villkor i tillståndet. Miljööverdomstolen fann att säkerhetsbeloppets storlek torde vara att anse som ett villkor för tillståndet och bör föreskrivas som ett sådant.
Strandskyddsdispens för uppförande av bastu och ändrad användning av ekonomibyggnad-----Klaganden hade begärt strandskyddsdispens för att bygga en bastu och ändra användningen av en byggnad så att den kunde användas för konferens- och serveringsändamål för den hotellverksamhet som klaganden drev. De skäl som angavs, att den ändrade användningen skulle gynna utvecklingen av det lokala näringslivet och turismen, har inte ansetts väga tyngre än den inskränkning i fråga om allemansrättslig tillgänglighet som åtgärderna skulle medföra.
Strandskyddsdispens och skydd för landskapsbilden avseende utfyllnad, uppförande av nybyggnad för bastu och omklädning (ersättningsbyggnad) samt ny brygga-----Miljödomstolen har, med ändring av länsstyrelsens beslut, meddelat strandskyddsdispens och tillstånd enligt ett förordnande om landskapsbildsskydd avseende vissa utfyllnads- och schaktarbeten, uppförande av ny byggnad för bastu och omklädning samt ny brygga. Miljööverdomstolen har bedömt att utfyllnads- och schaktarbeten inte väsentligen försämrat livsvillkoren för djur- och växtarter på ett sådant sätt att strandskyddsdispens erfordrats och att åtgärderna varit förenliga med förordnandet om landskapsbildsskydd. Särskilda skäl enligt strandskyddsbestämmelserna för uppförande av ny byggnad och brygga har inte ansetts föreligga.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till uppförande och drift av sex vindkraftverk inom Lunds och Eslövs kommuner-----Hinder har inte ansetts föreligga att uppföra och driva sex vindkraftverk nära varandra i ett högexploaterat öppet jordbruksområde mellan en riksväg och en starkt trafikerad europaväg. Ett av kraftverken skall uppföras något mindre än 400 m från ett bostadshus och Miljööverdomstolen, som i ett tidigare avgörande har ansett att 400 m bör vara ett minimiavstånd, har uttalat att en generellt angiven avståndsgräns endast är en riktlinje för bedömningen och att de faktiska förhållandena i varje enskilt fall är avgörande liksom kommunernas inställning till lokaliseringsfrågan. Av betydelse är också att sökanden åtagit sig att dämpa både buller och skuggbildning till nivåer som är acceptabla för närboende.
Föreläggande enligt miljöbalken-----På grund av klagomål från grannar vilkas fastigheter tidvis översvämmades av en vattensamling på klagandens fastighet hade länsstyrelsen förelagt klaganden att vid vite återställa en rörledning som skulle dränera vattensamlingen. Miljööverdomstolen har, med något ändrad lydelse för att göra klart att föreläggandet endast avser åtgärder på klagandens egen fastighet, fastställt vitesföreläggandet.
Tillstånd till tillbyggnad inom ett område med skydd för landskapsbilden -----Lika med miljödomstolen ger Miljööverdomstolen (MÖD) tillstånd till tillbyggnad av ett hus på Ven, där det gäller ett förordnande om skydd för landskapsbilden. Tillståndet avser en veranda och två takkupor. MÖD uttalade att ett förordnande om skydd för landskapsbilden inte kan ses som ett sätt att skydda karaktärsdragen i och för sig hos byggnader med ett särskilt kulturhistoriskt värde e.dyl. och att utformningen av byggnaden inte skall prövas så ingående som om målet gällde ett bygglov. I stället skall prövningen avse den inverkan som tillbyggnaden får på landskapets utseende.
Tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde samt strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett-----Fråga om tillstånd enligt föreskrifter för naturvårdsområde och strandskyddsdispens för uppförande av torrklosett m.m. i anslutning till befintlig strandbod i Grundårdes fiskeläge på Gotland. Miljööverdomstolen fann att det inte kunde anses att den begärda kompletteringen av strandboden förändrade karaktären på området på ett sådant sätt att det stred mot syftet med naturvårdsområdet. Inte heller kunde det antas att kompletteringen skulle leda till en väsentligt ändrad användning av strandboden. Tillstånd enligt naturvårdsföreskrifterna kunde därför ges. Slutligen bedömdes förutsättningarna för strandskyddsdispens föreligga då byggnationen utgjorde en komplementbyggnad till befintlig byggnad som använts sedan 1960-talet och kompletteringen inte i nämnvärd grad kunde anses inskränka allmänhetens friluftsliv eller försämra livsvillkoren för djur- och växtliv.
Strandskyddsdispens-----En ansökan om strandskyddsdispens för en brygga, som utformats med ett 100 kvm stort bryggdäck, har avslagits eftersom den ansågs få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i dess närhet.
Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att uppföra bank- och nätstängsel vid Stripavan i Laisälven-----Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) har lämnats till en s.k. put and take-anläggning inom ett området av Laisälven som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken (dvs. ett Natura 2000-område). Det har ansetts inte erforderligt att komplettera miljökonsekvensbeskrivningen – som saknat de uppgifter som behövs för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ – med hänsyn till att det planerade företaget bedömts inte komma att påverka de marina livsmiljöer som är avsedda att skyddas i det föreslagna Natura 2000-området.
Bullerisoleringsåtgärder vid flygstörning-----Tvist uppstod om tolkningen av ett villkor enligt vilket tillståndshavaren var förpliktad att utföra bullerbegränsande åtgärder i bostadshus och bostadslägenheter bl.a. i en första etapp när den maximala ljudnivån regelbundet minst tre gånger per natt uppgår till 80 dB(A). Miljööverdomstolen kom fram till att rekvisitet regelbundet bör tolkas efter vad som är rimligt från störningssynpunkt och fastställde att en fastighet är berättigad till åtgärder om tre eller fler bullerhändelser med en maximal ljudnivå om minst 80 dB(A) förekommer under minst 150 dygn under ett kalenderår.
Lagligförklaring-----Rensningsarbeten som utförts i en nationalälv har lagligförklarats med hänsyn till att arbetena utförts på en sträcka av älven där vattenutbyggnad redan har företagits och att vattenföretaget förorsakat endast obetydlig miljöpåverkan.
Registrering av produkter som kosmetiska och hygieniska produkter-----En näringsidkare hade hos Läkemedelsverket nekats registrering av två produkter, Näckens Myggolja och Näckens Hästskydd, som kosmetiska och hygieniska produkter. Efter att ha överklagat beslutet till miljödomstolen och där fått avslag överklagade näringsidkaren till Miljööverdomstolen (MÖD). MÖD konstaterade inledningsvis att miljödomstolen enligt 20 kap. 2 § andra stycket miljöbalken varit behörig att pröva överklagandet, enär förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter meddelats med stöd i 14 kap. 24 § miljöbalken. I sak konstaterade MÖD att det redan av definitionen av kosmetiska och hygieniska produkter i 1 § nämnda förordning framgick att det användningsområde som en tillverkare eller importör av en produkt tänkt sig att denna skall ha är av avgörande betydelse vid fastställandet av hur den skall klassificeras. MÖD delade därför miljödomstolens bedömning att de aktuella produkterna inte kunde...
Dispens från kommunal sophämtning-----Underinstanserna hade avslagit klagandenas ansökan om dispens från sophämtning. Klagandena hade i målet uppgett att de sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det uppstod mycket lite sopor där. De tog med sig den mat de åt på fritidsfastigheten och tog med sig eventuellt hushållsavfall hem till permanentbostaden. Miljööverdomstolen (MÖD) godtog deras uppgifter om hur de nyttjade fastigheten. Därefter konstaterade domstolen att klagandenas vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att de själva kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken (MB). Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svara mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet (jfr MÖD:s dom 2002-05-12 (DM 35) i mål nr M 1055-01). Därutöver hade det i målet framkommit att det var förenat ...
Miljösanktionsavgift-----Med hänvisning till legalitetsprincipen har miljösanktionsavgift ansetts inte kunna tas ut av en detaljist som till allmänheten saluhållit behållare utan kännbar varningsmärkning. Enligt 3 kap. 1 och 4 §§ Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer skall bestämmelserna ”i första hand” tillämpas av dem som tillverkar eller för in produkten till Sverige.
Strandskydd----- En golfklubb ansökte om dispens från strandskyddsbestämmelserna för byggnation inom ett område på Visingsö som under 1930-talet togs i anspråk som militär och civil flygplats och ända sedan dess använts för olika ändamål, senast som golfbana och för civilt flyg. Miljödomstolen fann att platsen inte var allemansrättsligt tillgänglig vid tiden för strandskyddslagstiftningens tillkomst och att området således inte omfattades av strandskydd och därmed inte heller av bestämmelsen om dispensprövning. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att det på Visingsö råder ett generellt strandskydd intill 300 meter från strandlinjen och att golfbanan ligger inom det området. Det finns inte stöd i författning för att miljöbalkens regler om strandskydd trots detta skulle sakna tillämpning. Att golfbanan är förlagd till en plats som tidigare inte var allemansrättsligt tillgänglig inskränker enligt MÖD inte reglernas tillämpbarhet i och för sig. Betydelsen av detta får i stället bedömas v...
Länsstyrelses talerätt vid beslut om dispens från strandskydd-----En länsstyrelse hade beviljat en privatperson dispens från strandskyddsbestämmelserna. Naturvårdsverket överklagade till miljödomstolen, som ändrade beslutet. Privatpersonen och länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med yrkande om att dispensen skulle beviljas. Miljööverdomstolen avvisade länsstyrelsens överklagande då myndigheten inte kunde anses ha rätt att överklaga domen i den aktuella situationen.
Rätt att överklaga beslut om tillstånd enligt landskapsskyddsförordnande -----Miljööverdomstolen har avvisat ett överklagande från en enskild (granne) i ett mål rörande strandskydd och landskapsbildsförordnande.
Föreläggande vid vite-----Ett vitesföreläggande om anläggande av trekammarbrunn och markbädd har omformulerats till att avse förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten med hänsyn till att det inte kan uteslutas att en godtagbar rening av avloppsvattnet kan uppnås med andra metoder än de förelagda.
Miljösanktionsavgift-----Ett bolag hade samlat in balpressade bilar och mellanlagrat dessa på en särskild plats inom ett industriområde. Platsen hade delvis hårdgjord yta och var inhägnad till skydd mot intrång. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansåg, att fråga var om sådan anmälningspliktig anläggning, som skall anmälas till kommunal nämnd innan anläggningen påbörjas och beslutade påföra bolaget miljösanktionsavgift, eftersom anmälan inte skett på föreskrivet sätt. Efter överklagande av bolaget, upphävde Miljödomstolen nämndens beslut med motiveringen att det var tveksamt om upplaget uppfyllde kraven på vad som kan anses vara en anläggning för mellanlagring och att denna tveksamhet medförde att miljösanktionsavgift inte borde dömas ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann vid sin prövning, att begreppet anläggning för mellanlagring måste bestämmas med hänsyn till den enskilda verksamhetens art och att de åtgärder som vidtagits i fallet var tillräckliga, för att en anläggning för mellanlagring a...
Miljösanktionsavgift-----Sedan en person tagit lokal för hygienisk behandling i bruk utan att anmälan dessförinnan gjorts till vederbörande kommunala nämnd ålades denne att betala en miljösanktionsavgift på 5 000 kr. Med ikraftträdande den 1 april 2004 sänktes miljösanktionsavgiften för det aktuella slaget av överträdelser till 1 000 kr. Miljööverdomstolen ansåg efter överklagande, varvid yrkades att helt befrias från avgiften, att 5 § andra stycket lagen om införande av brottsbalken skulle tillämpas analogt i detta fall. Den överklagade domen ändrades på det sättet att miljösanktionsavgiften bestämdes till 1 000 kr.
Miljösanktionsavgift-----En enskild näringsidkare påfördes en miljösanktionsavgift på 5000 kr för att ha tagit en lokal där allmänheten erbjöds hygienisk behandling i bruk, utan att anmälan gjorts till den behöriga kommunala nämnden. Näringsidkaren överklagade beslutet. Innan lagakraftägande avgörande förelåg i målet skedde en lagändring genom vilken avgiften för den aktuella överträdelsen ändrades till 1000 kr. Miljööverdomstolen sänkte, med en analog tillämpning av 5 § andra stycket lagen om införande av brottsbalken, miljösanktionsavgiften till det lägre beloppet. I målet var även fråga om massagebehandling innefattades i begreppet hygienisk behandling i 38 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Avgift för prövning av vattenverksamhet-----Det förhållandet att det vid en viss vattenverksamhet (anläggning för fjärrkyla) inte skedde något nettouttag av vatten har inte ansetts som en sådan särskild omständighet som i sig bort föranleda en nedsättning av en prövningsavgift enligt förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Föreläggande om begränsning av vedeldning-----Med hänsyn till risken för olägenheter för människors hälsa har småskalig vedeldning förbjudits under perioden 1 maj - 30 september och övrig tid begränsats till två tillfällen per vecka och högst fyra timmar per tillfälle.
Föreläggande enligt 26 kap. miljöbalken rörande täkt-----Ett tillsynsföreläggande enligt miljöbalken strider normalt inte mot rätten att enligt Artikel 6 i Europakonventionen, som gäller som lag här i landet, förhålla sig passiv då misstanke om brott föreligger. Avsteg från skyldigheten att medverka i utredningar bör inskränka sig till en begränsning av tillsynsmyndigheternas möjligheter att under vissa förutsättningar använda sig av sanktionerade förelägganden.
Anmälan om nötköttsproduktion-----Nyetablering av djurhållning (tjurar) på en tidigare sågverksfastighet har förbjudits med hänsyn främst till befarade luktstörningar vid bostadshus på 70-100 meters avstånd från ett öppet stall.
Avgiftsskyldighet m.m. för avloppsanläggning-----Tre stycken fastighetsägare på Tjörn befanns ha skyldighet att betala avgift till huvudmannen (kommunen) för allmän Va-anläggning då behovet av avlopp inte med större fördel tillgodosågs genom deras enskilda anläggningar. Vidare bedömdes inte förutsättningar föreligga för en av fastighetsägarna att av huvudmannen erhålla ersättning för att enskild avloppsanordning blivit onyttig. Även fråga om rättegångskostnader.
Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning på viss fastighet i Östhammars kommun-----Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade en fastighetsägare att inkomma med förslag till lösning avseende behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett och viss senare dag färdigställa avloppsanläggningen så att den uppfyller kraven 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen och miljödomstolen, som inte gjorde annan ändring av föreläggandet än att skjuta fram tidpunkterna. Fastighetsägaren överklagade till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkade att föreläggandet skulle undanröjas. MÖD ansåg att den aktuella avloppsanläggningen behövde åtgärdas men hade synpunkter på utformningen av själva föreläggandet. I den delen ansåg MÖD att det i miljöbalken inte fanns några föreskrifter som gav uttryckligt stöd för att ålägga någon att till nämnden inkomma med ”förslag till lösning” av avlopppsvattenfrågan. MÖD ifrågasatte...
Tillstånd enligt miljöbalken till verksamhet vid Hägerums kraftverk i Virån-----Ett av miljödomstolen beviljat tillstånd att bedriva ett minikraftverk i nära anslutning till ett Natura 2000-område hade överklagats bl.a. med påståenden om att miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n) i målet inte var tillräckligt omfattande samt att det i vart fall inte förelåg förutsättningar för att bevilja tillstånd eftersom verksamheten skulle komma att medföra alltför omfattande störningar på de livsmiljöer och arter som området avsåg att skydda. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att MKB:n, efter kompletteringar, var tillräcklig som underlag för prövningen samt att, även om kraftverket i huvudsak skulle anläggas utanför Natura 2000-området, verksamheten skulle få sådana inverkningar på detsamma att den var tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. MÖD utvecklade skälen för under vilka förutsättningar ett tillstånd enligt 7 kap. 28 b § miljöbalken kan ges. Efter att ha ändrat vissa villkor ...
Tillstånd till fiskodling-----Kassodling av regnbåge har ansetts tillåtlig med hänsyn till att tillståndets giltighetstid och odlingsvolymen har begränsats.
Ansökan om bygdeavgiftsmedel-----Uppgrundning på fastighet har ansetts bero på den erosion som förekommit på en grannfastighet. Denna fastighet hade beviljats bygdemedel. Därmed ansågs samband föreligga mellan sjöns reglering och uppgrundningen. Ersättning för förlängning av brygga medgavs motsvarande två förlängningar så att förtöjning varit möjlig av mindre båt. Att förlänga bryggan för att möjliggöra bad ansåg Miljööverdomstolen inte utgöra någon ersättningsgill skada.
Tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område----- Miljööverdomstolen har avslagit ansökan om tillstånd till hållande av häst inom detaljplanelagt område med hänvisning till att valet av plats för hästhållningen inte överensstämmer med kraven i 2 kap. 4 § miljöbalken. Även fråga om tillstånds förenlighet med planbestämmelser samt skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till fortsatt och ändrad verksamhet i Igelstaverket i Södertälje kommun, vad gäller bränsleanvändningen-----Miljööverdomstolen har konstaterat att tillståndssökt verksamhet där avfall skall användas som bränsle för att generera energi innebär ett sådant återvinningsförfarande som enligt bilagan till avfallsförordningen klassificeras som s.k. R 1-förfarande. Med hänvisning till EG-domstolens praxis har den s.k. närhetsprincipen inte utgjort hinder mot att meddela tillstånd för verksamheten.
Ändring av villkor avseende verksamhet vid skjutbana-----Vid en omprövning av verksamheten vid en skjutbana föreskrev Miljööverdomstolen (MÖD) att tidigare meddelade villkor om bl.a. blysanering skulle införas i det befintliga tillståndsbeslutet. Sedan tillståndshavaren därefter begärt omprövning av villkoren upphävde miljödomstolen dessa. Domstolen ansåg att det var uppenbart att villkoren var strängare än nödvändigt. Domstolen anförde bl.a. att det inte framgick av villkorstexten till vilken grad rening måste ske och att osäkerheten beträffande lämplig teknik, dess kostnad och effektivitet var alltför stor. Domstolen tillade att det dock fanns skäl för tillsynsmyndigheten att bevaka frågan och att en eventuell omprövning för att föreskriva villkor för ett omhändertagande av bly kan tas upp då det finns lämplig beprövad teknik. Sedan några närboende överklagat domen och yrkat att villkoren skulle kvarstå oförändrade, har MÖD avslagit överklagandena.
Tillsynsavgift-----En miljönämnds arbete med utformandet av ett remissvar i ett tillståndsärende som prövades av en länsstyrelse bedömdes inte utgöra en del av nämndens tillsynsverksamhet, varför nämnden inte kunde ta ut tillsynsavgift för detta arbete. Att miljönämnden är tillsynsmyndighet för den aktuella verksamheten ändrade inte denna bedömning.
Ansökan om tillstånd till ökad produktion i varmbandverket och kallbandverket inom ett stålverk-----I den överklagade deldomen ålade miljödomstolen (MD) bolaget att genomföra sex olika prövotidsutredningar. MD bestämde att dessa utredningar inklusive förslag till slutliga villkor skulle redovisas till domstolen ett (utredning 1-4) resp. två (utredning 5-6) år efter det att det tillstånd som beviljades i domen tagits i anspråk av bolaget. Länsstyrelsen överklagade och yrkade att utredningarna skulle redovisas senast den 1 augusti 2006. Man menade att avsaknad av bestämt slutdatum för prövotidsutredningarna menligt skulle inverka på länsstyrelsens tillsynsuppgift. Miljööverdomstolen (MÖD) framhöll att föreskrifterna om prövotidsutredningarna utgör villkor för det tillstånd som lämnats samt att dessa gäller först om och när tillståndet tas i anspråk. Skulle tillståndet inte tas i anspråk är bolaget inte skyldigt att genomföra dessa. MD hade därför gjort rätt när den bestämt att redovisnin...
Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
Miljösanktionsavgift-----Ett bolag påfördes miljösanktionsavgift för att ha bedrivit täktverksamhet utan tillstånd. Bolaget invände att arbetena skett inom ramen för verksamhet som tillståndsgivits enligt ellagen, varför tillstånd enligt miljöbalken därutöver inte krävdes, alternativt att det var fråga om husbehovstäkt eftersom uttaget material använts till att bygga vägar m.m. till nytta för berörda fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann dock att förutsättningar att ta ut avgift förelåg och att varje ingrepp i naturen som gjorts var att bedöma som en separat verksamhet. I målet var även fråga om beviskrav.
Tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad produktion av formalin vid bolagets anläggningar i Perstorps kommun.-----Sökande av tillstånd till miljöfarlig produktion har i sin ansökan redovisat bl.a. på vilket sätt och i vilken omfattning transporter av råvaror till produktionsanläggningen kommer att utföras. Miljööverdomstolen har funnit att det sålunda skett en tydlig redovisning och att det valda transportsättet får antas ge lägsta utsläpp till luft i anläggningens närområde. Ett villkor avseende transportplan skulle därför inte fylla någon funktion. Även fråga om talerätt.
Tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad produktion av pentaerytriol (penta) vid bolagets anläggning i Perstorps kommun-----I samband med tillstånd till miljöfarlig produktion har fråga uppkommit om tillståndet skall förenas med villkor för transporter till och från produktionsanläggningen. Miljööverdomstolen har funnit att omfattningen av transporterna, vilka huvudsakligen sker med lastbil, kan motivera åtgärder för att motverka utsläppen till luft i anläggningens närområde. För att det skall gå att ta ställning till behovet och möjligheten av att föreskriva villkor för transporterna har domstolen föreskrivit att det under en prövotid skall utföras en utredning angående transporternas miljöpåverkan och möjligheterna att minska denna påverkan. Även fråga om talerätt.
Omprövning av andelstal i regleringsföretag-----Fråga är om omprövning av en samfällighet, som bildats för markavvattning enligt äldre vattenlagen (1918:812) och vad omprövningen skall avse. Ägare av fastighet, som enligt fördelningslängd hade andel i en samfällighet, yrkade i ansökan att det andelstal som belastade dennes fastighet skulle förklaras belasta en avstyckad fastighet, eftersom den mark som hade åsatts andelstal förts över till denna. Ägarna till den avstyckade fastigheten menade att yrkandet skulle ogillas, eftersom deras fastighet, på grund av senare invallningsföretag, inte hade båtnad av det äldre markavvattningsföretaget. Miljööverdomstolen (MÖD) fann sökanden behörig enligt 7 kap 17 § andra stycket lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (restvattenlagen). MÖD fann vidare att det inte förelåg någon skyldighet eller rätt att ompröva regleringsföretaget på någon annan grund än vad som yrkats i målet, men att omprövningen av viss fråga ändå kunde ...
Ersättning enligt 26 § naturvårdslagen (1964:822)-----Ett bolag yrkade ersättning av staten på grund av att ett område förklarats som naturreservat vilket ledde till att ett planerat vattenföretag inte kunde komma till stånd. Bolaget gjorde gällande att detta innebar att pågående markanvändning avsevärt hade försvårats. Bolaget hade fått en damm lagligförklarad av vattendomstolen och tillstånd att uppföra en kraftstation och utnyttja vattnet för kraftproduktion. Tillståndsdomen överklagades, och innan den vunnit laga kraft fattades reservatsbeslutet. Detta ledde i sin tur till att tillståndsdomen upphävdes. I ersättningsmålet uttalade miljödomstolen att de sökta åtgärderna skiljde sig från tidigare användningssätt och var därför tillståndspliktiga. Det var alltså fråga om en ändring av pågående markanvändning. Vattendomstolen hade visserligen gett bolaget tillstånd till den ändrade användningen, men Miljööverdomstolen (MÖD) hade senare upphävt tillståndet. Bolaget hade därför inte fått...
Omprövning av allmän fiskeavgift-----Miljööverdomstolen delade miljödomstolens uppfattning att skäl inte förelåg att ompröva den allmänna fiskeavgiften för en kraftstation.
Tillstånd till enskild avloppsanläggning-----En sluten tank hade installerats för allt avloppsvatten (WC, bad, disk och tvätt) utan tillstånd. Efter ansökan om tillstånd medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden ett temporärt tillstånd att under ett år bruka det befintliga avloppet samt förelades sökanden att inom samma tid ha installerat en avloppsanläggning som kunde godkännas av nämnden. Föreläggandet i den senare delen upphävdes av länsstyrelsen. Sökanden överklagade och yrkade permanent tillstånd till sluten tank. Miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att ett permanent tillstånd till sluten tank inte borde meddelas. Det tidsbegränsade tillståndet förlängdes för att ge sökanden en möjlighet att finna en ny lösning på avloppsfrågan.