Fastighet har vid köp varit behäftad med byggfel som orsakat mögelskador. Säljaren har enligt överenskommelse med köparen avhjälpt byggfelet. Fråga, om köparen kan erhålla gottgörelse i form av avdrag på köpeskillingen därför att fastighetens marknadsvärde trots felets avhjälpande är lägre än det skulle ha varit om något byggfel inte hade förekommit.
Talan om samäganderätt till viss egendom ansågs vara sådan talan om bättre rätt som avses i 15 kap 2 § RB. Trots att det var fråga om en fastställelsetalan ansågs kvarstad kunna meddelas å egendomen enligt angivna lagrum.
Sedan fullmäktige i en kommun beslutat att lämna ekonomiskt stöd åt ett enskilt företag genom köp av en maskin, förordnade KammarR:n efter överklagande att beslutet tills vidare inte skulle gälla. Kommunstyrelsen beslöt trots detta att godkänna avtal angående köpet. I mål om ansvar för myndighetsmissbruk, alternativt vårdslös myndighetsutövning, har kommunstyrelsens förfarande ansetts inte utgöra myndighetsutövning. 20 kap 1 § BrB.
Resningsärende. En person har kört på och skadat en bil. Ägaren av den påkörda bilen har ansetts som målsägande i mål om åtal mot den påkörande bilisten för obehörigt avvikande från trafikolycksplats.
Fråga om stämpelskatt vid förvärv av fast egendom. Även om förvärvet betecknats som köp har det ansetts stå den skattskyldige fritt att hos inskrivningsmyndigheten eller genom överklagande av dess beslut påkalla prövning av frågan om rättshandlingen skall i stämpelskattehänseende behandlas som gåva eller köp. Frågan om skatteplikt för förvärvet har ansetts böra avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter som anger rättshandlingens huvudsakliga karaktär. Särskild vikt har lagts vid frågan, om värdet av vederlaget uppgår till mindre än 85 procent av fastighetens värde i stämpelskattehänseende.
En statens vattenfallsverk tillhörig elkabel, genom vilken företaget A försågs med elkraft, skadades genom vållande av en grävmaskinist som utförde arbete åt B. Härigenom uppstod strömavbrott som medförde att A drabbades av dels förlust till följd av att fabrikation fick inställas under viss tid, dels skada genom att visst material måste kasseras. Fråga huruvida B, som den för vållandet ansvarige, var skyldig att ersätta A:s förlust och skada.
Kärandepart i tvistemål, vilken förelagts att på grund av nödvändig processgemenskap ombesörja att viss annan person inträdde som med part i rättegången, ingav en av medparten utfärdad fullmakt att för hans räkning inträda som part i målet. Kravet att talan skall väckas genom stämning har inte ansetts omfatta inträde av medpart i rättegången vid nödvändig processgemenskap. Att medparten under rättegången återkallat fullmakten har inte utgjort hinder att pröva käromålet.
Sedan prövningstillstånd meddelats i mål angående beslag enligt 27 kap 1 § RB men frågan om beslag därefter förfallit, har målet ändå prövats i sak med hänsyn till frågan om fördelningen av rättegångskostnaderna.
B häftar i skuld till G men innehar en kvittningsgill motfordran. Sedan G försatts i konkurs, erlägger B utan förbehåll betalning för skulden till konkursboet. Fråga om B kan på yrkande som därefter framställs medges kvittning i konkursen.
Det förhållandet att en statens fordran på skatt var avskriven har ej ansetts hindra avräkning för fordringen enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Särskilda skäl har ansetts ej föreligga för svensk domsrätt i mål där talan om hävande av faderskap väckts av mannen mot barn som är finsk medborgare och besatt i Finland.
Besvär av konkursgäldenär över beslut om försättande i konkurs skall prövas i sak även om konkursen avslutats under besvärsmålets handläggning i överinstansen. Talerätt har tillerkänts konkursgäldenären - ett aktiebolag - fastän bolaget blivit upplöst genom konkursens avslutande.
Makar innehade gemensamt ett motbokslöst bankkonto, s k joint account. Dödsboet efter den ena maken gör i rättegång gällande att medel som innestått på kontot tillhört den maken. Fråga vad som gäller i bevishänseende vid prövning av anspråket.
Sedan avtal här i landet träffats om underhåll till barn, har svensk domstol ansetts behörig att upptaga en av den underhållsskyldige - som har hemvist här - väckt talan om jämkning av avtalet, trots att den underhållsberättigade numera har hemvist utomlands.
I ärende om kallelse på okända borgenärer har TR:n antecknat att ingen borgenär gett sig till känna inom anmälningstiden. Till TR:n hade emellertid kommit in anmälan från en borgenär men anmälan hade av misstag sorterats in i fel akt. TR:ns underlåtenhet att beakta det processmaterial som anmälan utgjorde har inte ansetts utgöra sådant med skrivfel eller missräkning jämförbart förbiseende som avses i 17 kap 15 § RB. TR:n har därför inte ägt besluta om rättelse av anteckningen.
Ömsesidiga varuleveranser inom ramen för ett kontokurantförhållande har vid tillämpning av reglerna om återvinning i konkurs ansetts utgöra betalning i den mån de motsvarats av ett saldo till mottagarens förmån. Fråga därjämte om betalningarna var att betrakta som ordinära. 35 § i 1921 års KL (jfr 4 kap 10 § 1987 års KL).
Part som i TR:n fört talan om fastställelse av skadeståndsskyldighet på grund av kontraktsbrott har som alternativa grunder åberopat dels i HovR:n att motparten genom sitt uppträdande under avtalsförhandlingarna blivit skadeståndsskyldig på grund av oaktsamhet (culpa in contrahendo), dels i HD att motparten därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet även oberoende av vållande. Fråga om de nya grunderna inneburit otillåten taleändring enligt 13 kap 3 § RB eller om de enligt 50 kap 25 § 3 st och 55 kap 13 § samma balk i vart fall inte fick åberopas i högre instans.
Bestämmelserna om straffskatt i 37 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m m har funnits ej vara tillämpliga när någon döms för medhjälp till olovlig tillverkning enligt lagen. - Målet, vari talan fullföljts till HD enbart av riksåklagaren i frågan om straffskatten, har företagits till avgörande utan huvudförhandling.
Försäkringskassa har inte ansetts ha rätt att avräkna en underhållsskyldigs löpande betalning av bidrag på en tvistig fordran mot honom avseende underhållsbidrag för förfluten tid.
I omedelbar närhet av flygplatsen Stockholm-Arlanda driver ett enskilt bolag parkeringsrörelse under firma Arlanda Långtidsparkering Aktiebolag. I mål angående hävande av firmaregistreringen för bolaget var parterna ense om att luftfartsverket genom Kungl Maj:ts beslut år 1958, att flygplatsen skulle benämnas Stockholm-Arlanda, vunnit samma firmarättsliga skydd för benämningen som om den registrerats som firma. Då bolagets firma ansetts förväxlingsbar med benämningen och inte ansetts inarbetad, har registreringen av firman hävts.
Resningsärende. Sjötrafikförordningen (1986:300) innehåller ett bemyndigande för länsstyrelserna att meddela föreskrifter om fartbegränsning och en bestämmelse om straff för brott mot föreskrift som meddelats med stöd av bemyndigandet. Fråga om det har innefattat en uppenbart lagstridig rättstillämpning att en person med stöd av denna straffbestämmelse har dömts till ansvar för överträdelse av en föreskrift om fartbegränsning som meddelats av en LSt med stöd av motsvarande bemyndigande i den tidigare gällande sjötrafikförordningen (1962:150).
En bilpassagerare, som i samband med ett uppehåll i färden föstes in i bilen för att undgå att bli omhändertagen av polis, skadades därvid av bildörren. Skadan ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen.
Fråga om skadeståndsskyldighet på grund av häleri efter inbrottsstöld, när den tillgripna egendomen återställts till rätt ägare i skadat skick och ovisshet råder, om skadorna uppkommit innan egendomen kom i hälarnas besittning, under det att den var i deras besittning eller sedan den kom ur deras besittning.
Talan om fastställande av faderskap till tvillingar har - mer än tio år efter barnens födelse - väckts först sedan den såsom fader utpekade mannen dött. Utredningen till stöd för barnens talan har utgjorts främst av moderns berättelse under sanningsförsäkran. Även om det skulle anses utrett att samlag förekommit mellan modern och den utpekade mannen under konceptionstiden har det med hänsyn till samtliga omständigheter inte ansetts sannolikt att barnen avlats av honom. Barnens talan har därför lämnats utan bifall.
Fråga om beräkning av arvode för uppdrag som konkursförvaltare då arbetet med förvaltningen har utförts inte bara av förvaltaren själv utan också av andra personer inom den advokatbyrå där han är verksam.
Att underrättelse om beslut till följd av feladressering kommit part till handa först efter besvärstidens utgång har - när skyldighet för domstolen att särskilt underrätta parten inte förelegat och omständigheterna inte varit sådana att parten likväl haft anledning räkna med att få sådan underrättelse - inte ansetts utgöra laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot beslutet.
En man som haft samlag med en psykiskt sjuk kvinna åtalades för sexuellt utnyttjande. Åtalet har ogillats på den grunden att det inte kunde anses att mannen förmått kvinnan till det sexuella umgänget. 6 kap 3 § BrB.
Ett i grekiskt fartygsregister infört fartyg försåldes på exekutiv auktion i Sverige. Fråga huruvida en grekisk sjömanspensionskassa hade sjöpanträtt enligt svensk lag i fartyget till säkerhet för fordran på obetalda pensionsavgifter och därigenom förmånsrätt vid fördelningen av köpeskillingen framför fordran med panträtt på grund av inteckning i fartyget. 244 § 1 st 1 sjölagen, jfr 4 § 1 förmånsrättslagen.
Fråga i mål om ansvar för skattebedrägeri om bedömningen av invändning av den tilltalade att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes. 2 och 4 §§ skattebrottslagen (1971:69).
Fråga, då kvarstadssökanden visar sannolika skäl för sin fordran, huruvida det skäligen kan befaras att motparten genom att undanskaffa egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skulden. 15 kap 1 § RB.
Makarna A och B är amerikanska medborgare. A har vid svensk domstol väckt talan mot B om äktenskapsskillnad. Sedan B åberopat att grund till äktenskapets upplösning saknas enligt hennes nationella lag, uppkommer fråga huruvida särskilda skäl föreligger mot äktenskapsskillnad. 3 kap 4 § 3 st lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Arbetsdomstolen har i mål om skadestånd på grund av uppsägning av anställning avvisat en preskriptionsinvändning med stöd av 50 kap 25 § 3 st RB. Domvillobesvär över beslutet har ansetts inte kunna upptas till prövning innan målet i arbetsdomstolen avgjorts.
En arbetsgivare har enligt överenskommelse tillhandahållit sina anställda subventionerade lunchkuponger (s k rikskuponger). Detta har ansetts utgöra en sådan avlöningsförmån som medför allmän förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.
Av rätten förordnad sakkunnig, som i tjänsten haft att tillhandagå med yttrande, hade i brottmål avgett skriftligt utlåtande och hördes därefter muntligen inför rätten. Den sakkunnige har, då särskild föreskrift härom ej meddelats, ansetts ej vara berättigad till ersättning enligt 40 kap 17 § RB för resekostnad med anledning av inställelsen till förhöret.
Vid exekutiv försäljning av en fastighet under konkurs uppkom enligt 15 § 5 och 6 st lagen (1968:430) om mervärdeskatt en statens fordran på återföring av avdrag för ingående mervärdeskatt som gäldenären gjort före konkursen. Fordringen har ansetts inte vara sådan som sägs i 12 kap 25 § 2 st UB - jfr 81 § KL (1921:225).
Efter resning har TR:s brottmålsdom undanröjts och den tilltalade frikänts. Fråga om den tilltalade är berättigad till ersättning för rättegångskostnader vid TR:n trots att han underlåtit att under handläggningen där begära sådan ersättning (jfr 31 kap. 9 § RB).
Gåvoskattemål. Bestämmelser om särskild förvaltning av gåvor tills gåvotagarna fyllt 25 år har ansetts utgöra sådant förbehåll som enligt 43 § 2 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utesluter tillämpning av de s k lättnadsreglerna.
Prisavdrag på grund av dolt fel i fastighet har på parternas begäran bestämts med hänsyn till kostnaderna för att avhjälpa felet. På yrkande av säljaren har reparationskostnaderna omräknats till tiden för köparens tillträde av fastigheten. Ett av köparen först i HD framställt andrahandsyrkande om avkastningsränta från tillträdesdagen har upptagits till prövning och bifallits. (4 kap 19 § JB, 2 § 2 st och 5 § räntelagen samt 13 kap 3 § RB.)
Ett aktiebolag som upplösts genom en konkurs som avslutats utan överskott har ansetts icke äga föra talan om skadestånd mot revisor och bank som anlitats av konkursförvaltaren i konkursen.
Revisor, som vid utförandet av sitt uppdrag varit oaktsam och avgett s k rena revisionsberättelser, har fällts till ansvar för medhjälp till bokföringsbrott som begåtts under följande räkenskapsår.
I samband med trafikmätning kastade en kommunanställd en slang framför en bil, som då hastigt bromsades in och i anslutning härtill backade eller rullade bakåt, med skada på en bakomvarande bil som följd. Trafikförsäkringen för den förra bilen togs i anspråk för skadan, och bilens ägare förlorade därför bonus på försäkringen. Fråga om skyldighet för kommunen att ersätta bonusförlusten.
Tingsrätt har i visst fall företagit tvistemål till huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen utan svarandens medgivande. Fråga om grovt rättegångsfel förekommit.
Enligt villkoren för en hemförsäkring utgår ej ersättning vid stöld från bil för stöldbegärlig egendom som "lämnats kvar" i bilen. Fråga om innebörden av detta uttryck.
Resning. Omständigheter som prövats i besvär över strafföreläggande enligt 59 kap 6 § RB har ansetts inte utgöra nya omständigheter enligt 58 kap 2 § 4 RB.
Borgenär har ansetts sakna rätt att självständigt överklaga avgörande i återvinningsrättegång, när återvinning påkallats av konkursförvaltaren genom anmärkning mot bevakning. 40 b och c §§ KL (1921:225);jfr 4 kap 19 § KL (1987:672).
Konossement har ansetts sakna förmögenhetsvärde, sedan godset utlämnats utan företeende av konossementet, och har därför inte grundat forum enligt 10 kap 3 § RB.
Fråga huruvida bilförare, som av annan bilförare påståtts ha haft del i trafikolycka, brutit mot 5 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott genom att undandra sig att på förfrågan uppge sitt namn.
Fråga huruvida en kommun (Stockholms stad) blivit återbetalningsskyldig gentemot en fastighetsägare för va-avgifter till den del dessa befunnits överskrida vad som fått tas ut enligt 24 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. -- Tillika, när återbetalningsskyldighet ansetts föreligga, fråga huruvida ränta på belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten skall utgå enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) som avkastningsränta eller enligt 4 § samma lag som dröjsmåls ränta. Sedan vattenöverdomstolen förpliktat kommunen att återbetala uttagna va-avgifter till den del de befunnits ha varit för höga, för kommunen talan mot domen under åberopande dels av att avgifterna inte överskridit vad som fått tas ut, dels att kommunen i allt fall ej kan åläggas återbetalningsskyldighet. HD har avslagit begäran om prövningstillstånd beträffande den förra frågan men meddelat prövningstillstånd beträffande den senare. Särskilda skäl har ansetts föreligga att förplikta huvudmannen ...
Med tillämpning av lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat har skriftliga handlingar tagits i beslag av åklagare. Sedan TR:n efter anmälan av åklagaren funnit beslaget lagligen grundat, har åklagaren låtit säkra handlingarnas innehåll genom fotokopiering samt hävt beslaget och återställt originalhandlingarna. Talan mot TR:ns beslut har ansetts skola upptas till prövning utan hinder av att frågan om beslagets bestånd förfallit.
I ansökningsmål enligt VL kom sökanden och motparter, som åtnjöt allmän rättshjälp, i samband med förlikning överens om att vardera parten skulle bära sin kostnad. Utan hinder Av denna överenskommelse har sökanden förpliktats att till staten betala den del av motparternas rättshjälpskostnader som inte täcks av deras kostnadsbidrag. 31 § 1 st. rättshjälpslagen och 20 kap. 1 § VL.
Fråga om återbetalning av socialnämnds kostnad för blodundersökning som, före talans väckande i faderskapsmål, på nämndens anmodan företagits på föräldrarna till den påstådde fadern vilken avlidit.
Fråga om konkursbos försättande i konkurs har prövats utan hinder av att konkursgäldenärens konkurs under handläggning en i HD avskrivits enligt 185 d § KL (1921:225).
Sedan en jakthund tagit sig in i en inhägnad och där angripit ett par dvärggetter, avvärjde getternas ägare angreppet genom att döda hunden. Omständigheterna har ansetts ej vara sådana att han kunde gå fri från ansvar för skadegörelse enligt bestämmelserna om nöd och nödexcess. Han har ålagts att utge jämkat skadestånd till hundens ägare.
Treårspreskriptionen enligt 2 § 2 st preskriptionslagen (1981:130) har ansetts tillämplig på konsumentfordran avseende dels engångsavgift för utförande av allmän va-anläggning enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (I), dels avgift enligt lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare (II).
Bankgaranti, som gäller hyresgästs skyldighet att erlägga hyra enligt hyreskontraktet, har ansetts inte omfatta hyresvärdens rätt enligt 12 kap 31 § 4 st JB till ersättning för skada, avseende förlust av hyra för tid efter hyresförhållandets upphörande.
Tilltalad, som dömts till fängelse och avgett nöjdförklaring, har sökt återställande av försutten tid för fullföljande av talan mot domen under åberopande av att han i samband med nöjdförklaringen erhöll vilseledande besked om domens innehåll såvitt avsåg förverkande av villkorligt medgiven frihet. Med hänsyn till beskedet och bl a också till att förverkandetiden inte tydligt framgick av domen har ansökningen bifallits.
För åtnjutande av förmånsrätt i konkurs för fordran på grund av arrendeavtal har krävts, att jordägaren kan åberopa ett vid tiden för konkursbeslutet bestående arrendeavtal. 5 § 1 st 1 förmånsrättslagen.
Mannens arvingar har ansetts äga möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring enligt 1 kap 4 § sista stycket FB av faderskapserkännande. Talerätten har ansetts begränsad på samma sätt som arvingars rätt enligt 3 kap 1 § 2 st FB att väcka talan om hävande av faderskapspresumtion.
Tillämpning av utländsk dom på äktenskapsskillnad har, med hänsyn till de omständigheter under vilka domen tillkommit, ansetts uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket, oaktat att ingen invändning kunnat riktas mot den lagstiftning som domstolsförfarandet och domen grundat sig på.
Internationella rättsförhållanden. I mål angående överflyttande av vårdnad om barn har, när vårdnadshavaren hade hemvist i Sverige, svensk domsrätt ansetts föreligga oberoende av om barnen kunde anses ha hemvist i annat land, i allt fall då en dom i saken meddelad i sistnämnda land ej skulle erkännas eller vara verkställbar i Sverige.
Talan om fastställelse till betalning ur egendom som omfattas av företagshypotek har ansetts vara av beskaffenhet att kunna föranleda kvarstad enligt 15 kap 1 § RB.
Fråga vid s k sidoimport om importören gjort sig skyldig till varumärkesintrång genom att använda varumärket vid sin marknadsföring av den importerade varan.
Länsbostadsnämnd beslöt att återkräva vissa räntebidrag, som nämnden funnit felaktigt ha utbetalats till tagare av statligt bostadslån, samt förordnade att återkravsbeloppen helt eller delvis skulle avräknas på låntagaren senare tillkommande räntebidrag. Hinder har inte ansetts föreligga att en av låntagaren vid allmän domstol väckt fastställelsetalan rörande återbetalningsskyldigheten prövades av domstolen.
Sedan A såsom fastighetsägare betalat avgift enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar såldes fastigheten till B. Fråga om återbetalning av del av avgiften skall ske till A eller B.
Sedan ett handelsbolag ålagts betalningsskyldighet i tredskodom, försattes bolaget i konkurs. Konkursbeslutet upphävdes senare, varvid tiden för ansökan om återvinning hade utgått. Eftersom konkursen inte hindrat bolaget att genom bolagsman söka återvinning, har ansökan av bolaget om återställande av försutten tid avslagits. 22 § 2 st konkurslagen (1921:225), numera 3 kap 9 § 2 st konkurslagen (1987:672).
Återställande av försutten tid har beviljats i fall då en revisionsinlaga postats och postbehandlats en måndag men inte kommit in till HovR:n på annan ort förrän påföljande torsdag, vilket var en dag efter fullföljdstidens utgång.
Sedan två fastigheter tagits i anspråk genom betalningssäkring, har fastigheterna genom bodelning tillagts gäldenärens och hans avlidna hustrus barn. Fråga om dessa äger erhålla lagfart på fastigheterna utan hinder av förfogandeförbudet i 11 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Enligt 17 kap 9 § 7 st RB och 6 § förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m m åligger det TR att sända underrättelse till parterna om s k kanslidom när avgörandet meddelas. Enbart den omständigheten att underrättelsen sänts tre dagar för sent har inte ansetts innebära laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid inkomma med vadeinlaga.
Tilltalad i brottmål fälldes mot sitt bestridande till ansvar av TR:n utan att ha hörts vid huvudförhandling i målet. I sin vadeinlaga förutsatte han att förhandling skulle äga rum i HovR:n. Detta har av HovR:n bort uppfattas som en begäran om huvudförhandling. Sådan förhandling har inte ansetts vara uppenbart obehövlig, varvid bl a beaktats en dom av Europadomstolen i liknande fall. HovR:ns avgörande av målet utan huvudförhandling har bedömts som grovt rättegångsfel.
För indrivning av skatt enligt 77 b § uppbördslagen (1953:272) krävs inte att betalningsskyldigbeten fastställts i särskild ordning. Den omständigheten att den ena av makarna varit ägare till den i målet aktuella rörelsen och momsregistrerad för denna har inte ansetts vara avgörande för frågan om vem av makarna som skall betraktas som företagsledare i förhållande till den andra.
Frågan huruvida bolagsmans rätt att väcka skadeståndstalan enligt 2 kap 14 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag var preskriberad enligt bestämmelserna i 15 § samma kap utgör inte en fråga om rättegångshinder utan rör själva saken. TR:n har därför inte ägt avgöra frågan under förberedelsen, utan erforderlig utredning. TR:ns avvisningsbeslut har undanröjts och målet visats åter till TR:n för ny behandling.
Handelsbolag som arrenderat visst markområde har, i samband med att handelsbolagets rörelse övertagits av ett för ändamålet särskilt bildat aktiebolag, till detta upplåtit nyttjanderätt till området utan jordägarens samtycke. Upplåtelsen har ansetts stå i strid med förbudet i 8 kap 19 § JB; att upplåtelsen varit vederlagsfri har inte inverkat på bedömningen av upplåtelsens tillåtlighet. Vad som lagts handelsbolaget till last har inte ansetts vara av ringa betydelse enligt 8 kap 23 § 2 st JB.
Av arvlåtare i testamente utsedd testamentsexekutor har förordnats till boutredningsman trots att efterarvingar till arvlåtarens tidigare avlidna make motsatt sig detta. 19 kap 3 § ÄB.
I mål mot E, T och L åberopade åklagaren av L lämnade uppgifter till stöd för åtalen mot E och T. TR:n ansåg sig inte kunna fälla E och T till ansvar på grund av L:s uppgifter utan biföll endast delvis åtalet mot dem. HovR:n, vid vilken L vägrade yttra sig, fann L:s uppgifter i TR:n tillförlitliga och biföll åtalet helt. HovR:ns förfarande har, då mycket starka skäl att frångå TR:ns värdering av L:s utsaga till nackdel för E och T inte förelegat, ansetts strida mot en grundläggande princip för bevisprövning. Jfr 51 kap 23 § RB.
Part, vars bestridande i handräckningsmål till följd av ett förbiseende inte beaktats av TR:n, sökte med åberopande av felet återvinning mot handräckningsutslaget men återkallade därefter sin återvinningstalan. Parten har inte ansetts kunna senare, under åberopande av felet, få handräckningsutslaget undanröjt genom att anföra besvär över domvilla.
I mål om ersättning för royalty yrkade den ena parten editionsföreläggande för motparten. Den med yrkandet avsedda handlingen har funnits kunna antas ha betydelse som bevis. Handlingen har bedömts innefatta yrkeshemlighet. Synnerlig anledning att förete den har befunnits föreligga. 38 kap 2 § jämförd med 36 kap 6 § RB.
Aktiebolag skulle enligt beslut av LSt:n erlägga mervärdeskatt inom viss tid efter mottagande av skrivelse om det beslut varigenom skatten fastställdes. Betalningsansvar för bolagets ställföreträdare enligt 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt har ansetts inträda först sedan fristen gått till ända.
Åklagare yrkade ansvar å två polismän för vårdslös myndighetsutövning, bestående däri att de provocerat andra personer att begå narkotikabrott. HovR:n dömde polismännen för anstiftan av och medhjälp till narkotikabrott. Med hänsyn till det sätt på vilket åklagaren bestämt sin talan har HovR:n inte ägt att till prövning uppta frågan, om polismännen gjort sig skyldiga till medverkan till narkotikabrott. 30 kap 3 § RB. - Då HovR:n funnit åtalen för vårdslös myndighetsutövning inte kunna bifallas och talan mot HovR:ns dom fullföljts enbart av polismännen, har frågan om ansvar för sådant brott ansetts inte kunna komma under HD:s bedömande.
Återvinning i konkurs. Förutvarande make har med hänsyn till omständigheterna ansetts som sådan närstående till gäldenären som avses i 29 a § 1 st konkurslagen (1921:225). Jfr 4 kap 3 § konkurslagen (1987:672).
Ett engelskt bolag sålde varor till en köpare i Sverige. En av bolaget anlitad fraktförare transporterade varorna från England till köparen på ett sätt som enligt dennes mening stred mot avtalet med säljarbolaget. Genom att mottaga varorna har köparen ansetts ändå ha blivit skyldig att till fraktföraren betala frakt och ersättning för kostnader.
Vattenmål. Genom vattenkraftsutbyggnadsföretag har intrång skett i kommunikationerna till och från vissa bostadshus, som medlemmar i sameby uppfört med stöd av 16 § rennäringslagen. Intrånget har ansetts drabba rennäringen och inte bestämda personer i den mening som avses i 28 § rennäringslagen. Enskilda samer i egenskap av ägare till husen har därför inte befunnits äga rätt att föra talan i anledning av intrånget.
En person, som åtalats för mutbrott på den grund att han tagit emot viss testamenterad egendom, hade dessförinnan rådfrågat en advokat, som inte hade funnit något rättsligt hinder mot mottagandet. Försvararjäv enligt 21 kap 3 § 3 st RB har ansetts föreligga, när samme advokat uppträdde som den tilltalades ombud i brottmålsprocessen.
En person har använt ett för honom utfärdat betalkort (sparbankskort) vid betalning för varor och tjänster, oaktat täckning saknades på det till kortet anslutna bankkontot. Fråga, med hänsyn till en mellan säljföretagen och serviceföretag för sparbankerna träffad överenskommelse, huruvida det i 9 kap 1 § 1 st BrB angivna skaderekvisitet vid bedrägeri är uppfyllt.
Gåvoskattemål. En moder överlät år 1957 en fastighet, taxeringsvärderad till 27 600 kr, till sin dotter mot ett vederlag av 5 000 kr samt förbehöll sig därvid nyttjanderätten till fastigheten. Skattskyldighet för den del av förvärvet som utgjorde gåva inträdde år 1982, då modern avstod från nyttjanderätten. Taxeringsvärdet för fastigheten år 1981 var 260 000 kr. Med hänsyn till penningvärdets förändring har vid beskattningen gåvodelens värde beräknats till den andel av 1981 års taxeringsvärde som svarar mot förhållandet mellan gåvodelen och taxeringsvärdet vid förvärvstillfället.
Landsting har på sjukhus inom den slutna vården låtit framföra radiomusik dels till patienter dels i personalutrymmen till anställda. Framförandena har ansetts falla under 2 § 3 st första meningen (huvudregeln) resp andra meningen (kompletteringsregeln) i upphovsrättslagen.
Har ett aktiebolag försatts i konkurs sedan det trätt i likvidation är den styrelse som bolaget hade före likvidationen inte behörig att föra talan mot konkursbeslutet.