Tillstånd till muddring-----Miljööverdomstolen (MÖD) ogillade en ansökan om tillstånd enligt vattenlagen till muddring av en kanal då det inte ansågs visat att projektet var godtagbart från allmän planeringssynpunkt och då olägenheterna bedömdes vara större än fördelarna med företaget. MÖD pekade särskilt på det förhållande att området var utpekat som riksintresse för naturvården enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. och att en närmare prövning utifrån de motstående intressena endast kunde göras i ett mål där det klarlagts att den båtled, som kanalen var en mindre del av, i sin helhet skulle komma att utföras om tillstånd gavs.
Domförhet-----Rätten i miljödomstolen i mål om strandskyddsdispens var felaktigt sammansatt med en lagfaren domare, ett miljöråd och två sakkunniga ledamöter. Det borde ha varit enbart de två förstnämnda. Den felaktiga sammansättningen har inte ansetts inverka på målets utgång då rättens dom var enhällig. Det ansågs därför inte föreligga skäl att återförvisa målet till underinstansen.
Ansökan om ändring av tillstånd enligt miljöskyddslagen för en avfallsanläggning-----För en avfallsanläggning gällde ett tillstånd från 1992. Verksamhetsutövaren begärde komplettering av tillståndet med avseende på deponering och mellanlagring av saneringsrester. Miljööverdomstolen ansåg att en domstol inte är skyldig att pröva en tillståndspliktig ändring som ett tillägg till eller som en ändring av ett tidigare tillstånd. Omfattningen av prövningen är i stället en lämplighetsfråga som är beroende av omständigheter i det enskilda fallet. I detta fall ansågs ändringen vara så pass omfattande, en ökning av deponeringen med 20 procent, att prövningen borde avse verksamheten och dess miljöpåverkan i sin helhet. Målet återförvisades till miljödomstolen för förnyad tillståndsprövning i avsikt att vid ett och samma tillfälle ge nya heltäckande villkor för verksamheten.
Rättegångskostnader i mål om föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken -----Frågan om rättegångskostnader i ett mål om tillsyn ska bedömas enligt förvaltningsprocesslagen, varför adressaten för tillsynsmyndighetens föreläggande inte har rätt till ersättning för rättegångskostnader.
Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen-----Beslut om strandskyddsdispens får endast överklagas av den som äger den direkt berörda marken och av den som har nyttjanderätt eller annan särskild rätt till denna. Däremot är en granne inte behörig att överklaga beslutet. De allmänna intressen som bestämmelserna skyddar bevakas av Naturvårdsverket. Miljööverdomstolen avvisade grannens överklagande.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till vindkraftanläggning----- Lokaliseringen av fyra vindkraftverk i kustnära läge, men öster om E6:an, bedömdes vara förenlig med naturresurslagen då verken skulle uppföras i ett område som kommunen pekat ut som lämpligt. Den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder fick inte överstiga 40 dB(A). P g a brister i ansökan fann Miljööverdomstolen vidare att bolaget skulle samråda med länsstyrelsen ang kraftverkens närmare placering varvid skulle gälla att de inte fick stå närmare bostadshus än 400 m. De boende skulle även få möjlighet att påverka lokalisering av vägar och kabeldragningar.
Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken-----Inledningsvis framhöll Miljööverdomstolen (MÖD) att talerätten inte var begränsad till det geografiska område som en föreningens stadgar i förekommande fall anger. I aktuellt mål handlade det om en förenings rätt att överklaga ett beslut i ett samrådsärende enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. MÖD fann att då klagorätten var begränsad till beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken innefattade detta inte en rätt för en förening att överklaga ett beslut i en tillsynsfråga. Föreningens överklagande avslogs.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till deponering av muddermassor på land -----EG:s grundvattendirektiv och deponeringsdirektiv har ansetts tillämpliga för prövningen av deponering av muddermassor på land. Deponeringen har ansetts tillåtlig med hänsyn till lokaliseringen av deponin, ämnenas miljöpåverkan och de försiktighetsåtgärder som skulle vidtas.
Strandskyddsdispens för utfyllnad av bäckravin-----Allmänintresset ansågs inte behöva hävdas på samma sätt som vanligt eftersom den berörda delen av ravinen låg inklämd mellan olika störande verksamheter, en bergtäkt och en motorstadion, något som inte gällde för resten av ravinen som var i huvudsak opåverkad. Miljööverdomstolen fann därför att särskilda skäl förelåg för att meddela dispens och avslog Naturvårdsverkets överklagande.
Dispens från föreskrift för ett naturvårdsområde-----De boende i ett bostadsområde nära en motorväg stördes mycket av bullret. Området låg inom ett naturvårdsområde och omfattades av ett förordnande enligt 19 § naturvårdslagen. Miljööverdomstolen meddelade dispens för byggande av en bullervall med hänsyn till vallens obetydliga påverkan på landskapsbilden. Åtgärden ansågs förenligt med syftet med förordnandet.
Miljösanktionsavgift för avsaknad av svämtäcke över flytgödselbehållare vid jordbruksföretag-----Med uttrycket ”verksamhet” i 30 kap. miljöbalken avses inte ett företags eller en koncerns hela verksamhet (som kan vara spridd på många olika platser), utan varje separat verksamhet eller anläggning på vilken en näringsidkare bedriver verksamhet. Miljööverdomstolen ansåg därför att ett jordbruksföretag kunde ådömas miljösanktionsavgift för var och en av fyra anläggningar för djurhållning som låg på fyra olika, geografiskt åtskilda jordbruksfastigheter. Däremot kunde inte flera avgifter tas ut för var och en av flera anläggningsdelar med samma funktion (flytgödselbehållare) inom en och samma anläggning.
Dispens för anläggande av golfbana inom naturreservat-----För byggande av korthålsbana inom ett naturreservat har dispens ansetts kunna meddelas, dels eftersom banan inte i nämnvärd utsträckning kommer att medföra förändringar i områdets naturmiljö, dels därför att området har begränsad betydelse för friluftslivet. Vid en avvägning mellan de enskilda och de allmänna intressena har betydelsen av den minskade tillgängligheten till platsen ansetts väga lättare än intresset att bygga ut golfanläggningen.
Föreläggande enligt miljöskyddslagen att motverka buller från musiklokal -----En miljönämnd förelade en musikklubb att vidta bullerbegränsande åtgärder så att den omgivande miljön inte utsattes för ekvivalenta ljudnivåer överstigande 25 dB(A). Efter yttrande från Socialstyrelsen fann Miljööverdomstolen att föreläggandet var miljömässigt motiverat vid denna typ av verksamhet och de begärda åtgärderna tekniskt möjliga och inte ekonomiskt orimliga.
Miljösanktionsavgift vid kriminalvårdsanstalt-----Den köksverksamhet som staten bedriver vid en kriminalvårdsanstalt anses inte vara näringsverksamhet då den är en integrerad och naturlig del av huvudverksamheten, som utgörs av myndighetsutövning.
Miljösanktionsavgift vid sjukhus-----Den verksamhet som landstinget bedriver vid sjukhuset är inte att betrakta som näringsverksamhet. Det är visserligen inte fråga om myndighetsutövning, men eftersom det ekonomiska inslaget i verksamheten är alltför uttunnat, kan den inte heller anses vara av ekonomisk art.
Miljösanktionsavgift vid kommunalt avloppsreningsverk-----Den verksamhet som Vetlanda kommun driver vid avloppsreningsverket är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
Miljösanktionsavgift vid kommunalt vattenverk-----Den verksamhet som kommunen bedriver vid ett vattenverk är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
Föreläggande att upphöra med försäljning av HCFC-produkter----- Miljönämnden meddelade ett försäljningsförbud enligt förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned ozonskiktet med avseende på produkter innehållande HCFC. Denna svenska förordning kompletterade en EG- förordning från 1994, numera ersatt av en EG-förordning från år 2000. Miljööverdomstolen fann att laga grund för föreläggandet saknades eftersom det skulle strida emot den s.k. lojalitetsprincipen i artikel 10 i Romfördraget att nu tillämpa den svenska förordningen, som delvis täcktes av EG-förordning från år 2000. Även fråga om formuleringen av ett vitesföreläggande samt inhämtande av förhandsavgörande från EG- domstolen.
Miljösanktionsavgift-----Miljösanktionsavgift har fastställts för underlåtenhet att uppfylla rapporteringsskyldigheten med avseende på resultatet av den årliga kontrollen av köldmedier. Rapporteringsskyldigheten utlöstes av det faktum att anläggningen vid ett kontrolltillfälle innehöll mer än en viss mängd (10 kg), oavsett det faktum att mängden efter detta tillfälle var under gränsen.
Tillstånd att anlägga ett kraftverk-----Miljödomstolen hade meddelat tillstånd för ett kraftverket med villkor om minimivattentappning och fiskefrämjande åtgärder. Kommunen överklagade med hänvisning till företagets negativa inverkan på friluftslivet och de höga naturvärdena i området. Kommunen ansåg att det fanns andra fallsträckor som var mer lämpade för kraftproduktion. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att den aktuella fallsträckan var särskilt lämpad för energiproduktion medan inverkan på det rörliga friluftslivet skulle bli måttlig. De förväntade skadorna på bestånden av utter och flodpärlmussla kunde bedömas som ringa och skulle kunna motverkas genom byggande av fiskevägar och utsättning av öring. Företaget skulle inte heller hindra en utveckling och användning av området för friluftsliv och fiske. Ett utnyttjande av fallhöjden för det sökta företaget kunde enligt MÖD:s uppfattning snarast bedömas vara i linje med riksdagens ståndpunkter om fortsatt utbyggnad av småskalig va...
Grannes talerätt mot beslut om strandskyddsdispens enligt miljöbalken -----Eftersom reglerna om strandskydd syftar till att tillvarata allmänna intressen får en granne inte överklaga beslut om strandskyddsdispens.
Föreläggande om anslutning till avloppsanläggning-----En fastighetsägare förelades vid vite att ansluta sitt avlopp till en privat gemensam avloppsanläggning som drevs av en förening. Eftersom anslutningskostnaden var osäker och samverkan i föreningen byggde på frivillighet fann miljödomstolen att föreläggandet skulle upphävas. Miljööverdomstolen delade denna bedömning och tillade att tillsynsmyndigheten hade möjlighet att med ett föreläggande förbjuda utsläppet av BDT-vatten enligt 40 § och 7 § miljöskyddslagen och även förena föreläggandet med vite om inte fastighetsägaren dessförinnan visat att det var uppenbart att olägenhet inte skulle uppkomma.
Klagorätt vid tillsynsbeslut-----Efter anmälan från ett bolag om ändring i produktionen förelade tillsynsmyndigheten bolaget att ansöka om tillstånd för ändringen. Miljödomstolen biföll bolagets överklagande och upphävde föreläggandet eftersom det befintliga tillståndet redan täckte ändringen. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet från några privatpersoner, som inte varit part i underinstanserna, och uttalade att det överklagade avgörandet inte inverkade på klagandenas möjligheter att agera gentemot bolaget i egenskap av sakägare.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till flygverksamhet-----Vid prövningen av den befintliga och utökade verksamheten vid en flygplats godtog Miljööverdomstolen (MÖD) den bedömning som hade gjorts vid miljödomstolen, med undantag för flygtider och vissa bulleråtgärder. MÖD fann att verksamheten vad gällde näringslivsbaserat eller näringslivsanknutet flyg skulle begränsas till tidsintervallet 07.00-22.00. Vidare skulle bullerbegränsande åtgärder utföras på samtliga bostadshus (såväl permanenthus som fritidshus), skolor, fritidshem och daghem som hade uppförts före år 2000 och som stördes på visst vis.
Föreläggande om avloppsanläggning-----Ett föreläggande om anläggande av avloppsanläggning (markbädd) har omformulerats av Miljööverdomstolen till att avse förbud mot att släppa ut allt avloppsvatten som inte undergått en av nämnden godkänd längre gående rening än slamavskiljning. På så vis har utrymme lämnats för adressaten att själv - i samråd med miljönämnden - välja de tekniska lösningar som behövs för att uppnå miljökravet.
Undantag (dispens) från kommunal sophämtning-----Ett par ansökte om undantag från kommunal sophämtning under hänvisning till sin miljömedvetna livsstil som innebar att endast en ringa mängd avfall genererades vid nyttjandet av fastigheten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det i målet saknades närmare utredning till stöd för påståendet att endast en s.k. restfraktion uppstod på fastigheten. Så saknades en redovisning av hur förbränning och kompostering gick till och den påverkan på omgivningen som avfallshanteringen kunde medföra. Därmed ansåg MÖD att makarna inte hade visat att avfallshanteringen kunde ske på ett sätt som var godtagbart från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Deras begäran om undantag avslogs.
Hamnförenings klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd-----En hamnförening överklagade ett beslut av en länsstyrelse att medge dispens från strandskyddet för ett bolag som avsåg att bygga ett vindkraftverk på samma fastighet som föreningen arrenderade en del av. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att föreningen saknade talerätt eftersom vindkraftverket dels inte skulle ligga på den delen av fastigheten som föreningen arrenderade, dels inte skulle inskränka hamnföreningens möjlighet att nyttja den arrenderade marken. Då föreningen inte heller på annan grund var behörig att överklaga beslutet undanröjde MÖD miljödomstolens dom.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen att anlägga vindkraftverk-----Ett företag sökte tillstånd till uppförandet av sex vindkraftsaggregat på en ö i Bohusläns kustband. Kommunen och länsstyrelsen avstyrkte den valda lokaliseringen med hänvisning till att området var utpekat som riksintresse enligt 2 kap. 6 § lagen om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Miljööverdomstolen fann att de höga naturvärdena skulle skadas påtagligt. Exploateringsföretaget bedömdes möta hinder enligt 3 kap. 1 § NRL varvid ansökan avslogs.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen att anlägga två vindkraftverk----- Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde att två vindkraftverk inte skulle medföra påtagliga skador på natur- och kulturvärdena eller friluftsintresset och att hinder enligt 2 kap. och 3 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m. därför inte förelåg. I lokaliseringsbedömningen enligt 4 § miljöskyddslagen fann MÖD emellertid att företaget skulle medföra en betydande påverkan på landskapsbilden i ett område med starka bevarandeintressen och med stor konkurrens om marken. Både kommunen och länsstyrelsen hade avstyrkt bifall till ansökan. Enligt domstolen var det i en sådan situation ett oavvisligt krav att ansökan innehåller utredning om alternativa lokaliseringar. Eftersom en sådan saknades kunde det inte anses att sökanden hade visat att den valda platsen medförde att ändamålet med vindkraftsverksamheten kunde vinnas med minsta möjliga intrång och olägenhet utan oskälig kostnad varvid ansökan avslogs.
Tillstånd enligt miljöskyddslagen till anläggning för bearbetning av slaktbiprodukter; nu fråga om uppskjutna frågor-----Villkor om kylning av råvaror upphävdes av Miljööverdomstolen då det inte ansågs ekonomiskt rimligt i förhållande till den begränsade fördelen från störningssynpunkt. Domstolen beaktade även att det ursprungliga tillståndet innehöll en möjlighet för tillsynsmyndigheten att föreskriva ytterligare villkor för att begränsa luktolägenheter från verksamheten.
Miljösanktionsavgift-----Ett företag demonterade och sålde ett antal kylaggregat som hade avhämtats före halvårsskiftet. Någon kontroll och inrapportering enligt köldmediekungörelsen gjordes inte och företaget blev därför förelagt att betala miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen fann att författningstexten inte gav klar vägledning när det gällde vem som var rapporteringsskyldig i en sådan situation. Med hänvisning till legalitetsprincipen undanröjdes därför beslutet om miljösanktionsavgift.
Tillstånd till vattenuttag från en vik för bevattning av golfbana; nu fråga om återförvisning pga rättegångsfel-----Målet hade av miljödomstolen kungjorts i Uppsala Nya Tidning trots att det aktuella vattenområdet huvudsakligen var beläget i Stockholms län. Miljööverdomstolen fann att kungörelsen även borde ha införts i ortstidning i Stockholms län och att Länsstyrelsen i Stockholm borde ha fått kopia av kungörelsen. Sammantaget innebar detta att ett sådant rättegångsfel var begånget som kunde antas ha inverkat på målets utgång, varför miljödomstolens dom undanröjdes och målet återförvisades.
Godkännande eller lagligförklaring enligt vattenlagen av bortledning av grundvatten för saneringsändamål från norra tunnelmynningen och från arbetstunneln vid mellanpåslaget vid utförande av järnvägstunnel----- Bestämmelsen om godkännande enligt 4 kap. 4 § 2 st. vattenlagen är inte tillämplig på bortledande av grundvatten eftersom det i detta fall inte handlade om innehållande och tappning av vatten.