Fråga om sabotagerisk vid prövning av interimistiskt vitesförbud enligt 8 kap. 3 § andra stycket varumärkeslagen (2010:1877). Hovrätten har konstaterat att sabotagerekvisitet ska tolkas enligt sin ordalydelse och att EU-domstolens praxis beträffande slutliga vitesbeslut inte medför någon annan tolkning. Då den påstått intrångsgörande handlingen hade upphört och det inte heller fanns någon risk för nya intrång ansåg hovrätten att någon sabotagerisk inte kunde anses föreligga i målet.
Fråga om hovrätts fördelning av rättegångskostnader i särskilt överklagad fråga dit ska anses slutlig eller om utgången i huvudmålet kan påverka fördelningen av kostnadsansvaret. Hovrätten har funnit att överrättskostnaderna ska betraktas som en självständig rättegångskostnad som kan fördelas om vid det slutliga avgörandet.
Hyresnämndsmål. Vid bruksvärdesprövning har det ansetts inte föreligga hinder mot att som jämförelseobjekt åberopa fastigheter i andra kommuner än den där prövningslägenheterna finns.
Vid en Greenpeace-aktion mot Forsmarks kärnkraftverk har ett antal aktivister tagit sig in på det s.k. skyddsområdet medan andra har befunnit sig utanför avspärrningarna. Frågan om de senare har gjort sig skyldiga till brott - olaga intrång enligt reglerna om utvidgat gärningsmannaskap eller till medhjälpsbrott - har bedömts i ljuset av bl.a. den yttrande- och demonstrationsfrihet som slås fast i regeringsformen och Europakonventionen.
Vid köp av fast egendom bör särskilda krav som är specifika för just en viss köpare tas in i köpekontraktet för att vara synliga för säljaren. Har ingen utfästelse gjorts i avtalet måste, för att säljaren ska bli ansvarig, felet vara sådant att det utgör ett fel för varje köpare av fastigheten. Ett första krav i detta hänseende är att det rör sig om en avvikelse som har väsentlig betydelse för fastighetens marknadsvärde.
Åberopande av inspelat polisförhör med barn, utan närvaro av den tilltalades försvarare, har ansetts stå i strid med kontradiktionsprincipen och den tilltalades rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.
Hyresnämndsmål. Fråga om tillämpningen i olika hänseenden av bestämmelsen om infasning av nya hyror (trappning) i 12 kap. 55 § femte stycket jordabalken. - Det är främst i samband med standardhöjande renoveringar som det kan bli aktuellt med betydande hyreshöjningar och en större del av höjningen bör då få genomslag i trappans första steg, varvid en riktlinje kan vara att det första steget innebär en höjning av hyran som motsvarar ungefär hälften av den totala höjningen. I målet medgavs infasning av den nya hyran under en period av tre år (I). - Ett särskilt skäl för att inte tillämpa bestämmelsen om trappning är om en inte obetydlig del av en bostadslägenhet används för annat ändamål än bostad (II). - Ett yrkande om trappning som framställts först i hovrätten har tillåtits. Om en hyresgäst accepterat en viss hyreshöjning får en trappning inte innebära att den utgående hyran vid något tillfälle bestäms till ett belopp som understiger det som hyresgästen medgivet (III).
Sedan ett samboförhållande upphört begärde en av samborna att bodelning skulle förrättas mellan dem enligt 8 § sambolagen (2003:376). Efter att fristen för att begära bodelning löpt ut frånföll sambon sin begäran. Fråga har uppkommit om det är möjligt för en sambo att återkalla en begäran om bodelning och, i så fall, hur en återkallelse efter fristens utgång påverkar den andra sambons rätt att fullfölja bodelningen.
En 19-årig kvinna och en 13-årig pojke har frivilligt haft samlag med varandra. Ett åtal mot kvinnan för våldtäkt mot barn har ogillats av hovrätten med hänvisning till att skillnaden mellan ungdomarna i fråga om utveckling och mognad inte var anmärkningsvärt stor och övriga omständigheter i samband med samlaget (6 kap. 14 § brottsbalken).
Storleken av företagsbot vid arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Även storleken av skadeståndet till den förolyckades nära anhöriga för personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk).
Modern till ett drygt ett år gammalt barn mördades. Skadestånd för personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) har ansetts kunna utgå till barnet utan att barnet närmare beskriver sina psykiska besvär. - Bestämmelsen i 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde har ansetts innebära att den tilltalades skyldighet att ersätta kostnaderna för målsägandebiträdet ska bedömas enligt reglerna i 31 kap. rättegångsbalken i fråga om sådan del som uppkommit när även ansvarsfrågan var anhängig i hovrätten men enligt 18 kap. samma balk i fråga om sådan del som avser tiden därefter.
När en ordningsvakt ska omhänderta en person ber han en annan person om hjälp med omhändertagandet. Då medhjälparen ingriper skadas den omhändertagne. Medhjälparen åtalas för misshandel och åtalet justeras vid tingsrätten till vållande till kroppsskada. Föreligger förutsättningar för åtal enligt 3 kap. 12 § brottsbalken? Ska den som hjälpt till med gripandet bära straffrättsligt ansvar?
Koppleri. Fråga om vissa åtgärder har varit tillräckliga för att betraktas som främjande samt om mottagande av ersättning från en tillfällig sexuell förbindelse varit ett otillbörligt utnyttjande enligt 6 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Även fråga om brottets straffvärde och karaktär av artbrott samt om det är grund för kränkningsersättning.
I mål om barns boende och umgänge åberopades i hovrätten omfattande ny bevisning. Efter att ha konstaterat att en prövning av målet i hovrätten inte skulle innebära en överprövning av tingsrättens dom utan i stället utgöra en ny prövning har hovrätten undanröjt tingsrättens dom och återförvisat målet till tingsrätten för fortsatt behandling.
Den tilltalade (styrman), som ingick i besättningen för en flygning, har inför flygningen gått ombord på det aktuella planet och där satt på sig en gul väst varefter han gått ned på marken igen där han, mot sitt bestridande, befunnits ha påbörjat en utvändig säkerhetskontroll av planet. Vid en nykterhetskontroll strax härefter har han haft en alkoholkoncentration i utandningsluften om 0,48 milligram per liter. Då hans agerande har bedömts innebära att han ombord på ett luftfartyg påbörjat fullgörandet av en uppgift av väsentlig betydelse för flygsäkerheten har han dömts för flygfylleri, varvid påföljden bestämts till villkorlig dom.
Fråga om förordnande av boutredningsman på ansökan av borgenär. En person som hade lån hos borgenären mot säkerhet i fast egendom avled. Borgenären hade ingen praktisk möjlighet att ta säkerheten i anspråk eftersom det inte förrättats bouppteckning för dödsboet. Hovrätten fann att borgenärens rätt måste anses äventyras på ett sådant sätt att ansökan om boutredningsman skulle bifallas.
Ska ett rättshjälpsbiträde i ett vårdnadsmål begränsa sin arbetsinsats när socialnämnden i flera vårdnadsutredningar gjort bedömningar som inte var till hennes huvudmans fördel? Kostnadsräkningen saknar uppgift om tidsåtgång för åtgärder som inte var rutinmässiga. Vilken betydelse har detta och Justitiekanslerns inställning till den angivna tidsåtgången för bedömningen av ersättningsanspråkets skälighet?
Fråga om straffrättsligt medverkansansvar för upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av en fildelningstjänst (The Pirate Bay) inom ett datornätverk och om de medverkandes skyldighet att för intrånget betala ersättning enligt upphovsrättslagen (1960:729).
Hovrätten har tillåtit part att, inom ramen för åberopad syn, klippa sönder (avlägsna del av) synföremålet på visst sätt. Hovrättens bedömning innefattar bl.a. frågan om åtgärden innebär åberopande av ny bevisning.
En person som rest med kollektiv persontrafik har vid kontroll inte kunnat uppvisa giltig biljett varför en tilläggsavgift har tagits ut. Fråga om avsaknad av giltig biljett har varit ursäktlig enligt 2 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik med hänsyn till den resandes sjukdom.
Fastställelsetalan angående skiljemäns behörighet enligt 2 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande. Fråga om bolags rätt att göra invändning mot skiljenämndens behörighet är prekluderad enligt reglerna i 34 § andra stycket samma lag. Vid bedömningen av utgångspunkten för preklusionsfristen beaktar hovrätten när bolaget bort ha blivit uppmärksamt på att motparten var en annan juridisk person än den som bolaget ansåg vara part i skiljeavtalet, trots att det inte visats att bolaget haft faktisk insikt om motpartens identitet. Hovrätten anser att bolagets invändning om skiljenämndens bristande behörighet framställdes för sent för att kunna prövas i en klanderprocess; att bolaget förlorat rätten att klandra skiljedomen innebär att skiljenämnden också varit behörig.
En man hotade en kvinna genom att bussa sina lösspringande hundar på henne. Kvinnan, som omedelbart ringde polisen, försökte därefter handgripligen hindra mannen från att gå tillbaka in i flerfamiljsfastigheten där han bodde. Kvinnan ansågs inte ha haft rätt att enligt reglerna om s.k. envarsgripande i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken hålla kvar mannen i avvaktan på att polis skulle komma till platsen. Mannen friades på grund av nödvärn från ansvar för att han därvid knuffade omkull kvinnan. Däremot ansågs han ha gått utöver det tillåtna då han därpå tilldelade kvinnan ett knytnävsslag i ansiktet.
Ansvar för sjöfylleri enligt 20 kap. 4 § första stycket sjölagen (1994:1009). Den tilltalade, som var alkoholpåverkad, har suttit i en fritidsbåt med en sjuårig pojke i knäet, som var den som höll i båtens ratt. Den tilltalade har fällts till ansvar, inte för att ha framfört båten men för att i egenskap av befälhavare ha fullgjort en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.
Rätt att få överklagandet av ett beslut om utmätning prövat trots att ett efterföljande beslut om utbetalning av medlen vunnit laga kraft har, med hänsyn till bestämmelsen i art. 6.1 i Europakonventionen, ansetts föreligga i visst fall.
Vid bestämmande av påföljd för misshandel har, då det förelegat skäl att anta att den tilltalades taxiförarlegitimation skulle komma att återkallas på grund av brottet, hänsyn tagits till det men en sådan återkallelse medför.
Fråga i ärende om klagan över domvilla om vad klaganden, på den grunden att denne inte blivit rätteligen stämd, ska ha känt till om ett avgörande för att tidsfristen i 59 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken ska börja löpa.
En livsmedelsbutik har blivit utsatt för rån. Efter rånet har butiken under en månads tid anlitat en väktare kvällstid inför stängning. Hovrätten har funnit att kostnaden för bevakningen varit en alltför avlägsen och oväntad skadeverkning av gärningsmannens handlande för att han ska anses skadeståndskyldig för denna kostnad.
Hovrätt har i ett mål gällande grova narkotikabrott m.m. funnit att det vid tingsrätten förekommit rättegångsfel bestående i att tingsrätten dels avvisat ett vittnesförhör utan att förutsättningar för det varit uppfyllda, dels underlåtit att ta ställning till ett annat vittnesförhör. Felen har bedömts kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten.
Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken funnits tillräckliga förutsättningar för fortsatt häktning av tilltalad, som dömts av tingsrätten för försök till grovt narkotikabrott m.m. till åtta års fängelse och som vid hovrättens prövning av frågan varit frihetsberövad i målet i drygt två år fyra månader.
I samband med att ägare av fastighet upplät avverkningsrätt i fastigheten till en skogsägarförening avtalades det att föreningen skulle fullgöra den skyldighet att göra avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen som enligt 14 § skogsvårdslagen (1979:429) åvilar skogsmarkens ägare. Föreningen fullgjorde inte anmälningsskyldigheten beträffande samtliga områden som skulle avverkas. Fastighetsägarna har inte ansetts ha förfarit oaktsamt när de förlitat sig på att föreningen gjort anmälan och inte själva sett till eller kontrollerat att anmälan gjorts.
Bedömningen av frågan om ett förslag på avhjälpande enligt konsumenttjänstlagen är fullgott eller inte kan normalt göras först sedan ett eventuellt avhjälpande skett.
Makarna A och B är filippinska medborgare. Hustrun A, bosatt i Sverige sedan år 2004, väckte vid svensk domstol talan om äktenskapsskillnad mot B, bosatt i Filippinerna tillsammans med makarnas två barn. B motsatte sig äktenskapsskillnad, varvid han åberopade att grund till äktenskapets upplösning saknades enligt filippinsk lag. Särskilda skäl mot äktenskapsskillnad har inte ansetts föreligga (3 kap. 4 § tredje stycket lagen, 1904:26 s. 1, om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap).
Två personer har dömts för upprepade utsläpp av bekämpningsmedel i ett grusområde. Gärningarna har i förhållande till en av de tilltalade bedömts som grovt miljöbrott. Det grova miljöbrottet har ansetts vara ett brott av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Även fråga om företagsbot.
En man med visst psykiatriskt funktionshinder berövade en nioårig flicka friheten under 18 timmar. Fråga dels om gärningen var att bedöma som människorov eller olaga frihetsberövande, dels om straffmätning. Även fråga om bedömningen av barnpornografibrott.
Bilist har åtalats för att ha överträtt en lokal trafikföreskrift genom att han fört personbil i s.k. bussfil. Av vägmarkeringar på platsen framgick att det var fråga om en bussfil men vägmärke i form av påbudsmärke saknades. Bristen i utmärkningen har befunnits inte vara utan betydelse för bilistens förståelse av trafikregleringen varför åtalet har ogillats.
En person har åtalats för olaga förföljelse huvudsakligen bestående av ett antal fall av överträdelse av kontaktförbud. Kontaktförbudet har inte varit ett utvidgat sådant. Flera fall då den åtalade har uppehållit sig bl.a. nära bostaden till den som förbudet avsåg att skydda och i vissa fall i samband med detta stirrat mot bostaden har inte bedömts innebära att han tagit kontakt med alternativt följt efter den andra personen i den mening som avses i lagen om kontaktförbud. Kvarvarande gärningar har dock bedömts utgöra olaga förföljelse.
Påföljdsbestämning vid smuggling av 375 kg cannabis. Den tilltalade har också utvisats. Återreseförbudets längd har därvid inte påverkats av att den tilltalade var EU-medborgare.
En tingsnotarie har inte ansetts behörig att fatta beslut i ett ärende som avsåg en vuxenadoption när ärendet visserligen inte var tvistigt men beslutet ändå gick sökanden emot.
Fråga om en lokal trafikföreskrift innebar ett undantag från bestämmelserna i 3 kap. 52 § trafikförordningen (1998:1276) om att stannande och parkering av fordon ska ske i såväl vägens längdriktning som dess färdriktning.
Offentlig försvarare nekades ersättning för kostnad för utskrift av förundersökningsprotokoll som han erhållit i elektronisk form, eftersom sådana kostnader ansågs bli ersatta inom ramen för ersättningen för arbete.
En manlig arbetsgivare missbrukade en kvinnlig anställds beroendeställning och förmådde henne att företa och tåla sexuella handlingar. Eftersom missbruket inte ansetts vara allvarligt, har han inte kunnat dömas för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. I stället har gärningen rubricerats som sexuellt ofredande. Sistnämnda brott har inte ansetts vara av sådan art att annan påföljd än fängelse är utesluten. - Omrubriceringen av brottet har inte påverkat storleken av målsägandens rätt till ersättning för kränkning.
Tolkersättning tillerkändes tolkens arbetsgivare. Skäl att åsidosätta tolktaxan förelåg inte vid prövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen. Avtal mellan domstolen och tolken ansågs inte kunna ersätta tolktaxans reglering.
Att förolämpa en tjänsteman i dennes myndighetsutövning har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som förgripelse mot tjänsteman utan enbart som förolämpning.
Tillgrepp av skor värda knappt 700 kr har bedömts som stöld med hänsyn till att tillgreppet skett med en avbitartång med vilken varularm till skorna avlägsnats.
Enbart beredning och framläggande av förslag till beslut i ett aktiebolag från bolagets ställföreträdare har ansetts inte falla inom tillämpningsområdet för generalklausulen i 8 kap. 34 § i 1975 års aktiebolagslag. Inte heller har ett sådant förslag till beslut i sig ansetts kunna innebära en överträdelse av bolagsordningen. Någon skadeståndsskyldighet för ställföreträdaren kunde därför inte uppkomma.
Skador i anledning av skogsavverkning har uppstått till följd av trafik med motordrivet fordon (skogsmaskin) för vilket trafikskadeersättning kunde utgå. Fråga om tredje man, på vars mark skador uppkommit, förlorat sin rätt att föra talan om skadestånd mot skadevållaren på grund av regler om specialpreskription i trafikskadelagen.
Avsaknad av haltbestämning av narkotika har inte lett till att åtal för grovt narkotikabrott ogillats och har inte heller påverkat straffvärdet när inga omständigheter framförts som gett skäl att anta att den aktuella narkotikan skulle avvika från vad som vanligen anses vara normal renhetsgrad. - Grunderna för bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken har ansetts vara tillämpliga när den tidigare påföljden ådömts genom slutligt beslut enligt vilket påföljd som bestämts i dom (skyddstillsyn) undanröjts.
Hyresnämndsmål. Fråga om tillämpningen av preklusionsbestämmelsen i 12 kap. 51 § andra stycket jordabalken. Hovrätten har funnit att en hyresvärd inte kan åberopa betalningsförsummelser som ligger i tiden före ett tidigare beslut om förlängning av hyresavtalet som grund för sin talan. Den helhetsbedömning som ska göras vid en prövning enligt 12 kap. 46 § första stycket jordabalken kan dock innefatta försummelser av hyresgästen under hela den tid som hyresförhållandet varat. Hovrätten konstaterar också att även beslut i enlighet med parternas överenskommelse och en överenskommelse som har stadfästs av hyresnämnden är beslut i bestämmelsens mening och leder till preklusion av omständigheter som kunnat åberopas i det tidigare målet.