Skuldebrev som styrelseledamot i aktiebolag, tillika firmatecknare, för bolagets räkning har utfärdat till sin hustru har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts bindande för bolaget. 93 § 1 st jämfört med 92 § 2 st och 86 § lagen (1944:705) om aktiebolag (jfr 8 kap 10 och 14 §§ aktiebolagslagen 1975:1385).
Sedan A avlidit, har en bröstarvinge till den likaledes avlidne B väckt talan mot dödsboet efter A under påstående att B var son till A och att således B:s bröstarvinge var berättigad till arv efter A. En efter A arvsberättigad son, C, har inträtt i rättegången som intervenient på dödsboets sida. Talan har avvisats, enär den bort riktas mot C och icke mot dödsboet.
Fråga huruvida bilförare i viss situation var skyldig att svänga in på en till höger om vägen befintlig busshållplats för att bereda en bakifrån annalkande bil utrymme för omkörning.
Fråga om val av påföljd för grov stöld, särskilt med avseende på möjligheten att förena skyddstillsyn med fängelse. 1 kap 7 §, 27 kap 2 §, 28 kap 2 och 3 §§ BrB.
Den rätt till fotografisk bild som enligt 14 § lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild tillkommer beställaren av bilden avser inte äganderätten till bildnegativet.
Spörsmål angående innebörden av 22 § 6 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Tillika fråga om tillämpning av 50 kap 25 § 3 st RB i mål som handlagts enligt nämnda lag.
Spörsmål om undanröjande jämlikt grunderna för 59 kap 1 § RB av beslut om inteckningar i tomträtt i visst fall, där ansökan om fyra inteckningar i tomträtten av misstag föranlett att fyra inteckningar beviljats på envar av två inskrivningsdagar.
Beslut avseende stadsplan enligt vilken planområdet utgör industriområde har medfört inskränkning i tidigare gällande rätt att för bostadsändamål företa nybyggnad eller ombyggnad på viss fastighet. Stadsplaneläggningen omfattar endast tre fastigheter, av vilka de två andra redan före planens fastställande användes för industriändamål, och hela det därmed avsedda området ryms inom ett kvarter. Med hänsyn till stadsplanebeslutets sålunda begränsade räckvidd har beslutet ansetts hänförligt under 4 kap 18 § JB.
Fråga huruvida sökt fastighetsbildning genom klyvning och sammanläggning av jordbruksfastigheter kunde anses vara till övervägande nytta för jordbruksnäringen. 3 kap 6 § 1 st fastighetsbildningslagen.
En bil har använts som hjälpmedel vid tillgreppsbrott. Det finns inte någon särskild anledning räkna med att bilen skall komma till brottslig användning i fortsättningen. Föreligger särskilda skäl enligt 36 kap 2 § BrB att förklara bilen förverkad?
En i kriminalvårdsanstalt intagen person A anmodade brevledes B att inköpa ett parti cannabisharts och söka föra in partiet på anstalten samt överlämna det till A. B efterkom dock inte anmaningen. I mål om ansvar för A för stämpling till narkotikabrott har det ansetts böra antagas att A avsett att partiet skulle inköpas för hans räkning och att B skulle försträcka honom köpeskillingen. Då ett fullgörande av uppdraget från B:s sida under dessa förhållanden inte skulle ha innefattat någon överlåtelse av narkotika från B till A, har åtalet ogillats.
Fråga huruvida ett båtplatsservitut, som upplåtits år 1868 till förmån för några jordbruksfastigheter, numera kunde anses gälla även till förmån för en fritidsfastighet, som avstyckats från en av jordbruksfastigheterna och som enligt föreskrift vid avstyckningsförrättningen förklarats äga del i servitutsrättigheten. Tillika fråga om betydelsen av att båtplatsen numera tas i anspråk för fler båtar än vad fallet var vid tiden närmast efter servitutets tillkomst Även fråga om prövningens omfattning vid negativ fastställelsetalan.
Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande, trots att yrkandet stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungligen framställda. Jfr 13 kap 3 § 1 st 3 RB.
Stadgandet i 20 kap 10 § RB i dess intill d 1 jan 1982 gällande lydelse har ansetts ej kunna vare sig direkt eller analogiskt tillämpas i fråga om förtalsbrott.
En turkisk medborgare, som under tjänstledigbet från anställning i hemlandet bedrev studier i Sverige, skadades vid en trafikolycka här och kunde på grund av skadan ej återinträda i anställningen vid tjänstledigbetens slut. Till följd härav blev hon enligt det avtal som träffats med arbetsgivaren i anslutning till att tjänstledigheten beviljades skyldig att återbetala lön m m som arbetsgivaren erlagt under ledigheten. Den för trafikskadan ansvarige har ansetts skyldig att ersätta den sålunda uppkomna förlusten.
I brottmål, vari talan mot HovR:s dom förts av den tilltalade endast om befrielse från skyldighet att till statsverket återbetala kostnader för offentlig försvarare och bevisning, har talan för staten som revisionssvarande ansetts kunna föras av riksåklagaren. Jfr 49 a § 1 rättshjälpslagen. Enär talan fullföljts endast beträffande rättegångskostnader, har begäran av advokat - som i egenskap av offentlig försvarare biträtt den tilltalade i HovR:n - om ersättning av allmänna medel för biträde åt den tilltalade i HD ansetts lagligen inte kunna bifallas.
Ansökan om återställande av försutten tid. HovR har försummat skyldigheten enligt 17 kap 9 § 7 st RB att ge part skriftlig underrättelse om utgången i mål om fastighetsreglering. Med hänsyn bl a till att parten, om underrättelseskyldigheten fullgjorts, sannolikt skulle ha fått kännedom om innehållet i HovR:ns utslag i så god tid att parten hunnit anföra besvär inom fullföljdstiden, fyra veckor, har laga förfall ansetts föreligga för partens underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan.
Enskild person anförde besvär över TR:s skattebeslut och HovR:n ändrade beslutet i viss del till den klagandes förman. Kammarkollegiet, som ej överklagat TR:ns beslut, besvärade sig över HovR:ns beslut. Den av kollegiet i HD åberopade grunden för kollegiets besvär har ansetts ej äga sådant samhand med den av HovR:n angivna grunden för ändringen till den skattskyldiges förmån att skatten ens inom ramen för det av TR:n fastställda skattebeloppet kunnat bestämmas till högre belopp än det som fastställts av HovR:n. Kammarkollegiets talan har därför avvisats.
Sedan TR i mål om överflyttande av vårdnad om barn ogillat såväl vårdnadsyrkandena som vissa i anslutning därtill framställda yrkanden om underhållsbidrag, har den förlorande parten inom fullföljdstiden överklagat domen endast i vårdnadsfrågan och först vid huvudförhandlingen i HovR:n framställt yrkanden om underhållsbidrag. Dessa yrkanden har avvisats. 50 kap 25 § 2 st RB (Jfr 6 kap 12 § 3 st FB.)
I bouppteckning gjord anteckning om arvsavstående till förmån för A och B har felformulerats så, att A och B kommit att framstå som dödsbodelägare. Rätteligen hade A och B intagit en ställning jämförlig med legatariers. Tilläggsbouppteckning har ansetts böra ske.
En person har vid infarten till en campingplats satt upp en skylt, på vilken anges att zigenare ej får beträda campingplatsen. Gärningen har bedömts som hets mot folkgrupp. Tillika fråga huruvida brottet är ringa. 16 kap 8 § BrB.
Moder till två barn, om vilka fadern har vårdnaden, är bidragsskyldig gentemot barnen. Hon får i nytt äktenskap ytterligare två barn och slutar med anledning därav en halvtidsanställning som sjukvårdsbiträde för att ta vård om dessa barn. MA.en i det nya äktenskapet har goda inkomster såsom läkare. I jämkningsmål mot de två äldre barnen har modern ansetts sakna förmåga att bidra till deras underhåll. 7 kap 1 och 10 §§ FB.
I mål om återvinning enligt 35 § konkurslagen har betalning av ett belopp motsvarande omkring tolv procent av tillgångarnas värde ansetts avsevärt försämra gäldenärens ekonomiska ställning. Sedan förfallotiden för en skuld försuttits, träffades omkring sex månader före fristdagen i låntagarens konkurs en överenskommelse mellan långivaren och låntagaren om viss avbetalningsplan för resterande skuldbelopp. Betalningar som låntagaren verkställt i överensstämmelse med planen har vid den prövning som avses i 35 § konkurslagen - dvs till den del de skett senare än tre månader före fristdagen - ansetts som ordinära.
En handling har ej godtagits som s k avflyttningsmeddelande enligt 12 kap 49 § 1 st JB, då den inte gav tillräckligt tydligt besked om att hyresgästen tvingades lämna lägenheten om han inte inom föreskriven tid vände sig till hyresnämnden.
I ärende om återvinning av stämpelskatt enligt 42 § 2 mom 2 st stämpelskattelagen har den omständigheten att mark genom fastighetsreglering frångått de av det återvinningssökande bolaget förvärvade fastigheterna inte ansetts hindra bifall till ansökningen, när övrig av bolagets förvärv omfattad mark övergått till nya ägare genom skattepliktiga fång.
Två personer har åtalats för medhjälp eller förberedelse till grovt narkotikabrott, bestående i att den ene till den andre överlämnat 240 900 kr som enligt åtalet antingen utgjorde betalning för i Sverige försåld narkotika eller var avsedda för inköp av narkotika i Holland. Mot bakgrund av utformningen av ansvarsbestämmelserna i narkotikastrafflagen uppkommer fråga om kravet på bevisning för att de tilltalade eller någon av dem begått brott som omfattas av åtalet. - Tillika fråga om ändring eller justering av åtal.
Gåvoskattemål. Fader skänkte år 1975 vartdera av sina två barn hälften av den villafastighet där familjen bor. I gåvobrevet föreskrevs att barnen skulle överta det personliga betalningsansvaret för i fastigheten intecknad gäld om och när fadern så påfordrade samt att varje barn skulle till fadern som vederlag för gåvan utfärda en revers, som ej skulle löpa med ränta och som skulle vara uppsägbar tidigast när utfärdarens andel i fastigheten såldes. Följande år, då barnen ännu ej hade övertagit gäldsansvaret, betalade fadern ränta och amortering på den intecknade gälden. Fråga vid bestämmande av fastighetsgåvornas värde i vilken mån reverserna kunde beaktas. Fråga tillika om skattepliktiga gåvor till barnen uppkommit genom faderns betalning av ränta och amortering.
I mål mellan A och B, vari part beviljats allmän rättshjälp, meddelade TR tredskodom mot B. A översände ett exemplar av tredskodomen till B för delgivning. Vid senare tidpunkt delgavs B tredskodomen genom rättens försorg. B ansökte om återvinning inom en månad från sistnämnda tidpunkt men mer än en månad efter det att hon mottog försändelsen från A. Genom beslut som vann laga kraft avvisade TR:n ansökningen om återvinning såsom för sent inkommen. På ansökan av B om resning eller återställande av försutten tid har HD funnit B:s mottagande av tredskodomen från A inte bilda utgångspunkt för återvinningsfristen, eftersom A inte fått rättens medgivande att själv ombesörja delgivning. 33 kap 5 § och 44 kap 9 § RB samt 2 och 19 §§ delgivningslagen (1970:428). TR:ns avvisningsbeslut har sålunda befunnits felaktigt. Det har emellertid inte ansetts uppenbart strida mot lag. Resning har ej beviljats men B:s ansökan om återställande av försutten tid har bifallits.
I mål om ansvar för olovlig körning uppkommer fråga hur man vid prövningen av vilken körkortsbehörighet som krävs för att föra en personbil med därtill kopplat släpfordon skall bestämma bilens tjänstevikt. Det har ansetts att den i bilregistret antecknade uppgiften om bilens tjänstevikt inte kan tillmätas absolut avgörande betydelse men att man måste utgå från att bilen, så länge inte annat tillförlitligen styrks, har den i registret angivna tjänstevikten.
Utländsk medborgare som vistats i Sverige i 15 år och sedan sex år var innehavare av tjänst som lärare har fällts till ansvar för koppleri, misshandel och olaga hot. Vid tiden för lagföringen var frågan huruvida läraren i händelse av fällande dom skulle bli uppsagd från sin anställning ännu inte slutligt avgjord. Vid påföljdsbestämningen har 33 kap 9 § BrB tillämpats. - Tillika fråga huruvida synnerliga skäl förelåg för utvisning av den dömde. 40 och 41 §§ utlänningslagen (1980:376).
Beslut varigenom kvittningsinvändning avvisats på grund av ett mellan parterna ingånget skiljeavtal har ansetts utgöra hinder mot ny talan rörande samma sak i mål mellan samma parter.
Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning av allmänna medel för alla de åtgärder från hans sida som varit påkallade för fullgörandet av hans skyldighet att med nit och omsorg tillvarata den misstänktes intressen, utan avseende på att viss sådan åtgärd kan ha varit av betydelse också i eller för annan rättslig angelägenhet, i vilken försvararen haft tredje mans uppdrag att tillvarata dennes intresse.
Fråga i mål om återvinning enligt 35 § konkurslagen huruvida en betalning av ett belopp om 6 000 kr kunde anses ha avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. - Hinder har inte ansetts möta mot att målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Fråga i visst fall huruvida moderbolaget i en koncern, genom det sätt varpå bolaget förhållit sig, ådragit sig betalningsskyldighet för leveranser till dotterbolagen.
Fastighetsbildning uppfyller ej lämplighetsvillkoren i 3 kap 1 och 5 §§ fastighetsbildningslagen. Fråga om fastighetsbildningen likväl kan tillåtas enligt 3 kap 9 § samma lag på den grund att fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning ej motverkas (I-III).
Statens va-nämnd har ansetts behörig att pröva av en samfällighetsförening väckt talan mot huvudman för allmän va-anläggning om skyldighet för denne att träffa avtal med föreningen om brukande av anläggningen.
Sedan patent- och registreringsverket felaktigt för mäklarföretag registrerat firma innehållande ordet bank och företaget på grund därav åsamkats kostnader i samband med ändring av firman, yrkar företaget skadestånd av staten. Företagets skada har ansetts drabba sådant intresse som skyddas av den handlingsnorm verket åsidosatt.
Talan not TR:s avvisningsbeslut, vilket innebar att stämningsansökan avseende arbetstvist ej upptogs därför att ansökningen befanns otjänlig som grund för rättegång, har ansetts skola fullföljas till arbetsdomstolen. 2 kap 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Sedan mäklare väckt talan mot uppdragsgivare med yrkande om provision för att han förmedlat en aktieförsäljning, invände svaranden bl a att den medverkan som mäklaren lämnat till försäljningen skett inte för hans egen del utan i egenskap av företrädare för ett aktiebolag. Mäklaren överlät därefter sin provisionsfordran till bolaget vilket inträdde i rättegången som kärande i stället för denne. Bolaget påstod därvid alternativt att mäklaren vid förmedlingen av aktieförsäljningen handlat för bolagets räkning. Detta påstående har ansetts inte innebära ändring av talan. 13 kap 3 § 3 st RB.
Resning. Då rättstillämpning, som legat till grund för underrätts avgörande i brottmål, befunnits uppenbart strida mot lag, har på ansökan av den tilltalade resning beviljats utan prövning av frågan, huruvida en riktig rättstillämpning skulle leda till samma eller till ett för den tilltalade förmånligare resultat.
Föreskriften i 50 kap 1 § 1 st RB att rätten genast skall pröva om vadeanmälan rätteligen gjorts har ansetts innebära att prövningen skall äga rum senast arbetsdagen närmast efter den då vadeanmälan gjorts. Det förhållandet att beslut om avvisning av vadeanmälan inte fattats utan dröjsmål har ansetts liktydigt med ett godtagande av anmälan.
En person, vilken såsom intagen i kriminalvårdsanstalt där innehaft 0,7 g cannabisharts som han avsett att överlämna till en annan i anstalten intagen, har härför dömts jämlikt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) för narkotikabrott. Brottet har ansetts böra förskylla fängelse.
Resning. En företagare har försatts i konkurs på ansökan av staten, som till stöd för ansökningen hade åberopat skattefordringar enligt av LSt:n meddelade, icke lagakraftvunna beslut. Sedan länsrätten undanröjt Lst:ns beslut genom dom som vunnit laga kraft och därigenom blivit utrett att staten ej ägde den fordran som låg till grund för konkursansökningen, har resning beviljats i konkursmålet och konkursbeslutet upphävts.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I samband med förfarande för inlösen av minoritetsaktier i dotterbolag uppkommer tvist om ersättning för ren förmögenhetsskada som minoritetsaktieägare anser sig tillfogad genom fel begånget av det inlösande bolaget. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att tvisten prövas av högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Pantbrev, som innehades som pant av en kreditinrättning (A), pantförskrevs även till B och senare också till C. Pantförskrivningen till C angavs gälla i den mån pantbreven inte behövde tas i anspråk för pantsättarens lån hos bl a B. A underrättades om pantförskrivningen till C enligt lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man, innan A erhöll underrättelse om pantförskrivningen till B. Detta förhållande har ansetts inte ge C bättre rätt till pantbreven än som innefattas i pantförskrivningen. Tillika fråga om viss åtgärd innefattat underrättelse enligt 1936 års lag. Vid köpeskillingsfördelningen efter exekutiv försäljning av fastighet har Lst:n tillerkänt C rätt till betalning på grund av pantbrev före B. C har i överinstanserna framställt yrkande om att B:s fordran skall upptas till lägre belopp än denne bevakat, till följd varav det på ett efterföljande pantbrev uppkommer ett överhypotek som skall tilldelas C. Trots att C inte själv anfört besvär över LS...
Sedan TR vid prövning enligt 45 kap 8 § RB avvisat åklagares ansökan om stämning och talan fullföljts mot beslutet, fann HovR:n hinder enligt detta lagrum att uppta ansökningen inte föreligga samt undanröjde beslutet och återförvisade målet till TR:n. HovR:ns beslut har ansetts inte innefatta avgörande av fråga som inverkar på målets utgång och följaktligen befunnits jämlikt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.
Fråga - i fyra fall - om bestämmande av påföljden för rattfylleri under hänsynstagande till de svårigheter som återkallelse av körkort medfört för gärningsmannen i hans yrkes- eller näringsverksamhet. 6 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 26 kap 1 § BrB.(I-IV).
Gäldenär, som inte efterkommit uppmaning enligt 4 § konkurslagen att betala klar och förfallen skuld och grund härav försatts i konkurs, har i samband med att han fört talan mot konkursbeslutet visat, att han genom betalning över postgiro, som bokförts hos postgirot samma dag som konkursbeslutet meddelades, betalt skulden. Fråga om verkan av denna betalning. Tillika fråga om rättegångskostnaderna i konkursmålet.
Sedan part i ett anhängigt tvistemål begärt bevisupptagning till framtida säkerhet genom förhör med ett 74-årigt vittne, uppkommer frågan om en analog tillämpning av 41 kap 1 § eller 36 kap 19 § RB.
En foderproducent har till en lantbrukare som bedrev äggproduktion sålt hönsfoder vilket orsakade smakfel hos äggen. Lantbrukaren har ansetts inte kunna på strikt produktansvar grunda rätt till ersättning för liden skada.
Vid bensinstation med självbetjäning har hink med vatten och tvättredskap ställts ut för att användas vid rengöring av vindrutor och lyktor. Fråga om föreståndarens ansvar för skada på kunds bil som uppkommit därför att vattnet under dagen blivit otjänligt.
Sedan ett aktiebolag försatts i konkurs, ansöker konkursförvaltaren hos kronofogdemyndigheten om handräckning enligt 54 § konkurslagen för att utfå räkenskapsmaterial som bolaget överlämnat till ett redovisningsföretag med uppdrag att biträda vid fullgörandet av bolagets bokföringsskyldighet. Redovisningsföretaget invänder att företaget bearbetat materialet och därför har rätt att hålla materialet inne till säkerhet för sin fordran på ersättning. Det har emellertid ansetts att den verkställda bearbetningen uppenbarligen inte varit av sådan omfattning att den kunnat medföra dylik s k detentionsrätt, och ansökningen om handräckning har därför bifallits.
Tvist om ersättning för gatukostnader enligt byggnadslagen har ansetts skola prövas av fastighetsdomstol utan hinder av att talan i saken grundats på avtal.
Stämpelskattemål. Fråga vid överlåtelse av tomträtt om skyldighet för förvärvaren att erlägga stämpelskatt när överlåtelsen skett utan särskild ersättning till överlåtaren.
Domvillobesvär. Genom utslag i handräckningsmål har en person förpliktats att utlämna vissa varor till ett aktiebolag med angiven firma. Den angivna firman var emellertid inte införd i aktiebolagsregistret. Godtagandet av firman i handräckningsmålet har ansetts utgöra rättegångsfel. Med hänsyn till omständigheterna har felet inte föranlett undanröjande av utslaget.
Gåvoskattemål. Vid gåva av fast egendom gjordes förbehåll om nyttjanderätt till egendomen för givaren och hans hustru. Dessa utfäste sig att utge ett årligt vederlag om 2 740 kr för nyttjanderätten. Det årliga värdet av nyttjanderätten uppskattades i målet till 6 850 kr. Då vederlaget inte var av sådan storlek att det kunde anses motsvara nyttjanderättens årliga värde, befanns skattskyldighet för gåvan inträda först när den förbehållna nyttjanderätten upphör. 36 § 2 st arvsskattelagen.
Patienter har yrkat skadestånd av läkemedelstillverkare under påstående att de skadats av kontrastmedel som använts vid viss röntgenundersökning av ryggen (myelografi). Fråga om orsaks sammanhanget mellan kontrastmedlet och skadan.
Domstol har ansetts ej äga upptaga fråga om utvidgning av allmän rättshjälp, som beviljats i viss rättslig angelägenhet, till att omfatta annat förfarande än som är anhängigt vid domstolen. 17 och 18 §§ rättshjälpslagen (1972:429)
Gåvoskattemål. Skyldighet att erlägga gåvoskatt med anledning av gåvoutfästelse avseende lös egendom (aktier) har ansetts föreligga utan hinder av att utfästelsen må vara ogiltig enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler eller grundsatser. 36 § 1 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt (I). Sedan gåvoskatt erlagts för fullbordad gåva av fast egendom har gåvan genom domstols lagakraftägande dom förklarats ogiltig enligt 33 § avtalslagen. Rätt till återvinning av gåvoskatten har ej ansetts föreligga. 59 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt (II).
Stämpelskattemål. Vid kommuns försäljning av fast egendom har i överlåtelsehandlingen intagits föreskrift om att köparen hade att erlägga viss avgift för anslutning till allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Föreskriften har inte ansetts utgöra ett villkor om vederlag för fastighetsförvärvet.
Arbetsmarknadsstyrelsen beviljade ett aktiebolag, som var försatt i konkurs, statligt sysselsättningsstöd med visst belopp. Från detta belopp avräknade arbetsmarknadsstyrelsen emellertid kvittningsvis bolagets skuld till staten avseende preliminär A-skatt på lön till anställda, mervärdeskatt och arbetsgivaravgift. Konkursboet väckte med anledning härav talan mot staten vid allmän domstol och yrkade att staten måtte förpliktas att betala ut hela det beviljade sysselsättningsstödet. Staten bestred yrkandet under åberopande av den gjorda kvittningen. Hinder har ansetts inte föreligga mot att konkursboets yrkande prövades av allmän domstol. Däremot har statens kvittningsinvändning befunnits enligt 10 kap 17 § 3 st RB inte kunna upptas till prövning i målet. Revisionskäranden yrkade i HD bifall till sin i målet förda talan. Häri har ansetts ligga inte endast yrkande om ersättning för rättegångskostnader i TR:n och HovR:n i enlighet med vad han fordrat där utan också yrkande om befrielse frå...
En sjuttonårig narkotikaberoende yngling, som efter att ha vistats på yrkesskola beretts plats på behandlingshemmet Hasselakollektivet, har som påföljd för bl a allvarlig narkotikabrottslighet överlämnats för vård inom socialtjänsten. 31 kap 1 § BrB.
I ärende angående utlämning för brott till Italien uppkommer fråga, om vissa gärningar, däribland försök till mordbrand, skall vid tillämpning av lagen (1957:668) om utlämning för brott anses övervägande äga karaktären av icke politiska brott, 6 § 2 st. Tillika fråga om tillämpning av 9 § 3 st samma lag.
Fråga, i tre särskilda fall i mål om ansvar enligt narkotikastrafflagen (1968:64), i vad mån åklagarens gärningsbeskrivning över huvud innefattade påståenden om någon enligt nämnda lag straffbar gärning. Tillika frågor om vilka krav som skall ställas på bevisningens styrka.
När i mål om betalningsskyldighet svaranden ensam vädjat mot TR:ns dom, har HovR:n ansetts ej ha ägt ingå i bedömande av ett av TR:n ogillat betalningsyrkande, oansett att yrkandet haft väsentligen samma grund som kärandens yrkanden i de delar av målet vilka omfattades av vadetalan och oansett att HovR:n inte dömt ut sammanlagt högre belopp än TR:n. Tillika spörsmål om rättegångskostnader när parterna ömsom vunnit och tappat. 18 kap 4 § RB.
Tingsrätt dömde till äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan och förpliktade make att ersätta statsverket del av den andra makens rättshjälpskostnader. I två resningsärenden (I och II), båda avseende betalningsåläggandet, har det ansetts ej ankomma på domstolen att självmant undersöka om den make som inte hade rättshjälp haft egna ombuds- eller biträdeskostnader till belopp som kunnat påverka frågan om hans betalningsskyldighet mot staten. 31 § 2 st rättshjälpslagen.
Preskriptionstid för fastighetsköpares fordran p g a dolt fel i fastigheten har - enligt 1862 års preskriptionsförordning - ansetts löpa från tiden för köpeavtalet och ej från den tidpunkt då felet upptäcktes.
Fråga om betalningsansvar enligt 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt för ställföreträdare för juridisk person för underlåtenhet att inbetala mervärdeskatt avseende viss redovisningsperiod i fall då den juridiska personen efter redovisningsperiodens utgång försatts i konkurs och skatten därefter blivit fastställd genom särskilt beslut.
I mål om skyldighet att utge underhållsbidrag som belöper på tid före ikraftträdandet av lagen (1978:853) om ändring i FB har - oavsett lydelsen av punkt 6 första meningen i lagens övergångsbestämmelser - äldre rätt ansetts tillämplig.
Under äktenskap har i hustruns namn inköpts en villafastighet. Syftet med köpet har varit att bereda makarna och deras barn en bostad för gemensamt begagnande. Erforderliga ekonomiska tillskott i och för förvärvet har mannen stått för. Att hustrun "skrivits som ägare" har föranletts av att fastigheten avsetts bli skyddad i förhållande till mannens borgenärer. Frågan huruvida mannen bör anses ha blivit "dold" meddelägare genom för värvet har besvarats jakande.
I syfte att skapa politisk opinion mot tilltänkt förvaring i urberget av radioaktivt avfall från kärnkraftsindustrin hindrade en grupp personer tillhörande en s k aktionsgrupp, "Rädda Voxnadalen", genom att sätta sig på en transportväg ett arbetsfordon från att komma fram till platsen för provborrningar, som ägde rum på enskild person tillhörig fastighet med fastighetsägarens medgivande och i övrigt i enlighet med statsmakternas beslut. I mål mot två av deltagarna i aktionen om ansvar för egenmäktigt förfarande uppkommer fråga om de tilltalade handlat i nöd samt, sedan denna fråga besvarats nekande, frågor om påföljdseftergift och, då sådan ansågs ej kunna meddelas, om särskilt beaktande vid påföljdsbestämningen av det politiska syftet.
Yrkande om vitesföreläggande jämlikt 15 kap 3 § 2 st RB att underlåta åtgärder, som skulle innebära upphovsrättsintrång enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, har ansetts inte kunna bifallas, eftersom sådant intrång är belagt med straff enligt upphovsrättslagen och denna saknar bestämmelser om förbudsvite.
I mål om försättande i konkurs har sökanden, en borgenär, ansetts oförhindrad att i HovR:n åberopa annan fordran till stöd för sin behörighet än som åberopats vid konkursdomstolen. Jfr 50 kap 25 § 3 st RB.
Villkorlig dom har av hänsyn till allmän laglydnad inte ansetts kunna komma i fråga som påföljd för tilltalad, vilken systematiskt under lång tid på sin arbetsplats förövat grova stölder och grova bedrägerier mot arbetsgivaren.
Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har i visst fall bifallits.
Fråga angående omfattningen av den rätt som enligt 1 kap 3 § vattenlagen tillkommer strandägare vid vattenområde, som han inte äger, att vid sin strand ha mindre brygga.
En man skadades allvarligt vid en trafikolycka och avled en kort tid därefter. Med anledning av olycksfallet reste en son till honom hem från Australien, medan fadern ännu var i livet. Fråga om ersättning till sonen för resekostnader och förlust av arbetsförtjänst på grund av resan. 5 kap 1 och 2 §§ skadeståndslagen.
Arbetsdomstolen har i mål om uppsägning av anställning meddelat interimistiskt beslut om anställningens upphörande. Ansökan av den anställde om resning har upptagits till prövning.
Byte av biträde enligt rättshjälpslagen har beviljats på grund av djupgående motsättningar enligt 21 § 2 st rättshjälpslagen. Bedömningen har skett utan hänsyn till om motsättningarna orsakats av biträdets sätt att utföra uppdraget eller ej (I). När parts begäran om byte föranlett beslut i lägre rätt om biträdets entledigande utan att nytt biträde satts i stället och parten i högre rätt fullföljt sin begäran om nytt biträde, har den högre rättens prövning, som alltså varit begränsad tillfrågan om behovet av biträde, ansetts böra ske efter samma grunder som eljest gäller för prövning av biträdesförordnande enligt 20 § 1 st samma lag (II).
Vid överlåtelse av tomträtt angavs i köpekontrakt att köpeskillingen skulle motsvara det högsta försäljningspris statlig långivande myndighet fastställde och upptogs såsom preliminärt beräknat pris visst belopp samt föreskrevs bl a att, sedan försäljningspriset fastställts och köparen fullgjort betalningarna enligt avtalet, köpebrev skulle upprättas. Innan försäljningspriset blivit å angivet sätt bestämt, utfärdade säljaren köpebrev, som undertecknades av säljaren och köparen och vari köpeskillingen angavs till det i köpekontraktet preliminärt beräknade priset. Säljaren, som var medveten om att den angivna köpeskillingen inte motsvarade vad som förutsatts enligt köpekontraktet, krävde härefter under hänvisning till kontraktet betalning enligt ett högre pris. Köpebrevet ansågs, vid det förhållandet att köparen ej insett att köpebrevet upptog oriktig köpeskilling, gällande mot säljaren enligt sin lydelse.
Prövningstillstånd erfordras vid fullföljd av talan mot beslut varigenom vattenöverdomstolen avvisat vadetalan mot beslut av va-nämnden därför att vadetalan ej fullföljts inom rätt tid. 20 och 21 §§ lagen om statens va-nämnd.
Ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973:1144) för framdragande av avloppsledning har ansetts kunna omfatta bl a ett område om 3 800 m2 för avloppspumpstation och avslamningsanläggning.
Förelagd och godkänd ordningsbot utgjorde gemensam påföljd för två förseelser. När resningsgrund sedermera konstaterats föreligga beträffande den ena förseelsen har föreläggandet i dess helhet undanröjts.
Sedan lagsökningsmål på gäldenärens begäran hänskjutits till rättegång har gäldenären vid första förberedelsen framställt invändning om skiljeklausul. Invändningen har ansetts gjord i rätt tid.
En bilförare företog i början av januari på en större väg med en hastighet av ungefär 70 km/tim en omkörning av en långtradare. Därvid kom bilen i sladdning och törnade mot långtradaren. Bilföraren har ej befunnits skyldig till vårdslöshet i trafik. 1 § 1 st lagen om straff för vissa trafikbrott.
En fabriksarbetare har under flera år tillgripit varor på sin arbetsplats. Värdet av det tillgripna, sammanlagt drygt 25 000 kr, har ansetts ligga klart under gränsen för vad som ensamt bör föranleda att en stöld bedöms som grov.
Sedan talan fullföljts mot TR:s dom i ett i ordinär ordning handlagt tvistemål har HovR:n övergått till att handlägga målet enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. Detta har ansetts utgöra rättegångsfel. HovR:n meddelade prövningstillstånd endast i fråga om rättegångskostnaderna vid TR:n. Sedan talan fullföljts mot HovR:ns slutliga avgörande i denna fråga undanröjdes på grund av det rättegångsfel som förekommit i HovR:n inte bara detta avgörande utan också HovR:ns ej överklagade beslut att vägra prövningstillstånd i själva saken.
Kronofogdemyndighets beslut att ta i anspråk säkerhet som ställts enligt lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m m har ansetts kunna överklagas.
I mål, vari A fordrade skadestånd av B på grund av att dennes tillverkning och försäljning av vissa produkter utgjort intrång i A tillkommande mönsterrätt, invände B att han enligt ett mellan parterna träffat licensavtal haft rätt till de omtvistade åtgärderna. B åberopade dessutom att licensavtalet upptog en skiljeklausul och yrkade att Å:s talan därför måtte avvisas. Spörsmål huruvida åberopandet av skiljeklausulen borde föranleda att A:s talan omedelbart avvisades eller huruvida part borde föreläggas att inom viss tid visa att skiljeförfarande inletts och, i så fall, mot vilken av parterna föreläggandet borde riktas.
Aktiebolag, som avförts ur aktiebolagsregistret enligt 4 punkten I st övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1973:705) om aktiebolag och därmed blivit upplöst, kan ej försättas i konkurs.
Betalningsansvar gentemot kommun för avgift enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar har beträffande viss fastighet ansetts åvila den som senast tillträtt fastigheten såsom ägare, innan kommunen först framställde anfordran på betalning av avgiften.
Makar har gemensam lagfart på fastighet. Hustrun säljer till mannen sin hälft av fastigheten med undantag av en därå uppförd byggnad. Mannen påstår i lagfartsärende rörande detta fång att byggnaden tillförts fastigheten av honom ensam. Hinder för lagfart?
Domvillobesvär. Sedan part sökt återvinning mot lagsökningsutslag och kallats till förhandling i återvinningsmålet, har parten till befattningshavare vid TR:ns kansli uppgivit att han inte kunde komma till förhandlingen. TR:n har, utan att fatta något beslut med anledning av vad parten uppgivit, hållit förhandlingen på utsatt tid och, då parten inte inställt sig, meddelat tredskodom mot denne. TR:ns underlåtenhet att fatta beslut i frågan, huruvida förhandlingen skulle inställas eller ej, har ansetts utgöra rättegångsfel. Med utgångspunkt i antagandet att parten skulle ha inställt sig, om han fått besked om att förhandlingen inte skulle komma att inställas, och särskilt med hänsyn till att något allmänt rättsmedel inte står till buds för part mot vilken tredskodom i mål om återvinning mot lagsökningsutslag givits, har felet ansetts vara sådant som avses i 59 kap 1 § 5 RB.
Återställande av försutten tid. Mot tvistemålsdom skulle vadetalan enligt lag fullföljas senast d 2 juli, och domen innehöll en härmed överensstämmande upplysning om fullföljdstidens slutdag. I den till domen fogade fullföljdshänvisningen angavs slutdagen emellertid felaktigt vara d 7 juli. När vadeinlagan inkommit inom den i fullföljdshänvisningen angivna tiden, ansågs den vädjande parten ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att fullfölja vadetalan inom tiden enligt lag.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I mål om avgift för parkering på privat parkeringsplats, s k tomtmarksparkering, riktas kravet mot den parkerade bilens ägare, men denne förnekar att han fört bilen vid tillfället. Det har ansetts att de bevisfrågor som uppkommer i sådana fall är av principiellt intresse och att det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att tvisten i det förevarande målet prövades av högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden har ansetts tillämplig på tvist, vari allmänna reklamationsnämnden avgivit utlåtande, oavsett utlåtandets innehåll. 2 § 1 st 1 nämnda lag.
Enligt nu gällande regler i utsökningsbalkan kan utmätningsförfarandet - i motsats till vad som tidigare ansågs vara fallet - inte anses avslutat så snart influtna medel redovisats. Hinder har därför inte ansetts möta mot att pröva besvär över utmätning även efter det att redovisning skett. 18 kap 7 § 3 st och 14 § samt 13 kap 20 och 21 §§ UB.
Rätt till ersättning enligt 29 § naturvårdslagen? Fråga om innebörden av LSt:s slut om täkttillstånd (s k etappslut) som meddelats efter det att bestämmelsen upphävts d 1 juli 1973 men på grund av ansökan som gjorts före utgången av oktober månad 1972. Övergångsbestämmelserna till lagen (1973:311) om ändring i naturvårdslagen.
Aktiebolag, som är kärande i tvistemål, har under målets handläggning i TR:n blivit upplöst efter konkurs. Sådana omständigheter har inte ansetts föreligga att bolaget efter upplösningen bevarat sin rättskapacitet målet, varför dess talan avvisats. (I) Aktiebolag, som är part i tvistemål, har under målets handläggning i HovR:n blivit upplöst efter konkurs. Sådana omständigheter har inte ansetts föreligga att bolaget efter upplösningen bevarat sin rättskapacitet i målet, men rättegångshindret har verkan först från upplösningen. Bolagets talan i HovR:n har avvisats. (II)
Förbudet i 8 kap 33 § JB att föra talan mot HovR:ns dom i vissa arrendemål har ansetts inte omfatta en av HovR avgjord, som arrendetvist behandlad fråga om skadestånd enligt 3 § samma kap oavsett att fullföljdsförbudet gällt annan del av HovR:ns dom. Oaktat HovR:n utgått ifrån att fullföljdsförbud förelegat beträffande dess avgörande har det ålegat HovR:n att företa i 55 kap 3 § RB föreskriven prövning.
Företrädare för speditionsföretag, som var ombud för en tullskyldig, har till tullmyndigheten lämnat tulldeklaration av seende visst gods. Fråga om oriktig uppgift i deklarationen lämnats av grov oaktsamhet och om uppgiften föranlett fara för att tull eller annan allmän avgift skulle undandras statsverket. 5 § 2 st lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Sedan HD funnit hinder mot utlämning möta enligt 9 § 2 st lagen (1957:668) om utlämning för brott och regeringen därefter avslagit framställningen, har ny framställning gjorts om utlämning för samma brott. Fråga om förutsättning för omprövning av HD:s beslut.
Fråga i mål om åtal för mened om ansvarsfrihet jämlikt 15 kap 4 § BrB. Den tilltalade, som frikändes, har jämlikt 31 kap 2 § RB tillerkänts ersättning av allmänna medel för försvararkostnader för privat försvarare, men målets beskaffenhet har inte ansetts motivera högre sådan ersättning än vad som skulle ha tillerkänts en offentlig försvarare med tillämpning av brottmålstaxan och timkostnadsnormen för brottmål.
Gåvoskattemål. En fader gav en fastighet till sin son. Som villkor för gåvan gällde att sonen skulle överlämna en revers till fadern. I reversen föreskrevs att den tills vidare skulle löpa utan ränta men att ränta skulle erläggas, om långivaren begärde det. Sådan begäran hade inte framställts vid tiden för skattskyldighetens inträde. Reversen har i gåvoskattehänseende inte ansetts löpa med ränta. Med hänsyn härtill har reversfordringens värde vid tiden för fordringens uppkomst befunnits skola uppskattas till lägre belopp än det nominella. Enligt villkoren i reversen förföll denna till betalning omedelbart, om fastigheten såldes eller eljest överläts och långivaren i samband därmed påfordrade betalning. Reversen förföll i övrigt till betalning tre månader efter uppsägning från någondera sidan varvid, om uppsägningen gjordes av långivaren, låntagaren ägde avbetala skulden under tio år med lika stora årliga belopp. Dessa villkor har ansetts innebära att förfallodagen var obestämd. Reverse...
Fråga om tidpunkten för fastställande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen i det fallet att biträdet entledigas innan målet avgörs. Tillika fråga huruvida HovR bort inhämta förklaring från domstolsverket över besvär som rättshjälpsbiträde anfört mot TR:s beslut om ersättning.
Företagsinteckning har ansetts i konkurs omfatta endast den företagsinteckningsbara egendom som fanns vid konkursutbrottet. På grund härav skall företagsinteckningshavare, beträffande produkter som helt eller delvis framställts av vid konkursutbrottet befintliga råvaror och halvfabrikat, vid utdelning gottskrivas ett belopp som motsvarar värdet av dessa råvaror och halvfabrikat. Beräkningen av detta värde har funnits böra ske med hjälp av en s k proportioneringsmetod, innebärande i princip att värdet anses utgöra den andel av den färdiga produktens försäljningsvärde som motsvarar förhållandet mellan de kostnader som nedlagts på produkten före konkursutbrottet och de totala kostnaderna för denna.