Särskild gränsutmärkning eller fastighetsbestämning ----- Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad mot mark- och miljödomstolen och Lantmäteriet, inte ansett att förutsättningar för särskild gränsutmärkning förelegat. Eftersom en prövning av gränsens sträckning bör ske genom fastighetsbestämning och då Mark- och miljööverdomstolen inte bör göra denna prövning som första instans, har målet visats åter till Lantmäteriet för fortsatt handläggning.
Strandskyddsdispens ----- Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c–d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens. Vid den intresseavvägning som gjorts i det enskilda fallet har det dock inte ansetts oproportionerligt att avslå ansökan om dispens. I – mål nr M 4793-19, II – mål nr M 4244-19
Detaljplan ----- Detaljplan för Malmö hamn. Under målets handläggning i Mark- och miljööverdomstolen pekade Energimyndigheten ut en verksamhet som berördes av planen som riksintresse för energiproduktion och energidistribution. Det område som var aktuellt för planen var sedan tidigare utpekat som riksintresse för kommunikation. Länsstyrelsen hade därför inte haft förutsättningar att bedöma om samtliga aktuella riksintressen som berördes av planen var tillgodosedda. Frågan om en avvägning mellan två riksintressen kan – beroende på länsstyrelsens bedömning – komma att prövas av regeringen enligt bestämmelserna i 13 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900). Det i Mark- och miljööverdomstolen tillkomna riksintresset hade en sådan tyngd att det inte kunde uteslutas att det vid en avvägning mellan de olika riksintressena i målet skulle kunna få betydelse för länsstyrelsens bedömning. Med beaktande av detta och vikten av länsstyrelsens funktion som regional planmyndighet bedömde Mark- och milj...
Fråga om strandskyddsdispens för bastubåt ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att bastubåten, en konstruktion med väggar och tak som uppförts på en flotte, är att betrakta som en byggnad och att den är så stadigvarande förtöjd att den kräver dispens från strandskyddsbestämmelserna. Mark- och miljööverdomstolen har vidare ansett att det inte finns förutsättningar att ge strandskyddsdispens för bastubåten och att det inte är oproportionerligt att neka dispens.
Strandskydd inom detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att en konstgjord badsjö, anlagd 1933, som inte ingår i något naturligt system för tillförsel av vatten inte kan anses vara en insjö eller ett vattendrag i den mening som avses i 7 kap. 13 § första stycket miljöbalken och därmed inte omfattas av strandskydd. Mark- och miljödomstolens dom, varigenom en detaljplan upphävdes med hänvisning till strandskyddet, har därför ändrats.
Antagande av detaljplan ----- Detaljplanen innebar bl.a. att en anläggning för parkering skulle uppföras nära en grannfastighet. MÖD har bedömt att anläggningens närhet och höjdläge i förhållande till bostadshuset på grannfastigheten skulle medföra betydande olägenheter i form av insyn för grannfastigheten. MÖD har därför, i likhet med mark- och miljödomstolen funnit skäl att upphäva detaljplanen. Även fråga om detaljplaneförslaget hade ändrats väsentligt efter granskningstiden.
Kommunicering med sakägare inför återförvisning av mål om bygglov ----- Mark- och miljödomstolen har upphävt en byggnadsnämnds beslut att avslå en ansökan om bygglov och återförvisat ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. Domen föregicks inte av kommunicering med berörda sakägare. MÖD har, till skillnad från vad som varit fallet i tidigare avgöranden, bedömt att den underlåtna kommuniceringen inte innefattar ett grovt rättegångsfel enligt 50 kap. 26 § rättegångsbalken.
Ersättning p.g.a. nekat tillstånd att avverka fjällnära skog ----- Skogsstyrelsen har beslutat att neka avverkningstillstånd eftersom avverkning bedömts vara oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för natur- eller kulturmiljövården enligt 18 § skogsvårdslagen. MÖD har funnit att beslutet medför att den pågående markanvändningen - skogsbruk - avsevärt försvåras och att skogsägaren därför har rätt till intrångsersättning enligt 19 § skogsvårdslagen och 31 kap. 4 § miljöbalken.
Föreläggande om rättelse avseende komplementbyggnad ----- En komplementbyggnad har uppförts längre än 4,5 m från fastighetsgränsen beräknat från byggnadens fasad, men närmare än 4,5 m beräknat från byggnadens taksprång. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att de byggnadsdelar som anses vara mätvärda vid beräkningen av byggnadsarean även ska beaktas vid bedömningen av vilken punkt på byggnaden som ska utgöra utgångspunkt för mätningen av byggnadens avstånd till gräns. Eftersom komplementbyggnadens taksprång understeg 0,5 m skulle avståndet till gräns mätas från fasaden. Mark- och miljööverdomstolen har även bedömt att överskridande av byggnadsarean med 0,1 kvm ska anses vara en obetydlig avvikelse. Ett trädäck har inte ansetts utgöra utgångspunkt vid mätning av byggnadens nockhöjd, utan mätning ska ske från den underliggande markens medelnivå invid byggnaden.
Förhandsbesked ----- III (P 10437-19): På en fastighet som är taxerad som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, ansöktes om förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheten taxerats som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, inte ensamt är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför beslutet om positivt förhandsbesked.
Förhandsbesked ----- I (P 7885-19): En fastighet, som taxerats som lantbruksenhet, har styckats av och två nya fastigheter har bildats. Fastighetsbildningsbeslutet har syftat till en ny markanvändning, nämligen bostadsändamål i kombination med djurhållning. I målet har ansökts om förhandsbesked för nybyggnad av två hästgårdar på fastigheterna. Vid prövningstillfället är de nybildade fastigheterna ännu inte taxerade. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheterna ännu inte är taxerade inte är ensamt avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Inte heller har vad som angetts i fastighetsbildningsbeslutet någon bindande verkan vid prövningen om förhandsbesked. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför det positiva förhandsbeskedet.
Startbesked för bygglovsbefriad komplementbyggnad ----- Komplementbyggnad som placerats inom 6 m från väg har trots detta ansetts uppfylla kravet på maximal taknockshöjd för bygglovsbefriade åtgärder. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att bestämmelsen i 1 kap. 3 § andra stycket PBF är tillämplig vid beräkning av taknockshöjd för komplementbyggnader. Mark- och miljööverdomstolen har dock ansett att det finns särskilda skäl att beräkna taknockshöjden utifrån markens medelnivå invid byggnaden när byggnaden inte kan placeras på fastigheten minst 6 m från allmän plats och där den föreslagna utformningen framstår som proportionerlig i förhållande till såväl övrig bebyggelse på fastigheten som till den omgivande bebyggelsemiljön.
Startbesked avseende komplementbyggnad ----- Komplementbyggnad som placerats inom 6 m från väg har inte ansetts uppfylla kravet på maximal taknockshöjd för bygglovsbefriade åtgärder. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att bestämmelsen i 1 kap. 3 § andra stycket PBF är tillämplig vid beräkning av taknockshöjd för komplementbyggnader. Mark- och miljööverdomstolen har inte ansett att det finns särskilda skäl att beräkna taknockshöjden på annat sätt.
Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har – med avvikelse från tidigare praxis – bedömt att kravet på delgivning i 2 § fjärde stycket lagen (1985:206) om viten inte ska tillämpas för överinstansens avgörande rörande ett av adressaten överklagat vitesföreläggande som inte är mer ingripande för denne än det ursprungliga föreläggandet. (Se även M 751-19, M 2947-19 och P 11198-18.)
Avvisat överklagande av bevarandeplan ----- Fråga om bevarandeplan för Natura 2000-område kan överklagas. Mark- och miljööverdomstolen har avslagit ett bolags överklagande av mark- och miljödomstolens beslut att avvisa bolagets överklagande av länsstyrelsens beslut att fastställa s.k. bevarandeplaner för Natura 2000-område.
Tillsyn avseende en höj- och sänkbar glasinhägnad kring en uteservering ----- MÖD ansåg att den aktuella glasinhägnaden kring en uteservering inte ger ett visuellt intryck som motsvarar vad som kan betecknas som plank och att den redan på grund av detta inte kan omfattas av bygglovsplikten. MÖD ansåg vidare att den, tillsammans med en befintlig markis, inte utgjorde en bygglovspliktig tillbyggnad samt att det inte heller i övrigt fanns anledning för nämnden att ingripa mot inhägnaden. MÖD ansåg därför att nämnden haft fog för sitt beslut att inte ingripa.
Avstyckning ----- Lantmäteriet beslutade om avstyckning från en fastighet som omfattade ca 25 ha skogsbruksmark och ca 5 ha jordbruksmark. Fråga i målet var om bestämmelsen i 3 kap. 6 § fastighetsbildningslagen om skydd för jordbruksfastigheter hindrade avstyckningen och om Lantmäteriet hade åsidosatt sin samrådsskyldighet med länsstyrelsen. MÖD fann att arealen jordbruksmark på fastigheten i sig inte varit tillräckligt stor för att jordbruket skulle anses ha en sådan omfattning och effektivitet att det kunde ses som bärkraftigt eller utvecklingsbart. Inte heller hade det kommit fram att jordbruksmarken på fastigheten brukades gemensamt med omkringliggande jordbruksmark på närliggande fastigheter i ett bärkraftigt eller utvecklingsbart jordbruksföretag. Länsstyrelsen hade inte heller fört fram något annat som skulle medföra att fastigheten skulle ses som en jordbruksfastighet. Mot denna bakgrund fann MÖD att fastigheten skulle betraktas som en skogsbruksfastighet. Bestämmelsen om skydd...
Villkor om svavelåtervinning m.m. ----- Efter överklagande från Naturvårdsverket bedömde Mark- och miljööverdomstolen att en delegation åt tillsynsmyndigheten, utan annan begränsning än att åtgärderna ska vara framtagna inom ramen för energihushållningsplanen och rimliga, kunde godtas.
Rättelse av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har instämt i mark- och miljödomstolens bedömning att kommunfullmäktige kan tillämpa 36 § förvaltningslagen analogt för att rätta ett beslut att anta en detaljplan. Eftersom det inte rörde sig om en uppenbar felaktighet kunde beslutet inte rättas i detta fall.
Byggsanktionsavgift ----- MÖD har i likhet med MMD ansett att en byggsanktionsavgift ska tas ut för ett stambyte, i en bostadsrättsförenings flerbostadshus, som omfattat befintliga5 § vattenledningar och avloppsrör vilka i flera fall fått nya placeringar.
Förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning ----- MÖD har fastställt förbudet eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området föranledde inte någon annan bedömning eftersom en sådan lösning låg långt fram (ca tio år) i tiden.
Undanröjande och återförvisning på grund av rättegångsfel ----- Ett mål om bygglov har återförvisats till mark- och miljödomstolen eftersom mark- och miljödomstolen inte har hållit sammanträde trots att det begärts av enskild part.
Statens ansvar för rättegångskostnader i fastighetsmål ----- MÖD har bedömt att länsstyrelsen inte haft objektivt godtagbara skäl för att överklaga ett fastighetsbildningsbeslut och att det därför finns synnerliga skäl att förplikta staten att ersätta en enskild fastighetsägare för rättegångskostnader.
Fråga om det finns förutsättningar för eftergift eller nedsättning av förrättningskostnader på grund av brister vid en tidigare förrättning ----- En ansökan om ledningsrätt har återkallats då det visade sig att området inom vilket ledningsrätt sökts inte tillhörde den fastighet som registerkartan redovisade. Att fastighetsindelningen inte var korrekt redovisad på registerkartan har inte föranlett någon eftergift eller nedsättning av förrättningskostnaderna.
Utdömande av vite ----- Utdömande av vite med anledning av föreläggande om städning av fastighet. Mark- och miljööverdomstolen har kommit fram till, på grund av målets straffrättsliga karaktär, att det inte är möjligt att delge adressaten en ansökan om utdömande av vite genom s.k. spikning enligt 38 § delgivningslagen. Det har därför inte funnits förutsättningar för att bifalla nämndens ansökan. Mark- och miljödomstolens dom har undanröjts och målet har återförvisats till den domstolen för fortsatt handläggning.
Lämpligt komplement till det användningsändamål som bestämts i detaljplanen? ----- Ansökan om bygglov för ändrad användning av byggnad; fråga om cykelverkstad och cykeluthyrning utgör ett lämpligt komplement till det bostadsändamål som bestämts i detaljplanen (9 kap. 31 c § 2 PBL). Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad från mark- och miljödomstolen, ansett att den användning som ansökan avser är så dominerande och har en sådan omgivningspåverkan att den inte utgör ett lämpligt komplement till bostadsändamålet och att det därmed saknas förutsättningar att ge bygglov.
Tillsyn avseende buller på rättspsykiatrisk slutenvårdsavdelning ----- MÖD har bedömt att en anmälan om buller från en larmanordning på en avdelning för rättspsykiatrisk vård omfattas av en miljönämnds tillsynsansvar enligt miljöbalken. Nämndens beslut att avsluta tillsynsärendet utan egen utredning och överlämna anmälan till Inspektionen för vård och omsorg har därför upphävts.
Ändringstillstånd för vindkraftpark ----- Ansökan om ändring har huvudsakligen avsett tillstånd för att uppföra färre vindkraftverk men med en högre totalhöjd. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att en ändring kan prövas inom ramen för en ansökan om ändringstillstånd i de fall där det är möjligt att på grundval av ansökan på ett godtagbart sätt bedöma de miljöeffekter som ändringen av verksamheten medför, under förutsättning att det med hänsyn till övriga omständigheter kan anses lämpligt. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det har varit möjligt att pröva aktuell ansökan med hänsyn till vad bolaget redovisat i fråga om miljöeffekter, att det befintliga tillståndet meddelades inom en relativ närtid, att den tekniska utvecklingen avseende vindkraftverk är snabb, att höjningen av vindkraftverken innebär en produktionsökning och att det i målet inte hade framkommit att det skett några väsentliga förändringar i omgivningen sedan det befintliga tillståndet meddelades.
Detaljplan ----- Detaljplan har antagits för centrumändamål, kontor och bostäder i centrala Halmstad. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att risken för olägenheter avseende buller och ammoniakutsläpp från närliggande bryggeriverksamhet har hanterats tillräckligt genom planbestämmelser om skyddsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen har även ansett att det saknas skäl att anta att bryggeriets tillståndsgivna verksamhet i framtiden skulle komma att inskränkas till följd av den planerade bostadsbebyggelsen samt att de olägenheter som kan drabba bryggeriet till följd av klagomål från närboende inte är betydande på det sätt som avses i plan- och bygglagen (2010:900). Övriga synpunkter som framställts har inte heller ansetts utgöra hinder mot antagande av detaljplanen.
Byggsanktionsavgift ----- Åtgärderna som hade vidtagits innan startbesked meddelats var inte i sig bygglovspliktiga, men nödvändiga för den kommande byggnationen. Åtgärderna borde därför ha ingått i den kontrollplan som granskas vid det tekniska samrådet innan startbesked kan ges. De utförda arbetsmomenten innebar därmed att den lovsökta åtgärden hade påbörjats. Det fanns alltså förutsättningar att ta ut byggsanktionsavgift. Något skäl att jämka avgiften fanns inte, varför nämndens beslut fastställdes.
Begäran enligt 12 § förvaltningslagen att ett ärende ska avgöras ----- Ett beslut att avslå en begäran enligt 12 § förvaltningslagen om att ett ärende ska avgöras får överklagas endast till en instans, se 49 § andra stycket förvaltningslagen. Sedan en kommunal nämnd hade avvisat en sådan begäran avslog länsstyrelsen överklagandet. MÖD har konstaterat att överklagandeförbudet gäller och därför undanröjt mark- och miljödomstolens dom och avvisat överklagandet av länsstyrelsens beslut.
Byggsanktionsavgift ----- En nämnd har påfört en fastighetsägare byggsanktionsavgift på grund av att denne vidtagit marklovspliktiga åtgärder utan marklov eller startbesked. Tidigare hade nämnden vid två tillfällen påfört byggsanktionsavgift avseende samma påstådda åtgärder men besluten hade upphävts av högre instans. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det saknas skäl att bedöma byggsanktionsavgifter på annat sätt än byggnadsavgifter som anses omfattas av begreppet straff i Europakonventionens mening. Ett beslut om byggsanktionsavgift utgör därmed hinder för tillsynsmyndigheten att på nytt pröva frågan om avgift avseende samma påstådda överträdelse.
Byggsanktionsavgift ----- En kommunal nämnd beslutade att påföra två personer byggsanktionsavgift för att de tagit ett område i anspråk för parkering av husbilar innan bygglov och startbesked förelegat. Personerna invände bland annat att deras eventuella överträdelse var preskriberad, dvs. att de inte hade fått tillfälle att yttra sig inom fem år efter överträdelsen. MÖD fann att vad nämnden kunnat ta ut byggsanktionsavgift för var åtgärden att utan erforderligt tillstånd anordna parkeringsplats utomhus. Enligt MÖD kunde en sådan överträdelse inte anses pågå enbart på den grunden att markområdet fortsatt används för parkering. Bilder gav stöd för att området hade använts för parkering mer än fem år innan nämnden gett personerna tillfälle att yttra sig och det hade inte framkommit att några åtgärder som utgjort ett led i anordnande av parkeringsplats företagits i tiden därefter. Mot denna bakgrund fann MÖD att invändningen om preskription inte var motbevisad. MÖD upphävde därför beslute...
Föreläggande att ta bort bojar inom strandskyddsområde ----- Sju bojar har ansetts utgöra en anläggning eller anordning som avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Bojarna har därför ansetts förbjudna inom strandskyddsområde.
Tillstånd till djurhållning ----- MÖD har i likhet med Statens jordbruksverk ansett att det inte kan anses generellt olämpligt att gödsellagring sker utanför en djurhållande verksamhet. Tillstånd till djurhållning har därför ansetts kunna ges även om en verksamhetsutövare inte har tillräcklig egen lagringskapacitet. Det ansågs inte finnas skäl att ifrågasätta att det är möjligt att avyttra gödsel i enlighet med vad sökanden hade redovisat och vad som krävs för att omhänderta gödsel från det antal djurenheter som tillståndet omfattar (jfr rättsfallet MÖD 2008:34). Den avgränsning av tillståndsprövningen och den villkorsskrivning som miljöprövningsdelegationen, som givit tillstånd, hade gjort ansågs mot den bakgrunden inte kunna strida mot miljöprövningens syfte. MÖD ansåg därför att det inte funnits skäl för mark- och miljödomstolen att upphäva tillståndet och avslå ansökan. Eftersom de övriga skäl som framförts mot verksamhetens tillåtlighet och de villkor som tillståndet förenades med...
Anläggningsavgift ----- En fastighet har ansetts ha behov av en vattentjänst med hänsyn till skyddet för miljön. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att förhållandena på Öland med hänsyn till de låga grundvattennivåerna är sådana att det finns ett behov av skydd för miljön enligt LAV. Det kan förväntas att en kollektiv lösning av dricksvattenfrågan kommer att förhindra eller åtminstone väsentligt motverka påtagliga olägenheter för miljön. Att dricksvattenfrågan bör lösas kollektivt för det aktuella bebyggelseområdet i stort utgör en presumtion för att den aktuella fastigheten har ett motsvarande behov. Fastighetsägaren kunde inte visa att fastighetens behov skulle lösas med större fördel genom den egna brunnen än genom den allmänna va-anläggningen. Ett fortsatt uttag av vatten genom den egna brunnen ansågs inte tillgodose intresset av god hushållning med naturresurser.
Föreläggande att ta bort stängsel ----- Fastighetsägare har av länsstyrelsen med stöd av 26 kap. 11 § andra stycket miljöbalken förelagts att ta bort fyra hinder över en enskild skogsbilväg. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att hindren - anordningar med bommar, vajrar och delar av rullcontainrar - är att jämställa med stängsel. Mark- och miljööverdomstolen har vidare ansett att de uppenbart endast är avsedda att utestänga allmänheten från att använda skogsbilvägen i enlighet med allemansrätten. Det allmännas intresse av att upprätthålla den allemansrättsliga tillgången till området har i detta fall ansetts väl överväga fastighetsägarnas intresse av att minska risken för skada i området till följd av allmänhetens utnyttjande av allemansrätten eller olovliga framfart med motorfordon. Föreläggandet har i den delen ansetts vara proportionerligt och befogat.
Föreläggande att möjliggöra passage vid stängsel ----- Fastighetsägare har av länsstyrelsen förelagts att vidta åtgärder för att möjliggöra passage med bl.a. rullstol och barnvagn vid hinder på en del av fastigheten som tidigare utgjort banvall. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att anordningen, som består av ett antal stockar som lagts intill och ovanpå varandra, samt ett antal stora stenar, är att jämställa med ett stängsel. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det i och för sig finns förutsättningar för att förelägga om stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken. Med hänsyn till att den omgivande terrängen ändå inte i nuläget är framkomlig med rullstol eller barnvagn och att anordningen bedöms kunna passeras av andra som kan omfattas av allemansrätten, har Mark- och miljööverdomstolen ansett att det skulle medföra en endast marginell fördel för det allmänna intresset. Föreläggandet har därmed inte ansetts vara proportionerligt och har upphävts.
Föreläggande att vidta markundersökningar avseende en avslutad deponi ----- Föreläggande enligt 26 kap. 22 § miljöbalken att vidta markundersökningar i preventivt syfte avseende en avslutad deponi (hushållsavfall, grovsopor m.m. som av kringboende slängts i en grop till en bit in på 1970-talet). MÖD har funnit att tidigare markägare, som inte varit delaktig i den aktiva verksamheten och därmed endast skulle kunna ha ett begränsat avhjälpandeansvar för det fall en föroreningsskada skulle komma att konstateras, inte med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken kan föreläggas att vidta markundersökningar i syfte att utröna om någon föroreningsskada föreligger.
Energihushållningsvillkor ----- Vid tillståndsprövning av en anläggning för produktion av cellulosafibrer motsatte sig verksamhetsutövaren att tillsynsmyndigheten genom delegation skulle få meddela villkor om energihushållningsåtgärder med hänvisning till att det inte kan anses vara villkor av mindre betydelse. MÖD fann att endast åtgärder som är tekniskt möjliga och realistiska ska redovisas i energihushållningsplanen och att delegationens omfattning då begränsas. Förutsättning förelåg därför att delegera frågan till tillsynsmyndigheten.
Fråga om det är förenligt med detaljplanen att bygga ett flerfamiljshus på fastighet där huvudbyggnad ska uppföras fristående. Ansökan om bygglov avsåg ett hus med fyra bostadslägenheter ----- Fastigheten ingick i ett område som på plankartan betecknades BFII. Planbestämmelserna angav att med F avses att huvudbyggnader ska uppföras fristående. De aktuella planbestämmelserna innehåller ingen begränsning i antal bostadslägenheter per byggnad eller per fastighet. Enligt beskrivningen till stadsplanen var området i huvudsak bebyggt med hus för åretruntboende av varierande storlek och typ. Vidare angavs i beskrivningen att planförslaget omfattade 85 bostadsfastigheter, varav 76 befintliga och 9 nya. MÖD fann inte stöd för att tolka bestämmelsen F så att enbart egnahems- och villabebyggelse får uppföras. Det fanns därmed ingen anledning att göra någon bedömning av om utformningen av bostadshusen visuellt kunde anses överensstämma med egnahems- och villabebyggelse. Uppförande av ett flerbosta...
Fråga om det är förenligt med detaljplanen att bygga ett flerfamiljshus på fastighet där huvudbyggnad ska uppföras fristående. Ansökan om bygglov avsåg två hus med fyra bostadslägenheter i varje. ----- Fastigheten ingick i ett område som på plankartan var betecknat BÖII. Av planbestämmelserna framgick att områden betecknade med Ö endast får bebyggas med hus som uppförs fristående. Planbestämmelserna innehöll inte någon begränsning i antal bostadslägenheter per byggnad eller per fastighet. I beskrivningen angavs att bebyggelsesättet inte har förändrats genom ändringen av stadsplanen men att bestämmelserna har skärpts i någon mån i syfte att förhindra uppkomsten av större bostadshus än som ursprungligen avsetts. MÖD fann inte stöd för att tolka planbestämmelsen Ö så att enbart egnahems- och villabebyggelse får uppföras. Den sökta åtgärden att uppföra två flerbostadshus stred således inte mot planens reglering avseende byggnadssätt. Bygglov medgavs. (se även MÖD 2020:41, MÖD 2020:43 och M...
Bygglov för fritidshus med lägenheter för uthyrning. Fråga om sökt åtgärd överensstämmer med planbestämmelse om att hus ska vara fristående. ----- Fastigheten ingick i ett område som på plankartan är betecknat BFI. Enligt planbeskrivningen avsåg beteckningen B bostadsändamål. Beteckningen F innebar att tomter ska ha viss minimistorlek, hus uppföras fristående och uppta högst en tiondel av tomtens yta samt att det endast får finnas en huvudbyggnad jämte gårdsbyggnad på tomten. Av beteckningen I följer att hus får byggas i högst en våning och inte vara högre än 3,8 m.
Fråga om det är förenligt med detaljplan att bygga ett flerfamiljshus på fastighet som får bebyggas med fristående hus. Ansökan om bygglov avsåg ett hus med 24 lägenheter. ----- Fastigheten ingick i ett område som på plankartan betecknades BÖu. Plankartan angav att sådana områden endast får bebyggas med hus för bostadsändamål i öppet byggnadssätt. Enligt planbeskrivningen får område betecknat med S bebyggas endast med hus som är sammanbyggda med varandra, där sammanbyggnad kan ske, och område betecknat med Ö bebyggas endast med hus som uppförs fristående eller två med varandra sammanbyggda i tomtgräns. Planbestämmelserna innehöll inte någon begränsning av antalet bostadslägenheter per byggnad eller per fastighet. På plankartan har lagts ut mark för bostadsändamål dels i slutet byggnadssätt (BS), dels i öppet byggnadssätt (BÖ). Enligt bestämmelserna gäller för både BS och BÖ att byggnad får uppföras i högst två våningar. Det som anges i planbeskrivningen om vilken typ av bebyggelse som ...
Klagorätt för miljöorganisation ----- Skogsstyrelsens meddelande efter samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har ansetts omfattas av artikel 9.3 i Århuskonventionen för vilka miljöorganisationer ska ha tillgång till rättslig prövning. Vid en konventionskonform tolkning av 16 kap. 13 § miljöbalken har en miljöorganisation därför ansetts ha haft rätt att klaga på Skogsstyrelsens beslut.
Klagorätt för en organisation som har till ändamål att tillvarata kulturmiljöintressen ----- MÖD har bedömt att en kulturmiljöorganisation har rätt att klaga på beslut om bygglov inom detaljplanelagt område under samma förutsättningar som en sådan organisation kan överklaga beslut om detaljplaner. Klagorätt i det konkreta fallet saknades dock enligt 13 kap. 2 § 8 PBL eftersom bygglovsbeslutet inte aktualiserade någon fråga relaterad till kulturmiljön som inte redan hade avgjorts i detaljplanen.
Bygglov för uterum ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att det inte är visat att det förekommit dispensgivning i enlighet med tidigare lagstiftning i sådan omfattning att en avvikelse från en planbestämmelse om punktprickad mark kan betraktas som liten. Eftersom det inte heller i övrigt har funnits förutsättningar att bedöma avvikelsen som liten har bygglovsansökan avslagits.
Tillstånd till bergtäkt: lokalisering och efterbehandling ----- Sökanden har inte visat att den föreslagna lokaliseringen är lämplig (2 kap. 6 § miljöbalken). Inte heller har sökanden visat att efterbehandlingen - som innefattade införsel av stora mängder schaktmassor - kan genomföras utan att det leder till skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Mark- och miljööverdomstolen har därför avslagit ansökan.
Föreläggande om försiktighetsmått mot buller ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att buller från den mycket omfattande verksamhet som bedrivs på en relativt stor idrottsanläggning, Boovallen, belägen intill ett bostadsområde, ger upphov till sådan olägenhet för människors hälsa som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken. Domstolen har ansett att bullerstörningarna inte är så stora att den organiserade idrottsverksamheten behöver förbjudas. Däremot måste kommunen genomföra vissa åtgärder för att begränsa bullerpåverkan. Detta med hänsyn till verksamhetens storlek, närheten till bostäder och de ljudnivåer som verksamheten orsakar. Enligt det överklagade beslutet skulle kommunen även bygga bullerskydd för att begränsa olägenheterna. Kostnaderna för bullerskydden har uppgetts vara mellan 4,5 och 12 miljoner kronor. Bullerskydd ger dessutom en begränsad effekt på denna plats. Domstolen har därför ansett att bullerskydd inte är en miljömässigt motiverad och rimlig åtgärd i detta fall. Däre...
Domvilla m.m. ----- Vid avstyckning har ett avtalsservitut för strandplats och väg dit fördelats till såväl stamfastigheten som styckningslotten. Med hänsyn till de härskande fastigheternas ändamål (skogsbruk och grönområde/park), och till servitutsändamålet, har fördelningen av servitutet till ytterligare en fastighet (styckningslotten) inte ansetts öka belastningen på de tjänande fastigheterna på så sätt att ägarna till dessa skulle ha betraktats som sakägare vid förrättningen.
Beslut att godkänna reviderade ritningar under byggprocessen ----- En kommunal nämnd har efter att bygglov och startbesked meddelats godkänt reviderade bygglovsritningar. Detta beslut har ansetts vara ett överklagbart beslut. Ändringarna har varit för omfattande för att kunna rymmas inom tidigare meddelat bygglov, varför Mark- och miljööverdomstolen har fastställt underinstansernas beslut att upphäva beslutet.
Föreläggande om rättelse ----- Byggnadsnämnden bedömde, i enlighet med kontrollplan och sakkunnigutlåtande, att en byggnad uppfyllde de tekniska egenskapskraven och gav slutbesked. Då det senare visade sig att de krav på tillgänglighet som gällde vid tiden för byggnadens uppförande inte var uppfyllda beslutade nämnden om rättelseföreläggande. Då det inte har framkommit att det fanns skäl för nämnden att ifrågasätta underlaget om byggnadens förenlighet med egenskapskraven innan den beslutade om slutbesked utgör slutbeskedet inte hinder mot att senare förelägga om rättelse avseende de tekniska egenskapskraven. Ärendet har återförvisats till länsstyrelsen.
Talerätt ----- En förening, som vid tidpunkten för överklagandet av ett beslut om att anta en detaljplan hade varit verksam under cirka åtta månader och som bildats med enda syfte att driva en viss uppkommen fråga i ett enskilt exploateringsföretag, har inte bedömts bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den kan anses representera allmänheten för att bevaka allmänna naturskydds- eller miljöintressen. Föreningens överklagande har avvisats.