En travtränare överlät en andel i en av honom ägd häst. Förvärvaren har ansetts inte vinna skydd mot överlåtarens borgenärer redan genom avtalet om överlåtelsen.
En förälder tillerkändes rätt till visst umgänge med sitt barn i närvaro av en person, som skulle utses av socialnämnden. Nämnden utsåg emellertid inte någon person för uppdraget. Spörsmål i anslutning härtill.
Räntebidrag för bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) har, oaktat betalningsansvaret för bostadslånen i samband med överlåtelse av fastigheterna övertagits av köparna samt säljaren erhållit ersättning av köparna motsvarande räntebidrag för tiden fram till tillträdet, utbetalats till säljaren. Denne har ansetts gentemot köparna redovisningsskyldig för medlen i den mening som avses i lagen (1944:181) om redovisningsmedel. Tillika fråga huruvida dröjsmål med avskiljande förelegat.
Fastighetsägaren A yrkade förpliktande för P att utge vissa pantbrev gällande i A:s fastigheter och åberopade som grund att pantbreven tillhörde honom. Tvisten har, oaktat P som grund för bestridande åberopat att pantbreven var pantförskrivna till honom, inte ansetts gälla frågan om panträtt i fastigheterna. Bestämmelsen om fastighetsforum i 10 kap 10 § RB har därför inte varit tillämplig.
Fråga om förutsättningarna för att gåva, som sker i form av att fordran enligt enkelt skuldebrev efterskänks, skall anses fullbordad. 3 § 2 st sista p lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva.
Fråga, i mål om ansvar för obehörigt avvikande från trafikolycksplats, om behov av offentlig försvarare med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden och till vad målet rör.
Styrelsen för samfällighetsförening framlade vid föreningsstämma debiteringslängd, varigenom bidrag uttaxerades att utges av föreningens medlemmar med angivna belopp. I längden angavs vidare att, om belopp inte betalades på bestämd förfallodag, ersättning för vissa indrivningskostnader och dröjsmålsränta skulle utgå. Verkställighet omedelbart på grund av debiteringslängden har ansetts inte kunna omfatta berörda kostnader eller dröjsmålsränta. Det hinder mot verkställighet som sålunda förelegat har ansetts vara av den beskaffenhet att kronofogdemyndigheten skolat självmant beakta det.
Fråga om HovR:s tillämpning av bestämmelserna i 6 kap 18 § FB i fall då betydande ändringar skett i de förhållanden som förelåg när socialnämnden yttrade sig till TR:n i mål angående vårdnad.
Vid utmätning av en fordran på räntebidrag enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946), vilken tillkom två personer som var betalningsansvariga för det bostadslån som var förenat med bidraget, har endast hälften av fordringen ansetts tillhöra gäldenären i utsökningsmålet. 4 kap 17 § UB.
Fråga vid bestämmande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen om de krav som bör ställas på biträdets kostnadsräkning. 22 § rättshjälpslagen och 20 § rättshjälpsförordningen.
Stämningsansökan avseende ansvar för grov misshandel har avvisats i fall då den tilltalade tidigare har dömts för misshandel på grund av annat våld mot samme målsägande under de i ansökningen i övrigt angivna förhållandena. 30 kap 9 § 1 st RB.
I fall då en man har haft sexuellt umgänge med en underårig flicka har fråga uppstått om flickan kan anses ha stått under hans fostran och mannen till följd därav skall straffas för sexuellt utnyttjande av underårig. 6 kap 4 och 6 §§ BrB.
Domvillobesvär. I fall då egendom som begärs förverkad tillhör någon som inte är tilltalad och rätten beslutar om förverkande utan att ägaren har varit part i målet har ägaren ansetts berättigad att angripa domen med besvär över domvilla.
Ett aktiebolag har lämnat en företagsinteckning som säkerhet för några närstående företags förbindelser mot en bank. Fråga i aktiebolagets konkurs om bolagets ansvar var primärt eller subsidiärt?
Fullföljdsförbudet i 8 kap 33 § JB i frågor om förlängning av arrendeavtal har ansetts omfatta även beslut, som HovR:n meddelat angående rättegångskostnad parterna emellan eller angående ersättning till statsverket för kostnad i anledning av motparts rättshjälp.
Marinen har i samband med ingripande mot en grundstött främmande ubåt dragit loss och bogserat bort denna, varvid anlitats en bogserbåt tillhörig en kommun. Sedan kommunen krävt bärgarlön av staten, har från statens sida invänts att bogserbåtens insats visserligen utgjorde en bärgningsoperation men inte berättigade till bärgarlön, eftersom marinens huvudsyfte med ingripandet var att undersöka och slutligen avvisa ubåten.
Sedan ett aktiebolag sålt viss egendom, som omfattades av företagsinteckning, inställde bolaget betalningarna. Ackordscentralen fick i uppdrag att försöka få till stånd ett underhandsackord. En anställd hos ackordscentralen förordnades till god man enligt 2 § ackordslagen. Härefter erlades del av köpeskillingen för den sålda egendomen genom att en check tillställdes en av bolagets firmatecknare. I enlighet med gode mannens direktiv insattes det belopp som checken löd på omgående på ett av ackordscentralen disponerat s k redovisningskonto. Bolaget försattes senare i konkurs och behållningen på redovisningskontot överlämnades till konkursförvaltaren. Den förmånsrätt som följde med företagsinteckningen har ansetts gälla i det överlämnade beloppet.
Ansökan av en man om att få till adoptivbarn anta sin hustrus barn med en annan man har med hänsyn till omständigheterna bifallits, trots att den andre mannen motsatt sig adoptionen.
En verkställande direktör i ett aktiebolag har bevakat en fordran avseende lön m m i bolagets konkurs. Direktören har med tillämpning av 29 a § 2 st 3 KL ansetts som närstående till bolaget. Som följd härav har fråga uppkommit i vad mån fordringen enligt 100 a § samma lag får göras gällande i konkursen.
Yrkande om ersättning för rättegångskostnad i HovR i ett från TR fullföljt mål framställdes efter det att huvudförhandlingen i HovR:n förklarats avslutad men innan HovR:n meddelade dom i målet. Av HovR:n meddelat särskilt beslut med anledning av ersättningsyrkandet har ansetts ej utgöra beslut i ett från huvudmålet skilt ärende. Tillstånd har därför erfordrats för prövning i HD av talan mot beslutet. 54 kap 9 § RB.
Biträde enligt rättshjälpslagen förde talan mot beslut angående ersättning. Motparter till honom i besvärsmålet var domstolsverket och enskild part. Domstolsverket medgav den förda besvärstalan medan något medgivande från den enskilda motpartens sida inte förelåg. Domstolsverkets medgivande har i ett sådant fall ansetts inte kunna läggas till grund för prövning av en besvärstalan.
Sedan en person köpt en fastighet och ensam fått lagfart, har det genom dom fastställts att hans make har bättre rätt till hälften av fastigheten. Makens dolda äganderätt har alltså gjorts öppen. Maken har därefter beviljats lagfart på hälften av fastigheten. Skyldighet att erlägga stämpelskatt har då ansetts inträda.
HovR har tillåtit vadekäranden att ändra sin talan i målet och i anledning härav återförvisat målet till TR:n. HovR:ns beslut har ansetts kunna överklagas. 54 kap 6 § RB.
När försäkringsgivare utfärdat fribrev beträffande en av arbetsgivare tecknad pensionsförsäkring för arbetstagare, har arbetstagaren ansetts berättigad att i arbetsgivarens konkurs själv göra gällande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979), svarande mot de ytterligare premier, som skulle ha betalts enligt försäkringsavtalet.
A sålde till B en fastighet för en avtalad köpeskilling av 280 000 kr. I köpehandlingarna angavs emellertid köpeskillingen till endast 180 000 kr. Återstående 100 000 kr skulle B betala enligt utfärdad revers. A väckte talan mot B och yrkade betalning enligt reversen. B bestred betalningsskyldighet under åberopande av att den riktiga köpeskillingen ej angetts i köpehandlingarna och att köpet därför var ogiltigt. A:s fordringsanspråk har, oaktat att B inte yrkat ogiltigförklaring av själva köpet, ansetts inte kunna göras gällande. 4 kap 1 § JB.
Ansökan om återställande av försutten tid för anmälan av bestridande av betalningsansvar för parkeringsanmärkning (se 9 § lagen 1976:206 om felparkeringsavgift) har ansetts ej utgöra fall varom stadgas i 11 kap 11 § regeringsformen.
I mål om ersättning för uppdrag som biträde enligt rättshjälpslagen (I) eller som offentlig försvarare (II) har av biträdet eller försvararen framställt yrkande om ersättning för rättegångskostnader i målet ansetts inte kunna lagligen bifallas.
Stämpelskattemål. Arvinge avstod till förmån för bl a A arv till ett angivet belopp. Genom en såsom "verkställande av arvsavstående" betecknad handling överenskom dödsbodelägarna att A skulle påföras dödsboets fastighet mot avräkning av ett belopp motsvarande fastighetens marknadsvärde. Arvsavståendet har ansetts jämförligt med ett legat som skall fullgöras av den avstående arvingen. A:s fastighetsförvärv har befunnits utgöra köp för vilket stämpelskatt skall erläggas.
Till undvikande av sammanstötning med en mötande bil som fördes på fel sida av vägen svängde bilföraren A - utan att dessförinnan ha genom signalering eller inbromsning sökt undvika sammanstötning - till vänster in på den andra vägbanan. Samtidigt förde den mötande bilens förare S sin bil tillbaka till rätt vägbana med följd att bilarna kolliderade, varvid S avled. Fråga om ansvar för A för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.
I brottmål vari revisionstalan av den tilltalade förts i ansvarsdelen angående straffmätningen och i skadeståndsdelen angående jämkning har HD upptagit frågan om prövningstillstånd i ansvarsdelen för sig och beslutat att ej meddela prövningstillstånd i denna del samt förklarat, att frågan om prövningstillstånd i skadeståndsdelen skulle upptas senare såsom tvistemål.
Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.
Ett aktiebolag väckte talan mot staten och yrkade bl a att TR:n med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen skulle förklara, att staten var förpliktad att återbetala viss skatt som bolaget erlagt. Som grund åberopades att lagstiftningen om skatterna stred mot främst 2 kap 18 § regeringsformen. - Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva frågan om en skattelags grundlagsenlighet när tvister om skatten skall avgöras av förvaltningsdomstol.
Fråga huruvida köp av område av fastighet blivit ogiltigt, då ansökan om fastighetsbildning inte gjorts inom sex månader från den dag då köpekontraktet upprättades. 4 kap 7 § JB.
Fråga huruvida hos polismyndighet anställda stämningsmän, vilka vid sidan av tjänsten mot betalning utfört för myndigheten avsedda delgivningsuppdrag, gjort sig skyldiga till brott. Trolöshet mot huvudman eller myndighetsmissbruk?
Vid utförsåkning i en backe belägen inom ett för sådant ändamål upplåtet område skadade sig en skidåkare när han föll i ett stenigt område med otillräckligt snötäcke. Upplåtaren har ansetts ha vidtagit otillräckliga åtgärder till förebyggande av sådan olycka som den inträffade och därför vara vållande till skadan.
Frågan om motparts skyldighet att enligt 31 § rättshjälpslagen ersätta kostnaden för parts rättshjälp skall prövas av domstolen utan särskilt yrkande även till den del som motsvarar partens egna avgifter för rättshjälpen.
Preskriptionstid för beställares fordran på grund av fel i entreprenad har - enligt 1862 års preskriptionsförordning - ansetts löpa från den dag slutbesiktning slutförts. Tillika spörsmål om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
Sedan ett aktiebolag försatts i konkurs har en bank på konkursförvaltarens begäran överfört vissa bolagets fordringar hos banken till ett konto i konkursboets namn. Denna åtgärd har inte ansetts hindra banken att kvitta fordringar som banken hade hos bolaget mot bolagets nyss angivna fordringar.
Fråga huruvida avstämningar som för två aktiebolag gjorts av deras inbördes fordringsförhållanden medfört preskriptionsavbrott beträffande det ena bolagets nettofordran mot det andra. Tillika fråga om behörigheten att i sådant hänseende företräda bolagen.
Sedan en tidningsartikel utan medgivande utnyttjats för reklamändamål yrkade det tidningsföretag, i vilket artikelförfattaren var anställd, under åberopande av ett för tidningsbranschen gällande kollektivavtal ersättning med anledning av intrång i upphovsrätt. Fråga om tidningsföretagets rätt enligt avtalet att beivra intrånget.
Mål om yttrandefrihet. I ett TV-program av betydande allmänintresse gjordes i en direktsänd intervju med A vissa uttalanden om två polismän, som A i början av intervjun angav namnet på. Uttalandena innebar att polismännen beskylldes för att ha misshandlat A:s bror till döds eller visade i vart fall att TV-reportern och A hade starka misstankar om detta. Programutgivaren har på grund av uttalandena fällts till ansvar för yttrandefrihetsbrott, innefattande förtal, och har förpliktats att utge skadestånd till poliserna. Vid bedömningen av om det varit "försvarligt att lämna uppgift i saken" har tagits hänsyn till de konkreta uppgifterna och till det sätt på vilket utpekandet av polismännen skedde men har bortsetts från frågan om uppgifterna var sanna eller inte. Viss s k sanningsbevisning, som enligt beslut tidigare under handläggningen befunnits kunna tillåtas, har således inte beaktats. (I). 2, 4, 6 och 7 §§ radioansvarighetslagen (1966:756), 7 kap 4 § 9 tryckfrihetsförordningen och 5 k...
Sedan J sålt sin bil till W på kredit med äganderättsförbehåll, lämnade W bilen till en verkstad för reparation. Då W inte kunde betala reparationskostnaden, träffade verkstaden och W avtal om överlåtelse av bilen till verkstaden med avräkning av kostnaden från köpeskillingen, varefter verkstaden sålde bilen till annan. I mål om skyldighet för verkstaden, som inte var i god tro vid sitt förvärv av bilen, att utge ersättning till J för bilen har fråga uppkommit huruvida verkstaden är på grund av retentionsrätt berättigad till avdrag för reparationskostnaden.
Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i HovR:n framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats.
Enligt avtal om s k factoring mellan ett factoringbolag och ett transportbolag har factoringbolaget lämnat en löpande kredit efter hand som transportbolaget överlåtit kundfordringar som säkerhet. Fråga, i mål om återvinning av säkerställande som skett vid visst tillfälle, dels huruvida säkerställandet inneburit nackdel för transportbolagets övriga borgenärer dels huruvida säkerheten överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. 37 § 1 st KL.
Den som dömts för brott, begångna under inflytande av sådan själslig abnormitet som avse i 33 kap. 2 § BrB, och enligt 3 st. i samma paragraf förklarats vara fri från påföljd har ansetts äga föra talan mot domen med yrkande att frikännas från ansvar för brott.
Mot TR:s dom i brottmål har två tilltalade vädjat. En av dem återkallade sin vadetalan och HovR:n avskrev före huvudförhandlingen målet beträffande denne. Den enligt 21 kap 10 § RB fastställda brottmålstaxan har inte ansetts tillämplig vid fastställandet av ersättning till den andre tilltalades offentlige försvarare.
Talan mot TR:s avvisningsbeslut, vilket innebar att stämningsansökan avseende arbetstvist avvisades på grund av rättegångshinder, har ansetts skola fullföljas till arbetsdomstolen. 2 kap 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Ett fackförbund har dels i förhandlingar med en arbetsgivareförbund lämnat uppgift om att det beslutat avråda sina medlemmar att ta anställning i ett företag och infört samma uppgift i en internt register dels till arbetsgivareförbundet motiverat beslutet med uppgiften att företagsledaren funnits klart olämplig som personalledare. Föreligger rekvisiten för förtal enligt 5 kap 1 § BrB?
Fråga, vid bestämmande av ersättning till offentlig försvarare i mål där brottmålstaxan inte var tillämplig, huruvida den offentlige försvararens arbetsinsats bort begränsas till följd av att den tilltalade själv visat stor aktivitet i rättegången (I och II). Av offentlig försvarare i samma mål under lunchpauser i huvudförhandlingen utfört arbete i målet har ansetts påkallat och därför ersättningsgillt (I).
Fråga om tillämpning av 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen (1953:272) vid samtidig utmätning i allmänt och enskilt mål av fordran på skatt som skall återbetalas.
Från A har i Stockholm fem cyklar tillgripits under en tid av femton månader. Skadefrekvensen har inte ansetts vara så hög att A:s försäkringsgivare blivit berättigad att säga upp A:s hemförsäkring i vad den omfattade tillgrepp av cykel. 15 § 1 st konsumentförsäkringslagen (1980:38).
Fråga huruvida den som ej återlämnat en förhyrd personbil på avtalad tid gjort sig skyldig till olovligt brukande. 10 kap 7 § BrB. Tillika fråga om tillämpning av 35 kap 6 § BrB avseende gärning beträffande vilken parterna godtagit TR:s bedömning och som vid tiden för HD:s dom är preskriberad.
Ideell förening (fackförbund) beslutade att föreningen skulle träffa avtal om kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar. Av allmänna rättsprinciper har ansetts följa att medlem i föreningen kunde genom klandertalan få prövat om beslutet stred mot föreningens stadgar och därför var ogiltigt. Förutsättning för bifall till sådan klandertalan har beträffande fackförbund ansetts vara att beslutet avser ett ändamål som är uppenbart främmande för förbundets uppgift enligt stadgarna.
Ett aktiebolag häftade, när det försattes i konkurs, i skuld till postverket på grund av att bolaget hade övertrasserat sitt postgirokonto. Sådana inbetalningar från bolagets gäldenärer som bokförts på kontot, sedan bolaget försatts i konkurs men före utgången av den i 21 § 1 st första meningen KL angivna fristen, har, vid bedömning av tillämpligheten av nämnda lagrum, till den del de motsvarade postverkets fordran mot bolaget per konkursdagen ansetts såsom betalning som bör jämställas med betalning av konkursgäldenären direkt till postverket.
Fråga i visst fall huruvida ersättning för produktskada kunde åläggas tillverkare av vara för bristande upplysning om vad som borde iakttas vid användning av varan.
Resning. En man, som förklarats vara fader till ett barn, har sökt resning under åberopande av nytt utlåtande från statens rättskemiska laboratorium, enligt vilket det är osannolikt att han skulle kunna vara barnets fader. Med hänsyn till utlåtandet och till vad som framkommit i faderskapsmålet har resning beviljats. 58 kap 1 § 1 st 3 RB.
Fråga huruvida den i 58 kap 12 § RB föreskrivna fristen om tre veckor för ansökan om återställande av försutten tid skulle - när talan mot TR:ns dom fullföljts cirka fem månader för sent och därför avvisats - räknas från den dag då lagakraftägande beslut om avvisning förelåg.
Den, vars inrop vid exekutiv auktion inte godtagits på den grund att det ansetts sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kunde uppnås, har ansetts berättigad att överklaga beslutet, även om han inte är sakägare. (Jfr 18 kap 2 § 1 st UB.) Sökanden i utsökningsmålet har ansetts äga återkalla sin begäran om exekutiv försäljning utan hinder av överklagandet, eftersom någon exekutiv försäljning ännu inte kommit till stånd.
Resningsärende. Det har ansetts felaktigt att låta den omständigheten att en gärningsman är offentlig tjänsteman inverka på straffmätningen, när brottet inte har haft något samband med hans ställning. Fråga huruvida straffmätning i strid mot denna princip inneburit en uppenbart lagstridig rättstillämpning.
Checkinnehavare, som efter att ha mottagit checken från indossent låtit preskription inträda, har inte ansetts berättigad att kräva indossenten på checkbeloppet på grundval av det mellan dem bakomliggande rättsförhållandet. Jfr 57 § checklagen (1932:131).
En styrman på ett utländskt fartyg, som befann sig utanför svenskt sjöterritorium, har under vapenhot tagit fartyget i besittning och fört det till svensk hamn. Under färden har de övriga besättningsmännen hållits inlåsta i olika utrymmen på fartyget. Styrmannen har dömts för olaga frihetsberövande, till grepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, och, såvitt gäller befattningen med vapnet (en gaspistol) under färden på svenskt vatten, olaga vapeninnehav. I fråga om vapeninnehavet har särskilt åtalsförordnande enligt 2 kap 5 § 1 st BrB inte ansetts behövligt.
Som premedicinering inför undersökning av patient på sjukhus har på grund av en läkares felskrivning patienten getts en för stark dos av ett lugnande medel, något som kunnat föranleda död eller svår kroppsskada. Fråga om farerekvisitet i 3 kap 9 § BrB är uppfyllt med hänsyn till att patienten i enlighet med rådande rutiner övervakades av sjukvårdspersonal, som vidtog erforderliga motåtgärder.
Fråga huruvida barns byte av efternamn är förenligt med barnets bästa i ett fall då efter föräldrarnas skilsmässa byte avses skola ske till ett nybildat namn, till vilket modern som är vårdnadshavare redan har bytt. 5 § 1 st och 6 § namnlagen (1982:670).
Sedan tredje man i utsökningsmål påstått sig vara ägare till viss lös egendom, meddelades honom föreläggande enligt 4 kap 20 § UB. I rättegång med anledning av föreläggandet yrkade tredje mannen att rätten måtte förklara honom ha bättre rätt än sökanden och gäldenären till egendomen i fråga. Yrkandet bestreds av sökanden men medgavs av gäldenären. Endast en dom har ansetts kunna ges för sökanden och gäldenären, varvid gäldenärens medgivande lämnats utan avseende. Tillika fråga om beviskravet i rättegång om bättre rätt till lös egendom efter föreläggande enligt 4 kap 20 § UB, när den ena av två sammanboende makar påstår sig vara ensam ägare till viss i makarnas gemensamma besittning befintlig lös egendom, som utmätts för den andra makens gäld.
A sålde på uppdrag av B en bil med redovisningsskyldigbet för köpeskillingen enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel. De medel som A mottog vid försäljningen lades efter något mer än en dag för B:s räkning i ett kuvert i en byrålåda hemma hos A. Medlen ansågs ha blivit avskilda utan dröjsmål.
19-åring, som är omhändertagen enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och inskriven i yrkesskola, har medan han var 18 år i samband med rymningar från skolan begått ett mycket stort antal brott, däribland ett rån. Fråga om påföljden bör bestämmas till fängelse eller överlämnande för vård inom socialtjänsten. 26 kap 4 § 2 st BrB.
A har genom TR:s dom, som vunnit laga kraft mot honom, beträffande ett parti narkotika dömts för varusmuggling, grovt brott, och för grovt narkotikabrott. Sedan HovR ogillat åtal mot medtilltalad för motsvarande brott har A ansökt om resning beträffande varusmugglingsbrottet. Fråga om synnerliga skäl för resning jämlikt 58 kap 2 § 3 RB kan anses föreligga.
Konsumentverket har, efter att ha låtit undersöka ett antal lackskyddsmedel för bilar, i ett pressmeddelande lämnat missvisande uppgifter om resultatet av undersökningen. Fråga huruvida uppgifterna kan anses ha lämnats vid myndighetsutövning. 3 kap 2 § skadeståndslagen.
Arvsskattemål. Vid beräkning av behållningen i ett dödsbo får avdrag göras för kvarskatteavgift som kan väntas bli debiterad i anledning av kvarstående skatt för inkomståret före dödsfallet.
Sedan aktiebolags konkurs avslutats utan överskott och bolaget således enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) var upplöst, väcktes mot bolaget talan om skadestånd på grund av arbetsskada under hänvisning till att vid olyckstillfället gällde en av bolaget tecknad ansvarighetsförsäkring. Sådana omständigheter har inte ansetts föreligga att det upplösta bolaget kunnat vara part i målet.
I ett standardavtal, tillämpligt enligt ett avtal om köp av småhus mellan två sambor och ett husföretag, fanns en klausul om rätt för köparen att i vissa angivna undantagsfall häva köpeavtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning. En av undantagssituationerna avsåg äktenskaps upplösning. Sedan samboförhållandet upplösts hävde samborna avtalet. Fråga om möjlighet för dem att - enligt avtalet eller med tillämpning av 36 § avtalslagen - undgå skadestånd utöver handpenningen.
Sedan gäldenär efter tredskodom mot honom sökt återvinning avskrevs målet på grund av att båda parter uteblivit från förhandling. Att en tredskodom i sådant fall förlorat sin verkan har ansetts böra komma till tydligt uttryck i avskrivningsbeslutet, lämpligen genom att tredskodomen förklaras undanröjd.
Fråga, om HovR vid muntligt förhör enligt 52 kap 10 § RB för upptagande av viss bevisning ägt ta upp bevisningen fastän part inte kunnat delges kallelse till förhöret och därför uteblivit från detta.
Fråga beträffande bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad huruvida det med hänsyn till bl a bostadsrättens värde är oskäligt att den undantas från utmätning. 5 kap 1 § 6 UB.
I mål om expropriationsersättning har prövningstillstånd ej meddelats. Yrkande av expropriaten om jämkning av expropriationsersättningen enligt 4 kap 4 § 2 st expropriationslagen på grund av höjning i allmänna prisläget efter HovR:ns dom har avvisats.
Gåvoskattemål. Bestämmelser om särskild förvaltning av gåvor tills gåvotagarna fyllt 40 år har ansetts utgöra sådant förbehåll som enligt 43 § 2 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utesluter tillämpning av de s k lättnadsreglerna.
A bedrev verksamhet först som enskild näringsidkare och därefter genom ett aktiebolag. Sedan kungörelse utfärdats om att den enskilda firman avregistrerats i handelsregistret och att bolaget registrerats i aktiebolagsregistret gjordes beställningar för verksamheten. Fråga - i mål om personligt betalningsansvar för A - om leverantören skall anses ha känt till bolagsbildningen. 19 § handelsregisterlagen (1974:157) och 18 kap 3 § aktiebolagslagen (1975:1385).
En vadesvarande i vårdnadsmål yrkade att vadekäranden skulle föreläggas vite enligt 6 kap 21 § FB. HovR:n har ansetts utan hinder av grundsatsen om förbud mot reformatio in pejus äga uppta yrkandet till prövning.
En äldre man testamenterade sin fädernegård och övrig egendom till ett vårdbiträde, som utfört hemtjänst åt honom. Sedan han avlidit, tog vårdbiträdet emot den testamenterade egendomen. I mål mot henne om ansvar för mutbrott har det, med hänsyn till den utredning som förekommit om den särskilda bakgrunden till testamentet, inte ansetts visat att hon tagit emot egendomen såsom belöning i den mening som förutsätts för straffansvar. 20 kap 2 § BrB.
I handräckningsmål ansöktes om avhysning av hyresgäst som ej erlagt förfallen hyra. Sedan ansökningen återkallats på grund av att hyresskulden betalts avskrevs målet. Sökandens yrkande om ersättning för rättegångskostnader har ogillats. 9 § handräckningslagen (1981:847).
Vid tillämpning av regeln i 13 kap 4 § 1 st 4 aktiebolagslagen om tvångslikvidation har för likvidationsgrundens upphörande enligt 2 st i samma § den tidpunkt då bolagets årsredovisning sänts in till patent- och registreringsverket ansetts vara avgörande (jfr 11 kap 3 § 2 st aktiebolagslagen).
Ansökan av en man om att få till adoptivbarn anta sin hustrus barn i tidigare äktenskap har med hänsyn till omständigheterna bifallits, trots att barnets fader motsatt sig adoptionen.
Sedan F erkänt faderskapet till ett barn, fött 1982, och barnet erhållit efternamnet F, ogiltigförklarades erkännandet. Fråga om det finns synnerliga skäl för att tillåta att barnet behåller namnet F. 16 § namnlagen (1982:670). Tillika fråga, om rättshjälpen i målet omfattade visst folkbokföringsärende.
En byggsats om tre delar till armborst har jämte monteringsanvisning överlåtits till en person som saknar tillstånd enligt vapenlagen (1973:1176) att inneha sådant vapen. Ingen av de enskilda armborstdelarna har i och för sig fordrat tillstånd för innehav. Med hänsyn till att delarna enkelt och snabbt kunnat sättas ihop till ett skjutbart vapen, har överlåtelsen ansetts gälla ett komplett armborst och medföra straffansvar för överlåtaren.
Vattenmål. Vid prövning av tillåtligheten att ha brygga vid strand till annans vattenområde har insynen från bryggan över bostadstomten på den fastighet till vilken vattenområdet hör ansetts utgöra sådan skada av betydelse för fastighetsägaren att någon rätt att ha bryggan kvar inte förelåg. 2 kap 6 § VL.
En grupp polismän i en polisbuss har, utan att laga grund förelegat, med våld tvingat en person att åka med i polisbussen från Stockholms centrum till Skeppsholmen. Såväl bussföraren som en av de övriga polismännen har fällts till ansvar för olaga tvång, trots att ingen av dem hade ställning som förman.
Hyresvärd som fordrar ersättning av hyresgästen för skada i en bostadslägenhet har ansetts ha bevisbördan för att skadan har uppkommit efter inflyttningen. 12 kap 24 § JB.
Fråga i visst fall om ansvar för hastighetsöverträdelse. Straff har ansetts inte böra ådömas för överträdelse av 7 § vägtrafikkungörelsen (1972:603), när vägtrafikant åsidosätter anvisning för trafiken meddelad genom vägmärke som grundar sig på en lokal trafikföreskrift.
En person reste enligt - i samråd med andra - uppgjord plan till utrikes ort, medförande egna pengar i syfte att inköpa ett narkotikaparti som skulle tillhandahållas honom för vidare försäljning i Sverige. Bestämmelsen i 1 § 5 narkotikastrafflagen (1968:64) om narkotikabrott genom befordran av vederlag för narkotika har ansetts ej vara tillämplig. Förfarandet har i stället bedömts som försök till grovt narkotikabrott och pengarna har förklarats förverkade enligt 6 § 2 st andra meningen narkotikastrafflagen.
Fråga om skadeståndsskyldighet mot annan än uppdragsgivaren för den som av oaktsamhet lämnat felaktig uppgift i värderingsintyg beträffande fast egendom.
Yngling, som när han nyss fyllt 20 år gjort sig skyldig till häleri vilket bedömts såsom grovt brott, har erhållit villkorlig dom förenad med bötesstraff. 1 kap 7 § och 27 kap 1 och 2 §§ BrB.
Ägare till hälften av en fastighet förde i TR:n talan om bättre rätt till den andra hälften. Hans först i HovR:n i andra hand framställda yrkande om bättre rätt till en byggnad på fastigheten har ansetts innebära att hans talan ändras och ej att han beträffande samma sak inskränker sin talan. Yrkandet har därför avvisats. 13 kap 3 § RB.
En kommun har till ett musikband upplåtit en träningslokal och anvisat en lokal där utrustning kunde förvaras. På fråga har från kommunens sida av försummelse felaktigt upplysts att sistnämnda lokal var larmad. Då kvarlämnad materiel blivit stulen, har kommunen blivit skadeståndsskyldig.
Gäldenär, som inte besvärat sig över kronofogdemyndighets beslut att utmäta viss egendom, har ansetts ej vara berättigad att föra talan mot beslut av HovR:n varigenom utmätningen på talan av tredje man förklarats gälla med förbehåll enligt 4 kap 22 § UB.
Preskriptionstid för beställares fordran på grund av fel i byggnadsentreprenad har, när ej annan tidpunkt för fullgörandet av entreprenörens huvudförpliktelse än dagen för överlämnandet av byggnaden angetts, ansetts löpa från denna dag.
När tredje man, som anfört besvär över kronofogdemyndighets beslut om utmätning, inte vunnit bifall till sitt förstahandsyrkande att utmätningen skulle upphävas men förelagts att väcka talan enligt 4 kap 20 § UB, har det ansetts att med tillämpning av 18 kap 4 § RB vardera parten skall bära sin kostnad i besvärsprocessen.
Det skydd för den personliga integriteten som tystnadsplikten för läkare enligt 36 kap 5 § 2 st RB innebär består efter patientens död men är då inte längre lika omfattande.
Fråga om en efter deldom på äktenskapsskillnad träffad överenskommelse angående den ena partens förvärv av den andres andel i fastighet kunde utgöra hinder mot försäljning av fastigheten enligt 6 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt.
I samband med förrättning för avstyckning ansökte ägare av styckningslott om fastighetsreglering bestående i överföring av mark till styckningslotten från angränsande fastighet. Rätt att påkalla fastighetsregleringen har ansetts inte tillkomma sökanden, eftersom han inte var ägare av fastighet. 5 kap 3 § FBL.
Talan får ej föras mot TR:s under rättegång meddelade beslut enligt 38 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740) att sekretessbelagda allmänna handlingar skulle tillhandahållas domstolen.
Tillämpning av jämkningsregeln i 18 § 2 st trafikskadelagen då skada uppkommit på en bil vid sammanstötning med en s k hjullastare, vars förare var ensam vållande till sammanstötningen.
En person som är intagen i kriminalvårdsanstalt har befunnits skyldig till narkotikainnehav inom anstalten. Fråga om inverkan på straffmätningen av att han i anledning av innehavet dels blivit föremål för olika åtgärder inom anstalten med stöd av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, dels riskerar att tidpunkten för villkorlig frigivning påverkas.
I avtal om köp av fast egendom och om entreprenad bestämdes en köpeskilling som beräknades med länsbostadsnämndens preliminära lånebeslut som underlag. Sedan nämnden i slutligt beslut fastställt ett lägre belopp, återbetalade säljaren/entreprenören i enlighet med bestämmelse i entreprenadkontraktet mellanskillnaden. Avkastningsränta enligt 2 § 2 st räntelagen (1975:635) har ansetts inte skola utgå på det återbetalade beloppet.
Ett kontokortsföretag yrkade vid TR:n betalning av en borgensman på grund av inköp som enligt ingivna fakturor hade gjorts med användning av kontokort. Under handläggningen vid TR:n uppgav företaget av misstag fakturornas datum såsom tidpunkter för inköpen, och dessa felaktiga uppgifter kom att läggas till grund för såväl TR:ns som HovR:ns prövning av målet. Sedan företaget i HD rättat uppgifterna uppkommer fråga, huruvida otillåten ändring av talan enligt 13 kap 3 § RB har skett eller, om så inte är fallet, 55 kap 13 § samma balk skall tillämpas. Jfr även 42 kap 8 § 2 st och 43 kap 4 § RB.
Iransk medborgare utlämnades från Danmark till Sverige för bl a grova narkotikabrott som begåtts i Danmark. Fråga om svensk domsrätt beträffande narkotikabrotten kan grundas på att han efter utlämningen finns i Sverige. 2 kap 2 § 1 st 3 BrB.
Ränta enligt 52 § 1 mom 2 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämväl i de fall då överrätt prövar skattefrågan bestämmas för tiden till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndigheten.
Allmän försäkringskassa begärde med stöd av 12 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension resp 20 kap 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring vissa uppgifter om namngivna personer från en bank (I) och ett försäkringsbolag (II). Då banken och försäkringsbolaget vägrade att lämna de begärda uppgifterna ansökte försäkringskassan hos TR om handräckning enligt handräckningslagen (1981:847) för att få ut uppgifterna. Ansökningarna har avvisats, eftersom allmän domstol ansetts sakna behörighet att pröva en sådan talan.
Fråga om vilket mått av bevisning som bör krävas för ett påstående att någon har egendom inom viss tingsrätts domkrets och att rätten därför är behörig att pröva ett mot denne riktat yrkande om kvarstad för en fordran. 10 kap 3 § och 15 kap 5 § RB.
En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna under dessa år skulle komma att påföras lägre inkomst än vad han tidigare hade skönstaxerats för. Vid skönstaxeringarna, som avsåg inkomst av rörelse, hade föreskrivna egenavgifter debiterats honom. Sedan det framkommit att han rätteligen varit anställd, blev han i stället eftertaxerad för inkomst av tjänst. Vid prövning av om och i vad mån fullbordat skattebrott förelåg har de debiterade egenavgifterna räknats honom till godo.
Internationella rättsförhållanden. En dansk 1987:kvinna och en norsk man upprättade en ektepakt (äktenskapsförord) innan de ingick äktenskap. Efter äktenskapets upplösning uppkom tvist mellan dem rörande tolkningen av ektepakten. Parterna, vilka båda hade klar anknytning till Sverige, träffade överenskommelse om att svensk lag skulle läggas till grund för prövningen av tvisten. Mannen har inte ansetts ha åberopat tillräckliga skäl för att han först i HD skulle få återkalla sitt medgivande om tillämplig lag. Äktenskapsförord har ansetts kunna innefatta sådant förordnande om att avkastning skall vara enskild egendom som avses i 6 kap 8 § 2 st GB, trots att ordalagen i förordet inte uttryckligen hänförde sig till avkastningen.
Nyttjanderättshavare som enligt 5 kap 34 § FBL är sakägare vid förrättning för fastighetsreglering är behörig att föra talan mot beslut om sådan reglering.
Sedan det dömts till äktenskapsskillnad mellan två makar och den ena maken därefter ansökt att egendom enligt 11 kap 9 § GB skulle sättas under särskild vård och förvaltning, förordnade TR i ärendet med stöd av 15 kap 28 § GB interimistiskt om sådant avskiljande. Mot beslutet har talan skolat föras särskilt. 4 § 3 st och 9 § 3 st lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, jfr 15 kap 32 § GB.
Fiskmjöl hade sålts som minkfoder utan att någon uttrycklig utfästelse eller annat uttalande gjorts om mjölets lämplighet för ändamålet. Sedan fiskmjölet orsakat skada på minkarna, vägrade försäkringsbolag där säljaren tecknat ansvarsförsäkring att täcka skadan under åberopande av ett undantag i försäkringsvillkoren för skada genom levererad egendom, uppkommen "till följd av oriktiga utfästelser angående levererad egendoms lämplighet för visst ändamål". Klausulen har ansetts ej med erforderlig tydlighet undanta skadan.
Gåvoskattemål. I samband med gåva av fast egendom utfärdade gåvotagaren till uppfyllande av gåvovillkoren en räntefri revers. Fråga om reversen vid bestämmande av gåvoskatt likväl skall värderas som om den var räntebärande med hänsyn till att givaren utfäst sig att i ersättning för samtidigt upplåten nyttjanderätt till fastigheten utge årligt vederlag som understeg nyttjanderättens värde.
Fastighetsköp har återgått på den grund att köpeskillingen i köpekontraktet angetts lägre än det verkliga beloppet och köpet därför enligt 4 kap 1 § JB är ogiltigt. Fråga om skyldighet dels för köparen att ersätta skada på fastigheten som vållats genom hans vanvård (I), dels för säljaren att ersätta köparen för nedlagda kostnader på fastigheten (II), dels för köparen att utge ersättning för avkastning under tid då han innehaft fastigheten (II).
Fråga om skadeståndsskyldighet för staten när en polismyndighet vid tillämpning av hittegodslagen lämnat ut en omhändertagen segelbåt till annan uppgiven ägare än rätte ägaren. 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen.
Återvinning i konkurs. Frågor dels huruvida betalning av fakturor skulle anses ha skett i förtid, dels huruvida betalningen kunde anses ordinär. 35 § KL.
Riksåklagaren har fullföljt talan mot HovR:s dom varigenom den tilltalade frikänts. Yrkanden om reseförbud och kvarstad har lämnats utan bifall med hänvisning till att omständighet inte förekommit på grund varav den tilltalade, oaktat åtalet mot honom ogillats, skulle anses skäligen misstänkt för brott. Däremot har förordnats om beslag på föremål som skäligen kunde antas ha betydelse för utredning av det brott som avsågs med åtalet. (Jfr NJA 1973 s. 157)
En tilltalad som av TR dömts till skyddstillsyn och fängelse har på yrkande av åklagaren häktats av HovR på grund av risk för fortsatt brottslighet. HovR:n har ansetts ha förfarit felaktigt genom att inte låta den tilltalade, som var intagen i kriminalvårdsanstalt, yttra sig över yrkandet. Beslutet har undanröjts då häktningen skulle leda till att den tilltalade blev berövad friheten under längre tid än som svarade mot den av TR:n ådömda påföljden.
Fråga huruvida bestämmelsen i 12 kap 5 § RB om befogenhet för rätten att avvisa ombud för viss tid eller tills vidare kan tillämpas i annat fall än när ombudet visat sig olämplig genom det sätt på vilket han utfört sitt uppdrag i det anhängiga målet.
Ett i Panama registrerat fartyg med ett i samma land registrerat bolag som ägare och med polsk besättning blev i svensk hamn föremål för blockad av Svenska Transportarbetareförbundet i syfte att förmå redaren att ingå kollektivavtal med en internationell facklig organisation (ITF) och enskilda anställningsavtal med besättningsmännen. På grund av blockaden ingick redaren sådana avtal. Sedan besättningsmännen väckt talan om utfående av lön enligt nämnda anställningsavtal, har redaren invänt att anställningsavtalen och kollektivavtalet är ogiltiga då de tillkommit genom rättsstridigt tvång i form av otillåten stridsåtgärd. Fråga i målet dels angående tillämplig lag beträffande spörsmålet om anställningsavtalens resp kollektivavtalets giltighet dels, när panamansk rätt ansetts tillämplig, huruvida tillämpningen därav, vilket leder till avtalens ogiltighet, kan anses uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket (ordre public). Även fråga huruvida utredningen rörande den ...
Fråga om tillämpning av 11 kap 14 § regeringsformen på televerkets verkställighetsföreskrifter till lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare.
En som byggleksak avsedd klots har med hänsyn till att dess utformning var i huvudsak funktionellt betingad ansetts inte kunna innefattas i ensamrätt till varukännetecken. 5 § varumärkeslagen (1960:644).
Fråga - i mål om besvär över domvilla - om kravet på bevis för ett av klaganden gjort påstående att dess företrädare fått del av stämning i ett tvistemål först vid en senare tidpunkt än den som anges i det av honom undertecknade delgivningskvittot.
Genom att kronofogdemyndighets beskrivning av exekutivt såld fastighet var bristfällig tillfogades köparen skada. Staten har ansetts ansvarig enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen för försummelse från kronofogdemyndighetens sida, oavsett att vissa fel av kommunal myndighet bidragit till försummelsen.
I mål om ansvar för bl a grov stöld förde åklagaren också målsägandens skadeståndstalan. Sedan den tilltalade av TR:n fällts till ansvar enligt åtalet och dömts till ett långt frihetsstraff samt ålagts skadeståndsskyldighet med ett högt belopp, fullföljde han talan mot domen och yrkade i vadeinlagan att HovR:n måtte döma honom för bl a stöld till fängelse i två månader. Fråga huruvida vadeinlagan skall anses ha innefattat även talan i skadeståndsdelen.
Brott enligt bestämmelsen i 12 kap 65 a § 4 st JB - som funnits tillämplig även när hyresavtal avser en bostadsrättslägenhet - har med hänsyn till bestämmelsens ordalydelse ansetts inte kunna begås förrän efter det att det föreligger ett hyresavtal mellan parterna.
Kronofogdemyndigheten har i besvärsmål med hänvisning till ingivna handlingar avstått från att avge eget yttrande enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen. HovR:n har inte ansetts kunna avgöra målet till klagandens nackdel utan att denne del getts handlingarna i akten i den mån de inte saknat betydelse.
För åtnjutande av förmånsrätt i konkurs för fordran på grund av hyresavtal har ansetts skola krävas, att hyresvärden kan åberopa ett vid tiden för konkursbeslutet bestående hyresförhållande. 5 § 1 st 1 förmånsrättslagen.