Fråga i mål om försäkringsersättning på grund av motorfordonsförsäkring, tecknad av konsument, om bevisbörda och beviskrav för att en försvunnen bil blivit stulen och därför omfattas av försäkringens stöldmoment, när försäkringsbolaget invänder att bilen förskingrats av person hos vilken den förvarats.
En son till en konkursgäldenär begär betalning enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs för en fordran på bl a lön för arbete i faderns rörelse. Sådan betalning vägras, under hänvisning till 100 a § KL, på den grunden att fordringen inte skäligen kan göras gällande i konkursen. Fråga i resningsärende huruvida med hänsyn till de omständigheter som beaktats vid skälighetsbedömningen beslutet skall anses grundat på rättstillämpning som uppenbart strider mot lag.
Fråga huruvida fastighetsandel, som förvärvats genom gåva med föreskrift att den inte fick överlåtas utan givares medgivande, kunde beläggas med kvarstad för ägarens skuld utan att sådant medgivande förelåg.
Arvsskattemål. Fråga i vad mån bankmedel skall få räknas in bland tillgångarna i en rörelse och därmed skall anses vara sådant rörelsekapital som får värderas med tillämpning av 23 § F 3 st arvsskattelagen.
En ansökan om betalningsföreläggande bestreds av gäldenären, och målet blev på begäran av borgenären hänskjutet till rättegång för behandling i förenklad form enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Efter det att TR:n upptäckt att målet borde handläggas i den för fastighetsmål gällande ordningen blev målet sedermera - utan att parterna dessförinnan beretts tillfälle att yttra sig i frågan - överflyttat från TR:n i egenskap av allmän domstol till TR:n i egenskap av fastighetsdomstol. Detta innebar bl a att nämnda lag inte blev tillämplig, och i samband med att målet avskrevs på grund av återkallelse förpliktades borgenären att ersätta gäldenärens rättegångskostnader enligt vanliga kostnadsregler. Det har ansetts att TR:n förfarit riktigt när den överflyttade målet till avdelning som utgör fastighetsdomstol. Med hänsyn till överflyttningens betydelse för rättegångskostnaderna ansågs emellertid TR:n ha bort bereda parterna tillfälle att yttra sig i frågan. Med u...
Fråga om lotteri var att anse som anordnat för allmänheten eller jämställt med sådant lotteri. 1 och 8 §§ lotteriförordningen (1939:207); jfr nu 4 § lotterilagen (1982:1011).
Sedan ett avbetalningskontrakt i konsumentförhållande avseende en bil pantförskrivits, erlade köparen betalning inte till panthavaren utan till säljaren. 10 § 1 st konsumentkreditlagen (1977:981) har ansetts inte vara tillämpligt. Tillika fråga om köparen var i god tro angående säljarens behörighet att uppbära betalningen. 29 §, jämförd med 10 §, lagen (1936:81) om skuldebrev.
En person bröt uppsåtligen vid fyra tillfällen mot det s k låneförbudet i 12 kap 7 § aktiebolagslagen (1975:1385). Det sammanlagda beloppet av de lagstridiga lånen översteg bolagets egna kapital. Även om en icke frihetsberövande påföljd i och för sig var att föredra från individualpreventiv synpunkt, har fängelse påföljd ansetts påkallad av allmänpreventiva skäl.
Hyresrätt som avses i 12 kap 36 § JB har, med hänsyn till de förutsättningar för överlåtelse som följer av nämnda lagbestämmelse, ansetts vara av beskaffenhet att kunna utmätas så länge det inte i det enskilda fallet visar sig att varken hyresvärdens godkännande eller hyresnämndens tillstånd kan erhållas.
Gåvoskattemål. Makar överlät i ett gemensamt gåvobrev en fastighet, som var lagfaren för mannen. Det gjordes gällande att hustrun hade s k dold äganderätt till en andel i fastigheten. Fråga om det föreligger gåva från båda makarna eller endast från mannen.
Arvsskattemål. Jämkning i testamente för utfående av laglott har påkallats först efter bouppteckningens registrering. Med hänsyn till att dödsbodelägarna haft särskild anledning att räkna med att hinna komplettera handlingarna före registreringen har laglottsanspråket beaktats efter fullföljd av talan mot TR:ns skattebeslut.
Resning. I mål som handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden meddelade TR ordinär dom vid sammanträde från vilket svaranden uteblivit, oaktat sådan påföljd ej angivits i kallelsen på svaranden. Felet har ansetts utgöra resningsgrund.
Sedan HD i ett mål fattat beslut att ej meddela prövningstillstånd och beslutet utlämnats till expediering inkom, innan beslutet expedierades, en kompletterande inlaga, vari revisionskäranden yrkade förordnande om viss utredning och hand biträde enligt rättshjälpslagen för egen del begärde ersättning för sitt arbete i målet i HD. Det har ansetts ankomma på avdelningen för tillståndsprövning att bedöma frågan, huruvida sådana särskilda omständigheter har förelegat att de i inlagan framställda yrkandens skulle beaktas. (Jfr 1921 s 446, 1934 s 263, 1938 s 171, 1979 s 237 med hänvisningar, 1984 s 179 med hänvisningar, 1984 s 200, minoriteten, och 1985 C 28)
Resning. Sedan ett faderskapsmål avgjorts genom utslag år 1925, har barnet ansökt om resning under åberopande att modern lämnat nya uppgifter om vem hon haft samlag med under konceptionstiden. Eftersom det inte ansetts sannolikt att den bevisning som skulle kunna förebringas i en ny rättegång skulle leda till en annan utgång, har resningsansökningen lämnats utan bifall. Dessutom fråga om utgångspunkt för ettårsfristen enligt 58 kap 4 § 2 st RB.
En byggnad har, utan att erforderligt byggnadslov meddelats, rivits av en byggnadsentreprenör på grund av avtal med ägaren. Entreprenören, som inte haft vinning av åtgärden, har ansetts inte böra åläggas utge tilläggsavgift. § 1 st och 9 § 2 st lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m m.
En åkeriägare har, efter att vid flera tillfällen ha satt kilometerräknaren i sin lastbil ur funktion, till trafiksäkerhetsverket ingett avstämplingskort upptagande oriktiga körsträckor, i följd varav kilometerskatt genom automatisk databehandling påförts honom med för låga belopp. Avstämplingskorten har ansetts avgivna till ledning för myndighets beslut i den mening som avses i 2 § 1 st skattebrottslagen. För varje skatteperiod för vilken avstämplingskort avgetts har ett skattebedrägeribrott ansetts föreligga. Tillika fråga om brotten kunde anses som ringa samt om påföljden.
Näringsidkare i konkurs har sökt allmän rättshjälp i mål om fastställande av arvode till konkursförvaltaren. Fråga har ansetts vara om angelägenhet som uppkommit i konkursgäldenärens näringsverksamhet, och ansökan har avslagits. 8 § 1 st 3 rättshjälpslagen.
HovR har med tillämpning av 53 kap 2 § och 47 kap 5 § 1 st RB ogillat enskilt åtal utan att utfärda stämning. Sedan målsäganden fullföljt talan till HD har dom meddelats utan att revisionsinlagan delgivits den tilltalade.
I tvist inför tysk domstol om utomobligatoriskt skadestånd för skada som vållats i Tyskland har svaranden, ett svenskt aktiebolag, ingått i svaromål. Bolaget har ej uttryckligen förklarat sig godta den tyska domstolens behörighet och det har ej heller anförts något förhållande på bolagets sida som skulle kunna jämställas med sådan förklaring. Den dom som i tvisten meddelats av den tyska domstolen har ansetts ej kunna erkännas här i riket.
Avtal, varigenom fastighetsägare förklarat sig sälja rätt att på fastigheten avverka skog av viss omfattning under en tid av ungefär 20 månader, har bedömts som upplåtelse av nyttjanderätt enligt 7 kap 3 § JB. De grundsatser rörande stoppningsrätt som i fråga om köp av lös egendom kommit till uttryck i 39-41 §§ köplagen har ansetts tillämpliga på upplåtelsen.
Förbuden i 15 kap 32 § GB och 20 kap 12 § FB att fullfölja talan mot HovR:s beslut avseende bl a interimistiskt förordnande om underhåll till make och barn har ansetts inte omfatta beslut varigenom HovR i anslutning till sådant beslut har jämkat maximibeloppet för parts rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. Vid talan mot beslut om sådan jämkning har part ansetts också äga påkalla omprövning av beslut, varigenom HovR:n med utgångspunkt i jämkningsbeslutet har bestämt rättshjälpsavgift och eventuell tilläggsavgift för parten. - Tillika spörsmål om beräkning av rättshjälpsavgift och tilläggsavgift.
Spörsmål om fastighetsmäklares rätt till provision när i köpekontrakt, som tillkommit genom hans förmedling, avtalats bl a att köpebrev skulle upprättas mot att säljaren erhöll köpeskillingen men köpeavtalet hävts på grund av att köparen inte full gjort sin betalningsskyldighet.
Innehavare av s k oreglerad ströäng har ansetts kunna utan hinder av staten tillkommande rätt uppföra mindre stuga och liknande byggnad på ängen, oavsett för vilket ändamål det sker.
I ärende hos hyresnämnd om uppskov enligt 12 kap 59 § JB med avflyttning från förhyrd parkeringsanläggning har hyresgästen i första hand gjort gällande, att parterna muntligen träffat avtal om förlängning av hyresavtalet. Hyresnämnden har i sitt beslut uttalat att nämnden inte funnit visat att sådant avtal träffats men att uppskov med avflyttningen skulle beviljas. I vid fastighetsdomstol anhängiggjort mål, vari yrkats förpliktande för hyresgästen att avflytta vid uppskovstidens utgång, har prövats frågan, huruvida det genom hyresnämndens beslut blivit rättskraftigt avgjort att avtal om förlängning av hyresförhållandet ej träffats. Frågan har besvarats nekande. 22 § lagen om arrende nämnder och hyresnämnder.
Sedan två personer solidariskt gått i borgen såsom för egen skuld för fullgörande av viss ersättningsskyldighet som kunde åläggas hyresvärd mot hyresgäst, har hyresgästen inom den tvååriga preskriptionstid som är föreskriven i 12 kap 61 § JB väckt talan mot borgensmännen och yrkat ersättning. Hyresgästen har underlåtit att inom samma tid väcka talan i saken mot hyresvärden. Preskriptionen av hyresgästens fordran mot hyresvärden har inte ansetts omfatta fordran på grund av borgensåtagandet.
Återställande av försutten tid har beviljats i fall då en vadeinlaga postats en fredag i så god tid att den kunnat postbehandlas samma dag men ej kommit in till TR:n på annan ort förrän påföljande tisdag, en dag för sent.
Fråga om betydelsen av att fastighetsköpare efter att ha erhållit lagfart på egendomen medgett säljarens talan om återgång eller hävning av fastighetsköpet.
En vadeinlaga inkom till TR:n efter fullföljdstidens utgång. TR:ns postnummer hade angetts felaktigt på försändelsen. Laga förfall har ansetts föreligga, eftersom den fotokopia av TR:ns dom som tillställts parten varit otydlig och kunnat ge parten anledning att uppfatta postnumret sa som han hade gjort.
Andrahandspantsättning av överhypotek enligt factoringavtal, om vilken åtgärd factoringföretaget men ej fakturagäldenärerna underrättats, har ansetts gällande mot pantsättarens borgenärer. 31 § 1 st, jämfört med 10 §, skuldebrevslagen.
Ett bedrägeri som avsåg utfående av varor till ett värde av ungefär 3 700 kr har begåtts med begagnande av ett av den tilltalade förfalskat postkvitto. Bedrägeriet har med hänsyn till omständigheterna ej bedömts som grovt och den tilltalade har därför dömts för bedrägeri och urkundsförfalskning.
Gåvoskattemål. Fråga huruvida icke-börsnoterade aktier vid värdetidpunkten (i mars 1981) varit hänförliga till "värdepapper som eljest omsätts på kapitalmarknaden" (23 § B arvsskattelagen). Vid denna prövning och vid aktievärderingen uppkommer fråga om betydelsen av att aktierna var noterade på den s k C-listan.
Fråga, om tvist är att bedöma som hyrestvist enligt 12 kap 71 § JB och därför skall upptagas av fastighetsdomstol. Hänvisning enligt 10 kap 20 § 2 st RB.
Den som enligt 21 § 2 st rättshjälpslagen förordnas till nytt biträde har ansetts berättigad till ersättning även för tid före förordnandet i analogi med reglerna i 19 § 1 st rättshjälpslagen.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I ett skadeståndsmål har uppkommit dels viss fråga om adekvat kausalitet, dels fråga om ansvar för förlust av trafikförsäkringsbonus. Det har ansetts så sannolikt att åtminstone någon av dessa rättsfrågor skulle komma upp till bedömning i målet att HD funnit det vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att tvisten prövades i högre rätt.
Innehavaren av samtliga aktier i ett tomtexploateringsbolag har i eget namn men för bolagets räkning köpt en fastighet, som därefter till största delen exploaterats av bolaget. Vid köparens frånfälle har bolaget väckt talan mot dödsboet med yrkande om bättre rätt till fastigheten. Frågan huruvida bolaget genom köparens fång förvärvat äganderätten till fastigheten har med beaktande av lagen (1925:219) angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom och lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom besvarats nekande.
Staten genom en kronofogdemyndighet väckte talan mot en person om betalningsskyldighet för ett handelsbolags skuld, därvid staten åberopade ett aktuellt registreringsbevis från ett handelsregister, utvisande att personen i fråga var bolagsman i handelsbolaget, Sedan det visat sig att registreringsbeviset - på grund av bristfälligheter i handläggningsrutinerna vid handelsregistret - var felaktigt i nämnt hänseende, ogillades statens talan till följd av medgivande. Det har ansetts vara mera skäligt att staten svarade för motpartens rättshjälpskostnader enligt huvudregeln om tappande parts ansvar än att motparten med tillämpning av 18 kap 3 § 2 st RB skulle behöva till någon del själv bära sin kostnad.
Synnerliga skäl har ansetts ej föreligga för utvisning av finländsk medborgare, som fällts till ansvar för grov misshandel och misshandel, när han varit bosatt i Sverige i mer än fem år. 41 § utlänningslagen (1980:376).
Sedan HovR:n i ett mål om vårdnad om barn interimistiskt beslutat anförtro fadern vårdnaden reser modern, som är ungersk medborgare, med barnet till Ungern för att stanna där. När HD drygt två år senare avgör målet befinnes, att barnet funnit sig väl tillrätta i Ungern och att fadern vid flera besök där fått träffa barnet endast i närvaro av andra personer. Fråga om betydelsen av angivna förhållanden vid avgörandet av vårdnadstvisten.
A gick när han fyllde 18 år andra årskursen vid en gymnasieskola i Sverige men avbröt efter vårterminens slut skolgången för studier vid en s k High School i USA. Efter det han fyllt 19 år återupptog han och avslutade skolgången vid gymnasieskolan. Fråga hur bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet i 7 kap 1 § 2 st FB skall tillämpas i fråga om dels studietiden i USA, dels tiden för den fortsatta grundutbildningen i Sverige.
En person som köpt en bil på avbetalning med äganderättsförbehåll och sålt den vidare innan den betalts helt har, i visst fall, dömts för bedrägeri mot köparen.
Sedan slutbevis utfärdats i mål om betalningsföreläggande ansökte gäldenären om återvinning men återkallade ansökningen. TR:n avskrev målet med förklaring att slutbeviset fastställdes. Gäldenären ingav inom tid som anges i 35 § lagsökningslagen en ny ansökan om återvinning. Denna ansökan har avvisats.
I mål om försäkringsersättning för bil som anmälts stulen har vid bedömning av frågan huruvida försäkringstagaren styrkt att försäkringsfall inträffat beaktats att försäkringstagaren på grund av bl a viss brottslig verksamhet framstått som mindre trovärdig.
I köpekontrakt rörande ett markområde hänvisades till en bifogad "kartskiss" på vilken områdets gränser utmärkts. Fråga huruvida parterna avtalat att köpet skulle avse ett mindre område än kartskissen utvisade. 4 kap 1 § JB.
Fråga om ansvar för häleri eller häleriförseelse och i samband därmed särskilt om innebörden av den år 1980 införda bestämmelsen om häleri i 9 kap 6 § 2 st BrB.
Förare, vilkens körkort återkallats, har, trots att spärrtiden löpt ut, inte ansetts berättigad att köra bil innan körkort lämnats ut, Föraren har frikänts på grund av att han inte haft uppsåt att köra utan att vara berättigad därtill. 3 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 15 § 1 st 1 körkortslagen (1977:477).
Fråga, i mål om skadestånd på grund av intrång i upphovsrätt, om skyldighet för svaranden att för utredning om skadans storlek lämna ut vissa försäljningsuppgifter avseende datum, volym och pris. Yrkeshemlighet? 38 kap 2 § jämförd med 36 kap 6 § RB.
En delägare i s k tipsbolag underlät att enligt åtagande lämna in tipskupong som, om den hade deltagit i tipsomgången, skulle ha gett vinst. Han har ansetts härigenom ha av oaktsamhet förorsakat övriga delägare skada men har, med hänsyn till arten av hans uppdrag och de förutsättningar som gällde för uppdragets fullgörande, befunnits ej vara skyldig att utge någon ersättning till dem. 4 kap 2 § jämförd med 2 kap 14 § 1 st lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.
Sedan fastighetsdomstolen avvisat besvär i fastighetsbildningsmål på den grund att klaganden inte var att anse som sakägare och talan fullföljts mot beslutet, fann HovR:n att besvären hade bort tas upp till saklig prövning. HovR:n undanröjde det överklagade beslutet och visade målet åter till fastighetsdomstolen. HovR:ns prövning har ansetts inte innefatta avgörande av fråga som inverkar på målets utgång i följd varav beslutet ansetts enligt 54 kap 6 § RB inte kunna överklagas.
Sonen i en familj pantförskrev sina jaktvapen till modern. Fråga huruvida sådan ändring skett i den tidigare besittningen till vapnen att en giltig handpanträtt uppkommit.
I fullföljt mål om kvarstad hemställde kvarstadssökanden i HD att - om ställd säkerhet inte godtogs av domstolen - få inkomma med kompletterande säkerhet. Framställningen lämnades utan åtgärd.
En TR har ogillat en fastighetsägares talan enligt 5 § miljöskyddslagen om begränsning i användningen av bekämpningsmedel i jordbruket på en grannfastighet. I samband härmed har TR:n beslutat att hans rättshjälp skulle upphöra, eftersom han saknade befogat intresse att få saken ytterligare prövad. Fråga om beslutet varit berättigat.
Varken domstols fastställande av rättshjälpsavgift enligt 28 § rättshjälpslagen eller avräkningsbesked som upprättats enligt 30 § samma lag har ansetts utgöra exekutionstitel innefattande ålagd betalningsskyldighet för den rättssökande gentemot dennes biträde enligt rättshjälpslagen.
Stämpelskattemål. Lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter har, i fråga om vissa tidigare skattefria tomträttsförvärv, funnits innebära att skatteplikt inträder när inskrivning beviljas efter lagens ikraftträdande, även om förvärvet skett före ikraftträdandet, Tillika fråga om lagprövning enligt 2 kap 10 § 2 st och 11 kap 14 § regeringsformen.
Fråga huruvida HovR:n fått avgöra ett mål utan huvudförhandling av det skälet att vadetalan varit uppenbart ogrundad. 51 kap 21 § 1 st 3 samt 3 och 4 st RB.
Fråga huruvida utmätt egendom tillhört annan än gäldenären, bl a såvitt gäller kontanter som befunnit sig i ett av gäldenären och hans hustru hyrt bankfack (I). Dessutom fråga huruvida gäldenärens hustru gjort sannolikt att hon varit samägare till viss egendom (II).
Fråga om kvarstad till säkerställande av fordran förenad med sjöpanträtt, när kvarstadsansökningen grundas på svarandens ståndpunkt till kärandens betalningsanspråk.
När ett borgensåtagande gäller endast visst begränsat belopp av en fordran har det, i vart fall när det är fråga om proprieborgen, ansetts i princip stå borgenären fritt att avräkna betalning som görs av gäldenären på den del av fordringen som går utöver beloppsgränsen för borgensåtagandet. Vid utmätning enbart för flera fordringar tillkommande en och samma borgenär har det ansetts stå borgenären fritt att bestämma på vilken fordran influtna medel skall avräknas.
Arvsskattemål. Genom förordnande i testamente skulle medel tillfalla en fond, vars ändamål i och för sig var sådant som avses i 3 § arvsskattelagen. Enligt förordnandet skulle emellertid medlen i första hand användas för att tillgodose en angiven person, varvid viss ledamot av fondens styrelse skulle ha ensam beslutanderätt. Fråga, med hänsyn till vad som i målet upplysts angående sannolikheten för medlens användande i sistnämnda syfte, om skattefrihet för fonden.
En bilist som vid omkörning delvis har använt det motsatta körfältet och därvid mött andra bilar har ansetts ha brutit mot 49 § 1 st vägtrafikkungörelsen.
Ett avtal om vagnskadeförsäkring innehåller en undantagsklausul för fall då fordonets förare gjort sig skyldig till bl a rattonykterhet. Fråga om beviskravets styrka för klausulens tillämpning.
Vid bodelning efter en avliden person, som efterlämnade make och bröstarvinge, tillskiftades bröstarvingen äganderätten till boets samtliga tillgångar, medan maken fick nyttjande- och avkastningsrätten. Vid prövning av om gåva förekommit har jämförts å ena sidan det verkliga värdet av den egendom som skulle ha tillfallit maken vid en hälftendelning av bobehållningen och å andra sidan det verkliga värdet av nyttjande- och avkastningsrätten. Dessutom fråga om tiden för skattskyldighetens inträde.
Sedan köp av fast egendom genom dom förklarats ogiltigt, har återvinning av stämpelskatt medgivits i fall då den tidigare meddelade lagfarten inte undanröjts i domen men väl till följd därav. 42 § 1 mom b stämpelskattelagen (1964:308) samt 19 kap 20 § 2 st JB.
Ansökan om återställande av försutten tid. Ansökan inkom till regeringsrätten inom den i 58 kap 12 § RB föreskrivna fristen om tre veckor men tillställdes HD först efter fristens utgång. Ansökningen har avvisats.
Anteckning om intresseanmälan enligt 5 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt har skett samma dag som fastigheten överläts. Ansökan om lagfart på grund av överlåtelsen har avslagits enligt 20 kap 6 § 5 JB.
Fråga om bevisverkan av analysbevis vid åtal för rattfylleri när blodprov tagits av en laboratorieassistent och inte såsom föreskrivs i 28 kap 13 § RB av en läkare eller legitimerad sjuksköterska.
Sedan en kommun hade lämnat tomträttshavare en skriftligt förslag till ändring av tomträttsavgälden, tillställde tomträttshavarna kommunen ett skriftligt förslag som innebar en halvering av den av kommunen föreslagna avgälden. Kommunen undertecknade av misstag detta senare förslag. Fråga om en för kommunen bindande avtal om ändring av tomträttsavgälden hade ingåtts (32 § 1 st avtalslagen).
Under åberopande av ett förbehåll i hyresavtal angående ersättning för "oförutsedda kostnader" har en hyresvärd fört talan mot lokalhyresgäst om ersättning för på lokalen beräknad andel av hyreshusavgift. Fråga, i första hand, om det åberopade förbehållet var förenligt med gällande bestämmelser om hyran i JB samt, i andra hand, om förbehållet var tillämpligt på kostnaderna för hyreshusavgiften. 12 kap 19 a § 2 st JB i dess lydelse före d 1 jan 1985.
En person har på en fastighet som tillhörde hans sambo anbragt olika föremål som enligt 2 kap 1 och 2 §§ JB kan utgöra tillbehör till fastighet. Fråga om äganderätten till föremålen.
Enligt 15 § 2 st körkortslagen (1977:477) gällde tidigare att ett körkort blev ogiltigt, om det inte efter ansökan av körkortshavaren förnyades inom viss tid. Efter lagändring, som trädde i kraft d 1 juli 1985, gäller enligt samma lagrum att ett körkort blir ogiltigt först om det inte efter anmaning förnyas. En person som före lagändringen körde bil utan att ha förnyat sitt körkort enligt vad som då gällde har frikänts, eftersom körningen inte var straffbar enligt den lag som gällde när domen meddelades. 5 § 2 st andra meningen lagen om införande av BrB.
Fråga huruvida tillhandagående åt annan med att anskaffa alkoholdrycker kunde anses ha skett i större omfattning. 12 § 1 st och 74 § lagen (1977:293) om handel med drycker.
Fråga i mål om åtal för varusmuggling avseende införsel av visst preparat som utgör läkemedel om innebörden av bestämmelsen i 8 § 4 mom läkemedelsförordningen (1962:701) att resande får införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket. Krävs för rätt till införsel att den resande avser att använda preparatet som läkemedel?
När i mål om utmätning tredje man förelagts enligt 4 kap 20 § UB att väcka talan inom en månad från delgivning av föreläggandet men delgivning inte skett har fristen, då tredje man likväl väckt talan, ansetts börja löpa den dag då talan väcktes.
Sedan ett konkursbo sökt verkställighet av en dom, varigenom staten förpliktats att till konkursboet utge visst belopp såsom beviljat sysselsättningsstöd enligt kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd, har staten genom arbetsmarknadsstyrelsen i utsökningsmålet invänt att staten fullgjort sin betalningsskyldighet genom att kvittningsvis avräkna skulden mot obetald skatt och arbetsgivaravgift. Fråga om statens rätt till sådan kvittning.
Framställning har gjorts till Sverige med begäran att svenska myndigheter skall överta lagföring av en till Sverige utlämnad person i fråga om andra brott än dem för vilka han utlämnats. Fråga om denna begäran kan anses som ett sådant samtycke som avses i artikel 14 av den europeiska utlämningskonventionen.
Vid tillämpning av 4 § 1 st lagen (1966:454) om företagsinteckning har en båt, tillhörig ett aktiebolag och använd för styrelseledamots privata bruk, ansetts höra till den intecknade verksamheten och alltså vara omfattad av företagsinteckning.
Vid avskaffandet av kvarlåtenskapsskatten år 1958 ändrades bl a 28 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt, varvid i övergångsbestämmelser föreskrevs att tidigare gällande tariff i 28 § skulle tillämpas vid beskattning av gåva, som fullbordats före ikraftträdandet d 1 jan 1959, när skattskyldigbet för gåvan inträdde efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsen jämkades något vid ändringar, som gjordes i 28 § år 1970. 1980 beslöts ändringar i bl a tariffen i 28 § utan att någon föreskrift svarande mot 1970 års övergångsbestämmelse meddelades. - Gåvoskatt har bestämts enligt 28 § i dess före år 1959 gällande lydelse när gåvan fullbordats före år 1959 och skattskyldighet inträtt år 1982.
Anstånd med erläggande av gåvoskatt har medgetts beträffande sådan s k respitränta som avses i 52 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (jfr 55 §).
Fråga huruvida ansvarsbestämmelser i naturvårdslagen - 37 § 1 st 1 och 2 jämförda med 8 och 10 §§ samt 16 § 1 st - avser det fall att en byggnad uppförs av någon som ej är markägare och ej heller härleder sin rätt att uppföra byggnaden från markägaren.
När, vid det enda rättegångstillfälle för huvudförhandling som förekom inför HovR, vadekärande inte infann sig trots föreläggande om personlig inställelse och HovR:n förklarade vadetalan förfallen, har den enligt 21 kap 10 § RB fastställda brottmålstaxan inte ansetts tillämplig vid fastställandet av ersättning till offentlig försvarare.
Vid grävning med grävmaskin på en villatomt i fastighetsägarens närvaro skadades en vattenledning. Fråga om grävmaskinisten varit vållande till skadan.
Fråga om giltigt muntligt testamente förelåg när avsikten var att ett skriftligt testamente med vittnen skulle upprättas vid ett senare tillfälle. 10 kap 3 § ÄB.
Ett trähusföretag sålde ett monteringsfärdigt hus till en konsument. Tvist uppkom om avtalets innebörd. Anbud från konsumenten hade för trähusföretaget mottagits av en försäljare, som ej var behörig att träffa avtal för trähusföretagets räkning. Det har ansetts att, om en näringsidkare organiserar sin verksamhet så att en försäljare tar upp anbud från konsumenter för näringsidkarens räkning med uppgift att vidarebefordra anbuden till näringsidkaren, utgångspunkten vid tolkningen av träffat avtal bör vara, att vad försäljaren insett eller bort inse om konsumentens uppfattning rörande avtalets innehåll tillräknas näringsidkaren. Försäljarens insikter och åtgärder under förhandlingarna med konsumenten har alltså tillagts betydelse vid tolkningen av avtalet mellan trähusföretaget och konsumenten.
En äldre barnlös man, som ville lämna sin egendom åt en vuxen systerson, ansökte om tillstånd till adoption av systersonen. Tillstånd har inte lämnats, eftersom det av förebragt utredning inte framgick att ansökan hade skett i syfte att befästa ett nära personligt förhållande mellan sökanden och systersonen. 4 kap 6 § 1 st FB.
TR:ns fullföljdshänvisning vid meddelande av dom i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, innehöll inte upplysning om att det för prövning av fullföljd talan krävdes att HovR:n meddelade prövningstillstånd och under vilka förutsättningar prövningstillstånd kunde meddelas. Då innehållet i vadeinlagan inte föranledde till annat, har HovR:n ansetts böra, innan beslut meddelades i frågan om prövningstillstånd, lämna vadekäranden upplysning i nämnda hänseenden samt bereda honom tillfälle att komplettera vadeinlagan. När så inte skett, har HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd undanröjts enligt grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 § 2 st RB.
Biträde enligt rättshjälpslagen åt två målsägande, vilka utsatts för våldtäkt av en och samme gärningsman och förde talan om enskilt anspråk i anslutning till brottmålet mot gärningsmannen, har ansetts berättigat till ersättning av allmänna medel för visst arbete avseende stödjande åtgärder inför den förestående huvudförhandlingen. 22 § rättshjälpslagen.
Sedan faderskap fastställts genom erkännande, ansökte mannen om förordnande om blodundersökning under åberopande av att modern efter erkännandet sagt sig ha haft samlag med andra män under konceptionstiden. Modern förnekade att hon gjort sådant uttalande. Då mannens påstående inte kunde lämnas utan avseende, har frågan huruvida det fanns anledning till antagande att modern under konceptionstiden haft samlag med någon annan man ansetts böra bedömas efter muntligt hörande av parterna. 1 a § lagen (1958:642) om blodundersökning m m vid utredning av faderskap och 4 § 2 st lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Enligt föreskrifter som utfärdats av rikspolisstyrelsen är polismans inställelse för att höras som vittne vid domstol att anse som uppdrag i tjänsten. På grund härav har polismannen under vissa förutsättningar rätt att uppbära lön avseende tiden för inställelsen och få rese- och traktamentskostnader ersatta. En polisman kallades av domstol för att vittna under dag då polismannen var fri från tjänstgöring. Polismannen skaffade barnvakt för barnen under sin bortovaro. Fråga huruvida polismannen har rätt till ersättning för tidsspillan avseende kostnaden för barnpassningen.
Ett aktiebolag blev enligt 4 p 1 st övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag avfört ur aktiebolagsregistret och var därmed upplöst. Med anledning av en därefter gjord ansökan fastställdes en skatteskuld för bolaget genom eftertaxering avseende ett tidigare taxeringsår. En styrelseledamot i bolaget har enligt samma punkt 3 st ansetts skyldig svara för bolagets förpliktelse att erlägga skatteskulden.
Två män provkörde en motorcykel under det att ägaren följde efter i bil. Männen avvek med motorcykeln under provturen. Med hänsyn till de förhållanden under vilka provturen ägde rum har, i mål om ersättning till ägaren på grund av stöldförsäkring, ansetts att motorcykeln frånhänts honom genom olovligt tillgrepp.
Internationella rättsförhållanden. Lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet har ansetts tillämplig på dom angående underhållsskyldighet mot barnbarn. Tillika fråga om hinder mot verkställighet på grund av stadgandet i 4 § 1 st 1 (ordre public).
En bilförsäljare sålde genom kreditköp en bil till en konsument och överlät kreditfordringen till ett finansbolag. Bilförsäljaren sålde därefter genom ett nytt kreditköp en annan bil till konsumenten och köpte samtidigt tillbaka den första bilen. Han överlät även den nya kreditfordringen till finansbolaget men underlät att underrätta detta om återköpet. Finansbolagets talan mot konsumenten om betalning för den första kreditfordringen har, ehuru 10 § 1 st konsumentkreditlagen ej ansetts tillämplig, likväl med hänsyn till omständigheterna blivit ogillad.
Vid försäljning i en butik av TV- och radioapparater m m demonstrerades apparaternas ljudåtergivning för kunderna genom att musik spelades under korta stunder, 30 sekunder - en minut. Förfarandet har ansetts innebära intrång i upphovsmännens rätt att göra verken tillgängliga för allmänheten (2 § upphovsrättslagen). En styrelseledamot och firmatecknare - tillika anställd i det aktiebolag som drev butiken - har ansetts handla oaktsamt och till följd härav ålagts att utge skäligt vederlag för det intrång i upphovsrätten som ägt rum i bolagets verksamhet.
En hamnkran välte och skadades på grund av fel i kranens s k överlastindikator. Ett bolag, som tillverkat denna säkerhetsanordning enligt avtal med kranens säljare, har ansetts skadeståndsskyldigt mot hamnen på grund av försummelse i kontrollen vid tillverkningen, oavsett om kontrollen ankommit på bolaget självt eller på en underleverantör.
Gåvoskattemål. Villkor om vederlag har ansetts utgöra sådant förbehåll till förmån för givaren som enligt 43 § 2 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt utesluter tillämpning av de s k lättnadsreglerna. (I) En jordbruksfastighet överläts genom gåva till givarens son och dotter. Sonen fick ett par veckor senare den fastigheten bedrivna jordbruksrörelsen. Gåvorna till sonen har ansetts som led i en enda rättshandling. Eftersom sonen inte erhöll hela förvärvskällan eller en kvotdel därav, har lättnadsreglerna inte tillämpats. (II)
Internationella rättsförhållanden. En svensk medborgare med hemvist utomlands har, med analog tillämpning av 10 kap 14 § RB, i visst fall ansetts skyldig på grund av sin anknytning till Sverige att jämte två svenska rättssubjekt svara vid svensk domstol.
Fråga om offentlig försvarare, som i mål om misstanke om skattebrott anlitat revisionsbyrå för genomgång av bl a viss bokföring, är berättigad till förskott för revisionsbyråns arbete.
Frågor i mål om ansvar å den som vid en rad tillfällen förvärvat narkotika för omedelbar konsumtion, huruvida straffbart innehav uppkommit och, om så var fallet, huruvida förvärven skulle bedömas vart för sig såsom narkotikaförseelse eller tillsammans som ett narkotikabrott. 1 och 2 §§ narkotikastrafflagen (1968:64) i dess lydelse närmast före d 1 juli 1983 och d 1 mars 1985.
A köper i eget namn en hyresfastighet. B och C för talan mot A med yrkande om att det skall fastställas att A, B och C äger fastigheten gemensamt på den grunden att A köpt fastigheten för deras gemensamma räkning. Frågan om B:s och C:s förvärv är ogiltiga enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m m har ansetts skola prövas utan invändning av part. Vid prövningen har förvärven befunnits ogiltiga i följd varav talan har ogillats.
Efter en sammanstötning mellan två personbilar undertecknade föraren av den ena bilen på olycksplatsen en handling, enligt vilken han påtog sig hela ansvaret för krockskada åsamkad den andra bilen. Omständigheterna vid utfästelsens tillkomst har inte befunnits ha varit sådana att det ansetts strida mot tro och heder av ägaren till den skadade bilen att åberopa utfästelsen. 33 § avtalslagen. Tillika fråga om ersättningsgilla rättegångskostnader enligt 8 och 9 §§ lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.
I mål mot A såsom registrerad ägare av fordon att utge trafikförsäkringsavgifter enligt 31 § trafikskadelagen (1975:1410) invänder A att B äger fordonen och dessutom att C tecknat och betalat föreskrivna trafikförsäkringar för den tid som är i fråga. Försäkringsplikten enligt 2 § samma lag har funnits åvila A, när denne inte styrkt sitt påstående att B är ägare och då det förhållandet att annan tecknat försäkringar och erlagt försäkringspremierna inte befriar fordonsägaren från försäkringsplikten.
Med tullverkets fordran enligt särskilda tullräkningar mot speditör, som i egenskap av ombud för importörer åtagit sig betalningsansvar för "tullskyldig", har inte ansetts följa förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) med stöd av vare sig 1 § eller 2 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m m.
TR har dömt tilltalad för misshandel till villkorlig dom och böter. Mot domen har den tilltalade men inte åklagaren vädjat. Den pågående lagföringen i Sverige har likväl i mål om häktning i utlämningsärende ansetts utgöra sådant hinder mot utlämning av den tilltalade till Danmark som avses i 6 § 1 st lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge och därmed ansetts böra beaktas i häktningsfrågan.
Fastighet, som var belastad med livstids nyttjanderätt, har vid bodelning ansetts skola upptagas till sitt verkliga värde, dvs marknadsvärdet, om inte parterna enats om annat.
Fråga om ansvar för mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott. Tillika fråga, när den tilltalade befunnits skyldig till mannamån mot borgenärer, om påföljd och näringsförbud.
En man har dödats genom knivhugg. Två män har åtalats i anledning av det inträffade. Ansvar har yrkats å den ene för mord och å den andre för medhjälp till grov misshandel och medhjälp till vållande till annans död. Vem som utdelat de dödande knivhuggen har inte kunnat fastställas närmare än att det varit en av de tilltalade. Den för mord åtalade har därför frikänts. Den andre har däremot fällts till ansvar i huvudsaklig överens stämmelse med ansvarsyrkandet mot honom.
I mål angående sexuellt utnyttjande av underårig, en 5-årig dotter, förnekade den tilltalade mannen den påstådda gärningen. Flickan hade berättat om ett övergrepp dels spontant för modern, dels för en barnpsykolog som i behandlingssyfte hade samtal med flickan. Som bevisning till styrkande av den åtalade gärningen åberopades vid huvudförhandling i målet bandupptagning av samtalen med barnpsykologen samt utsagor av bl a henne och modern. Fråga, om flickans berättelse kunde med hänsyn till sitt innehåll och till de omständigheter under vilka den tillkommit utgöra tillräckligt bevis för fällande dom.
Målsägande har ansetts kunna föra särskild talan om förverkande av egendom som påståtts ha frambragts genom förfalskning, trots att hans talan inte grundats på förfalskningsbrottet utan på påstående att egendomen kan befaras komma till brottslig användning (36 kap 3 § BrB).
Vid reglerad älgjakt på två angränsande jaktområden, under tid då älg var fridlyst, har en älg påskjutits utanför skyttens jaktområde men fallit och omhändertagits innanför dess gränser. Åtal för grov olovligjakt har ogillats eftersom det inte ansetts styrkt att skytten vid skottlossningen varit medveten om att han befunnit sig på det andra jaktområdet och då den fällda älgen enligt anvisningar, som utfärdats med stöd av 18 § 2 mom lagen (1938:274) om rätt till jakt, skulle tillfalla det jaktlag i vilket skytten ingick.