Tvist mellan vissa samebyar m fl och svenska staten om rätt till de s k skattefjällen i norra Jämtland. I målet har, jämte andra spörsmål, behandlats frågor dels om möjligheten att i äldre tider förvärva äganderätt till herrelös mark genom att bruka den för renbete, jakt och fiske, dels om de rättsliga grunderna för uppkomst av äganderätt för staten till fjällmarkerna, dels om samerna - för det fall att staten bedöms vara ägare till skattefjällen - kan anses ha rättigheter till dem utöver vad rennäringslagen föreskriver och dels om vissa regler i denna lag strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap 15 § regeringsformen.
Mäklares anspråk på provision för förmedling av fastighetsförsäljning har ogillats till följd av bristande orsakssammanhang mellan mäklarens åtgöranden och försäljningen.
I 12 kap 49 § 1 och 3 st JB föreskriven tid för hänskjutande av tvist om förlängning av hyresavtal till hyresnämnden har ansetts lagligen inte kunna återställas.
Verkställande direktören i ett aktiebolag ägde 380 aktier i bolaget eller drygt 25 procent av samtliga aktier. Två direktören icke närstående äkta makar ägde, mannen 900 aktier och hustrun återstående 220 aktier. Direktören har ansetts ej äga väsentlig andel i bolaget och har följaktligen berättigats att i bolagets konkurs åtnjuta förmånsrätt för fordran på lön och semesterersättning. 12 § 3 st förmånsrättslagen.
Resningsärende. TR fastställde genom dom en i arrendetvist träffad förlikning enligt vilken arrendatorn skulle frånträda arrendet. Arrendatorn har ansökt om resning av domen under åberopande bl a att till grund för förlikningen liggande antaganden om framtida markanvändning visat sig felaktiga och att förutsättningarna för avtalet därför brustit. Fråga huruvida sannolika skäl föreligger för att förlikningsavtalet ej skall anses bindande för arrendatorn. 58 kap. 1 § 3 RB.
När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen eller det beträffande vissa av dem endast kunnat styrkas grov oaktsamhet. - Brottspåföljden har bestämts, på grundval av en samlad bedömning av hela den ådagalagda brottsligheten, inom den strängaste av de strafflatituder som är stadgade i de tillämpliga straffbuden. - Vid prövningen, om de oriktiga uppgifter beträffande vilka grov oaktsamhet befunnits föreligga skall föranleda ansvar för vårdslös skatteuppgift, har hänsyn tagits till att dessa uppgifter tillsammans med övriga oriktiga uppgifter i deklarationen sammanlagt rört betydande belopp. 5 § skattebrottslagen.
I mål om hävande av omyndighetsförklaring har den omyndigförklarade befunnits på grund av hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet av annat slag vara ur stånd att vårda sig och sin egendom. Fråga huruvida det kunde anses tillräckligt att god man förordnades för att bistå honom i vården av hans angelägenheter. 10 kap 1 och 8 §§ samt 18 kap 3 § FB.
Arvsskattemål. Någon tid efter det att bouppteckning registrerats och arvsskatt erlagts försäljs boet tillhörigt lösöre på auktion varvid det inbringar avsevärt högre belopp än det vartill egendomen upptagits i bouppteckningen. Prövning av huruvida vad sålunda förekommit borde föranleda uttagande av högre arvsskatt har ansetts böra ske genom besvär över arvsskattebeslutet och sålunda ej efter upprättande och inregistrering av tilläggsbouppteckning. Jfr 32 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Fotograf har framställt en fotografisk bild av ett antal personer grupperade på en teaterscen framför den scenografi (dekor) som av scenograf skapats för ett visst teaterstycke. Den fotografiska bilden har därefter av fotografen överlåtits för att användas som omslagsbild till en saluhållen grammofonskiva. Bilden har ansetts som exemplar av scenografin och fotografens förfarande som intrång i scenografens upphovsrätt till scenografin. 1 och 2 §§ samt 54 § 1 st lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Krav på avgift för uppställning av fordon i strid mot villkoren för användning av privat parkeringsplats har i visst fall ogillats eftersom det inte framgått att villkoren omfattat även uppställning under kortare tid för pålastning av gods.
Fråga huruvida klandertalan mot samfällighetsförenings stämmobeslut har väckts inom föreskriven tid har ansetts böra beaktas endast efter invändning av part. 53 § lagen om förvaltning av samfälligheter.
Innehavare av rätt att avverka skog vägrades sådant tillstånd till skogsavverkning som fordrades enligt ett av länsstyrelse meddelat landskapsskyddsförordnande. Fråga huruvida detta föranlett att pågående markanvändning avsevärt försvårats och innehavaren av avverkningsrätten härigenom lidit skada som berättigade honom till ersättning av staten. 28 § naturvårdslagen i detta lagrums under åren 1973 och 1974 gällande lydelse. (I och II)
Vid gåva av fast egendom har såsom villkor föreskrivits bl a att envar av gåvotagarna skulle till givaren utfärda ett skuldebrev å visst belopp. De i anledning härav upprättade skuldebreven, vilka var räntelösa, stadgade dels att gäldenären skulle betala skuldbeloppet, 52 500 kr, sex månader efter från någondera sidan skedd uppsägning dels att skuldbeloppet skulle amorteras med 2 000 kr årligen fr o m året efter skuldebrevets utfärdande. Innebörden av dessa betalningsbestämmelser har ansetts vara den att, så länge inte lånet i dess helhet är på grund av uppsägning förfallet till betalning, avbetalning skall ske med minst 2 000 kr om året. Anledning till annat antagande än att skulden skall bringas till upphörande genom de årliga amorteringarna har inte funnits föreligga. Gåvoskatt har bestämts i enlighet härmed. 43 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt jämförd med 23 § samma lag.
Att utlänning i Sverige har sådan honom tillhörig egendom som är avsedd för hans personliga bruk under en tillfällig vistelse här har inte ansetts grunda behörighet enligt 10 kap 3 § RB för svensk domstol att ta upp tvist om betalningsskyldighet för honom.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I skadeståndsmål uppkommer fråga om vårdansvaret vid reparationsavtal för gods som överlämnats i uppdragstagarens besittning. Det har ansetts vara av vikt för rättstillämpningen att denna fråga prövas av högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Den som fått del av föreläggande enligt 93 § 1 st fordonskungörelsen (1972:595) att styrka att brister på fordon avhjälpts kan inte genom försäljning av fordonet befria sig från skyldighet att iakttaga föreläggandet.
Sedan allmän åklagare väckt talan mot flera personer med yrkande om ansvar för osant intygande och stämning utfärdats, finner TR:n att gärningarna är att bedöma som bokföringsbrott eller medhjälp till sådant brott och avvisar - utan huvudförhandling - åtalet, eftersom den i 1 1 kap 8 § 2 st BrB angivna åtalsförutsättningen inte visats föreligga. Bedömningen av om de tilltalade gjort sig skyldiga till brott har emellertid ansetts vara en fråga rörande själva saken, som bort handläggas vid huvudförhandling och avgöras genom dom. Avvisningsbeslutet har därför undanröjts.
A sökte B i konkurs. Till styrkande av sin fordran åberopade A dels en lagakraftvunnen mellandom genom vilken vissa rättsförhållanden mellan parterna fastställts, dels en på mellandomen grundad, ej lagakraftvunnen dom genom vilken B förpliktats att utge betalning till A. Frågan om och i vilken mån A hade en fordran mot B har, vid bedömningen av insolvensfrågan, prövats självständigt i konkursmålet på grundval av det däri åberopade materialet.
Fackman i byggnadsbranschen har ej ansetts äga vid försäljning av fastighet till enskild konsument genom en allmän friskrivning frånsäga sig ansvar för dolda konstruktionsfel av allvarlig art i ett byggnadsarbete som han själv har utfört på fastigheten.
I mål om verkställighet av lagsökningsutslag, varigenom hyresgäst ålagts att avflytta på grund av att hyresrätten förverkats, invänder hyresgästen att nytt hyresförhållande uppkommit mellan parterna. Då det upplysts att hyresgästen på nytt lagsökts för obetald hyra avseende samma lägenhet, har denna invändning godtagits och hinder mot avhysning på grund av utslaget ansetts föreligga.
Ansökan om återställande av försutten tid har lämnats utan bifall då försändelse innehållande fullföljdsinlaga avsänts två dagar före fullföljdstidens utgång men adressen på försändelsen angivits med felaktigt postnummer.
Tilltalad, som dömts till fängelse, har avgivit nöjdförklaring. Den tilltalade, som var utlänning och hade bristfälliga kunskaper i svenska språket, har vid nöjdförklaringen inte biträtts av tolk och inte fått läsa någon på hans eget språk avfattad framställning om innebörden av en sådan förklaring. På grund härav och då utredningen inte otvetydigt visade att han ändock förstått innebörden av nöjdförklaringen, har denna ansetts ej vara bindande för honom.
Barn, som omhändertagits för samhällsvård, har av sin fader utan tillstånd av vederbörande myndighet bortförts från det barnhem där det vistades och återlämnats efter fem dagar. För straffansvar enligt 89 § barnavårdslagen (1960:97) har ej krävts att förfarandet vållat särskilt men för barnavårdsarbetet.
Resningsärende. Sedan finländsk domstol genom två särskilda domar dömt samma tilltalad till fängelse straff, förordnade den svenska kriminalvårdsstyrelsen att påföljderna skulle verkställas här i riket. Bestämmelsen i 34 kap 10 § 2 st BrB om bestämmande av straff efter anmälan av åklagare har ansetts tillämplig i fallet. Resning har ansetts kunna komma i fråga i ärende som nu sagts, när rätten avvisat åklagarens anmälan.
När part, som av HovR förelagts att inom viss tid från delgivning av föreläggandet slutföra sin talan, försuttit tiden, har det förhållandet, att HovR:n avgjort målet utan att ha förvissat sig härom, ansetts inte utgöra skäl att undanröja HovR:ns avgörande.
Till gäldande av A:s skuld har utmätts en fastighet, som A:s fästmö B före utmätningen förvärvat från annan. Fråga om vilken bevisning som fordras för att A skall anses ha varit fastighetens ägare. 82 § 1 mom UL. Behörighet att föra talan mot utmätningsbeslutet har ansetts tillkomma C, som efter utmätningen förvärvat fastigheten från B.
Återställande av försutten tid har vägrats i fall då besvärsinlagan postats i expressbrev dagen före besvärstidens utgång och - till följd av fel i postbehandlingen - inkommit till TR:n först mer än två veckor efter avsändandet.
Fråga om förverkande hos företrädare (verkställande direktör) för aktiebolag. 36 kap 4 § BrB och 18 § lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.
Sedan utmätning skett av gäldenärs andel i fast egendom och av hans andel i pantbrev i egendomen, har vid exekutiv försäljning av hela fastigheten utmätningen av andelen i pantbrevet ej ansetts omfatta tillägg enligt 6 kap 3 § JB. 91 a § UL.
Förmyndare har i sina omyndiga barns namn öppnat bankkonton över vilka hon förbehållit sig dispositionsrätt. Förbehåll som avses i 4 § lagen (1936:83) ang vissa utfästelser om gåva har därmed ansetts föreligga, i följd varav fullbordad gåva av pengar, som förmyndaren insatt på barnens konton, inte kunnat komma till stånd.
Dom om underhållsbidrag till barn har ansetts vara utan verkan i och med att det i laga ordning har fastställts att den underhållsskyldige ej är barnets far. Talan om befrielse från underhållsskyldigheten har därför avvisats.
Part, som förpliktats återgälda statsverket motparts rättshjälpskostnad, äger föra talan om nedsättning av den ersättning som enligt rättshjälpslagen tillerkänts motpartens rättegångsbiträde. På klagan över beslutet om återgäldande kan däremot skäligheten av denna ersättning inte komma under bedömande.
I tvistemål i TR har svaranden A:s biträde enligt rättshjälpslagen yrkat ersättning såsom för utlägg för viss utredningskostnad och har A yrkat att, för det fall kostnaden ej ersattes enligt rättshjälpslagen, käranden B måtte förpliktas ersätta honom för kostnaden. Sedan TR:n genom dom i målet ogillat B:s käromål och i samband därmed dels bifallit biträdets ersättningsyrkande dels förpliktat B att ersätta statsverket för A:s rättshjälpskostnader, har domstolsverket fullföljt talan mot beslutet om ersättning till biträdet med yrkande att ersättningen måtte nedsättas på den grund att den ifrågavarande utredningskostnaden inte utgjorde ersättningsgill kostnad för rättshjälpen. Det har ansetts att - förutom biträdet - A intagit ställning av motpart till domstolsverket i HovR:n och att A kunnat där på nytt framställa sitt villkorade ersättningsyrkande mot B.
Ansökan om inteckning i en fastighet, undertecknad av fastighetsägaren och försedd med anteckning om att blivande pantbrev pantförskrivits till viss fastighetsägarens borgenär, ingavs av borgenären till inskrivningsmyndigheten, som tog upp den på inskrivningsdagen och meddelade beslut om inteckning. Panträtt i fastigheten enligt pantbrevet till säkerhet för borgenärens fordran har ansetts vara kl 12 på inskrivningsdagen upplåten till borgenären i enlighet med 6 kap 2 § 1 st JB.
Till grund för åtal för brott som faller under allmänt åtal åberopade åklagaren en gärningsbeskrivning under vilken föll även brott vilket får åtalas av åklagare endast om det av målsäganden angivits till åtal. Den tilltalade befanns inte kunna fällas till ansvar för förstnämnda brott, och någon angivelse från målsäganden förelåg ej. Åtalet har ogillats och ej avvisats.
20-åring har dömts till fängelse för bl a rån, förövat när han var 19 år. Vid bestämmande av straffets längd har 33 kap 4 § 1 st första meningen BrB tillämpats.
Ett i laga form under äktenskapet upprättat äktenskapsförord, innefattande gåva mellan makarna, har ansetts bli gällande i förhållande till tredje man från den tidpunkt då det ingavs till rätten, oavsett om kungörande i tidning sker eller ej. 8 kap 11 och 12 §§ GB.
Kostnad för privata sakkunnigutlåtanden i tvistemål, vilka part åberopat som bevisning i målet och ingett till rätten, har ansetts lagligen inte kunna ersättas inom ramen för den parten beviljade rättshjälpen.
Dödsbodelägares klandertalan mot bodelning och arvskifte som förrättats av boutredningsman riktas enligt stämningsansökningen mot dödsboet, företrätt av boutredningsmannen. Först genom en efter klandertidens utgång till rätten inkommen skrift klargörs, att dödsbodelägaren med sin talan i stället avser övriga delägare i dödsboet. Kärandens talan har avvisats som för sent väckt.
Bestämmelse i stadgarna för en bostadsförening om hembuds- och skiljedomsförfarande vid överlåtelse av andel i föreningen har, på grund av bestämmelsens oklarhet, ej ansetts skapa bundenhet för hembjudaren att överlåta andelen för det genom skiljedomen fastställda priset.
Enligt ett avbetalningskontrakt mellan ett inredningsföretag, A, och ett restaurangföretag, B, åtog sig A att till B leverera samtliga inredningsdetaljer och inventarier till en restaurang och att svara för all projektering och ombesörja alla installationer och inredningsarbeten i restaurangen. Till säkerhet för B:s betalningsförpliktelser enligt kontraktet gällde enligt detta ett äganderättsförbehåll till förmån för A med avseende på all den genom kontraktet försålda egendomen. Innan betalningarna fullgjorts kom B på obestånd. Med A:s medgivande överlät B rörelsen till ett tredje företag, C, mot att C erlade ett visst kontantbelopp och övertog betalningsansvaret för B:s kvarstående skuld enligt avbetalningskontraktet. Övertagandet skedde genom en på kontraktet tecknad särskild överenskommelse mellan A, B och C. Sedan B försatts i konkurs har i mål mellan B:s konkursbo och A om återvinning med anledning av avtalen mellan A, B och C ansetts att A genom avtalen tillförts likvid för sin f...
Ett aktiebolag i likvidation försätts i konkurs och konkursen avslutas med slututdelning. Flera år senare väcker en aktieägare skadeståndstalan mot likvidatorn. Denne invänder att aktieägarens rätt till talan är preskriberad enligt grunderna för 171 § 1 mom 2 st lagen (1944:705) om aktiebolag, eftersom talan inte väckts inom ett år från konkursens avslutande. Den analogiska tillämpning av lagrummet som en sådan lösning skulle förutsätta har emellertid avvisats. Jfr numera 13 kap 7 § 4 st samt 15 kap 5 § 3 st och 6 § 1 st 2 aktiebolagslagen (1975:1385).
Fråga om tillåtligheten av avstyckning för bebyggelse inom strandskyddsområde. 3 kap 2 § 2 st fastighetsbildningslagen. - Såväl länsstyrelse som byggnadsnämnd har ansetts äga behörighet att fullfölja talan mot avgörande, varigenom HovR i fråga om inställd förrättning för avstyckning inom område, där varken stadsplan eller byggnadsplan gällde, på sakägares besvär återförvisat ärendet till fastighetsbildningsmyndigheten för fortsatt behandling av avstyckningsfrågan. 18 kap 1 § 2 st fastighetsbildningslagen.
I mål om fastställande av faderskap har det inte kunnat uteslutas att modern under konceptionstiden haft samlag med - förutom den instämde mannen - en eller flera oidentifierade män. Med hänsyn till det faderskapsindex som beräknats för den instämde mannen har det likväl ansetts sannolikt att barnet avlats av denne. 1 kap 5 § FB.
Brand har anlagts i ett bostadshus varvid lös egendom - utgörande ett hem - med en återanskaffningskostnad av 60 000 kr förstörts. Gärningen har bedömts som mordbrand med hänsyn bl a till det väsentliga värde av ideell natur som ett hem har för ägaren.
Vattenmål. Genom vattenkraftutbyggnadsföretag har skett intrång i fiske, som omfattas av renskötselrätten. Den härför enligt vattenlagen bestämda ersättningen har fördelats med hälften på berörd sameby - jämte i visst fall enskilda samer - och med hälften på samefonden.
Fiskodlare yrkar skadestånd enligt miljöskyddslagen av kommun, under påstående att hans fiskar förgiftats av utsläpp från kommunens avloppsanläggning. Fråga om kravet på bevisning om orsakssammanhanget. 30 § miljöskyddslagen (1969:387).
Spörsmål om inverkan av 3 § lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag i dess fr o m d 1 jan 1979 gällande lydelse vid prövning i överrätt av bidragsbelopp.
Fråga huruvida va-avgift som huvudman för allmän va-anläggning avkräver viss brukare står i överensstämmelse med regeln i 26 § va-lagen, enligt vilken avgiftsskyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna inom anläggningens verksamhetsområde efter skälig och rättvis grund. (I och II). - I kommuns allmänna va-anläggning ingår flera från varandra skilda vattenverk, av vilka bl a ett visst verk kommit att ingå i anläggningens verksamhetsområde till följd av kommunsammanslagning. I tvist om avgiften för vatten som levererats till en brukare från sistnämnda verk har, vid tillämpning av regeln i 24 § va-lagen att avgiftsuttaget ej får överskrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för anläggningen, bedömningen ansetts skola ske med hänsyn till kostnaderna vid den allmänna va-anläggningen i dess helhet. (II)
I mål om ersättning enligt 12 kap 57 § JB för förlust vid upphörande av hyresrätt till annan lägenhet än bostadslägenhet har annan uppsägningsanledning än sådan som angivits i uppsägningshandlingen ansetts ej kunna upptas till prövning. 12 kap 58 § 1 och 2 st JB.
På en gata, väsentligen upplåten endast för gångtrafik, hade i samband med vägarbeten vägbanans nivå inom ett begränsat område sänkts något, vilket medfört att en utanför entrén till ett av husen vid gatan befintlig trappsten, som tidigare legat i nivå med vägbanan, kommit att skjuta upp ungefär 2 cm över vägbanan. En person skulle vid ett tillfälle under en period då vägarbetena i anslutning till en helg låg nere bege sig in i huset men snavade eller trampade snett på trappstenen med påföljd att hon föll och ådrog sig skador. I mål om skyldighet för det entreprenadföretag som svarade för gatuarbetena att utge skadestånd med anledning av olycksfallet uppkommer fråga huruvida företaget varit skyldigt att låta anbringa varningsanordningar och, i sådant fall, hur omfattande och vidlyftiga skadeförebyggande åtgärder som bort vidtagas. Revisionskäranden har i revisionsinlagan yrkat ogillande av motpartens talan i målet och befrielse från skyldighet att ersätta statsverket dess kostnader för...
I äktenskap mellan makarna A och B, där genom äktenskapsförord giftorätt uteslutits, köptes i A:s namn, med lagfart för denne, av B:s far en tomt för en köpeskilling avsevärt understigande markens värde. Med insatser från båda makarnas sida uppfördes på tomten ett prefabricerat hus, avsett som gemensam bostad för makarna och deras barn. Finansieringen skedde huvudsakligen med lån som A svarade för. Med utgångspunkt i en bedömning av vad parterna avsåg vid köpetillfället har A befunnits ha gjort ett för makarna gemensamt förvärv, därvid förvärvet för B:s räkning ansetts ha uppgått till hälften av fastigheten.
I bouppteckning har bland tillgångarna till sitt nominella värde upptagits en fordran, för vilken säkerheten utgjordes av skuldebrev på vilka gäldenären tecknat medgivande till inteckning i en fastighet. Gäldenären var visserligen ägare till fastigheten men hade vid tiden för bouppteckningen ännu inte fått lagfart på sitt fång. Den omständigheten att kännedom om detta förhållande må ha vunnits först senare har i mål om återvinning av arvsskatt ej ansetts utgöra skäl för upprättande av tilläggsbouppteckning. 20 kap 10 § ÄB.
Underrättelse enligt 12 kap 44 § 1 st JB till hyresgäst, som blivit uppsagd på grund av dröjsmål med hyresbetalning, om vad han har att iaktta för återvinning av hyresrätten har ansetts ej behöva avfattas ordagrant enligt formulär som fastställts enligt 3 st samma paragraf.
Sedan TR ålagt rättegångsombud att solidariskt med sin huvudman ersätta motparts rättegångskostnad, har HovR upphävt nämnda åläggande för ombudet. Huvudmannen har ansetts ej berättigad att föra talan mot HovR:ns beslut.
Allmän åklagare yrkade ansvar på A för ocker under påstående, att A hade utnyttjat B:s oförstånd genom att ta emot viss egendom som gåva av denne. Åklagaren gjorde inte gällande att A hade förmått eller påverkat B att ge honom egendomen. I samband med åtalet fördes även talan mot A om enskilt anspråk. Den åtalade gärningen har ansetts inte vara att hänföra till ocker. 9 kap 5 § BrB, jfr 31 § avtalslagen.
Val av påföljd för rattfylleri (I och II). Risken för att ett frihetsstraff skulle medföra skadliga följder för gärningsmannens familj har ansetts inte innebära tillräckliga skäl att ådöma annan påföljd än fängelse (II).
Jaktservitut har genom fastighetsreglering upphävts, enär servitutet ansetts ej behövas för den härskande fastigheten (7 kap 5 § 2 st fastighetsbildningslagen). Beslutet har vunnit laga kraft. Fråga huruvida ersättning till den härskande fastighetens ägare med anledning av servitutets upphävande kunde utgå.
I fråga om 12-årig flicka under moderns vårdnad har det ansetts vara till barnets bästa att tillerkänna fadern umgängesrätt, trots att barnet motsatt sig umgänge med fadern.
En genom avsändarens försorg frankostämplad försändelse med vadeinlaga inkom en dag för sent till vederbörande TR. I ärende om återställande av försutten tid har frankostämpelns datumangivelse, med hänsyn till vad som blivit upplyst om hur försändelsen datumstämplats under postbehandlingen och om postverkets rutiner för sådan datumstämpling, ansetts ej kunna tillmätas värde som bevis om vilken dag försändelsen avlämnats för postbefordran.
Vid bedömning, i mål om återvinning enligt 35 § konkurslagen, av frågan i vilken grad en betalning skall anses ha försämrat konkursgäldenärens ekonomiska ställning, har hänsyn befunnits ej skola tas till antalet borgenärer eller till arten eller storleken av de olika fordringarna.
Till konkursförvaltare har konkursdomaren utsett en advokat vilken uppfyller de krav som anges i 44 § konkurslagen. Enbart den omständigheten att den utsedde inte upptagits på en av tillsynsmyndigheten efter samråd med vederbörande konkursdomare upprättad lista över lämpliga förvaltare har inte ansetts utgöra tillräcklig grund för att upphäva konkursdomarens beslut. - Den som före konkursbeslutet konsulterats av konkursgäldenären och därvid rått denne att med anledning av sitt obestånd ansöka om konkurs har inte ansetts på grund härav jävig som konkursförvaltare. Rätt att föra talan mot beslut av HovR att upphäva konkursdomarens beslut om val av förvaltare har ansetts tillkomma konkursgäldenären men inte den som av konkursdomaren utsetts till förvaltare. Talan å det allmännas vägnar har i HD förts av riksåklagaren. 20 § RP.
En byggnadsnämnd, som år 1965 hade jämlikt 70 § byggnadsstadgan förelagt en fastighetsägare att ta bort en olovligen uppförd byggnad, ansökte år 1979 med stöd av 14 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m m (LPI) om handräckning för byggnadens bortskaffande. Sedan LSt:n bifallit ansökningen och HovR:n, efter besvär av fastighetsägaren, fastställt beslutet, besvärade sig fastighetsägaren i HD. Riksåklagaren fann i förklaring över besvären möjligheten att ansöka om handräckning vara försutten på grund av bestämmelserna i 26 § 2 st LPI jämförda med punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen och medgav därför bifall till besvären. HD har utan att pröva målet i sak lagt medgivandet till grund för sitt avgörande. Tillika fråga om ersättningsskyldigheten för fastighetsägarens rättegångskostnader i HovR:n och HD. 20 och 21 §§ RP
I mål om fastighetsreglering uppkommer frågor dels huruvida ägare till fastighet som inlöses är berättigad att - utöver ersättning för värdet av fastigheten, beräknat på grundval av ortsprisutredning - erhålla gottgörelse för utgift för lagfartsstämpel i samband med köp av ersättningsfastighet dels huruvida kompensation för penningvärdeförsämring bör utgå enligt de grunder som gäller beträffande expropriationsersättning. Tillika spörsmål om betydelsen av att part i HovR:n medgivit att ränta å belopp som utdömdes skulle utgå efter vissa grunder men i HD frånfallit medgivandet.
Sökande av socialhjälp, som underlåtit att självmant upplysa om att han hade erhållit förskott på uppgiven inkomst, har befunnits ej vara skyldig till bedrägeri.
En av Sveriges Television AB anordnad filmupptagning av en demonstration har använts vid utsändning av televisionsprogram. Sedan en deltagare i demonstrationen åtalats för visst beteende under denna, yrkar den tilltalade föreläggande för bolaget att hos rätten förete vissa avsnitt av det ifrågavarande, hos bolaget befintliga filmmaterialet. Yrkandet har ansetts böra prövas enligt bestämmelserna om syn i 39 kap 5 § RB. Enligt grunderna för stadgandet har en däri upptagen bestämmelse om att skriftlig handling i vissa fall ej får utlämnas, när den innehas av någon som har tystnadsplikt såsom vittne, ansetts omfatta även filmupptagning. Tillika frågor om dels tillämpning av bestämmelsen, när juridisk person är innehavare, dels innebörden av det i 9 § radioansvarighetslagen (1966:756) använda uttrycket att någon har "framträtt" i radioprogram.
Sedan mäklare efter avtal med fastighetsägare anvisat köpare till en fastighet har fastighetsägaren försatts i konkurs. Fastigheten har därefter av konkursförvaltaren sålts till den anvisade köparen. Mäklaren har befunnits ha rätt att på avtalet grunda anspråk på provision, men enbart den omständigheten att konkursförvaltaren utnyttjade mäklarens tidigare anvisning på köpare har inte ansetts kunna ge provisionsfordringen karaktär av massafordran.
Sedan tilltalad fullföljt talan till HovR:n med yrkande om frikännande från ansvar för medhjälp till stöld, har HovR:n utan hans begäran förordnat offentlig försvarare för honom. Vid målets avgörande i HovR:n har den tilltalade förpliktats. att till statsverket återbetala försvararkostnad. Yrkande i HD om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet har lämnats utan bifall, då det ansetts befogat att i HovR:n förordna försvarare. 21 kap 3 § 3 st och 31 kap 1 § RB.
I samband med att hyresgäst för första gången erlade hyra till ny hyresvärd - vilket skedde inom den i 7 kap 17 § JB angivna sexmånaderstiden - meddelade han i skrift till denne att betalningen skedde i avvaktan på reglering av tidigare för mycket inbetalat och var att anse som en betalning a conto. Hyresvärden återsände inte beloppet och satte sig inte heller på annat sätt i förbindelse med hyresgästen. Hyresvärden har ansetts skyldig att låta hyresgästens fordran hos tidigare ägare av fastigheten gå i avräkning å hyresbelopp som förföll till betalning först efter utgången av den nämnda sexmånaderstiden.
En hundraårig träbyggnad var vid fastighetens försäljning utsatt för husbocksangrepp. Felet hade kunnat upptäckas av köparen, om han undersökt fastigheten tillräckligt noggrant, vilket emellertid ej skett. Att säljaren bort misstänka att insektsangrepp pågick men köparen ej fått upplysning om sådan misstanke har ansetts ej betaga säljaren rätten att i mål om felansvar åberopa, att köparen eftersatt sin undersökningsplikt. 4 kap 19 § JB.
Vid försäljning av fastighet åtog sig säljaren att underhålla utfartsväg från fastigheten till allmän väg. Sedan vägförening enligt 1939 års lag om enskilda vägar bildats och övertagit väghållningen beträffande bl a utfartsvägen yrkade köparen, med hänvisning till de vägavgifter han fått erlägga till föreningen, ersättning av säljaren med motsvarande belopp. Ehuru vägavgifterna som sådana ej ansetts kunna innefattas i säljarens kostnadsåtagande, har köparens talan bifallits då det yrkade beloppet funnits motsvara en rimlig kostnad för vägunderhållet och ej visats överstiga vad underhållet skulle ha kostat säljaren, om väghållningen ej övertagits av vägföreningen.
Besvärsinlaga - avseende beslut om förlängd tid för åtal mot en häktad, icke identifierad person - har undertecknats med "Prisoner 1006". Den omständigheten att inlagan ej undertecknats med namn har funnits inte böra föranleda avvisande av besvären, då tvivel inte synts råda om att inlagan undertecknats av den person som avsetts med beslutet. 52 kap 3 § 3 st och 6 § 2 st RB.
I tvistemål har uppkommit tvivel angående parts processbehörighet. Fråga om beviskravet vid prövning av dylik fråga. Partens ombud, tillika biträde enligt rättshjälpslagen, har ansetts berättigad att enligt nämnda lag erhålla ersättning för utlägg, avseende kostnad för läkarintyg som han anskaffat för att söka styrka att hans huvudman saknade processbehörighet när han vidtog vissa processhandlingar.
N har såsom ställföreträdare för ett upplöst aktiebolag ansetts kunna föra ansvarstalan i HovR mot J. Frågan huruvida N i sin angivna egenskap kunnat åläggas återbetalningsskyldighet gentemot statsverket för försvaret av J har besvarats nekande.
Sedan part i mål om faderskap underlåtit att efterkomma föreläggande om blodundersökning och TR:n med anledning därav dömt ut honom förelagt vite, fullföljer han talan mot detta beslut. När målet härom företas i HD, upplyses att TR:n dåmera, på grund av partens vägran att underkasta sig blodundersökning, upphävt beslutet om sådan undersökning. Denna omständighet har inte ansetts utgöra skäl att ändra beslutet om vitets utdömande.
Fastighetsköpare åberopar som grund för yrkande om avdrag på köpeskillingen, att fastigheten efter köpslutet utsatts för opåräknade trafikstörningar till följd av en gatuomläggning, som grundats på ett vid köpslutet föreliggande. men ännu inte fastställt stadsplanebeslut. Förhållandet har bedömts enligt bestämmelsen om faktiskt fel i fastigheten i 4 kap 19 § JB.
Vid gåva av fast egendom har gåvotagarna genom förbehåll i gåvobrevet tillförsäkrats förköpsrätt till varandras andelar i egendomen. Förbehållet har ansetts giltigt, varför enligt 20 kap 14 § JB anteckning om detsamma skolat göras i fastighetsboken.
Mot fastighetsbildningsmyndighets beslut om inrättande av gemensamhetsanläggning anförde vissa fastighetsägare besvär med yrkande i första hand att beslutet måtte undanröjs. Yrkandet har med hänsyn till sakens beskaffenhet jämlikt 14 kap 8 § 2 st RB ansetts gälla även till förmån för annan av beslutet berörd fastighetsägare. Sådan fastighetsägare har därför, utan hinder av att han ej själv varit klagande vid TR:n, ansetts kunna fullfölja talan till HovR:n.
Vid byte av biträde enligt rättshjälpslagen har domstol funnit sig ej kunna förordna den som part föreslagit. Då parten fortfarande varit i behov av och önskat biträdeshjälp har domstolen ansetts ej äga underlåta att förordna nytt biträde i samband med entledigande av tidigare biträde. 20 § 1 st och 21 § 1 st rättshjälpslagen samt 49 kap 4 § 7 RB.
Markägare har, sedan ett fyrtiotal renar kommit in på hans åkrar och åstadkommit skada på dessa, nedskjutit en ren i syfte att mota bort renarna. Nödsituation? Tillika fråga om påföljdseftergift.
En person som har avsevärda tillgångar men som saknar möjlighet att förfoga över tillgångarna och avkastningen av dessa har beviljats allmän rättshjälp
I mål om rätt för en i Sverige bosatt jugoslavisk medborgare till umgänge med - sin 8-åriga dotter har ej ansetts föreligga tillräckliga skäl att föreskriva att umgänget skulle utövas endast i Sverige.
Föraren av en bil medverkade uppsåtligen till att han omkom till följd av trafik med bilen. Fråga om jämkning av trafikskadeersättning för begravningskostnader och för efterlevandes förlust av underhåll.
Fråga i visst fall huruvida flicka, som ridit en häst, hade för hästägarens räkning utfört arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande. 3 kap 1 § 1 st och 6 kap 4 § 3 skadeståndslagen (1972:207).
I mål om ersättning på grund av expropriation för tätbebyggelse har 4 kap 2 § expropriationslagen (197(Fastighetsadress, uteslutet här)19) befunnits inte vara tillämplig i fråga om markvärdestegring med anledning av detaljplanläggning av det aktuella området. Jfr 4 kap 3 § samma lag. Den förebragta utredningen gjorde det mest antagligt att ortsprisutvecklingen i området inte följt konsumentprisindex men gav inte tillräckligt belägg för att markpriserna varit oförändrade eller sjunkit. Då det inte var möjligt att fastställa en exakt nivå till vilken ersättningsbeloppen med hänsyn till prisutvecklingen borde uppräknas, har enligt grunderna för 35 kap 5 § RB en uppskattning gjorts av index för uppräkningen.
Arvsskattemål. Vid inregistrering av bouppteckning beslutade TR:n att beskattning av vissa äganderättsförvärv skulle, eftersom egendomen var belastad med livstids nyttjande- och avkomsträtt, uppskjutas enligt 6 § arvsskattelagen. Kammarkollegiet överklagade med yrkande att arvsskatt måtte uttas för äganderättsförvärven. HovR:n fastställde beslutet och kollegiet fullföljde talan i HD. Där upplystes att TR:n - sedan innehavaren av nyttjande- och avkomsträtten avlidit - genom lagakraftvunna beslut hade beskattat ifrågavarande förvärv på grundval av avgivna deklarationer. Eftersom arvsskatt sålunda uttagits för egendomen, har kollegiets besvärstalan ansetts inte kunna upptas till prövning.
Pastorat sökte inteckning i fastighet, som varit i dess ägo sedan före 1876 och för vilken skyldighet att söka lagfart ej förelegat och lagfart ej heller sökts. Ansökningen har avslagits. 22 kap 1 och 2 §§ JB och 58 § lagen om införande av nya JB. Jfr 12 § 1 st 1875 års inteckningsförordning.
Myndighet som förvarar en allmän handling har inte rätt att föra talan mot beslut av domstol enligt 23 kap 14 § och 38 kap 8 § RB att handlingen skall tillhandahållas vid förundersökning.
TR har enligt förordningen (1976:823) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m m översänt tredskodom till parterna. Eftersom åtgärden inte skett för delgivning har - även om den mot vilken tredskodomen givits genom åtgärden har fått kännedom om domen - ej fristen för ansökan om återvinning till följd därav börjat löpa. 33 kap 5 § och 44 kap 9 § RB, 19 § delgivningslagen (1970:428).
Fråga om åläggande enligt 22 § införsellagen (1968:621) i visst fall då gäldenären var anställd i ett aktiebolag vari han ägde alla aktier och ensam utgjorde styrelse.
Sedan HovR i brottmål kallat parter och ett vittne till huvudförhandling, inställdes denna. Parterna underrättades härom varvid angavs att de senare skulle komma att få ny kallelse. Härefter avgjorde HovR:n målet på handlingarna utan att bereda parterna tillfälle att slutföra sin talan. Grovt rättegångsfel ansågs ha förelupit och skäl ansågs föreligga för undanröjande av HovR:ns dom och återförvisning. 51 kap 22 § 1 st RB samt 51 kap 26 § 2 st jfrd med 55 kap 15 § 2 st RB.
En bilförare, som färdas på riksväg i slutet av januari med en hastighet ej överstigande 80 km/tim, råkar i sladdning och kör av vägen, enligt egen uppgift på grund av "hastigt påkommen blixthalka". Bilföraren har ej ansetts skyldig till vårdslöshet i trafik. 1 § 1 st lagen om straff för vissa trafikbrott.
Fråga, i mål om handräckning för borttagande av byggnader på viss fastighet, om betydelsen av att fastigheten efter målets anhängiggörande övergått till ny ägare.
Ränta har ansetts inte skola utgå på ersättning för rättegångskostnader i mål som handlagts enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). 18 kap 8 § 3 st RB samt 4 och 8 §§ småmålslagen.
Två aktiebolag vilkas verksamhet varit av stor betydelse för sysselsättningen på orten har vid flera uppbördsterminer underlåtit att inbetala innehållna källskattebelopp. Åtal mot ställföreträdare för bolagen för brott mot uppbördslagen har ogillats, enär denne har haft fog för att utgå från att berörda myndigheter och särskilt kronofogdemyndigheten godtog att han underlät att betala källskattemedlen i behörig ordning för att han på det sättet skulle kunna driva företagen vidare i avvaktan på en rekonstruktion. 81 § uppbördslagen (1953:272).
Part, som åtnjöt allmän rättshjälp med biträdesförordnande, väckte vid TR talan i dispositivt tvistemål. Parterna träffade sedermera prorogationsavtal av innehåll bl a att kärandens talan i målet skulle återkallas och tvisten avgöras av annan TR. I enlighet härmed återkallade käranden sin talan vid förstnämnda TR. Det har ankommit på denna TR att i samband med målets avskrivande fastställa ersättning enligt rättshjälpslagen till kärandens biträde. 18 kap 14 § RB och 32 § rättshjälpslagen.
Offentlig försvarare som i samråd med åklagare och polis vidtagit åtgärder för att skaffa fram ett större parti heroin, som hans huvudman tagit befattning med, har tillerkänts ersättning såsom offentlig försvarare för arbete och tidsspillan som åtgärderna föranlett.
Sedan älgjägare påskjutit och sårat en älg inom område där han hade jakträtt, har han genom ytterligare skott fällt älgen då denna befann sig på annans jaktområde. Han har därefter fullbordat jakten genom att återföra djurkroppen till det egna jaktområdet och låta transportera bort den. Jägaren har fällts till ansvar för olovlig jakt, som dock bedömts inte utgöra grovt brott. Skäl till förverkande av det vid jakten använda vapnet har ansetts ej föreligga. - 3 § jaktstadgan samt 16 §, 28 § och 30 § 5 st jaktlagen.
Inskrivningsmyndighet beräknade stämpelskatt vid förvärv av fast egendom efter taxeringsvärdet. Beslutet överklagades endast av de skattskyldiga. Yrkande av kammarkollegiet om återförvisning till inskrivningsmyndigheten för utredning om att köpeskillingen översteg detta värde har ej vunnit beaktande. Skatten kan nämligen efter återförvisning på sådan grund ej fastställas till högre belopp än vad inskrivningsmyndigheten bestämt i det av kollegiet ej överklagade beslutet.
En företagare har överlämnat räkenskapsmaterial till en person som åtagit sig att såsom särskilt uppdrag sköta företagarens bokföring. Uppdragstagaren har ansetts inte äga retentionsrätt i materialet till säkerhet för sin arvodesfordran.
Överträdelse av förbudet i 51 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) mot omkörning eller förbikörning av fordon strax före obevakat övergångsställe? Tillika spörsmål om tillämpning av grunderna för 55 kap 14 § RB.
L beslutar i samråd med ett par kamrater att i överlåtelsesyfte köpa ett parti narkotika av G som han tidigare förhandlat med. G:s uppsåt var emellertid från början att bedra L och vid köpet levererar G inte narkotika utan falsk vara. Åtal mot L för stämpling till narkotikabrott har lämnats utan bifall på den grund att faran för narkotikabrottets fullbordan ansetts ringa. 23 kap 2 § BrB och 4 § narkotikastrafflagen.
Stämpelskatt. När inskrivningsmyndighets lagfartsbeslut omfattat endast en del av förvärvad fast egendom, har stämpelskatteplikt ansetts inträda endast beträffande den delen av förvärvet, oavsett om även återstående del har förvärvats genom fång för vilket stämpelskatt skall erläggas. 30 § 2 mom 3 st a) stämpelskattelagen (1964:308).
Vid tolkning av ett avtal om tidskriftsabonnemang har den s k oklarhetsprincipen tillämpats i det att ett i texten på ett postgiroinbetalningskort av säljaren angivet förbehåll inte ansetts framställt på ett så tydligt sätt som måste krävas i ett sådant fall.
Vid TR:s prövning av ansökan om förordnande av god man enligt 18 kap 3 § FB skall nämnd delta, om person, som har talerätt i saken, hos TR:n har motsatt sig bifall till ansökningen. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Att tilltalad saknar förtroende för sin offentlige försvarare har ansetts utgöra skäl för byte av försvarare i fall då den tilltalade mot sitt bestridande av två instanser har dömts till fängelse på livstid.
Sedan en för grovt valutabrott misstänkt person avlidit, har med stöd av valutalagstiftningen talan om förverkande av visst belopp väckts mot den avlidnes dödsbo och mot dödsboets konkursbo. Dödsboets invändning om rättegångshinder på den grund att sedan dödsboet försatts i konkurs dödsboet inte kunde vara part i rättegången har ogillats. Invändningar om att värdeförverkande inte lagligen kunde ske hos dödsbo eller dödsbos konkursbo och att förverkandefordringen uppkommit först efter konkursutbrottet och därför ej kunde göras gällande i konkursen har ansetts röra själva saken och följaktligen inte kunna föranleda talans avvisande på grund av rättegångshinder. Offentlig försvarare har ansetts kunna förordnas för dödsboet.
Dom på äktenskapsskillnad mellan utländska makar, som meddelats i stat till vilken makarna inte hade någon anknytning, har förklarats skola gälla här i riket, när den ena maken efter skillnadsdomen ingått nytt äktenskap här i riket. 3 kap 7 § 2 st och 8 § lagen (1904 nr 26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Fråga huruvida rättegångsombud genom underlåtenhet att i mål om ersättning enligt naturvårdslagen framställa yrkande om s k indexuppräkning av begärd ersättning även för tiden efter stämningsansökningens delgivning visat sådan försummelse att huvudmannen blivit berättigad till skadestånd för den förlust han anser sig ha lidit till följd av fortgående penningvärdeförsämring under tiden fram till ersättningsfrågans avgörande. Då denna fråga besvarats jakande, har även uppkommit spörsmål huruvida adekvat orsakssammanhang förelegat mellan försummelsen och den del av förlusten som hänför sig till tiden efter TR:ns, fastighetsdomstolen, dom i ersättningsmålet.
A tecknade med en bank kontrakt om checkkonto med kredit. Som säkerhet för fullgörande av A:s förpliktelser på grund av kontraktet ställde A och B, vilka var sammanboende, såsom pant ett pantbrev i en fastighet, vilken de ägde till hälften vardera. B gick även i borgen såsom för egen skuld för A:s förpliktelser mot banken på grund av kontraktet. Samma borgensåtagande gjorde C och D. Sedan B nödgats infria A:s skuld till banken på grund av kontraktet och skulden befunnits inte överstiga värdet av den av A och B gemensamt ställda panten, har B med hänsyn till föreliggande omständigheter ansetts sakna regressrätt mot C och D.
TR har i dom intagit beslut, varigenom part förpliktats ersätta statsverket kostnaderna för motparternas rättshjälp. I meddelad fullföljdshänvisning har - förutom anvisning om fullföljd genom vad - meddelats hänvisning att talan mot sådana beslut som avses i 49 kap 5 § 1 st RB skulle föras särskilt genom besvär. Parten har fullföljt talan mot det angivna beslutet genom besvär i stället för - såsom jämlikt 49 kap 5 § 2 st RB skulle ha skett - genom vad. Omständigheterna har emellertid varit sådana att parten ansetts ha haft grundad anledning att uppfatta fullföljdshänvisningen så, att den däri lämnade besvärshänvisningen avsåg även det överklagade beslutet. Parten har jämlikt grunderna för 49 kap 10 § RB ansetts ha haft rätt att fullfölja sin talan genom besvär.
En byggherre erhöll byggnadslov att uppföra ett fritidshus i ett plan med en bruttoarea om 73,5 kvm. Han påbörjade därefter utan att annat byggnadslov erhållits uppförandet av ett enfamiljshus om bottenplan, souterrängvåning och garage med en total bruttoarea om 209,6 kvm. Vid tillämpning av lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m m har åtgärden ansetts innebära uppförande av helt ny byggnad utan att byggnadslov i förväg erhållits. Tilläggsavgift har därför jämlikt 7 § 1 st 1 och 3 st nämnda lag ansetts skola beräknas på byggnadens hela bruttoarea efter avräkning endast av 10 kvm. Skäl för jämkning av avgiften jämlikt 7 § sista st i lagen har ansetts föreligga.
Bestämmelserna i 1944 års aktiebolagslag 86 och 92 §§ (jfr 1975 års aktiebolagslag 8 kap 10 §) om jäv för styrelseledamot vid handläggning av fråga om avtal mellan styrelseledamoten och bolaget och vid slutande av sådant avtal har ansetts ej tillämpliga på styrelseledamot som var ensam ägare av alla aktier i bolaget.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I mål, i vilket lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden var tillämplig, har underlåtenhet från TR:ns sida att enligt 6 § samma lag vara verksam för klarläggande av tvistefrågorna bedömts som domvilla. (I, II).
Domstol har i dom år 1953 med stöd av 36 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar förordnat om sekretess intill viss dag under 1982 beträffande delar av domen och vissa andra handlingar i målet. Av enskild person efter ikraftträdandet d 1 jan 1981 av sekretesslagen (1980:100) gjord framställning att få ta del av domen i dess helhet och av de övriga handlingarna har prövats med tillämpning av bestämmelserna i sistnämnda lag. Härvid har domstolens sekretessförordnande ansetts utgöra sådant förordnande som avses i 12 kap 3 § 2 st sekretesslagen och, till den del förordnandet avsett i domen upptagna uppgifter, sådant förordnande som avses i 12 kap 4 § 2 st samma lag.
Åklagare, som i stämningsansökningen angavs företräda målsäganden, förde vid TR talan om ansvar å tilltalad för egenmäktigt förfarande, alternativt brott mot naturvårdslagen, bestående i att den tilltalade uppsatt ett stängsel och därigenom avstängt såväl grannen som allmänheten från tillträde till visst strandområde. Stämningsansökningen upptog också ett särskilt yrkande om förpliktande av den tilltalade att borttaga den del av stängslet som låg på strandområdet. TR:n ogillade åtalet men förelade den tilltalade, som förklarat sig villig att taga bort den aktuella delen av stängslet, vid vite att borttaga den delen av stängslet. I resningsärende har ansetts, att TR:n inte förfarit felaktigt vare sig genom att, såsom skett, uppfatta det särskilda yrkandet som ett för målsägandens räkning framställt enskilt anspråk och bifalla anspråket på grund av den tilltalades medgivande eller genom att utsätta vite, trots att något äventyr av vite ej yrkats.
Vid bodelning i anledning av makes död tillskiftades efterlevande maken, utöver sin giftorättsandel, viss egendom mot vederlag till den avlidnes arvinge av en revers vars kapitalbelopp inte översteg den ifrågavarande egendomens värde. Reversen skulle inte löpa med ränta, och betalning av kapitalbeloppet kunde inte påfordras under den efterlevande makens livstid. Bodelningen har ansetts innefatta eftergift, utgörande skattepliktig gåva till belopp motsvarande fem procent årlig ränta på reversens kapitalbelopp under dennes per gåvotillfället beräknade återstående livstid.
Besvär över domvilla avseende TR:s beslut under rättegången, enligt vilket verkställighet av lagsökningsutslag inhiberats, har upptagits till prövning av HD.
Genom en sökt fastighetsreglering avses en jord- och skogsbruksfastighet samt en s k restfastighet för bostadsändamål, motsvarande ett förutvarande brukningscentrum för jordbruket, skola bildas. Fråga huruvida hinder mot fastighetsbildningen möter med hänsyn till att restfastigheten skulle komma att omfatta även mark som ej väsentligen har karaktär av bostadstomt samt ligga inom strandskyddsområde i ett större område av intresse för friluftslivet. 3 kap 1, 2, 3 och 9 §§ fastighetsbildningslagen.
Fråga om tillämpning av bestämmelsen i 5 § 1 st andra ledet trafikbrottslagen (1951:649). TR dömde tilltalad för två brott avseende skilda gärningar till gemensam påföljd. Den tilltalade fullföljde talan med yrkande endast att bli frikänd från åtalet för det ena brottet. Det har ansetts att genom TR:ns dom blivit slutligt avgjort att den tilltalade gjort sig skyldig till det andra brottet.
Ett byggföretag inbjöd några förtroendemän och tjänstemän i en kommun i Skåne att företa en studieresa till Stockholm för att studera ett byggprojekt med olika lösningar för energi- och värmeförsörjning av bostadshus. Resan bekostades av byggföretaget och omfattade en och en halv dag med övernattning i Stockholm samt lunch och middag. Frågor om ansvar för besticknings- och mutbrott.
Fråga om stämningsansökan, med därtill efter stämningens utfärdande gjord komplettering, är så bristfällig att käromålet skall avvisas enligt grunderna för 42 kap 4 § 1 st RB.
Arvsskattemål. Sedan vid TR:n yrkats, att dödsbo skulle på vissa grunder befrias från skyldighet att utge tidigare fastställd men ej erlagd arvsskatt och TR:n ogillat yrkandet, har utmätning skett för uttagande av arvsskatt. Talan i HovR:n om återfående av den genom utmätning erlagda arvsskatten har ansetts skola upptagas till prövning. Enligt 33 § 3 mom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt får domstol såsom beskattningsmyndighet meddela beslut om att dödsbo eller skattskyldig skall återfå erlagd skatt, när dödsboet avträtts till konkurs inom ett år från det beskattningsmyndigheten meddelade beslut i skatteärendet. Av grunderna för denna bestämmelse har ansetts följa att, när skatt bestämts men ännu inte erlagts, domstolen har att nedsätta den fastställda skatten så att skatt inte utgår.
Sedan domstol meddelat beslut om häktning av X såsom på sannolika skäl misstänkt för visst brott, har åklagaren yrkat, att X - som befann sig utomlands - måtte förklaras häktad såsom på sannolika skäl misstänkt jämväl för annat brott. Denna talan har ansetts ej kunna upptas till prövning utan avvisats.
Frågor om giltigheten av skiljeklausul som upptagits i villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring och om jäv för skiljeman i en skiljenämnd som inrättats enligt sådana villkor. 5, 20 och 21 §§ lagen (1929:145) om skiljemän.
Fråga, vid prövning av en av staten jämlikt 4 § konkurslagen gjord konkursansökan, huruvida i betalningsuppmaning upptagna belopp avseende preliminär B-skatt och preliminärt påförd arbetsgivaravgift utgjorde klar och förfallen gäld. Tillika fråga om betydelsen av att staten före konkursansökningens prövning erhållit utmätning för bl a de i betalningsuppmaningen angivna fordringarna och att gäldenären anvisat den utmätta egendomen till betalning av dessa fordringar.
Moder har inte tillerkänts rätt till umgänge med 10-årig son, då det av utredningen framgick att sådant umgänge skulle kunna allvarligt skada sonens psykiska hälsa. 6 kap 11 § FB.
Förare av fordon har ansetts jämlikt högerregeln i 38 § 1 st vägtrafikkungörelsen (1972:603) ha väjningsplikt i vägkorsning mot fordon som samtidigt närmar sig från höger på annan väg, oavsett vilka kurser förarna av de båda fordonen ämnat ta ut ur korsningen.
Två utländska medborgare har av TR dömts för grovt narkotikabrott till fängelse men har ej utvisats. De har ensamma fullföljt talan mot domen. Hinder har inte ansetts föreligga för HovR:n att ta upp frågan om utvisning till prövning. Frågor dels huruvida laga hinder mötte mot utvisning av sydafrikansk medborgare, för vilken utfärdats resedokument, vars giltighetstid dock löpt ut, dels huruvida i fråga om marockansk medborgare, som vistats i Sverige oavbrutet sedan år 1970, förelåg synnerliga skäl för utvisning. 40 och 41 §§ utlänningslagen (1980:376).
Värnpliktig som uteblivit från militär grundutbildning har dömts för rymning och inte för undanhållande, trots att han senare frikallats från värnplikt på grund av omständigheter som förelegat även vid gärningstillfället. Påföljden har bestämts till böter. 21 kap 12 § BrB.
Vid köp av tre registerfastigheter, omfattande ett flertal skiften, utgick både köpare och säljare från den ekonomiska kartans visning beträffande fastigheternas areal och gränser. Sedan det efter köpet framkommit att ett av skiftena var väsentligt mindre än kartan utvisade, yrkar köparen nedsättning av köpeskillingen. Fråga huruvida köparen med hänsyn till omständigheterna, särskilt vad som förekommit vid ett samtal med säljaren, haft anledning att vid köpet räkna med att skiftet hade den omfattning som den ekonomiska kartan utvisade. 4 kap 19 § JB.
På ansökan av föräldrar, som ej var gifta med varandra, förordnade TR att föräldrarna skulle gemensamt ha vårdnaden om sitt barn. Då modern frånföll sin ståndpunkt i vårdnadsfrågan, innan TR:ns dom vann laga kraft, lämnades ansökningen på klagan av henne utan bifall. 6 kap 8 § FB.