Föreläggande att genomföra fördjupade markundersökningar ----- Länsstyrelsen, med instämmande av miljödomstolen, hade med stöd av 10 kap. 3 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att genomföra fördjupade markundersökningar. Miljööverdomstolen konstaterade att fastighetsägarens ansvar för avhjälpande av föroreningsskador är subsidiärt i förhållande till verksamhetsutövarens ansvar. Verksamhetsutövarens ekonomiska ställning saknar betydelse för frågan om ansvarets placering. Vid tiden för handläggningen vid länsstyrelsen var ett bolag i likvidation verksamhetsutövare. Under handläggningen i miljödomstolen avslutades likvidationen, vilket innebar att bolaget var upplöst. Detta hindrar dock inte att likvidationen kan fortsätta, om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Det fanns alltså också fortsättningsvis möjlighet att rikta krav mot bolaget som verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen tillade att det av den ansvarsutredning som länsst...
Avvisat överklagande av beslut om bildande av naturreservat ----- Fråga uppkom om miljödomstolen var behörig att pröva ett överklagande av länsstyrelsens avvisningsbeslut i ärende som gällde överklagande av en kommuns beslut i fråga om bildande av naturreservat. Länsstyrelsen hade lämnat fullföljdshänvisning om att dess beslut skulle överklagas till miljödomstolen. Miljööverdomstolen fann, med hänvisning till 19 kap. 1 § miljöbalken och lagrummets specialmotivering (prop. 1997/98:45. del 2, s. 223) att miljödomstolen inte hade varit behörig att pröva överklagandet och borde ha avvisat detta oavsett länsstyrelsens fullföljdshänvisning. Av lagstadgandet framgår att länsstyrelsen skulle ha överlämnat överklagandet av avvisningsbeslutet till regeringen för prövning. Miljööverdomstolen, som har att självmant beakta sådana förfarandefel, undanröjde miljödomstolens dom och avvisade överklagandet.
Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och ...
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt och utökad verksamhet vid Löt avfallsanläggning i Vallentuna kommun, Stockholms län ----- Söderhalls Renhållningsverk AB, SÖRAB, hade liksom länsstyrelsen i Stockholms län överklagat bolagets tillstånd till verksamheten vid Löts avfallsanläggning i ett antal punkter. Miljööverdomstolen tog i domen bland annat ställning till att konstruktionsmaterial utanför sluttäckningens tätskikt vad gäller skydd för hälsa och markmiljö inte behöver uppfylla högre krav på renhet än motsvarande kriterierna för mindre känslig markanvändning, MKM, som tillämpas för förorenad mark. Miljööverdomstolen fann också att mervärdesskatt ska ingå vid beräkning av den ekonomiska säkerheten.
Anläggningsavgift ----- Prövning angående förenlighet av kommunens höjning av va-taxa med 31 § första stycket lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster och möjligheten för va-nämnden att fastställa en ny anläggningsavgift.
Förbud mot att införa och kompostera avfall ----- Ett bolag anmälde införandet av några nya avfallsslag till sin behandlingsanläggning. Länsstyrelsen förbjöd införandet då avfallsslagen inte rymdes inom det tidigare givna tillståndet till verksamheten. Miljööverdomstolen upphävde länsstyrelsens beslut och fann att de nya avfallsslagen kunde godtas som en anmälan om en mindre ändring av verksamheten.
Årlig avgift för miljötillsyn ----- Särskild skäl att nedsätta en taxereglerad årlig avgift för miljötillsyn för en delvis säsongsbunden verksamhet har i visst fall inte ansetts föreligga.
Kommunal föreskrift om bl.a. förbud mot eldning av hushållsavfall och visst annat material ----- En kommun hade med stöd av en lokal föreskrift förbjudit en verksamhetsutövare att elda vissa slag av material i sin panna. Miljööverdomstolen upphävde förbudet eftersom kommunen vid fastställandet av den lokala föreskriften gått utöver bemyndigandet i 40 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och därmed överskridit sin befogenhet. Den lokala föreskriften var således inte lagligen grundad.
Brukningsavgift för vattenförsörjning ----- Genom en överenskommelse i början av 1970-talet befriade en kommun medlemmarna i en ekonomisk förening från avgifter för vattenförsörjning. Va-nämnden fann att överenskommelsen var i strid med 38 § lagen om allmänna vattentjänster och att överenskommelsen därmed var utan verkan. Medlemmarna var således skyldiga att betala brukningsavgifter för vattenförsörjningen. I Miljööverdomstolen åberopade huvudmannen för den allmänna va-anläggningen nya omständigheter varvid Miljööverdomstolen konstaterade att 50 kap. 25 § rättegångsbalken ägde tillämpning. Det saknades emellertid anledning att pröva om huvudmannen haft rätt att åberopa de nya omständigheterna eftersom domstolen redan på de av va-nämnden anförda skälen fann att nämndens beslut skulle fastställas. Miljööverdomstolen fastställde således va-nämndens beslut.
Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken med anledning av anmälan om torvfilter ----- Länsstyrelsen hade med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förelagt ett bolag att rena lakvatten från en deponi så att en viss halt zink inte skulle överskridas. Bolaget, som hävdade att begränsningsvärdet inte alltid skulle kunna efterlevas, yrkade med hänvisning till rättssäkerheten att ett mindre strängt värde skulle fastställas. Miljööverdomstolen klargjorde skillnader i rättskraft och sanktioner när det gäller villkor för tillståndsavgöranden respektive tillsynsförelägganden.
Tillsynsavgift för radonmätning ----- En fastighetsägare till ett flerfamiljshus hade låtit utföra en radonmätning vars resultat inte var invändningsfritt. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa var det befogat av miljönämnden att förelägga fastighetsägaren att utföra en kompletterande mätning. Miljönämnden har haft rätt att ta ut en avgift för sin tillsynsinsats.
Uppehåll i hämtning av hushållsavfall ----- En fastighetsägare hade ansökt om uppehåll i hämtning av hushållsavfall enligt 31 § i kommunens föreskrifter, vilket ska beviljas om fastigheten inte nyttjas under en sammanhängande period om minst sex månader. Enligt 32 § kommunens föreskrifter, vilken i huvudsak överensstämmer med 15 kap. 18 § tredje stycket miljöbalken, finns även möjlighet att ansöka om befrielse för fastighetsinnehavare som själv kan ta hand om sitt hushållsavfall på ett betryggande sätt. Fastigheten skulle inte bebos under cirka ett års tid p.g.a. omfattande renoveringar. Miljööverdomstolen ansåg att renoveringsverksamheten i förening med fastighetsägarens tillsynsbesök innebar att fastigheten nyttjas på ett sådant sätt att uppehåll i hämtning inte kunde beviljas. Eftersom fastighetsägaren i målet endast ansökt om uppehåll saknades det, enligt Miljööverdomstolen, förutsättningar att pröva om befrielse kunde beviljas.
Fastighetsbestämning avseende hävd och överenskommelse enligt 18 § JP ----- Överenskommelse mellan grannar för femtio år sedan om fastighetsgräns åberopades i mål om fastighetsbestämning. Gränsen hade hävdats oklandrat under lång tid med placering av uthus och avverkning av skog. Utredningen visade att överenskommelsen sannolikt grundades på ett äldre stenröse som felaktigt uppfattats av grannarna som markering av rätta gränsen. Lantmäteriet fann att hävd inte visats och att gränsen har den sträckning som följer av förrättningskartan. Fastighetsdomstolen ansåg att den från kartan avvikande gränsen har hävdats under minst tjugo år men eftersom den åberopade överenskommelsen avsåg att bekräfta gränsens förmodade rätta läge med stöd av stenröset, hade inte överenskommelse träffats om avvikelse från den rätta gränsen, på sätt som avses i 18 § lagen om införande av nya jordabalken. Hovrätten instämde i fastighetsdomstolens bedömning.
Lagligförklaring av vattenanläggning ----- Lagligförklaring av rester av en vattenanläggning har ansetts rättsenligt, trots att ansökan inte omfattats av tillstånd till den tidigare tillståndsgivna bedrivna vattenverksamheten.
Ersättning för produktionsbortfall ----- Fråga om principer för beräkning av ersättningsberättigad förlust vid omprövning av tillstånd till vattenverksamhet.
Föreläggande om återställning av anlagda vägar m.m. ----- En arrendator hade vidtagit en rad åtgärder vid en insjö för att kunna bedriva kommersiell fågeljakt i området. MÖD delade länsstyrelsen bedömning att åtgärderna sammantagna enl. 7 kap. 16 och 18 §§ miljöbalken (i dess lydelse före den 1 juli 2009) omfattades av dispensplikt enligt reglerna om strandskyddsdispens och att länsstyrelsen sålunda haft rätt att förelägga om återställande. Tillika fråga om föreläggandets omfattning.
Villkor för tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt och förändrad verksamhet vid Åbyverket (kraftvärmeverk) ----- Miljödomstolen hade på förslag av bolaget som komplement till villkor som angav högsta utsläpp av föroreningar räknade som årsmedelvärden, även föreskrivit begränsningsvärden som avsåg månadsmedelvärden. I villkoret angavs under vilka förutsättningar begränsningsvärdet skulle anses uppfyllt. Bolaget yrkade en ändring av villkoret i denna del. Miljööverdomstolen biföll bolagets yrkande och uttalade att begränsningsvärden formulerade på det sätt bolaget yrkat kompletterar övrig reglering av utsläppen på ett lämpligt sätt.
Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens har inte beviljats för en brygga samt byggnad avsedd för övernattning och förvaring. På grannfastigheten fanns en sjöbod och brygganläggning i direkt anslutning till den planerade bryggan och byggnaden. För grannfastighetens sjöbod kunde emellertid inte hävdas någon hemfridszon eftersom tomplatsen för sjöboden var begränsad till byggnadens yta på marken samt grannfastighetens brygganläggning uppförts utan strandskyddsdispens. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att även strandområdet på den i målet aktuella fastigheten var tillgängligt för allmänheten samt att uppförande av en komplementbyggnad för fritidsboende med tillhörande brygga skulle utvidga det privatiserade området i en inte obetydlig omfattning.
Talerätt för kommun vid överklagande av täkttillstånd ----- Länsstyrelsen hade lämnat tillstånd till en grustäkt med påverkansområde i två angränsande kommuner. Miljönämnderna i kommunerna överklagade beslutet och anförde invändningar mot främst störningar från transporter genom närbelägna samhällen. Miljödomstolen avvisade överklagandena med hänvisning till att målet inte gått emot de allmänna intressen kommunerna företräder och inte heller på annat sätt berör ett miljöskyddsintresse hos kommuninvånarna. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det kommunerna anfört som grund för talan berör sådana miljöintressen inom kommunerna som avses i 22 kap. 6 § andra stycket miljöbalken och att de därför haft rätt att föra talan i målet. Målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.
Säkerhetens storlek vid auktorisation av bilskrotare ----- Fråga om principer för fastställande av säkerhetens storlek vid auktorisation av bilskrotare.
Föreläggande att söka tillstånd till vattenverksamhet ----- En villaägareförening gjorde anmälan till länsstyrelsen om vattenverksamhet innebärande att en befintlig kaj skulle förlängas med ca 30 m och en befintlig brygga flyttas samt en ny ca 60 m lång brygga byggas. För detta skulle en yta om 1 300 m² muddras i vattnet och i strandlinjen. Länsstyrelsen konstaterade att brygganläggningen skulle beröra en bottenyta överstigande 3 000 m² och förelade föreningen att söka tillstånd. Föreningen överklagade och miljödomstolen konstaterade att muddringsarbetena omfattade 1 300 m² och beräknade att brygganläggningen skulle beröra en bottenyta på 2 300 m². Miljödomstolen fann att båda verksamheterna var inom gränsen för anmälningsplikt och återförvisade målet till länsstyrelsen. Mark- och miljööverdomstolen delade bedömningen av storleken på den bottenyta som skulle beröras men anförde att avsikten med anmälningsreglerna inte kan ha varit att man genom att dela upp verksamheten i delverksamhet...
Villkor för energihushållning ----- Miljödomstolen hade föreskrivit ett villkor om energihushållning med innebörden att bolaget senast sex månader efter det att domen vunnit laga kraft skulle ge in ett program för energihushållning till tillsynsmyndigheten, med delegation till tillsynsmyndigheten att meddela villkor om åtgärder med en avskrivningstid om högst tre år. Vidare hade miljödomstolen föreskrivit ett villkor om att bolaget fortlöpande och i skälig utsträckning skulle vidta åtgärder för ökad energihushållning, baserat på ett kontinuerligt programarbete. Naturvårdsverket överklagade och yrkade skärpta villkor avseende energihushållning. Mark- och miljööverdomstolen förtydligade ett av villkoren så att det tydligt framgick att programmet omfattar alla möjliga energihushållningsåtgärder, även sådana som har en längre avskrivningstid än tre år. Dessutom utökades delegationen till tillsynsmyndigheten till att avse samtliga energihushållningsåtgärder som är skäliga.
Föreläggande om åtgärdsförberedande undersökning ----- Ett bolag hade förelagts att inkomma med resultatet av en åtgärdsförberedande undersökning av klorerande lösningsmedel (trikloretylen) på den fastighet där bolaget bedrev sin verksamhet. Bolaget överklagade föreläggandet och åberopade att det inte hade använt trikloretylen i sin verksamhet och att det inte heller hade tagit över verksamheten från tidigare bolag på platsen. Eftersom bolaget och nämnden syntes vara överens om att trikloretylen inte hade förbrukats i bolagets verksamhet och det inte förelåg något organisatoriskt samband mellan bolaget och tidigare verksamhetsutövare på platsen fann Mark- och miljööver-domstolen att föreläggandet skulle upphävas.
Föreläggande enligt miljöbalken att gräva upp cistern m.m. samt utföra markunderökningar ----- Ett föreläggande om efterbehandling, bestående i uppgrävning av tidigare använd oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 9 § och 2 kap. 8 § miljöbalken förutsätter att det finns en konstaterad skada eller olägenhet för miljön. Ett föreläggande om markunder¬sökningar i anslutning till oljecistern och rörledningar, med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken, förutsätter inte att en verksamhet konstaterats vara miljöskadlig utan det är tillräckligt att miljöskada kan befaras. Ett sådant föreläggande kan riktas även mot den som avslutat en verksamhet.
Förbud mot bedrivande av öppen förskola ----- Hälsoskyddsbestämmelsen i 9 kap. 9 § miljöbalken har ansetts tillämplig även på utomhusmiljön vid en öppen förskola. Vidare har fastslagits att vid lokaliseringsbedömningen enligt 2 kap. 6 § miljöbalken måste beaktas de olägenheter som sedan tidigare förekommer på platsen.
Resning ----- Miljödomstolens upphävande av länsstyrelsens beslut och återförvisning av ärendet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning har i visst fall ansetts kunna bli föremål för resning enligt reglerna i lagen om domstolsärenden.
Förbud mot utsläpp av avloppsvatten ----- Ägare till fritidshus på ofri grund förbjöds släppa ut avloppsvatten från bristfällig enskild avloppsanläggning. Han ansågs ansvarig oavsett äganderätt eller annan rättighet till den mark där anläggningen är placerad.
Strandskyddsdispens ----- Miljööverdomstolen fastställde länsstyrelsens beslut att avslå ansökan om strandskyddsdispens för brygga inom område i Värmdö kommun som är utpekat som riksintresse för det rörliga friluftslivet och för sina natur- och kulturvärden. Det bedömdes att bryggan kunde hindra eller avhålla allmänheten från att beträda allemansrättsligt tillgängligt område samt dessutom väsentligt försämra livsvillkoren för djur och växter genom att bidra till fragmentisering av ekosystemet i den hårt exploaterade miljön i Stockholms skärgård. Platsen bedömdes inte ha tagits i anspråk på ett sådant sätt att den saknade betydelse för strandskyddets syften och bryggans funktion bedömdes kunna tillgodoses på annat sätt, varför särskilda skäl att bevilja dispens inte förelåg.
Ändringstillstånd till utökad helikopterverksamhet och ändrad skjutverksamhet; nu fråga om undanröjande och återförvisning ----- Enligt 21 kap. 7 § andra stycket sista meningen miljöbalken ska en mark- och miljödomstol inte till någon del pröva en statlig myndighets beslut som rör Försvarsmakten, utan istället överlämna ärendet till regeringens avgörande. Eftersom mark- och miljödomstolen meddelade dom i målet ska den överklagade domen undanröjas och målet återförvisas.
Inhibition avseende bygglov för ändrad användning av byggnad ----- För att inhibition ska vara motiverat bör som regel krävas en tämligen hög grad av sannolikhet för att överklagandet kommer att bifallas eller för att verkställighet av det överklagade beslutet kommer att innebära irreparabla skador på t.ex. natur- eller kulturvärden.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser avseende mark- och miljödomstols behörighet ----- Mark- och miljödomstol har ansetts behörig att pröva mål om tilläggsavgift vid olovligt byggande i fall där ärendet inletts i byggnadsnämnden före den 2 maj 2011 men talan inte väckts vid allmän förvaltningsdomstol före sagda dag.
Prövning av företagsskada vid fastighetsreglering ----- Enligt 5 kap. 10 och 10 a §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) tillämpas bestämmelserna i 4 kap. expropriationslagen (1972:719) vid värdering av ianspråktagen egendom. Av 4 kap. 1 och 2 §§ expropriationslagen följer att när del av en fastighet exproprieras ska intrångsersättning betalas med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom expropriationen. Det innebär bl.a. att ersättning ska utgå för störningar som uppkommer av den verksamhet som expropriationen avser om dessa störningar medför en minskning av marknadsvärdet på restfastigheten och det är skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan. Ovanstående gäller även när det, som här, är fråga om ersättning för servitutsupplåtelse avseende vägtunnel. Varken lantmäterimyndigheten eller fastighetsdomstolen har beaktat eventuellt buller eller andra immissioner vid bestämmandet av...
Strandskyddsdispens för bryggdäck ----- Miljödomstolen beviljade dispens för uppförande av ett bryggdäck om 64 kvm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde domen med motiveringen bl.a. att bryggdäcket skulle få en avhållande effekt på det rörliga friluftslivet i vattenområdet utanför fastigheten.
Strandskyddsdispens ----- Fråga om en fastighetsreglering genomförd 1993 utgör särskilda skäl vid bedömningen av om dispens från bestämmelserna om strandskydd ska ges.
Föreläggande enligt miljöbalken att vidta åtgärder för att återställa strandpromenad på fastigheten Haga-Kumla 1:5 i Sigtuna kommun ----- Mark- och miljööverdomstolen fastställde miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut att förelägga en fastighetsägare att återställa en strandpromenad. Fastighetsägaren hade utan strandskyddsdispens schaktat bort ett jordlager så att en svacka med kala stenhällar och en brant bildats samt lagt upp en sten. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att dessa åtgärder är jämförbara med sådana anordningar och anläggningar som exemplifierats i förarbeten till strandskyddsbestämmelserna och att de därmed omfattas av bestämmelsen i 7 kap 15 § miljöbalken.
Miljösanktionsavgift ----- Borrning av ett nytt brunnshål för bergvärme är en sådan väsentlig del av inrättandet av en värmepumpsanläggning att åtgärden är att jämställa med en nyanläggning. Det var därför korrekt av tillsynsmyndigheten att ta ut en miljösanktionsavgift för fastighetsägarens underlåtenhet att anmäla åtgärden.
Strandskyddsdispens ----- Dispens från strandskyddsbestämmelserna krävs enligt MÖD även om den mark som behöver tas i anspråk som tomt runt byggnaden ligger inom strandskyddsområde.
Tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå ----- Tillstånd att producera biprodukter har upphävts då klassificeringen av ett material som biprodukt eller avfall inte har bort göras vid tillståndsprövningen. Även fråga om reglering av s.k. galtgjutning.
Strandskyddsdispens ----- På en större jordbruksfastighet hade ansökts om dispens för avstyckning av fyra tomter för enbostadshus ca 250 meter från en sjö inom strandskyddsområde som var utökat till 300 meter. En förhållandevis smal asfalterad övrig länsväg utan markerad mittlinje där viss vaksamhet krävs vid möte har inte ansetts ha en sådan väl avskiljande verkan som avses i 7 kap. 18 c § första stycket 2 miljöbalken. Inte heller befintlig bebyggelse var att betrakta som avskiljande exploatering. Vid proportionalitetsbedömningen beaktades att fastigheten var mycket stor och att fastighetsägarna hade möjlighet att förlägga byggnader och tomtplatser utanför strandskyddsområdet.
Tillståndsprövning av ansökningar om uppförande av gruppstation för vindkraft ----- Då två olika verksamhetsutövare var för sig ansökt om tillstånd för uppförande av vindkraftverk inom samma vindkraftpark kan prövningarna inte ske i en och samma rättegång. En samordnad prövning ska dock ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar.
Ansökan om anläggande av ny brygga och muddring ----- Tillämpning av reglerna om strandskydd vid prövning av en ansökan om vattenverksamhet. Till följd av redan tillståndsgivna och uppförda anläggningar var stranden där en brygga var tänkt att uppföras inte längre tillgänglig för allmänheten. Däremot var vattenområdet, dit hemfridszonen inte ansågs kunna sträcka sig, alltjämt allemansrättsligt tillgängligt. Den aktuella bryggan tog ett större vattenområde i anspråk än tidigare dispensgiven brygga. Den sökta vattenverksamheten ansågs strida mot strandskyddets syften och avslogs redan på denna grund.
Villkor avseende rökgasrening för krematorieverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen fann att bästa möjliga teknik för krematorieverksamhet är ugn med efterförbränning och stoftrening samt en metod för avskiljning av kvicksilver. Beträffande val av reningsmetod för kvicksilver fann domstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den som underinstanserna hade gjort, dvs. att rening ska ske med hjälp av kolpulvermetoden.
Utdömande av vite ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att tillsynsmyndigheten, med stöd av 26 kap. 22 § första stycket första meningen miljöbalken, kan förelägga en verksamhetsutövare att tillse att undersökningar utförs av en oberoende ackrediterad provtagare.
Enskilds rätt att överklaga länsstyrelses beslut att inte begära återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet ----- En länsstyrelse beslutade att inte vidta åtgärder med anledning av en enskild persons begäran om återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Då den enskilde överklagade länsstyrelsens beslut, avvisades överklagandet av miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen fann att om en enskild är berörd och beslutet har gått vederbörande emot, har han eller hon rätt att överklaga ett beslut av en myndighet att inte ansöka om återkallelse eller omprövning enligt 24 kap. miljöbalken. Avvisningsbeslutet undanröjdes därför och målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för förnyad behandling.
Inhibition av villkor i tillstånd till invändig disk av tankar m.m. ----- En domstol har befogenhet att besluta att ett verkställighetsförordnande inte ska avse ett för tillståndet meddelat villkor. Miljööverdomstolen har tidigare uttalat att det dock endast i undantagsfall bör komma i fråga att inskränka ett verkställighetsförordnande på detta sätt. I detta
Föreläggande om försiktighetsmått rörande anmälan om betongfabrik och bergmaterialhantering ----- Mark- och miljööverdomstolen upphävde i ett anmälningsmål ett förbud att bedriva verksamheten efter viss tidpunkt och ändrade en föreskrift som gällde begränsningsvärden för buller.
Tillstånd till vattenverksamhet ----- En förklaring i dom angående tillstånd till vattenkraftverk att därest framdeles lax och havslaxöring i ej ringa omfattning bereds möjlighet att vandra upp till kraftverket, ägaren av detsamma ska, efter därom vid vattendomstolen förd talan, kunna åläggas att genom ytterligare åtgärder eller avgifter kompensera den skada på de ursprungliga naturliga betingelserna för dessa fiskslag, som kraftverket orsakar vid då inträdda förhållanden, ansågs vara ett s.k. latent villkor trots att de fiskebefrämjande åtgärder som skulle kunna bli aktuella inte preciserats närmare. Kammarkollegiet och övriga tillsynsmyndigheter ansågs i en sådan situation inte behöva använda sig av reglerna om omprövning för att uppnå något som redan hade beslutats i samband med att tillstånd gavs till kraftverket utan kunna få sin talan om fiskebefrämjande åtgärder prövad inom ramen för det ursprungliga ansökningsmålet. I domskälen konstaterar Miljööverdomstolen dock att miljödomst...
Ansökan om tillstånd till hamnverksamhet m.m. ----- Miljödomstolen hade bland annat lämnat hamnbolaget tillstånd och dispens till dumpning av muddermassor i Natura 2000-området Pukaviksbukten. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom vad avser tillstånd till dumpning och avvisade ansökan i denna del eftersom den bedömde att frågan endast ska prövas enligt miljöbalkens bestämmelser om dumpning. Miljööverdomstolen upphävde också meddelad dumpningsdispens och avslog ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då Miljööverdomstolen fann att dumpningen kan skada de livsmiljöer som Natura 2000-området avser att skydda.
Tillstånd till brytning och krossning/sovring av järnmalm från Gruvberget i Svappavaara ----- Bolaget fick av miljödomstolen tillstånd att anlägga en gruva och bryta och bearbeta 2 miljoner ton malm per år i anslutning till bolagets i Svappavaara befintliga malmförädlings-anläggningar. Naturvårdsverket överklagade och yrkade att ansökan skulle avvisas därför att ansökan borde ha avsett både den nya verksamheten och den befintliga verksamheten så att en gemensam prövning kunde göras. Miljööverdomstolen delade Naturvårdsverkets bedömning att den ansökta verksamheten har såväl ett geografiskt som ett tekniskt och miljömässigt samband med den befintliga verksamheten. Miljööverdomstolen fann därför att den tillståndssökta gruvverksamheten är så integrerad i den befintliga verksamheten på platsen att verksamheterna ska betraktas som en verksamhet som borde ha prövats och reglerats i ett sammanhang. Miljööverdomstolen konstaterade att den som ansöker om tillstånd ansvarar för att ansökan är l...
Tillstånd till utrivning av Emsfors kraftstation i Emån i Oskarshamns kommun m.m. ----- En kraftverksanläggning i Emån var belägen på två olika fastigheter varav staten ägde den ena och ett bolag ägde den andra. I syfte att möjliggöra fiskvandring i Emån ansökte staten om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bl.a. riva ut den del av kraftverksanläggningen som var belägen på statens fastighet. Bolaget motsatte sig utrivningen eftersom den del av kraftverksanläggningen som var belägen på bolagets fastighet skulle lämnas orörd. Miljödomstolen gav tillstånd till utrivningen. Mark- och miljööverdomstolen - som inte gjorde någon ändring i miljödomstolens dom såvitt den avsåg beviljat tillstånd - konstaterade att det var fråga om en partiell utrivning. Eftersom det inte fanns något rättsligt förbud mot partiell utrivning kunde en sådan godtas efter prövning av de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Underhållsansvaret för kvarvarande delar åvilade alltjämt staten...