Hyresnämndsmål. Hyresgästen, en ensamstående mamma med fyra minderåriga barn, har allvarligt åsidosatt sina förpliktelser som hyresgäst genom att inte betala hyran. Vid skälighetsbedömningen har hovrätten beaktat bestämmelserna i Europakonventionen och Barnkonventionen om rätten till respekt för sitt hem och barnets bästa. Det har inte ansetts att det förhållandet att Barnkonventionen sedan den 1 januari 2020 gäller som svensk lag ger anledning att frångå den praxis som tidigare har utvecklats. Med stöd i denna praxis har hovrätten bedömt att hyresavtalets upphörande står i rimlig proportion till det åsidosättande som hyresgästen gjort sig skyldig till. Hovrätten har vidare ansett att det med hänsyn till risken för att hyresskulden ökar under uppskovstiden inte finns skäl att medge hyresgästen något uppskov med avflyttningen.
Hyresnämndsmål. Hyresnämnden avgjorde ett störningsmål efter att per telefon ha hört samtliga de vittnen som hyresvärden åberopade. Hovrätten har undanröjt hyresnämndens beslut och återförvisat målet till hyresnämnden för fortsatt behandling. Enligt hovrätten var det olämpligt att höra samtliga vittnen per telefon med hänsyn till att vittnenas uppgifter var av avgörande betydelse, att bedömningen av vittnesuppgifterna inte framstod som helt okomplicerad och vad ärendet rörde. Det hade inte heller framkommit något skäl till varför vittnesförhören togs upp per telefon. Mot den bakgrunden, och då hyresgästen inte hade fått skäligt rådrum att innan hyresnämndens sammanträde ta del av majoriteten av de störningstillfällen som låg till grund för hyresvärdens yrkande om att hyresavtalet skulle upphöra, ansåg hovrätten att det hade förekommit ett rättegångsfel vid hyresnämndens handläggning.
Fråga om ansvar för grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Befattningen avsåg uppgifter om 37 försvarsanläggningar som lagrats i digitala filer. Även fråga om straffvärde och betydelsen av brottslighetens art vid påföljdsvalet.
Att kalla ett vittne ”hora” eller ”hund” har inte ansetts vara ett sådant handlande som är kriminaliserat som övergrepp i rättssak utan enbart som förolämpning.
Hyresnämndsmål. En lägenhet hyrdes gemensamt av makar. Fråga om en ansökan från den ena maken om att få överlåta hyresrätten till den andra maken skulle betraktas som en uppsägning av det gemensamma hyresavtalet, som får till följd att bestämmelsen i 12 kap. 47 § första stycket jordabalken blir tillämplig. Hovrätten har ansett att för att så ska vara fallet krävs att det av ansökan om överlåtelse tydligt framgår att sökanden vill säga upp hyresavtalet för egen del, även om ansökan om överlåtelse inte godkänns av hyresvärden.
En offentlig försvarare har begärt ersättning för bl.a. utlägg, varav 70 kr avsåg utskrift av en häktningsframställan och en häktningspromemoria om totalt 35 sidor. Hovrätten har inte ansett att det funnits stöd för att utsträcka rätten till ersättning för utskrift av förundersökningsprotokoll till att även avse utskrift av handlingar på förundersökningsstadiet, dvs. i tiden före åtal beslutats.
En särskild företrädare för barn har förordnats trots att barnet personligen inte blivit utsatt för brott, men där barnet på grund av brottsmisstanken befunnit sig i en sådan intressekonflikt med sin vårdnadshavare att det har ett starkt behov av att företrädas av någon utomstående.
En flygförsening orsakad av en ombordstigningsbrygga har inte ansetts utgöra en extraordinär omständighet eftersom lufttrafikföretaget inte visat att felet inte varit hänförligt till det aktuella flygplanets funktion eller dess besättnings agerande.
Bortförande av barn under närmare sex månader och som varit omhändertagna har bedömts som egenmäktighet med barn, grovt brott. Brottets art har inte ansetts vara sådant att påföljden av det skälet ska bestämmas till fängelse.
Fråga om giltigheten av ett prorogationsavtal enligt 10 kap. 16 § rättegångsbalken. Av 10 kap. 16 § rättegångsbalken framgår att en talan får väckas vid en viss domstol eller att en viss domstol ensam ska vara behörig för en tvist, om parterna har slutit ett skriftligt avtal om det (s.k. prorogationsavtal). Hovrätten har ansett att en klausul i ett avtal som klaganden åberopade i ett fordringsmål inte pekade ut någon viss domstol och därför inte utgjorde ett giltigt prorogationsavtal. Målet har, med stöd av 10 kap. 20 § rättegångsbalken, hänvisats till motpartens hemvistforum.
Sedan varken käranden eller svaranden i ett skiljeförfarande ställt säkerhet för skiljemännens ersättning har skiljenämnden avslutat förfarandet utan att pröva tvisten i sak. Svarandens underlåtenhet att ställa säkerhet har ansetts innebära att denne förlorat rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder i allmän domstol, trots att inte heller käranden ställt någon säkerhet i skiljeförfarandet.
Även när ett överklagat ärende om skuldsanering inte har kommunicerats med sökandens borgenärer, innehåller det sådana intressemotsättningar att det inte kan anses otvistigt. En tingsnotarie är därmed inte behörig att avgöra ett sådant ärende.
Den nya lydelsen i 44 § andra stycket lagen om domstolsärenden – enligt vilken det gäller en presumtion för att en handling, som genom en postförsändelse har nått domstolen eller en behörig befattningshavare en viss dag, ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag – medför inte att uttrycket ”skilts av för domstolen på ett postkontor” ska ges en förändrad innebörd. I enlighet med tidigare uttalanden i rätts-praxis kan således handlingar som har levererats till domstolen genom ett postföretag inte anses ha skilts av för domstolens räkning på ett postkontor.
Fråga om det förelegat skyldighet att betala kontrollavgift för olovlig parkering när den mobilapplikation som tillhandahållits för betalning visat att fordonet stod parkerat i ett annat område än vad som var fallet och betalning till följd därav erlagts för fel parkeringsområde.
Tilltalad som trängt sig in i en äldre persons rum i ett serviceboende och tagit sex stycken oskrapade trisslotter till ett värde av 180 kr har dömts för inbrottsstöld. Fråga om rubricering och straffmätning.
Tingsrätten har ansetts skyldig att hålla sammanträde i ett mål om anordnande av förvaltarskap trots att den som ansökan avsåg inte påkallade sammanträde där
Tingsrätten hade angett en parts adress som ”Sekretess” och hänvisat till en hemlig partsbilaga utan att förordna om fortsatt sekretess i domslutet. Hovrätten har funnit att tingsrätten kunnat rätta domen med ett sekretessförordnande.
Hovrätten har bedömt att det vid fråga om diskriminering genom bristande tillgänglighet, när ett missgynnande har konstaterats, ankommer på svaranden att visa att det vidtagits skäliga åtgärder för att kunna undgå ansvar. Det som transportören i målet fört fram har då inte räckt för att dra slutsatsen att bolaget har vidtagit tillräckliga åtgärder för att säkerställa att en resenär i rullstol skulle få tillgång till själva resmöjligheten och försättas i en jämförbar situation med någon utan hans funktionsnedsättning.
Fråga om hastighetsmätning genom den s.k. efterföljandemetoden kan föranleda ansvar för hastighetsöverträdelse enligt trafikförordningen samt förutsättningarna för det. Dessutom fråga om invändning om ansvarsfrihet.
En pappa och två bröder har dömts för misshandel av dotterns pojkvän. Hovrätten har bedömt att motivet för brottet varit att bevara eller återupprätta familjens heder och att straffvärdet därför ska skärpas enligt 29 kap. 2 § 10 brottsbalken.
Den tilltalade har vistats utan uppehållstillstånd i landet och stannat kvar efter att Migrationsverkets utvisningsbeslut vunnit laga kraft. Han har också lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet. Fråga om den tilltalade varit bosatt i Sverige sedan minst fem år i den mening som avses i 8 a kap. 3 § första stycket utlänningslagen (2005:716). Hovrätten har kommit fram till att det vid den prövningen ska beaktas om utlänningen varit lagligen bosatt i Sverige i mer än fem år när åtal väcktes. Om utlänningen under handläggningen av asylärendet lämnat felaktiga uppgifter om sin identitet, bör tiden inte börja räknas förrän utlänningen ändrat de felaktiga uppgifterna och styrkt sin identitet.
En person har dömts för bl.a. fyra fall av häleri. Den stulna egendomen har anträffats på flera olika platser vid olika tidpunkter. Viss del av egendomen på de olika platserna har kunnat härledas till samma förbrott. Hovrätten har bedömt att befattningen med egendomen på var och en av de olika platserna ska utgöra olika häleribrott. Även fråga om rubricering och påföljd.
En i skuldsaneringsärendet känd borgenär fick underrättelse enligt 21 § skuldsaneringslagen men underlät att anmäla sin fordran. Kronofogdemyndighetens beslut om skuldsanering upptog inte någon fordran för borgenären. Borgenärens överklagande av beslutet avslogs utan hinder av att han i samband med överklagandet anmälde sin fordran.
En bärplockare har obehörigen berett sig tillträde till skyddsobjektet Skövde skjutfält under pågående militärövning för att plocka lingon. Gärningen har bedömts som brott av normalgraden.
Nya yrkanden som stöder sig på väsentligen samma grund har med hänsyn till principen om förbud mot reformatio in pejus inte fått framställas efter att tredskodom meddelats och sedan återvunnits.
Förutsättningar för att förordna förmyndare har bedömts föreligga i ett fall där ett ensamkommande barn, som saknar legal förmyndare, har beviljats uppehållstillstånd i Sverige och socialnämnden har valt att inte ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare. Även fråga om förhållandet mellan instituten god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, särskilt förordnad vårdnadshavare och förmynderskap.
Rättegångsbalkens regler om extraordinära rättsmedel är inte tillämpliga på Kronofogdemyndighetens beslut om avvisning enligt 12 § lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande.
Tingsrättens beslut att avvisa en förälders umgängesyrkande har ansetts utgöra rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Den omständigheten att barnet inte har varit bosatt hos den ene föräldern eller hos särskilt förordnad vårdnadshavare har inte ansetts utgöra processhinder för att i sak pröva ett umgängesyrkande av den andre föräldern.
Tingsrätten har avslagit en begäran om undanröjande av ungdomsvård. Beslutet har inte medfört hinder mot en förnyad prövning av frågan när talan, i förhållande till den tidigare prövningen, grundat sig på ett påstående om fortsatt misskötsamhet av påföljden.
Att offentlig försvarare efter förordnandet satt sig in i målet och först därefter begärt ett positivt förhandsbesked enligt 21 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken medför inte att det föreligger särskilda skäl att ersätta merkostnader.
Ett lufttrafikföretag har genom utdrag från loggbok styrkt att en flygförsening berott på en extraordinär omständighet i form av en extern strejk. Ett utdrag från bolagets interna system för ombokning har dock inte styrkt att alla rimliga åtgärder vidtagits för att förhindra förseningen i fråga. Lufttrafikföretaget har därför inte undantagits från skyldigheten att utge ersättning till passagerarna till följd av förseningen.
Vid undanröjande av skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst har skyddstillsyn valts som ny påföljd, eftersom personen i fråga var sjutton år vid de aktuella gärningarna och då det inte har förelegat synnerliga skäl för att döma till fängelse.
En offentlig försvarare har rätt till ersättning för sådan tidsspillan och utlägg som uppstått då han åkt från sin bostadsort till arbetsorten i samband med inställelse till polisförhör på helg.
Ett airsoftvapen har inte ansetts utgöra ett effektbegränsat skjutvapen som omfattas av vapenlagen då det inte varit utrett att det har en anslagsenergi på minst 0,2 joule.
En vårdnadshavare har ansetts ha rätt att väcka talan mot den andre vårdnadshavaren om boende och umgänge avseende parternas gemensamma barn, trots att vårdnadshavarna är gifta med varandra.
En ansökan om återställande av försutten tid har avslagits eftersom ett överklagande av tingsrättens beslut inte skulle ha fyllt någon praktisk funktion.
Sedan allmänt åtal lagts ned på den grund att det inte funnits tillräckliga skäl att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet, har tingsrätten avskrivit målet från vidare handläggning. Den tilltalade har efter överklagande inte ansetts kunna begära frikännande dom i hovrätten.
Sedan överförmyndaren förbisett att återkalla en begäran om utdömande av vite innan tingsrätten avgjorde målet, har fråga uppkommit om överförmyndarens klagorätt. Även fråga om den enskilde bör befrias från skyldigheten att betala vitet.
I en utredningsrapport konstaterade Kronofogdemyndigheten att gäldenären saknade utmätningsbara tillgångar. Borgenärens överklagande av utredningsrapporten har avvisats, eftersom rapporten inte har ansetts utgöra ett överklagbart beslut.
Kronofogdemyndigheten avvisade en ansökan om europeiskt betalningsföreläggande på grund av misslyckad delgivning. Sökanden överklagade beslutet men tingsrätten avvisade överklagandet. Hovrätten har funnit att det föreligger hinder mot att tillämpa överklagandeförbudet i 6 § läst tillsammans med 12 § lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande. Förbudet strider mot likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen i EU-rätten. Tingsrättens avvisningsbeslut har därför upphävts. Genom en analog tillämpning av utsökningsbalken och utsökningsförordningen har målet hänvisats till Nacka tingsrätt.
Tingsrätten har två dagar före överklagandetidens utgång, utan att höra parterna i frågan och utan att ange några skäl, rättat en dom med ett beslut om skattetillägg som inte dessförinnan framgick av domslutet, utan enbart av domskälen. Hovrätten har bedömt att detta utgjorde en rättelse enligt 30 kap. 13 § rättegångsbalken och, på grund av omständigheterna, att det varit uppenbart obehövligt att ge parterna tillfälle att yttra sig. Även om rättelsen varit bristfällig på vissa punkter har felen inte varit så allvarliga att beslutet om rättelse ska undanröjas.
Klagan över domvilla. När domstol meddelar en tredskodom som grundas på ett utslag från Kronofogdemyndigheten ska det av tredskodomen framgå hur den förhåller sig till det tidigare meddelade utslaget. Detta kan ske genom att utslaget antingen undanröjs eller fastställs, och i det senare fallet bör utslaget bifogas domen. En tredskodom som inte har gått att verkställa på grund av avsaknad av information i detta avseende har av hovrätten ansetts behäftad med en sådan ofullständighet att det av tredskodomen inte framgår hur rätten har dömt i saken. Hovrätten har undanröjt tredskodomen och återförvisat målet till tingsrätten.
Fråga om tillämpningen av ansvarsfrihetsreglerna i 6 kap. 6 och 7 §§ yttrandefrihetsgrundlagen. Även fråga om hur underrättelser enligt 6 kap. 6 § samma lag ska vara utformade.
En person som gjort sig skyldig till grovt olaga hot samtidigt som han gjort sig skyldig till barnfridsbrott mot den hotade har dömts för grovt olaga hot och barnfridsbrott i brottskonkurrens Även fråga om påföljdsbestämning och skadestånd.
Hyresnämndsmål. Hyresgästerna ville byta sin lägenhet mot en mindre lägenhet med lägre hyra och anförde som skäl att deras inkomster väsentligen förändrats sedan de deltidspermitterats på obestämd tid till följd av en pandemi. Hovrätten uttalar att betydelsen av inkomstförändringar i bytessammanhang måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, bl.a. hur stora förändringarna är, om de är varaktiga eller inte och hur förändringarna påverkar möjligheten för hyresgästen att betala hyran för prövningslägenheten. Hovrätten ansåg att hyresgästerna hade visat beaktansvärda skäl för bytet.
Hyresnämndsmål. En hyresgäst ville byta sin lägenhet om tre rum och kök mot en tio kvadratmeter större lägenhet, även den med tre rum och kök. Som skäl för bytet anförde hyresgästen att hon hade för avsikt att adoptera ett barn, att hennes tioåriga son behövde ett större rum, att hon numera arbetade hemifrån samt att ett godkännande i adoptionsärendet var beroende av att hon fick en större lägenhet. Hovrätten ansåg inte att vad hyresgästen anfört utgjorde beaktansvärda skäl för bytet och avslog överklagandet.
Hyresnämndsmål. Bestämmelsen i 14 kap. 9 § rättegångsbalken om intervention har tillämpats analogt i ett s.k. hyresmål. Den som inte är berörd av de konkreta sakförhållandena i ett mål, utan endast har ett principiellt intresse av hur ett mål kommer att bedömas rättsligt, har inte rätt att intervenera i målet.