Bestämmelsen i 17 kap 9 § sjölagen om s k partikulärdispasch har inte ansetts utgöra hinder mot att en försäkringstagare med stöd av Luganokonventionen väcker fullgörelsetalan mot försäkringsgivaren vid domstolen i den ort där försäkringstagaren har sin hemvist.
Arrende har efter fastighetsreglering kommit att gälla i två fastigheter. Ägarna till de båda fastigheterna har härigenom blivit gemensamt förpliktade gentemot arrendatorn vad avser arrendet i dess helhet. Det har ansetts råda nödvändig processgemenskap mellan fastighetsägarna. Även fråga om tillämpning av 14 kap 8 § andra stycket rättegångsbalken.
Fråga om tillämpning av preskriptionsbestämmelsen i 18 kap 9 § handelsbalken beträffande anspråk på skadestånd som uppdragsgivare har mot fastighetsmäklare.
Ett ombud för en försäkringstagare har ansetts berättigad till ersättning ur rättsskyddsförsäkring, oavsett om försäkringstagaren gått I konkurs. Tillika fråga om preskription.
Genom kungl brev 1810 och 1812 ålades Götha Canal Bolag att anlägga och för all framtid underhålla en vindbrygga över kanalen. Fråga om denna skyldighet utgör ett servitut och om den kan upphävas genom fastighetsreglering.
En person har begärts utlämnad till en annan stat för skilda brott som enligt svensk lag motsvarar dels stämpling och förberedelse till häleri, dels fullbordade häleribrott avseende samma egendom. De förberedande åtgärderna har ansetts enligt svensk lag ingå i de fullbordade brotten och kunna föranleda utlämning, trots att de - sedda för sig - inte motsvarar brott enligt svensk lag.
Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där en överklagandeskrift inte kommit in till tingsrätten, trots att den enligt uppgift av en biträdande jurist på en advokatbyrå postats i god tid före klagotidens utgång.
En konkursborgenär har förklarat sig kvitta en fordran enligt ett efterställt förlagsbevis mot en skuld enligt en av konkursborgenären utställd revers, som konkursgäldenären hade pantsatt före konkursen. Fråga huruvida konkursförvaltaren haft behörighet att godta kvittningsförklaringen med bindande verkan för panthavarna och konkursboet.
Ett bolags upplåtelse av företagshypotek har ansetts bli sakrättsligt gällande när företagshypoteksbrevet överlämnades till panthavaren, trots att denne också var företrädare för bolaget.
En reservofficer, som av staten tilldelats ett skjutvapen som tjänstevapen, har dömts till ansvar för olaga vapeninnehav, sedan han behållit vapnet trots att skyldigheten för honom att inneha det bortfallit.
I ärende om utmätning för uttagande av bl.a. böter och skatt har utmätningen hävts på talan av tredje man. Denne har ansetts inte kunna få ersättning för rättegångskostnader av staten. - Eftersom Riksskatteverket i hovrätten framställt yrkande endast avseende utmätningen har verkets yrkande i Högsta domstolen om att befrias från skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader i tingsrätten avvisats.
Fråga om det föreligger särskilda skäl att bevilja rättshjälp för en näringsidkare. Det har inte ansetts kunna krävas att näringsidkaren skulle ha tecknat rättsskyddsförsäkring innan rättshjälpslagen (1996:1619) trädde i kraft.
Förmån av fri bil medför inte någon minskning av det normalbelopp som enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken skall förbehållas en gäldenär vid utmätning av lön.
Neurologiskt Handikappades Riksförbund har inte ansetts vara befriat från skattskyldighet enligt 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. - Även fråga om ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (jfr NJA 1996 s. 509).
Bestämmelse i skattebetalningslagen (1997:483), som ålägger ställföreträdare för juridisk person betalningsansvar för den juridiska personens skatter, skall enligt övergångsbestämmelse tillämpas även på sådana skatter som förfallit till betalning före lagens ikraftträdande. Trots denna övergångsbestämmelse har, med hänsyn till retroaktivitetsförbudet i 2 kap 10 § 2 st regeringsformen, bestämmelsen om betalningsansvar ansetts inte kunna tillämpas retroaktivt annat än om sådant ansvar hade kunnat åläggas också enligt tidigare gällande lag.
Det ankommer inte på Högsta domstolen att pröva fråga om dispens från kravet i 3 § första stycket 4 av Svenska Advokatsamfundets stadgar på viss tids praktisk juridisk verksamhet.
Ett aktiebolag har upplösts genom att dess konkurs avslutats utan överskott. Fråga om bolagets rätt att vara part i rättegång sedan bolaget trätt i likvidation.
En bilförare med hög alkoholkoncentration i blodet har kört av vägen och skadat sig allvarligt. Orsaken till olyckan har inte kunnat klarläggas men omständigheterna har varit sådana att det har funnits en tänkbar förklaring som inte har förutsatt att föraren varit vårdslös. Ojämkad trafikskadeersättning har tillerkänts föraren.
Hinder mot utlämning har ansetts föreligga när det främmande häktningsbeslutet inte tydligt utvisade att de gärningar som låg till grund för häktningen motsvarade grovt bedrägeri eller grovt ocker enligt svensk rätt samt preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt, om gärningarna varit att bedöma som icke grova brott.
Fråga om prövningstillstånd i hovrätt sedan tingsrätt avgjort överklagande av exekutiv försäljning av fastighet utan att tillmötesgå en begäran om muntlig förhandling.
M väckte med anledning av viss skada talan mot L och P med yrkande att det skulle fastställas i första hand att L var skyldig att utge ersättning på grund av försäkringsavtal och i andra hand att P var skyldig att utge ersättning på grund av avtalsbrott. Tingsrätten ogillade yrkandet mot L men biföll yrkandet mot P. Sedan P överklagat domen med yrkande om ogillande av M:s talan mot P, överklagade M domen anslutningsvis med yrkande om bifall till sin talan mot L för det fall att P:s överklagande skulle bifallas. Anslutningsöverklagandet har avvisats (I) - Ett dödsbo väckte talan mot S med yrkande om skadestånd på grund av felaktig sjukhusvård. S väckte talan mot M och dödsboet med yrkande att i första hand M och i andra hand dödsboet skulle förpliktas utge ersättning för sjukhusvården. Målen handlades i samma rättegång. Tingsrätten ogillade dödsboets talan och S:s yrkande mot M men biföll S:s yrkande mot dödsboet. Sedan dödsboet överklagat domen beträffande såväl dödsboets talan mot S s...
Vid skattebrott med ett straffvärde om fängelse tre månader har särskilda skäl ansetts föreligga att döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.
Vid bokföringsbrott med ett straffvärde om fängelse sex månader har ansetts att det krävs alldeles särskilda skäl för att gå ifrån presumtionen för fängelse och i stället döma till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. - Även frågor om tillämpning av 51 kap. 23 a § rättegångsbalken och om reformatio in pejus.
Den som under ett pågående förfarande om inlösen av minoritetsaktier förvärvar aktier som förfarandet gäller har ansetts vara berättigad att inträda som part i förfarandet.
Om någon på grund av utbildning i annan stat inom EU eller EES skall anses uppfylla kraven på praktisk utbildning för att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund, kan inte krävas att hans lämplighet för yrket dessutom skall vara dokumenterad genom ytterligare praktisk tjänstgöring.
Makars gemensamma barn har vid den efterlevande makens död partiellt avstått från sitt arv. Vid fastställande av arvsskatten har den del av kvarlåtenskapen som omfattas av avståendet fördelats mellan arvslotterna från föräldrarna efter förhållandet mellan dessa lotter.
Har taxeringsvärdet fastställts för en fastighet, skall det värdet användas vid den i 9 § första stycket lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter föreskrivna jämförelsen med köpeskilling, även om det finns byggnad på fastigheten, som inte åsatts något särskilt värde till följd av att byggnadens basvärde inte uppgått till 50 000 kr.
En advokat, som dömts för förskingring, har i brottmålsdomen förpliktats ersätta de förskingrade beloppen jämte ränta enligt 4 § 4 st. räntelagen. Enligt villkoren i en av Sveriges advokatsamfund tecknad försäkring omfattande bl.a. trolöshetsbrott i advokatverksamhet har försäkringsbolaget åtagit sig att ersätta klienter för uppkommen skada enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Fråga huruvida försäkringen har omfattat inte bara de förskingrade kapitalbeloppen utan också den i brottmålet utdömda dröjsmålsräntan.
Sedan en kronofogdemyndighet har överlämnat ett mål om vanlig handräckning till en tingsrätt, skall tingsrätten inte pröva frågan huruvida det funnits något hinder enligt 3 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning mot att hos kronofogdemyndigheten ta upp ansökningen.
Resning. Fråga huruvida aktiebolag bort försättas i konkurs på ansökan av staten för en skattefordran, när skattefordringen preskriberats efter konkursansökningen men före konkursbeslutet.
En person har försökt föra in 137,2 liter spritdrycker till Sverige utan att ge det till känna för tullmyndigheten. Införsel för privatbruk? Även fråga om påföljd och tid för samhällstjänst.
Fråga om givare som i gåvobrev föreskrivit att lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt inte skall äga tillämpning på gåvan haft rätt att efter gåvans fullbordande ensidigt upphäva föreskriften.
Den särskilda forumbestämmelsen i artikel 5.3 Luganokonventionen har inte ansetts tillämplig på en talan om fastställelse av att viss teknik inte faller inom skyddsområdet för annans patenträttigheter.
Fråga om en whiplash-skadad person skulle anses ha haft kännedom om att en fordran på trafikskadeersättning kunde göras gällande under mer än tre år innan talan om sådan ersättning väcktes, så att rätten till ersättning blivit preskriberad.
Fråga om ansvarsbefrielse på grund av nöd, när enskilda personer sökt hindra skogsavverkning på ett område för vilket länsstyrelsen två dagar senare utfärdat ett avverkningsförbud.
Värdeförverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har inte ansetts kunna ske hos den som enbart dömts för olovlig befattning med det insmugglade godset.
Skyddstillsyn i förening med föreskrift om samhällstjänst har i visst fall ansetts vara en tillräckligt ingripande påföljd för en 20-åring som gjort sig skyldig till bl.a. olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
Skiljenämnd har i skiljeförfarande som handlagts enligt lagen (1929:145) om skiljemän på yrkande av käranden avvisat kvittningsinvändning som avsett fråga omfattad av skiljeavtalet. Fråga om detta utgjort fel.
Vårdnad om barn har anförtrotts åt endast en av föräldrarna, eftersom det råder en så svår och djup konflikt mellan föräldrarna att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnen. (Jfr NJA 1999 s. 451).
En person har genom en hovrätts dom, som vunnit laga kraft mot honom, dömts för grovt narkotikabrott till fängelse i två år för befattning med ecstacytabletter innehållande substansen MDMA, vilken är klassad som narkotika. Fråga om resning av domen sedan en annan hovrätt i ett brottmål rörande andra personers hantering av samma tabletter funnit att ansvar kunde ådömas endast för befattning med amfetamin och fällt till ansvar för narkotikabrott av normalgraden.
En föreläsning vid ett universitet har spelats in på videogram för offentliggörande. Uttalanden vid föreläsningen som bedömts innefatta hets mot folkgrupp har inte ansetts åtnjuta meddelarskydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen.
Fråga om tillämpning av bestämmelsen i 24 § utlämningslagen om medgivande att ställa den som utlämnats till ansvar för annan före utlämningen förövad gärning än den för vilken utlämning skett.
En biträdande jurist vid en advokatbyrå har gjort sig skyldig till bedrägeri mot en utomstående. Fråga om handlandet har skett i tjänsten och därmed kunnat föranleda principalansvar enligt 3 kap 1 § skadeståndslagen (1972:207).
Rättshjälpen i ett vårdnadsmål har inte tillåtits fortsätta i ett fall då biträdet har anmält till rätten att tidsåtgången för biträdets arbete har närmat sig 100 timmar.
En rättssökande har i en pågående tvist kunnat utnyttja en rättsskyddsförsäkring. Rättshjälp har inte beviljats i angelägenheter när förmånerna enligt försäkringen har uttömts.
Styrelsen i ett aktiebolag beslutade att flytta över all verksamhet i bolaget till ett annat bolag, som ägdes av majoritetsaktieägaren, varefter all verksamhet i det förstnämnda bolaget skulle upphöra. Sedan en minoritetsaktieägare i bolaget väckt skadeståndstalan mot styrelseledamöterna uppkommer fråga om skadeståndsskyldighet och beräkning av skada.
I mål om vitesförbud enligt (I) lagen om skydd för företagshemligheter, (II) upphovsrättslagen har käranden återkallat sin talan. Svaranden har ansetts inte ha rätt att få målet prövat enligt 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken.
Fråga huruvida en gärningsbeskrivning avseende åtal för försök till varusmuggling omfattat fullbordat brott mot anmälningsskyldigheten enligt privatinförsellagen.
Ett avtalsvillkor om tvåårig preskriptionstid för en skadeståndstalan som grundas på uppsåt eller grov vårdslöshet har inte ansetts vara oskäligt enligt 36 § avtalslagen.
Arbete som utförts av ett sakkunnigt biträde som med stöd av 7 kap. 11 § konkurslagen anlitats av en konkursförvaltare räknas som förvaltarens eget när ersättningen till förvaltaren bestäms.
I ett mål om försättande i konkurs av ett kommanditbolag har delgivning med bolaget ansetts kunna ske genom överlämnande av handlingarna till förvaltaren i komplementärens - ett aktiebolag - konkursbo.
Genom ett förlikningsavtal hade borgensmän åtagit sig att betala ett visst belopp till borgenären. Huvudgäldenärerna hade till följd av förlikningsavtalet befriats från motsvarande del av sin skuld till borgenären. Borgensmännen har ansetts berättigade att omedelbart kräva hela beloppet regressvis av gäldenären, trots att de inte hade fullgjort sin betalningsskyldighet enligt förlikningsavtalet.
Sedan Patent- och registreringsverket förordnat att ett aktiebolag skulle träda i likvidation och bolaget på ansökan av likvidatorn försatts i konkurs, har bolagsstyrelsens överklagande av konkursbeslutet avvisats med hänvisning till att styrelsen inte var behörig att företräda bolaget. Bolaget har inte ansetts kunna vinna resning i fråga om sistnämnda beslut på den grunden att likvidationsbeslutet senare undanröjts. (Jfr 1992 s. 518 I och II).
Psykiska besvär, ersättningsgilla som sveda och värk, har med hänsyn till omständigheterna presumerats uppkomma hos vuxna syskon, vilka ej sammanbodde med den som bragts om livet genom uppsåtligt brott.
Part i skiljeförfarande har inte ansetts vara bunden av tystnadsplikt beträffande skiljeförfarandet såvida parterna inte träffat överenskommelse därom.
Häktning i mål om verkställighet av kvarstadsbeslut har ansetts inte kunna ske när kronofogdemyndighet gjort framställning därom efter utgången av den i 4 kap. 9 § utsökningsbalken angivna ettårsfristen.
Eftersom borgensmän ansetts ha subrogationsrätt till en pant som utgör säkerhet för huvudfordringen, har borgensåtagandets giltighet inte påverkats av att ett överhypotek i panten pantsatts för annan skuld.
Överklagande av tingsrätts fastställande av kronofogdemyndighets avvisningsbeslut har inte ansetts vara undantaget från kravet på prövningstillstånd i hovrätt enligt 18 kap 16a § utsökningsbalken.
X har hyrt två fastigheter med samma ägare för ett gemensamt hyresbelopp. Sedan fastigheterna överlåtits, den ena till Y och den andra till Z, har Y väckt talan med yrkande att X skall till Y betala hälften av den överenskomna hyran och förpliktas avflytta på grund av underlåtenhet att betala denna hyra. Y har ansetts ha rätt att få denna talan prövad i sak.
Åtal för brott mot upphovsrättslagen (1960:729) avseende handel med videospel har ogillats, dels därför att videospelen har ansetts inte vara filmverk, dels därför att befattningen med videospelen som datorprogram inte har ansetts innefatta rättshandlingar som är jämförliga med uthyrning. 1, 2, 19 och 53 §§ upphovsrättslagen.
Talan om skadestånd har i HD väckts mot staten med anledning av beslut av regeringen, varigenom en mellanfolklig organisation bemyndigats att föreskriva vissa förbud mot fiske. Bemyndigandet har med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen i tidigare mål underkänts av HD som grundlagsstridigt (NJA 1996 s 370). Med hänsyn härtill har bestämmelsen i 3 kap 7 § skadeståndslagen inte ansetts utgöra hinder mot att ta upp käromålet till prövning.
Tolkning vid två efter varandra följande häktningsförhandlingar i samma mål har ansetts vara två uppdrag och har gett tolken rätt till ersättning med ett grundbelopp för vardera förhandlingen. 5 kap 8 § RB.
I mål angående ansvar för ofredande har den tilltalade frikänts av tingsrätten, varefter åklagaren överklagat domen till hovrätten. Trots att den tilltalade uteblivit och målet delvis gällde bevisfrågor, hölls huvudförhandling i hovrätten, som därefter dömde den tilltalade för ofredande till ett bötesstraff. Även om det kunde ifrågasättas om hovrätten bort genomföra huvudförhandlingen i den tilltalades frånvaro, ansågs hovrättens handläggning inte utgöra rättegångsfel. - Den som uppsökt hyresgäst i bostaden och vid samtal med hyresgästen utanför dennas lägenhet med hög röst gjort kränkande uttalanden om hyresgästen har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha gjort sig skyldig till ofredande.
Sedan A och B var för sig ställt pantsäkerhet för C:s lån i en bank, har banken gjort sig fullt betald ur den av B ställda panten och återlämnat A:s pant till denne. Fråga om regressrätt för B. Tillika fråga om avtal mellan A och B, enligt vilket B skulle avstå från regressrätt, kan göras gällande mot B:s konkursbo.
Sedan tilltalad i brottmål överklagat tingsrättens dom rörande ansvar inom föreskriven tid men först efter denna tid förklarat att överklagandet avsåg även ålagd skadeståndsskyldighet, har hovrätten avvisat överklagandet i skadeståndsdelen samt angivit att avvisningsbeslutet fick överklagas endast i samband med dom eller slutligt beslut i målet. Avvisningsbeslutet har ansetts utgöra ett slutligt beslut mot vilket talan kunnat föras särskilt.
När i ett mål i en fastighetsdomstol ett slutligt beslut inte skulle vara överklagbart har det ansetts felaktigt att inte tillåta att ett beslut under rättegången fick överklagas särskilt.
Fråga - i mål om återvinning i konkurs - om ett avtal mellan konkursgäldenären och en kommun, där parterna betecknats köpare och säljare, reellt sett utgjort ett kommissionsavtal.
Innan överklagande av konkursbeslut slutligt avgjorts, har konkursen avskrivits och beslut i samband därmed fattats om att konkurskostnader skulle utgå ur konkursboet. Eftersom de grunder som anförts till stöd för överklagandet av konkursbeslutet var av sådan art att de kunde få betydelse för ansvaret för konkurskostnaderna, har beslutet rörande dessa kostnader undanröjts och målet i denna del återförvisats till hovrätt för att denna skulle vid avgörande av kostnadsfrågan kunna beakta utgången i målet om över klagande av konkursbeslutet.
Fråga om åklagare genom försummelse vållat sådana kostnader för den tilltalade att denne skall få ersättning av allmänna medel. 31 kap 2 § rättegångsbalken.
En ung studerande har vid vite av 2 000 kr kallats att höras som vittne i ett brottmål men uteblivit utan laga förfall. Vittnets ålder och ekonomiska förhållanden har inte ansetts utgöra särskilda skäl för jämkning vid utdömande av vitet.
När köp av fast egendom skett genom att parterna undertecknat köpehandlingen vid skilda tillfällen, har köpet inte ansetts fullbordat redan genom den andra underskriften. Köpet har dock blivit bindande genom att köpehandlingen utgivits till den anlitade mäklaren (I) men inte genom att den överlämnats till den sist undertecknande partens ombud (II).
Part i skiljeförfarande, som erlagt hela det förskott på skiljedomskostnaderna som skiljenämnden begärt, har inte ansetts berättigad att under pågående skiljeförfarande göra gällande regressrätt mot den andra parten, såvida inte parterna har träffat överenskommelse därom.