Skadestånd ----- En privatperson yrkade ersättning av Banverket för skada på sin fastighet på grund av sänkt grundvattennivå som följd av byggande av en gång- och cykeltunnel. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att även om man är skyldig att bevisa sitt påstående om att grundvattennivån sänkts (störningen) så måste hänsyn tas till den stora ekonomiska skillnaden i fråga om utredningsresurser mellan en privatperson och Banverket. Då Banverket hade känt till klagomålen i tio år men inte under denna tid redovisat någon utredning som stödde påståendet att grundvattennivån inte hade sänkts fann MÖD att privatpersonen genom sina mätningar bevisat att nivån sänkts med 0,5 m.
Anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ----- Efter att ha anlagt en biltestbana uppstod grusmassor som verksamhetsutövaren önskade använda för egen del eller sälja. En anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (MB) ingavs till länsstyrelsen, som dock fann att bestämmelserna om samråd inte var tillämpbara då det var frågan om täktverksamhet som fordrade tillstånd. Länsstyrelsen avvisade anmälan, vilket beslut stod fast efter miljödomstolens prövning. Miljööverdomstolen fann att materialet inte uppkommit vid täktverksamhet och att ett utnyttjande av materialet inte är en åtgärd som innebär en ändring av naturmiljön och som skall bli föremål för samråd enligt 12 kap. 6 § MB. Länsstyrelsen borde inte ha avvisat anmälan utan bedömt om uppgifterna i den skulle föranleda någon åtgärd. Målet återförvisades till lst.
Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken ----- Efter att länsstyrelsen beslutat att inrätta ett biotopskyddsområde fick inga skogsbruksåtgärder vidtas där. Parterna var ense om att berörda fastigheter därmed minskade med 173 000 kr i marknadsvärde. I målet var fråga om annan ersättning till följd av förlorade framtida arbetsintäkter samt om s.k. toleransavdrag enligt 31 kap. 6 § miljöbalken. Enligt Miljööverdomstolen var det inte visat eller sannolikt att några intäktsförluster skulle uppkomma. Toleransavdraget bestämdes till 17 300 kr motsvarande 10 procent av marknadsvärdeminskningen. (Jfr MÖD 2008:4 som avgjordes samma dag.)
Ersättning enligt 31 kap. miljöbalken ----- Länsstyrelsen vägrade tillstånd till skogsavverkning inom ett tilltänkt naturreservatsområde. Skogsägarna yrkade skadestånd. Staten godtog talan men ansåg att skadan skulle jämkas då avverkning kunde ske på andra områden inom brukningsenheten. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det förhållandet att brukningsenheten eventuellt innehöll ytterligare avverkningsmogen skog inte utgjorde tillräckligt skäl för jämkning av skadeståndet. Statens yrkande om avdrag för skadebegränsande avverkningar avslogs. MÖD bestämde vidare toleransavdraget till 67 500 kr vilket motsvarade 4,3 procent av marknadsvärdeminskningen. (Jfr MÖD 2008:3 som avgjordes samma dag.)
Uttag av berg ----- Ett planerat uttag av berg ansågs inte vara tillståndspliktig täktverksamhet eftersom det huvudsakliga syftet var att anlägga en vändplan. Underrätternas avgöranden undanröjdes och målet återförvisades till tillsynsmyndigheten för prövning av den av verksamhetsutövaren ingivna anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Tillstånd till fortsatt deponering vid avfallsanläggning ----- Fråga om med vilken grad av specifikation som typer av avfall skall anges i ett tillstånd till deponering.
Tillstånd till verksamhet vid en avfallsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att om halterna föroreningar i förorenade massor underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i deponin för konstruktionsändamål t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet. En sådan användning bedömdes inte medföra någon skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Om andra avfallsmassor används ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa vara inerta och uppfylla kriterierna för mottagning av inert avfall enligt Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10.
Utdömande av vite ----- Enligt begränsningsregeln i 9 § andra stycket viteslagen kan ett löpande vite bara dömas ut en gång i ett och samma mål, även om flera överträdelser har skett. Avgörs däremot flera mål samtidigt utesluter inte det enligt Miljööverdomstolen att flera viten döms ut.
Tillstånd till djurhållning avseende minkar ----- För att motverka uppkomst av flugor från marken under minkburar krävdes antingen en hårdgjord tät yta som regelbundet kunde rengöras på ett effektivt sätt eller hängrännor i vilka gödsel och urin kunde transporteras bort. Valet mellan dessa två försiktighetsmått skulle utredas under en prövotid. Även fråga om tidsbegränsning av tillståndet.
Golfbana på strandskyddsområde ----- Jordbruksmark inom ett strandskyddsområde ansågs inte som ianspråktagen mark i förhållande till allmänhetens friluftsliv i den bemärkelse som förarbetena till bestämmelserna om särskilda skäl för strandskyddsdispens i 7 kap. 18 § miljöbalken anger. Jordbruksmark anses därför i princip allemansrättsligt tillgänglig även om den kan vara inskränkt under växtsäsongen.
Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
Utdömande av vite ----- En miljönämnd förbjöd en fastighetsägare vid vite om 40 000 kr att släppa ut avloppsvatten från sin fastighet. Fastighetsägaren ansökte då omgående hos nämnden om tillstånd att inrätta en avloppsanläggning. Tillstånd meddelades. Miljönämnden ansökte om utdömande av vitet när den nya avloppsanläggning inte var påbörjad på utsatt tid. Fastighetsägaren hade dock i god tid anlitat en entreprenör för utförandet. Med hänsyn härtill och till vad klaganden anfört om svårigheterna att få åtgärderna utförda i tid samt att avloppsanläggningen färdigställts kort efter det att medgiven tid gått ut fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att jämka vitet till 10 000 kr. Den omständigheten att fastighetsägaren, enligt egen utsago, vidtagit försiktighetsåtgärder för att förhindra utsläpp som på något vis skulle kunna skada miljön ansågs inte befria honom från ansvar.
Föreläggande om åtgärdsutredning ----- Ett konkursbo förelades att utföra en åtgärdsutredning för efterbehandling av en deponi. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller annan verksamhet på de två fastigheter där deponin låg. Dessutom hade konkursboet varken ägt eller disponerat fastigheterna. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. MÖD fastställde miljödomstolens beslut att upphävda länsstyrelsens beslut. Jfr MÖD 2008:14 (M 4537-07) som avgjordes samma dag.
Föreläggande om undersökning av förorenat område ----- Ett konkursbo förelades utföra undersökningar på ett antal fastigheter som var förorenade sedan lång tid tillbaka. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att konkursboet som endast bedrivit arkning av redan tillverkat papper inte kunde anses ha bidragit till förorening av sediment i damm och å. Därför kunde inte krav på provtagning och undersökning av sediment riktas mot boet. I fråga om undersökning av deponier visade utredningen att konkursboet varken hade bedrivit deponiverksamhet eller disponerat fastigheterna under den tid boet förvaltat bruket. Därför ansågs konkursboets anknytning till deponin inte vara av den karaktären att boet skulle anses vara verksamhetsutövare. Jfr MÖD 2008:13 (M 8370-06) som avgjordes samma dag.
Förbud mot eldning i befintlig vedpanna ----- Trots att en vedpanna var typgodkänd och utrustad med två 500-liters ackumulatortankar samt elpatron klagade flera närboende under en längre tid på störningar från vedeldningen vilka också styrktes av tillsynsmyndighetens proveldning. Veden som proveldades förvarades inne och höll en fukthalt om 8 %. Tillsynsmyndigheten fann att förbränningen var ofullständig och att luktstörningar förekom i vindriktningen från pannan. Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde beslutet om eldningsförbud. Vad gällde vitet så var föreläggandets adressater två personer men endast ett vitesbelopp hade satts ut. S.k. solidariskt ansvar får inte förekomma enligt 3 § sista meningen viteslagen utan ett särskilt belopp skall fastställas för var och en. MÖD upphävde det utsatta vitet.
Tillsynsavgift ----- Ett oljeutsläpp från en turbin i ett vattenkraftverk föranledde en kommunal nämnd att debitera verksamhetsutövaren en tillsynsavgift för kommunens tillsyn i samband med räddningsinsatserna. Nämnden ansåg att maskineriet i kraftverket och hanteringen av turbinoljan utgjorde miljöfarlig verksamhet och därmed s.k. u-verksamhet till skillnad mot vattenkraftverket i övrigt som var en tillståndsprövad vattenverksamhet. Miljööverdomstolen uttalade att turbiner i ett vattenkraftverk är en så väsentlig del av kraftverket att de måste anses ingå i vattenanläggningen. Hanteringen av olja som används i turbinerna omfattas därför av verksamheten i kraftverksanläggningen enligt den definition som ges i 11 kap. 3 § miljöbalken. Därmed är länsstyrelsen tillsynsmyndighet för verksamheten i sin helhet men med möjlighet att överlåta tillsynen enligt 10 § förordningen om tillsyn enligt miljöbalken. Den kommunala nämndens överklagande avslogs.
Anmälan om skytteanläggning ----- En anmälan om nyetablering av skytteverksamhet avsåg både utomhus- och inomhusskytte. Miljödomstolen fann efter överklagande att den anmälda verksamheten i sin helhet inte var tillåtlig då närområdet redan var utsatt för en ansenlig mängd buller från andra verksamheter. Förbud meddelades mot att anlägga den anmälda skytteanläggningen. Enligt Miljööverdomstolen kunde anläggandet av en inomhusskyttehall inte medföra sådana olägenheter för människors hälsa och miljön att ett förbud kunde meddelas. Detta gällde även om skytteföreningen skulle anses ha gått med på ett förbud. Förbudet var således inte lagligen grundat. Den delen av miljödomstolens dom som avsåg förbud att anlägga och driva en inomhuskyttehall undanröjdes och målet återförvisades till den kommunala nämnden för fortsatt handläggning av anmälan såvitt avsåg inomhuskyttehallen.
Lagring av kvicksilver ----- Flytande kvicksilver förvarades i täta behållare. Miljödomstolen, som hade tagit fasta på att flytande avfall inte får deponeras, avslog bolagets ansökan om att få lagra avfallet i avvaktan på slutligt omhändertagande. Miljööverdomstolen fann att lagring av flytande kvicksilver i behållare av rostfritt stål inte utgjorde lagring innan bortskaffande (5 § 2 st. 3 avfallsförordningen) utan mellanlagring i avvaktan på behandling (5 § 2 st. 2 avfallsförordningen) eftersom flytande kvicksilver enligt en statlig utredning troligtvis måste ges en stabiliserande behandling för att kunna deponeras. Därmed fanns det formella möjligheter att medge en treårig mellanlagringstid. En längre lagringstid kunde däremot inte medges eftersom lagret då skulle betraktats som en deponi, och flytande avfall inte får deponeras.
Utdömande av vite ----- Talan om utdömande av löpande vite om 20 000 kr per månad hade väckts först elva månader efter det att verksamheten skulle ha upphört. Miljööverdomstolen fann att vid föreläggande förenade med löpande viten bör beslutsmyndigheten inte låta alltför många perioder förflyta, innan saken förs vidare till domstol, annars finns det en risk att den enskilde får föreställningen att underlåtenheten att följa föreläggandet inte är särskilt allvarlig. Vitet sattes ned till 100 000 kr från ansökta 200 000 kr.
Strandskyddsdispens ----- Staten medgav som kompensation för en naturreservatsbildning rätt för fastighetsägare att uppföra fyra sjöbodar med tillhörande bryggdäck. Miljööverdomstolen fann inte att detta i sig utgjorde grund för dispens från strandskyddsbestämmelserna.
Föreläggande att inge ansökan om godkännande av vidtagna åtgärder ----- En länsstyrelse har, såsom tillsynsmyndighet, ansetts ha rättsligt stöd enligt 26 kap. 1 och 9 §§ miljöbalken (MB) att förelägga en verksamhetsutövare, som enligt 11 kap. 16 § MB utan föregående tillstånd vidtagit åtgärder i ett vattenområde, att i efterhand ansöka om godkännande avseende vidtagna åtgärder.
Tillstånd till utökad verksamhet med gjutning och tillverkning av motorer ----- Det fanns inget formellt hinder eller ansågs olämpligt eller oskäligt att i samband med en tillståndsprövning ålägga ett bolag i ett villkor för tillståndet att utreda vilka historiska föroreningar som kunde finnas på verksamhetsområdet eftersom likartad verksamhet länge bedrivits på platsen och samband därför fanns med nu tillståndsgiven verksamhet. Upplystes också om att länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet också kan rikta samma krav mot bolaget med stöd av bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken.
Prövotidsredovisning avseende hushållning med råvaror och energi vid en anläggning för produktion av papper ----- Kostnaden för ombyggnad av en barktork för att tillvarata spillvärme, som annars skulle gå förlorad, har inte ansetts vara rimlig. Även ombyggnaden av ett kokeri för att minska energiåtgången ansågs svår att motivera från kostnadssynpunkt. Därtill skulle ombyggnaden medföra genomgripande förändringar som var svåra att överblicka.
Tillstånd att anlägga och driva en gruva med processverk m.m. ----- Inför verksamhetens upphörande eller ett delområdes slutliga efterbehandling har krävts att en slutlig efterbehandlingsplan i god tid lämnas in till tillsynsmyndigheten samt att myndigheten då skall granska den utifrån det vid tiden gällande kunskapsläget. Tillsynsmyndigheten skall avgöra om efterbehandlingen är tillräcklig samt ha möjlighet att ställa kompletterande krav på bolaget och fastställa ytterligare villkor. Miljööverdomstolen fastställde vidare att det krävs en årlig redovisning av den efterbehandling som sker successivt för att det skall finnas ett fullgott underlag för prövningen av den ställda finansiella säkerheten. I målet var även fråga om verksamhetens påverkan på ett Natura 2000-område och dammsäkerhet. I den senare delen föreskrevs bl.a. utläggandet av en stödbank på sanddammens nedströmsslänt för att förbättra stabiliteten vid jordbävning.
Föreläggande att ansöka om tillstånd till miljöfarlig verksamhet ----- Ett återvinningsföretag, vars pågående verksamhet inte var tillståndspliktig, förelades i ett tillsynsärende att vid vite ansöka om tillstånd. Miljödomstolen, dit grannar klagat med yrkande om förbud mot verksamheten, fann att lokaliseringen var olämplig och förbjöd verksamheten. Miljööverdomstolen ansåg att det inte var lämpligt att grunda ett förbud på osäkerhet om verkningarna av viss miljöfarlig verksamhet, när det fanns möjlighet att i en tillståndsprövning utreda förhållandena. Miljödomstolens domslut upphävdes och föreläggandet om att ansöka om tillstånd fastställdes.
Föreläggande att återställa ett vattenavledningsföretag av år 1926 i ursprungligt skick ----- Rensningar utfördes i företaget dels under 1970-talet dels år 1999. Då rensningarna under 1970-talet inte stod i strid med den äldre vattenlagen var åtgärderna inte prövningspliktiga. Härigenom tillskapades däremot en ny och laglig vattenanläggning vars djupnivåer, och inte 1926 års djupnivåer, skulle vara utgångspunkt för bedömningen av om 1999 års rensningar förändrat vattnets djup så att tillståndsplikt förelegat. Miljööverdomstolen fann att så inte var fallet. Föreläggande om återställningsåtgärder kunde därmed inte lagligen riktas mot företaget. Föreläggandet undanröjdes.
Klagomål på buller från trafiken på E4 ----- Av infrastrukturpropositionen framgår att när vägtrafikbullret överstiger 65 dB(A) utomhus vid fasad skall åtgärder vidtas, i första hand avseende inomhusmiljön. Om det är möjligt skall åtgärder vidtas även för utomhusmiljön. Vägverket hade, i enlighet med propositionen, prioriterat inomhusmiljön genom att vidta fönsteråtgärder redan på 1990-talet. Efter att trafiken ökat och den ekvivalenta bullernivån utomhus i vissa fall stigit till 70 dB(A) förelade den kommunala nämnden Vägverket att vidta åtgärder även avseende utomhusmiljön. Vägverket överklagade och ansåg att det inte var tekniskt eller ekonomiskt rimligt och åberopade att man uppfyllt vad som angetts i propositionen för etapp 1. Miljööverdomstolen fann att det var tekniskt möjligt att vidta åtgärder för utomhusmiljön i form av bullerplank eller liknande, hastighetsbegränsning och/eller bullerdämpande vägbeläggning för att nå den bullerdämpning utomhus som föreskrevs i föreläggandet....
Rätt att överklaga ett tillstånd till en gruppstation för vindkraft i Kattegatt ----- Sveriges Fiskares Riksförbund har inte ansetts ha rätt att överklaga ett tillstånd till en vindkraftanläggning.
Rätt att överklaga ett tillstånd till en gruppstation för vindkraft i Kattegatt ----- Det kortaste avståndet mellan vindkraftverken och av klagandena bebodda fastigheter var 8-9 kilometer. Miljööverdomstolen fann att risken för att klagandena skulle drabbas av olägenheter till följd av buller och ljus enbart var teoretisk eller helt obetydlig samt att den påverkan på landskapsbilden som uppkommer till följd av den sökta gruppstationen inte utgör en sådan olägenhet att den ger klagandena rätt att överklaga domen. De ansågs därför inte berörda av den sökta verksamheten på ett sådant sätt att de hade rätt att överklaga miljödomstolens dom varför överklagandena avvisades.
Rätt att överklaga ett tillstånd till gruppstation för vindkraft i Kalmarsund ----- En klagande som bodde 7,5 km från den närmaste delen av den sökta gruppstationen anförde negativ påverkan på kulturmiljön samt reducerat fastighetsvärde som grund för sitt överklagande. Miljööverdomstolen fann att dessa störningar inte utgjorde sådana olägenheter att de gav honom rätt att överklaga miljödomstolens dom varför överklagandet avvisades.
Utdömande av vite ----- Miljööverdomstolen fann att det förelåg särskilda skäl att jämka ett vite mot bakgrund av bl.a. att den olagliga handlingen skett av misstag.
Strandskyddsdispens ----- De klagande åberopade bl.a. att marken längs en strandlinje i en översiktsplan angetts vara avsedd för fritidsbebyggelse. Detta har inte ansetts utgöra grund för strandskyddsdispens. MÖD framhåller att inte heller en bindande detaljplan eller områdesbestämmelse utgör tillräckligt skäl för att bevilja dispens eftersom en verksamhet eller en åtgärd måste vara tillåtlig inte bara enligt 2 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken utan även enligt övriga regler i balken.
Talerätt för att överklaga strandskyddsdispens ----- En kommunal nämnd beviljade en sökande strandskyddsdispens. En arrendator på samma fastighet överklagade beslutet varvid länsstyrelsen upphävde dispensen. Sökanden och den kommunala nämnden överklagade beslutet till miljödomstolen som avslog överklagandena. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att arrendatorn inte gjort gällande att den beviljade dispensen skulle medföra att han skulle hindras att nyttja de rättigheter som tillkom honom genom arrende eller fiskerätt och att han inte heller visat att han på något annat sätt var berörd av beslutet om strandskyddsdispens. MÖD fann därför att arrendatorn inte hade rätt att överklaga nämndens beslut till länsstyrelsen. Vidare fann MÖD att nämnden inte hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut till miljödomstolen eftersom det inte gick emot de allmänna intressen som kommunen har att företräda. MÖD upphävde underinstansernas avgöranden och fastställde nämndens beslut.
Tillstånd till djurhållning ----- I överensstämmelse med fast praxis vid utformningen av villkor vid tillståndpliktiga anläggningar för miljöfarliga verksamheter fann Miljööverdomstolen att en gödselbrunns lagringskapacitet ska dimensioneras efter det antal djurenheter som tillståndet omfattar och inte till det antal djurenheter som faktiskt finns vid varje tillfälle.
Tillstånd till tillverkning av polyester- och epoxiprodukter ----- En verksamhet, som bedrevs inom ett område avsatt för småindustri och i enlighet med en stadsplan gav upphov till utsläpp av bl.a. styren. Närmaste bostadshus låg knappt 50 meter från utsläppskällan. Då utsläppet av styren efter rening inte skulle överstiga 2,3 ton per år fann Miljööverdomstolen att verksamheten med krav på reningsutrustning inte kunde anses strida mot detaljplanen varvid tillstånd lämnades.
Strandskyddsdispens ----- En bäck i en ravin hade periodvis ett mycket litet vattenflöde och klaganden ifrågasatte att bäcken skulle omfattas av strandskydd på samma sätt som sjöar och större vattendrag. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bäcken var vattenförande och utgjorde ett vattendrag. Bäcken omfattades därmed av det generella strandskyddet. MÖD medgav strandskyddsdispens för uppförande av ett bostadshus på åkermark intill ravinen. Husets placering och tomtplatsens avgränsning innebar inte något hinder för allmänhetens tillträde till ravinen och skulle inte påverka livsvillkoren för växter och djur. MÖD fann att de allmänna intressen som strandskyddet avser att skydda i detta fall inte alls eller endast obetydligt skulle skadas genom den åtgärd som ansökan avsåg. En inskränkning av rätten att använda marken för uppförande av ett hus skulle gå längre än vad som krävs för att skyddet skall tillgodoses. Den kommunala nämndens beslut fastställdes.
Tillstånd till torvtäkt ----- En ansökan om torvtäkt avslogs med hänsyn till att livsbetingelserna för vissa fågelarter var hotade inom det planerade täktområdet. Enligt Miljööverdomstolen förutsätter tillämpningen av stoppregeln i 9 kap. 6 a § första stycket andra meningen miljöbalken att en djur- eller växtart är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande i hela landet eller inom den del av landet där täktverksamheten skall bedrivas. Utredningen i målet visade att det fanns livskraftiga bestånd av de åberopade fågelarterna inom det aktuella området samt att bara den omständigheten att dessa arter var medtagna på en lista i EG:s fågeldirektiv eller att enstaka individer av dessa arter skulle skadas av planerad verksamhet inte kunde föranleda tillämpning av stoppregeln. Målet återförvisades för ny handläggning.
Anmälan om tagande av jordbruksmark ur produktion ----- En markägare anmälde till länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 § 1 st. miljöbalken att han avsåg att ta jordbruksmark ur produktion och istället plantera gran på den aktuella marken. Länsstyrelsen föreskrev att han endast fick plantera lövskog. Miljööverdomstolen fann att det i målet inte hade framkommit att någon skada på naturmiljön var förknippad med att plantera gran på den aktuella marken och upphävde länsstyrelsens beslut.
Tillstånd till enskild avloppsanordning ----- En fastighetsägare ansökte om tillstånd till enskild avloppsanläggning med sluten tank inom ett bostadsområde som planerades att i framtiden anslutas till kommunal va- anläggning. Miljööverdomstolen (MÖD) noterade att det ibland kan finnas skäl att i avvaktan på anslutning till det kommunala avloppsnätet ge ett tidsbegränsat tillstånd till en sluten tank. Att den tilltänkta anläggningen skulle användas för en planerad nybyggnation talade mot att ge ett tidsbegränsat tillstånd. Dessutom skulle en nybyggnation med vattentoalett komma att kräva ett uttag ur redan den hårt belastade grundvattentillgången. MÖD fann att det inte kunde anses oskäligt att klagandena fick invänta den planerade va-anläggningen.
Tillåtlighet för verksamheten vid ett raffinaderi samt tillstånd till byggnadsarbeten ----- Att en verksamhet beslutats vara tillåtlig har ansetts innebära att sökanden kommer att få tillstånd till den sökta verksamheten med den lokalisering och huvudsakliga processutformning och kapacitet som sökanden angivit. Men även om en sökt verksamheten förklaras tillåtlig, kan en kommande tillståndsdom med villkor begränsa verksamheten mer eller på annat sätt än enligt ansökan. Det kan således vid prövningen komma att ställas andra krav på den mer detaljerade processutformningen och användningen av produktionsutrustningen, och fler och strängare villkor än sökanden föreslagit. Vidare kan ett godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning inte hindra att kompletteringar kan komma att krävas vid tillstånds- och villkorsprövningen.
Tillstånd till vindkraftverk ----- En kommunal översiktsplan har ansetts utgöra en av flera omständigheter som en domstol har att beakta vid tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Miljööverdomstolen (MÖD) har tidigare slagit fast att en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse när det gäller bedömningen av vad som kan anses vara en lämplig plats för en tillståndspliktig verksamhet (MÖD 2005:66). Om det framkommer nya omständigheter som förändrar de faktiska förutsättningarna för ett givet tillstånd kan detta utgöra grund för ändring i högre instans. Ett under ärendets handläggning ändrat politiskt ställningstagande i en översiktsplan bör dock inte i sig medföra att en högre instans ska undanröja ett i underinstansen givet tillstånd. En företagare måste ha en rimlig möjlighet att förutsäga vilka risker han tar när han inleder ett nytt tillståndspliktigt projekt. Kommunen hade inte själv överklagat tillståndsdomen eller redovisat några konkreta planer för det aktuell...
Lagligförklaring av en bro ----- En kommun hade överklagat en av miljödomstolen bifallen lagligförklaring av en bro byggd 1926 eftersom domstolen krävt att bron skulle vara möjlig att öppna. Enligt för bron gällande stadsplan var den segelfria höjden 12,5 m. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att när bron byggdes var öppningsbarheten en förutsättning för tillstånd om bron hade tillståndsprövats vid tidpunkten för färdigställandet. Möjligheten att öppna bron måste därför anses vara en grundläggande funktion för bron. MÖD fann att minskningen av den segelfria höjden till 6,3 m från 12,5 m inte var en mindre avvikelse från gällande stadsplan. MÖD kunde därför inte medge tillstånd till ändringen inom ramen för laglighetsförklaringen. Miljödomstolens dom fastställdes.
Omprövning av villkor rörande minimivattenföring ----- I målet förelåg en vattendom från år 1930 varvid ett vattenkraftverk var berättigat till viss vattenmängd. Två kommuner hade ansökt om att domens villkor för vattenföring i bäcken skulle ändras. Kommunerna uppgav att de avsåg att vidta vissa åtgärder med dammbyggnaden i en ovanliggande sjö. Dessa åtgärder skulle medföra att regleringen av sjön skulle upphöra för att i stället permanenta en generellt hög vattennivå i syfte att bevara vissa naturvärden. Miljööverdomstolen fann att villkoret i 1930 års dom rörande minimivattenföringen i bäcken förbi kraftverket hade ett så nära samband med regleringen av ovanliggande sjöar, att villkoret inte kunde upphävas utan att även tillståndet i 1930 års dom omprövades. Kommunernas ansökan om omprövning av villkor avvisades och miljödomstolens dom undanröjdes.
Lokalisering av kraftvärmeverk ----- De alternativa lokaliseringar som sökanden hade redovisat var från en över tio år gammal lokaliseringsutredning som ursprungligen tagits fram för ett annat ändamål. Sedan dess hade förhållandena ändrats väsentligt. Miljööverdomstolen fann att det saknades faktaunderlag för att bedöma om den sökta platsen var bättre än någon annan plats i anslutning till det gemensamma fjärrvärmesystemet för Lund och Eslöv. Ansökan avslogs.
Ideell förenings talerätt enligt miljöbalken ----- En förening kunde enligt sina stadgar anta riks- och lokalorganisationer som medlemmar. Organisationerna skulle vara juridiska personer. Föreningen hade två medlemmar, som båda var föreningar och juridiska personer. Därigenom uppfyllde inte föreningen kravet för talerätt som anges i 16 kap. 13 § miljöbalken om lägst 2000 medlemmar. Av förarbetena framgår att föreningen ska vara en personsammanslutning och inte en föreningssammanslutning.
Ansökan om tillstånd till utrivning av dammanläggningar ----- Rätten till utrivning av en vattenanläggning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken har i visst fall inte ansetts ovillkorlig.