Förbränning av förbrukat spånfilter ----- I ett värmeverk förbrändes träspån som fuktats med rökgaskondensat, som därigenom renades. Länsstyrelsen och miljödomstolen hade förbjudit förbränningen eftersom tillstånd till avfallsförbränning saknades. Bolaget hävdade att det förbrukade spånfiltret inte utgjorde avfall utan bränsle i processen. Miljööverdomstolen fann dels att spånfiltret utgjorde avfall, dels att materialet inte kunde betraktas som sådant träavfall som undantas från förordningen om avfallsförbränning.
Ansökan om tillstånd till verksamhet vid Johannes kraftvärmeanläggning i Gävle kommun ----- Miljööverdomstolen föreskrev att föreskrifterna om samförbränningsanläggningar i Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning ska gälla för dels en befintlig fastbränslepanna, dels en ny avfallspanna, eftersom dessa var för sig ska klassificeras som samförbränningsanläggningar enligt förordningen om avfallsförbränning.
Ansökan om tillstånd till verksamhet vid Stegeholmsverket i Västerviks kommun ----- Miljööverdomstolen upphävde ett enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning medgivet undantag från kravet på stödbrännare samt tid och temperatur vid drift av befintliga avfallspannor, eftersom pannorna var för sig är att klassificera som samförbränningsanläggningar.
Klagorätt vid beslut om dispens från strandskydd ----- Frågan i målet rörde om en vägförening hade rätt att överklaga ett beslut att medge en granne strandskyddsdispens för en brygga och en sjöbod. Både vägföreningen och den sökande hävdade äganderätt till marken som uppstått genom strandförskjutning. Eftersom nämndens beslut att medge strandskyddsdispens inte gav sökanden någon formell rätt att vidta åtgärder på området påverkade beslutet, varken direkt eller indirekt, vägföreningens rättsliga ställning. Enligt Miljööverdomstolen hade vägföreningen inte heller visat att den beviljade dispensen på annat sätt inskränkte föreningens rätt att utnyttja sin fastighet eller de rättigheter som är knutna till fastigheten på det sätt som har krävts i praxis. Vägföreningens överklagande borde därför ha avvisats av miljödomstolen.
Tillstånd till täktverksamhet avseende naturgrus ----- Miljödomstolen hade fastställt länsstyrelsens beslut att ge tillstånd till brytning av högst 70 000 ton naturgrus på en plats där det tidigare hade bedrivits täktverksamhet. Gruset skulle huvudsakligen användas för betongtillverkning. Miljööverdomstolen ansåg det visat att det är tekniskt möjligt att använda krossat berg istället för naturgrus som ballast i betong och konstaterade att en avsikt med den nya bestämmelsen i 9 kap. 6 b § miljöbalken är enligt propositionen att krossat berg i ökad utsträckning bör kunna ersätta naturgrus som ballast i betong. Miljööverdomstolen fann inte att bolaget hade visat att detta förfaringssätt skulle vara ekonomiskt orimligt. Ett skyddsavstånd till verksamheten på endast 100 meter till närmaste bostadshus gjorde också att verksamhetens lokalisering inte ansågs lämplig. Miljööverdomstolen avslog ansökan.
Förbud att använda gummiklipp som dräneringsmaterial vid sluttäckning av Munkebo avfallsanläggning i Trollhättans kommun ----- Användning av gummiklipp från kasserade bildäck i dräneringsskikt i deponitäckning har ansetts vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön.
Ställande av säkerhet vid godkännande av anpassningsplan ----- Krav på ekonomisk säkerhet har kunnat ställas vid godkännande av anpassningsplan för deponi.
Bortledande av grundvatten för byggande av den s.k. Citybanan (norra delen) ----- Miljööverdomstolen har i ansökningsmål om vattenverksamhet ansett att det har varit rättsligt möjligt och motiverat att, mot verksamhetsutövarens bestridande, i domen även villkorsreglera buller, vibrationer och utsläpp till vatten, dvs. störningar som utgör följdverksamhet till den sökta verksamheten, men som inte omfattas av ansökan.
Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. om förorenade områden var tillämpliga på ett utfyllnadsområde, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
Föreläggande att utföra markundersökning ----- Fråga om reglerna i 10 kap. miljöbalken, om förorenade områden, var tillämpliga på ett industriområde där avfall från stålverk hade deponerats, eller om förekomsten av avfallsmassor inom området kunde utgöra ett s.k. förvaringsfall (en pågående miljöfarlig verksamhet) för vilken 10 kap. inte är tillämpligt. Miljööverdomstolen fann att det inte finns stöd i praxis för att betrakta utfyllnadsområden som förvaringsfall på vilka reglerna i 10 kap. miljöbalken inte skulle vara tillämpliga. Om syftet när avfallet påfördes området var att bli kvitt avfall, att fylla ut marken eller bådadera spelar inte någon roll för bedömningen av att det nu är fråga om ett förorenat område.
Förbud att bygga väg över havsstrandäng ----- Länsstyrelsen förbjöd en sommarstugeägare att vidta vägförbättrande åtgärder för att underlätta transporter över en havsstrandäng till hans fastighet. Miljödomstolen ansåg att det var tillräckligt att föreskriva försiktighetsmått och upphävde förbudet. Miljööverdomstolen fann att de anmälda åtgärderna riskerade att påverka havsstrandängen negativt och att denna påverkan inte kunde förhindras eller tillräckligt mildras av några försiktighetsmått. Det starka allmänna intresset av att bevara havsstrandängen ansågs överväga sommarstugeägarens intresse av åtgärderna. Miljööverdomstolen undanröjde därför miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens beslut.
Lagligförklaring och ombyggnad av Torps kraftstation m.m. ----- I samband med lagligförklaring av de gamla anläggningsdelarna för ett mindre vattenkraftverk lämnade miljödomstolen kraftverksägaren tillstånd enligt miljöbalken att bygga om dammen, kraftverket och utloppskanalen samt genom kraftverket avleda Lillälvens vatten intill en viss angiven mängd. Tillståndet förenades med vattenhushållningsbestämmelser och andra villkor. Kraftverksägaren överklagade bl.a. ett vilande villkor om skyldighet att, då tillsynsmyndigheten påkallade det med hänsyn till fiskeintresset, anordna en fiskväg förbi dammen. Enligt kraftverksägaren kunde frågan om fiskväg och därmed förenad minimitappning endast prövas i samband med omprövning av två nedströms liggande kraftverk eftersom en isolerad åtgärd vid Torps kraftstation inte skulle få någon effekt på fiskvandring och fiskförekomst. Vidare anförde kraftverksägaren att den obligatoriska kostnads-/nyttoavvägningen inte kunde företas med ett sådant viland...
Tomtplatsavgränsning för strandskyddsdispens ----- Miljödomstolen hade utvidgat en tomtplatsavgränsning till att sammanfalla med fastighetsgränsen på en fastighet. Miljööverdomstolen fann att den del av fastigheten som utgörs av vattenområde inte bör avgränsas som tomtplats och föreskrev därför att tomtplatsavgränsningen ska sammanfalla med landområdet på fastigheten.
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet vid deponianläggning ----- Miljööverdomstolen prövade tillåtligheten av en utökad verksamhet vid en anläggning för behandling, mellanlagring och deponering av icke-farligt avfall samt om det deponerade avfallet (främst grönlutsslam) även skulle få användas som konstruktionsmaterial i deponin (tätskiktet). Miljööverdomstolen ansåg att verksamheten var tillåtlig. Vad avser frågan om användning av avfall som konstruktionsmaterial i en deponi anförde Miljööverdomstolen att det är att anse som ett återvinningsförfarande, om avfallet ersätter ett naturmaterial som annars skulle ha använts. Vidare uttalade Miljööverdomstolen att en absolut förutsättning för detta är att avfallet har samma eller bättre funktion och att användningen inte medför ökade störningar för människors hälsa eller miljön jämfört med naturliga material. Miljööverdomstolen fann att bolaget visat att avfallets permeabilitet uppfyllde kraven i 31 § förordningen (...
Säkerhetens storlek vid auktorisation av bilskrotare ----- Miljööverdomstolen prövade enligt vilka grunder säkerheten ska beräknas samt hur stor säkerhet som ska ställas för bilskrotningsverksamhet.
Miljöteknisk undersökning på Forsbacka bruk, Gävle kommun ----Inom ett område hade järnbruksverksamhet av olika slag bedrivits sedan 1500-talet. Frågor i målet var dels om det var visat att området var så förorenat att reglerna i 10 kap. var tillämpliga, dels vilken verksamhet som ska ha bedrivits efter den 30 juni 1969 för att verksamhetsutövaren ska kunna bli ansvarig - järnbruksverksamheten som helhet eller varje delverksamhet för sig. Miljööverdomstolen fann att en studie enligt MIFO fas 1, stödd av ett fåtal jordanalyser, tillräckligt tydligt klarlagt att 10 kap. var tillämpligt. Domstolen fann också att järnbruksverksamheten ska ses som en integrerad helhet som har bedrivits efter den 30 juni 1969. Hela området kan därför omfattas av utredningskrav.
Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga om omfattningen av verksamhetsutövarens ansvar enligt 10 kap. 4 § Miljööverdomstolen uttalade att skälighetsavvägningen ska ske i två steg. För det första ska det utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga ut kostnadssynpunkt. Därefter ska det ske en bedömning av ansvarets omfattning. Miljööverdomstolen fann att de förelagda åtgärderna var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga. Vid bedömningen av ansvarets omfattning beaktade Miljööverdomstolen tidsaspekten och begränsade bolagets ansvar för avhjälpandeåtgärder till 25 % av kostnaderna. Miljööverdomstolen fann även att när ett föreläggande har utformats på så sätt att en verksamhetsutövares kostnadsansvar har begränsats i förhållande till de åtgärder som ska vidtas bör det inte sanktioneras med ett vite. Även fråga om föreläggandet var riktat till rätt adressat.
Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Inom ett område har A bedrivit järnvägs- och bussverksamhet. Kommunen B avsåg att exploatera området för bl.a. bostäder. Fråga om omfattningen av A:s ansvar för efterbehandlingsåtgärder enligt 10 kap 4 § miljöbalken. Miljönämnden hade förelagt två verksamhetsutövare, A och B, i skilda beslut att vidta samma åtgärder för efterbehandling. A överklagade. Beslutet mot B vann laga kraft. Miljööverdomstolen uttalade att det inte fanns något stöd i miljöbalken för att det ska ske en samordnad prövning av samtliga verksamhetsutövare när tillsynsmyndigheten riktar ett föreläggande om åtgärder för efterbehandling. Vid prövningen av vilka efterbehandlingsåtgärder som var miljömässigt motiverade och ekonomiskt rimliga fann Miljööverdomstolen att det inte var skäligt att ålägga A att vidta åtgärder till den del som dessa avsåg att åstadkomma en förädling av området till nivån för känslig markanvändning. Eftersom B redan vidtagit åtgärder till denna...
Ansökan om tillstånd till fortsatt drift vid avfallsanläggningen Storskogen, Oskarshamns kommun ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som verksamhetsutövare är skyldig ställa säkerhet för kostnaderna för avhjälpande av miljöskada eller andra återställningsåtgärder. En avsättning i räkenskaperna utgör inte en ekonomisk säkerhet och har inte motsvarande verkan.
Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Den nya bestämmelsen om kommuns vetorätt i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken har, i avsaknad av särskilda övergångsbestämmelser, bedömts tillämplig även i mål som anhängiggjorts före lagändringen.
Täktverksamhet ----- Tillstånd söktes för naturgrustäkt belägen inom vattenskyddsområde för kommunens råvattentäkt. Länsstyrelsen respektive miljödomstolen lämnade, med hänsyn till intresset av framtida vattenförsörjning, tillstånd till verksamheten endast under en kortare period för avveckling alternativt omställning av produktionen. Miljööverdomstolen fann emellertid att det för närvarande inte var möjligt att ersätta den ur täkten utvunna specialsanden med annat material. Miljööverdomstolen fann det vidare utrett att fortsatt täktverksamhet kunde bedrivas utan risk för påverkan på grundvattenförsörjningen, och förlängde därför tillståndet i tio år.
Miljöteknisk undersökning på Ryssbergsbacken, Nyköpings kommun ----- Avfallsmassor har lagts upp i syfte att skapa en skidbacke. Ett bolag som administrerade en vägbom och utjämnade massor vid deponin har enligt Miljööverdomstolen inte haft en sådan ställning att det har haft faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter på ett sådant sätt att bolaget kunde betraktas som verksamhetsutövare enligt miljöbalken.
Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Miljööverdomstolen har begränsat ett bolags ansvar för saneringsåtgärder på grund av den tid som förflutit sedan delar av föroreningar uppkommit.
Dispens från utförselförbud för kvicksilver ----- Miljööverdomstolen har efter inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen åsidosatt ett i nationell rätt uppställt förbud mot export av kvicksilver. Miljööverdomstolen avslog yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Tidsbegränsning av tillstånd till enskild avloppsanläggning ----- Miljö- och Byggnämnden beviljade tillstånd till BDT-avlopp kopplat till slamavskiljare och markinfiltration på en fritidsfastighet. Miljööverdomstolen upphävde tidsbegränsningen av tillståndet och konstaterade att anläggningen var avsedd för ett enfamiljshushåll och att tillståndet var villkorat med att en ur miljöskyddssynpunkt lämplig anordning skulle installeras. Därmed fanns inga starka miljöskäl som talade för en tidsbegränsning. Sammantaget saknades behov av att tidsbegränsa tillståndet.
Säkerhet för tillstånd till täktverksamhet ----- Länsstyrelsen gav tillstånd till täkt av 120 000 ton grus, sand och morän samt krossning av högst 9 999 ton berg och sten. Bolaget ålades ställa säkerhet med 600 000 kr för efterbehandling. Bolaget överklagade och yrkade att få bryta en större mängd samt att säkerheten skulle sänkas till 350 000 kr. Miljödomstolen gav tillstånd till täkt av 180 000 ton grus, sand och morän och sänkte beloppet för säkerhet till 500 000 kr. Länsstyrelsen överklagade och yrkade att säkerheten skulle bestämmas till 600 000 kr. Miljööverdomstolens majoritet delade länsstyrelsens uppfattning att en indexuppräkning skulle göras av säkerhetsbeloppet och att det inte var tillräckligt att göra en indexuppräkning endast fram till tidpunkten då tillstånd meddelas. Tillståndstidens hela längd bör vara utgångspunkten för den indexuppräkning som ska göras, vilket innebär att tillståndstidens längd påverkar säkerhetens storlek och medför att ju längre tillståndstid som ...
Verksamhetsområde för allmän va-anläggning, miljöhänsyn enligt vattentjänstlagen ----- Länsstyrelsen ålade Eslövs kommun att ordna en allmän avloppsanläggning för åtta (som ev. blir tio) fastigheter i ett mindre samhälle utanför Eslövs tätort. Vissa fastigheter i byn, de ligger på andra sidan av en å som är ett biflöde till Saxån, ingick redan i det kommunala avloppsnätet. Alla fastigheterna i byn var sedan länge anslutna till kommunens dricksvattenanläggning. Kommunen överklagade till Va-nämnden och anförde att det var för få fastigheter och att miljövårdseffekten av en sådan investering inte vägdes upp av de resurser va-kollektivet då måste avsätta. Va-nämnden, som fastställde länsstyrelsens beslut, konstaterade att Saxån med biflöden hyser naturvärden av nationellt intresse, bl.a. den tjockskaliga målarmusslan, samt har problem med övergödning. Även om området är omgärdat av jordbruksmark som sannolikt belastar recipienten betydligt mer än de aktuella fastigheterna utgjorde utsläppe...
Ansökan om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans i Gävle kommun ----- Ragn-Sells Avfallsbehandling Aktiebolag ansökte om tillstånd till behandling och deponering av avfall i bergrum vid Fredriksskans (utanför Gävle) som tidigare och delvis alltjämt används för förvaring av olja. Bolaget kunde enligt Miljööverdomstolen inte visa att de aktuella bergrummen i sig är lämpliga som deponi. Inte heller kunde bolaget visa att deponering i bergrummen skulle vara att föredra framför ytjordsdeponier som uppfyller kraven i deponeringsförordningen med topp- och bottentätning och geologisk barriär. Miljööverdomstolen fann vidare att bolaget inte hade visat att problemen med kvarvarande olja kan lösas på ett tillfredsställande sätt och att det är tveksamt om det villkor som miljödomstolen hade föreskrivit om sanering av oljerester kommer att kunna uppfyllas. Oljeresternas inverkan på avfallets täthet och lakningsegenskaper hade inte heller belysts tillräckligt...
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dels enligt 9 kap. att bedriva befintlig och utökad hamnverksamhet i Verköhamnen, dels enligt 11 kap. avseende muddring och utbyggnad av ny kaj samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § miljöbalken avseende dumpning av schaktmassor vid ny deponiplats, Karlskrona kommun, Blekinge län ----- Miljööverdomstolen har lämnat tillstånd till hamnverksamhet samt dispens från förbudet i 15 kap. 31 § att få dumpa muddermassor till havs som vid provtagning före muddringen innehåller lägre halt tributyltenn (TBT) än gränsvärdet 200 mikrogram/kg TS. Dumpningsplatsen ansågs vara tillräckligt utredd och det framstod som osannolikt att dumpningen med de föreskrivna villkoren kunde medföra olägenhet för människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen har även behandlat frågor om buller från hamnverksamheten och föreskrivit utredningsvillkor härom samt villkor om elanslutning på land och upprättande av en efterbehandlingsplan.
Föreläggande om åtgärder för efterbehandling ----- Fråga bl.a. om ett bolags bristfälliga ekonomiska ställning utgjorde skäl för att jämka bolagets efterbehandlingsansvar i visst fall, har besvarats nekande.
Tillstånd till gruppstation för vindkraft ----- Den nya bestämmelsen om kommuns vetorätt i 16 kap. 4 § första stycket miljöbalken har, i avsaknad av särskilda övergångsbestämmelser, bedömts tillämplig även i mål som anhängiggjorts före lagändringen.
Tilldelning av utsläppsrätter ----- Ett bolag har till följd av en författningsändring den 1 juli 2006 kommit att omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter. Bolagets anläggning har varit berättigad till tilldelning av utsläppsrätter för handelsperioden utan betalning under förutsättning att bolaget ansökt om detta senast den 31 oktober 2006. Bolaget kom emellertid först senare att göra en sådan ansökan och gjorde gällande att detta var ursäktligt och att bolaget därför borde tilldelas utsläppsrätter utan betalning. Miljööverdomstolen fann att konstruktionen av systemet var svårgenomtränglig, men att bestämmelserna inte kunde tolkas på något annat sätt än enligt deras lydelse och att bolagets ansökan därför skulle avslås.
Godkännande av anpassningsplan för deponi vid Mörkeskogs avfallsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att miljöprövningsdelegationens tillståndsbeslut avseende verksamheten vid avfallsdeponi inte hindrade länsstyrelsens beslut avseende anpassningplan för deponin som givits in för godkännande enligt deponeringsförordningen.
Ansökan om gemensam avfallsbehållare ----- Två personer som var boende nära varandra men som inte hade gemensam tomtgräns ansökte om få använda en gemensam avfallsbehållare. Kommunen avslog deras ansökan med hänvisning till att kommunens föreskrifter om avfallshantering för bifall förutsatte att fastighetsinnehavarna hade gemensam tomtgräns. Länsstyrelsen och miljödomstolen fann, i huvudsak på grund av att miljömässiga skäl talade för det, att ansökan skulle bifallas. Miljööverdomstolen upphävde dessa avgöranden och påpekade att kommunfullmäktige genom miljöbalken och avfallsförordningen hade bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om hanteringen av hushållsavfall. Enligt kommunens föreskrifter kunde endast fastighetsinnehavare med gemensam tomtgräns medges rätt att använda gemensam avfallsbehållare. Det fanns därför inte lagliga förutsättningar att bifalla ansökan.
Avvisat överklagande ----- Ett bolag bedrev industriell verksamhet. Efter klagomål på störningar från verksamheten förelade bygg- och miljönämnden bolaget att redovisa utredningar över vibrationer och externbuller. Sedan förelagda utredningar redovisats beslutade nämnden dels att godta inlämnade utredningar över vibrationer och externbuller som framlagts till nämnden, dels att med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förelägga bolaget att senast den 31 december 2008 till nämnden inkomma med en vibrations- och åtgärdsplan där det ska framgå hur Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller avseende befintlig verksamhet samt vibrationsstörningar kan klaras. Beslutet överklagades av en privatperson som stördes av verksamheten. Miljööverdomstolen fann att det överklagade nämndbeslutet, i och med att omfattningen av vibrations- och bullerutredningen slås fast genom detta, får anses ha sådana rättsverkningar gentemot klaganden att han bör få överklaga detsamma. Miljödomstolen hade såled...
Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetens...
Rättegångskostnader ----- Verksamhetsutövaren ansökte om tillstånd till vattenverksamhet bl.a. i form av muddring och till tillstånd till miljöfarlig verksamhet i form av landdeponering av muddermassorna. En sakägare har tillerkänts ersättning för rättegångskostnader endast i den del som avser vattenverksamhet.
Sophämtningsavgift ----- En fastighetsägare ansökte om dispens från sophämtning och befrielse från sophämtningsavgiften med hänvisning till sitt ringa nyttjande av en fritidsfastighet. Miljööverdomstolen fann att det kunde hävdas att hennes nyttjande i och för sig var av sådan begränsad omfattning som i praxis har ansetts kunna medföra befrielse från kommunal sophämtning. Konstruktionen av kommunens renhållningsavgift måste emellertid beaktas. Denna innebar att det inte kommer att utgå någon avgift utöver den fasta avgiften (grundavgiften) för det fall att det inte finns något avfall att hämta. Grundavgiften tas ut för tillhandahållande av bl.a. en avfallsanläggning och mobila avfallsgårdar. Fastighetsägaren hade inte visat att hon inte tar dessa tjänster i anspråk eller i vart fall att hon objektivt sett saknar behov av dem i så måtto att hon utan att begagna sig av kommunens tjänster ändå skulle kunna hantera allt sitt hushållsavfall på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sä...
Avgift enligt lagen om handel med utsläppsrätter ----- Skäl att jämka påförd avgift enligt 8 kap. 6 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter har i visst fall inte ansetts föreligga.
Fastställelsetalan; skadestånd med anledning av miljöskada samt inlösen av fastighet ----- 65 personer väckte talan och yrkade dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB var skyldigt att ersätta var och en för de skador de lidigt till följd av LKAB:s gruvverksamhet, dels att miljödomstolen skulle fastställa att LKAB vid anfordran var skyldigt att lösa in deras respektive fastighet. Miljödomstolen fann att ovisshet rådde om LKAB:s ansökan och att ovissheten lände kärandena till förfång och tillät talan. Miljööverdomstolen delade bedömningen i fråga om ovisshet och förfång vad gällde skadeståndstalan, men fann att det inte fanns några processekonomiska fördelar med att tillåta fastställelsetalan, som därför avvisades. Vad gällde inlösenyrkandet fann Miljööverdomstolen att det inte var möjligt att i förväg föra talan om att inlösenskyldighet skulle föreligga vid en obestämd framtida tidpunkt. Talan avvisades därför även i denna del. LKAB:s yrkande om ersättning för rättegångskostn...
Beslut om föreläggande att vidta åtgärder vid pumpstation ----- Ett bolag lät i samband med uppförandet av ett småhusområde installera en pumpstation för avloppsvattnet från området. Bolaget förelades att vidta försiktighetsmått vid stationen. Hos Miljööverdomstolen var frågan om bolaget efter utförd exploatering utövar verksamheten vid pumpstationen och alltså är rätt adressat för föreläggandet.
Brukningsavgift för vatten- och avloppsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att kommunen som huvudman för va-anläggning kunnat ingå avtal om avsteg från huvudprincipen i va-lagstiftningen att fastighetsägare är brukare, samt att sådana omständigheter förevarit att avtal ingåtts.
Föreläggande om efterbehandling vid tidigare impregneringsanläggning i Nässjö ----- Frågan i målet gällde vilka efterbehandlingsåtgärder som var motiverade och skäliga att vidta i ett område förorenat av kreosot och arsenik från tidigare impregneringsverksamhet. Frågan om ansvarets omfattning behandlades också. (En skiljaktig mening.)
Tillåtlighetsprövning m.m. av ny kraftstation vid befintlig vattenkraftanläggning ----- Ägaren till ett vattenkraftverk ansökte om tillstånd att bl.a. anlägga en ny kraftstation, i närheten av den gamla och uttjänta stationen, med större slukförmåga och viss ändring av vattenvägen. Miljödomstolen fann i särskild dom enligt 22 kap. 26 § miljöbalken vattenverksamheten tillåtlig och meddelade tillstånd till sådana arbeten som detta lagrum omfattar. Miljööverdomstolen bedömde att en tillåtlighetsprövning av vattenverksamheten såsom den var avgränsad här, jämte tillståndsprövning av därmed förknippade byggnadsarbeten, var möjlig utan att t.ex. åtgärder på vattenkraftverkets regleringsdamm samt eventuell ändring av vattenhushållningsbestämmelser omfattades av prövningen.
Beslut att lämna klagomål avseende rensning av dike utan åtgärd ----- Länsstyrelsen lämnade utan åtgärd fastighetsägares klagomål avseende att arbeten utförda i ett dike på fastigheten skulle ha varit en dikesfördjupning i stället för en rensning. Miljödomstolen avslog överklagandet. Miljööverdomstolen ansåg det visat att diket vid grävningen inte bara hade rensats och breddats utan även hade fördjupats. Därmed hade en tillståndspliktig markavvattning utförts. Miljööverdomstolen upphävde miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut och återförvisade målet till länsstyrelsen.
Begäran om återkallelse av tillstånd ----- En tidigare verksamhetsutövare som sökt och erhållit tillstånd till en viss verksamhet har inte ansetts ha rätt att begära att tillståndet ska återkallas enligt 24 kap. 3 § första stycket 5 miljöbalken, då det vid tidpunkten för återkallelsen fanns en ny verksamhetsutövare som bedrev verksamhet med stöd av tillståndet.
Omprövning av villkor avseende sanering av förorenat område----- Beträffande ett bolag som bedriver kemisk processindustri vid Göta älvs strandzon sedan 1924 ansökte Naturvårdsverket år 1996 om omprövning av villkoren för verksamheten. Koncessionsnämnden för miljöskydd meddelade år 1998 ett beslut med nya villkor i flera frågor. Nämnden sköt till senare prövning upp bl.a. frågan om sanering av bolagets industriområde. Prövotiden förlängdes därefter till år 2009 då bolaget kom in med en prövotidsredovisning. Miljödomstolen avslutade prövotiden och ålade bolaget att uppföra en skyddsbarriär mot Göta älv och att inge en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet för detta. Vidare ålades bolaget att senast 15 år efter att domen vunnit laga kraft genom bortgrävning sanera förorenad mark inom delar av industriområdet som bl.a. innehöll kvicksilver och dioxin, bl.a. inom ett f.d. kloralkaliområde enligt en till domen bifogad karta. Saneringsåtgärderna skulle dimensioneras utifrån att kvarlämn...
Skadestånd ----- Makarna S, ägare till en fastighet belägen invid en sjö, yrkade skadestånd av RS som ca 2 km nedströms sjön drev ett vattenkraftverk i en kanal som går från sjöns utlopp. RS hade tillstånd till att dämma vattnet i kraftverkets damm upp till en viss nivå. Makarna S åberopade som grund för sin talan att RS hade låtit vattnet i kraftverksdammen överstiga den tillåtna nivån, vilket påverkat vattennivån i sjön så att makarna S:s fastighet översvämmats. Miljööverdomstolen fann att fråga inte var om sådan verksamhet som avses i 32 kap. miljöbalken och att frågan skulle avgöras enligt allmänna skadeståndsrättsliga priciper. Miljööverdomstolen fann vidare att ett sänkt beviskrav beträffande kausalsambandet kunde tillämpas i ett fall som detta. Då det emellertid var utrett i målet att översvämningarna inte kunde ha orsakats av den otillåtna dämningen i kraftverksdammen ogillades makarna S:s talan.
Ekonomisk säkerhet i samband med tillstånd för avfallsdeponi ----- Ett bolag ansökte om tillstånd till deponi för processavfall från bolagets massafabrik. Deponin skulle lokaliseras ovanpå en befintlig deponi, vilken inte omfattades av tillståndsprövningen. Miljödomstolen lämnade tillstånd till anläggandet av deponin med villkoret att bolaget skulle ställa 19,3 miljoner kr i ekonomisk säkerhet genom bankgaranti eller insättning på spärrat konto. Miljööverdomstolen lämnade bolagets yrkande om ställande av successiv ekonomisk säkerhet utan bifall mot bakgrund av den valda lokaliseringen och de bristfälliga uppgifter som bolaget lämnat rörande vad som deponerats i den befintliga deponin och vilken påverkan detta kan få på efterbehandlingskostnaderna för den nya deponin. Miljööverdomstolen avslog även bolagets yrkanden om ställande av ekonomisk säkerhet i form av moderbolagsborgen och företagsinteckning.
Tillstånd till upprustning och effektivisering av vattenkraftverk ----- Ett kraftbolag hade tillstånd enligt äldre lag till verksamheten vid ett vattenkraftverk. Verksamheten medförde tidvis att allt vatten kunde ledas genom kraftverkets turbiner varvid vattendragets naturliga fåra nedströms den närbelägna regleringsdammen inte försågs med något vatten alls. Miljödomstolen lämnade bolaget tillstånd, mot myndigheters och kommunens erinringar, att ersätta en av turbinerna och installera en ny med större slukförmåga samt att genom kraftverket leda den större vattenmängd som därmed kunde tillgodogöras för elproduktion. Myndigheterna och kommunen hade invänt att den naturliga fåran skulle förbli torr under en ännu längre tid av året samt att miljökonsekvensbeskrivningen och prövningen borde omfatta all verksamhet vid vattenkraftverket för att bl.a. meddela villkor om minimitappning. Miljööverdomstolen, som konstaterade att målet inte gällde ett s.k. ändringstillstånd eller ett omprövningsfö...
Tillstånd till anläggande och drift av hamn vid Norvikudden, i Nynäshamn ----- Miljödomstolen hade avslagit en ansökan om anläggande och drift av en hamn. Miljööverdomstolen bedömde att miljökonsekvensbeskrivningen kunde godtas och fann att vid en samlad bedömning kunde verksamheterna tillåtas enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Vid den samhällsekonomiska bedömningen enligt 11 kap. 6 § miljöbalken framstod det enligt Miljööverdomstolen som uppenbart att mervärdet av den sökta hamnanläggningen väl uppfyllde det i bestämmelsen föreskrivna kravet. Miljööverdomstolen förklarade verksamheterna tillåtliga och föreskrev att miljödomstolen ska meddela tillstånd och föreskriva villkor avseende de ansökta verksamheterna.