Uppehållstillstånd har nekats en vuxen utlänning som på grund av tidigare hushållsgemenskap åberopade anknytning till sin far i Sverige. Fadern ansågs inte vara en sådan anknytningsperson som avses i 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen, eftersom fadern endast har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd här.
Vistelsetiden i Sverige har bedömts vara alltför kort för att en familj med underåriga barn skall kunna beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. Den tid som beaktas är den under vilken sökandena vistats i Sverige i samband med den aktuella ansökan. Den tid en sökande kan ha vistats i Sverige i samband med en tidigare ansökan kan inte beaktas.
Svenskt medborgarskap har nekats av migrationsdomstol med hänvisning till att sökanden enligt Rikspolisstyrelsens misstankeregister var misstänkt för brott. Registerutdraget var dock inaktuellt vid tidpunkten för migrationsdomstolens prövning. Fråga om domstolens utredningsskyldighet.
Bedömningen av om en omständighet som åberopas i ett verkställighetsärende är att anse som ny, skall ske inte bara i förhållande till det lagakraftvunna avlägsnandebeslutet utan även i förhållande till det som prövats utan någon begränsning i sak genom andra beslut som fattats under verkställighetsstadiet.
Ersättning för arbete till offentligt biträde för genomgång med huvudmannen av migrationsverkets avgörande, under medverkan av tolk, skall anses ingå i den ersättning som tillerkänts biträdet av verket.
För att uppehållstillstånd grundat enbart på anknytning till arbetsmarknaden skall kunna beviljas, krävs att anknytningen etablerats under tid då sökanden haft tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning.
En utlänning som tidigare haft ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning kan, trots att förhållandet har upphört, med stöd av 5 kap. 16 § utlänningslagen beviljas fortsatt uppehållstillstånd om han eller hon fått särskild anknytning till Sverige under den legala vistelsetiden här. Sådan särskild anknytning kan t.ex. föreligga om utlänningen har haft ett arbete med viss kontinuitet och omfattning och därmed etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden. Fortsatt uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige beviljades en utlänning som under nära tre års vistelse i Sverige heltidsarbetat som läkarassistent och läkare under nära två års tid (I). På samma grund beviljades en utlänning, som vistats drygt fem år i Sverige och som under större delen av denna tid även arbetat deltid motsvarande i genomsnitt mer än halvtid, fortsatt uppehållstillstånd (II).
UNHCR:s rapport om att situationen i Sri Lanka på väsentliga punkter har förvärrats för den grupp som klaganden tillhör har ansetts innebära en sådan ny omständighet som kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen. Skäl för att bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 § samma lag föreligger därför.
Sociala problem i hemlandet bör regelmässigt lösas i samråd med hemlandets sociala myndigheter och utgör principiellt inte synnerliga skäl för att bevilja uppehållstillstånd.
Vid beräkning av hemvisttid för en sökande som sedan ankomsten till Sverige på grund av sitt arbete vistats utomlands under regelbundet återkommande sammanhängande perioder, har tiden utanför Sverige inte räknats in i hemvisttiden.
Vistelse i Sverige under cirka 18 månader har inte ansetts kunna betecknas som en vistelse för besök. Förlängt uppehållstillstånd för besök har därför inte beviljats
Hemvisttiden i ett medborgarskapsärende har, med hänsyn till bl.a. sökandens avsikt att stadigvarande bosätta sig i Sverige, ansetts kunna räknas redan från tidpunkten för asylansökan.
Uppgift i folkbokföringen att anknytningspersonen är gift med sökanden av uppehållstillstånd har inte ensamt tillmätts betydelse vid bedömningen av om det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap i Sverige.
Hinder mot att meddela återreseförbud har ansetts föreligga, trots att sökanden har icke-bagatellartade vandelsanmärkningar, eftersom det men som utlänningens barn i Sverige kan tänkas lida väger över intresset av att meddela återreseförbud. Vidare har muntlig förhandling i migrationsdomstolen inte ansetts obehövlig.
Möjligheten att erhålla ny prövning av frågan om uppehållstillstånd i verkställighetsärenden är ett extraordinärt rättsmedel som skall tillämpas restriktivt. När åberopade skyddsskäl är hänförliga endast till en del av ursprungslandet, skall möjligheten till internflykt beaktas vid bedömning av om ny prövning av frågan om uppehållstillstånd skall beviljas.
Enbart den omständigheten att en person är statslös, tillhörande gruppen maktoumeen, innebär inte att personen ifråga kan anses vara flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen utan en individuell prövning i det enskilda fallet måste göras.
För att beviljas uppehållstillstånd som tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, krävs ett särskilt EG-uppehållstillstånd som är utfärdat i enlighet med rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning och förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land.
Grund för verkställighetsförvar föreligger när det finns anledning att anta att utlänningen kommer att hålla sig undan. Vid sådan bedömning behöver ett undanhållande inte bestå i ett konkret försök att leva gömd för verkställande myndighet, utan en bedömning av utlänningens agerande i vidare bemärkelse måste göras.
För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas för egna företagare måste för det första sökandens företagsplaner vara realistiska, vilket bland annat betyder att utlänningen måste ha en reell förmåga att driva den aktuella verksamheten. För att företagsplanerna ska anses som realistiska måste sökanden inte bara visa att han eller hon kan försörja sig på inkomsterna från näringsverksamheten. Sökanden måste även visa att han eller hon har ett verkligt och bestämmande inflytande över företagets verksamhet. För det andra måste sökandens försörjning vara tryggad och det krävs härvid att utlänningen visar att han eller hon redan vid ankomsten till Sverige har egna medel att leva av under i vart fall det första året.
Utlänning har inte beviljats uppehållstillstånd för att utöva umgänge med barn, eftersom det inte visats att förutsättningar föreligger för ett umgänge som inte är av begränsad omfattning och eftersom umgänge kan tillgodoses på annat sätt än genom att utlänningen beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
Såväl föräldrarna som deras minderåriga barn har ansetts bundna av föräldrarnas nöjdförklaringar över Migrationsverkets avvisningsbeslut. Föräldrarnas överklagande till migrationsdomstolen har därför ansetts återkallat för samtliga familjemedlemmar.
Att en ansökan om asyl i Sverige återkallas efter Migrationsverkets beslut om överföring enligt Dublinförordningen, medför inte i sig att förordningen inte längre ska tillämpas.
Uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder har inte kunnat beviljas ett barn, eftersom barnet inte genom bosättning anslutit sig till sin far i Sverige och fadern inte haft del i vårdnaden om barnet.
Bestämmelsen om uppehållstillstånd för umgänge med barn i 5 kap. 3 a § första stycket 3 utlänningslagen är tillämplig endast när utlänningen är vårdnadshavare eller har tillerkänts rätt till umgänge med barnet och inte sammanlever med detta. - Anknytning till sambo när sammanboendet endast skett i Sverige ska prövas enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen, dvs. som om det är fråga om avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande. Sådant uppehållstillstånd ska enligt 5 kap. 8 § andra stycket utlänningslagen tidsbegränsas vid första beslutstillfället.
Varaktigheten av ett återreseförbud ska bestämmas utifrån en allsidig bedömning av vad som ligger utlänningen till last och med hänsyn till konsekvensen för denne av återreseförbudet. Även med beaktande av att utlänningen gett sig frivilligt till känna har den långa tiden, nära fem år, för den illegala vistelsen lett till återreseförbud i fyra år.
Bestämmelserna i 12 kap. 19 § utlänningslagen om ny prövning av frågan om uppehållstillstånd är inte tillämpliga i ett lagakraftvunnet ärende om verkställighet av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen.
När vårdnadshavaren (modern) uttryckligen medgett att barnet får bosätta sig hos fadern i Sverige har det särskilda beroendeförhållandet mellan modern och barnet brutits. Förutsättningar för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen föreligger därmed inte. Synnerliga skäl enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen för att bevilja modern uppehållstillstånd i Sverige har med hänsyn till barnets situation ansetts föreligga. Synnerliga skäl för undantag från huvudregeln i 5 kap. 18 § första stycket utlänningslagen att uppehållstillstånd ska ha sökts och beviljats före inresan till Sverige har vidare förelegat med stöd av 5 kap. 18 § andra stycket 6 utlänningslagen.
Avsaknad av möjlighet att överklaga beslut om uppehållskort står inte i strid med EG-rätten eftersom kortet i sig inte är bärare av någon rättighet, däremot följer av rörlighetsdirektivet 2004/38/EG en ovillkorlig rätt till domstolsprövning av uppehållsrätten.
Migrationsverket är handläggande myndighet i fråga om förvar efter den tidpunkt då migrationsdomstol slutligt avgjort frågan om uppehållstillstånd och därmed skilt sig från målet och innan Migrationsöverdomstolen tagit upp frågan genom att meddela prövningstillstånd.
I mål där utlänning med stöd av 12 kap. 19 § utlänningslagen beviljats ny prövning av frågan om uppehållstillstånd är prövningen begränsad till de nya omständigheter som är hänförliga till utlänningens behov av skydd i Sverige. Det är också nödvändigt att även de skyddsskäl som utlänningen åberopat i den tidigare processen omfattas av den nya prövningen.
En person som sökt uppehållstillstånd på grund av anknytning till make i Sverige har nekats detta med anledning av att hon anses ha medvetet lämnat oriktiga uppgifter om sina medsökande barns åldrar och därmed gett sken av att ansökningen gällt en återförening av en familj med minderåriga barn.
Verkställighetshinder kan beaktas vid den samlade bedömningen av om synnerligen ömmande omständigheter föreligger. När den enskilde själv inte har gjort försök att undanröja eventuella verkställighetshinder och något försök att verkställa utvisningen ännu inte har gjorts har det inte visats att det finns något konkret verkställighetshinder som vid en sådan bedömning skulle kunna beaktas.
När myndigheternas ovilja att bereda en enskild skydd från misshandel av f.d. make beror på sociala och kulturella strukturer och det förhållandet att den enskilda är en kvinna, har flyktinggrundande förföljelse på grund av kön ansetts föreligga. Ett rimligt internt flyktalternativ har bedömts tillräckligt, eftersom den enskilda kunnat erbjudas myndigheternas skydd i en annan del av hemlandet även om hon saknade social förankring där, då hon inte vid ett återvändande skulle komma att mötas av otillbörliga umbäranden ur humanitär synvinkel.
Sökandens skyddsbehov har prövats mot hemlandet eftersom det inte har ifrågasatts att han varit medborgare i detta land. Vidare har sökanden vistats i ett annat land under de närmaste tretton åren innan han kom till Sverige. Det har inte ansetts sannolikt att han vistats där så länge utan att ha haft laglig rätt därtill. Särskilda skäl har ansetts föreligga att pröva sökandens skyddsbehov även mot det andra landet.
Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning har ansetts föreligga avseende en utlänning som haft för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en i Sverige bosatt person. Med hänsyn till att anknytningspersonen i Sverige tidigare hade gjort sig skyldig till våldsbrott mot närstående och till att paret hade träffats endast i begränsad omfattning, kunde det antas att utlänningen skulle komma att bli utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning om uppehållstillstånd beviljades.
Asylprocessen och mottagningsförhållandena i Grekland har inte ansetts vara sådana att en överföring av en asylsökande enligt Dublinförordningen strider mot principen om non-refoulement och Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Skäl att göra undantag från Dublinförordningens ansvarighetskriterier har inte ansetts föreligga.
Återkallelse av permanent uppehållstillstånd. Vid prövning enligt fyraårsregeln i 7 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen har ett flertal kortare utlandsresor inte ansetts utgöra avbrott i vistelsetiden i Sverige. Synnerliga skäl för återkallelse av uppehållstillståndet har ansetts föreligga med beaktande av utlänningens svaga anknytning till det svenska samhället.
Synnerliga skäl för fortsatt förvar har ansetts föreligga trots att klaganden vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens prövning varit förvarstagen i två år och åtta månader.
Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras för att sökanden utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet ska förutom brottslighetens art och omfattning samt styrkan i den åberopade anknytningen även beaktas den tid som förflutit sedan sökanden senast dömdes för brott. Vid bedömningen ska särskilt beaktas brottslighet som riktat sig mot anknytningspersonen. - En sökande har, med hänsyn till hans starka anknytning till Sverige och att den senast kända brottsligheten ligger cirka tio år tillbaka i tiden, bedömts ha rätt till uppehållstillstånd trots att han gjort sig skyldig till upprepad och allvarlig brottslighet som delvis riktat sig mot anknytningspersonen (I). – Däremot har en sökande som begått upprepade brott, främst med hänsyn till att en betydande del av dessa riktat sig mot den egna familjen, vid prövning cirka fyra år efter det senast kända brottet begicks alltjämt ansetts utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet, varför han nekats uppehållstillstånd (II).