Beslut om fastställelse av tomtindelning av ett kvarter med därav enligt 38 § byggnadslagen följande nybyggnadsförbud har ansetts hänförligt under 4 kap 18 § JB, när särskilda skäl inte talar däremot.
Yrkande av medlem i vägförening om undanröjande av refuger med stolpar som föreningen anordnat på en av sina vägar har ansetts kunna prövas enligt handräckningslagen (1981:847). Yrkandet har ogillats, eftersom anordningarna inte medfört något påtagligt intrång i sökandens rätt som nyttjare av vägen.
Vid verkställighet här i riket enligt lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, av finsk domstols utslag, i vilket underhållsskyldigheten fastställts med tillämpning av finska rättsregler, har preskriptionsreglerna i 7 kap 9 § FB inte ansetts tillämpliga.
TR har i samband med avskrivning av lagsökningsmål meddelat beslut om skyldighet för borgenären att ersätta rättegångskostnad. Talan mot beslutet har fullföljts i HovR:n. Förbudet i 36 § lagsökningslagen att överklaga till HD har ansetts gälla HovR:ns beslut också i sådant mål.
Arvsskattemål. Testamentsdonation av fastighet avsedd att användas som semesterhem för viss kategori personal hos en ideell förening har förklarats enligt 3 § arvsskattelagen fri från skatt när föreningens (Ersta diakonisällskap) huvudsakliga ändamål är sådana som avses i nämnda lagrum.
Fråga om bestämmande av skadestånd vid uppsåtligt intrång i upphovsrätt till musikaliska verk med därtill hörande texter, bestående i utbjudande och försäljning av olovligen framställda grammofonskivor. 54 § upphovsrättslagen.
Vid beräkning av stämpelskatt vid köp av fast egendom har värdet av årlig "livränta", som skall utgå under 12 år kvartalsvis i förskott från köparen till säljaren eller dennes rättsinnehavare, ansetts böra beräknas enligt den till lagen om arvsskatt och gåvoskatt fogade tabellen II.
Ansökan om upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt motiverats av önskemålet att kunna fastställa den blivande motpartens identitet, har med hänsyn till omständigheterna lämnats utan bifall.
I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden ej ansetts tillförlitligen utrett genom den på samlagsfrågan direkt inriktade bevisningen. Genom denna bevisning sammanställd med resultaten från den blodgenetiska undersökningen och övriga omständigheter har HD emellertid funnit styrkt att svaranden är barnets far. Faderskap för svaranden har därför fastställts.
Fråga huruvida avstyckning, som innehar avvikelse från arealbestämmelser i byggnadsplan, enligt 3 kap 2 § 3 st fastighetsbildningslagen kunde ske utan byggnadsnämndens medgivande.
När ett ombud företräder dels part för vilken han är biträde enligt rättshjälpslagen dels annan part och parterna för gemensam talan, är han - oavsett om processgemenskapen är nödvändig - berättigad till ersättning för det arbete han utfört som biträde åt parten med rättshjälp, oberoende av om arbetet har kommit även medparten till godo.
Utmätning av fordran på försäkringsersättning har - oberoende av besittningsförhållandena i fråga om den försäkrade egendomen - ansetts kunna äga rum endast om det framgår att fordringen tillhör gäldenären. 4 kap 17 § UB.
Tagande i förvar jämlikt 1 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m m av egendom, som någon innehar, har ansetts förutsätta att innehavaren själv åtkommit egendomen genom brott.
Underlåtenhet av domare att lämna underrättelse om begånget fel från domstolens sida har ansetts ej utgöra myndighetsutövning och därför inte kunna medföra straffansvar enligt 20 kap 1 § BrB. På motsvarande sätt har bedömts meddelande till parterna om ifrågasatt rättelse enligt 17 kap 15 § RB. Fråga också huruvida visst handläggningsfel - företagande av tvistemål till omedelbar huvudförhandling i strid med 42 kap 20 § 2 st RB - var att anse som grovt oaktsamt i straffbestämmelsens mening.
Fråga om betydelsen i ersättningshänseende av att beträffande avstyckningsplaneområde meddelats tätbebyggelseförbud jämlikt 168 § byggnadslagen dels i fall av inlösen enligt 41 § byggnadslagen (I) och dels i fall av expropriation för tätbebyggelse (II).
Utmätning hos konkursbo har i och för sig ansetts kunna äga rum för en fordran mot boet. Då det emellertid av den åberopade exekutionsurkunden inte klart framgick, om fordringen riktade sig mot konkursboet eller konkursgäldenären, har urkunden funnits inte kunna läggas till grund för sådan utmätning.
Fråga om utmätning av en häst som gäldenären ensam eller tillsammans med sin make har lämnat till en travtränare. Hästen har ansetts fortfarande befinna sig i gäldenärens egen eller makarnas gemensamma besittning, varför utmätning har kunnat ske med tillämpning av 4 kap 18 eller 19 § UB.
Rätt till fiske i en del av en sjö (Torringen) har på grund av urminnes hävd förklarats tillkomma en by, som inte äger strand vid sjön, vid sidan av de strandägande skifteslagens fiskerätt.
En hyresvärd har sagt upp en lokalhyresgäst (innehavare av tobaksaffär). Befogad anledning att upplösa hyresförhållandet har inte ansetts föreligga. Hyresgästen har därför ansetts berättigad till ersättning enligt 12 kap 57 § JB.
Arvsskattemål. I bouppteckning angavs felaktigt att viss egendom var den efterlevande makens enskilda. Den felaktiga uppgiften rättades sedermera genom en tilläggsbouppteckning. Den omständigheten att det med hänsyn till innehållet i ett vid den ursprungliga bouppteckningen fogat äktenskapsförord hade varit möjligt att uppmärksamma felaktigheten redan vid inregistreringen av denna bouppteckning har inte ansetts utgöra skäl att underlåta efterbeskattning på grundval av tilläggsbouppteckningen. 32 § d) lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Fråga i visst fall huruvida ersättning kunde utgå till rättshjälpsbiträde, fastän framställningen om ersättning inte gjorts förrän handläggningen av det mål rättshjälpen avsåg redan hade avslutats. Jfr 18 kap 14 § RB.
Bolaget K, som hade en fordran på bolaget A enligt revers, försattes i konkurs. A hade en fordran hos K, som fick göras gällande i konkursen. Vid tidpunkten för konkursbeslutet var emellertid K:s reversfordran pantförskriven till en bank till säkerhet för K:s förpliktelser gentemot banken. Under konkursen förklarade banken, som hade även andra säkerheter, sig avstå från panträtten i reversfordringen. A har ansetts ha rätt till kvittning i konkursen. 121 § konkurslagen.
Stämpelskattemål. Ett som gåva betecknat fastighetsförvärv har skett mot vederlag uppgående till knappt 83 % av fastighetens värde i stämpelskattehänseende. Den omständigheten att överlåtelsen var förenad med vissa rådighetsinskränkningar för mottagaren har inte ansetts föranleda att fånget vid tillämpning av 3 § stämpelskattelagen skulle bedömas som annat än gåva.
Skadeståndstalan, som enskilda personer fört mot staten med stöd av 3 kap 2 § skadeståndslagen, har grundats på beslut av lägre myndighet mot vilket de utan resultat anfört besvär hos regeringen. Oaktat regeln i 3 kap 7 § samma lag har sådan talan tillåtits dels när regeringens avslagsbeslut antagits ha annan grund än att det överklagade beslutet ansetts riktigt, dels när besvären avvisats av formella skäl.
Talan som väckts av part om förpliktande för motparten att fullgöra betalning till tredje man har, när speciella omständigheter ej förelegat, avvisats.
Frågor om tredje mans befogenhet att väcka talan i tvistemål om bättre rätt till lös egendom som har blivit föremål för betalningssäkring (I) resp utmätning (II). Sådan talan har i fråga om betalningssäkrad egendom ansetts kunna föras mot borgenären (det allmänna). Beträffande utmätt egendom har tillåtits talan mot utmätningssökanden även utan stod av föreläggande enligt 4 kap UB.
Ett avtal om företagsförsäkring innehåller villkor om att vid tvist om värdet av skada på egendom värderingen på begäran av part skall hänskjutas till avgörande av skiljemän. Fråga huruvida villkoret med tillämpning av 36 § avtalslagen skulle lämnas utan avseende.
I mål om ansvar för överträdelse av vissa bestämmelser i förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden, såvitt de avser Blekinge kontrollområde, har villfarelse rörande bestämmelsernas innebörd funnits ej vara i straffrättslig mening ursäktlig.
Till verkställande av ett beslut om betalningssäkring omhändertog kronofogdemyndigheten bl a vissa kontanter som förvarades i ett bankfack. Bankfacket förhyrdes av en kvinna med vilken gäldenären varaktigt sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden, och kvinnan för i målet talan om att verkställigheten delvis skall hävas eftersom vissa av de omhändertagna kontanterna tillhör henne. Gäldenären innehade en nyckel till facket och äger ostridigt värdehandlingar och kontanter till betydande belopp som fanns där. Hyreskontraktet upptog emellertid kvinnan som ensam fackinnehavare och innehöll inte något förordnande om rätt till tillträde för annan. Vid bedömning av kvinnans talan har hon ansetts ha ensam haft besittningen till de omtvistade kontanterna.
Gåvoskattemål. År 1945 överlämnades till en bank ett penningbelopp att förvaltas av banken under namnet "Fonden av år 1945". I meddelade föreskrifter för fonden angavs bl a att beloppet i fråga tillhörde A, att avkastningen av de deponerade medlen skulle fonderas i den mån den ej åtgick till skatter och bankens arvode samt att fondens medel skulle utbetalas till A när denne år 1970 fyllde 25 år eller, om han då ej var i livet, till vissa angivna alternativa mottagare. Fråga huruvida gåvoskattefrihet enligt 39 § b) lagen om arvsskatt och gåvoskatt jämförd med punkten 2 i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen skulle anses föreligga vid A:s tillträde av gåvan och fondens upplösning år 1970. Tillika fråga huruvida en till LSt:n av A avgiven gåvodeklaration medförde avbrott av preskription av statens anspråk på gåvoskatt.
Jordbruksarrendator, som bedrivit svinuppfödning i den arrenderade fastighetens ladugård, har överlåtit denna rörelse och till förvärvaren utan jordägarens samtycke upplåtit nyttjanderätt till ladugården frånsett visst utrymme däri samt till den del av huvudbyggnaden som ingick i arrendet. Fråga huruvida upplåtelsen kunde anses utgöra sådant uthyrande av ledigt utrymme i byggnad som avses i 8 kap 19 § JB.
Mot ansökan om försäljning av egendom enligt 6 § samäganderättslagen har invänts att samäganderätt inte föreligger till egendomen. Denna invändning har ansetts kunna prövas i ärendet.
Återställande av försutten tid. Underrättelse enligt 17 kap 9 § 4 st RB om tiden för meddelande av dom har i rätt tid sänts till utomlands (Estland) bosatt part men kommit parten till del först sedan tiden för anmälan av vad mot domen gått ut. Omständigheterna har bedömts inte vara sådana att det kunde läggas parten till last att hon inte hade ställt ombud för sig i malet i Sverige. Laga förfall har ansetts föreligga för partens underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan.
Vid bedömning, enligt 3 § 3 st stämpelskattelagen (1964:308), av frågan om stämpelskatt för ett som gåva betecknat fastighetsförvärv, uppstår fråga vilket värde som enligt 8 § samma lag skall gälla som egendomens värde med hänsyn till att byggnadsåtgärder företagits före förvärvet men efter den tidpunkt som varit bestämmande för taxeringsvärdet året före lagfartsansökningen. Värdeökningen på grund av byggnadsåtgärderna har funnits inte kunna beaktas i inskrivningsärendet.
TR dömde tilltalad för flera brott avseende skilda gärningar till gemensam påföljd. Den tilltalade fullföljde talan till HovR:n med yrkande att bli frikänd från åtalet för två av brotten samt att den gemensamma påföljden måtte mildras. Sedan HovR:n fastställt TR:ns dom och den tilltalade fullföljt talan i HD med samma yrkande som i HovR:n, återförvisades målet av bevisupptagningsskäl till HovR:n, därvid dess dom i ansvarsdelen undanröjdes i sin helhet.
Vid bouppteckning efter fader till barn utom äktenskap - fött före 1969 - har endast efterarvinge känt till barnets existens. Fråga vid tillämpning av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken, om detta förhållande kunde likställas med vetskap hos dödsbodelägare och däri genom medföra att barnet hade arvsrätt efter fadern.
Vid ett informationsmöte angående pågående småhusbyggande, vilket anordnats av det bolag som byggde husen, lämnade en företrädare för bolaget uppgifter om det beräknade framtida utfallet av en indexklausul som ingick i det kontraktsformulär bolaget använde vid försäljning av husen. En spekulant fick genom en av bolaget anlitad mäklare upplysningar om vad som vid mötet sagts om indexklausulen. Sedan spekulanten köpt en fastighet av bolaget och det visat sig att indexutfallet blev oförmånligare för honom än vad han med ledning av bolagets uppgifter haft anledning räkna med, har bolagets rätt att utkräva kompensation för inträffad indexhöjning begränsats i enlighet med de vid mötet lämnade uppgifterna.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. TR hänsköt mål om betalningsföreläggande till rättegång. Yrkat kapitalbelopp jämte det belopp, vartill yrkad ränta kunde överslagsvis beräknas, översteg hälften av gällande basbelopp. TR:n handlade likväl målet enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden (1974:8). TR:ns misstag i fråga om tillämplig handläggningsform har bedömts som domvilla. 22 § 5 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Arbetsredskap som en gäldenär behöver för förvärvsverksamhet kan undantas från utmätning, även om gäldenären uppbär förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.
Fullföljdsförbudet i 15 kap 32 § GB och 20 kap 12 § FB har ansetts omfatta även beslut som HovR i mål avseende frågor som anges i lagrummen har meddelat angående rättegångskostnad parterna emellan eller angående ersättning till statsverket för kostnad i anledning av motparts rättshjälp.(Jfr. beslut 84-01-10 i mål nr Ö 1225-81.)
I mål där social centralnämnd för talan mot A om fastställande av faderskap, har A i sin tur instämt en annan man, B. Fråga om skyldighet för A, som återkallat sin talan sedan det genom rättsgenetisk undersökning klarlagts att B inte kan vara far till barnet, att ersätta B:s rättegångskostnader. 3 kap 11 § FB.
Sveriges Radio Aktiebolag har efter beställning av enskild person utan upphovsmännens samtycke framställt kopia av inspelningar av två musikaliska verk och tillställt beställaren kopiorna. De inspelningar som använts för kopieringen har innehafts av bolaget och i det ena fallet utgjorts av sådan upptagning som avses i 22 § 1 st upphovsrättslagen. Fråga dels om i sistnämnda fall denna bestämmelse utgjort hinder mot kopieringen dels om kopieringen kan anses som framställning för enskilt bruk enligt 11 § 1 st upphovsrättslagen.
Resningsärende. Ägaren av en utarrenderad jordbruksfastighet har, sedan arrendet upphört men medan arrendatorn alltjämt brukade fastigheten, utan arrendatorns medgivande plöjt upp ett område och vidtagit vissa andra åtgärder på fastigheten. Fastighetsägaren har ansetts härigenom ha gjort sig skyldig till självtäkt 8 kap 9 § och 11 § 2 st BrB.
I samband med dom i mål vari part beviljats allmän rättshjälp beslöt TR:n att parten inte skulle erlägga rättshjälpsavgift. Sedan parten fullföljt talan mot domen, förordnade HovR:n att rättshjälpen skulle upphöra och förpliktade HovR:n parten att till statsverket återbetala rättshjälpskostnaderna i såväl TR:n som HovR:n. Eftersom TR:ns beslut rörande rättshjälpsavgift inte överklagats, har HovR:n ansetts inte ha ägt ingå i prövning av om parten borde åläggas återbetalningsskyldighet till statsverket för rättshjälpskostnaderna i TR:n.
En kvinna, som är iransk medborgare men stadigvarande bosatt i Sverige, födde här ett barn. En svensk man lämnade skriftligt faderskapserkännande, vilket godkändes av modern och socialnämnden. Modern var emellertid gift med en annan man, som var brittisk medborgare. Sedan modern och barnet lämnat Sverige, väckte modern här för egen del talan mot den man som lämnat faderskapserkännandet om att detta skulle förklaras ogiltigt, varvid åberopades bl a att erkännandet inte godkänts av hennes make. Frågan huruvida modern hade rätt att föra sådan talan har bedömts enligt den lag som var tillämplig i fråga om giltigheten av faderskapserkännandet, vilket i förevarande fall ansetts vara svensk lag. Modern har ansetts sakna rätt att föra nämnda talan.
En person färdades på cykel genom en öppning i Visby ringmur ut på en stig. Denna löpte genom ett grönområde som ägdes av kommunen och var upplåtet till allmänhetens begagnande. Några meter utanför muren fanns en avsats där stigen övergick i en trappa. Cyklisten, som inte upptäckte detta i tid, föll nedför avsatsen och skadades. Kommunen har inte ansetts vållande till skadan genom underlåtenhet att vidta särskilda åtgärder till förebyggande av en sådan olycka som den inträffade.
Sedan utmätning överklagats av gäldenären försåldes den utmätta egendomen och utbetalades influtna medel till utmätningssökanden. I HD medgav utmätningssökanden yrkandet om hävning av utmätningen. På grund av medgivandet har utmätningen och beslutet om utbetalning hävts.
Fråga om ersättning till domstolstolk för det fall att tolkuppdraget har återkallats (I) eller tagit kortare tid i anspråk än som ursprungligen avsetts (II).
Frågor om skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av påstådda fel vid handläggning av byggnadslovsärenden och efterföljande tillsyn, när uppförd byggnad skadats genom sättningar (1 och II) eller genom inträngande vatten (III). - Att den skadelidande förvärvat fastigheten först efter det att byggnadslov meddelats och huset uppförts hindrar inte att kommunen kan bli skyldig ersätta honom för skador på huset. Fråga även om kommuns skadeståndsskyldighet för fel vid planläggning före skadeståndslagens ikraftträdande (III).
Fullföljdsförbudet i 20 kap 12 § andra meningen FB har ansetts gälla även fråga om ersättning för rättegångskostnad som uppkommit i mål angående besvär över beslut av överförmyndare.
Bestämmelsen i 4 § 2 st räntelagen har tillämpats på fordran på avträdesersättning vid jordbruksarrende. Härvid har ränta på förfallet belopp ansetts börja utgå en månad efter det att borgenären framställt sitt krav på grundval av avträdessyn, dock inte för tid innan kravet och synehandlingen kom gäldenären till handa.
Servitutsrättigheter innefattande bl a rätt till fångskog och vedbrand till husbehov, som vid avsöndring 1872 tillagts en torplägenhet, på vilken befintligt bostadshus numera används endast för fritidsboende, har vid fastighetsreglering upphävts. Ersättning för värdeminskning som förlusten av rätten till byggnadsvirke och ved medfört för lägenheten har tillerkänts ägaren av denna.
Fråga om förutsättningarna för och beviskravet vid tillämpning av bestämmelserna om efterprovision i 68 § 2 st lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande.
Oljeutsläpp ägde rum i Oxelösunds hamn från ett tankfartyg, som efter grundkänning i samband med tillägg vid kajplats i hamnen fått läckage i en bunkertank. Hamnanläggningens ägare yrkade ersättning av fartygsägaren för uppkommen skada under åberopande av 3 § 1 st lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Fråga, i anledning av invändning från fartygsägarens sida om jämkning av ersättningen, huruvida hamnanläggningens ägare kan anses ha genom vållande på sin sida medverkat till skadan. Fartygsägaren har först i HD såsom särskild grund för jämkning av skadeståndet åberopat att skadan uppkommit i miljöfarlig verksamhet, som hamnanläggningens ägare bedrev, och att denne därför enligt fartygsägarens mening har strikt ansvar för skadan enligt 30 § 1 st miljöskyddslagen (1969:387). HD har med åberopande av 55 kap 13 § RB avvisat den sålunda anförda omständigheten såsom självständig grund för jämkningsyrkandet.
Fråga, i mål om ansvar för misshandel, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brottet och den tilltalades personliga förhållanden.
Efter det TR meddelat beslut i arvsskatteärende har förmånstagaren övertagit betalningsansvar för dödsboets gäld. Fråga huruvida övertagandet kunnat beaktas i skattehänseende.
En man, som har utsatt sin samboende för allvarlig misshandel, har i TR:n dömts till fängelse och i HovR:n till skyddstillsyn jämte böter. I HD har påföljden bestämts till fängelse. Vid bestämmande av strafftidens längd har beaktats att TR:ns dom överklagades endast av den tilltalade och att han har stått under övervakning till följd av HovR:ns dom.
Bestämmelserna i andra och tredje meningen av 51 kap 25 § RB har ansetts böra tillämpas med beaktande av tanken bakom det i lagrummets första mening stadgade förbudet mot reformatio in pejus.
Efter avtal mellan travtränaren A samt B om att viss häst skulle skötas och tränas av A, har denne omhändertagit hästen. I mål om utmätning för B:s gäld gör C gällande att hästen tillhör honom och att B handlat på hans uppdrag. Fråga huruvida den av A innehavda hästen skall, med avseende på tillämpning av 4 kap 18 § 1 st UB, anses vara i B:s besittning.
I mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan, där ena maken hade allmän rättshjälp, ålades andra maken att ersätta staten hälften av rättshjälpskostnaden, trots att han hade eget ombud och parterna förklarat sig vara överens om att någon ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader inte borde åläggas honom. Sedan maken i besvär till HovR:n upplyst att hans egna ombudskostnader uppgick till minst det belopp han ålagts att betala till statsverket, upphävdes beslutet om ersättningsskyldighet. Av maken framställt yrkande om ersättning av staten för rättegångskostnader i HovR:n har ogillats, då det ansetts att maken genom försummelse föranlett rättegången där.
Arvsskattemål. När det är oklart om ett vid arvsbeskattningen åberopat partiellt avstående från arv hänför sig till viss egendom eller viss andel av arvingens lott, bör den sistnämnda tolkningen ges företräde.
Arvsskattemål. Kvarlåtenskapen efter avliden person skulle enligt testamente delas lika mellan sex angivna personer. Genom arvskifte erhöll tre av dessa vardera ett belopp som understeg en sjättedel av kvarlåtenskapen, medan återstoden delades lika mellan övriga testamentstagare. Hinder att beakta arvskifteshandlingen vid bestämmande av arvsskatten har ansetts inte föreligga. 16 § 1 st arvsskattelagen och 11 kap 7 § ÄB.
Sedan makar i mål om äktenskapsskillnad träffat överenskommelse bl a om skyldighet för ena maken att betala underhållsbidrag till makarnas barn, innefattande att ändringar av bidragen enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag inte skulle ske under viss tidsperiod, förordnade TR:n i sin dom i enlighet med överenskommelsen. Frågan, huruvida domen strider mot tvingande reglering i nämnda lag, har ansetts inte kunna komma under bedömande i mål om verkställighet av domen. Det har ansetts åvila domstol att, innan överenskommelse om underhållsbidrag fastställs, pröva att överenskommelsen inte strider mot sådan tvingande reglering.
Fråga, i visst fall, huruvida en som köpeavtal betecknad handling kunde anses uppfylla föreskriften i 4 kap 1 § JB att köpehandling skall innehålla förklaring av säljaren att egendomen överlåtes på köparen.
En år 1966 meddelad dom på underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad har jämkats på grund av ändrade förhållanden. Vid jämkningen har 11 kap 14 § GB i dess nu gällande lydelse tillämpats. Därvid har vid bedömning av frågan, om synnerliga skäl för underhållsbidrag enligt 3 st i paragrafen föreligger, ansetts böra som en särskild omständighet vägas in att underhållsbidrag har fastställts enligt äldre bestämmelser.
Fråga i mål om försäkringsersättning på grund av motorfordonsförsäkring, tecknad av konsument, om bevisbörda och beviskrav för att bil skulle anses ha tagits och brukats olovligen på sätt det åberopade försäkringsvillkoret förutsatte. (I och II)
En elabonnent, som har gjort ingrepp i två elmätare och därmed åstadkommit att mätarna registrerat en mindre strömförbrukning än den verkliga, har dömts för olovlig kraftavledning.
En tilltalad, som av HovR:n dömts för vårdslös skatteuppgift jämte andra brott till gemensam påföljd och ålagts näringsförbud, har i sin revisionsinlaga yrkat frikännande från ansvar för vissa av brotten samt i vart fall ändring av påföljden. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift samt påföljden. Sedan den tilltalade vid huvudförhandlingen yrkat frikännande från ansvar även för andra brott, av vilka vissa angivits i revisionsinlagan, och upphävande av näringsförbudet, har hans talan avvisats i de delar där prövningstillstånd ej meddelats. I fråga om åtal för vårdslös skatteuppgift, som avsett ett flertal mervärdeskattedeklarationer, anses felaktiga uppgifter som hänför sig till en och samma redovisningsperiod skola bedömas som en gärning för sig. Beträffande rekvisitet "betydande belopp" i 5 § skattebrottslagen - som funnits skola avgöras för varje gärning utan beaktande av om gärningen upprepats - har gränsen ansetts i allmänhet kunna sättas v...
Överenskommelse, träffad före anläggningsförrättning (I) eller fastighetsbildningsförrättning (II och III), har under vissa förutsättningar ansetts innebära ett medgivande enligt 16 § anläggningslagen respektive 5 kap 18 § FBL. Tillika frågor om förutsättningar för att fastighetsbildningsförrättning skall kunna handläggas utan sammanträde och kommunikation med sakägare. 4 kap 14 och 15 §§ FBL. (II och III).
TR har avslagit parts begäran om förordnande av viss person till biträde enligt rättshjälpslagen. Sedan HovR:n efter besvär av parten förordnat personen i fråga till biträde, har domstolsverket anfört besvär mot beslutet i HD. Talan har avvisats på grund av fullföljdsförbudet i 54 kap 8 § RB jämförd med 49 kap 4 § 1 st 7 RB.
Fråga huruvida tilltalad, som hölls i häkte på grund av fara för fortsatt brottslig verksamhet, borde försättas på fri fot därför att viss risk förelåg för att kvarhållande av honom i häkte skulle föranleda att han i målet berövades friheten under längre tid än som med hänsyn till reglerna om villkorlig frigivning svarade mot verkställighet av frihetsberövande påföljd som kunde komma att ådömas honom.
Stämpelskattemål. Byggnadsföretag sålde en fastighet till två makar, varjämte avtal träffades om att säljaren skulle uppföra ett bostadshus på fastigheten åt köparna. Sedan hustrun, som var utländsk medborgare, underlåtit att inom föreskriven tid söka förvärvstillstånd, blev förvärvet i den delen ogiltigt enligt 5 § 3 st lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m m. Köpet bekräftades därefter, sedan byggnaden uppförts, av parterna genom anteckning på köpehandlingarna, varefter förvärvstillstånd beviljades. Hustruns fastighetsförvärv har vid stämpelskattens bestämmande ansetts inte ha skett förrän köpeavtalet bekräftades. Vid det förhållandet att fastigheten under byggnadstiden tillhört byggnadsföretaget och mannen gemensamt, medan byggnaden - efter hand som den uppförts - blivit makarnas gemensamma egendom, har byggnaden vid tiden för hustruns förvärv av fastighetsandelen ansetts inte utgöra tillbehör till fastigheten.
Preskriptionstiden för sakhäleri har ansetts skola i princip räknas från den första handling som utgör ett fullbordat häleri. Sedan tilltalad av HovR dömts för flera brott till gemensamt straff men frikänts från ansvar för två ytterligare gärningar, fullföljde riksåklagaren talan med yrkande att den tilltalade måtte fällas till ansvar för dessa gärningar och att påföljden för all den av åtalet omfattade brottsligheten måtte bestämmas till det av HovR:n utmätta straffet. HD:s prövning har ansetts inte omfatta vare sig den tilltalades skuld till de brott för vilka han dömts av HovR:n eller, då HD inte fällde den tilltalade till ansvar för något ytterligare brott, frågan om påföljden för den tilltalades brottslighet.
TR:s avskrivningsbeslut med anledning av återkallelse av ansökan om betalningsföreläggande liksom i samband därmed meddelat beslut angående rättegångskostnad har ansetts kunna överklagas enligt 34 § 1 st lagsökningslagen. Fullföljdsförbudet i 36 § lagsökningslagen har ansetts tillämpligt även på beslutet i rättegångskostnadsfrågan.
Arvsskattemål. P hade efter L:s frånfälle förklarat sig avstå från viss del av sin arvslott, i följd varav hennes barn skulle inträda i hennes rätt. Förklaringen om arvsavstående hade beaktats vid bestämmandet av arvsskatt efter L. Avståendet hade senare realiserats på så sätt att P till barnen utfärdat reverser, enligt vilka beloppen inte var förenade med ränta och förföll till betalning först vid P:s frånfälle. Sedan P avlidit, har vid skattläggningen efter henne anledning ansetts saknas till antagande att vid tillkomsten av förklaringen om arvsavstående något annat var avsett än att avståendet skulle genomföras på det sätt som senare kom till uttryck genom reverserna. Förklaringen om arvsavstående har i följd härav ansetts inte innebära något reellt avstående från P:s sida och reverserna har därför ansetts inte motsvara P åvilande skulder. - Godtagandet av förklaringen om arvsavstående vid skattläggningen efter L, vilket inneburit att skatt för vad som rätteligen tillfallit P uttagi...
Tappande part kan lagligen inte åläggas att till den vinnande parten utge belopp avseende vittnesersättning utöver den ersättning som tillerkänts vittnet enligt rättens beslut.
Far och son ägde hälften var av aktierna i ett bolag, bildade tillsammans bolagets styrelse med fadern som ordförande och tecknade var för sig bolagets firma. Fadern, som tidigare varit bolagets verkställande direktör, hade övergått till att syssla med mera underordnade arbetsuppgifter. Det har trots detta ansetts att han haft ett väsentligt inflytande över bolagets verksamhet och därför inte ägde åtnjuta förmånsrätt för lönefordran i bolagets konkurs.
Försändelse innehållande vadeinlaga har med posten inkommit till kronofogdemyndighet och har, efter det att inlagan vidarebefordrats därifrån, inkommit till TR:n först efter den ordinära vadetidens utgång. Fråga huruvida tillräckligt stöd förebragts för påstående att försändelsen varit rätteligen adresserad till TR:n. Tillika fråga om betydelsen av att motparten fullföljt talan mot TR:ns dom och att partens vadeinlaga inkommit till TR:n inom den för anslutningsvad stadgade tiden.
Socialnämnd har inte ansetts behörig att föra talan i HD mot HovR:s beslut om tillstånd att antaga adoptivbarn. 20 kap 9 § FB, 20 § lagen (1946:804) om införande av nya RB och 7 kap sistnämnda balk.
Medel har stått inne på ett postgirokonto för ett aktiebolag som ännu inte var registrerat. Fråga huruvida medlen kunde tas i anspråk genom betalningssäkring för fordran mot en person som utgör bolagets styrelse.
Anspråk på att under vissa förutsättningar få återköpa försåld bostadsrätt har ansetts underkastat preskription - enligt 1862 års preskriptionsförordning - varvid tidpunkten för överenskommelsen om återköp varit utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden.
Med stöd av 40 och 47 §§ miljöskyddslagen har Lst:n först förelagt ett konkursbo att transportera bort miljöfarligt avfall och därefter, då föreläggandet inte efterkommits, anmodat kronofogdemyndigheten att ombesörja transporten på konkursboets bekostnad. Utmätning för kostnaderna har skett hos konkursboet. Fråga i vad mån Lst:ns beslut kan prövas i utmätningsmålet.
Gåvoskattemål. Vid beräkning av värdet av en bortskänkt fastighet har avräkning gjorts för värdet av en annan fastighet som gåvotagaren i enlighet med ett för gåvan uppställt villkor genom samma gåvohandling i sin tur givit en tredje person.
Arvsskattemål. Arvinge, som i samma handling avstått dels från 1/5 av arvet till förmån för sin icke arvsberättigade hustru, dels från 1/5 av arvet till förmån för vart och ett av sina tre barn, har inte ansetts genom avståendet till hustrun ha tillträtt och förfogat över arvet i övrigt. Avståendet till förmån för barnen har därför beaktats vid arvsskattens bestämmande.
Resning. Gåvoskatt har uttagits på en såsom gåva betecknad överlåtelse av en fastighet från en arbetsgivare till en av denne grundad personalstiftelse enligt 27 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m m. Den till grund för beslutet liggande rättstillämpningen har ansetts uppenbart oriktig, och resning har beviljats.
Köpare av fastigheter ansökte om och beviljades lagfart på grundval av köpebrev rörande förvärven, varvid stämpelskatt beräknades på köpeskillingarna. Efter besvär åberopade köparen i HovR:n andra handlingar, utvisande att egendomen delvis förvärvats genom fastighetsreglering som genomförts efter köpebrevens utfärdande, samt yrkade att dessa handlingar skulle läggas till grund för skattens fastställande. Stämpelskatt har ansetts skola uttagas på grundval av köpebreven.
Arvsskattemål. Fordran enligt lönsparkonto har vid fastställande av arvsskatt uppskattats med tillämpning av 23 § C 1 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt till sitt kapitalbelopp jämte ränta på arvlåtarens dödsdag. Jfr 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.
Frågor om rätt till ersättning för inställelse vid lagfartssammanträde. RB:s regler om parts rätt till ersättning av motpart har inte ansetts tillämpliga.
På uppdrag av köpare i Sverige öppnade svensk bank en oåterkallelig remburs med utländsk säljare som beneficient; aviserande bank var en utländsk bank. Det ålåg enligt rembursvillkoren den svenska banken att, om rembursvillkoren uppfyllts, acceptera trattor på rembursbeloppet. I anslutning till varuleverans drog säljaren en tratta på den svenska banken med den utländska banken som remittent. Denna bank "negotierade" trattan och erhöll därvid dokumenten under rembursen samt sände till den svenska banken förutom dokumenten underrättelse om vad som förevarit. Den svenska banken tecknade accept på trattan, vilken kvarblev i dess besittning. Dagen därefter utverkade köparen - under åberopande av fordringar mot säljaren i anledning av tidigare affärsförbindelse - kvarstad hos säljaren samt med anledning härav ett mot den svenska banken riktat provisoriskt betalningsförbud avseende den fordran som i det aktuella rembursförhållandet säljaren påstods ha gentemot den svenska banken. Först häreft...
Tilltalad har ansetts enligt 31 kap 2 § RB berättigad till ersättning av allmänna medel för kostnader för privat försvarare i högre rätt, när denna, utan att ogilla åtalet, har meddelat en dom som enligt 31 kap 10 § RB inte skall anses som fällande (I och II). Den tilltalade, som fullföljt talan mot HovR:ns dom endast i kostnadsfrågan, har tillerkänts ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader i HD (II).
Regeringsformens bestämmelser om lagform har ansetts inte utgöra hinder mot tillämpning av de i 20 § förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer intagna föreskrifterna om skyldighet för bidragstagare att återbetala felaktigt uppburna bidrag. 8 kap 3 och 13 §§ samt 11 kap 14 § regeringsformen.
Arvsskattemål. I en bouppteckning har upptagits två kapitalförsäkringar, vilka på grund av förmånstagarförordnande skulle tillfalla A. Efter besvär över skattläggningen har upplysts att vederbörande försäkringsgivare före bouppteckningens inregistrering efter överenskommelse med A utbetalat hälften av försäkringsbeloppen till den avlidnes barn såsom laglott. A har ansetts ha med bindande verkan avstått från de utbetalda beloppen och avståendet har beaktats i arvsskattehänseende.
En bilförare, som backat på en parkerad bil, har åtalats för obehörigt avvikande från trafikolycksplats. För att trafikolycka skall anses ha uppkommit i ett sådant sammanhang har fordrats att skada av något slag har orsakats. Eftersom föraren saknat uppsåt i frågan om skada uppkommit, har åtalet ogillats.
En försäljningsingenjör slutar sin anställning och startar ett eget företag som övertar agenturer för två tyska företag från den tidigare arbetsgivaren. Fråga om ingenjörens kontakter med de tyska företagen före anställningens upphörande innefattade trolöshet mot huvudman.
En fader överlät enligt köpekontrakt sin fastighet till två söner mot ett vederlag som något översteg taxeringsvärdet men inte oväsentligt understeg marknadsvärdet. Kontraktet innehöll vissa bestämmelser om förköpsrätt. Fråga om dessa bestämmelser var gällande och därmed utgjorde hinder mot försäljning av fastigheten enligt 6 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt.
Konkursbo har inte ansetts berättigat att föra talan mot avgörandet i själva saken i mål om klander mot utdelningsförslag i konkurs. Då konkursboet förpliktats ersätta motpartens rättegångskostnader i målet, har boet emellertid ägt fullfölja talan i högre rätt mot beslutet härom. Fråga i visst fall om tillämpningsområdet för klander mot slutredovisning i konkurs och klander mot förslag till slututdelning.
Sedan den dömde vädjat mot dom i brottmål avvisades vadetalan av HovR:n. Anförda besvär över avvisningsbeslutet kom för sent in till HovR:n. Poststämpeln på försändelsen var oläslig. I ärende om återställande av försutten tid har med hänsyn bl a härtill och till målets art den dömdes uppgift om när försändelsen postades ansetts få godtas.
Dispensmål. Sedan talan fullföljts mot hovrätts mellandom, har rättshjälpskostnader uppkommit för revisionskäranden och har revisionssvaranden yrkat ersättning för rättegångskostnader. När ansökan om prövningstillstånd avslagits, har till HovR:n hänskjutits att efter målets återupptagande pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnad i HD eller kostnad för motparts allmänna rättshjälp.
Internationella rättsförhållanden. En bil befinner sig utomlands när den blir föremål för en där giltig säkerhetsöverlåtelse. Sedan bilen förts till Sverige, har överlåtelsen med hänsyn till omständigheterna ansetts hindra utmätning här, trots att bilen kvarblivit i överlåtarens besittning.
7 § 1 st 3 lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m m har - liksom 75 § 1 st d byggnadsstadgan (1959:612) - ansetts inbegripa åtgärder genom vilka del av byggnad inredes till väsentligen annat ändamål än det till vilket den delen tidigare varit använd, oavsett vilken användning övriga delar av byggnaden tidigare haft. - Tillika fråga om jämkning av tilläggsavgift vid olovligt byggande.
Domvillobesvär. I tvistemål har käranden som grund för sin talan åberopat att ett anställningsförhållande förelegat mellan parterna. Svaranden har bestritt att så varit förhållandet. Arbetstvist har ansetts föreligga och målet har överlämnats till arbetsdomstolen.
Ansökan om återställande av försutten tid. Aktiebolag är part i tvistemål. TR:n har expedierat dom till ställföreträdare för bolaget under dennes bostadsadress. Då TR:n tidigare i målet sänt alla försändelser till bolaget under bolagets adress, har laga förfall ansetts föreligga för bolagets underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan.
Sedan D. utlämnats till Schweiz för att ställas till ansvar för viss brottslighet, gjordes framställning om medgivande enligt 24 § utlämningslagen att få åtala D. också för annan i Schweiz begången brottslighet, bestående i tillgrepp av viss egendom. Av den till stöd för framställningen åberopade utredningen framgick, att D. vid de med framställningen avsedda tillfällena tillgripit också egendom, som han enligt en här i riket meddelad lagakraftvunnen dom dömts för att ha tillgripit på annan plats och vid annan tidpunkt. Fråga huruvida på grund av denna dom hinder föreligger mot bifall till framställningen.
Fråga om tillämpning av regeln i personundersökartaxan att taxebelopp får överskridas när personundersökningen enligt domstolens förordnande måste utföras skyndsamt (I och II). Tillika fråga om särskild ersättning för telefonkostnader vid personundersökning (II).
Fråga huruvida en allmän va-anläggning med hänsyn till dimensionering m m har uppfyllt kraven på tillgodoseende av skäliga anspråk på säkerhet. 12 och 29 §§ va-lagen.
Fråga huruvida lagakraftvunnen dom i mål rörande avdrag på köpeskilling på grund av fel i fastighet utgör hinder mot att i ny rättegång föra talan om ytterligare avdrag på grund av nyupptäckt fel. 17 kap 11 § RB.
Gåvoskattemål. Vid beräkning av substansvärde på icke börsnoterade aktier bör bolagets fastigheter, när utredning om deras verkliga värde vid gåvotillfället saknas, som huvudregel tas upp till taxeringsvärdet.
När det vid rymning inte kommer i fråga att välja en icke frihetsberövande påföljd, har fjorton dagars fängelse ansetts vara en i flertalet fall tillräcklig påföljd.
Tillgrepp av fortskaffningsmedel. Gärningsmannen har klättrat över ett nätstängsel kring en industritomt, tillgripit en personbil värd närmare 100 000 kr och fört ut den genom att forcera stängslet, med skador på bilen som följd. Brottet har vid en allsidig bedömning av samtliga omständigheter ansetts inte böra betecknas som grovt.
Delägare i en samfällighet enligt anläggningslagen för talan vid allmän domstol mot samfällighetsföreningen med yrkande om fastställelse att viss ledning omfattas av anläggningsbeslutet. Fråga om bestämmelsen i 10 kap 17 § 1 st 1 RB utgör hinder att uppta denna talan till prövning.
I ett kommunalt fritidshem har i ett särskilt rum funnits för barnen avsedda snickarverktyg, förvarade inom räckhåll för barnen. En sjuårig pojke har med ett av verktygen, sannolikt ett stämjärn, allvarligt skadat ögat på en jämnårig pojke vid lek i andra utrymmen i fritidshemmet. Fråga, huruvida omständigheterna varit sådana att skadan skall anses vållad genom fel eller försummelse på kommunens sida.
Under äktenskap har mannen i eget namn köpt en villafastighet och erhållit lagfart på fånget. Mellan makarna har varit förutsatt att också hustrun skulle bli ägare. Av hustrun åberopat förvärv av andel i fastigheten har, när det inte manifesterats genom en formenlig överlåtelse från mannen - eller genom en lagakraftvunnen dom på äganderätt för hustrun - ansetts inte kunna göras gällande mot mannens borgenärer vid utmätning eller konkurs.
I mål angående omprövning av tomträttsavgäld har det ansetts åligga rätten att enligt 34 kap 1 § RB självmant beakta, huruvida talan väckts inom den i 13 kap 11 § 2 st JB angivna tiden.
Förbudet i 7 kap 1 § 1 st luftfartslagen (1957:297) att utöva linjefart i förvärvssyfte utan regeringens tillstånd har ansetts förutsätta att flygtrafiken står öppen för allmänheten. Tillika fråga om innebörden i allmänhetsrekvisitet.
Sedan ett dämningstillstånd meddelats har tillståndet inte utnyttjats och dammbyggnaden inte underhållits under en tid av 55 år. Företaget har ansetts övergivet och dämningsrätten därigenom förfallen.
Ett entreprenadavtal hänvisar till ett s k husbyggnadsavtal, slutet mellan entreprenören och kommunen, vilket i sin tur innehåller en hänvisning till 1972 års allmänna entreprenadbestämmelser (AB 72). Beställaren har ansetts kunna åberopa viss preskriptionsbestämmelse i AB 72 mot entreprenören.
Mot fastighetsbildningsmyndighets beslut om avstyckning från en viss fastighet förs talan av ägaren till en grannfastighet som inte berörs av själva avstyckningsåtgärden. Till grund för talan åberopar klaganden att beslutet innebär en sådan avvikelse från byggnadsplan som enligt 3 kap 2 § 3 st FBL fordrar särskilt tillstånd av planmyndighet, att sådant tillstånd inte har sökts och att han därigenom blivit betagen den rätt att yttra sig hos planmyndigheten angående avvikelsen som tillkommit honom enligt 1 § 2 st fastighetsbildningskungörelsen (1971:762). Fråga huruvida en sådan talan kan upptas till prövning.
Makar har i ett med avseende på förestående äktenskapsskillnad träffat avtal om bodelning även överenskommit om fördelning av ena makens enskilda egendom. Fråga om giltigheten av avtalet i vad avser den enskilda egendomen. Part som för fastställelsetalan har i högre rätt på grund av omständighet som först under rättegången blivit känd för honom ändrat sitt yrkande att avse annan fastställelse än den varom talan väckts. Ändringen har ansetts kunna ske med stöd avgrunderna för 13 kap 3 § 1 st 1 RB.
Tingsrätten dömde tilltalad för flera brott avseende skilda gärningar till gemensam påföljd. Den tilltalade förklarade sig nöjd med domen. Åklagaren fullföljde talan med yrkande att två av gärningarna skulle bedömas som medhjälp till grovt rån i stället för medhjälp till rån och att straffet i allt fall skulle skärpas. Hovrätten ändrade på så sätt tingsrättens dom att den ena av medhjälpsgärningarna bedömes i enlighet med åklagarens yrkande varjämte straffet höjdes. Den tilltalade yrkade i Högsta domstolen bl.a. ogillande av åtalet för den medhjälpsgärning som inte föranledde ändring av tingsrättens dom samt i vart fall straffnedsättning. Fråga om den tilltalade får föra talan om ogillande.
När talan om återvinning jämlikt 30 § KL av ett mellan gäldenären och hans make träffat avtal om underhållsbidrag bifallits, har maken ansetts skyldig att till konkursboet återbära betalning som denne uppburit på grund av avtalet, utan hinder av att betalningen erhållits genom införsel.
Fråga om en bils värde är sådant, att bilen enligt 5 kap 1 § 3 UB skall undantas från utmätning, eller om gäldenären i stället skall enligt 5 kap 4 § UB förbehållas visst belopp för att skaffa en annan bil.
Fråga om nedsättning av försäkringsersättning, när vid hemförsäkring försäkringsfallet, stöld i en bostad, inträffat sedan en säkerhetsföreskrift om att ytterdörren skulle hållas låst blivit åsidosatt. 31 § konsumentförsäkringslagen.
Förverkande av spelautomater av typ Draw Poker jämte fjärrkontroller som av ett aktiebolag hyrts ut till olika lokalinnehavare, vilka anordnat olovligt spel med dem. Tillämpning av 11 § 2 st lotteriförordningen (1939:207).
I syfte att tillmötesgå utländsk domstols beviskrav i ett ärende om utlämning till Sverige av en person som ställts under åtal här anordnar en TR på begäran av åklagare ett förfarande, i vilket målsäganden, en medtilltalad, åklagare, polismän och sakkunniga företräder inför TR:n och efter avläggande av ed bekräftar riktigheten av tidigare gjorda och i skrift nedtecknade utsagor samt undertecknar dessa, varefter rättens ordförande genom påteckning på handlingarna betygar att de däri intagna uppgifterna har vidkänts, beedigats och undertecknats inför honom. Fråga om tillåtligheten av detta förfarande.
Sedan ansökan om lagsökning ingivits till TR avseende viss fordran jämte ersättning för lagsökningskostnader, anmälde borgenären till TR:n att gäldenären betalat allt utom ersättning för lagsökningskostnaderna och att ansökningen således fullföljdes endast i den senare delen. TR:n meddelade slutligt beslut varigenom TR:n dels avskrev målet i huvudsaken dels förpliktade gäldenären att ersätta borgenären för lagsökningskostnader. Talan mot ersättningsbeslutet har ansetts skola av gäldenären föras genom ansökan om återvinning i TR:n.
Två försök att sälja fastighet på exekutiv auktion har misslyckats. Sökanden - ett fastighetsfinansieringsaktiebolag - har begärt att en tredje auktion skall hållas och lovat att då köpa fastigheten om inte någon annan spekulant ropar in den. Kronofogdemyndigheten har ansetts inte äga avvisa begäran om nytt försäljningsförsök. 12 kap 42 § 2 st UB.
Gåvoskattemål. I samband med upprättande av äktenskapsförord, vari en man till sin hustru överlät en fastighet som gåva, träffades muntligt avtal mellan makarna om att hustrun skulle dem emellan överta betalningsansvaret för den gäld som belastade fastigheten. Situationen har i varje fall i gåvoskatteärendet ansetts böra bedömas på samma sätt som om hustruns övertagande av betalningsansvaret för gälden hade redovisats i äktenskapsförordet rörande fastighetsgåvan. Gåvoskatten har därför bestämts på ett gåvovärde motsvarande tillämpligt taxeringsvärde för fastigheten med avdrag för den gäld som vid gåvotillfället belastade fastigheten.
Vid överföring till inskrivningsregister av uppgifter om lagfart skall enligt 5 § 3 st kungörelsen (1974:1062) om uppläggande av inskrivningsregister, när gemensam lagfart har sökts eller beviljats, lagfarten anses avse andelar efter huvudtalet. Fråga om tillämpning av 11 kap 14 § regeringsformen på denna bestämmelse. Tillika fråga om rättelse i inskrivningsregistret på begäran av makar som hade gemensam lagfart efter att ha förvärvat olika stora andelar av den fasta egendomen.
En utmätningssökande anförde besvär över kronofogdemyndighetens beslut om fördelning och utbetalning av utmätta medel. Besvären kom in efter klagotidens utgång. Kronofogdemyndigheten, som i sitt yttrande till HovR:n gav besvären den innebörden att de avsåg utmätningsbeslutet, sände in besvärsinlagan till HovR:n utan att till någon del avvisa besvären. Frågan, om besvär över besluten om fördelning och utbetalning anförts i rätt tid, har ansetts enligt 18 kap 11 § UB inte kunna komma under HovR:ns bedömande och ej heller kunna upptas till prövning i annan ordning.
Enligt 1 § 1 st lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall den som innehar sådan mottagare erlägga avgift med visst belopp per kvartal. Med åberopande av ett av regeringen givet bemyndigande att meddela närmare föreskrifter rörande erläggande av mottagaravgifter har televerket föreskrivit bl a att den som inte längre önskar inneha mottagare skall skriftligen anmäla detta till televerket före utgången av den avgiftsperiod under vilken innehavet upphör och att, om denna anmälningsskyldighet inte fullgörs, avgift skall erläggas för följande avgiftsperiod. Bestämmelserna i 11 kap 14 § regeringsformen har ansetts inte utgöra hinder mot att, med tillämpning av vad televerket sålunda föreskrivit, förplikta den som innehaft televisionsmottagare att betala avgift för avgiftsperiod som inträffat efter det att innehavet upphört men innan skriftlig anmälan därom gjorts till televerket.
Ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen i mål om äktenskapsskillnad på gemensam ansökan utgår enligt av domstolsverket fastställd taxa. I denna ingår angivna taxebelopp, som avser att i normalfall innefatta ersättning för arbete och för tidsspillan intill en timme. När domstol utnyttjat enligt taxan föreliggande rätt att med frångående av taxebeloppet tillerkänna biträde ersättning för arbete med utgångspunkt enbart i arbetad tid och taxans timkostnadsnorm har ersättning för tidsspillan, som inte är obetydlig, inte till någon del ansetts ingå i ersättningen för arbete utan förklarats skola - utan avdrag för tidsspillan intill en timme - ersättas särskilt enligt den i taxan ingående normen för tidsspillan.
Återställande av försutten tid. När en domstol ändrar en från början bestämd tidpunkt för meddelande av dom, åligger det domstolen att underrätta parterna härom. Underrättelsen bör lämpligen ske genom att ett skriftligt meddelande sänds till parterna.
Rättshjälp, som beviljats sökande i sådant ärende om blodundersökning som avses i 1 a § 2 st lagen (1958:642) om blodundersökning m m vid utredning av faderskap, har ansetts omfatta resningsärende som väcks med stöd av undersökningsresultatet.
I ärende angående utlämning för brott till Italien har som grund för framställningen om utlämning åberopats en s k utevarodom. Italien har liksom Sverige ratificerat 1957 års europeiska utlämningskonvention. Däremot har Italien i motsats till Sverige inte ratificerat ett d 17 mars 1978 dagtecknat andra tilläggsprotokoll till nämnda konvention om bl a förutsättningar för utlämning vid utevarodomar. Vid tillämpning av 9 § lagen (1957:668) om utlämning för brott har likväl hinder mot utlämning ansetts föreligga av det skälet att utlämning skulle vara oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket, eftersom det inte visats att den dömde före rättegången i Italien fått del av anklagelsen mot honom och ingen nöjaktig omprövning av saken står honom till buds. Tillika fråga om tillämpning av 9 § utlämningslagen i ärende rörande utlämning för brott till Amerikas Förenta Stater, där såsom grund för framställningen om utlämning åberopats häktningsbeslut av domare och där HD:s bedömning sk...
Gåvoskattemål. I samband med gåva av fastighet utfärdades en revers vari utfästes tre procents ränta. Räntesatsen ansågs inte vara så låg att reversfordringen borde värderas till lägre belopp än det nominella. 23 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Ansökan om återställande av försutten tid. Enskild redare i partrederi har funnits behörig att besvära sig över sjöfartsregistrets beslut rörande inskrivning av förvärv av skepp. Underrättelse enligt 28 § 1 st andra meningen sjölagen har ansetts kunna lämnas till huvudredaren. Att huvudredaren inte fört en sådan underrättelse vidare till en av de övriga redarna har inte medfört laga förfall för underlåtenhet av denne att i rätt tid anföra besvär över inskrivningsbeslutet.
Tre ynglingar, som har färdats i bil, har gjort sig skyldiga till misshandel av fotgängare. Fråga huruvida bilens förare på grund av sin åtgärd att stanna bilen skall fällas till ansvar för medhjälp till misshandeln. Dessutom fråga huruvida en annan yngling, som följt med i bilen, har gjort sig skyldig till s k psykisk medhjälp.