Ett tankfartyg med ett djupgående av drygt 8,5 m stötte i oktober 1977 under lotsning i dagsljus norrut i farleden Landsort-Södertälje på ett i sjökortet över området inte utmärkt grund, beläget i farleden. Svenska staten och rederiet förde talan mot varandra. Staten yrkade ersättning enligt 1973 års oljeansvarighetslag för uppkomna oljeskador och ersättning för utgiven bärgarlön. Rederiet yrkade ersättning för skadorna på fartyget och, därest statens yrkande om ersättning för utgiven bärgarlön skulle bifallas, för vad rederiet sålunda kunde åläggas att utge till staten. Sjömätningsledaren vid de sjömätningar i området som ägt rum år 1969 befanns ha visat försummelse genom underlåtenhet att enligt sin instruktion rapportera sin upptäckt av grundet. En sådan rapportering antogs skola ha föranlett såväl rättelse av sjökortet som utprickning av grundet och omsektorering av en fyr norr därom. Då det vidare antogs att, om sådana åtgärder vidtagits, grundstötningen inte skulle ha inträffat o...
Jordegendom, bestående av ett flertal registerfastigheter, innehas av fyra delägare under samäganderätt. En av delägarna önskar upplösning av samäganderätten genom att sammanläggning först sker av fastigheterna och att därefter klyvning sker av det samlade fastighetsinnehavet. Då meddelägarna motsätter sig sådant förfarande, uppkommer fråga huruvida fastighetsbildningsmyndigheten kan genom officialinitiativ upptaga fråga om sådan sammanläggning som skulle föregå klyvningen. 12 kap 8 § fastighetsbildningslagen.
Pantbrev som pantsatts till säkerhet för en banks fordran har av misstag kommit i gäldenärens besittning. Drygt en månad efter det att banken fått vetskap härom försätts gäldenären i konkurs. Fråga om panträtten då har gått förlorad.
A har förestått en restaurangrörelse som bedrivits av ett av honom helägt aktiebolag. Kontanter som påstås ha influtit i rörelsen har av A innehafts i bostaden, förvarade på olika ställen och på skilda sätt. Fråga - i utmätningsmål - huruvida kontanterna kan anses hanterade så, att de enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel varit att betrakta som bolaget tillkommande medel vilka varit skyddade i förhållande till A:s borgenärer.
Domvillobesvär. Tingsrätt har avgjort brottmål efter att i den tilltalades utevaro ha hållit huvudförhandling, till vilken den tilltalade ej delgivits kallelse. Tillräckliga skäl att antaga att den tilltalade avvikit har inte förelegat. Rättegångsfelet har bedömts som grovt och kunnat antagas ha inverkat på utgången av målet.
Utmätning skedde av fastighet och av pantbrev i fastigheten, varefter fastigheten försåldes exekutivt. Försäljningen vann laga kraft. Sedan fördelning av köpeskillingen ägt rum, anförde utmätningsgäldenärens förutvarande make besvär över fördelningsbeslutet och över "exekutionsmålet i dess helhet" under påstående, att fastigheten vid tiden för utmätningarna tillhörde klaganden. Denna besvärstalan har ansetts innefatta besvär över utmätningarna. Vid det förhållandet att utmätningarna sålunda ej vunnit laga kraft mot klaganden har denne funnits berättigad att föra talan också mot fördelningsbeslutet, varemot hans besvär över den exekutiva försäljningen avvisats.
En lantmannaförening har till en travtränare sålt foder som orsakat botulinförgiftning hos en häst som tränaren omhänderhade för annan. Hästens ägare har ansetts inte kunna på garantiansvar eller strikt produktansvar grunda rätt till ersättning av föreningen för liden skada.
Tilläggsavgift enligt 7 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m m har i ett visst fall ansetts böra bestämmas till väsentligt lägre belopp än som följer av beräkningsgrunderna i paragrafens tredje stycke.
Fråga om utvisning av en för bl a försök till dråp dömd utländsk medborgare, som vistats här i riket sedan han som femtonåring kom hit år 1970. 40 och 41 §§ utlänningslagen.
Part som i rättegång åtnjöt allmän rättshjälp tillfördes betydande förmögenhetstillgångar genom förlikning i rättegången. Den domstol där tvisten var anhängig har ansetts oförhindrad att, i samband med stadfästelse av förlikningen, förordna om rättshjälpens upphörande på grund av att partens ekonomiska förhållanden ändrats genom förlikningen. Med hänsyn till omständigheterna har särskilda skäl ansetts föreligga att begränsa de rättshjälpskostnader som parten själv skall bära. 34 § 1 st 5 och 4 st rättshjälpslagen.
Sedan i tvistemål tredskodom meddelats mot kärandeparten, sökte denne återvinning. Svarandeparten ansågs oförhindrad att i återvinningsmålet yrka ersättning för kostnader som åsamkats honom genom motpartens uteblivande från det rättegångstillfälle då tredskodom meddelades, oaktat vid detta tillfälle ersättning yrkats endast för en del av dessa kostnader. 18 kap 6 § och 14 § 1 st samt 44 kap 10 § 1 st RB.
Fader till 10-årigt barn har, sedan barnets moder som ensam haft vårdnaden om barnet avlidit, på egen ansökan av TR:n förordnats till vårdnadshavare. Barnet har ansetts vara part i målet och ha rätt att föra talan genom behörig ställföreträdare.
Fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB är inte tillämpligt i fall där HovR ogillat invändning om att svensk domstol överhuvud ej är behörig att uppta målet. Sedan HovR meddelat visst beslut med tillkännagivande att talan mot beslutet inte fick föras, anförde part besvär över beslutet. Besvärsinlagan inkom till HovR:n först efter det att fyra veckor förflutit från dagen för HovR:ns beslut. Härom underrättades partens ombud genom HovR:ns försorg. Ombudet framställde likväl önskemål om att inlagan skulle översändas till HD, och detta önskemål efterkom HovR:n som även översände akten i målet. Vid angivna förhållanden ansågs besvärsinlagans översändande till HD inte böra tilläggas betydelsen att talan skulle anses ha fullföljts i föreskriven ordning. HD, som fann att parten ägt föra talan mot beslutet, förordnade därför att handlingarna skulle återsändas till HovR:n för prövning som avses i 56 kap 3 § RB.
Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot TR:s dom i tvistemål har i visst fall lämnats utan bifall med hänsyn till att part, som kallats till förhandling inför domstol och därefter till domstolen anmäler att han anser sig förhindrad att inställa sig på den utsatta dagen, inte äger utan vidare utgå från att hans anmälan föranleder domstolen att inställa förhandlingen.
Två fastighetsägare väckte talan mot kommun med yrkande om ersättning för skador på byggnader till följd av tunnelbanebygge. De förbehöll sig också rätt att höja ersättningsanspråket på grund av ändrat kostnadsläge under processens gång. Sedan fastighetsägarna vid TR:n vunnit bifall till framställt yrkande om ersättning med ett enligt entreprenadprisindex uppräknat belopp, fullföljde kommunen talan i HovR:n. Under rättegången där yrkade fastighetsägarna, med åberopande av det gjorda förbehållet, ytterligare indexuppräkning av ersättningsanspråket. Det har ansetts inte stå i strid med förbudet mot reformatio in pejus att, oaktat att fastighetsägarna i hovrättsförfarandet intagit ställning endast av vadesvarande, tillåta den i enlighet med deras väckta talan yrkade ytterligare indexuppräkningen.
Fastighet, som är ansluten till gemensamhetsanläggning, har enligt 35 § anläggningslagen tillåtits utträda ur anläggningssamfälligheten, varvid ägaren har, med tillämpning av 38 och 39 §§ samma lag, tillerkänts ersättning för andel i överskott som han förlorar genom utträdet. Samfällighetsförening som förvaltar samfälligheten har ansetts sakna behörighet att i rättegången om fastighetens utträde företräda övriga i anläggningen deltagande fastigheter såsom legal ställföreträdare.
En underhållsskyldig har lämnat en fast anställning och startat ett eget företag. Fråga om jämkning av underhållsbidrag på grund av ändrade förhållanden.
Från en fastighet som var ansluten till Stockholms kommuns allmänna va- anläggning rann till följd av ett fel på ett oljeeldningsaggregat olja ut i va-anläggningens spillvattennät, vilket orsakade kommunen kostnader för sanering. Fastighetsägaren har ansetts ersättningsskyldig enligt 29 § va-lagen oberoende av vållande. Kostnad för administrationsarbete, som utförts inom kommunens va-verk i samband med saneringen men som inte motsvarats av särskilda utgifter för kommunen, har ansetts inte vara ersättningsgill skada.
När det beslutas att allmän rättshjälp skall upphöra på den grund att den rättssökande inte längre kan anses ha befogat intresse av att få sin sak behandlad, uppkommer frågan om skyldighet för honom att själv bära kostnaden för rättshjälpen. Det har ansetts att, i fall av detta slag, en begränsning av betalningsansvaret till maximibeloppet för rättshjälpen regelmässigt är motiverad. 34 § 4 st rättshjälpslagen.
Vid bestämmande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen uppkommer spörsmål om vilket ansvar ett sådant biträde har med avseende på den i 8 och 34 §§ nämnda lag stadgade s k intresseprövningen.
Fråga huruvida det av innehållet i handling som utfärdats av firmatecknare för aktiebolag kunde anses framgå att handlingen utfärdats på bolagets vägnar (94 § 1944 års lag om aktiebolag; jfr 16 kap 1 § 1975 års aktiebolagslag).
Ridhästar som brutit sig ut ur en inhägnad beteshage kom upp på en allmän väg och orsakade där en trafikolycka. Skadeståndstalan mot hästarnas ägare har ogillats, då stängslet kring beteshagen bedömts vara av en normalt tillfredsställande typ och det ej visats föreligga särskilda förhållanden som kunde ge anledning att ställa upp speciella krav på stängslets konstruktion och beskaffenhet.
Gåvoskattemål. Gåva av andel i handelsbolag, vilket har till ändamål att äga och förvalta en fastighet som utgör bolagets huvudsakliga tillgång, har värderats på grundval av fastighetens taxeringsvärde med tillämpning av regeln i 22 § 1 mom 1 st arvs- och gåvoskattelagen.
Allmän domstol har ansetts behörig att pröva underhållsskyldigs talan mot försäkringskassa om fastställelse av storleken av fordran som kassan förvärvat mot honom enligt 15 § lagen (1964:143) om bidragsförskott samt om jämkning av förfallna bidragsbelopp som den underhållsskyldige har att utge till kassan (I). Den rätt mot underhållsskyldig som försäkringskassa förvärvat enligt 15 § lagen om bidragsförskott påverkas ej av att bidragsskyldigheten nedsatts genom dom i mål, i vilket talan väckts efter tidpunkten för kassans förvärv och i vilket kassan ej varit part (II), eller genom avtal mellan den underhållsskyldige och den underhållsberättigade, som träffats efter sagda tidpunkt (III).
Spörsmål angående rätten att fullfölja talan i fall då HovR återförvisat utdelningsförslag i mindre konkurs till förvaltaren för upprättande av nytt utdelningsförslag enligt HovR:ns anvisningar. 185 f § 3 st konkurslagen.
I samband med att rätten i mål om äktenskapsskillnad beslutade att betänketid skulle löpa förordnade rätten i interimistiskt beslut, att hustrun skulle få sitta kvar i hemmet tills bodelning skedde. I enlighet härmed kvarbodde hustrun under betänketiden i den villafastighet parterna bebott och som utgjorde mannens giftorättsgods. Vid betänketidens slut dömdes till äktenskapsskillnad. Några veckor efter det domen vunnit laga kraft avflyttade hustrun från fastigheten. Fastigheten såldes knappt nio månader senare. Bodelning skedde ytterligare cirka tre månader därefter. Av mannen förd talan om skyldighet för hustrun att gottgöra mannen för kostnaderna för fastighetens förvaltning dels från det mannen med anledning av det interimistiska förordnandet avflyttade från fastigheten och till dess hustrun flyttade därifrån dels under tiden därefter och fram till försäljningen har lämnats utan bifall.
Till A har upplåtits rätt att utöva jakt på andras marker. Upplåtelserna har ej varit förenade med begränsningar i avseende å jakttid, villebrådsslag eller eljest. A har i strid mot jaktstadgan bedrivit jakt på älg under otillåten tid och med otillåtet vapen. Innefattar förfarandet även olovlig jakt?
Fråga om val av påföljd (disciplinstraff eller böter) i militärt brottmål när den brottslige, som ådömts disciplinstraff, fullföljt talan och hunnit avsluta sin tjänstgöring vid försvarsmakten innan HovR:n avgjort målet.
Fråga i visst fall, om arvsskatt för förmånstagarförvärv fick uttagas på grundval av bouppteckningshandling, när förmånstagaren rätteligen skolat avge arvsskattedeklaration rörande förvärvet.
Ansökan om återställande av försutten tid. Sedan HovR vid huvudförhandling, från vilken vadekäranden uteblivit, förklarat vadetalan förfallen, har HovR:n till vadekäranden sänt sådan underrättelse om målets utgång som avses i 17 kap 12 §, jfrd med 9 § 7 st, RB först efter utgången av tiden (två veckor) för ansökan om målets återupptagande. Laga förfall har ansetts föreligga.
Sedan domstol meddelat förordnande enligt 11 kap 9 § GB om att make tillhörigt giftorättsgods till visst angivet värde skulle ställas under vård och förvaltning av god man, har av gode mannen gjord ansökan hos kronofogdemyndigheten om verkställighet av förordnandet ansetts ha företräde framför samtidigt föreliggande ansökningar om utmätning och verkställighet av betalningssäkring i samme makes egendom. (I) Andra maken har - i mål rörande ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen - ansetts inte äga vare sig som part eller som intervenient föra talan angående verkställighet av förordnandet. (II)
Upplåtelse, som givit ägare till angränsande fastighet rätt att under obegränsad tid inhägna och använda visst markområde, har inte ansetts utgöra servitut. Tillika fråga om tillämpning av 16 kap 14 § 1 st fastighetsbildningslagen.
Vid gåva av fast egendom har givaren förbehållit sig viss avverkningsrätt till på fastigheten rotstående skog. Fråga vid bestämmande av gåvoskatt till vilket värde avverkningsrätten bör upptas.
När rätten förordnar att tidigare ådömt fängelse skall avse ytterligare brott, skall avräkning enligt 33 kap 5 § BrB av tid för frihetsberövande ske, även om den dömde vid tiden för den nya domen är villkorligt frigiven.
Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på villkor i samband med borgensåtagande i rembursförbindelse att banken ägde utan borgensmannens hörande medge ändring i de för rembursen stipulerade villkoren.
Bestämmande av påföljd för olaga frihetsberövande och olaga tvång, som förövats mot en 15-årig pojke med anledning av att denne tillgripit en gärningsmannens son tillhörig motorcykel.
Kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs har ansetts icke vara behörig att på det allmännas vägnar fullfölja talan i HD i mål ang arvode till konkursförvaltare. 20 § RP.
Fordran på preliminära arbetsgivaravgifter som avses i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m m - numera betecknad lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter - har ansetts åtnjuta förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) endast till den del avgifterna kan anses belöpa på tiden före konkursutbrottet.
Dispensmål. När i mål om utmätning tredje man, som förelagts att väcka talan enligt 4 kap 20 § UB inom en månad från delgivning av föreläggandet, fullföljt talan rörande utmätningen till HD men prövningstillstånd ej meddelats, har HD föreskrivit att tiden för väckande av talan skulle räknas från dagen för HD:s beslut, ej från det att klaganden fått del av beslutet.
Försäkringskassas beslut enligt 13 § 1 st lagen (1964:143) om bidragsförskott att återkräva för mycket utbetalat belopp har ansetts ej utgöra exekutionstitel. 13 § lagen (1981:775) om införande av UB.
Vid avgörande huruvida en stereoanläggning behövdes som arbetsredskap för gäldenärs förvärvsverksamhet och därför borde undantas från utmätning har hänsyn tagits till en ändring i förvärvsverksamheten som skett efter utmätningstillfället och som ansetts inte ha haft sin grund i en avsikt från gäldenärens sida att freda sin egendom från utmätning. 5 kap 1 § 3 UB.
Bestämmelsen i 16 kap 14 § fastighetsbildningslagen om rätt för sakägare att i mål om inlösenersättning få gottgörelse för rättegångskostnad oberoende av utgången i målet har ansetts ej kunna tillämpas, när rättegången gällt ersättning för i stadsplan ingående, till gata avsedd mark, som genom fastighetsreglering, utan att inlösen enligt 8 kap nämnda lag skett, överförts i kommunens ägo.
Beslut om utdömande av vite som förelagts såsom led i fullgörandet av TR:s skyldighet enligt 20 kap 9 § ÄB att tillse att bouppteckning förrättas och inges för inregistrering är att behandla som ett beslut under rättegången mot vilket talan enligt 49 kap 4 § 1 st 4 RB skall föras särskilt. Då beslutet ej såsom enligt 17 kap 13 § 2 st RB bort ske innehållit uppgift härom har giltig ursäkt för underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan ansetts föreligga, varför ansökan om återställande av försutten tid bifallits.
Arrendeavgift och indexklausul i ett år 1950 slutet arrendeavtal, avseende tomt för fritidsbostad och med en giltighetstid på 49 år, har jämkats med tillämpning av 36 § avtalslagen.
Fråga huruvida avstyckning för bostadsändamål från en jordbruksfastighet kan anses medföra olägenhet av någon betydelse för jordbruksnäringen. 3 kap 6 § 2 st fastighetsbildningslagen.
Tilltalad, som mot sitt nekande av TR dömts till fängelse för rattfylleri, fullföljde talan mot domen och yrkade frikännande. Den tilltalade, som delgivits föreläggande vid vite att personligen närvara vid huvudförhandlingen i HovR:n, infann sig inte till denna. Trots att hans offentlige försvarare och ombud anmälde hinder mot huvudförhandling företog HovR:n målet till sådan förhandling utan hinder av att den tilltalade inställt sig endast genom ombud. Fråga om tillämpning av 51 kap 19 § 3 och 5 st RB.
Fråga vid beräkning av stämpelskatt vid köp av fastighet om uppskattning av värdet av såsom egendomslivränta betecknade, i förväg successivt "indexuppräknade" betalningar under 15 år från köparen till säljaren eller dennes rättsinnehavare.
I äktenskap där makarna saknar barn under 16 år yrkar ena maken äktenskapsskillnad. Andra maken bestrider yrkandet. Innan rätten meddelat beslut om att betänketid löper, medges emellertid yrkandet. Yrkandet återkallas härefter av käranden. Svaranden yrkar därpå att målet likväl skall prövas. HD har, med stöd av 15 kap 7 § 2 st GB, funnit att så skall ske.
Ansökan om återställande av försutten tid. När talan mot TR:s dom fullföljts för sent och därför avvisats, har den i 58 kap 12 § RB föreskrivna fristen om tre veckor för ansökan om återställande av försutten tid ansetts böra räknas från den dag då lagakraftägande beslut om avvisning föreligger, om ej omständigheterna är sådana att klara skäl talar däremot.
Sedan A åtkommit visst gods genom bedrägeri har B tagit sådan befattning med godset som varit ägnad att försvåra dess återställande till målsäganden. Vid prövning av målsägandens mot B förda talan om skadestånd har frågor uppkommit om verkningarna av att godset under en tid varit beslagtaget men sedan sålts exekutivt och därvid influtna medel fördelats mellan A:s borgenärer.
Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i an...
Åtal för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69). Fråga dels om konkurrens mellan nämnda bestämmelse och straffbestämmelser i brottsbalken dels om utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden vid försvårande av skattekontroll.
Möjligheten enligt 28 kap 3 § BrB att förena dom på skyddstillsyn med fängelse har ansetts ej böra komma till användning vid rattfylleri jämte annan mindre allvarlig brottslighet.
Sedan värnpliktig för skador på grund av trafikolycka vårdats på sjukhus utanför sitt hemlandstings område och staten med stöd av bestämmelser i värnpliktsavlöningsförfattning betalat ersättning för sjukhusvården, uppkommer spörsmål om regressrätt för staten gentemot försäkringsgivare som meddelat trafikförsäkring för den värnpliktiges bil.
Sedan TR i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, förklarat sig ej vara behörig att uppta målet samt part fört talan mot beslutet och tillika i andra hand hemställt om hänvisning till behörig domstol (10 kap 20 § RB), har HovR:n vägrat prövningstillstånd men ej yttrat sig i hänvisningsfrågan. Det har ansetts att HovR:n haft att i samma sammansättning som vid tillståndsprövningen uppta hänvisningsfrågan till behandling. Enär det befunnits kunna ske utan olägenhet, har HD utan återförvisning meddelat hänvisning.
Arvsskattemål. Barn som - jämte sin moder - bott hos en morbroder under förhållanden som anges i 28 § 3 st sista meningen lagen om arvsskatt och gåvoskatt har i arvsskattehänseende behandlats som morbroderns fosterbarn.
Efter det att tilltalad genom sedermera lagakraftvunnen dom ådömts gemensam påföljd för flera brott, har grund för resning befunnits föreligga beträffande några av brotten. Resning har beviljats såvitt gäller dels frågorna huruvida den tilltalade gjort sig skyldig till sistnämnda brott dels frågan om påföljd för den med domen avsedda brottsligheten.
Tillämpning av 12 § trafikskadelagen (1975:1410) i två fall då en psykiskt sjuk person på grund av eget handlande hamnat framför en lastbil och därvid förorsakats svår personskada. I det ena fallet har den skadade funnits inte ha varit så medveten om sitt handlande att detta kunde anses innefatta medverkan som avses i nämnda paragraf (I). I det andra fallet, där det visats att den skadade haft för avsikt att begå självmord, har det mot bakgrund av hans sjukdom och förhållandena i övrigt ansetts skäligt att tillerkänna honom jämkat skadestånd (II).
Part i tvistemål har under rättegången bytt ombud, och detta har föranlett viss merkostnad för utförandet av hans talan. Motparten, som tappat målet, har befunnits inte skyldig att ersätta den vinnande parten för denna merkostnad, enär det ej ansetts framgå att det ursprungligen anlitade ombudet ej på ett tillfredsställande sätt tillvaratagit sin huvudmans intressen eller att dennes åtgärd att byta ombud likväl varit skäligen påkallad. 18 kap 8 § RB.
Fråga om allmän domstols behörighet att uppta mål vari yrkats förpliktande för statens vägverk att med avseende på allmän väg företa åtgärder till förebyggande av skada på fastighet som gränsar till vägen.
I tvist mellan två tidigare samboende angående fastighet, som enligt köpehandling förvärvats av den ena av dem men till vilken den andre påstår sig vid köpet ha förvärvat samäganderätt, har den förstnämnda parten invänt att, även om förutsättningar i och för sig förelåg för samäganderätt, den andres anspråk dock vore ogiltigt enligt 4 kap 1 § JB, enär hans underskrift ej funnes på köpehandlingen. Stadgandet har ansetts ej vara tillämpligt i en tvist av förevarande art.
Spörsmål i visst fall huruvida medlemmar av ett jaktlag gjort sig skyldiga till olovlig jakt genom att tillvarata en älg som, efter att ha lovligen påskjutits, begivit sig in på annans jaktmark och fallit där.
Konkursgäldenär har, under påstående att viss egendom som konkursboet förfogat över genom avtal med tredje man tillkom honom personligen och inte hörde till konkursboet, väckt talan mot tredje mannens ombud om rätt till skadestånd för förlust av egendomen. Fråga om rätt för konkursgäldenären att föra denna talan. 20 § konkurslagen.
N har i egenskap av företrädare för ett aktiebolag av TR dels enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) fällts till ansvar för att han åsidosatt sin skyldighet att inbetala skatt som innehållits för arbetstagare i bolaget dels enligt 77 a § samma lag ålagts utge innehållna belopp jämte restavgifter. Mot TR:ns dom har N genom sin offentlige försvarare fullföljt talan, varvid i vadeinlagan yrkats att HovR:n måtte "ogilla mot honom framställt åtal avseende brott mot uppbördslagen". Ändringsyrkandet har ansetts innefatta även yrkande om ogillande av åklagarens talan om betalningsskyldighet. Den som offentlig försvarare förordnade advokaten har ansetts biträda N i denna egenskap även vid särskild fullföljd av talan mot ett av HovR:n under rättegången meddelat beslut, varigenom N:s vadetalan avvisats såvitt avsåg yrkande om befrielse från betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen.
Med anledning av brott avser åklagare att med stöd av 17 § RP föra talan om förverkande mot annan än den för brottet misstänkte. Bestämmelserna i 26 kap RB om kvarstad i brottmål har ansetts tillämpliga och framställning om kvarstad har ansetts kunna upptas till prövning innan talan om förverkande har väckts.
Ett barn som i likhet med sina föräldrar är brittisk medborgare men som har hemvist i Sverige för vid svensk domstol talan om underhåll mot sin i Storbritannien bosatte fader. Svensk domsrätt har ansetts föreligga och svensk lag har ansetts tillämplig. I avsaknad av utredning om faderns personliga och ekonomiska förhållanden har bidragsskyldighet ansetts inte kunna åläggas.
Domstol har meddelat interimistiska beslut beträffande vårdnaden om och underhållsbidrag till barn efter äktenskapsskillnad. Därvid har modern fått vårdnaden om barnet och fadern förpliktats att till henne utge underhållsbidrag för barnet. Medan de interimistiska besluten gällde har barnet flyttat från modern till fadern. Modern har ansetts inte kunna förpliktas utge underhållsbidrag för tid varunder hon haft vårdnaden.
Arvsskattemål. Makar förordnade i inbördes testamente att den av dem som överlevde den andra skulle erhålla all den avlidnas kvarlåtenskap med fri dispositionsrätt under sin återstående livstid. Mannen förordnade härjämte att, därest i hans kvarlåtenskap skulle ingå aktier i visst bolag, hustrun skulle erhålla avkomsträtt till aktierna under sin livstid medan äganderätten skulle tillfalla hans arvingar. I dödsboet efter mannen utgjordes tillgångarna väsentligen av de nämnda aktierna och översteg värdet av dessa behållningen i boet. Makarnas barn framställde utan angivande av någon inskränkning anspråk på laglott och anspråken godkändes av modern. Under hänvisning till bröstarvinges rätt enligt 7 kap 5 § ÄB att utfå sin laglott i egendom, varöver han äger fritt förfoga, har - inom ramen för behållningen - den hustrun i testamentet tillagda avkomsträtten jämkats till att avse avkomsten av hälften av aktierna medan barnen påförts dels värdet av hälften av aktierna och dels värdet av hälft...
Innehavare av utländskt körkort har åsidosatt viss föreskrift i en författning ang godkännande av utländska körkort om villkor för rätten att i Sverige föra motorfordon. Fråga huruvida överträdelsen skall föranleda ansvar för olovlig körning när dom meddelas efter det att författningen ersatts av en annan som saknar motsvarande föreskrift. 5 § 2 st andra meningen lagen om införande av BrB.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I tvist om ersättning för arbete med bokföring m m invänder beställaren att avtal träffats om ett högsta belopp som kostnaden för arbetet inte fick överstiga. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att uppkommande spörsmål om bevisbördan belyses genom målets prövning i högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
En fritidsbåt med besättning anlände från Bornholm till Mörbylånga hamn. Färden, vars slutmål var Finland, skulle närmast fortsätta genom Kalmarsund utmed svenska kusten upp till Stockholms skärgård. Fråga huruvida gods som medfördes i båten kunde anses vara infört till riket. 1 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Ägaren till bilar som under tid då de var uthyrda uppställdes i strid med villkor för parkering på tomtmark har ansetts inte ådra sig betalningsskyldighet för parkeringsavgifter enbart därför att ägaren motsatt sig att medverka till utredning om vilka personer som förde bilarna vid parkeringstillfällena.
En trafikolycka orsakades av att en älg kom ut på vägen. Älgen följdes av en löslöpande hund, vilken var tränad för älgjakt som s k ståndhund. Mot hundens ägare förd talan om ersättning för skador på de i olyckan inblandade bilarna har ogillats, då det inte funnits utrett att hunden haft sådan inverkan på älgens beteende att den kunde anses ha varit orsak till att älgen kom ut på vägen.
X, som dömts till fängelse åtta månader, har varit anhållen och häktad under så lång tid att han, om i stället verkställighet ägt rum, skulle ha villkorligt frigivits (26 kap 6 § BrB i dess lydelse fr o m d 1 juli 1983). Skäl för häktning har ansetts ej längre förekomma.
Ägaren till en travhäst träffade avtal med en travtränare om att denne skulle omhänderha hästen samt trana hästen och tävla med den. Hästen skadades och dog under träning. Tränaren ansågs i detta fall vara underkastad vanligt vållandeansvar, ej s k presumtionsansvar. Av ägaren förd skadeståndstalan mot tränaren ogillades följaktligen, då det inte ansågs styrkt att försummelse låg tränaren till last.
Arvsskattemål. Äkta makar förordade i inbördes testamente att den av makarna som överlevde den andre skulle med äganderätt erhålla all boets egendom samt att, vid den efterlevandes död, vissa legat skulle utgå och återstoden fördelas mellan ett flertal universella testamentstagare. Bland legaten upptogs att välgörenhetsföreningen X skulle erhålla en viss fastighet. Denna ingick i mannens giftorättsgods. Sedan mannen avlidit, förordnade hustrun i nytt testamente att föreningen i stället för fastigheten skulle erhålla ett penningbelopp. Vid arvsskattens bestämmande efter hustruns död uppkommer fråga huruvida, på grund av förordnandet i det inbördes testamentet, fastigheten i sin helhet eller endast hälften därav skall anses ha tillfallit X som legat efter mannen.
Enligt bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan A och B skulle A erhålla visst belopp av B. A klandrade bodelningen med yrkande om högre belopp. Innan klandertalan avgjorts väckte A talan mot B med yrkande att utfå det belopp som skulle utgå enligt den klandrade bodelningen. I detta läge ansågs A:s fordran på B enligt bodelningen inte vara förfallen till betalning. A ålades att ersätta B:s rättshjälpskostnader, då A ansågs ha inlett rättegång utan att B givit anledning därtill. 18 kap 3 § RB.
Färgtelevisionsapparat har undantagits från utmätning med hänsyn till att gäldenären hade många barn och att apparatens värde var begränsat. 5 kap 1 § 2 och 2 § 1 st UB.
Åklagare, som åtalat en person för brott mot sekretessbestämmelser ehuru den åtalade gärningen inte var straffbar, samt hovrättsassessor, som i egenskap av rättens ordförande fällt den tilltalade till ansvar, har åtalats för vårdslös myndighetsutövning. Fråga huruvida de förfarit grovt oaktsamt. 20 kap 1 § 2 st BrB.
I mål om upplåtande enligt 49 § anläggningslagen av rätt att bygga väg har den, som sökt förrättningen, fullföljt talan mot fastighetsdomstolens utslag och i HovR:n yrkat att sådan rätt skulle upplåtas för väg i viss sträckning. En grupp av sakägare, som ej fullföljt talan, har invänt att väg i annan sträckning vore lämpligare, medan en annan grupp av sakägare, som ej heller fullföljt talan, i sin tur har motsatt sig sistnämnda sträckning. Den förra gruppen av sakägare har ansetts ej böra, sedan sökandens fullföljda talan bifallits, förpliktas ersätta den senare gruppen av sakägare deras rättegångskostnader i HovR:n.
Ansökan om återställande av försutten tid. Vid förrättning enligt anläggningslagen rörande bl a fastighet under domänverkets förvaltning kan underrättelse som från fastighetsbildningsmyndigheten utgått till domänverket angående tid och plats för meddelande av avslutningsbeslut ha adresserats till lokal eller regional förvaltning inom verket utan att därifrån vidarebefordras till behörig central förvaltning inom verket. Fråga huruvida domänverket kunde anses härigenom ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot förrättningen.
Sedan inskrivningsmyndigheten fastställt stämpelskatt för förvärv av två fastigheter, begär köparen att inskrivningsmyndigheten skall besluta om ytterligare stämpelskatt för förvärven med påstående att köparen efter beslutet har erlagt ytterligare köpeskilling i form av "premier" till säljaren enligt särskilda avtal härom. I avsaknad av stöd i lag har ytterligare stämpelskatt funnits ej kunna uttagas.
Strejkande arbetstagare, som befann sig på sin arbetsplats (en inhägnad hamnterminal), utnyttjade sin vistelse där för att störa arbetsgivarföretagets verksamhet genom åtgärder som innefattade egenmäktigt förfarande. De anmanades därefter av en arbetsgivarrepresentant att avlägsna sig, men de kvarstannade likväl på arbetsplatsen. Genom kvarstannandet har de ansetts ha gjort sig skyldiga till olaga intrång. 4 kap 6 § 2 st BrB.
Ansökan om inteckning i en fastighet, undertecknad av fastighetsägaren och försedd med begäran om anteckning om innehav för viss sparbank, ingavs av sparbanken till inskrivningsmyndigheten. Pantförskrivning till sparbanken hade skett före ingivandet, men härom fanns inte uppgift i ansökningen. Efter inskrivningsdagen men innan pantbrev utgivits av inskrivningsmyndigheten förklarades pantbrevet utmätt för tredje mans fordran mot fastighetsägaren. Fullbordad panträtt till säkerhet för sparbankens fordran ansågs ej ha uppkommit innan utmätningen skedde, varför denna förklarades äga giltighet gentemot sparbanken och fastighetsägaren.
I mål om jämkning av underhållsbidrag enligt 7 kap 10 § FB har den bidragsskyldige fadern ansetts efter omgifte få tillgodoräkna sig förbehållsbelopp enligt 7 kap 3 § samma balk för sin nya hustru, som för att vårda ett makarnas barn i förskoleåldern inte förvärvsarbetar.
En person har väckt talan om fastställelse att viss kommun är skyldig att bereda henne plats på kommunalt barndaghem och inte ägt rätt att på sätt som skett avstänga henne från sådan plats. Talan har - oavsett att käranden gör gällande att rättsförhållandet mellan henne och kommunen grundar sig på ett avtal som är att bedöma enligt civilrättsliga regler - ansetts rätteligen inte kunna upptagas till prövning av allmän domstol.
Vid sammanträde under förrättning för fastighetsbildning tillkännagavs att avslutningsbeslut skulle meddelas viss senare dag "om ej tillstötande skäl uppkommer". Sedan beslut meddelats angivna dag, ansökte en sakägare om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot beslutet. Ansökningen har bifallits, eftersom sakägaren med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha saknat fog för antagande att beslut inte var att förvänta på den utsatta dagen.
Resning. C försattes i konkurs på grundval av en konkursansökan, i vilken väsentligen åberopades skattefordringar föranledda av att C genom beslut av taxeringsnämnd skönstaxerats för ett mycket stort belopp. I ansökan om resning har C åberopat att taxeringen efter det att konkursbeslutet vunnit laga kraft blivit av länsrätt nedsatt till en obetydlig del av det av taxeringsnämnden bestämda beloppet. Enär C underlåtit att yttra sig över konkursansökningen och befunnits inte ha haft giltig ursäkt för denna underlåtenhet, har avgörandet i resningsärendet ansetts inte kunna grundas på det förhållandet, att C rätteligen inte var skattskyldig för annat än en obetydlig del av det inkomstbelopp som påförts honom av taxeringsnämnden.
Skatter som påförts ett bolag genom icke lagakraftvunna beslut och grundats på skönstaxeringar har av staten åberopats till stöd för ansökan om bolagets försättande i konkurs. Fråga om förutsättningarna för att sådant anspråk på skatt skall kunna anses innefatta klar fordran som avses i 4 § konkurslagen.
En till innehavaren ställd inteckningsrevers, innefattande personlig betalningsskyldighet för fastighetsägaren A, har utfärdats innan JB trädde i kraft. Fråga om godtroskravet sedan B förvärvat inteckningsreversen från annan än A.
Under en sammankomst i en festvåning på en restaurang försvann ytterkläder, som två i sammankomsten deltagande personer hade hängt upp i ett därför inrättat utrymme i anslutning till festvåningen. Fråga om skyldighet för restaurangföretaget att ersätta förlusten.
Fråga huruvida den som begett sig i egen bil från Bohuslän för att samma dag inställa sig vid Lunds TR men ej framkom i tid kunde som laga förfall för sin utevaro åberopa, att han i Halmstad fått fel på bilen och per telefon lämnat meddelande till TR:n om detta.
Frågor om tillämpning av 12 § 3 st förmånsrättslagen i aktiebolags konkurs (I och II). Arbetstagares andel i konkursbolag som i sin helhet ägdes av moderbolag har bedömts efter arbetstagarens aktieinnehav i moderbolaget (II). Arbetstagare som ägt 29 % av aktierna i konkursföretaget (I) resp arbetstagare som jämte syskon ägt 26 % av aktierna (II) har, med hänsyn till aktiernas fördelning i övrigt, ansetts icke äga väsentlig andel i företaget. Fråga om tillämpning av 29 a § och 100 a § konkurslagen (I).
Om återvinning inte söks inom en månad från det att utmätning på grund av slutbevis i mål om betalningsföreläggande ägt rum, vinner slutbeviset laga kraft beträffande borgenärens fordran i dess helhet, även om utmätningen givit endast partiell betalning till borgenären.
Negativ fastställelsetalan med yrkande om förklaring att arrendeförhållande inte föreligger mellan parterna har ansetts utgöra arrendetvist enligt 8 kap 32 § JB.
Frågor om giltigheten av standardiserade förmånstagarförordnanden, som upptagits i villkor för tjänstegrupplivförsäkring, samt om jämkning av sådant förordnande med tillämpning av 34 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal i dess lydelse före den 1 juli 1976.
Sedan TR beviljat part rättshjälp, har HovR efter besvärstalan av domstolsverket undanröjt TR:ns beslut. Den som varit förordnad som biträde enligt rättshjälpslagen har ansetts berättigad till ersättning för arbete i HovR:n vilket utförts medan rättshjälpsbeslutet alltjämt gällde.
Fråga om tillämpning av återvinningsbestämmelsen i 30 § konkurslagen i fall där staten för förfallna skattefordringar mottagit säkerhet i form av företagsinteckningar.
Sedan allmän åklagare ansökt om stämning på aktiebolag och yrkat utdömande av bolaget förelagt vite, har TR:n utfärdat stämning icke på bolaget utan på bolagets verkställande direktör att svara på åtalet. Delgivning av stämningen med denne har ej medfört att bolaget ansetts ha fått del av åtalet med preskriptionsavbrytande verkan enligt 35 kap 1 § BrB.
Vid byggande av en motorväg har en enskild väg fått dragas under motorvägen. För dränering av den enskilda vägen har en pumpanläggning installerats. Fråga vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) huruvida pumpanläggningen utgjorde väganordning till den enskilda vägen eller till motorvägen. 46 § anläggningslagen och 2 § väglagen (1971:948).
En sexårig flicka som står under båda föräldrarnas vårdnad bortförs av fadern från det gemensamma hemmet. I mål om ansvar på fadern för egenmäktighet med barn uppkommer frågan hur uttrycket "utan beaktansvärt skäl" i 7 kap 4 § BrB skall tolkas.
Fråga om avvägning av farlighetsgraden hos kokain som underlag för bedömande huruvida visst narkotikabrott bör anses grovt och för straffmätningen (I och II).
Ansökan om återställande av försutten tid. Tiden för fullföljande av talan mot dom i äktenskapsmål har återställts utom såvitt genom domen dömts till äktenskapsskillnad.
I mål om återställande av försutten tid har fråga uppkommit om utgångspunkten för beräkning av tiden för besvär över ett beslut om avslag på inteckning enligt lagen (1966:454) om företagsinteckning.
Sedan TR dömt tilltalad till fängelse för bl a rattfylleri och olovlig körning vid två tillfällen, har den tilltalade vädjat mot domen och i vadeinlagan hemställt om en icke frihetsberövande påföljd. Vid huvudförhandlingen i målet har HovR:n dels, med hänvisning till att den tilltalade "inte fört talan mot domen i ansvarsdelen", avvisat den tilltalades begäran om ny bevisning till styrkande av att han inte fört fordonet vid ett av tillfällena dels avvisat hans yrkande om frikännande såvitt avsåg detta tillfälle (jfr 51 kap 24 § 2 st RB). HovR:ns handläggning i angivna avseenden har funnits innebära sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 26 § 2 st RB.
För A jämlikt 18 kap 3 § FB förordnad god man har för A:s räkning avstått från arv som tillfallit denne. Avståendet har vid tillämpning av 15 kap 14 § 3 st FB betraktats som gåva och i följd härav ansetts ogiltigt.
Hyresrätt till en butikslokal utmättes. Gäldenären överklagade utmätningen. Han försattes senare i konkurs. Konkursboet övertog gäldenärens talan i utmätningsmålet. Sedan HovR:n upphävt utmätningen fullföljde den utmätningssökande borgenären talan till HD. Där upplystes att hyresrätten av konkursboet frånträtts mot vederlag, att borgenärerna träffat överenskommelse om fördelningen av vederlaget, att utdelningsförslag i konkursen upprättats i enlighet med överenskommelsen och att utdelning fastställts i enlighet med förslaget genom beslut som vunnit laga kraft. HD har i anledning av vad sålunda förekommit funnit frågan om utmätning av hyresrätten ej längre ha betydelse och därför lämnat besvären i utmätningsmålet utan vidare yttrande.
Enligt 117 a § 3 st vägtrafikkungörelsen (1972:603) behöver bilbälte inte användas av förare i yrkesmässig trafik för personbefordran. Bestämmelsen har ansetts tillämplig vid körning med taxibil under förarens arbetstid, oavsett om yrkesmässig transport faktiskt pågår eller inte, om inte föraren genom någon åtgärd satt sig ur stånd att utan nämnvärt dröjsmål tillhandagå allmänheten med körning mot ersättning.
Sedan borgenär ansökt om ett bolags försättande i konkurs återkallades ansökningen och avskrevs konkursärendet. Bolaget var redan före avskrivningsbeslutet upplöst enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag och har därför inte ansetts behörigt att söka återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot avskrivningsbeslutet.
Genom beslut under rättegången lämande TR begäran av J, mot vilken åtal väckts, att viss angiven advokat skulle förordnas till offentlig försvarare utan bifall. Av J anförda besvär över detta beslut avvisades av TR under motivering att J inte anmält missnöje inom föreskriven tid. Sedan J anfört besvär över avvisningsbeslutet, lämnade HovR:n besvären utan bifall. HovR:ns beslut har ansetts inte utgöra sådant beslut mot vilket enligt 54 kap. 8 § jämförd med 49 kap. 4 § 1 st. 7 rättegångsbalken talan inte får föras.
Vid försäljning av en fastighet med en inte helt färdigställd bostadsbyggnad togs i det på säljarsidan upprättade köpekontraktet in en bestämmelse om att köparen skulle överta "säljarens rättigheter och skyldigheter gentemot säljarens entreprenörer". Säljarens tolkning, att bestämmelsen innefattat en friskrivning av honom för fel som uppkommit genom byggnadsarbetet före överlåtelsen, har inte godtagits. En i kontraktet intagen föreskrift att egendomen "överlåtes sådan den av köparen har besiktigats" har inte heller tillagts betydelse av friskrivningsklausul.
Kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd enligt bestämmelserna i 15 kap RB har ansetts kunna meddelas även i fråga om anspråk som skall prövas av utländsk domstol, om domstolens avgörande får verkställas här i riket. Sådan åtgärd har däremot inte ansetts kunna meddelas av Svea HovR i ärende, vari ansökan gjorts om verkställighet här i riket enligt 1936 års lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.
I dom varigenom tilltalad dömts till fängelse och utvisning har föreskrivits att den dömde skall i häkte avbida at "domen i ansvarsfrågan" vinner laga kraft mot honom. Sedan den dömde förklarat sig nöjd med fängelsestraffet men fullföljt talan beträffande utvisningen uppkommer fråga om häktningen alltjämt består.
Ett av TR under rättegången meddelat interimistiskt beslut angående underhållsbidrag överklagades till HovR:n. I samband med sitt avgörande av den dit fullföljda frågan har HovR:n meddelat beslut om ersättning enligt rättshjälpslagen till biträde för där utfört arbete. Talan mot ersättningsbeslutet har ansetts kunna föras av biträdet utan hinder av de i 15 kap. 32 § 2 st. GB och 20 kap. 12 § FB stadgade fullföljdsförbuden.
Fastighetsägare, vilka påstår att deras boningshus skadats i följd av s k ljudbang som uppstått vid militär flygverksamhet, har väckt talan mot staten med yrkande om skadestånd. Till stöd för sin talan har de åberopat i första hand allmänna grundsatser om strikt ansvar för skada i följd av farlig militär verksamhet och i andra hand bestämmelsen i 3 kap i § skadestånd slagen om arbetsgivares ansvar för skada som vållats av arbetstagare. Preskriptionsbestämmelsen i 6 § 1922 års lag ang ansvarighet för skada i följd av luftfart har ansetts inte vara tillämplig på denna talan.
Engångsavgift enligt kommunal avloppstaxa påfördes fastighet med anledning av att tidigare bebyggelse på fastigheten ersatts med ny. Fastigheten hade anslutits till va-nätet innan avloppstaxa infördes i kommunen och någon avgift för anslutningen hade inte uttagits. Kommunens åtgärd att påföra engångsavgift för nybyggnaden även till den del denna motsvarade tidigare bebyggelse på fastigheten har ansetts stå i strid med bestämmelsen i 26 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar att avgiftsskyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund.
Från säljarsidan under köpeförhandlingarna lämnad uppgift om en försåld fastighets areal har ansetts innebära en utfästelse som befriar köparen från undersökningsplikt i detta hänseende, om inte andra omständigheter talar däremot.
Kommun sålde på auktion fastighet med 50-årig villabyggnad. I annonsen om auktionen angavs att huset var "nyrenoverat och moderniserat" ett par år före försäljningen. Renoveringen och moderniseringen omfattade bl a läggande av nytt golv i undervåningen. Sedan köparna tillträtt, befanns att bjälklaget mellan undervåning och källare var svårt skadat genom röta och insektsangrepp. Fråga huruvida säljaren genom annonsen jämte vad som kunde iakttagas vid besiktning av huset kunde anses ha utfäst, att bjälklaget blivit försatt i godtagbart skick. 4 kap 19 § JB. - Även frågor om räckvidden av friskrivningsklausul och om tillämpning av 36 § avtalslagen.
Varumärkesmål. Frågor om tillämpning av föreskriften i 25 § 2 st varumärkeslagen (1960:644) om s k användningstvång. Varumärke som är identiskt med dominanten i varumärkesinnehavarens firma har inte ansetts ha varit i bruk genom att firman har använts som varukännetecken. Fråga, om varumärket på annat sätt har varit i bruk. Fråga, huruvida varumärkesinnehavare, som inte har brukat varumärket sedan det registrerades år 1969, har visat skäl för sin underlåtenhet. Revisionskäranden har i revisionsinlagan yrkat ogillande av motpartens talan i saken men först vid huvudförhandlingen i HD framställt därav föranledda yrkanden i fråga om rättegångskostnader vid underinstanserna. Kostnadsyrkandena har ansetts inte kunna upptas till prövning.
Ett sådant handhavande av narkotika som äger rum i direkt anslutning till konsumtion har inte ansetts utgöra innehav i narkotikastrafflagens mening. Tillika fråga om val av påföljd för narkotikabrott.
N har dragit ett bloss på en med cannabis stoppad pipa som tillhandahållits av en kamrat. Den befattning N tagit med narkotikan i anslutning till konsumtionen har i godkänt strafföreläggande för narkotikaförseelse bedömts som innehav av narkotika. Vid prövning av ansökan om resning har HD visserligen ansett övervägande skäl tala för ståndpunkten att handhavande av narkotika i direkt anslutning till konsumtion inte utgör innehav i narkotikastrafflagens mening men funnit en på den motsatta ståndpunkten grundad rättstillämpning inte kunna anses uppenbart strida mot lag. 58 kap 2 § 4 RB.
Hinder har inte ansetts möta mot att den som redan är häktad som misstänkt för brott blir häktad för även annan brottslighet eller att en gärning för vilken misstänkt häktats blir i senare häktningsbeslut rubricerad på annat sätt än i det ursprungliga beslutet.
Straffmätning vid lydnadsbrott i form av vägran andra gången att fullgöra militär grundutbildning. Straffet har bestämts med ledning av tidigare rättstillämpning utan att påverkas av de ändringar som skett i reglerna om villkorlig frigivning. Av såväl åklagaren som den tilltalade fullföljd talan mot den påföljd som TR:n bestämt har ej lett till ändring av TR:ns dom. Den tilltalade har förpliktats återgälda hälften av kostnaderna för försvaret av honom i HovR:n.
Återställande av försutten tid har vägrats i fall då en besvärsinlaga postats i en brevlåda en fredag efter tömningstid och ej inkommit till TR:n på annan ort förrän på tisdagen, en dag för sent.
Konkursbeslut har undanröjts på den grunden att gäldenären redan var försatt i konkurs. Då arvode till den förvaltare som utsetts med anledning av konkursbeslutet inte kan uttas ur den egendom som denne omhänderhaft, skall det utgå av allmänna medel. 188 § 3 st konkurslagen.