Ordet "vakuumplast" har ansetts utgöra en sådan beskrivande beteckning som, när det ingår i en registrerad firma, åtnjuter ett tämligen svagt skydd mot användning i en annan näringsidkares firma.
Ett överlåtelseförbud i gåvobrev, som överensstämmer med förutsättningen för att inte ny gåva skall anses föreligga enligt den s k lättnadsregeln i 43 § 2 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, har ansetts inte hindra att lättnadsregeln tillämpas.
Internationella rättsförhållanden. Fråga huruvida utländsk svarande i tvist rörande betalningsskyldighet har egendom i Sverige och tvisten därför kan tas upp vid svensk domstol.
Fråga om rånbrott skall anses som grovt samt om påföljd för brottet. Även fråga om åklagaren i högre rätt får justera gärningsbeskrivningen till den tilltalades nackdel efter överklagande enbart i fråga om brottsrubricering och påföljd.
En fastighetsägare har träffat avtal med en andrahandshyresgäst om ett hyresförhållande direkt mellan dem för den händelse förstahandshyresförhållandet upphörde. Fråga huruvida avtalet skall tolkas så att det förpliktade andrahandshyresgästen att inträda i ett hyresförhållande med fastighetsägaren, fastän andrahandshyresförhållandet hade upphört innan förstahandshyresförhållandet upphörde.
Lagfartsbeslut har ansetts kunna angripas genom klagan över domvilla utan hinder av att beslutets laglighet också kunde prövas i mål om bättre rätt till fast egendom.
Ersättning som köpare av en fastighet betalat till säljaren som kompensation för att denne med anledning av fastighetsförsäljningen återfört avdragen ingående mervärdesskatt till staten har inte ansetts skola beaktas vid bestämmande av stämpelskatt. 13 § lag (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och 22 kap. 5 § mervärdesskattelagen (1994:200).
Fråga om rätt för landsting att häva ett entreprenadavtal rörande ambulanssjukvård med hänvisning till att entreprenören i väsentlig omfattning åsidosatt skyldigheten att tillhandahålla god vård.
Fråga om företagsbot skulle åläggas näringsidkare, på grund av brott mot miljöskyddslagen (1969:387) genom åsidosättande av koncessionsvillkor för mejeriverksamhet.
I ett som mellandom rubricerat avgörande har en TR avgjort ett mål i dess helhet. Då parterna endast beretts tillfälle att slutföra sin talan såvitt avsåg mellandomstemat har sådant rättegångsfel ansetts föreligga att det funnits synnerliga skäl för prövningstillstånd i HovR:n.
En tilltalad i mål om rån m m var intagen i finskt fängelse och kunde därför inte inställa sig personligen vid huvudförhandlingen i HovR:n. Den tilltalade ansågs ha haft laga förfall oberoende av att frihetsberövandet berodde på hans eget handlande.
Ett aktiebolag försattes i konkurs vid en förhandling i TR:n, vid vilken bolaget inte var närvarande. Fråga om tillämpningen av 9 § 3 st delgivningslagen i TR:n och om HovR:n, dit bolaget överklagade konkursbeslutet, bort hålla muntlig förhandling.
Fråga huruvida förmånstagarförordnande vid försäkring till namngiven sambo fortsatt att gälla trots att samboendet upphört före försäkringstagarens död.
Fråga om rätt för konkursförvaltare att, vid intressekonflikt mellan borgenärer, väcka talan om återvinning utan att den av processen berörde borgenären ställt säkerhet för samtliga rättegångskostnader.
Förbudet enligt 15 kap. 6 § föräldrabalken för en förmyndare, god man eller förvaltare att för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente har ansetts analogt tillämpligt på avstående från förvärv genom förmånstagarförordnande vid försäkring
En bostadsrättsförenings stadgar innehöll bestämmelse om avgäld till en regional organisation som föreningen tillhörde. Fråga om skyldighet att betala avgäld sedan föreningen ändrat sina stadgar och utträtt ur organisationen.
Internationella rättsförhållanden. Domstol i staten Madagaskar har förklarat en avliden svensk man vara fader till ett barn, varvid domen meddelats i mål mellan barnets moder och mannens fader. Fråga huruvida a) arvinge till mannen skall anses behörig att ansöka om förklaring att domen inte skall gälla i Sverige utan hinder av att arvingen inte varit part i den utländska rättegången, b) domen på en sådan ansökan kan förklaras vara gällande här i landet, c) den omständigheten att mannens fader inte beretts tillfälle att yttra sig i den madagaskiska rättegången utgör hinder för att domen förklaras gälla här i landet när denne själv ej gör invändning mot domen, och d) det kan anses vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna domen eftersom arvingen inte beretts tillfälle att yttra sig i målet. 7 § 2 st 1, 9 § 1 st och 12 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor.
En villahemförsäkring beträffande en fastighet som ägts av två makar har sagts upp på grund av bristande premiebetalning. Fråga huruvida uppsägningen var giltig.
Ägaren till en travhäst träffade avtal med en travtränare om att denne skulle omhänderha hästen och träna den för utveckling till tävlingshäst. Hästen drabbades av skada medan den var i tränarens vård men utan samband med träning eller tävling. Fråga om tränaren var underkastad s k presumtionsansvar eller vanligt vållandeansvar.
En andrahandshyresgäst har vid förrättning om avhysning från lägenheten gjort gällande att ett hyresförhållande uppkommit mellan henne och fastighetsägaren. Fråga om det är uppenbart att andrahandshyresgästen saknade fog att motsätta sig verkställighet. 16 kap 8 § UB.
En rättslig kvalificering varigenom en gärning bedöms vara straffri har ansetts falla utanför tillämpningsområdet för 51 kap 23 a § RB. Även frågor om analogisk tillämpning av strafflag och om strafflags tillämplighet i tiden.
Skyldigheten för dödsbo som innehar fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet att avveckla innehavet inom viss tid gäller även dödsbo med bara en delägare.
Underåriga barn har genom sin moder ansökt om resning i faderskapsmål under åberopande av att modern ändrat de uppgifter som hon lämnat i faderskapsmålet. Fråga om tillämpning av ettårsfristen enligt 58 kap 4 § 2 st RB.
Trafikförsäkringsbolag som erkänt sig vara ersättningsskyldigt gentemot skadelidande har ansetts ha avhänt sig rätten att åberopa specialpreskription enligt 28 § trafikskadelagen (1975:1410).
Ett konkursbolag som upplösts enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts kunna fullfölja en dessförinnan påbörjad civilprocess.
Offentlig försvarare har tillerkänts ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg i samband med besök i häktet inför huvudförhandling i tingsrätt när den tilltalade erkänt och påföljdsfrågan var förhållandevis okomplicerad.
Överlämnande till journalist av fotografier med sikte på offentliggörande som illustrationer till en tidningsartikel har med hänsyn till meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen ansetts inte kunna föranleda straff för olaga hot eller hot mot tjänsteman.
En stadsplanearkitekt har till spekulanter på en fastighet lämnat information om planläggningen av området kring fastigheten men underlåtit att upplysa att Banverket till kommunen remitterat en utredning i vilken möjligheterna att förlägga en riksbangård till området behandlats. Underlåtenheten har inte ansetts utgöra fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Bestämmelsen i 19 § 1 st delgivningslagen om delgivning av postförsändelse som kvitterats av den sökte men hämtats ut av bud har ansetts analogt tillämplig i fall som avses i 21 § 3 st lagen (1929:145) om skiljemän.
En anställd i ett aktiebolag tog upp ett lån i en bank mot säkerhet av ett konvertibelt skuldebrev som bolaget skulle ge ut. Fråga huruvida gäldenären bör befrias från återbetalningsskyldighet på den grunden att banken beviljat krediten utan tillräckligt noggrann kreditprövning. 36 § avtalslagen och 5 § konsumentkreditlagen.
Exportkreditnämnden är enligt sina garantivillkor skyldig att till garantitagaren överföra vissa belopp om betalning inflyter till nämnden från gäldenär. Annan part som ställt borgen för vad som inte täcks av nämndens garanti förvärvar inte på grund av sin borgen någon rätt mot nämnden att få andel i dessa belopp.
Ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen (1972:207) för kränkning genom brott har ansetts inte kunna utgå i ett fall där en person gjort sig skyldig till brottet framkallande av fara för A.n (3 kap 9 § BrB) genom att hantera ett vapen grovt oaktsamt med påföljd att en kula avfyrats och trängt in i ett närbeläget hus där flera personer befann sig.
Konkursförvaltare har förskotterat egna medel till kostnader för försäljning av i boet ingående fastigheter. Dessa har visat sig inte kunna säljas. De gjorda utläggen har inte ansetts vara konkurskostnader och förvaltaren har inte ansetts berättigad till ersättning för utläggen. 14 kap 1 och 18 §§ KL.
Tilltalad, som i HovR:n dömts till åtta månaders fängelse för bl a försök till grov misshandel, har överklagat domen vad gäller ansvar, påföljd och skadestånd. Fråga om HovR:n med stöd av 51 kap 21 § sista stycket RB kunnat avgöra målet trots att den tilltalade inställt sig endast genom ombud.
Förenklad delgivning. Enligt anteckning i TR:ns akt har information om förenklad delgivning tagits fram i samband med utfärdande av stämning, men akten innehåller ingen anteckning om att informationen bilagts den avsända stämningen. Det har ansetts att anledning saknas att anta annat än att informationen sänts ut tillsammans med stämningen, varför förutsättningar för förenklad delgivning därefter förelegat. 3 a och 19 §§ delgivningslagen (1970:428).
Till säkerhet för ett aktiebolags förpliktelser gentemot en bank ingick ägarna generell proprieborgen utan begränsning till belopp. Fråga om jämkning av betalningsskyldigheten enligt 36 § avtalslagen.
Ett bolag beviljades lån av ett finansbolag för bl a inköp av samtliga aktier i ett annat bolag. Som säkerhet för lånet fick finansbolaget företagshypotek i det bolag som skulle köpas. Sedan detta bolag gått i konkurs har frågor uppkommit om säkerhetens giltighet med hänsyn till bestämmelserna i 12 kap 7 § aktiebolagslagen om förbud mot ställande av säkerhet och i 12 kap 5 § om återbäring av olovlig vinstutdelning.
Fråga om tillämpning av 2 kap 3 § skadeståndslagen på kränkningsersättning på grund av grov misshandel. Tillika fråga om nivån för kränkningsersättning enligt 1 kap 3 § vid sådant brott.
En banks tio år gamla interna kreditinstruktion har ansetts utgöra företagshemlighet. Yrkande om editionsföreläggande för banken beträffande instruktionen har avslagits.
Frågor om kravet på bevisning och om omfattningen av prövningen i mål om särskild handräckning. 4 § och 39 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Sedan häktningsbeslut som meddelats av TR och HovR befunnits icke vara lagligt grundade, har HD, utan hinder av att Riksåklagaren yrkat att förhör i häktningsfrågan skulle hållas i HD och ny häktningsförhandling begärts i HovR:n, förordnat att den häktade skulle försättas på fri fot.
Fråga om HovR:n bort hålla muntlig förhandling i en tvist angående bevakning i konkurs. - När avtal träffas med ett försäkringsbolag om att detta skall gå i borgen för en låntagares betalningsförpliktelser får avtalet anses utgöra ett kreditförsäkringsavtal, om inte särskilda omständigheter ger anledning till annan bedömning. Fråga även om skadestånd enligt 26 § 3 mom försäkringsavtalslagen. Rörande den första frågan 52 kap 11 § RB och artikel 6 i Europakonventionen.
Ett varuhus har i brottsförebyggande syfte uppställt förbud för personer klädda i vida, långa och tunga kjolar att komma in i varuhuset. Förbudet har ansetts innebära olaga diskriminering av zigenare.
Påföljden för två flickor, av vilka den ena vid 16 års ålder gjort sig skyldig till mened och den andra vid 20 års ålder till anstiftan av meneden, har i betraktande av bl a omständigheterna vid brotten bestämts till villkorlig dom resp skyddstillsyn, i båda fallen i förening med samhällstjänst.
Sedan en bank har utfört en betalning för ett företags räkning under felaktigt antagande att det på företagets konto i banken fanns medel som täckte betalningen samt betalningsmottagaren tagit emot beloppet i god tro men innan detta disponerats underrättats om att banken blivit utsatt för bedrägeri, uppkommer fråga om betalningsmottagaren är skyldig att återbära beloppet a. enligt reglerna om condictio indebiti, b. på grund av att banken svikligen förletts till betalningen (39 § andra meningen avtalslagen), c. med hänsyn till bristande förutsättningar på bankens sida.
Enligt en överenskommelse om en anställnings upphörande skulle ett avgångsvederlag betalas utöver lön och övriga avtalade anställningsförmåner för den överenskomna uppsägningstiden. Med avgångsvederlaget har inte ansetts följa förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979), när det inte har varit utrett att det utgjort ersättning för ekonomisk skada.
Efter resning i mål om faderskap, vari samlag mellan modern och den utpekade fadern ej ansetts utrett, har efter återupptagande av målet rättsgenetisk utredning, som gjorts med DNA-teknik på barnet och en manlig släkting till den utpekade fadern, resulterat i sådana värden att det, i betraktande av att ingen släkting på fädernet till den utpekade fadern skulle kunna vara far till barnet, kunde hållas för visst att den utpekade är far till barnet.
I ärende om resning avseende beslut om försättande i konkurs har med stöd av 58 kap 6 § 3 st RB föreskrivits att förvaltaren i konkursen inte fick försälja boets egendom i andra fall än som anges i 8 kap 3 § konkurslagen.
Fråga om HovR bort hålla muntlig förhandling i mål om skuldsanering. 13 och 14 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden samt artikel 6 punkt 1 i Europakonventionen.
Fråga om omfattningen av en bostadsrättsförenings legala panträtt avseende fordran på obetald årsavgift efter en tvångsförsäljning enligt 8 kap bostadsrättslagen (1991:614).
Sedan en lokalhyresgäst gått i konkurs har konkursboet efter anfordran av hyresvärden förklarat att boet inte haft för avsikt att ställa säkerhet för hyresavtalets fullgörande eller att träda in i avtalet. Det har ansetts att konkursboet inte kan åläggas betalningsskyldighet för hyra eller däremot svarande skadestånd för tid då konkursboet drivit gäldenärens verksamhet vidare i de förhyrda lokalerna. 12 kap 31 § JB.
Klagan över domvilla. Fråga, dels om dom - i mål om tolkning och tillämpning av försäkringsavtal - grundats på omständighet som inte åberopats av part till grund för hans talan, dels om rätten brustit i sin materiella processledning när det gäller rättstillämpning.
Närstående till den som dödats genom en vårdslös handling som inte utgjort grov vårdslöshet har ansetts inte kunna tillerkännas skadestånd för personskada i form av psykiska besvär som tillfogats dem genom dödsfallet.
En näringsidkare har dömts till fängelse sex månader för bokföringsbrott, grovt brott, begånget under åren 1995 och 1996. Det har ansetts påkallat från allmän synpunkt - även utan tillämpning av presumtionsregeln i 3 § 2 st lagen (1986:436) om näringsförbud - att näringsidkaren meddelas näringsförbud. Fråga även om brottsligheten skall anses ha utgjort ett eller flera brott samt om den nämnda presumtionsregeln kan tillämpas endast på sådant handlande som ägt rum efter det att regeln infördes i lagen.
Det förhållandet att en kärande till stöd för TR:ns behörighet enligt Luganokonventionen endast åberopat viss omständighet som inte medfört sådan behörighet har inte ansetts utgöra något hinder för TR:n att betrakta sig som behörig på grundval av annan omständighet som framgått av det tillgängliga materialet.
Två sambor har i Tyskland köpt in 315,3 liter sprit och 47,52 liter starköl och försökt föra in varorna till Sverige utan att ge detta till känna för tullmyndigheten. Då deras uppgift att varorna varit avsedda för privatbruk inte vederlagts, har förfarandet bedömts som förseelse mot privatinförsellagen och inte som brott mot varusmugglingslagen. 9 § 1 st lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.
Ett svenskt aktiebolag har stämt ett nederländskt bolag med yrkande att bolaget skall fullfölja ett avtal om köp av aktierna i ett annat nederländskt bolag. Fråga om svensk domstols behörighet enligt bestämmelsen i artikel 5.1 i Luganokonventionen.
Uttalanden som innefattat missaktning för folkgrupp genom anspelning på hudfärg eller etniskt ursprung har inte ansetts utgöra hets mot folkgrupp enligt 16 kap 8 § brottsbalken, eftersom uttalandena inte spritts i den mening som avses i denna bestämmelse.
Prövningstillstånd i hovrätt krävs om det vid tingsrätten ursprungligen yrkade beloppet översteg ett basbelopp men talan där inskränkts till ett belopp understigande denna gräns. 49 kap 12 § första stycket rättegångsbalken.
Den som är beroende av försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen och saknar egendom värd att försäkra har inte ansetts ha anledning att teckna försäkring med rättsskydd. Rättshjälp har beviljats.
Omfattningen av den prövning av de i 4 § skuldsaneringslagen (1994:334) angivna förutsättningarna som skall ske i samband med ett beslut att skuldsaneringsförfarande skall inledas.
En person har i samband med ett omhändertagande spottat en polisman rakt i ansiktet. För detta har han ålagts ansvar för ofredande enligt 4 kap 7 § brottsbalken. Fråga om polismannen är berättigad till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen.
Hovrätts underlåtenhet att hålla muntlig förhandling i mål om rätt till medlemskap i bostadsrättsförening har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts utgöra domvilla.
Fråga om bestämmelser för stadsplan och för naturreservat hindrar en avstyckning inom det område där bestämmelserna gäller. 3 kap 2 § fastighetsbildningslagen.
En talan mot facklig organisation med yrkande om skadestånd under påstående att ren förmögenhetsskada tillfogats tredje man genom otillbörligt handlande i samband med en facklig blockad har ansetts inte avse en arbetstvist enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Bilden av en känd skådespelare har utan dennes samtycke återgivits på baksidan av en periodisk tidskrift tillsammans med text, tidskriftens logotype och prisuppgift. Fråga har ansetts vara om en framställning av utpräglat kommersiell natur utgörande reklam för tidskriften och nyttjandet har medfört ansvar och ersättningsskyldighet enligt lagen om namn och bild i reklam.
Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där ett beslut av hovrätten hade expedierats till parten i stället för till dennes ombud och beslutet inte nådde parten personligen därför att denne inte vistades på den adress han uppgivit för hovrätten.
Sedan en konkursgäldenär under pågående konkurs väckt talan mot annan om egendom av beskaffenhet att kunna höra till konkursboet samt konkursboet underrättats om detta, har konkursboet förklarat att boet inte önskade överta gäldenärens talan. Fråga om konkursboet därigenom avstått sin rätt till egendomen.
När en dom i brottmål har överklagats i ansvarsdelen endast av målsäganden, är ett målsägandebiträde inte behörigt att biträda målsäganden i denna del. Det ingår däremot i målsägandebiträdets uppgifter att bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i högre rätt när domen har överklagats dit såväl i ansvarsfrågan som beträffande det enskilda anspråket, oavsett vem som har överklagat domen.
Domförhetsfel i hovrätt har inte bedömts var av så allvarlig art att undanröjande av beslutet måste ske oberoende av parternas vilja. Med hänsyn till bl a att någon samstämmig uppfattning i frågan från parternas sida inte framkommit har ansetts att beslutet ändå skall undanröjas.
Banken A har överfört ett belopp från företaget B:s konto i banken C till företaget D:s konto hos A samt krediterat sistnämnda konto med beloppet. Sedan C därefter vägrat att godta överföringen, har A debiterat D:s konto med beloppet samt vägrat att utbetala detta till D. Frågor om bl a betydelsen av kontots kreditering, A:s möjlighet att rätta denna och relevansen av bristande förutsättningar på A:s sida.
Separationsrätt har med hänsyn till omständigheterna ansetts föreligga för redovisningsmedel som varit tillgängliga för avskiljande men som inte avskilts under en tid av tre dagar.
En svensk kommun har med isländska staten ingått avtal om gymnasieutbildning av isländska elever. Fråga om isländska statens rätt att gentemot ett yrkande från kommunens sida om ersättning för utbildningen åberopa immunitet.