När en konkursförvaltare har vidtagit samtliga åtgärder till avveckling av konkursbona och gjort vad som ankommer på honom enligt KL när det gäller utredning av brott, har det ansetts inte motiverat att konkurserna hålls öppna därför att åklagare och skattemyndigheter bedriver fortsatt utredning. På grund härav har förvaltaren inte tillerkänts förskott på arvode. 14 kap 12 § KL (1987:672).
Ett bolag som hade köpt en bil på avbetalning med återtagandeförbehåll från ett finansieringsföretag sålde bilen vidare innan den var slutbetald. Den nye köparen har ansetts göra ett godtrosförvärv sedan han kontrollerat hos samtliga i bilregistret antecknade tidigare ägare till bilen, bland vilka finansieringsföretaget inte fanns. 2 och 3 §§ lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre.
En fastighet tillförsäkrades genom avtal år 1953 vattenleveranser från ett kommunalt vattenverk. Fråga om brukningsrätt för fastigheten uppkommit enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Företrädare för utländsk juridisk person har vid tillämpning av 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt ansetts solidariskt med den juridiska personen betalningsskyldig för mervärdeskatt. Fråga om jämkning av betalningsskyldigheten med hänsyn till att förmånsrätt för regresskrav inte förelåg i den juridiska personens konkurs.
Klagan över domvilla. Fråga om en HovR:s ändrade bedömning i ett tvistemål berott på att HovR:n, som avgjort målet utan huvudförhandling, gjort en annan tilltrosbedömning än TR:n beträffande en parts utsaga i TR:n under sanningsförsäkran eller på att HovR:n vid sin prövning skärpt beviskravet för att ett åberopat förhållande skulle anses styrkt. Klagan har lämnats utan bifall, då klaganden ej visat att HovR:n avvikit från TR:ns bedömning i tilltrosfrågan. - Tillika fråga om HovR:ns val av handläggningsform inneburit domvilla.
Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där en HovR:s beslut, trots att det enligt dagboksbladet hade expedierats till parterna samma dag som det meddelades, inte enligt uppgift från den ena partens ombud, som var advokat, kommit fram till denne.
Fråga huruvida fastighetsreglering, som avser upphävande av servitut som ger rätt till väg över järnväg, är förenlig med 5 kap 8 § fastighetsbildningslagen.
Sedan servitutsavtal träffats av innebörd att en fastighet tillerkändes rätt att utnyttja den på en grannfastighet vid avtalets tillkomst befintliga brunnsanläggningen, har den tjänande fastighetens ägare låtit iordningställa en brunn med ett nytt borrhål på ett avstånd av tre-fem meter från det tidigare borrhålet. Servitutet har inte ansetts gälla med avseende på den nya brunnen. 14 kap 11 § JB.
Domare som i beslut om rättspsykiatrisk undersökning funnit övertygande bevisning att den tilltalade begått åtalade gärningar har ansetts jäviga då de inför fortsatt huvudförhandling avvisat ny bevisning som åberopats av den tilltalade.
Att överenskommelse om hävning av fastighetsköp träffats efter den i 4 kap 12 § JB angivna preskriptionsfristen har inte ansetts medföra att överenskommelsen är ogiltig.
En förutsättning för försäkringsmäklares rätt till provision från försäkringsbolaget på grund av avtal om företagsförsäkring har ansetts vara att mäklaren innehar fullmakt från försäkringstagaren när avtalet träffas.
Socialnämnd har med hänsyn till sin skyldighet att verka i angelägenhet rörande fastställande av faderskap ansetts ha behörighet att för barnets räkning ansöka om rättshjälp. Rättshjälpen i sådan angelägenhet har ansetts omfatta även frågan om underhåll. I fall där såväl socialnämnden som barnets mor såsom ställföreträdare för barnet för talan men med oförenligt innehåll har barnets behov av biträde tillgodosetts genom att två rättshjälpsbiträden förordnats.
Ett i bodelnings- och arvskifteshandling intaget förbud mot försäljning av en fastighet, som tillskiftades en av dödsbodelägarna, har, med hänsyn till att förvärvet inte var klart benefikt, ansetts inte utgöra hinder mot utmätning.
Fråga, vid klagan över domvilla, om verkan av att Domstolsverket medgivit yrkande om undanröjande av förpliktelse att ersätta motparts rättshjälpskostnad.
Genom fastighetsreglering upphävdes ett servitut avseende rätt till överfart över en järnväg. Järnvägsövergången var enda utfart från ett fritidshus beläget på ett område av den härskande fastigheten som var upplåtet med nyttjanderätt. Nyttjanderättshavaren har ansetts vara sakägare vid fastighetsbildningsförrättningen. Även fråga om förrättningsmyndighetens skyldighet att utreda vilka som är sakägare.
I den ersättning konkursförvaltare vid sidan av arvode har rätt till för kostnad för fotokopior skall inräknas endast kostnaderna för papper och toner.
Resningsärende. Vid överklagande av HovR:ns dom i brottmål åberopar den tilltalade ny bevisning. Sedan prövningstillstånd vägrats, åberopar den tilltalade samma bevisning i resningsärendet. Bevisningen har ansetts uppfylla nyhetskravet i 58 kap 2 § 4 RB. Efter det att HovR:ns dom vunnit laga kraft, avskedades den dömde från tjänst som polisman. Avskedandet ogiltigförklarades i lagakraftvunnen dom, varvid domstolen fann att det inte var utrett, att polismannen begått de brott som omfattades av den lagakraftvunna brottmålsdomen. Fråga om inverkan av domen i arbetstvisten vid prövningen av resningsansökan.
Föreningsstämman i en bostadsrättsförening beslöt enligt stämmoprotokoll om ändring av i den ekonomiska planen angivna grundavgifter. Fråga dels om beslutet fattats med erforderlig majoritet dels om beslutet stred mot den s k likhetsprincipen och generalklausulen i 7 kap 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
En av bodelningsförrättare förrättad bodelning har inte klandrats inom föreskriven tid. Talan bl a om giltigheten av ett före bodelningen ingånget avtal om fördelningen av makarnas egendom har avvisats.
Fråga om interimistiskt beslut om vitesförbud att använda viss firma kunde meddelas på den grunden att firman till följd av förväxlingsbarhet med annat näringskännetecken var vilseledande.
I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden inte ansetts utrett genom den muntliga bevisningen. Den rättsgenetiska utredningen som har gjorts med DNA-teknik har emellertid resulterat i sådana värden att det är i det närmaste uteslutet att någon annan än svaranden skulle kunna vara far till barnet. Med hänsyn härtill och då någon omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål inte påvisats har HD funnit utrett att svaranden är far till barnet.
Klander av skiljedom. En skiljenämnds avgörande har hävts på den grunden att skiljenämnden prövat fordringsanspråk som i ett tidigare skiljeförfarande åberopats kvittningsvis och därvid ogillats. - Part i klanderprocessen har inte ansetts kunna få ett anspråk om återbetalning av ett belopp som erlagts i anledning av den andra skiljedomen prövat förrän frågan om klander slutligt avgjorts.
I mål om mordbrand har åklagaren som bevisning åberopat bl a en videoinspelning med uppgift att videobandet visar gärningsmannen i anslutning till brandplatsen vid tiden för branden. Videobandet, som lämnats över av en anonym person, utgör kopia av en originalinspelning, vars tillkomst inte har kunnat klarläggas. Angivna förhållanden har ej ansetts hindra att videoinspelningen åberopas som bevis. Vid bevisvärderingen har oklarheter om bl a bevisets tillkomst påverkat bedömningen av vilka slutsatser som kan dras på grundval av beviset.
När konkursbeslut undanröjts på grund av grovt rättegångsfel bestående i att gäldenären inte i laga ordning delgivits konkursansökningen och kallelse till förhandling i konkursärendet, har staten ansetts få svara för de uppkomna konkurskostnaderna.
I fall då staten har betalat ut lönegarantimedel har staten ansetts berättigad till utdelning i konkursen också för ränta enligt vad som gäller för arbetstagarnas fordringar.
När talan har förts mot beslut av HovR att inte meddela tillstånd till prövning där av ett dispositivt tvistemål, har klaganden ansetts vara oförhindrad att i HD åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande om tillstånd till målets prövning i HovR:n.
A, som ensam fört ansvars- och skadeståndstalan mot B i HovR:n, återkallade sin talan med anledning av att B avlidit. Omständigheterna har ansetts vara sådana att kostnaderna för B:s försvar i HovR:n skall stanna på staten. 18 kap 5 § 2 st och 13 § samt 31 kap 11 § RB.
Frågor om vilka fordringar som omfattas av preskriptionsbestämmelsen i 12 kap 61 § JB och om från vilken tidpunkt preskriptionsfristen skall räknas. Dessutom fråga huruvida den preskriptionsavbrytande verkan består när en väckt talan har avvisats.
Skuldsanering har inte beviljats före detta näringsidkare i visst fall då skulderna uppkommit till följd av underlåtenhet att till staten betala arbetsgivaravgift och för anställda innehållen A-skatt.
Sedan den europeiska utlämningskonventionen trätt i kraft i förhållande till Lettland har konventionen vid prövning enligt 9 § utlämningslagen ansetts tillämplig även i fall där framställningen gjorts före ikraftträdandet.
En förälder som inte är vårdnadshavare men som har sina barn hos sig under drygt en tredjedel av tiden har ansetts inte bo varaktigt tillsammans med barnen och därför vara skyldig att betala underhållsbidrag till barnen. Bidragen har bestämts med beaktande av umgängets omfattning. 7 kap 2 och 4 §§ FB.
Man och kvinna som är sambor har båda regelbundet satt in pengar på mannens bankkonto, enligt uppgift i syfte att betala gemensamma skulder med de insatta medlen. Fråga om medlen hållits avskilda på sätt som avses i lagen (1944:181) om redovisningsmedel.
En målsägande, som väckt enskilt åtal för brott under allmänt åtal, har ansetts kunna komplettera sin ansökan om stämning med ett därefter fattat beslut att allmänt åtal inte skall äga rum.
En polismyndighet ansökte i HD om resning till förmån för en bilägare som ålagts betalningsansvar för felparkering enligt en lokal trafikföreskrift. Som grund för ansökningen anfördes att föreskriften upphört att gälla vid tiden för parkeringen. HD har utan föregående kommunikation med bilägaren beviljat resning och undanröjt betalningsansvaret.
Riksåklagaren har ansökt om resning till nackdel för tilltalad. Fråga dels om Riksåklagaren haft giltig ursäkt att inte i brottmålet åberopa bevis som var kända innan domen vann laga kraft, dels om bevis som blivit kända för Riksåklagaren därefter men mer än ett år före ansökningen får läggas till grund för prövningen av resningsfrågan.
En person undertecknade ett överlåtelseavtal för ett aktiebolag under bildande. Han har gjort gällande att han därvid handlat som företrädare för ett annat bolag såsom stiftare. Då detta förhållande inte framgått av avtalet eller på annat sätt har han ansetts personligen ansvarig för förpliktelser på grund av avtalet.
Genom s k spärrförbindelse har en byggherre som likvid för leveranser överlåtit visst belopp av sin rätt enligt ett byggnadskreditivkontrakt till leverantören, varvid det för utbetalning ur kreditivet förutsatts att leverantören hos kreditgivaren kunde styrka sin rätt mot byggherren genom attest från denne eller på annat sätt. Fråga om leverantörens rätt enligt spärrförbindelsen, när kreditgivaren sagt upp kreditivet efter det att leverantören påkallat lyftning av beloppet men innan leverantören kunnat styrka sin rätt.
Beslut i fråga som av TR hänskjutits till HD:s prövning. En skadelidande som är berättigad till ersättning för inkomstförlust enligt 9 § trafikskadelagen och 5 kap 1 § skadeståndslagen har rätt till ersättning även för inkomstbortfall föranlett av strukturellt eller konjunkturellt betingad arbetslöshet som uppkommit i ny yrkesverksamhet till vilken den skadelidande omskolats, i den mån det kan hållas för visst att något motsvarande inkomstbortfall inte skulle ha drabbat honom, om skadefallet inte hade inträffat.
Reglerna i 18 kap 8 a § RB om vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla i småmål har ansetts tillämpliga även när en part eller hans ombud har vållat kostnad för motparten genom vårdslöshet eller försummelse (18 kap 6 eller 7 §).
Innehållet i en assurerad försändelse tillgreps under postbefordran av arbetstagare på Posten. Enligt en av Posten meddelad kungörelse var dess ansvar för assurerade försändelser begränsat. Begränsningarna har inte ansetts omfatta skada på grund av den egna personalens brottsliga handlande.
Fråga om förutsättningar för tvångsförsäljning av bostadsrätt föreligger, när bostadsrättshavare som sagts upp på grund av bristande betalning av årsavgift invänder att avgiften inte betalats på grund av hinder och men i nyttjanderätten. 7 kap 30 § och 8 kap 4 § bostadsrättslagen (1991:614).
Fråga i mål angående ansvar för fel i faS.het i vad mån köpare till stöd för att han fullgjort sin undersökningsplikt kan åberopa innehållet i ett av honom före köpet anskaffat besiktningsutlåtande. 4 kap 19 § 2 st JB.
Prövningstillstånd krävs i HovR även vid fastställelsetalan, om tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. 49 kap 12 § RB.
I mål om klander av föreningsstämmobeslut har ett styrelseval undanröjts. Av styrelsen före undanröjandet utfärdade kallelser och andra förberedande åtgärder inför en ny stämma har alltjämt ansetts äga giltighet, varför klandertalan beträffande den senare stämman ogillats.
Bilförare har dömts för smitning när hon avvikit från platsen för en kollision med en annan bil, som inte fick någon skada vid kollisionen. 5 § 1 st. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
I syfte att undvika preskription har en part väckt talan om fastställelse av att motparten är skadeståndsskyldig, trots att det ännu inte kan avgöras om någon slutlig skada uppkommer. Denna talan har ansetts tillåtlig.
I ärende om utmätning för uttagande av bl a böter och skatt har staten ansetts inte kunna med tillämpning av 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden få ersättning från motparten för sina kostnader i ärendet.
Sedan ett fel uppstått i ett kärnkraftverk uppdagas att anläggningen inte uppnår fastställd säkerhetsnivå. Fråga vid bestämmande av ersättning ur avbrottsförsäkring om åtgärder, som vidtagits för att säkerhetsnivån skall uppnås, grundar rätt till ersättning eller om ersättning skall betalas endast för tid som har gått åt för att återställa anläggningen i det fysiska skick den hade före händelsen.
En verkstad, som utför service, underhåll och reparation av bilar men som inte är auktoriserad av Aktiebolaget Volvo, har vid vite förbjudits att för sin näringsverksamhet och för sina tjänster använda kännetecknet Volvo. 3, 4 och 9 §§ varumärkeslagen (1960:644); art 6 i EG:s varumärkesdirektiv (89/104/EEG).
Ett leasingföretag skuldsatte sig genom att köpa bilar från ett närstående bilföretag. Skulden kvittades därefter mot fordringar som leasingföretaget hade på bilföretaget. Sedan bilföretaget gått i konkurs har transaktionerna ansetts återvinningsbara trots att de inte avvikit från vad som varit normalt i företagens reguljära affärsförbindelser. 4 kap 5 § KL.
I mål om utvisning har bl a förhållandena i utlänningens hemland (Somalia) ansetts böra leda till att det av humanitära skäl ej förordnades om utvisning.
Sedan en anhållen misstänkt vägrat att yttra sig vid polisförhör utan sin försvarares medverkan, har den offentlige försvararen biträtt vid förhör under en söndag, varefter häktningsförhandling hållits under måndagen. Omständigheterna har ansetts ge anledning till avvikelse från den av regeringen fastställda timkostnadsnormen vid bestämmande av ersättning till försvararen. 21 kap 10 § RB.
Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet har, med hänsyn till den mängd som producerats i förening med att odlingen bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, bedömts som grovt narkotikabrott. - Även fråga om tillämpning av 51 kap 23 a § RB.
Sedan en bank underrättats om att en värdepappersdepå hos banken pantsatts som säkerhet för ett lån, har banken utan panthavarens medgivande lämnat ut aktierna i depån till ägaren. Banken har ansetts skyldig ersätta långivaren för att lånet inte infriades. - Bestämmelserna i 18 kap 9 § HB om preskription av sysslomans ansvar har inte ansetts tillämpliga i förhållandet mellan banken och långivaren.
En advokat lämnade enligt egen uppgift ett överklagande för postbefordran tre dagar före överklagandetidens utgång. Att så skulle ha skett motsades emellertid av att försändelsen poststämplats dagen före den sista dagen för överklagande. Överklagandet kom in till överrätten en dag för sent. Återställande av försutten tid har vägrats.
En person överlät genom gåvor andelar i en segelbåt som befann sig i överlåtarens och förvärvarens sambesittning. Då överlåtaren haft kvar äganderätt till andel i båten har förvärvaren ansetts bli skyddad mot överlåtarens borgenärer redan i och med överlåtelseavtalet. 4 kap 19 § 2 st UB.
Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har ansetts i sina väsentliga delar vara analogt tillämplig på ett bostadsarrende avseende mark med arrendatorerna tillhörig byggnad.
Hur omfattande efterforskningar måste en domstol företa när en person begär att få ta del av alla domar, utan begränsning till slag eller tid, som domstolen meddelat avseende en namngiven person?
Offentlig försvarare, som själv orsakat merkostnad för tidsspillan och utlägg genom att resa mellan semesterort och domstolsorten, har tillerkänts ersättning för motsvarande lägre kostnader avseende resa mellan kontorsorten och domstolsorten.
Ritningar över byggnadsmoduler har ansetts med hänsyn till individuella särdrag vara upphovsrättsligt skyddade. 1 § 2 st lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Fråga vilken betydelse en borgensförbindelse har för straffansvar och skadeståndsskyldighet för förskingringsbrott, när borgensåtagandet avsett också annan betalningsskyldighet än den som gällt de medel som den åtalade haft att redovisa för.
Fråga om den som endast en kort stund hållit i en s k butterflykniv innehaft kniven i den mening som avses i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt om i så fall gärningen varit att bedöma som ringa.
En kommun överlät genom ett köpekontrakt ett område av en fastighet med förbehåll för kommunfullmäktiges godkännande. Fastän de kommunala representanter som undertecknade köpekontraktet inte var behöriga att binda kommunen vid köpet och kommunen hade obegränsad frihet att tillträda eller förkasta avtalet, har ett villkorligt köp enligt 4 kap 4 § JB ansetts föreligga när köpekontraktet undertecknats. Fristen för ansökan om fastighetsbildning enligt 4 kap 7 § JB har börjat löpa från samma tidpunkt.
En traktorförare tog med en traktorgrävare tre skoptag i en åker i syfte att luckra upp markytan och slet därvid av en telekabel som var förlagd på 45 cm djup. Markägaren och traktorföraren, som båda kände till att det fanns en kabel nedlagd på fastigheten, har ansetts genom vårdslöshet ha vållat skadan genom att utföra grävningsarbetet utan föregående kabelanvisning.
En revisionsbyrå har ådragit sig ett skadeståndsansvar genom att före klients försäljning av en fastighetsandel lämna felaktig uppgift om beskattningen av realisationsvinsten. På grund av allmänna förhållanden på marknaden sjönk senare fastighetens värde och klienten fick ett par år senare möjlighet att till lägre pris köpa en annan ägares andel av fastigheten. Dessa omständigheter har befunnits sakna betydelse för skadebedömningen.
Fråga huruvida viss information utgör företagshemlighet enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Tillika fråga om skadestånd enligt lagen.
En ansökan om återställande av försutten tid har avslagits därför att fullföljdsförbudet i 54 kap 7 § RB har ansetts omfatta även det fallet att HovR har fastställt TR:s beslut enligt vilket TR:n har ogillat en invändning om att en i målet åberopad motfordran skulle enligt avtal prövas av skiljemän.
Fråga om allmän domstols behörighet att pröva tvist om återbetalning av avgifter för kommunal barnomsorg (I) respektive tvist om avgifter enligt lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting (II).
Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att modern hindrat fadern från att utöva honom av domstol medgiven umgängesrätt. 6 kap 2 a § FB.
När ett åtal ogillats på den grund att det inte styrkts att den tilltalade fyllt 15 år vid tiden för gärningarna men HovR:n i domskälen uttalat att den funnit utrett att han begått dem, har den tilltalade ansetts sakna rätt att överklaga HovR:ns dom.
Prövning, i samband med beslut huruvida skuldsanering skall inledas, av den i 4 § 1 st 2 skuldsaneringslagen (1994:334) angivna förutsättningen att det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att bevilja skuldsanering.
Användning av en personbil, som varit avställd och icke efterbeskattad, har ansetts inte kunna föranleda straff enligt 79 § fordonsskattelagen (1988:327).
Fråga vid tillämpning av 4 kap 10 § KL huruvida betalning som erlagts sedan gäldenären dragit över betalningstiden i större omfattning än vad som tidigare brukat ske och sedan borgenären vidtagit indrivningsåtgärder var ordinär. Tillika fråga huruvida svarandens krav på att, vid bifall till kärandens talan, återfå säkerhet som återlämnats vid betalningen skulle ha framställts genom ansökan om genstämning.
Fråga om revisors skadeståndsskyldighet enligt 15 kap 2 § aktiebolagslagen för felaktiga uppgifter i årsredovisning samt om jämkning av sådant skadestånd på grund av medvållande.
Särregleringen om rättegångskostnadernas fördelning i mål om underhåll till barn för fall då barnet förlorar målet är tillämplig även när barnets talan avskrivs efter återkallelse. 7 kap 19 § FB.
Bestämmelsen i 58 kap 6 § 3 st RB angående förordnande i ett resningsärende om inhibition av verkställighet har ansetts analogt tillämplig i fall då någon har meddelats näringsförbud.
Sedan en TR avvisat ett dispositivt käromål på den grunden att svaranden inte ansågs ha forum vid svensk domstol, har HovR:n efter överklagande undanröjt avvisningsbeslutet i viss del och återförvisat målet i denna del. HovR:ns återförvisningsbeslut har ansetts kunna överklagas. 54 kap 3 § 2 st RB.
Kravbrev, som sänts med post som rekommenderad försändelse, har med hänsyn till omständigheterna ansetts inte ha brutit preskription enligt 5 § 2 st. preskriptionslagen (1981:130)
Fråga om värdet av de olika tvisteföremålen skall sammanräknas vid tillämpning av kravet på prövningstillstånd i HovR enligt 49 kap 12 § 1 st RB, när talan förs mot fyra borgensmän som i separata förbindelser åtagit sig ansvar var och en för visst delbelopp av samma skuld.
En gäldenär som fört ut tillgång av betydande värde från Sverige har åtalats för oredlighet mot borgenärer enligt 11 kap 1 § 3 st BrB. Fråga om konkurs var förestående.
Genom en ändring i lagen om allmän försäkring sänktes beloppet beträffande en pension som avräknats som samordningsförmån vid bestämmande av livränta. Fråga om sänkningen utgjort en sådan väsentlig förändring som berättigar till omprövning av livräntans storlek.
Sedan mål om försättande i konkurs återförvisats till TR:n, har TR:n låtit delge gäldenären genom s k spikning. Fråga om TR:n borde ha sökt delge det ombud för gäldenären som hade företett rättegångsfullmakt i HovR:n men inte i TR:n. 12 kap 9 § RB samt 11 och 15 §§ delgivningslagen (1970:428).
En norsk medborgare, som haft i uppdrag att tjänstgöra som sälfångstinspektör i Norge, har av norsk domstol förpliktats att utge skadestånd till ett antal norska säljägare för att han fällt ärekränkande uttalanden om dem i en rapport om sälfångst, i ett norskt TV-program samt i en film som visats i bl a svensk TV. Fråga om det av hänsyn till artikel 10 i Europakonventionen eller till svensk ordre public förelåg hinder för verkställighet av den norska domen.
Fråga i mål om editionsföreläggande om arbetet med att ta fram den begärda informationen utgör skäl att inte meddela editionsföreläggande. Tillika fråga om avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut uppgifterna.
Beslut i fråga som hänskjutits av TR till prövning av HD. Efter det att ett aktiebolag försatts i konkurs utbetalas garantibelopp enligt lönegarantilagen. Fordran avseende av länsstyrelsen erlagda arbetsgivaravgifter på de utbetalda beloppen har ansetts inte kunna göras gällande i bolagets konkurs.
Efter andra världskrigets slut fattades i Tyskland beslut om konfiskering av Adolf Hitlers kvarlåtenskap, bl a upphovsrätten till hans bok Mein Kampf, vilken sedermera överläts till Fristaten Bayern. Sedan ett svenskt förlag 1992 gett ut boken förs talan mot förläggaren angående intrång i den upphovsrätt som Bayern sålunda skall ha förvärvat. Det tyska konfiskationsbeslutet har inte tillerkänts verkan beträffande upphovsrätten i Sverige till boken. Fastän det inte anses klarlagt i målet att Bayern innehar upphovsrätten i Sverige till boken har ansvar för upphovsrättsintrång ådömts.
En privatperson som leasat en personbil överlät sina rättigheter och skyldigheter enligt leasingavtalet på det företag där han vid tillfället var anställd och fick samtidigt teckna borgen för avtalet. Fråga om leasingföretagets informationsskyldighet gentemot borgensmannen.
I ärende om kostnadsersättning till konkursförvaltare har 31 kap 2 § RB ansetts tillämplig. Kostnaden för ombud har emellertid i målet inte ansetts vara skäligen motiverad för att förvaltaren skulle kunna ta tillvara sin rätt.
Sedan Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd beslutat att utesluta en advokat ur samfundet samt beslutet överklagats, har disciplinnämnden i HD åberopat omständigheter som inte haft något samband med de förhållanden som legat till grund för det överklagade beslutet. Dessa omständigheter har inte beaktats vid HD:s prövning.
Handläggningen av bostadslån hos länsbostadsnämnd har fördröjts, vilket medfört att lånet utbetalats i ett förhöjt ränteläge. Adekvat kausalitet har ansetts föreligga mellan länsbostadsnämndens dröjsmål och låntagarnas ökade räntekostnader för lånet. 3 kap 2 § skadeståndslagen.