Ett bolag erbjöd bl a sina anställda att mot erhållande av konvertibla skuldebrev låna ut pengar till bolaget. En bank beviljade anställda hos bolaget kredit för att finansiera förvärvet av skuldebrev och betalade ut lånebeloppen direkt till bolaget. Detta utfärdade emellertid inte några konvertibla skuldebrev och försattes sedermera i konkurs. Fråga om låntagarna kan undgå betalningsskyldighet för lånen.
Vid kumulation av flera käromål enligt 14 kap 2 § RB krävs inte prövningstillstånd vid överklagande av TR:ns dom när det sammanlagda belopp varom talan förts överstiger ett basbelopp, även om beloppet i varje särskilt mål är lägre än basbeloppet.
En offentlig försvarare överklagade TR:ns dom utan att förete rättegångsfullmakt. Sedan försvararen inte iakttagit ett i faxmeddelande intaget föreläggande att inkomma med fullmakt, har HovR:n avvisat överklagandet. Att HovR:n avsänt faxmeddelande till försvararen, har inte innefattat tillräckligt belägg för att försvararen erhållit föreläggandet. Även fråga om HovR:n bort ge försvararen ytterligare möjlighet att förete fullmakt.
Brister i banks kreditprövning har inte ansetts vara av det mera kvalificerade slag som kunnat medföra att borgensmans ansvar till någon del faller bort.
Fråga om personer som främjat gärningar, bestående i att annan med ett automatvapen skjutit ihjäl fyra människor och försökt skjuta ihjäl och därvid skadat många andra, handlat med uppsåt.
Ett konkursbo har ansetts kunna återta sin förklaring, att boet inte avsåg att överta gäldenärens talan i en rättegång som pågick mellan gäldenären och annan angående egendom som hörde till konkursboet. 3 kap 9 § KL.
Ett löpande skuldebrev pantförskrevs till säkerhet för ett förlagslån och lämnades i öppen depå i bank under sådana omständigheter att pantsättaren i praktiken behöll rådigheten över panten. Sakrättsligt giltig pantsättning har inte ansetts föreligga. Tillika fråga om nya omständigheter åberopats i HD till stöd för talan.
Undertecknande med annans namn av formulär för beställning av identitetskort har ansetts utgöra urkundsförfalskning och inte osant intygande. 14 kap 1 § BrB. Med hänsyn till att brotten begåtts av personer som varit 16 resp 17 år gamla har påföljden med tillämpning av 29 kap 7 § BrB bestämts till dagsböter.
Beslut i fråga som hänskjutits av TR till HD:s prövning. En defekt fläns har svetsats samman med en annan komponent till en kapsel i en flygplansmotor. Kapseln har på grund av felet kasserats. Den felaktiga flänsen har ansetts ha förorsakat en sakskada.
Systemoperatör för en BBS (Bulletin Board System), eller elektronisk anslagstavla, har dömts för upphovsrättsintrång avseende datorprogram. HovR:n har förverkat en dator och en däri inmonterad hårddisk med program. I anledning av systemoperatörens överklagande i förverkandedelen har HD fastställt förverkandet av hårddisken, medan förverkandeyrkande ogillats beträffande datorn.
Till en BBS (Bulletin Board System), eller s k elektronisk anslagstavla, har från datorer anslutna till BBS:en överförts kopior av upphovsrättsligt skyddade datorprogram utan upphovsmannens eller hans rättighetshavares samtycke. Andra datoranvändare i BBS-nätet har därefter haft möjlighet att via sina datorer kopiera programmen. Åtal mot den för verksamheten ansvarige systemoperatören för att datorprogrammen funnits tillgängliga i BBS:en så att de har kunnat kopieras har ogillats.
Fråga i mål angående ansvar för tillverkning av brandbomber i syfte att föröva grov misshandel om gärningen var fri från straff på grund av att bomberna var avsedda att användas endast i en nödvärnssituation. - Även spörsmål om faran för brottets fullbordan var ringa.
En hundägares skyldighet att ersätta skada, som hunden orsakat den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande, har ansetts vara att bedöma enligt kontraktsrättsliga regler och inte enligt 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.
Fråga bl a om ändring av ett servitut innebar olägenhet av betydelse för den tjänande fastigheten. 7 kap 4 § 2 st fastighetsbildningslagen. Bestämmelsen i 2 kap 18 § 1 st regeringsformen om betydelsen av att angelägna allmänna intressen tillgodoses har ansetts sakna inverkan vid tillämpningen av fastighetsbildningslagen.
Vid ombyggnad av en fastighet utförde arbetare anställda hos en underentreprenör bl a arbete med en skärbrännare varvid brandfarligt rivningsmaterial antändes. Omfattande brandskador uppkom i byggnaden. Det försäkringsbolag som meddelat brandförsäkring anställde regresstalan mot underentreprenören med åberopande av 3 kap. 1 § skadeståndslagen. Arbetarna ansågs ha handlat grovt oaktsamt. Det skadestånd underentreprenören skulle utge jämkades så att det motsvarade maximibeloppet enligt underentreprenörens ansvarsförsäkring. 3 kap 6 § skadeståndslagen.
Förmånsberättigad borgenär har underlåtit att framställa invändning mot konkursförvaltares utdelningsförslag vari borgenärens förmånsrätt lämnats obeaktad. Utan hinder härav har borgenären ansetts kunna under åberopande av sin förmånsrätt överklaga TR:ns beslut om utdelning av medel som inte omfattades av utdelningsförslaget men blivit tillgängliga genom att förvaltararvodet nedsatts.
Sedan en villafastighet försålts exekutivt har köparna hos kronofogden ansökt om handräckning för att återfå viss egendom, bl a diskmaskin och motorenhet till centraldammsugare, vilka bortforslats av tidigare ägare. Invändning att diskmaskinen och motorenheten ej utgjorde byggnadstillbehör har ogillats.
Fråga om en svarande enligt 7 § 6 lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område har underkastat sig österrikisk domstols behörighet.
Tillstånd meddelat till prövning i HovR av fråga under vilka förutsättningar uppställning av ett fordon, som skett i syfte att lasta på gods men som inte följts av någon pålastning, inte skall anses som olovlig parkering.
När åklagaren inte har överklagat utvisningsbeslut i TR:ns dom har, om den tilltalade inte getts tillfälle att yttra sig i utvisningsfrågan, HovR:n ansetts förhindrad att i anledning av åklagarens överklagande i andra avseenden bestämma längre tid för utvisning än TR:n.
Rättegångsombud som till domstol anmält att han tills vidare inte kunde fungera som ombud har, så länge parten inte återkallat ombudets fullmakt, ansetts behörig att när som helst återinträda som ombud.
Till allmän domstol instämd talan avseende fordran har avvisats p g a foruminvändning. Kostnaderna för svarandeombudets arbete har, även till den del de ej gällt själva frågan om domstolens behörighet, ansetts skäligen påkallade för tillvaratagande av svarandens rätt.
Sedan en person dömts till fängelse 2 år 6 mån och verkställighet skett, har ansökan om resning med yrkande att påföljden bestäms till överlämnande till rättspsykiatrisk vård lämnats utan bifall eftersom en sådan ändring skulle medföra ett för den dömde mindre gynnsamt resultat. - Den dömde har ansetts berättigad att överklaga HovR:ns beslut, varigenom av allmän åklagare gjord ansökan om resning till hans förmån avslagits.
Allmän domstol har ansetts behörig att pröva fordran som avser krav på återbetalning av utbetalat omställningsstöd enligt förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd till jordbrukare m m.
En TR förordnade i en brottmålsdom att den sekretess som gällde för viss bevisning skulle bestå. Sedan domen överklagats fann HovR:n ej skäl att meddela prövningstillstånd. I beslutet uttalade sig HovR:n inte om TR:ns sekretessförordnande. TR:ns sekretessförordnande har ansetts bestå även sedan HovR:n skilt sig från målet.
TR har genom samma dom dels dömt en person för brott, dels bifallit en särskild talan om förverkande som förts mot annan. Domen har överklagats av båda. Frågan om prövningstillstånd krävs i HovR:n skall avgöras för var part för sig.
Frågor om tillämpning av bestämmelserna om preskription i artiklarna 32 och 39 i konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR).
Revisor i aktiebolag har enligt 15 kap 2 § jämförd med 1 § aktiebolagslagen ansetts skadeståndsskyldig gentemot bank genom att medverka till en vilseledande värdering av bolagets tillgångar, vilken påverkat kreditgivning.
Fråga om ansvar för tjänstefel för domare sedan rätten självmant tagit upp och prövat fråga om häktning i anledning av en gärning för vilken åtal ännu inte hade väckts. 20 kap 1 § BrB och 24 kap 17 § RB.
Vid tillämpning av 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen har ansetts att en köpare av en fastighet inte behövt ha fastighetsförsäkring, med rättsskydd, innan han tillträtt fastigheten.
Vid byggnadsentreprenad har en s k spärrförbindelse upprättats varigenom kredittagare överlåtit en del av kreditbeloppet (spärrbeloppet) till entreprenadföretaget som säkerhet. Tjänsteman hos kreditgivaren har senare lämnat entreprenadföretaget vilseledande uppgifter om höjning av spärrbeloppet. Kreditgivaren har förpliktats ersätta skada som härigenom uppkommit för entreprenad företaget.
Genom äganderättsutredning bildades en fastighet av en myrslog. Fastigheten tillades därvid andel i en samfällighet. Fråga huruvida god tro hade inverkan på skyldighet för den som ägde återstoden av samfälligheten att utge ersättning för avkastning från samfälligheten.
För frågan huruvida en betalning skall kunna återvinnas enligt KL saknar det som regel betydelse om för betalningen utnyttjats medel som ingått i gäldenärens förmögenhet eller medel som blivit tillgängliga genom att gäldenären iklätts en skuld, i förevarande fall i form av en checkräkningskredit. 4 kap 5 § KL.
Återvinning i konkurs. Ett företag köpte fortlöpande varor från en leverantör. Sedan köparen kommit att stå i skuld för levererade varor, lämnades en bankgaranti avseende del av skulden. Banken infriade senare garantin. Fråga om det belopp banken betalat till leverantören kunde återvinnas från denne enligt 4 kap 10 § eller 12 § 2 st KL. Vidare fråga om vissa betalningar som köparen gjort till leverantören hade avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. 4 kap 10 § KL.
Vid tvångsinlösen av minoritetsaktier har börsnotering ansetts kunna läggas till grund för lösenbeloppet. 14 kap 31 och 33 §§ aktiebolags lagen (1975:1385).
När domstol meddelat beslut om näringsförbud och enligt 18 § lagen (1986:436) om näringsförbud fastställt viss tid för avveckling av näringsverksamhet, skall denna avvecklingstid inte medräknas vid fastställande av den enligt 5 § samma lag tillåtna längsta tiden för näringsförbudet.
Domare i tingsrätt, vilken av oaktsamhet underlåtit att förordna att ett fängelsestraff till viss tid skulle anses verkställt i anstalt, har åtalats för tjänstefel. Fråga om gärningen är att anse som ringa.
Den statliga lönegarantin har ansetts kunna omfatta en fordran oavsett att den arbetspresterande var komplementär i ett kommanditbolag som slutit avtalet om arbetsprestation med konkarsgäldenären, när förutsättningarna för arbetstagarförhållande i övrigt var för handen.
Skuldsanering har ansetts kunna beviljas en 29-årig man med betydande skuldbörda, härrörande från en för fem år sedan bedriven näringsverksamhet. 4 § skuldsaneringslagen (1994:334).
Ett bolag sålde en kort tid före sin konkurs en stor del av sin rörelse. Enligt köpeavtalet utgjordes köpeskillingen av att köparen övertog betalningsansvaret för vissa av bolagets skulder. I bolagets konkurs har fråga uppkommit om återvinning av en betalning som köparen i enlighet med köpeavtalet erlagt till en av bolagets borgenärer, vilken saknat kännedom om avtalet. Betalningen har ansetts som en betalning från bolaget med annat än sedvanliga betalningsmedel. 4 kap 10 § KL
Ett fartyg har använts vid brott mot utlänningslagen (1989:529). Talan om förverkande av fartyget kan enligt 10 kap 6 a § denna lag föras endast mot ägaren eller, i andra hand, befälhavaren. Ett yrkande om förverkande riktat mot den gärningsman som chartrat fartyget har avvisats.
Till part, som inte är svensktalande och som är bosatt på Madagaskar, har expedierats HovR:s slutliga beslut avfattat på svenska utan översättning. Laga förfall har ansetts föreligga för underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet.
Fråga huruvida det är uppenbart att talan är ogrundad och, då denna fråga besvarats nekande, huruvida målet, som avgjorts utan att stämning utfärdats, skall återförvisas till TR:n. 47 kap 5 § och 51 kap 28 § RB.
Vid underrättelse enligt 12 kap 21 § UB till fastighetsägare om exekutiv auktion har kronofogdemyndigheten ansetts berättigad att använda sig av den adress som var aktuell i målet hos samma myndighet om betalningsföreläggande vari betalningsfastställelse skett,
Sveriges Television AB har ansetts skyldigt att utge skadestånd till en tonsättare för att en av honom tonsatt dikt framförts i television utan att han angetts som upphovsman till musiken. 3 § 1 st och 54 § 3 st upphovsrättslagen.
När konkursbo ensidigt inträder i avtal mellan konkursgäldenären och en konkursborgenär, upphör inte den rätt till kvittning av en skuld på grund av avtalet mot en fordran på konkursgäldenären som konkursborgenären haft före konkursen. 5 kap 15 § KL och 63 § köplagen (1990:931).
I 10 kap 5 § regeringsformen föreskrivna former för överlåtelse av befogenhet till mellanfolklig organisation har inte följts när regeringen i förordning (1987:976) om ändring i kungörelsen (1971:1018) om tillämpning av stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde till Finsksvenska gränsälvskommissionen överlät rätten att föreskriva visst förbud mot fiske. Eftersom det ansetts att stadgad ordning för dylik överlåtelse därmed blivit i väsentligt hänseende åsidosatt och att felet framstått som uppenbart, har enligt 11 kap 14 § regeringsformen en av kommissionen med stöd av överlåtelsen meddelad föreskrift inte fått tillämpas i mål om åtal för brott mot föreskriften.
Av bokföringen framgick inte att ett aktiebolag belastats med rörelsefrämmande kostnader. Bokföringsbrott har ansett föreligga. Med hänsyn till att det varit fråga om uppsåtliga och systematiska förfaranden i syfte att dölja transaktionernas verkliga natur har brottet ansetts vara grovt.
Yrkande om förordnande av granskningsman enligt 7 kap 30 § KL har ansetts uppenbart oförenligt med regleringens ändamål och därför lämnats utan bifall.
Då en målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av flera brott prövats i en rättegäng tillsammans med åtalet, har värdet av vad som sammanlagt yrkats i TR:n ansetts avgörande för huruvida prövningstillstånd krävs i HovR:n i skadeståndsdelen. 49 kap 12 § 1 st och 13 § 2 st samt 1 kap 3 d § 3 st RB.
Sedan fråga om förordnande av syssloman enligt UB förfallit och yrkandet därom återkallats har målet avskrivits, oaktat motparten yrkat att talan skulle avvisas. Vid prövning av frågan om fördelning av rättegångskostnaderna har den antagliga utgången i sakfrågan beaktats. 18 kap 5 § 2 st RB.
I rättsskyddsärenden utbetalar försäkringsbolagen enligt fast praxis ersättning för ombudskostnader till försäkringstagaren, om det visas att denne ersatt ombudet, och i övrigt direkt till ombudet. Denna branschsedvänja har i tvist mellan försäkringstagares konkursbo och ombud om bättre rätt till sådan ersättning ansetts utgöra en del av avtalsinnehållet i avtalet om rättsskyddsförsäkring.
Fråga om tillämpning av förutsättningsläran. Ett bolag har vid köp av en fastighet erhållit lån av en bank enligt tidigare ingånget låneavtal och med blivande pantbrev i fastigheten som säkerhet för lånet. På grund av att den köpta fastigheten visade sig inte utgöra en registerfastighet och säljarens ansökan om lagfart därför hade förklarats vilande, har ansökan om inteckning i fastigheten inte bifallits och banken inte erhållit den förutsatta säkerheten. Frågan om säkerhet har ansetts utgöra ett avtalsvillkor och underlåtenheten att uppfylla det ett kontraktsbrott.
Bröstarvinge, vilken insatts som förmånstagare till en livförsäkring, har inte ansetts skyldig att avräkna rätten till utfallande försäkringsbelopp som förskott på sitt arv efter försäkringstagaren annat än om detta föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste anses ha varit försäkringstagarens avsikt. 6 kap 1 § och 7 kap 2 § ÄB, 104 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
I ärende hos hyresnämnd om uppskov enligt 12 kap 59 § JB med avflyttning från lokal gjordes av innehavaren gällande att lokalen innehades med bostadsrätt, Hyresnämnden fann i sitt beslut att lokalen innehades med hyresrätt och medgav uppskov med avflyttningen. Frågan huruvida lägenheten innehades med bostadsrätt har ansetts inte omfattas av rättskraften hos hyresnämndens beslut. 22 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.
Fråga om förutsättningarna för förverkande av fordon enligt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott i dess lydelse from den 1 februari 1994.
Fråga om tillämpning hos domstol av vissa sekretessbestämmelser till skydd för enskilds personliga förhållanden (patientjournaler). 14 kap 5 § sekretesslagen (1980:100).
Förbudet i 20 kap 12 § 1 st FB att överklaga HovR:s dom eller slutliga beslut i mål om underhåll har ansetts omfatta även beslut om upphörande av allmän rättshjälp och därav föranlett beslut om återbetalningsskyldighet gentemot staten. HovR:n har inte ansetts kunna lämna partiellt tillstånd till överklagande.
På grund av sambandet mellan frågan om försäljning enligt samäganderättslagen och bestämmandet av ett lägsta pris för försäljningen har hinder ej ansetts möta att i HovR:n pröva ett först efter överklagandetidens utgång ej tidigare i målet framställt yrkande om lägsta pris.
Sedan domstol beslutat att ett aktiebolag skulle träda i likvidation, försattes bolaget i konkurs vilken avslutades utan överskott. Trots att bolaget därmed var upplöst, har det ansetts kunna föra talan mot likvidationsbeslutet.
Resning. H dömdes för bokföringsbrott bestående i att han helt underlåtit att bokföra affärshändelser och bevara räkenskapsmaterial. Sedan domen vunnit laga kraft återfanns bokföringsmaterial. Riksåklagaren har gjort gällande att detta material var behäftat med lika allvarliga brister som om ingen bokföring skett, och att H sannolikt ändå skulle kunna ådömas ansvar för bokföringsbrott efter en åtalsjustering. Synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om H:s skuld i förevarande hänseende har ansetts föreligga. Resning har därför beviljats enligt 58 kap 2 § 4 RB.
Vid beräkning av arvsskatt har den s k lättnadsregeln (23 § F 3 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt) ansetts tillämplig på ett skogskonto utan hinder av att arvlåtaren sålt den skogsfastighet varifrån medlen på kontot härrörde.
I ärende om förening av mål har HD vid tillämpningen av 14 kap 7 a § RB ansett målen utgöra en enda tvist avseende fastigheter under skilda domstolar och funnit att målen borde förenas vid den domstol under vilken huvuddelen av den fasta egendomen ligger.
Arrangör av organiserad forsränning på annan tillhörig fastighet har, då uppkomna skador och olägenheter klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla på grund av allemansrätten, förbjudits vid vite att fortsätta sin verksamhet.
HovR:s dom innefattande dels straffnedsättning, dels utvidgning av förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts vara till nackdel för den tilltalade och därmed vara oförenlig med för budet mot reformatio in pejus.
Omfattningen av den prövning av de i 4 § skuldsaneringslagen (1994:334) angivna förutsättningarna för skuldsanering som skall ske i samband med beslut att skuldsaneringsförfarande skall inledas.
Sedan ansökan om betalningsföreläggande hänskjutits till rättegång, höjde sökanden det yrkade beloppet. Oaktat visst underlag för det högre beloppet funnits bilagt ansökningen har det nya yrkandet, som inte stödde sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga, ansetts som en otillåten ändring av talan och avvisats. 13 kap 3 § RB.
TR:s dom om förverkande av viss egendom överklagades av en person mot vilken talan om förverkande inte riktats. HovR:n beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Beslutet har undanröjts och överklagandet avvisats.
Travhäst fick upp låset till sin boxdörr. I förening med en serie härefter följande omständigheter ledde detta till att hästen skadades. Tränaren, som hade hästen i sin vård, ansågs ha orsakat skadan av vårdslöshet genom att inte se till att låset var säkert och därmed framkalla fara för att skadan skulle inträffa.
En person, som bland människor på allmän plats burit vissa märken på sin klädsel med anknytning till nationalsocialistiska rörelser, har dömts för hets mot folkgrupp.
Bilist har kört på och skadat fotgängare på obevakat övergångsställe. Fråga om ansvar för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 3 kap 8 § BrB.
A har genom bytesavtal med B förvärvat en husbil som visat sig ha betydande fuktskador. Omständigheterna har inte ansetts vara sådana att A vid den undersökning han företagit i samband med förvärvet bort märka dessa skador. Han har därför varit oförhindrad att åberopa felet gentemot B som grund för hävning av bytesavtalet.
Delägare i dödsbo överlät obehörigen en dödsboet tillhörig bil, som av förvärvaren efter kort tid vidaresåldes till en bilförsäljare. Bilförsäljaren, som trots sin fångesmans korta innehavstid inte undersökt dödsbodelägarens behörighet att företräda övriga dödsbodelägare, har inte ansetts vara i god tro. 2 och 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre.
Upphävande av restriktioner för införsel av hund från Norge har med hänsyn till grunden för upphävandet inte ansetts hindra bestraffning av införsel som ägt rum innan de nya bestämmelserna trätt i kraft. 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.
En gäldenär sålde kort tid före sin konkurs egendom som ingick i underlaget för företagshypotek och betalade sin skuld till hypotekshavaren med köpeskillingen. Fråga i mål om återvinning enligt konkurslagen dels om betalningen varit till nackdel för någon annan borgenär, dels om vid nackdelsbedömningen hänsyn kan tas till kostnaderna för konkursen, dels om partiell återvinning av betalningen kan ske. 4 kap 5 och 10 §§ KL.
När gatuarbeten lett till avspärrningsanordningar som försvårat tillträde till en affärslokal har det ansetts föreligga en sådan störning som avses i 3 § 1 st 8 miljöskadelagen (1986:225).
En ung man har vid födseln vållats en helt invalidiserande skada. Hans rätt till skadestånd har ansetts omfatta ersättning för kostnad motsvarande lön till fadern för dennes vård av sonen i hemmet.
I mål om ansvar för grovt narkotikabrott har den huvudsakliga bevisningen mot en tilltalad bestått av uppgifter som innan åtalet väcktes mot honom lämnats vid polisförhör utomlands och vid bevisupptagning inför utländsk domstol. Den tilltalade har inte påkallat förhör med uppgiftslämnaren vare sig vid TR:n eller i HovR:n. Att målet avgjorts utan sådant förhör har vid bedömning i resningsärende inte ansetts uppenbart strida mot lag.
Då tillräckligt klara belägg har ansetts finnas för att en försäkringstagare vid tillkomsten av ett förmånstagarförordnande med ordet arvingar i detta avsett släktingar som är universella testamentstagare efter försäkringstagaren, har det ansetts att försäkringsbeloppet skulle tillfalla dessa och inte Allmänna arvsfonden som är den legala arvingen.
Bestämmelserna i föräldrabalken om domstolens sammansättning (20 kap 1 §) och om förordnande av god man (20 kap 2 §) har ansetts tillämpliga när barn för sk positiv bördstalan.
Det utgör en enligt Romfördraget förbjuden diskriminering att av en kärande från annan EU-stat begära säkerhet för rättegångskostnader när motsvarande krav inte ställs på inhemsk kärande, om yrkandet i målet har samband med utövande av en frihet som garanteras av EG-rätten. Förhandsavgörande av EG-domstolen.
HovR undanröjde, med hänvisning till överrättens allmänna skyldighet att sörja för att mål blir på lämpligt sätt handlagda, TR:s dom, återförvisade målet och angav att beslutet inte fick överklagas. Ansökan om resning och klagan över domvilla avseende beslutet har ansetts inte skola avvisas utan prövas i sak. Fråga, vid denna prövning, om HovR:n hade bort undanröja TR:ns dom.
Talan mot en bostadsrättsförening beträffande ett beslut i en sådan fråga som avses i 9 kap 16 § 1 st. 2 bostadsrättslagen (1991:614) har ansetts kunna väckas enligt 7 kap 17 § 3 st 2 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar senare än tre månader från dagen för beslutet.
Sedan fastighet försålts exekutivt har nyttjanderättshavare i samband med avflyttning medtagit en vedspis. Bestämmelserna i 12 kap 38 § 1 st UB om vilken egendom som vid exekutiv försäljning följer fastigheten har inte ansetts tillämpliga såvitt avser tredje mans rätt till egendomen. - Tillika fråga om förutsättningar för beviljande av handräckning enligt 8 kap 18 § UB.
Konkursförvaltare har ansetts skadeståndsskyldig för ren förmögenhetsskada som han genom vårdslös förvaltningsåtgärd åsamkat tredje man och som består i förlust till följd av att denne tillhörig egendom sålts.
En dagstidning har publicerat ett referat av en i en annan dagstidning införd intervjuartikel och därvid citerat den intervjuades uttalanden. Upphovsrättsintrång har ansetts föreligga.
Prövningstillstånd i HovR. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att högre rätt prövar fråga om påföljd för brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål i fall där gärningsmannen vid brottets begående var 15 år gammal.
Resningsärende. Sedan en uppsägning förklarats ogiltig genom tredskodom och arbetsgivaren därefter försattes i konkurs, ansåg HovR i mål angående ersättning enligt lönegarantilagen att anställningsförhållandet måste anses upplöst någon dag efter den då tredskodomen meddelades även om det därefter dröjde flera månader innan domen vann laga kraft. Eftersom det för tillämpningen av 39 § lagen om anställningsskydd krävs att domen har vunnit laga kraft, har den rättstillämpning som ligger till grund för HovR:ns beslut ansetts uppenbart strida mot lag.
Den tilltalade överklagade en dom varigenom han fällts till ansvar för brott och ålagts att utge skadestånd. HovR:n vägrade prövningstillstånd i ansvarsdelen. HovR:ns prövning av skadeståndsfrågan har ansetts skola ske förutsättningslöst.
Ett i försäkringsavtal föreskrivet undantag för tvist avseende frågor som aktualiseras vid äktenskapsskillnad mellan makar har ansetts tillämpligt på tvist rörande hustruns skyldighet att gottgöra mannen för del av det belopp han erlagt för inlösen av lån som upptagits under äktenskapet för att betala skuld avseende gemensamma utgifter.
En arbetstagare, som hade insyn i arbetsgivarbolagets ekonomi, erhöll under cirka sju månader inte lön för utfört arbete. Arbetstagaren har tillerkänts ersättning enligt lönegarantilagen (1992:497). 5 kap 2 § 1 st KL. Lönegarantimål utgör dispositivt tvistemål. Det rättegångsfel som förekommit genom att HovR:n ogillat arbetstagarens talan såsom uppenbart ogrundad har ansetts kunna utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HD.
Fråga om den tidpunkt från vilken det på grund av återköp av en utmätningsfri pensionsförsäkring föreligger en sådan fordran på försäkringsgivaren som får utmätas. 116 och 118 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) i den lydelse punkten hade före d 1 jan 1994.
Bilförare, som kört in i vägkorsning utan att kontrollera att trafiksignalerna i korsningen inte slagit om till rött ljus, har ansetts i väsentlig mån ha brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna. 1 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Upplåtelse av rätt att för träning och motion av travhästar använda ett område av en fastighet har i visst fall ansetts utgöra ett sådant totalt ianspråktagande av området att den inte bör tillåtas som servitut.
Fråga i mål om ansvar för misshandel om gärningsmannens uppsåt. - Tillika fråga huruvida misshandeln kunde bedömas som ringa brott. 1 kap 2 § och 3 kap 5 § BrB.
Arvsskattemål. Makar förordnade i inbördes testamente att den efterlevande skulle med full äganderätt erhålla hela kvarlåtenskapen, dock utan inskränkning i bröstarvinges laglott. Vad testamentet innehöll i övrigt kunde ej tolkas så att därmed förordnats om sekundosuccession. Efter mannens död skedde bodelning och arvskifte, varvid bröstarvingarna (gemensamma barn) fick ut sina laglotter. Vid bestämmande av arvsskatt efter hustruns död har barnens arvslotter ansetts i sin helhet tillkomma dem efter henne.
Konkursförvaltare har vid sidan av arvode, som bestämts med överskridande av gällande taxebelopp, erhållit ersättning för kostnader avseende telefaxsändningar, porto och fotokopior. - Tillika fråga om verkan av Riksskatteverkets medgivande.
Tjänstefel. Domare i HovR har bifallit talan enligt 28 kap 8 § BrB om undanröjande av skyddstillsyn och dömt till fängelse. Härvid har de av oaktsamhet underlåtit att förordna om att fängelsestraffet till viss tid skulle anses verkställt i anstalt. Fråga om gärningen är att anse som ringa. 20 kap 1 § 1 st BrB.
Förvärv av fast egendom eller tomträtt skall vid tillämpning av lagen (1996:837) om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall, när köpebrev har föregåtts av köpekontrakt med sedvanligt innehåll, anses ha skett genom upprättandet av köpekontraktet.