Migrationsöverdomstolens beslut att inte meddela prövningstillstånd i en asylsökandes grundärende innebär inte att omständigheter, som åberopats först i överklagandet till Migrationsöverdomstolen, har prövats utan någon begränsning i sak.
Frågan om ett internt flyktalternativ föreligger ingår som en del i prövningen av om en person är flykting eller skyddsbehövande. Det ankommer på migrationsdomstolen att se till att detta blir prövat i målet.
Den i utlänningslagen angivna sammanlagda längsta förvarstiden på tolv månader (tolvmånadersperioden) avser enbart den tid då en utlänning hålls i förvar för att förbereda och genomföra verkställigheten av ett lagakraftvunnet beslut att avlägsna honom eller henne ur Sverige (verkställighetsförvar). Om utlänningen redan hålls i förvar på någon annan grund när beslutet om verkställighetsförvar fattas är utgångspunkten för beräkningen av tolvmånadersperioden den dag då avlägsnandebeslutet vann laga kraft.
En ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen kan beviljas om det har framkommit uppgifter om att utlänningen är medborgare i annat land än vad den tidigare prövningen har omfattat. En sådan prövning av frågan om uppehållstillstånd kan omfatta skyddsskäl som hänför sig till annat land än det som omfattas av det lagakraftvunna utvisningsbeslutet.
En utlännings tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person i Sverige får återkallas om det tillståndsgrundande förhållandet har upphört. Vid prövningen av frågan om det finns skäl att underlåta att återkalla tillståndet ska även beaktas den omständigheten att förhållandet upphört främst på grund av att utlänningen i förhållandet utsatts för våld eller annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid.
Ett barn, som lider av livshotande leukemi, har tillsammans med sin förälder beviljats uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Eftersom barnets behov av avancerad vård och behandling har bedömts vara av övergående natur har uppehållstillstånden tidsbegränsats.
Ett beslut om förvar som fattats på grund av att det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas ska prövas på nytt inom två veckor från den dag då det började verkställas. Ett beslut om förvar som inte prövas på nytt inom föreskriven tid upphör att gälla.
En kvinna och hennes barn har sökt asyl i Sverige. Deras ansökningar om uppehållstillstånd har avvisats, eftersom de redan beviljats flyktingstatus i en annan EU-stat. Enbart det förhållandet att kvinnan har åberopat omständigheter gällande familjens förhållanden i den andra EU-staten - omständigheter som kan aktualisera en tillämpning av bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter - medför inte att ansökningarna ska prövas i sak.
En utlänning har, efter det att Migrationsverket beslutat om överföring enligt Dublinförordningen, beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd här i landet. I och med detta överfördes ansvaret för att pröva hans asylansökan till Sverige. Det innebär att svenska myndigheter är skyldiga att pröva asylansökan i sak.
Vid bedömningen i medborgarskapsärenden av om en utlänning har haft och kan komma att ha ett hederligt levnadssätt ska tyngdpunkten i prövningen ligga på en bedömning av sökandens framtida levnadssätt. Den omständigheten att en utlänning är misstänkt för brott kan läggas till grund för bedömningen av om kravet är uppfyllt.
Ett beslut om placering i häkte m.m. av en förvarstagen utlänning förutsätter att ett beslut om avskiljande har fattats. Ett beslut om avskiljande förfaller då ett placeringsbeslut fattas. Migrationsverket har därför saknat stöd för att fatta ett nytt överklagbart placeringsbeslut avseende en förvarstagen utlänning som sedan tidigare placerats i häkte. Det har i denna situation inte heller varit möjligt att fatta ett nytt beslut om avskiljande, eftersom ett sådant beslut endast kan fattas om utlänningen vistas i Migrationsverkets förvarslokaler.
En migrationsdomstol som beviljar en utlänning en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen bör överlämna till Migrationsverket att som första instans pröva frågan om uppehållstillstånd ska beviljas.
En utlänning med lagakraftvunnet utvisningsbeslut har ansökt om förlängning av sitt tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelat med stöd av bl.a. 5 kap. 15 a § utlänningslagen innan tillståndet löpt ut. Utlänningens ansökan har ansetts kunna prövas enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen utan hinder av vad som föreskrivs i paragrafen om att ansökan ska ges in inom två veckor från att beslutet om utvisning eller avvisning vann laga kraft. Vid denna prövning har upprepad brottslighet i form av grovt rattfylleri som medfört tre kortare fängelsestraff ansetts utgöra särskilda skäl att vägra uppehållstillstånd enligt 5 kap. 17 § första stycket utlänningslagen. Även fråga om handläggande myndighet i fråga om förvar när verkställigheten av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut inhiberats.
Då ett civilrättsligt äktenskap ingåtts finns det en presumtion för att den sökande maken ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det ankommer på Migrationsverket att göra sannolikt att makarna inte har för avsikt att leva tillsammans. Enbart den omständigheten att makarna uppgett att de inledningsvis inte kommer att bo tillsammans vid hustruns ankomst till Sverige har inte medfört att de ansetts sakna avsikt att leva tillsammans.
UNHCR:s erkännande av en persons flyktingskap är inte bindande vid prövningen av om personen har rätt till resedokument. Dock ska UNHCR:s bedömningar och uttalanden beaktas vid fastställande av eventuellt flyktingskap. Det är en framåtsyftande riskbedömning som ska göras och det är förhållandena vid prövningstillfället som är av avgörande betydelse.
En kvinna har beviljats uppehållstillstånd som flykting. I enlighet med principen om familjens enhet har även kvinnans vuxne son beviljats uppehållstillstånd som flykting.
En turkisk arbetstagare har ansetts uppfylla villkoren för förlängning av sitt uppehålls- och arbetstillstånd med tillämpning av associeringsavtalet mellan EU och Turkiet, trots att anställningsvillkoren i det anställningserbjudande som låg till grund för ansökan inte uppfyllde kraven enligt 6 kap. 2 § 2 utlänningslagen. Det har inte visats att arbetstagaren medvetet har lämnat vilseledande uppgifter angående sitt anställningserbjudande för att beviljas sitt ursprungliga uppehålls- och arbetstillstånd och han får därmed anses ha följt svenska lagar och författningar vad avser inresa i landet och anställning. Han har därför haft rätt att utöva yrkesverksamhet här och måste därmed också anses vara en arbetstagare som tillhört den reguljära arbetsmarknaden i den mening som avses i artikel 6.1 i associeringsrådets beslut.
En tredjelandsmedborgare har ansökt om asyl i Sverige. Eftersom han var gift med en i Sverige bosatt EES-medborgare med uppehållsrätt i Sverige, hade tredjelandsmedborgaren också uppehållsrätt i Sverige. Ett beslut om överföring enligt reglerna i Dublinförordningen av en utlänning med uppehållsrätt i Sverige innebär att han eller hon inte kan utöva denna rätt och det går därför i normalfallet inte att verkställa ett sådant beslut om den asylsökande har uppehållsrätt i Sverige. Det fanns därför skäl för att med stöd av artikel 3.2 i Dublinförordningen ta upp asylansökan till sakprövning i Sverige.
En statslös palestinier har beviljats flyktingstatusförklaring sedan det konstaterats att hon konkret har begagnat sig av bistånd från UNRWA men detta bistånd har upphört. Biståndet kan anses ha upphört även om endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har beviljats. Det ankommer på Migrationsverket att efter beviljad flyktingstatusförklaring ompröva giltighetstiden för gällande uppehållstillstånd.
En familjemedlem till en unionsmedborgare ska enligt rörlighetsdirektivet ges all den hjälp han eller hon behöver för att få visering. Detta medför en upplysningsskyldighet för den myndighet som prövar en viseringsansökan när det lämnas uppgifter som ger anledning att anta att sökanden omfattas av direktivet.
När det saknas förutsättningar för att avvisa en asylansökan med stöd av 5 kap. 1 b § utlänningslagen ska en materiell prövning ske av ansökan i förhållande till det land som utlänningen är medborgare i. Om det då konstateras att utlänningen är i behov av skydd ska uppehållstillstånd beviljas för det fall inte något undantag enligt 5 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen är tillämpligt. Mot denna bakgrund kunde en asylansökan inte avslås med hänvisning till att sökanden hade uppehållstillstånd i en annan EU-stat.
Bedömningen av villkoren för svenskt medborgarskap ska utgå från rådande förhållanden vid prövningstillfället i respektive instans. Hemvistvillkoret i medborgarskapslagen är inte bundet till den grund enligt vilken utlänningen vistas i Sverige.
Migrationsverket kan i ärenden om överföring enligt Dublinförordningen inte åläggas ett utredningsansvar som innebär att verket måste försäkra sig om att asylsökande inte riskerar att sändas vidare till hemlandet från den stat som är ansvarig för asylprövningen enligt förordningen. En överföring av asylsökande till Italien har vidare inte ansetts strida mot 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen och artikel 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter med anledning av asylförfarandet och mottagningsförhållandena i det landet. Med hänsyn till att verkställighet av överföringsbesluten emellertid har bedömts strida mot skyddet för familjelivet i artikel 8 i Europakonventionen, ska prövningen av asylansökningarna ske i Sverige.
En polismyndighets beslut om återreseförbud ska, även om det fattas i samband med ett avvisningsbeslut, betraktas som ett separat beslut och inte som en del av avvisningsbeslutet. Samtliga beslut om återreseförbud som en polismyndighet meddelar ska överklagas i samma ordning, dvs. till en migrationsdomstol.
Prövning av skyddsskäl efter Migrationsverkets överlämnande av ärende enligt 5 kap. 20 § utlänningslagen gällande utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott. Fråga om utlänningen har gjort sannolikt att han tillhör en grupp som riskerar förföljelse på grund av sin sexuella läggning. Även metod för prövning av fråga om förföljelse på grund av sexuell läggning.
Vid tillämpningen av 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen har en utlänning enbart rätt att få sina skyddsskäl prövade. Om en utlänning sedan tidigare omfattas av ett utvisningsbeslut, som inte har meddelats av allmän domstol och som fortfarande gäller, finns det inga förutsättningar för att på nytt fatta beslut om utvisning.