Motorcykelförare, som haft del i uppkomsten av trafikolycka, har inte lämnat namn eller adress till motparterna, vilka var underåriga, men erbjudit sig att lämna sitt telefonnummer. Fråga om föraren därmed gjort tillräckligt för att undgå ansvar för smitning från trafikolycksplats.
En offentlig försvarares anspråk på ersättning av allmänna medel har avvisats sedan försvararen beretts tillfälle att yttra sig före avskrivning av målet och inte haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i tid ge in sitt anspråk
Vid husrannsakan hos två personer hittades kontanter som togs i beslag. En tredje person påstod att kontanterna var hans. Alla tre åtalades för penningtvättsbrott. Mot de två första personerna men inte mot den tredje personen framställde åklagaren ett yrkande om att kontanterna skulle tas i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
En part krävde betalning av en annan. Den part som krävde betalning efterkom inte en begäran av motparten att styrka sin rätt till betalning utan väckte i stället talan och styrkte då sin rätt till betalning. Svaranden medgav omedelbart talan. Käranden och kärandens ombud bedömdes ha föranlett onödig rättegång samt förpliktades att svara solidariskt för svarandens rättegångskostnad. – Tingsrätten beslutade om solidariskt ansvar för ombudet utan att svaranden hade yrkat det. Hovrätten fann att rättegångsfel hade förekommit i tingsrätten genom att ombudet inte fått tillfälle att yttra sig i frågan om solidariskt ansvar men att rättegångsfelet kunde läkas genom att ombudet fick tillfälle att yttra sig i hovrätten.
Hovrätten har funnit att en förvaltare inte ska få ersättning för mervärdesskatt på det arvode hon fått för uppdraget då tjänsterna som utförts utgör sådan social omsorg som är undantagen skatteplikt enligt 3 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200). Även fråga om förvaltaren är att anse som en beskattningsbar person enligt 1 kap. 1 § mervärdesskattelagen.
När en kärande har begärt ersättning för några inkassobrev som avser successivt förfallande avgifter saknas i princip utrymme för att underkänna kravet vid tredskodom mot svaranden.
Ansvar för uppsåtligt vapenbrott kräver att gärningsmannens uppsåt omfattar att vapnet är tillståndspliktigt. Okunskap om tillståndsplikten är inte straffrättsvillfarelse som avses i 24 kap. 9 § brottsbalken utan s.k. oegentlig rättsvillfarelse.
Dagsbotsbeloppets storlek har inte satts ned på grund av att den tilltalade saknar inkomst när denne i närtid haft en förhållandevis hög lön och den nedsatta inkomsten beror på den tilltalade har beslut att investera pengar i egen näringsverksamhet genom att starta ett nytt bolag. Av samma anledning har den tilltalade inte haft rätt till rättshjälp, vilket fått till följd att han ska återbetala kostnaderna för målsägandebiträde och försvarare.
Fråga om det materiella tillämpningsområdet för 1996 års Haagkonvention. Konventionen har ansetts tillämplig när det gäller frågan om svenska myndigheter har behörighet att handlägga en ansökan om godmanskap enligt 11 kap. 2 § första stycket föräldrabalken.
Fråga om rätt till utbetalning av dels belopp som deponerats hos länsstyrelsen enligt 12 kap. 21 § jordabalken, dels belopp som nedsatts hos länsstyrelsen enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.
Klagan över domvilla. Sedan tingsrätten dömt en person för olaga intrång har fråga uppkommit om särskild åtalsprövning kan göras efter det att ordinarie preskriptionstid löpt ut och konsekvenserna av att prövningen inte gjorts inom den aktuella fristen. Även fråga om målsäganden angett brottet till åtal.
En konsument som har förvärvat en till elnätet ansluten fastighet men inte har förbrukat någon el har inte ansetts vara skyldig enligt lag att betala nätavgifter till nätkoncessionshavaren. För att sådan betalningsskyldighet ska föreligga har ansetts krävas att konsumenten och nätkoncessionshavaren har träffat avtal om detta.
Hovrätten har inte ansett att det varit fråga om ett överraskande moment för de tilltalade, och således inte heller ett avsteg från den kontradiktoriska principen, att tingsrätten vid sin straffvärdering i skärpande riktning vägt in att ett motiv för brotten uppenbarligen har varit att kränka målsägandena på grund av deras sexuella läggning.
Fråga om målsägandebiträde ska ha rätt till ersättning för tidsspillan, utlägg och traktamente vid personlig inställelse till ett första polisförhör med målsäganden under en förundersökning och då målsäganden befinner sig på ett s.k. skyddat boende som är placerat långt ifrån domstolsorten.
Det har bedömts att en 13 årig bror till den tilltalade ska höras som vittne och inte som medtilltalad, även om han själv enligt åklagaren hade misstänkts för delaktighet i de gärningar som var föremål för åtal. Eftersom det hade framkommit att han inte ville vittna i rättegången mot brodern har uppspelning av ett videoinspelat polisförhör med honom avvisats.
Fråga om det med hänsyn till utvecklingen av det polska rättssystemet funnits anledning att neka överlämnande för lagföring i enlighet med en utfärdad europeisk arresteringsorder. Hovrätten har konstaterat att det enligt fast praxis från EU-domstolen krävs att det finns en grundad anledning att tro att det finns en verklig risk att personen i fråga vid överlämnande inte får en rättvis rättegång. Överlämnande har tillåtits.