Motorcykelförare, som haft del i uppkomsten av trafikolycka, har inte lämnat namn eller adress till motparterna, vilka var underåriga, men erbjudit sig att lämna sitt telefonnummer. Fråga om föraren därmed gjort tillräckligt för att undgå ansvar för smitning från trafikolycksplats.
En offentlig försvarares anspråk på ersättning av allmänna medel har avvisats sedan försvararen beretts tillfälle att yttra sig före avskrivning av målet och inte haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i tid ge in sitt anspråk
Vid husrannsakan hos två personer hittades kontanter som togs i beslag. En tredje person påstod att kontanterna var hans. Alla tre åtalades för penningtvättsbrott. Mot de två första personerna men inte mot den tredje personen framställde åklagaren ett yrkande om att kontanterna skulle tas i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
En part krävde betalning av en annan. Den part som krävde betalning efterkom inte en begäran av motparten att styrka sin rätt till betalning utan väckte i stället talan och styrkte då sin rätt till betalning. Svaranden medgav omedelbart talan. Käranden och kärandens ombud bedömdes ha föranlett onödig rättegång samt förpliktades att svara solidariskt för svarandens rättegångskostnad. – Tingsrätten beslutade om solidariskt ansvar för ombudet utan att svaranden hade yrkat det. Hovrätten fann att rättegångsfel hade förekommit i tingsrätten genom att ombudet inte fått tillfälle att yttra sig i frågan om solidariskt ansvar men att rättegångsfelet kunde läkas genom att ombudet fick tillfälle att yttra sig i hovrätten.
Hovrätten har funnit att en förvaltare inte ska få ersättning för mervärdesskatt på det arvode hon fått för uppdraget då tjänsterna som utförts utgör sådan social omsorg som är undantagen skatteplikt enligt 3 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200). Även fråga om förvaltaren är att anse som en beskattningsbar person enligt 1 kap. 1 § mervärdesskattelagen.
När en kärande har begärt ersättning för några inkassobrev som avser successivt förfallande avgifter saknas i princip utrymme för att underkänna kravet vid tredskodom mot svaranden.
Ansvar för uppsåtligt vapenbrott kräver att gärningsmannens uppsåt omfattar att vapnet är tillståndspliktigt. Okunskap om tillståndsplikten är inte straffrättsvillfarelse som avses i 24 kap. 9 § brottsbalken utan s.k. oegentlig rättsvillfarelse.
Dagsbotsbeloppets storlek har inte satts ned på grund av att den tilltalade saknar inkomst när denne i närtid haft en förhållandevis hög lön och den nedsatta inkomsten beror på den tilltalade har beslut att investera pengar i egen näringsverksamhet genom att starta ett nytt bolag. Av samma anledning har den tilltalade inte haft rätt till rättshjälp, vilket fått till följd att han ska återbetala kostnaderna för målsägandebiträde och försvarare.
Fråga om det materiella tillämpningsområdet för 1996 års Haagkonvention. Konventionen har ansetts tillämplig när det gäller frågan om svenska myndigheter har behörighet att handlägga en ansökan om godmanskap enligt 11 kap. 2 § första stycket föräldrabalken.
Fråga om rätt till utbetalning av dels belopp som deponerats hos länsstyrelsen enligt 12 kap. 21 § jordabalken, dels belopp som nedsatts hos länsstyrelsen enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.
Klagan över domvilla. Sedan tingsrätten dömt en person för olaga intrång har fråga uppkommit om särskild åtalsprövning kan göras efter det att ordinarie preskriptionstid löpt ut och konsekvenserna av att prövningen inte gjorts inom den aktuella fristen. Även fråga om målsäganden angett brottet till åtal.
En konsument som har förvärvat en till elnätet ansluten fastighet men inte har förbrukat någon el har inte ansetts vara skyldig enligt lag att betala nätavgifter till nätkoncessionshavaren. För att sådan betalningsskyldighet ska föreligga har ansetts krävas att konsumenten och nätkoncessionshavaren har träffat avtal om detta.
Hovrätten har inte ansett att det varit fråga om ett överraskande moment för de tilltalade, och således inte heller ett avsteg från den kontradiktoriska principen, att tingsrätten vid sin straffvärdering i skärpande riktning vägt in att ett motiv för brotten uppenbarligen har varit att kränka målsägandena på grund av deras sexuella läggning.
Fråga om målsägandebiträde ska ha rätt till ersättning för tidsspillan, utlägg och traktamente vid personlig inställelse till ett första polisförhör med målsäganden under en förundersökning och då målsäganden befinner sig på ett s.k. skyddat boende som är placerat långt ifrån domstolsorten.
Det har bedömts att en 13 årig bror till den tilltalade ska höras som vittne och inte som medtilltalad, även om han själv enligt åklagaren hade misstänkts för delaktighet i de gärningar som var föremål för åtal. Eftersom det hade framkommit att han inte ville vittna i rättegången mot brodern har uppspelning av ett videoinspelat polisförhör med honom avvisats.
Fråga om det med hänsyn till utvecklingen av det polska rättssystemet funnits anledning att neka överlämnande för lagföring i enlighet med en utfärdad europeisk arresteringsorder. Hovrätten har konstaterat att det enligt fast praxis från EU-domstolen krävs att det finns en grundad anledning att tro att det finns en verklig risk att personen i fråga vid överlämnande inte får en rättvis rättegång. Överlämnande har tillåtits.
Hyresnämndsmål. En hyresgäst har olovligen upplåtit sin bostadslägenhet i andra hand under knappt två månader. Med hänsyn till omständigheterna har upplåtelsen inte ansetts vara av ringa betydelse, varför hyresrätten förverkats.
Hyresnämndsmål. Bostadsrättshavare som redan haft sin lägenhet upplåten i andra hand under tre års tid har fått avslag på sin tillståndsansökan då han inte presenterat tillräckliga skäl för att tillstånd till fortsatt upplåtelse skulle ges.
Hyresnämndsmål. En hyresgäst begärde att hyresvärdarna skulle åläggas att åtgärda vissa närmare angivna brister i lägenheten, varav en brist påstods ha uppstått under hyrestiden medan övriga påstods ha funnits redan vid dess början. Hovrätten har gjort vissa bevisrättsliga uttalanden avseende mål om åtgärds-föreläggande. Bland annat har slagits fast att det som utgångspunkt är hyresvärden som har bevisbördan för att en brist som uppstått under hyrestiden vållats av hyresgästen. Skador på egendom som under hyrestiden normalt inte är åtkomlig för annan än hyresgästen och som typiskt sett uppkommer genom ovarsamhet har dock ansetts få antas ha vållats av hyresgästen eller någon för vilken denne är ansvarig, såvida det inte framkommer omständigheter som tyder på att skadan uppkommit på annat sätt.
Hyresnämndsmål. I mål om återbetalning av hyra vid upplåtelse i andra hand av bostadslägenhet har hovrätten ansett att en avgift för en förmedlingstjänst inte utgör en sådan bruksvärdeshöjande nyttighet som hyresvärden har rätt att tillgodoräkna sig vid bestämmandet av skälig andrahandshyra.
Hyresnämndsmål. I mål om återbetalning av hyra vid upplåtelse i andra hand av bostadslägenhet har hovrätten ansett att en avgift för en förmedlingstjänst, som hyresgästen enligt hyresavtalet skulle betala till förmedlingsföretaget tillsammans med vad som i avtalet benämndes som hyra, var att betrakta som en del av den avtalade hyran.
En hyresvärd har väckt talan mot två hyresgäster och begärt att de ska förpliktas att teckna ett skriftligt hyresavtal och överlämna det till hyresvärden. Sedan hyresvärden träffat en förlikning med en av hyresgästerna och återkallat sina yrkanden mot den andre har tingsrätten stadfäst förlikningen och avskrivit målet i övrigt. Förfarandet har ansetts innebära domvilla eftersom det rådde nödvändig processgemenskap mellan hyresgästerna i förhållande till hyresvärden.
Hyresnämndsmål. En bostadsrättshavare hade med föreningens samtycke sin lägenhet upplåten i andra hand för provsamboende under sex månaders tid. Hon ansökte därefter om tillstånd till andrahandsupplåtelse under ytterligare ett års tid. Hovrätten uttalar att som utgångspunkt ska provsamboende anses utgöra skäl för upplåtelse i andra hand under ett års tid. Om bostadsrättsföreningen har befogad anledning att vägra samtycke till upplåtelsen kan dock tiden komma att begränsas eller ansökningen avslås. Har bostadsrättshavaren särskilda skäl kan i stället tillstånd till en längre tidsperiod ges. I det aktuella fallet medgavs bostadsrättshavaren ytterligare sex månaders tillstånd till andrahandsupplåtelse i enlighet med huvudregeln.
En person har vidtagit två rättshandlingar samtidigt som han var tvångsomhändertagen enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Den ena rättshandlingen, en gåva av en bil, har befunnits ogiltig eftersom den psykiska störningen bedömts ha medverkat till rättshandlingen. Den andra rättshandlingen, ett upprättande av en generalfullmakt, har däremot bedömts sakna samband med den psykiska störningen.
I ett avhysningsmål har en överenskommelse om avstående av besittningsskydd – ett s.k. avståendeavtal – lämnats utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen.
Vid en huvudförhandling i brottmål vid tingsrätt deltog rättens två juristdomare via videolänk vid två olika tillfällen under en respektive tre huvudförhandlingsdagar. Förfarandet har utgjort ett rättegångsfel enligt 51 kap. 28 § rättegångsbalken. Tingsrättens dom har undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
Fråga om Inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningars återsändande av ansökningar om företagsinteckning är att betrakta som överklagbara beslut. Även fråga om vem som har klagorätt beträffande ett beslut från Inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar.
Fråga om det funnits förutsättning att avgöra ett familjemål med en ensam domare utan nämnd då parterna har åberopat förhållandevis omfattande bevisning och tingsrätten gjort en annan bedömning i vårdnadsfrågan än den som föreslagits av familjerätten.
Förvaltare har inkommit med arbetsredogörelse för utfört uppdrag drygt sex månader för sent. Hovrätten har konstaterat att det i en förvaltares uppdrag ingår att redovisa detsamma för uppdrags-givaren varför underlåtelse att inom rimlig tid inkomma med redovisning kan leda till att ett lägre arvode bedöms som skäligt.
Parkeringsanmärkning. En polisanmälan av ett påstått tillgripet fordon, som har gjorts före det att en parkeringsanmärkning utfärdats, bör som huvudregel vara tillräckligt för att fordonsägaren ska ha gjort det sannolikt att fordonet frånhänts denne genom brott när den felparkerades enligt 4 § första stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Betalningsansvaret för fordonets ägare har därför undanröjts.
Sedan vagnar i ett godståg spårat ur har nyttjanderättshavaren av en av de skadade vagnarna krävt skadestånd av det järnvägsföretag som framfört det tågsätt i vilket vagnen ingick. Nyttjanderättshavaren har ansetts vara innehavare av vagnen enligt det internationella standardavtal (General Contract of Use for Wagons, CGU) som gällt mellan parterna och därmed berättigad att rikta ersättningsanspråk mot järnvägsföretaget. Nyttjanderättshavaren har ansetts bibehålla sin rätt till skadestånd trots utebliven eller för sen reklamation. Även frågor om järnvägsföretagets presumtionsansvar och om beräkning av skadeståndet.
Rättegångshinder. Tingsrätten avvisade ett käromål då irländsk domstol var exklusivt behörig att pröva tvisten enligt en i parternas avtal (passagerartransport med flyg) intagen prorogationsklausul. Sedan EU-domstolen slagit fast att en likalydande prorogationsklausul var oskälig enligt avtalsvillkors-direktivet väckte kärandena på nytt talan mot svaranden, som invände att prorogationsklausulen alltjämt utgjorde rättegångs-hinder. Tingsrätten fann att prorogationsklausulen var oskälig och inte bindande för kärandena och avslog därför svarandens invändning om rättegångshinder. Hovrätten har avvisat den nya talan på den grunden att det tidigare avvisningsbeslutet har utgjort processhinder i den nya rättegången.
Rättegångshinder. En prorogationsklausul i ett transportavtal ingånget mellan en konsument och ett flygbolag har ansetts oskälig och har lämnats utan avseende. Den tingsrätt inom vars domkrets avgångsorten för flygningen är belägen, och vid vilken konsumenten väckt talan mot flygbolaget, har därmed ansetts behörig att pröva tvisten.
Hyresnämndsmål. Vid lägenhetsbyte ska tillstånd till byte, om hyresgästen eller den som hyresrätten ska överlåtas till har varit bosatt i sin lägenhet under kortare tid än ett år vid tidpunkten för ansökan om tillstånd, lämnas endast om det finns synnerliga skäl för bytet (12 kap. 35 § första stycket fjärde meningen jordabalken). En hyresgäst som visserligen bott i lägenheten men inte varit förstahandshyresgäst under ett år före ansökan har inte ansetts uppfylla bosättningskravet.
Hyresnämndsmål. En fastighetsägare har genom hembud erbjudit en bostadsrättsförening att förvärva två fastigheter och föreningen har antagit hembudet. Enligt hovrätten har ett avtal om köp av fastigheterna ingåtts mellan parterna redan det datum då hembudet antogs. Fastighetsägaren har därefter hävt köpeavtalet och senare ansökt om tillstånd hos hyresnämnden att få överlåta fastigheterna till en annan köpare. Hovrätten har funnit att fastighetsägaren i den uppkomna situationen har fullgjort sin hembudsskyldighet enligt 6 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt och att det inte krävs något tillstånd enligt 12 § samma lag för att fastighetshetsägaren ska få överlåta fastigheterna till någon annan än bostadsrättsföreningen. Då det därmed saknades förutsättningar för att pröva fastighetsägarens tillståndsansökan undanröjde hovrätten hyresnämndens beslut och avvisade ansökan.
Hyresnämndsmål. Ett avtal om avstående från besittningsskydd ska göras i en särskilt upprättad handling och kan inte tas in i hyresavtalet. I en överenskommelse om avstående från besittningsskydd avseende lokal framgick inte i vilken situation avståendeavtalet var tänkt att tillämpas. Hyresnämnden avslog därför ansökan om godkännande. Hovrätten uttalade att det lagstadgade formkravet medför att syftet med överens-kommelsen, när denna ska godkännas, generellt sett bör framgå av avståendeavtalet och avslog hyresvärdens överklagande.