Aktiebolag har underlåtit att inbetala innehållna skattebelopp. Talan mot verkställande direktören om ansvar och betalningsskyldighet enligt uppbördslagen har ogillats, enär han ansetts inte ha av grov oaktsamhet underlåtit att göra inbetalningarna.
Norsk medborgare, som står under åtal i Sverige, har begärts utlämnad till Norge enligt nordiska utlämningslagen. Då hinder för utlämning enligt 6 § 1 st nämnda lag kan komma att föreligga under avsevärd tid har häktning ansetts vara alltför ingripande åtgärd och har i stället förordnande om reseförbud meddelats.
En föreståndare för en av Systembolagets butiker har vid upprepade tillfällen, i samråd med en av de lastbilschaufförer som anlitats för transport av tomglas från butiken, genom felaktiga uppgifter på de avier som åtföljde lasten förmått AB Vin- och Spritcentralen att tillgodoföra Systembolaget ersättning för ett större antal flaskor än butiken levererat. Efter varje sådan transport har föreståndaren ur butikskassan tagit ett belopp, motsvarande ersättningen för det överskjutande antalet flaskor den dagen. Samtidigt har han i kassaapparaten lagt en lapp där han felaktigt angett att ett lika stort antal tomglas inköpts av butiken. Genom förfarandet har föreståndaren och chauffören tillsammans tillskansat sig ca 48 000 kr. Vid prövning i HD av åtalet mot chauffören uppkommer vissa frågor om brottsrubricering och om vinningsrekvisitet (jfr 1957 s 247). Tillika fråga om påföljden för chauffören.
En bokföringsbyrå med stående uppdrag att sköta bokföringen åt ett företag upprättade på begäran ett periodbokslut som underlag för bedömning av företagets aktuella ekonomiska situation. Bokslutet visade att företaget var på obestånd. För att lämna ut bokslutsmaterialet krävde byrån betalning dels för arbetet med bokslutet, dels för tidigare utförda bokföringstjänster. Den begärda betalningen erlades. Sedan företaget kort härefter försatts i konkurs, har konkursboet yrkat återvinning av betalningen med stöd av bl a 30 § KL.
En bostadsrättsförening har placerat ut TV-mottagare i sina lägenheter, som har varit avsedda att disponeras av medlemmarna under kortare tidsperioder. Föreningen har bedömts vara innehavare till mottagarna i den mening som avses i lagen (1978:478) om avgift för innehav av TV- mottagare. Föreningens innehav har emellertid inte ansetts leda till avgift för varje mottagare.
Ett aktiebolag med s k hemtagningstillstånd importerade gods, som var underkastat införselförbud, och dirigerade godset till ett annat företag, som bearbetade godset och återställde det till bolaget. Först därefter fick bolaget importlicens för godset. Prövning av åtal mot verkställande direktören för brott mot 5 § jämförd med 4 § 1 (1960:418) om straff för varusmuggling har skett med utgångspunkt i att godset kommit ut i den fria rörelsen i och med att det tillställdes det andra företaget för bearbetning. Fråga om verkställande direktören, som inte personligen handlagt ärendet, av grov oaktsamhet föranlett att bolaget förfogat över godset i strid mot införselförbudet.
Sedan gamla handskrifter, som stulits ur ett landsarkiv, upphittats av A och av denne sålts till B, som därefter utbjudit dem till försäljning, väcks åtal mot A för olovligt förfogande och mot B för medhjälp därtill och häleri, alternativt häleriförseelse. Fråga om den straffrättsliga bedömningen av B:s befattning med handskrifterna.
Gåvoskattemål. I samband med gåvor av fastighet utfärdades till uppfyllande av gåvovillkoren räntefria reverser. Kapitalbeloppen angavs förfalla till betalning sex månader efter uppsägning (I) resp vid anfordran (II). Betalning skedde i båda fallen ett drygt halvår efter gåvotillfället. Det har godtagits att avsikten vid gåvotillfället var att betalning skulle ske så snart lagfarts- och inteckningshandlingar hade ordnats (I) resp ett banklån hade erhållits (II). Eftersom parterna vidare hade skäl att räkna med att reverserna skulle kunna infrias vid den tid då det faktiskt skodde eller åtminstone inom ett år från gåvotillfället, har reversernas värde inte ansetts böra bestämmas enligt den metod som föreskrivs i 23 § D lagen om arvsskatt och gåvoskatt utan i stället fastställas till det nominella beloppet.
En åklagare justerade åtalet i samband med att han vid huvudförhandlingen slutförde sin talan. För att möjliggöra förnyade förhör med målsäganden och ett vittne företogs på begäran av försvaret målet till fortsatt huvudförhandling. Fråga huruvida åklagaren genom att inte företa åtalsjusteringen tidigare ådragit sig skyldighet enligt 31 kap 4 § RB att ersätta den tilltalades kostnad för försvaret vid den fortsatta huvudförhandlingen.
Frågor om ersättning till offentlig försvarare för tidsspillan avseende väntetid mellan försvararens ankomst till domstolsorten och förhandlingens början.
Under äktenskap mellan makar med äktenskapsförord, enligt vilket egendom som vardera maken förvärvade skulle vara hans enskilda, inköptes en villafastighet i hustruns namn och meddelades lagfart å fånget för henne ensam. Sedermera väckte mannen talan mot hustrun med yrkande bl a att han måtte förklaras vara framför henne ägare till hälften av fastigheten, och anteckning om talans väckande gjordes i fastighetsboken. Hustrun upplät därefter panträtt i fastigheten. Efter det att fastigheten försålts exekutivt, förklarades i lagakraftägande dom att mannen varit framför hustrun ägare till hälften av fastigheten från tiden för det i hustruns namn gjorda förvärvet fram till den exekutiva auktionen. Vid därefter företagen fördelning av köpeskillingen från den exekutiva auktionen har panträttsupplåtelsen ansetts gällande mot mannen utan hinder av den anteckning om tvisten som vid tiden för panträttsupplåtelsen fanns i fastighetsboken.
Sedan en enskild person har anfört besvär över ett beslut om verkställighet av betalningssäkring, har kronofogdemyndigheten av gett yttrande i målet. Trots att innehållet i yttrandet inte har saknat betydelse, har HovR:n avgjort målet till den enskildes nackdel utan att han har fått del av yttrandet. På grund härav och med hänsyn till vad som i övrigt har förekommit i HD har HovR:ns beslut undanröjts och målet visats åter till HovR:n. Dessutom fråga om ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen för tid innan ansökan om rättshjälp har ingetts. 19 § 1 st rättshjälpslagen.
Aktualitetskravet i 3 kap 1 § 2 st FBL har ansetts ej vara uppfyllt i fråga om avstyckning för nybyggnad som skulle ha inneburit tätbebyggelse utanför detaljplanelagt område, när regeringen vägrat behövlig dispens för nybyggnaden.
Som led i en uppgörelse mellan två bolag utställer det ena bolaget ett löpande skuldebrev till det andra. Borgenären pantförskriver skuldebrevet först till en kreditgivare, till vilken skuldebrevet överlämnas, och därefter, i andra hand, till en annan kreditgivare. Primärpanthavaren underrättas om sekundärpantsättningen. Skuldebrevsgäldenären gör härefter framställning hos primärpanthavaren om kvittning med motfordringar på pantsättaren. Motfordringarna har med stöd av 18 § 2 st skuldebrevslagen kunnat göras gällande mot primärpanthavaren, som var i ond tro beträffande motfordringarna. Detta har ansetts inte i och för sig medföra att kvittningen haft verkan också gentemot sekundärpanthavaren, vilken vid tidpunkten för underrättelsen till primärpanthavaren om sekundärpantsättningen eventuellt var i god tro i fråga om motfordringarna. Skuldebrevsgäldenären har emellertid gentemot krav från sekundärpanthavaren på grund av skuldebrevet ansetts kunna åberopa att gäldenären vid kvittningen h...
Fråga, sedan en bils värde befunnits vara så högt att bilen enligt 5 kap 1 § 3 UB inte kan undantas från utmätning, om bestämmande av skäligt belopp att förbehållas gäldenären enligt 5 kap 4 § UB för anskaffning av en annan bil.
Sedan gäldenären fört talan mot beslut om utmätning på den grund att den utmätta egendomen tillhörde tredje man, meddelade HovR:n beträffande viss egendom tredje mannen föreläggande enligt 4 kap 20 § UB. Tredje mannen har befunnits äga rätt att föra talan mot HovR:ns beslut i angivna del.
I ett avtal mellan två samboende har intagits en bestämmelse om att vid eventuell separation parternas egendom skall "fördelas i två lika delar" mellan dem och att "därvid" GB:s regler om giftorättsgods skall gälla. I mål om fastställelse av att klausulen är giltig mellan parterna har giltighetsfrågan funnits bero av hur klausulen skall tolkas. Käranden har inte angett sin uppfattning om den närmare innebörden. De förutsättningar i fråga om precisering av rättsförhållandet som enligt 13 kap 2 § RB måste krävas för att en fastställelsetalan skall kunna prövas har inte funnits föreligga i målet.
Sedan avtal om leverans av fartygsplåt ingåtts och leverans skett, har köparen försatts i konkurs. Säljaren har yrkat att avtalet förklaras ogiltigt på skilda grunder, bl a enligt 30 § avtalslagen (svek) eller i vart fall enligt förutsättningsläran, och att säljaren berättigas att återfå fartygsplåten. Konkursboet har invänt att säljaren - även om avtalet förklaras ogiltigt, vilket boet bestritt - inte äger separationsrätt i konkursen. HD har funnit avtalet ogiltigt enligt förutsättningsläran och bifallit säljarens talan.
Ett bolag (A) har mottagit råmaterial för bearbetning från ett annat bolag (B) och har därefter, utan att få betalt, lämnat från sig en del material som varit föremål för arbete, medan såväl bearbetat som obearbetat material funnits kvar hos A. Sedan B har gått i konkurs, har Å gjort gällande på retentionsrätt grundad förmånsrätt i all den kvarblivna egendomen till säkerhet för sin fordran mot B. Fråga har uppkommit vilket samband (konnexitet) som bör finnas mellan en fordran och egendom i fordringsägarens besittning för att egendomen skall få hållas inne och förmånsrätt enligt 4 § 2 förmånsrättslagen (1970:979) föreligga.
Bestämmelserna i 194 a § KL hindrar inte, att konkursförvaltaren träffar förlikning i tvist huruvida vissa medel skall vara föremål för separationsrätt eller utgöra tillgång i konkursboet.
Fråga, när två fastighetsmäklare successivt har varit verksamma för att få till stånd försäljning av en fastighet, om det har förelegat ett sådant orsakssammanhang mellan den förste mäklarens verksamhet och det ingångna köpeavtalet att han bör ha rätt till provision.
Sedan en fordran på grund av enkelt skuldebrev tagits i anspråk genom betalningssäkring, åberopade sekundogäldenären mot kronofogdemyndigheten kvittningsvis en motfordran på huvudgäldenären som hon förvärvat först efter delgivning av förbud enligt 6 kap 3 § UB. Kvittning har inte ansetts tillåten.
En företrädare för ett kommunalt bostadsföretag har nekat en zigenare att hyra en lägenhet i ett visst bostadsområde. Fråga om olaga diskriminering. 16 kap 9 § BrB.
På en fastighet, på vilken drivs handelsträdgårdsrörelse, har installerats en fliseldningsanläggning som sålts med äganderättsförbehåll. Sedan fastigheten försålts uppkommer fråga huruvida anläggningen utgör byggnadstillbehör eller industritillbehör. 2 kap 2,3 och 5 §§ JB.
Sedan den misstänkte till HD fullföljt talan mot ett beslut om reseförbud, har TR:n i ett nytt beslut förklarat att reseförbudet skall bestå. Eftersom sistnämnda beslut har ersatt det överklagade beslutet, har besvären inte föranlett någon åtgärd.
I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden inte ansetts tillförlitligen utrett genom den på samlagsfrågan direkt inriktade bevisningen. Fråga, om det genom denna bevisning sammanställd med resultatet av den rättsgenetiska utredningen kan anses styrkt att samlag förekommit under konceptionstiden eller att svaranden är barnets far. (I och II).
Fråga om prövningstillstånd i HovR. I mål i vilket lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden var tillämplig har underlåtenhet från TR:s sida att före målets avgörande förvissa sig om att part haft tillfälle att slutföra sin talan bedömts som domvilla.
Gåvoskattemål. Arvsskatt har bestämts på grundval av bouppteckning genom ett schematiskt arvskifte. Vid det verkliga arvskiftet har dödsbodelägarna sig emellan fördelat kvarlåtenskapen i andra proportioner än dem som låg till grund fä arvsskattens bestämmande. Fråga om en sådan snedfördelning skall medföra skyldighet för mottagande arvinge att utge gåvoskatt för viss del av skifteslotten.
En man skadades i en entré till ett affärscentrum när en nödutrymningsdörr av glas oförmodat slogs upp och träffade honom så att han föll till marken. Fråga om skadeståndsskyldighet för fastighetsägaren.
Fråga om betydelsen av rättsvillfarelse i mål om ansvar för varusmuggling (I och II). Tillika fråga om påföljdseftergift enligt 33 kap 4§ 3 st BrB (II).
Sedan beslut av kommun att utöva förköpsrätt beträffande viss fastighet anmälts till inskrivningsmyndigheten och antecknats i fastighetsboken, har köparna anfört domvillobesvär över inskrivningsmyndighetens beslut. Spörsmål dels huruvida kommunen i samband med anmälningen företett bevis att underrättelser om förköpsbeslutet avsänts till köparen dels - när så antas vara förhållandet - om betydelsen av att underrättelserna, vilka köparna erhållit vid sådan tidpunkt att de kunnat inom föreskriven frist bestrida förköpsrätten, blivit sända till dem under annan adress än deras vanliga. 7 och 15 §§ förköpslagen (1967:868), 19 kap 3 § JB samt 59 kap 1 § RB.
Mot beslut varigenom slutlig konkursförvaltare utsetts förde vissa borgenärer i konkursen talan i HovR:n med yrkande att förvaltaren skulle entledigas eller flera förvaltare förordnas. Talan lämnades utan bifall. Förvaltaren har ansetts berättigad till ersättning av de klagande borgenärerna för rättegångskostnader i HovR:n.
A sålde en husvagn på kredit under förbehåll om återtaganderätt. Husvagnen utmättes hos B och såldes på exekutiv auktion till C. Vid den exekutiva auktionen iakttogs ej bestämmelserna i 9 kap 10 § UB till skydd för A:s återtaganderätt. Av A anförda besvär med yrkande om upphävande av auktionen ogillades, enär C förvärvat husvagnen och fått den i sin besittning i god tro.
Tillämpning av jämkningsregeln i 18 § 2 st trafikskadelagen då skada uppkommit på en bil vid sammanstötning med en cyklist, som var ensam vållande till sammanstötningen.
Deltagare i pokertävling överlämnade till anordnaren av denna insatser, avsedda att utgöra prispengar i tävlingen. Insatserna har ansetts ej kunna förverkas hos anordnaren, som dömts för dobbleri som avses i 16 kap 14 § BrB. Pokaler, som skulle utgöra pris i tävlingen, har däremot förklarats förverkade såsom hjälp medel vid dobbleribrottet. (36 kap 1 och 2 §§ BrB).
Fråga om skadeståndsskyldighet för kommun enligt 3 kap 2 och 3 §§ skadeståndslagen på grund av påstådda fel vid tillsyn över byggnadsföretag, när uppförd byggnad skadats genom att i byggnadslov föreskriven dränering inte utförts.
Fråga om tillämpning av 13 kap 5 § 1 st RB på dispositiv talan som handlagts i samma rättegång som en grundläggande indispositiv talan, s k blandat mål.
Vissa börsbolag har gemensamt gjort ett offentligt erbjudande om förvärv av aktier i ett annat börsbolag. Till följd av en bestämmelse i inregistreringskontrakten med börsen har bolagen ansetts skyldiga att behandla alla aktieägare lika i samband med erbjudandet.
När köpeskilling för fastighet blivit nedsatt på grund av att fastigheten avvikit från vad köparen med hänsyn till omständigheterna haft anledning räkna med vid köpet har säljaren, oavsett att han varit i god tro, ansetts skyldig att utge s k avkastningsränta på belopp som han till följd av nedsättningen haft att återbära. 2 § 2 st räntelagen (1975:635).
Fråga i mål om ersättning för upplåtelse av ledningsrätt huruvida det ålegat rätten att, utan att part i behörig ordning yrkat det, ta upp fråga om jämkning enligt 13 § 1 st ledningsrättslagen (1973:1144) jämfört med 4 kap 4 § 2 st expropriationslagen (1972:719).
Underårig har genom sin mor ansökt om resning i mål om faderskap under åberopande av förhållande som inte förebragts tidigare (resultatet av ny blodundersökning). Ansökningen har inkommit till HD mer än ett år efter det att modern som behörig ställföreträdare för sökanden erhöll kännedom om undersökningsresultatet. Hinder har på grund härav enligt 58 kap 1 § 3 och 4 § 2 st RB funnits föreligga att uppta ansökningen till prövning.
A anförde besvär mot en skolstyrelses beslut att förordna B som innehavare av en tjänst som hemspråkslärare för vårterminen 1982. Regeringen fann att A hade bort ifrågakomma före B till tjänsten men avskrev ärendet eftersom tiden för anställningen hade löpt ut. Skolstyrelsens beslut har ansetts innefatta myndigbetsutövning enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen. Fråga om kommunen begått fel eller försummelse i tillsättningsärendet som kunde grunda skadeståndsskyldighet.
Spörsmål huruvida siloanläggning utgjorde fastighetstillbehör. 2 kap 1 och 4 §§ JB. I besvärsmål rörande exekutiv försäljning av fastighet har avgörandet ansetts inte kunna grundas på omständighet som ej av part åberopats till grund för hans talan.
Enligt 2 kap 6 § 2 st fastighetsbildningslagen skall som huvudregel sökanden betala uppkomna förrättningskostnader när en förrättning inställes. När ägarbyte skett under pågående förrättning har den nye ägaren ansetts övertaga den förre ägarens ställning som sökande och därmed ansvaret för förrättningskostnaderna.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. Sedan två bilar sammanstött, förklarar föraren av den ena bilen skriftligen på olycksplatsen att han påtager sig ansvaret för skadorna på den andra bilen. När förklaringen i rättegång åberopas som grund för yrkande om ersättning, gör han gällande att förklaringen är ogiltig enligt 33 § avtalslagen då det skulle strida mot tro och heder att åberopa den. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
Förvaltare i aktiebolags konkurs överlät den fordran på skadestånd mot styrelsens ledamöter som kunde tillkomma konkursboet. Hinder har ansetts inte föreligga för förvärvare av fordringen att för egen räkning föra talan mot styrelsens ledamöter om skadestånd enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen.
Då make genom att utan andra makens medgivande överlåta makarnas gemensamma bostad (bostadsrätt) betagit denne möjligheten att vid kommande bodelning få sitt bostadsbehov tillgodosett, har förfång enligt 5 § lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad ansetts föreligga.
I frågor om underhållsbidrag enligt 7 kap 2 § 1 st 2 FB till barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad är den förälder som barnet bor hos behörig att företräda barnet.
Vad i 49 kap 9 § andra meningen RB föreskrivits om fullföljd av talan är inte tillämpligt när det av lagen anvisade rättsmedlet mot visst avgörande är återvinning. Om i sådant fall talan mot avgörandet fullföljs till HovR, har HovR:n därför att avvisa den fullföljda talan utan hinder av att TR:n funnit talan ha blivit rätteligen fullföljd.
I besvär över domvilla avseende ett beslut av vägsamfällighet att upprätta debiteringslängd enligt 63 § lagen (1939:608) om enskilda vägar påstår klaganden att han felaktigt angetts som väghållningsskyldig för viss fastighet och yrkar att den debitering som påförts honom skall förklaras vara utan verkan. Vidare yrkar han, med hänvisning till att samfälligheten begärt och erhållit verkställighet av debiteringsbeslutet, att "uttagen fordran restitueras". Eftersom klaganden funnits kunna - utan hinder av den i nämnda lagrum angivna klanderfristen - i vanlig rättegång föra talan om att återfå det utmätta beloppet på den grund att han inte är ägare till fastigheten, har beslutet ansetts inte röra hans rätt i den mening som avses i 59 kap 1 § RB. HD - som inte tagit ställning till om ett beslut av vägsamfällighet att upprätta debiteringslängd överhuvudtaget är av beskaffenhet att kunna undanröjas på grund av domvilla - har därför avvisat domvillobesvären.
Bestämmelsen i 4 § 1 stämpelskattelagen (1964:308) - numera 6 § 1 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter - angående undantag från skatteplikt vid förvärv av fastighet från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom, kan inte ges motsvarande tillämpning när förvärv sker för fastighetsombildning genom fastighetsreglering.
Fråga om innebörden av en i avtal om byggnadsentreprenad intagen bestämmelse om garantitid dels i ett fall där Svenska teknologföreningens Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 65) omfattas av avtalet (I) dels i ett fall där sådana bestämmelser inte omfattas av avtalet (II).
En man avled 1979 och efterlämnade som dödsbodelägare sin hustru och en utom äktenskap född dotter. Under en kort period i slutet av 1969 hade makarna företagit en serie rättshandlingar - äktenskapsförord och bodelningar - vilka sammantagna fått till resultat att den alldeles övervägande delen av makarnas giftorättsgods blivit hustruns enskilda egendom. Fråga huruvida och i vad mån rättshandlingarna kan enligt 7 kap 4 § ÄB jämkas för tillgodoseende av dotterns laglottsanspråk.
En i va-taxa föreskriven engångsavgift för småhusfastigheter, som ansluts till kommunal va-anläggning, är uppdelad i dels en grundavgift, dels en avgift för varje byggnad avsedd för bostadsändamål, dels en avgift vars storlek gjorts beroende av den särskilda fastighetens tomtyta. Vid bestämmande av engångsavgiften för fastighet, som bildats genom avstyckning från en redan tidigare ansluten fastighet, har tomtyteavgift befunnits ej skola utgå i den mån tomtytefaktorn kunde anses beaktad redan vid den fördelning av avgiftsskyldigheten som skedde i samband med att ursprungsfastigheten anslöts till va-anläggningen. 26 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Vid avstyckningsförrättning tillades styckningslotten med stöd av 10 kap 5 § 2 st FBL rätt att som servitut i stamfastigheten nyttja samfälld väg, som enligt förrättningskartan gick genom en byggnad på en intilliggande fastighet. Ägaren av denna fastighet har ansetts vara sakägare vid förrättningen.
Efter det att dom på boskillnad meddelats men innan domen vann laga kraft ingick makar skriftligt och bevittnat avtal om bodelning, enligt vilket hustrun tillskiftades bl a en mannen tillhörig fastighet. Avtalet har ansetts inte utgöra hinder mot att fastigheten tas i anspråk för fordran hos mannen innan avtalet bekräftats av makarna efter det att boskillnadsdomen vann laga kraft.
Stämpelskattemål. Vid bedömande av om förvärv av fastighet skall anses som gåva eller köp uppkommer fråga om betydelsen av förvärvarens åtagande att solidariskt med överlåtaren svara för fastigheten åvilande gäld.
Sedan TR på yrkande av part, som åtnjöt allmän rättshjälp, entledigat för parten förordnat biträde men ej bifallit partens yrkande om förordnande av annat biträde, biföll HovR:n av parten i den delen anförda besvär och förordnade nytt biträde enligt partens önskan. Av domstolsverket anförda besvär över HovR:ns beslut har avvisats på den grunden att beslutet är att anse som beslut i en till HovR:n fullföljd fråga som avses i 49 kap 4 § 1 st 7 RB, mot vilket enligt 54 kap 8 § RB talan inte får föras.
Ett aktiebolag har med stöd av punkt 4, 1 st i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag avförts ur aktiebolagsregistret på den grund att aktiekapitalet understigit 50 000 kr. Bestämmelsen i 3 st av samma punkt om styrelseledamots ansvar för bolagets förpliktelser har inte ansetts tillämplig på styrelsesuppleant som ej tjänst gjort i styrelsen.
En serie stölder och hälerier har bedömts som grova brott på grund av att gärningsmannen därigenom deltog i systematisk brottslig verksamhet av allvarlig art. Undantag har dock gjorts för två häleribrott som begicks avsevärd tid före de andra brotten och inte framstod som led i den systematiska brottsligheten.
Ett byggnadsföretag uppförde en provisorisk gångbana av trä förbi en byggarbetsplats. Över skarvar i gångbanan anbragtes 12 mm höga och 15-20 cm breda, avfasade tvärslåar. En kvinna snubblade på en sådan tvärslå och föll, varvid hon ådrog sig en skada i underarmen. Byggnadsföretaget har ansetts genom underlåtenhet att varna för olycksrisken vara vållande till skadan.
När kronofogdemyndigheten i besvärsmål sänder besvärshandlingarna till HovR:n och enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen bifogar eget yttrande, skickar myndigheten ofta samtidigt kopia av yttrandet till klaganden. För att HovR:n i sådana fall skall kunna avgöra målet till klagandens nackdel bör som regel krävas inte bara att HovR:n förvissat sig om att yttrandet har tillställts klaganden utan också att HovR:n berett denne tillfälle att yttra sig över vad kronofogdemyndigheten har anfört.
Ansökan av en komplementär i kommanditbolag att få inträda som intervenient på bolagets sida i rättegång angående fordran mot bolaget har lämnats utan bifall.
En fordran på grund av löpande skuldebrev togs i anspråk genom betalningssäkring till förmån för en skattefordran, varvid kronofogdemyndigheten tog skuldebrevet i förvar. Därefter åberopade sekundogäldenären hos kronofogdemyndigheten kvittningsvis en motfordran på huvudgäldenären. Senare utmättes fordringen på grund av samma skuldebrev för betalning av en annan statens fordran på huvudgäldenären. Med stöd av 18 § skuldebrevslagen har HD funnit att motfordringen inte kunde göras gällande såvitt angick statens rätt på grund av betalningssäkringen. Kvittning har däremot ansetts ha kommit till stånd med verkan gentemot staten såsom utmätningsborgenär.
När det vid vägran att fullgöra viss vapenfri tjänst inte kommer i fråga att välja en inte frihetsberövande påföljd, har fjorton dagars fängelse ansetts vara en i flertalet fall tillräcklig påföljd.
Föreståndaren för ett servicehus medverkade till att en i huset boende person upprättade testamente till hennes förmån och mottog den testamenterade egendomen, sedan testator avlidit. Mutbrott har ansetts föreligga.
Arvsskattemål. Sedan efterlevande make i barnlöst äktenskap avlidit, uppkommer vid arvsbeskattning i anledning därav fråga, huruvida den efterlevande skall anses ha vid den först avlidna makens död tillträtt hela kvarlåtenskapen på grund av giftorätt. Så har ej ansetts vara fallet och arvsskatten har bestämts efter fördelning av kvarlåtenskapen mellan bägge makarnas arvingar. Då talan - som i HovR:n förts i fråga om samtliga arvslotter - fullföljts i HD endast i fråga om de lotter som blivit föremål för beskattning i de två föregående instanserna, har beskattning av övriga lotter ansetts ej kunna ske i HD.
Efter en bilolycka påträffades i bilens framsäte två skadade ynglingar, A och B. A avled senare av sina skador. B, som hade förhyrt bilen, har i målet åtalats för rattfylleri alternativt medhjälp till rattfylleri. Vem av de två ynglingarna som fört bilen vid tillfället har inte kunnat klarläggas. Åtalet har emellertid ansetts styrkt såvitt det inneburit att B med avseende på den angivna bilfärden gjort sig förfallen till ansvar för ettdera av brotten. Han har vid detta förhållande dömts för det lindrigare brottet, i detta fall medhjälp till rattfylleri. Tillika fråga om påföljden.
Genom beslut av trafiksäkerhetsverket medgavs att mobilkran av viss konstruktion, oaktat sådant fordon enligt bilregisterkungörelsen är att betrakta som lastbil, klassificerades som motorredskap. Som villkor för medgivandet gällde enligt beslutet bl a att fordonet vid färd på väg inte fick framföras med högre hastighet än 30 kilometer i timmen. Brukande av fordonet utan iakttagande av villkoret har ansetts strida mot 8 § och följaktligen föranleda straffansvar enligt 87 § bilregisterkungörelsen.
Sedan arrendenämnd beslutat om förlängning av arrendeavtal avseende jordbruksarrende och fastställt villkor för arrendet fullföljdes talan till fastighetsdomstolen enbart beträffande villkoren. Fullföljdsförbudet enligt 8 kap 33 § jämförd med 9 kap 12 § JB i lydelse före år 1985 har funnits vara tillämpligt i fråga om den av fastighetsdomstolen d 11 maj 1983 meddelade domen.
Fråga om vid utbyte av elektriska starkströmsledningar den för arbetet ansvarige elinstallatören genom underlåtenhet att utöva överinseende över arbetet och tillsyn beträffande kontrollen gjort sig skyldig till förseelse mot 3 § 2 st elinstallatörsförordningen (1975:967) och till allmänfarlig vårdslöshet.
En person har i HovR begärt att ur en brottmålsakt få ut handlingar som han beskrivit så att han på visst sätt angett vad de skulle innehålla. Sedan HovR:n i olika beslut bl a angett att akten bestod av 13 A4-pärmar och begärt precisering av vilka handlingar som avsågs, lämnade HovR:n en ny motsvarande framställning utan åtgärd med hänvisning till att det inte med utgångspunkt i de lämnade uppgifterna kunnat avgöras vilka handlingar sökanden ville ha. Talan mot beslutet har tagits upp till prövning. 2 kap 15 § tryckfrihetsförordningen och 15 kap 7 § sekretesslagen (1980:100). - Dessutom fråga om skyldigheten att efterforska handling vid framställning av detta slag.
Återställande av försutten tid har vägrats i fall då en vadeinlaga har postats i en brevlåda efter tömningstid dagen före midsommarafton och ej kommit in till TR:n på annan ort förrän påföljande tisdag, en dag för sent.
Dispasch har ansetts kunna bli föremål för resning. - HD har funnit att i resningsärendet åberopad ny bevisning, om den hade förebragts i dispaschärendet, sannolikt skulle ha lett till annan utgång i fråga om den invändning som legat till grund för dispaschörens avgörande. Resning har beviljats utan bedömning av vilken utgång dispaschärendet skulle ha fått, om dispaschören hade prövat en av sökandens motpart i andra hand åberopad invändning.
I anledning av åtal för försök till grov stöld uppkommer fråga om faran för brottets fullbordande var utesluten på grund av tillfälliga omständigheter (23 kap 1 § BrB). Tillika fråga om viss av polisen använd spaningsmetod kunde utgöra grund för strafflindring.
Arbetsgivare har underlåtit att avge i 54 § 1 mom uppbördslagen föreskrivna uppbördsdeklarationer med redovisning av gjorda skatteavdrag för anställdas preliminära skatt. Eftersom innehållen preliminär skatt numera tillgodoräknas de anställda på grundval av kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringslagen och inte av uppbördsdeklarationerna har underlåtenheten inte i och för sig medfört fara för ett oriktigt sådant tillgodoräknande. Däremot har fara ansetts föreligga för att skatt skulle påföras arbetsgivaren med orätt belopp. Arbetsgivaren har med hänsyn härtill ansetts skyldig till vårdslös uppbördsredovisning enligt 9 § skattebrottslagen. Avgivande av kontrolluppgifter med uppgift om gjorda skatteavdrag har inte godtagits som rättelse enligt 12 § skattebrottslagen.
Sedan skadestånd för sveda och värk samt lyte och men utdömts enligt lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart väcker den skadelidande mer än två år efter skadans uppkomst talan om ersättning för av skadan orsakad inkomstförlust Då förbehåll om rätt att föra talan om ytterligare ersättning inte gjorts i det föregående målet har denna talan ansetts preskriberad enligt 6 § nämnda lag.
Fråga huruvida användandet av ordet Gullmarsstrand såsom benämning på en turistanläggning kunde för innehavare av efternamnet G. anses innebära nackdel i namnlagens mening. 20 § 2 st namnlagen.
Vid upprättande av köpekontrakt, varigenom A överlåter fast egendom till B och C, erlägger B av egna medel hela den i kontraktet överenskomna handpenningen. Enligt kontraktet äger A rätt att behålla handpenningen som skadestånd om köpet grund av kontraktsbrott på köparsidan inte fullföljs. Till följd av B:s sinnesbeskaffenhet vi köpeavtalets ingående är avtalet ogiltigt för B:s del enligt lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. Fråga om rätt för B att återfå av honom erlagd handpenning. Tillika fråga om tillämpningen av 2 st i 1924 års lag.
Meddelande enligt 12 kap 44 § 1 st JB till socialnämnd i anledning av att bostadshyresgäst blivit uppsagd på grund av dröjsmål med hyresbetalning har godtagits trots att meddelandet inte innehållit föreskriven uppgift om lägenhetens storlek.
Av domstolsverket lämnat medgivande av rättssökandes besvärstalan i rättshjälpsärende har ansetts inte böra frångås om inte alldeles speciella skäl föranleder därtill.
Två makar förordnade genom ett år 1958 upprättat testamente att efter bådas död deras kvarlåtenskap skulle, sedan vissa legat utgått, tillfalla en arbetsstuga i Norrbottens län. Arbetsstugan - vilken hade haft som ändamål att bereda fattiga barn undervisning och fostran - hade emellertid lagts ned redan år 1954. Fråga, om testamentsförordnandet kunde anses gälla till förmån för den stiftelse som tidigare drivit denna och andra arbetsstugor i länet men som numera, efter permutation, har till ändamål att genom ekonomiskt stöd främja yrkesutbildning av ungdom från bl a den bygd varifrån arbetsstugans elever kom.
Sedan en ansökan om handräckning för återställande av rubbad besittning till en hyreslägenhet avslagits, begärde sökanden återvinning och yrkade att motparten matte förpliktas att genom avflyttning återställa besittningen till lägenheten. Fråga om innebörden av denna talan och om möjligheterna att föra talan enbart om återställande av rubbad besittning, sk possessorisk talan, efter återvinning i handräckningsmål. Tillika fråga om tillämpning av 15 kap 4 § RB.
En villafastighet utmättes för en frånskild makes gäld. Fastigheten hade efter skilsmässan inköpts av och lagfarits för den andre maken. Kronofogdemyndigheten utgick vid utmätningen från att utmätningsgäldenären var den verklige, "dolde", ägaren. Utmätningen har hävts, enär fastigheten ansetts inte kunna utmätas för den "dolde" ägarens gäld innan dennes äganderätt manifesterats genom en formenlig överlåtelse från den "öppne" ägaren eller den "dolde" ägaren fatt lagakraftvunnen dom på sin äganderätt.
I mål om nedsättning av underhållsbidrag har den underhållsskyldige i vadeinlaga till HovR:n yrkat att bidraget skall nedsättas till visst belopp. Den underhållsskyldige har därefter - efter fullföljdstidens utgång - yrkat ytterligare nedsättning av bidraget. Fråga huruvida det ändrade yrkandet kunde upptas till prövning. 13 kap 3 § och 50 kap 4 § RB.
Hustrun till en man som var förtidspensionerad blev själv förtidspensionerad på grund av skador, som hon ådragit sig vid ett olycksfall och för vilka hon uppbar ersättning från ett försäkringsbolag för bl a inkomstbortfall. Att även hustrun pensionerades medförde att mannens pension till den del den avsåg folkpension kom att utgöra 861/4 procent av gällande basbelopp mot tidigare 95 procent därav. Hustrun väckte talan mot försäkringsbolaget med yrkande om ersättning motsvarande det belopp, varmed mannens pension minskats. Hennes talan har lämnats utan bifall.
En regementschef meddelade beslut om disciplinhot i ett fall som inte omfattades av den militära bestraffningsrätten. Fråga huruvida felet utgör resningsgrund eller domvilla.
Två makar, som är utländska medborgare men bosatta i Sverige, har ansökt om adoption av ett barn som är utländsk medborgare och bosatt i sitt hemland. Fråga har uppstått huruvida förutsättningarna för adoption enligt 4 kap 6 § 1 st FB är uppfyllda, särskilt med hänsyn till den ringa åldersskillnaden mellan barnet och den ena maken. Dessutom fråga om tillämning av 2 § 2 st lagen (1971:796) om internationella rättsför landen rörande adoption.
Fråga om prövningstillstånd i HovR. Sedan köpare av ett småhus har betalat en preliminär köpeskilling och en del av beloppet återbetalats i enlighet med vissa bestämmelser om kostnadsreglering i ett inget entreprenadkontrakt, har fråga uppkommit huruvida avkastningsränta skall utgå på det återbetalade beloppet. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att denna fråga prövas i högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemal om mindre värden.
Återställande av försutten tid. I strid mot 11 § 1 st delgivningslagen (1970:428) skedde delgivning av lagsökningsutslag genom att det överbringades till gäldenären, i stället för till den som var anmäld som ombud för honom, och underrättades ej ombudet härom. Laga förfall har inte ansetts föreligga för gäldenärens underlåtenhet att i rätt tid ansöka om återvinning.
Resningsärende. Sedan en person vidtagit förberedelse till ett stöldbrott, gjorde han sig skyldig till ett fullbordat stöldbrott som i vissa avseenden avvek från vad som hade planerats vid förberedelsen. Förberedelsehandlingen har ansetts uppgå i det fullbordade brottet (23 kap 2 § 1 st BrB) och dessutom bedömts i den mening som avses i 30 kap 9 § och 45 kap 5 § 3 st RB utgör samma gärning som den handling genom vilken brottet fullbordades.
Vid legalisering av privat jorddelning enligt 17 § lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering kan beslut om äganderättsutredning enligt 21 § samma lag meddelas först sedan det står klart att det föreligger en giltig legaliseringsbar delning.
Två värnpliktiga, A och B, tillgrep vid sin förläggning en terrängbil för färd utom tjänsten. Under återfärd till förläggningen körde B av vägen varvid bilen skadades. Skadorna har ansetts ha sådant samband med A:s tillgrepp av bilen att A blivit skyldig att ersätta dem, trots att han inte deltagit i återfärden.
Skadestånd har yrkats sedan en försäkringskassa har lämnat felaktigt besked angående en försäkrads rätt till föräldrapenning (I) och en kommun har lämnat friaktigt besked om en fastighets anslutning till det kommunala avloppsnätet (II). I målen har rövats om de felaktiga beskeden har haft sådant samband med försäkringskassans resp kommunens myndighetsutövning att det har varit fråga om fel eller försummelse vid myndighetsutövning enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen. Dessutom fråga om tillämpning av standardregeln i 3 kap 3 § skadeståndslagen (I).
En varubuss, som användes i gäldenärens livsmedelsrörelse, hade ett värde av 20 000 kr. Detta värde har ansetts vara för högt för att bussen skulle kunna undantas från utmätning enligt 5 kap 1 § 3 UB.
Enligt beslut av länsstyrelse hade postverket beviljats viss dispens från lokala trafikföreskrifter inom länet. Fråga om ansvar för överträdelse av trafikföreskrift (förbud att svänga), som omfattades av dispensbeslutet, när ett för dispensen gällande villkor inte iakttagits, nämligen att kopia av dispensbeslutet skulle medföras i fordonet.
När vid gemensam ansökan om äktenskapsskillnad ena maken med tillämpning av 31 § 2 st rättshjälpslagen ålagts att ersätta del av andra makens rättshjälpskostnad och den rättssökande med tillämpning av 4 st i nämnda lagrum berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift men förstnämnda make efter fullföljd vinner befrielse från eller nedsättning av betalningsskyldigheten, skall den högre rätten ex officio göra sådan ändring i beslutet om återbetalning som föranleds av den framgång klaganden vunnit. Motsvarande officialprövning har antagits skola ske vid befrielse från eller nedsättning av makes betalningsskyldighet efter bifall till ansökan om resning. Om andra maken berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift är han därför att betrakta som motpart till sökanden i resningsärendet.
Två kvinnor har fällts till ansvar främst för att de till Sverige insmugglat heroin, den ena 200 g och den andra ca 250 g. Frågor om tillämpning av 23 kap 5 § BrB, om brottens svårhetagrad och om valet av påföljd.
Sedan en talan mot A om betalningsanspråk bifallits, vädjade A mot domen och angav som grund för sitt bestridande av kravet en omständighet som inte hade angetts i TR:ns dom. HovR:n avvisade invändningen med hänvisning till 50 kap 25 § 3 st RB. Invändningen hade emellertid framförts i TR:n i en inlaga av en tillfälligt ombud för A. Av protokollen över senare förhandlingar - då A uppträdde utan ombud - framgick inte att frågan huruvida A vidhöll invändningen hade berörts. A har funnits med stöd av bestämmelsen om giltig ursäkt i angivna lagrum kunna åberopa invändningen i HovR:n.
Enligt 35 § lagsökningslagen skall i mål om betalningsföreläggande återvinning sökas inom en månad från det utmätning ägde rum. Där fråga är om utmätning enligt 7 kap UB har återvinningsfristen ansetts böra räknas - med verkan för hela den av slutbeviset omfattade fordringen - från den dag då utmätningsbelopp första gången innehålls.
En åkare som har utfört transporter åt ett transportföretag har från företagets kunder mottagit lastpallar som han sedan underlåtit att redovisa till företaget. Fråga har uppkommit om han fått hand om pallarna under sådana omständigheter att förutsättningarna för förskingringsbrott enligt 10 kap 1 § BrB är uppfyllda.
Kronofogdemyndighet har meddelat beslut om ändring till gäldenärens nackdel i tidigare beslutad införsel utan att enligt 15 kap 12 § UB ha lämnat gäldenären tillfälle att yttra sig. Förfarandet har föranlett undanröjande av kronofogdemyndighetens beslut.
Sedan vadetalan i brottmål förklarats förfallen på grund av att vadekäranden, som kallats att infinna sig personligen till huvudförhandling, inställt sig endast genom ombud, har vadekäranden inom föreskriven tid ansökt om återupptagande av målet under åberopande av laga förfall (51 kap. 19 § 1 st. och 20 § RB. Ansökningen har avvisats av hovrätten, då laga förfall inte förelegat. För prövning i HD av talan mot sådant beslut - som ansetts rätteligen skola gå ut på avslag på ansökningen och inte avvisande - har prövningstillstånd ansetts erforderligt.
En yngling, som med knivhugg orsakat en annan mans död, har ansetts ha vid huggen i vart fall varit helt likgiltig för om denne skulle dö eller ej, och han har därför fällts till ansvar för uppsåtligt dödande samt dömts för dråp. Påföljden för ynglingen, som dömdes även för grov misshandel vid ett annat tillfälle och vid brottens begående var 17 år men vid tiden för HD:s dom fyllt 18 år, har med hänsyn till omständigheterna bestämts så, att det enligt 31 kap 1 § 1 st BrB överlämnats åt socialnämnd att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.
En bidragsskyldig far har lämnat en fast anställning och med hänvisning till vissa skäl av personlig art övergått till verksamhet som ger låg inkomst. Hans underhållsförmåga har likväl ansetts böra bestämmas med ledning av inkomsten i den tidigare anställningen. 7 kap 1 § FB.
I mål om ansvar för mened har ansetts att den tilltalade, då han i det tidigare målet hördes som vittne, inte hade rätt enligt 36 kap 6 § RB att vägra yttra sig på den grunden att han kunde röja att han begått brottslig handling, när ansvaret för handlingen var preskriberat. Vittnet har ansetts kunna gå fri från straff för mened på grund av bestämmelserna i 15 kap 4 § BrB endast om fallet objektivt sett varit sådant som där sägs.
Åtalspreskription av ett stöldbrott har i princip ansetts skola omfatta också senare av gärningsmannen företagna hälerigärningar beträffande stöldgodset.
En sammanställning av uppgifter om krukväxter har ansetts som ett arbete vilket åtnjuter skydd enligt 49 § upphovsrättslagen. Tillika fråga om ersättning enligt 54 § 2 st samma lag.
Vid finsk domstol väcktes talan mellan parter med hemvist i Sverige om att vissa byggnader i Finland skulle anses tillhöra käranden. Denna talan avvisades. Därefter har talan väckts i saken vid svensk domstol. Fråga huruvida svensk domsrätt föreligger.
Sedan A erlagt betalning till B för en faktura, som betalats av annan, och B kort därefter försatts i konkurs, kräver A det erlagda beloppet åter och åberopar lagen (1944:181) om redovisningsmedel till stöd för anspråk på separationsrätt i konkursen. Fråga huruvida dröjsmål med beloppets avskiljande har förelegat vid konkursutbrottet.
En arbetstagare i statlig tjänst skadades vid en trafikolycka och omplacerades till följd härav. Genom omplaceringen gick han miste om möjlighet att, såsom tidigare skett, göra besparingar på traktamenten vid tjänsteresor. Bortfallet av sådana besparingar har ansetts inte utgöra inkomstförlust enligt 5 kap 1 § 2 skadeståndslagen.
Fråga om påföljd för brott bestående i vägran att fullgöra vapenfri tjänst. Tilltalad, som i HD fått fängelsestraff om en månad ändrat till fängelse 14 dagar, har enligt 31 kap 2 och 10 §§ RB tillerkänts ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i HD.
Fråga om skyldighet för advokat att övervaka hos honom anställd biträdande jurist. 8 kap 7 § 2 st RB jämfört med 10 § 2 st i advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed.
Postas en fullföljdsinlaga på sådan tid att den vid normal postgång skulle ha avskilts för domstolens räkning på postanstalt först samma dag som fullföljdstiden löper ut, kan avsändaren inte anses ha laga förfall, om försändelsen försenas. Detta gäller oavsett anledningen till förseningen i pestbefordringen. Härvid bortses från ytterlighetsfall såsom sammanbrott i den allmänna samfärdseln.
För att en nöjdförklaring som avgetts av någon som är intagen i kriminalvårdsanstalt skall bli gällande har det ansetts att, om den aktuella domen inte har avkunnats för honom vid rätten, den dömde före nöjdförklaringen skall ha delgetts domen i dess helhet. 4 § 2 st och 5 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m m.
Ett danskt företag sålde textilvaror "u franco Odense" till ett svenskt företag, som anlitade ett annat svenskt företag som speditör. Sedan varorna kommit till Borås och efter köparens anvisning lagts in i speditörens tullager, gick köparen i konkurs, varefter säljaren gjorde gällande stoppningsrätt med åberopande av 39 § köplagen. Speditören utlämnade likväl varorna till konkursboet. I målet - där svensk lag har tillämpats - har det ansetts att varorna kommit i köparens besittning i och med att han begärde att speditören skulle lagra varorna. Till följd därav har säljarens stoppningsrätt enligt såväl 39 som 41 § köplagen gått förlorad.
Intrång i författares upphovsrätt har skett genom kulturpolitisk artikel i daglig tidning. Fråga om begränsning av ansvaret för detta intrång till f ö för motstående yttrandefrihetsintresse.
Fråga om tillämpning av bestämmelsen i 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen om s k intresseprövning i fall då allmän rättshjälp sökts av målsägande i våldtäktsmål som ensam fullföljt ansvarstalan.