lagen.nu
Prop. 1978/79:103

1978/79:103

Typ
Proposition
Datum
1978-12-28
Källa
www.riksdagen.se

Regeringens skrivelse Skr 1978/79:103

1978/79:103

med överlämnande av 1979 års kommittéberättelse ; beslutad den 28 december 1978.

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av regeringsprotokoll, 1979 års kommittéberättelse. OLA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

I Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 103

Skr 1978/79:103 2

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL Vid regeringssammanträde 1978-12-28

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winter, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam.

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Skrivelse med överlämnande av 1979 års kommittéberättelse.

1 1979 ÅRS KOMMITTEÉBERÄTTELSE

Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till riksdagsordningen skall regeringen årligen, samtidigt med budgetpropositionen, lämna riksdagen redogörelse för verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på grund av regeringens beslut. En sådan redogörelse har utarbetats inom justitiedepartementet. Berättelsen är uppdelad i två volymer, en huvuddel som innehåller personredovisning m m (del I) och en del som innehåller kommittédirektiv som meddelats efter det redovisningen i 1978 års kommittéberättelse färdigställdes (del 11).

Det I bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I, och del II som bilaga 2.

2ÖVERSYNEN AV FORMERNA FÖR KOMMITTÉVERK- SAMHETEN

Under senare år har formerna för kommittéverksamheten och därmed sammanhängande frågor setts över i oltka sammanhang. Vissa ändringar har därvid gjorts i fråga om uppläggningen av kommittéberättelsen. 1979 års berättelse är dock i huvudsak redigerad och upplagd på samma sätt som 1978 års berättelse. Del I av berättelsen har emellertid ändrats på en punkt.

I slutet av del I finns ett antal tabeller med uppgifter om kostnaderna för kommittéerna. Tabellerna har hittills även omfattat beräknade kostnader t om utgången av december månad året före det då berättelsen skall lämnas till riksdagen. Fr om 1979 års berättelse visar emellertid

tabellerna utgifterna för kommittéerna t o m utgången av budgetåret före det år som berättelsen avlämnas till riksdagen. I 1979 års berättelse anges alltså utgifterna t o m utgången av juni 1978. Denna ändring medför att utgiftsredovisningen i kommittéberättelsen kommer att överensstämma med den som lämnas i budgetpropositionen.

Frågan om ytterligare ändringar i kommittéberättelsen övervägs f n i regeringskansliet. I det sammanhanget aktualiseras frågan om en särskild redovisning av fördelningen av kommittéuppdrag mellan kvinnor och män. Under år 1979 fortsätter även i övrigt översynen av de administrativa rutiner som rör kommittéväsendet.

Statsrådsberedningen har under år 1978 gett ut en ny utgåva av Kommittéhandboken (Ds SB 1978:1). I handboken finns anvisningar om att kommitté bör kostnadsberäkna sitt förslag i samband med att förslagets övriga effekter belyses. För att ge en större tyngd åt anvisningen i Kommitteéhandboken har regeringen på förslag av riksdagen (FiU 1978/79:2, rskr 1978/79:16) infört en ny bestämmelse i 13 § kommittéförordningen (1976:119). Enligt denna bestämmelse, som tillkommit genom beslut den 14 december 1978, skall kommitté i betänkande redovisa en beräkning av kostnaderna för att genomföra kommitténs förslag.

3HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen överlämnar 1979 års kommittéberättelse till riksdagen.

4REGERINGENS BESLUT

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Skr 1978/1979:103

Bilaga I

Kommitté-

berättelse 1979

Del I Kommittéernas

sammansättning

Skr 1978/79:103 6

Redaktionell anm.

1. Två delar

Kommittéberättelsen är uppdelad i två delar.

Del I innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser, kostnader samt register.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOUserien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del 11. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i 1978 års berättelse färdigställdes samt register. De är ordnade departementsvis liksom kommittéerna i del I. Inom departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien.

2. Kommittébeteckning

För varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie för år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement samt årtal, kolon och löpnummer och anges inom parentes omedelbart efter ordet kommitté (motsvarande). Exempel: x-kommittén (Ju 1978:00) och kommittén (Ju 1978:00) om ———. Beteckningen är avsedd att användas vid såväl hänvisningar i löpande text som i kamerala sammanhang.

För kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

3. Rollfördelning inom kommitté

Enligt 2 § kommittéförordningen (1976:119) består en kommitté av ordförande och en eller flera andra ledamöter. Kommitté kan biträdas av bl. a.

7 Skr 1978/79:103

sakkunniga, experter och sekreterare. Kommittéförordningen innehåller föreskrifter om nämnda medverkandes befogenheter.

Denna uppdelning av de medverkande avser kommittéer som har tillkallats efter den 30 april 1976. Beträffande befogenheter för medverkande i äldre kommittéer hänvisas till övergångsbestämmelserna till kommittéförordningen.

4. Uppgifter om kommittéer i berättelsen

1979 års berättelse redovisar uppgifter inkomna till justitiedepartementet före den I december 1978 utom vad avser kommittékostnaderna i under-

bilagan.

5. Uppgifter om kommittéer under löpande år

De uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i ett datorstött informationssökningssystem. Kommittéberättelsen framställs med hjälp av systemet. Under löpande år kan uppgifter om kommittéernas verksamhet erhållas ur detta system efter hänvändelse till justitiedepartementet.

9Kommittéer: Justitiedepartementet = Ju:1

Justitiedepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet

under år 1978: 11, 12, 18, 19, 20, 21, 26, 29 och 35 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 2 och 13

1. Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 (se Postoch Inrikes tidn. den 14 juni 1966) och regeringens bemyndigande den 1

september 1977 för att utreda frågor om förstärkt integritetsskydd på personrättens område:

Ordförande: Lännergren, E. Bengt, f. d. justitiekansler Ledamöter: Bernström, Bonnie L. I., redaktör, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976) Dahiberg, K. Thure, ombudsman, f. d. led. av riksdagen

Fahlström, Jan Magnus, redaktör (fr.o.m. den I september 1977)

Kristensson, Astrid M., landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974) Larfors, E. V. Tage, direktör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974) Litzén, Anders G., hovrättslagman Wiklund, Svea S. S., led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974) Expert: Ljungberg, Göran L. D., chefsjurist

Sekreterare: Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari 1975)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2030 61 (ordföranden), 203166 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för kommittén, se 1967 ärs riksdagsberättelse Ju 62.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio

Ju:l Skr 1978/79:103 10

sammanträden. varav ett med företrädare för pressen. Därutöver har en särskild arbetsgrupp hållit fyra sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

2. Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SART)

Tillkallade enligt Kung]. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1966 för att bereda frågan om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor:

Ordförande: Hillerudh. G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den I februari 1976)

Ledamöter:

Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 3 september 1975) Ekstam, Gunnar E., avdelningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Fischier, Sven G. O. M., tjf. överdirektör Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör (t.o.m. den 31 december 1978)

Persson, Carl J. G., landshövding (t.o.m. den 31 mars 1978) Petri, Gunnar G. B., tf. statssekreterare (fr.o.m. den I5 september 1977)

Romander, Holger A. G., rikspolischef Sjöberg, K. G. Magnus, riksåklagare (fr.o.m. den 1 april 1978)

Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident (fr.o.m. den 15 december 1976)

Ersättare för ledamot: Arkéus, L. O. Sune, datachef (för Romander) (fr.o.m. den 1 februari

1977)

Bolin, Lars A., avdelningschef (fr.o.m. den 13 maj 1975 t.o.m. den 10 september 1978) (för Fischier) Elmhammer. Nils E. IL. tf. avdelningschef (för Ohlsson) (t.o.m. den 12 oktober 1978) Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare (för Petri) (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m. den 31 augusti 1978)

Fälth, J. Harald B., kammarrättsfiskal (för Petri) (fr.o.m. den 1

september 1978) Gardmo, Irma M., datachef (för Fischier) (fr.o.m. den 11 september 1978) Herner, E. Eva M., statistikchef (för Ohlsson) (fr.o.m. den 13 oktober

1978)

Joelsson. V. Arnold. kammarrättslagman (för Börjesson) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 oktober 1978)

Ljunggren, Nils G., byråchef (för Börjesson) (fr.o.m. den 1 november

1978) Wikström. K. Arne, byråchef (för Sjöberg) (fr.o.m. den 1 februari 1977)

11 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:3

Ählén, Lars, lagman (för Börjesson) (fr.o.m. den 5 september 1975 t.o.m. den 31 januari 1978) Äkesson. Hans C.. avdelningsdirektör (för Ekstam) (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare:

Alpsten. A. Börje, departementsråd

Ordförande i arbetsgrupp eller kontaktmän:

Arkéus, L. O. Sune, datachef, rikspolisstyrelsen

Carlson. N. Gunnar, avdelningsdirektör, riksåklagaren Carlsson. Ulf V.. överdirektör, DAFA Frenning, Lars W.. bitr. skattedirektör. riksskatteverket Gardmo, Irma M.. datachef. kriminalvårdsstyrelsen Herner, FE. Eva M.. statistikchef, statistiska centralbyrån Mäntzing, Lars, avdelningsdirektör, statens naturvårdsverk Ringström, Björn M., revisionsdirektör, riksrevistonsverket Sandqvist, Ingrid R. J.. byrådirektör, generaltullstyrelsen Söderlund, A. Göran, avdelningsdirektör, socialstyrelsen Vallerö, Rolf A. T., förste arkivarie, riksarkivet Weibo, Björn S., avdelningschef, statens invandrarverk

Wikström, K. Arne. byråchef. riksåklagaren

Wranghult, Hans O.. byråchef. rikspolisstyrelsen

Äkesson, Hans C., avdelningsdirektör, statskontoret

Österlund, Tord H:son, bitr. skattedirektör, riksskatteverket

Lokal: Justitiedepartementet. Mynttorget 2. Fack, 103 10 Stockholm, tel.

direktval 763 10 57 (sekreteraren) Särskilda direktiv har ej meddelats. Samaurbetsorganet har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av samarbetsorganets verksamhet. Arbetet har Iksom tidigare varit inriktat på ADB-system för brottmälsförfarundet hos polis, åklagare och domstolar samt rutiner för

kriminalvårdens myndigheter (BROTTSRI) men också på system för

lagstiftningsförfarandet samt rättspraxis. m. m. (LAGRID. Samarbetsorganets verksamhet beräknas pågå under hela år 1979.

3. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med uppdrag att verkställa utredning angående den = familjerättsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 27 augusti 1969):

Ju:3 Skr 1978/79:103 12

Ordförande: Kjellin, Björn T. M., f. d. hovrättspresident

Ledamöter: Bjelle. Britta M., distriktsåklagare (fr.o.m. den 29 november 1978) Hansson. Lilly E.. mentalskötare, led. av riksdagen tfr.o.m. den 14 februari 1974) Mattson. Lisa, förbundsordförande, ted. av riksdagen Olsson, N. Martin, bankkamrer. led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976) Romanus, Gabriel, statsråd. led. av riksdagen (t.o.m. den 20 november

1978) Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen

Svensson, Evert L.. förbundsordförande, led. av riksdagen

Experter: Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 11 mars 1974) Magnusson, Staffan E., tf. rättschef (fr.o.m. den 28 januari 1974) Trost, Jan L. E., docent Wahlström, Bror A., advokat Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 januari

1974)

Åkesson. Hans O., professor

Sekreterare: Tottie, Lars W.. hovrättsråd

Bitr. sekreterare: Ekman, Lena B., hovrättsassessor Engström, Lars-Göran, hovrättsfiskal Lokal: Riddarhuskajen 1, tel. 108292 (Tottie), 1187 14 (Ekman). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Departementens utredningsavdelning, Box 187. 20121 Malmö, tel.

040/749 SÖ (Engström)

Direktiven för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 21.

De sakkunniga har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden. Ordföranden och sekreterarna har deltagit i nordiska

överläggningar i Stockholm.

De sakkunniga har i oktober 1978 avgett rapporten (SOU 1978:55) Att

sambo och gifta sig. Fakta och föreställningar.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1979.

13Kommittéer: Justitiedepartementet —Ju:S

4. Konkurslagskommittén (Ju 1971 :06)

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971): Ordförande:

Rydin, Bengt C. K. A., hovrättslagman Ledamöter:

Wilhelmsson, Arne E., rådman (fr.o.m. den I oktober 1977)

Åvall, Sven K., direktör

Öhman, Anders R.. advokat

Experter:

Lindström, J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 5 september 1977)

Nilsson, Lars S. E., bitr. kronofogde (fr.o.m. den I oktober 1977)

Tjernberg, K. V. Harry, lagman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Åkerdahl, Magnus F., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977) Sekreterare:

Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Bitr. sekreterare:

Wiking-Johnsson, I. H. Peter, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober

1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5. tel. 20 26 37 (Jerrstedt), 2025 47 (Wiking- Johnsson). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 54. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 6.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden.

Kommittén avser att i början av år 1979 avge ett delbetänkande om rätten att idka näring i samband med konkurs.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

5. Utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran

med järnväg

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att lägga fram förslag till ny lagstiftning om befordran med järnväg (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juni 1972): Utredningsman:

Weidstam, Åke, hovrättsråd

Ju:5 Skr 1978/79:103 14

Experter: lacobaeus, Anders G.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 mars 1975) Norelius, Per E., järnvägsdirektör (fr.o.m. den 3 november 1977)

Torgils, A. Gunnar, lagman

Lokal: Umeå tingsrätt, Rådhuset, Box 138, 90104 Umeå, tel. 090/11 82 70 (utredningsmannen) Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberittelse Ju 50. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979,

6. Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 med uppdrag att verkställa översyn av namnlagen (se Post- och Inrikes tidn.

den 14 juli 1972):

Utredningsman:

Höglund, Olof A., justitieråd

Experter: Dahlsten, Gösta O. L.. kyrkoherde (fr.o.m. den 14 februari 1975) Hiljding, Stig G. O.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1973)

Uggla, Claés A., patenträttsråd (fr.o.m. den 12 september 1973)

Ålander, Birgit V., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1975) Sekreterare: Ericsson, Britt-Marie L. B. M., hovrättsråd Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2031 22 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet. Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen. se 1973 års riksdagsberättelse Ju 52.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 19

sammanträden. I ett av sammanträdena har företrädare för Genealogiska

Föreningen Riksföreningen för släktforskning deltagit. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1979.

7. Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att

verkställa utredning angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat

serviceverksamhet (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juti 1972):

15Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:8

Utredningsman:

Bernitz. Ulf, professor Experter:

Bergqvist, Hans A., hovrättsråd (avliden)

Edling, N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den

27 september 1974)

Grobgeld, Lennart M., revisionssekreterare (fr.o.m. den I april 1977)

Hellner, Jan E., professor

Hillbom, Lars H., civilekonom Holm, A. Ernst Olaf, direktör Johansson, Hans F. G., jur. kand. (fr.o.m. den 20 januari 1975)

Steneby. Jan, jur. kand.

Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 27 september

1974)

Wallin, Per J., direktör

Sekreterare:

Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 49 19 (Hertzman), 20 31 74 (Grobgeld).

Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 18 sammanträden samt haft överläggningar med den = norska

forbrukertjenstekomitén. Vid ett av dessa tillfällen deltog även företrädare för det danska forbrugertjenesteudvalget och det finska justitieministeriet. Utredningen beräknas avge sitt huvudbetänkande under första halvåret

1979.

8. Utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att verkställa översyn av lagstiftningen om företagsinteckning (se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1972): Utredningsman:

Rune, Christer L., hovrättslagman

Experter:

Heuman, Jan G. M.. lagman Liljeqvist. Rolf A.. kammarrättsråd (fr.o.m. den I juli 1974)

Löfberg, Karl Axel, f. d. departementsråd Nordén, Joar, bankdirektör

Ju:8 Skr 1978/79:103 16

Renmyr, Lars E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1978) Törnell, Inga-Britt, bostadsdomare Wiberg, G. Lennart E:son. direktör (fr.o.m. den 19 januari 1977)

Sekreterare:

Dahlgren. Rolf O.. hovrättsassessor (fr.o.m. den I juli 1974)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 205032 (sekreteraren). Postadress:

Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1973 ärs riksdagsberättelse Ju 58. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden. Utredningen har genomfört en enkätundersökning hos de

inskrivningsmyndigheter som handlägger ärenden om företagsinteckning

och har i samband därmed gjort en undersökning av inskrivningsböckernas

innehåll.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1979.

9. Produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari 1973) för utredning angående ersättning

för produktskador:

Ordförande: Conradi, Erland G. F.. justitieråd Ledamöter: Bengtsson, T. Bertil, justitieråd Sturkell, Carl-Edvard, lagman Experter: Ahlström. Iwan, direktör Dufwa, Bill W., universitetslektor (fr.o.m. den 17 oktober 1975) Edling. N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den 9 maj 1978)

Göransson, Lars G., direktör (fr.o.m. den 17 april 1974)

Heurgren, Sven C. O.. generaldirektör (fr.o.m. den 25 mars 1975)

I indstedt. Hans G., direktör

Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den I oktober 1977) Oldertz, Carl M., bitr. direktör Strömbäck, Erland H. D. D:son. direktör

Swarcén, Ulla M.. byråchef

Sekreterare: Olsson, P. IL.. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977)

17Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 10

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2014 11 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet. Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 50. "Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del Il Ju I8.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

10. Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1973 för att verkställa översyn av reglerna om hemförsäljning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 7 april 1973):

Ordförande: Ag. Lars E., generaldirektör Ledamöter: Bernitz, Ulf, professor Hillbom, Lars H., civilekonom Schierbeck, Per W., direktör Walldén, G. Rudolf. direktör (t.o.m. den 31 juli 1978) Westlund, Göran, ombudsman (fr.o.m. den I augusti 1978) Experter: Bergqvist, Hans A., hovrättsråd (fr.o.m. den I juli 1977: avliden) Borg, Per, avdelningschef (t.o.m. den 31 maj 1978) Hellstadius, Jan R.. direktör Huldt, Jan F., revisionssekreterare (fr.o.m. den 17 februari 1975) Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den I juni 1978) Sekreterare: Swahn, Jan-Olov, hovrättsassessor Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 202673 (Swahn), 2026 82 (Huldt). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 52.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden. varav fem med en särskild arbetsgrupp. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

2 Riksdagen 197879. I saml. Nr 103

Ju:11 Skr 1978/79:103 18

11. Utredningen (Ju 1973:11) om eventuell reformering av det

ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 april 1973 för utredning om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten: Utredningsman: Bergström, S. Gunvor M., kansliråd

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningsmannen har den 21 september 1978 avgett betänkandet (Ds Ju 1978:5) Företagsböter. En kartläggande undersökning av korporativt

ansvar.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska

företag

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 augusti 1973 (se

Post- och Inrikes tidn. den 10 november 1973) och regeringens

bemyndigande den 25 november 1976 för att utreda frågan om utländska övertaganden av svenska företag:

Ordförande:

Eckerberg, Per A., landshövding (t.o.m. den 30 november 1978) Ledamöter: Bergqvist, Jan G.. pol. mag., led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november

1978)

Engman, Hans O. R., utredningssekreterare (t.o.m. den 30 november

1978)

Hagdahl, K. Thomas, direktör (t.o.m. den 30 november 1978)

Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den I december 1976

t.o.m. den 30 november 1978) | Lundin, Bert G., förbundsordförande (t.o.m. den 30 november 1978)

Lundqvist. Arne K. O., direktör (fr.o.m. den 13 januari 1977 t.o.m. den 30

november 1978) Olsson, Karl Erik T., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den t december 1976 t.o.m. den 30 november 1978)

Siegbahn, Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

december 1976 t.o.m. den 30 november 1978)

19Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:13

Experter: Beckman, Lars K. A. G.. departementsråd (fr.o.m. den 27 april 1977 t.o.m. den 30 november 1978) Edling, A. Roland, tf. förste länsassessor (fr.o.m. den 20 augusti 1975 t.o.m. den 30 november 1978) Sandén, Peter, fil. kand. tfr.o.m den I november 1977 t.o.m. den 30 november 1978) Sekreterare: Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den I november 1974 t.o.m. den 5 februari 1978) Malmström, Bengt G. V., tf. hovrättslagman (fr.o.m. den 3 januari 1974) Bitr. sekreterare: Josefsson. Jim L. H., rädman (fr.o.m. den I oktober 1975)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 59.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre sammanträden. Utredningen har den 22 november 1978 avgett betänkandet (SOU

1978:73) Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. m.

Uppdraget är därmed slutfört.

13. Energirådet (Ju 1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 december 1973:

Ordförande:

Fälldin, N. O. Thorbjörn, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 december 1976 t.o.m. den 19 november 1978) Ullsten, S.: K. Olof (Ola), statsminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 november 1978) Ledamöter: Andersson, Torsten Ch., direktör Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen

Bengtsson, Folke L., direktör (fr.o.m. den 1 april 1974)

Berg, Folke L. V., direktör (avliden)

Björnström, Björn S., direktör Boalt, Carin M., professor Bodström, T. Lennart, förbundsordförande Claeson, Tore M., ombudsman, led. av riksdagen

Edberg, Rolf F.,f. d. landshövding

Ekberg, J. Göran, direktör

Engqvist, Lars F., förbundsordförande

Ju:13 Skr 1978/79:103 20

Eskel. Arvid, f. d. landstingsråd Essén, Ingemar, direktör

Falk, Hans G.. direktör Gerholm. Tor R., bitr. professor

Grafström, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör

Grenander, Nils, direktör Hagson. Carl A.. direktör Hambraeus, S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen Hambraeus, Gunnar A.. professor Holmqvist, Sture L.. fastighetschef

Kypengren, Sven H., direktör

Lantiz, A. Benne, direktör

Lindahl, Lars O. H.. direktör

Lindell, Bo G., professor Molin, N. Rune, sekreterare Nilsson, Alde E., direktör Noriand, Sven-Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 2 september 1974) Norrby, Jonas V., generaldirektör Olsson, E. Billy, byråchef (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Paulsson, Kurt-Inge, pol. mag. (fr.o.m. den 2 september 1974) Rylander, Nils B., direktör Schierbeck, Per W., direktör Sjunnebo, K. Ivan L., direktör Sundblad, K. Erik, disponent

Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Tham, Carl G. W., statsråd (fr.o.m. den 20 november 1978) Tobisson, Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 24 april 1974) Tågmark, Sven G., lantbrukare, f. d. led. av riksdagen Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör Walin, Gösta A.. f. d. justitieråd Weinchall, Lars E. J., förbundsordförande (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Wetterberg, Gunnar, studerande Wiberg, Ragne, kanslichef

Sekreterare:

Bolang, Carl Olof, informationssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1978) Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 november 1977

t.o.m. den 19 november 1978) Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 21 28 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

21Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:14

14. Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1974 med uppdrag att göra en översyn av försikringsavtalslagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974): Ordförande:

Hellner, Jan E., professor Ledamöter:

Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, f. d. led. av riksdagen Gustafsson, Stig G.. förbundsjurist, f. d. ers. för led. av riksdagen Larsson, B. Roland. förbundsordförande Schönmeyr, C. Richard A. C., verkst. direktör Skantz. Anna-Greta. ombudsman, led. av riksdagen

Experter:

Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977)

Hallgren, Sven, direktör (fr.o.m. den 14 februari 1978) Persson. R. Kjell-Åke. utredningschef (fr.o.m. den 18 december 1974)

Roos, Carl-Martin, professor (fr.o.m. den 2 juli 1974)

Sandell, Arne, bitr. direktör (fr.o.m. den 18 december 1974)

Skaar, Nils, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 juli 1974) Stenberg, Hans O., byråchef (fr.o.m. den 2 juli 1974)

von Willebrand, Karin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 november

1977)

Åberg, Hilding, direktör (fr.o.m. den 16 maj 1974) Sekreterare:

Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 december 1976) Bitr. sekreterare:

Jacobson, Hans P. W., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 december 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 67 35 (Carbell), 20 65 98 (Jacobson). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1975 ärs kommittéberättelse Ju 62.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden = inklusive = överläggningar med = företrädare = för

försäkringsbranschen.

Nordiska överläggningar angående kommitténs fortsatta arbete med översyn av de försäkringsrättsliga reglerna om livförsäkring har hållits i Stockholm den 25 november 1977 och i Viborg, Danmark, den I 1 maj 1978.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

Ju: 15 Skr 1978/79:103 22

15. Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn av varumärkeslagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tvdn. den 24 maj 1974): Ordförande:

Knutsson. P. Anders. justitieråd

Ledamöter:

Göransson, Lars G., direktör NittzeH, Gunnar O., direktör

Ström, Turid, avdelningschef. f.d. ers. för led. av riksdagen

Uggla, Claés A., patenträttsråd

Experter: Carlman, J. Holger, f. d. patenträttsråd (fr.o.m. den I augusti 1974) Holmqvist, Lars J. H., docent

Lundberg, Bengt I., byråchef

Norberg, Sven, departementsråd (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare: Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor

Lokal: Justitiedepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 11 06 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 63.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit två

sammanträden. Utredningen skall enligt sina direktiv bl. a. följa utvecklingen på varumärkesområdet inom EG där man f. n. söker att skapa ett gemensamt

varumärkessystem. Utredningen har därför funnit det lämpligt att inte

slutföra utredningsarbetet nu utan tills vidare avvakta den fortsatta utvecklingen av arbetet inom EG.

Utredningens arbete beräknas därför pågå under hela år 1979.

16. Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att pröva frägan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974): Ordförande: Öhman, Frank G. H., £. d. regeringsråd (fr.o.m. den 1 januari 1977)

23Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 17

Ledamöter: Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 augusti

1978)

Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen

Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen

Hirschfeldt, S. Lennart, chefredaktör Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand.. led. av riksdagen (t.o.m. den 17 augusti

1978) Ström, Turid, avdelningschef. f. d. ers. för led. av riksdagen

Expert:

Holgersson, K. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juni 1978)

Sekreterare:

Qviström, N. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juli 1974) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2035 36 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 66.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

17. Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda användningen av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974): Ordförande:

Hörjel, Nils J., landshövding

Ledamöter: Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen

Ström, Turid, avdelningschef. f. d. ers. för led. av riksdagen Experter:

Fagerlind, Östen, direktör (fr.o.m. den 8 april 1975)

Knutsson, P. Anders, justitieråd (fr.o.m. den 12 december 1974)

Sekreterare: Stenefeldt, UIf 1., rådman (fr.o.m. den 1 september 1974)

Lokal: Malmö tingsrätt, Rådhuset, Box 265, 20122 Malmö, tel.

040/763 00 (sekreteraren)

Ju: 17 Skr 1978/79:103 24

Direktiven för utredningen. se 1975 års kommittéberättelse Ju 67.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sit arbete under år 1979.

18. Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 juni 1974 för att

utreda frågan om översyn av bestämmelserna om ordningsvakter (se Post-

och Inrikes tidn. den 2 augusti 1974):

Utredningsman: Wictorsson, Åke V., led. av riksdagen (t.o.m. den 8 maj 1978)

Experter:

Gunnarsson, Bror E., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974 t.o.m. den 8 maj 1978) Göransson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1974 t.o.m. den 8 maj 1978) Johannesson. Rune S., byråchef (fr.o.m. den 17 oktober 1974 t.o.m. den

8 maj 1978)

Johannesson, Sven-Olof (Olle), direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1974 t.o.m. den 8 maj 1978) Schill, Åke I., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974 t.o.m. den 8

maj 1978)

Sekreterare: Heino, Martti O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974 t.o.m. den 19 maj 1978) Bitr. sekreterare: Klang, Björn, polisintendent (fr.o.m. den 26 oktober 1977 t.o.m. den 8

maj 1978)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 68.

Utredningen har under tider november 1977 - mars 1978 hållit fem

sammanträden.

Utredningen har den 27 april 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:33) Ordningsvakter.

Uppdraget är därmed slutfört.

[Ne nn Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:20

19, Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågor i anslutning till avskaffande av påföljden ungdomsfängelse (se Post- och Inrikes tidn. den 2 augusti 1974): Ordförande: Landahl, E. Tore, hovrättspresident (t.o.m. den 14 februari 1978) Ledamöter:

Jönsson, Eric L., ombudsman, led. av riksdagen (t.o.m. den 14 februari 1978)

Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen (t.o.m. den 14 februari

1978)

Experter: Altahr-Cederberg, Nils M., kriminalvårdsdirektör (fr.o.m. den 23 augusti

1976 1.0.m. den 14 februari 1978) Bishop, Norman, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 14 februari 1978) Colliander, Per G., byråchef (fr.o.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 14 februari 1978) Håkansson, Sven-Olof H., överåklagare (fr.o.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 14 februari 1978) Krook, L. E. Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 oktober

1977 t.o.m. den 14 februari 1978)

Sekreterare: Alvå, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1974 t.o.m. den 28 februari 1978) Bitr. sekreterare: Eriksson, Per-Erik E., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 14 mars 1977 t.o.m. den 14 februari 1978) Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 69. Utredningen har under tiden november 1977 - januari 1978 hållit tre sammanträden. Utredningen har den 27 januari 1978 avgett betänkandet (SOU 1977:83)

Tillsynsdom. Förslag till ändringar i påföljdssystemet.

Uppdraget är därmed slutfört.

20. Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19) (PVU)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 september 1974 (se

Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1974) och regeringens

Ju:20 Skr 1978/79:103 26

bemyndigande den 25 november 1976 för att utreda frågan om ändrad

valkretsindelning och ökat inslag av personval vid val till riksdagen:

Ordförande: Äman., O. Valter, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 31

januari 1978)

Ledamöter: Eliasson, Björn E. A.. bonde, f. d. ers. för led. av riksdagen tfr.o.m. den I december 1976 t.o.m. den 31 januari 1978)

Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 31

januari 1978) Hammarbäck, E. Rune, organisationssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1978) Håvik, I. Doris H., assistent, ted. av riksdagen (t.o.m. den 31 januari 1978) Johansson, K. Hilding, fill dr, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 januari

1978)

Nisser, Per-Erik C., lantmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 31 januari 1978)

Olsson, E. Billy, byråchef (t.o.m. den 31 januari 1978)

Wachtmeister, Knut G. N.. led. av riksdagen (t.o.m. den 31 januari 1978) Experter: Hult, Jan P.. förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977 t.o.m. den 31 januari 1978) Persson, Kelt H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31 januari 1978) Sekreterare: Birgersson, Bengt Owe, docent. föredragande i riksdagens konsututionsutskott (fr.o.m. den 15 november 1974 t.o.m. den 31 januari 1978) Direktiven för utredningen. se 1975 års kommittéberättelse Ju 72.

Utredningen har den 12 januari 1978 avgett betänkandet (SOU 1977: 94)

Personval och valkretsindelning.

Uppdraget är därmed slutfört.

21. JK-utredningen (Ju 1974:20)

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den H oktober 1974 för att

utreda frågan om justitiekanslerns arbetsuppgifter m. m. (se Post- och

Inrikes tidn. den 30 november 1974):

27 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:22

Ordförande:

af Geijerstam, Sven O.. landshövding (t.o.m. den 2 oktober 1978) Ledamöter:

Fiskesjö, Bertil A. N.. universitetslektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 2

oktober 1978)

Mossberg, K. Holger. led. av riksdagen (t.o.m. den 2 oktober 1978)

Experter: Huldén, K. O. Tomas. rådman (fr.o.m. den 11 oktober 1977 t.o.m. den 31

augusti 1978)

Lambe, Bengt R., departementsråd (fr.o.m. den 20 januari 1976 t.o.m.

den 2 oktober 1978) Sekreterare:

Nilsson, Lars O., rådman (fr.o.m. den I januari 1975 t.o.m. den 22

oktober 1978)

Direktiven för utredningen. se 1975 års kommittéberättelse Ju 73.

Utredningen har under tiden november 1977 - september 1978 hållit åtta

sammanträden.

Utredningen har den 21 september 1978 avgett betänkandet (SOU

1978:59) JK-ämbetet. Översyn av justitiekanslerns arbetsuppgifter och

statens tvistehandläggning.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 oktober 1974 (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1974) samt regeringens bemyndiganden den 25 november och den 9 december 1976 för att utreda frågor om handelsbolag m. m.: Ordförande:

Stark, Hans O., f. d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen Ledamöter:

Hammarberg, Sven O., ombudsman, f. d. led. av riksdagen

Löfgren, N. Sigfrid J., disponent, f. d. led. av riksdagen

Ollén, R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december

1976)

Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december

1976)

Experter:

Eriksson, Bo I., jur. kand. (fr.o.m. den 17 juni 1975)

Ju:22 Skr 1978/79:103 28

Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 17 juni 1975) Hanner, Per V. A., auktoriserad revisor (fr.o.m. den 14 februari 1978) Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m. den 10 mars 19751 Lindström. J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1975) Norén, Alf-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 10 mars 1975) Strand, Åke P. E.. revisor (fr.o.m. den 10 mars 1975) Sekreterare: Pettersson, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1975) Bitr. sekreterare: Zethraeus, Sten Äke, advokat (fr.o.m. den I januari 1975) Lokal: Riddarhuskajen 1, Stockholm, tel. 108276 (Pettersson). Postadress: Justitiedepartementet, Fack. 103 10 Stockholm Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 74. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del 1 Ju 5. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden. Kommittén har den 9 oktober 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:66) Andelsbolagslag och den 31 oktober 1978 delbetänkandet (SOU 1978:67) Nya bolagsregler m. m. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

23. Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för översyn av lagstiftningen om stiftelser (se Post- och Inrikes tidn. den 19 april 1975): Ordförande: Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd Ledamöter: Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen von Bahr, Stig V., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Hammarberg, Sven O., ombudsman, f. d. led. av riksdagen Sandberg, Hans A. S., f. d. landstingsdirektör

Experter: Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 september 1977) Henriz, Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977) Holmström, Leif, jur. Kand. (fr.o.m. den 21 april 1978)

29Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:24

Kleberg, Carl-Johan V. E. M., avdelningsdirektör Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 8 december 1976)

Sckreterare: Peterson, Staffan A. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1975) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 203109 (sekreteraren). Postadress:

Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 57.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

24. Småhusköpkommittén (Ju 1975 :02)

Tillka!lade enligt regeringens bemyndiganden den 6 mars 1975 (se Post-

och Inrikes tidn. den 26 april 1975) och den 25 november 1976 för utredning angående förbättrat konsumentskydd vid förvärv av småhus m.m.: Ordförande: Tranell, E. Olof B., lagman (fr.o.m. den 22 november 1976) Ledamöter:

Bernitz, Ulf, professor

Danell, C. Georg V. led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976t.0.m.

den 10 april 1978)

Gellerman. Kerstin (fr.o.m. den I december 1976) Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare Lindkvist. Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Oskarsson, Ingegärd J., led. av riksdagen Åkerlind, Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11

april 1978)

Experter: Hagman, Jan-Erik R., jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975) Hegardt. Nils A., direktör (fr.o.m. den 9 mars 1976) Lidvall, Johan E., projektsekreterare (fr.o.m. den 2 december 1975) Rimvall, Per O., bankdirektör (fr.o.m. den 9 mars 1976)

Sekreterare:

Drangel, Bo F. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1975) Bitr. sekreterare: . Markborn-Sörås, Catharina, advokat (fr.o.m. den I juni 1978)

Ju:24 Skr 1978/79:103 30

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 75 58 (Drangel), 20 66 38 (Markborn- Sörås). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för kommittén. se 1976 års kommittéberättelse Ju 58.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av Kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

25. Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för översyn av vissa delar av arrendelagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1975): Ordförande: Eckersten, Ivan E., f. d. statssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1978)

Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Ledamöter: Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen (avliden)

Larsson, L. Thorsten, led. av riksdagen

Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 februari

1978)

Experter:

Janvid, B. Staffan. hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 mars 1977)

Söderberg, Elmer, agronom (fr.o.m. den 3 mars 1977)

Wallin, AIf G., tf. överdirektör (fr.o.m. den I januari 1976)

Sekreterare: Ohlsson, K. Agneta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 augusti 1975)

Bitr. sekreterare: Lundgren, C. Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187,

201 21 Malmö. tel. växel 040/749 50 (sekreterarna) Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse Ju 60.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Vidare har

kommittén företagit en studieresa till England den 9-11 oktober 1978. Kommittén har den 18 maj 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:36) Arrenderätt I. Jordbruksarrendatorns besittningsskydd m. m.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

31Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:27

26. Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 april 1975 för att utreda frågan om utbildning av väktare (se Post- och Inrikes tidn. den 28 juni 1975): Särskild utredare: Jansson, Paul G., elektriker, riksgäldsfullmäktug, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1978) Experter: Arvidsson, Lars-Eric. pol. mag (fr.o.m. den 7 april 1976t.0.m. den 30 juni

1978) Daun, Stig G., personalchef (fr.o.m. den 17 juni 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Jacobson, Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den 15 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1978)

Johannesson, Rune S., byråchef (fr.o.m. den 7 april 1976 t.o.m. den 30 juni 1978)

Ljung, Bengt-Arne, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1976 t.o.m. den 30 juni 1978)

Ogvall. Dan O., rådman (fr.o.m. den I maj 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Wistedt, J. Åke, direktör (fr.o.m. den 7 april 19761.0.m. den 30 juni 1978) Äslund. Alvar, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 7 april 1976t.0.m. den 30 juni 1978) Sekreterare: Mild. Kerstin E., utredningsledare (fr.o.m. den 13 juni 19771.0.m. den 30 juni 1978) Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 61. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 13. Utredningen har den 28 juni 1978 avgett betänkandet (Ds Ju 1978:4) Bevakningspersonal. Uppdraget är därmed slutfört.

27. Hyresrättsutredningen (Ju 1975 :06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 5 juni 1975 (se Postoch Inrikes tidn. den 17 juli 1975), den 25 november 1976 och den 25 maj 1978 för översyn av hyreslagen: Ordförande:

Vängby, Staffan O. S.. justitieråd

Ju:27 Skr 1978/79:103 W to

Ledamöter: Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 november 1978) Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I decemher 1976) Berg, Folke L. V., direktör (avliden) Fagander, Arne, vice verkst. direktör (fr.o.m. den 27 januari 1978) Hjalmarsson, E. Birgit. kurator, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 27 november 1978) Jansson, Sven I.. direktör Johansson, Erik. tandläkare (fr.o.m. den 29 maj 1978) Strömberg, Karl-Erik J.. skoldirektör, led. av riksdagen Svensson, S. I. R. Frik, förbundsordförande Experter: Blomgren, Sture, sakkunnig i bostadsdepartementet (fr.o.m. den I september 1978)

Freivalds, Laila. byrådirektör (fr.o.m. den 29 maj 1978)

Josephsson, Leif E.. förbundsjurist (fr.o.m. den 15 september 1975)

Könberg, Bo G.., landstingsråd (fr.o.m. den 11 oktober 1977 t.o.m. den 31

maj 1978)

Svahn, Bertil A., rådman (fr.o.m. den 7 mars 1978)

Äsbring, Lars-Göran G., bostadsdomare (fr.o.m. den 15 september 1975) Sekreterare: Lundeberg, Magnus, hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1978)

Svahn, Bertil A., rådman (t.o.m. den 6 mars 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tet. 202541 (Lundeberg). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 62.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp. Utredningen har den 31 mars 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:8)

Hyresrätt 2. Lokalhyra. | Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1979.

28. 1975 års polisutredning (Ju 1975:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. tse Post- och

Inrikes tidn. den 8 september 1975):

33Kommittéer: Justitiedepartementet —Ju:28

Ordförande: Montgomery, J. Henry A., statssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Ledamöter:

Blom, S. T. Lennart, borgarräd

Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen Nygren, Arne J.. redaktör, led. av riksdagen Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen

Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen Segerström, Ingrid B., borgarråd

Experter:

Erlandsson, Bengt H.. polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Erling, E. Harald, polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Erstam, Sven-Erik F., länspolischef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Hjälm, Nils G. O., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 mars 1976) Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Persson. Carl J. G., landshövding (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 31 mars 1978)

Romander, Holger A. G., rikspolischef (fr.o.m. den 1 januari 1978) Tornborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 20 januari 1977

t.o.m. den 14 september 1978) Welander, Gösta, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Wendin, Sture E. W., förbundsordförande (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Sekreterare:

Alpsten, A. Börje, departementsråd

Bitr. sekreterare: Munck, Johan, hovrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1977) Lokal: Justitiedepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 10 57 (Alpsten), 763 10 20 (Munck) Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 64. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för organisationer och andra som kan komma att beröras av utredningens förslag. Utredningen beräknas avge ett principbetänkande omkring årsskiftet

1978-1979. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

3 Riksdagen 1978779. I saml. Nr 103

Ju:29 Skr 1978/79:103 34

29. Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågor angående mathållningen vid kriminalvårdens anstalter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att

utreda vissa frågor angående mathållningen vid kriminalvårdens anstalter

(se Post- och Inrikes tidn. den 12 mars 1976): Utredningsman: Skröder, Per C. C., direktör (fr.o.m. den 3 mars 1976 t.o.m. den 5 september 1978)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 2.

Utredningsmannen har ingått i en av justitiedepartementet inrättad arbetsgrupp med representanter för departementet, kriminalvårdsstyrelsen, berörd personalorganisation och Sveriges Allmänna Restaurang AB (SARA) som har övervägt vissa frågor som

berörts i utredningens betänkande (Ds Ju 1977:8) Mältidsverksamheten inom kriminalvården. Dessa överväganden har anmälts i prop. 1977/78:100, bil. 5, s. 115-116. Uppdraget är därmed slutfört.

30. Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 4 mars 1976 tse Postoch Inrikes tidn. den 30 mars 1976) och den 24 februari 1977 för översyn av upphovsrättslagstiftningen m. m.: Ordförande: Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd (fr.o.m. den 21 januari 1977) Ledamöter: Gustafsson, Lars, författare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, led. av riksdagen

Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 februari 1977) Palm, N. Sture, redaktör, led. av riksdagen

Experter:

Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 19 april 1977)

Böttiger, E. Marie A., jur. kand. (fr.o.m. den 17 november 1978)

Ekberg, Karl-Henrik, direktör

Gehlin, Jan H. M., hovrättsråd Hernlund, Carl-Hugo H., förste ombudsman

Holming, Klas J. L., direktör

Karnell, G. Gunnar W., professor

tå tin Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:31

Landquist, Eddie L., direktör

Magnusson Sessler, Gun I., förbundsjurist

Modig, Jonas E.. direktör Nordmark. Hans A., direktör

Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor Peyron, Ulf C. C., programjurist Rembe, Rolf D.. teaterchef Storm, C. Olof, direktör (fr.o.m. den 23 april 1976)

Åkerberg, Yngve, kammarmusiker (fr.o.m. den 25 februari 1977)

Sekreterare:

Berg, L. Christer, hovrättsassessor

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2047 80 (Berg), 204572 (Böttiger).

Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 4. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 10.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra

sammanträden samt haft överläggningar med kommittéer, organisationer

och andra som berörs av utredningens arbete. Sammanträden har vidare ägt rum inom särskilda arbetsutskott för frågor rörande dels fotokopiering i

undervisningsverksamhet, dels upphovsrätten närstående rättigheter (droits voisins). Därutöver har utredningens ordförande och sekretariat sammanträtt med företrädare för motsvarande utredningar i de övriga nordiska länderna.

Utredningen har i november 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:69)

Upphovsrätt I. Fotokopiering inom undervisningsverksamhet. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

31. Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 (se Postoch Inrikes tidn. den 8 maj 1976) och den 27 januari 1977 för att se över lagstiftningen om förmögenhetsbrott: Ordförande:

Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident

Ledamöter:

Bergander, Lilly K., led. av riksdagen

Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen Winberg, S. Håkan, hovrättsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 januari 1977)

Ju:31 Skr 1978/79:103 36

Experter: Jareborg, Nils B., docent Jonsson, Torsten J., länsäklagare Sekreterare: Hegrelius Jonson, Barbro M., hovrättsassessor Lokal: Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 8, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del Il Ju 7. Tilläggsdirektiv. se 1978 års kommittéberättelse del I Ju 4.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre

sammanträden. Därjämte har fem sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

32. Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att göra

en översyn av lagstiftningen om personorienterad ADB-information m. m.

(se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976): Ordförande: Wijkman, Anders I. S., generalsckreterare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1976)

Ledamöter:

Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Gustafsson, Sug G., förbundsjurist, f. d. ers. för led. av riksdagen Hugosson, Kurt 1., byråchef, led. av riksdagen Kindbom, Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen Sundblad, Yngve (fr.o.m. den 24 februari 1977)

Experter: Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör (fr.o.m. den I januari 1977) Ohlin, Tomas. fil. lic. (fr.o.m. den 18 januari 1977 t.o.m. den 5 oktober 1978)

Sekreterare: Nilsson, Torbjörn M. E.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Bitr. sekreterare: Sjögren, Bengt L. B., hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1976) Lokal: Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79 80 (sekretariatet)

37Kommittéer: Justitiedepartementet —Ju:33

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 5. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit 14 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Kommittén har den 7 augusti 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:54) Personregister - Datorer - Integritet. Översyn av datalagen.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

33. Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvårdsstyrelsens

organisation, m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för att utreda kriminalvärdsstyrelsens organisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 juni 1976): Ordförande: Hillerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den I februari 1977) Ledamöter: Bruno, Gösta F., f. d. överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1978) Ekstam, Gunnar E., avdelningschef Fischier,. Sven G. O. M.. tf. överdirektör

Håkansson, I. Marianne, tf. departementsråd (fr.o.m. den 1 september

1978) Leche, Johan H., lagman (t.o.m. den 31 augusti 1978) Lönnberg, C. Gunnar [., avdelningsdirektör Martinsson, Bo N. O.. generaldirektör, f. d. led. av riksdagen Mattsson, Morgan N., ombudsman Palmlund, K. Ingar, överdirektör (fr.o.m. den 1 september 1978) Söderman, Elis A.. ombudsman Experter: Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 7 december 1978) Leche. Johan H., lagman (fr.o.m. den I september 1978) Sekreterare: Karlström, Vilhelm H., byråchef (fr.o.m. den 15 september 1976)

Lokal: Kriminalvårdsstyrelsen, Slottsgatan 78, 601 80 Norrköping, tel.

växel 011/ 10 82 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 8. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden. Den projektgrupp som är knuten till kommittén har haft 16 sammanträden. Referensgruppen för kriminalvårdens linjepersonal har

Ju:33 Skr 1978/79:103 38

haft sex sammanträden och referensgruppen för kriminalvårdsstyrelsen ett sammanträde. Specialutredningar för kommitténs räkning har under året

utförts av Olle F Ringenson Konsultbyrå AB och av Cepro AB. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

34. Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvården

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för att utreda frågan om isolering inom kriminalvården (se Post- och Inrikes tidn.

den 24 juli 1976):

Ordförande: Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen Ledamöter: Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f. d. led. av riksdagen

Schött, Lars E., fögderidirektör, led. av riksdagen

Selin, Sven, ombudsman

Experter: Blomquist, Clarence, docent (fr.o.m. den 24 november 1976) Sveri, Knut O., professor (fr.o.m. den 10 december 1976)

Sekreterare: Levén, P. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 oktober 1976) Lokal: Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 9. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden. Därutöver har utredningen besökt fyra kriminalvårdsanstalter i Sverige och Danmark samt haft överläggningar med tjänstemän vid kriminalvårdsstyrelserna i Sverige och Danmark.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979,

35. Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att utreda frågan om förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga

fri- och rättigheterna:

Ordförande: Heckscher, Gunnar E., f. d. ambassadör (t.o.m. den 25 maj 1978)

39Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:35

Ledamöter: Andersson. J. Sven G.. utredningssekreterare (l.o.m. den 25 maj 1978) Björck, Anders P.-A., led. av riksdagen (t.o.m. den 25 maj 1978) Fiskesjö, Bertil A. N.,. universitetslektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 25 maj 1978) Hammarbacken, Britta K. M.. leg. sjuksköterska, led. av riksdagen (t.o.m. den 25 maj 1978) Kvist, Kenneth, sekreterare (t.o.m. den 25 maj 1978)

Könberg, Bo G., landstingsråd (t.o.m. den 25 maj 1978)

Lidbom, Carl G.. led. av riksdagen (t.o.m. den 25 maj 1978)

Sakkunnig: Holmberg, Erik G., hovrättslagman (t.o.m. den 25 maj 1978) Experter: Beckman, Lars K. A. G., departementsråd (fr.o.m. den 28 december 1977 t.o.m. den 25 maj 1978) Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 28 december 1977 t.o.m. den 25 maj 1978) Burström, Brita A., byråchef (fr.o.m. den 28 december 1977 t.o.m. den 25

maj 1978)

Eklundh, Claes G. B., rättschef (t.o.m. den 25 maj 1978) Hagstedt, Jan Anders, professor (fr.o.m. den 28 december 1977 t.o.m. den 25 maj 1978) Regner, Göran I. F., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 maj 1977 t.o.m. den

25 maj 1978)

Sekreterare:

Bergh, Carl Herman, försäkringsdomare (fr.o.m. den 1 mars 1977 t.o.m. den 12 juli 1978) Örn, Claes H. G., hovrättsassessor (1.0.m. den 14 maj 1978) Bitr. sekreterare: Hafström, Marie M. G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 juni 1977 t.o.m. den 30 april 1978)

Direktiv och = tilläggsdirektiv för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 1 och 22.

Utredningen har under tiden november 1977 - april 1978 hållit tolv sammanträden. Därjämte har en expertgrupp inom utredningen sammanträtt sju gånger. Utredningen har den 17 maj 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:34) Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. Uppdraget är därmed slutfört.

Ju:36 Skr 1978/79:103 40

36. 1977 ärs sexualbrottskommitté (Ju 1977 :03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att se över lagstiftningen om sedlighetsbrott: Ordförande:

Nordenson, Ulf K.. justitieråd

Ledamöter: André, Gunilla K.. led. av riksdagen Hjelmström, I. Eva K., tjänsteman, led. av riksdagen

Mårtensson, Bengt C. L.. pol. mag. Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen Svegland, Stina L., skyddskonsulent

Experter: Liljeström, Rita, universitetslektor (fr.o.m. den 14 februari 1978) Persson, Leif G. W., kriminolog (fr.o.m. den 7 juni 1977) Sekreterare: Meyerson, Anita E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 februari 1977) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2073 10 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 5. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

37. Spionbrottsutredningen (Ju 1977 :04)

Tilikallade enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att

utreda frågan om vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet:

Ordförande: Holmberg, Carl V., justitieråd

Ledamöter: Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen Hilding, Per, chefredaktör

Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen

Nyqvist, S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen

Expert: Frånstedt, Olof R., länspolischef (fr.o.m. den 24 maj 1977)

41Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:39

Sekreterare: Almbladh. Ingrid A. M.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1977) Bitr. sekreterare: Andersson, S.-Å. Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1978) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 205023 (Andersson). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1978 års kommitteberättelse del II Ju 3. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit sju sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

38. Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att utreda frågorna om överlåtelse och pantsättning av byggnad på annans mark

m. m.:

Särskild utredare: Rune, Christer L., hovrättslagman

Sakkunniga:

Corell, Hans A. V., hovrättsassessor

Dryselius, Harald S.. hovrättsassessor Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd Nordén, Joar, bankdirektör Sekreterare:

Ekstedt, Olle U.-E., hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. 040/749 50 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 8.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

39, Rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en Översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol:

Ju: 39 Skr 1978/79:103 42

Ordförande:

Gullnäs. S. Ingvar. justitiekansler

Ledamöter: Edmark. Kerstin, kontorist (avliden) Ericsson Köhler, Ella, chefsrådman Laurin, bars, advokat

Persson. Arvid, f. d. kommunalråd

Styring, Sten. länsäklagare Thörngren, John. nämndeman (fr.o.m. den 6 december 1978) Sakkunniga: Wasteson, Lennart, lagman (fr.o.m. den 5 september 1977) Wentz. Nils O.. kammarrättspresident (fr.o.m. den 5 september 1977) Experter: Blomkvist, Curt B.. advokat (fr.o.m. den 10 juni 1977) Lindblom. Per Henrik, professor (fr.o.m. den 28 mars 1978)

Lindegäård, Jan, chefsåklagare (fr.o.m. den 5 september 1977)

Sekreterare: Fitger, Peter, hovrättsassessor Bitr. sekreterare: Eklycke, S. Lars G.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977) Junestad, N. Tony, hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj 1978)

Lokal: Riddarhuskajen 1, I tr., 11128 Stockholm, tel. 11 87 23 (Fitger),

10.82 73 (Eklycke). 16 82 37 (Junestad) Direktiv och = tilläggsdirektiv för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 7 och 19. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio tvådagarssammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra, som berörs av utredningens arbete. Företrädare för utredningen har i september 1978 företagit en studieresa till USA. Utredningen har i juni 1978 avgett en PM med förslag till försöksverksamhet med användning av

telefon i rättegång. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

40. Utredningen (Ju 1977 :07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att

utreda frågor om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m. m.:

43Kommittéer: Justitiedepartementet — Ju:41

Särskild utredare:

Hedman, Bengt, hovrättslagman

Sakkunniga:

Annevall, Sture, direktör (fr.o.m. den 6 april 1977)

Burman, Bengt B.. överlantmitare (fr.o.m. den 1 april 1977)

Sekreterare: Adebäck, Sten I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Lokal: Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 48, Box 170,

851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 9. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit ett sammanträde samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

41. Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om barns rättsliga ställning: Ordförande: Sverne, Tor E., lagman Ledamöter: Fredrikson, Märta E. B., led. av riksdagen Hedvall, Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen Sandelius, Kerstin, utredningssekreterare Strand, Lars B., departementssekreterare West, Maria, ombudsman Sakkunniga: von Euler, Rigmor, barnombudsman

Grunewald, Karl R., medicinalråd Jentzsch, Gunnie V., byråföreståndare Krantz, P. Gunnar, direktör

Linde, Gunnel, författare

Lundgren, Valborg, advokat

Melldén, Anna-Lisa, avdelningsdirektör

Ottoson, Ivan, byråchef Pripp, Nina M. E., hovrättsassessor

Thunved, Anders E., hovrättsassessor

Ju:41 Skr 1978/79:103 44

Experter: Bohman, Michael, professor (fr.o.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Inga, fil. lic. (fr.o.m. den 3 april 1978) Sekreterare: Röst-Andréasson, E. Barbro, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977) Bitr. sekreterare: Ewerlöf. K. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juni 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel 204958 (Ewerlöf). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 11.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 31 januari 1978 avgett delbetänkandet (SOU

1978:10) Barnets rätt 1. Om förbud mot aga. Utredningen avser att under år 1979 avge ett delbetänkande angående vårdnad, umgängesrätt och flyttning av barn.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

42. Militäransvarskommitteén (Ju 1977 :09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att se

över det militära ansvarssystemet m. m.:

Ordförande:

Thyresson, Gunnar, f. d. justitieombudsman Ledamöter: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Hagberg, Helge M. H., led. av riksdagen

Sakkunniga: Allmér, Jan, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977)

Andersson, Lars G., länsåklagare (fr.o.m. den 5 maj 1977) Asp, K. Åke, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 maj 1977)

Bjerndell, Jörgen H., ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Carlsson, Håkan A. (fr.o.m. den 11 september 1978)

Edström, Rune, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Ericsson, S. Bo, studerande (fr.o.m. den 5 maj 1977 t.o.m. den 10

september 1978) Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 5 maj 1977) Wallroth, Bengt, överste (fr.o.m. den 5 maj 1977)

45Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:43

Expert: Blomberg. E. Gunnar, överstelöjtnant (fr.o.m. den 13 juni 1977) Sekreterare: Fernqvist, Dan ÉE. I.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 april 1977) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 57 14 (Thyresson), 20 67 49 (Fernqvist). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 12.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

43. Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag: Ordförande: Schöier, Hans E., chefredaktör Ledamöter: Ehnmark, Anders

Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen

Ljunggren, Anders, förbundsordförande Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen Sakkunniga: Eklundh, Claes G. B., rättschef Holmberg, Erik G., hovrättslagman Vallinder, Torbjörn, universitetslektor Sekreterare: Behrman, Carl, rådman Bitr. sekreterare: Påhlman, Anders T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1977) Lokal: Katrineholms tingsrätt, Storgatan 25, 641 00 Katrineholm, tel. 0150/163 30 (Behrman), Birger Jarls torg 5. = Postadress:

Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 20 55 23 (Påhlman)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 16.

Ju:43 Skr 1978/79:103 46

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer som berörs av utredningens arbete. Därutöver har fyra sammanträden hållits med ordföranden och de sakkunniga. Utredningen har den 17 oktober 1978 avgett delbetänkandet (Ds Ju 1978:8) Barnpornografi.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

44. Allmänna advokatbyråkommittén (Ju 1977:11) (ABK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över systemet med allmänna advokatbyråer m. m.:

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident

Ledamöter: Johansson. N. Bertil M., lantbrukare, led. av riksdagen Karlsson, Torsten A.. metallarbetare, led. av riksdagen Körlof, Björn H. B., departemenissekreterare Experter: Brandelius, Gunnel, assistent Bäckström. Jan-Åke, avdelningsdirektör Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1978) Fresk, Svante, advokat Fälth, J. Harald B.. kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 september 1978) Håstad, Torgny, bitr. professor Kildén, Gunnar, advokat Sekreterare: Stenstad, Barbro, försäkringsrättsassessor

Lokal: Allmänna advokatbyrån i Jönköping, Östra Storgatan 29, 552 40

Jönköping, tel. växel 036/11 93 65 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Ju 14.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden. En undersökning om de allmänna advokatbyråernas och ett

antal enskilda advokatbyråers ekonomi har genomförts. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

47Kommittéer: Justitiedepartementet = Ju:46

45. Tomträttskommittén (Ju 1977:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att se över bestämmelserna om tomträttsavgäld m. m.:

Ordförande: Scherman, Karl Gustaf. statssekreterare

Ledamöter: Färm, Gunnel, ombudsman, landstingsledamot Göransson, Bengt, kommunalråd Lindkvist, Oskar W., ombudsman. led. av riksdagen Olsson, Karl-Erik T., lantbrukare, led. av riksdagen Persson, S. Erik, universitetslektor Persson, H. Magnus, led. av riksdagen Svegfors, J. Mats A., sekreterare

Sakkunniga: Brunfelter, Ulf, direktör Fridell, G. Ingvar, universitetslektor Ridderstrand-Linderoth, E. Inger A., stadsjurist Romson, Rolf, direktör Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Experter:

Hall, A. Bertil, fastighetsråd

Strömberg. Rolf E., hovrättsassessor

Sekreterare:

Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor Lokalt: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 35 67 (sckreteraren) Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberittelse del II Ju 15. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden. Kommittén har under 1978 infordrat uppgifter om tomträtt genom enkäter till vissa statliga myndigheter och samtliga kommuner.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

46. Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågor om konsumentköp:

Ju:46 Skr 1978/79:103 48

Särskild utredare: Knutsson. P. Anders, justitieråd (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sakkunniga: Broomé, N. G. Bo, tf. departementsråd (fr.o.m. den 27 september 1977)

Edling, N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den 27 september 1977) Fyrberg, Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Hillbom, Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 27 september 1977)

Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 september 1977) Persson, Gustav E.. direktör (fr.o.m. den 27 september 1977) Sundquist, A. Åke, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Wiberg, G. Lennart E:son, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Expert: Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 september 1977) Sekreterare: Adolfsson, Marianne, revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2035 44 (sekreteraren). Postadress:

Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del I Ju 17.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

47. Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga frågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 augusti 1977 med uppdrag att utreda frågor om dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder

m. m.:

Särskild utredare:

Mangård, Nils, hovrättsråd, ordförande i allmänna reklamationsnämnden

(fr.o.m. den I september 1977) Experter: Gillenius, Leif, advokatfiskal (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Henriques, Bertil, advokat (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Modigh, Pontus, direktör (fr.o.m. den 25 november 1977) Sekreterare: Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

49Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:48

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2046 41 (sekreteraren). Postadress:

Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen. se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 20. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

48. Utredningen (Ju 1977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den I september 1977 med uppdrag att utreda frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar: Särskild utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen (fr.o.m. den I oktober 1977)

Sakkunniga:

Carlhammar, Åke, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Halén, E. Torsten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1977) Karlsson, Karl Gustav A.. ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Ljung, Bengt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Nilsson, Ulf, förbundsjurist (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Nyrén, Einar, byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Swan, Brita, rådman (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Wallerius, Olof. ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Öhman. Bengt, civilingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Experter: Holmstrand, N. G. Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober

1977) |

Jacobsson, Måns, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 oktober 1977) Sekreterare: Trulsson, Rolf G. K., hovrättsassessor (fr.o.m. den I oktober 1977) Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187.

201 21 Malmö, tel. 040/749 50

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Ju 21. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med representanter för organisationer, näringsliv och andra som berörs av utredningsarbetet.

4 Riksdagen 1978-79. I saml. Nr 103

Ju:48 Skr 1978/79:103 50

Den särskilde utredaren har vid besök i Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien haft överläggningar med olika myndigheter och

organisationer om respektive lands lagstiftning på området.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

49, Själagsutredningen (Ju 1977:16)

Tjiiikallade enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att se över sjölagen:

Ordförande: Blom, K.A. Birgitta, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1977)

Ledamöter: Hagberg, Lennart, advokat (fr.o.m. den 5 december 1977)

Hedborg, Per Erik, direktör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sakkunnig:

Grönfors, Kurt G. W., professor (fr.o.m. den 22 december 1977) Experter: Bergfelt, K. Lennart, kanslichef (fr.o.m. den 22 december 1977) Edling, N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den

22 december 1977)

Sekreterare: Hellbacher, Ulf H.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 december 1977) Lokal; Birger Jarls torg 5, tel. 20 12 47 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack. 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del It Ju 23. Utredningen har under tiden december 1977 - oktober 1978 hållit tre sammanträden. Därutöver har utredningens ordförande och sekreterare

deltagit i två sammanträden med företrädare för motsvarande utredningar i övriga nordiska länder. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

50. Utredningen (Ju 1977:17) om förfarandet i vissa disciplinärenden m,m,

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 för att se över förfarandet i vissa disciplinärenden m. m.:

Ordförande: Sjöberg, K. G. Magnus, riksåklagare (fr.o.m. den 22 december 1977)

in — Kommittéer: Justitiedepartementet — Ju:51

Ledamöter: Andersson, J. Arne L., inspektör; led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 december 1977) André, Gunilla K.. led. av riksdagen tfr.o.m. den 22 december 1977) Experter: Ekman, Rolf G. E.. ombudsman tfr.o.m. den 16 maj 1978) Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 15 juni 1978)

Häkansson, Sven-Olof H.. överåklagare (fr.o.m. den 7 mars 1978) Olsson. Sten G., stiftssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978) Åhnberg, Lars, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978)

Sekreterare: Alvä, Jan A.. hovrittsassessor (fr.o.m. den I februari 1978) Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187,

201 21 Malmö. tel. 040/749 SO (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del H Ju 1. Utredningen har under tiden januari - oktober 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs

av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

51. 1978 års vallagskommitté (Ju 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att göra en översyn av vallagen: Ordförande: Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen tfr.o.m. den 3 januari 1978) Ledamöter: Eriksson. Erik, sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1978) Karlsson, Ronny. ombudsman (fr.o.m. den 3 januari 1978) Mossberg, K. Holger, led av riksdagen (fr.o.m. den 3 januari 1978) Pettersson, Lars, organisattonssekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1978) Schultz, Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 3 januari 1978)

Strindberg, Per-Olof J.. länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3

januari 1978) Sekreterare: Nilsson. Bengt-Åke. hovrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1978) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 5623 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Ju:51 Skr 1978/79:103 52

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del H Ju 2. Kommitten har under tiden mars - oktober 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och andra som berörs av

kommitténs arbete.

Kommittén har den 2 oktober 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:64) Översyn av vallagen 1.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

52. Utredningen (Ju 1978:02) om vidgad ortspressannonsering m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att se över frågan om vidgad ortspressannonsering m. m.: Särskild utredare: Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 5 januari 1978)

Sakkunniga:

Berg. Ulf G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 januari 1978) Brade, James, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 januari 1978) Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare (fr.o.m. den 5 januari t.o.m. den 31 augusti 1978) Engström, Johan, direktör (fr.o.m. den 5 januari 1978)

Fälth, J. Harald B., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I september 1978) Östlund, Sverker S. H.. redaktör (fr.o.m. den 5 januari 1978)

Sekreterare:

Fallenius, Lars E. G., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Lokal: Umeå tingsrätt, Rådhuset, Box 138, 901 04 Umeå. tel. 090/ 11 82 70 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 3. Utredningen har under tiden februari - oktober 1978 hållit tre sammanträden med de sakkunniga samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1979.

53. LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för att göra en

utvärdering av tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligt

omhändertagande och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade

personer m. m.:

53Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:54

Särskild utredare: Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o:m. den 14 mars

1978)

Experter: Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 16 maj 1978) Lindh, Ove M. I., kanslichef (fr.o.m. den 16 maj 1978) Magnusson, Nils, departementsråd (fr.o.m. den 16 maj 1978)

Sekreterare:

Orton, Frank L. B.. hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 maj 1978) Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 4.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1978 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

54. Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)

TilikalHad enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978: Ordförande:

Bjurel, A. Bertil E., f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 11 april 1978)

Ledamöter: Brohult, Sven F. A., professor (fr.o.m. den 11 april 1978) Lehman, Erik, förbundsordförande (fr.o.m. den 11 april 1978) Lindbeck, C. Assar E., professor (fr.o.m. den 11 april 1978) Ramström, Dick O., professor (fr.o.m. den 11 april 1978) af Trolle, Ulf, professor (fr.o.m. den 11 april 1978)

Westerberg, K. Arne R., verkst. direktör (fr.o.m. den 11 april 1978) Wickman, H. Krister, f. d. riksbankschef, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 april 1978)

Expert: Borg, L. Göran, professor (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Huvudsekreterare: Dahlgren, Lars M. T., direktör (fr.o.m. den 11 april 1978)

Bitr. sekreterare:

Juås, Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Ju:54 Skr 1978/79:103 54

Lokal: Gamla Riksbanken, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 14 10 00 (sekretariatet) Direktiven för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 7. Delegationen har under tiden april - oktober 1978 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer, företag och högskolor som berörs av delegationens arbete.

Särskilda utredningar har verkställts av svenska och utländska experter

rörande teknik, ekonomi, forsknings- och utvecklingsfrågor, skatteteknik

och internationell handel.

Delegationen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1979.

55. Fyndlagstiftningsutredningen (Ju 1978:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för att utreda

frågor angående lagstiftningen om hittegods samt om bärgning och sjöfynd:

Särskild utredare: Mejegård. O. Sigvard W., tf. hovrättslagman (fr.o.m. den 9 maj 1978)

Sakkunniga: Gustafsson, Lars-Olof, tullinspektör tfr.o.m. den 14 juni t.o.m. den 30 augusti 1978) Jonsson, Bengt Å., polisintendent (fr.o.m. den 14 juni 1978)

Wennerström, E. Allan, byrådirektör (fr.o.m. den 12 september 1978)

Expert: Forsström, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m den 14 juni 1978)

Sekreterare:

Menhln, P. Torgil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1978) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2046 41 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 6.

Utredningen har under september 1978 hållit ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas pågå under hela är 1979.

56. Kommittén (Ju 1978:06) med uppdrag att se över tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att se

över tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m. m.:

55Kommittéer: Justitiedepartementet —Ju:57

Ordförande:

Wennergren, C. Bertil Ö., regeringsräd (fr.o.m. den 29 juni 1978) Ledamöter: Andersson, Kerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 Juni 1978) Andrén, Margareta, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 november 1978)

Cederqvist, S. Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen (fr.o.m.

den 29 juni 1978) Junzell. Sven H., advokat (fr.o.m. den 29 juni 1978) Klöver. A. Helge M., järnvägsexpeditör. led. av riksdagen (fr.o.m. den 29

Juni 1978) Wahlberg, E. Marianne, statsråd (fr.o.m. den 29 juni t.o.m den 17

oktober 1978)

Sekreterare:

Helin, G. Sigvard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 oktober 1978) Lokal: Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse det II Ju 8. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

57. BRÅ-utredningen (Ju 1978:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 för att göra

en översyn av brottsförebyggande rådet:

Ordförande: Nyman, Erik O., justitieråd (fr.o.m. den 21 juli 1978) Ledamöter: Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juli 1978)

Winberg, S. Håkan, hovrättsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juli

1978) Sekreterare:

Lindqvist, Christina A. M., byrådirektör (fr.o.m. den 27

november 1978) Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 208077 (sekreteraren). Postadress:

Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 10.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

Ju:58 Skr 1978/79:103 56

58. Utredningen (Ju 1978:08) om skadestånd vid miljöskador

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag

att utreda frågor om skadestånd vid miljöskador:

Särskild utredare: Bengtsson, T. Bertil, justitieråd (fr.o.m. den 28 september 1978) Sakkunniga: Beckman, Lars K. A. G.. departementsråd (fr.o.m. den 28 september 1978) Freivalds, Laila, byrådirektör (fr.o.m. den 28 september 1978) Helmerson, Bo I. H., direktör (fr.o.m. den 28 september 1978) Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 september 1978) Pontén, Erik J., rådman (fr.o.m. den 28 september 1978) Strömbäck, Erland H. D. D:son, direktör (fr.o.m. den 28 september 1978) Sekreterare: Olsson, P. L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 2014 11 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del H Ju 9.

Utredningen har under oktober 1978 hållit ett sammanträde.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

59. Kommittén (Ju 1978:09) för översyn av förvaltningslagen m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 med uppdrag att utreda frågan om översyn av förvaltningslagen m. m.: Ordförande: Sterzel, Fredrik A. C., statssekreterare (fr.o.m. den 23 november 1978)

Ledamöter: | Gustafsson, Stig G.. förbundsjurist, f. d. ers. för led. av riksdagen

(fr.o.m. den 23 november 1978)

Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 november

1978) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del H Ju 11.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

57Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:61

60. Kommittén för att se över kommissionslagen m. m.

Beslut vid regeringssammanträde den 26 oktober 1978. J.edamöter ej utsedda. Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 13.

61. Kommittén med uppdrag att utreda frågan om straffrättslig

kompensation vid bortfället av förvaltningsstraffet och att göra en översyn av vitesinstitutet

Beslut vid regeringssammanträde den 2 november 1978. Ledamöter ej utsedda. Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 12.

UD:1 Skr 1978/79:103 än 20

Utrikesdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978: 2 och 4

1. Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig |

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla folkrättens regler om humanitet i krig: Ordförande: Blix, Hans M., utrikesminister (fr.o.m. den 3 november 1976) Ledamöter:

Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen

Lindblad, Hans B., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 november

1976) Nilsson, Bengt G.. departementsråd (fr.o.m. den 3 november 1976)

Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976) Skala, Björn, departementsråd (fr.o.m. den 8 mars 1977)

Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 25 april 1974)

Wulff. Torgil H:son, kommendör av 1. graden

Experter:

Anderberg, Bengt, major (fr.o.m. den 29 augusti 1977) Hjertonsson, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 april 1976 t.o.m. den I november 1978) Janzon, Bo. förste forskningsingenjör (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 16 december 1976) Prawitz, Jan, laborator

Rybeck, Bo, förste marinläkare (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Sandström, Anders G., kansliråd (fr.o.m. den 6 juni 1977)

Sekreterare: Bring, Ove, jur. kand. (fr.o.m. den 20 april 1976)

Lokal: Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1. Box 16121, 103 23

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1973 års riksdagsberättelse UD 5.

tin Nol Kommittcer: Utrikesdepartementet UD:2

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra

sammanträden samt haft kontakter med olika myndigheter. som berörs av delegationens arbete. Därutöver har fyra sammanträden hällits med en särskild arbetsgrupp för frågan om särskilt inhumana vapen.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

2. Biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03)

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för att företa en utredning angående Sveriges utvecklingssamarbete med uländerna: Ordförande: Korpås, B. G. Sture, folkhögskolerektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 november 1976)

Ledamöter:

Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen

Engström, Olle, rektor (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen Johansson, Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, led. av riksdagen Måbrink. Bertil U., ombudsman, led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen

Siegbahn. Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Wirmark, B. David 1., fil. mag., ers. för led. av riksdagen Experter: Michanek, Ernst N., generaldirektör (fr.o.m. den 16 maj 1977) Palmlund, Thord G., statssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Östberg, Brita, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Sekreterare: Ljunggren, C. Börje, biståndsattaché (fr.o.m. den I juni 1977) Bitr. sekreterare: Ehrenpreis, Dag, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september 1977)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse UD 3. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II UD 3,

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 27

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra, som berörts av utredningens arbete.

UD:2 Skr 1978/79:103 60

Utredningen har den 1 december 1977 avgett delbetänkandet (SOU

1977:73) U-landsinformation och internationell solidaritet samt den 6 oktober 1978 delbetänkandet (SOU 1978:61) Biståndets organisation. Uppdraget är därmed slutfört.

3. Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att fortlöpande följa utvecklingen på nedrustningsområdet samt utarbeta förslag till Sveriges agerande i olika aktuella nedrustningsfrågor:

Ordförande:

Thorsson, Inga M., statssekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter: Andersson, Georg L.. rektor, led. av riksdagen Blix, Hans M., utrikesminister (t.o.m. den 18 oktober 1978) Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen

Hamilton af Hageby, C. Gustaf H. C., ambassadör (t.o.m. den 10 juli

1978) Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen Eidgard, Curt S. H., ambassadör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 13 januari 1977)

Petri, Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Sandström, Anders G., kansliråd (fr.o.m. den 6 juni 1977) Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 mars 1977) Thyberg, O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 2 juni 1977) Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experter: Björeman, Carl E., överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Blom, E. Göte, kommendör (t.o.m. den 30 september 1978)

Cars, Hans Christian, tf. kansliråd (fr-o.m. den 31 augusti 1978)

Dahlén, Per Olof (OHe) R., ambassadör

Dahlman, S. Ola, laborator Edmar, A. E. Désirée, departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti

1978)

Ericsson, Ulf A., minister Hjertonsson. Karin, departementssekreterare (t.o.m. den 17 augusti 1978) Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 18 januari 1977) Lind, Johan H., departementssekreterare Lundin, S. Johan, forskningschef

61Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:4

Libeck. S. A. Lennart, statssekreterare (t.o.m. den I november 1978) Norberg, Lars R., förste ambassadsekreterare (fr.o.m. den 13 januari 1977) Prawitz, Jan, laborator Reinius, E. A. Ulf. kommendör (t.o.m. den 30 september 1978) Skala. Björn, departementsråd (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Strand, Karl-Erik, departementsråd (t.o.m. den 30 augusti 1978)

Strömbäck, Stig, kommendör (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Sekreterare: Engfeldt, Lars-Göran, departementssekreterare (t.o.m. den 15 juli 1978) Hyltenius, Carl-Magnus, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juli 1978) Bitr. sekreterare:

Lundin, Lars-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 18 januari 1977

t.o.m. den 20 juli 1978) Lokal: Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1. Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del H UD 1.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre sammanträden.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

4. Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur- och

informationsutbytet med utlandet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att utreda frågan om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet: Ordförande: Arvidsson, Ingrid H., programchef Sakkunnig: Tallroth, Tore O. F., ambassadör Experter: Bekeris, Ilmar J., departementsråd Eliasson, Jan K., kansliråd Forsell, L. O. Torbjörn, avdelningsdirektör Gurinder, Jan Olof, departementssckreterare Löfdahl, Göran, direktör

UD:4 Skr 1978/79:103 62

Sekreterare: Ahlander, Dag S.. departementssekreterare (fr.o.m. den 12 april 1977) Lidström. Karl Gunnar. departementssekreterare tfr.o.m. den 16

maj 19771

Bitr. sekreterare: Wiik, I. Gunnar V.. socionom (fr.o.m. den I6 januari t.o.m. den 31 mars 1978)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del IT UD 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - september 1978 hållit 20 sammanträden med expertgruppen samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra, som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den 7 september 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:56) Kultur och information över gränserna. Uppdraget är därmed slutfört.

5. Kommittén (UD 1977 :03) för de svenska förberedelserna inför FN:s konferens om vetenskap och teknik för utveckling

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att svara för de svenska förberedelserna inför FN:s konferens om vetenskap och teknik för utveckling: Ordförande:

Ullsten, S. K. Olof (Ola), statsminister. led. av riksdagen

Ledamöter:

Andersson, Curt, civilingenjör

Andersson, Johnny. departementsråd (fr.o.m. den I juni 1977) Anell, Lars E. R., departementsråd Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Cavallin, Jens, departementssekreterare

Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen Ericsson. Gösta, avdelningschef

Hambraeus. Gunnar A., professor Kettis, Pär, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Knutsson, Karl Eric, professor

Landberg, Hans W., docent Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor

Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör Möller, S. A. Birger, universitetslektor Odhnoff, Jan E., förbundsekonom

63Kommittéer: Utrikesdepartementet UD:6

Rydén, H. Rune O., fil. lic., led. av riksdagen

Tandberg, Olle G., fil. lic.

Teikmans. André, tekn. dr

Wängby, Erik, ombudsman

Zachrisson, Bertil J., led. av riksdagen

Sekreterare: Anell, Lars E. R.. departementsräd (t.o.m. den 14 juli 1978)

Skala, Björn, depurtementsräd (fr.o.m. den IS juli 1978)

Bitr. sekreterare:

Båge, Lennart, departementssekreterare

Lokal: Utrikesdepartementet. Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm. tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden.

Kommittén har i juni 1978 avgett en nationalrapport dels på svenska:

Vetenskap och teknik för utveckling, dels på engelska: Science and

technology for development. :

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

6. Utredningen (UD 1978:01) om formerna för stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinstituts (SIPRI) framtida verksamhet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 maj 1978 med uppdrag att utreda frågan om formerna för SIPRI:s framtida verksamhet: Särskild utredare:

Andersson, Sven O. M. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 september 1978)

Sakkunniga:

Carlson, S. Svante, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1978)

Hirdman, Sven, kansliråd (fr.o.m. den 25 september 1978)

Expert:

Nitzelius, Tor, ombudsman (fr.o.m. den 25 september 1978)

Sekreterare: Sahlin, Michael, kanslisekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978)

Lokal: Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del TI UD 1.

Utredningen har under tiden t.o.m. oktober 1978 hållit två

sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

UD:7 Skr 1978/79:103 64

7. Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen

Tiltkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om hur de resurser som utrikesförvaltningen disponerar

bäst bör utnyttjas samt avge förslag härom liksom om möjliga rationaliseringsåtgärder: Särskild utredare: Engblom, Göran. ambassadör (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Sakkunniga: Bothén, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1978)

Kjellén, Bo, departementsråd (fr.o.m. den I november 1978) Lindståhl, Mårten, kansliråd (fr.o.m. den I november 1978)

Montelius. Jan-Christian, departementsråd (fr.o.m. den 1 november

1978)

Experter:

Andersson, Karl-Erik, kanslichef (fr.o.m. den I november 1978) Bergman, Agneta, byråassistent (fr.o.m. den I november 1978) Björkman. Rune. byråassistent (fr.o.m. den I november 1978) Djurberg, Maj, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Ekdahl, Lennart, byggnadsråd (fr.o.m. den 1 november 1978)

Göransson, Bo, avdelningschef (fr.o.m. den I november 1978) Hallström. Maj. departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Olander, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978) af Sillén, Jan, departementsråd (fr.o.m. den I november 1978)

Sternby, Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Tallroth, Tore, ambassadör (fr.o.m. den I november 1978)

Wiik, Curt, departementsråd (fr.o.m. den I november 1978)

Årefeldt, Ann, assistent (fr.o.m. den I november 1978) Sekreterare:

Amnéus, Henrik, ambassadråd (fr.o.m. den 25 september 1978)

Lokal: Utrikesdepartementet, Tysta Marigången 2., tel. växel 763 10 00. Postadress: Box 16121, 103 23 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse det Hl UD 2.

Den särskilde utredaren har under oktober 1978 tagit inledande kontakter

med myndigheter, organisationer och andra, som kommer att beröras av utredningens arbete. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

65Kommittéer: Försvarsdepartementet = Fö:!1

Försvarsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet

under år 1978: 1, 6 och 11

Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 2

1. Försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)

Tillkalfade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1967 (se

Post- och Inrikes tidn. den 9 februari 1967) för att utreda frågan om vissa

ändringar I krigsmaktens fredsorganisation: Ordförande:

Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m.

den I januari 1972) Ledamöter:

Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juni 1974)

Gustavsson, Gusti L. A., el-installatör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

juni 1974)

Hyltander, K. Gunnar E., köpman, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

juni 1974)

Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juni 1974) Sundström, M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974) Experter: Albrektson, Hans B.. departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ekström, E. Bengt A., överste (fr.o.m. den I november 1977)

Höijer, Gunnar, krigsråd

Knutsson-Hall, Torsten K., organisationsdirektör (fr.o.m. den 21 januari 1972) Larsson, S. Rune W., överste av 1. graden (fr.o.m. den I oktober 1976)

Larsson, Sven E., departementsråd

Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden (fr.o.m. den 16 november

1970)

Persson, Ragnar, överste (fr.o.m. den I augusti 1975) Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den I november 1972) Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd

Wigardt, Hans G. T., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

S Riksdagen 1978-79. I saml. Nr 103

Fö:l Skr 1978/79:103 66

Sckretcrare: Cederwall, Ulf C.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den I december 1975) Lundbergh. Hans P. N. J., överstelöjtnant (fr.o.m. den I december 1975 t.o.m. den 31 augusti 1978) Direktiven för utredningen, se 1968 ärs riksdagsberiättelse Fö 20.

Tilläggsdirektiv se 1972 års = riksdagsberättelse — Fö 10, 1975 = ärs

kommittéberiättelse Fö 2 samt 1978 års kommittéberättelse del II Fö 1. Utredningen har under tiden november 1977 - maj 1978 hålla 13 sammanträden samt gjort fem studicbesök och haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörts av utredningens arbete. Därutöver har 19 sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper inom utredningen. Utredningen har den 5 juni 1978 avgett slutbetänkandet (Ds Fö 1978:3) del 3: Marinen och flygvapnet. Uppdraget är därmed slutfört.

2. Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1971 med uppgift att till Kungl. Maj:t lämna förslag i frägor som hör samman med genomförandet av höjningen av pensionsåldern för militär personal (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1971):

Ordförande: Wetterblad, R. Ingmar T.. generaldirektör

Eedamöter: Bodin, K. Berndt, föredragande i riksdagens försvarsutskott Bäcklin, Lars R., ombudsman Lord, Jan A. T., ombudsman (fr.o.m. den 12 december 1977) Wiberg, N. Ola R., förste ombudsman (t.o.m. den H december 1977) Winéus, Bengt G., departementssekreterare

Ersättare för ledamöter: Liedberg. Anders J. B., ombudsman (för Bäcklin) Sandberg, K. G. Ulf, ombudsman (för Lord)

Experter: Lindahl, Carl-Fredrik H., departementssekreterare Sjöö. Curt O.. överstelöjtnant (fr.o.m. den I juli 1975)

Sckreterare: Stålhandske. O. Lennart, överstelöjtnant

Bitr. sekreterare:

Otterberg, L. Håkan, kapten

67 Kommittéer: Försvarsdepartementet — Fö:3

Lokal: Försvarsdepartementets kommittéelokaler, Sehlstedtsgatan 9, 115 28 Stockholm. tel. 62-28 07 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1972 ärs riksdagsberättelse Fö 21.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av delegationens arbete. Delegationen har den 14 januari 1978 avgett vissa förslag till regeringen. Delegationen beräknas slutföra sitt arbete under är 1979.

3. Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) (FLU-74)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1974 för att utreda det militira försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1974):

Ordförande:

Gustafsson, Hans L..f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

.edamöter: Glimnér. J. Erik. hemmansägare, led. av riksdagen Gustavsson. Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen Lindblad. Hans B.. redaktör, led. av riksdagen Träff, Sven-Olov A.. direktör, led. av riksdagen Experter: Edmen, Lars H.. försvarsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) Edström, Lennart N.. kanslichef (fr.o.m. den 1 januari 1977) Håkansson, L. Arne, överstelöjtnant (fr.o.m. den I januari 1977) Jarmar, I... Håkan, organisationsdirektör Levinson, K. Bo, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 januari 1977) Olhede. Torleif E.. departementssekreterare Orrö, Sven-Erik O.. departementsråd (fr.o.m. den 21 december 1976) Palmgren, Nils A.. överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Skoglund, Claes G., generalmajor

Sekreterare: Ludvik, Klaus, organisationsdirektör Bitr. sekreterare:

Blomgren. Eva M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

december 1978)

Lundqvist, Sten T:son, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Fö:3 Skr 1978/79:103 68

Lokal: Fredsgatan 2, 11152 Stockholm, tel. direktval 763 37 80 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 14. Kompletterande direktiv, se 1977 års kommittéberättelse del II Fö 3. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 2

1979 års kommittéberättelse del II Fö 3.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 17

sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

4. Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 november 1974 för översyn av tjänstereglementet för krigsmakten (se Post- och Inrikes tidn. den 14 december 1974): Ordförande:

Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef

Ledamöter: Hårdefelt, S. Börje, rättschef Peyron, Gustaf F. C., generalmajor

Expert:

Hultan, Ivan H., personaldirektör (fr.o.m. den 12 april 1976) Huvudsekreterare:

Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1977) Sekreterare:

Andersson, Jan-Åke L., major Forssberg, E. Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lokal: Fredsgatan 2,3 tr., 11152 Stockholm, tel. 113935 (huvudsekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 14.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 14

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

69Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:6

5. Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatta arbetet om kvinnan i

försvaret (BKF)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1975): Ordförande:

Frändås, S. G. Berit, studierektor, f. d. led. av riksdagen Ledamöter:

Aulin, Olle M., överstelöjtnant. led. av riksdagen (fr.o.m. den 15

december 1976)

Barke, Christine, rikslottachef

Ekelund, Ulla G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

Ekman, Kerstin M., ingenjör (fr.o.m. den 30 mars 1978)

Larsson, Carl-Otto, överste Experter:

Blomkvist, Claes Göran V., major (fr.o.m. den 7 november 1978) Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 15 april 1975)

Granath, Sölve O., förste ombudsman (fr.o.m. den 18 april 1975 t.o.m.

den 6 november 1978) Huiltan, Ivan H., personaldirektör (fr.o.m. den 6 maj 1975) Mohall, Carl-Erik, förste ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Pålsson, Kerstin L., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 18 april 1975) Wahlberg, Per V., örlogskapten (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Sekreterare:

Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Lokal: Kommendörsgatan 28, 5 tr., 11448 Stockholm, tel. 61 58 16 (sekreteraren)

Direktiven för beredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 15. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del I Fö 2.

Beredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs

av beredningens arbete.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. Försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02) (FGU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för utredning

Fö:6 Skr 1978/79:103 70

om försvarets gymnasiala utbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 31 maj 1975): Ordförande: Waåäg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen Experter: Elfving, L. Arne R., skolinspektör (fr.o.m. den 17 maj 1976) Hammarström, P. Rickard, studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Lundin, Åke E., överstelöjtnant (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Nicklasson, Stina A. R.. skolinspektör (fr.o.m. den 16 juni 1975) Norenberg, Bertil W., studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Nyberg, Stig K., studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Palm. Hans G. G., departementsråd (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Sekreterare: Holmgren, B. Uno, rektor (fr.o.m. den I april 1977 t.o.m. den 31 juli 1978)

Direktiven för utredningen. se 1976 års kommittéberättelse Fö 16.

Utredningen har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit tolv sammanträden. Utredningen har den 21 maj 1978 avgett betänkandet (Ds Fö 1978:2)

Gymnasial utbildning för försvaret. Uppdraget är därmed slutfört.

7. 1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03)

Tillkaltade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för att lämna = förslag till bestämmelser för övergången till ändrat skyddsrumssystem (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975): Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, £. d. led. av riksdagen

Ledamöter:

Welin, E. Gösta, direktör Wiklund, Svea S. S., led. av riksdagen Williamsson, Uno E. [., länsråd Experter: Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976)

Egnell, S. Jan-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976)

Janson, Björn C., hovrättsassessor Krona, Kurt, sektionschef (fr.o.m. den 15 november 1975)

Terstad, I. Gösta A., kansliråd

71Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:8

Sekreterare: Tjörneryd, John FE. E., avdelningschef Lokal: Civilförsvarsstyrelsen. Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054710 30 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen. se 1976 ärs kommittéberättelse Fö 17.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ett sammanträde hällits med en särskild arbetsgrupp för frågan om utarbetande av underlag för förordning om skyddsrum.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

8. Värnpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01) (VIK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att utreda formerna m. m. för de värnpliktigas medinflytande:

Ordförande: Malmberg, Östen F. G.. f. d. stadsjurist

Ledamöter:

Björk, Gunnar E.. bankkonsulent. led. av riksdagen (t.o.m. den 5 mars 1978)

Eliasson, Björn E. A.. bonde, f. d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 mars 1978) Olsson, E. Billy. byrächef Selö, Christer, ombudsman Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av riksdagen Unckel, Per C. G.. jur. stud., led. av riksdagen Sakkunniga: Bjerndell. Jörgen H.. ombudsman (fr.o.m. den 3 maj 1977) Lerner, Thomas, studerande (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Mohall. Carl-Erik, förste ombudsman

Petterson, Lars-Olov, ombudsman Sandberg, Ulf K.. förste ombudsman

Svensson, S. Raymond. facklig sekreterare Wiklund, Jerry J.. ombudsman (fr.o.m. den 18 april 1977)

Experter:

Månsson, E. O. Sigvard, överste av I. graden

Sandgren, Gösta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Fö:8 Skr 1978/79:103 72

Huvudsekreterare:

Holmquist. K. O. Rolf, hovrättsassessor Bitr. sekreterare: Pantzerhielm, H. Henrik G.. kanslisekreterare (fr.o.m. den 9 maj 19777 Lokal: Fredsgatan 2,3 tr, 11152 Stockholm, tet. 113935 t(huvudsekreteraren) Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 3. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 16 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

9. Utredningen (Fö 1977:02) rörande datasystemens sårbarhet,

sårbarhetskommittén (SÅRK)

Tillkatlade enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977 för att utreda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att

minska denna: Ordförande: Eriksson. B. Allan, kansliråd Ledamöter: Carlsson, Ulf V., överdirektör Freese, Jan P.G. H:son, generaldirektör Hertz, Olof A.. avdelningsdirektör Martin-Löf, C. Johan E.. civilingenjör Tengelin, Ulf E. G.. avdelningsdirektör Vinge, Per-Gunnar, direktör Expert: Tengelin, Ulrika Ch., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Huvudsekreterare: Wranghult, Hans O., byråchef

Sekreterare: Siversen, Bengt I., kammarrättsfiskal Lokal: Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79 80 (sekreteraren) Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del Il Fö 4. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 15

73Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö: 10

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 21 juni 1978 avgett betänkandet (Ds Fö 1978:4) ADB

och samhällets sårbarhet. Kommittén beräknar slutföra sitt arbete under år 1979.

10. Fredstandvård-80 (Fö 1977:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag

att kartlägga formerna för tandvård åt värnpliktiga m. fl. vid överförande av

den militära fredstandvården till folktandvården m. m.: Särskild utredare:

Lindgren, S. Åke, generalläkare Experter:

Adolfsson, Erik J., ombudsman (fr.o.m. den 2 september 1977) Bergqvist, Bo Y., värnpliktig (fr.o.m. den 2 september 1977)

Blomberg, Carl-Gunnar V., försvarsövertandläkare (fr.o.m. den 2

september 1977) Cronström, J. N. Runo, tandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Egelstedt, Ingemar T. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 2 september

1977) Fredriksson, H. Einar, byråchef (fr.o.m. den 2 september 1977) Malmqvist, Jan S. N., tandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Reuterdahl, Gad, överstelöjtnant (fr.o.m. den 2 september 1977)

Rådström, Roger, värnpliktig (fr.o.m. den 2 september 1977)

Sjöström, J. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 september 1977)

Wintzer, P. U., Stig, sekreterare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Sekreterare:

Pellborn, Lars Åke, kanslichef

Lokal: Svenska Läkaresällskapet, Klara Östra Kyrkogata 10, Box 558, 101 27 Stockholm, tel. växel 24 33 50 (sekreteraren)

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1978 års kommittéberättelse

del II Fö 6.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1977 - oktober 1978

hållit sex sammanträden med experterna.

Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

Fö:11 Skr 1978/79:103 74

11. Utredningen (Fö 1977 :04) om överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om Överföring av vissa civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter: Särskild utredare: Almgren, Carl Eric A., general Experter: Ask, Carl J., överstelöjtnant

Hägglund, John E., länsråd Kappelin, Carl-Erik, byråchef

Miller. Ivar, byråchef Sekreterare: Westin, Christer O. R., överstelöjtnant

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 5.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden med experterna samt haft överläggningar med olika

myndigheter och utredningar som berörts av utredningens arbete. Utredaren har den 15 december 1978 avgett betänkandet (Ds Fö 1978:9)

Överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter.

Uppdraget är därmed slutfört.

12. Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) (FLIK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 januari 1978 med

uppdrag att utreda vissa frågor rörande flygindustrin m. m.:

Ordförande: Wåhlin, Sten, f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 30 januari 1978)

Ledamöter:

Angelöf, Arne, ombudsman (fr.o.m. den 30 januari 1978) Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978) Danell, C. Georg V.. led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978) Gustavsson. Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978) Lundin, Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978)

75Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö:13

Sakkunniga:

Bystedt, P. Gösta, verkst. direktör (fr.o.m. den 3 april 1978)

Fehrm, E. Martin, tekn. dr (fr.o.m. den 30 januari 1978) Lubeck, S. A. Lennart, statssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978) Ottoson, Benn E., ingenjör (fr.o.m. den 30 januari 1978) Pettersson, Lars-Olov, ombudsman (fr.o.m. den 30 januari 1978) Petri, Gunnar G. B., tf. statssekreterare (fr.o.m. den 30 januari t.o.m. den 23 oktober 1978)

Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 26 oktober 1978)

Experter:

Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den I maj 1978)

Regårdh, Carl Gustaf, arméöverdirektör (fr.o.m. den I maj 1978) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 25

oktober 1978) Sundén, Åke U., generaldirektör (fr.o.m. den I maj 1978)

Sekreterare: Cars, Hans Christian, tf. kansliråd (fr.o.m. den 30 januari 1978) Holgersson, Svante O., departementssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978)

Lokal: Fredsgatan 2,3 tr., 11152 Stockholm, tel. direktval 763 37 85

(ordföranden), 763 25 34, 763 25 32 (sekreterarna) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Fö I. Kommittén har under tiden januari - oktober 1978 hållit 20 sammanträden

samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra

som berörs av kommitténs arbete. Kommittén har den 14 november 1978 avgett betänkandet (Ds Fö 1978:8) Flygindustrikommitténs betänkande: Del 1. På uppdrag av kommittén har studier genomförts av civilingenjören CarlGustaf = Regårdh och = civilingenjören - Henrik = Lindgren:

Teknologispridning från flygindustriell till annan verksamhet (november

1978), teknologie doktorn Olle Ljungström: Flygindustrins FoU-spridning till den civila forskningsvärlden och näringslivet (november 1978) samt ekonomie doktorn Siv Gustafsson och universitetslektorn Jan Lindvall:

Kunskapsöverföring genom personalomsättning från flygindustriell till

annan verksamhet, (november 1978).

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

13. 1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02) (FK-78)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med

Fö: 13 Skr 1978/79:103 16

uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. efter år 1982:

Ordförande: Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Ledamöter: Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Ekelund, Ulla G.. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978) Frändäs, S. G. Berit, studierektor, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6

april 1978) Gustavsson, Bengt T.. ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april

1978) Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Larsson, Ulf O., utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Lewén-Ehasson, Anna Lisa, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lindblad, Hans B., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978) Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Wirmark, B. David L., fil. mag.. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6

april 1978) Experter: Björck, Berndt H.. kanslichef (fr.o.m. den 30 juni 1978) Brodin, Katarina, fil. dr (fr.o.m. den 24 april 1978)

Broström, Ulf T. F., byråchef (fr.o.m. den 24 april 1978) Dahlberg, Lars C., departementsråd (fr.o.m. den 24 april 1978) Eliasson, Jan K., kansliråd (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Flodin, Bertil E.. informationschef (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Hemborg. Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 24 april 1978) Lindkvist, Börje K., generalsekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Lindow, M.-V. Styrbjörn R. A., kanslichef (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Nicklasson, Stina A. R., skolinspektör (fr.o.m. den 30 juni 1978) Orrö, Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 24 april 1978) Schuback, Bengt J., viceamiral (fr.o.m. den 24 april 1978) Thyberg, O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 24 april 1978) Thyberg, P. Erik, planeringschef (fr.o.m. den 24 april 1978)

Wahlbäck, M. Krister. docent (fr.o.m. den 24 april 1978)

Huvudsekreterare:

Wigur, J. T. Roif, generalmajor (fr.o.m. den 6 april 1978)

77Kommittéer: Försvarsdepartementet = Fö:14

Sekreterare: Dreiwitz, Bo G., överstelöjtnant (fr.o.m. den 6 april 1978) Hellman, Sven R., överingenjör (fr.o.m. den 6 april 1978) Linder, Sven G.. kansliråd (fr.o.m. den I december 1978) Romare, Jan O. G., kansliråd (fr.o.m. den 6 april t.o.m. den 30 november

1978)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 10320 Stockholm. tel. direktval 763 37 85 (ordföranden), 763 25 04 (sekreteraren). 763 37 86 (kansli) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Fö 4.

Kommittén har under tiden april - oktober 1978 hållit tio sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

14. Delegationen (Fö 1978:03) för samordning av ny befälsordning (SamD NBO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 juni 1978 för samordning av arbetet med att genomföra den nya befälsordningen för det militära försvaret: Ordförande: Ehrling, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1978) Ledamöter: Albrektson, Hans B., departementsräd (fr.o.m. den 1 juni 1978) Back, K. Gunnar, kommendörkapten (fr.o.m. den I juni 1978)

Carlson, Lars O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Jansson, C. G. Eric, överste (fr.o.m. den 1 juni 1978) Palm, Hans G. G.. departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1978) Pettersson, Per-Arne, departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1978) Tamfeldt, Bengt G., överste (fr.o.m. den I juni 1978) Österlund, Nils E.. överste (fr.o.m. den I juni 1978) Sekreterare: Ridderstad, Gunnar C. A.., major (fr.o.m. den 1 juni 1978) Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 103 20

Stockholm. tel. direktval 763 25 98 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II Fö 5. Delegationen har under tiden juni - oktober 1978 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och

utredningar som berörs av delegationens arbete. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

Fö:15 Skr 1978/79:103 78

15. Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning för viss

civilmilitär personal m. m.:

Särskild utredare: Arvas, Dag G. C., konteramiral (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Expert: Borgquist, Frithiof, byråchef (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Sekreterare: Lindahl, Carl-Fredrik H.. departementssekreterare (fr.o.m. den 30 juni

1978)

Bitr. sekreterare: Nystedt, Stig H.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Lokal: Kommendörsgatan 28, 5 tr., 11448 Stockholm, tel. 61 20 34 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Fö 6.

Den särskilde utredaren har under tiden juni - oktober 1978 hållit sex sammanträden med experterna.

Utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

16. Hälso- och sjukvård i försvaret (Fö 1978:05) (HSF)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att överväga vissa frågor och genomföra vissa överläggningar m. m. i samband med organisationsförändringar inom försvarsmaktens hälso- och

sjukvård i fred:

Särskild utredare: Romberg, N. Wilhelm A., direktör (fr.o.m. den I augusti 1978)

Sakkunnig: Nilsson, Alice H. C., departementsråd (fr.o.m. den I augusti 1978)

Experter:

Köhler, N. Christer. major (fr.o.m. den I januari 1979)

Lagerholm, Göran E., försvarsöverläkare (fr.o.m. den I augusti 1978) Westberg, Jan E. T., överstelöjtnant (fr.o.m. den I augusti t.o.m. den 31

december 1978)

79Kommittéer: Försvarsdepartementet = Fö:17

Sekreterare:

Lundquist, David N.. departementssekreterare (fr.o.m. den 21 augusti

1978)

Lokal: Försvarsdepartementet. Regeringsgatan 1-3, Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 25 63 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Fö 7.

Den särskilde utredaren har under tiden augusti - oktober 1978 hållit ett sammanträde med den sakkunnige. experterna och sekreteraren och tre

sammanträden med den sakkunnige och sekreteraren samt haft överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörs av den särskilde utredarens arbete.

Utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

17. Folkrättskommittén (Fö 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att

utreda och lämna förslag angående tolkning och tillämpning av samt information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet

och ockupation. Ordförande: Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Ledamöter: Björeman, Carl E., överste av 1. graden (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Lundqvist, Roland S., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Munck, Johan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Wulff. Torgil H:son, kommendör av 1. graden (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Sakkunniga: Broström, Ulf T. F., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) von Celsing, Elof F. H. T. H., överstelöjtnant (fr.o.m. den 23 oktober

1978) Forssbeck, Bengt G. I:son, byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Grahl-Madsen, Atle, professor (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Landahl, Per-Axel V.. kanslichef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Mattsson, Ingemar, undervisningsråd (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Stroh, Olof, generalsekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Sundelius, Ove R. S., länsräd (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Åstrand, K. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Fö:17 Skr 1978/79:103 80 Huvudsekreterare:

Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Bitr. sekreterare:

Brandel, Erik J. M., jur. kand. (fr.o.m. den I november 1978)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 39 94 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del I1 Fö 8.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

81Kommittéer: Socialdepartementet —S:1

Socialdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978: 4, 9, 10, 11, 13, 22, 24, 25, 27, 34 och 36 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1 och 8

1. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1965 för att som en till socialdepartementet = knuten = delegation = följa utbyggnaden av

sjukvärdsresurserna i landet och verka för en samordning av

sjukvårdsplaneringen:

Ordförande: Ifvarsson, Carl-Anders, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Ledamöter: Alsén, Sven, tf. överdirektör Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (t.o.m. den 9 november 1978) Andersson, Johnny. departementsråd (fr.o.m. den 15 maj 1976t.o.m. den 31 mars 1978) Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör Ekholm, Lars V., kansliråd (fr.o.m. den 1 april 1978) Ericsson, Nils E., ombudsman (t.o.m. den 31 mars 1978) Eriksson, Evert G., landstingsråd Hedengren, Sven-Olof G.. tf. generaldirektör (fr.o.m. den 16 mars 1978 t.o.m. den 30 juni 1979) Heideman, Gunnar A., kommunalräd Hillerdal, N. Olof, docent (fr.o.m. den 6 december 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Hjerne, Gunnar, f. d. landstingsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977)

Hörnlund. O. Börje. skogsmiästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juni

1977)

Ihrfors, Carl-Johan. landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Johansson, Einar, landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Kärnek, Ruth I. C., oppositionsråd Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1978)

6 Riksdagen 1978-79. I saml. Nr 103

S:1 Skr 1978/79:103 82

Lindabl-Kiessling, Kerstin M., professor (fr.o.m. den 6 december 1976 t.o.m. den 31 mars 1978) Lindström, Alice M. F.. undervisningsråd Lindvall, Karl-Erik, andre förbundsordförande (fr.o.m. den I aprit 1978) Rexed, Bror A., generaldirektör (t.o.m. den 15 mars 1978)

Rollen, Berit M., avdelningschef (fr.o.m. den 10 november 1978)

Run, Olof K.. planeringschef (fr.o.m. den 1 april 1978) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 15 november 1977) Söderqvist. Bengt O. A.. expeditionschef Thor, Thorsten, direktör (fr.o.m. den I september 1976) Westerborn, Olle O. A.. docent Zeuerström- Lagerwall, Gerd M., direktör Experter: Bergman. Sven-Fric, avdelningschef (fr.o.m. den 21 juni 1977)

Bergstedt, Tord L. H., sjukvårdsdirektör

Fredriksson. H. Einar, byråchef

Jönsson, E. Gustav, departementsråd

Lindgren, S. Äke. generalläkare Lönnquist, John Gunnar. förste sekreterare (fr.o.m. den 1 november

1978)

Nygren, G. Ingemar, departementsråd

Orava, Olavi A. (Olle), byråchef

Wennström, K. Gunnar. avdelningschef Wictorson, Karl-Eric A.. avdelningschef Sekreterare: Bratthall. I. Birgitta. departementssekreterare Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växet 763 10 00 Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre sammanträden. Delegationen har bla. behandlat = olika — frågor angående läkarfördelningsprogrammet — och - vårdpersonalprogram = avseende sjuksköterskor och undersköterskor. Delegationen har' vidare angett riktlinjer. för prioritering av nya byggnadsinvesteringar inom

sjukvärdssektorn för åren 1979 - 1981. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

2. Pensionskommittén (S 1970:40)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att

utreda frägan om pensionsåldern m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25

juni 1970):

83Kommittéer: Socialdepartementet —S:3

Ordförande: Granqvist, Liss M., president

Ledamöter:

Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen Bergström, Britta J., universitetslektor, led. av riksdagen Jönsson, E. Gustav, departementsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman, led. av riksdagen

Regnéll, Carl Göran, fil. dr, f. d. led. av riksdagen

Experter:

Alkman, Leif A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I november 1977)

Bratthall. Kenneth, tf. försäkringsdomare Nilsson, K. F. Lennart, generaldirektör Persson, Gustav B.. sekreterare Svensson, Inge G., direktör Wilhelmsson, A. Börje, försäkringsrättsråd (fr.o.m. den I maj 1977)

Ödman, Margot. ombudsman

Sekreterare:

Abelson, Lars Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I januari 1977)

Eriksson, Per E., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 4 oktober 1978) Nordborg, Kjerstin M.. hovrättsassessor (t.o.m. den 31 oktober 1978) Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Abelson, Eriksson)

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse S 34. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II S I.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden.

Kommitténs återstående arbete innefattar bl.a. en översyn av

efterlevandepensioneringen och beräknas pågå under hela år 1979.

3. Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för frågor rörande verksamheten för barn med särskilda behov av stödåtgärder m. m.:

Ordförande:

Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen

Ledamöter: Baude, Annika M. C., avdelningschef Johansson, Karl-Axel, sekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1978)

S:3 Skr 1978/79:103 84

Johnsson, Ella I., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977) Karlsson, Tore, sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978) Viklund, Margareta, sekreterare Wahrby, Elsa M., skolkonsulent (fr.o.m. den 15 september 1977) Sakkunniga:

Gardeström, Linnéa, kanslichef (fr.o.m. den I januari 1977)

Hedenström, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1977) Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I januari 1977) Klingberg, Karl Erik, konsulent (fr.o.m. den I januari 1977) Malmström, Hugo, landstingsledamot (fr.o.m. den I januari 1977) Svensson, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den I januari 1977)

Experter:

Liberg, Laila, förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Spörndly, Barbro I., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september

1977)

Sekretariat:

Blom-Nyman, K. Margot, lärare (fr.o.m. den I mars 1977) Isaksson, Britt D., bibliotekarie (fr.o.m. den 1 september 1978) Lauritzen, Sonja, psykolog (fr.o.m. den 1 januari 1976) Söderberg, Per-Olof, sekreterare Sävenstrand, Inger E., sjukvårdslärare (t.o.m. den 31 oktober 1978) Bitr. sekreterare: Lejdström, Kristina, projektledare

Lokal: Drottninggatan 20, 2 tr., tel. 21 14 01 (kansli) Postadress: Social-

departementet, Fack 103 20 Stockholm

Utvidgat uppdrag angående föräldrautbildning, se 1975 års

kommittéberättelse S 19. Gruppen har den 15 februari 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:5)

Föräldrautbildning. Kring barnets födelse.

Gruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv sammanträden. Därutöver har i oktober 1978 anordnats en konferens med

studieförbunden angående föräldrautbildning. Gruppen deltar vidare aktivt i försöksverksamheter med föräldrautbildning.

Gruppen beräknas avge sitt slutbetänkande angående föräldrautbildning

under senare delen av år 1979.

4. Barnmiljöutredningen (S 1973:08)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för att

undersöka barnens levnadsförhållanden:

85Kommittéer: Socialdepartementet —S:5

Utredningsman:

Rexed. Bror A., generaldirektör

Sekreterare: Lund, Karin, socionom Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse S 31.

Utredningens sekretariat har under året haft tre sammanträden. Utredningen har i december 1978 avgett en slutrapport.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 januari 1974 för att

pröva vissa frågor inom föräldraförsäkringen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari 1974):

Utredningsman:

Odhnoff, Camilla, landshövding Experter: Haliberg, Kajsa. hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1977) Johansson, Karl-Axel, sekreterare (t.o.m. den 22 oktober 1978) Jönsson, E. Gustav, departementsråd (t.o.m. den 31 juli 1978) Karlsson, Vanja M., seminarielärare (fr.o.m. den I augusti 1978) Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti

1978)

Liljeström, Rita, universitetslektor Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977) Olin, Patrick, med. lic. (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Persson, Gustav B., sekreterare Persson, Inger, förskollärare (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

Sjöberg, Margit E., länsarbetsdirektör

Svensson, Inge G., direktör Svensson, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 mars 1978)

Winberg, Ylva, sekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Sekreterare: Blomqvist, Karen, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (t.o.m. den 31 juli 1978) Bitr. sekreterare:

Arve-Parés, Birgit E., fil. kand.

Etzler, Cecilia E. M., byrådirektör (t.o.m. den 31 juli 1978)

S:5 Skr 1978/79:103 86

Gurner., Ulla, fil. kand. (fr.o.m. den I augusti 1978) Karlsson, Vanja M., seminarielärare (t.o.m. den 31 juli 1978) Olin, Patrick, med. lic. (fr.o.m. den I juli 1977 1.0.m. den 31 juli 1978) Sjöblom, Kerstin, psykolog (fr.o.m. den I april 1976)

Lokal: Drottningholmsvägen 14, I tr., 11242 Stockholm, tet. 51 84 39

tkanstö, 5175 51 (Blomqvist? Direktiven för utredningen. se 1975 års kommittéberättelse S 22. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden. Utredningen har i april 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:39)

för små barn och likaledes i september 1978 en rapport (Ds S 1978:15)

Hiälsorisker och hälsovård för barn i daghem. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) (MAK)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 januari 1974 för att utreda vissa unsvarsfräågor m. m. inom hälso- och sjukvården (se Post- och Inrikes tidn. den 25 januari 1974): Ordförande: Lidbeck, P. Ingmar. regeringsråd Sakkunniga: Hjern. Bo G.. verkst. direktör Hjerne, Gunnar, f. d. landstingsråd Karlsson. F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Larsson, Erik, lantbrukare. led. av riksdagen Wilander, Sven E.. landstingsman Experter:

Herner, N. Birger E., överläkare Hult, Lennart A. F. W., professor (fr.o.m. den 31 augusti 1978) Hultstrand, Lars R.. hovrättsassessor

Kullberg, Gunni V.. förste förbundssekreterare Langton, Börje, byråchef Lundqvist, Lilly M.. första skötare Malmqvist, Jan S. N.. tandläkare

Roos, Kurt H. G.. tf. avdelningschef Royen, Sverre N. H., direktör

Serner, Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 26 februari 1976) Sullivan, Lars G. M.. överläkare (fr.o.m. den 31 augusti 1978)

57Kommittéer: Socialdepartementet —S:7

Sekreterare:

Holmquist. Gertrud M. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1977

t.o.m. den 14 november 1978) Prom, Peter F. G.. hovrättsassessor Wistrand, Birgitta M., sekreterare (t.o.m. den 31 oktober 1978)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tr., tel. 619507. Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommitteberättelse S 23.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden.

Kommittén har i mars 1978 avgett huvudbetänkandet (SOU 1978:26)

Hälso- och sjukvårdspersonalen - ansvarsfrågor - samverkan personal -

patienter.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1979.

7. Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning ($ 1974:04) (NEPO)

Tilikallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1974 med uppdrag att företa en översyn av personalorganisationen vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Utredningsman:

Jonsson, Folke, byråchef

Experter:

Blixt, Olov, ombudsman

Danielsson, Birger, direktör

Nordström, Gösta, byråchef

Söderman, Elis A., ombudsman Sekreterare:

Roslönn, Ulf, byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1977)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tr., tel. 688676. Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva

sammanträden samt företagit uppföljande resor till några vårdanstalter.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

S:8 Skr 1978/79:103 88

8. Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till socialdepartementet knuten delegation ha till uppgift dels att med utgångspunkt i departementets verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt avseende forskningsoch utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för

socialpolitiken: |

Ordförande: Ifvarsson, Carl-Anders, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Ledamöter: Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd (fr.o.m. den I oktober 1977) Berfvenstam, Ragnar A. G., professor (t.o.m. den 14 mars 1978)

Bjurulf, Per, professor (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Engström, Arne V., professor, generaldirektör

Göransson, G. Bertil, oppositionsråd (fr.o.m. den I december 1976)

Hedlén, Bengt R., socialdirektör Lindahl, Hedda, statsråd (t.o.m. den 22 maj 1978)

Nilsson, Ruth, landstingsledamot (fr.o.m. den 23 maj 1978)

Rehn, L. Gösta, professor Rexed, Bror A., generaldirektör (t.o.m. den 28 februari 1978) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 30 juni 1979) Wiklund, Svea S. S., led. av riksdagen Åström, Lars-Åke E., generaldirektör

Ersättare: Baude, Annika M. C., avdelningschef (för Wennström) (fr.o.m. den I november 1978 t.o.m. den 30 juni 1979) Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (för Lindahl) (fr.o.m. den 5 november 1976)

Janson, Carl-Gunnar, professor (för Berfvenstam) Kjellgren, Eivor, intendent (för Wiklund) (fr.o.m. den I april 1977) Korpi, F. Walter, professor (för Rehn) Lovén, John T., sektionschef (för Andersson) (fr.o.m. den 13 maj 1976) Magnusson, Nils, departementsråd (för Ifvarsson) Skalin, E. Douglas, förste sekreterare (för Göransson) (t.o.m. den 22

maj 1978)

Smedmark, Göran G:son, byråchef (för Åström) (fr.o.m. den I september 1977)

89Kommittéer: Socialdepartementet S:9

Stark, K. Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (för Rexed) (t.o.m. den 31 oktober 1978) Villner, Ina, sekreterare (för Göransson) (fr.o.m. den 23 maj 1978) Experter: Elmhammer, Nils E. I., tf. avdelningschef (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Forslund. E. Birger, kansliråd Wallberg, Klas H. S., avdelningschef (t.o.m, den 5 mars 1978)

Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef (fr.o.m. den 1 april 1976) Sekreterare: Uggla, G. Inga-Lill, fil. lic. Bitr. sekreterare: Jonsson, Lena B., departementssekreterare (fr.o.m. den 25 oktober 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Stigmark, Kerstin, byråsekreterare (fr.o.m. den 24 augusti t.o.m. den 31 december 1978) Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 Särskilda direktiv har ej meddelats. Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre sammanträden. Dessutom har delegationens arbetsutskott sammanträtt

fem gånger.

Fem rapporter har givits ut, som ger en analys av problemen och en

översikt av behov av forsknings- och utvecklingsarbete. En initiativgrupp för narkomanvårdsforskning har även bildats. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

9. Pensionärsundersökningen (S 1974:06) (PU)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en undersökning angående åldringsvården m. m.:

Utredningsman:

Forslund, E. Birger, kansliråd

Experter:

Barenthin, Willi, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1977)

Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Ekberg, Valter, sekreterare Petersson, Kerstin, sekreterare Skalin, E. Douglas, sektionschef

S:9 Skr 1978/79:103 90

Svanborg, Alvar, professor Sälde, K. A. Henry, avdelningschef Widman, Mona G. U-B., socialassistent Sekreterare: Hedin, Bernt, departementssekreterare Redgert, Jan I. G., avdelningschef Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 27. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden. Utredningen har i december 1977 avgett huvudbetänkandet (SOU 1977:98) Pensionär 75 samt bilagorna (SOU 1977:99) Diagram och tabeller, Bilaga A och (SOU :1977:100) Intervju-undersökningen, Bilaga B. Utredningen har vidare i december 1978 avgett särskilda rapporter om social hemhjälp, färdtjänst, ålderdomshem och hemsjukvård. Uppdraget är därmed slutfört.

10. Regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07)

FTillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda regionsjukvårdens organisation m. m.: Ordförande: Söderqvist. Bengt O. A., expeditionschef Sakkunniga: Alsén, Sven, tf. överdirektör Eskel, Arvid, f. d. landstingsråd Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Olsson, Harald, landstingsråd (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Experter: Fredriksson, H. Einar, byråchef Gremner, Kjell, organisationschef Hamberger, Carl-Axel, professor Hjern, Bo G., verkst. direktör Nygren, G. Ingemar, departementsråd Roos, Kurt H. G., tf. avdelningschef (fr.o.m. den 1 september 1976) Skalin, E. Douglas, utredningssekreterare (fr.o.m. den I september 1976) Werkö, Lars, professor (t.o.m. den 20 februari 1978) Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef Sekreterare: Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

91Kommittéer: Socialdepartementet S:11

Bitr. sekreterare:

Olofsson, C. Sigbjörn, fil. kand. (fr.o.m. den 16 februari 1976)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden.

Utredningen har i december 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:70)

Regionsjukvården. Genom ett särskilt projekt har analyserats regionsjukvårdens innehäll och avgränsning mot länssjukvården m. m.

Detta material redovisas som huvudbilagor till betänkandet (SOU 1978:71)

Huvudbilaga I - Medicin och onkologi samt (SOU —1978:72) Regionsjukvården Huvudbilaga 2 - Kirurgi.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en översyn av hälsovårdsstadgan:

Ordförande:

Sundström, Thorsten, f. borgarråd

Sakkunniga:

Andersson, Karl-Gustav, kommunalråd Andersson, Roland I., länshälsovårdskonsulent Johansson, J. Erik, lantbrukare, led. av riksdagen Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 mars 1977) Rinder, Lennart, medicinalråd Törnquist, Harry E., byggnadsråd Ågren. Lars O. T., direktör

Experter:

Eriksson, Sune, avdelningsdirektör Hallbäck, N. Thore, direktör Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor KöÖhl, Olof F. E.. rättschef (fr.o.m. den 10 mars 1977)

Mollstedt, Bengt O., stadskikare

Petrelius, Torsten, avdelningschef

Swarén, Ulla M., byråchef

Sekretcrare:

Meyer, Eennart S. G., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare:

Berglund, Bengt I., byrådirektör

S:11 Skr 1978/79:103 92

Direktiven för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse S 29. Utredningen har i juni 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd. Uppdraget är därmed slutfört.

12. Utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede (SLS)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för att utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede: Ordförande: Rexed, Bror A.. generaldirektör Sakkunniga: Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen Einhorn, Jerzy, professor Giertz. Gustav B., professor Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kärnek, Ruth I. C., oppositionsråd Linder, Lars G., överläkare Zetterström-Lagervall, Gerd M., direktör Willig, Anna, undersköterska Experter: Carlheim-Gyllensköld. Karin, fil. dr Feigenberg, Loma, bitr. överläkare Langton. Börje, byråchef Sekreterare: Björkman, Marie-Louise (Malou) K., fil. kand. Wistrand, Birgitta M., sekreterare (fr.o.m. den I december 1976) Lokal: Socialstyrelsen, Linnégatan 87, Fack, 106 30 Stockholm, tel. växel 14 06 00 Särskilda direktiv har ej meddelats. Utredningen har i september 1977 avgett rapporterna (SOU 1977:81) Vårdpersonal, Utbildning och attityder, (SOU 1977:82) Att dö på sjukhus och (SOU 1977:85) Patienter. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden. Utredningen beräknas avge sitt huvudbetänkande under våren 1979.

93 Kommittéer: Socialdepartementet S:13

13. Ledningsgruppen (S 1974:11) för försöksverksamhet inom

socialvården

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 för försöksverksamhet inom socialvården:

Ordförande:

Göransson, G. Bertil, oppositionsråd

Ledamöter:

Lovén, John T., sektionschef

Nilsson, Göte, planeringschef

Ottoson, Ivan, byråchef Thorstenson, R. Billy, kansliråd

Villner, Ina, sekreterare

Experter:

Holmquist, Lizzie, folkskollärare

Larnstedt, A. Ossian G., f. d. departementsråd Magnusson, Nils, departementsråd (fr.o.m. den I februari 1976)

Ording, Jan, byråchef (fr.o.m. den 20 maj 1976) Palm, Margit, kommunalråd

Wingqvist, Kay Vilhelm, fil. kand. (fr.o.m. den 2 december 1976) Bitr. sekreterare: Haeggström, Ingrid M., assistent (t.o.m. den 30 juni 1978) Lamnevik, Gunilla, förste sekreterare

Ledningsgruppen har till uppgift att bedriva försöksverksamhet inom

socialvården, främst barna- och ungdomsvården i syfte att ge praktiska erfarenheter inför förestående reformarbete på «grundval av socialutredningens och fosterbarnsutredningens intentioner. Särskilda direktiv har ej meddelats.

Ledningsgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden. Den referensgrupp med företrädare för de fackliga organisationerna, som knutits till ledningsgruppen, har under samma tid

sammanträtt en gång. Ledningsgruppens försöksverksamhet bedrivs i Skåne och innefattar särskilda projekt i elva kommuner, ändrat utnyttjande av mom regionen befintliga institutioner samt utbildnings- och konferensverksamhet i an-

slutning härtill. En utvärderingsrapport har avgetts i december 1978. Uppdraget är därmed slutfört.

S:14 Skr 1978/79:103 94

14. Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975 :02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 om samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet: Ordförande: Sjöberg. N. Björn V., rättschef

Ledamöter: Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1976) Carlsson, Bo, utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 januari 1978) Ekberg, Leif, justitiecombudsman

Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Karlsson, Helge G.. metallarbetare, led. av riksdagen Ringaby, Per-Eric, godsägare, led. av riksdagen

Westerberg, Bengt C. G., statssekreterare (fr.o.m. den 19 november 1976 t.o.m. den 26 januari 1978)

Experter:

Björne, B. Gunnar, departementsråd Edvardsson, P. Einar, byråchef Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare

Nelander, Sven, utredningssekreterare Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör

Pårud, Nils G.. universitetslektor Smedmark, Göran G:son, byråchef

Svensson, Inge G., direktör

Walander, Håkan I., ombudsman

Sekreterare:

Eriksson, C. Ingemar, fil. kand. Gustavsson, Bengt A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1979) Kärrström, Margit E. V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Schering, Per E., försäkringsrättsassessor

Lokal: Oxtorgsgatan 4, 7 tr., tel. 21 58 95 (Eriksson), 21 50 97 (Schering)

och 031/17 38 00 (Kärrström). Postadress: Socialdepartementet, Fack,

103 20 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse S 29.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden.

Utredningen har i juni 1978 avgett delbetänkandet (Ds 5 1978:3) Ekonomiskt stöd vid yrkesinriktad rehabilitering m. m. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

Ne in Kommittéer: Socialdepartementet S:15

15. Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 december 1975 för att utreda frågan om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården:

Ordförande: Hörnlund, O. Börje. skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976) Sakkunniga:

Carlshamre, Nils O. G., lekior, led. av riksdagen

Fridh, K. Göte, landshövding (fr.o.m. den I december 1976)

Göransson, G. Bertil, oppositionsråd

Holst, Hans-Eric, landstingsråd

Kärnek, Ruth I. C.., oppositionsråd

Olsson, Gunnar, journalist. led. av riksdagen Petersson, Karl-Anders P., bankkamrer, led. av riksdagen

Swartz, Kersti V., fru, led. av riksdagen

Experter: Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 22 februari 1977)

Bratthall, 1. Birgitta, departementssekreterare

Croné, Ulrica, vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m.

den 5 april 1976)

Hillerdal, N. Olof, docent (fr.o.m. den I december 1976 t.o.m. den I november 1978) Hjern, Bo G., verkst. direktör (fr.o.m. den 29 december 1975) Hultstrand, Lars R.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 29 december 1975) Lönnquist, John Gunnar, förste sekreterare (fr.o.m. den 2 november

1978)

Marjasin, Sigvard, förbundsordförande (fr.o.m. den 5 april 1976) Rahm, Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 29 december 1975) Royen, Sverre N. H., direktör (fr.o.m. den 22 februari 1977) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 29 december 1975) Sekreterarc: Brynolfsson, Gustaf V., avdelningschef (fr.o.m. den I november 1977) Serner, Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ågren. Staffan, kanslichef (fr.o.m. den I november 1977) Lokal: Oxtorgsgatan 4,7 tr., tel. 215722 (Serner). Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del HH S 2.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1979.

S:16 Skr 1978/79:103 9I6

16. Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 april 1976 med uppgift

att på grundval av de praktiska erfarenheterna förbättra underlaget för kommunernas utbyggnadsplanering och beräkningar av platsbehovet inom barnomsorgen: Ordförande:

Thorstenson, R. Billy, kansliråd

Ledamöter: Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör Johansson, Karl-Axel, sekreterare (t.o.m. den 5 november 1978) Karlsson, Tore, sekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978) Experter: Dreber, 1. Agneta, förste revisor (fr.o.m. den 16 mars 1978) Elmhammer, Nils E. I., tf. avdelningschef Hammarberg, Margareta, departementssekreterare Hardeberg, Gunilla I., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den I5 mars 1978) Jonsson, Bo A., departementssekreterare Westin, Aina V. H., ombudsman Sekreterare: Johansson, E. Gunnel L., byrådirektör (fr.o.m. den 21 november 1977) Torring, Lisbeth, socionom Bitr. sekreterare: Terne, Eva, fil. kand. (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Lokal: Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (Torring) Direktiven för planeringsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse de! ITS 4.

Planeringsgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden.

Gruppen har den 13 oktober 1977 fått tilläggsuppdrag att analysera i vad män kommunerna enligt barnomsorgsplanerna når upp till ca 80 procent av

det platsbehov som med ledning av 1975 års förskoleplan kunde beräknas

för år 1980. Den 29 november 1977 avrapporterades tillläggsuppdraget i en promemoria om kommunernas barnomsorgsplaner.

Planeringsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

97 Kommittéer: Socialdepartementet —S:18

17. Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig

Tillkalade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om sjukvård i krig:

Ordförande:

Petersson, Per M.. hemmansägare, led. av riksdagen

Ledamöter:

Hansson, Lilly E., mentalskötare. led. av riksdagen Litzner, Ragnar. landstingsråd

Nilsson, Göte, landstingsledamot Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experter: Börjeson, Börje, driftchef (fr.o.m. den 4 mars 1977) Gyllö, Sture A., avdelningschef Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Lindgren, S. Åke, generalläkare

Lundgren, Nils-Gunnar, överstelöjtnant Orrö, Sven-Erik O., departementsråd

Persson, Sven-Åke, landstingsdirektör Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wiktorin. Bengt. sektionschef

Sekreterare: Skoglund, Caj U.

Lokal: Karolinen/F 432, 651 80 Karlstad. tel. 054/10 30 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 17. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 15 sammanträden. Utredningen har i december 1978 avgett huvudbetänkandet (SOU 1978:83) Sjukvården i krig. Utredningens arbete beräknas pägå under hela år 1979.

18. Prostitutionsutredningen (S 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en kartläggning av prostitutionen m. m.:

Särskild utredare:

Lindquist, Inger G.. rådman, led. av riksdagen

7 Riksdagen 1978-79. I saml. Nr 103

S:18 Skr 1978/79:103 98

Sakkunniga: Borg, Arne, bitr. socialdirektör

Elwien, Folke, polisintendent

Grönwall, Lars O., departementsråd Liljeström, Rita, universitetslektor Mänsson, Sven-Axel, sociolog Nelin, Anders, polisintendent Persson, Leif G. W., kriminolog Sjöberg, Tage B., departementssekreterare

Sekreterare:

Fröhling, Michael, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1978) Olsson, Hanna, byrådirektör

Lokal: Oxtorgsgatan 4,7 tr... tel. 211972 (Olsson). Postadress: Socialdepartementet, Fack. 103 20 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del ]I S 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

19. Utredningen (S 1977 :02) om sjukvårdens inre organisation

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att

utreda vissa frågor om sjukvårdens inre organisation:

Ordförande: Wieslander, K. H. Bengt, regeringsråd

Ledamöter: Ekberg, Sewon, personalchef Göransson, G. Bertil, oppositionsråd

Ihre, Thomas, docent

Lundqvist. Marianne, förbundsordförande

Marjasin, Sigvard, förbundsordförande Pettersson, S. Åke E.. landstingsråd

Experter:

Alsén, Sven, tf. överdirektör

Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare Gardell, Bertil G. T. B., professor Gavelin, Wanja, sektionschef Lamnevik, Gunilla, förste sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1978)

Petersson, Birgitta, förste sekreterare (t.o.m. den I1 september 1978)

99 Kommittéer: Socialdepartementet 5:20

Sekreterare: Boivie, Marianne. sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Lokal: Oxtorgsgatan 4,7 tr., tel. 20 68 07 (sekreteraren). Postadress: Socialdepartementet, Fack. 103 20 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 2.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit sex

september - oktober 1978 sammanträtt tre gånger. Utredningen beräknas avge en idépromemoria i början av år 1979. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1979.

20. Tobakskommittén (S 1977:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att utarbeta ett program för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar:

Ordförande: Hillerdal, N. Olof, docent Ledamöter: Andrén, Margareta, ers. för led. av riksdagen

Hyttring, Jan, landstingsråd Litzner, Ragnar, landstingsråd

Mäåärtensson, A. Iris, studieombudsman, led. av riksdagen

Experter: Lindau, Christer, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I juni 1978) Nordberg, B. Krister, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 maj 1978) Ramström, Lars, direktör Sevéus, Vallentin, förbundssekreterare

Östby, Nils, avdelningsdirektör

Sekreterare: Nordgren. Paul, sekreterare (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tri, tel. 342422. Postadress:

Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberittelse del II S 3.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit tolv sammanträden. Kommittén har i mars 1978 avgett delbetänkandet (Ds S 1978:7) Rökfria miljöer. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

S:21 Skr 1978/79:103 100

21. Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att göra en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning: Särskild utredare: Palm. Böret, justitieråd Sakkunniga:

Bishop, Norman. byråchef

Carlsson, Gösta, professor Esbjörnson, Esbjörn, byråchef

Fors, Åke Hj., departementsråd

Ording, Jan, byråchef

Expert: Hagnell, Olle, professor (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Sekreterare: Karlsson, Christer, departementssekreterare

Olsson, Orvar, fil. lic. (fr.o.m. den I maj 1977) Bitr. sekreterare: Fant, Maj, socionom (fr.o.m. den I maj 1978) Johansson, Torbjörn, byråassistent (fr.o.m. den I oktober 1977) Olsson, Börje, byråsekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977) Ritter. Kristin, socionom (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 oktober

1978)

Roth, Christer, föreståndare (fr.o.m. den 28 maj 1978) Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tr., tel. växel 763 10 00 (Christer Karlsson), 67 38 55 (Orvar Olsson). Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 4.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden. Utredningen har den 29 december 1977 avgett betänkandet (Ds S 1977:8) Undersökningar av narkotikavanor samt den 29 juni 1978 rapporten (Ds $ 1978:10) Definitionsproblem vid narkotikaundersökningar. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

22. Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkotikafrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med

uppdrag att föreslå och initiera insatser mot narkotikamissbruket och verka för samordning av insatserna på detta område:

101 Kommittéer: Socialdepartementet S:23

Ordförande: Larsson, Gerhard, statssekreterare Ledamöter:

Carlsson, Rune, förbundsdirektör

Friksson, Lennart, generaltulldirektör

Järdler, Sven A., direktör Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f. d. led. av riksdagen

Montgomery, J. Henry A., statssekreterare

Orring. Jonas A.. generaldirektör (avliden)

Persson, Carl J. G., landshövding Rehnberg. K. Bertil, generaldirektör Rexed, Bror A.. generaldirektör Romander, Holger A. G.. rikspolischef Sekreterare: Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Lundborg, Hans, avdelningssekreterare (fr.o.m. den I maj 1977) Sannegård, Wilhelm, byrådirektör (fr.o.m. den I maj 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 5.

Ledningsgruppen har den 8 februari 1978 avgett betänkandet (Ds $ 1978:2) Åtgärder mot narkotikamissbruk. Efter en tids uppföljningsarbete är uppdraget slutfört.

23. Utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall

Tillkaliad enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om barnolycksfallen:

Särskild utredare:

von Euler, Rigmor, barnombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1977) Sakkunniga: Eek, Karin, skolöverläkare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Fraenki, Claes, arkitekt (fr.o.m. den 15 juni 1977 t.o.m. den 15 februari

1978)

Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Lantz, V. Inga B., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 februari

1978)

Lindencrona, Hanne, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Lindquist, Ivonne, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1977) Petersson, Owe, sjukhusdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1977) Ringstedt, Nils A. E., byråchef (fr.o.m. den 15 juni 1977) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

S:23 Skr 1978/79:103 102

Experter: Barr, Mats. barnhälsovårdsöverläkare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Berfvenstum, Ragnar A. G., professor (fr.o.m. den I november 1977) Johansson, Lars. förste sekreterare (fr.o.m. den I november 19771 Mann, Kent V.. sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Westius. Stefan, forskare (fr.o.m. den 15 juni 1978)

Sekreterare:

Lundqvist, Lars-Åke, jur. kand. (fr.o.m. den 15 juni 1977) Bitr. sekreterare:

Bäckström. Kerstin R. A.. fil. kand. (fr.o.m. den I juni 1978)

Lokal: Drottningholmsvägen 14, I tr... 11240 Stockholm, tel. 51 84 29 (Lundqviso, 51 44 28 (Bäckström) Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse de! II S 6.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1979.

24. Utredningen (S 1977 :08) om frågan om kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare i den öppna vården m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare i den öppna vården m. m.: Särskild utredare:

Hjerne, Gunnar. f. d. landstingsråd

Experter: Bergman. Sven-Eric, avdelningschef Häggmark, Siri, distriktssköterska (fr.o.m. den 12 september 1977) Laurell, Björn, överläkare Lindberg, Ingemar, sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindgren, Anders, departementssekreterare

Nordlander. Nils Brage, överläkare

Rädö. E. Göran, bitr. sjuk vårdsdirektör

Wictorsson, Karl-Eric A., avdelningschef Sekreterare: Lönnquist, John Gunnar, förste sekreterare

Bitr. sekreterare:

Hasselgren, Ann-Mari, sekreterare

103 Kommittéer: Socialdepartementet S:25S

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 S 9.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 14 sammanträden. Studiebesök har företagits i vissa andra länder. Utredningen har i november 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:74)

Husläkare - en enklare och tryggare sjukvård.

Uppdraget är därmed slutfört.

25. Utredningen (S 1977:09) om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 för att

utreda vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska

laboratorium (SBL):

Ordförande: Björkman, K. Gösta, f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Ledamöter: Engman, Jan G., avdelningschef (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Filipsson, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Nicander, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 oktober 1977 t.o.m. den 29 juni 1978)

Rahm, Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Rinder, K. Lennart, medicinalråd (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Experter: Böttiger, Lars Erik, professor (fr.o.m. den 30 juni 1978) Edstrand, Märta, expeditionsförman (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Liljestrand, Åke, professor (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Söderholm, Jan, laboratorieingenjör (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Bergquist, Robert, docent (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Sekreterare: Lundgren, Dan, byrådirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977 t.o.m. den 5 oktober 1978)

Direktiven för utredningen, sc 1978 års kommittéberättelse del II S 10.

Utredningen har den 30 augusti 1978 avgett betänkandet (Ds S 1978:17) Produktionsavdelningen vid statens bakteriologiska laboratorium samt Försörjningen med bakteriologiska preparat. Uppdraget är därmed slutfört.

S:26 Skr 1978/79:103 104

26. Utredningen (S 1977 :10) om ADB inom den allmänna försäkringen m. m. (ALLFA) Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågor om ADB inom den allmänna försäkringen m. m.: Ordförande: Kindbom, Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen Ledamöter: Lindström, Gunvor, försäkringstjänsteman Ollen, R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Stephansson, Jan, civilekonom Sakkunniga: Bergvall, Olof. avdelningschef Engman, Jan G.. avdelningschef Osvald, Thomas, byråchef Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare Experter: Alexandersson, Stefan, byrådirektör Bohman, Sven, direktör Carlman, Synnöve, assistent Holmberg, Stig. direktör Johansson, Börje, ombudsman Lundberg, Bengt T.. avdelningsdirektör Sekreterare: Torpefält, Leif, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977) Öström, Klasgöran, byrådirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977) Lokal: Oxtorgsgatan 4,7 tr.. tel. 2114 06,21 67 03. Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del I1 S 7. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden. Ett utredningsprojekt under medverkan från riksförsäkringsverket och statskontoret har organiserats. Utredningen beräknas lämna två delrapporter under första halvåret 1979. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

27. Utredningen (S 1977:11) om läkemedelsinformation

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över

105 Kommittéer: Socialdepartementet 5:28

läkemedelsinformationen till läkarna och sjukvården i övrigt samt till

allmänheten:

Ordförande:

Dahlström, Gunnar, professor Ledamöter:

Eriksson, Bror R., landstingsråd

Liljestrand, Åke. professor Nohrlander, Åke. verkst. direktör Olsson, Bo Christer, vice verkst. direktör

Experter:

Eckerberg, Ingela, departementssekreterare Lennmarker, Göran, sakkunnig Lindau, Christer, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 7 april 1978) Strandberg, Inger, avdelningsdirektör

Wintzer, Stig, sekreterare

Sekreterare: Rosell, Sune, bitr. professor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 14

september 1978)

Westerling, Rune, farm. dr (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 14

september 1978)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 11.

Utredningen har den 20 juni 1978 avgett rapporten (Ds S 1978:13) Läkemedelsinformationen I. Synpunkter och förslag samt rapporten (DsS 1978:14) Läkemedelsinformationen II. Bilagor.

Uppdraget är därmed slutfört.

28. Omsorgskommittén (S 1977:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1977 för att utreda vissa frågor om omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda, psykotiska barn och flerhandikappade: Ordförande:

Andersson, Karl-Olof, landstingsledamot (t.o.m. den 19 oktober 1978) Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1978)

Ledamöter:

Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd Hallerby, Nils, landstingsråd

Signell, E. Sven-Gösta, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 oktober 1977)

Swartling, Fredrik, landstingsråd

Wiklund, Svea S. S., led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1978)

$:28 Skr 1978/79:103 106

Sakkunniga: Grunewald, Karl R., medicinalråd Grönwall, Lars O.. departementsråd Wessman, Lennart. särskoleinspektör Experter: Dahlin, Gunilla, psykolog Everitt, Allan. advokat Johansson, Karl-Axel, sekreterare (t.o.m. den 19 oktober 1978) Karlsson. Tore, sekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1978) Linder, Bengt. förste sekreterare Mattsson, Bengt Olof T.. departementssekreterare

Sekreterare: Bolander, Lars, socialchef

Fellenius, Olle, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978) Kildén. Anna-Lisa, avdelningschef (fr.o.m. den 18 september 1978)

Nolte, Lennart R. J.. anpassningslärare

Wahlström, Victor, kanslichef (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Bitr. sekreterare: Tengvall, Ingalill, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 6 februari t.o.m. den 6 juni 1978) Wendel, Maj-Britt, socionom (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lokal: Oxtorgsgatan 4,7 tr., tel. 216701 (Bolander), 214823

(Fellenius). = 214543 — (Kildém), 215088 (Nolte). Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II S 12.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden. Kommittén har i maj 1978 avgett (Ds S 1978:9) Rapport om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt i juni 1978 rapport om flerhandikappade med titeln Att vara flerhandikappad. Vidare har kommittén i maj 1978 utgivit ett studiematerial, Vi talar om

omsorgerna, avsett att användas I studiecirklar med utvecklingsstörda. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

29. Fluorberedningen (S 1977:13)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för vissa

vissa frågor om användning av fluor i kariesförebyggande syfte:

Ordförande: Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

107 Kommittéer: Socialdepartementet S:30

I.edamöter: Bengtsson. K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Hjelmström. I. Eva K., tjänsteman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 august: 1977) Karlsson, K. Ove, skogsarbetare. led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 19771 Klingvall, Maj-Inger, utredningsassistent (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Wachtmeister, Knut G. N.. led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Östergren. Karin, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Sakkunniga: Berglund. Fredrik, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Hedlin, John W. A.. medicinalråd (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Holmstedt, Bo R., professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977 Torell, Per, tandvårdschef (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Winberg, Jan, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Experter: Bruce. Åke, laborator (fr.o.m. den 26 september 1977) Cronström. J. N. Runo, tandläkare (fr.o.m. den 8 september 1977) Sekreterare: Lindgren, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26. Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Beredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio

sammanträden tili vilka har kallats bl. a. representanter för olika

organisationer och personalgrupper som berörs av beredningens arbete. Beredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1979.

30. Utredningen ($S 1977:14) om huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 september 1977 med uppdrag att utreda huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset och därmed

sammanhängande frågor:

Särskild utredare: Olsson, Bengt K.. landshövding (fr.o.m. den 15 november 1977 t.o.m. den 15 januari 1978) Persson, Carl J. G., landshövding (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Sakkunniga:

Kihl, Kristina, sjuksköterska (fr.o.m. den I mars 1978)

S:30 Skr 1978/79:103 108

Lagergren, Curt H., överläkare (fr.o.m. den I april 1978)

Nenzen, Sigrid, expeditionsföreståndare (fr.o.m. den I mars 1978)

Norberg, Bengt, ombudsman (fr.o.m. den 1 mars 1978) Experter: Bergkvist, Nils L., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Bergstedt, Tord L. H., sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Skilje, Ivar, finansdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Biträde: Olofsson, Gunnar, sjukhusdirektör Sekreterare: Palmstierna, T. Carl Oswald K.,f. d. byråchef (fr.o.m. den I mars 1978) Lokal: Karolinska Sjukhuset, 104 01 Stockholm, tel. 34 05 00 Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 13.

Utredningen har under tiden april - oktober 1978 hållit fem

sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under början av år 1979.

31. Texttelefongruppen (S 1977:15)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 för att i överensstämmelse med riktlinjerna i prop. 1976/77:87 utarbeta plan för hur

olika grupper handikappade skall få tillgång till telefon:

Ordförande: Fors, Åke Hj., departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Ledamöter: Gellstedt, Björn P. T.. departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Lindström, Jan-Ingvar, förste ingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Silwer, Jan, överingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Strömberg, Hjalmar M., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober

1977 t.o.m. den 28 maj 1978) Winblad, Ulf, sekreterare (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Åsbrink, Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 maj 1978)

Experter: Mattsson, Bengt Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober

1977)

Nolte, Lennart R. J., anpassningslärare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Thordin, Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

109 Kommittéer: Socialdepartementet S:32

Sekreterare: Sundelius, Claes-Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20

Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddetats.

Texttelefongruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit

nio sammanträden.

Gruppen har i augusti 1978 avgett delbetänkandet (Ds S 1978:16) Telefon för döva.

Gruppen fortsätter sitt arbete under hela år 1979.

32. Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 september 1977 för att göra en översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar: Ordförande: André, Gunilla K., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Ledamöter:

Forslund, Bo E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Heinemann, Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 10 november 1977)

Johansson, Ulla, småskollärare (fr.o.m. den 10 november 1977) Åkerlind, Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Sakkunniga: Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 7 februari 1978)

Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 7 februari 1978) Pripp, Nina M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 februari 1978) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare (fr.o.m. den 7 februari 1978) Expert:

Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 18 september 1978)

Sekreterare:

Helmer, Siv, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 30 december 1977 t.o.m. den 15 oktober 1978) Johansson, Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 18 september 1978)

Lundkvist, Gunnel, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 17 augusti 1978)

S:32 Skr 1978/79:103 110

Bitr. sekreterare: Persson, E. Annika, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 31 augusti 1978)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tr.. tel. 61 27 81 (Lundkvist), 67 49 20

(Johansson). Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 14.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

33. THX-utredningen (S 1977:17)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977 för översyn av THX-frågan m. m.:

Ordförande:

Hjern, Bengt K. L., regeringsråd (fr.o.m. den 9 november 1977) Ledamöter:

Einhorn, Jerzy, professor (fr.o.m. den 9 november 1977) Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen

(fr.o.m. den 9 november 1977) Larsson, Svante, leg. läkare (fr.o.m. den 9 november 1977) Lindahl, Hedda, statsråd (fr.o.m. den 9 november 1977 t.o.m. den 17 oktober 1978) Littmark, Blenda M. V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Stålberg, Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9

november 1977)

Sekreterare:

Johnsson, Lars-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den I december 1977) Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187,

201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 15.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden och genomfört ett studiebesök. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1979.

34. Läkemedelskontrollutredningen (S 1977:18) (SLK-utredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 för att

se över läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering:

tl Kommittéer: Socialdepartementet —S:35

Särskild utredare: Böttiger, Lars Erik, professor (fr.o.m. den 17 november 1977)

Experter: Eckerberg, Ingela, departementssekreterare (fr.o.m. den 23 december 1977) Eriksson, Lena. förste lokalvårdare (fr.o.m. den 23 december 1977) Lindau. Christer, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 23 december 1977) Mandahl, Håkan. byråchef (fr.o.m. den 23 december 1977)

Nyberg, Gunilla. apotekare (fr.o.m. den 23 december 1977)

Sanner, Marianne, kanstliskrivare (fr.o.m. den 23 december 1977)

Sekreterare: Hydén, Elisabeth, byrådirektör tfr.o.m. den 17 november 1977)

Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommitteberättelse del IT'S I och

SA

Utredningen har i juni 1978 avgett betänkandet (Ds S 1978:12) Den statliga läkemedelskontrollen. Uppgifter, organisation och finansiering. Uppdraget är därmed slutfört.

35. Beredningsgruppen (S 1977:19) för att förbereda det internationella barnåret 1979

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att förbereda det internationella barnåret 1979: Ordförande: Gustavsson, K. Rune, led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 5 november 1978) Romanus, Gabriel, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 november 1978) Vice ordförande: Palmlund, Thord G., statssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978) Ullsten. S. K. Oiof (Okv, statsminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 5 november 1978)

Ledamöter: Andersson, Karin E., förbundssekreterare., led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977) Andersson, Örjan, informationskonsulent (Sveriges ungdomsorganisa-

tioners landsråd) (fr.o.m. den 6 mars 1978) Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

november 1977)

$:35 — Skr 1978/79:103 | 112

Baude, Annika M. C., avdelningschef (fr.o.m. den 6 mars 1978) Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 19 februari 1978) Gustavsson, Bengt, förbundsordförande (fr.o.m. den I november 1977) Hedvall. Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977) Hellström, Mats J.. fil. kand.. led. av riksdagen (fr.o.m. den I november

1977)

Landström. Sten-Sture H.. direktör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Michanek, Ernst N.. generaldirektör (fr.o.m. den I november 1977)

Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977) Nordlander, Nils Brage, överläkare (fr.o.m. den I november 1977) Rexed, Bror A., generaldirektör (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Sellergren, Ulf G. E., departementsräd (fr.o.m. den 15 mars 1978) Sjöberg, Gunvor, sekreterare (fr.o.m. den I november 1977) Svensson, Jerry, förbundssekreterare (Statens Ungdomsråd) tfr.o.m. den 6 mars 1978)

Thedin, Nils, direktör (fr.o.m. den I november 1977)

Thorstenson, R. Billy, kansliråd (fr.o.m. den I november 1977) Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör (fr.o.m. den I november 1977)

Expert:

Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 november

1978)

Sekreterare: Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 5 november 1978) Hardeberg, Gunilla L., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 6 november

1978)

Bitr. sekreterare: Mannegard. E. Margareta, fil. kand. (fr.o.m. den I januari 1978)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm,

tel. växel 763 10 00

Direktiven för beredningsgruppen, se 1978 års kommittéberättelse del II

S I6.

Bercedningsgruppen har under perioden hållit fem sammanträden.

Beredningsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

113 Kommittéer: Socialdepartementet —$:37

36. Utredningen ($S 1977 :20) med uppdrag att se över priskontrollen av läkemedel |

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 för att

se över priskontrollen av läkemedel:

Särskild utredare: Carlson, Sune, professor (fr.o.m. den 17 november 1977)

Experter:

Adler, Lars, ekon. lic. (fr.o.m. den 13 december 1977) Almström, Bjarne A., byråchef (fr.o.m. den 13 december 1977)

Barenthin, Willi, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 december

1977)

Eckerberg, Ingela, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 december

1977) Edstedt, Ulf, direktör (fr.o.m. den 13 december 1977)

Hallman, L. Åke G., avdelningschef (fr.o.m. den 13 december 1977) Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m. den 13 december 1977) Nohrlander, Åke, verkst. direktör (fr.o.m. den 13 december 1977)

Wiström, Olle, ekonomichef (fr.o.m. den 13 december 1977)

Sekreterare: Hörnell, Erik F., universitetslektor (fr.o.m. den 17 november 1977) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II S 3.

Den särskilde utredaren har den 20 juni 1978 avgett betänkandet (Ds S

1978:11) Pillerpriser. Uppdraget är därmed slutfört.

37. Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i samhället

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att undersöka de homosexuellas situation i samhället: Ordförande:

Sturkell, Carl-Edvard, lagman (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Ledamöter: Ahlmark, Lars F., fil. mag., avdelningschef, ers. för led. av riksdagen

(fr.o.m. den 17 januari 1978)

Bohlin, Eva, lärare (fr.o.m. den 17 januari 1978) Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 januari 1978) Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 januari 1978) Malmgren, Lena, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den 17 januari 1978)

8 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

$S:37 Skr 1978/79:103 114

Experter: Ekdahl, Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 mars 1978) Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 januari

1978)

Sekreterare: Hansson, Johan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978) Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187,

201 21 Malmö, tel. 040/749 50

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del I1 S 2.

Utredningen har under tiden april - oktober 1978 hållit fem

sammanträden, vilka huvudsakligen haft formen av diskussionsmöten med de homosexuellas organisationer och med olika myndigheter.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

38. 1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 för att

göra en översyn av den allmänna tandvårdsförsäkringen m. m.:

Ordförande: Englund, K. Svante I., överdirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Ledamöter:

Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 januari 1978) Claesson, Halvard, landstingsråd (fr.o.m. den 16 januari 1978) Dahl, Gerd B., ombudsman (fr.o.m. den 16 januari 1978) Gustafsson, Hans 1., stadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 januari 1978) Öfström, Sylve, landstingsledamot (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Sakkunniga: Hedlin, John W. A., medicinalråd (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Marits, Arvo A., byråchef (fr.o.m. den 16 januari 1978) Sandberg, Lars, förbundsdirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Wintzer, Stig, sekreterare (fr.o.m. den 16 januari 1978) Experter: Böhlin, Erling, tandläkare (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Ek, Bengt, tandvårdschef (fr.o.m. den 16 januari 1978)

115 Kommittéer: Socialdepartementet 5:39

Gardeström, Linnéa, kanslichef (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Markén, Karl-Erik, övertandläkare (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Mattsson, Bengt Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Sundberg, Hans E., tandläkare (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Ågren, Sture, tandtekniker (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Sekreterare:

Högberg, Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 16 januari 1978) Bitr. sekreterare:

Carlsson, Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978) Malmqvist, Jan S. N., tandläkare (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Lokal: Spri, Sehlstedtsgatan 9, Fack, 102 50 Stockholm, tel. 63 05 60

(Högberg)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del IT S 4.

Utredningen har t.o.m. oktober 1978 hållit åtta sammanträden. En

särskild arbetsgrupp för frågor om tandvård till handikappade har därjämte hållit två sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

39. Organisationskommittén (S 1978:02) för försäkringsrätterna

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för att

ombesörja erforderliga förberedelser för försäkringsrätternas verksamhet fr.o.m. den 1 januari 1979: Ordförande:

Järnbrink, Hans G., f. d. överdirektör (fr.o.m. den 6 mars 1978) Ledamöter:

Bengtsson, Albert. försäkringsrättsråd (fr.o.m. den I december 1978)

Blom, Åke M., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978) Sjöberg, N. Björn V., rättschef (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Wilhelmsson, Börje A., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 1 december

1978)

Experter:

Bengtsson, Albert, försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 25 maj t.o.m. den 30

november 1978) Krook, Inger, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Kärrström, Margit E. V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Linde, Torsten, chef för försäkringsrådet (fr.o.m. den 6 mars 1978)

S:39 Skr 1978/79:103 116

Nilsson, Gunnel, assistent (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Strand, Birgit, byrådirektör (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Wilhelmsson, Börje A., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 25 maj t.o.m.

den 30 november 1978) Sekreterare:

Blomgren, Lars A., byrådirektör (fr.o.m. den 17 april 1978) Horneij, Lennart, organisationsdirektör (fr.o.m. den 17 april 1978)

Tengvall. Sven-Erik G., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 mars

1978)

Lokal: Drottninggatan 20, 2 tr., tel. 212269 (Järnbrink), 21 2989

(Blomgren), 21 29 82 (Horneij). direktval 763 33 88 (Tengvall). Postadress:

Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Organisationskommittén har under tiden mars - oktober 1978 hållit 19 sammanträden.

Kommittén har genomfört de organisatoriska och praktiska förberedelserna för verksamheten vid försäkringsrätterna som startar den 1

januari 1979. Regeringen har genom beslut den 10 november 1978 uppdragit åt organisationskommittén att fullfölja utredningsarbetet angående bl. a.

vissa administrativa frågor för försäkringsrätterna. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

40. Beredningen (S 1978:03) för försöksverksamhet rörande samarbete inom läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att planera, samordna och successivt utvärdera en försöksverksamhet rörande samarbete inom läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer

samt lämna förslag beträffande utformningen av en eventuell framtida reguljär verksamhet inom detta område:

Ordförande:

Lennmarker, Göran, sakkunnig (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Ledamöter:

Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Elfwendahl, Bo, kansliråd (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Poluha, Olov, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Stenson, Bo, byrådirektör (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Tyndal, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

117 Kommittéer: Socialdepartementet S:41

Sakkunniga:

Karlsson. Bengt, direktör (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Lundbäck, Holger, professor (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Rönmark. John, direktör (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Wahlqvist. Stig. direktör (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Sekreterare:

Karlén, Ingvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1978)

Lundgren, Dan, byrådirektör (fr.o.m. den 13 november 1978)

Lokal: Fredsgatan 2, tel. 216147 (Lundgren). Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för beredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II S 8.

Beredningen har under tiden oktober - november 1978 hållit ett sammanträde.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

41. Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 juni 1978 med uppdrag att göra en översyn av sjukpenningförsäkringen:

Ordförande: Granqvist, Liss M., president (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Ledamöter:

Arrbäck Falk, Gunnel, kommunalråd (fr.o.m. den 1 juli 1978) Hållsten, E. Bertil, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1978) Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978) Karlehagen. Sigvard, företagsläkare (fr.o.m. den 1 juli 1978) Nilsson, H. Christer, socionom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978) Persson, R. Kjell-Åke, utredningschef (fr.o.m. den I juli 1978) Unge. Torkel, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Walander, Håkan I., ombudsman (fr.o.m. den I juli 1978)

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli

1978)

Sakkunniga:

Backman, Ulla-Britt, konsulent (fr.o.m. den 25 september 1978) Horn af Rantzien, Hans, sektionschef (fr.o.m. den 25 september 1978)

Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 25 september 1978) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 25 september 1978)

Experter:

Fdvardsson, P. Einar, byråchef (fr.o.m. den 25 september 1978)

S:41 Skr 1978/79:103 118

Smedmark, Göran G:son, byråchef (fr.o.m. den 25 september 1978)

Svensson, Inge G., direktör (fr.o.m. den 25 september 1978) Svärd, Göran, förbundssekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978) Sekreterare: Nordborg, Kjerstin M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1978) Thoresson, Per Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 27 november 1978) Lokal: Oxtorgsgatan 4,7 tr., tel. 2153 41 (Nordborg). Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II 5 6. Kommittén har under tiden juli - oktober 1978 hållit ett sammanträde.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

42. Utredningen (S 1978:05) om familjevård för missbrukare, m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att

initiera, samordna och utvärdera viss försöksverksamhet samt att med utgångspunkt häri utreda vissa frågor rörande vård i familjehem av missbrukare:

Särskild utredare: Sannegård, Wilhelm, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1978)

Sakkunniga: Hedlund, Maj-Britt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1978) Minell, Marita, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1978) Sandberg, Ove, psykolog (fr.o.m. den 20 september 1978) Villner, Ina, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1978) Experter: Danielsson, Lars, arkitekt (fr.o.m. den 20 september 1978) Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 september 1978) Linderoth, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1978)

Olsson, Birger, lantbrukare (fr.o.m. den 20 september 1978) Vikström, Björn, psykolog (fr.o.m. den 20 september 1978)

Sekreterare:

Stymne, Anders, forskningsassistent (fr.o.m. den I juli 1978) Lokal: Oxtorgsgatan 4,7 o<&t., tel. 215096. Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II 57.

Utredningen har t.o.m. oktober 1978 hållit ett sammanträde.

119 Kommittéer: Socialdepartementet 5:42

Försöksverksamhet har påbörjats i Norrbottens, Jämtlands och Skaraborgs län samt är planerad i Gotlands kommun.

Utredningens arbete beräknas pågå under heta år 1979.

K:1 Skr 1978/79:103 120

Kommunikationsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet

under år 1978: 2, 4, 7, 9, 11, 12, 15, 18, 21 och 22

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utred-

ningsuppdrag: 1 och 4

1. Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1964, den 24 november 1967 och den 7 september 1971 att ingå i en trafikpolitisk delegation: Ordförande: Danell, C. Georg V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 31 oktober 1978) Furbäck, Bengt L., generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 31 mars 1978) Liäubeck, S. A. Lennart, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Ledamöter: Björkman, N. G. Folke, redaktör, f. d. led. av riksdagen Ericson, Hans E., förbundsordförande Grafström, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör Grebäck, Erik H., agronom, f. d. led. av riksdagen Himmelstrand, Gunnar G. F., direktör Högberg, Mats J. G., ekonomidirektör Kolare, Gustav C. K., £. d. förste förbundsordförande Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen Persson, N. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Sellgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen Sundblad, Lars G., disponent Thorell, K. Arne B., direktör

Öhrn, J. Bruno, departementsråd

Experter: Kritz, Lars O.. fil. dr Ranhem, Lars H., civilingenjör Sjöberg, E. Arne, direktör Sjökvist, Stig A. R., ingenjör

121 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:2

Sekreterare: Carlsund, H. Bo H., departementssekreterare Norrbom., N. Claes-Eric, departementsråd Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00, rikssamt. 11-73 34 (Norrbom) Direktiven för delegationen, se Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1964. Tilläggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse K 6.

I avvaktan på en trafikpolitisk propostion ligger arbetet tills vidare nere.

2. Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 maj 1969 för översyn av behörighetskraven för sjöbefäl (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juni 1969): Utredningsman: Borggård, Göran R., generaldirektör (t.o.m. den 15 juni 1978) Experter: Forssblad, N. Douglas, direktör (t.o.m. den 15 juni 1978) Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den I november 1976t.o0.m. den 15 juni

1978)

Hadrup, Knut E. H., direktör (t.o.m. den 15 juni 1978) Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman (t.o.m. den 15 juni 1978)

Karlsson, Gunnar B. S.. förbundsordförande (t.o.m. den 15 juni 1978)

Wiebe, Stig W. O., direktör (t.o.m. den 15 juni 1978) Sekreterare: Palm, Anders K., rådman (fr.o.m. den 25 januari 1977 t.o.m. den 15 juni

1978)

Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberättelse K 29. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II K 7. Utredningen har under tiden november 1977 - januari 1978 hållit tre sammanträden. Utredningen har i januari 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:21) Bemanning av fartyg med en separat tryckt bilaga (Ds K 1977:6) Bemanning av fartyg i sex länder. Uppdraget är därmed slutfört.

K:3 Skr 1978/79:103 122

3. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg (UMOF)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fårtyg: Ordförande:

Steen, Göran A., generaldirektör Sakkunniga:

Carlbom, Lars E.. överingenjör

Engdahl, O. Roland, gränschef

Fahlin, Per G.. avdelningsdirektör Sekreterare:

Agnedal, P. O.. fil. lic.

Lokal: Statens Haverikommission, Munkbron 11, 111 28 Stockholm, tel. växel 10 87 79 (ordföranden), Studsvik Energiteknik AB, 611 82 Nyköping, tel. växel 0155/800 00 (Agnedal)

Direktiven för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse K 38. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II K 3.

Sekreteraren har deltagit i de överläggningar som ägt rum med östersjöstaterna för planering av ett gemensamt märkningsförsök i Östersjön. Arbetet beräknas pågå under hela år 1979.

4. Trafikpolitiska utredningen (K 1972:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att utreda vissa trafikpolitiska frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 16 december 1972): Ordförande:

Nelander, Olle M. V., direktör (t.o.m. den 31 augusti 1978) Vice ordförande:

Furbäck. Bengt L., generaldirektör (fr.o.m. den I november 1976 t.0.m. den 31 augusti 1978)

Ledamöter:

Börjesson, Fritz A., lantbrukare, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti

1978)

Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 december

1976 t.o.m. den 31 augusti 1978)

Ericson, Hans E., förbundsordförande (t.o.m. den 31 augusti 1978)

123 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:4

Larson, Rune, förste ombudsman (1.0.m. den 31 augusti 1978) Lothigius, Carl-Wilhelm, lantbrukare, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti 1978) Magnusson, John, konduktör, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti 1978) Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti

1978)

Nicklasson, Lars-Erik, förbundsordförande (t.o.m. den 31 augusti 1978) Normark, Hagar M., led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti 1978) Persson, N. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 december 1976 t.o.m. den 31 augusti 1978) Sellgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Östling, Sven, direktör (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Experter:

Berglund, Å. Erik R., utredningschef (t.o.m. den 31 augusti 1978) Ericsson, M. Inger-Britt, ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 22 december 1977) Hadrup, Knut E. H., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 22

december 1977) Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman (fr.o.m. den I januari 1976t.0.m. den

22 december 1977)

Hållsten, E. Bertil, direktör (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Johnsson, Jan G., lagman (t.o.m. den 31 augusti 1978) Källsson, K. A. Jan, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 22 december 1977) Lasson, Knut-Inge L., f. d. överdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 22 december 1977)

Nordström, Lars E., bitr. professor (fr.o.m. den I januari 1976t.o.m. den

22 december 1977) Ocklind, Sigurd, intendent (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 22 december 1977)

Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m.

den 22 december 1977) Rude, Karl R., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 22 december 1977) Sellstedt, Bo I., fil. dr (t.o.m. den 31 augusti 1978) Wahlström, Per E., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1976

t.o.m. den 22 december 1977)

Westerberg, Bengt C. G., statssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Wredenfors, H. E. Walter, direktör (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Åslund, Alvar, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 22 december 1977)

K:4 Skr 1978/79:103 124

Sekreterare: Ernmark, L. Göran G., avdelningschef (t.o.m. den 31 augusti 1978) Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 44.

Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse K 28.

Utredningen har under tiden november 1977 - augusti 1978 hållit sex

sammanträden om sammanlagt åtta dagar. Därutöver har utredningens experter hållit ett antal sammanträden.

Utredningen har den 27 april 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:31) Trafikpolitik - kostnadsansvar och avgifter. Uppdraget är därmed slutfört.

5. Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att utreda frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets- och

miljöförhållanden m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den

10 februari 1975 och den 25 oktober 1975):

Utredningsman:

Borggård, Göran R., generaldirektör (t.o.m. den I juni 1978)

Sidenbladh, Karl J. E., f. d. hovrättspresident (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Experter:

Ahlkvist, Ture W., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976) Alarik, Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 mars 1977) Baecklund, Lars I., direktör Egstedt, Hans B., ombudsman (fr.o.m. den 12 juni 1978) Eliasson, Rolf E., skeppsredare Eriksson, Per A., sjösäkerhetsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Grenander, Nils, direktör Gullberg, Hans E., hovrättsråd

Hadrup, Knut E. H., direktör Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den

11 juni 1978)

Johansson, Bertil E., ombudsman Lindskog, Björn E., jur. kand. (fr.o.m. den 25 januari 1977)

Rude, Karl R., verkst. direktör Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Thornström, J. H. Torgny, civilingenjör Wahlström, Per E., andre förbundsordförande

Sekreterare: Grönstedt, Gert T. V., länsassessor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 15 november 1978) Hogebrandt, S. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 november 1978)

125 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:6

Bitr. sekreterare: Hogebrandt, S. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 15 november 1978)

Lokal: Lilla Nygatan 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 23 74

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 37.

Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse K 20, 1978 års kommittéberättelse del II K 6 och 1979 års kommittéberättelse, del TI K 11.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem

sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 5 juli och den 21

september 1973 och regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utreda vissa trafiksäkerhetsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 augusti 1973):

Ordförande: Tjällgren, Per Olov L., f. d. generaldirektör

Ledamöter: Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt, ers. förled. av riksdagen (fr.o.m. den 22

december 1976) Backman, Gösta B., departementsråd

Håkansson, Alfred L., lantbrukare, led. av riksdagen Komstedt, P. L. Wiggo, disponent, led. av riksdagen Nilsson, Elvy I., led. av riksdagen Printz, Å. Lennart, överdirektör (fr.o.m. den 25 februari 1977) Rejdnell, Erik H., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december

1976) Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen

Ryding, Gunvor I., industritjänsteman, f. d. led. av riksdagen Ternryd, Carl-Olof, generaldirektör

Experter: Arnalid, Bengt L., ingenjör (fr.o.m. den I februari 1977) Cronier, Sven S., förbundsjurist (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Douglas, Jacob L., byråchef

Gummesson, G. Margit K., skolkonsulent (fr.o.m. den 1 januari 1976) Håkansson, K. Ragnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Kritz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör

Martling, Per-Roland M., poliskommissarie

K:6 Skr 1978/79:103 126

Mohlin, Hans H., byrädirektör Nilsson, Jan-Erik L., major Norberg, Randolph, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Oskarsson, K. O. Alf, byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Pettersson, Bengt G.. byrådirektör Sohlberg, Lennart. herr (fr.o.m. den I februari 1977) Thorson, G. Alvar, f.d. verkst. direktör

Sekreterare:

Gunnarson, E. J. Ingvar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Roosmark, G. Per-Olov, avdelningsdirektör Bitr. sekreterare: Rindlöw, Leif G., departementssckreterare Lokal: Lilla Nygatan 1,3 tr., Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktvalt 763 23 66 (Tjällgren), 763 23 64 (Gunnarson) och 763 23 63 (Roosmark)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 40.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ett antal sammanträden hållits med fyra arbetsgrupper för frågor om barnens trafiksäkerhet, motorcyklisters och mopedisters trafiksäkerhet, väg- och trafikmiljöfrågor samt förarutbildningsfrågor. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

7. 1975 års Öresundsdelegation (K 1975:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda frågor om fasta förbindelser över Öresund m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975): Ordförande: Hasslev, Nils-Olov F., ambassadör (t.o.m. den 30 september 1978) Ledamöter: Hjelmqwist, Karl-Gustaf H., fänsråd (t.o.m. den 30 september 1978)

Rosqvist, C. Gunnar. trafikdirektör (t.o.m. den 30 september 1978)

Ternryd, Carl-Olof, generaldirektör (t.o.m. den 30 september 1978) Wennerhorn, Karl Otto L., departementsråd (t.o.m. den 30 september

1978)

Experter:

Algers, K. Staffan, sekreterare (t.o.m. den 30 september 1978) Alm, Ove J. G., vägdirektör (1.0.m. den 30 september 1978)

127 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:8

Asp, Kenneth O. P.. avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 september 1978) Blomberg, A.J. Lennart, f. d. gatuchef (t.o.m. den 30 september 1978)

Frisén, Rune F., byråchef (t.o.m. den 30 september 1978)

Godlund, Sven A. I... professor (t.o.m. den 30 september 1978)

Hållsten, E. Bertil, direktör (fr.o.m. den I mars 1977 t.o.m. den 30

september 1978)

Källsbo, H. Arne, stadsbyggnadsdirektör (t.o.m. den 30 september 1978)

Larsson, G. Nils-Olof, överingenjör (t.o.m. den 30 september 1978)

Myrenberg, B. Sverker R.. överingenjör (t.o.m. den 30 september 1978)

Widén, Lars R., byrådirektör (t.o.m. den 30 september 1978)

Winberg, Tage K. V., byråchef (t.o.m. den 30 september 1978)

Sekreterare:

Lundin, Christer K. O.. vägdirektör (t.o.m. den 30 september 1978)

Bitr. sekreterare: Jonasson, Holger I... planeringsdirektör (t.o.m. den 30 september 1978)

Werner, Sven W.. förste vägingenjör (t.o.m. den 30 september 1978)

Direktiven för delegationen, se 1976 ärs kommittéberättelse K 31.

Delegationen har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit åtta

sammanträden, varav fyra gemensamt med motsvarande danska delegation. Därjämte har ett flertal sammanträden ägt rum med delar av delegationen och med olika expertgrupper.

Delegationen har den 13 juni 1978 avgett betänkandena (SOU 1978:18)

Öresundsförbindelser, (SOU 1978:19) Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar och (SOU 1978:20) Öresundsförbindelser. Bilaga B.

Konsekvenser för företag och hushåll. I anslutning härtill har delegationen avgett rapporterna (Ds K 1978:1) Öresundsförbindelser. Tekniska

utredningar, (Ds K 1978:2) Öresundsförbindelser. Bilaga. KM-ritningar,

(Ds K 1978:3) Öresundsförbindelser. Bilaga. HH-ritningar, (Ds K 1978:4) Öresundsförbindelser. Persontrafik över Öresund, (Ds K 1978:5) Öresundsförbindelser. Godstrafik över Öresund och (Ds K 1978:6) Öresundsförbindelser. Planerings- och miljöfrågor.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar:

Sakkunnig: Lundbergh, Per C., hovrättsråd

K:8 Skr 1978/79:103 128

Expert: Svenson, Gösta E., ingenjör

Lokal: Koncessionsnämnden för Miljöskydd, Näckströmsgatan 2, Box 7573, 103 93 Stockholm, tel. växel 22 98 10 Direktiven för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse K 32. Den sakkunnige har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden med experten samt haft överläggningar med vissa myndigheter och organisationer. Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

9. Sjömanspensionsutredningen (K 1975 :09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för utredning om sjömanspension (se Post- och Inrikes tidn. den 11 december 1975):

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Ledamöter: Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande (fr.o.m. den I januari 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Experter: Hävermark, K. Gunnar J:son, f. d. organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Lindencrona, Gustaf, f. d. sjöfartsråd (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Sjöquist, Hans E., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Vilhelmsson, A. Börje, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 januari 1976t.0.m. den 31 oktober 1978) Sekreterare: Hogebrandt, S. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978) Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IT K 1. Utredningen har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit sju sammanträden.

129 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:11

Utredningen har den 7 september 1978 avgett slutbetänkandet Sjömanspensioneringen (Ds K 1978:12).

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1975 för att utreda om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 3

januari 1976): Sakkunnig:

Bruno, Gösta F., f. d. överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Swanstein, Stig N. S., generaldirektör (fr.o.m. den I september 1978) Experter:

Carlsson, Jan M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I november 1977) Dahlin, N. Åke S., överingenjör (fr.o.m. den 17 november 1977)

Gellstedt, Björn P. T., departementsråd (fr.o.m. den I november 1976) Swanstein, Stig N. S., generaldirektör (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31

augusti 1978) Sekreterare:

Brunsson, Karin M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 november 1978)

Formgren, J. Holger, fil. lic. (fr.o.m. den 1 april 1976t.o.m. den 31 augusti

1978)

Lokal: c/o Generaldirektör Stig Swanstein, Fortifikationsförvaltningen, Lidingövägen 24, Fack, 104 50 Stockholm, tel. växel 67 90 00 ankn. 1769 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 2.

Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del I K 5.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 haft överläggningar med vissa av de myndigheter som berörs av utredningens arbete. Arbetet har under det gångna året huvudsakligen varit inriktat på en

redovisning av nuvarande produktionsförhållanden samt forsknings- och utvecklingsverksamheten vid berörda myndigheter. Arbetet beräknas pågå under hela år 1979.

11. Körkortsutredningen (K 1976:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att

utreda vissa körkortsfrågor:

9 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

K:11 Skr 1978/79:103 130

Utredningsman: Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler (fr.o.m. den 30 mars 19761t.0.m. den 22

augusti 1978)

Sakkunnig: Nilsson, K. Valter. rättschef (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 22

augusti 1978)

Experter: Hammarlund, Carl-Gunnar, direktör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m.

den 22 augusti 1978)

Jotoft, Yngve S.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den I6 juni 1976 t.o.m. den 22 augusti 1978) Molander, Mats O., trafikinspektör (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 22 augusti 1978) Nilsson, H. G. Ola, chefsåklagare (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 22 augusti 1978) Petersson, Jan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 februari 1977 t.o.m.

den 22 augusti 1978)

Sjöberg, Hans E. L.. förste länsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 22 augusti 1978) Täveby, Gunnar V., poliskommissarie (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m.

den 22 augusti 1978)

Wranghult, Hans O., byråchef (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 22 augusti 1978)

Zeime, Claes A., byråchef (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 31 januari

1977) Sekreterare: Junestad, N. Tony, hovrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1977 t.o.m. den 22 augusti 1978) Petersson, Jan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 20 februari 1977) Wallin, John-Olof A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m.

den 22 augusti 1978)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 4. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del Il K 6.

Utredningen har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit nio

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete. Utredningen har i juni 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:27) Fortsatt körkortsreform.

Uppdraget är därmed slutfört.

131 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:13

12. Utredningen (K 1976:04) om vissa bidrags- och författningsfrågor avseende cykeltrafiken (Cykelutredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 oktober 1976 för att pröva vissa bidrags- och författningsfrågor avseende cykeltrafiken (se Postoch Inrikes tidn. den 25 november 1976):

Särskild utredare: Hammarskjöld, Claes Å. H., länsråd (t.o.m. den I oktober 1978)

Sakkunnig:

Gustafson, Carl-Erik, f. teknisk direktör (t.o.m. den I oktober 1978) Experter:

Ferdinandson, Kaj L., trafikingenjör (fr.o.m. den 13 december 1976

t.o.m. den 1 oktober 1978)

Källström, Lars, byrådirektör (fr.o.m. den 2 januari t.o.m. den I oktober 1978)

Sekreterare:

Jäderholm, Bengt A., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 december

1976 t.o.m. den 1 oktober 1978) Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 7.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1977 - april 1978 hållit

sex sammanträden med den sakkunnige, sekreteraren och experterna.

Utredningen har den 14 april 1978 avgett betänkandet (Ds K 1978:7) Statsbidrag till cykelvägar.

Uppdraget är därmed slutfört.

13. SMHI-utredningen (K 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation: Särskild utredare:

Bruno, Gösta F., f. d. överdirektör Ledamöter i samrådsgrupp:

Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Farholt, Torborg, förste lokalvårdare (fr.o.m. den 12 maj 1977) Holmström, Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1977)

Larsson, Hans, statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Lönnqvist, Olov, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977)

Olsson, Lars E., byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977)

K:13 Skr 1978/79:103 132

Rosenqvist, Stig, förste statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Stéen, Manfred, ingenjör (fr.o.m. den 12 maj 1977) Experter:

Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 27 september 1977)

Häggfeldt, Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 27 september 1977) Jonason, Arne, förste stabsmeteorolog (fr.o.m. den 27 september 1977)

Lindgren. I. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 27 september 1977) Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., fil. dr (fr.o.m. den 27 september

1977Y Svärd, Lars-Göran, ADB-direktör (fr.o.m. den 27 september 1977) Synnerholm, Bo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Sekreterare:

Dreber, Ulf P., departementssekreterare Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10. Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 36 44 Direktiv och tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del H K 1 och 8. Den särskilde utredaren har under tiden november 1977 - oktober 1978

hållit ca 30 sammanträden med dels samrådsgruppen, dels experterna och

dels inom sekretariatet. Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

14. Typbesiktningsutredningen (K 1977 :02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att

överväga och föreslå förbättringar i typbesiktningssystemet: Särskild utredare: Johnsson, Jan G., lagman

Sakkunniga: Eklund, E. Sven-Olof, byråchef (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Gawell, Jonas, direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Hibe, Erik G., direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Holm, A. Ernst Olaf, direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978) Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Lagerstam, Kurt, direktör (fr.o.m. den 1 november 1978) Sigfridsson, Sven-Erik 1., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Åslander, A. Nils-Olof (Olle), avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9

maj 1977)

133 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:15

Experter:

Egebäck, Karl-Erik, laborator (fr.o.m. den 19 september 1977) Ekberg, K. Gustav, civilingenjör (fr.o.m. den 19 september 1977) Salinger, Gerhard, civilingenjör (fr.o.m. den 19 september 1977)

Tejle, Gunnar, civilingenjör tfr.o.m. den 19 september 1977 t.o.m. den 28

februari 1978)

Sekreterare:

Björklund, Bengt T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Bitr. sekreterare:

Tejle, Gunnar, civilingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokal: Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. 031/17 38 00

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 3.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden med de sakkunniga samt i samband med studiebesök haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och företag i Danmark, USA och Canada. Därutöver har tio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för bilavgasfrågor.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

15. Utredningen (K 1977 :03) om huvudmannaskap för driften av Göta kanal

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 mars 1977 med uppdrag

att - i samråd med bl. a. berörda landsting - överväga frågan om

huvudmannaskap för driften av Göta kanal och att i anslutning härtill förhandla med berörda intressenter:

Särskild utredare:

von Sydow, Gunnar, f. d. landshövding (fr.o.m. den I juni 1977 t.o.m. den

15 juni 1978) Sakkunnig:

Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 juli 19771.o.m. den 15 juni 1978)

Expert:

Ekelund, Hans E. B., byrådirektör (fr.o.m. den 5 juli 1977 t.o.m. den 15

juni 1978)

Sekreterare: Lindskog, Hans, länsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 15 juni 1978)

K:15 Skr 1978/79:103 134

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del I K 2. Utredaren har under tiden november 1977 - maj 1978 haft tre överläggningar med representanter för aktieägarna i Göta Kanalbolag samt hållit tre sammanträden med av kanalfrågan berörda landsting och primärkommuner. Utredaren har avgett en promemoria den 30 november 1977 och en den 21 februari 1978 samt den 10 maj 1978 redovisat förslag till bolugsordning för det nybildade kanalbolaget. Uppdraget är därmed slutfört.

16. Utredningen (K 1977 :04) om vissa containerfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda vissa containerfrågor:

Särskild utredare:

Wilhelmsson, Börje A.. = försäkringsrättsråd och chef = för försäkringsrätten för Södra Sverige Experter: Bergman, Knut Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Jahnke, A. A. F. Ulrich, sjökapten (fr.o.m. den 20 september 1977) Kjellegård, Bo C.. byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Linder, Mats O. H., byrädirektör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Lindh, N. H. Göran, byråchef (fr.o.m. den 20 september 1977) Rönngren, Bo E., förbundsombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Sekreterare:

Göransson, E. Magnus, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187,

201 21 Malmö tel. 040/749 50

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del Hl K 4. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

17. Sjöfartspolitiska utredningen (K 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att göra en sjöfartspolitisk utredning:

135 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:17

Särskild utredare:

Gerentz. Sven, direktör (fr.o.m. den 27 juni 1977)

Sakkunniga: Blennow, Ingemar, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Havik, Folke, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 12 september

1977)

Karlsson, Gunnar B. S.. förbundsordförande (fr.o.m. den 12 september

1977)

Patriksson, Folke, skeppsredare (fr.o.m. åen 12 september 1977)

Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Rude, Karl R., verkst. direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Wahlström, Per E., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 12 september

1977)

Ödner, E. P. Sture, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Experter:

Ekström, John E., ekon. lic., (fr.o.m. den 12 september 1977) Forsström, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 september 1977)

Francke, Jan, kammarrättsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Jobin, Bengt Å., sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977) Källsson, K. A. Jan, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Lasson, Knut-Inge L., f.d. överdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Nordström, Lars E., bitr. professor (fr.o.m. den 19 april 1978) von Oelreich, Carl-Erik H., kommerseråd (fr.o.m. den 12 september

1977)

Olofsson, K. A. Lennart, riksbanksdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977) Rispe, Curt B., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 16 november 1978) Sohlman, Staffan, departementsråd (fr.o.m. den 14 juli 1978) Strömberg, Ingemar, avdelningsombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978) Tallroth, N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september

1977)

Voss, Bertil G. P., departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Sekreterare:

Hyllengren, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den I augusti 1977)

Renck, Olle, ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1977) Bitr. sekreterare:

Cronberg, Kerstin, byråsekreterare (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 31 70 (Gerentz), 763 36 69 (Hyllengren). 763 23 89 (Renck), 763 36 49 (Cronberg)

K:17 Skr 1978/79:103 136

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del Il K 5.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden. Dessutom har hållits ett antal sammanträden med experter I olika arbetsgrupper. Utredningen har den 31 maj 1978 avgett en begärd komplettering till befälsbemanningsutredningens betänkande (SOU 1978:21) Bemanning av fartyg.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

18. Särskild utredare (K 1978:01) med uppdrag att överväga frågan om huvudmannaskap för viss drift av Nora Bergslags järnväg

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 för att slutföra utredningarna rörande framtida driftformer för godstransporterna inom trafikområdet för Nora Bergslags järnväg och förhandlingarna rörande huvudmannaskap för viss drift av järnvägen:

Särskild utredare: Pelhijeff, F. H. Alexej, direktör (fr.o.m. den 19 januari t.o.m. den 25 juni

1978) Experter:

Berg, Hans E.. departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari t.o.m.

den 25 juni 1978) Strömberg, Hjalmar M., departementssekreterare (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 25 juni 1978) Uhnbom, C. Bengt I:son, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 25 juni 1978) Sekreterare: Eriksson, N. Bert-Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den I februari

t.o.m. den 25 juni 1978)

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse

del HI K 1.

Den särskilde utredaren har under tiden februari - april 1978 hållit 16

sammanträden med experterna samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och företag som berörts av utredarens arbete. Utredaren har den 16 juni 1978 avgett betänkandet (Ds K 1978:10) Statsövertagande av Nora Bergslags Järnväg. Uppdraget är därmed slutfört.

137 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:20

19. Särskild utredare (K 1978:02) med uppdrag att ta upp överläggningar med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting om flygplatsfrågan på lång sikt i Stockholmsregionen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att ta upp överläggningar med Stockholms kommun och

Stockholms läns landsting om flygplatsfrågan på lång sikt i

Stockholmsregionen:

Särskild utredare:

Lyberg, Bengt, f. d. landshövding (fr.o.m. den 16 februari 1978) Experter:

Elghuvud, Gösta E., f. d. fastighetschef (fr.o.m. den 14 september 1978)

Hellström, Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 september 1978)

Lidbjörk, Gunnar, flygplatsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1978)

Sekreterare:

Andersson, Christer, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 mars 1978)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10. Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 36 40

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse

del I K 3.

Den särskilde utredaren har under tiden februari - oktober 1978 haft

överläggningar med företrädare för Stockholms kommun och Stockholms

läns landsting.

Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

20. Särskild utredare (K 1978:03) med uppdrag att se över lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmaktens fartyg

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att se över lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmaktens

fartyg:

Särskild utredare:

Steen, Göran A., generaldirektör (fr.o.m. den 21 februari 1978)

Experter:

Alarik, Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 april 1978)

Friefeldt, H. Jan, kommendörkapten (fr.o.m. den 3 april t.o.m. den I

oktober 1978)

Gullberg, Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 3 april 1978) Holmén, Björn, marindirektör första graden (fr.o.m. den 3 april t.o.m.

den 30 september 1978)

K:20 Skr 1978/79:103 138

Jonasson. Rolf A. E., ombudsman (fr.o.m. den 3 april 1978)

Kiaar. Bengt J.1.. kommendörkapten (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Melander, Kent A., byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1978) O'Konor, Bengt G. W.. kommendör (fr.o.m. den 3 april 1978) Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 april 1978) Sekreterare: Lindencrona, Gustaf, f. d. sjöfartsräd (fr.o.m. den 3 april 1978) Lokal: Nockeby Backe 8, 161 51 Bromma, tet. 37 95 60 Direktiven för den särskilde utredaren. se 1979 års kommittéberittelse del II K 4.

Den särskilde utredaren har under tiden april - oktober 1978 hållit fyra

sammanträden. Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

21. Särskild utredare (K 1978:04) med uppdrag att göra översyn av statens väg- och trafikinstituts verksamhet och finansiering, m. m.

(VTI-utredningen)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 januari 1978 med uppdrag att göra översyn av statens väg- och trafikinstituts verksamhet och finansiering: Särskild utredare: Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10 september 1978) Experter: Gissdahl, Carl-Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10 september 1978) Hyltander, Göran C. A., förste revisor (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 10

september 1978) Strömberg, Hjalmar M., departementssekreterare (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10 september 1978)

Sekreterare: Holmgren, Magnus E. J., civilingenjör (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10 september 1978) Bitr. sekreterare: Nyström, Göran K., kanslisekreterare (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10

september 1978)

139 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:22

Ledamöter i samrådsgrupp:

Asp, Kenneth O. P., avdelningsdirektör (fr.o.m. den t mars t.o.m. den 10

september 1978)

Bronge, Ingemar O. L.. forskningschef (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10

september 1978)

Carlstedt, Roland K. E., tekniker (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10

september 1978)

Engman, Sven B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 10

september 1978)

Magnusson, Georg K., förste forskningsingenjör (fr.o.m. den I mars

t.o.m. den 10 september 1978)

Sylvén, Jan G. O., administrativ direktör (fr.o.m. den I mars t.o.m. den

10 september 1978)

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse del II K2.

Den särskilde utredaren har under tiden mars - september 1978 hållit elva sammanträden med experterna samt sex sammanträden med samrådsgruppen. Därutöver har överläggningar skett med olika myndigheter och organisationer som berörts av den särskilde utredarens arbete.

Utredaren har den 8 september 1978 avgett betänkandet (Ds K 1978:11)

Statens väg- och trafikinstitut - verksamhet och ekonomi.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. Särskild utredare (K 1978:05) med uppdrag att göra en översyn av sjöfartsverkets sjökortsframställning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med uppdrag att göra en Översyn av sjöfartsverkets sjökortsframställning: Särskild utredare:

Bjerhammar, E. Arne, professor (fr.o.m. den 20 april t.o.m. den 30

november 1978) Sekreterare:

Engberg, Lars E., civilingenjör (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 31 augusti 1978) Åslund, K. Margaretha, civilingenjör (fr.o.m. den I september t.o.m.

den 27 november 1978)

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse

del II K 5.

Den särskilde utredaren har under tiden april - oktober 1978 hållit två

sammanträden med konsulter. Fem undersökningar har verkställts.

K:22 Skr 1978/79:103 140

Utredaren har den 15 november 1978 avgett betänkandet (Ds K 1978:14) Sjöfartsverkets sjökortsframställning. Uppdraget är därmed slutfört.

23. Utredaren (K 1978:06) av differentierade körkort

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att utreda det fortsatta genomförandet av reformen med differentierade körkort: Särskild utredare: Dahlberg, Rolf I., yrkesvalslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14 juni 1978)

Experter:

Bengtsson, Hans, hovrättsassessor (fr.o.m. den 29 augusti 1978)

Ericsson, Per-Inge, byråchef (fr.o.m. den 29 augusti 1978) Frohm, B. Allan, intendent (fr.o.m. den 29 augusti 1978)

Hagander, Sten 1., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 augusti 1978) Sekreterare: Ringborg, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1978) Lokal: Kommunikationsdepartementet. Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 36 90 Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse del II K 7. Den särskilde utredaren har under tiden september - oktober 1978 hållit sex sammanträden med experterna samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredarens arbete.

Utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

24. Lufttransportutredningen (K 1978:07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 maj 1978 med uppdrag att utreda vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik, m. m.

Ordförande: von Sydow, Gunnar, f. d. landshövding (fr.o.m. den 26 juni 1978) Ledamöter:

Björk, Jimmy, sektionschef (fr.o.m den 26 juni 1978) Gellstedt, Björn P. T, departementsråd (fr.o.m. den 26 juni 1978)

141 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K:25

Nordell, J. Olof C.., trafikdirektör (fr.o.m. den 26 juni 1978) Winberg, Henrik A., generaldirektör (fr.o.m. den 26 juni 1978)

Ledamöter i referensgrupp: Bengtsson, Karl F., verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 juni

1978)

Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 juni 1978)

Gustavsson, G. Ingvar, kommunalråd (fr.o.m. den 26 juni 1978) Håkansson, Alfred L., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 juni 1978) Nyqvist, S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26

juni 1978) Experter: Andersson, Christer, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1978)

Hägglund, Bengt, ekonomichef (fr.o.m. den I november 1978) Olsson, Lennart, direktör (fr.o.m. den I november 1978) Persson, Tore, överste av 1. graden (fr.o.m. den I november 1978) Swarting, Sven, direktör (fr.o.m. den I november 1978) Åsbrink, Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Sekreterare: | Sundberg, Kjell M., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 juni 1978) Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. direktval 763 36 82 Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II K 6.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1978 hållit ett sammanträde.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

25. Pilotutbildningsutredningen (K 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om rekrytering och utbildning av flygförare till den civila

luftfarten m. m.:

Särskild utredare: Letzén, K. Sven-Roland, ekonomidirektör (fr.o.m. den 29 juni 1978)

Experter:

Bandholz, Tommy C-.-G., flygstyrman (fr.o.m. den 26 september 1978)

Engstrandh, P. Torgny B., flygkapten (fr.o.m. den 26 september 1978)

Holmberg, Anders, flygstyrman (fr.o.m. den 26 september 1978) Liljedahl, Svante R., överstelöjtnant (fr.o.m. den 26 september 1978)

K:25 Skr 1978/79:103 142

Palmqvist, Bengt G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 26 september 1978) Tengner, Onni, byrådirektör (fr.o.m. den 26 september 1978) Sekreterare: Cederwall, Ulf C., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978) Lokal: Lilla Nygatan 1,3 tr., Fack, 103 10 Stockholm. tel. direktval 763 23 79 (sekreteraren) Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberittelse

del TEK 8.

Den särskilde utredaren har under tiden juni - oktober 1978 hållit två sammanträden med experterna. Utredaren beräknas slutföra sitarbete under år 1979.

26. Särskild utredare (K 1978:09) med uppdrag att företa en översyn av taxinäringen

Tilikallad enligt regeringens bemyndigande den 14 september 1978 med uppdrag att företa en översyn av taximäringen: Särskild utredare: Cederschiöld, Carl, bitr. direktör (fr.o.m. den 14 september 1978) Expenter: Levin, Jan L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 oktober 1978) Selén, Jan-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 oktober 1978) Sekreterare: Waara, Rolf, civilekonom (fr.o.m. den I november 1978) Lokal: Umeå universitet. Statistiska institutionen, 901 87 Umeå, tel. direktval 090/16 56 33 Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse

del II K 9.

Den särskilde utredaren har under tiden september - oktober 1978 hållit

ett sammanträde med experterna.

Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

143 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:1

Ekonomidepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978:1, 6, 9 och I1

1. 1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 13 september 1968 och den 11 november 1976 för översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt (se Post- och Inrikes tidn. den 16 oktober 1968):

Ordförande:

Wickman, H. Krister, f. d. riksbankschef, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m.

den 13 november 1973)

Ledamöter:

Back, Klas H., försäkringsdirektör (fr.o.m. den I januari 1974) Browaldh, Tore, tekn. dr

Höök, Erik S. V., professor

Iveroth, C. Axel, direktör Johansson, Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Lindblad, Sven J. H., bankdirektör Mehr, Hjälmar L., f. d. landshövding Nilstein, Arne H., förbundsdirektör

Sjönell, P. Bengt G., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 november

1976)

Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 12 november 1976)

Experter:

Eklöf, Kurt. G. A., riksbanksdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Karlsson, Erik L., bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 9 februari 1977)

Sjönander, Bo Jonas, direktör (fr.o.m. den 11 april 1974)

Sekreterare:

Hansson, Lars R., bankokommissarie

Bitr. sekreterare:

Sahlén, Anders F., pol. mag. (t.o.m. den 31 januari 1978)

E:1 Skr 1978/79:103 144

Lokal: Sveriges Riksbank, Brunkebergs torg 11. Box 16283, 103 25 Stockholm, tel. växel 22 82 00 Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 59. Utredningen har under tiden november 1977 - januari 1978 hållit ett sammanträde. Utredningen har den 30 januari 1978 avgett betänkandena (SOU 1978:11)

Kapitalmarknader i svensk ekonomi, (SOU 1978:12) Kapitalmarknaden i

svensk ekonomi. Bilaga 1. Kapitalmarknader utomlands och (SOU 1978:13) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. Uppdraget är därmed slutfört.

2. Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och

postgiro

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 för

att utreda förhållandet mellan bankgiro och postgiro (se Post- och Inrikes

tidn. den 29 januari 1970): Särskild utredare: Malmgren, Kurt K-G. , rättschef (t.o.m. den I5 februari 1978)

Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Experter: Anderberg, K. Ingvar, direktör (fr.o.m. den 22 februari 1978) Hallman, Eric R., överdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1978) Lindeberg, Sven A., byrådirektör (fr.o.m. den 22 februari 1978)

Nilsson, Gösta V., postgirochef (fr.o.m. den 22 februari 1978)

Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m. den 16 februari 1978) Sekreterare: Persson, G. Bertil, riksbanksdirektör (t.o.m. den 15 februari 1978) Wärnsund, Sven-Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Lokal: Bankinspektionen, Drottninggatan 50-52, Box 16069, 10322

Stockholm, tel. växel 24 21 20

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi 56. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del TI E 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 27 sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

145 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:4

3. Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av betalningsbalansstatistiken (se Post- och Inrikes tidn. den I mars 1975): Ordförande:

Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Ledamöter:

Hansson, Lars R., bankokommissarie

Lönnqvist, Åke S. G.. avdelningschef

Ersättare för ledamot:

Esaieson, Erik R. A., statistikchef (för Lönnqvist)

Franzén. J. Thomas H., avdelningsdirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 18

oktober 1977) Wahlstedt, Bengt L., departementssekreterare (för Wohlin)

Sekreterare:

Svensson, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 19 juni 1975)

Lokal: Sveriges Riksbank, Brunkebergstorg 11, Box 16283, 10325 Stockholm, tel. växel 22 82 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 36.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden.

Delegationen har den 30 november 1978 avgett rapporten Sveriges

betalningsbalans - redovisning och utveckling fram till 1975.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

4. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 30 januari 1975 och den 12 maj 1977 för att utreda frågor om löntagarfonder (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1975)

Ordförande: Mehr, Hjalmar L., f. d. landshövding

Ledamöter:

Adelsohn, Ulf, borgarråd (fr.o.m. den 21 september 1977 t.o.m. den 30

juni 1978) Bartley, A. Osborne, professor (fr.o.m. den 19 oktober 1977) Bergström, N. Hans I., tf. kansliråd (fr.o.m. den 5 december 1978)

10 Riksdagen 1978,/79. I saml. Nr 103

E:4 Skr 1978/79:103 146

Edin, Per Olov, utredningschef (fr.o.m. den 19 oktober 1977) Landberg, Maj-Lis H. A.. led. av riksdagen Meidner, Rudolf A., fil. dr Nilsson, Karl-Erik, bitr. direktör

Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare. led. av riksdagen

Rämgård, Rolf I., led. av riksdagen Stefanson, R. Stig S., optikermästare, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den

I juli 1977)

Tham, Carl G. W., statsråd (fr.o.m. den 9 februari 1976 t.o.m. den 14

november 1978)

Waldenström, Erland. direktör Wijkman, Anders I. S., generalsekreterare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Önnesjö, Karl Erik A., direktör

Experter: Boman, Ragnar Å., civilekonom (fr.o.m. den I september 1977)

Böök, Sven Åke, föreståndare (fr.o.m. den 14 juli 1977)

Dahlsten, Ulf L., byråchef (fr.o.m. den 9 mars 1976) Eidem, Rolf I., civilekonom (fr.o.m. den 1 april 1977)

Johansson, Sven-Erik N., professor (fr.o.m. den 9 mars 1976)

Kristoffersson, Anders W., fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1977) Låftman, Lennart R., civilekonom (fr.o.m. den 1 december 1977) Saläng, B. Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1977)

Sekreterare: Öhman, Berndt, universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1975)

Bitr. sekreterare: Nordell, J. Olof C., trafikdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975) Skog, Rolf R., civilekonom (fr.o.m. den 7 november 1978) Lokal: Regeringsgatan 19, 1 tr., 11153 Stockholm, tel. 2108 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 37.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden. Därutöver har en särskild referensgrupp angående sambandet mellan löner och vinster hållit tre sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

5. Finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för

utredning om finansieringsbolagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1975):

147 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:6

Ordförande: Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör

Sakkunniga: Jansson, Paul G., elektriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen Regnéll, Carl Göran, fil. dr, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 januari 1977) Experter: Livijn, Claes-Olof, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976) Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 12 januari 1977)

Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m. den 1 april 1976)

Ödlund, Lars-Olof, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Sekreterare: Klangby, Lars-Erik, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Uggla, J. Magnus, byråsekreterare (fr.o.m. den 15 november 1976) Lokal: Sveriges Riksbank, Brunkebergstorg 11, Box 16283, 10325 Stockholm, tel. växel 22 82 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 42.

Kommittén har i december 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:97)

Finansieringsbolag. Kommittén kommer att ta ställning till sitt uppdrag vad avser

fondkommissionärer när riksdagen har behandlat prop. 1978/79:9 med förslag till fondkommissionslag, m. m.

6. FoB-utredningen (E 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 11 november 1976 och den 24 mars 1977 för att utreda frågan om behovet av framtida folk- och bostadsräkningar:

Ordförande: Lemne, Mats H., landshövding

Ledamöter:

Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 8 februari 1977) Karlsson, Bengt Olof, departementsråd (fr.o.m. den 8 februari 1977) Ruist, Erik H., professor (fr.o.m. den 8 februari 1977) Wallberg, Klas H. S., avdelningschef (fr.o.m. den 8 februari 1977)

Ågren, Lars O. T., direktör (fr.o.m. den 13 april 1977)

E:6 Skr 1978/79:103 148

Experter: Danielsson, Georg, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977) Gränberger, Jan R.. byrådirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977) Gustafsson, K. Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977)

Landström, L. Ivan, byrådirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977)

Samuelsson, Per S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Sjögren, Bernt A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I april 1978)

Sekreterare:

Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den I mars 1977) Bitr. sekreterare:

Ekwall, Thomas F. H., byrådirektör (fr.o.m. den I maj 1977) Lundström, K. Sixten L., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Fredsgatan 6, 4 tr., 111 52 Stockholm, tel. 21 74 83 elier 21 74 73

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del TI E 6.

Utredningen har under november 1977 - oktober 1978 hållit 16

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har den 23 december 1977 avgett delbetänkandet (Ds E 1977:2) Lägesrapport från FoB-utredningen. Utredningen har i december 1978 avgett sitt huvudbetänkande (SOU 1978:79) Förslag till undersökning om hushåll, bostäder och sysselsättning 1980. : Uppdraget är därmed slutfört.

7. Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att göra en översyn av banklagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli

1976):

Ordförande: Malmgren, Kurt K-G. , rättschef Ledamöter: Danielsson, C. Bertil, bankdirektör

Danielsson, Stig A., bankinspektör

Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör

Lindquist, Sven B. E., direktör Svenson, Sven G., direktör

Thunholm, Lars-Erik, bankdirektör

149 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:8

Sakkunnig:

Thörn, Lars-Olof, avdelningsdirektör

Experter:

Bökmark, Jan S., hovrättsassessor Dahlheim, Bo I. G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Lindstrand, H. Tomas, civilekonom (fr.o.m. den 1 april 1978)

Sekreterare: Bredin, Lars A. G., kansliråd (fr.o.m. den 20 april 1977)

Bitr. sekreterare:

Noltorp, Lars G. N., hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1978)

Nordström, L. Anders, tf. hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 november

1978)

Lokal: Göta hovrätt, Hovrättstorget. Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (bitr. sekreterarna)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II E 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden.

Utredningen har i november 1978 avgett delbetänkandet (Ds E 1978:4) Nya kapitaltäckningsregler för bankerna. Delbetänkande angående bankernas rörelseregler m. m. beräknas bli framlagt under år 1979.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

8. Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns (SCB) uppgiftsinsamling

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att

utreda frågan om statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling:

Särskild utredare:

Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 25 april 1977) Experter:

Levenius, Gustav B. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september

1977) Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sandström, K. Rune, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977) Sekreterare:

Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 september 1977)

Lokal: Fredsgatan 6, 4 tr., 111 52 Stockholm, tel. 21 62 73 eller 21 74 83

E:8 Skr 1978/79:103 150

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har i maj 1978 avgett delbetänkandet (Ds E 1978:2)

Minskade uppgiftskrav på företag. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

9. Utredningen (E 1977 :02) om lönsparande

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om möjligheter till ökat lönsparande:

Särskild utredare:

von Sydow, Gunnar, f. d. landshövding

Sakkunnig:

Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Experter:

Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den I5 augusti 1977)

Dahlberg, Lars C., departementsråd (fr.o.m. den I september 1977)

Widestrand, Lars O., byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Sekreterare:

Atterwall, Göran L., jur. kand. (fr.o.m. den 15 augusti 1977 t.o.m. den 22

januari 1978)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 2.

Utredningen har i januari 1978 avgett betänkandet (Ds E 1978:1) Ökat

lönsparande.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Kommittén (E 1977 :03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål: Ordförande: Wickman, H. Krister, f. d. riksbankschef, f. d. ied. av riksdagen (fr.o.m.

den 20 september 1977)

151 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:11

Ledamöter: Berg, Bengt R., direktör (fr.o.m. den I februari 1978) Berg, Bengt Åke, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978) Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör (fr.o.m. den I februar: 1978) Ekman, Jan E. H. M., bankdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1978) Enlund, Eric P., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den I februari t.o.m den 24 oktober 1978)

Grönfors, Kurt G. W., professor (fr.o.m. den 1 februari 1978) Johansson, Göran, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Larsson, L. Thorsten, led. av riksdagen (fr.o.m. den I februari 1978) Nilsson, Bengt G., utredningschef (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Experter: Hall, Kurt Arne, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1978) Nipstad, Jan A., bankokommissarie (fr.o.m. den 15 november 1977) Nyström, Lars A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1978)

Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 7 november 1978)

Sandén, Peter, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Huvudsekreterare: Sahlén, Anders F., pol. mag. (fr.o.m. den I september 1978)

Sekreterare:

Öjeheim, Per-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Bitr. sekreterare: de Neergaard, Claes D., civilekonom (fr.o.m. den I juli 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Lokal: Regeringsgatan 65,3 tr., Box 7311, 103 90 Stockholm, tel. 21 55 20 (huvudsekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II E 3. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

11. Utredningen (E 1977 :04) angående statistiska centralbyråns

framtida behov av utrustning för automatisk databehandling

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att utreda statistiska centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk

databehandling:

E:11 Skr 1978/79:103 152

Särskild utredare: Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Experter: Arvas, Christer G. T.. avdelningschef (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Gustavson, J. Krister, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Lönnberg. C. Åke B., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 oktober

1977)

Öhman, Ulf R.. departementssekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Sekreterare: Söderberg, E. Lennart, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977 1.o.m. den 30 november 1978)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 4.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tretton sammanträden. Därutöver har fyra sammanträden hållits med särskilda

arbetsgrupper.

Utredningen har den 30 november 1978 avgett betänkandet (Ds E 1978:3)

ADB för SCB. Uppdraget är därmed slutfört.

12. Utredningen (E 1977 :05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att se

över lagen om försäkringsrörelse m. m.: Särskild utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen (fr.o.m. den 21 november 1977) Experter: Bökmark, Jan S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 januari 1978) Eriksson, A. A. Tage, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1978) Svensson, Åke E. F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1978) von Willebrand, Karin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 januari

1978)

Sekreterare: Hahn, R. A. Birgitta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 januari 1978) Lokal: Gamla Riksbanken, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 5.

Utredningen har under tiden den 10 januari 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

153 Kommittéer: Budgetdepartementet = Bo:1

Bostadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978:3, 6, 7, 8 och 22

1. 1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 21 mars 1969, den 29 juni 1970 samt den 18 juni 1971 för att se över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i vissa delar (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juni 1969 och den 2 oktober 1970: Ordförande:

Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd (fr.o.m. den 12 juli 1976) Ledamöter:

Thulin, Einar E:son, f. d. skattedirektör Wadell, Ulla G. S., skattedirektör (fr.o.m. den 12 juli 1976)

Willart, N. Bo, byråchef

Experter:

Andersson, Fritz A. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 juli 1976) Friedner, Lars F. V., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 september 1977) Olsson, Bertil O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1976) Schultz, J. Allan S., f. d. bitr. skattedirektör Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör (fr.o.m. den 14 september 1976)

Sekreterare: Lindgren, Per Anders, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 25 april 1977)

Bitr. sekreterare:

Körner, Klas-Håkan (Håkan), tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 17

oktober 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ordföranden och sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden.

Utredningen har den 12 september 1978 avgett delbetänkandet (Ds B

1978:8) Beskattningen av sockerfria konfektyrer.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

B:2 Skr 1978/79:103 154

2. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1971 med uppdrag att verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1971): Utredningsman:

Fridolin. Hans R., departementsråd

Experter: Allström, B. Greger B:son, bitr. skattedirektör (t.o.m. den 28 februari

1978)

Crabo, Sven, direktör Helmers, Dag, professor

Lindstam, Leif E., kammarrättsråd Mellbin, B. Lennart, byråchef Norrman, Bo U. S.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den I mars 1978)

Sekreterare: Olofsson, L. Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Bitr. sekreterare: Skarell, Gunnar E. A., departementssekreterare

Lokal: Budgetdepartementet, Kanstlihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 15 sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

3. 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 14 april 1972 och den 18 november 1976 för att se över skattesystemet, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 maj 1972):

Ordförande:

Sjönander, Bo Jonas, direktör (fr.o.m. den 29 november 1976)

Ledamöter:

Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen

Bartley, A. Osborne, professor (fr.o.m. den 1 april 1974) Bergqvist, G. Holger, civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29

november 1976)

155 Kommittéer: Budgetdepartementet B:3

Björne, B. Gunnar, departementsråd

Brandt, Erik R., f. d. ombudsman, f. d. led. av riksdagen Enlund, Eric P., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november

1976)

Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen

Hedborg, Anna M., sekreterare (fr.o.m. den 29 juni 1974)

Hermansson, Carl-Henrik, f. d. chefredaktör, led. av riksdagen

Holgerson, Nils H., direktör (fr.o.m. den 26 februari 1975) Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen

Kristenson, E. Valter, metallarbetare, led. av riksdagen

Lundgren Bo A. M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Sundkvist, K. R. Tage, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976) Sundström, Olof G., utredningschef (fr.o.m. den 25 maj 1977)

Tobisson, Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 29 november 1976)

Experter:

Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 12 januari 1976) Andersson, Karl Olov, direktör (fr.o.m. den 9 december 1976)

Bargholtz, Percy B., fil. kand. (fr.o.m. den I december 1976)

Edlund, C. Bertil, departementsråd

Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 februari 1977) Garke, Hans B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 augusti 1974) Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977)

Jönsson, E. Gustav, departementsråd Lindstam, Leif E., kammarrättsråd Persson, E. Annika, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1975)

Swartling, Anders J. A., departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1976) Åberg, Car! Johan, forskare (fr.o.m. den 16 december 1975) Expert i frågor som rör viss deklarationsundersökning: Nilsson, J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 september 1974)

Expert i frågor som rör progressiv utgiftsskatt:

Lodin, Sven-Olof, professor (fr.o.m. den 21 augusti 1975)

Sekreterare: Hulgaard, Bodil C., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Bitr. sekreterare: Gammer, Gerhard, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I mars 1976) Holm, Lars G., tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 22 november 1976) Nyström, Kerstin, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 februarn 1976)

Direktiv och = tilläggsdirektiv för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 42. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse

B:3 Skr 1978/79:103 156

Fi 32 och 1975 års kommittéberättelse Fi27 samt 1977 års kommittéberättelse del I B 6.

Utredningen har under tiden november - december 1977 hållit två sammanträden.

Utredningen har den 30 december 1977 avgett betänkandet (SOU

1977:91) Översyn av skattesystemet.

Uppdraget är därmed slutfört.

4. Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Tillkallad enligt Kungt. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor om arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän som skall underställas Kungl. Maj:t och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegation (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1972):

Utredningsman:

Foyer, Lars O., kanslichef

Lokal: Riksdagens näringsutskott, Brunkebergsterrassen 1, 10012 Stockholm, tel. växel 14 20 20

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 46. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1978-1979.

5. Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i

skatteprocessen

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1973 för att utreda frågan om regler om kvarstad, skingringsförbud m. m. i skatteprocessen (se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1973): Ordförande:

Nordenadler, Anders, länsåklagare

Ledamöter: Bergh, Sten, länsråd

Gustafsson, K. G. Wilhelm, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni

1978) Söderström, Kurt I. W.. ingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1978) Welander. Gösta, departementsråd

Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Sakkunnig:

Nord, Karl-Erik, skattedirektör (fr.o.m. den 30 juni 1978)

157 Kommittéer: Budgetdepartementet B:6

Experter: Bjernstad, S. L. Börje. kronofogde Björnesjö, Sven G., taxeringsrevisor Bruhn. Sigleif (Leif) E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Gustafsson, K. G. Wilhelm, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars

1977 t.o.m. den 29 juni 1978) Hirschfeldt, Johan H., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 30 juni 1978) Jarenius, J. Christer 1., direktör Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m. den 17 februari 1976)

Ljungwall, N. E. Folke, kammaråklagare (fr.o.m. den 17 februari 1976)

Söderström, Kurt I. W., ingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars 1977 t.o.m. den 29 juni 1978)

Sekreterare: Erling, E. Martin H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 april 1974)

Bitr. sekreterare: Nordahl, Jan-Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 juni 1977 t.o.m, den 30 november 1978) Lokal: Departementens utredningsavdelning, Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel växel 040/749 50 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II B 6. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 13

sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. Sakkunnig (Fi 1973:02) med uppdrag att utreda frågan om

förvaltningen av Drottningholms kungsgård

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1973 för att utreda frågan om förvaltningen av Drottningholms kungsgård (se Post- och

Inrikes tidn. den 2 juni 1973):

Utredningsman: Lindberg, N. Olof, expeditionschef (fr.o.m. den 20 september 1974) Sekreterare: Sellvall, L. Göran, kansliråd

Direktiven för den sakkunnige, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 41.

Den sakkunnige har den 7 februari 1978 avgett betänkandet (Ds B 1978:1) Förvaltningen av Drottningholms kungsgård.

Uppdraget är därmed slutfört.

B:7 Skr 1978/79:103 158

7. Revisions- och rationaliseringsutredningen (Fi 1974:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågan om gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och rationaliseringsverksamhet inom statsförvaltningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1974): Ordförande: Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef (fr.o.m. den 15 december 1976) Ledamöter: Ehrling, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 15 december 1976) Jarmar, L. Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Palm, Tore, revisionsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976)

Sakkunniga: Edman, Kurt E.. krigsråd (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Löwenmark, J. Örjan T., major (fr.o.m. den 15 december 1976; avliden)

Sagrén. K. Åke, överstelöjtnant (fr.o.m. den 12 januari 1978)

Sekreterare: Grufberg, Maj-Britt K., tf. organisationsdirektör (fr.o.m. den 15

december 1976) Nyman, V. Seppo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 39.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 15 sammanträden.

Utredningen har den 2 november 1978 avgett betänkandet (Ds B 1978:9) Förvaltningsrevision inom försvaret.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation

Tiltkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för

att utreda frågan om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 5 november 1974):

Utredningsman:

Jeding, Lars G., tf. utbildningschef (fr.o.m. den I 1 oktober 1976)

Experter: Andersson, L. Ingemar, ombudsman

Asplund, C. Christer, ombudsman Jalling, Hans G. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I februari 1977)

159 Kommittéer: Budgetdepartementet B:9

Gothefors, Per IL.., ombudsman Lagerström, Ulf Å., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 augusti

1976)

von Otter, Casten, professor (fr.o.m. den 10 februari 1977) Sekreterare: Claeson, Bo, tf. departementssekreterare (fr.o.m. den 11 oktober 1976) Bitr. sekreterare:

Söderström, Lars M., byrådirektör (fr.o.m, den 21 februari 1977)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 42.

Utredningen har under tiden november 1977 - maj 1978 hållit fyra

sammanträden.

Utredningen har den 17 december 1976 avgett betänkandet (SOU 1976:61) Statlig personalutbildning, ett principförslag och den 6 juni 1978 betänkandet (SOU 1978:41) Statlig personalutbildning, utbildning för

administration och iedning.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för att

utreda frågan om det skatteadministrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1975):

Ordförande: Widmark, P. Sverker V., tf. kammarrättslagman Sakkunniga:

Sundkvist, K. R. Tage, lantbrukare, led. av riksdagen

Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen Experter: Baekkevold, Arne E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Burström, Brita A., byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1978)

Gustafson, G. Arne, direktör (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Johansson, Bo G. H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Lundholm, Eric L. O., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Matsson, Tommy, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1975)

Sekreterare: Werdinius, Claes A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

B:9 Skr 1978/79:103 . 160

Bitr. sekreterare: Oisson, E. Ragnar, taxeringsintendent (fr.o.m..den 12 september 1977) Lokal: L. Nygatan 1.1 tr, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, sc 1976 års kommittéberättelse Fi 40.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 18

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Vidare har

utredningen under perioden företagit studiebesök i Danmark, Finland och

Norge.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

10. Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att

utreda vissa frågor angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för

tryggande av anställds pensionering, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1976):

Utredningsman: Wahlgren, E. Göran, regeringsråd

Experter: Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör

Eriksson, Gösta, direktör Fries. Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 september

1978)

Kihlström, Laila K. E., direktör (fr.o.m. den 19 januari 1977) Lindberg, Göran, direktör

Persson, E. Annika, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 aprilt.o.m.

den 3 september 1978) Sköllerholm, S. Ove J., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 februari 1977) Thornell, Anders B., länsråd (fr.o.m. den 19 januari 1977) Öhman, Arne J. P., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 januari 1977)

Sekreterare:

Edling, A. Roland, tf. förste länsassessor Lokal: Länsstyrelsen i Örebro län, 701 86 Örebro, tel. växel 019/13 60 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 14

sammanträden.

161 Kommittéer: Budgetdepartementet B:11

Utredningen har den 20 november 1978 avgett delbetänkandet (Ds B

1978:13) Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspremier m. m. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

11. Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 februari 1976 för att utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid företags obestånd (se

Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976): Ordförande: Westerlind, Erik A., landshövding

Ledamöter:

Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen Fransson, Arne ÅA. E., personalchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni

1977) Fridolfsson, Filip W., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977) Löfberg, Karl Axel, f. d. departementsråd Wilhelmsson, Arne E., rådman

Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Sakkunniga:

Ekström, Bert O., avdelningschef (fr.o.m. den 15 juni 1976) Jäderqvist, K. Bertil, kronofogde (fr.o.m. den 1 september 1976)

Spendrup, K. Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 30 juni 1977)

Åvall, Sven K., direktör (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Experter: Björklund, Jan O., planeringsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976) Bovidson, Thure, företagareföreningsdirektör (fr.o.m. den 9 september

1976)

Herrstedt, Henry T. O., länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 9 september

1976) Thornell, Anders B., länsråd (fr.o.m. den 9 september 1976)

Sekreterare: Ohlsson, J. Staffan C., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 juni 1976) Bitr. sekreterare: Berge, Lars Magnus, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 september

1978) Ottemark, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977 t.o.m. den

17 september 1978)

11 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

B:11 Skr 1978/79:103 162

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 ( sekreteraren och bitr. sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 1.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Kommittén har

under perioden företagit en studieresa till Norrbottens län.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

12. 1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1976 för att göra en översyn av reglerna för fastighetstaxering (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1976):

Ordförande:

Björne, B. Gunnar, departementsråd

| Ledamöter:

Hail, A. Bertil, fastighetsråd

Jansson, Paul G., elektriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978)

Josefson, Stig A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978) Lundgren, Bo A. M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars

1978) Malmberg, C. Lars E., bitr. skattedirektör Stensson, S. L. Börje, skolchef. led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978) Wadell, Ulla G. S., skattedirektör

Sakkunnig:

Fredelius, Bo B., kammarrättsråd (fr.o.m. den 10 februari 1977)

Experter:

Carlegrim, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 10 februari 1977) Fridell, G. Ingvar, universitetslektor (fr.o.m. den 20 mars 1978)

Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september

1977)

Henriksson, Kjell-Åke, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 12 juni 1978)

Jönsson, Per Ivan, vattenrättsråd (fr.o.m. den 10 februari 1977)

Nilsson, Nils-Erik, professor, avdelningschef (fr.o.m. den 19 september

1977)

163 Kommittéer: Budgetdepartementet B:13

Sekreterare:

Hibinette, Ewa L. E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 28 april 1978)

Widebäck, I. Birgitta, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Lokal: L. Nygatan 1, I tr., tel. växel 763 10 00 (Widebäck). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 4. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II B 4.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 32

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ett flertal sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper inom kommittén.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

13. Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om bättre metoder för planering och hushållning i

statsförvaltningen:

Ordförande: Tarschys, N. Daniel, statssekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter: Hanson, Per-Olof. borgarråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kristiansson, N. Axel, lantbrukare Lewén-Eliasson, Anna Lisa, led. av riksdagen Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen Träff, Sven-Olov A., direktör, led. av riksdagen Sakkunniga: Andersson, B. Göran, ombudsman

Båfält, B. Evert, kanslichef (fr.o.m. den 15 mars 1977)

Carlsson, Jan-Olof, bergsingenjör Carnhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1977) Olsson, E. Olof, andre förbundsordförande Experter: Dahlberg, Lars B. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 november 1977) Dahlberg, Lars C., departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977) Engström, Odd E. L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 mars 1977) Esping, Hans G., revisionsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977)

B:13 Skr 1978/79:103 164

Fallenius, Ann Marie, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Fransson, Bo-Gunnar L., avdelningschef (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Hillman, Bo 1... avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1977)

Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef (fr.o.m. den 10 februari 1977)

Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 september

1977)

Werbell, Bror I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m.

den 31 juli 1978)

Wetterberg, Ulf G., tf. departementsråd (fr.o.m. den I februari 1978)

Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1977)

Sekreterare:

Annerberg, Rolf G., byrådirektör (fr.o.m. den 12 april 1977)

Carlsson, Sture E., byrådirektör (fr.o.m. den 12 april 1977)

Bitr. sekreterare: Norén, Agneta, byrådirektör (fr.o.m. den 1 februari 1978) Schiick, Johan H., byrådirektör (fr.o.m. den 11 september 1978)

Lokal: L. Nygatan 1, 1 tr., tel. växel 763 10 00 (sekreterarna och bitr. sekreterarna). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 11.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, utredningar och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 28 februari 1978 till statsrådet och chefen för budgetdepartementet avgett en skrivelse om tillämpning och efterlevnad av kungörelsen (SFS 1970:641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd. En arbetsgrupp inom utredningens

sekretariat har i juni 1978 avgett skriften Krångla lagom! Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

14. Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med

uppdrag att göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen:

Särskild utredare:

Lindstam, Leif E., kammarrättsråd

Experter:

Bornhager, Sven-Åke (Sven) I., förste byråsekreterare

Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör

Eriksson, K. Birger, avdelningsdirektör

165 Kommittéer: Budgetdepartementet B:15

Guste, Göran L., byrådirektör Skarell, Gunnar E. A., departementssekreterare Sekreterare: Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 141000 (sekreteraren).

Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 2.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och

organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 17 juli 1978 avgett delbetänkandet (Ds B 1978:5) Översyn av vägtrafikbeskattningen. Del 1. Kilometerskatt.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

15. Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked i taxeringsfrågor: Särskild utredare: Francke, Jan Å., kammarrättsråd

Experter:

Bredin, Lars A. G., kansliråd Hagman, Björn O., byrådirektör Kleist, Åke O., revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1978) Lundholm, Enric L. O., bitr. skattedirektör Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor Åhlén, Lars, lagman

Sekreterare:

Torngren, Håkan E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 juni 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 141000 (sekreteraren).

Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 5.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

B:16 Skr 1978/79:103 166

16. Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län

Til!kallad enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län: Särskild utredare: Ångström, Rune T.. led. av riksdagen Sakkunniga:

Beckman. Lars E. A.. bitr. professor, universitetsrektor

Carlsson, P. Bertil, kommunalråd

Forsell, Harry A., länsråd Lundberg, Henry L., direktör Svensson. Åke G.. fil. dr, utbildningsledare

Expert: Pärson, Hanns B. S., direktör (fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Sekreterare:

van der Capellen, Constance (Connie) E., departementssekreterare Peterson. Christer B. O., byrådirektör (fr.o.m. den 1 februari 1978) Lokal: Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå, tel. växel 090/ 12 20 00 (Peterson). Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II B 6. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden. Utredningen har den 30 december 1977 avgett delbetänkandet (Ds B 1977:11) Lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län, del I och

den 27 november 1978 delbetänkandet (Ds B 1978:14) Lokalisering av ny

verksamhet till Västerbottens lin, del 2. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1979.

17. Monopolutredningen (B 1977:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 med uppdrag att utreda frågan om särställning för vissa myndigheter och företag vid

leveranser till staten:

Särskild utredare: Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den I augusti 1977)

Expert: Bergkvist, Arne B. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

167 Kommittéer: Budgetdepartementet B:18

Sekreterare: Romån, Rolf-Erik, pol. mag. (fr.o.m. den 15 oktober 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 141000 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del I1 B 7.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden med en interdepartemental referensgrupp samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer, företag och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har den 19 juni 1978 avgett Jelbetänkandet (SOU 1978:48)

Konkurrens på lika villkor. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1979.

18. Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för att aktivt

verka för att begränsa och underlätta företagens uppgiftslämnande:

Ordförande: Wirsäll, Nils-Erik, verkst. direktör (fr.o.m. den I september 1977)

Ledamöter:

Ahrfelt, Bengt, avdelningschef (fr.o.m. den i september 1977) Andersson, Bengt I., vice verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Bergstig, Lars H., informationssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

de Woul, Jan T. J., pol. mag. (fr.o.m. den I september 1977) Haglund, Sune K.. boktryckare (fr.o.m. den I september 1977)

Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5

december 1978) Hedberg, Stig E., förbundsjurist (fr.o.m. den I september 1977) Myrbeck, Arne K. D., sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1977) Radesjö, G. Wivi-Anne, företagare led. av riksdagen (fr.o.m. den I september 1977)

Tarschys, N. Daniel, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 4 december 1978) Wästberg, Greta E., direktör (fr.o.m. den I september 1977)

Expert:

Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Delegationens kansli är organiserat i sektorer med utgångspunkt från departementens verksamhetsområden.

B:18 Skr 1978/79:103 168

Sekreterare: Armholt, Roland H., byrådirektör (fr.o.m. den I november 1978)

Densjö, K. A. Sören, byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1977),

arbetsmarknads-, utrikes-, handels- och industridepartementen Edsta, Björn O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 15 maj 1978), utrikes- och handelsdepartementen

Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1978), social-

och försvarsdepartementen

Ihrmark, Astrid K. M., byrådirektör (fr.o.m. den I juli 1978), budget- och

utbildningsdepartementen Lemne, Marja E., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978), kommun-, bostads-, utbildnings- och socialdepartementen

Lindqvist, A. M. Christina, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1977 t.o.m. den 26 november 1978), justitie- och

komrr unikationsdepartementen samt delar av jordbruksdepartementet

Nordqvist, Rolf G., pol. mag. (fr.o.m. den I januari 1979) Pedersen, Zaid O. B., byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1977), ekonomidepartementet och delar av = jordbruksdepartementet (miljöfrågor)

Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977), kanslichef Tollerz, Kerstin B., byrådirektör (fr.o.m. den 5 oktober 1977 t.o.m. den S oktober 1978), budgetdepartementet Werbell, Bror I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978), kommun- och bostadsdepartementen

Lokal: Birger Jarls torg 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 22 36 00 (sekreterarna) Direktiven för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 8.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, företag,

organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Delegationens arbete beräknas pågå t.o.m. år 1980.

19. Dagspresskommittén (B 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 med uppdrag att göra en allmän översyn över gällande bestämmelser för statligt

stöd till dagspressen:

Ordförande: Nilsson, N. Per-Enik, justitieombudsman (fr.o.m. den 25 januari 1978)

169 Kommittéer: Budgetdepartementet B:20

Ledamöter:

Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25

januari 1978) Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 januari

1978)

Hanson, Per-Olof, borgarråd (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Karlsson, K. J. Urban, internationell sekreterare (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Tobisson, Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 25 januari 1978) Sakkunniga: Engström, Johan L. E., verkst. direktör (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Johansson, Östen, redaktör (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Präntare, Bo L. O., kanslichef (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Ramstén, Nils E., ombudsman (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Experter: Hedén, Kerstin E., kanslisekreterare (fr.o.m. den 2 mars 1978)

Ohlsson-Leijon, S. H. Lennart, direktör (fr.o.m. den 2 augusti 1978)

Westergren, Håkan W., byrådirektör (fr.o.m. den 2 augusti 1978) Sekreterare: Gustafsson, Karl Erik, docent (fr.o.m. den 25 januari 1978) Bitr. sekreterare: Hanson, H. Samuel (Sam) M., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978) Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II B 1. Kommittén har under tiden mars - oktober 1978 hållit fem sammanträden. Kommittén har den 9 oktober 1978 avgett delbetänkandet (Ds B 1978:10)

Översyn av presstödet.

Huvudmannaskapet för kommittén, vars arbete beräknas pågå under hela år 1979, avses bli överfört till utbildningsdepartementet.

20. Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 med uppdrag att se över reglerna om beskattning av traktamenten m. m.:

B:20 Skr 1978/79:103 170

Ordförande: Reuterswärd, Erik A. P., regeringsråd (fr.o.m. den 16 mars 1978) Ledamöter: Boström, Curt B., kamrer. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978) Hägelmark, S. Eric L., kapten, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars

1978)

Sakkunniga:

Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 16 mars 1978) Hirschfeldt, Johan H., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 16 mars 1978) Hägglund, Sven-Olof. ombudsman (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Högberg, K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Ljungh, Claes W., utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 mars 1978) Ulfhielm, Monica H. V.. sekreterare (fr.o.m. den 16 mars 1978) Experter: Edlund, C-. Bertil, departementsråd (fr.o.m. den 16 mars 1978) Karlson, Matts E.. förste revisor (fr.o.m. den 29 juni 1978) Wilhelmsson, F. Uno, lönedirektör (fr.o.m. den 16 mars 1978) Sekreterare: Palme, Sven €. G., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 14 mars 1978) Ström, Ivan S., länsassessor (fr.o.m. den 14 mars 1978) Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 141000 (sekreterarna). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Direktiven för de sakkunniga, se 1979 års kommittéberättelse del IT B 2. De sakkunniga har under tiden april - oktober 1978 hållit fem sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits i en särskild arbetsgrupp.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1979.

21. Konsultexportutredningen (B 1978:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 med uppdrag att utreda frågan om samverkan i fråga om statlig konsultverksamhet i

utlandet m. m.:

Särskild utredare:

Dennis, Bengt, ambassadör (fr.o.m. den 13 mars 1978) Expert:

Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 april 1978)

171 Kommittéer: Budgetdepartementet B:22

Sekreterare:

Skogö, Ingemar, byrådirektör (fr.o.m. den 13 mars 1978) Bitr. sekreterare: Svensson, Carl-Gustaf Ä., civilekonom (fr.o.m. den 13 november 1978) Lokal: Tysta Marigången 2,4 tr., tel. växel 763 10 00. Postadress: Konsultexportutredningen, Utrikesdepartementet, Box 16121, 10323 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1978 haft överläggningar med

olika myndigheter och företag som berörs av utredningens arbete. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

22. Organisationskommittén (B 1978:04) för statens arbetsgivarverk

Tillkaliade enligt regeringens beslut den 29 juni 1978 med uppgift att under tiden intill den 1 januari 1979 förbereda de närrtnare besluten om arbetsgivarverkets ställning, uppgifter och inre organisation: Ordförande: Uggla, Karl-Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978)

Ledamöter:

Bohlin, Bengt C., lönedirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978)

Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 juli 1978)

Kolström, K. E. Gunnar, lönedirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978)

Larsson, Gösta E., personaldirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978)

Lindahl, K. Olof R.. förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978) Experter: Lagerström, Ulf Å.. departementssekreterare (fr.o.m. den 3 juli 1978) Rydén, Jan E., överdirektör (fr.o.m. den 31 oktober 1978)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden juni - oktober 1978 hållit 18 sammanträden. Kommittén har den 15 september 1978 avgett förslag till anslag m. m. och den 20 november 1978 förslag till instruktion m. m. för statens

arbetsgivarverk för tiden den 1 januari - den 30 juni 1979.

Uppdraget är därmed slutfört.

B:23 Skr 1978/79:103 172

23. Utredningen (B 1978:05) om åtgärder vid beskattningen för att främja forsknings- och utvecklingsinsatser

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 14 september 1978 med uppdrag att utforma förslag till åtgärder vid beskattningen för att främja forsknings- och utvecklingsinsatser: Särskild utredare: Mileikowsky, Curt, tekn. dr (fr.o.m. den 14 september 1978) Sakkunniga: von Bahr, Stig V., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 6 november 1978) Gustafson, G. Arne, direktör (fr.o.m. den 6 november 1978) Hedborg, Anna M., sekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978) Hållsten, E. Bertil, utredningschef (fr.o.m. den 6 november 1978) Ljungh, Claes W., utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978) Sidenbladh, Thomas P., tf. departementsråd (fr.o.m. den 6 november 1978)

Sekreterare: Törnros, E. A. Christer, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1978) Lokal: Gamla Riksdagshuset, tel. växel 141000 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II B 7.

24. Förhandlare (B 1978:06) för förhandlingar med Solna kommun om vissa markfrågor, m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 för att företräda staten vid förhandlingar med Solna kommun om överlåtelse av vissa markområden, m. m.: Förhandlare: Englund, K. Svante 1l., överdirektör (fr.o.m. den 6 november 1978) Sakkunniga: Hägg, Y. O. Sture, avdelningschef (fr.o.m. den 6 november 1978) Smith, A. Åke, planeringsdirektör (fr.o.m. den 6 november 1978) Experter: Norell, Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978)

173 Kommittéer: Budgetdepartementet B:25

Tengwall, Jan O., byråchef (fr.o.m. den 6 november 1978)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

25. Utredningen (B 1978:07) om real beskattning av räntor och

kapitalvinster, m. m.

Tilikallad enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att belysa konsekvenserna av en real beskattning av räntor och kapitalvinster, m. m.:

Särskild utredare:

Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den 7 november 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del H B 8.

U:1 Skr 1978/79:103 174

Utbildningsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet

under år 1978:4, 7, 15, 22, 27, 29 och 42

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1, 2, 3, 7, 8, I1 och 17

1. Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna (E 1965:54) för universitet och högskolor (LUP-kommittéerna)

Titlkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1964 för att

utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för universitet och

högskolor (se Post- och Inrikes tidn. den 21 juli 1964):

Samarbetsnämnden (E 1965:54:01) för LUP-kommittéerna:

Ordförande: Löwbeer, Hans, universitetskansler

Ledamöter: Almefelt, Paul V., byråchef Beckman, Lars E. A., bitr. professor, universitetsrektor

Hammar, Stig H., universitetsråd Hultin, S. Erland V., tekn. lic.

Konnander, Benkt A. V.. överdirektör Lindstrand, Leif, byggnadsråd Lundgren, Georg E. H., professor, rektor Norberg, Dag L., professor Philipson, Lars H. G., civilingenjör Törnquist, Harry E., byggnadsråd Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd

Experter:

Abel, Enno, professor

Allander, Claes C. G., professor Andersson, A. Owen, tekn. lic. Angvik, Lennart, läromedelsintendent (fr.o.m. den I februari 1977) Arrhenius, N. Erik A., bitr. professor Bjerkén, Torsten, universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli 1978) Ehrner-Samuel, Harriet S. K., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober

1978)

Eskilsson, Per H., revisionsdirektör

Fors, Sixten R., f. d. byråchef

175 Kommittéer: Utbildningsdepartementet = U:1

Hornwall. Gert H. D.. överbibliotekarie (fr.o.m. den I februari 1975 t.o.m. den 31 oktober 1978) Johansson, Bertil C. Å.. förste forskningsingenjör Kjellén, Bengt I., civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1975) Lindquist, B. Rune L., byråchef Lustig, Gunnar, intendent Mattsson, Lars G., verkmästare (fr.o.m. den I februari 1977) Mårtensson, Skotte, universitetslektor

Plato, Nils G. B., yrkesinspektör (fr.o.m. den 6 oktober 1977 t.o.m. den

30 september 1978)

Sanner, Lars-Erik, överbibliotekarie (fr.o.m. den I februari 1975 t.o.m.

den 31 oktober 1978) Waller, Tage E., veterinär

Öbrink, Karl Johan, professor

Huvudsekreterare:

Moll, Olof G.. byråchef (tjänstledig)

Nygren, Jan, kanslichef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Bitr. sekreterare:

Albertsson, E. Birgitta, fil. kand. (t.o.m. den 31 december 1978)

Hallgren, E. Margaretha, fil. kand. Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör Kugelberg, Otto F. R. I., fil. dr (fr.o.m. den 1 april 1975) Ozolins, H. Berit, fil. kand. (fr.o.m. den I februari 1977) Persson, Ann C., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sellers, Pia M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september 1976)

Tunebro. B. Torsten J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Österman, Elsa, förste byråsekreterare (fr.o.m. den I januari 1977) Lokal: Vasagatan 52, Box 45049, 104 30 Stockholm, tel. växel 24 85 60 Direktiven för kommittéerna, se 1965 års riksdagsberättelse E 54. Nämnden har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:02) för Uppsala:

Ordförande:

Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd

Ledamöter: Augustsson, Arne, byrådirektör (fr.o.m. den I maj 1977)

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Ling, Lars, institutionstekniker

Ringborg, S. Erland, byråchef (fr.o.m. den I januari 1977)

U:1 Skr 1978/79:103 : 176

Rydén, Jan E., avdelningschef Täckholm, Fredrik, fil. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1977) Kommittén för Uppsala har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:03) för Lund:

Ordförande: Hammar, Stig H., universitetsråd

Ledamöter: Broberg, K. Bertram, professor Frostell, Anders, jur. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1977) Hellgren, G. Bertil, maskinist Juthagen, Leif R., byggnadsråd Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976) Moll, Olof G., byråchef Rydén, Jan E., avdelningschef Kommittén för Lund har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:04) för Göteborg: Ordförande: Lundgren, Georg E. H., professor, rektor Ledamöter: Balsvik, Karin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Juthagen, Leif R., byggnadsråd Knape, Anders, fil. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1977) Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976) Rydén, Jan E., avdelningschef Rydin, Roland Y., fil. kand. Thun, K. Ragnar, byråchef Wemminger, Lars V., förste forskningsingenjör Kommittén för Göteborg har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:05) för Stockholm: Ordförande: Norberg, Dag L., professor Ledamöter: Eklund, K. Ronnie, jur. kand.

177 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:1

Ekman, Stig Rune, forskningsingenjör Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lindstrand, Leif, byggnadsråd Moll, Olof G., byråchef

Pernow, Bengt B., professor (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Rasmuson, Anders S. H., professor Rydén, Jan E., avdelningschef

Kommittén för Stockholm har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:06) för Umeå:

Ordförande:

Beckman, Lars E. A., bitr. professor, universitetsrektor

Ledamöter:

Enquist, N. Daniel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 december 1977) Larsson, Staffan, soc. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1976) Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976) Lindstrand, Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den I maj 1977) Nordlander, N. Arne, universitetslektor

Nyman, Lars A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977 t.o.m. den 31

oktober 1978)

Rydén, Jan E., avdelningschef

Wickholm, Jan, tekn. stud. (fr.o.m. den 9 december 1977)

Kommittén för Umeå har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:07) för Linköping:

Ordförande:

Almefelt, Paul V., byråchef

Ledamöter:

Balsvik, Karin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Bengtsson, Bernt-Olof, teknolog (fr.o.m. den 19 januari 1977)

Lindell, Mats G., avdelningsdirektör

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Olsson, Björn E., förste driftsingenjör

Rydén, Jan E., avdelningschef

Kommittén för Linköping har under tiden november 1977 - oktober 1978

hållit fyra sammanträden. LUP-nämnden och LUP-kommittéerna beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

12 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

U:2 Skr 1978/79:103 178

2. Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1967 med uppgift att förhandla om en avtalsreglering av de upphovsrättsliga frågorna på undervisningsområdet.

De sakkunnigas uppgift är att förhandla om en avtalsreglering rörande

inspelning av upphovsrättsligt skyddat material inom

undervisningsverksamheten. Från upphovsrättslig synpunkt gäller olika regler för inspelning av ljudradioprogram och TV-program. De sakkunnigas förhandlingar skall enbart omfatta TV-programmen. Därvid skall beaktas att olika regler kan böra gälla för undervisningsprogram och andra program. De sakkunniga skall inte ta upp frågor som rör storleken av de ersättningar

som kan komma ifråga.

Ordförande:

Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd

Ledamot:

Bergström, Svante B., professor Experter:

Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör Dahlbom, Bengt S., avdelningsdirektör Eliasson, Per-Erik, statssekreterare Landström, Sten-Sture H., direktör Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

Sekreterare:

Griting, Britt M., departementssekreterare

Lokal: Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4, tel. växel 763 10 00, direktval 763 23 94 (sekreteraren). Postadress: Fack, 103 10 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

De sakkunniga har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra

sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för intressen, som berörs av uppdraget.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1979.

3. Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1969 för att

planera och samordna m. m. restaurangverksamheten vid universiteten och

179 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:4

högskolorna (se Post- och Inrikes tidn. den 27 mars 1969 och den 29 juli

1972):

Ordförande:

Hagbergh, Göran G. E., kanslichef (fr.o.m. den 15 september 1975)

Ledamöter:

Almefelt, Paul V., byråchef

Brundell, Nils-Erik, direktör

Eskilsson, Per H., revisionsdirektör

Fors, Sixten R., f. d. byråchef Juthagen, Leif R., byggnadsråd

Magnusson, Leif, divisionschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Philipson, Lars H. G., civilingenjör

Experter:

Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den 1 juni 1978) Johansson, Sjunne, ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1978)

Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den

31 maj 1978) .

Moberg, Kaj, förste stadsveterinär (t.o.m. den 30 juni 1978) Söfelde, Karin, socialinspektör (t.o.m. den 30 juni 1978)

Sekreterare:

Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den 1 januari 1977 t.o.m. den 31

maj 1978) Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Lokal: Vasagatan 52. Postadress: Box 45049, 104 30 Stockholm, tel. växel 24 85 60

Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse U 21.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

4. Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om

grundskolan och gymnasieskolan (se Post- och Inrikes tidn. den 22 september 1972):

Ordförande:

Arfwedson, Anders J., statssekreterare (fr.o.m. den 21 februari 1978)

U:4 Skr 1978/79:103 180

Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 9 november 1977 t.o.m. den 20 februari 1978)

Ledamöter: Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 13 februari 1975 t.o.m. den 8 november 1977) Gillström. K. Åke, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975)

Göthberg, Kerstin V., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975)

Karlsson, K. J. Urban, internationell sekreterare (fr.o.m. den 13 februari 1975) Landström, Sten-Sture H., direktör Lundin, Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1976 t.o.m. den 10 mars 1978) Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975) Olsson, A. Maj Britt, fru (fr.o.m. den 13 februari 1975) Orehag, Lennart, överdirektör (fr.o.m. den 24 februari 1978) Stålhammar, Bert E. J., skolinspektör, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 mars 1978)

Experter: Andersson, Ingemar, ombudsman (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Andersson, Lennart, rektor (fr.o.m. den 13 januari 1976) Andersson, Uno, ombudsman (fr.o.m. den 30 april 1974 t.o.m. den 13

januari 1978) Alexandersson, Rune J., sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1974) Backmann, Sven, skoldirektör (fr.o.m. den 10 april 1975) Bergman, Folke, skoldirektör Björkman, Fredrik, förste länsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1976) Carlsson, Lennart, skolinspektör

Cornelius, Claes, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974)

Ekelius, Wåge. byrådirektör (fr.o.m. den 26 augusti 1974) Eklund, Karl, intendent (fr.o.m. den 18 mars 1974)

Elvander, Nils, professor (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Engman, Ove, adjunkt (fr.o.m. den 18 april 1977)

Eriksson, Hilding, bitr. skoldirektör

Fagerström, Jan Peter, studierektor (fr.o.m. den 29 april 1974) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 6 maj 1976)

Furumark, Ann-Marie, byråchef Grendin, Kurt, undervisningsråd Gårmark, Thore O., direktör

Hagman, B. Anders, bitr. avdelningschef Hamber, Hans, undervisningsråd Hedberg, Anders, sekreterare Hellers, P. A. Hans, förbundsordförande

181 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:4

Hellzén, Nils, metodiklektor (fr.o.m. den 17 maj 1976)

Henrysson, Sten, professor

Hjalmarsson, Sven, rektor Holm. Lennart, avdelningsdirektör Holmberg, Bo, bitr. skoldirektör Höglind, Lars O., bitr. skoldirektör Jacobson, Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den 3 september 1974) Karlerö, Lars-Ingemar, länsskolinspektör (fr.o.m. den I september 1976) Karlin, Bengt, organisationsdirektör Karlsson, John-Evert, sekreterare Karlsson, Torsten, sekreterare Kebbon, Lars, direktör

Keil, Hans, studerande (fr.o.m. den 16 april 1975 t.o.m. den 12 december 1977)

Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975) Larsson, Lennart, utbildningschef

Levén, Sören, byrådirektör Lindstedt-Piltz, Inga, advokat

Lukkari, Bror, byråchef (fr.o.m. den I september 1975)

Lundgren, Ulf, bitr. professor

Lundström, Karin E., f.d. undervisningsråd Lövgren, Esse T. C., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1978)

Marklund, O. Sixten A., skolråd

Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Mårtensson, Stig, förvaltningschef (fr.o.m. den 7 maj 1974)

Nilsson, Gothard, f. d. landstingsdirektör

Nilsson, Johnny, studerande (fr.o.m. den 16 april 1975)

Olsson, Sven-Robert, sekreterare (fr.o.m. den I augusti 1977 t.o.m. den

31 maj 1978)

Palmquist, Kurt, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975 t.o.m. den 23 januari 1978)

Persson, Mårten, fil. mag. (fr.o.m. den 1 januari 1975) Petersson, Hans, länsskolinspektör (fr.o.m. den 13 januari 1976)

Reuterswärd, Claes, kanslisekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974) Rinman-Carlsson, Anna, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 januari

1978)

Rådmark, Johan, förbundsordförande (fr.o.m. den 13 december 1977) Sahlén, Hans, ombudsman Stegö, Eskil, rektor Stenhem, Bengt, kamrer (fr.o.m. den 7 maj 1974)

Stetler, Emil, avdelningsdirektör Sälgström, Leif, adjunkt

Teveborg, Lennart, skolråd (fr.o.m. den 1 september 1975)

U:4 Skr 1978/79:103 182

Trozell, Bertil, personaldirektör Törnqvist, Ingvar B.. rektor (fr.o.m. den I september 1976) Vestlund, A. G. Gösta, undervisningsråd

Wandeén, Stig. departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1974)

Wester, Jan, adjunkt Wik, Lars, avdelningsdirektör

Sekreterare: Nicklasson, Stina A. R., skolinspektör (fr.o.m. den I september 1975)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse U 55.

Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse U 36 och 1978 års kommittéberättelse del II U 14.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv sammanträden. Utredningen har den 12 oktober 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:65)

Skolan. En ändrad ansvarsfördelning. Uppdraget är därmed slutfört.

5. Bibelkommissionen (U 1972:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari

1973): Ordförande: Ljungberg, Blenda M., adjunkt, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 oktober 1978)

Rodhe, Birgit, statsråd (t.o.m. den 19 oktober 1978)

Ledamöter: Björck, Staffan, professor Erlander, Lillemor, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den 24 januari 1978)

Forkman, Göran, docent Lindström, Harry, fil. lic. Ljungberg, Blenda M., adjunkt, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 23 januari 1978)

Martling, Carl Henrik, direktor

Mattsson, S. M. Lennart, distriktsstudieledare, f. d. led. av riksdagen

Narrowe, Morton H., rabbin (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Vallquist, Gunnel, författare

Experter:

Andersson, Lars, författare (fr.o.m. den 1 september 1977)

André, Gunnel, teol. kand. (fr.o.m. den 1 september 1977)

183 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:S

Bagg, Aron, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Bergsten, Torsten, lektor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Björndalen, Anders J., docent (fr.o.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 29 februari 1980)

Blomqvist, Jerker, tf. professor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Brandt, Krister, pastor (fr.o.m. den I juli 1976) Dewailly, Léon N. G., teol. år (fr.o.m. den 1 september 1975) Edman. Stefan, folkhögskollärare (fr.o.m. den I september 1977) Gellerstam, Martin, docent (fr.o.m. den I mars 1976)

Gerhardsson, Birger, professor Gerle man, Gillis H., professor (fr.o.m. den 15 november 1975)

Hammar, Anna Karin, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den I september 1977) Hartman, Lars, professor (fr.o.m. den I juli 1974) Hartman, Olov, teol. dr (fr.o.m. den I mars 1976) Hellström, Jan Arvid, docent (fr.o.m. den I september 1977) Hemrin, Sven, teol. lic. (fr.o.m. den 1 september 1977) Hidal, Sten, docent (fr.o.m. den I mars 1976) Hildebrand, Karl-Gustaf, professor (fr.o.m. den I mars 1976) Huldén, Lars, professor (fr.o.m. den 1 september 1977) Illman, Karl-Johan, tf. professor (fr.o.m. den I september 1977) Johnson, Bo, docent (fr.o.m. den I mars 1976)

Julén, Björn, docent (fr.o.m. den I september 1977)

Kieffer, René, docent (fr.o.m. den I september 1977) Kronholm, B. Tryggve, docent Lindén, Ingemar, docent (fr.o.m. den 1 september 1977) Mettinger, N. D. Tryggve, professor (fr.o.m, den I november 1977) Molde, F. Bertil, professor Mårtensson, Jean-Erik, pastor (fr.o.m. den I september 1977) Nilsson, Torsten, folkhögskollärare (fr.o.m. den 1 september 1977) Nivenius, Olle, biskop (fr.o.m. den I mars 1976) Norin, Stig, teol. dr (fr.o.m. den I september 1977) Nygren, Åke, talpedagog (fr.o.m. den I mars 1976) Olingdahl, Göte, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Olsson, Birger, docent (fr.o.m. den I september 1978)

Paillard, Jean, pater (fr.o.m. den I mars 1976) Petrén, Erik, lektor (fr.o.m. den I mars 1976)

Ringgren, K. V. Helmer, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Rinkmar-Bengtsson, Gun, adjunkt (fr.o.m. den 1 september 1977)

Rodhe, Sten, lektor

Rubinstein, Harry, studierektor (fr.o.m. den I mars 1976) Stolt, Birgit, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Sundström, Gun-Britt, författare (fr.o.m. den I september 1977)

Söderström, Herbert, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Tengström, Sven, teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1977)

U:5 Skr 1978/79:103 184

Tolt, C. Christopher, professor (fr.o.m. den I november 1977)

Westman, Margareta, docent (fr.o.m. den I maj 1976) Wettéus, Bo, pastor (fr.o.m. den I september 1977)

Vitestam, N. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Örnberg, Sune. redaktör (fr.o.m. den I september 1977)

Översättningsenheten för Nya testamentet:

Ordförande: Björck, Staffan, professor

Ledamöter: Block, Per H. L., teol. lic. (fr.o.m. den I september 1975) Jonason, Olov, översättare Palm, Jonas. professor Riesenfeld, Harald, professor Vennberg, Karl, författare

Översättningsenheten för Gamla testamentet:

Ledamöter: Albrektson, Bertil, professor (fr.o.m. den I juli 1975) Björck, Staffan, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975) Malmström, Sten. professor (fr.o.m. den I juli 1975) Koordinator: Olsson, Birger, docent (fr.o.m. den I juli 1975t.o.m. den 31 augusti 1978) Åsberg, Christer, fil. mag. (fr.o.m. den I september 1978) Sekreterare:

Åsberg, Christer, fil. mag.

Bitr. sekreterare: Jonsson, K. E. Johnny, B. D. (Bachelor of Divinity) (fr.o.m. den I januari 1977)

Nilsson, Herbert, departementssekreterare

Rydén, Bo I., fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 30 juni 1980)

Secher., Jörgen, fil. lic.

Wiklander. Bertil. fil. mag.. teol. kand. (fr.o.m. den I november 1975)

Lokal: Åsgränd 1, 1/2 tr. ög.. 75235 Uppsala, tel. 018/12 83 97

(sekreteraren), 018/12 83 95 (kansli) Direktiven för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46.

Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse U 25 samt 1978 års kommittéberättelse del II U 11.

Bibelkommissionen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden. Kommissionen har därutöver hållit tio sammanträden

185 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:6

med översättningsenheten för Nya testamentet samt elva med översättningsenheten för Gamla testamentet. Kommissionens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04) - LUT 74

Tillkaltade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att

utreda lärarutbildningens mål, struktur och innehåll (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1974):

Ordförande:

Bosson-Nordbö, Maj, f. d. skolråd

Ledamöter: Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen

Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen

Hansson, Bertil, statsråd Larsson, Lennart, utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1974) Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 8 december

1976)

Nordstrandh, Ove H., f. d. lektor, led. av riksdagen Persson, Henry A., utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1974) Persson, Sten, sekreterare Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Experter: Andersson, Lennart, rektor (fr.o.m. den 1 april 1978)

Askling, Berit, lektor (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 2 januari 1975) Bäckström, Maja, undersköterska (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Christofferson, Birger, rektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Eklund, Solveig, fritidspedagog (fr.o.m. den 20 mars 1975) Fjällhed, Åke, fortbildningsledare (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

Fransson-Belohorka, Birgitta, hushållslärare (fr.o.m. den 5 oktober 1977

t.o.m. den 30 april 1978) From, Hans-Sören, studerande (fr.o.m. den 29 april 1975)

Gran, Bertil, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975)

Hanstorp, Erling, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Henricson, Sven-Eric, undervisningsråd (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Håkansson, Ivar, adjunkt (fr.o.m. den 5 oktober 1977 t.o.m. den 30 april 1978) Jalling, Hans G. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1976)

U:6 Skr 1978/79:103 186

Jansson, Sven, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m. den 2 januari 1975)

Kägström, Olof, adjunkt (fr.o.m. den I maj 1978)

Lareke, Carl-Axel, lektor (fr.o.m. den 2 januari 1975) Larsson, Tore, studierektor (fr.o.m. den 24 maj 1976) Lundberg, P. J. Thorsten, rektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Lunde, Ingrid, kanslichef (fr.o.m. den 2 januari 1975) Löfqvist, Stig, fortbildningsledare (fr.o.m. den 18 oktober 1976) Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober

1977) Nilsson, Lars G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 januari 1975)

Nordin, Karl-Anders, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975)

Rehnman, Ann-Marie, hushållslärare (fr.o.m. den I maj 1978)

Rosendahl, Gunnar, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Rubenson, Kjell, docent (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Skagert, Stig, adjunkt (fr.o.m. den 16 augusti 1976)

Sondér, Ebbe, yrkeslärare (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Stern, Tommy, rektor (fr.o.m. den 28 april 1977) Svingby, Gunilla, fil. lic. (fr.o.m. den I september 1975)

Wallgren, Åke. adjunkt (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Wallin, Erik, bitr. professor (fr.o.m. den I september 1975)

Wingborg, Mats, studerande (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Zetterlund, Sven, skoldirektör (fr.o.m. den 29 april 1975) Sekreterare: Österling, A. Olov (Olle), rektor (fr.o.m. den 15 augusti 1974t.o.m. den 31

december 1978)

Bitr. sekreterare:

Atterfors, Kerstin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977)

Eklund, Harald, lektor (fr.o.m. den 1 november 1974)

Sellergren, Ulf G. E., departementsråd (fr.o.m. den 22 augusti 1977

t.o.m. den 12 mars 1978) Stahle, Gun, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976) Ternström, Anders, lektor (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Lokal: Skeppargatan 51, 11458 Stockholm, tel. 63 68 33 (Österling),

67 53 81 (Atterfors), 63 68 36 (Eklund), 63 68 37 (Christofferson), 63 26 64 eller 763 17 81 (Stahle), 63 68 35 (Ternström), 63 26 18 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 51. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse U 36 och 1978 års

kommittéberättelse del TI U 3.

187 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:7

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra

som berörs av utredningens arbete. Därutöver har hållits två sammanträden med en särskild referensgrupp för frågan om återkommande fortbildning

och fyra sammanträden med en särskild referensgrupp för frågan om

utbildning av lärare för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Utredningen har den 4 april 1978 avgett rapporten (Ds U 1978:2) Arbetslivserfarenhet som ett led i lärares yrkesförberedelser.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

7. Skeppsholmsgruppen (U 1975:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för att

fortlöpande medverka i den fortsatta planeringen av Skepps- och Kastellholmarna:

Ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd

Ledamöter:

Morling, Bertil, departementssekreterare Norell, Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Experter:

Sjöberg, Svante C., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Törnquist, Harry E., byggnadsråd (fr.o.m. den I maj 1976)

Sekreterare:

Lönngren, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31

december 1977) Bitr. sekreterare:

Dillner-Thorsson, Monica A. M., departementssekreterare (fr.o.m. den

24 juni 1975)

Gruppens uppgift är att - med utgångspunkt i vad som anförts i prop. 1974:34 (s. 19) - i samråd med byggnadsstyrelsen och statens förhandlingsnämnd samt i samverkan med berörda kommunala organ fortlöpande medverka i den fortsatta planeringen av Skepps- och

Kastellholmarna.

Några särskilda direktiv därutöver har ej meddelats.

Gruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden.

Gruppen har den 11 december 1978 avgett rapporten (Ds U 1978:9) Riktlinjer för planering av Skepps- och Kastellholmarna.

Uppdraget är därmed slutfört.

U:8 Skr 1978/79:103 188

8. Beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 för försöksverksamhet rörande utbildningssamarbete med vissa utvecklingsländer:

Ordförande: Östlund, Hans-Erik, departementsråd

Ledamöter: Döös, Sten-Olof, avdelningschef (fr.o.m. den 23 juni 1976 t.o.m. den 31 mars 1978) Forsse, Anders P., överdirektör (fr.o.m. den 1 april 1978) Lönnberg, C. Åke B., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Palmlund, Thord G., statssekreterare (fr.o.m. den 23 juni 1975) Persson, Bengt Rudolf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977) af Sillén, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1977) Öhman, Carl Ivar, kansliråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Ölander, Jan A., kansliråd (fr.o.m. den 1 april 1977)

Experter: Beijer, Rolf, byråchef (fr.o.m. den I oktober 1976) Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1978) Jansson, Jan, studierektor (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lindberg, Ingemar, sekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1976 t.o.m. den 30 april 1977 och fr.o.m. den 15 februari 1978) Stark, K., Birger, socialchef (fr.o.m. den 20 oktober 1976 t.o.m. den 30 april 1977 och fr.o.m. den I januari 1978) Wilén, Bo, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Experter i referensgrupp: Axelsson, Carl-Axel, byråchef (fr.o.m. den 7 mars 1977) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 25 mars 1977) Hjelm, Sture, byrådirektör (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lindstrand, Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lundeberg, Christer N. S., undervisningsråd (fr.o.m. den 7 mars 1977) Rydegran, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 7 mars 1977) Åshuvud, Olof. direktör (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Sekreterare: Karlén, ingvar. avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1979)

Bitr. sekreterare: Alton, Finn, byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1979)

189 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:9

Hökerberg, Annika S. O., byrådirektör (fr.o.m. den 24 januari 1977 1.0.m.

den 30 juni 1979)

Lokal: Fredsgatan 2, 2tr., [II 52 Stockholm, tel. 11 94 74 (sekreteraren),

10 96 71 och 10 86 78 (bitr. sekreterarna), 10 96 48 (kansli)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Beredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden, samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av beredningens arbete.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

9. Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 29 maj 1975 (se Postoch Inrikes tidn. den 21 juli 1975) och den 13 januari 1977:

Ordförande: Berg, C. G. Håkan, kanslichef Ledamöter: Bergendal, Gunnar S., rektor Höglund, E. Olov, organisationsdirektör

Jos, N. Olof, statistikchef (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Kuylenstierna, B. Gunvor, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 mars 1977)

Ringborg, S. Erland, byråchef (fr.o.m. den 9 november 1976)

Rydén, Nils, byråchef (fr.o.m. den 24 mars 1977) Sandström, L. Annika, jur. stud. Sanner, Leif H., utbildningsledare

Sannerstedt, Lars T. G., universitetsadjunkt

Schneider, Werner, driftschef Experter: Elgqvist-Saltzman, Inga, docent (fr.o.m. den 1 juli 1977) Frisk, K. Åke, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 april 1976) Kim, Lillemor A. B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lindström, Claes-Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Reinhold, Sune, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Rodin, J. Anders, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1976) Sanger, J. Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1976) Stigendal, Lars, byrådirektör (fr.o.m. den 15 maj 1978)

Strandell, Hans V., departementssekreterare (fr.o.m. den I september

1976)

Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

U:9 Skr 1978/79:103 190

Törnqvist, Ingvar B., rektor (fr.o.m. den 17 januari 1977) Åström. Urban, bitr. utbildningsledare (fr.o.m. den 11 oktober 1976) Sekreterare: Sävborg-Lundgren, Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1976) Bitr. sekreterare: Lindahl, Lars E., folkskollärare (fr.o.m. den 1 aprit 1977) Magnusson, Dag, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Lokal: Svartmangatan 9, 1 tr., 111 29 Stockholm. tel. 10 19 65 (Sävborg- Lundgren), 21 43 54 (Lindahl), 10 23 41 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 56.

Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II U 5.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild delegation för arbetsmarknadsstatistik. Utredningen har den 27 januari 1978 i en skrivelse till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet redovisat sina överväganden när det gäller frågan om samordning mellan högskolans datorbaserade

studiedokumentationssystem, där sådant finns, och informationssystemet på studiemedelsområdet. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

10. Studiestödsutredningen (U 1975:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för att utreda det studiesociala stödet (se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober

1975):

Ordförande:

Andersson, Johnny, departementsråd

Ledamöter: Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Båhlerud, Hillegert, kassör (fr.o.m. den 22 oktober 1977) Diesen, Ingrid E., fil. mag. , led. av riksdagen (t.o.m. den 25 januari 1978) Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1978)

Lindblad, Göran, leg. tandläkare (fr.o.m. den 16 september 1976 t.o.m. den 28 maj 1978)

Lindström, R. Ralf E., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli

1978) Lundgren, Bo Richard, sekreterare (fr.o.m. den 26 januari 1978)

Lundin, Ulf W., statssekreterare (t.o.m. den 31 december 1977)

191 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:10

Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1976)

Nilsson, Christer, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1978) Odelsparr, Margit E., jur. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den I oktober 1977) Waldenström, Sven, civilekonom (fr.o.m. den 29 maj 1978) Westerlund, Uno, ombudsman

Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen

Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den I augusti 1976)

Experter: Annell, Johan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 december 1975)

Dalén, Ingrid K., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976) Edelholm, Olof Gunnar (Olle), överdirektör (fr.o.m. den 1 april 1978)

Elmqvist, Fred, sekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Hedvall, Jan, sekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Honeth, Peter, jur. kand. (fr.o.m. den I mars 1978)

Jonsson, Nils Ingemar, skolkamrer (fr.o.m. den 30 oktober 1978)

Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den I november

1976)

Sibe, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976)

Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 december 1975)

Sekreterare: Lagercrantz, Richard C. H., departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1978) Mattsson, Stig, överdirektör (fr.o.m. den I april 1978)

Bitr. sekreterare: Dahlqvist, Lars-Ola, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 januari 1976)

Ekholm, Birgitta Maria (Brittmari), byrådirektör (fr.o.m. den I december

1975 t.o.m. den 30 juni 1978) Lundquist, Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1978)

Lokal: Svartmangatan 9,1 tr., 11129 Stockholm, tel. 101896 (sekreteraren), 10 24 59 (kansli) Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 58. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II U 14 och 1979 års kommittéberättelse del [I U 14.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av kommitténs arbete. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

U:11 Skr 1978/79:103 192

11. Styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 med uppgift att leda verksamheten på framtidsstudieområdet (se Post- och Inrikes tidn. den 3 november 1975):

Ordförande: Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 oktober 1976)

Ledamöter: Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen Hambréus, S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 december 1976) Ingelstam, Lars E., bitr. professor Israelsson, Per J., apparatskötare, f. d. led. av riksdagen Tarschys, N. Daniel, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 december 1976) Thorsson, Inga M., statssekreterare, led. av riksdagen

Experter: Bäckstrand, K. Göran M., departementssekreterare Ekström, E. Sören, departementsråd (fr.o.m. den 27 december 1977) Engellau, Patrik, biståndsattaché (fr.o.m. den 1 september 1978) Gerholm, Tor R., bitr. professor (fr.o.m. den 1 juli 19761.0.m. den 30 juni 1978) Hollander, Ernst E., civilekonom (fr.o.m. den I september 1976 t.o.m. den 28 februari 1978) Johansson, Birgitta, psykolog (fr.o.m. den 1 augusti 1978 1.0.m. den I februari 1979) Johansson, Ola, pol. mag. Laestadius, Staffan, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lagergren, Mårten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juli 1977) Lundh, Lena, sjuksköterska (fr.o.m. den 15 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978 och fr.o.m. den 31 juli 1978 t.o.m. den 30 juni 1979) Lönnroth, Måns, civilingenjör (fr.o.m. den 30 oktober 1975) Nygren, Birgitta, civilekonom (fr.o.m. den 17 maj 1978) Sanne, Christer, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 Juni 1979) Steen, F. Peter, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I januari 1978) Tägil, Sven O., professor Wentzel, Ann-Kristin, fil. mag. (fr.o.m. den I juli 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

193 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:12

Huvudsekreterare:

Ingelstam. Lars E., bitr. professor

Lokal: Regeringsgatan 65, tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 17

(Ingelstam), 763 37 18 (Bäckstrand), 210449 (kansli. Postadress: Box 7502, 103 92 Stockholm.

Direktiven för styrelsen, se 1976 års kommittéberättelse U 59.

Sekretariatet publicerar löpande rapporter och arbetsmaterial från symposier och seminarier. Fyra framtidsstudieprojekt har avslutats under

verksamhetsåret: Arbetslivet i framtiden, Sveriges internationella villkor, Resurser och råvaror, Energi och samhälle. Dessa projekt har publicerat flera delrapporter före de nu publicerade slutrapporterna: Resurserna, Samhället och Framtiden, Sol eller uran - att välja energiframtid. Sverige i

världen - tankar om framtiden. Två nya större projekt har påbörjats:

Omsorgen i samhället - en framtidsstudie om vård och vårdbehov - samt Sverige i en ny ekonomisk världsordning. Mindre studier pägår under följande rubriker. Det sårbara samhället samt Prognoser och politisk framtidsplanering.

Styrelsens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

12. Folkbildningsutredningen (U 1975:19)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 för att utreda vissa folkbildningsfrågor m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 november 1975): Ordförande:

Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen Ledamöter:

Ahlmark, Lars F., fil. mag., avdelningschef. f. d. ers. för led. av

riksdagen (fr.o.m. den 25 augusti 1977) Anderson, Nils Erik, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1977) Andersson, B. Sivert, avdelningsordförande, led. av riksdagen

Bengtsson, K. Lennart A.. verkmästare, f. d. ers. för led. av riksdagen

(fr.o.m. den 25 augusti 1977) Edelholm, Olof Gunnar (Olle), överdirektör Eriksson, Maria Kristina (Maja-Stina), bildningskonsulent

Frändås, S. G. Berit, studierektor, f. d. led. av riksdagen Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen Johansson, K. Inge, förbundsordförande

Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, led. av riksdagen Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen

13 Riksdagen 1978;79. I saml. Nr 103

U:12 Skr 1978/79:103 1öv

Swedberg, Bo G. R., redaktör (fr.o.m. den 25 sogesn 77 Experter: Alexandersson, Olle, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1776; Andersson, Tore, ombudsman ffr.o.m. den I oktofrer 1977 Andersson, U. Gunnar, folkhögskollärare (fr.o.m. dez i secs

Andersson, Sven-Gustav, studieombudsrman (fr.6 m. dena 13 seoten 1976)

Björkman, Jan, språklärare (fr.o.m. den 25 augusin [8733 Blinke. Maj-Britt, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 15763 Book. Hans, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1578) Ekström, Solweig (fr.o.m. den I juli 1977) Engberg, Peter O., sekreterare (fr.o.m. den 6 angusa 1577; Engström. Åke. rektor (fr.o.m. den I juli 1977) Garmo, Sune, komminister (fr.o.m. den 25 augustr 1975) Hallenberg, Ingemar, studieinstruktör (fr.o.m. den I sept sabe” 17 Hög, Alfhild, kanslist (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Johansson, Bengt. studieombudsman (fr.o.ra. den 3 ju 1976)

Larsson, Hans, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Lindgren, Seved, studieinstruktör (fr.o.m. den 25 angusti 1976: Lindstén, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 septeraber 1278) Lyrberg, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den I juli 19773 Nilsson, Äke, sekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976) Nitzelius, Tor, ombudsman (fr.o.m. den I juli 19773 Norén, Åke, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1976) Ohlsson, Gunnar. skolinspektör (fr.o.m. den I septersber 977) Olsson, Hans Erik, fil. kand. (fr.o.m. den 25 septeraber 19773 Ottoson, Ulf. rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Persson, Mårten, studierektor (fr.o.m. den 3 juni 1976) Qvarlander, Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 3 junei 1975) Sandberg, Jan-Eric, studieombudsman (fr.o.m. den 25 2. I Sjögren, Boo, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 19763 Sjöqvist, Eric G., rektor (fr.o.m. den I augusti 1976) Stellborn, Kurt. studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1975! Sundqvist, Allan, studierektor (fr.o.m. den 3 juni 1976) Svanfeldt. Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 jun: 1976) Svensson, Alvar, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 197&

Thoursie, Kerstin A., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den s 1077)

Wessman, Lennart, särskoleinspektör (fr.o.m. den 6 septerrber 1970)

Wickhberg, Sven, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Widén, Åke, intendent (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Åkesson, Sigvard, ordförande i TBV (fr.o.m. den 25 avmust! 1974)

Sekreterare:

Högemark, Karl H., folkhögskolerektor (fr.o.ra. den 15 avi Yr;

195 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:13

Bitr. sekreterare: Andersson, Gunnar, folkhögskollärare (fr.o.m. den 21 december 1977) Möllstam, Bengt L. G., studieombudsman (fr.o.m. den I oktober 1976) Westlund, Jan, länsbildningskonsulent (fr.o.m. den 28 juni 1976) IL.okal: Fredsgatan 2. 21tr., 111-52 Stockholm, tel. 11 69 41 (Högemark). 21 61-54 (Westlund), 11 69 42 (Möllstami), 21 57 89 (Andersson) Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 61.

Tilläggsdirektiv. se 1979 års kommittéberättelse del TI U 3.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio

sammanträden. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp med uppgift att bereda förslag till statsbidragskonstruktion. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1979.

13. Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att avge

förslag om formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 april 1976): Ordförande: Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f.d. led. av riksdagen Ledamöter:

Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, led. av riksdagen

Green, Åke, studieombudsman., led. av riksdagen Ryding, Gunvor 1.. industritjänsteman, f. d. led. av riksdagen Svanström, K. Ivan H.. lantbrukare, led. av riksdagen Svartberg, Karl Erik, rektor. led. av riksdagen Wachtmeister, Hans W. A:son, civiljägmästare, led. av riksdagen

Experter:

Gustafsson, K. G. Evald, länsantikvarie (fr.o.m. den 3 maj 1977) Ivarsson, I. Holger, överingenjör (fr.o.m. den 13 mars 1978) von Platen, Fredrik, planarkitekt (fr.o.m. den 24 mars 1977) Svedberg, Sten-Olof (Olle), universitetslektor (fr.o.m. den 16 september 1977)

Sekreterare:

Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 augusti 1976) Lokal: Svartmangatan 9,4 tr... 11129 Stockholm, tel. 1053 54 (sekreteraren), 21 17 74 (kansli) Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 3.

U:13 Skr 1978/79:103 196

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit sex sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

14. Utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ)

Filkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1976 för att kartlägga läromedelsmarknaden (se Postoch Inrikes tidn. den 4 juni 19761: Utredningsman: Ardersson, N. GG. Bertil, kanslichef

Sakkunniga: Björinder, Henry, sektionschef (fr.o.m. den 28 juni 1976) Lövgren. Fsse T. C., undervisningsräd (fr.o.m. den 28 juni 1976) Schyi- Bjurman, Gertrud S.. fill lic. (fr.o.m. den 28 juni 1976) Stevm. Co Olof direktör (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Expeiter. Ahamée, Eva, seminarielärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Altan, Birgitta, speciallärare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Björkman. Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 27 oktober 1976)

Engman, Öve. adjunkt (fr.o.m. den 6 april 1978)

Gustafsson, Christina. fil. dr (fr.o.m. den I november 1977) Hallén, Häkan, sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Håkansson. iva:. : "onkt tfr.o.m. den 27 oktober 1976 1.0.m. den 5 april 19781 Höglund, Hans, studierektor (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Johansson. Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Keil. Hans, studerande (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Kling. Eva. tjänsteman (fr.o.m. den 25 februari t.o.m. den 31 december 1977) Larsson. Gösta H. F., sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Lundgren, Ulf, bitr. professor (fr.o.m. den 25 februari 1977) Nilsson. Ulla A., förskollärare (fr.o.m. den I8 januari 1978) Norenlind, I. Märit, bitr. psykolog (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Persson. Per-Ebbe, ombudsman (fr.o.m. den 27 oktober 1976)

Sandberg. N. Börje K.. skolkamrer (fr.o.m. den 14 januari 1977) Sondér, Ebbe. yrkeslärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Thorsell. Lars, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Wingborg, Mats, studerande (fr.o.m. den 14 november 1977)

Sekreterare: Rudhe, Catharina, departementssekreterare (fr.o.m. den I augusti 1976)

Lokal: Statens institut för läromedelsinformation, S:t Eriksgatan 20, tel.

1907 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:15

växel 52 03 50. Postadress: Box 12258, 102 26 Stockholm

Direktiven för utredningen. se 1977 ärs kommitteberättelse del I U'S5. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit I8 sammanträden.

Utredningen har för avsikt att vid ärsskiftet 1978-1979 avge

delbetänkandena (Ds U 1978:12) Produktions- och konkurrensförhållanden i läromedelsbranschen och (Ds U 1978:14) Läromedelsmarknaden kostnader för inköp av läromedel 1974-77.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

15. Förhandlare (U 1976:08) för förhandlingar om utformningen av en

utställningsersättning inom det statliga området

Tillsatt enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att föra

förhandlingar om utformningen av en utställningsersättning inom det

statliga området:

Förhandlare:

Hammar, Carl-Filip, avdelningschef

Experter: Beskow, Ulla-Britta, assistent (fr.o.m. den 10 maj 1977) Bjurström, Per Gunnar, förste intendent (fr.o.m. den 25 maj 1977) Carlman, Ingrid, byrådirektör (fr.o.m. den 7 september 1976) Pennlöv, Jan, kansliråd (fr.o.m. den 7 september 1976) von Schantz, Philip, museidirektör (fr.o.m. den 7 september 1976) Westin, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 7 september 1976) Sekreterare: Griäting, Britt M., departementssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1976) Direktiven. se 1977 års kommittéberättelse del 11 U 9.

Den särskilde förhandlaren har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit 14 sammanträden med experterna samt haft särskilda överläggningar med företrädare för intressen, som berörs av uppdraget. Förhandlaren har den 12 maj 1978 avgett ett huvudavtal om

utställningsersättning samt hemställt om regeringens godkännande av

avtalet. Huvudavtalet har samma dag undertecknats av förhandlaren såsom företrädare för staten och företrädare för Konstnärernas Riksorganisation, Föreningen = Sveriges Konsthantverkare och = Industriformgivare, Föreningen Svenska Tecknare samt Svenska Fotografernas Förbund. Genom beslut den 8 juni 1978 har regeringen godkänt avtalet. Uppdraget är därmed slutfört.

U:16 Skr 1978/79:103 198

16. Gymnasieutredningen (U 1976:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 augusti 1976 för att göra en Översyn av den gymnasiala utbildningen (se Post- och Inrikes tidn. den 17 augusti 1976): Ordförande: Sköld, Ears G., överdirektör Ledamöter: Alemyr. Stig R.. folkhögskolerektor, led. av riksdagen Fogelström. Hans, ombudsman Gren, Arne, kommunalräd (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Gränewald, Björn M.. civilekonom Hjelm-Wallén, Lena B., adjunkt, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977) Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare Paul, Lars, ombudsman tfr.o.m. den I september 1977) Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen Stålhammar, Bert E. J., skolinspektör, f. d. led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fil. kand.. led. av riksdagen

Sakkunniga: Arndt, Nils. rektor Hellström, E. Emil, länsarbetsdirektör Hälleberg, Allan, sekreterare Kalin, Göran, förbundsordförande Nilsson, Johnny, studerande Nilsson, Lars G., utredningssckreterare Nilsson, Matts G., bitr. avdelningschef

Ringborg, $S. Erland, byråchef (fr.o.m. den I januari 1977) Teveborg, Lennart, skolråd

Experter:

Beckman. Anita, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Berggren, Sören V., utbildningsintendent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1977)

Boldt, Göran B. L., förbundssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Brändström, Dan A., kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Dahlander, Gunnar, rektor (fr.o.m. den I oktober 1977)

Dahllöf, Urban S., professor (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Ejerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Eklund, Svea I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Fredriksson, Bert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Fredriksson, Ingrid. departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Eommittéer: Utbildningsdepartementet U:16

Göranson, Ulf G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I maj 1977)

Hektor, Carl-Magnus, civilingenjör (fr.o.m. den I oktober 1977)

Hellgren, Kristina, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Jolmkvist-Svensson, Ruth 1. utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Härnqvist, Kjell, professor (fr.o.m. den I januari 1978)

Javette. Bo, ombudsinan (fr.o.m. den I oktober 1977) Johnsson, Inga, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Jonsson, Ingela, studerande tfr.o.n. den I oktober 1977) Jorg, Johann M., ingenjör (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Jos, N. Olof, statistikehef (fr.o.m. den 9 juni 1977) Karlsdotter Jonshagen, Ingrid C., byråchef (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Lagerström, Martin, studerande (fr.o.m. den I oktober 1977)

Larsson, Hans, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 19771 Lind, Siv I, byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Lindström, Abce M. F., undervisningsräd (fr.o.m. den I oktober 1977) Lindström, Lars E., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Fjunggvist. Björn U. T., sekreterare (fr.o.m, den 1 oktober 1977) Lundeberg, Christer i4. S., undervisningsråd (fr.o.m. den I oktober 1977) Magnusson, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1976)

iMalmenstedt, Curt O., ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1977) Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 juni 1977)

wurray, U. Mac, departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Myrberg, Mats, fil. dr (fr.o.m. den I oktober 1978) Nerdrum-Ullman, Wenche, rektor (fr.o.m. den I oktober 1977) Pettersson, Kenth J. L., utredningssekreterare (fr.o.m. den I september 1978) Rosén. FToramy B., sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Rosengren, Bodil C., fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Schelin, Leif Ericsson, fil. mag. (fr.o.m. den I september 1977) Schöldström, Ulf C. W. S., utredningschef (fr.o.m. den I oktober 1977) Stridh, Arne, utbildningschef (fr.o.m. den I oktober 1977) Ström, Gunnar O. F.. professor (fr.o.m. den I oktober 1977)

Svanfeldt, Göran H.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Söderström, Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Thelin, Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den I oktober 1977) Waern, Karl-Gustav, tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Vestin, F. E. Margareta, f. d. under visningsråd (fr.o.m. den I april 1978) Vikman, Sven, tekn. lic. (fr.o.m. den I oktober 1977)

Örne, Ingegerd, sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977) Sekreterare: Fururaark, Ann-Marie, byråchef (fr.o.m. den I oktober 1976)

U:16 Skr 1978/79:103 200

Bitr. sekreterare:

Bergstrand-Wilson, Kerstin, musikpedagog (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal: Vasagatan 36, 3tr., II 20 Stockholm, tel. 11 91 02 (sekreteraren),

10-39 25 (kansk)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del Il U 11.

Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommittéberättelse del HI U 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

kommittéer och övriga som berörs av utredningens arbete.

Därutöver har sju sammanträden hållits med en särskild grupp för frågor rörande statistik, forskning och undersökningar. Vidare har fem sammanträden hållits med en arbetsgrupp för teknisk utbildning, sex sammanträden med arbetsgrupper för vårdutbildning och övrig socialt inriktad utbildning samt sex sammanträden med en grupp för administrativ och ekonomisk utbildning. Vidare har sammanträden hållits med interna

utskott inom kommittén. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

17. Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (U 1976:11)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976 för att ingå i den svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (se Postoch Inrikes tidn. den 14 oktober 1976):

Ordförande: Stiernstedt, K. Jan T., expeditionschef

Ledamöter:

Baude, Annika M. C.. avdelningschef Ebbeson, Ulf, byrådirektör

Norberg, Randolph, sekreterare

Teveborg, Lennart, skolråd

Sakkunniga: Lundgren, Staffan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1976)

Vrethammar, Harald, undervisningsråd

Ästedt, Inga-Britta, byrådirektör

Expert:

Johansson, Lars E. IL. departementssekreterare (fr.o.m. den 24 februari

1978)

Lidbaum, Marja, skolkonsulent (fr.o.m. den 24 februari 1978)

201 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:18

Malmqvist. Stig. byrådirektör (fr.o.m. den 10 maj 1977 t.o.m. den 25 oktober 1978) Sparrman. Carl-Axel, adjunkt (fr.o.m. den 26 oktober 1978) Strömberg, Silja K., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 februari

1978)

Sekreterare: Kenttä, V. Matti, adjunkt Lokal: Omvägen 5, 953 00 Haparanda, tel. 0922/112 46 (Kentti)

Direktiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del 11 U 12.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem

sammanträden, varav två tillsammans med finska delegationen, det ena i Övertorneå-Haparanda och det andra i Vasa i Finland. Därutöver har delegationen haft kontakter med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

18. Arbetsgruppen (U 1976:12) för vissa frågor rörande De blindas förenings biblioteksverksamhet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 oktober 1976 för att utreda vissa frågor rörande De blindas förenings (numera Synskadades riksförbunds) biblioteksverksamhet: Ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd Ledamöter: Böhlin, Birgitta, departementssekreterare Engman, Jan G., avdelningschef Lindqvist, Bengt, förbundsordförande Expert: Höglund, E. Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1978) Sekreterare: Gurinder, Jan-Olof, departementssekreterare (t.o.m. den 31 maj 1978)

Riädel, Wolfgang H. A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 21 (sekreteraren). Postadress: Fack, 103 10

Stockholm

Direktiven för arbetsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse del U U 13.

"VR Skr 1978/79:103 Öl

Arbetsgruppen har under tiden novemher 1977 - oktober 1978 Hällit sc x murvanträden. Arbetsgruppen har den 30 oktober 1978 avgett betänkandet: UN97007) nsködades bibliotek.

retsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

10. Utredningen (U 19:77:03) om kvinuliga skolledar-

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 junuari 1577 es appleft att genom olika intiativ öka andelen kvinnor pö befattningar: trdförande: Pu Rietz, Lars B. Hj., rektor todamöter: Hammarlund, Olof. förbundsordförande

Jurén, Ing-Britt, fil. lic.

Lindstedt. Lars, lönedirektör Nilsson, Asta, sekreterare

Sönnerlind, Arne, skolråd

Vesun. F. E, Margareta, f. d. undervisningsråd (t.o.m. den 31 december 1977) iaperter:

Breski, Lillemor, fil. kand. (fr.o.m. den I augusti 1978)

Carlsson, Lennart, skolinspektör (fr.o.m. den I augusti 1978) Claesson-Heljeberg, Margareta, rektor (fr.o.m. den I augusti 1978) Ekholm, Mats, docent (fr.o.m. den I november 1977) Heriin, Helena N.. byrådirektör (fr.o.m. den 15 december 1977t.o.m. den 31 december 1978) Stegö, Eskil, rektor (fr.o.m. den I november 1977) Vestin, F. E. Margareta, f. d. undervisningsråd (fr.o.m, den I januari

1978)

Sakieterare: Berggren, Anne Marie, fil. mag.

Lokal: Svartmangatan 9,4 tr, 119129 Stockholm, tel. 117573 och

sirektval 763 17 63 (Berggren), 21 17 74 (kansli) Direstiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 2. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra

sammanträden. Dessutom har = utredningen = genomfört = två enkiitundersökningar samt en specialundersökning av utredningens expert, Helena Herlin.

TÄLT

203 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Div

Utredningen har i samarbete med fortbildningsavdelningen I Liakotr initierat en studiecirkel om skolledarskap i Skellefteå. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

20. Lärartjänstutredningen (U 1977 :04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 14 april 1977 tår «i utreda vissa tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan an. fm.

Ordförande: Nyquist, Per-Olof (Ola). statssekreterare. f. d. led. av riksdagen (f.0.0:. den 30 november 1978) Ullenhag. Jörgen U., fil. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den I decsmteev

1978)

Ledamöter: Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen

Grudevall, Lennart, sektionschef

Johansson, Birgitta, metallarbetare, led. av riksdagen Löfström, J. Henric, sekreterare Marcusson, Sten G., utredningssekreterare Nilsson, Sven, sekreterare Ruin, Olof K.., planeringschef (fr.o.m. den I oktober 1977) Rydén, Rune O., fil. lic., led. av riksdagen Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör

Åkerstedt, Jonas. ombudsman

Sakkunniga: Fgardt, Peter A. N., fil. kand. Lindqvist, Ingvar F., professor (fr.o.m. den 25 april 1977) Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör Experter: Andersson, Bertil, bitr. sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 31 december 1978) Appelberg, Göte, universitetslektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Areblad, Ann Marie, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1978) Axelsson, Carl Axel, byråchef (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 30 september 1978) Bengmark, Stig, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978)

U:20 Skr 1978/79:103 204

Berg. Clary, lärare (fr.o.m. den I december 1977 t.o.m. den 28 februari 19781 Bergendal, Gunnar S.. rektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978)

Berglund. Erik Å. R., utredningschef (fr.o.m. den I februarit.o.m. den 30

september 1978) Björkstrand. Ulf, assistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Björnegård, Gudrun, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Brandberg, Anders, lektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Brinck. K. Inge G., universitetstektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Broman, Lennart, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Carlsson, Bertil, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den

28 februari 1978)

Carlsson, Börje, universitetslektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Cornelius, Claes, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979) Corneliusson, Roy, ADB-lärare (fr.o.m. den I oktober 1977 1.0.m. den 28 februari 1978)

Dahl, Sonja, kanslichef (fr.o.m. den I september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979) Djärv, Sigbritt, vårdlärare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28

februari 1978) Drangert, Jan Olof, universitetsadjunkt (fr.o.m. den I februarit.o.m. den 30 september 1978) Edenfelt, Annika, sjukgymnast (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1978) Edwardsson, Roland, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978)

Eklund, Margareta, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28

februari 1978) Elling, Monica, socionom (fr.o.m. den I maj t.o.m. den 31 augusti 1978)

Ericsson, Ulla Bella, sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den

31 december 1978) Falk. Stig. docent (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978)

Fenne, Gunilla, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1978

t.o.m. den 31 mars 1979)

Forslind. Bo, universitetslektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978)

205 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:20

Gudmundsson. Mats. sekreterare (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 31 december 1978) Gustafsson, Gunnel. lektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Gottsén. Bertil. konstnär (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Hall, Lennart. lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari

1978) Hane. Helge, direktör (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30 september 1978)

Helmfrid. Staffan, professor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28

februari 1978) Hillert. Mats, professor tfr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978)

Hjortås, Bernt Olof. studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Holmqvist, Olle, lektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari

1978)

Hudner, Tor, rektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari

1978)

Håstad. Torgny, bitr. professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978)

Häggquist, Harald, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m.

den 31 januari 1978) Hälleberg, Allan, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1978) Johansson, Gerd. studieledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Johansson, Sven Ove, universitetslektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Josjö, Siv, rektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Krause, Urban, docent (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 31 december 1978) Lareke, Carl Axel, lektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Lindgren, Kristin, studierektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari 1978) Lindström, Ylva, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1978) Lundh, Bengt, docent (fr.o.m. den 1 december 1977 t.o.m. den 31

december 1978)

FÖR nsöta uma föktoer (fr.om. den i oktober 1977 t.o.m. den 28 fe, unversitetslektor (fr.om. den PF oktober 1977 t.o.m. FA ov umversiterslektör (fr.o.m. don I oktober 19771.0.m.

LIGE:

. utöildningpsledare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.0.m. eostöB eb fÖ7R3 tg STRESSA ent (frösm. gen IL oktober 1977 1.0.m. den 28 februari

ör om. cn I oktober 1977 t.o.m. den 28 ektör (frön ven I oktober 1977 t.o.m. den TF öktober 1977 t.0.m. den 28 februari a Bovfäntsassessor (fr.e.m. den I juli 19577 t.o.m. den 30 fvt Al ORD), byråchef fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 31

i oktober 1977 t.o.m. den 28 .m. den I oktober 1977 t.o.m. SAST DA i nommar, studierektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 hard, eniversitetsiektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. Ut felrmmac: 1978) 2, oyrådirekor (fr.o.m. den 23 september 1977 t.0.m. den

Ertard, byråchef (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 31

iurkt (fr.om. den f oktober 1977 t.o.m. den 28

net UDö riff orm Ger i cl ar IST toa. ven öh iofs slnokior (frön. rr I Gitober 1977 1.00m. åca 2 + icrektör (fr.o.m, den I okiorer 1977 1.0.m. den 28 irare (fr.o.m, der ! februari t.o.m. den 31 december

kios from, en I ekiober 1977 t.o.m. bruani t.o.m. don 21 oden I oktober 1977 t.o.m. den 72

.m. den 26 maj 1977 t.o.m. don 3i

nn fesmartto ra. den 30 september

nentssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1978) RA sep ang COAT: G., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 maj 1977 iher 19781 tor (fr.o.m. den I oktober 177 tom. den 20 febr a universtletslektor (fr.o.m. den I oktober 1977t.0.m. den 26

man, Onsiav, stätsagronom (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 3&

U:20 Skr 1978/79:103 208

Östberg, Gertrud. rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28

februari 1978)

Östling. Berit, rektor tfr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28 februari

1978)

Sekreterare:

Kirsebom, Bjarne A., departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Bruhn, LE. Gunnila, studierektor (fr.o.m. den I september 1977 1.0.m. den

31 december 1978)

Köhler, Karl Johan, fil. mag. (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 30

juni 1979)

Lindborg, Carin, byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977 t.o.m. den 30

juni 1979) Reinhold, Sune. byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 30 juni

1979)

Lokal: Stora Nygatan 33, I tr, 11127 Stockholm, tel. 2069 84

(Kirsebom). 2071 83 (Bruhm, 206975 (Köhler), 207082 (Lindborg). 046/12 41 00 (Reinhold), 20 33 05 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 6.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden. Därutöver har nio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågor rörande arbets- och tjänsteorganisationen i den statliga högskolan. nio sammanträden med en grupp för motsvarande frågor i den kommunala högskolan, åtta sammanträden med en grupp för frågor rörande lärarnas anknytning till yrkeslivet utanför högskolan samt sex sammanträden med en grupp för frågor rörande läkarlärare. Därtill har överläggningar ägt rum med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under är 1979.

21. Videogramutredningen (U 1977:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med

uppdrag att utreda frågan om samhällets insatser på videogramområdet:

Ordförande:

Sundman. Per Olof. författare, led. av riksdagen Ledamöter:

Björck, Anders P-.-A., led. av riksdagen

Bladh, Lennart W., yrkesvalskärare, led. av riksdagen

209 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:21

Ingelstam, Margareta, producent Ström, Gunnar, partisekreterare

Experter: Arlinger, Stig, docent (fr.o.m. den 13 mars 1978)

Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 26 oktober 1977 t.o.m. den 6 oktober 1978) Bergold, Jan Olov, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1978)

Böttiger, E. Marie A., jur. kand. (fr.o.m. den 16 maj t.o.m. den 16 november 1978)

Edwall, Ingvar, studiekonsulent (fr.o.m. den 13 mars 1978)

Eklindh, Kenneth, skolkonsulent (fr.o.m. den 13 mars 1978)

Eimhorn, Kerstin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977

t.o.m. den 30 april 1979) Fransson, Arne, rektor (fr.o.m. den 13 mars 1978) Gustavsson, Sture, redaktör (fr.o.m. den 13 mars 1978) Hederström, C. Christer, byrådirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1977 t.o.m. den 31 december 1978) Jacobson, Brita A., apotekare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Liljeros, K. E. Lillemor, fil. kand., med. kand. (fr.o.m. den 15 september

1977 t.o.m. den 18 augusti 1978) Lindstén, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978)

Lundström, Beata, informationssekreterare (fr.o.m. den 15 februari

1978)

Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 juni 1977) Preisler, Gunilla, doktorand (fr.o.m. den 13 mars 1978) Svanberg, Lars, redaktör (fr.o.m. den 3 juni 1977)

Söderlind, Olof, förbundsdirektör (fr.o.m. den 13 mars 1978)

Sekreterare:

Svärd, Stig, studiesekreterare

Bitr. sekreterare: Hallenberg, Ingemar, studieinstruktör (fr.o.m. den I november 1977) Lindencrona, Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 16 november 1977) Lokal: Västerlånggatan 46, 2 tr., tel. 20 74 18 (Svärd), 20 73 64 (kansli). Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 7.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 18

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har

två sammanträden hållits tillsammans med upphovsrättsutredningen. Utredningen har den 27 september 1978 avgett betänkandet (Ds U 1978:8)

Svenska videonät utomlands.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

14 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

U:22 Skr 1978/79:103 210

22. Utredningen (U 1977 :06) om vissa vårdutbildningar inom

högskolan (VÅRD 77)

Tillkaltade enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda

frågan om vissa vårdutbildningar inom högskolan:

Ordförande: Levin, Bert L., statssekreterare Ledamöter: Hilierdal, N. Olof, docent Holgersson, Leif H., ombudsman

Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (t.o.m. den 19

december 1977) Jansson, Per-Olof, leg. sjuksköterska Javette, Bo. ombudsman

Kärnek, Ruth I. C., oppositionsråd

Larsson, Karl G., sekreterare

Lindström, Alice M. F., undervisningsråd

Pettersson, S. Åke E., landstingsråd (fr.o.m. den 20 december 1977) Sköld, Lars G., överdirektör Svennilson, Marianne E., studierektor Sakkunniga: Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Ekholm, Lars V., kansliråd

Rädö, E. Göran, bitr. sjukvårdsdirektör

Experter: Aggebo, Claes-Göran, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 maj t.o.m.

den 30 juni 1978) | Areblad, Ann Marie, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977)

Berg, Marianne, skolkonsulent (fr.o.m. den 20 september 1977)

Björklund. Berit, rektor (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977)

Eklund, Svea I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 december 1977) Furumark, Ann Marie, byråchef (fr.o.m. den 20 september 1977)

Gullström, Estrid, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Helmbring, Anita, arbetsterapeut (fr.o.m. den 20 september 1977)

Hermansson, Alice, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 15 majt.o.m. den 15 juni 1978)

Hessleborn, Olle K. A.. ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Holmkvist-Svensson, Ruth I., utbildningssekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Johansson, Helfrid, skolkonsulent (fr.o.m. den 20 september 1977) Jungqvist, Anna-Brita, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)

211 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:22

Klässbo, Maria, studerande (fr.o.m. den 20 september 1977) Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Lindmark, Christer, byrådirektör (fr.o.m. den 29 augusti 1977)

Löfström, J. Henric, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Nilsson, Berndt, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Nyström, L. Ingrid, sekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1977 t.o.m. den 30

juni 1978) Olausson, Britt, rektor (fr.o.m. den 20 september 1977)

Orava, Olavi A. (Olle), byråchef (fr.o.m. den 20 september 1977) Palm, Anita, förste förbundssekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Persson, Kerstin, skolkonsulent (fr.o.m. den 20 september t.o.m. den 20 december 1977) Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977)

Rosén, Tommy B., sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)

Schulze, Jacob, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 20 september 1977) Skalin, Douglas (fr.o.m. den 20 september 1977) Starck, Linnéa, vårdlärare (fr.o.m. den 20 september 1977)

Ståhlklo, Maj, undersköterska (fr.o.m. den 20 september 1977)

Sundelin, Dick, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)

Svensson, Björn, vårdlärare (fr.o.m. den 20 september 1977)

Varnvik, Eva, undersköterska (fr.o.m. den 20 september 1977) Weitner, Sonja E., vårdlärare (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den 30

juni 1978)

Wetterström, Rolf, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Wåhlén, Kerstin, studerande (fr.o.m. den 20 september 1977) Åström, Arne, docent (fr.o.m. den 20 september 1977) Sekreterare: Nilsson, Matts G., bitr. avdelningschef (t.o.m. den 2 september 1978) Bitr. sekreterare: Eliason, S. Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den 31

juli 1978)

Hellung-Strohl, Eva M., studiesekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den 15 augusti 1978) Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del I1 U 9.

Utredningen har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit nio

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete. Därutöver

har vardera sex sammanträden hållits i utredningens fyra särskilda

arbetsgrupper. Utredningen har den 8 februari 1978 och den 30 augusti 1978 avgett

betänkandena (SOU 1978:15) 1. Praktikfrågor - åtgärder i ett kort perspektiv

U:22 Skr 1978/79:103 ta -— ta

och (SOU 1978:50) 2. Ny vårdutbildning med bilagan (Ds U 1978:4) Arbetsfältsbeskrivning.

Uppdraget är därmed slutfört.

23. Utredningen (U 1977:07) om museijärnvägsföreningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om stöd till museijärnvägsföreningarna:

Särskild utredare:

Jonsson, Elver A. D., postiljon. led. av riksdagen Expert:

Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Sekreterare:

Fredén, Sven, avdelningsdirektör

Lokal: Rönnhagsvägen 11, 582 70 Linköping, tel. 013/11 52 00, 15 67 17 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 8.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1977 - oktober 1978

hållit 19 sammanträden med experten och i flertalet fall representanter för organisationer och myndigheter, som berörs av utredarens arbete.

Utredaren har besökt och haft överläggningar med flera av landets museijärnvägar och har tillsammans med experten gjort en studieresa till några av Storbritanniens museibanor.

Utredaren beräknar att slutföra sitt arbete under år 1979.

24. Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning

Tilikallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppgift att klarlägga möjligheterna att konstruera ett system som ger

bildkonstnärerna ersättning för att verk som inte längre är I

upphovsmannens ägo visas offentligt:

Särskild utredare: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör (fr.o.m. den 6 september 1977)

Experter:

Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 28 augusti 1978)

Hedfeldt, Erik, f. d. justitieråd (fr.o.m. den 6 september 1977)

[5 — ' Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:25

Sekreterare:

Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 6 september 1977 t.o.m. den 27

augusti 1978)

Lindstén, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 augusti 1978) Bitr. sekreterare:

Griäting, Britt M., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1977)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 45 (Lindstén), 763 23 94

(Griiting)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 10.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 45 sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för myndigheter, organisationer och andra som berörs av uppdraget. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

25. Uppslagsverkskommittén (U 1977 :09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 med uppdrag att utreda frågan om utgivning av svenskt uppslagsverk: Ordförande:

Tynell, Lars V., tf. riksbibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Ledamöter:

Barenthin, Willi, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Furhammar, Brita, bibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Jacobson Widding, Anita, professor (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Lannegren, Göran S., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober

1977) Peterson, Kjell, bokförläggare (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Sandqvist, Inga-Britta, förste arkivarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977

Sekreterare:

Sundkvist, Leif G., civilekonom (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Lokal: Storkyrkobrinken 2-4, tel. växel 763 10 00. Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del 11 U 12.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

U:26 Skr 1978/79:103 214

26. Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977: Ordförande: Wikström, Jan-Erik, statsråd, Icd. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Vice ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Ledamöter: Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 februari 1978)

Isacsson. Bert, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den I februari 1978) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Thorstenson, R. Billy, kansliråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Tornborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Zetterberg, Leif, sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977) Öster, Karl-Olov, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977) Experter:

Andersson, Gösta, skolinspektör (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Jonsson, Aina, renskötare (fr.o.m. den 16 januari 1978) Simma, Lars H:son, adjunkt tfr.o.m. den 16 januari 1978) Svonni, Mikael, studerande (fr.o.m. den 16 januari 1978) Utsi. Per-Mikael, studerande (fr.o.m. den 16 januari 1978) Sekreterare: Englund-Ghai, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4. Postadress: Fack. 10310 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 15

(sekreteraren) Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit två

sammanträden samt haft överläggningar med olika sameorganisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har sex sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om Administration och ledning av en samisk utbildningsväg.

Arbetsgruppen har den 11 oktober 1978 avgett betänkandet (Ds U 1978:5)

Administration och ledning av en samisk utbildningsväg.

Arbetsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

[ES] - 'n Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:28

27. Obligatorieberedningen (U 1977:11)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 med

uppdrag att bereda vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i

studerandesammanslutning: Särskild utredare:

Honeth, Peter, jur. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Östergren, A. Bertil, direktör (fr.o.m. den 17 november 1977 t.o.m. den

30 september 1978) Experter:

Augustsson, Arne, byrådirektör (fr.o.m den 8 augusti 1978)

Forsström, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 maj 1978) Gustafsson, Thomas B., kanslisekreterare (fr.o.m. den I mars 1978) Holmstrand, N. G. Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 mars 1978) Nicolausson, Ulf, sektionschef (fr.o.m. den I mars 1978) Persson, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den I mars 1978)

Sekreterare: Honeth, Peter, jur. kand. (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 30 september 1978)

Lokal: Stora Nygatan 33, 2 tr., 111 27 Stockholm, tel. 20 88 59 (Honeth),

20 88 49.

Direktiven för beredningen, se 1978 års kommittéberättelse del Hl U 13.

Den särskilde utredaren har under tiden januari - augusti 1978 haft överläggningar med olika myndigheter, kommittéer, studerandesammanslutningar och andra som berörs av beredningens

arbete. Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

28. Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att utreda högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer, m. m.:

Ordförande: Richardson, N. Gunnar E., docent, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1978)

Ledamöter:

Bjurel, A. Bertil E., f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars

1978)

U:28 Skr 1978/79:103 216

Gradin, Anita I., departementssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1978) Johansson, Sven A. E., professor (fr.o.m. den I mars 1978) Lindqvist, Ingvar F., professor (fr.o.m. den I mars 1978) Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Ohlsson, J. S. Ragnar, forskningschef (fr.o.m. den I mars 1978) Ruin, Olof K., planeringschef (fr.o.m. den I mars 1978)

Sakkunnig: Sidenbladh, Thomas P., tf. departementsråd (fr.o.m. den 24 augusti 1978)

Experter:

Andersson, Curt, civilingenjör (fr.o.m. den 1 april 1978)

Broberg, Björn, byråchef (fr.o.m. den 1 april 1978)

Ekenberg, Bengt, jur. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Elvin, Stig, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1978) Ettarp, Lars G.. departementsråd (fr.o.m. den I maj 1978) Farm, Ante T., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 maj 1978) Hammarström, Olle, civilekonom (fr.o.m. den 1 maj 1978) Ivarsson, S. Tore, sekreterare (fr.o.m. den I april 1978) Johansson, Sten, bitr. professor (fr.o.m. den I maj 1978) Magnusson, Nils, departementsråd (fr.o.m. den I maj 1978)

Mattsson, Rolf, ingenjör (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 30 september

1978)

Nyquist, Per-Olof (Ola), statssekreterare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m.

den I april 1978)

Olsson, Birgitta, ekonom (fr.o.m. den 1 april 1978)

Schröder, Lena, assistent (fr.o.m. den I maj 1978) Sidenbladh, Thomas P., tf. departementsråd (fr.o.m. den 1 april 1978) Westerlund, Uno, ombudsman (fr.o.m. den I april 1978) Åberg, C. Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 1 april 1978) Öhman, Per, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 april 1978) Österberg, Rolf, ombudsman (fr.o.m. den 1 april 1978)

Sekreterare: Franzén, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den I mars 1978)

Bitr. sekreterare: Andersson, B. E. Christer, fil. kand. (fr.o.m. den I mars 1978)

Christensen-Sköld, Beatrice, fil. mag. (fr.o.m. den I oktober 1978) Wallin, Kerstin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokal: Svartmangatan 9, 11129 Stockholm, tel. 215927 (Franzén),

21 56 24 (Andersson), 20 81 27 (Wallin), 10 24 83, 11 80 02 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II U 2.

217 Kommittéer: Utbildningsdepartementet = U:30

Kommittén har under tiden mars - oktober 1978 hållit sju sammanträden. För beredning av frågan om institutets för social forskning ställning, har nio

sammanträden hållits med en arbetsgrupp bestående av kommitténs

ordförande och tre av dess ledamöter samt företrädare för institutet, de anställda vid institutet samt arbetsmarknads- och socialdepartementen. Gruppen har även haft överkiggningar med berörda myndigheter och organisationer. Vidare har tre sammanträden hållits med en expertgrupp för försöksverksamheten med kontaktforskare. Försöksverksamhet med kontaktforskare har inletts i Malmöhus, Älvsborgs, Gävleborgs samt Västerbottens och Norrbottens län.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

29. Utredningen (U 1978:02) om skyddslagstiftning rörande forskning om hybrid-DNA

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att utreda om i vad mån nuvarande lagstiftning är en tillräcklig grund för att kontrollera forskning med hybrid-DNA:

Särskild utredare: Wennergren, C. Bertil O., regeringsråd (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Sekreterare:

Samuelsson, Bengt, byråchef (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II U 1.

Den särskilde utredaren har den 4 december 1978 avgett betänkandet (Ds U 1978:11) Hybrid-DNA tekniken under kontroll.

Uppdraget är därmed slutfört.

30. Utredningen (U 1978:03) om gäststuderande m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med

uppdrag att utreda vissa frågor rörande utländska studerande:

Ordförande:

Mattsson, Stig, överdirektör (fr.o.m. den 24 april 1978) Ledamöter:

Hermelin, Johan, studerande (fr.o.m. den 24 april 1978)

Körlof, Björn H. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 april 1978) Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 april 1978)

U:30 Skr 1978/79:103 218

Sakkunniga: Enocksson, Sten Arne, odont. kand. (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Holm, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Experter:

Brunnberg, Jan-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Hildeman, Nils Gustav, programdirektör (fr.o.m. den I5 augusti 1978)

Jacobson, Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Kristensson, Inge B. E.., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Wedelin, Kerstin B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Sekreterare: Ekholm, Birgitta Maria (Brittmari), byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978) Sparring, Leena, tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal: Svartmangatan 9, Itr., H1 29 Stockholm, tel. 10 23 71 (Ekholm),

20 87 69 (Sparring), 10 24 59 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II U 6.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1978 hållit tre sammanträden.

I september och oktober 1978 anordnade utredningen fyra

diskussionsmöten med företrädare för = utbildningsanordnare och

studerandesammanslutningar samt för vissa andra myndigheter och organisationer. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

31. Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 med

uppdrag att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildningen: Ordförande: Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978) Ledamöter: Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978) Hällgren, Martin, länsbildningskonsulent (fr.o.m. den 16 mars 1978) Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Nordstrandh, Ove H., f. d. lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Nordström, Marie, fil. lic. (fr.o.m. den 16 mars 1978) Oscarsson, Berit, studiesekreterare (fr.o.m. den 16 mars 1978)

219 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:32

Sakkunniga: Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 16 mars 1978) Hultqvist, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 16 mars 1978) Landström, Sten-Sture H., direktör (fr.o.m. den 16 mars 1978) Larsson, Leif, direktör (fr.o.m. den 16 mars 1978) Olsson. Artur, skolråd (fr.o.m. den 16 mars 1978) Wallmark, Nils, adjunkt (fr.o.m. den 16 mars 1978) Experter:

Borgström, Lena, forskningsassistent (fr.o.m. den 29 januari t.o.m. den

31 mars 1979)

Fernkvist, Hans, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 12 februari t.o.m. den 13

maj 1979) Sekreterare:

Salin, Sven, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Bitr. sekreterare: Berger, Anita, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978 t.o.m. den 30

juni 1979) Wickberg, Barbro I., departementssekreterare (fr.o.m. den I september

1978)

Lokal: Vasagatan 36, 3 tr., 111 20 Stockholm, tel. 2128 51 (Salin), 21 00 53 (Wickberg) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II U 4.

Kommittén har under tiden augusti - oktober 1978 hållit tre

sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

32. Organisationskommittén (U 1978:05) för arkivet för ljud och bild

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 maj 1978 med uppgift att utföra det förberedelsearbete som behövs för att arkivet för ljud och bild skall kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1979. Ordförande: Kromnow, E. Åke, riksarkivarie (fr.o.m. den 2 juni 1978) Ledamöter: Höglund, E. Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 juni 1978) Rhodin, Arne, teknisk direktör (fr.o.m. den 2 juni 1978) Sand, Hans E. N., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1978) Torbacke, Jarl, docent (fr.o.m. den 2 juni 1978)

U:32 Skr 1978/79:103 220

Experter: Ahlborg, Staffan, förste arkivassistent (fr.o.m. den 2 juni 1978) Hennel, Lennart, arkivchef (fr.o.m. den 2 juni 1978) Johanson, Bo, byråingenjör (fr.o.m. den I november 1978) Körner, Sten G., landsarkivarie (fr.o.m. den 2 juni 1978) Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 juni 1978) Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 juni 1978) Sanfridsson, Arne, civilingenjör (fr.o.m. den 2 juni 1978) Smedberg, Staffan, arkivarie (fr.o.m. den I november 1978)

Sekreterare:

Larson, Leif, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1978) Lokal: Storkyrkobrinken 2-4, tel. direktval 763 1934 (Larson).

Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats. Kommittén har under tiden juni - oktober 1978 hållit sex sammanträden.

Därutöver har särskilda arbetsgrupper inom kommittén hållit ett antal

sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

33. Elevvårdskommittén (U 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 för att utreda = organisation, innehåll, arbetssätt och arbetsformer i

elevvårdsarbetet:

Ordförande: Petersson, Ann-Marie, fil. dr (fr.o.m. den 1 juli 1978) Ledamöter: Backmann, Sven, skoldirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978) Hedvall, Jan, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Melldén, Anna-Lisa, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Paulsson, Solveig, rektor (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Sakkunniga:

Andrae, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978) Sjöberg. Tage B., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Sekreterare:

Berntsson, Gert, rektor (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lokal: Svartmangatan 9,2 tr., 11129 Stockholm, tel. 203926 (Berntsson), 20 38 18 och 20 97 94 (kansli)

221 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:34

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del TI U 5.

Kommittén har under tiden augusti - oktober 1978 hållit två

sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

34. Kommittén (U 1978:07) om integration av handikappade elever i det allmänna skolväsendet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 för att utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet jämte därmed

sammanhängande frågor:

Ordförande: Orehag, Lennart, överdirektör (fr.o.m. den I juli 1978) Ledamöter: Croona, Ulf, gymnastiklärare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Martinsson, Åke, slöjdlärare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Pekkari, Olle, studierektor (fr.o.m. den 1 juli 1978) Rydle, M. Birgitta, ämneslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Wohlin-Andersson, Anna M., f. d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den

1 juli 1978)

Sakkunniga: Hjelm, Carina, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 14

november 1978) Larsson, Gunvi, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978) Odre, Torsten, speciallärare (fr.o.m. den 15 november 1978) Experter: Hammar, Åsa Birgitta, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1979 t.o.m. den 1 januari 1980) Karlerö, Lars-Ingemar, länsskolinspektör (fr.o.m. den I oktober 1978) Nicklasson, Stina A. R., skolinspektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Trowald, Nils, projektledare (fr.o.m. den 15 november 1978t.o.m. den 15 mars 1979)

Sekreterare:

Lagercrantz, Richard C. H., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli

1978)

Bitr. sekreterare:

Magnusson, Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

U:34 Skr 1978/79:103 222 äe-

Lokal: Svartmangatan 9,4 tr... 11129 Stockholm, tel. 114218

(sekreteraren), 21 58 72 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II U 10. Kommittén har under tiden juli - oktober 1978 hållit två sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

35. Nääs-utredningen (U 1978:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1978 med uppdrag att utreda frågan om den framtida användningen av August Abrahamsons

stiftelse på Nääs:

Särskild utredare: Stetler, Emil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lokal: Skolöverstyrelsen, Karlavägen 108, tel. växel 1406 60.

Postadress: 106 42 Stockholm

Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse

del II U 7.

Den särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

36. Skolforskningskommittén (U 1978:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att utreda det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom skolväsendet m. m.: Ordförande: Dahllöf, Urban S., professor (fr.o.m. den I juli 1978) Ledamöter: Engqvist, Olle, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978) Eriksson, Per-Erik, skolinspektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Gillström, K. Åke, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978) Nordstrandh, Ove H., f. d. lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Rubenson, Kjell, docent (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Sakkunnig:

Sävhagen, Ruth, kansliråd (fr.o.m. den 1 juli 1978) Sekreterare: Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

223 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:37

Lokal: Svartmangatan 9,3 tr., 11129 Stockholm, tel. 202609 (Marklund), 20 77 57

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II U 9. Kommittén har under tiden juli - oktober 1978 hållit ett sammanträde. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

37. Organisationskommittén (U 1978:10) för vissa åtgärder på

informationsförsörjningsområdet, m. m.

Tiltkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 juni 1978 med

uppdrag att förbereda vissa åtgärder på informationsförsörjningsområdet, m. m.:

Ordförande:

Brynielsson, Harry A. B., direktör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Ledamöter:

Håkansson, Hans E. V., verkst. ledamot (fr.o.m. den 1 juli 1978) Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör (fr.o.m. den I juli 1978) Snellman, Karin M., överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Tynell, Lars V., tf. riksbibliotekane (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Thomasson, Björn E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Experter:

Holmborn, Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september 1978) Johnsen, K. Gösta, bibliotekarie (fr.o.m. den I september 1978) Lindeberg, Roy, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1978)

Nilsson, Kjell G., biblioteksassistent (fr.o.m. den 1 september 1978)

Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1978)

Thorberg, Klas, ombudsman (fr.o.m. den 1 september 1978)

Sekreterare:

Thomasson, Björn E.. departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal: Skeppargatan 51 nb., 11458 Stockholm, tel. 6753 55 (Thomasson), 67 53 45 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II U 8.

Kommittén har under tiden juli - oktober 1978 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter m. fl. som berörs av kommitténs arbete. Kommittén har den 29 september 1978 avgett förslag till anslagsframställning för budgetåret 1979/80 för delegationen för informationsförsörjning. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

U:38 Skr 1978/79:103 224

38. Närradiokommittén (U 1978:11)

Tillkalade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag

att utreda frågan om närradio och när-TV:

Ordförande:

Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Ledamöter: Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978) Forslund, Britt-Marie, redaktör (fr.o.m. den 20 juli 1978) Knutson, Göthe K. L., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli

1978) Swedberg, Bo G. R., redaktör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Sakkunniga:

Leijonborg, Lars, informationssekreterare (fr.o.m. den I september 1978)

Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 oktober 1978) Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978) Persson, Valdemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1978) Sekreterare: Palmborg, Olle, fil. kand. (fr.o.m. den I september 1978) Bitr. sekreterare:

Andreasson, Sture, ingenjör (fr.o.m. den 1 november 1978)

Zetterberg, Leif R., sekreterare (fr.o.m. den 18 december 1978)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 115 28 Stockholm, tel. 63 34 80 (Palmborg),

63 33 49 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del HH U 11. Kommittén har under tiden juli - oktober 1978 hållit tre sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

39. Informationsteknologiutredningen (U 1978:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag att utreda frågan om den nya informationsteknologin:

Ordförande:

Gustafson, Sven H., bankkamrer, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20

juli 1978)

225 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:40

Ledamöter:

Andersson, Leif, kanslichef (fr.o.m. den 20 juli 1978) Björck, Anders P.-A., led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978) Eriksson, Olle, entreprenör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978) Rönnung, Catarina E. M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Sakkunniga: Brandberg, Arvid, direktör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Lannegren, Göran S., departementssekreterare (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Olander, Håkan, ombudsman (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Pennlöv, Jan, kansliråd (fr.o.m. den 20 juli 1978) Sommar, Carl Olof, direktör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Unsgaard, Håkan, programdirektör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Wåhlström, Ingemar, marknadsdirektör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Experter:

Fjaestad, Björn, docent (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Gerentz, Sven, direktör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Sekreterare:

Ohlin, Tomas, fil. lic. (fr.o.m. den 14 augusti 1978)

Bitr. sekreterare:

Essén, Erik I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Lokal: S:t Eriksgatan 20, 1 tr., tel. 52 76 90 (Gustafson), 52 79 20 (Ohlin), 52 62 08 (Essén), 52 62 48, 52 62 18 (kansli). Postadress: Box 12125, 102 24 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II U 12.

Utredningen har under tiden juli - oktober 1978 hållit två sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

40. Utredningen (U 1978:13) för översyn av den interna organisationen för livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska

museet

Genom beslut den 6 april 1978 uppdrog regeringen åt styrelsen för

myndigheten livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet

att se över myndighetens interna organisation.

Vidare förordnade regeringen docenten Birgitta Ericsson, förste

bibliotekarien Sten Lindberg, generaldirektören Edvard Reuterswärd,

ståthållaren vid Kungl. Slottet Harald Smith, riksdagsledamoten

godsägaren Hans Wachtmeister och förste intendenten Dag Widman att

vara ledamöter i styrelsen för livrustkammaren, Skoklosters slott och

15 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

U:40 Skr 1978/79:103 226

Hallwylska museet. Ät Reuterswärd uppdrogs att vara styrelsens ordförande. Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978: Expert: Lindahl, Jan-Mats, kansliråd (fr.o.m. den I juh 1978) Sekreterare: Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978) Bitr. sekreterare:

Grunewald, Ingelise, departementssekreterare (fr.o.m. den I juli 1978)

Eokal: Storkyrkobrinken 2-4, Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 19 25 (Munkhammar), 763 19 30

(Grunewald)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden juli - november 1978 hållit fyra

sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

41. Utredningen (U 1978:14) om förutsättningarna för en närmare

samverkan mellan livrustkammaren och övrig museiverksamhet inom

Kungl. Slottet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978 för att undersöka förutsättningarna för en närmare samverkan mellan, å ena sidan, livrustkammaren och, å den andra, hovstaterna och övrig museiverksamhet inom Kungl. Slottet: Utredningsman: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör

Experter: Fogelmarck, Stig, överintendent (fr.o.m. den 1 juli 1978) Holmquist, Kersti, museidirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lindahl, Jan-Mats, kansliråd (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Sekreterare: Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Bitr. sekreterare: Grunewald, Ingelise, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal: Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 19 25 (Munkhammar), 763 19 30

(Grunewald).

227 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:43

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden juli - november 1978 haft överläggningar

med företrädare för husgerådskammaren.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

42. TV-avgiftsutredningen (U 1978:15)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 för att göra en

översyn av principerna och formerna för uppbörd och inkassering av

TVavgifter m. m.: Särskild utredare:

Rydén, Jan E., avdelningschef (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Sekreterare:

Lindh, Sören B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Lokal: Lilla Nygatan 1, I tr., tel. direktval 763 23 38 (Rydén), 763 23 36

(Lindh). Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har i december 1978 avgett betänkandet (Ds U 1978:16) TVavgifter - inkassering, kontroll och avgiftsskolk.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

43. Kommittén (U 1978:16) om enhetligt huvudmannaskap för högskolan

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag

att utreda frågan om enhetligt huvudmannaskap för högskolan:

Ordförande:

Johansson, Sven, landstingsråd (fr.o.m. den 15 september t.o.m. den 30

november 1978)

Sköld, Lars G., övetdirektör (fr.o.m. den I december 1978)

Ledamöter:

Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15

september 1978) Nordlander, Nils-Brage, överläkare (fr.o.m. den I december 1978)

Nyquist, Per-Olof (Ola), statssekreterare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m.

den 15 september t.o.m. den 30 november 1978)

Pettersson, S. Åke E., landstingsråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

Sandell, Ulla, kommunalråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II U 13.

Jo:1 Skr 1978/79:103 228

Jordbruksdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978:3, 6, 7, 11, 12, 16, 19, 20, 26 och 29

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte resp. har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 1 och 12

1. Lokal- och utrustningsprogramkommittén (Jo 1966:31) för jordbrukets högskolor

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1965 för att utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan (fr.o.m. den 1 januari 1977 Sveriges lantbruksuniversitet) (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1965): Ordförande: Törnquist, Harry E., byggnadsråd

Ledamöter: Berenvik, Ove, vet.med. kand. (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 2 oktober 1978) Hagman, Bengt, agr. stud. (fr.o.m. den 3 oktober 1978) Hansen, Hans-Jörgen, professor, föreståndare (fr.o.m. den 1 januari 1975) Hjelm, K.G. Lennart, professor, rektor Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976) Mellström, Claes B.. skog. stud. (fr.o.m. den 1 maj 1975) Oscarsson, Görel B. A., tf. universitetsdirektör (fr.o.m. den I november 1976) Rydén, Jan E., avdelningschef Schmiterlöw, Carl G., professor, prorektor von Segebaden, Gustaf, professor, dekanus (fr.o.m. den 7 december 1976) Söderman, S. Olof, ingenjör

Expert: Eriksson, Harald, avdelningsföreståndare

Sekreterare: Ehrengren, K. Lennart, tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1976)

229 Kommittéer: Jordbitiksdepartementet Jo:2

Bitr. sekreterare:

Forssman, Åke V., avdelningsdirektör

Olsson, J. Malte, kansliråd

Lokal: Centrala förvaltningen för Sveriges lantbruksuniversitet, Ultuna

750 07 Uppsala 7, tel. växel 018/10 20 00 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Jo 31.

Tilläggsdirektiv, se kungl. brev den 30 juni 1967.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hålkt fyra

sammanträden. Därutöver har överläggningar hållits med företrädare för

institutioner och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har bl. a. lagt fram lokalprogram för nybyggnad av

plantförsöksstation i Garpenbergsområdet samt för om- och tillbyggnad för utbildningen av landskapsarkitekter i Alnarp. Utrustningsprogram har lagts

fram för bl. a. centrala servicefunktioner på Ultuna samt ökad antagning till veterinärlinjen.

Kommitténs arbete beräknas avslutas under år 1979.

2. Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 februari 1970 för översyn av naturvårdslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 6 mars 1970): Ordförande:

Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Ledamöter:

Grebäck, Erik H., agronom, f. d. led. av riksdagen Hjorth, Nils T., förrådsförvaltare, led. av riksdagen

Lothigius, Carl-Wilhelm, lantbrukare, led. av riksdagen Ludvigsson, Ingrid M., fru, led. av riksdagen Lönnqvist, Ulf R., utredningssekreterare Rosén, Bo G. F., redaktör (fr.o.m. den 19 mars 1978)

Wirtén, Rolf G. S., statsråd, led. av riksdagen (t.o.m. den 18 mars 1978) Experter:

Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m, den 14 januari 1976)

Frisén, Rune E., byråchef (fr.o.m. den 1 april 1977)

Holm, J. Lennart, generaldirektör Knutsson, Gert O. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Lindskog, J. Lennart, länsråd

Öster, Karl Olov, departementsråd (fr.o.m. den 14 januari 1976)

Sekreterare:

Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Jo:2 Skr 1978/79:103 230

Bitr. sekreterare: Lindén, Anders G. B., statsgeolog (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Pettersson, Roland H., förste byråinspektör (fr.o.m. den 18 april 1977 t.o.m. den 30 september 1978) Sandler, Hans E., länslantmätare (fr.o.m. den I mars 1975 t.o.m. den 18 mars 1978) Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för kommittén, se 1971 ärs riksdagsberättelse Jo 21. Tilläggsdirektiv, se riksdagsberättelse 1973 Jo 12 samt 1974 Jo 10. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

3. Utredningen (Jo 1971 :08) om kostnaderna för miljövården

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 oktober 1971 för utredning rörande kostnaderna för miljövården (se Post- och Inrikes tidn. den 25 november 1971):

Ordförande: Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör

Ledamöter: Bergqvist, Jan G., pol. mag. , led. av riksdagen

Norrby, J. Sören, byrådirektör, f. d. led. av riksdagen

Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 juni

1974)

Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari

1975)

Åkerfeldt, Sven Eric, lantbrukare, led. av riksdagen Experter:

Ahlgren, Nils U., planeringschef (fr.o.m. den 1 december 1974) Grafström, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör

Helmerson, Bo I. H., direktör Johansson, Bengt A. W., budgetchef Lönnqvist, Ulf R., utredningssekreterare Löfgren, Torsten Hj., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 augusti

1975)

Moreau, Jan-Erik, utredningssekreterare

Nilsson, Olof, överdirektör

231 Kommittéer: Jordbruksdepartementet —Jo:4

Olerud, Eric Hj., sekreterare

Svensson, Kjell R., tf. departementsråd

Sekreterare:

Ovegård, Lars O., byråchef (fr.o.m. den 1 december 1974) Bitr. sekreterare:

Almgren, A. Richard, civilingenjör

Edwinson, Vanja A. M., departementssekreterare Hannerz, R. Christer, socionom (fr.o.m. den I december 1974)

Olsson, Inger M-A.. byrådirektör

Direktiven för utredningen, se 1972 års rixsdagsberättelse Jo 28.

Utredningen har den 16 juni 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:43)

Miljökostnader. — Miljön i = samhällsekonomin - -kostnadsslag,

kostnadsfördelning, styrmedel samt rapporten (Ds Jo 1978:4) Data om

sjörestaurering. Uppdraget är därmed slutfört.

4. Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för renskötselanläggningar (FFR)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 februari 1973 för att förhandla med samebyarna om renskötselanläggningar m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973):

Ordförande:

Persson, Sven G. F., lantarbetare, f. d. led. av riksdagen Sakkunniga:

Bäärnhielm, G. Mauritz, hovrättsråd Landahl, O. Sixten H., f. d. lantbruksdirektör

Experter: Bohman, Bengt A. H., länsråd Ekblad, Carl E. A., byrådirektör (fr.o.m. den I juli 1976)

Lundberg, J. Iwan, avdelningsdirektör Lundvall, A. Göran, avdelningsdirektör

Lithander, Per H., avdelningsdirektör Stenberg, Bruno, renägare

Stenberg, Nikolaus, renägare

Åhrén, Anders, renägare

Sekreterare:

Ekendahl, Bengt G. M., tf. avdelningsdirektör

Jo:4 Skr 1978/79:103 12 ' [0

Lokal: Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20 (sekreteraren) Direktiven för förhandlingsgruppen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 22. Förhandlingsgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 förhandlat med åtta samebyar samt haft överläggningar med olika parter som berörs av gruppens arbete.

Förhandlingsgruppen har den 12 december 1977 avgett delrapport 4 (Ds Jo 1977:13) Förhandlingar om renskötselanläggningar m. m. Samebyar i Norrbottens län, mellersta delen. Förhandlingsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret

1979.

5. Genbankutredningen (Jo 1973:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1973 för att

utreda frågan om bevarande av genetiskt material (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973):

Sakkunnig:

Ehrenberg, Carin M. S. H., docent (fr.o.m. den 5 september 1975) Experter:

Gullberg, H. Urban, fil. lic. (fr.o.m. den 28 februari 1975)

Hallander, K. I. Håkan, fil. dr (fr.o.m. den 6 oktober 1978)

Johansson, Göran, depå- och stuterichef (fr.o.m. den 6 oktober 1978)

Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 februari

1975)

Krutzsch, A. Peter M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Lindhé, N. Bengt H., docent (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Nilsson, Karl-Erik, skogschef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Paim, Per-Olof, intendent (fr.o.m. den 6 oktober 1978)

Wilhelmson, S. Martin, försöksledare (fr.o.m. den 6 oktober 1978)

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (experten Junback)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 23.

Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

233 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:7

6. 1973 års skogsutredning (Jo 1973:06)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 september 1973 för att utreda vissa frågor inom skogspolitiken (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober 1973): Ordförande: Lyberg, Bengt, landshövding

Sakkunniga: Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen

Hedström, Bo S., generaldirektör

Hjorth, Ragnar, f. d. byråchef

Jansson, Sven E., lantbrukare (fr.o.m. den 20 november 1976)

Nilsson, Nils-Erik, professor, avdelningschef

Experter: Bäckström, Sixten, förbundsordförande Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den 17 april 1975) Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den 1 februari 1976) Rydbo, Folke, generaldirektör (fr.o.m. den 1 april 1974)

Rydh, Olof G. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 juli 1975)

Sjunnesson, Lars H. O., direktör (fr.o.m. den 26 mars 1976) Sundberg, Carl Gustaf, skogsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1974) Toll, J. Magnus, lantmästare

Huvudsekreterare:

Holmgren, Anders F., jägmästare (fr.o.m. den 1 februari 1976) Bitr. sekreterare: Jacobson, S. E. Olof, forskarassistent Petterson, Hans H. J. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 mars 1976) Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 25.

Utredningen har under tiden november 1977 - januari 1978 hållit fem

sammanträden. Utredningen har den 31 januari 1978 avgett slutbetänkandet (SOU 1978:6) Skog för framtid och bilagor (SOU 1978:7) Skog för framtid. Alternativa

skogsproduktionsprogram. "Uppdraget är därmed slutfört.

7. 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november 1973 för att

utreda fiskelagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 december 1973):

Jo:7 Skr 1978/79:103 234

Ordförande: Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen Sakkunniga: Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Johansson, Tyra A. S., kontorist, led. av riksdagen Lindberg, Sven J., ombudsman. led. av riksdagen Morell, Roland, direktör Pettersson, A. Georg, ombudsman, led. av riksdagen Rydén, N. Rune G., köpman, f. d. led. av riksdagen

Experter:

Algrim, Torsten, byråchef (fr.o.m. den 3 mars 1978) Dyhre, A. Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 september 1974) Ericson, E. Gerhard H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I december

1974)

Grebäck, Erik H.. agronom, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 april

1974) Johansson, Bertil E., ombudsman

Johansson, Stig E.. överdirektör (fr.o.m. den I december 1974) Kihlström, Bengt G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Puke, Carl G. M., f. d. fiskeriintendent (fr.o.m. den I december 1974

t.o.m. den 3 mars 1978) Runnström, Hans K. L., kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1974) Silow, C. Ivan H., tf. byråchef (fr.o.m. den I december 1974 t.o.m. den 3 mars 1978) Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den I maj 1977)

Wenker, Stig-Eric, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 april 1974)

Wikman, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I december 1974t.o.m.

den 26 maj 1978)

Sekreterare:

Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 5 februari 1974)

Bitr. sekreterare:

Edlund, S. Lisbeth, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 april 1975)

Johansson, Curt B. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I november 1976)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 26.

Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 9.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra

som berörs av kommitténs arbete.

Utredningen har den 22 november 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:75) Fiska på fritid. Uppdraget är därmed slutfört.

235 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:9

8. Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1974 för att utreda den statliga administrationen på skogsbrukets område (se Post- och Inrikes tidn. den 25 maj 1974): Ordförande:

Hedström, Bo S., generaldirektör

Ledamot: Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 7

april 1978)

Sakkunniga:

Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen (avliden) Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Experter: Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 8 april 1976)

Andersson, Gösta R., skogsvårdskonsulent (fr.o.m. den 7 september 1974) Falk, Eric G. R., byråchef (fr.o.m. den 7 september 1974)

Hammarlund, F. Gösta E.. länsjägmästare (fr.o.m. den 8 april 1976) Lindgren, K. Erik, organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 april 1975) Nilsson, Nils-Erik, professor, avdelningschef (fr.o.m. den 2 april 1975)

Segergren, N. E. Ingemar, revisionsdirektör (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Sekreterare: Holmgren, Anders F., jägmästare Bitr. sekreterare: Dahlström, Bo S., förste revisor (fr.o.m. den 1 september 1978) Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26. Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 25.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex

sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

9. Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att se över jordförvärvslagstiftningen, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juli

1974):

Jo:9 Skr 1978/79:103 236

Ordförande: Widén. K. A. Ingvar, generaldirektör

Sakkunniga: Johansson, Gunnar A., häradsdomare, led. av riksdagen

Johansson, N. Filip, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11

februari 1977) Johnsson, John E., ombudsman, led. av riksdagen Larsson, K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen

Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen

Ludvigsson, Ingrid M., fru, led. av riksdagen Stjerna, G. Henry, lantbrukare

Experter:

Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974) Andreasson, A. Osvald, utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974)

Gunsell, Tor A., överingenjör (fr.o.m. den 7 september 1974) Henriksson, Rune I., departementsråd (fr.o.m. den 4 april 1975)

Jansson, Harald, fastighetsdirektör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Johansson, S. Arne H., länsjägmästare (fr.o.m. den 7 september 1974) Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Lindh, Birger V., ombudsman (fr.o.m. den I november 1976)

Lindström, Ingvar A., generaldirektör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Millgård, E. Olof (Olle), teknisk direktör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Nilsson, N. Thorsten G., lantbrukare (fr.o.m. den 7 september 1974) Romson, Rolf, direktör (fr.o.m. den 7 september 1974) Wessén, Vilhelm, direktör (fr.o.m. den 7 september 1974) Åkerman, N. Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Sekreterare: Warensjö, J. A. Folke, byråchef (fr.o.m. den I februari 1976)

Bitr. sekreterare: Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 29. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del TI Jo 10.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden. Utredningen har den 15 december 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:93) Ny jordförvärvslag samt den 26 juni 1978 delbetänkandet (Ds Jo 1978:6) Lag om skötsel av jordbruksmark. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

237 Kommittéer: Jordbruksdepartementet — Jo:11

10. 1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1974):

Ordförande:

Henriksson, Rune I., departementsråd Sakkunniga:

Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen

Björk, Villiam E., kommunalråd, f. d. led. av riksdagen Carlström, A. Valdo, direktör, f. d. led. av riksdagen

Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen

Experter:

Carlsson, C. Mårten, professor (fr.o.m. den I juli 1977) Gustafsson, N. Henry, avdelningschef (fr.o.m. den 19 oktober 1974)

Lööw, Herbert P. D., agronom (fr.o.m. den I februari 1978) Moberg, C. E. Ragnar, direktör (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Nyström, Holger R. B., direktör (fr.o.m. den 19 oktober 1974)

Svensson, S. Börje F., förbundsordförande (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Sekreterare:

Gradin, Lars-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 16 januari 1976) Bitr. sekreterare:

de Maré, Stefan S., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 september

1976)

Lidén, B. Carl Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 27 maj 1976)

Lokal: Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 31.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 30 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har

tio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för tullfrågor.

Utredningen har den 4 augusti 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:51) Svensk trädgårdsnäring. Produktion - Rationalisering - Internationella

förhållanden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

11. 1975 års växtförädlingsutredning (Jo 1975:06)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 oktober 1975 för utredning om vissa frågor inom växtförädlingsverksamheten:

Jo:11 Skr 1978/79:103 238

Sakkunnig: Gustafsson, Åke C. T.. f.d. professor Experter: Boberg, I.. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Ekström, E. Sören, departementsråd

Gustafsson, N. Henry, avdelningschef

Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare

Sekreterare: Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Jo 23.

Utredningen har den 16 mars 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:23)

Växtförädling. Uppdraget är därmed slutfört.

12. Kommittén (Jo 1976:03) för de svenska förberedelserna inför FN:s vattenkonferens

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 februari 1976 för att svara för de svenska förberedelserna inför FN:s vattenkonferens (se Postoch Inrikes tidn. den 20 mars 1976):

Ordförande:

Dahlgren. P. Anders B., förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 november 1976) Ledamöter:

Berggren, K. Roy, byråchef Berner, C. O. Örjan, departementsråd

Céwe, Tord G., departementssekreterare Elmér, Björn Å., departementssekreterare

Gustafsson, Yngve H., professor

Hanson, Arne G. H., avdelningschef

Ingvar-Svensson, Inger, landstingsledamot, f. d. led. av riksdagen

Karlsson, Rune A., sekreterare

Lindahl, Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen

Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 januari 1977)

Lönnqvist, Ulf R., utredningssekreterare

Magnusson, Gunnar, civilingenjör (fr.o.m. den 27 maj 1976)

Nordberg, Lars O., statsgeolog

af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen

239 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:14

Sekreterare:

Hagard, John H. M., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 oktober

1976) Lindgren, I. Lennart, departementsråd

Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., fil. dr (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Kommittén har i och med utgången av år 1978 slutfört sitt arbete.

13. Utredningen (Jo 1976:04) om den regionala

laboratorieverksamheten

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 december 1975 för att utreda frågan om den regionala laboratorieverksamheten inom livsmedelshygien, = veterinärmedicinsk diagnostik, miljövård och närbelägna områden (se Post- och Inrikes tidn. den 20 februari 1976): Särskild utredare: Odhnoff, Camilla, landshövding Experter: Ehn, Bengt, länsveterinär Ekedahl, N. A. Gunnar, laborator

Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare Skjönberg, P. Guldbrand, byrådirektör

Tammelin, Lars-Erik, avdelningschef Ågren, Lars O. T., direktör

Sekreterare:

Hoel, Christer O., departementssekreterare

Bitr. sekreterare:

Brunsberg, Karin D. M., byrådirektör Ekström, Georg G., assistent (fr.o.m. den 1 februari 1978) Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 2. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

14. Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 för att se över skördeskadeskyddet inom jordbruket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Jo:14 Skr 1978/79:103 240

Ordförande:

Jansson, N. Ewald, f. d. förbundsordförande Sakkunniga:

Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Bladh, Lennart W., yrkesvalslärare, led. av riksdagen Hailenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Strömberg, K. Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen

Experter:

Friberg, B. Torsten, avdelningschef Johnsson, Bertil Å. H., statsagronom (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Larsson, Folke K. E., lantbrukare Lidén, B. Carl Johan, departementssekreterare Medin, Knut H., avdelningschef

Nilsson, N. Folke, direktör (fr.o.m. den 7 oktober 1977 t.o.m. den 2

februari 1978)

Nilsson, N. Robert, statssekreterare (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m.

den 2 februari 1978) Nilsson, Olof, överdirektör

Sandqvist, B. Eje G., byråchef Swedborg, Erik H., direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Sekreterare:

Jeppsson, O. Gunnar, lantbruksdirektör Bitr. sekreterare:

Hagströmer, Erik J. J. A., statskonsulent

Lokal: Lantbruksnämnden i Stockholms län, Hannebergsgatan 33, Box 1030, 171 21 Solna 1, tel. växel 83 53 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden. Därutöver har sju sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om skördeskadeskyddets omfattning, elva

sammanträden med en särskild arbetsgrupp för frågan om ett skördeskadekonto samt 15 sammanträden med en särskild arbetsgrupp för frågan om skördeskadeskyddets individualisering. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

15. Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av

miljöskyddslagstiftningen

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 22

maj 1976):

241 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:16

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 decembe.

1976)

Sakkunniga: Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen Larsson, Lars-Åke G., ombudsman, led. av riksdagen Lindahl, Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1976) Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen

Experter:

Beckman, Lars K. A. G., departementsråd

Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd

Helmersson, Bo I. H., direktör

Olerud, Eric Hj., sekreterare Persson, Göran A., avdelningschef Svärd, Stig Olof, vattenrättsdomare

Sekreterare: Ander, C. Peter E., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: DahHöf, Lars A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1977)

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 15-17, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 11 98 24, 11 98 27 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 17 sammanträden. Utredningen avger vid årsskiftet 1978/79 delbetänkandet Bättre miljöskydd I omfattande förslag i förprövnings-, tillsyns-, påföljdsoch besvärsdelarna. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

16. Utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksamheten för djur

(UKD)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att utreda frågan om karantänsverksamheten för djur (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1976):

Särskild utredare: Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen

16 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Jo:16 Skr 1978/79:103 242

Sakkunniga: Björk, Jimmy, sektionschef Nordblom., Bengt S. J., veterinärråd Sekreterare: Oskarsson, Sven E., byrådirektör Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Utredningen har den 20 december 1977 avgett betänkandet (Ds

Jo 1977:14) Karantänsverksamhet för djur. Uppdraget är därmed slutfört.

17. Utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att utreda frågan efter vilka riktlinjer användningen och förvaltningen skall ske av staten tillhöriga lägenheter, som är belägna ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen i Jämtlands län (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1976): Ordförande: Hedström, T. Uno V. E.. hemmansägare, f. d. led. av riksdagen (avliden) Stridsman, Torsten U.. ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 mars 1978) Ledamöter: Landahl, O. Sixten H., f. d. lantbruksdirektör Nisser, Carl Wilhelm B. G., chefsjurist

Sakkunniga:

Bohlin, E. Jörgen, förbundsjurist (fr.o.m. den 13 januari 1977) Lövgren, Lars Göran, förbundsjurist (fr.o.m. den 26 mars 1977) Expert:

Agerberg, Nils, lantbruksdirektör (fr.o.m. den 26 mars 1977)

Sekreterare: Wikman, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1977) Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10310

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse det Il Jo 7. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 14 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

243 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:19

18. Hjälmarutredningen (Jo 1976:10)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 21 oktober 1976 för att utreda ändrad reglering av Hjälmaren: Särskild utredare: Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen Sakkunnig:

Wetterhall, Sven C. E., byrächef

Experter: Andersson, Ingvar H. D., lantbruksingenjör Axelsson, K. A. Thorsten, civilingenjör

Beckman, Lars K. A. G., departementsråd

Petersson, Bengt-Eve A., byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Sprinchorn, K. Göran, avdelningsdirektör

Sekreterare: Ericsson, Mats Y., hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 januari 1977) Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden. Därutöver har sex sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen. Utredningen har i april 1978 avgett rapporten (Ds Jo 1978:3) Vattenförbund för Hjälmaren. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

19. Utredningen (Jo 1976:11) om utbyggd avbytarservice inom jordbruket

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 4 november 1976 för att

utreda frågan om avbytarservice inom jordbruket: Särskild utredare: Jonasson, J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen Sakkunniga: Fringel, Viggo B., direktör Larsson, Ingemar, förbundssekreterare

Nilsson, N. Thorsten G., lantbrukare

Jo:19 Skr 1978/79:103 244

Experter: Brasch, Erik O., byråchef Lidén, B. Carl Johan, departementssekreterare

Trygve, Jan S., byråchef

Winblad, Karl-Erik, byrådirektör Sekreterare: Siverbo, Hans G., lantbrukskonsulent Bitr. sekreterare: Nilsson, Eskil, agronom Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 11. Utredningen har den 23 februari 1978 avgett betänkandet (Ds Jo 1978:1) Utbyggd avbytarservice inom jordbruket. Uppdraget är därmed slutfört.

20. Renhållningskommittén (Jo 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att göra en översyn av renhållningslagstiftningen:

Ordförande: Eliasson, Per-Erik, statssekreterare Ledamöter: Ericsson, Lars Eric, utredningssekreterare

Fager, Henny V., kommunalråd

Hellgren, Gertrud E., fru Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen Torwald, G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen Sakkunniga: Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Köhl, Olof F. E., rättschef

Litzell, S. Christer, hälsovårdschef

Ågren, Lars O. T., direktör

Expert: Nihlgård, Bengt S., docent (fr.o.m. den 17 maj 1977)

Sekreterare: Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del H Jo 1.

Kommittén har under tiden november 1977 - februari 1978 hållit fyra

sammanträden.

245 Kommittéer: Jordbruksdepartementet —Jo:22

Kommittén har den 29 mars 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:24) Ny

renhållningslagstiftning.

Uppdraget är därmed slutfört.

21. Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att se

över finansieringen av djursjukhusen m. m.:

Ordförande:

Björkman, K. Gösta, f. d. generaldirektör

Sakkunniga: Björk, Jimmy, sektionschef

Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare Wohlmer, H. Lennart, avdelningsdirektör

Experter:

Fredricson, Karl Gustav, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977) Ganting, Gösta E., f. d. överveterinär (fr.o.m. den 20 september 1977) Persson, Folke, docent

Sekreterare:

Kolk, Raimond, avdelningsdirektör

Lokal: Statens livsmedelsverk, Hamnesplanaden 5, Box 622, 751 26 Uppsala, tel. växel 018/15 22 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden.

Utredningen har den 24 augusti 1978 avgett delbetänkandet (Ds Jo 1978:8)

Finansiering av djursjukhus.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

22. Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område (VU 77)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 med uppdrag att se över vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område:

Särskild utredare:

Nordblom, Bengt S. J., veterinärråd (fr.o.m. den 11 maj 1978)

Åkerman, N. Håkan, f. d. överdirektör (t.o.m. den 10 maj 1978)

Jo:22 Skr 1978/79:103 246

Experter:

Adler, Hans V., byråchef

Berenvik. Ove. vet.med. kand. Gozzi, A. Sören, ombudsman Kuyvlenstjerna, C. Göran J., direktör Larsson, Ingemar, förbundssekreterare Lundström, C. V. Herbert, länsveterinär (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Mänsson, Ingmar M.. professor

Nilsson, N. A. Sigvard, avdelningsdirektör Nordblom., Bengt S. J., veterinärråd (t.o.m. den 10 maj 1978)

Sefastsson, Sigurd T.-B., byråchef

Sekreterare: Andersson, Bernt S. G., avdelningsdirektör Oskarsson, Sven E., byrådirektör (fr.o.m. den I juni 1978) Bitr. sekreterare:

Gustafsson, Thomas B., kanslisekreterare (fr.o.m. den I augusti t.o.m. den 17 november 1977)

Lokal: LCantbruksstyrelsen, Vallgatan 6,551 83 Jönköping, tel. 036/16 94 20 (utredaren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 3.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 20

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

Organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har tolv sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

23. Jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977 :04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att göra en översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor:

Ordförande: Ekström, E. Sören, departementsråd

Ledamöter: Hermansson, Nils T., kanslichef (t.o.m. den 31 juli 1978)

Pettersson, Jan-Olof, byråchef

Thelander, Bo R., riksjaktvårdskonsulent (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

Ledamöter i referensgrupp:

Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen

247 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:24

Dahlén, Bertil V., avdelningschef, led. av riksdagen

Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen

Lindqvist, Bernt O. S.. förbundsjurist Sundberg. Hans F., byggnandsinspektör Experter: Hermansson, Nils T.. kanslichef (fr.o.m. den I augusti 1978) Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor Thelander, Bo R., riksjaktvårdskonsulent (fr.o.m. den 16 januari t.o.m.

den 31 juli 1978)

Weinberg, Ulf C., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Sekreterare: Petterson, Hans H. J. A.. hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Sjöberg, Tommie W., kanslisekreterare

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för beredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Beredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 23

sammanträden varav sju med referensgruppen samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av

beredningens arbete. Därutöver har en inom beredningen tillsatt expertgrupp för översyn av jaktlagstiftningen hållit tre sammanträden. Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

24. Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal rörande forskning och utvecklingsverksamhet på de jordbrukstekniska och skogstekniska områdena samt rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att för statens räkning förhandla och - under förbehåll av regeringens godkännande - träffa nya avtal med Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk forskning om den fortsatta = gemensamma = finansieringen av forsknings- = och utvecklingsverksamheten på det jordbrukstekniska området, med

Stiftelsen Skogsteknisk FoU om den fortsatta gemensamma finansieringen

av forskning och utvecklingsverksamhet på det skogstekniska området och med Stiftelsen Skogsförbättring om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten rörande

skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m.:

Ordförande: Kronvall, R. G. Stellan, tf. departementsråd

Jo:24 Skr 1978/79:103 248

Ledamöter:

Boberg, L. Håkan, departementssekreterare

Erngren, Birgit. avdelningsdirektör Sakkunniga: Holmgren, Anders F., jägmästare

Lidén, B. Carl Johan, departementssekreterare

Sekreterare: Edwinson, Vanja A. M.. departementssekreterare Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Särskilda direktiv har ej meddelats. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 inte hållit något sammanträde. Utredningen har under november 1977 avgett tre betänkanden (Ds Jo 1977:10) Stöd till kollektiv jordbruksteknisk forskning, (Ds Jo 1977:11) Stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. och (Ds Jo 1977:12) Stöd till kollektiv skogsteknisk

forskning.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

25. Kommittén (Jo 1977 :06) för vattenplanering

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att

utreda frågan om vattenplanering:

Ordförande:

Gustafsson, G. Einar, landshövding

Ledamöter:

Nilsson, Per-Axel E., avdelningschef, led. av riksdagen

Rosén, Bo G. F., redaktör

Sakkunniga:

Céwe, Tord G., departementssekreterare

Ericsson, Gunnar, sekreterare Wetterhall, Sven C. E., byråchef

Experter:

Ahlgren, Nils U., planeringschef Berggren, Erik J. R., länsråd (fr.o.m. den I december 1977) Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Knutsson, Gert O. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., fil. dr (fr.o.m. den 9 september 1977)

249 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:26

Wallin, Sten-Erik J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1977) Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977) Wiberg, N. Lennart, tf. byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare: Lettevall, Ulf G. S., byrädirektör (fr.o.m. den 1 december 1977) Bitr. sekreterare: Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare

Lokal: Länsstyrelsen i Kronobergs län, Kungsgatan 8, 351 86 Växjö, tel.

0470/86 000 (sekreteraren) Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del TI Jo 5. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har två sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om erforderligt underlag för vattenplanering och två sammanträden med en arbetsgrupp för de administrativa frågorna i samband med vattenplanering.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

26. Utredningen (Jo 1977:07) om förutsättningarna för olympiska

vinterspel i Sverige år 1984

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag

att utreda förutsättningarna för ett svenskt arrangemang av 1984 års olympiska vinterspel:

Särskild utredare: Rämgård, Rolf I., led. av riksdagen Experter: Bengtsson, Bo A., verkst, direktör Boberg, L. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december

1977)

Ekström, E. Sören, departementsråd (t.o.m. den 13 februari 1978)

Kronvall, R. G. Stellan, tf. departementsråd (fr.o.m. den 14 februari 1978)

Lyberg, Wolf S., avdelningsdirektör

Sekreterare: Nyman, Kjell, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Widell, Jan-Åke, budgetkamrer

Jo:26 Skr 1978/79:103 250

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Tilläggsdirektiv. se 1979 års kommittéberättelse del H Jo 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - juli 1978 hållit fem sammanträden. Utredningen har vidare med stöd av tilläggsdirektiv fört förhandlingar med berörda kommuner för statens räkning samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som

berörts av kommitténs arbete.

Sedan internationella olympiska kommittén den 20 maj 1978 beslutat att förlägga 1984 års olympiska vinterspel till annat land har utredningen slutfört sitt uppdrag.

27. Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 för att utreda frågor om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser: Ordförande: Svenson, S. Göte, ambassadör Ledamöter: Flyborg, Berit, fru Häggström, Nils, docent

Johansson, N. Bertil M., lantbrukare, led. av riksdagen

Lorentzon, Sven Eric. lantbrukare, led. av riksdagen Marcusson, Eric R., ombudsman, led. av riksdagen Niblaeus. Kerstin S. E., tekn. dr Sakkunniga:

Friberg, Lars T., professor (fr.o.m. den 16 februari 1978) Gawell, Jonas, direktör (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977)

Magnusson, Egon S. L., ingenjör (fr.o.m. den 16 februari 1978) Sigfridsson, Sven-Erik I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Åslander, A. Nils-Olof (Olle), avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Experter: Egebäck, Karl-Erik, laborator (fr.o.m. den 2 november 1978) Holmberg, Bo E. G., laborator (fr.o.m. den 2 november 1978) Killingmo, Odd-Hroar, laborator (fr.o.m. den 2 november 1978)

Sekreterare: Högberg, Lars G., överingenjör

251 Kommittéer: Jordbruksdepartementet —Jo:28

Bitr. sekreterare: Berggren, P. Anders E.. trafikingenjör (fr.o.m. den 16 februari 1978) Lokal: Statens naturvårdsverk, Smidesvägen 5, Fack, 171 20 Solna, tel. växel 98 18 00 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del I Jo 7.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

28. Naturresurs- och miljöutredningen (Jo 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 -januari. 1978 med uppdrag att utforma riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken: Ordförande: Gustafsson, G. Einar, landshövding (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Ledamöter:

Lönnqvist, Ulf R., utredningssekreterare (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Olsson, Karl Erik T., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 mars

1978)

Radesjö, G. Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21

mars 1978) Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 21 mars 1978) Unckel, Per C. G., jur. stud. led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 mars 1978) Sakkunniga: Herlitz, Agneta, fil. kand. (fr.o.m. den 27 juni 1978) Ivarsson, S. Tore, sekreterare (fr.o.m. den 27 juni 1978) Lund, D. Gunnar M., direktör (fr.o.m. den 27 juni 1978) Mannerfelt, Carl O. G. M:son, fil. dr (fr.o.m. den 27 juni 1978) Nilsson, Olof, överdirektör (fr.o.m. den 27 juni 1978) Sandberg, F. Torsten, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 27 juni 1978) Tengberg, Bo E., ombudsman (fr.o.m. den 27 juni 1978) Wramner, Per I., statssekreterare (fr.o.m. den 21 november 1978) Experter:

Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 27 juni 1978)

Delin, P. Staffan, fil. lic. (fr.o.m. den 27 juni 1978) Egneus, Hans, docent (fr.o.m. den 27 juni 1978) Ejerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 27 juni 1978) Emmelin, Lars, fil. lic. (fr.o.m. den 27 juni 1978)

Jo:28 Skr 1978/79:103 252

Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den I september 1978) Falk, Bo V. P., fil. kand. (fr.o.m. den 27 juni 1978) Jansson, Ann-Mari, docent (fr.o.m. den 27 juni 1978) Johansson, Thomas H. B., tekn. dr (fr.o.m. den 27 juni 1978) Kågeson, Per O. R., författare (fr.o.m. den 27 juni 1978) Lindgren, I. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 27 juni 1978) Löfgren, Torsten Hj., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 juni 1978)

Mailmer, Nils, professor (fr.o.m. den 27 juni 1978) Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., fil. dr (fr-o.m. den 27 juni 1978) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 27 juni 1978) Tengström, Emin, docent (fr.o.m. den 27 juni 1978)

Huvudsekreterare: Arrhenius, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Sekreterare:

Nordström, K. Sivar V., jägmästare (fr.o.m. den 21 mars 1978) Bitr. sekreterare:

Daléus, C. E. Lennart, informationssekreterare (fr.o.m. den I september 1978)

Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 mars 1978) Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320

Stockholm, tel. växel 14 10 00 (sekretariatet)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del Il Jo 3.

Utredningen har under tiden april - oktober 1978 hållit tre sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

29. Fjällsäkerhetsutredningen (Jo 1978:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 mars 1978 med uppdrag att utreda frågan om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten:

Särskild utredare: Almgren, Carl Eric Å, general (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Experter:

Andersson, Pär-Olof, konsulent (fr.o.m. den 21 mars 1978) Boberg, L. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 mars 1978) Freeman, Lars E., avdelningschef (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Gustafsson, Thomas B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Hjalmarsson, Sten, förste statsmeteorolog (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Myrby, Seth, överingenjör (fr.o.m. den 21 mars 1978)

253 Kommittéer: Jordbruksdepartementet — Jo:30

Nilsson, Allan M., byråingenjör (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Salomonsson, Åke W., intendent (fr.o.m. den 21 mars 1978) Sarri, Henrik, direktör (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Sekreterare: Öhlund, Inge, polisintendent (fr.o.m. den 21 mars t.o.m. den 6 augusti 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del [1 Jo 4. Utredningen har den 3 augusti 1978 avgett betänkandet (Ds Jo 1978:7) Huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m. m. Uppdraget är därmed slutfört.

30. Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport av luftföroreningar

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 januari 1978 med

uppdrag att samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen

av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar i olika internationella organisationer: Ordförande: Svenson, S. Göte, ambassadör (fr.o.m. den 29 mars 1978) Ledamöter: Forslund, Bo E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 mars 1978) Johansson, J. Erik, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 mars

1978)

Experter: Assarsson, Bo S. G., civilingenjör (fr.o.m. den 29 mars 1978) Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 29 mars 1978) Lindau, Lars H., byråchef (fr.o.m. den 29 mars 1978) Olding, Per E. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Persson, Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den 1 september 1978)

Svensson, S. Ulf, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Sekreterare:

Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978) Bitr. sekreterare:

Mannheimer, Kaj E., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Jo:30 Skr 1978/79:103 254

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

31. Kommittén (Jo 1978:04) för förhandling om den framtida

växtförädlingen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att för statens räkning förhandla och - under förbehåll av regeringens godkännande - träffa avtal rörande växtförädlingens framtida organisation

och därmed sammanhängande frågor:

Ordförande: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 9 juni 1978) Ledamöter:

Kronvall, R. G. Stellan, tf. departementsråd (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 9 juni 1978) Experter:

Boberg, L. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978) Ekström, E. Sören, departementsråd (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978) Lindholm, E. E. Karl-Axel, lönesekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978) Sekreterare: Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978) Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320

Stockholm. tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del I1 Jo 5.

Kommittén har under tiden juni - oktober 1978 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1979.

32. Kommittén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransporter

Tiltkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om åtgärder mot oljeskador m. m. till sjöss:

255 Kommittéer: Jordbruksdepartementet —Jo:33

Särskild utredare: Norrby, J. Sören, byrådirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den I juli

1978)

Experter: Engdahl, O. Roland, gränschef (fr.o.m. den 8 september 1978) Eriksson, Per A., sjösäkerhetsdirektör (fr.o.m. den 8 september 1978) Fahlin, Per G.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 oktober 1978) Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 9 oktober 1978)

Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 september 1978) Lasson, Knut-Inge L., f. d. överdirektör (fr.o.m. den 9 oktober 1978) Lidgren, Karl, fil. kand. (fr.o.m. den 9 oktober 1978)

Thorell, Lars G., byråchef (fr.o.m. den 8 september 1978) Treiberg, Alexander, sjökapten (fr.o.m. den 9 oktober 1978) Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den 9 oktober 1978)

Wernhult, Sven-Åke, sjökapten (fr.o.m. den 19 oktober 1978)

Sekreterare: Gustavsson, Tore K.-E., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 augusti 1978)

Henriksson, Gilbert K. G.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 23 augusti 1978)

Bitr. sekreterare: Malmberg, M. D. Elizabeth, byrådirektör (fr.o.m. den 6 november 1978) Sörman, C. Håkan, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 20 november 1978)

Lokal: Statskontoret, Primusgatan 18, Fack, 100 26 Stockholm, tel. växel 738 40 00 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén. se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 6. Kommittén har under tiden juli - oktober 1978 hållit ett sammanträde samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

33. Kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkontrollens organisation

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för översyn av produktkontrollens organisation:

Ordförande: af Klintberg, Lennart, vattenrättsdomare (fr.o.m. den 8 september 1978)

Jo:33 Skr 1978/79:103 256

Ledamöter: Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 september 1978) Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 september 1978) Orring, Ulla B., nämndeman (fr.o.m. den 8 september 1978) Pettersson, S. Åke E., landstingsråd (fr.o.m. den 8 september 1978) Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 september 1978) Sakkunniga: Gerhardsson, Gideon, professor (fr.o.m. den 13 oktober 1978) Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1978) Hoppe, Hans W., direktör (fr.o.m. den 13 oktober 1978) Tengberg, Bo E., ombudsman (fr.o.m. den 13 oktober 1978) Sekreterare: Kökeritz, Ingrid B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 oktober 1978) Bitr. sekreterare: Fougelberg, Björn H., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1978)

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (bitr. sekreteraren) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 7. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

34. Kommittén (Jo 1978:07) med uppdrag att se över de olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag att se över de olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning m. m.: Ordförande: Lindström, Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Ledamöter: Becker, Gunnela, byrådirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Brandt, Erik, direktör (fr.o.m. den 20 november 1978) Cederberg, Thomas, direktör (fr.o.m. den 20 november 1978) Karlander, Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 20 november 1978) Kristensson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 20 november 1978)

257 Kommittéer: Jordbruksdepartementet — Jo:34

Leuf, N. Börje, departementsråd (fr.o.m. den 20 november 1978)

Lindqvist, Gunnar, förste byråinspektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Näslund, Nils Erik, direktör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Rydberg, Karl-Evert, tullråd (fr.o.m. den 20 november 1978)

Udd, S. Robert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Experter:

Sjöberg, O. Torgny, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 november

1978) Witt. Nils, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Sekreterare:

Udd, S. Robert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Bitr. sekreterare: |

Granlund, U. Kristina, departementssekreterare (fr.o.m. den 20

november 1978)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 9.

17 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

H:1 Skr 1978/79:103 ta un [0

Handelsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet

under år 1978: 3, 4, 5, 8, 10, 11, 12, 14 och 16

1. Patentpolicykommittén (H 1969:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 december 1967 för

utredning om vissa spörsmål rörande patentverket (se Post- och Inrikes

tidn. den 22 januari 1968):

Ordförande: Borggård, Göran R., generaldirektör

Ledamöter: Bergling, Nils B. V., direktör Ekstam, Gunnar E., avdelningschef Körner, F. Lennart, direktör Larfeldt, Nils J., ingenjör Wallerius, Olof, ingenjör Experter: Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef Lewin, Saul, avdelningschef Persson, R. Eskil, rådman

Uggla, Claes A., patenträttsråd

Sekreterare: Törnroth, N. Lennarth, patenträttsråd

Bitr. sekreterare: Jacobsson, Måns, hovrättsassessor Tersmeden, L. G. Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 januari 1974) Lokal: Patent- och registreringsverket, Valhallavägen 136, Box 5055, 102 42 Stockholm, tel. växel 22 55 40

Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse H 10. Tilläggsdirektiv I-III, se 1975 års kommittéberättelse H 1. Tilläggsdirektiv IV, se 1978 års kommittéberättelse del 11 H 6.

259 Kommittéer: Handelsdepartementet H:2

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit ett sammanträde. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete enligt tilläggsdirektiv IV under är 1979.

2. 1972 års lotteriutredning (il 1972:03)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 med

uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksamheten (se Post- och Inrikes

tidn. den 9 juni 1972):

Ordförande: Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den I maj 1975) Ledamöter: Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen

Bergérus, K. Holger E., direktör

Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen

Nordberg, S. Ivar, ombudsman, led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Rosén, S. Åke, förste länsassessor

Sakkunniga: Palm, Jan, kanslichef (fr.o.m. den 1 juni 1977) Regardt, Bertil, organisationschef (fr.o.m. den 28 november 1977) Experter:

Ankers, Mikael, departementsråd Bergqvist, Hans A., hovrättsråd

Ekström, Ulf, civilekonom (fr.o.m. den 21 mars 1977) Lindström, Stig, hovrättsråd (fr.o.m. den I september 1978) Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Stenström, Sture B., rådman (fr.o.m. den 1 april 1978) Tancred, Bengt, rådman (fr.o.m. den 15 februari 1977 t.o.m. den 31 mars

1978)

Sekreterare: Andersson-Tronbacke, Bror, fil. och pol. mag. (fr.o.m. den I december

1978) Plym Forshell, Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den I december 1978)

Stenström, Sture B., rådman (t.o.m. den 31 mars 1978) Tancred, Bengt, rådman (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 30 november 1978)

Bitr. sekreterare: Andersson-Tronbacke, Bror, fil. och pol. mag. (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 30 november 1978)

H:2 Skr 1978/79:103 260

Pilym Forshell. Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den 11 mars 1977 t.o.m. den 30 november 1978)

Lokal: Lilla Nygatan 4, I tr., 11128 Stockholm, tel. växel 763 10 00,

direktval 763 19 65 (sekreteraren), växel 739 01 00 (ordföranden)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse H 10.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer

och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har sex

sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

3. Hotell- och restaurangutredningen (H 1974:01)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 februari 1974 för att

utreda frågan om nuläge och utvecklingstendenser m. m. inom hotell- och restaurangbranschen:

Ordförande: Heurgren, Sven C. O., generaldirektör Sakkunniga:

Gradin, Anita I., departementssekreterare, led. av riksdagen

Hellström, G. F. Ingemar, direktör Neymark, Marit H. E., f. d. avdelningschef

Nyström, Sigvard E. V., f. d. förbundsordförande

Stjernström, Per Z., lantbrukare, led. av riksdagen Wärme, Ulf B., ombudsman

Örtengren, Jan Henrik, direktör

Experter: Granberg, Otto, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1976)

Gustavsson, S. A. Göran, departementssekreterare

Herland, Erik, byråchef (fr.o.m. 5 september 1974) Ousbäck, Margareta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 december

1977 t.o.m. den 31 mars 1978)

Sekreterare: Mindus-Widén, Lena, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1974) Bitr. sekreterare:

Ousbäck, Margareta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 april t.o.m.

den 14 maj 1978)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse H 11.

261 Kommittéer: Handelsdepartementet H:5

Utredningen har under tiden november 1977 - maj 1978 hållit tre sammanträden.

Utredningen har den 22 maj 1978 avgett betänkandena (SOU 1978:37) Hotell- och restaurangbranschen samt (Ds H 1978:2) Hotell- och restaurangbranschen - rapportdel.

Uppdraget är därmed slutfört.

4. Skrothandelsutredningen (H 1974:04)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för

översyn av skrothandelsförordningen: Utredningsman:

Öhman, Frank G. H., f. d. regeringsråd

Sekreterare:

Sundström, Kerstin M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 september 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse H 14.

Skrothandelsutredningen har den 12 oktober 1978 avgett betänkandet (Ds

H 1978:5) Handeln med skrot och handeln med begagnade varor.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Konkurrensutredningen (H 1974:05)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för utredning rörande översyn av konkurrensbegränsningsltagen (se Post- och Inrikes tidn. den 8 oktober 1974): Ordförande:

Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef Ledamöter:

Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen Nyquist, Per-Olof (Ola), statssekreterare, f. d. led. av riksdagen Radesjö, G. Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen Ulander, Lars G., ombudsman, ers. för led. av riksdagen

Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977) Experter:

Bernitz, Ulf, professor (fr.o.m. den 15 april 1975) Cars, Hans Christian, tf. kansliråd (fr.o.m. den 1 januari 1977) Hallman, L. Åke G., avdelningschef (fr.o.m. den 15 april 1975) Holgersson, K. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november 1976)

H:5 Skr 1978/79:103 262

Odén., Nils, pol. mag. (fr.o.m. den I januari 1977) Sahlin, Eric, byråchef (fr.o.m. den 28 oktober 1974)

Steen, Roland, departementssekreterare (fr.o.m. den 11 augusti 1976)

Sekreterare: Cederblad, Carl Olof, byråchef Bitr. sekreterare: Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november 1976 t.o.m. den 31 mars 1978)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse H 15.

Utredningen har under tiden november 1977 - mars 1978 hållit fem

sammanträden. Därutöver har ett sammanträde hållits med en särskild arbetsgrupp för frågor av teknisk natur. Utredningen har den 3 februari 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag. Uppdraget är därmed slutfört.

6. Städbranschutredningen (H 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för

utredning av städbranschen: Ordförande: Björnström, Björn S., direktör Ledamöter: Brodin, Sven, ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1978) Ingvar-Svensson, Inger, landstingsledamot, f. d. led. av riksdagen Jerhammar, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen

Lundgren, Rakel, utbildningsassistent (fr.o.m. den 1 januari 1977) Lundqvist, Åke, kommundirektör

Nilsson, Karl-Henry, ombudsman

Näslund, Bengt Erik, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1977) Sahlén, Evert, ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1978)

Sakkunniga:

Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 februari

1977)

Trogen, Göran, direktör (fr.o.m. den 7 februari 1977)

Expert:

Sandström, Thore, ingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 10 september 1978)

263 Kommittéer: Handelsdepartementet H:7

Sekreterare:

Stählberg, Karin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Bitr. sekreterare:

Heide, Agneta, assistent (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Lokal: Munkbron 17, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 73 (sekreteraren). Postadress: MHandelsdepartementet, Fack. 10320 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse H 14.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällt två sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

7. Prisregleringskommittén (H 1975:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 juli 1975, ändrat

genom regeringens bemyndigande den 15 december 1976, för utvärdering av prispolitiken: Ordförande:

Lemne, Mats H., landshövding (fr.o.m. den 20 januari 1977) Ledamöter:

Dahmén, Erik V. H., professor (fr.o.m. den 20 januari 1977) Johansson, Bengt A. W., budgetchef (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Lundgren, Nils, fil. dr (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Sakkunniga:

Ankers, Mikael, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1978) Jonung, Lars Ph. D., bitr. professor (fr.o.m. den 20 april 1977)

Lindström, Bertil, ekon. lic. (fr.o.m. den 31 januari 1977) Nilsson, Allan, revisor (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Experter:

Borg, Per, avdelningschef (t.o.m. den 30 juni 1978)

Dahlsten, Ulf L., stadsdirektör (fr.o.m. den 23 december 1975)

Hallman, L. Åke G.. avdelningschef

Hallström, Torbjörn, civilekonom (fr.o.m. den 20 april 1977 t.o.m. den 30

april 1978)

Herin, Jan, fil. lic. (fr-o.m. den 24 januari 1977)

Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1976)

Sekreterare: Göranson, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977)

H:7 Skr 1978/79:103 264

Bitr. sekreterare: Thomaeus, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Lokal: Vasagatan 7,6 tri, tel. 211737, 14 2080 Postadress:

Handelsdepartementet, = Prisregleringskommittén, Box 1115, 111 81 Stockholm

Direktiven för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse H 18.

Direktiven för kommittén, med ändring av tidigare direktiv, se 1978 års

kommittéberättelse del II H 9.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden. Inom ramen för den särskilda översyn av prisregleringen på vissa baslivsmedel, som kommittén genomför, har därutöver 19

sammanträden hållits med till översynen knutna referensgrupper för

myndighets- och konsumentfrågor, kött- och charkfrågor, mejerifrågor

samt handelsfrågor.

Kommittén har den 24 april 1978 avgett delbetänkandet (Ds H 1978:2) Prisstoppet på vissa baslivsmedel - en översyn. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

8. Reklamationsutredningen (H 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 för att göra en översyn av reklamationsförfarandet i konsumenttvister m. m.:

Ordförande: Magnusson, Staffan E., tf. rättschef

Ledamöter: Ekdahl, Bertil, hovrättsassessor Ekström, Allan, rådman (fr.o.m. den I januari 1977) Elmér, Anders B., jur. kand.

Lundvall, Leif K. G., byråchef

Tengelin, Sten, jur. dr Experter:

Ankers, Mikael, departementsråd

Ström-Htun, Berit, byrådirektör (fr.o.m. den 25 mars 1977) Sundewall, Bengt, direktör (fr.o.m. den 24 januari 1977) Tiselius, Per Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Sekreterare: Duker, Jan-Peter, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 19 maj 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del H H 4.

265 Kommittéer: Handelsdepartementet H:9

Utredningen har under tiden november 1977 - maj 1978 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har den 23 maj 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:40)

Tvistlösning på konsumentområdet.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Insynsutredningen (H 1976:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 1 april 1976 och den 13 januari 1977 för att utreda frågan om insyn i företagens marknads- och produktplanering m. m.:

Ordförande: Englund, Åke, generaldirektör

Ledamöter: Ahlström, Iwan, direktör

Andersson, Stina S., f. d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977) Bohman, Clas, direktör Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen

Malmström, Stig, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Ringstedt, Nils A. E., byråchef

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977) Wästberg, Olle, utredningssekreterare, ers. för led. av riksdagen Experter: Borg, Per, avdelningschef Klemming, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 26 april 1978) Odelgard, Bengt K. G., avdelningschef Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 augusti 1976 t.o.m.

den 15 oktober 1978)

Sekreterare: Skötldefors, Walter G., tf. avdelningschef

Bitr. sekreterare: Andersson, Sven-Gunnar, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 juni

1977) |

Lokal: Statens pris- och kartellnämnd, Vasagatan 7, tel. växel 14 20 80. Postadress: Box 1115, 111 81 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II H 1.

Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II H 1.

H:9 Skr 1978/79:103 266

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv sammanträden. Utredningen beräknar slutföra sitt arbete under år 1979.

10. Kommittén (H 1976:04) för utredning om regional

konsumentpolitisk verksamhet (RKV-utredningen)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1976 för att göra en utredning om regional konsumentpolitisk verksamhet: Ordförande: Heurgren, Sven C. O., generaldirektör

Ledamöter: Håkansson, Margot I., skolsköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977) Oskarsson, Ingegärd J., fru, led. av riksdagen

Petersson, Klas, ombudsman

Pettersson, Hans, kranmaskinist, led. av riksdagen Rydle, M. Birgitta, ämneslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari

1977)

Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen

Williamsson, Uno E. I., länsråd

Ågren, Lars O. T., direktör Sakkunniga: Gustafsson, Ulla, hemkonsulent Johanson, Inge, direktör (fr.o.m. den 7 februari 1977) Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd Tengelin, Sten, jur. dr (fr.o.m. den 7 februari 1977) Tidbeck, Åke, konsumentsekreterare

Experter: Plym Forshell, Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 mars

1977) Sundberg, Ingrid, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sekreterare: Ousbäck, Margareta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13 december

1976 t.o.m. den 30 mars 1978)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kKommittéberättelse del II H 6.

Kommittén har under tiden november 1977 - februari 1978 hållit fyra sammanträden.

267 Kommittéer: Handelsdepartementet H:11

Kommittén har den I mars 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:16)

Regional konsumentpolitisk verksamhet.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Exportkreditutredningen (H 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 januari 1977 för att

utreda frågor i samband med exportfinansieringen: Ordförande:

Ramel, Stig, direktör Ledamöter:

Bouveng, Carl-Johan, direktör Kronbladh, Gunnar, direktör Lendenius, Lars-Gunnar, utredningssekreterare Lindahl, Gösta, direktör

Olofsson, K. A. Lennart, riksbankdirektör

Olsson, Jan, utredningssekreterare

Svedberg, Karl-Erik, direktör (fr.o.m. den 1 april 1977) Wallén, Axel, hovrättsråd

Sakkunniga:

Frykholm. Jan, direktör Johansson, Bengt A. W., budgetchef

Sohlman, Ragnar, departementsråd

Öhman, Carl Ivar, kansliråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter:

Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 17

oktober 1977) Evander. Lars P., bankdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1977) Hallsénius, Jörgen, bitr. direktör (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Ljungdahl, L. Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1977)

Sekreterare:

Ringbiom, Erland, pol. mag. (fr.o.m. den 1 april 1977 t.o.m. den 30 april

1978)

Bitr. sekreterare:

de Neergaard, Claes D., civilekonom (fr.o.m. den 8 augusti 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II H 2.

Utredningen har under tiden november 1977 - februari 1978 hållit sex

sammanträden.

H:11 Skr 1978/79:103 268

Utredningen har den 2 februari 1978 avgett betänkandet (Ds H 1978:1) Exportkreditfinansiering. Uppdraget är därmed slutfört.

12. Skodelegationen (H 1977 :02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977 med uppgift att leda och samordna omstrukturering och effektivisering av skoindustrin

Ordförande: af Trolle, Ulf, professor Ledamöter: Lagnell. Gunnar, direktör Persson, Erling, direktör Persson, Karl-Erik, förbundsordförande

Rehnqvist, Gösta, direktör

Ersättare: Högmark, Christina (för Karl-Erik Persson) Expert:

Öhrling, Anders, byråchef

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 22

protokollförda sammanträden samt överlagt och samrått med företag, myndigheter, organisationer, kreditinstitut och andra som berörs av

delegationens arbete. Delegationen har den 23 augusti 1978 överlämnat förslag till åtgärder för

att säkra inhemsk skoproduktion.

Delegationens arbete har i enlighet med lämnade direktiv avslutats vid

utgången av år 1978.

13. Utredningen (H 1977 :03) om utjämning av regionala och lokala

prisskillnader på eldningsolja och bensin

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om utjämning av de prisskillnader på eldningsolja och bensin som följer av det nu tillämpade systemet med orts- och zontillägg:

Särskild utredare: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd

269 Kommittéer: Handelsdepartementet H:14

Sakkunniga:

Carnhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 19 september

1977)

Hallsten, Lars T., departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september

1977)

Jönestedt, Bo, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977)

Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 19 september 1977) Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977) Seger, E. Walter, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977) Sköldefors, Walter G., tf. avdelningschef (fr.o.m. den 19 september 1977)

Expert:

Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Sekreterare: Lindgren, Per Anders, kammarrättsfiskal

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10.00 (utredaren och sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, «103 20 Stockholm.

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II H 3.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

14. Sydafrikautredningen (H 1977 :04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 för att utreda

frågan om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport

till Sydafrika och Namibia i samband med svenska investeringar där: Ordförande:

Hellner, Eskil M., regeringsråd

Ledamöter:

Kristensson, Astrid M., landshövding, f. d. led. av riksdagen

Lidbom, Carl G., led. av riksdagen Wirmark, B. David I., fil. mag., ers. för led. av riksdagen Örjes, J. Rolf L., informationschef, ers. för led. av riksdagen

Sakkunniga:

Berg, Helge, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977)

H:14 Skr 1978/79:103 270

Bouveng, Carl-Johan, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Ländin. Sigvard H., ombudsman (fr.o.m. den 12 september 1977)

Säwe-Söderbergh, Bengt, utredningssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977) Wikström, Lester, litteratursekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977) Experter: Berner, C. O. Örjan, departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Nyström, Lars A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977) Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 22 september 1977) Sandén, Peter, fil. kand. (fr.o.m. den I november 1977) Svensson, Bo E., departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Ölander, Jan A., kansliråd (fr.o.m. den 22 september 1977)

Sekreterare:

Magnusson, Åke, forskningssekreterare Bitr. sekreterare:

Bernbro, Eva, intendent (fr.o.m. den 10 april 1978)

Malmborg, Gudrun, kanslist (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Normark, G. Anita M., sekreterare (fr.o.m. den 14 november 19771.o.m. den 14 mars 1978)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del I H 5.

Utredningen har under tiden november 1977 - augusti 1978 hållit 13

sammanträden samt haft överläggningar med svenska företag verksamma i

Sydafrika.

Utredningen har den 29 augusti 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:53) Förbud mot investeringar i Sydafrika. En sammanfattning av betänkandet har utgetts på engelska (Ds H 1978:4). Uppdraget är därmed slutfört.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 med uppdrag att utreda frågor rörande samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss:

Ordförande: Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman

Ledamöter: Aulin, Olle M., överstelöjtnant, led. av riksdagen Johnsson, Rune S. G., ombudsman, led. av riksdagen Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen

271 Kommittéer: Handelsdepartementet H:16

Wikström, Margot, socionom Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen Sakkunniga: Blom, E. Göte. kommendör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Bäcklin, Lars R., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Engdahl, O. Roland, gränschef (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Jäderholm, Bengt. departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oktober

1977) Leuf, Nils Börje, departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Reslow, Kjell, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Sondén, Jan A., kansliråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Waldau, Ulf. avdelningschef (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter: Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den I december 1977)

Sekreterare:

Lundin, Anna-Karin, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 maj 1978) Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den 31 april 1978) Lokal: Munkbron 17, tel. växel 763 1000, direktval 763 1949 (sekreteraren). Postadress: Departementens organisationsavdelning, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II H 4. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

16. Utredningen (H 1977 :06) för begränsning av företagens

verksamhet i Sydafrika

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 oktober 1977 med uppdrag att hålla överläggningar med närmast berörda svenska företag i syfte att åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet i Sydafrika och i förekommande fall Namibia, till vad som under rådande omständigheter synes lämpligt:

Särskild utredare:

Åman, O. Valter, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den

28 oktober 1977)

Sekreterare: Hagard, John H. M., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1977)

H:16 Skr 1978/79:103 272

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II H 7. Den särskilde utredaren har under tiden oktober 1977 - mars 1978 haft

överläggningar med berörda företag i två omgångar.

Utredaren har den 29 maj 1978 avgett betänkandet (Ds H 1978:3) De

svenska företagens verksamhet i Sydafrika.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Resegarantilagutredningen (H 1977 :07)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 med uppdrag att se över resegarantilagen: Särskild utredare:

Odelgard, Bengt K. G., avdelningschef (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga:

Almström, Bjarne A., byråchef (fr.o.m. den 16 januari 1978) Bagner, Hans, advokat (fr.o.m. den 16 januari 1978) Larsson. Karl-Anders, byrådirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978) Lefrell, Christer, kommerseråd (fr.o.m. den 16 januari 1978) Molin, Folke P. O., direktör (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Paulander, Hans, byråchef (fr.o.m. den 17 mars 1978) Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978) Sekreterare: Klemming, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978) Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 november 1977 t.o.m. den 16 april 1978) Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del TI H 8. Lokal: Rosenbad 2, 5 tr., tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre

sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

18. Serviceföretagsutredningen (H 1977:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 för att

utreda verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen för mindre

företag inom servicenäringarna:

273 Kommittéer: Handelsdepartementet H:19

Särskild utredare: Karleby, Olle, f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sakkunniga:

Andersson, Börje, utredningschef (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Ahlström, Iwan, direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Bergström, Knut-Elis, direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Persson, Gustav, direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Pettersson, Lars-Olof, utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 februari

1978)

Thuresson, Sture, förbundsordförande (fr.o.m. den 6 februari 1978) Experter:

Almqvist, Gunilla, byrådirektör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Sahlström, Sven C., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Söderberg, Bo K. G., direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Sekreterare:

Sjögren, Sven, byrådirektör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Bitr. sekreterare:

Tetzell, Tomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

Lokal: Statens pris- och kartellnämnd, Vasagatan 7,7 tr., tel. växel 14 2080. — Postadress: = Handelsdepartementet, — Insynsutredningen, Box 1115, 111 81 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del Il H 1.

Utredningen har under tiden december 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

19. 1978 års tullagsutredare (H 1978:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 april 1978 med uppdrag att se över tullagstiftningen:

Särskild utredare: Bergstrand, Sten-Erik, expeditionschef-rättschef (fr.o.m. den 27 april 1978)

Sakkunniga:

Leuf, Nils Börje, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Rundlöf, Arne, byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Rydberg, Karl-Evert, tullråd (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1978)

18 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

H:19 Skr 1978/79:103 274

Sekreterare: Sundström, Kerstin M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I juli 1978) Lokal: Birger Jarls torg 7, tel. 2026 31 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm Direktiven för utredaren, se 1979 års kommittéberättelse del II H 3.

Den särskilde utredaren har under tiden september - oktober 1978 hållit

tre sammanträden med de sakkunniga. Utredaren beräknas att slutföra sitt arbete under år 1979.

20. Utredningen (H 1978:02) om Öst Ekonomiska Byrån Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 april 1978: Särskild utredare: Swärd, Bertil, generaldirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978) Sekreterare: Leijonhielm, Thorsten, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 14 juni 1978) Lokal: Handelsdepartementet, Rosenbad 2, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II H 2.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1978 hållit ett tiotal

sammanträden med huvudsakligen abonnenter och avnämare av Öst

Ekonomiska Byråns rapporter.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

275 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:1

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978:3, 4 och 6

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1 och 8

1. Expertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1967 för att

i anslutning till sysselsättningsberedningens verksamhet ta initiativ till och

biträda beredningen vid uppläggning av utredningsverksamhet i frågor

rörande arbetsmarknadspolitikens verkningar:

Ordförande:

Canarp, Curt S. T., byråchef (fr.o.m. den I juni 1975)

Ledamöter:

Bäckström, O. Anders, sekreterare (fr.o.m. den 26 april 1977) Carlsson, G. Arne V., departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Niklasson, Ö. O. Harald, universitetslektor Rehn, L. Gösta, professor (fr.o.m. den I augusti 1974) Rydén, Jan E., avdelningschef Westermark, J. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1975) Wretborn, Christer, ombudsman (fr.o.m. den I augusti 1977)

Experter:

Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör

Wadensjö, Eskil W., fil. dr

Sekreterare:

Johannesson, Jan G., byrådirektör (fr.o.m. den I september 1976) Persson-Tanimura, Inga, forskarassistent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Bitr. sekreterare:

Björklund, Anders C. T., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 november

1977)

Lokal: Malmtorgsgatan 5,2 tr, 11151 Stockholm, tel. 21 16 56 (sekreteraren)

A:1 Skr 1978/79:103 276

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden. Gruppen har den 23 oktober 1978 avgett sitt andra betänkande (SOU

1978:60) Arbetsmarknadspolitik i förändring.

Gruppen fortsätter sitt arbete som initiativtagande och samordnande organ för forskningen kring arbetsmarknadspolitikens verkningar och följer bl. a. forskningsprojekten Studier kring arbetslöshet och arbetssökande, En studie av inkomst- och fördelningseffekter av arbetslöshet och arbetslöshetspolitik och Ekonomisk analys av sysselsättningsstöd.

Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

2. Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1974 för att utreda frågan om den långsiktiga sysselsättningspolitiken (se Post- och Inrikes tidn. den 26 mars 1974):

Ordförande: Sandberg, Lars G., f. d. förbundsordförande

Ledamöter: Artin, Stellan, direktör (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Beckius, Carin E., kanslichef Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör Edin, Per-Olof, utredningschef Eriksson, B. Sune, direktör Faxén, Karl-Olof, direktör (t.o.m. den 4 oktober 1978) Fransson, Arne A. E., personalchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4

maj 1977)

Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1976) Meidner, Rudolf A., fil. dr Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen Ransemar, Erik, sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Rehn, L. Gösta, professor

Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör

Sandebring, Hans E., direktörsassistent Svensson, Jörn, planeringsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17

mars 1976 t.o.m. den 28 februari 1978) Svensson, Sten I., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4

maj 1977)

277 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:2

af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 maj 1977) Winther, S. I. Eva, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1976 1.0.m. den 17 oktober 1978) Wretborn, Christer, ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Östlund, John O., förste ombudsman (t.o.m. den 11 maj 1978)

Experter: Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 25 februari

1975 t.o.m. den 14 april 1978)

Bröms, Jan T. R., bitr. direktör (fr.o.m. den 24 september 1974)

Dahl, Gerd B., ombudsman (fr.o.m. den 24 september 1974)

Dahlberg, Lars C., departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Daimar, Margot, fru (fr.o.m. den 24 september 1974)

Danielsson, Georg, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 december 1974

t.o.m. den 31 oktober 1978)

Engelbrecht, Per-Ove, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 januari

1978)

Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Farm, Ante T., forskningsassistent (fr.o.m. den 10 april 1975 t.o.m. den

31 oktober 1978) Faxén, Karl-Olof, direktör (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Fridh, K. Göte, landshövding (fr.o.m. den 29 mars 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978) Grinewald, Björn M., civilekonom (fr.o.m. den I augusti 1976t.o.m. den 31 oktober 1978)

Göransson, G. Bertil, oppositionsråd (fr.o.m. den 24 september 1974

t.o.m. den 31 januari 1978) Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 24 september 1974) Henriksson, Runa M., kontorist (fr.o.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978) Hjelmqvist, Ingvar K. R., departementsråd (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978) Ivarsson, Anna-Lisa, fru (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978) Jacobson, Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den 25 februari 1975 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Johansson, Inga-Britt B., fru (fr.o.m. den 24 september 1974t.o.m. den 31

oktober 1978) Jonsson, Olof E., sekreterare (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 15 juni 1978) Jönsson, Ruth V., fabriksarbetare (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978)

A:2 Skr 1978/79:103 278

Kahlin, Tage H. G., direktör (fr.o.m. den 24 september 1974t.o.m. den 31 oktober 1978) Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C., byråchef (fr.o.m. den 26 april 1977

t.o.m. den 31 oktober 1978)

Larsson, E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 24 september 1974 1.o.m. den 31 oktober 1978) Lennartsson, Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978) Lindblad, Gullan B. K., utredningsassistent (fr.o.m. den 15 oktober 1974

t.o.m. den 31 oktober 1978) |

Lindvall, Karl-Erik, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 15 oktober 1974t.o.m. den 31 oktober 1978) Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974)

Lundquist, G. Jan-Eric, förste inspektör (fr.o.m. den I mars 1975 t.o.m.

den 31 oktober 1978) Magnusson, Leif R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 december 1974

t.o.m. den 31 oktober 1978) Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Nilsson, J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Nilsson, Thora I.-L., statistikchef (fr.o.m. den 20 december 19741t.o.m.

den 31 oktober 1978) Nyberg, F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 november

1976)

Nygren-Söderberg, Laila E., verkst. direktör (fr.o.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978) Ohlsson, Lennart Å., docent (fr.o.m. den 26 april 1977) Paul, Lars A., ombudsman (fr.o.m. den 27 januari 1976 t.o.m. den 31 oktober 1978) Persson, Lena A-M., laboratoriebiträde (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 24 september 1974)

Platin, Ulla-Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974) Ringholm, Bosse I. K., kansliråd (fr.o.m. den 24 september 1974)

Slunge, G. Walter R., avdelningschef (fr.o.m. den 24 september 1974) Spendrup, K. Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 24 september 1974

t.o.m. den 31 oktober 1978)

Strandberg, I. Margit, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 december 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978) Sundström, Olof G., utredningschef (fr.o.m. den 15 oktober 1974 t.o.m.

den 31 oktober 1978) Söderberg, Bo K. G., direktör (fr.o.m. den 24 februari 1976)

Tallskog, Leif V. I., byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1976 t.o.m.

den 31 oktober 1978)

Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 24 september 1974

t.o.m. den 31 oktober 1978)

279 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:2

Westerberg, Ulf L., ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978) Wilén, S. Kristina (Kerstin), förskollärare (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. 31 oktober 1978) Winther, S. I. Eva. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 september

1974)

Åberg, Carl Johan, forskare (fr.o.m. den 14 januari 1975t.o.m. 31 oktober

1978)

Ågren, Lars O. T., direktör (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. 31 oktober 1978) Östlund, Hans-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Sekreterare:

Persson, Gustav B., sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Bitr. sekreterare: Andersson, Kerstin G. M., fil. kand. (fr.o.m. den 17 januari 1977)

Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1978)

Beijer, Lars Å. W.. byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 31 juli

1978) Bernhardsson, K. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Bystedt, Ulla K.. soc. stud. (fr.o.m. den I juli 1976)

Carling, Jan E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I november 1974)

Eriksson, K. Arne, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 31 mars 1978) Guteland, Gösta A., fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli 1974) Johansson, D. Marianne, byrådirektör (fr.o.m. den 18 oktober 1976) Qvarfort, Anne-Marie, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 23 maj 1977) Stångberg, Olle H., departementssekreterare (fr.o.m. den 11 februari

1975)

Svensson, Leif Å., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Tånneryd, S. Allan S., civilingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Lokal: Drottninggatan 20, 3 tr., [11 51 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 17.

Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II A 4 och 1978 års kommittéberättelse del IL A 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 25 sammanträden. Utredningen har även arbetat i sex olika arbetsgrupper fyra sammanträden har hållits med arbetsmarknadspolitiska gruppen, fem med

finansieringsgruppen, sju med näringspolitiska gruppen, fem med

planeringsgruppen, åtta med regionalpolitiska gruppen samt fyra

A:2 Skr 1978/79:103 280

sammanträden med = utbildningsgruppen. Därutöver har särskild expertgrupp i statistik- och prognosfrågor fungerat. Under hösten 1978 har följande grupper avslutat sitt arbete: arbetsmarknadspolitiska gruppen, planeringsgruppen, regionalpolitiska gruppen, utbildningsgruppen samt statistik- och prognosgruppen.

Utredningen har tagit initiativ till olika projekt för att få underlag för överväganden och förslag i del- och slutbetänkandena. Utvärderingarna av projekten och försöksverksamheterna har i flera fall lagts ut på olika från utredningen fristående institutioner, forskare och projektgrupper, som har lämnat rapporter till utredningen. Under tiden noember 1977 - oktober 1978 har följande rapporter redovisats i sysselsättningsutredningens skriftserie:

Rapporter utförda på uppdrag av utredningen i SOU-serien:

SOU 1977:88 Förtidspensionering - två forskningsrapporter. I. Förtidspension eller arbete? II. Förtidspensionärernas situation

SOU 1977:89 Betingat arbetsföra - en rapport om försöksverksamhet vid två Volvoenheter. Volvo-Torslandaverken och Volvo-Skövdeverken

SOU 1977:90 Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun rapport om försöksverksamhet i Jönköping, Piteå och Stockholm.

SOU :1978:22 Energi, strukturomvandling och sysselsättning forskningsrapport

SOU 1978:28 Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder - en undersökning i Borås och Sundbyberg

SOU 1978:42 Kommunernas medverkan i sysselsättningsplaneringen redogörelse för försök i Trelleborg, Lessebo, Borlänge, Ragunda och Piteå kommuner samt Kopparbergs Läns Landsting

SOU 1978:57 Resor till arbetet - försök med utbyggd kollektivtrafik för arbetsresor i Lindesbergsregionen

Rapporter utförda på uppdrag av utredningen i stencil:

Redovisning av försöksverksamhet för att öka andelen äldre i arbetsmarknadsutbildningen i Gävleborgs län 1 oktober 1976 - 30 april 1977. November 1977

Arkivarbete - resultatredovisning och analyser av en enkätundersökning. Oktober 1977

Sysselsättning och förtidspension bland män i Uppsala - en undersökning. December 1977

Finansiella kalkyler för rehabiliteringsinsatser för 22 ungdomar i Södertälje. December 1977

De anställdas faktiska och önskade arbetstider år 1974. Februari 1978

Personalrekryteringen till Voivo-Torslandaverken. En karläggning utförd av sysselsättningsutredningens sekretariat i samarbete med Volvo och Länsarbetsnämnden i Göteborg och Bohus län. Juni 1978

Studier och uppföljning av långtidssjuka med försök till rehabiliteringsinitiativ vid Volvo-Skövdeverken. December 1978

Arbetsmiljö och hälsa. En undersökning av riskgrupper bland förvärvs-

281 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:3

arbetande år 1968. November 1978 Strömmarna på arbetsmarknaden. SCB-rapport. December 1978 Förundersökning av förtidspensionering utanför det offentligrättsliga

systemet. November 1978

Finansiella effekter av sysselsättningsförsök för den offentliga ekonomin. December 1978 Sysselsättningsutredningen har under året medverkat till finansieringen

av en försöksverksamhet med syfte att stimulera nyetablering av industriföretag.

Utredningen finansierar tillsammans med statens industriverk och Länsorganen en utredning om träindustrin i Kopparbergs län. En för

verksamheten ansvarig styrgrupp lämnar en rapport i december 1978.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

3. Lagerstödsutredningen (A 1974:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för

utvärdering av stödet till lagerinvesteringar (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1974):

Ordförande:

Hellström, Mats J., fil. kand, led av riksdagen Ledamöter:

Spendrup, K. Aksel, avdelningschef

Pettersson, Bengt A. G., avdelningschef

Experter:

Bertmar, Lars M. I., civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1974) Dahlerus, Bo H. C., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1975) Öhman, Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Sekreterare:

Reuterswärd, Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 16

augusti 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 22.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden.

Utredningen beräknas avlämna sitt slutbetänkande omkring årsskiftet

1978-1979.

Uppdraget är därmed slutfört.

A:3 Skr 1978/79:103 282

4. 1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att

utreda frågan om allmän arbetslöshetsförsäkring m. m. (se Post- och Inrikes

tidn. den 24 juni 1974):

Ordförande: Magnusson, Erik, f. d. förbundsordförande (fr.o.m. den 10 december

1976)

Ledamöter: Bodström, T. Lennart, förbundsordförande Bäck, Karl-Axel, ombudsman Ekinge, Bernt A., ombudsman, led. av riksdagen

Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen

Johansson, Erik V., arbetsförmedlingsföreståndare, led. av riksdagen

Ludvigsson, Ingrid M., fru, led. av riksdagen

Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1975) Olsson, Sune, f. d. led. av riksdagen Petersson, Olof H. E., f. d. kansliråd

Svensson, Inge G., direktör Tobisson, Lars F., partisekreterare Walander, Håkan I., ombudsman

Experter: Alkman, Leif A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Cosmo, O. Ingemar, försäkringsdomare (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Edvardsson, P. Einar, byråchef (fr.o.m. den 17 mars 1976) Erici, Bernt H., byråchef (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Jansson, Stig L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 november 1976) Wadell, Ulla G. S., skattedirektör

Sekreterare:

Bengtson, Sven F., byråchef

Bitr. sekreterare: Granberg, Birgitta M. V., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Harriman-Hernborn, Anita C., byrådirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Nitare, J. Gideon H., byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 23.

Utredningen har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit åtta

sammanträden. Utredningen har den 20 juni 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:45)

283 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:S

Allmän arbetslöshetsförsäkring.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1974 för vissa

uppgifter inom arbetstidsområdet:

Ordförande: Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976)

Sakkunniga:

Andrén, A. Gunnar, förhandlingsdirektör (t.o.m. den 1 februari 1978) Hagman, B. Anders, bitr. avdelningschef (fr.o.m. den 10 november 1977) Håkansson, P. Harald, ombudsman (fr.o.m. den 26 oktober 1976) Högberg, K. Gunnar, direktör Karlsson, H. K. Göran, ombudsman Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976) Nilsson, A. Erik, lönedirektör (fr.o.m. den 2 februari 1978)

Suppleanter:

Bengtsson, C. Ola, sektionschef (fr.o.m. den 10 november 1977) Forell, Carl-Axel, direktör (för Högberg) (fr.o.m. den 17 november 1978) Hedin, C. Thomas, ombudsman (t.o.m. den 16 november 1978) Larsson, Claes A., direktörsassistent (fr.o.m. den 2 februari 1978) Nilsson, A. Erik, lönedirektör Sandberg, K. Bertil, ombudsman Tydén, Christian F., direktör (t.o.m. den 16 november 1978) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (för Håkansson) (fr.o.m. den 17 november 1978) Westin, Aina V. H., ombudsman

Experter: Edlund, C. Bertil, departementsråd (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Gardell, Bertil G. T. B., professor (fr.o.m. den I januarit.o.m. den 30 juni 1978)

Gehlin, Jan E., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 juni 1978) Holm, Stefan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september t.o.m.

den 30 juni 1978) Lidbeck, Åse, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977)

Magnusson, Monica S., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 juni 1978)

A:S Skr 1978/79:103 284

Sekreterare:

Hagberg, Ann-Charlotte, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april

1977)

Bitr. sekreterare:

Kvarfordt, Eva B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 4

juni 1978) Weigelt, Ulla, amanuens (fr.o.m. den 5 juni 1978)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1975 års kommittéberättelse A 24.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex

sammanträden. Därutöver har tre resp. fem sammanträden hållits med två

arbetsgrupper inom delegationen. Överläggningar har ägt rum med myndigheter, andra utredningar — och organisationer — inom

verksamhetsområdet. Delegationen kommer att under våren 1979 avge ett delbetänkande. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. Utredningen (A 1974:10) av arbetskratftsförhållandena inom

jordbruks- och trädgårdsnäringen

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för utredning av = arbetskraftsförhållandena inom =:jordbruks- och trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 september 1974):

Ordförande:

Andersson, J. Gunnar D., överdirektör

Ledamöter:

Skoglösa, Erling T., agronom (fr.o.m den 19 februari 1976)

Svensson, Börje, förbundsordförande

Experter:

Grenestedt, E. Lennart N., departementsråd (fr.o.m. den 22 juni 1976) Gårdstedt, H. Birger, skolråd (fr.o.m. den 14 januari 1975) Johansson, H. S. Kenneth, ombudsman (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Knutsson, P. Gösta, byråchef (fr.o.m, den 14 januari 1975)

Wessén, Vilhelm, direktör (fr.o.m. den 28 november 1974)

Sekreterare:

Jönsson, J. Ove, f. d. byråchef (fr.o.m. den 16 november 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 25.

285 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:7

Utredningen har den 23 maj 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:29)

Arbete i jordbruk och trädgård Uppdraget är därmed slutfört.

7. Utlänningslagkommittén (A 1975:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1975 för att

företa en översyn av utlänningslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den

3 november 1975):

Ordförande:

Petri, Car! Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 maj 1976) Ledamöter:

Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Göransson, J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 juni

1976)

Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fr.o.m. den 22 juni 1976) Sakkunniga:

Esbjörnson, Esbjörn, byråchef (fr.o.m. den 22 juni 1976) Wahlström, Stina M., departementsråd (fr.o.m. den 22 juni 1976) Wikrén, R. O. Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 juni 1976) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Sekreterare: Isacsson, Karin, byråchef (fr.o.m. den 21 maj 1976)

Bitr. sekreterare:

Cronstedt, Nane M., tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den I september

1976)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, 3 tr., tel. 11 25 74 (sekreteraren). Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, — Fack, 103 10 — Stockholm = eller Malmtorgsgatan 5, 3 tr., 111 51 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II A 3.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra

som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknar slutföra sitt arbete under år 1979.

8. Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att

A:8 Skr 1978/79:103 286

fastställa forskningsbehov i frågor rörande in- och utvandring m. m.: Ordförande:

Rehn, L. Gösta, professor

Ledamöter: Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1977) Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1978)

Haavio-Mannila, Elina, professor Himmelstrand, J. Ulf I., professor

Karlsson, N. Gösta, utredningssekreterare (fr.o.m. den I december 1978)

Landin, Palle J., länsarbetsdirektör (t.o.m. den 9 januari 1978) Lövgren, Esse T. C., undervisningsråd

Myrdal, Hans Göran, direktör Nord, Lars O. S., docent (t.o.m. den 30 juni 1978)

Ruke-Dravina, Velta T., professor

Stenberg, Tage U., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 mars 1977)

Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30

november 1978)

Wallberg, Klas H. S., avdelningschef

Wahlström, Stina M., departementsråd Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör

Experter: Hannerz, Ulf, docent (fr.o.m. den 11 maj 1978) Liljeström, Rita, universitetslektor (fr.o.m. den 18 september 1978) Reinans, Sven, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Skutnabb-Kangas, Tove, fil. lic. (fr.o.m. den 11 maj 1978) Wadensjö, Eskil W., fil. dr (fr.o.m. den 11 maj 1978) Sekreterare: Hammar, K. Tomas G., docent (fr.o.m. den 1 juli 1978) Widgren, Jonas O., departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Bitr. sekreterare:

Hamberg, Eva M., fil. dr (fr.o.m. den I december 1977)

Landén, C. G. Ragnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Reinans, Sven, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I mars 19761t.0.m. den 30 juni 1978)

Lokal: Munkbron 11, 3 tr., 111 28 Stockholm, tel. 11 66 51 (sekreteraren) Särskilda direktiv har ej meddelats. Expertgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra

sammanträden. Gruppens arbete bedrivs i enlighet med den arbetsplan som fastställdes år 1977. Till expertgruppen har under år 1978 knutits experter

287 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:9

för planering av ett forskningsprojekt om invandringens långsiktseffekter.

Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

9. Utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1976 för att

utreda vissa frågor om företagshälsovård och yrkesmedicin (se Post- och

Inrikes tidn. den 6 mars 1976):

Ordförande: Danielson, Gunnar H., generaldirektör

Ledamöter: Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen Breidensjö, Monica, ombudsman Hessleborn, Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1977) Kjellstrand, Leif I., ombudsman Lindström, Gunnar, direktör Ronne-Björkqvist, Ingrid, barnläkare (fr.o.m. den 26 april 1977) Rydén, H. Rune O., fil. lic., led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 april 1977) Wilander, Sven E., landstingsman Östrand, P. Olov (Olle), mätningsföreståndare, led. av riksdagen

Experter:

Bolinder, S. Erik G., med. lic. Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Gerhardsson, Gideon, professor Glaas, Sten-Ove, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 maj 1976) Gullberg, Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 3 maj 1976) Jonsson, Åke G., sekreterare (fr.o.m. den I november 1978) Kvarnström, Sven K., leg. läkare (fr.o.m. den 26 april 1977) Lindström, Jöns A., departementssekreterare

Lundgren, Nils, professor

Magnusson, Egon S. 1I., ingenjör Masreliez, Nils G., med. lic.

Nerell, Gunnar H. T., leg. läkare (fr.o.m. den 3 maj 1976)

Näslund, Per Olof A., sektionschef

Pettersson, Birgitta, förste sekreterare (fr.o.m. den 3 maj 1976t.0.m. den

31 oktober 1978)

Teljstedt, Håkan, skyddschef (fr.o.m. den 26 april 1977)

Wennström, K. Gunnar, avdelningschef

Ydreborg-Westberg, Berit, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 26 april 1977)

A:9 Skr 1978/79:103 288

Sekreterare: Midunger, H. Torbjörn, personalintendent (fr.o.m. den I maj 1977 t.o.m. den 30 april 1978) Wessman, Yvonne B.-M., avdelningsdirektör (fr.o.m, den 1 maj 1977) Bitr. sekreterare: Båsk., Inga-Lill, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 juni 1976) Eliason, S. Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 3 juli t.o.m. den 30 november

1978) Hildeland, Erling K. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lokal: Malmtorgsgatan 5,3 tr... 11151 Stockholm, tel. 110983

(sekreteraren), 11 07 56 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II A 3.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har

sju sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om utbyggnad m. m. av yrkesmedicinen. En arbetsgrupp för mät- och

analysteknik har haft fem sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

10. Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 juni 1976 för att

utreda vissa frågor på det arbetsrättsliga området (se Post- och Inrikes tidn.

den 17 juni 1976): Ordförande:

Nilsson, Åke, f. d. förbundsordförande

Ledamöter: Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen

Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist

Elmstedt, K. Erik, direktör (fr.o.m. den 8 mars 1978)

Fagerlund, Bengt O. H., assistent, led. av riksdagen

Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. ers. för led. av riksdagen

Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen

Nilsson, Jan-Ivan N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976) Nordlander, K. Åke, direktör (t.o.m. den 7 mars 1978) Persson, Kurt I., departementsråd (t.o.m. den 12 december 1977) Skillner, Rolf G., statssekreterare (fr.o.m. den 13 december 1977) Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 27

april 1978)

289 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:11

Westerberg, Lars G. I., andre ordförande i LO

Winberg, S. Håkan, hovrättsråd, led. av riksdagen (t.o.m. den 26 april 1978)

Sakkunniga:

Ahlvarsson, Lars I., direktör

Bäckström, N. Birger, direktör

von Feilitzen, Styrbjörn O. R., direktör Forstadius, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den 15 september 1976)

Experter:

Bergqvist, Olof, hovrättsassessor

Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1977)

Lunning, Lars G. H., rättschef (t.o.m. den 31 januari 1978) Sekreterare:

Eriksson, Lars G., hovrättsassessor

Lokal: Malmtorgsgatan 5, 3 tr., I 11 51 Stockholm, tel. 10 62 78, 11 10 93

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II A 5.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

11. Kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om jämställdhet

mellan män och kvinnor, m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1976 för att utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.: Ordförande:

Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den

17 november 1976) Vice ordförande:

Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17

november 1976) Ledamöter:

Bergström, N. Hans I., sakkunnig (fr.o.m. den 30 november 1976 t.o.m.

den 31 juli 1978)

Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen (fr.o.m. den

30 november 1976)

Marklund, Eivor I., fru, led. av riksdagen Möller, S. A. Birger, universitetslektor (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

19 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

A:11 Skr 1978/79:103 290

Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen

af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30

november 1976)

Sakkunnig:

Hedberg, Gertrud E. M., fil. mag. (fr.o.m. den I februari t.o.m. den t.o.m. den 24 oktober 1978) Hedvall, Barbro C., förbundssekreterare (fr.o.m. den 21 januari 1977 t.o.m. den 31 januari 1978) Werenfels-Röttorp, Monica S.. sekreterare (fr.o.m. den 25 oktober 1978) Experter:

Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 20

maj 1978) Bondestam, Anitha I., statsråd (fr.o.m. den 21 januari 1977 t.o.m. den 20 maj 1978)

Larsson, Gösta E., personaldirektör (fr.o.m. den 9 september 1977)

Lunning, Lars G. H., rättschef (fr.o.m. den 21 januari 1977 t.o.m. den 31

januari 1978)

Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 15 juni 1977 t.o.m. den 31 maj 1978)

Experter i referensgrupp (s.k. stora delegationen):

Ordförande:

Ahlmark, Per A., förutv. statsråd (fr.o.m. den 17 november 1976 t.o.m.

den 28 februari 1978) Ullsten, S. K. Olof (Ola), statsminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 aprilt.o.m. den 17 oktober 1978) Winther, S. I. Eva, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 oktober 1978) Förste vice ordförande: Mogård, Britt E. T., statsråd (fr.o.m. den 17 november 1976) Andre vice ordförande:

Olsson, Elvy E., förutv. statsråd (fr.o.m. den 17 november 1976)

Övriga experter:

Bartley, A. Osborne, professor

Bodström, T. Lennart, förbundsordförande

Branting, M. Charlotte K., förbundsordförande (fr.o.m. .den I september 1977)

Brännström, Gurli (Gullan), riksförbundsordförande

Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör

Edner, T. Margareta, andre vice ordförande (fr.o.m. den I november

1977) Fredgardh, K. Sonja I., redaktör

291 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:11l

Giesecke, Curt-Steffan, verkst. direktör (t.o.m. den 31 mars 1978) Järdler, Sven A., direktör Kakossaios, Mira, forskningsassistent (fr.o.m. den 24 februari 1977) Kistner, Inger P. M., förbundsordförande (t.o.m. den 30 juni 1978) Löwbeer, Hans, universitetskansler Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen

Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen

Palmaer-Johansson, S. G. Eva, förbundsordförande Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör Rexed, Bror A., generaldirektör (t.o.m. den 31 januari 1978) Rosenblad, Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 22 januari 1977) Rugfelt, K. E. Lennart, direktör (fr.o.m. den 1 april 1978)

Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör (fr.o.m. den 3 maj 1978) Wernstedt, Monica, advokat (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Wistrand, Birgitta, förbundsordförande

Ersättare för expert: Baude, Annika M. C., avdelningschef (för Rexed) Bergström, Olof W., avdelningschef (för Rehnberg) (t.o.m. den 20 oktober 1978)

Dahlgren, Elsa B., byrådirektör (för Kistner) (t.o.m. den 30 juni 1978)

Edner, T. Margareta, andre vice ordförande (för Mogård) Forselius, Hans F., direktör (för Järdler) (fr.o.m. den 23 februari 1977)

Gradin, Anita I., departementssekreterare, led av riksdagen (för Mattson)

Hedvall, Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen (för Edner) (fr.o.m. den I november 1977) Jonasson, Sven G. J., utredningschef (för Bodström) Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen (för Fredgardh) Landerud, Brita, civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1978) (för Wernstedt) Lundequist, Carsten I. G., sekreterare (för Bartley) (t.o.m. den 20 oktober 1978) Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (för Löwbeer) Linde, I. Gertie, farm. kand. (för Brännström) Lönnerblad, Sara, sekreterare (för Bartley) (fr.o.m. den 20 oktober 1978) Orring, Ulla B., nämndeman (för Branting) (fr.o.m. den 1 september

1977) Raicevic, Erica, hemspråkslärare (för Kakossaios) (fr.o.m. den 24

februari 1977) Rollén, Berit M., avdelningschef (för Rehnberg) (fr.o.m. den 20 oktober

1978)

Royen, Sverre N. H., direktör (för Carlsson) Rugfelt, K. E. Lennart, direktör (för Giesecke) (t.o.m. den 31 mars 1978) Waldén, G. Louise, redaktör (för Palmaer-Johansson)

Westin, Aina V. H., ombudsman (för Nilsson)

A:11 Skr 1978/79:103 292

Vestin, F. E. Margareta, f. d. undervisningsråd (för Orring) (t.o.m. den 2 maj 1978) Wibell, Ingrid S., konsulent (för Rugfelt) (fr.o.m. den 1 april 1978) Wilson-Lohse, Britt, skolkonsulent (för Ulvhammar) (fr.o.m. den 3 maj 1978) Voss-Schrader, Ulla A., fru (för Wistrand)

Sekreterare:

Beckérus, I. Margareta, journalist (fr.o.m, den 18 september 1978) Dreber, I. Agneta, förste revisor (fr.o.m. den 18 september 1978)

Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 21 januari 1977

t.o.m. den 31 maj 1978) Tillfors, Lars T. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den 17 september 1978)

Bitr. sekreterare:

Beckérus, I. Margareta, journalist (fr.o.m. den 18 april 1977 t.o.m. den 17

september 1978) Börestam, R. Eva L. A., ombudsman (fr.o.m. den 23 januari 1978) Dreber, I. Agneta, förste revisor (fr.o.m. den 1 november 1977 t.o.m. den 17 september 1978) Hagman, Inger (Ninni), fil. kand. (fr.o.m. den 12 juni 1978)

Hardeberg, Gunilla I., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977

t.o.m. den 14 februari 1978) Lundberg, D. Bergliot, ombudsman (fr.o.m. den I januari 1976)

Smitt, Myrna E. D., fil. kand. (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Sterner, Gunilla B., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 8 maj 1978) Tängdén, Erik L., förste aktuarie (fr.o.m. den 1 november 1977 t.o.m.

den 31 januari 1978)

Övriga referensgrupper:

Experter: Andersson, Ingrid G. M., lantbrukare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Budd, S. M. Birgitta, metallarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973)

Börjeson, Peter, metallarbetare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Dimos-Asplund, Antigone, jur. kand. (fr.o.m. den 15 september 1977) Elmberg, Henrik B. C., leg. sjukskötare (fr.o.m. den 15 september 1977) Ericsson, Ulf E., förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Folestad, Ruth E., sjuksköterska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Frendahl. E. Maj-Britt, telefonist (fr.o.m. den 12 mars 1973) Fromm, H. Irene, informationschef (fr.o.m. den 12 mars 1973)

Gunnarsson, A. Gunvor, förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Jönsson, Ruth V., fabriksarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Kuyumcu, Eija H. T., fil. kand. (fr.o.m. den 15 september 1977) Larsson, Anna M., docent (fr.o.m. den 12 mars 1973)

293 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:12

Lindgren, Aina G., hemarbetande (fr.o.m. den 12 mars 1973)

Melin, K. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Platin, Ulla Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Samuelsson, Elvy L., sömmerska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Ljubica, Stefan, montör (fr.o.m. den 15 september 1977)

Törngren, Mats W., redaktör (fr.o.m. den 15 september 1977)

Widheden, Lilian B.-M., hemarbetande (fr.o.m. den 12 mars 1973 t.o.m. den 31 januari 1978) Apelqvist-Öberg, Edith C., studiesekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Lokal: Drottninggatan 6,2 tr., Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet) Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 10.

Tilläggsdirektiv, se 1977 ärs kommittéberättelse del II A 7.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har två sammanträden hållits med stora delegationen och två sammanträden

med särskilt kallade referensgrupper. Kommittén har den 12 maj 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:38)

Jämställdhet i arbetslivet. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

12. Anställningsskyddskommittén (A 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 oktober 1977 för att göra en översyn av anställningsskyddslagstiftningen m. m. Ordförande: Ryman, Sven-Hugo G., utbildningschef (fr.o.m. den 19 december 1977) Ledamöter: Ahlvarsson, Lars I., direktör (fr.o.m. den 19 december 1977)

Bergström, Olof W., avdelningschef (fr.o.m. den 19 december 1977)

Elmstedt, K. Erik, direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 19 december 1977) Karlsson, H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 19 december 1977) Lidbom, Carl G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977) Olsson, H. Å. Lennart, utredningsledare (fr.o.m. den 19 december 1977)

Rindborg, Stig A. J., landstingsråd (fr.o.m. den 19 december 1977)

Stridsman, Torsten U., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977)

A:12 Skr 1978/79:103 294

Ulander, Lars G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977) Zethraeus, Sten, advokat (fr.o.m. den 19 december 1977)

Åberg. C. Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 19 december 1977)

Sakkunniga: Bäckström, N. Birger, direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Elmér, Anders B., förbundsjurist (fr.o.m. den 19 december 1977)

Nordin, Jan, jur. kand. (fr.o.m. den 19 december 1977)

Unga. Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 19 december 1977) Wistrand. Anders W. H., lönedirektör (fr.o.m. den 19 december 1977) Experter:

Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977)

Carlson, S. Svante, hovrättsassessor (fr.o.m den 19 december 1977) Holmstrand, N. G. Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 mars 1978) Lagerlöf, M. E. Inga-Britt, byrådirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978) Sekreterare: Lempert, Erik M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977) Tocklin, Hans E., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 19 december 1977) Lokal: Stora Nygatan 2 A, 111 27 Stockholm, tel. direktval 763 14 48 763 14 53 (sekreterarna) Direktiven för kommittén se 1978 års kommittéberättelse, del II A 2.

Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del Il A 7.

Kommittén har under tiden december 1977 - oktober 1978 hållit fyra

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har en särskild referensgrupp inom kommittén arbetat med utformningen av en statistisk undersökning av den praktiska tillämpningen av gällande regler avseende anställningar för begränsad tid m. m.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

13. 1978 års semesterkommitté (A 1977:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977:

Ordförande: Nilsson, Jan-Ivan N., led. av riksdagen (fr.o.m. den I februari 1978)

Ledamöter: Forstadius, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den I februari 1978) Fransson, Arne A. E., personalchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978)

205 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:13

Gustavsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. ers. för led. av riksdagen

(fr.o.m. den I februari 1978)

Hultgren, Christina A.. utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari

1978)

Håkansson, P. Harald, ombudsman tfr.o.m. den 1 februari 1978)

Hårdefelt, S. Börje, rättschef (fr.o.m. den I februari 1978)

Johnsson, John E., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I februari

1978)

Karlsson. H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den I februari 1978)

Mårtensson, A. Iris, studieombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

februari 1978)

Svensson, Sten I., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

februari 1978)

Sakkunniga:

Bergström, K. Olof L., sektionschef (fr.o.m. den I februari 1978) Eimér, Anders B., förbundsjurist (fr.o.m. den 1 februari 1978) Häartzell, Lars, förbundsjurist (fr.o.m. den 1 februari 1978) Stråth, Claes T., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978) Sundén, S. Bo H., civilekonom (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Experter:

Grönwall, Lars O., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Wikrén, R. O. Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Öström, Klasgöran, byrådirektör (fr.o.m. den 3 juli 1978)

Sekreterare:

Bergendal, Harald H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Bitr. sekreterare:

Befve, Sven G. E., sektionschef (fr.o.m. den 18 september 1978)

Lokal: Stora Nygatan 2A,.4tr., 111 27 Stockholm, tel. direktval 763 14 49 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II A 1.

Kommittén har under tiden februari - oktober 1978 hållit tre

sammanträden och i september 1978 besökt Riksförsäkringsverkets

tekniska byrå i Sundsvall och Försäkringskassans i Västernorrlands län lokalkontor i Sundsvall. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

14. Utredningen (A 1977:03) med uppdrag att göra en översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att

A:14 Skr 1978/79:103 296

göra en översyn av yrkesinspektionens distriksindelning: Särskild utredare: Palmlund, K. Ingar, tf. överdirektör (fr.o.m. den 6 april 1978) Sakkunniga: Asplund, C. Christer, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978) Hammarström, Ruth A. E., sekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Hessleborn, Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Nissen, L. Veronika S., byråchef (fr.o.m. den 6 april 1978)

Persson, Sven-Erik, lackerarmästare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Westermark, J. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 6 april 1978)

Åslund, Ove R., ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

Sekreterare: Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april t.o.m. den 15 augusti 1978)

Sverne, Jan E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Lokal: Arbetarskyddsstyrelsen, Wennerbergsgatan 10, Fack, 100 26 Stockholm, tel. växel 54 02 60 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II A 2.

Utredningen har till och med oktober 1978 hållit fem sammanträden med de sakkunniga. Utredningen har = företagit besök på två yrkesinspektionsdistrikt.

Utredningens arbete beräknas slutföras under andra halvåret 1979.

15. Delegationen (A 1978:01) för ungdomens sysselsättningsfrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 för ungdomens sysselsättningsfrågor: Ordförande:

Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Ledamöter:

Artin, Stellan, direktör (fr.o.m. den I februari 1978)

Arrbäck-Falk, Gunnel, kommunalråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Borg, Göran K. G., ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978) Eriksson, B. Sune, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Gustafsson. K. G. Allan, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Gårdstedt, H. Birger, skolråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hagman. B. Anders, bitr. avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1978) Hansson, Kjell, studerande (fr.o.m. den 24 augusti 1978) Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 april 1978)

297 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:15

Högberg, Eva E., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hökmark, A. Gunnar, civilekonom (fr.o.m. den I februari 1978) Ingvardsson, Margo, sjukgymnast (fr.o.m. den 1 februari 1978) Johansson, Lars O. V., förbundsordförande (fr.o.m. den I februarit.o.m. den 23 augusti 1978) Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C., byråchef (fr.o.m. den I februari 1978) Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M.. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978) Möller, I. Cecilia, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Nyberg, F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Svensson, S. Raymond, facklig sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978) af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

februari 1978)

Walldin, Carin M., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978) Östberg, Bertil M., förbundsombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978) Östlund, Hans-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978) Ersättare för ledamot: Ahlkvist, Birgitta, fil. lic. (för Artin) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (för Gustafsson) (fr.o.m. den I februari 1978) Backgård, Margareta E., sömmerska (för Ingvardsson) (fr.o.m. den 1

februari 1978) Carlsson, Anna Ch., fil. kand. (för Östberg) (fr.o.m. den 1 februari 1978) Ehrling, Guy S. P., sekreterare (för Svensson) (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 31 augusti 1978) Gustafsson, Birgitta, sjuksköterska (för Svensson) (fr.o.m. den 1 september 1978) Göransson, Bo F. O., ombudsman (för Möller) (fr.o.m. den 1 februari 1978) Hansson, Sven Ove (för Leijon) (fr.o.m. den 1 februari 1978) Helin, Etel M., ombudsman (för Borg) (fr.o.m. den 1 februari 1978) Henriksson, Runa M., kontorist (för Häll) (fr.o.m. den 18 april 1978) Johansson, Kjell I., departementssekreterare (för Östlund) (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 24 augusti 1978) Larsson, K. L. Ingemar, sekreterare (för Eriksson) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Lindblad, M. Ulla E., folkskollärare (för Arrbäck-Falk) (fr.o.m. den 1

februari 1978) Lindqvist, Alf, ombudsman (för Walldin) (fr.o.m. den 14 september 1978) Magnusson, Göran, departementssekreterare (för Östlund) (fr.o.m. den

25 augusti 1978)

Nilsson, Matts G., bitr. avdelnings(för Hagman) (fr.o.m. den 1 februari

1978)

A:15 Skr 1978/79:103 298

Norlander, Torsten, förbundssekreterare (för Hansson) (fr.o.m. den 24 augusti 1978) Nygren, Jan K. T., bitr. förbundssekreterare (för Walldin) (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 13 september 1978)

Odenberg, Mikael L., ekon. stud. (för Hökmark) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Raattamaa, Bo W., sekreterare (för Högberg) (fr.o.m. den I februari

1978)

Reuterswärd, Anders P. E.. departementssekreterare tför Nyberg)

(fr.o.m. den I februari 1978) Spett, Stina, diversearbetare (för Johansson) (fr.o.m. den 1 februari

t.o.m. den 23 augusti 1978)

Stigare, Jan A., undervisningsråd (för Gårdstedt) (fr.o.m. den I februari

1978)

Svensson, Sten I., informationschef, led. av riksdagen (för af Ugglas)

(fr.o.m. den I februari 1978) Waern, Karl-Gustav, tf. avdelningsdirektör (för Karlsdotter-Jonshagen)

(fr.o.m. den I februari 1978)

Sekreterare: Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare (fr.o.m. den I februari

1978)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, tel. direktval 763 12 05 (sekreteraren). Postadress: Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II A 3. Delegationen har under tiden februari - oktober 1978 hållit nio sammanträden och därvid haft överläggningar med organisationer m. fl. som berörs av delegationens arbete.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

16. Nya organisationskommittén (A 1978:02) för skyddat arbete (NOSA)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med

uppdrag att utarbeta förslag till och förbereda en ny organisation för

skyddat arbete:

Ordförande:

Olsson, S. O. Bertil f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978) Ledamöter: Eriksson, Lars A. I., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978) Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 3 februari 1978)

299 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:16

Fagerlund. Bengt O. H., led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 februari 1978) Hemb, Harald V., byråchef (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen tfr.o.m. den 3 februari 1978)

Lindström, Harry I., direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978) Nordin, B. Willard, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978) Petersson, Karl-Anders P., bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Slunge, G. Walter R., avdelningschef (fr.o.m. den 3 februari 1978) Sylvander, Inga M., psykolog (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Thurhagen, E. Ruben, direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Experter: Almqvist, Håkan, föreståndare (fr.o.m. den 3 februari 1978) Andersson, Carl-Erik, överingenjör (fr.o.m. den 3 februari 1978) Andersson, Robert, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Axelsson, Tord E., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Berglund, Tage, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Blomqvist, Siv, personalchef (fr.o.m. den 3 februari 1978) Bonnevier, Gösta, arbetsvårdsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Borgström, Roland, arbetsvårdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978) Bökmark, Jan S.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Carlsson, Ragnar, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Corneliusson, Einar, förste förbundsjurist (fr.o.m. den 3 februari 1978) Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist (fr.o.m. den 3 februari 1978) Egelstedt, Ingemar T. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978) Eggert, Arthur, överläkare (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Engelbrecht, Per-Ove, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 februari

t.o.m. den 30 juni 1978)

Eriksson, Seved, byråchef (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Hedberg, Anders, sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Hägglund, Rolf, arbetsvårdsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Johansson, Alf, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978) Johansson, Karl-Gustav, ingenjör (fr.o.m. den 3 februari 1978) Karlsson, Johannes, kanslichef (fr.o.m. den 3 februari 1978) Kellquist, Tore B., direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978) Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 3 februari

1978)

Lindbergh, Olle, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978) Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 februari

1978) Morath, Rune, arbetsvårdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Mårtensson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978) Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978)

A:16 Skr 1978/79:103 300

Nilsson, Bertil, arbetsvårdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978) Nilsson, Sten. personaldirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978) Norlander, Gunnar, arbetsvårdsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978) Nyberg, Bengt L., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978) Nyqvist, Nils. ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978) Pesula. Jan, byrådirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Petersson, Olof H. E., f. d. kansliråd (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Sahlin, Jan E. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978) Sjöstedt, Björn, byråsekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Söderlund, Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Torsteinsrud, Inger, sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Sekreterare:

Alm, Leif T., kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Bitr. sekreterare:

Fredriksson, Bernt A., avdelningschef (fr.o.m. den 3 februari 1978) Kristiansson, K. Martin, intendent (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Kvarfordt, Eva B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978) Åström. Rolf V., sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Öberg, H. Sören, planeringssekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, uppgång 2, 1 tr. ög., 111 51 Stockholm tel. 21 27 83 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II A 4.

Kommittén har under tiden februari - oktober 1978 hållit nio

sammanträden. Kommittén har även arbetat i sju olika arbetsgrupper. 15

sammanträden = har = hållits med = ledningsgruppen, nio med

förvaltningsgruppen, tio med centrala gruppen, tio med urkundsgruppen, tio med övertagandegruppen, elva med personalpolitiska gruppen och sex med regionala gruppen. Kommittén har inom varje län upprättat en regional

organisationskommitté. Därutöver har kommittén haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1979.

17. Utredningen (A 1978:03) av vissa arbetstidsfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 23 februari 1978 för att utreda vissa frågor på arbetstidsområdet:

Särskild utredare: Gullberg, Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 6 april 1978)

Sakkunniga: Håkansson, P. Harald, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

301 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:18

Högberg, K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 6 april 1978) Johansson, Hans F. G., jur. kand.. (fr.o.m. den 6 april 1978) Karlsson, H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978) Kjellstrand, Leif 1., ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978) Krafft, Sven, förste sekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lagerström, Thure, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

Nilsson, A. Erik, lönedirektör (fr.o.m. den 6 april 1978)

Olofsson, H. P. O. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Segerfalk, I Bertil T., byråchef (fr.o.m. den 6 april 1978)

Experter: Hagberg, Ann-Charlotte, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april

1978)

Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Rundqvist, Karl-Ingvar, försäkringsdomare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Sekreterare:

Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 6 april

1978)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, tel. direktval

763 13 08 (sekreteraren). Postadress: Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del H A 5.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1978 hållit tre sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

18. Nya utredningen (A 1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m.

m. (NYR)

Tiilkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med uppdrag att utarbeta förslag till och förbereda en ny organisation för den

yrkesinriktade rehabiliteringen:

Ordförande: Bergström, Olof W., avdelningschef (fr.o.m. den 12 maj 1978) Ledamöter: Arvidsson, Lars-Eric, pol. mag. (fr.o.m. den 12 maj 1978) Borg, Göran K. G., ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978) Egelstedt, Ingemar T. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Gråberg, Bertil, länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Håkansson, Margot I., skolsköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12

maj 1978)

A:18 Skr 1978/79:103 302

Jonsson, S. A. Rune, elektriker, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Lindholm, P. Charles, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Norrlund, Horst A. E., byrådirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Nyberg, Bengt L., ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978) Pehrsson, Maj R., led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Rosén, Tommy B., sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Waller, Calle, psykolog (fr.o.m. den 12 maj 1978) Sakkunniga: Axelsson, Tord E., ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978) Jacobsson, Birger A., ingenjör (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Mattsson, Bengt Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Sjöström, Birger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Ersättare för sakkunnig: Wallin, Nils G. M., kanslichef (för Axelsson) (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Experter:

Berglind, Hans E., docent (fr.o.m. den 22 maj 1978) Bratfisch, Oswald I., docent (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Frimark, Jan-Olof H., förste byråsekreterare (fr.o.m. den I augustit.o.m.

den 30 september 1978) Hallsten, K. Lennart, psykolog (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Jonzon, Karin E., byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Lundgren, Karl-David, överläkare (fr.o.m. den 22 maj 1978) Mann, Kent V., sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978) von Meyeren, Ulla M., byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Olsson, Björn G., byråchef (fr.c.m. den 25 augusti 1978)

Sekreterare: Nordin, P. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 april 1978) Bitr. sekreterare: Lagerlöf, M. E. Inga-Britt, byrådirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Simonsson, Egon B., byrådirektör (fr.o.m. den 8 maj 1978)

Lokal: Malmtorgsgatan 5,1 tr., 11151 Stockholm, tel. 219124 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II A 6.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1978 hållit sju sammanträden. Därutöver har sex sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om organisation av ett centralt organ för forskning och metodutveckling inom området. Utredningen har den 2 oktober 1978 avgett rapporten (Ds A 1978:3)

Arbetsmarknadsinstitut. Förslag till huvudmannaskap och organisation

inom den yrkesinriktade rehabiliteringen m.m.

303 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet = A:20

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

19. Utredningen (A 1978:05) med uppdrag att utreda datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö

Beslut vid regeringssammanträde den 20 juli 1978,

Ordförande Ekinge, Bernt A., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1978)

Ledamöter: Artin, Stellan, direktör (fr.o.m. den 1 december 1978) Fagerberg, Gösta, kommunalråd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Frejhagen, E. Birgitta E., datasakkunnig (fr.o.m. den I december 1978)

Johansson, Larz, kommunalråd (fr.o.m. den 1 december 1978) Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 decem-

ber 1978) Sandebring, Hans E., direktör (fr.o.m. den 1 december 1978) Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II A 8.

20. Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) (DU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 augusti 1978 med uppgift att göra en utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m. fl.: Särskild utredare: Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (fr.o.m. den 4 augusti 1978) Sekreterare: Bergman, Erland K. A., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 december 1978)

Swedin, Bo W. B:son, fil. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Lokal: Malmtorgsgatan 5,3 tr., 111 51 Stockholm, tel. 112579 och

10 62 45 eller Invandrarverket, Vikboplan 7, Box 6113, 600 06 Norrköping, tel. växel 011/10 88 00

Direktiven för utredningen utredaren, se 1979 års kommittéberättelse del

DAS.

Bo:1 Skr 1978/79:103 304

Bostadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978:1, 4, 6 och 11 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1, 2, 3, 5 och 6

1. Låneunderlagsgruppen (In 1966:27)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1964 för att inom inrikesdepartementet biträda med utredning rörande förhållandet mellan låneunderlag och pantvärde för bostadslån samt däremot svarande produktionskostnader: Ordförande: Andersson, Sven Åke V., länsbostadsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30 juni 1978) Ledamöter: Billström, P. O. Frithiof, statistikchef (t.o.m. den 30 juni 1978) Ivarsson, I. Holger, överingenjör (fr.o.m. den 12 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1978) Karlberg, Björn A., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Mildner, Erwin A.. fil. lic. (t.o.m. den 30 juni 1978) Thunell, Sten H. A.. ombudsman (fr.o.m. den 12 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1978) Zetterquist, Urban G., departementssekreterare (fr.o.m. den 9 november 1976 t.o.m. den 30 juni 1978) Experter: Högberg, Bernt L., ingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 30 juni 1978) Jargin, Ingvar, ingenjör (t.o.m. den 30 juni 1978) Ledstedt. K. Gösta I., ingenjör (fr.o.m. den 9 november 1976 t.o.m. den 30 juni 1978) Lindén, Yngve T., byråchef (t.o.m. den 30 juni 1978) Lindh, Åke H., andre förbundsordförande (t.o.m. den 30 juni 1978) Mongård, Erik E., ingenjör (t.o.m. den 30 juni 1978) Stahre, N. Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1978)

305 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:3

Sekreterare: Rosberg, K. Gustav A., avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1978) Särskilda direktiv har ej meddelats.

Låneunderlagsgruppen har under tiden november 1977 - juni 1978 hållit

tre sammanträden. Gruppens arbete har upphört i juni 1978.

2. Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1966

med uppgift att bereda och avge förslag avseende vissa spörsmål och

ärenden som äger samband med bostadsbyggandets finansiering:

Ordförande: Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B.. statssekreterare, f. d. ied. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1978) | Scherman, Karl Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1976 t.o.m. den 30 november 1978) Ledamöter: Andersson, J. Gunnar D., överdirektör

Elison, Magnus L., byråchef Karlsson, Erik L., bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 11 februari 1976) Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 3 december 1976)

Sekreterare:

Jussil. Sune K., departementsråd

Bitr. sekreterare: Grundwall, K. Ricard, departementssekreterare Karayel, Eva, assistent (fr.o.m. den 1 juli 1977) Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för delegationen, se 1967 års riksdagsberättelse In 30. Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden samt kontinuerligt haft överläggningar med kreditinstituten i olika frågor om kreditförsörjningen till bostadsbyggandet. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

3. Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riksplanering

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 9 oktober 1969 och den 26 oktober 1973 för att såsom rådgivande expertgrupp i den omfattning

20 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Bo:3 Skr 1978/79:103 306

departementschefen bestämmer biträda vid den pågående utrednings- och

försöksverksamheten beträffande fysisk riksplanering: Ordförande: Holm, J. Lennart, generaldirektör Sakkunniga: Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor Biörnstad, Margareta, överantikvarie Björk, Sven E. J., professor

Brasch. Frik O., byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975)

Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef Falk, Erik G. R., byråchef (fr.o.m. den I september 1975) Fladvad, J. Arne, direktör Helmfrid, Staffan, professor (fr.o.m. den I september 1975) Johansson, Östen B., byråchef Kragh, Börje R. V., professor Matsson, Sven-Arne, överlantmätare Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 8 december 1976) Ågren, Lars O. T., direktör

Sekretariat: Bostadsdepartementets enhet för fysisk riksplanering, Regeringsgatan 65, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats. Expertgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit två sammanträden. Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

4. Utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem m. m. i vissa

industriområden

Tillkallad enligt Kungl. Maj:1s bemyndigande den 18 februari 1972 för att

utreda särskilda problem i samband med utbyggnad av vissa stora

industrianläggningar (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1972): Ordförande: Spendrup, K. Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 7 november 1975) Sakkunniga: Daglund, Sven B., ombudsman tfr.o.m. den 13 november 1975)

Eriksson, B. Sune, direktör Jönsson, N. Börje, förste förbundsordförande Kahlin, Tage H. G., direktör Nilsson, Karl-Erik, bitr. direktör Svensson, Kjell R., tf. departementsråd

307 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:5

Experter:

Ahlgren, Nils U., planeringschef (fr.o.m. den 7 november 1975) Heimbirger, H. Peter, byråchef (fr.o.m. den 7 november 1975)

Sekreterare: Myhlback, Lennart J., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976)

Bitr. sekreterare:

Brandel, Magnus, socionom (fr.o.m. den 1 april 1976)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse C 12.

Utredningen har under tiden november 1977 - februari 1978 hållit sju sammanträden.

Utredningen har den 19 april 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:25)

Etablering av miljöstörande industri.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering och bebyggelse

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 för

forskning om fysisk planering och bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 februari 1975): Ordförande:

Olsson, Rune I., departementsråd

Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd

Antoni, Nils A. T., professor Boalt, Carin M., professor Borelius, M. Anna B., överingenjör Eriksson, E. Olof, professor

Heimbäirger, H. Peter, byråchef

Karlsson, Bengt Olof, departementsråd Lindgren, I. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den I november 1977)

Svensson, Nils-Eric, direktör

Thufvesson, Bengt E., departementsråd

Törnqvist, Gunnar E., professor

Welin, E. Gösta, direktör

Sekreterare: Häggroth, R. Sören, departementssekreterare

Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, Fack, 103 20

Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Bo:5S Skr 1978/79:103 308

Direktiven för expertgruppen, se 1976 års kommittéberättelse B 13. Expertgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit ett

sammanträde. Arbetet har i övrigt bedrivits av referensgrupper som har följt olika projekt.

Expertgruppen har i februari 1978 avgett en översikt om forsknings- och utvecklingsarbete beträffande åldrande och boende.

Expertgruppen har hemställt att dess direktiv och sammansättning blir föremål för regeringens överväganden.

6. Bostadssociala delegationen (B 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 april 1975 för

beredning av frågor angående särskilda åtgärder i vissa bostadsområden

med uthyrningssvårigheter (se Post- och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

Ordförande: Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 december 1976) Ledamöter: Billing, Knut, sekreterare (fr.o.m. den 20 maj 1977) Dalén, Ingrid K., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 januari 1977)

Gålmark, Gunnel, kurator (fr.o.m. den 1 juli 1977) Jinnegård, O. Eskil A., kommunalråd Knutson, Göthe K. L., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20

maj 1977)

Magnusson, K. E. Göran, kommunalråd Persson, John-Olof, borgarråd Samuelsson, Ingvar A. V., kommunalråd

Experter: Andersson, Björn J., socionom (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den

31 maj 1978) Andersson, Pia, familjeterapeut (fr.o.m. den 1 mars 1977 t.o.m. den 31

maj 1978)

Boberg, Leif E., organisationschef (fr.o.m. den 20 februari 1976)

Carlsson, Sten-Göran, ombudsman (fr.o.m. den I november 1976 t.o.m.

den 31 maj 1978)

Daun, Åke, docent (fr.o.m den 1 juni 1977) Eckerdal, A. Ingmar, skolinspektör (fr.o.m. den 22 maj 1975) Forsman, Maija, invandrarassistent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30

april 1978) Hallberg, Bengt O. L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975)

309 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:7

Hallqvist, Ulrika, fritidsledare (fr.o.m. den 15 september 1976t.0.m. den

31 maj 1978)

Hollmann, Sture L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975) Holm, Tommy, assistent (fr.o.m. den 15 november 1976 t.o.m. den 16 januari 1978) Jakobsson, Bernt (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 31 maj 1978) Jansson, Sven I., direktör (fr.o.m. den 22 maj 1975) Kanmert, Ulf V. O., assistent (fr.o.m. den 15 november 1976 t.o.m. den

31 maj 1978)

Krantz, Lars, fil. kand. (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 31 maj 1978) Pettersson, Bert-Ove G., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 22 maj 1975) | Wallenius, Lone, socialassistent (fr.o.m. den 16 januari t.o.m. den 31 maj 1978) Wittstrand, Arne E., arkitekt (fr.o.m. den 22 augusti 1977 t.o.m. den 31

maj 1978)

Sekreterare: Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fr.o.m. den 17 januari 1977

t.o.m. den 31 oktober 1978)

Bitr. sekreterare: Jonsson, Bo, assistent (fr.o.m. den 5 december 1977 t.o.m. den 31 maj 1978)

Örn, Peter, sekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse B 14.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden samt besökt några kommuner och bostadsområden. Delegationen har i maj 1978 utkommit med en skrift Engagerat Boende. Delegationen beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1978-79.

7. Kartutredning 78 (Bo 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 december 1977 för att utreda vissa frågor angående sammanföring av vissa verksamheter

avseende allmänna kartor:

Särskild utredare:

Lindskog, J. Lennart, länsråd (fr.o.m. den 23 december 1977)

Experter: Gustavsson, Claes-Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 23 januari 1978)

Rodin, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 25 april 1978)

Bo:7 Skr 1978/79:103 310

Sekreterare: Sandler, Hans E., länslantmätare (fr.o.m. den 23 januari 1978)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm,

tel. växel 763 10 00 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo I.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 14

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

8. Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med uppdrag att utreda frågan om fritidsboendets framtida utveckling:

Ordförande: Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen (fr.o.m. den I maj 1978) Ledamöter: Andersson, J. Arne L., inspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den I maj 1978) Ingvar-Svensson, Inger, landstingsledamot, f. d. led. av riksdagen

(fr.o.m. den I maj 1978)

Knutson, Göthe K. L., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978) Nilsson, E. Birger, bankofullmäktig, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978) Nilsson, K. Lennart, byggnadssnickare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

maj 1978)

Norrby, J. Sören, byrådirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den I maj 1978)

Sakkunniga:

Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Hörngren, Sten, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1978)

Kronvall, R. G. Stellan, tf. departementsråd (fr.o.m. den I maj 1978) Parner, Göran, civilingenjör (fr.o.m. den I maj t.o.m. den 17 oktober

1978) Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (fr.o.m. den I maj 1978)

Experter:

Bondesson, Rolf (fr.o.m. den I november 1978 t.o.m. den 30 april 1979) Ericsson, Gunnar, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1978)

311 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:9

Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den I maj 1978) Karlsson, Rolf A., departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1978) Käck, Bengt-Olof, länslantmätare (fr.o.m. den I maj 1978) Rosander, Tom, arkitekt (fr.o.m. den I maj 1978)

Sehlin, Halvar, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Svegrell, Tomas, sekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Sekreterare: Schelander, Pär, kanslichef (fr.o.m. den 1 juli 1978) Bitr. sekreterare: Malmgren, Bo, hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1978) Nilsson, Lennart, förste byråsekreterare (fr.o.m. den I december 1978) Thorin, Leif, arkitekt (fr.o.m. den 1 december 1978) Lokal: Linnégatan 7 n.b., 114 47 Stockholm, tel. 67 53 36 (Schelander), 67 28 94 (Malmgren) och 67 53 37 (Nilsson och Thorin) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 2.

Kommittén har t.o.m. oktober 1978 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som

berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

9. Vattenöverledningsutredningen (Bo 1978:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 februari 1978:

Särskild utredare: Ekström, E. Sören, departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1978) Sakkunniga: Granström, L. A. Torbjörn, civilingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1978) Sundborg, Åke O. F., professor (fr.o.m. den 15 mars 1978) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Wetterhali, Sven C. E., byråchef (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Experter:

Angelin, Stig V., överingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1978) Boström, Hans, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1978) Jönsson, Per I van, vattenrättsråd (fr.o.m. den 15 mars 1978) Pettersson, Åke I., fiskeriintendent (fr.o.m. den 15 mars 1978) Rasmusson, K. Gunnar F., avdelningsdirektör (fr.o.m: den 15 mars 1978)

Sand, Hans E. N., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Sprinchorn, K. Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1978) Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Bo:9 Skr 1978/79:103 312

Sekreterare: Anefall, Bengt G., arkitekt (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Lokal: Fastighetsbildningsmyndigheten, Hamiltongatan 22 B., Box 342,

801 05 Gävle, tel. 026/18 01 30 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 3. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv sammanträden. Överläggningar med olika myndigheter, organisationer och

andra som berörs av utredningens arbete har därutöver bl. a. skett vid resa längs Piteälven och Vindelälven den 23 - 30 augusti 1978.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

10. Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i

befintlig bebyggelse

Tilikallade enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för att bereda frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse:

Ordförande: Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1978)

Scherman, Karl Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den

12 november 1978)

Ledamöter:

Arfwedson, Anders J., statssekreterare (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den 8 november 1978) | Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978) Hultquist, P. Ove I., sekreterare (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den 17 oktober 1978) Lundin, Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1978) Nilsson, N. Robert, statssekreterare (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den 17

oktober 1978) Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den 18 oktober 1978) Sterzel, Fredrik A. C., statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978) Svegfors, J. Mats A., sekreterare (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den 17

oktober 1978)

Westerberg, Bengt C. G., statssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1978)

Westerberg, Sten B., statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978) Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978)

Örtendahl, Per Anders, f. d. statssekreterare (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den 24 oktober 1978)

313 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:10

Sakkunniga: Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978) Johansson, Bengt H., generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978) Pettersson, Eric B.. generaldirektör (fr.o.m. den 14 apri! 1978)

Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978)

Ågren, Lars O. T., direktör (fr.o.m. den 14 april 1978)

Årlin, Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den 14 april 1978)

Experter: Alexandersson, Kerstin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 september

1978)

Dangården, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september

1978) Hjelmqvist, Ingvar K. R., departementsråd (fr.o.m. den 14 april 1978) Hjorth, Lars E. A., departementsråd (fr.o.m. den 14 april 1978) Höjeberg, Mats O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 april 1978)

Jussil, Sune K., departementsråd (fr.o.m. den 6 september 1978) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september

1978)

Krantz, Hans A., byrådirektör (fr.o.m. den 6 september 1978) Persson, Gunnar, socionom (fr.o.m. den 14 april 1978) Reuterswärd, Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978) Stahre, N. Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 september 1978) Tallroth, N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978)

Thunberg, Ulf Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 september 1978)

Törnqvist, Ingvar B., rektor (fr.o.m. den 14 april t.o.m. den 5 september

1978)

Winther, Otto W., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september

1978)

Zetterquist, Urban G., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april

1978)

Sekreterare:

Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den 10 juli 1978)

Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, Fack, 10320 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 4.

Delegationen har under tiden april - oktober 1978 hållit ett sammanträde samt haft överläggningar om delegationens arbetsprogram med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

Bo: 11 Skr 1978/79:103 314

11. Referensgruppen (Bo 1978:04) för bebyggelsefrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1978 med uppgift

att överlägga om frågor angående bebyggelse och bebyggelsemiljö:

Sekreterare:

Enflo Jensfelt, Cecilia, arkitekt (fr.o.m. den 7 augusti t.o.m. den 31 december 1978)

Referensgruppen upphör vid årsskiftet 1978-79.

12. Underhållsfondsutredningen (Bo 1978:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för att se över förutsättningarna för underhåll av hyres- och bostadsrättsfastigheter

Särskild utredare: Könberg, Bo G., landstingsråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

Sakkunniga:

Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den I oktober 1978) Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den I oktober 1978) Jonsson, Björn T.. departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Jussil, Sune K., departementsråd (fr.o.m. den i oktober 1978)

Experter: Arne, vice verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Karlsson, Milton, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Lindström, S. Olle, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Ohlson, Björn I., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Olsson, K. E. Esbjörn, (fr.o.m. den I oktober 1978)

Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Sekreterare: Myhlback, Lennart J., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1978) Bitr. sekreterare:

Bergkvist, Karl, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 december 1978)

Rönnmark, Christer, byrådirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1978) Lokal: Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 58 63 (Myhlback), 21 58 88 (Bergkvist) och 2158 04 (Rönnmark) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 5.

Utredningen har under tiden september - oktober 1978 hållit ett

sammanträde.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:14

13. Bostadsrättsutredningen (Bo 1978:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 för att utreda frågan om ökad användning av bostadsrätt inom bostadsbeståndet: Expert:

Jirlow, Ulf, administrativ direktör (fr.o.m. den 11 november 1978)

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 6.

14. Utredningen (Bo 1978:07) om ny byggnadslagstiftning

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 november 1978 för arbete med ny byggnadslagstiftning

Särskild utredare:

Scherman, Karl-Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 17 november 1978) Expert:

Sandberg, Torsten, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 17 november 1978)

I:1 Skr 1978/79:103 316

Industridepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1978: 8, 9, 11, 18 och 19

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1, 2, 4, 5, 6, 10, 13 och 14

1. Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet

(ERU)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 30 juni 1965 och den 18 januari 1974 samt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 och den 20 oktober 1978 för att i anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, särskilt i vad avser uppgiftsfördelning samt metodologisk samordning och utveckling, dels biträda forskningsberedningen med att samla informationer om och föreslå koordinering av forskningsverksamheten samt definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrågor:

Ordförande:

Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör

Ledamöter:

Aldskogius, Göran, tf. departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978) Back, Pär-Erik, professor (fr.o.m. den 5 juli 1976) Canarp, Curt S. T., byråchef Holm, J. Lennart, generaldirektör Hägerstrand, S. Torsten E., professor (t.o.m. den 31 december 1977) Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977)

Lennartsson, Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 maj 1977)

Ljung, Lars U., utredningssekreterare

Rehn, IL. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Thufvesson, Bengt E., departementsråd (t.o.m. den 31 januari 1978)

Törnqvist, Gunnar E., professor (fr.o.m. den 1 april 1978) Experter:

Andersson, Åke E., docent Asplund, Ture E. G., disponent (fr.o.m. den 11 maj 1976) Bentzel, Ragnar H., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976) Bylund, B. Erik M., professor Bäck, Lars E. I., tf. planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

317 Kommittéer: Industridepartementet — I:1

Edström, N. Anders T., tf. professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Elsässer, Björn A.. universitetslektor (fr.o.m. den 11 maj 1976) Godlund, Sven A. I., professor Hedberg, K. Anders, planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975) Helmfrid, Staffan, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Inghe, P. Gunnar, professor em. (fr.o.m. den 11 maj 1976; avliden)

Isaksson, Nils-Ivar, bitr. professor (fr.o.m. den 28 oktober 1975) Johansson, B. Östen, byråchef (fr.o.m. den 28 oktober 1975) Landin, Palle J., länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Larsson, B. Gunnar, samhällsplanerare (fr.o.m. den 11 maj 1976) von Malmborg, C. Göran A. F., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Olsson, Rune I., departementsråd Oscarsson, Gösta H., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1975) Petrini, Frank S. D., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975) Puu, Tönu, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Ramström, Dick O., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Rubenowitz, Sigvard, professor (fr.o.m. den Hl maj 1976) Rubin, Nils A., direktör (fr.o.m. den 11 maj 1976) Rundblad, Bengt G., docent

Rydberg, Lars O., länsråd (fr.o.m. den 16 maj 1978) Törnqvist, Gunnar E., professor

Wirén, Erik T., bitr. professor (fr.o.m. den 3 mars 1975) Wohlm, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Åkerman, Sune M. R., docent (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Öberg, N. Sture, fil. dr (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Öström, Kjell V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Sekreterare: Guteland, Gösta A.. fil. lic.

Bitr. sekreterare: Felländer, Ingela K., fil. kand. Grahm, Leif, fil. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Lidström, P. Ivar, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1974) Ohlsson, Lennart Å., docent (fr.o.m. den I november 1974) Persson, Annie V., pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bitr. sekreterare vad avser projektet Stålverk 80:

Erixon, Bo, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977) Bitr. sekreterare vad avser projektet offentliga sektorns omfattning och utveckling:

Herlitz, Ulla, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Bitr. sekreterare vad avser projektet regionernas specialisering och internationella beroende:

Lindberg, Bertil, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

I:1 Skr 1978/79:103 318

Lokal: Brunkebergstorg 2,8 tr., tel. växel 763 10 00 (sekreteraren), Postadress: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiv för expertgruppen, se 1979 års kommittéberättelse del II I 10.

Expertgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju sammanträden. Därutöver har ett antal sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper. Expertgruppen arbetar för närvarande med ett

forskningsprogram som omfattar ortsbundna bosättningsvillkor, den

offentliga sektorns roll i regionala utvecklingsförlopp samt de regionala struktursambandens betydelse. En successiv avrapportering av programmet kommer att göras under år 1979.

Expertgruppen har den 4 juli 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:46)

Att främja regional utveckling. En utvärdering av det regionalpolitiska

stödet till industrin samt (SOU 1978:47) Att främja regional utveckling. Bilagedel och den 25 oktober 1978 (SOU 1978:68) Industri till Norrbotten. En studie kring effekterna av Stålverk 80 och utvecklingen i Luleåregionen.

Dessutom har en forskarrapport Att främja regional framtid utgivits i

Publicaserien.

Expertgruppens verksamhet efter den 30 juni 1979 är beroende på

regeringens ställningstagande till förslag som gruppen skall avge före utgången av år 1978.

2. Sveriges internationella byggnadskommitté (In 1970:34) (SIBCO)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 och

regeringens bemyndigande den 28 juni 1974 med huvudsaklig uppgift att

främja internationellt ekonomiskt, industriellt och tekniskt-vetenskapligt samarbete inom områdena för byggnadsindustri och

byggnadsmaterialindustri, främst då det gäller bostadsbyggande:

Ordförande:

Cederwall, Gustav F. E., landshövding

Ledamöter:

Antoni, Nils A. T., professor

Bergvall, K. Lennart, arkitekt

Bernhard, Harry B., överingenjör

Brink, Stig H. E., expeditionschef (fr.o.m. den I maj 1976)

Ek, C. Olof, direktör (fr.o.m. den I oktober 1975)

Eriksson, Olof E., professor Essunger, N. Gunnar R., överingenjör Johnson, Arne I., professor

Karlén, F. Ingvar G. D.. direktör Liljefors, B. Anders, byggnadsråd

319 Kommittéer: Industridepartementet —1:3

Lindström, S. Olle, direktör (fr.o.m. den 1 april 1974)

Myrlöv, Åke E., direktör Näverfelt, Arne S., verkst. direktör (fr.o.m. den I oktober 1975) Olsson, K. E. Esbjörn, direktör Orlando, A. N. Henning, arkitekt Persson, Rolf, direktör (fr.o.m. den 7 december 1976)

Sekreterare:

Bouveng, Richard E. F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I februari 1975) Lokal: Statens industriverk, Gamla riksdagshuset, Box 16315, 103 26 Stockholm, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Inom ramen för ingångna samarbetsöverenskommelser med Förenta staterna, Japan, Polen, Sovjetunionen och Ungern har representanter för kommittén deltagit i överläggningar i Sverige och utomlands med företrädare för vederbörande lands bostads- och byggnadsmyndigheter

m. fl. organ. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

3. Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) (MPU)

Tillkallade enligt Kung!. Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1974 för att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser (se Post- och Inrikes tidn. den 26 april 1974) och regeringens bemyndigande den 10 mars 1977:

Ordförande:

Frithiofson, Karl A. F., landshövding (fr.o.m. den 17 april 1974) Ledamöter: Ekevärn, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1974)

Glimnér, J. Erik, hemmansägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Johansson, Sven, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1977) Lorentzon, B. Gustav L., ombudsman, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den

17 april 1974)

Neyman, Thorsten L., bergsingenjör (fr.o.m. den 17 april 1974)

Nilsson, Tore U., predikant, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974) Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Näslund, John, förbundsordförande (fr.o.m. den 10 mars 1977)

Palm, Åke, direktör (fr.o.m. den 10 mars 1977)

Ribrant, Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m. den 17 april 1974)

Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17

april 1974)

1:3 Skr 1978/79:103 320

Sundström, M. Gudrun. fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Experter: Almgren, E. E. Gunnar, professor (fr.o.m. den I december 1974)

Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1977)

Arvidsson, Sven, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1974) Back, Östen, bergsingenjör (fr.o.m. den I maj 1978)

Bergdahl, Tommy K., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Björling, K. Gotthard E., professor (fr.o.m. den 1 april 1975) Blomkvist, N. Magnus, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Bolding, Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Boman, Jan E., direktör (fr.o.m. den 15 juni 1974) Börresen, Tom B., direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974) Fagerberg, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1978) Fernheden, Göthe A. S., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Forssberg, K. S. Eric, professor (fr.o.m. den I december 1974)

Hall. Bo A., departementssekreterare (fr.o.m. den I juli 1975)

Hallgren, Ulf, förste statsgeolog (fr.o.m. den I november 1977) Hollander, Ernst E., civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1976)

Hiibner, Helmuth, chefsgeolog (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Kautsky, Gunnar F. H., fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974) Lidström, Lars J., tekn. dr (fr.o.m. den 1 december 1975) Ljung, Sigvard, fil. dr (fr.o.m. den I november 1977) Norén, Nils-Erik, fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974) Nyström, Lennart, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1978)

Parak, Tibor, docent (fr.o.m. den 1 november 1977) Parasnis, Dattratray S., professor (fr.o.m. den I december 1974)

Petersson, Stig A., direktör (fr.o.m. den I januari 1978)

Roigart, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977) Rydh, Olof G. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 18 april 1978)

Shaikh, Naz Ahmed, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 augusti 1974) Skantze, Hugo, direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Svensson, Sven H., fil. kand. (fr.o.m. den 23 oktober 1974 t.o.m. den 17 april 1978) Vinell, Lars G., docent (fr.o.m. den 23 oktober 1974) Wallman, Folke V., överingenjör (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Werner, Sture, professor (fr.o.m. den 1 januari 1978) Wredenfors, H. E. Walter, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Östensson, Olle, departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1974t.o.m.

den 14 december 1977)

Sekreterare: Sundström, S. Åke A.. departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1974 t.o.m. den 31 maj 1978)

321 Kommittéer: Industridepartementet — 1I:4

Östensson, Olle. departementssekreterare (fr.o.m. den 15 december

1977) Bitr. sekreterare:

Engvall. Bertil, civilekonom (fr.o.m. den 20 september 1978)

Jergelin, Lars H.. bergsingenjör (fr.o.m. den I april 1978)

Nilsson, Dan S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 april 1977 t.o.m. den

31 augusti 1978) Thuresson, M. Carin, personalintendent (fr.o.m. den I februari 1978) Wåhlin, N. Anders, byråsekreterare (fr.o.m. den I oktober 1978)

Lokal: Industridepartementet, Gamla Riksdagshuset. Box 16315 103 26 Stockholm. tel. växel 14 10 00

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommitteberättelse 125.

Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommitteéberättelse del II 19.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden. Dessutom har ett antal sammanträden hållits med olika expertgrupper inom utredningen.

På uppdrag av utredningen har särskilda arbetsgrupper utarbetat

promemorian (Ds I 1978:13) Forskning och utveckling inom svensk mineralindustri samt fyra promemorior som samlats i rapporten (Ds 1 1978:16) Malmtillgångar och prospektering.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

4. Energisparkommittén (I 1974:05)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 för att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser och vid behov planera och genomföra egna informationsåtgärder i energibesparande syfte (se Post- och Inrikes tidn. den 12 november 1974 och den 8 juli 1975): Ordförande:

Grafström, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör (fr.o.m. den I november

1974 t.o.m. den 14 september 1978)

Örtendahl, Per Anders, f. d. statssekreterare (fr.o.m. den 15 september

1978)

Vice ordförande:

Norell, Ove A., f. d. generaldirektör (fr.o.m. den I april 1978) Ledamöter:

Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande (fr.o.m. den I november

1974)

Eliasson, Björn E. A., bonde, f. d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den

15 september 1978)

21 Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 103

1:4 Skr 1978/79:103 322

Engerstam, Claes M., utredningssekreterare (fr.o.m. den I november

1974)

Francke, Per E. S., redaktör (fr.o.m. den I november 1974) Gustafsson, Nils-Eric, småbrukare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1974 t.o.m. den IS september 1978) Helmerson, Bo I. H., direktör (fr.o.m. den I november 1974) Holmqvist, Leif G., ombudsman (fr.o.m. den I juli 1976) Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den I november

1974)

Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974) Norrby, J. Sören, byrådirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974) Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Westerberg, Per, civilekonom (fr.o.m. den 15 september 1978)

Westholm, Carl-Johan, fil. dr (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Experter: Ahlgren, Torsten V., stenhuggare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Bergström, Sven P. A., informationssekreterare (fr.o.m. den 135

september t.o.m. den 19 november 1978) Bjarnemo, Åke, byråsekreterare (fr.o.m. den I september 1977) Björck, Berndt H., kanslichef (fr.o.m. den I november 1974) Blom, Hugo, sekreterare (fr.o.m. den 14 juni 1977) Blomberg, Karl-Erik G., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1977) Bäckstrand. Magnus H., civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1977 t.o.m. den 19 november 1978) Carlsson, Bengt E., byggnadsimgenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Dangården, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1978) Feuk, Yngve L., redaktör (fr.o.m. den 1 juni 1977 t.o.m. den 15 september 1978)

Finney, F. Peter A., byrådirektör (fr.o.m. den 11 maj 1977)

Frantzell, A. Magnus, direktör (fr.o.m. den I september 1977)

Frigren, Suzanne M., byråchef (fr.o.m. den I september 1975)

Hagson, Carl A.. direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hammarqvist, Stefan S. E., sekreterare (fr.o.m. den I december 1974 t.o.m. den 31 oktober 1978) Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Henriksson, Sven Åke, elmontör tfr.o.m. den 21 oktober 1977)

Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Holm, A. Ernst Olaf, direktör (fr.o.m. den 15 september 1978) Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den I november 1974)

2 23 Kommittéer: bo dusvadipariovaestat 14

Holmströrn, Nina. jur. kand. (fr.o.m. den 2 jura 197734 Håkansson, Stig J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I septersvt: 19/1) Hällbom, Sven-Gösta, direktör (fr.o.m. den I 1 maj 1977) Johansson, Evert K.. förrådsman (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Kempe, Bengt H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 juni 1977) Lagrell, Lars-Åke, idrottschef (fr.o.m. den 14 juni 1977) Leijon, Lars, direktör (fr.o.m. den I september 1977) Lindblad, A. Göran, tekn. lic. (fr.o.m. den 15 januari 1978)

Lundin, Anders, departernentsråd (fr.o.m. den 15 segterabsi 17:71

Löfgren, Torsten Hj., departementssekreterare (fr.o.m. den i somvoiakee

1975 t.o.m. den 15 september 1978)

Magnusson, Egon S. 1., ingenjör (fr.o.m. des 2 juni 1977) Magnusson, Torsten E., postiljon (fr.o.m. den 21 oxtober 1577) Nellevad, Per, fil. kand. (fr.o.m. den 1 septeraber 1977) Nordström, K. Sören, avåcelningsdirektör (fr.o.m. den Väesarioser 2777 t.o.m. den 14 september 1978) Norell, Torsten B., ävdelningsdirektör (fr.ö.7a. den 25 oktober 1577: Norstedt, Inger, bitr. laboratoriechef (fr.o.m. den 15 januari 1978)

Olsson, K. Åke, överingenjör (fr.o.m. den I septernber 1977)

Persson, Alve S., ingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Persson, Gunnar, socionom (fr.o.m. den 2 juni 1977) Persson, Nils Elis, verkmästare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Petersson, S-G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den I november 197€ i.2.m. den 14 mars 1978) Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.ra. den I noverber 1974;

Pettersson, K. Henry, ingenjör (fr.o.m. den 15 januari 1978)

Randers, Jan E., civilingenjör (fr.o.m. den I september 1977) Rengholt, Ulf, verkst. direktör (fr.o.m. den I september 1977) Rosberg, Klas R., civilingenjör (fr.o.m. den I september 1977)

Sandström, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1977)

Schierbeck, Per W., direktör (fr.o.m. den I december 1974 t.0.tå. ser 15 september 1978) Seger, E. Walter, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Sterne, Bengt G., direktör (fr.o.m. den I novernaber 1974) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den I december 19741: den 15 september 1978) Strömbäck, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 14 juni 1977) Stålebrant, Rolf, överingenjör (fr.o.m. den I deceraber 1974) Svenson, Gösta E., ingenjör (fr.o.m. den 1 septeraber 1977) Svensson, Sven-Erik, assistent (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Swärd, Åke E., elverksföreståndare (fr.o.m. den 21 oktober 1277; Waern, Per Axel, byrådirektör (fr.o.m. den 4 september 1975 t.o.r:.

I maj 1978)

Wahlgren, Nils-Einar, överingenjör (fr.o.m. den I december 1977)

I:4 Skr 1978/79:103 324

Waldenby, Forbjörn, verkst. direktör (fr.o.m. den 15 september 1978) Wiberg. Ragne. kanslichef (fr.o.m. den I mars 1976) Akesson. Karl-Gunnar, lantbruksbiträde (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Ornfelt, Bengt W.. sekreterare (fr.o.m. den I november 1978)

Huvudsekreterare:

Kurlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den It november

1975:

ha CAR TaTe)

varan, Orsa K.G... redaktör (fr.o.m. den I november 1974) Ciwlsson. Stefan. fil. kand. (fr.o.m. den I november 1978) Furubo, Jan-Eric. fil. stud. (fr.o.m. den 17 januari 1977)

Hoölmyvist. Ake. byrädirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

benen. Jan Fb. ingenjör (fr.o.m. den I april 1976) Linder Hans Ö . byrädirektör (fr.o.m. den 15 september 1977) Pererssöa, B 1.3 ennart, kamrer (fr.o.m. den 9 maj 1977)

lokalt RKuopsgatan 56, 2tr, 111 22 Stockholm, tel. 24 07 20

Direkuven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse I 28.

Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse 1 18.

Kommitten har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har 34 sammanträden hållits med kommitténs särskilda projektgrupper. Dessutom har kömmitten haft referensgrupper med representanter för myndigheter och organisationer i samband med utarbetande av informationsmaterial.

Korrurittén har bedrivit utåtriktad informationsverksamhet via annonsenng i dags- och fackpress, utomhus- och trafikreklam, radio- och

TV-spous. film- och stillfilmer, TV-kassetter samt via utställningar och konferenser.

Kommitténs informationsmaterial har utarbetats för olika målgrupper. Det som användes under perioden november 1977 - oktober 1978 var avpassat tor följande målgrupper: kommuner och landsting (Energisparbok för kommuner och tandsting), villaägare (Det goda huset), ägare och

förvaltare sv flerfamiljsfastigheter (Uppvärmningsekonomi), bilister (Spartips för bilister), båtägare (Drar fritidsbåtarna bränsle i onödan),

hushållen, (Rätt sparat) och skolans högstadium och gymnasium (Energisparboken). Kommittén har också presenterat ett kampanjpaket

som ställts till förfogande för sparkampanjer på arbetsplatser.

I samverkan med EPD-kommittén (EPD är en verksamhet inom statens

byggforskningsråd) har kommittén framställt stillfilmer med tillhörande instruktionshäften på fyra områden, nämligen: trimning av oljepannor,

325 Kommittéer: Industridepartementet I:S

information om inreglering av värme. instruktion för tätning av småhus och instruktion för — tilläggsisolering. Detta material har ställts till studieförbundens förfogande för användande i studiecirklar m. m.

Kommitténs skrift Energihushållning har under perioden utkommit vid

tre tillfällen. Syftet med skriften är att informera opinionsbildare om aktuella frågor inom energihushållningens område. Under uppvärmningssäsongen 1977-1978 rekvirerades kommitténs

broschyrer av allmänheten, kommuner, organisationer och företag i totalt

en upplaga på ca 1,7 miljoner exemplar.

Under perioden har kommittén haft i uppdrag att fördela ett anslag på

450 000 kronor som stöd till information m. m. på energiområdet till organisationer i enlighet med regeringsbeslut den 8 september 1977.

Sammanlagt inkom 62 ansökningar med totalt ansökt belopp om 3 130 547 kronor, varav 30 ansökningar beviljades på ett belopp om 449 900 kronor.

Kommittén har i enlighet med regeringens uppdrag avgett två rapporter angående energiförbrukningens utveckling den 13 december 1977 och den 20 juni 1978.

Kommitténs arbete beräknas pågå under år 1979.

5. Företagsdemokratirådet (I 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 för att följa företagsdemokratifrågorna inom de statliga aktiebolagen (se Post- och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

Ordförande: Huss, Erik J., statsråd (fr.o.m. den 18 oktober 1978) Åsling. Nils G.. förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 oktober

1976 t.o.m. den 17 oktober 1978)

Ledamöter:

Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen Seregard, B. Ingvar V., ordförande i PTK Thurhagen, E. Ruben, direktör (fr.o.m. den 31 maj 1977)

Experter:

Andersson, Alf Å. H.. fil. kand.

Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 1

aprilt.o.m. den 30 september 1978)

Melin, S. Ingemar, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 juni

1978)

Sekreterare:

Brodén, E. Bertil, departementssekreterare

1:5 Skr 1978/70:103 326

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack. 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 22 00 (sekreteraren)

Direktiven för rådet, se 1976 års kommittéberättelse I 20.

Rädet har under tiden november 1977 - oktober 1978 endast haft vissa överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av

kommitténs arbete. Rådets arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. Delegationen (I 1975:02) för energiforskning (DFE)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 för

övergripande analys av FoU-insatser på energiområdet och för uppföljning

av dem (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande: Hörmander, H. Olof, direktör (fr.o.m. den I februari 1977)

Ledamöter: Granstedt, Pär E., sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I februari 1977) Kristoferson. Lars A., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 februari 1977) Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Redbrandt, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den I februari 1977) Unckel, Per C. G., jur. stud. led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 mars 1977)

Wååg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 april 1976)

Verkställande ledamot: Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör Sakkunniga: Dahlström, Gösta E.. fil. lic. (fr.o.m. den I maj 1977)

Lundqvist, Dick O. R.. fil. lic. (fr.o.m. den 1 maj 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den I maj 1977)

Experter:

Appelgren, L. Göran S., kanslidirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den I oktober 1975)

Boye, Yngve, byråchef (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Carling, Alf G., docent (fr.o.m. den I juli 1975) Danielson, Nils-Gustaf F., byråchef (fr.o.m. den 15 augusti 1975 t.o.m.

den 11 juni 1978) Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Elfwing, H. Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1977)

327 Kommittéer: Industridepartementet 1:6

Elmquist, Eva C. E., fil. kand. (fr.o.m. den I mars 1977) Friksson, Karl-Erik E., professor (fr.o.m. den I oktober 1975) Eriksson, Olof É.. professor (fr.o.m. den 15 augusti 1975 t.o.m. den 28 februari 1978) Faugert, Sven J. E.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1975) Frigren, Suzanne M.. byråchef (fr.o.m. den 15 augusti 1975 t.o.m. den 31 december 1977 och fr.o.m. den 12 juni 1978) Hambraeus, Gunnar A., professor (fr.o.m. den I oktober 1975) Höjeberg. Mats O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I november 1977)

Johanson, Bo C., departementssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Johansson, Thomas H. B., tekn. dr (fr.o.m. den 1 september 1978) Karlqvist. Anders. tekn. lic. (fr.o.m. den 23 april 1976)

Larén, Charlotte F., byrädirektör (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 31

mars 1978) Leman, E. Gunnar V.. civilingenjör (fr.o.m. den 22 mars 1976) Luthman, Gösta F., direktör (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Lubeck, S. A. Lennart, statssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Neuman, N. Håkan, byrådirektör (fr.o.m. den I april 1978)

Persson, Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Rasmuson, Anders S. H., professor (fr.o.m. den I oktober 1975) Rey, Lars H.. verkst. ledamot (fr.o.m. den 15 augusti 1975)

Schiätt, Torgny S. R., laborator (fr.o.m. den I december 1975) Steen, F. Peter, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september 1978)

Ulvönäs, E. R. Staffan, överingenjör (fr.o.m. den I november 1977) Wickman, Frans E., professor (fr.o.m. den 1 april 1977) Årlin, Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den I mars 1978)

Sekreterare:

Josefsson, J. Thomas, civilingenjör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Bitr. sekreterare: Eliwerth, Lena B., civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1977) Högard, P. Åke, bibliotekarie (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Lokal: Sveavägen 9-11, 111 57 Stockholm, tel. växel 763 10 00 Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse 121. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II I 2 samt 1978 års

kommittéberättelse del TI I I och 1979 års kommittéberättelse del II I 12.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio

sammanträden samt haft överläggningar med programorganen och representanter för andra myndigheter med anknytning till energiforskning.

Delegationen har t.o.m. juni 1978 fungerat som expertgrupp åt energikommissionen (1 1976:05) och företrädare för delegationen

medverkar fortlöpande i samarbetet inom International Energy Agency

(IEA).

1:6 Skr 1978/79:103 328

Riktiinjer till progrumorganen inom energiforskningsprogrammet för utformning av deras anslagsframställning har utarbetats av delegationen som senare också sammanställt yttrande över dessa anslagsframställningar. Inem ramen för uppgiften att följa den internationella utvecklingen har delegattonen = utgivit två — rapporter: = Sveriges = deltagande = i förskningssamarbetet inom International Energy Agency, IEA - en sammanställning och utvärdering (Ds I 1978:30, DFE-rapport nr 11) och Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet - en global översikt 1978 (DFE-rapport nr 12). Harutöver har delegationen utgivit följande rapporter:

Projektkatalog (DFE-rapport nr 8).

Energi. strukturomvandling och sysselsättning (DFE-rapport nr 9), Forskning och utveckling på energiområdet 1978-81 (DFE-rapport nr 10). Delegationens — verksamhet som — programansvarigt — organ = för energiforskningens program Allmänna energisystemstudier har redovisats i anslagsframställningen för detta program. Genom regeringsbeslut den 16 februari 1978 har delegationen fått i

uppdrag att sammanställa och utvärdera de hittillsvarande insatserna inom

Huvudprogram Energiforskning. Avrapporteringar skall ske den 20 oktober 1978 (försenad) och den 15 februari 1979.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

7. Läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09) (LIND)

Tillkallude enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för samordning av svensk läkemedelsindustri (se Post- och Inrikes tidn. den 11 novernber 1975): Ordförande: Olsson, Bengt K.. landshövding (fr.o.m. den 31 januari 1977)

Ledamöter: Eklund. Lennart S. G., ombudsman (fr.o.m. den 24 november 1975)

Gustavsson, S. A. Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den I juni

1978) Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 25 januari 1977)

Lennholm. B. Gunnar O.. förbundsdirektör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Linnergren, Erik J. G., civilekonom (fr.o.m. den 24 november 1975 t.o.m. den 31 maj 1978) Persson, Carl J. G.. landshövding (fr.o.m. den 24 november 1975) Ryné, S. Olle, direktör (fr.o.m. den 24 november 1975) Schyberg, Per-Eric J.. verkst. direktör (fr.o.m. den I februari 1978) Ström. Sven, docent (fr.o.m. den I februari 1978)

329 Kommittéer: Industridepartementet —1:8

Vegis, Peter, fil. mag. (fr.o.m. den 24 november 1975) Virding, Gösta A.. verkst. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975) Ward. Kurt K. B., landstingsråd (fr.o.m. den 24 november 1975) Wegerfelt. Karl Arne. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975 t.o.m. den 31 december 1977)

Werin, Gun. ingenjör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Werkö, Lars, professor (fr.o.m. den I januari 1978) Ålander, Nils-Erik (fr.o.m. den 24 november 1975)

Experter:

Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Agenäs, Ingegärd E.. medicinalråd (fr.o.m. den I oktober 1978) Gustafsson, Karl-Erik, docent (fr.o.m. den I januari 1976 t.o.m. den 14

juni 1978)

Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 15 juni 1978)

Sekreterare:

Grohman, Hans Å., revisionsdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1978) Swarén, Ulla M., byråchef (fr.o.m. den 24 november 1975 t.o.m. den 31 maj 1978) Bitr. sekreterare: Abramowicz. Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1976 t.o.m. den 14 juni 1978) Hörnell, Erik F.. universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Stenson, Britt-Manie, jur. kand. (fr.o.m. den I november 1976) Lokal: Munkbron 11, 11128 Stockholm, tel. 1167 24 (Grohman), 11 67 03 (Agenäs), 20 17 10 (Hörnell, 11 66 54 (Sténson) eller 11 67 23.

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse I 28.

Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II I 6.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit två

sammanträden. Därutöver har sammanträden och överläggningar förekommit med = företrädare för de fem = största svenska läkemedelsföretagen. Delegationen har den 25 januari 1978 avgett delrapporten (Ds I 1978:18) Svensk läkemedelsindustri - några uppgifter och synpunkter.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

8. Utredningen (I 1975:10) om vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för att utreda vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet:

1:85 Skr 1978/79:103 330

Ordförande: Lyberg, Bengt, landshövding Ledamöter: Larsson, E. Åke, jur. dr Neyman, Thorsten L., bergsingenjör Widmark, Roland. direktör Experter: Berglund, Karl-Ymer, kommunalräd

Forslund. Bo G., mätningstekniker Gustavsson, Sven Anders, övermontör

Lundström. Fritz E.. gruvarbetare Spendrup, K. Aksel, avdelningschef Söderberg, Bo K. G.. direktör (t.o.m. den 31 juli 1978) Sekreterare: Carlson, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den I december 1977) Direktiven för utredningen, se 1976 ärs kommittéberättelse I 29.

Utredningen har 1 skrivelse den 5 maj 1977 redovisat sitt arbete, bl. a.

innebärande att utredningen ställt sig bakom vissa ansökningar om

lokaliseringsstöd till företag för ökad sysselsättning i Matå. Utredningen. vars uppdrag har bedömts som genomfört, har därefter

entledigats den 24 oktober 1978.

9. Redovisningsutredningen (I 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 juni 1976 för att göra en utredning om förbittrad insyn ide statliga företagen (se Post- och Inrikes

tidn. den 28 september 1976):

Ordförande: Moberg, Sven T., generaldirektör

Ledamöter:

Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen "Tarschys, N. Daniel, statssekreterare, led. av riksdagen

Sakkunnig:

Sonesson, Birger A. T., auktoriserad revisor (fr.o.m. den 13 december

1976)

Expert:

Edsta, Björn O.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 december 1976)

4 2 —- Kommittéer: Industridepartementet 1:10

Sekreterare: Stälfors, V. Margaretha, departementssekreterare Bitr. sekreterare: Nilsson, Peter O.H., ckon.stud. (fr.o.m. den I december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Direktiven för utredningen. se 1977 års kommittéberittelse dei H 13.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit nio sammanträden.

Utredningen har den 24 oktober 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:63)

Riksdagens insyn i statliga företag.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Norrbottendelegationen (1 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 och

den 20 oktober 1978 för att lämna förslag till och initiera åtgärder för att öka

sysselsättningen i Norrbottens län (se Post- och Inrikes tidn. den 13

december 1976):

Ordförande:

Lassinantti. Ragnar 1., landshövding Ledamöter: Andersson, Gösta, ombudsman Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen Pettersson, Göte J., adjunkt Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Stridsman, Torsten U., ombudsman, led. av riksdagen

Wahlström, Björn M., verkst. direktör

Sakkunniga: Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Backlund, Lars P., länsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Eriksson, Björn G., departementsråd (fr.o.m. den 1 mars 1977) Hjelmqvist., Ingvar K. R., departementsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Larsson, E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 18 april 1977) Neergaard, Erik A., rättschef (fr.o.m. den 10 januari 1977) Experter: Andersson, Folke W.L., departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober

1978)

Björkman, Magnus, kamrer (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Brändström, Bengt H., överlantmätare (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Eriksson, A. E. Ingemar, länsjägmästare (fr.o.m. den 10 januari 1977)

1:10 Skr 1978/79:103 gu 30 ta

Fredén. Erland, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Hallsten, Lars T., departementssekreterare (fr.o.m. den I0 januari 1977) Hammarstedt, H. Bertil, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Hansén. Bengt-Olof D. V., lantbruksdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Henriksson. Rune 1., departementsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Johansson, N. Mårten. planeringschef (fr.o.m. den 10 januari 1977) Kahlin, Tage H. G., direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Lampinen, Per A., chefskonsulent (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Levin, P. Tage, departementsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Modig, Stig, bitr. länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 25 januari 1977) Nordström, Lars V., professor, rektor (fr.o.m. den 10 januari 1977) Nyström. S. Åke, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977 t.o.m. den 31 maj 1978)

Sääf, K. Å. Henry, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Öström, Kjell V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Sekreterare:

Edström, Sven-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Näsvall, Björn G., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari 1977

t.o.m. den 30 juni 1978)

Bitr. sekreterare: Andersson, Folke W. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari 1977 t.o.m. den 30 september 1978) Edström, Sven-Olof, sekreterare (fr.o.m. den I december 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Hedström, A. Jan-Olof, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Johansson, Hans A.. civilingenjör (fr.o.m. den I oktober 1978)

Medin-Levén, Barbro, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal: Länsstyrelsen i Norrbottens län, Stationsgatan 5, 951 86 Luleå,

tel. växel 0920/960 00

Direktiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse det II I 5.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Därutöver

har arbetsgruppen för industrifrågor hållit tolv sammanträden,

arbetsgruppen för jord- och skogsbruksfrågor fyra sammanträden samt arbetsgruppen för näringslivsservice fyra sammanträden. Delegationen har successivt avgett ett stort antal förslag till myndigheter och departement om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbottens län.

333 Kommittéer: Industridepartementet I: 11

Delegationen har den 30 juni 1978 avgett delrapport I över delegationens

hittillsvarande arbete. : Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979 under

förutsättning att regeringen beviljar förlängd mandatperiod.

11. Energikommissionen (I 1976:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utarbeta alternativa förslag till energipolitikens utformning för tiden fram

till år 1990:

Ordförande:

Rainer, A. Ove, generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1978)

Ledamöter:

Bergman, Björn, förbundssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1978) Curry-Lindahl, Kai, professor (t.o.m. den 30 juni 1978)

Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1978) Eidem, Ingmar, tekn. dr (t.o.m. den 30 juni 1978)

Engqvist, Lars F., chefredaktör (t.o.m. den 30 juni 1978) Hambraeus, S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1978) Hörmander, H. Olof, direktör (tillika ordförande i expertgrupp rörande

forskning och utveckling) (t.o.m. den 30 juni 1978) Kjellström, Björn O. J., docent (tillika ordförande i expertgrupp rörande säkerhet och miljö) (t.o.m. den 30 juni 1978)

Kågeson, Per O. R., författare (t.o.m. den 30 juni 1978)

Landell, F. E. Nils-Erik, bitr. överläkare (t.o.m. den 30 juni 1978) Sjönell, P. Bengt G., direktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1978) "Tham, Carl C. W., statsråd (t.o.m. den 30 juni 1978) Westerberg, Ulf L., ombudsman (t.o.m. den 30 juni 1978) Wijkman. Anders I. S., generalsekreterare, f. d. led. av riksdagen (t.o.m.

den 30 juni 1978)

Sakkunniga:

Boman, Per-Olof, direktör (med uppgift att vara ordförande i expertgrupp

rörande energihushållning) (t.o.m. den 30 juni 1978)

Fridolin, Hans R., departementsråd (med uppgift att vara ordförande i expertgrupp rörande styrmedel) (fr.o.m. den 17 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Lind, Carl-Erik, byråchef (med uppgift att vara ordförande i expertgrupp

rörande energitillförsel) (fr.o.m. den 10 februari 1977 t.o.m. den 30 juni

1978)

Wästlund, Jan, ekon. dr (fr.o.m. den 17 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni

1978)

Ito Skr 1978/79:103 [ST [ 2

Experter: Abrahamson, Dean E., professor (fr.o.m. den I augusti 1977 t.o.m. den 23 juni 1978) Feuk. Yngve L., redaktör (fr.o.m. den I juni 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 Juni 1978) Höjeberg, Mats O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Lind, H. Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Experter vad avser säkerhet och miljö: Ahlström, Per-Eric, överingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977 1.o.m. den 30 juni 1978) Arrhenius, N. Erik A., professor (tillika ersättare för ordföranden i

expertgrupp rörande säkerhet och miljö) (fr.o.m. den 1 februari 1977

t.o.m. den 30 juni 1978)

Eckered, Thomas, överingenjör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30

juni 1978)

Johansson, Thomas H. B., tekn. dr (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den

30 juni 1978) Lindau, Lars H., byråchef (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Norberg, Lars A.. överingenjör (fr.o.m. den 15 november 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Snihs, Jan Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Tengberg, Bo E., ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Westermark, Torbjörn, professor (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Experter vad avser energitillförsel:

Agfors, O. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 10 februari 1977 t.o.m. den 30

juni 1978)

Björgerd, Anders, teknisk direktör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Bolin, Bert R. J.. professor (fr.o.m. den I februari 19771.0.m. den 30 juni 1978) Danielson, Nils-Gustaf F.. byråchef (fr.o.m. den I februari 1977 1.0.m.

den 30 juni 1978)

Lindgren, Claes, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den

30 juni 1978)

335 Kommittéer: Industridepartementet 1:11

Moördström, Bengt, planeringsdirektör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Rey, Lars H., verkst. ledamot (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Ståhl, Ingemar O. L., professor (fr.o.m. den I februari 19771.0.m. den 30

juni 1978) Waldenby., Torbjörn, verkst. direktör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den I februari 1977 1.0.m. den 30 juni

1978)

Experter vad avser energihushållning: Dahlström, Gösta E.. fil. lic. (fr.o.m. den I april 1977 t.o.m. den 30 jun: 1978) Hoime, K. Gunnar, överingenjör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Höglund, B. Ingemar, professor (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 30

juni 1978)

Karlsson, Bengt Olof, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Karlsson, Ulf G.. departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977

t.o.m. den 30 juni 1978) Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den I februari 1977

t.o.m. den 30 juni 1978)

Peterson, K. Folke, professor (fr.o.m. den I maj 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Westlin, E. Arne, avdelningschef (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Experter vad avser styrmedel: Ahlenius, Inga-Britt M. S., departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Bergendahl, Göran H., professor (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Carling, Alf G., docent (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 30 juni

1978) Carlsson, Bo, ekon. dr (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Hallman, L. Åke G., avdelningschef (fr.o.m. den 15 mars 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Hjalmarsson, Lennart, docent (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 30 april 1978) Jonsson, K. Christer, förbundsekonom (fr.o.m. den 15 mars 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

1:11 Skr 1978/79:103 Ls 1 TD

Lalander. N. Sven O. A., driftdirektör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Lönnroth, Mans, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juni 1977 t.o.m. den 30 juni

1978)

Mattsson, Bengt E. C.-G., universitetslektor (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 31 januari 1978) Winander, Bo G.. utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977

t.o.m. den 30 juni 1978)

Huvudsekreterare: Örtendahl. Per Anders. f. d. statssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Sekreterare: Hjorth. Lars E. A., departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1978)

Bitr. sekreterare: Assarsson, Bo S. G., civilingenjör (t.o.m. den 30 juni 1978) Backman. Gunnel, sekreterare (fr.o.m. den 7 februari 1977 t.o.m. den 15 maj 1978) Bäckstrand, Magnus H., civilekonom (t.o.m. den 30 juni 1978) Djerf, Olof, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1978) Forsman, Sonja, assistent (fr.o.m. den 1 april 1977 t.o.m. den 29 september 1978)

Frigren, Suzanne M., byråchef (t.o.m. den 30 juni 1978)

Granström, L. A. Torbjörn, civilingenjör (t.o.m. den 30 juni 1978)

Johanson, Bo C., departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1978)

Lantz, Kjell-Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m, den 30 juni 1978) Larén, Charlotte F., byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1978) Lindstam, Leif E., kammarrättsråd (fr.o.m. den 15 november 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Lundin, Anders, departementsråd (fr.o.m. den I november 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Mattsson, Anita B. K. A., assistent (fr.o.m. den 1 februari 1977 t.o.m. den 29 september 1978)

Neuman, N. Håkan, byrådirektör (t.o.m. den 30 juni 1978)

Tombrock, Gun M., departementssekreterare (t.o.m. den 29 september

1978)

Direktiven för kommissionen, se 1978 års kommittéberättelse del II 1 8. Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del 1117.

Kommissionen har under tiden november 1977 — juni 1978 hållit 21 sammanträden. Därutöver har expertgruppen för säkerhet och miljö hållit

19 sammanträden, expertgruppen för energitillförsel sju sammanträden,

i SS NN Kommittéer: Industridepartementet — I: 11

expertgruppen för energihushållning tio sammanträden och expertgruppen för styrmedel tolv sammanträden. Dessutom har kommissionen och expertgrupperna haft överläggningar med myndigheter, organisationer. utredningar och andra som berörts av kommissionens arbete.

Delegationen (I 1975:02) för energiforskning har fungerat som kommissionens expertgrupp vad avser forskning och utveckling. se I 6.

Expertgruppen för säkerhet och miljö har till kommissionen avgett följande rapporter och underlagsrapporter:

Ds I 1978:14 Hiälso- och miljöeffekter - energikommissionens alternativ

Ds I 1978:27 Miljöeffekter och risker vid utnyttjande av energi

Ds I 1978:1 Swedish Reactor Safety Study, Barsebäck Risk Assessment

Ds I 1978:3 Säkerhetsstudie Forsmark 3

Ds I 1978:5 A Study of Some of the Consequences of Hypothetical

Reactor Accidents at Barsebäck

Ds I 1978:15 Riskvärdering Ds I 1978:17 Disposal of High Active Nuclear Fuel Waste

Ds I 1978:19 Förvaring av högaktivt kärnbränsleavfall. En kritisk översikt av Kärnbränslesäkerhets (KBS)-projektet angående slutlig förvaring av förglasat högaktivt kärnbränsleavfall (översättning av Ds I

1978:17)

Ds I 1978:20 Stora olyckor - Olja och Gas. Riskstudier och ekologiska effekter

Ds I 1978:21 Kol och Miljö Ds I 1978:22 Biomassa, hälsa och miljö Ds I 1978:23 Spridning och hälsoeffekter av luftföroreningar Ds I 1978:24 Radioaktiva ämnen - hälsoeffekter och ekologiska effekter Ds I 1978:25 Kärnenergi, geotermisk energi och miljö

Ds I 1978:26 Risken för och effekter av sabotage- och terrorverksamhet i samband med kraftproduktion

Ds I 1978:32 En undersökning av vissa av följdverkningarna på hypotetiska reaktorolyckor vid Barsebäck (översättning av Ds I 1978:5) samt

Ds I 1978:33 Undersökning av svensk reaktorsäkerhet. Riskbedömning för Barsebäck (översättning av Ds I 1978:1)

Expertgruppen för energitiliförsel har till kommittén avgett rapporterna:

Ds I 1978:2 Energitillförsel, Energikommissionens alternativ

Ds I 1978:9 Energitillförsel, Grunder och typexempel. Huvudtext

Ds I 1978:10 Energitillförsel, Grunder och typexempel. Bilagor

Expertgruppen för energihushållning har avgett rapporten:

Ds I 1978:12 Kompletterande underlagsmaterial från

hushållningsgruppen

Expertgruppen för styrmedel har avgett rapporterna: Ds 1 1978:7 Styrmedel och energikommissionens energibalanser

Ds I 1978:8 Styrmedel och energikommissionens energibalanser. Bilagor

22 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

I:11 Skr 1978/79:103 338

Miljöförbundet, Jordens Vänner och Fältbiologerna har på

kommissionens uppdrag utarbetat en alternativplan:

Ds 1 1978:11 Alternativ energiplan för Sverige år 1990 (MALTE 1990) Kommissionen har den 29 mars 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:17) Energi och den 21 juni 1978 slutbetänkandet (SOU 1978:49) Energi. Hälsomiljö- och säkerhetsrisker. Uppdraget är därmed slutfört.

12. Kooperationsutredningen (I 1977 :01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 februari 1977 för att

utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhillet:

Ordförande: Eliasson, Lars M., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter: Alsén, Hans O., ombudsman, led. av riksdagen Gustafson, Sven H., bankkamrer, f. d. led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen af Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen Kuylenstjerna, C. Göran J., direktör Lundevall, Owe N. A.. direktör Marcus, Lars E. P., direktör Tågmark, Sven G., lantbrukare, f. d. led. av riksdagen Experter: |

Brodén, E. Bertil, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1978)

Forsström, Jan E., hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977) Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Reinius, Ulla B., civilekonom (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Sekreterare:

Öh, FE. Tage, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Häggbom, Mats, fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1978) Johansson, Lennart, skolkamrer (fr.o.m. den I aprilt.o.m. den 31 oktober

1978)

Lokal: Drottninggatan 6,2 tr., IT SI Stockholm, tel. 216631

(sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II I 2.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

339 Kommittéer: Industridepartementet 1:13

13. Delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att bereda, samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser:

Ordförande:

Petersson, Olof H. E., f. d. kansliråd

Ledamöter:

Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen

Brännström, Inger A.. organisationsassistent Dahlberg, Rolf 1., yrkesvalslärare, led. av riksdagen Jansson, Lars. byråchef Jonasson, J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen Lindberg, Jan-Erik, kanslichef Westberg, Olof (Olle), rektor

Experter:

Carlson, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den I mars 1978) Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den I september 1977)

Hammarberg. Margareta, departementssekreterare (t.o.m. den 28

februari 1978)

Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den I september 1977)

Stålberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977) Östring, Lars A., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 juni 1978)

Sekreterare:

Carlson, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den 14 april 1977 t.o.m. den 28

februari 1978)

Hammarberg, Margareta, departementssekreterare (fr.o.m. den I mars

1978)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 23 11

Direktiven för delegationen, se 1978 års kommittéberättetse del II I 3.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete, Därutöver

har delegationen företagit en studieresa till Värmlands län och en studieresa till Jönköpings län.

Delegationen har den 11 oktober 1978 avgett betänkandet (Ds I 1978:37) Sysselsättning och service i glesbygd.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

I: 14 Skr 1978/79:103 340

14. Delegationen (1 1977:03) med uppgift att behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen samt att till delegationen knyta en arbetsgrupp (med högst nio ledamöter) med

uppgift att behandla de akuta sysselsättningsfrågorna i Göteborgsregionen:

Ordförande i delegation och arbetsgrupp: Huss. Erik J., statsräd (t.o.m. den 19 oktober 1978)

Ledamöter i delegationen:

Adiels, Arne, kommunalråd

Franzén, Ivar. kommunstyrelscordförande

Fridh, K. Göte. landshövding (fr.o.m. den I september 1978)

Holmberg. Yngve, generalkonsul (t.o.m. den 31 december 1977)

Hulterström. Sven Å., kommunalråd

Persson. Carl 1. G., landshövding (fr.o.m. den 1 april 1978) Ström, Lennart. kommunalråd von Sydow, Gunnar, f. d. landshövding (t.o.m. den 31 augusti 1978)

Ledamot i delegation och arbetsgrupp: Thorén, Rune. socionom

Ledamöter i arbetsgrupp: Axell. Göran, ombudsman Blomqvist, Egon, tunsarbetsdirektör

Hansen, Age, ombudsman

Hultin, S. Erland V.. tekn. lic. (fr.o.m. den I oktober 1977) Mannheimer, Sören, förbundsjurist

Norling, S. Äke, kommunalråd

Sillén, Bo S. A.. direktör

Tengroth, Bengt T., direktör

Experter i arbetsgrupp:

Gunnarson. Arne V., direktör (fr.o.m. den I augusti 1977) Gustavsson, Ulf H., civilingenjör (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Sekreterare i delegation:

Sigfridson. C. A. Richard, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Bitr. sekreterare i delegation:

Björneld, Lars G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Carlsson, Carl-Gustaf E., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Jonsson, Karl-Erik, kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Larsson, Claes, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1977)

341 Kommittéer: Industridepartementet 1:16

Sekreterare i arbetsgrupp:

Wictor, Karl-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Lokal: Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. direktval 031/60 58 04 (sekreteraren, delegationen), 031/80 16 20 (sekreteraren, arbetsgruppen)

Direktiven för delegationen, se 1978 ärs kommitteberättelse del II 14.

Delegationen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fyra sammanträden. Därutöver har arbetsgruppen hållit elva sammanträden.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

15. 1977 års hemslöjdsutredning (I 1977:05)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av gällande riktlinjer för det statliga stödet till hemslöjden: Särskild utredare:

Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den I oktober

1977) Experter:

Hansson, Erik, spinnrocksmakare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Johansson, Greta K., rektor (fr.o.m. den I oktober 1977)

Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sundblad, Brita A., förste hemslöjdskonsulent (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Sekreterare:

Ahlén, Catharina M. I., studiesekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lokal: Jakobsgatan 15-17, 2tr., 111 52 Stockholm, tel. 11 59 23

Direktiven för utredningen. se 1978 års kommittéberättelse del II I 7.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer. myndigheter och andra som berörts av utredningens arbete.

Utredningen beräknar avsluta sitt arbete under år 1979.

16. Utredningen (I 1977 :06) om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag

att utreda frågan om de internationella investeringarnas näringspolitiska

effekter:

1:16 Skr 1978/79:103 342

Ordförande: Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Ledamöter: Björkegren, Carl-Erik, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Hjalmarsson, Lennart, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Holm, Torsten, kanslichef (fr.o.m. den 7 november 1977) Karlander, Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 7 november 1977) Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 november 1977) Rydin, Bo Göran, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Experter: Carling, Alf G., docent (fr.o.m. den 7 november 1977) Jonsson, Björn T., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 septembera

1978)

Sandén, Peter, fil. kand. (fr.o.m. den 7 november 1977) Huvudsekreterare: Vahlne, Jan-Erik, ekon. dr (fr.o.m. den 1 december 1977) Bitr. sekreterare: von Heland, Karl-Johan, ekon. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lokal: Regeringsgatan 65, Box 7785, 10396 Stockholm, tel. växel

22 85 40

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IT1 6.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

17. Utredningen (1 1977:07) om statsföretags verksamhetsinriktning och mål

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att utreda frågan om statsföretags verksamhetsinriktning och mål m. m.:

Särskild utredare: Söder, K. Gunnar, f. d. statssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Experter:

Orrenius, Jan E. A., direktör (fr.o.m. den I januari 1978) Pettersson, Gunnel, fil. kand. (fr.o.m. den 16 oktober 1978) Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Sundberg, L. Nore, civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1978)

343 Kommittéer: Industridepartementet 1:18

Experter i facklig samrådsgrupp:

Andersson, Kjell G., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1978) Carlsson, Jan-Olof, bergsingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1978) Juhlin, Kjell, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978) Lindgärde, Jan-Erik B., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1978) Stendalen, N. Anders, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978) Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978)

Experter i parlamentarisk referensgrupp:

Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17

maj 1978)

Berg, Bengt Åke, utredningssekreterare (fr.o.m. den 17 maj 1978)

Högström, Ivar, bostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj 1978)

Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj 1978)

Siegbahn, Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den I oktober

1978) Wijkman, Anders I. S., generalsekreterare, f. d. led. av riksdagen

(fr.o.m. den 17 maj t.o.m. den 30 september 1978)

Sekreterare:

Wästlund, Jan, ekon. dr (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Bitr. sekreterare: Boman, Helve, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7. Fack, 103 10

Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del I I 2.

Utredningen har under tiden januari - november 1978 hållit fyra sammanträden med experterna i vardera av den parlamentariska och den fackliga referensgruppen.

Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under år 1978.

18. Organisationskommittén (I 1977 :08) för bildandet av regionala utvecklingsfonder Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att förbereda uppbyggnaden av regionala utvecklingsfonder:

Ordförande:

Åkerlund, Hans E., länsråd (fr.o.m. den 15 december 1977 t.o.m. den 30

juni 1978)

1:18 Skr 1978/79:103 344

Ledamöter: Söderberg, Bo K. G., direktör (fr.o.m. den 15 december 1977 1.0.m. den

30 juni 1978)

Kellquist, Tore B., direktör (fr.o.m. den 15 december 1977 t.o.m. den 30 juni 1978) Wikstrand, Rolf A. 1., avdelningschef (fr.o.m. den 15 december 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Experter: Broberg, Björn, byråchef (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1978)

Carlsson, Jan Olof, bergsingenjör (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30

juni 1978) Ekenberg, Bengt-Olof (fr.o.m. den 24 januari t.o.m. den 30 juni 1978) Fredén, Ertand, direktör (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1978) Helte, Verner, direktör (fr.o.m. den 24 januari t.o.m. den 30 juni 1978) Larsson, Bo (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1978) Lennartsson, Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1978)

Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den

30 juni 1978) Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den

30 juni 1978)

Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1978)

Nilsson, Rune, direktör (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1978) Rundquist, Gerhard 1. A., departementsråd (fr.o.m. den 15 december

1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Sidenbladh, Thomas P., tf. departementsråd (fr.o.m. den 10 januari

t.o.m. den 30 juni 1978) Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1978) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (fr.o.m. den 10 januarit.o.m. den 30

juni 1978)

Sekreterare: Häggmark, Lars A.. departementssekreterare (fr.o.m. den 15 december

1977 t.o.m, den 31 augusti 1978)

Bitr. sekreterare: Angberg, Lars C., departementssekreterare (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 30 juni 1978) Carlstedt, J. Bertil, jur. kand. (fr.o.m. den I februarit.o.m. den 31 augusti

1978)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II I 3.

345 Kommittéer: Industridepartementet 1:19

Kommittén har under tiden december 1977 - juni 1978 hållit tio

sammanträden.

Kommittén har den 24 augusti 1978 avgett promemorian Tidsmässig

samordning av statens och landstingens medelstilidelning — till utvecklingsfonderna och lämnat en redovisning för vidtagna åtgärder. Uppdraget är därmed slutfört.

19. Bryggeriutredningen (I 1977:09)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att utreda frågan om utvecklingen inom bryggeribranschen:

Särskild utredare: Ögren, K. Olof, direktör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31

augusti 1978)

Sakkunniga: Petri, Gunnar G. B., tf. statssekreterare (fr.o.m. den 20 december 1977

t.o.m. den 31 augusti 1978) Åkerlund, Hans E., länsråd (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978)

Experter: Berg, Bo-Erik, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 31 augusti 1978)

Dunge, Per, direktör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti

1978) Ekström, Bert O., avdelningschef (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Ekström, Bert, ombudsman (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Enroth, Stig, ombudsman (fr.o.m. den 20 december 1977; avliden) Erlander, Bo G., departementssekreterare (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Esaiasson, Lennart, direktör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Isaksson, Anders, byrådirektör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 avgusti 1978)

Lundkvist, Ebbe, direktör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31

augusti 1978) Lundström, Henry, direktör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Persson, R. Kjell-Åke, utredningschef (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978)

1:19 Skr 1978/79:103 346

Rydé, Kurt, direktör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Sahlin, Eric, byråchef (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Spendrup, Jens, direktör (fr.o.m. den 20 december 1977 t.o.m. den 31 augusti 1978) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II I 1. Utredningen har under tiden december 1977 - augusti 1978 hållit sju sammanträden. Utredningen har den 31 augusti 1978 avgett betänkandet (Ds I 1978:34) Bryggeriindustri - förslag till framtida struktur. Uppdraget är därmed slutfört.

20. Utredningen (I 1977:10) om vissa frågor rörande standardisering

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 med uppdrag att utreda vissa frågor rörande standardisering: Särskild utredare: Norell, Ove A., f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 1 januari 1978) Sakkunnig: Berg, Nils G., departementssekreterare (fr.o.m. den I januari 1978) Expert: Carlsson, Per-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1978) Sekreterare: Berg, Nils G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1978) Lokal: Lilla Nygatan 4,1 tr., 11128 Stockholm, tel. 203428 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II I 4. Utredningen har under tiden januari - oktober 1978 haft överläggningar med ca 25 statliga myndigheter om hänvisning till standarder m. m. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

21. Utredningen (1 1977:11) om omställbara eldningsanläggningar, m. m.

Tillkaltade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 och den 20 oktober 1978 med uppdrag att utreda frågan om omställbara eldningsanläggningar m. m.:

347 Kommittéer: Industridepartementet 1:22

Ordförande: Tomner, J. Sigvard A.. generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1978) Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd (fr.o.m. den 17 april 1978) Förstberg, Karl-Axel, direktör (fr.o.m. den 17 april 1978) Lundh, Erik, direktör (fr.o.m. den 17 april 1978) Malmros, Rune, kommunalråd (fr.o.m. den 17 april 1978) Experter:

Brandt, Rolf, byrådirektör (fr.o.m. den 12 juni 1978)

Davidsson, David, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I maj 1978)

Haag, Allan, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Larsson, Folke, byrådirektör (fr.o.m. den I maj 1978) Larsson, Yngve, direktör (fr.o.m. den I maj 1978) Malmström, Karl G., byråchef (fr.o.m. den I maj 1978)

Persson, Arvid, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Sandberg, Sven-Olof, överingenjör (fr.o.m. den I maj 1978)

Stålebrant, Rolf, överingenjör (fr.o.m. den I maj 1978) Svenningsson, Per Johan, civilingenjör (fr.o.m. den I maj 1978)

Norell, Torsten B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Sekreterare: Molin, Olof E. O., departementssekreterare (fr.o.m. den 17 april 1978) Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 10310 Stockholm, tel. direktval 763 22 33 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del IT I 5.

Utredningen har under tiden april - oktober 1978 hållit tre sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

22. 1978 års mät- och kalibreringsutredning (I 1978:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 23 februari 1978:

Särskild utredare: Brodin, Gunnar, professor (fr.o.m. den 23 februari 1978)

Experter: Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 februari

1978)

Sjöberg, Svante C., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 februari

1978)

Sekreterare: Noreland, Lena M.. byrådirektör (fr.o.m. den 23 februari 1978)

1:22 Skr 1978/79:103 348

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 37 77 (sekreteraren) Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del Il I 8.

Utredningen har under tiden februari - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, företag och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

23. Skogsägareföretagskommittén (1 1978:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978: Ordförande:

Lemne, Mats H., landshövding (fr.o.m. den 19 april 1978)

Ledamöter: Andersson, J. Thorsten, verkst. direktör (fr.o.m. den 19 april 1978) Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande (fr.o.m. den 19 april 1978)

Martin-Löf, Rutger T., direktör (fr.o.m. den 19 april 1978) Olsson, Gösta E., bankdirektör (fr.o.m. den 19 april 1978) Sekreterare: Delden, Henrik, fil. kand. (fr.o.m. den 19 april 1978)

Bitr. sekreterare:

Franson, Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II I 11. Kommittén har under tiden april - oktober 1978 hållit 28 sammanträden samt haft överläggningar med olika banker, fackliga organisationer och

andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 13 och 26 juni 1978 avgett skrivelser till regeringen

rörande Norrlands Skogsägares Cellulosa AB. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

24. SIFU-kommittén (I 1978:03)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag

att utreda frågan om framtida organisationsform för verksamheten inom statens industriverks enhet för företagsutveckling:

Särskild utredare: Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 juli 1978)

349 Kommittéer: Industridepartementet 1:25

Experter: Högmark, Anders G., civilekonom (fr.o.m. den 19 september 1978) Janlinder, Hans, byråchef (fr.o.m. den 7 augusti 1978) Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 juli 1978) Lindström, J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 7 augusti 1978) Nick-Huttunen, Elise, assistent (fr.o.m. den 7 augusti 1978) Pantzerhielm, Sigge-Wilhelm, direktör (fr.o.m. den 7 augusti 1978) Sellberg, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 7 augusti 1978)

Wärnberg, Gustav, maskinist (fr.o.m. den 7 augusti 1978)

Sekreterare: Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 5 juli 1978)

Bitr. sekreterare: Carlstedt, J. Bertil, jur. kand. (fr.o.m. den 1 september 1978) Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del! II I 14.

Kommittén har under tiden augusti - oktober 1978 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter,

organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

25. Utredningen (I 1978:04) om datatekniken och elektronikens

effekter på näringslivets utveckling

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 juli och den 10 november 1978 med uppdrag att utreda datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling: Ordförande: Mårtensson, Nils L., tf. professor (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Ledamöter:

Andersson, Stina S., f.d. ers. förled. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Du Rietz, Gunnar, ekon. lic. (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Eliasson, C. Gunnar, docent (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Frejhagen, Birgitta, sekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Hansson, Bengt Å, ingenjör (fr.o.m. den 15 augustit.o.m. den 31 oktober 1978) Lindebro,K. Sören S.. ingenjör (fr.o.m. den I november 1978)

Ribrant, Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m, den 15 augusti 1978)

Thorngren, S. Bertil, docent (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Tjernström, K. Sune, ekon lic. (fr.o.m. den 10 november 1978)

1:25 Skr 1978/79:103 350

Expert: Brodén, E. Bertil, departementssekreterare (fr.o.m. den 11 november

1978)

Sckreterare: Carlsson, Jan M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1978) Bitr. sekreterare:

Brodén, Kerstin, byråassistent (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Persson, Lars G., byrådirektör (fr.o.m. den 25 september 1978) Selg, Håkan, kanslisekreterare (fr.o.m. den 15 september 1978) t.okal: Gamla Riksdagshuset, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 14 10 00 Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del HI 13. Koromittén har under tiden augusti - oktober 1978 hållit ett sammanträde

samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra

som berörs av kommitténs arbete.

K ornmitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

20. Kommittén (I 1978:05) för alternativ produktion vid varven

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan om alternativ produktion vid varven och annan ny

produktion inom varvsregionerna:

Särskild utredare:

Ögren, K. Olof, direktör (fr.o.m. den I september 1978)

Lokal: Kungsgatan 35, 2 tr, 11 S6 Stockholm, tel. 214344 (ordföranden), 21 44 44 (sekreteraren) eller 21 44 55 Direktiven för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberättelse del HI 15. Kommitténs arbete inleddes den 1 september 1978. Den särskilde utredaren har under tiden september - oktober 1978 besökt berörda

varvsföretag och haft överläggningar med företrädare för svenska industriföretag om möjligheterna till samarbete mellan berörda industrier

och varvsföretagen.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

£/. Utredningen (I 1978:06) om vissa frågor rörande provning inom energiområdet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med

uppdrag att utreda vissa frågor rörande provning inom energiområdet:

351 Kommittéer: Industridepartementet 1:27

Särskild utredare:

Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör (fr.o.m. den 3 november 1978)

Sakkunniga: Essunger, Gunnar, överingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Faugert, Sven, civilekonom (fr.o.m. den 20 november 1978) Horowitz, Artur, laboratoriechef (fr.o.m. den 20 november 1978) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 20 november

1978)

Södergren, Lars-Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Ärlin, Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den 20 november 1978) Experter: Roseen, Rutger, tekn. lic. (fr.o.m. den 20 noveraber 1978) Samuelsson, Ingemar, förste avdelningsingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Svenson, Gösta E., ingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Svensson, Torsten, civilingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Swedjemark, Åke, ingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Sekreterare: Lundahl, Harald, byrådirektör (fr.o.m. den 3 november 1978) Bitr. sekreterare: Hallerström, Nils, civilingenjör (fr.o.m. den 3 november 1978)

Lokal: Tegeluddsvägen 90, 4 tr., 115 28 Stockholm, tel. 67 32 73

Direktiven för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II I 16. Utredningens arbete beräknas pågå under heta år 1979.

Kn:1 Skr 1978/79:103 352

Kommundepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet

under år 1978: 6 och 10

Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1

1. Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1967 för att handlägga vissa — centrala - samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen: Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m.

den I juli 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Vice ordförande: Lundberg, Sten G. J., generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1979)

Ledamöter: Krona, Kurt, sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1979) Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör (t.o.m. den 30 juni 1979) Wiktorin, Bengt, sektionschef (fr.o.m. den I juli 1976 t.o.m. den 30 juni

1979)

Experter: Bengtsson, Gunnar G., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Gustafsson, Ulf C., sekreterare (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Lindquist, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den 7 september 1974)

Norderheim, Paul A. M., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Sekreterare: Cedmark, Jan R. H., avdelningsdirektör

Kansli: Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel

054/10 41 09

Direktiven för nämnden, se 1968 års riksdagsberättelse K 57. Riksnämnden för kommunal beredskap har under tiden november 1977 -

oktober 1978 hållit sju sammanträden och haft ett flertal överläggningar

med olika centrala fackmyndigheter, kommunförbunden och andra som

3353 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:2

berörs av den kommunala och landstingskommunala

beredskapsplanläggningen.

Nämnden har hittills fördelat sammanlagt ca 15,3 milj. kr. för kommunal beredskapsplanläggning av landets 277 - kommuner och 8

landstingskommuner. Det återstår sålunda 15 landstingskommuner att

nyplanlägga.

Den under vären 1976 inledda översynen av anvisningsverket och arbetet med nya anvisningar för såväl den kommunala som den landstingskommunala beredskapsplantäggningen har slutförts under verksamhetsåret och de nya anvisningarna har utsänts.

Nämndens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

2. 1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

Tiilkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 mars 1968 för att inom utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision:

Ordförande: Askmark, K. F. Ragnar. biskop

Ledamöter:

Andrén, Åke, professor

Edwall, Pehr A. R.. kontraktsprost

Göransson. Harald O.. musikdirektör Hallqvist, Britt G., författare

Experter:

Ahrén, Per-Olov A., domprost (fr.o.m. den I januari 1975)

Alm, Kerstin, fil. kand. (fr.o.m. den I mars 1977)

Andersson, Torsten N., prost

Bohlin, Folke, docent

Eckerdal, Lars H., docent

Erneholm, Berndt I., expeditionschef

Gerhardsson, Birger, professor

Godvik, Hans, kyrkoherde (fr.o.m. den I mars 1977)

Göransson, C. Göran N., tf. departementsråd

Helander, Sven A. B., lektor (fr.o.m. den 3 januari 1977)

Holte, K. Ragnar, professor

Ingebrand, Sven G., biskop (fr.o.m. den 3 januari 1977)

Larsson, Edvin. professor (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Ljungdahl, Oile, domkyrkoorganist

Molde, F. Bertil, professor

23 Riksdagen 1978.779. I saml. Nr 103

Kn:2 Skr 1978/79:103 ts nn Ja

Nilsson, Torsten, musikdirektör Persson, Per Frik, professor (fr.o.m. den I oktober 1976) Setterlind, Bo A. I.. poet (fr.o.m. den 3 januari 1977) Simonsson. Tord L. W., domprost Stensson. S. Lars-Gösta, prost (fr.o.m. den 7 mars 19771

Sckreterare:

Eckerdal, Lars H., docent (fr.o.m. den I januari 1975) Bitr. sekreterare:

Aldén, Lars O. T., pastoratsadjunkt

Lokal: Lantmannavägen I, 222-38 Lund, tel. 046/14 85 11. 13 82 94 Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit fem sammanträden, företagit en studieresa till USA samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknar att under år 1979 avge ett delbetänkande angående evangeliebokens revision, utarbetat av en arbetsgrupp inom kommittén.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

3. 1969 års psalmkommitté (U 1970:47)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att

inom utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tillägg till

Den svenska psalmboken, avseende både psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och brukas i svenska kyrkan intill dess en allmän revision av Den svenska psalmboken företagits. Kommittén har den 12 februari 1976 fått regeringens uppdrag att framlägga förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok. Vidare fick kommittén uppdrag att. under beaktande

av vad 1975 års kyrkomöte anfört, dels under år 1976 färdigställa och till

regeringen inkomma med förslag till en första det av tillägg till psalmboken. dels utarbeta förslag till en andra del av tillägg till psalmboken. Båda delarna av tillägget skulle avse såväl psalmtexter som psalmmelodier.

Ordförande: Björkman, Ulf L., kontraktsprost

Ledamöter:

Belfrage, H. Esbjörn G., docent Bexell, Göran, docent (fr.o.m. den 21 september 1977) Frostenson, Anders, f. d. kyrkoherde Gerhardsson, Birgit, fil. mag. (fr.o.m. den 12 februari 1976)

Göransson, Harald O., musikdirektör

Åberg. Jan Håkan, domkyrkoorganist (fr.o.m. den 12 februari 1976)

42 nn Dh Kommittéer: Kommundepartementet Kn:4

Experter:

Bodén, Anna-Brita, sekreterare

Ekenberg, Anders, teol. kand. (fr.o.m. den I september 1976)

Erneholm. Berndt I., expeditionschef

Erséus, L. G. Torgny. musikdirektör

Forsberg, P. Roland, musikdirektör (fr.o.m. den 18 mars 1976) Hartman, Olov, teol. dr

Nisser, Per-Olof, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 21 september 19771

Sörenson, Torsten N., tonsättare Sekreterare:

Erneholm, Berndt I., expeditionschef Bitr. sekreterare:.

Bodén, Anna-Brita, sekreterare

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 10320 Stockholm. tel. 10 19 46, direktval 763 34 80 tErneholm)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit ätta sammanträden. Därutöver har en särskild musikgrupp inom kommittén

hållit tre sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

4. Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m.m.

Tilikallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1973 för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1973): Ordförande:

Holmqvist, Sture L., fastighetschef

Ledamöter:

Gustafsson, K. G. Allan, led. av riksdagen Nilsson, E. Arne, brandmästare

Sakkunniga:

Anderberg, Carl-Gustav B., direktör (fr.o.m. den 14 mars 1974) Bucht, Sven F. V.. departementsråd (fr.o.m. den 14 mars 1974)

Domvall, E. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1974) Hultqvist, Swen E. H., överdirektör (fr.o.m. den 14 mars 1974)

Knutsson, ÅA. Ingemar, brandchef (fr.o.m. den 14 mars 1974) Lundin, Hans-Erik V., ombudsman (fr.o.m. den 14 mars 1974)

Kn:4 Skr 1978/79:103 356

Renning, Torsten, utbildningschef (fr.o.m. den 8 november 1974) Stavréus. Sven O. A.. sektionschef (fr.o.m. den 14 mars 1974) Sekreterare: Bergkvist, Ulf G. V., vice brandehef (fr.o.m. den I januari 1977) Lokal: Brandmannagatan. 582 54 Linköping, tet. 013/ 11-10 00 Direktiven för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse C 19.

De sakkunniga har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter. Organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har

tio resp. fem sammanträden hållits med de särskilda arbetsgrupperna för samordning - resursbehov resp. brandingenjörsutbildning.

De sakkunniga beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

5. ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 november 1973 för att behandla frågor om utveckling och utnyttjande av automatisk databehandling (ADB) med anknytning till samhällsplaneringen inom länsstyrelserna m. m.: Ordförande: Thufvesson, Bengt E.. departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1976 t.o.m. den 30 november 1978) Åkerlund, Hans E., linsråd tfr.o.m. den 1 december 1978) Ledamöter: Bolin. Åke E. J.. avdelningsdirektör

Henricsson, Ulf I. R., kanslichef (fr.o.m. den 4 april 1977) Hällman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd

Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 april

1977)

Lundmark, E. Gunnar, kanslichef

Ridal, Håkan, länsarkitekt

Sandberg, Sture A., planeringsdirektör (t.o.m. den 1 september 1978) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 8 september 1977) Sakkunniga:

Björk. Jimmy, sektionschef (fr.o.m. den 4 april 1977) Rönnblom, Kurt R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 april 1977)

ta 57 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:6

Experter: Chambert, Henrik B., arkitekt (fr.o.m. den 25 september 1974) Kjellin, G. Taro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Rosborg, Charlotte, arkitekt (fr.o.m. den 20 januari 1975 t.o.m. den 30

Juni 1977 och fr.o.m. den 1 juli 1977) Stålberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977)

Sekreterare: Hansson, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1976) Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 10310 Stockholm, tel. direktval 763 23 01 Direktiven för beredningsgruppen, se 1975 års kommittéberättelse

En 13. |

Beredningsgruppen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit

tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer.

Beredningsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

6. Indelningslagskommittén (Kn 1974:04)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 september 1974 för översyn av lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (se Post- och Inrikes tidn. den 19 oktober 1974):

Ordförande:

Nordlund, Stig F.. regeringsråd Ledamöter: Andersson, Kerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen Hansson, E. Ing-Marie, kommunalråd Jadestig. Thure R.. föreståndare, led. av riksdagen Karlsson, K. Ove, skogsarbetare, led. av riksdagen Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen Westberg, Olof (Olle), rektor, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga: Arfvidson, Agnar, f. d. kammarråd (fr.o.m. den 12 maj 1975) Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1975)

Kaijser, Fritz, bitr. professor (fr.o.m. den 12 maj 1975) Sekreterare: Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 7 oktober

1974)

Kn:7 Skr 1978/79:103 358

Bitr. sekreterare: Hermanson, K. Gunnar L., departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1975) Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Kn 17. Kommittén har under tiden november 1977 - maj 1978 hållit nio sammanträden. Kommittén har den 10 maj 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:32) Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och församlingar. Uppdraget är därmed slutfört.

7. Utredningen (U 1974:10) om andlig vård

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juli 1974 för utredning rörande den andliga vården vid sjukhusen och vid

kriminalvårdens anstalter (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1974):

Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen Ledamöter: Aglert, Per Arne, pastor

Danielson, Åke, kriminalvårdsdirektör

Färm, Hilding G. E. A.,f. d. landstingsråd (t.o.m. den 17 april 1978) Grape, Karl Gunnar, domprost

Göransson, G. Bertil, oppositionsråd

Jacobsson, Ulla, bitr. professor Experter: Croné, Ulrica, vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m. den 19 februari 1976) Holmgren, Majvor, undersköterska (fr.o.m. den 19 februari 1976) Wistedt, Börje, överläkare (fr.o.m. den 19 februari 1976) Sekreterare: Göransson, C. Göran N., tf. departementsråd (fr.o.m. den 12 december 1974) Bitr. sekreterare: Lindegård, Karin A. M., teol. kand. (fr.o.m. den 28 mars 1977) Lokal: Kommundepartementet, Storkyrkobrinken 4, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 19 10 (sekreteraren), 054/ 104100 (ordföranden)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 57.

vv n =S Kommittéer: Kommundepartementet Kn:&

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1979.

8. Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1975 för att

utreda frågan om ökad decentralisering inom förvaltningen:

Ordförande: Eliasson, Lars M.. £. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den

20 januari 1977)

Ledamöter:

Henricsson, Sven R., förste järnvägsexpeditör Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den I januari 1977) Persson, John-Olof, borgarråd

Ringaby, Per-Eric, godsägare, led. av riksdagen

Ullenhag, Jörgen U., fil. dr, led. av riksdagen

Westman, Henly I., landstingsråd

Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Sakkunniga: Berggren, Erik G. C., kansliråd (fr.o.m. den 12 november 1977)

Bjering, Per A., länsråd (fr.d.m. den 12 november 1977) Elfving, Jack O. H., ombudsman (fr.o.m. den 12 november 1977)

Fröjd, S. Arne, länsråd (fr.o.m. den 1 april 1975) Granholm, Arne B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I januari 1976)

Lundgren, H. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 november

1977)

Lundmark, E. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1975) Sjölin, Nils A., länsråd (fr.o.m. den 20 november 1975)

Experter i miljövårdsgruppen:

Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Hallbäck, N. Thore, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Johansson, E. Allan, länsråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Karlsson, H. Karl-Göran, naturvårdsdirektör (fr.o.m. den 25 mars 1977) Persson, Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den I februari 1976)

Experter i sociala gruppen: Aldoson, Lars O., socialchef (fr.o.m. den 12 november 1977) Axelsson, A. Åke, sektionschef (fr.o.m. den 1 juli 1976) Hörnqvist, Sten-Åke S., borgarrådssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Kn:8 Skr 1978/79:103 360

Jonsson, Åke G., sekreterare (fr.o.m. den 12 november 1977) Öberg, Bernt, sekreterare (fr.o.m. den 7 september 1977)

Övrig expert:

Granström, Folke I. G., stadsombudsman (fr.o.m. den 18 augusti 1976) Sekreterare:

Frid. Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 11 april 1975)

Lokal: Munkbron 11, tel. 11 21 74 (sekreteraren), 11 21 83 (Lundmark), 11 23 61 (Lundgren), 11 1871 (expeditionen). Postadress:

Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 ärs kommittéberättelse Kn 12.

Utredningen har under tiden november 1977 — oktober 1978 hållit åtta

sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och organisa-

tioner som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 4 april 1978 avgett principbetänkandet (SOU 1978:52) Lägg besluten närmare människorna.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

9. Fögderiutredningen (Kn 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda frågan om lokal skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen: Ordförande: Tornborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 10 maj 1977) Ledamöter: Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Olsson, Mats, sparbankskonsulent, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga: Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976) Knape, J. Olof B., länsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977)

Ljungholm, Kurt A., avdelningschef (fr.o.m. den 2 februari 1976)

Nilsson, Karl-Johan, skattedirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976)

Norén, Bill S., förste fögderisekreterare (fr.o.m. den 10 februari 1976) Vester, G. Torbjörn, fögderidirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976)

Expert: Johansson, Hans I., organisationsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1977)

Sekreterare: Backrot, Hans E. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I mars 1977)

361 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:10

Lokal: Riksskatteverket, Tritonvägen 21, 17194 Solna, tel. växel

98 15 20

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del Il Kn i. Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörs av fögderiutredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1978-1979.

10. Utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m. m. (OPAL)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1976 för att göra en översyn av organisationen av länsstyrelsernas

planeringsavdelningar och administrativa enheter m, m.:

Ordförande: Lyberg, Bengt, landshövding Sakkunniga:

Almquist, L. Sture B., byrådirektör Eriksson, Bengt G. S., förste byråsekreterare

Granholm, Arne B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 mars 1978) Henricsson, Ulf I. R., kanslichef

Jannesson, G. Geron., byråchef

Norling, E. Gunnar E., länsråd Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (t.o.m. den 18 april 1978) Rydberg, Lars O., länsråd Tornborg, Curt G. F., departementsråd Wigren, John E., länsråd

Öberg, Hans, bilförare

Sekreterare: Närkhammar, Kjell M. A., avdelningsdirektör Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 4.

Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommittéberättelse del II Kn 1.

Utredningen har under tiden november 1977 - augusti 1978 hållit 13

sammanträden. Utredningen har den 24 augusti 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:58) Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna. Uppdraget är därmed slutfört.

Kn:11 Skr 1978/79:103 362

11. Länsdemokratikommittén (Kn 1976 :04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att utreda frågan om vidgad länsdemokrati:

Ordförande: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Ledamöter:

Albinsson, N. Gillis, landstingsdirektör

Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen

Johansson, Sven, landstingsråd (t.o.m. den 14 oktober 1978)

Lundberg, Arne H. R., kommunfullmäktiges ordförande (fr.o.m. den 1

augusti 1977)

Mattsson, Kjell A.. led. av riksdagen

Eriksson, Gunnel, kommunalråd

Stålberg, Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen Ågren, N. Gunnar S., leg. läkare

Sakkunniga:

Hultquist, P. Ove I., sekreterare

Hägglund, John E., länsråd

Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lundberg, Lars-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Norling, E. Gunnar E., länsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Palm, R. Elisabeth. expeditionschef (t.o.m. den 28 juni 1978)

Tornborg, Curt G. F., departementsråd

Experter: Dahlberg, Helge B.. sekreterare (fr.o.m. den 14 december 1977)

Damgren, H.G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Finnveden, Bengt A., förste sekreterare (fr.o.m. den 14 december 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd (fr.o.m. den I augusti 1977)

Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Olsson, Rune I., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Sillén, Bo S. A., direktör (fr.o.m. den I september 1977)

Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977

t.o.m. den 28 juni 1978) Huvudsekreterare: Waldenström, Hans G. W., föredragande (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Sekreterare:

Hällman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den I februari

1977)

Lokal: Riksdagens konstitutionsutskott, Brunkebergsterassen 1, 100 12

Stockholm, tel. växel 14 20 20

2 [ON ' Kommittéer: Kommundepartementet Kn:12

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 5. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit 14 sammanträden varav ett i samband med studiebesök i Danmark samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Kommittén har den 2 juni 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:35) Regional utvecklingsplanering - länsplanering m. m. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

12. Byråkratiutredningen (Kn 1976:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att göra en översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan:

Ordförande: Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Ledamöter:

Andersson, E. Axel, ombudsman, led. av riksdagen Hagel, Rolf, elektriker, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 maj 1978)

Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen

Henstrand, Kjell-Åke, landstingsråd Nilsson, R. Kerstin, folkhögskollärare, led. av riksdagen

Palm, R. Elisabeth, expeditionschef Rindborg, Stig A. J., landstingsråd

Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen Sakkunniga: Berglind, Stig K., pressattaché (t.o.m. den 1 september 1978) Eriksson, B. Sune, direktör (t.o.m. den 28 februari 1978) Falkenberg, Eva, förbundsjurist Färm, Ingemar, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977 t.o.m. den 31 maj 1978)

Groll, Lennart E. O., allmänhetens pressombudsman Lindgren, Göte A. I., sekreterare (fr.o.m. den I mars 1978)

Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör

Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd

Sahlin, Jan E. A., förste sekreterare Sandebring, Hans E., direktörsassistent (t.o.m. den 31 december 1977) Sandell, Anita I. M., informationssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Sjöström, Ove, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1978) Stjernberg, E. Gustaf T., fil. kand.

Kn: 12 Skr 1978/79:103 364

Experter:

Fribergh. B. Erik R., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 12 juni 1978)

Grufberg, A. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den I februari 1978)

Lindgren, A. Birgitta, tf. forskningsassistent (fr.o.m. den 21 november

1977)

Lundahl, Per C. IE. fil. mag.

Molde, F. Bertil, professor

Sterzel, Fredrik A. C., statssekreterare

Sundström, Monica E., utredningssckreterare (t.o.m. den 31 januari

1978) Huvudsekreterare:

Björnberg, Kjell E.. hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj 1977) Bitr. sekreterare:

Hasselrot, P. Erik, kammaråklagare (fr.o.m. den 1 maj 1977 t.o.m. den 15

augusti 1978)

Johansson, V. Ann-Kajsa. förste byråsekreterare (fr.o.m. den 21 augusti 1978) Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 maj 1977) Qvarlander, Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den I maj 1977)

Lokal: Kommundepartementet. Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 1347 (Johansson), 763 13 85 (Paulsson), 763 13 45 (Qvarlander), 031/17 38 00 (Björnberg)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 7.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sju

sammanträden. Därutöver har sammanlagt 25 sammanträden hållits i tre särskilda arbetsgrupper. Den första arbetsgruppen behandlar frågor om ändringar i författningsbestämmelser m. m. Den andra frågor om information om samhällsorganens verksamhet m. m. Den tredje behandlar

språkfrågor.

Utredningen avser att vid årsskiftet 1978-1979 ge ut rapporter om arbetet

med vissa frågor. Under senare delen av våren 1979 avser kommittén att i ett betänkande redovisa det arbete som har bedrivits fram till dess. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

13. Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att

utreda frågan om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna:

sd Lo in Kommittéer: Kommundepartementet Kn:13

Ordförande: Norling, S. Åke, kommunalråd

Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd Branting, M. Charlotte K., förbundsordförande (fr.o.m. den 28 mars

1977)

Lekberg, E. E. Olov, landstingsman Neergaard, Erik A., rättschef Thyreen, Nils F. G., länsråd (fr.o.m. den 8 mars 1977) Ånstrand, Claes F., kommunalråd

Sakkunniga: Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Fröjd, S. Arne, länsråd Jonsson, Göte K., direktör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd

Experter: Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den I januari 1978)

Jonsson, Bo A., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1977)

Lewensjö, Åke R., departementssekreterare (fr.o.m. den I december

1978) |

Nordbeck, Lennart V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 15 april 1977)

Persson, N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30

november 1978) Zaar, Leif G. G., sekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1978) Sekreterare: Lewensjö, Åke R.. departementssekreterare (fr.o.m. den 21 april 1977 t.o.m. den 30 november 1978) Persson, N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den I december 1978) Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 13 95 Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del H Kn 8.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit åtta

sammanträden. Vidare har kommittén haft överläggningar med ett antal

kommuner, landstingskommuner och centrala statliga myndigheter.

Kommittén har den 16 december 1977 avgett delbetänkandena (Ds Kn 1977:7) Minskad statskontroll över kommunerna = och landstingskommunerna, Underställning av beslut om lån och borgen samt (Ds Kn 1977:8) Miaskad = statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna, Underställning av brandordning. I anslutning till ovannämnda betänkanden har kommittén också presenterat en rapport (Ds

Kn:13 Skr 1978/79:103 366

Kn 1977:9) om forskning rörande statskontroll av kommunerna och landstingskommunerna. Vidare har kommittén den 6 juli 1978 avgett delbetänkandet (Ds Kn 1978:3) Ökat kommunalt ansvar för barnomsorgen.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

14. Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1976 med uppdrag att verkställa fortsatt utredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara (se Post- och Inrikes tidn. den 31 juli 1976): Ordförande: Svensson, Torsten V., departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1977) Ledamöter: Carlzon, Lars, pastor primarius Hedberg, Gösta, missionsföreståndare

Kollind, Hans O., krigsråd (fr.o.m. den 1 januari 1978) Nilsson, Per-Olof, förbundsdirektör Olsson. Sten G., stiftssekreterare

Smith, Jan, pastor Experter:

Arfvidson, Agnar, f. d. kammarråd (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Lundqvist, Lennart, landskapsarkitekt (fr.o.m. den 1 januari 1978) Sekreterare: Lenhammar, Harry K. W., docent (fr.o.m. den 19 augusti 1977) Lokal: Sturegatan 24, 4 tr., 11436 Stockholm, tel. 6376 12 (ordföranden), 67 44 04 (sekreteraren) Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse det II U 10.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden samt haft överläggingar med olika myndigheter som berörs av kommitténs arbete. I samarbete med Riksnämnden för kommunal

beredskap och berörda myndigheter och organisationer har en särskild arbetsgrupp bildats för frågan om omhändertagande av döda civilpersoner

i krig. Studieresor har företagits till Finland. Holland och Österrike. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

367 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:15

15. Kyrkoministerns stat-kyrka grupp (U 1976:15)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 april 1975 för

överläggningar med företrädare för svenska kyrkan om det framtida förhållandet stat - kyrka:

Ordförande: Sterzel, Fredrik A. C., statssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1976)

Ledamöter: Anderson, Hans A. T., sekreterare (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Edling, Nils P. J., f. d. avdelningschef (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Hallman, Eric R., överdirektör (fr.o.m. den 18 oktober 1977) " Lundgren, A. Carl-Eric, förbundssekreterare, f. d. led. av riksdagen

(fr.o.m. den 18 oktober 1977)

Rangnitt, F. Harald O., departementsråd

Experter åt staten:

Hagberg, A. Bertil, tf. byråchef

Hammarbäck, Sven Arne G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den i8 april

1977) Kalles, Lars-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Lövén, Bo C., hovrättsassessor (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Magnusson, Gunnar K. O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1975) Nordling, Lotty A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Pursche, C. Werner, landsarkivarie (fr.o.m. den 28 juni 1977)

Sellvall, L. Göran, kansliråd (fr.o.m. den 2 augusti 1977)

Thyblad, Tom F. F. T:son, rådman (fr.o.m. den I oktober 1975)

Wernlund, Stig A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Överläggningar har förts med ärkebiskop Olof Sundby och en kyrklig

arbetsgrupp, ärkebiskopens stat-kyrka-arbetsgrupp, med företrädare för olika kyrkliga institutioner. I arbetsgruppen ingår:

För biskopsmötet:

Nivenius, C. Olle B., biskop

Palmqvist, P. O. Arne, biskop

För Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Nilsson, Per-Olof V., förbundsdirektör

Öberg, J. Gustav, revisor

Kn:15 Skr 1978/79:103 368

För Rikskommitten för stiftstingen: Glimelius, Nils S.. kontraktsprost Hamilton, Carl G. H., lagman

För Riksförbundet Kyrkans ungdom: Lyttkens. Carl Henrik, rektor Åberg, Nils Erik, komminister

Experter åt kyrkan:

Lidin, Karl-Olof, rådman (fr.o.m. den I mars 1976)

Stolt, Lennart, direktör (fr.o.m. den 16 april 1977)

Sekreterare åt kyrkan:

Johansson, B. Sture, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 mars 1976) Statens kansli: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00, 763 13 35 (Rangnitt), 763 13 36 (Lövén), 763 13 31 (Hammarbäck), 763 1334 (Kalles).

Kyrkans kansli: Ärkebiskopens stat-kyrka-arbetsgrupp. Länsstyrelsen,

721 86 Västerås, tel. 021/11 02 00 ankn. 360 (Johansson). Deltagarna i överläggningarna har den 19 januari 1978 avgett betänkandet

(SOU 1978:1) Stat-Kyrka, ändrade relationer mellan staten och svenska

kyrkan, med bilagorna (SOU 1978:2), Kyrkans framtida organisation och

(SOU 1978:3), Utredningar i delfrågor.

Överläggningarna är därmed i huvudsak slutförda. Förnyat samråd skall emeliertid kunna förekomma mellan stat-kyrka-gruppen och de kyrkliga företrädarna under frågans fortsatta behandling.

16. Länsdomstolskommittén (Kn 1977:01)

Tiltkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att

utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m. m.:

Ordförande:

Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Sterzel, Fredrik A. C., statssekreterare (t.o.m. den 30 november 1978) Ledamöter: Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november

1978) Sandlund, Maj-Britt L., länsråd Styrud, S. Josef, tingsdomare (fr.o.m. den I december 1978)

AA

369 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:17

Sakkunniga: Carlbom, Olof F., förste länsassessor (t.o.m. den 18 oktober 1978) Eriksson, Kjell E., direktör Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. ers. för led. av riksdagen Lundborg, L. Åke, departementsråd

Palm, R. Elisabeth, expeditionschef

Sekreterare: Carlbom, Olof F., förste länsassessor (t.o.m. den 18 oktober 1978) Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 december 1978) Bitr. sekreterare: Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (t.o.m. den 30 november 1978) Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm,

tel. direktval 763 13 85 (Paulsson)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IT Kn 1.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tre

sammanträden. Kommittén har den 8 december 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:80) Länsdomstolarna.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

17. Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av allmänna ordningsstadgan: Särskild utredare: Neergaard, Erik A., rättschef Sakkunniga: Andersson, P. Gustaf, polisöverintendent Ericson, E. Gerhard H., kanslichef Pailmcrantz, Hans U., revisionssekreterare

Romson, Rolf, direktör

Svensson, Bo E., departementsråd

Sekreterare:

Bjurman, C. G. Ulf, hovrättsassessor Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. direktval 763 14 11 (Bjurman) Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 2.

24 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Kn:17 Skr 1978/79:103 370

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hällit fem

sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter. organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Utredningen har i maj 1978 avgett delbetänkandet (Ds Kn 1978:2) Kostnader för ordningshållning vid offentliga tillställningar m. m. Utredningen överväger att under år 1979 avge ett delbetänkande

angående vissa säkerhetsfrågor vid bl. a. skidsport, bad m. m. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

18. 1977 års oljeskyddskommitté (Kn 1977 :03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att undersöka i vad mån oljeutvinning i större skala i Nordsjön och

erfarenheterna från oljeutflödet i april 1977 vid borrplattformen Bravo på Ekofiskfältet bör föranleda ändring av de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren:

Ordförande:

Huss, Erik J., statsråd (t.o.m. den 26 oktober 1978)

Luthman, Gösta F., direktör (fr.o.m. den 6 december 1978)

Ledamöter: Bergander, Lilly K., led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen Luthman, Gösta F., direktör (t.o.m. den 5 december 1978)

Schött, Lars E., fögderidirektör, led. av riksdagen

Torwald, G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen

Sakkunniga: Bucht, Sven F. V., departementsråd Engdahl, O. Roland, gränschef Fahlin, Per G.. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 april 1978)

Stjernberg, E. Gustaf T., fil. kand.

Expert:

Kaudern, A. Gösta, civilingenjör (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Sekreterare: Måre, Mats O., förste länsnotarie Lokal: Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. direktval 031/60 58 73

eller 60 57 83 (Måre)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

371 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:20

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit tolv sammanträden.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

19. Utredningen (Kn 1977:04) för översyn av lagen om församlingsstyrelse

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att göra en översyn av lagen om församlingsstyrelse: Särskild utredare:

Stolt, Lennart, direktör Sekreterare:

Johansson, B. Sture, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal: Länsstyrelsen, 721 86 Västerås, tel. 021/11 02 00 ankn. 360

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 5.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1977 - oktober 1978 fört överläggningar med organisationer som berörs av arbetet med församlingsstyrelselagens översyn.

Utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1979.

20. Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av kommunalbesvärsprocessen m. m.: Ordförande:

Hamdahl, Bengt, regeringsråd (fr.o.m. den 18 november 1977) Ledamöter:

Sterzel, Fredrik A. C., statssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 18 november

1977)

Sakkunniga:

Riberdahl, Curt S., sektionschef (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sahlin, Jan E. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977) Sekreterare:

Börjeson, Sven, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 24 november

1977)

Lokal: Regeringsrätten, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 23 86 40 ankn. 378 (sekreteraren)

Kn:20 Skr 1978/79:103 372

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 3.

Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem

sammanträden. Vidare har kommittén under september 1978 företagit en studieresa till Finland.

Kommittén avser att omkring årsskiftet 1978-1979 avge ett delbetänkande

rörande instansordningen i kommunalbesvärsprocessen m. m.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

21. Kommunalrättsutredningen (Kn 1977 :06) för Stockholm

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977:

Särskild utredare: Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Sakkunniga: Calmfors, S. Hans, stadssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Ridderstrand-Linderoth, E. Inger A.. stadsjurist (fr.o.m. den 1 oktober

1977) Experter:

Sundberg, Erik D., f. d. drätseldirektör (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Waldenström, Hans G. W., kulturchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Sekreterare:

Roos, A. G. Thorbjörn, kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1978) Bitr. sekreterare:

Hilborn-Arnell, M. Ingegärd, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1978)

Lokal: Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel

763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 4.

Utredningen har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit fem sammanträden. Den särskilde utredaren har därutöver haft överläggningar med företrädare för Stockholms kommun och vissa myndigheter. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1979.

22. Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977 :07)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska frågor:

vg - ' Kommittéer: Kommundepartementet Kn:22

Ordförande: Lindencrona, Fredrik W. K., verkst. direktör (fr.o.m. den 18 november

1977)

Ledamöter:

Andersson, Leif, överförmyndare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Ericsson, Lars Eric, utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 november

1977)

Jonnergård, Gustaf, f. d. partisekreterare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1977) Jonsson, S. D. Anita, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977)

Zachrisson, Rune E., kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977)

Åstrand, Göran. kommunatlkonsulent (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga:

Anderson, Hans A. T., sekreterare (fr.o.m. den I december 1977)

Domargård, Tord V., sekreterare (fr.o.m. den I december 1977) Högdahl, Lars A., tf. departementsråd (fr.o.m. den 16 november 1978)

Jonsson, Olof E., sekreterare (fr.o.m. den I december 1977) Karlsson, H. Urban, förste sekreterare (fr.o.m. den I december 1977)

Lindquist, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd (fr.o.m. den 16 november

1978)

Sakkunnig med undantag av frågor som gäller kommunindelningsreformens

verkningar:

Bergqvist, Sven-Runo, departementsråd (fr.o.m. den I december 1977 t.o.m. den 10 november 1978)

Sakkunnig för frågor som gäller kommunindelningsreformens verkningar: Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd (fr.o.m. den I december 1977 t.o.m. den 15 november 1978) Expert: Birgersson, Bengt Owe, docent, föredragande i riksdagens konstitutionsutskott (fr.o.m. den 10 januari 1978) Sekreterare:

Geijer, Carl-Wedig G. O., kanslidirektör (fr.o.m. den 10 januari 1978)

Lokal: Munkbron 11, 2 tr., tel. 112738 (Geijer). Postadress: Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 6. Kommittén har under tiden november 1977 - oktober 1978 hållit sex sammanträden. Vidare har kommittén i samband med studiebesök haft

Kn:22 Skr 1978/79:103 374

överläggningar med företrädare för ett antal kommuner och landstingskommuner.

Kommittén har den 25 juli 1978 avgett delbetänkandet (Ds Kn 1978:5) Utvärdering av kommunindelningsreformen. Förslag till forskningsprogram. :

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

23. Kommittén (Kn 1978:01) med uppdrag att utreda frågor om kommunala företag m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med

uppdrag att utreda frågor om kommunala företag m. m.:

Ordförande:

Petrén, Gustaf, regeringsråd (fr.o.m. den 21 juni 1978) Ledamöter:

Gisslén, Axel. kommunalråd (fr.o.m. den 21 juni 1978)

Josefson, Stig A.. lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juni 1978) Sakkunniga:

Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 september 1978) Meyer, Lars, förbundsjurist (fr.o.m. den 21 juni 1978) Nyström, Lennart, kanslidirektör (fr.o.m. den 21 juni 1978) Regner, Göran I. F.. hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 september 1978) Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 21 juni 1978)

Sekreterare:

Graffman, Agneta C., hovrättsassessor (fr.o.m. den 6 november 1978)

Lokal: Munkbron 11. Postadress: Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Kn 2.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

24. Kommittén (Kn 1978:02) för fortsatt utredning av frågan om

medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i

kommuner och landstingskommuner m. m.:

Ordförande:

Hegrelius, Olov, f. d. regeringsråd (fr.o.m. den 5 oktober 1978)

ag | in Kommittéer: Kommundepartementet Kn:24

Ledamöter: Aspegren, Lennart, kansliråd (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Boman, Svante, hovrättsråd (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Borglund, Erik, lagman (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Gustafsson, Agne, universitetslektor (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Neergaard, Erik A., rättschef (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Sekreterare: Boman, Svante, hovrättsråd (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Lokal: Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberittelse del II Kn 3 och Kn 4. Kommittén avser att under år 1979 avge ett betänkande i huvudfrågan. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1979.

Skr 1978/79:103 376

Underbilaga

KOMMITTEKOSTNADER

JUSTITIEDEPARTEMENTET

1 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter Gi tusentals kronor)

mittens nr i be- t.o.m. 1977-07-01-1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! vuden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978 Utredningen (Ju 1973:11) om eventuell reformering

av det ekonomiska sank tronssystemet inom straffrätten 1979:11 660.6 182.5 1,0

Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övert-

taganden av svenska företag12 917,4347.658,3
Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)18 398,2175,737,0
Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)19 596 .6130,449,6
Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19)20 282198,137.6
JK-utredningen (Ju 1974:20)21 442,9266,022,7
Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05)26 239,5T72.620.7

Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågor ang.

mathällningen vid kriminalvardens anstalter 29 151,9 1.2 - Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01) 35 122,8 502,8 168,0

Summa 1 776,9 394,9

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1979 Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62) 1979: 1 1 647.3 2534 31,0 Samarbetsorganet (fu 1968:59) för rattsväsendets

informationssystem (SARI)2 8 291,07,555,4
Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)3 29729453,5552
Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)4 1672,9271,158,8

Utredningen (Ju 1972:04) ang. ny lagstiftning om

befordran med järnväg5 741,2185.33.6
Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)6 456,3135.919,5
Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)7 1095,4333.7175,8
Utredningen (Ju 1972:12) ang. företagsinteckning8 53143190,015,3
Produktansvarskommitien (Ju 1973:08)9 426,195,725,2
Hemfrörsäljningskommitten (Ju 1973:10)10 1 004,9324,839,7
Energirädet (Ju 1974:03)13- -=
Försäkringsrättskommitten (Ju 1974:09)14 522,0212,4522
Varumarkesutredningen (Ju 1974:10)15 263.7or38.3
Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)16 426,4181.12,9

Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram

17 479,0 56,9 39,5

(RIV)

1974 ärs bolagskommitte (Ju 1974:21)22 429,7159.350,5
Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)23 767,5159,344,8
Smähusköpkommittén (Ju 1975:02)24 308,1 25 353,5173,3 280,410,7 56.8

Arrendelagskommittén (Ju 1975 :04)

27 3034 145,2 20,8 Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06) 1975 ärs polisutredning (Ju 1975:08) 28 351.1 13,9 56,6

30 2222 159,9 85,7 Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04) 31 110.3 146,9 4,4 Datulapstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK) 32 4202 383 1 93.0

Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvärds-

styrelsens organisation m. m. 33 199,4 271,0 40,0

Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom

kriminalvården 34 108,2 1441 17,9

377 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

6 7 8 9 10 1i

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa? strativa kost- myndighet, nader institution m.m.

= - 7,0 = - 190,5

1,0 = - = = 406,9 10,8 - - = - 223,5 40,0 71,9 = 2,5 - 294,4 74 94,0 0,3 - -- 237,4 132 - - - - 301,9 23,8 - - - - 117,1

0,2 - 54 = -- 6,8 30,8 173,4 - 1,5 = 176,5 127,2 239,3 12,7 4,0 - 2 555,0

12,5 - 0,8 - 297,7

2,8 30,0 692,8 ' - 100.0 888,5

36,556,9-0,750,0652,8
11265,8--406,9
6,5==-195,4
4,3>-=-159,7
20,7=>-0.1-430,3
12.1>1,1-218,5
10,6->0,3-131,8
1,333,9-:-399,7
9,3672030,2-341,6
4,8>==43.1
0,1>0.2184,3
14,8=-0,1-111,3
18.8--0,2-228,8
10,2-3584--572,7
6,9=-0,2=191,1
32,938,9110,00,1=519,1
+,728,2:0.1-199,0
33,6=-1.7-105,8
9,0--0,4-255,0
5,7--1,7-158,7
44,1=233,524,7778.4
37,7-41.70,2=390,6
ta un NeI1i=

— oo wo

Skr 1978/79:103378
12345
1977 ars sexualbrottskommitté (Ju 1977:03)1979:3640,1213,896,7
Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)3729.2205130,5
Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05138S78188,844
Råttegängsutredningen (Ju 1977:06)3956.8303,050,9

Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare

för dödsbo i vissa tall40=144144
Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt4135,1154,721.4
Militäransvarskommittén (Ju 1977:09)4224.1272,914,5
Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)43234,949,7

Allmänna advokatbyräkommittén (Ju 1977:11)

(ABK)44- [21.334.3
Tomträttskommittén (Ju 1977:12)45143,925,4
Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)46131,312.2

Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga

frägor 47 196.2 17.3 Utredningen (Ju 1977:15) om rätten till arbets-

tagares uppfinningar 48 = 107,7 17,0 Sjölagsutredningen (Ju 1977:16) 49 82,4 -

Utredningen (Ju 1977:17) om förfarandet i vissa

disciplinärenden m. m. 50 - 52,6 9.0 1978 års vallagskommitté (Ju 1978:01) S1 51.8 21 Utredningen (Ju 1978:02) om vidgad ortspress-

annonsering m. m.5266,75.6
LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)53=17,4-
Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)?54 Summa-- 7 426,3- 1 379,0

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1978

Vattenlagsutredningen (Ju 1969:58) 1978: 3 2 913.1 3,3 3,1

Kreditköputredningen (Ju 1971:05) 6 1 227,5 1.6 1,9

1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling

av psykiskt avvikande 8 1 129,3 3.4

Utredningen (Ju 1972:05) ang. inskrivning av

rätt till luftfartyg m. m. 10 861,0 - =

Utredningen (Ju 1973:20) om personalens ar-

betsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter 18 608,5 120.0 26,5 Utredningen (Ju 1974:17) ang. översyn av

häktningsbestämmelserna26 541,952.941.4
Brottsskadeutredningen (Ju 1974:18)27 409,527.912.2
Rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07)36 468,144.032,3
Utredningen (Ju 1975:09) om kvinnlig tronföljd38 100,6 d. 14.0TS
Lagrädsutredningen (Ju 1977:02)46 Summa= 85,5 324.69.2 134,1

Kostnader från kommittéanslaget under budgetäret 1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m.m. Svenska ledamöter (Ju 1967:67) i Nordiska sam-

arbetsutskottet för kriminalstatistik 144,5 - - Nämnden (Ju 1968:67) för Europarådets

kriminologiska forskningsstipendier 3,8 - 3.4

Nordiska ämbetsmannakommitteén (Ju 1974:07)

för lagstiftningsfrågor 8,3 - Översyn av delgivningsverksamhetens organisation 32 = Arbetsgrupp 1 och 2 för fortsatt översyn av

kommitteväsendet 78,5 24,7 =

379 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

6 7 8 9 10 11

7.0 80,0 0.3 = 397,8 13.0 - | - - 2486 6,1 - > - - 199,3 56.7 - 2,9 - 413,5

39 - H 1524 20.9 - - 197,0 16.3 - = 0,7 - 3044 142 - = 71 - 305'9

33.6 je - - 0,9 - 190.1

- - ”

-171.9
”-- -= 0.1-143,5 203,6
16,2--0.4-141.3
6.1-==-89,1
7.1----68,7
25--56 4
6.6-8,321,75,5114,4
1.6--=19.0
592,0320,91 525,066,9155511 465,6
-88.8---95.2
-29,6--=33,1
-81.3-:-84,7
--0.4-0.4
14,8120,0---281,3
1854,01,00.9-158,0
3,041,5--84,6
3116---156,3
--=1.6.5
0,3----95.0
29,0492,11,01.3-982,1
==-=-3,4
02-—-=—02
1.4-1 002,3--1.006:9

1,0

- - - - 25,7

Skr 1978/79:103 380

Diverse myndigheter - 2 Diverse firmor - -

Diverse personer2.
Gemensamma kostnader282,81.7
Utestäende reseförskottSumma Summa totalt- 313.090 9 840,8on Sd 1913,1

I beloppet ingår lönekostnadspålägg. 2? Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader

(städning, telefon m. m.) samt sjukvärdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från ansla-

get Gemensamma indamal för departementen. 3 Kostnaderna bestrids från industridepartementets kommittéanslag. Se Kommittekostnader: Industridepartementet.

381 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

6 7 8 9 10 11

- m 2 - 50.0 50,0

. 30,9 - : : 30,9

1,6 = - - - 3,9

1.4 58.6 - 418,8 - 163,3

10.8 - - - - 10.8

16,4 89,5 1 002,3 418,8 50.0 1 895,1 164,6 1 141,8 2 541,0 491,0 205,5 16 897,8

Skr 1978/79:103 382

UTRIKESDEPARTEMENTET

1 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (1 tusentals kronor) mittens

nr i be- t.o.m. 1977-07-01 -1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978 Biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03)? 1979:2 1 045,7 2949 107,3

Utredningen (UD 1977:01) om det svenska

kullur- och informationsutbytet med ut-

landet 4 92,5 400,9 24,7

Summa 1 138,2 695,8 132,0

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingängen

av 1979

Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folk-

rättens regler om humanitet i krig 1979:1 389,8 98,0 6,9 Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01) 3 10,8 - 14.1

Kommitten (UD 1977:03) för de svenska förbe-

redelserna inför FN:s konferens om vetenskap

och teknologi för utveckling? 5 - 17.3

Utredningen (UD 1978:01) om tormerna för

stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinstituts (SIPRI) framtida verksamhet 6 - =

Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresenta-

tionen 7 -

Summa 400,6 98,0 38,3

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingangen av 1978 Utredningen (UD 1977:02) om Sveriges utvecklings-

samarbete på industriområdet? 1978: in I 43 56,7

Summa — 4,3 56,7

Kostnader frän kommittéanslaget under budgetäret 1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m.m. Beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till

afrikanska flyktingar och nationella befrielserörelser-43.
Svenska UNICEF-kommittén-7
Bradskande utredningar på nedrustningsområdet-
Summa-50,7

! | beloppet ingar lönekostnadspäligg.

2 Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvärdskostnader (va 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids fran ansla-

get Gemensamma ändamål för departementen. .

3 Kostnaderna bestrids av andra medel än kommitteanslaget.

383Kommittékostnader: Utrikesdepartementet
67891011
Resersättning Tryckning KonsultationerÖvriga admini- strativa kost- naderBidrag till myndighet, institution m.m.Summa?
99,091.397,0260,5=716,0
13.4--14,3-453,3
112,491,397.040,8-1169,3
2,7---1,0-108,6
--=---14.1
0,1-ne--17.4
2,8--1.0>140,1
60,831,59,515,5>178,3
60,831,59,515,5-178,3
0,9----=
846-22,0-100,0
9,5-22,0-100,0

Skr 1978/79:103 384

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

] 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mittens

nr i be- t.o.m. 1977-07-01-1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978 Försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1965:20) 1979: 1 30822 407.2 113,4 Försvarets gymnasicutredning (Fö 1975:02) (FGU) [0] 344,2 231,0 52,8 Utredningen (Fö 1977:04) om överföring av civil-

försvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till

andra myndigheter 1i - Li 52,5

Summa 3 426,4 639,3 218,7

Kommittéer som fortsatter sin verksamhet vid ingängen av 1979

Militära pensionsaldersdelegationen (Fö 1971:04) 1979: 2 486,1 76.8 =

Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) (FLU-74) 3 1492,9 396,0 128,3

Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05) 4 209,1 20143 43,3 Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatta ar-

betet om kvinnan i försvaret (BKF) 5 386,5 133,8 16,3 1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03) 7 125,4 1.0 26,5

Värnpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01) (VIK) 8 2,7 23,2 94,2

Utredningen (Fö 1977:02) rörande datasystemens

särbarhet, särbarhetskommittén (SARK)9=146.547,8
Fredstandvärd -80 (Fö 1977:03)1011,1143,445,9
Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) (FLIK)2-69.436,1
1978 ärs försvarskommitté (Fö 1978:02) (FK-78)13-21,8-

Delegationen (Fö 1978:03) för samordning av ny

befälsordning (SamD NBO) 14 - -

Civilmilitärutredningen (Fö 1978 :04) (CMU) 15 2 = - Hälso- och sjukvärd i försvaret (Fö 1978:05)

(HSP) 16 - - -

Folkrättskommitten (Fö 1978:06) 17 = - -

Summa 2 713,8 12132 438,4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången

av 1978 Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning . .

(Fö 1971:01) 1978: 2 1369.0 0,6 -

Ledningsgruppen (Fö 1971:03) för fortsatt utveckling av försvarets planerings- och programbudgetsystem (PPBG) 3 871,3 - = 1974 ars försvarsutredning (Fö 1974 :04) 7 1 744 4 7,3 = Utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m. m. inom värnpliktsutbildningen 12 1512 0,5 - Utredningen (Fö 1976:01) om statsbidrag till

fritidssysselsättningar för värnpliktiga 13 25,8 - 55

Summa 4 161,7 8,4 55

385Kommittékostnader: Försvarsdepartementet
6791011
Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini-strativa kost- naderBidrag till myndighet. institution m.m.Summa?
72.0=-20,6-613,2
24.1-1,637,9-347,4
7,0-0.1=60,7
103,1-1,658,6-102143
--24,8=101,6
97,8==66,1=688,2
0,9-=6,1+251,6
29,756.3=2.0-238,1
0,2-0,2=27,9
48,8-=17,1-183,3
19,1=170,428,1=311,9
5,00,210.2=204,7
19,3-=9,7=134,5
0,7--6,7=29,2
221,556,570,4171.0-2 171,0
==--=0,6
-- -- -2,0 =- -2,0 7,3
-=-=0,5
14--0,2-7,1
14--22-17,5

25 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Skr 1978/79:103 386

Kostnader från kommitteanslaget under budgetåret 1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Diverse myndigheter 131.2 Diverse firmor Diverse personer 262,3 Oc

Gemensamma kostnader un Su Utestående reseförskott

Summa 393,5 13, 'n

! I beloppet ingår lönekostnadspålägg. ? Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnäader

(städning, telefon m. m.) samt sjukvärdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen.

387 Kommittékostnader: Försvarsdepartementet

67891011
---131,2
0.1--0.1
6.1----2775
27287,80,12956
8.8----88
18,3-287,80,1-713,2

Skr 1978/79:103 388

SÖCIALDEPARTEMENTET

1 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mitténs

nr i be- t.o.m. 1977-07-01--1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m.m! voden!

Kommittcer som avslutat sin verksamhet under 1978

Barnmiljöutredningen (S 1973:08)1979: 4 1 153.165,2-
Pensionärsundersök ningen (S 1974:06) (Pu)9 2 390,5404,220,9
Regionsjukvärdsu tredningen (S 1974:07)10 875,9347,4124,4
Hälsovardsstadgeutredningen ($ 1974:08)11 2 040,4298,157.4

Ledningsgruppen (S$ 1974:11) för försöksverksam-

het inom sorvialvärden 13 683,0 126,8 12,3

Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkotikafrägor 22 36,4 253,0 13,4 Utredningen (S 1977:08) om frågan om kontinuitet

i kontakterna mellan patient och läkare i den öppna

vården m.m. 24 -- 188,7 39,0 Utredningen (S 1977:09) om verksamheten vid Sta-

tens bakteriologiska laboratorium (SBL)25=92,219,8
Utredningen ($ 1977:11) om läkemedelsinformation27-81,416,5
Läkemedelskontrollutredningen ($S 1977:18)34-79,07,8

Utredningen (S 1977:20) med uppdrag att se över

priskontrollen av läkemedel 36 - 177,8 -

Summa 7 179,3 2013,8 311,5

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1979

Socialdepartementets sjukvärdsdelegation (S 1966:39) 1979: 1 2471,1210,363,3
Pensionskommitténs ($ 1970:40)2 2 149,6223,598,5
Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)3 1 339,1582,948,1
Familjestödsutredningen (S 1974:01)5 1 715,7491,353,9
Medicinalansvarskommittén (S 1974:02)6 1 001,9303,2127,7

Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdan-

stalters personalorganisationsutredning (S 1974:04)

(NEPO) 7 478,5 44,1 36,6

Delegationen (S 1974:05) för social forskning 8 714,5 309,1 69,2 Utredningen (S 1974 :09) beträffande sjukvård i

livets slutskede (SLS) 12 754,4 390,3 -

Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02)

(SSU)14 664,8418,348,9
Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)15 239,5470,850,9
Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg16 300,4287,231,1
Utredningen (S 1976:05) om sjukvärden i krig1728,7171,073,6
Prostitutionsutredningen (S 1977:01)182,3175,245,2

Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre

organisation 19 - 112,0 27,3

Tobakskommitten (S 1977:03) 20 - 54,3 14,6

Utredningen ($ 1977:04) om narkotikamissbrukets

omfattning 21 10,5 249,9 29,1

23 - 174,5 11,4 Utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall

Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den all-

männa försäkringen m.m. (ALLFA) 26 = 322,7 24,8

28 - 620,2 5,1 Omsorgskommitten (S 1977:12)

. 29 = 5,0 21,2 Fluorberedningen (S 1977:13)

Utredningen (S 1977:14) om huvudmannaskap för

30 - - 4,0

Karolinska sjukhuset

389 Kommittékostnader: Socialdepartementet

6 7 8 9 10 11

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa?

strativa kost- myndighet,

nader institution

m. m.

12,7=-==17,9
17,1271,568,4=-782,1
127,1-=0,8=599,7
41,9=-0,1=397,5
26,2=11,90,1--177,3
54,83,48,02,9-335,5
31,7=0,10,6-260,1
0,3===--112,3
17,9=-4,3=120,1
13.1=39,20,6--139,7
8,8=:1.3-87,9
351,6274,9127,610,7-3 090,1
3,3=-0,2--2771
50,978,637,50.2=489,72
29,746,1-2.1--708,9
46,3=80,97,2-679,6
14,297,0=0,4=542,5
4,7-=:-85,4
26,2==:-=404,5
9,2-2,74,2406,4
46,0-=-=513.2
69,5=o-1,9-593.1
28,89,160,85,0-422.0
69,20,112,1Hi=327,1
29,5--0,95,6=256,5
15.1-75,01,1230,5
3,0-ne-71,9
12.624.728,954-350,6
9,735.00,4=231,0
66,4=262,70,9=677,5
110,712,954,67,1=810,6
19.0-1,04,6=50,8
2,6--1,2-7,8

Skr 1978/79:103 390 1 2 3 4 5

Texttelefongruppen (S 1977:15)31- -212
Ensamförälderkommittén ($ 1977:16)320,14,0
(TH X-utredningen (S 1977:17)3385,018.4

Beredningsgruppen för det internationella barnäret

(1978:19) 35 42,0 22,5

Undersökning ($S 1977:21) av de homosexuellas

situation i samhället 37 - 29,5 - 1978 ärs tandvärdstörsäkring (S 1978:01) 38 - 99,4

Organisationskommittén (S 1978:02) för försäkrings-

rätterna 39 108,4 16,0 Försöksverksamhet (S 1978:03) inom läikemedels-

området 40 = -

Sjukpenningskommitten (S 1978:04) 41 - -

Faniljevärd för missbrukare (S 1978:05) 42 = -

Summa 5 980,3 966,6

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före

ingängen av 1978

Arbetsgrupp (5 1975:05) för behandling av vissa frågor

i anledning av betänkande om föräldraförsäkringen 1977:2384,95,3-
Handikapputredningen (S 1966:38)1978: 1 3 042,920,31,0
Socialutredningen (S 1969:29)3 7 161,878,050,6
Sjukvärdskostnadsutredningen (S 1970:32)4 1058,4 184,7
Arbetsgruppen för social information (S 1975:01)17 5 078,759,017.3

Utredningen (S 1977:05) om vissa frågor rörande

sjukvärd för äldre 28 8,2 46,7 21,5

Summa 16 434,9 394.0 90,4

Kostnader frän kommittéanslaget under budgetäret

1977/78 för sakkunniga biträden inom departe-

mentet m. m.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande

(NUU) 703,2 70,3 Statens handikappräd 625,1 31,9 Diverse myndigheter n = Diverse firmor 14,6 Diverse personer 80,4 4,5

Gemensamma kostnader112,1-
Utestående reseförskottSumma Summa totalt- 1529.8 9 923,5106,7 1 475,2-

! I beloppet ingår lönek ostnadspålägg.

? Hyreskostnaderna for kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade loka och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga depertement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen.

391 Kommittékostnader: Socialdepartementet

6 7 8 9 10 11

1,7 = - 22,9

0,8 - = 6.2 1,3 -

8.4 0,i - - 40,0 151,9

8.1 36.0 19,5 0,3 128,4

0,9 - = 0,2 - 30,6 8,9 - = 108.3

8,6 - 0,7 - 133,7

704,5 304,6 672,4 49.7 - 8 728,2

1,2 - - - - 6,5 6,8 - - 0,5 - 28,6 6,7 422,2 - - 557,5 0,8 -- - = 185,5 0,8 428,4 14,5 - - 520,0

12,4 1,8 175,1 0,3 - 257,8 28,7 852,4 189,6 0,8 - 1 555,9

56,5 0,1 7,9 15,9 - 853,9 56,9 91,8 1,3 116,5 - 923,5

- -- 110,0 - 2 470,6 2 580,6

- = - - - 14,6

-==84,9
-9.1-237,4-358,6
21,7---21.7
135,1101,0119,2369,8247064 832.2
1 219,91532,91 108,8431,12 510,618 202,0

Skr 1978/79:103 392

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

1 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mittens

nr i be- t.o.m. 1977-07-01-1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön m. m.! Dagar-

voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978

Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)1979: 2 1033,3114,132.0
Trafikpolitiska utredningen (K 1972:07)4 2 518,7261,3131,6
1975 ars Öresundsdelegation (K 1975 :06)7 4 307,471,8228,0
Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09)9260,181.155,8
Körkortsutredningen (K 1976:02)11195.7229,842.8

Utredningen (K 1976:04) om vissa bidrags- och författ-

ningsfråpor avseende cykeltrafiken 12 9,1 - 35,6 Utredningen (K 1977:03) om huvudmannaskap för

driften av Göta kanal 15 = 5,5 19,5 Särskild utredare (K 1978:01) med uppdrag att överväga

frägan om huvudmannaskap för viss drift av Nora

Bergslags järnväg | 18 - = 28,5

VTI-utredningen (K 1978:04). Översyn av statens väg-

och trafikinstituts verksamhet och finansiering 21 - - 21,8

Summa 763,6 595,6

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1979 Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38) 1979: 1 294,0 - =

Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings-

och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märk-

ning av olja i fartyg (UMOF)?3 539,7-8,5
Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)5 572,8106,043,8
Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07)6 1 802,5338,71134

Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda

vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar 8 18,4 - 3,7

Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjlig-

heterna hos vissa atfärsverks och myndigheters

verkstadsrörelser m. m.10 232,1422,63,6
SMHI-utredningen (K 1977:01)1324,22,230,0
Typbesiktningsutredningen (K 1977:02)1421,3149,841,5

Utredningen (K 1977:04) angående vissa container-

frågor 16 - 122,8 23,2 Sjöfartpolitiska utredningen (K 1977:05) 17 - 442,9 14,1 Särskild utredare (K 1978:021 med uppdrag att ta

upp överläggningar med Stockholms läns lands-

ting om flygplatsfrågan på lång sikt i Stockholmsregionen 19 - - -

Särskild utredare (K 1978:03) med uppdrag att se

över lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmak-

tens fartyg 20 - =

Särskild utredare (K 1978:05) med uppdrag att göra en

= - -

översyn av sjöfartsverkets sjökortsframställning

Summa - 15844 281,8

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1978

1969 års vägutredning (K 1970:35)1978: 3 891,937,3=
Sjöräddningsutredningen (K 1970:42)4 377,011,52.4
Bilarbetstidsutredningen (K 1972:08)7 918,9-12,1
Stockholmsregionens allmänflygutredning (K 1975:08)13 481,413,14,7
Brommautredningen (K 1976:03)17 678,8 Summa0,7 62,68,3 27,5

393 Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

6 7 8 9 10 11

Resersältning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa? strativa Kost- myndighet, nader institution m.m,

20,8 - = 0,7 = 167,6 22,4 61.5 100,7 7,5 - 585.0 124,9 - 904.4 1.0 J.410,0 920,1 15,2 = - 1,9 - 154,0 16.9 -- 113,2 0,6 = 276,9

11.1 - = = 46,7

9,9 = 2,3 - 37,2

2,6 = - 0.1 = 31.2

4,2 ne 30,0 = - 56,0

228,0 61,5 1 024.2 11,8 ./.410,0 2 274,7

- = 117,9 = - 126,4 9,0 = - 2,7 - 161,5 23,7 - 41,1 - ne 516,9

2 = - - 3,7

17,5 - - 1,9 => 445,0 28,8 - 25,6 2,1 - 89,3

36,1 - 25,6 27 - 235,0

28,5 - - - 174,5

19,4 - 2,7 27,0 > 506,1

0.4----0,4
163,4-194,834,4-2 258,8
=67,9-0,6-105,8
--":-13,9
z2|-=12,1
2,591.3-=-111,6
3,0215,0339,8--566,8
5,5374,2339,80,6=810,2

Skr 1978/79:103 394

1 2 3 4 5 Kostnader frän kommitteanslaget under budgetåret 1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Stängselnämnden (K 1976:A)0,2-
Diverse personer-186,3
Gemensamma kostnader=83.0
Utestäende reseförskott- Summa -= 269,5-

Sakkunniga i nordiskt lagstiftningsarbete m. m. Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordisk

kommitté för trafiksäkerhetstorskning (NKT) 227,6 2,5 35,4 Nordisk kommitté (K 1967:38) för transportekonomisk

forskning (NKTF) 475.8 46,0 33.2

Nordiskt trafiksäkerhetsraåd (K 1971:02) (NTR) 333,1 0,3 38, Nordisk ämbetsmannakommitté (K 1971:04) för

transportfrågor (NÄT) 274,5 - 98,8

Svenska sakkunniga (K 1971:051 inom Nordisk

kommitté för vägtrafiklagstiftning (NKYV) 115.4 = 4,3

Nordisk bilteknisk kommitté (K 1975:03) (NBK)18.8--
Summa-48.8210,4
Summa totalt= 2728)91 115,3

! 1] beloppet ingår lönekostnadspälägg.

? Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departernent) bestrids från anslaget Gemensamma ändamäl för departementen.

Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartementet med 39,3 tkr. 1977/78. Kostnaderna bestrids av kommundepartementet med 39,3 tkr. 1977/78.

395 Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

6 7 8 9 10 11

= - - 1.0.6 - 1.0,4

- - = - = 186,3 => - 847,8 35,5 e 966,3 2.0 : - - - 2,0 2,0 - 847,8 34,9 = 1 154,2

8,8 0,7 = 0,9 - 48.3 26,6 = = 0,2 8,2 114,2

31.6-3,5-J23,550.6
49,60,223,2ne151,8
5.71--=-10.0
8,7----8,7
131,00,93,54,3115,3383,6
529,9436,62410,186,0.|.425.36 881,5

Skr 1978/79:103 396

Ekonomidepartementet

1 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor) mittens nr i be- t.o.m. 1977-07-01 -1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lon Dagar-

m. m.! voden!

Kommittcer som avslutat sin verksamhet under 1978 1968 års kapitalmarknadsutredning (11 1969:59) 1979: 1 703,3 55.6 65,5 Kommittén (E 1976:02) med uppdrag att utreda

frågan om behovet av framtida folk- och bostads-

räkningar 6 57,6 465,2 40,2

Utredningen (E 1977:02) om lönsparande 9 - 82,2 23,9 Statistiska centralbyråns framtida behov av utrust-

ning för automatisk databehandling (E 1977:04) 11 - 177,1 6,7

Summa 760,9 780,1 136,3

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid

ingängen av 1979 Utredningen (Ii 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro 1979: 2 35,4 - 40,3 Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02) 3 9,5 -

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och

kapitaltillväxten4 1 120,5731,855,5
Finansieringsbolagsk ommitten (Fi 1975:08)S63,4-42,0
Banklagsutredningen (Fi 1976:04)718,112.0S1,8

Utredningen (É 1977:01) ang. statistiska centralbyråns

uppeiftsinsamling 8 - 104,9 28,2 Kommittén (E 1977:03) med uppårag att utreda

med valutaregleringen sammanhängande spörsmål 10 - - 14,2 Utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen

om försäkringsrörelse m. m. 12 = 59.2 10,0

Summa 1 246,9 907,9 242,0

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1978

Utredningen om enkronemyntets metallinnehåll1978:7
(E 1976:01)13,8-6,8
1975 ärs längtidsutredning (Fi 1975:A)1036,9 Summa 1 050,7= --— 6,8

Kostnader från kommitteanslaget under budgetåret

1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

= = — Diverse myndigheter

Diverse personer = 0,5 =

Gemensamma kostnader = 0,7 -

Utestående reseförskott-==
1978 års långtidsutredning (EF 1978:LU)Summa Summa totalt= - 3 058,5172,9 74,1 762,1= - 385,1

! I beloppet ingår lönekostnadspälägg.

2 Hyreskostnaderna för kommittcer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamäl för departementen.

397 Kommittekostnader: Ekonomidepartementet

6 7 8 9 10 11

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa?

strativa kost- myndighet,

nader institution

m.m.

22,5 322,3 250,0 1.4 717,3

23,9 - - 6,4 - 535.7 2,1 = = - ee 108,2 2,3 - : 1.4 - 187,5 50,8 322,3 250,0 9,2 - I 548,7

- = - 40,3

33.0 = 28,5 16,9 - 865,7 5,5 58,5 ne : - 106.0 0,3 - - - 64.1 6,1 - 4,6 - 143,8 3,0 = - 17,2

- - - - = 69,2 47,9 58,5 28,5 21,5 = 1 306,3

2,6 - - - 9,4

2,6-—-——-9,4
-==--.1.400,0.1.400,0
---::-0,5
-=-0,7-14
0,8==o-0.8
3,812,1338,30,3=427,4
4,612,1338,31,0./.400,030.1
105,9392,9616,831,7.1.400,02 894,

Skr 1978/79:103 398

BUDGETDEPARTEMENTET

1 2 3 4 å

Kommitténs benämning Kom- Utgifter fi tusentals kronor)

mittens nr i be- t.o.m. 1977-07-01 -1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978 Sakkunnig (Fi 1973:02) med uppdrag att utreda

trågan om förvaltningen av Drottningholms

kungsgärd 1979: 6 9.0 - 20,8

Revisions- och rationaliseringsutredningen (Fi

1974:02) 7 138.6 125.8 9.0 Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga

personalutbildningens fortsatta inriktning och

organisation 8 445,5 77.1 51.4 Organisationskommitten (B 1978:04) för statens

arbetsgivarverk 22 - -

Summa - 202.9 81,2

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid in-

gangen av 1979

1969 ärs punktskatteutredning (Fi 1970:57) 1979: I 564,1 112,8 26,

Mecrvärdesskatteutredningen (Fi 1971:05) 2 330,0 173,0 28,2 Utredningen (1i 1972:06) om underställning av

avtal 4 :- - =

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m.

i skatteprocessen 5 1 255,5 210.6 94,3 Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) 9 525,5 267,8 41,1 Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänste-

pensioner1060,7=72.1
Företagsobeständskommittén (Fi 1976:03)11380,9476,650,5
1976 ars fastighetstaxeringskommittöce (Fi 1976:05)12118,4139.082.0
Förvaltningsutredningen (B 1977:01)1356.6748,9226,0
Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)14=62,428,0
Stämpelskatteutredningen B 1977:06159.4129,727.1

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda

frågan om lokalisering av ny verksamhet till Väster-

bottens län 16 = 94.3 17,6

Monopolutredningen (B 1977:08) 17 = 180,9 16,8 Delegation (B 1977:09) för företagens uppgiftlämnande

m. m.18-731,97,8
Dagspresskommitten (B 1978:01)19-117.7:
Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)2025,1-
Konsultexportutredningen (B 1978:03)21-21,82.0

Utredningen (B 1978:05) om ätgärder vid beskattning

for att främja forsknings- och utvecklingsinsatser 23 = - -

Förhandlare (B 1978:06) för förhandlingar med Solna

kommun om vissa markfrågor, m. m. 24 - - Utredningen (B 1978:07) om realbeskattning av räntor

25 . =

och kapitalvinster, m. m.

Summa = 3 492,5 719,6

399 Kommittékostnader: Budgetdepartementet

é 7 8 9 10 11

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini-strativa kost- naderBidrag till myndighet, institution m.m.Summa?
2.1--=22,9
0,3=-1,9137.0
20,3=62,01,3-212,1
22.7=-32-372,0
15,8:=-154,7
21.013,80,5-236,5
103.3-0,1=408,3
36,5- --- -- -345,4 72,1
100,8-=--627,9
30,6-35,00,1-286,7
30,217523,6-1 083,9
3,8--:-94,2
4,5=-0,2161,5
19,6-32,90,2-164,6
---6,0-203,7
40,04,9109,0893,6
15,0--1,1-133,8
-1,1-26,2
=>-0,1=23,9
421,118,7143,1122,0-

4 917.0

Skr 1978/79:103 400

1 [ ww + un

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av

Utredningen (P1 1959:37) om universitetens egendoms-

förvaltning 1978: 1 - : = Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) 3 3 115,9 328,9 90,1 Utredningen (Fi 1971:01) om beskattning av utländ-

ska artister4 637,2112,627,1
Livförsäkringsskattekommitten (Fi 1971:07)6 15197243.034.6
1972 års skattevutredningen (11 1972:02)1979: 3 2 971,6447,8118,7
Kustovervakningsutredningen (11 1974:04)1978:12249 .411.8

1976 ärs kommunalekonomiska utredning

(Fi 1976:06) 21 477,0 576,7 172,1 Utredningen (B 1977:02) om vissa personaladministrativa informationsbehandlingsfrägor 23 44.4 2,2 5,8 Utredningen (B 1977:03) om bokföringen inom

jordbruket 24 - 15,7 Utredningen (B 1977:04) om vissa organisatoriska

frägor Med anledning av olika reformer inom arbets-

rättens område 25 106,1 27.5

Summa - 1 630,1 492,2

Kostnader från kommitteanslaget under budgetäret

1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet

m.m.

Diverse myndigheter---
Diverse personer:8.18,8
Gemensamma kostnader-224,3-
Utestående reseforskott- Summa -232,4- 8,8

"1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

> Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader

(städning, telefon m. m.) samt sjukvärdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från ansla-

get Gemensamma ändamål för departementen.

401 Kommittékostnader: Budgetdepartementet 6 7 8 9 10 11

5,6 -- - - - 5,6

46,72454125,70,3.-8371
-34,7-0,6-176.6
2,7----80,3
58,6133,61.412-161,3
-----11,8
68,0310,684.30,2-12119
0,3----8,3
1,82,3--19,8
0,49,9115,1--259,0
1841734,2328,82,3-3 371.7
--400,0400,0
3,6--=20,5
1.8--26,4-252,5
25,5---25,5
30,9--26,4400,0698,5

26 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Skr 1978/79:103 402

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

i 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mitténs

nr i be- t.o.m. 1977-07-01--1978-06-30 rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978 Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och

kommunerna (SSK)1979: 4 5431,3757,976,6
Skeppsholmsgruppen (U 1975:03)71,173,22,5
Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02)13119,6198420,0

Förhandlare (U 1976:08) för förhandling om

utformningen av en utställninpgsersättning

inom det statliga området 15 - 82,3

Utredningen (U 1977:06) om vissa vardutbild-

ningar inom högskolan — VÄRD 77 22 686,5 106.4

Obligatorieberedningen (U 1977:11) 27 120,8 = Utredningen (U 1978:02) om skyddslagstiftning

rörande forskning om hybrid-DNA 29 - -

Summa 1 836,8 287,8

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid

ingängen av 1979 Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

(EF, 1965:54) för universitet och högskolor

(LUP-kommittéerna) 1979: 1 10 800,7 12874 182,3 Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om

avtalsrättsliga frägor på undervisningsomrädet

(AUU-sakkunniga)2: -
Universitetsrestaurangkommitten (U 1970:46)3 2959312384 3,8
Bibelkommissionen (U 1972:07)5 1616.7 1 713.442.8

1974 års lärarutbildningsutredning tU 1974:04)

- LUT 74 6 3 438,7 1 256,2 111,5 Beredningen (U 1975:05) för internationellt utbild-

ningssamarbete 8 669,9 Sn4 4 20,7 Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation

och statistik för högskolan (STUDOK) 9 507,3 379,2 30,2

Studiestödsutredningen (U 1975:16) 10 1 262,0 657,9 35.0

Styrelsen för (U 1975:17) sekretariatet för

framtidsstudier? 1] 3 566,4 739,1 - Folkbildningsutredningen (U 1975:19) 12 1249.1 832,2 54.0

Utredningen (U 1976:04) om läromedets-

marknaden (ULÄ) | 14 333 1 1 116,5 64,8

Gymnasieutredningen (U 1976:101 16 345,5 1097,8 74,7

Svenska delegationen av Finsk-svenska ut-

bildningsrådet (U 1976:11) 17 14,1 17.8 Arbetsgruppen (U 1976:12) för vissa frågor rö-

rande De Blindas förenings biblioteksverksamhet 18 6,8 = Utredningen (U 1977:03) om kvinnliga skolledare 19 0,9 198,5 42 Liärartjänstutredningen (U 1977:04) 20 21.2 788.8 6143 Videogramutredningen (U 1977:05) 21 19.1 343,5 43,2

Utredningen (U 1977:07) om museijärnvägsföreningar2372,212.7
Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning24-13,2
Uppslagsverkskommittén (U 1977:09)2593416,1
Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrägor2659,62,5
Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01)28924,9-
Utredningen (U 1978:03) om gäststuderande m. m.29 Summa- - 11 3802- 790,8

403 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

6 7 8 9 10 11

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa? strativa kost- myndighet, nader institution m.m.

66,3 0,2 441,3 20,3 = 1 362,6 : - - - -- 175,7 19.6 - - 5,2 16.0 259,2 - = = - 82,3 76,0 32,5 1,2 32,6 - 935,2 10,8 0,3 = 5,0 = 136,9 0,3 04 = - 0,7 173,0 33,4 442,5 63,1 16,0 2 852,6

199,7 - - 61.0 - 1 730,4

0,2 - = = = 0,2 8,6 = 21,7 5,3 = 177,8 67,7 0,2 = 69,3 es 1893,4 151,8 - 11,6 60,0 - 1 591,1 147,5 - 29,7 37,0 - 739,3 39,1 = = 7,8 :- 456,3 11.7 93,2 - 12,4 = 810,2 -- = = = - 739,1

124,1101,0161,434,221 306,9
71.01,3215,627,7-1496,9
68,92=34,3=1 275,7
45,7---63.5
----=6,8
22-oc1,=211,9
80,20,914,8-946,0
10,80,8=12,8-411,1
9,30,2--0,3-94,7
=0,3=-=13,5
7,20,5-2,3-119,5
12,6=--=74,7
1,60,7-3,9-101,1
1 059,9199,1440,0390,1-14 260,1

Skr 1978/79: 103 404

1 2

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före

ingangen av 1978

Organisationskommittén (U 1970:60) för högre

musikutbildning (OMUS) 1978: 5 5 582,9 579,6 207,8

Organisationskommitten (U 1970:62) för högre

teknisk utbildning och forskning i övre Norr-

land | . 6 2 207,5 66,8 24,7

Utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete

(SIA) 17 7 278,6 =

Utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta

verksamheten med radio och television inom ut-

bildningsväsendet9 1 544,796,4:
Forskningsrädsutredningen (U 1972:02)10 1 785,8177,223,5
Folkhögskolcutredningen (U 1972:08)13 2 087,9TA-
1973 ars betygsutredningen (U 1973:01)14 1 288,71,9-
Utlandsskolutredningen (U 1974:03)15 499,815,3
Foörskarutbildningsutredningen (U 1974:06)17 1693,8417,619.4

Organisationskommitten (U 1974:07) för riks-

antikvarieämbetet och vissu muster 18 412,0 5,5 18,9

Radioutredningen (U 1974:08) 19 2417,5 136,3 =

Utredningen (U 1975:01) rörande viss klinisk odontologisk verksamhet 21 178,8 = 22,9 Centrala organisationskommittén (U 1975:04) för högskolereformen (H 75) 23 1 243,6 4,0 4,8 Biblioteks- och dokumentationssumverkanskommittén (U 1975 :06) (BIDOK) 25 SO1,6 156,2 21,3 LUP-utredning (U 1975:07) 26 202,6 1,5 15.4 Organisationskommitten (U 1975:08) för Umeå högskoleregion 27 815,3 25,3 9,9

Organisationskommitten (U 1975 :09) för Uppsala högsk oleregion 28 827,1 6,6 21.6

Organisationskommittén (U 1975:10) för Stock-

hölms högskoleregion 1978:29 12S7,9 26,3 31.0 Organisationskommitten (U 1975:11) för Linköpings högskoleregion 30 687,0 83 24,1 Organisationskommittén (U 1975:12) för Göte-

borgs högskoleregion 31 938,0 5,6 3,8 Organisationskommittén (U 1975:13) för Lund/

Malmö högskoleregion32 1 113,56,327,1
Flektronmusikutredningen (U 1975:15)3496,513,5=
Voksenäskommitten (U 1975:18)3742,6--=
Massmedieforskningsutredningen (U 1975:22)40543,16,6-

Utredningen (U 1976:01) ang. praktisk-teologisk

utbildning 41 112,9 - 52

Kulturtidskriftsutredningen (U 1976 :03) 1977:54 137,8 78.6 -

Organisationskommittén (U 1976:07) för forsk-

ningsråden 1978:45 199,9 4,3 12.7 Svenskt medlemsorgan (U 1976:13) för IASA 50 - 13,5 Kommittén (U 1976:14) för att förbereda det

svenska deltagandet i Unescos konferens om

miljövårdsutbildning år 19775112,020,629,8
Organisationskommitté (U 1976:16) för bildandet|
m. m. av Sveriges Utbildningsradio52338,925,67,6
Utredningen (U 1977:01) om skyldighet att leve-|
rera pliktexemplar av tryckt svensk skrift m. m.5353,038,119,0
Litteraturstödsutredningen (U 1977:02)54 Summa152,970,5 1 991.09,5 573,5

405 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

6 7 8 9 10 11

183.946,1 -2,0 -40,9 -. -1 060,3 91,5
-222,8---222,8
6,9----103,3
32223.04,53,5-434,9
-==072-7,3
0,120.91,0-239
H47.1=on-42.4
9.11894-13,4-648.9
0,71,5--26,6
0.553,9-9,2199.9
7,8---30,7
-=52.2--71.0
24,562,41,33,0-268,7
03=JAG-15,6
12,3--6.9-54,4
3,00.4-5437,0
0,6--0.3-58.2
5,01.1---38,5
8,1--1,9-19,4
2,322-6.0-43.9
0418.6=0,2-32.7
0.212.0=-12,2
”-2=6.6
-- -- --- -5,2 78.6
0,5--0,1-17.6
i----13.5
13.811,7-1.8-77.7
9.9--1.8on44,9
0,6----57,7
980,9-1,2-91.9
303,5902,673,094,2-3 937,8

Skr 1978/79: 103 406

Kostnader frän kommitteéanslaget under budgetaret

1977/78 för sakkunniga bitråden inom departementet

m.m.

Kulturrådet 2296 - -

Svenska Unescorädets arbetsutskott 2332 10,3 174,3

Ambetsmannakommitteén (U 1971:14) för nordiskt

kulturellt samarbete271,2=19,6
Barnfilmrådet65,1,833,5
Energi och samhälle?1 812.013.7
Vård -76192,76.3

Utredningen (UD 1977:01) angående det svenska

kultur- och informationsutbytet med utlundet 3,8 33,9 -

Forskningsrädsnämnden 61 2.8 5,6

Arbetsgrupp för beredning av frågor för. nutur-

vetenskaplig och teknisk utbildning 651 -

Omsorgsstudien? 6,5 - Fragor rörande normbildning och normöverföring i

skolan2,7-
Diverse myndigheter:
Diverse personer107,8-
Gemensamma kostnader17

Utestäende reseförskott

Summa 312,6 133,0 Summa totalt 15 520,6 1 785.1

Y I beloppet ingär lönekostnadspälägg. ? Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beraåknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids trän ansla-

get Gemensamma ändamål för departementen.

3 Kostnaderna bestrids trån anslaget Framtidsstudier (D 45).

407 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

6 7 8 9 10 11

= = 54,0 54,0 n - 27,0 - - 03 : 111,9 16.6 - - = - 36.2 14,7 - - - - 50,0 - : - - 294,0 367,7

- - - - - 6,3

- - 33,9

= - 43,3 2,9 - 54,6 0,2 65,3

= - - - - 6.5

32 - 0.4 0.1 - 84

- 100,0 - 21423 2 242,3 1.0 = > - - 108,8

89.3 . 302.4 2 3934

35,3 35,3 100.0 89,3 143,7 305,7 2 490,3 3 574,6 ' 636,4 1 2244 1 099,2 853,1 2 506,3 24 625,1

Skr 1978/79:103 408

JOÖRDBRUKSDEPARTEMENTET

I 2 3 4 S

Kommittens benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor?

mittens

nr i be- t.o.m. 1977-07-01-1978-06-30

rältelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978 Utredningen (Jo 1971:08) rörande kostnaderna

för miljövärden1979:3 18 091,7 299,588,3
1973 års skogsutredning (Jo 1973:06)6 2 377,6 107.194,2
1973 ärs fiskevattensutred ning (Jo 1973:07)7 1 420,5 508.471,2
1975 ars växtföradlingsutredning (Jo 1975:06)11 278,0 106,648,2

Kommittén (Jo 1976:03) för de svenska förbere-

delserna inför FN:s vattenkonferens 12 300,1 117,9 30,1 Utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksam-

heten tor djur 16 28,7 -- 13.0 Utredningen (10 1976:11) om utbyggd avbytar-

service inom jordbruket 19 18,1 1,5 70,9

Renhällningskommittén (Jo 1977:01) 20 12.3 1,4 70,7 Utredningen (Jo 1977:07) om förutsättningarna

för olympiska vinterspel i Sverige är 1984 26 9,6 125,5 29,6 Fjällsäkerhetsutredningen (Jo 1978:02) 29 = 45,2 26,2

Summa 22 536,6 13131 542,4

Kommitteer som fortsätter sin verksamhet vid ingängen av 1979

Lokal- och utrustningsprogramkommitten (Jo 1966:31)

för jordbrukets högskolor 1979: 1 611,3 1,7 53,4

Naturvårdskommittén (Jo1970:28) 2 1 193,9 1731 31,0 Förhandlingsgruppen (So 1973:03) för renskötsel-

anläggningar4509.30,171,7
Genbankutredningen (Jo 1973:04)5340,8-39,6
Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03)8360,688,929,5
Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)9434,54,186,1
1974 ärs trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)10305,246,3102,4

Utredningen (Jo 1976 :04) om den regionala la-

boratorieverksamheten 13 115,0 63,8 44,1 Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skörde-

skadeskyddet 14 131,2 121,38 85,8 Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljö-

skyddslagstiftningen15116,0 228,862,9
Utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter1722,238,855.3
Hjälmarutredningen (Jo 1976:10)1824,6 126,1!20,6
Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)211.3-67,6

Utredningen (Jo 1977:03) um vissa utbildningstrågor

på veterinärmedicinens område 22 2 102.838 64,3

23 2,4 - 79,0 Jakt- och viltvärdsberedningen (Jo 1977:04)

Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal rörande forskning och utvecklingsverksamhet på

de jordbrukstekniska och skogstekniska områdena

samt rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling

m.m.24--14,2
Kommittén (Jo 1977:06) för vattenplanering25 27- - 112,891,550,0 27,5

Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

409 Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet

6 7 8 9 10 11

Reseersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidragy till Summa”

strativa kost- myndighet,

nader institution

m. m.

1,7 - 46,6 1,2 - 437,3 40,1 112,1 717,7 - 1 071,2 50,6 1,6 28, 0,6 = 660,7 15,5 94,4 - 0,6 = 265,3

= - - 1.4 149,4 4,6 - - - 17,6 22,7 1,3 53,6 -- - 150,0 31,1 26,3 -- - - 129,5 16.4 0,8 43,2 0,1 - 215,6 20,6 = -- 0.1 . 92,1 203,3 236,5 889,4 4,0 - 3 188,7

LI = - 56,2 29,6 - 60.0 - = 293, 47,7 1,2 - 1,2 121,9

13,0 - - 0,2 - 52,8

24,8----143,2
27,237,3-0.1-154,8
112.6-12.00,7=274,0
18,5----126,4
43,0--1,3251,9
39.4--=-331,1
91,9=-0,6186,6
15,21,6105,3=-268,8
17,5----85,1
14,52,156,40,8-240,9
13,613-0.1-94,0
0,13,2---17,5
42,3=11.40,150,0245,3
71L78,82,3140,0300,2

Skr 1978/79:103 410

1 2 3 4 5

Naturresurs- och miljoutredningen (Jo 1978:01) 1979:28 : 39.8 - Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport uv

lufttöroreningar 30 -- -

Summa 4 168,3 12404 985,0 Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången

av 1978

Jaktmarksutredningen (Jo 1968:31)1975: 1 1 326,70,1-
1972 ärs jordbruksutredning (Jo 1972:04)1978: 4 2 829.6 112.6-
Emåutredningen (Jo 1974:02)9305,5 3.134,2

Örganisationskommitten (Jo 1974:06) för beredningen

av vissa frågor om den framtida organisationen av

växtskydidsverksamheten 1977:12 200,2 72,3 -

Utredning (Jo 1975:03) om åtgärder för att mot-

verka de negativa eftekterna av svavelutsläpp 17 59.0 Sakkunniga (Jo 1975:05) med uppdrag att förhand-

la om inrättande av ett företag för behandling av

miljöfarligt avfall 1975:22 7,9

Tiskerikommitten (Jo 1975:07) 1978:14 528,5 2,6 85,4

Utredningen (Jo 1976:01) om registrering av fritids-

bätar . | 1978:15 131,9 19,4 47.1

Energi- och miljökommitten (Jo 1976:02) 16 7381 95.3 17,8

Summa 6 127,7 305,4 244,5

Kostnader från kommittcanslaget under budgetäret 1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m.m. Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) - 1 .065.0 159,7 11,0

Miljödatanämnden (Jo 1974:A) = 12 553,1 1 467,6 17.0 Arbetsgrupp (Jo 1977:A) för vissa frågor om

dammbyggnader - -

Diverse myndigheter m. m.-:=
Diverse personer= 2727=
Gemensamma kostnader72,5=
Utestående resetförskottSumma Summa totalt13 618,1 1973,5 46 450,7 4 832.4---- 28,0 1 799,9

! I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

> Hyreskostnaderna tör kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen. Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg av jordbruksdepartementets andel (39,3 tkr. 1977/78) redogörelsen till kommunikationsde-

partementet.

411 Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet

6 7 8 9 10 1 0,9 = - : - 40,7 1,1 = = = = 1,1 S6T1 48,4 2539 74 190,0 3 286,2

0,1 - - 0,2 7.4 - = - 120,0 10,2 17,5 33,2 98,2

= 72,3 10,2 - = - 1.0.2

2,7 - = - - 2,7 29,6 58,1 50,6 = - 226,3 1,8 27,4 - 0,6 = 96,3

24,4273,742,52,5-516,2
76,0376,7126,33,1=1 132,0
13,3--2,3-186,3
96,9142,52533,1155,22 784,57 196,8
10,4-61,7-=72,1
--830,6188.01 018,6
6,3----=280,0
-12,975,09,3=169,7
11,0=--=11.0
137,9155,43 500,4166,82972,58 934,5
978,3817,04 770,0181,33 162,516 541,4

Skr 1978/79:103 412

HANDELSDEPARTEMENTET

Il 2 3 4 5

Kommitténs benamning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mittens

nr? i be- t.o.m. 1977-07-01 1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978

Hotell- och restaurangutredningen (H 1974:01)1979: 3 713,2105.i92,9
Skrothandelsutredningen (H 1974:04)4 800,6425,7
Konkurrensutredningen (H 1974:05)5 910,9226,946,4
Reklamationsutredningen (H 1976:02)8 168,6125,768,2

Utredning om regional konsumentpolitisk verksam-

het (H 1976:04)10 125,583,446,3
Exportfinansieringsutredningen (H 1977:01)11 131,4208.635,8
Skodelegationen (H 1977:02)12 127,7147,012,7
Sydafrikautredningen (H 1977:04)14 45,3241,479,9

Utredning (H 1977:06) för begränsning av före-

tagens verksamhet i Sydafrika 16 68.1 11,5

Summa 1631,9 393,7 Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid

ingången av 1979

Patentpolicykommittén (H 1969:10)1979: 1 1 046,1--0,7
1972 års lotteriutredning (H 1972:03)2 1 447,0501,659.3
Städbranschutredningen (H-1975:02)6 325,6213,4--
Utvärdering av prispolitiken (H 1975 :06)17 282,9195,8104,9
Insynsutredningen (H 1976:0279 222,7186,597,0

Utredning (H 1977:03) om utjämning av regionala

och lokala prisskillnader på eldningsolja och ben-

sin13 110.4335,018,9
Sjöövervakningsutredningen (H 1977:05)15 35,2132,63,0
Resegarantilagutredningen (H 1977:07)1739,4-
Serviceföretagsutredningen (H 1977:08)18==
1978 års tullagsutredare (H 1978:01)19--

Utredningen (H 1978:02) om Öst Ekonomiska

Byrän 20 : -

Summa 1 102,7 233,8 Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1978

Affärstidsutredningen (H 1975:05)183,7-24,2
Utredning (H 1976:01) om insamlingar194,9 Summa2342 234,2- 242
413Kommittékostnader: Handelsdepartementet
67891011
Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini-strativa kost- naderBidrag till myndighet, institution m. m.Summa?
[CR0,419.3=217,8
5,424-433,5
3,9187,42,1466,7
23.1-1,911.2-230,1
12,51948,8=170,4
6,00,288,813,8-353.2
126,1ne217,70,5-504,0
45,;30,4217.4-382,6
14,80,2-0,6=95,2
235,4207,6308,876.1-2 853,5
-0,2-=-0,9
41,2oo-4,5-606,6
1,4386,98,0=609,7
8,60,54,8314,6
4,5-:0,9=288,9
10,00,4-0,3-364,6
17.80.50,9-164,8
-0.4:0.440,2
4,10.5--45
46.41,8387415,3-17874
4,046,4 :---| 174,6
0,930.3=0,9-266,3
4,916,7-0.9-340,9

Skr 1978/79:103 +4

Kostnader för kommitteanslaget under budgetäret

1977/78 för sakkunniga bitraden inom departementet

m. m.

Diverse personer 1944 -

Gemensamma kostnader 9,9 Utestäende reseförskott - :

Summa 204,3 -

Summa totalt 3 674,7 711,7

! ] beloppet ingar lönekustnadspåläagg.

? Hyresköstnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvärdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamäl tör departementen.

415Kommittékostnader: Handelsdepartementet
67 -8 -9 -10 -11 194.4
-82.7-57.6:1502
12.7----12.7
12,782.7-57,6-357,3
340,6369,0696,2154,4-5 946,6

Skr 1978/79:103 416

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

1 2 3 4 5

Kommitténs benamning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mittens

nr i be- t.o.m. 1977-07-01- 1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m.! voden'!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978 Lagerstödsutredningen (A 1974:07) 1979: 3 337,9 18,0 46,6

1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän ar-

betslöshetsförsäkring 4 1444.6 518.6 47,8

Utredningen (A 1974:10) om arbetskraftsförhällan-

den inom jordbruks- och trädgärdsnåringen 6 223,1 85,1 53,2

Summa - 621,7 147,6

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1979

Fxpertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksam-

het i arbetsmarknadstrågor1979:1 1 140,1357,932,7
Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)2 4 523,8 1664,2157,2
Delegationen (A 1974:09) för arbetstidstfrågor5 594,789,139,8
Utlanningslagsutredningen (A 1975:04)7 340,3307,757,1

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning

(FE 1FO) 8 250,1 229,3 23,5 Utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården och

den yrkesmedicinska verksamheten 9 169,9 367,4 94,8

Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02) 10 201,8 162,5 67,1

Kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om

jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m. J1 643,2 1212.8 91,1

Kommittén (A 1977:01) för översyn av anställ-

ningsskyddslagstiftningen 12 = 35,0 17,0

Utredningen (A 1977:02) av vissa frågor på semester-

rättens område 13 - 59,9

Översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning

(A 1977:03) 14 = 34,9 =

Delegation (A 1978:01) för ungdomens syssel-

sättningsfrägor (DELFUS)15-54,518,1
Kommitten (A 1978:02) om organisation för skyddat| 16=116.322,5

arbete m. m. (NOSA)

Utredningen (A 1978:03) av vissa frågor på arbetsomrädet (UFA) . 17 - -

Utredningen (A 1978:04) om organisation för yrkes- 18 - 18.1 2,2 inriktad rehabilitering (NYR) Utredningen (A 1978:05) med uppdrag att utreda data- 19 - = = teknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö

Särskild utredare (A 1978:06) med uppgift att göra

en utredning om fördomar och diskriminering i 20 = 2 — fråga om invandrare m, tl.

Summa - 4 709.6 623,1

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1978

Utredningen (A 1975:03) om företagareföreningarna 1978:10 323,54.0-
Utredningen (A 1975:01) om företagsutbildningen8 1238.3 9 235,853,6 3,129,8 12,3

Utredningen (A 1975:02) om näringshjälp m. m.

Summa - 60.7 42,1

417 Kommittékostnader: Arbetsmarknadsdepartementet

6 7 8 9 10 11

Reseersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa”

strativa Kkost- myndighet, nader institution m. m.

0,6 - - 65,2

28,8 = 2,0 = 597,2

5,6 = = 143,9

35,0 - - 2,0 - 806,3

30,5 = 12,3 3,5 -- 436,9

267,8 409,9 418,8 74,9 87,0 3 079,8 15,0 - 25,0 4,6 - 173,5 17.3 30,9 19,8 0,7 - 493,5

10,1 = = 3,7 266,6

62.3 = 80,2 3,8 = 608,5 7,6 40,0 2,1 2 279,3

127,8 288,6 128,2 83,7 150,0 2 082,2 10,8 - 18, 1,5 - 82.4 - 0,5 - 60,4 = = = = - 34,9 3,5 = = 76,1 357,9 = = 0,9 1 386,0 1 583,6

0.1 - - 0,1 - 20,5

670,7 769,4 702,4 180,0 1623.0 9 278,2

;=-==4,0
4,1113,62,00,3--203,4
-16,3---31,7
4,1129,92,00,3-239,1

27 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Skr 1978/79:103 418

1 2 3 4 5

Kostnader från kommitteanslaget under budgetäret 1977/78 för sakkunniga biträden inom departemen-

tet m. m, Arbetsmarknadsradet (A 1975:A) - - 15,5 Invandrarrädet (A 1975:01) - 4,5 5,7 ILO (A 1976:A) = 26,3 20.4 Nämnden (I 1976:0) för styrelserepresentation (NFS) = - 0,7 Diverse firmor - - =

Diverse personer 382.3 -

Cremensamma kostnader 48,8 - Utestående resetorskott - --

Summa - 461,9 42.3 Summa totalt = 5 853,9 8551

t I beloppet ingär lönekostnadspålägg. ? Hyreskostnaderna för kommittéer även som vissa andra icke närmare beraknad lokal- och expenskostnader (städning. teleton m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamal för departementen.

419 Kommittékostnader: Arbetsmarknadsdepartementet

6 1 8 9 10 HH

I Kr AA ben In

ne -

LR I

VR SA

a I oc da DI

a -— — [SE] 2

MK toa tin

Sött!

47,3 89.4 - 386,9 - 1027, oc 757,1 988,7 704,4 569,2 1623,0 11-351. PS

Skr 1978/79:103 420

BOSTADSDEPARTEMENTET

1 2 3 4 5

Kommittens benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mittens

nr i be- 1. 0. m. 1977-07-01 -1978-06-30

rättelsen 1977-06-30 Lön Dazarm. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1978

Läncunderlagsgruppen (In 1966 :27) 1979: 1 1 951.1 76,9 29.4

Utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem

m. m. i vissa industriområden 4 22228 249,6 38,8 Bostadssociala delegationen (B 1975:01) 6 1 044,0 947,2 47,0

Summa 5217,)9 1 273,7 115,2

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid in-

gången av 1979

Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansicring 1979: 2 771,7 58,4 Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk .

riksplanering 3 1 197,7 = 4,5 Fxpertgruppen (B 1974:06) tör forskning om

fysisk planering och bebyggelse5 545,8140,220,2
Kartutredning 78 (Bo 1977:01)7-62,96,3
Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01)8-=-
Vattenöverledningsutredningen (Bo 1978:02)9 Summa- 2515222,3 22548,5 97,9

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före in-

gången av 1978 Utredningen (B 1974:01) rör vattenkraftutbyggnader

i norra Norrland1977: 6 1262,2=
Gatukostnadsutredningen (B 1975:02)1978: 8 518.6 Summa 1 780,8127,2 127,210,9 10,9

Kostnader fran kommittéanslaget under budgetåret

1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet

m.m.

- = = Diverse myndigheter

-- = 22.8 Diverse personer

Summa - - 22,8

Mb beloppet ingär lonekostnadspälägg. | - -

2 Hyreskostnaderna för kommiticer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (stadning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 6,5 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för statsdepartementen.

421 Kommittékostnader: Bostadsdepartementet

6 7 8 9 10 1i

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa”

strativa kost- myndighet,

nader institution

m. m.

93 - 32,8 - 148,4

12,1 116,4 23,1 18,8 = 458,8 80,1 0,2 5,4 10,7 = 1 090,6 101,5 116,6 61,3 29,5 - 1697,8

-----58,4
0,6--==5.1
13,415,1150,02,440,0381,3
3,10,6---72,9
-0,8--=0,8
4,9=---35,7
22,016,5150,02440,0554,2
2,848,150,00,4=239,4
2,848,150,00,4-239,4
----100,0100,0
-----22.8
==-=100,0122,8

Skr 1978/79: 103 422

INDUSTRIDEPARTEMENTET

I 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mitténs

nr ibe- 1. 0. m. 1977-07-01 -1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! voden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under är 1978 Utredningen (1 1975:10) om vissa frägor vid av-

veckling av gruvdrift i Adakrältet1979: 877.6=26,8
Redovisningsutredningen (I 1976:02)967.470,920.1
Energikommissionen (I 1976 :05111 1 900,1 3 929,9496,1
1977 ars hemslöjdsutredning I 1977:05)1552,011.0

Utredningen (1 1977:07) om statsföretags

verksamhetsinriktning och mål 17 166,2 6,3 Organisationskommitten (I 1977:08) för

bildandet av regionala utvecklingstonder 18 59,3 48,2 Brypggeriutredningen (1 1977:09) 19 - 24,5

Summa 2 045,1 4 278,3 633,0

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingängen av år 1978

Expertgruppen (In 1967:24) för regional ut-

redningsverksamhet 1979: 1 12 036.9 1283,0 108,3 Sveriges internationella byggnadskommittå!

(In 1970:34)2197,2:4,7
Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02)3 1 717,1 680,5124,6
Energisparkommittén (1 1974:05)4 14 971.6 1 083,283,0
Företagsdemokratirådet (I 1975:01)5252,7£8,620,9
Delegationen (1 1975:02) för energiforskning6 2923,9 1 599,1100,8
Läkemedelsindustridelegationen (1 1975:09)7614,4 149,722,7
Norrbottendelegutionen (1 1976:04)10168,8 375,91244
Kooperationsutredningen (I 1977:01)1263,8 398,536,1
Delegationen (1 1977:02) för glesbygdsfrågor1348,4 209,814.4

Delegationen tl 1977:03) med uppgift att be-

handla sysselsättningsproblemen i Göteborgs-

regionen 14 121.0 113.2 Utredningen (1 1977:06) om de internationella

investeringarnas näringspolitiska effekter 16 79.3 -

Utredningen (I 1977:10) om vissa frågor rörande

standardisering 20 48,4 - Utredningen (1 1977:11) om omställbara eldnings-

21 9.4 anläggningar m. m.

1978 ärs mät- och kalibreringsutredning (I 1978:01) 22 - 17 Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04) 1979:Ju 54 4.6 -

Summa 32 994,8 6 101,0 760,8

423 Kommittékostnader: Industridepartementet

6 7 8 9 10 1i

Reseersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini- Bidrag till Summa?

strativa kost- myndighet,

nader institution

m. m.

3,7 - 12,8 - = 43,3 0,5 - 34,5 4,3 - 130,3 1 010.7 974,2 10 814.4 551,6 30,0 17 806,9 7,8 - 2,7 = 73,5

bl - 117,4 12,1 - 303,1

3,6 - 47,3 92,8 251,2 6,0 - 5,2 = - 35,7 10334 9742 11 031,6 663.5 30,0 18 644,0

131,4 57,3 445,5 105,0 708,8 2839.3

17,7 - Il - - 33,5 38,5 127,9 = 17,4 988,9 98.9 1 529,5 1567.5 4 415,6 - 87777 67,7 - 216,7 0,9 364,8 96.2 417,6 613,5 118,0 i. 182 2927,0 9.0 - - 6,2 - 187,6 206,4 6,9 1 200,8 67,4 - 1 981,8 30,1 = 44,5 15,1 - 524,3 42,6 = = 10.2 277,0

1.6 - 164,2 0,1 = 400,1

3,2 = 6,5 1,8 - 90,8

0,1 0,7 0,9 - SO,

0,7 - - - - 10,1 6,5 = 3,5 - - 17,7 2,3 - 52,0 6,2 = 65.1 752,9 21392 4 326,5 4 764,8 690,6 19 535,8

Skr 1978/79: 103 424

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingangen av är 1978

STU-kommitten (1 1974:06)1978: 5 1 258,0 134.127.3
SINFDOK-utredningen (1 1975:04)8594,7 327.933,3
Studsviksutredningen (1 1975:05)9557.6

Organisationskommitten (1 1975:06) för havs-

resurstrågor10210.224.89,5
Byggkoncentrationsutredningen (1 1975:07)11292,6 117.421.8
Billingenutredningen (1 1976:03)17582,283.628,6

Utredningen (I 1977:04) om begränsning av un-

vändningen av el för uppvärmningsandamäl 23 -- 49.8 41.3

Summa 3 495,3 737.6 161.8

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Näringspolitiska rädet (i 1969:A)34,111,6 2
Byggbranschrädet (1 1973:B)634,2 166,525,8
Skogsbranschrådet (I 1973:0C)1 9264 510,925,3

Svensk delegation (1 1974:A) att inga i svensk-finsk

samarbetsgrupp för främjande av ekonomiskt sam-

arbete mellan Sverige och Finlund 49,3 = 3,3 Stälbranschradet (I 1974:B) 1 250,8 169,7 20.6 Svensk delegation (1 1976:A) att ingä i svensk-norsk

kommitté för energi- och industrisamarbete 53,5 = 47.9 Delegationen (1 1976:B) för informationssystemet

företag —-samhälle 987.6 423,8 44.0 Nämnden (1 1976:0C) för styrelserepresentationsfrägor 11.8 2 16,2 Analysgruppen (I 1976 :D) för undersökning av

vissa varvsfrägor552,9 1.0.7
Regionalpolitiska rådet (I 1977:A)--
Teko-branschrädet (I 1977:B):10,6
Bilindustriutredningen (I 1977:C)136,10,9
KBS-projektet Karnbränslesäkerhet (I 1978:A)12,9-
Diverse myndigheter m. m.-
Diverse firmor-=
Diverse personer124,47,3
Gemensamma kostnader109,8=
Utestående resetförskottSumma 5 500,6 1 665,7-- 201,9

! I beloppet ingär lönekostnadspålägg.

2 Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) sumt sjukvärdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamäl för departementen.

425 Kommittékostnader: Industridepartementet

6 8 9 10 11

0,2 51,5 - 0,9 = 214,0

8,6 62,4 32,7 1.3 466,2

I - - 0,3 0.3

0.1 1. 35,5 4,3 44,7 - 0,7 188,9

25,5 87,2 411 4,3 270,3

0,7 11.2 75,0 0.8 - 178,8 39.4 257,0 1488 9.4 - 1 354,0

- 45,0 - 56,6

-0267,2546-265,3
20,71,9321,05,4885,2
0,6-=--3.9
6,432,1947,52,61178.9
6,0=-0,1=54,0
17,136,81357,92,5=1 882,1
====>16,2
-----1.07
2,0---2,0
1.1---11,7
40,3-2,016,9-196.2
28.648,21.0.90,7
--81.10,34 050,04 1314
=3,81 761,441=1 769,3
10,418,4160,5
-5.4654,8149,2-919,2
61,1----61,1
194,380,25 304,5187,74 050,011 684,3

Skr 1978/79:103 426

KOMMUNDEPARTEMENTET

1 2 3 4 5

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mittens

nribe- t.o.m. 1977-07-01-1978-06-30

rättelsen 1977-06-30

Lön Dagar-

m. m.! vuden!

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under

1978 Indelringslagskommittén (Kn 1974:04) 1979: 6 185,5 118.1 71.0 Utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av

länsstyrelsernas planeringsavdelningar och ad-

ministrativa enheter m. m. (OPAL) 10 27,1 32.8 42,6

Summa 212,6 150,9 113,6

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingängen av 1979

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal be-

redskap1979: 1 495,56,736,1
1968 ärs kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)?2 1592,63,5100,1
1969 års psalmkommitte (U 1970:47)?3 910,955,882,8

Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandför-

svarsutbildningen m. m.4 155269.442.0
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)5 515,3102,517,2
Utredningen (U 1974:10) om andlig värd”766.44,317,4
Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)8 1 122,6622,887,8
Fögderiutredningen (Kn 1975:02)9 201,1156,114.1
Länsdemokratikommitten (Kn 1976:04)114,579,6126,2
Byråkratiutredningen (Kn 1976:05)1265,8596,846,9
Statskontrollkommitten (Kn 1976 :06)1319.982,755.8
Kyrkoberedskapskommitten (U 1976:02)'140,3264,81,7
Kyrkoministerns stat -kyrka grupp (U :976:15)”15 1 587,4 1 076,2112,3
Länsdomstolskommittén (Kn 1977:01)1652,975,149,6
Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)1750,7143.010,5
1977 års oljeskyddskommitté (Kn 1977:03)18-86,725,2

Utredningen Kn 1977:04) för översyn av lagen om församlingsstyrelse 19 = - 20,2 Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05) 2 = 79.0 -

Kommunalrättsutredningen för Stockholm

(Kn 1977:06) 21 - - -

Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) 22 - 110,2 16,2

Kommittén (Kn 1978:01) med uppdrag att utreda frågor om kommunala företag m. m. 23 = -

Kommittén (Kn 1978:02) för fortsatt utredning av

frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner 24

Summa 6 841,1 3 620,2 862,1

427 Kommittékostnader: Kommundepartementet

67891011
Reseersättning Tryckning Konsultationer Övriga admini-strativa kost- naderBidrag till myndighet, institution m.m.Summa?
4.385,3=5,1=283,8
104,5Lil=17.7-208,7
108,896,4-22.8492,5
12,2----55,0
76,1-=20,1-204,8
69.2-53,7-261,5
28,72:14,31.1=155,5
34,520,6213,7L3=389,8
15.4-17=-44,8
38,20,3=15,3=764,4
10,3--0,3-180,8
82,5=-5,2=293,5
34.11,22411,860,0753,2
30,8--0,8=170,1
7,5--13.8-287,8
116,7270,3--25,5-1 601,0
26.112-0.4-158,4
4,5--0,3-1583
14.5==04-126,8
2,0---=22,2
--0,72,482,1
1.8=--1,8
20,39.1155,8
625,4299,6238,8161,560,05 867,6

Skr 1978/79:103 428

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före

ingangen av 1978

Utredningen (C 1970:29) om den kommunala

demokratin 1978: 3 3 469,0 139,1 28,1

Kronofogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03) 7 463.2 2,8 26,9

Summa 3 9322 1419 55,0

Kostnader från kommittcanslaget under budgetäret

1977/78 för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Referensgruppen för folkrörelsefrägor2,019.3=
Frsättning till utredningsmän i indelningsfrågor=0.571
Utestäende reseförskott- Summa 2,0-- 20,3- 71

Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fräga om metoder för märk-

ning av olja i fartyg är kommundepartementets andel 39,3 tkr 1977/78, se redogörelsen till kommunikationsde-

partementet.

! I beloppet ingår lönekostnadspälägg. > Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvärdskostnader (ca 6,5 milj. kr. för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamäl för departementen. 3 Kostnaderna har bestridits med förskott ur kyrkofonden. + Kostnaderna har bestridits av utbildningsdepartementet t. o. m. utgången av budgetäret 1977/78.

429 Kommittékostnader: Kommundepartementet

67891011
11.586.3-2,8-267.8
3656.8---90.1
15,1143,1-2,8-357,9
1,647.6- -- -- -69,0 76
3,7----3,7
5,347,6--=80,3

Skr 1978/79:103 430

Betänkanden utkomna från trycket under år 1978

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan . Att främja regional utveckling. Bilagestaten och svenska kyrkan. Kn. del. I. ta - Stat — kyrka. Bilaga I. Kyrkans framtida 48. Konkurrens på lika villkor. B. organisation. Kn. 49. Energi. Hälso-miljö- och säkerhetsris- . Stat— kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar ker. 1.

i delfrågor. Kn. 50. Ny vårdutbildning. U. . Skolplanering och skolstorlek. Faktare- 51. Svensk trädgårdsnäring. Jo.

dovisning och bedömningsunderlag. U. 52. KBB besluten närmare människorna! - Föräldrautbildning. S. n.

Ny skogspolitik. Jo. 53. Förbud mot investeringar i Sydafrika. - Skog för framtid. Jo. - Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. 54. Personregister — Datorer — Integritet. - Ny konkurrensbegränsningslag. H. Ju. . Barnets rätt. I. Om förbud mot aga. Ju. 55. Att sambo och gifta sig. Ju. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. 56. Kultur och information över gränserna. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Ud.

Bilaga 1. E. 57. Resor till arbetet. A. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. 58. Organisatoriska frågor inom länsstyrel-

Bilaga 2—4. E. sen. Kn. . Arbete åt handikappade. A. 59. JK-ämbetet. Ju. - Praktikfrågor— åtgärder i ett kort per- 60. Arbetsmarknadspolitik i förändring. A.

spektiv. U. 61. Biståndets organisation. Ud. . Regional konsumentpolitisk verksam- 62. Regionalpolitiska stödformer och styr-

het. H. medel. A. . Energi. I. 63. Riksdagens insyn i statliga företag. J. - Öresundsförbindelser. K. 64. Översyn av vallagen 1. Ju. . Öresundsförbindelser. Bilaga A. Rit- 65. Skolan. En ändrad ansvarsfördelning.

ningar. K. U.

. Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konse- 66. Andelsbolagslag. Ju.

kvenser för företag och hushåll. K. 67. Nya bolagsregler m. m. Ju. . Bemanning av fartyg. K. 68. Industri till Norrbotten. I. - Energi, strukturomvandling och syssel- 69. Upphovsrätt I. Fotokopiering inom un-

sättning. A. dervisningsverksamhet. Ju. Växtförädling. Jo. 70. Regionsjukvården. S. . Ny renhållningslagstiftning. Jo. nn. Regionsjukvården. Huvudbilaga I — . Etablering av miljöstörande industri. Medicin och onkologi. S.

Bo. . Regionsjukvården. Huvudbilaga 2 — Hälso- och sjukvårdspersonalen. S. Kirurgi. S. 27. Fortsatt körkortsreform. K. 13. Kontroll av utländsk företagsetablering - Kvinnors förvärvsarbete och förvärvs- i Sverige m. m. Ju.

hinder. A. 74, Husläkare. S. . Arbete i jordbruk och trädgård. A. 75. Fiska på fritid. Jo. . Brand inomhus. Bo. 76. Stat—kyrka. Remissammanställning. . Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgif- Kn.

ter. K. 77. Högre regional ledning. Fö. - Ny indelningstlag för kommuner, lands- 78. Långtidsutredningen 1978. E.

tingskommuner och församlingar. Kn. 79. Förslag till undersökning om hushåll, - Ordningsvakter. Ju. bostäder och sysselsättning 1980. E. . Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. 80. Bättre miljöskydd I. Jo.

Ju. 81. Anställning av arbetshandikappade i 35. Regional utvecklingsplanering, länspla- stat och kommun. Slutrapport från för-

nering, vidgad länsdemokrati. Kn. söksverksamhet i Jönköping, Pieå och . Arrenderätt 1. Ju. Stockholm. A. . Hotell- och restaurangbranschen. H. . Läkaren och den svårt sjuke patienten. . Jämställdhet i arbetslivet. A. . Föräldraförsäkring. S. . Sjukvården i krig. S. . Tvistlösning på konsumentområdet. H. . Instansordningen i kommunalbesvärs- . Statlig personalutbildning. B. mål. Kn. 2. Kommunernas medverkan i sysselsätt- . Statligt företagande i samhällets tjänst.

ningsplanering. A. I . Miljökostnader. Jo. . Lärare — för skola i utveckling. U. . Kommunalt hälsoskydd. S. . Lag om preskription av skattefordring- . Allmän arbetslöshetsförsäkring. A. ar. B. . Att främja regional utveckling. I.

Skr 1978/79:103

Statens offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Justitiedepartementet undersökning om hushåll, bostäder och

sysselsättning 1980. [79] Hyresrätt 2. Lokalkyra. [8] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. [10]

Budgetdepartementet Ordningsvakter. [33] Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] Statlig personalutbildning. [41] Arrenderätt 1. [36] Konkurrens på lika villkor. [48] Personregister — Datorer — Integritet. [54] Lag om preskription av skattefordringar. Att sambo och gifta sig. [55] [87]

JK-ämbetet. [59]

Översyn av vallagen 1. [64] Utbildningsdepartementet 1974 års bolagskommitté. 1. Andelsbolag-

Skolplanering och skolstorlek. Faktarodo-

slag. [66]

visning och bedömningsunderlag. [4] 2. Nya bolagsregler m.m. [67]

Utredningen om vissa vårdutbildningar Upphovsrätt I. Fotokopiering inom under-

inom högskolan. I. Praktikfrågorvisningsverksamhet. [69] åtgärder i ett kort perspektiv. [15] 2. Ny

Kontroll av utländsk företagsetablering i vårdutbildning. [50]

Sverige m.m. [73] Skolan. En ändrad ansvarsfördelning. [65] Lärare — för skola i utveckling. [86]

Utrikesdepartementet Kultur och information över gränserna. [56] Jordbruksdepartementet Biståndets organisation. [61]

1973 års skogsutredning. I. Ny skogspolitik. Försvarsdepartementet [6] 2. Skog för framtid. [7]

Växtförädling. [23] Högre regional ledning. [77] Ny renhållningslagstiftning. [24]

Miljökostnader. [43] Socialdepartementet Svensk trädgårdsnäring. [51] Föräldrautbildning. [5] Fiska på fritid. [75] Hälso- och sjukvårdspersonalen. [26] Bättre miljöskydd 1. [80] Förätdraförsäkring. [39] Kommunalt hälsoskydd. [44] Handelsdepartementet Regionsjukvårdsutredningen. 1. Region-

Ny konkurrensbegränsningslag, [9]

sjukvården. [70] 2. Regionsjukvården. Regional konsumentpolitisk verksamhet.

Huvudbilaga I — Medicin och onkologi.

[11 3. Regionsjukvården. Huvudbilaga 2 [16]

Hotell- och restaurangbranschen. [37]

— Kirurgi. [72]

Tvistlösning på konsumentområdet. [40] Husläkare. [74]Läkaren och den svårt sjuke

Förbud mot investeringar i Sydafrika. [53]

patienten. [82] Sjukvården i krig. [83]

Arbetsmarknadsdepartementet K kat A rt tet

FP Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete åt 1975 års danska och svenska öresundsdele- handikappade. [14]2. Energi, strukturom-

gationer. I. Öresundsförbindelser. [18] 2. vandling och sysselsättning. [22] 3. Kvin- Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritning- nors förvärvsarbete och förvärvshinder. ar. [19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. [28] 4. Kommunernas medverkan i syssel- Konsekvenser för företag och hushåll. sättningsplanering. [42] 5. Resor till arbe-

tet, [57] 6. Regionalpolitiska stödformer

[20]

Bemanning av fartyg. [21] och styrmedel. [62] 7. Anställning av ar- Fortsatt körkortsreform. [27] betshandikappade i stat och kommun. Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. Slutrapport från försöksverksamhet i

Jönköping, Piteå och Stockholm. [81]

31Arbete i jordbruk och trädgård. [29] Ekonomidepartementet Jämställdhet i arbetslivet. [38]

Allmän arbetslöshetsförsäkring. [45] Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapital- Arbetsmarknadspolitik i förändring. [60]

marknaden i svensk ekonomi. [11] 2. Ka-

pitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga

1. [12] 3. Kapitalmarknaden i svensk eko- Bostadsdepartementet

nomi. Bilaga 2—4. [13] Etablering av miljöstörande industri. [25] Långtidsutredningen 1978. [78]Förslag till Brand inomhus. [30]

Skr 1978/79:103

Industridepartementet Energikommissionen. 1. Energi. [17]2. Energi. Hälso-miljö- och säkerhetsrisker. [49] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. I. Att främja regional utveckling. [46] 2. Att främja regional utveckling. Bilagedel. [47] 3. Industri till Norrbotten.

168)

Riksdagens insyn i statliga företag. [63] Statligt företagande i samhällets tjänst. [85]

Kommundepartementet Kyrkoministerns stat—kyrka grupp. 1. Stat —kyrka. Andrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Statkyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat — kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. [3] 4. Stat— kyrka. Remissammanställning. [76] Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och församlingar. [32] Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsdemokrati. [35] Lägg besluten närmare människorna! [52 Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna. [58] Instansordningen i kommunalbesvärsmål.

[84]

us Skr 1978/79:103

Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade inom departement (Ds-serie) som publicerats sedan redovisningen i 1978 års kommittéberättelse

(Inom klammer anges det nummer i berättelsen, under vilket vederbörande kommitté redovisas)

Statsrådsberedningen del ur allmänna arvsfonden till viss ut- 1978 värdering av handikapprådens verk- Kommittéhandboken samhet . d:o [ . Internationella adoptioner — Riktlinjer Justitiedepartementet och organisationsförslag = - Rökfria miljöer [20] 1977 13. Permissioner inom kriminalvården oc . Vård utan samtycke inom socialvård 14. Reviderad preskriptionslagstiftning och sjukvård 1978 . Rapport om omsorger om psykiskt ut- 2. Delgivning vecklingsstörda [28] ' PM om gränsövervakning . Definitionsproblem vid narkotikaun- . Betänkandet Bevakningspersonal [26] dersökningar [21] AR . Betänkandet Företagsböter. En kartläg- . Pillerpriser [36] gande undersökning av korporativt an- .- Den statliga läkemedelskontrollen — svar [11] Uppgifter, organisation och finansie- , Ny lag om registrering av båtar för yr- ring [34] kesmässig sjöfart m.m. . Läkemedelsinformationen 1. Synpunk- - PM om ändring i lagen (1975:1132) om ter och förstag [27] förvärv av hyresfastighet m.m. . Läkemedelsinformationen Il. Bilagor . Betänkandet Barnpornografi [43] [27] . PM om ändring i förköpslagen . Hälsorisker och hälsovård för barn i (1967:868) och expropriationslagen daghem (1972:719) m.m. . Telefon för döva [31] - Produktionsavdelningen k vid statens bakteriologiska laboratorium [25]

Utrikesdepartementet

1978 - Sjukförsäkringens ersättningsregler vid i. Lokalanställda vid utlandsmyndigheter. kommunalt läkarvård m.m. Rapport av en interdepartemental ar- . Den framtida arbetsfördelningen melbetsgrupp lan olika personalkategorier inom tand- 2. Information om mellanfolkligt samar- vården bete och utrikespolitiska frågor

Försvarsdepartementet

1978 Beställningsbemyndiganden och betal- Kommunikationsdepartementet ningsmedet 1978 . Gymnasial utbildning för försvaret [6] | Öresundsförbindelser. Tekniska utred- VR - Marinen och flygvapnet del 3:M [1] ningar [7] . ADB och samhällets sårbarhet [9] Öresundsförbindelser. Bilaga, KM-ritvB . Rationaliseringsverksamhet m.m. inom ningar [7] försvarsdepartementets verksamhets- 3. Öresundsförbindelser. Bilaga, HH-ritområde ningar [7]

. Efterforskningsverksamheten . Persontrafik över Öresund [7]

bn . Regler för myndigheters verksamhet vid SE . Godstrafik över Öresund [7] ockupation Ke . Planerings- och miljö-frågor [7] . Flygindustrikommitténs betänkande del RN . Statsbidrag till cykelvägar [12] I [12] [5 - Skeppslega till utlänning (Bare-Boat . Överföring av civilförsvarets ordnings- Charter) och bevakningsuppgifter till andra myn- . Förslag till sjövägsmärkesförordning digheter [I 1] . Statsövertagande av Nora Bergslags Järnväg [18] Socialdepartementet - Statens väg- och trafikinstitut — verk- 197 8 samhet och finansiering [21] I . De äldre och hälso- och sjukvården . Sjömanspensioneringen [9] tgärder mot narkotikamissbruk [22 - Statens järnvägars separatredovisning

2 Å

3 . Ekonomiskt stöd vid yrkesinriktad reha- år 1978 av det trafiksvaga bannätet bilitering m.m. [14] . Sjöfartsverkets sjökortsframställning 4 . Redovisning för användningen av me- P2

Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Skr 1978/79:103 434

Ekonomidepartementet . Produktions- och konkurrensförhållan- 1977 den i läromedelsbranschen [14] 2. Lägesrapport från FoB-utredningen [6] . Produktions- och konkurrensförhållan- 1978. den i läromedelsbranschen. Bilagedel I. Ökat lönsparande [9] [14] 2. Minskade uppgiftskrav på företag [8] . Läromedelsmarknaden — kostnader för 3. Utredningen om ADB för SCB (statistis- inköp av läromedel 1974—77 [14] ka centralbyråns framtida behov av ut- . Gymnasieskoleelevernas resor och inrustning för ADB-behandling) [11] ackordering — överflyttning av ansva- 4. Nya kapitaltäckningsregler för banker- ret till kommunerna [10] na [7] . TV-avgifter — inkassering, kontro!l och avgiftsskolk [42]

Budgetdepartementet Jordbruksdepartementet

1978 1977 I. Betänkandet Förvaltningen av Drott- 10. Stöd till kollektiv jordbruksteknisk ningholms kungsgård [6] forskning [24] 2. PM Beskattning av skogsbruk . Stöd till kollektiv forskning rörande 3. Rapport Myndigheters skadeståndsan- skogsträdsförädling och skogsgödsling svar i vissa personalärenden m.m. m.m, [24] 4. Public employment in Sweden 12. Stöd till kollektiv skogsteknisk forsk- 5. Betänkandet Översyn av vägtrafikbe- ning [24] skattningen. Del I. Kilometerskatt [14] 13. Förhandlingar om renskötselanlägg- 6. PM Lag mot skatteflykt ningar m.m. Delrapport 4. Samehyar i 7. PM Andrade beskattningsregler för hy- Norrbottens län, mellersta delen. [4] resfastigheter 14. Karantänsverksamheten för djur [16] 8. Betänkandet Beskattningen av socker- 1978 fria konfektyrer [1] 1. Utbyggd avbytarservice inom jordbru- 9. Betänkandet Förvaltningsrevision inom ket [19] 2. Statliga insatser för turism och rekrea-

försvaret [7]

10. Betänkandet Översyn av presstödet [19] tion 11. Organisation för arbetsmiljöfrågor, fö- 3. Vattenförbund för Hjälmaren [18] 4, Data om sjörestaurering [3] retagshälsovård, personalutbildning m.m. inom stätsförvaltningen 5. Jordbruk, trädgårdsodling och fiske 12. PM Beskattning och uppbörd under 6. Lag om skötsel av jordbruksmark [9] krigsförhållanden 7. Huvudmannaskapet för fjällsäkerheten [3. Avdragsrätt för utländska pensionsför- 129] säkringspremier m.m. [10] 8. Finansiering av djursjukhus [21] 14. Delbetänkandet Lokalisering av ny 9. Inventering och registrering av dammar verksamhet till Västerbottens län, del 2. och lägen för små vattenkraftverk 10. Nytt stormskadeskydd för blankålsfis-

[16]

ket med fasta redskap 11. Delrapport 5. Samebyar i Norrbottens Utbildningsdepartementet län, södra delen m.m. Slutredovisning [4 1977 12. Skogliga genresurser — bevarande, 22. Samverkan mellan statens skolor för skötsel och utnyttjande [5] vuxna, kommunal vuxenutbildning och 13. Svensk trädgårdsnäring; Rådgivning Hermods 10] 23. Förskott på studiemedel. Promemoria med förslag till ett system för förskotts- Handelsdepartementet betalning av studiemedel 1978 1978 1. — 1. Exportkreditfinansiering [Hl] 2. Prisstopp på vissa baslivsmedel — en 2. Arbetslivserfarenhet som ett led i lärares yrkesförberedelse [6] översyn [7] 3. Skolnämnds beslutsområde m.m. För- 2. Hotell- och restaurangbranschen — rapslag med anledning av utbildningsde- portdel [3] 3. De svenska företagens verksamhet i partementets promemoria DsU 1977:20 Sydafrika [16] Medinflytande i skolan. 4. Förbud mat investeringar i Sydafrika. 4. Arbetsfältsbeskrivning. Bilaga till be- Sammanfattning av SOU 1978:53 på tänkandet Ny vårdutbildning (SOU 1978:50) [22] engelska [14] 5. Handeln med skrot och begagnade bilar 5. Administration och ledning av en sa- [4 misk utbildningsväg [26] 6. Åtgärder mot försäljningen av dyrk- 6. De enskilda skolornas ställning inom pistoler m.m. utbildningsväsendet. Kartläggningsoch diskussionspromemoria. 7. Synskadades bibliotek [18] Arbetsmarknadsdepartementet 8. Svenska videonät utomlands [21] 1978 9. Riktlinjer för planering av Skepps- och PM Sverige — Flyktingar, en översyn av Kastellholmarna [7] frågor som rör uttagning och omhänder- 10. Utbildningsbehovet av lärare fram till år tagande av flyktingar 2010 LE . Förvärv av svenskt medborgarskap ge- . Hybrid-DNA tekniken under kontroll nom modern [29] 3. Rapporten Arbetsmarknadsinstitut.

435 Skr 1978/79:103

Förslag till huvudmannaskap och orga- 28. Redogörelse för granskning genom utnisation inom den yrkesinriktade reha- ländsk expertis av rapporten kärnbränsbiliteringen [18] lecykeins slutsteg. Förktasat avfall från upparbetning [11] 29. Yttrande över Statens vattenfallsverks Bostadsdepartementet ansökan enligt villkorslagen om ullstånd att tillföra reaktoranläggningen 1. Förslag till ändring av 35 a § byggnads- Ringhals III kärnbränsle [11] lagen (1947:385) 30. Sveriges deltagande i forskningssamar- 2. Inkomstprövning av bostadsbidrag betet inom International Energy Agen- 3. Förenklad byggnadslovsprövning cy, IEA — en sammanställning och ut- 4. PM Kartutredning värdering (DFE-rapporn nr 11) [6] 31. Samordnad vård och regionalpolitik 32. En undersökning av vissa av följdverk-

Industridepartementet

ningarna på hypotetiska reaktorolyckor 1978 vid Barsebäck (översättning av Ds I 1]. Swedish Reactor Safety Study, Barse- 1978:5) [11] bäck Risk Assessment [11] 33. Undersökning av svensk reaktorsäker- 2. Energitillförsel, Energikommissionens het. Riskbedömning för Barsebäck alternativ [11] (översättning av Ds I 1978:1) [11] 3. Säkerhetsstudie. Forsmark 3 [11] 4, Sveriges Investeringsbank AB:s framti- 34. Bryggeriindustri — förslag till framtida struktur [19] da verksamhet [11] 35. Kärnkraftens radioaktiva avfall inför 5. A Study of Some of the Consequences of Ringhals I11 beslut [11] Hypothetical Reactor Accidents at Barsebäck [11] 36. Radio Active Waste from Nuclear förslag till power plans: Facing the Ringhals II 6. Träfiberskiveindustrin — framtida struktur desision 7. Styrmedel och energikommissionens 37. Svsselsättning och service i glesbygd [13] energibalanser [11] or 38. SIFU:s organisationsform. Principför- 8. Styrmedel och energikommissionens slag om framtida organisationsform för energibalanser. Bilagor. Miljöförbun- statens industriverks enhet för företagsdet, Jordens Vänner och Fältbiologerna utveckling (SIFU) [24] 39. Systemleveranser till industri. Anlägghar på kommissionens uppdrag utarbetat en alternativplan [11] ningsprojekt 7 problem och möjligheter för svensk tiliverkningsindustri 9. Energitillförsel, Grunder och typexem- 40. Förslag till ERU:s framtida organisapel Huvudtext [I I] 10. Energitillförset, Grunder och typexem- tion (Expertgruppen för regional utredpel. Bilagor [11] ningsverksamhet — ERU) [I] 11. MALTE 1990. Förslag till miljörörelsens alternativa energiplan. Huvudrap- Kommundepartementet port [I I] 1977 12. Kompletterande underlagsmaterial från 7. Underställning av beslut om lån och hushållningsgruppen [11] borgen [13] 13. Forskning och utveckling inom svensk 8. Underställning av brandordning [13] mineralindustri [3] 9. Forskning rörande statskontroll av 14. Hälso- och miljöeffekter — energikom- kommunerna och tandstingskommunermissionens alternativ [11] na [13] 15. Riskvärdering [11] 1978 16. Malmtillgångar och prospektering [3] 1. Statliga bidrag till folkrörelser och orga- 17. Disposal of High Active Nuclear Fuel nisationer Waste [1 I] 2. Kostnader för ordningshållning vid of- 18. Svensk läkemedelsindustri — några fentliga tillställningar m.m. [17] uppgifter och synpunkter [7] 3. Ökat kommunalt ansvar för barnomsor- 19. Förvaring av högaktivt kärnbränsleavgen [13] fall. En kritisk översikt av Kärnbränsle- 4. Kommunerna och föreningslivet. Redosäkerhets (KBS)-projektet angående visning av en enkätundersökning slutlig förvaring av förglasat högaktivt 5. Utvärdering av kommunindelningsrekärnbränsleavfall (översättning av Ds I formen. Förslag till forskningsprogram 1978:17) [111] [22 20. Stora olyckor — Olja och Gas. Riskstudier och ekologiska effekter [It] 21. Kol och Miljö [11] 22. Biomassa, hälsa och miljö [11] 23. Spridning och hälsoeffekter av luftföroreningar [I 1] 24. Radioaktiva ämnen — hälsoeffekter och ekologiska effekter [I 1] 25. Kärnenergi, geotermisk energi och miljö

[1]

26. Risken för och effekter av sabotage- och terrorverksamhet i samband med kraftproduktion [11] 27. Miljöeffekter och risker vid utnyttjande av energi [II]

Skr 1978/79:103 436

Nordisk utredningsserie (Nu) 1978

Kronologisk förteckning

A 1978 24. Nordisk teatersamarbejde 25 Nordkalotten — med kurs mot framtiden - Arbeidsmarkedspolitikkens mål og mid-

ler i Norden 26. Otillbörliga prisjämförelser i reklam &th

2. Telemedel annan marknadsföring 3. Fotokopieringen vid vetenskapliga bibliotek och upphovsrättslagstiftningen: nuläge och framtidsperspektiv 4. Cooperation Agreements between the Nordic Countries 5. Uthyrnings- och entreprenadföretag i Norden 6. Villkorlig frigivning 7. Nordisk Utredningsserie 1960— 1977. Katalog 8. Samordning av arbetsförmedlingsmetoderna i Norden

B 1978

1. Metoder för behandling av kommunalt avfall 2. Kartlegging av undersekningsressurser i Norden for produktkontroll 3. Jämförelsemetoder i samhällsplanering 4. Förskoleverksamhet för barn under de tre första åren 5. Alkoholpolitik

6. Utbildning av vuxenutbildare — spe-

ciellt för behörighetsgivande utbildning 7. Bergenprosjektet. Et nordisk forskningssamarbeid om lereproblemer hos barn - Nordiska forskarkurser 1972— 1977 . Informationsverksamhet på yrkesvägledningens område . Karakterisering av miljödata - Våra grannspråk . Nordisk lederuddannelsesprojekt for hotel- og restaurationsfaget. Delrapport 2

- Forskningens roll för social- och hälsovårdspolitiken. Del H . Inrapportering av olycksfall i hemmen och deras grannskap - Filmkulturen i Norden . Nordiskt — vuxenutbildningssamarbete genom radio och television . Skolförvaltning i Norden . . 16—19-åringenes utdanningssituasjon i Norden II . 16—19-åringenes utdanningssituasjon i Norden ITI . Arbetsmarknadsforskning i Norden (4 delar) . Sysselsättning, service, trivsel i Kvarkenområdets inland 21F. Työllisyys, palvelut, viihtyvyys Merenkurkun alueen sisämaan kunnissa 22. Ny produktionsinriktning — nya jobb 23 Missbrukskarriärer

437 Personregister

Personregister till kommittéer

A Alexandersson, Rune J. U4d Abel, Enno Ul Alexandersson, Stefan S 26 Abelson, Lars Göran s2 Algers, K. Staffan K 7 Abrahamson, Dean E. I il Algrim, Torsten Jo 7 Abramowicz, Isak S 40,1 7 Alkman, Leif A. S2A4 Adebäck, Sten I. Ju 40 Allander, Claes C.G. UI Adelsohn, Ulf E 4 Allmér. Jan Ju 42 Adiels, Arne 114 Allström, B. Greger B:son B 2 Adler, Hans V. Jo 22 Alm. Kerstin Kn 2 Adler, Lars S 36 Alm, Leif T. A 16 Adolfsson, Erik J. Fö 10 Alm, Ove J.G. K 7 Adolfsson, Marianne Ju 46 Almbladh, Ingrid A. M. Ju 37 Adolfsson, Tage V. A. Jo 15 33 Almefelt, Paul V. U1l3 Ag, Lars E. Ju 10 Almgren, A. Richard Jo 3 Agebro, Albin S. Jo89 Almgren. Carl Eric A. Azgenäs, Ingegärd E. [7 Fö It, Jo 29 Agerberg, Nils Jo 17 Almgren, E. E. Gunnar 13 Agfors, O. Gunnar ru Almquist, L. Sture B. Kn 10 Aggebo, Claes-Göran U 22 Almqvist, Gunilla H 18 Agius, Roland H. Almqvist, Håkan A 16

Bo 5. I 21, Kn 13 Almström, Bjarne A. S 36, H 17 Aglert. Per Arne Kn 7 Alpsten, A. Börje Ju 228 Agnedal, P. O. K3 Alsén, Hans O. 112 Ahlander, Dag S. UD4 Alsén, Sven SI 1019 Ahlberg, Carl-Fredrik J. Bo 3 Altahr-Cederberg, Nils M. Ju 19 Ahlborg, Staffan U32 Altan, Birgitta U 14 Ahlén, Catharina M. I. EIS Alton, Finn UR Ahlenius, Inga-Britt M. S. I 1 Alvå, Jan A. Ju 19 50 Ahlgren, Nils U. Jo 3 25, Bo d Amnéus, Henrik UD 7 Ahlgren, Torsten V. 14 Anclow, PerR. E 9,B 3 20, Bo 12 Ahlkvist, Birgitta A 1S Ander, C. Peter E. Jo 15 Ahlkvist, Ture W. KS Anderberg. Bengt UD I

Ahlmark, Lars F. S37,U 12 Anderberg. Carl-Gustav B. — Kn 4

Ahlmark, Per A. A 1 Anderberg, K. Ingvar E2 Ahlström, Bengt U2 Anderson, Hans A. T. Kn 15 22 Ahlström, Iwan Ju 9, H 918 Anderson, K. G. Göthe SBR Ahlström, Per-Eric LH Anderson, Nils Erik U I2 Ahlvarsson, Lars I. A 10.12 Andersson, A. Gösta J. Ju 17.B 19 Ahnmé, Eva U 14 Andersson. A. Owen UI Ahrén, Per-Olov A. Kn 2 Andersson, Alf Å. H. IS Ahrfelt, Bengt B 18 Andersson, B. E. Christer U 28 Ahrland, Karin M. Ju 23, A 11 Andersson. B. Göran B 13 Alarik, Lennart K 5 20 Andersson, B. Sivert UI Albertsson, E. Birgitta UI Andersson, Bengt I. B 18 Albinsson, N. Gillis Kn II Andersson, Bernt S. G. Jo 22 Albrektson, Bertil US Andersson. Bertil U 20 Albrektson, Hans B. Fö 1 14 Andersson, Björn J. Bo 6 Aldén, Lars O. T. Kn 2 Andersson, Börje H 18 Aldoson, Lars O. Kn 8 Andersson, Carl-Erik A 16 Aldskogius, Göran 11 Andersson, Christer K 19-24 Alemyr, Stig R. U 16 31 Andersson, Curt UD SS. U 28 Alexandersson, Kerstin Bo 190 Andersson, E. Axel Kn 12 Alexandersson, Olle U 12 Andersson, Elis G.

S Il4. Jo 23, A 15

Skr 1978/79:103 438

Andersson, Folke W. L. J 10 Andersson-Tronbacke, Bror H2 Andersson. Fritz A. R. B 1 Andrae, Lars U 33 Andersson, Georg I... UD 2 3,.U 38 André, Gunilla K. Ju 36 50, 5 32 Andersson, Gunnar U 12 André, Gunnel US Andersson, Gösta U 26 Andreasson, A. Osvald Jo 9 Andersson, Gösta [ 10 Andreasson, Sture U 38 Andersson, Gösta R. Jo 8 Andrén, A. Gunnar AS Andersson, Ingemar U4 Andrén. Margareta Ju 56,S 20 Andersson, Ingrid G. M. A II Andrén, Åke Kn 2 Andersson, Ingvar H. D. Jo 18 Anefall, Bengt G. Bo 9 Andersson. J. Arne L. Ju 50, Bo 8 Anell. Kerstin U 26.13 Andersson. J. Gunnar D. Anell, Lars E. R. UD'S

SIA 6, Bo 2 I 10 Anér, Kerstin Ju 13 32, UD 5, Andersson. J. Sven G. S35. Ull

Ju I6 35.B 19 Angberg, Lars C. I 18 Andersson. J. Thorsten 123 Angehn, Stig V. Bo 9 Andersson, Jan-Ake L.. Fö 4 Angelöf. Arne Fö 12 Andersson. Johnny Angvik, Lennart UI

UD S.S I, U 10 Ankers. Mikael H278 Andersson. Karin E. S35.A II Annell. Johan G. U I0 Andersson. Karl-Erik UD 7 Annerberg, Rolf G. B 13 Andersson. Karl-Gustav S l Annerstedt. Ylva S. V. K 6 Andersson. Karl-Olof S 28 Anne vall, Sture Ju 40 Anuersson, Karl Olov B3 Antoni, Nils A. T. Bo 5.12 Andersson, KerstinG. Ju 56, Kn 6 Apelqvist-Oberg. Edith C. A lI Andersson, Kerstin G. M. A2 Appelberg. Göte U 20 Andersson, Kerstin V. Ju 27. A 10 Appelgren. L. Göran S. 16 Andersson, Kjell G. 117 Areblad. Ann Marie U 2022 Andersson, L. Arne Jo 7 14 Arfvidson. Agnar Kn 6 14 Andersson, IL. Ingemar B8 Arfwedson. AndersJ. U 4. Bo 10 Andersson, Lars US Arkéus. L. O. Sune Ju 2 Andersson. Lars G. Ju 42 Arlinger. Stig U 21 Andersson, Leif U 39 Armholt, Roland H. B 18 Andersson. Leif Kn 22 Arnalid, Bengt L. K 6 Andersson. Lennart U4246 Arndt, Nils U 16 Andersson, Lennart F. H. Arrbäck Falk. Gunnel S41,A IS

U 4.Jo 16 Arrhenius, N. Erik A. Andersson, M. Alvar S2B3 U 1. Jo 28, FE HH Andersson. N. G. Bertil U 14 Artin. Stellan A 215 Andersson, P. Gustaf Kn 17 Arvas. Christer G.T. E I1 Andersson. Pia Bo 6 Arvas. Dag G.C. Fö 15 Andersson, Pär-Olof Jo 29 Arve-Parés. Birgit E. SS Andersson, Robert A I6 Arvidsson. Ingrid H. UD 4 Andersson, Roland I. Su Arvidsson, Lars-Eric Ju 26. A 18 Andersson, S.-A. Lennart Ju 37 Arvidsson, Sven 13 Andersson, Stina S. H 9.125 Ask. Carl J. Fö 11 Andersson, Sven G. H21I17 Askestig, H. Bertil S. A 2 Andersson, Sven-Gunnar H9 Askling. Berit U6 Andersson, Sven-Gustav Un Askmark, K. F. Ragnar Kn 2 Andersson, Sven O. M. UD 6 Asp. K. Åke Ju 42 Andersson, Sven Ake V. Bo I Asp, Kenneth O. P. K 7 21 Andersson. Tore U 1012 31 Aspegren, Lennart Kn 24 Andersson. Torsten Ch. Ju 13 Asplund, C. Christer BRA 14 Andersson, Torsten N. Kn 2 Asplund, Ture E. G. Ii Andersson, U. Gunnar U I2 Assarsson. Bo S.G. Jo 30, I 11 Andersson, Uno U4 Atterfors, Kerstin U 6 Andersson, Åke E. bl Atterwall, Göran L. E9 Andersson, Örjan S35 Augustsson, Arne U 127

439 Personregister

Aulin. Olle M. Fö 5. HIS Bengtsson, K.-E. Bengt Axell. Göran - I 14 Ju 27,.S 29. A 9 Axelsson, ÅA. Åke Kn 8 Bengtsson. K. Lennart A. U 12 Axelsson, Carl-Axel U 8 20 Bengtsson, Karl F. K 24 Axelsson, K. A. Thorsten Jo 18 Bengtsson, T. Berul Ju 9 58 Axelsson, Tord E. A I6 18 Bentzel, Ragnar H. I 1

Berenvik, Ove

Berfvenstam. Ragnar A.G. $ 823

Berg, Bengt R.

B Berg. Bengt Äke E10, I 17

Back, K. Gunnar Fö 14 Berg, Bo-Erik Back, Klas H. E 1 Berg, C.G. Håkan Back. Pär-Erik Ii Berg, Clary U 20 Back, Östen 13 Berg. Folke L. V. Ju 13 27 Backgård, Margareta E. A 15 Berg. Hans E. K 18.0 23 Backlund, Lars P. I 10 Berg, Helge H 14 Backman, Gunnel ] 11 Berg. E.. Christer Ju 30 Backman, Gösta B. K 6 Berg. Marianne U2 Backman, Ulla-Britt S 41 Berg, Nils G. I 20 Backmann, Sven U 433 Berg. UIf G. Ju 52 Backrot. Hans E. G. Kn 9 Bergander, LillyK. — Ju 31, Kn 18 Baecklund, Lars I. KS Bergdahl, Tommy K. 13

Baekkevold, Arne E. B9 Berge. Lars Magnus B 11

Bagg. Aron US Bergendahl, Göran H. 1 1i Bagner, Hans H 17 Bergendal, Gunnar S. UU 920 von Bahr, Stig V. Ju 23, B 23 Bergendal, Harald H. A 13 Balsvik. Karin Ul Berger, Anita U 31 Bandholz, Tommy C.-G. K 25 Bergérus, K. Holger E. H2 Barenthin, Willi $s 9 36,1 25 Bergfelt. K. Lennart Ju 49 Bargholtz. Percy B. B 3 Berggren, Anne Marie U 19 Barke, Christine Fö 5 Berggren, Erik G.C. Kn 8 Barr, Mats s23 Berggren, Erik J. R. Jo 25 Bartley. A. Osborne E 4, B3,A IH1 Berggren, K. Roy — K 13.Jo 12 25 Baude, Annika M. C. Berggren, P. Anders E. Jo 27

S3835.U I7,A II Berggren, Sören V. U 16 Becker. Gunnela Jo 34 Bergh. Carl Herman Ju 35 Beckérus, I. Margareta A Bergh. Sten BS Beckius, Carin E. A 2 Bergkvist, Arne B. S. B 17 Beckman, Anita U 16

Bergkvist. Karl Bo 12 Beckman, Lars E. A. B 16,.U 1

Bergkvist, Nils L. S 30 Beckman. Lars K. A. Bergkvist, Ulf G. V. Kn 4

Ju 12 35 58, Jo 15 18 Berglind, Hans E. A 18 Befve, Sven G. E. A 13 Berglind, Stig K. Kn 12 Behrman, Carl Ju 43 Bergling, Nils B. V. H I

Beijer, Lars Å. W. A 2 Berglund, Bengt I. Su"

Beijer, Rolf U8

Berglund, Erik Å. R. U 20

Beiming, Ragne A 78 Berglund, Fredrik s 29 Bekeris., Iimar J. UD4 Berglund, Frida J. I 13 Belfrage, H. Esbjörn G. Kn 3 Berglund, Karl-Ymer 18 Bengmark, Stig U 20 Berglund. Tage A 16 Bengtson. Sven F. A 4 Berglund, Å. Erik R. K 4 Bengtsson, Albert s 39 Berglöf, J. Sigvard C. B 10 Bengtsson, Bernt-Olof UI Bergman, Agneta UD 7 Bengtsson, Bo A. Jo 26 Bergman, Björn IH Bengtsson. C. Ola AS Bergman, Erland K. A. A 20

Bengtsson, Folke L. Ju 13 Bergman, Folke U4

Bengtsson, Gunnar G. Kn I Bergman, Knut Gunnar K I6 Bengtsson, Hans K 23 Bergman, Lars Ju 30. U 21 24

Skr 1978/79:103 440

Bergman, Sven-Eric SP8I524 Björinder, Henry U 14 Bergold, Jan Olov U 21 Björk. Gunnar E. Fö 181213 Bergquist, Robert SsS25 Björk, Jimmy K 24, Jo 16 21, Kn 5 Bergqvist, Bo Y. Fö 10 Björk. Sven E. J. Bo 3 Bergqvist. G. Holger B3 Björk. Villiam E. Jo I0 Bergqvist, Hans A. Ju 7 10. H 2 Björkegren, Carl-Erik I 16 Bergqvist, JanG. Ju 12. Jo 3 10 Björklund, Anders C.T. A I Bergqvist, Olof A 10 11 12, Kn 24 Björklund, Bengt T. K 14 Bergqvist, Sven-Runo Kn 22 Björklund, Berit U22 Bergstedt, Tord L. H. S 130 Björklund, Jan O. B 11 Bergsten, Torsten US Björkman, Fredrik U4 Bergstig, Lars H. B 18 Björkman, Jan U 12 Bergstrand, Sten-Erik H 19 Björkman, Jerker U 6 14 16 22 Bergstrand-Wilson, Kerstin U 16 Björkman. K. Gösta S 25, Jo 21 Bergström, Britta J. Ss2 Björkman, Magnus I 10 Bergström, K. Olof L. A 13 Björkman, Marie-Louise (Malou) Bergström, Knut-Elis H 18 K Sn Bergström, N. Hans I. E4,A 11 Björkman, N. G. Folke Kl Bergström, Olof W. A 11 1218 Björkman, Rune UD 7 Bergström, S. Gunvor M. Ju 11 Björkman, Ulf L. Kn 3 Bergström, Svante B. U Björkstrand, Ulf U 20 Bergström, Sven P. A. I bh Björling, K. Gotthard E. 3 Bergvall, K. Lennart I Björnberg, Kjell E. Kn 12 Bergvalt, Olof S Björndalen, Anders J. US Bernbro, Eva H Björne, B. Gunnar Berner, C. O. Örjan Jo 12,H BARBIAN Ju 35,5 14 32, B 3 12. Kn 9

Bernhard, Harry B. Björnegård, Gudrun U 20

Bernhardsson, K. Göte Björneld, Lars G. 114 Bernitz, Ulf Ju 7 10 24, Tra) Björnesjö, Sven G. BS Bernström, Bonnie L. I. EE Björnström, Björn S. Ju 13, H 6 Berntsson, Gert Ce [FO] Bladh, Lennart W. U 21.Jo 14 Bertmar. Lars M. I. U-V Blennow, Ingemar K 17 Beskow. Ulla-Britta Blinke, Maj-Britt UN Bexell, Göran 5t> win Blix, Hans M. UD 13

Billing, Knut Bo 6 Blixt, Olov S7 Billström, P. O. Frithiof Bo 1 Block, Per H. L. US Birgersson, Bengt Owe Blom, E. Göte UD3 H 15 Ju 20, Kn 22 Blom, Hugo 14 Bishop, Norman Ju 19,S 21 Blom, K-.A. Birgitta Ju 49 Biörck, C. Gunnar W. S12,U HH Blom. S. T. Lennart Ju 28 Biörnstad, Margareta Bo 3 Blom, Åke M. s 39 Bjarnemo, Åke 14 Blom-Nyman, K. Margot S3 Bjelle, Britta M. Ju 3 Blomberg, A.J. Lennart K 7 Bjerhammar, E. Arne K 22 Blomberg, Carl-Gunnar V. — Fö 10 Bjering, Per A. Kn 8 Blomberg, E. Gunnar Ju 42 Bjerkén, Torsten UI Blomberg, Karl-Erik G. 14 Bjerndeil, Jörgen H. Ju 42, Fö 8 Blomgren. Eva M. Fö 3 Bjernstad, S. L. Börje Blomgren, Lars A. 539 Bjurel, A. Bertil E. Ju 54,0 28 Blomgren, Sture Ju 27 Bjurman, C.G. Ulf Kn 17 Blomkvist, Claes Göran V. Fö 5 Bjurström, Per Gunnar U IS Blomkvist, Curt B. Ju 39 Bjurulf, Per s8 Blomkvist, N. Magnus 13 Björck, Anders P.-A. Blomquist, Clarence Ju 34 Ju 35, U 2139 Blomqvist, Egon I 14 Björck, Berndt H. Fö 13,1 4 Blomqvist, Jerker US Björck, Staffan US Blomqvist, Karen SS Björeman, Carl E. UD 3, Fö 17 Blomqvist, Siv A 16

Björgerd, Anders I Boalt, Carin M. Ju 13. Bo 5

441 Personregister

sia

Boberg. L. Håkan Brandelius, Gunnel Ju 44

Jo 11 24 26 29 31 Brandt, Erik Jo 34 Boberg, Leif E. Bo 6 Brändt. Erik R. 0 B Bodén, Anna-Brita Kn 3 Brandt, Krister US AN

[oj Bodin, K. Berndt Fö 2 Brandt, Roif a Bodström, T. Lennart Branting, M. Charlotte K.

Ju 13, A 4 11 HH. Kn 13 Bohlin, Bengt C. B 22 Brasch, Erik O. Jo 19, Bo 3 Bohlin, E. Jörgen Jo 17 Bratfisch, Oswald I. A 18 Bohlin, Eva S 37 Bratthall, I. Birgitta Bohlin, Folke Kn 2 S19101519U22.A9 Bohman, Bengt A. H. Jo4 Bratthall, Kenneth s2 Bohman, Clas H9 Bredin, Lars A. G. E7.B1S Bohman, Michacl Ju 41 Breidensjö, Monica A 9 Bohman, Sven S 26 Breski, Lillemor U 19 Boivie, Marianne s 19 Brinck, K. Inge G. U 20 Bolander, Lars Ss28 Bring, Ove UD I Bolang, Carl Olof Ju 13 Brink, Stig H. E. 12 Bolding, Lars Erik 13 Broberg, Björn U 28. I I8 Boldt, Göran B. L. U 16 Broberg, K. Bertram Ul Bolin, Bert R. J. K 13.16 11 Brodén, E. Bertil 51225 Bolin, Lars A. Ju 2 Brodén, Kerstin I 25

Bolin, Åke E. J. Kn 5 Brodin, Gunnar 122

Bolinder, S. Erik G. A 9 Brodin, Katarina Fö 13 Boman, Helve F17 Brodin, Sven H6 Boman, Jan E. 13 Brohult, Sven F. A. Ju 54 Boman, Per-Olof I il Broman, Lennart U 20 Boman, Ragnar Å. E4 Bronge, Ingemar O. L. K 21 Boman, Svante Kn 24 Broome, N.G. Bo

Bondesson, Rolf Bo 8 Broström, Ulf T.F.

Bondestam, Anitha 1. Al Browaldh, Tore Bonnevier, Gösta A 16 Bruce, Åke Book, Hans U 12 Bruhn, L. Gunnila Borelius, M. Anna B. Bo 5 Bruhn, Sigleif (Leif) E. Borg, Arne SI8 Brundell, Nils-Erik Borg, Göran K.G. A 1518 Brunfelter, Ulf Borg, L. Göran Ju 54 Brunnberg, Jan-Erik fal Borg, Per Ju 10, H 7 9 Bruno, Gösta F. Ju 33. RK 10.13 Borggård, Göran R. K2S HI Brunsberg, Karin D. M. Jo 13 Borglund, Erik Kn 24 Brunsson, Karin M. K 10 Borgquist, Frithiof Fö 15 Brynielsson, Harry A. B. U 37 Borgström, Lena U 31 Brynolfsson, Gustaf V. S15 Borgström, Roland A 16 Brändström, Bengt H. I 10 Bornhager, Sven-Åke (Sven) I. Brändström, Dan A. U I6

B 14 Brännström, Gurli (Gullan) A 11 Bosson-Nordbö, Maj U 6 Brännström, Inger A. 113 Boström, Curt B. B 11 20,1 10 Brännström, Roland J. Boström, Hans Bo 9 Fö 13,Jo 6 8 Bothén, Kerstin UD 7 Bröms, Jan T.R. A 2 Bouveng, Carl-Johan H 1114 Bucht, Sven F. V. Kn 4 18 Bouveng, Richard E. F. [2 Budd, S. M. Birgitta A 11 Bovidson, Thure B 11 Burman, Bengt B. Ju 40 Boye, Yngve 16 Burström, Brita A. Ju 35, B 9 Brade, James Ju 52 Bylund, B. Erik M. It Brandberg, Anders U 20 Byman, Disa K.G. 14 Brandberg, Arvid U 39 Bystedt, P. Gösta Fö 12 Brandel, Erik J. M. Fö 17 Bystedt, Ulla K. A2 Brandel, Magnus Bo 4 Bäfält, B. Evert B 13

Skr 1978/79:103 442

Båge, Lennart UD'S Carlsson, Bo ru" Båhlerud. Hillegert U 10 Carlsson, Börje U 20 Båsk, Inga-Lill A 9 Carlsson, C. Mårten Jo 10 Bäck, Karl-Axel A 4 Carlsson, Carl-Gustaf E. 114 Bäck, Lars E. 1. Ii Carlsson. G. Arne V. AI Bäcklin, Lars R. Fö 2, H 15 Carlsson, G. Rune SLA2ll Bäckstrand, K. Göran M. Ul Carlsson, Gösta Ss2 Bäckstrand, Magnus H. 141 Carlsson, Håkan A. Ju 42 Bäckström, Jan-Åke Ju 44 Carlsson, Jan M. K 10,1 25 Bäckström, Kerstin R. A. s23 Carlsson, Jan-Olof B 13.1 17 18 Bäckström, Maja U6 Carlsson, Lennart U 419 Bäckström, N. Birger A 10-12 Carlsson, P. Bertil B 16 Bäckström, O. Anders A 1 Carlsson, Per-Olof 1 20 Bäckström. Sixten Jo6 Carlsson, Ragnar A 16 Bäärnhielm, G. Mauritz Jo 4 Carlsson, Rune Ss2 Böhlin, Birgitta U 18 Carlsson. Stefan I 4 Böhlhn, Erling S 38 Carlsson, Sten-Göran Bo 6 Bökmark, Jan S. E 712,A 16 Carlsson, Sture E. B 13 Börestam, R. Eva L. A ll Carlsson, T. E. Roine Jo 6.14 23 Börjeson, Börje Sw Carlsson, Ulf V. Ju 2, Fö 9 Börjeson, Peter A Il Carlstedt, J. Bertil I 18 24 Börjeson, Sven Kn 20 Carlstedt, Roland K. E. K 21 Börjesson. Fritz A. K4 Carlström, A. Valdo Jo 10 Börjesson, Mats R. Ju 2 Carlsund, H. Bo H. K 1 Börresen, Tom B. 13 Carlzon, Lars Kn 14 Böttiger, E. Marie A. — Ju 30, U 21 Carnhagen, Göran E. T. Böttiger, Lars Erik Ss2534 B 1I3.H 13 Böök, Sven Åke E4 Cars, Hans Christian

UD 3 Fö 12,H SS

Cavallin, Jens UD 5

Cederberg, Thomas Jo 34 C Cederblad, Carl Olof H'5 Calmfors, S. Hans Kn 21 Cederlund, Lars Johan O.

Canarp, Curt S. T. ALI Ju 23, H 11.15

van der Capellen, Constance B 16 Cederqvist, S. Wivi-Anne Ju 56 Carbell, Leif E. Ju 14 46 Cederschiöld. Carl K 26 Carlbom, Lars E. K3 Cederwall, Gustav F. E. 12 Carlbom, Olof F. Kn 16 Cederwall, Ulf C. Fö 1, K 25 Carlegrim, N. Erik A. B 12 Cedmark, Jan R.H. Kn I Carlhammar, Åke Ju 48 von Celsing, Elof F. H. Fö 17 Carlheim-Gyllensköld, Karin S 12 Cewe, Tord G. Jo 12 25 Carling, Alf G. [ 6 I1 16 Chambert, Henrik B. Kn 5 Carling, Jan L. A2 Christensen-Sköld, Beatrice U 28 Carlman, Ingrid U IS Christofferson, Birger U6

Carlman., J. Holger Ju IS Claeson, Bo B 8

Carlman, Synnöve S 26 Claeson, Tore M. Ju 13 Carlshamre, Nils O. G. S 1538 Claesson, Halvard SS 38 Carlson. Lars O. Fö 14 Claesson-Heljeberg, Margareta Carlson, N. Gunnar Ju 2 U 19 Carlson, S. Svante UDG6G,A 12 Clarkson, Rolf A. K 4 21-24 Carlson, Sune S 36 Colliander. Per G. Ju 19 Carlson, T. Eilert 1813 Conradi, Erland G. F. Ju 9 Carlson, Å. Lennart B 14. H 13 Corell, Hans A. V. Ju 38 Carlsson. Anna Ch. A 15 Cornelius, Claes U 420 Carlsson, Bengt E. [4 Corneliusson, Einar A 16 Carlsson, Bertil U 20 Corneliusson, Roy U 20 Carlsson, Birgitta S 38 Cosmo, O. Ingemar A4 Carlsson, Bo S 14 Crabo, Sven B 2

443 ylle Personregister

Cronberg. Kerstin K 17 Danielsson, Stig A. E 7

Croné, Ulrica S IS. Kn 7 Daun, Stig G. Ju 26 Cronier. Sven S. K 6 Daun, Åke Bo 6 Cronstedt, Nane M. A 7 Davidsson, David [21 Cronström, J. N. Runo Fö 10,5 29 Delden, Henrik 1 23 Croona, Ulf U 34 Delin, P. Staffan Jo 28 Curry-Lindahl. Kai I" Dennis, Bengt B 21

Densjö, K. A. Sören B 18

Dewailly. Leon N.G. US D Diesen, Ingrid E. U 10 Daglund, Sven B. Bo 4 Dillner-Thorsson, Monica A. M. Dahl, Gerd B. S38.A2? U7 Dahl, R. Birgitta U6ILIHN Dimos- Asplund, Antigone A II Dahl, Sonja U 20 Djerf, Olof I Dahlander, Gunnar U 16 Djurberg, Maj UD 7 Dahlberg, Helge B. Kn 6 11-13 Djärv, Sigbritt U 20

Dahlberg, K. Thure Ju 1 Domargård, Tord V. Kn 22

Dahlberg. L. Åke A 18 Domvall, E. Göte Kn 4

Dahlberg. Lars B. L. B 13 Douglas, Jacob L. K6 Dahlberg, Lars C. Drangel, Bo F. E. Ju 24

Fö 133.E 9,B 13, A 2 Drangert, Jan Olof U 20 Dahlberg, Rolf I. K 23.1 13 Dreber, I. Agneta S I6,A II Dahlbom, Bengt S. U2 Dreber, Ulf P. K 13 Dahlén. Bertil V. Jo 23 Dreiwitz, BoG. Fö 13 Dahlén, Per Olof (Olle) UD3 Dryselius, Harald S. Ju 38 Dahlerus, Bo H.C. A 3 Du Rietz, Gunnar 25 Dahlgren. Elsa B. A 11 Du Rietz, Lars B. U 19 Dahlgren, Lars M. T. Ju 54 Duf wa, Bill W. Ju 9 Dahlgren, P. Anders B. Jo 12 Duker, Jan-Peter H8 Dahlgren, Rolf O. Ju 8 Dunge, Per [19 Dahlheim, Bo I. G. E 7 Dyhre, A. Gunnar Jo 7 Dahlin, Gunilla s 28 Döös, Sten-Olof U8

Dahlin. N. Åke S. K 10

Dahllöf, Lars A. Jo 15 E Dahllöf. Urban S. U 16 36 Ebbeson, Ulf U 17 Dahlman. S. Ola UD 3 Eckerberg, Ingela S 27 34 36 Dahlqvist. Lars-Ola U 10 Eckerberg, Per A. Ju 12 Dahlsten, Gösta O. L. Ju 6 Eckerdal, A. Ingmar Bo 6 Dahlsten, UIf L. E4 H7 Eckerdal, Lars H. Kn 2 Dahlström. Bo S. Jo 8 Fckered, Thomas I 11 Dahlström, Gunnar SS 27 Eckersten. I van E. Ju 25 Dahlström, Gösta E. 16 11 Edam, Carl Tomas H:son S 35,U 4 Dahmén, Erik V. H. H 7 Edberg, Rolf F. Ju 13 Daimar, Margot A2 Edelholm, Olof Gunnar (Olle) Dalén, Ingrid K. U 10, Bo 6 U 1012 Daléus, C. E. Lennart Jo 28 Edenfelt, Annika U 20 Damgren, H.G. Fredrik Edenman, Ragnar H. L. U 13

Jo 215 28, Kn l1 Edin, Karl-Axel I 6 Danell, C. Georg V. Edin, Per-Olof A 2 E4

Ju 24, Fö 12.K 1 Edling, A. Roland Ju 12, B 10 Danzgården. Birgitta Bo 10,1 4 Edling, N. Axel Ju 7 9 46 49 Danielson, Gunnar H. A 9 Edling, Nils P. J. Kn 15 Danielson, Nils-Gustaf F. 1611 Edlund, C. Bertil B 3C0,A 5 Danielson, Åke Kn 7 Edlund, S. Lisbeth Jo 7 Danielsson, Birger S7 Edman, Kurt E. B 7 Danielsson, C. Bertil E7 Edman, Stefan US Danielsson, Georg E6,.A2 Edmar, A. E. Désirée UD 3 Danielsson, Lars Ss422 Edmark, Kerstin Ju 39

Skr 1978/79:103 444

Edmén, Lars H. Fö 3 7 Ekholm, Birgitta Maria (Brittmari) Edner. T. Margareta A 11 U 10 30 Edner, T. Margareta A Ekholm, Lars V. ST, U22 Edsta. Björn O. B 18.19 Ekholm, Mats U 19 Edstedt, Ulf S 36 Ekinge, Bernt A. A 4 Edstrand, Karl-Ingmar B 1. H 13 Eklindh, Kenneth U 2 Edstrand, Märta Ss 25 Eklund, E. Sven-Olof K 14 Edström, Lennart N. Fö 3 Eklund, Harald ue Edström, N. Anders T. I 1 Eklund, K. Ronnie UI Edström, Rune Ju 42 Eklund, Karl U4 Edström, Sven-Olof I 10 Eklund, Lennart S. G. 17 Edvardsson, P. Einar Eklund, Margareta U 20

SI4 44, A4 Eklund, Solveig U6 Edwall, Ingvar U 21 Eklund, Svea ll. U 16.22 Edwall, Pehr A. R. Kn 2 Eklundh, Claes G. B. Ju 35 43 Edwardsson, Roland U 20 Eklycke, S. Lars G. Ju 39 Edwinson, Vanja A. M. Jo 3 24 Eklöf, Kurt. G. A. E 15710 Eek. Karin Ss23 Ekman. Jan E. H. E 10 Egardt, Peter A. N. U 20 Ekman. Kerstin M. Fö 5 Egebäck, Karl-Erik K 14, Jo 27 Ekman, Lena B. Ju 3 Egelstedt, Ingemar T. A. Ekman, Rolf G. E. Ju 50

Fö 10. A 16 I8 Ekman. Stig Rune Uil Eggert. Arthur A 16 Ekstam, Gunnar E. Ju 233, H 1 Egnell. S. Jan-Erik Fö 7 Ekstedt, Olle U.-E. Ju 38 Egneus, Hans Jo 28 Ekström, Allan H8 Egstedt, Hans B. K 5 Ekström, Bert I 19 Ehn, Bengt Jo 13 Ekström, Bert O. B I. 19 Ehnmark, Anders Ju 43 Ekström, E. Bengt A. Fö I Ehrenberg, Carin M. S. Jo 5 Ekström. E. Sören Ehrengren, K. Lennart Jo Il U I1.Jo II 23 26 31, Bo 9 Ehrenpreis, Dag. UD2 Ekström, Georg G. Jo 13 Ehrling, G. O. Ingvar Fö 14, B 7 Ekström, John E. K 17 Ehrling, Guy S. P. A 15 Ekström, Solweig ur Ehrner-Samuel, Harriet S.K. Ul Ekström, Ulf H2 Eidem, Ingmar Ett Ekwall, Thomas F. H. E6 Eidem, Rolf I. E 4 Elfving, Jack O. H. Kn 8 Einhorn, Jerzy sS1233 Elfving, L. Arne R. Fö 6 Ejerhed, Anders G. U 16, Jo 28 Elfwendahl, Bo S 40 Ek, Bengt S38 Elfwing. H. Ingemar 16 Ek. C. Olof 12 Elghuvud, Gösta E. K 19 Ekberg, 3. Göran Ju 13 Elgqvist-Saltzman, Inga U9 Ekberg, K. Gustav K 14 Eliason, S. Olof U22A9 Ekberg, Karl-Henrik Ju 30 Eliasson, Anna B. Ekberg. Leif S 14 UD 5, Bo 6.1 15 Ekberg, Sewon S 19 Eliasson, Bengt E. Ju 45 Ekberg, Valter S9 Eliasson, Björn E. A. Ekblad, Carl E. A. Jo4 Ju 20, Fö 8,1 4 Ekdahl, Bertil S37,.H8 Eliasson, C. Gunnar 125 Ekdahl, Lennart UD7 Eliasson, E. Ingemar A 5 15, Bo 10 Ekeberg, Per Olof A 10 16 Eliasson, Jan K. UD 4, Fö 13 Ekedahl, N. A. Gunnar Jo 13 Eliasson, Lars M. I 12. Kn 8 Ekelius, Wåge U4 Eliasson, Per-Erik U 2,Jo 20 Ekelund, Hans E. B. K 15 Eliasson, Rolf E. KS Ekelund, Ulla G. Fö 5 13 Elison, Magnus L. Bo 2 Ekenberg, Anders Kn 3 Elling, Monica U 20 Ekenberg, Bengt U 28.118 Ellwerth, Lena B. 6 Ekendahl, Bengt G. M. Jjo4 Elmberg, Henrik B.C. A 11 Ekevärn, Gunnar 13 Flmér, Anders B. H8&A 1213

445 Personregister

Elmér, Björn Å. Jo 12 Ericsson, Nils E. Si

Elmhammer, Nils E. I. Ju 2,S 8 16 Ericsson, Per-Inge KAR Elmhorn, Kerstin M. U 21 Ericsson, S. Bö Ju 42 Elmquist, Eva C. E. [6 Fricsson, Ulf A. UD 3 Elmqvist, Fred U 10 Ericsson, Ulf E. A Hl Elmstedt, Claes Y. U 20.A 4 Ericsson, Ulla Bella U 20 Elmstedt, K. Erik A 10.12 Ericsson Köhler, Ella Ju 39 Elsässer, Björn A. 1 Eriksson, A. A. Tage E 12 Elvander, Nils U4 Eriksson. A. E. Ingemar I 10 Elvin, Stig U 28 Eriksson, B. Allan Fö 9 Elwien, Folke SI8 Eriksson, B. Sune Emmelin, Lars Jo 28 A 215. Bo 4, Kn 12 Enflo Jensfelt, Cecilia Bo 11 Eriksson, Bengt G.S. Kn I0 Engberg, Lars E. K 22 Eriksson, Björn G. I f0 Engberg, Peter O. U I2 Eriksson, Bo I. Ju 22 Engblom, Göran UD 7 Eriksson, Bror R. S 27 Engdahl, K. Anders F. Eriksson, C. Ingemar Så

Ju 2 44 52, B 22 Eriksson, E. Olof Bo 5 Engdahl, O. Roland Eriksson, Erik Ju 51

K 3,.Jo 32. H IS, Kn 18 Eriksson, Evert G. SI Engelbrecht, Per-Ove A 216 Eriksson, Gunnel Kn II Engellau, Patrik U II Eriksson, Gösta B 10 Engerstam, Claes M. 14 Eriksson, Harald Jo I Engfeldt, Lars-Göran UD 3 Eriksson, Hilding U4 Englund, K. Svantel. — S 38,B 24 Eriksson, K. Arne A 2 Englund, Åke H9 Eriksson, K. Birger B 14 Englund-Ghai, Karin U 26 Eriksson, Karl-Erik E. I 6 Engman, Hans O.R. Ju 12 Eriksson, Kjell E. Kn 16 Engman, Jan G. $ 25 26,0 18 Eriksson, Lars A. LI. A 16 Engman, Ove U 414 Eriksson, Lars G. A 10 Engman, Sven B. K 21 Eriksson, Lena 5 34 Engqvist, Lars F. Ju 13, I 11 Eriksson, Lennart s2 Engqvist, Olle U 36 Eriksson, Maria Kristina ( Maja- Engstrandh, P. Torgny B. K 25 Stina) | U 12 Engström, Arne V. Ss8 Eriksson, N. Bert-Åke K 18 Engström, Johan Ju 52.B 19 Eriksson, Olle U 39 Engström, Lars-Göran Ju 3 Eriksson, Olof E. [26 Engström, Odd E. L. B 13 Eriksson, Per A. K 5S.Jo 32 Engström, Olle UD2 Eriksson, Per E. s2 Engström, Åke UI Eriksson, Per-Erik U 36 Engvall, Bertil 3 Eriksson, Per-Erik E. Ju 19 Enlund, Eric P. E 10,B 3 Eriksson, Seved A 16 Enocksson, Sten Arne U 30 Eriksson, Sune SH Enquist, N. Daniel UI Erixon, Bo I 1 Enroth, Stig 119 Erlander, BoG. 1 19 Erici, Bernt H. A 4 Erlander, Lillemor US Ericson, E. Gerhard H. Jo 7, Kn 17 Erlandsson, Bengt H. — Ju 28 50 53 Ericson, Hans E. K 14 Erling, E. Harald Ju 28 Ericson, Sture T. Ju 16,UD 3 Erling, E. Martin H. BS Ericsson, Brit-Marie L. B. Ju € Erneholm, Berndt I. Kn 23 Ericsson, Gunnar Jo 25, Bo 8 Erngren, Birgit Jo 24 Ericsson, Gösta UDS Ernmark, L. Göran G. K4 Ericsson, K. Georg V. Ernulf, T. Gudmund Ju 14

Kn 15 16 21 Erséus, L.G. Torgny Kn 3 Ericsson, Kjell U. Kn 13 Ershammar, Mats O. T. Fö 5 Ericsson, Lars Eric Jo 20, Kn 22 Erstam, Sven-Erik F. Ju 28 Ericsson, M. Inger-Britt K 4 Esaiasson, Lennart I 19 Ericsson, Mats Y. Jo 18 Esaieson, Erik R. A. E 3

Skr 1978/79:103 446

Esbjörnson, Esbjörn Sd A 7 Fitger, Peter Ju 39 Eskel, Arvid Ju 13,5 10 Fjaestad, Björn U 39 Eskilsson, Per H. Ul3 Fjällhed, Åke U6 Esping, F. Lars-Erik Fladvad, J. Arne Bo 3

Jo 6 28. Bo 3, Kn 8 Flodin, Bertil E. Fö 13 Esping, Hans G. B 13 Flyborg. Berit Jo 27

Essén, Erik EF. U 39 Fogelmarck, Stig U 41

Essén. Ingemar Ju 13 Fogelström, Hans U 46816 Essunger, Gunnar 127 Folestad, Ruth E. A Essunger, N. Gunnar R. 12 Forell, Carl-Axel AS Ettarp, Lars G. Forkman, Göran US

Ju 33. U 28, A 2 10 16 18,1 13 Formgren, J. Holger K 10

Etzler, Cecilia E. M. ss Fors, Sixten R. U1r3 von Euler, Rigmor Ju 41 Fors, Åke Hj. $ 2131 von Euler, Rigmor s$23 Forsberg, P. Roland Kn 3 Evander, Lars P. H 11 Forselius, Hans F. A II Everitt, Allan Sä Forsell, Harry A. B 16 Ewerlöf, K. Göran Ju 41 Forsell, I.. O. Torbjörn UD4

Forslind, Bo U 20

Forslund, Bo E. S 32.Jo 30 F Forslund, Bo G. 18 Fagander. Arne Ju 27, Bo 12 Forslund, Britt-Marie U 38 Fager, Henny V. Jo 20 Forslund, E. Birger sS89

Fagerberg, Bengt G. 13 Forsman, Maija Bo 6

Fagerlind, Östen Ju 17 Forsman, Sonja I 11 Fagerlund, Bengt O. H. A 10 16 Forssbeck, Bengt G.I:son = Fö 17 Fagerström, Jan Peter U4 Forssberg, E. Olof Fö 4 Fahlin, Per G. K 3, Jo 32, Kn 18 Forssberg, K.S. Eric 13 Fahlström, Jan Magnus Ju I Forssblad, N. Douglas K2 Falk, Bo V.P. Jo 28 Foörsse, Anders P. UR Falk, Eric G.R. Jo 8, Bo 3 Forssman, Åke V. Jo I Falk, Hans G. Ju 13 Forsström, Ingrid Ju 5S,K 17 Falk, Stig U 20 Forsström. Jan U27,.I 12 Falkenberg, Eva Kn 12 Forstadius, Erik L. W. A 10 13 Fallenius. Ann Marie B 13 Fougelberg, Björn H. Jo 33 Fallenius, Lars E.G. Ju 52 Foyer, Lars O. B4 Fant, Maj Ss2 Fraenkel, Ingegärd C. E. U I3

Farholt. Torborg K 13 Fracenki, Claes s23

Farm, Ante T. U28,A 2 Francke, Jan K 17, B 15 Faugert, Sven 127 6 Francke, Per E. S. 14 Faxén, Karl-Olof A 2 Franson, Thomas 123 Fehrm, E. Martin Fö 12 Fransson, Arne U 21 Feigenberg, Loma Snr Fransson, Arne A. E. von Feilitzen, Styrbjörn O.R. A 10 BILA 213 Fellenius, Olle S 28 Fransson, Bo-Gunnar L. B 13 Felländer. Ingela K. 11 Fransson-Belohorka, Birgitta U 6 Fenne, Gunilla U 20 Frantzell, A. Magnus 14 Ferdinandson, Kaj L. K 12 Franzén, Anders U 28 Fernheden, Göthe A.S. 13 Franzén, Ivar 114 Fernkvist, Hans U 31 Franzén, J. Thomas H. E3 Fernqvist, Dan E. I. Ju 42 Fredelius, Bo B. B 12 Feuk, Yngve L. 141 Fredén, Erland I 10 18 Filipsson, Ann-Christin S 25 Fredén, Sven U 23 Finney, F. Peter A. 14 Fredgardh, K. Sonja I. A II Finnveden, Bengt A. Fredricson, Karl Gustav Jo 21 Fischier, Sven G.O. Fredrikson, Märta E. B. Ju 41 Fiskesjö, Bertil A. N. Fredriksson, Bernt A. A 16

Ju 20 21-35 43 Fredriksson, Bert U 16

447 vä Personregister

Fredriksson, H. Einar Gardeström, Linnéa $338 Fö 10,5 110 Gardmo, Irma M.: Ju 2

Fredriksson, Ingrid U IJ6 Garke, Hans B. B 3 Fredriksson, Ulla M. $ 23 35 Garmo, Sune Ur Freeman, Lars E. Jo 29 Gavelin, Wanja $s 19 Freese, Jan P.G. Ju 32, Fö 9 Gawell, Jonas K 14, Jo 27 Freivalds, Laila Ju 27 58 Gehlin, Jan E. AS Frejhagen, Birgitta 1 25 Gehlin, Jan H. M. Ju 30 Frendahl, E. Maj-Britt A Ii Geijer, Carl-Wedig G. O. Kn 22 Frenning, Lars W. Ju 2 af Geijerstam, Sven O. Ju 21 Fresk, Svante Ju 44 Gellerman, Kerstin Ju 24 Friberg, B. Torsten Jo 14 Gellerstam, Martin US Friberg, Lars T. Jo 27 Gellstedt, Björn P.T. Fribergh, B. Enk R. Kn 12 S 31, K 1024 Frid, Sven Rune Ju 12, Kn 8 Gerentz, Sven K 17,U 39 Fridell, G. Ingvar Ju 45, B 12 Gerhardsson, Birger US Kn2 Fridh, K. Göte SI5,A 2, 114 Gerhardsson, Birgit Kn 3 Fridolfsson, Filip W. B 11 Gerhardsson, Gideon Jo 33. A 9 Fridolin, Hans R. BI ll Gerholm, Tor R. Ju 13.U 11 Friedner, Lars F. V. BI Gerleman, Gillis H. US Friefeldt, H. Jan K 20 Giertz, Gustav B. Sn Fries, Ingmar F. B 3 9 10 12 Giesecke, Curt-Steffan A II Frigren, Suzanne M. [14611 Gillenius, Leif Ju 47 Frimark, Jan-Olof H. A 18 Gillström, K. Åke U 436 Fringel, Viggo B. Jo 19 Gissdahl. Carl-Olof K 21 Frisén, Rune E. K 7,Jo2 Gisslén, Axel Kn 23 Frisk, K. Åke U9 Glaas, Sten-Ove A 9 Frithiofson, Karl A. F. F3 Glimelhius, Nils S. Kn 15 Frohm, B. Allan K 23 Glimnér, J. Erik Fö 3,1 3 From, Hans-Sören U6 Godlund, Sven A. I. K 7.11 Fromm, H. Irene A Hl Godvik, Hans Kn 2 Frostell, Anders UI Gothefors, Per L. B8 Frostenson, Anders Kn 3 Gottsén, Bertil U 20 Friähling, Michael SI8 Gozzi, A. Sören Jo 22 Frykholm, Jan H 11 Grabe, A. Gerhard Ju 3 14 Frånstedt, Olof R. Ju 37 Gradin, Anita [. U28, HA, All Frändås, S.G. Berit Fö 5 13,U 12 Gradin, Lars-Erik Jo 10 Fröjd, S. Arne Kn 8 13 Graffman. Agneta C. Kn 23 Furbäck, Bengt L. K 14 Grafström, Erik O. Hj. Furhammar, Brita U 25 Ju 13. K 1,Jo 3.14 Furubo, Jan-Eric 14 Grahl-Madsen, Atle Furumark, Ann-Marie = U 4 1622 Grahm, Leif 11 Fyrberg, Lars Erik Ju 46 Gran, Bertil U6 Fälldin, N. O. Thorbjörn Ju 13 Granath, Sölve O. Fö 5 Fälth. J. Harald B. Ju 2 44 52 Granberg, Birgitta M. V. A 4 Färm, Gunnel Ju 45 Granberg, Otto H3 Färm, Hilding G. E. Kn 7 Granholm, Arne B. Kn 8 10 Färm, Ingemar Kn 12 Granlund, U. Kristina Jo 34 Förstberg, Karl-Axel 121 Granqvist, Liss M. $S241

Granstedt, Pär E. | 16

Granström, Folke I. G. Kn 8

Granström, L. A. Torbjörn G Bo 9,1 11

Gadd, P.E. Arne B3,U 28,1 25 Grape, Karl Gunnar Kn 7

Gahrton, Per Ju 34, Bo 6 Grebäck, Erik H. K 1.Jo27 Gammer, Gerhard B3 Green, Åke U 13 Ganting, Gösta E. Jo 21 Gregow, P. J. Torkel Ju 38 Gardell, Bertil G. T. SI9AS Gremner, Kjell S 10

Skr 1978/79:103 448

Gren, Arne U l6 Gustafsson. M. Gunnar Grenander, Nils Fö I 7, Kn 17 Ju 13.K 259 17,Jo 32 Gustafsson, N. Henry Jo 10 I!

Grendin, Kurt U4 Gustafsson, Nils-Eric 14

Grenestedt, E. Lennart N. A 6 Gustafsson, Stig G. Grobgeld, Lennart M. Ju 7 Ju 14 32 59, A 10, Kn I6 Grohman, Hans Å. [7 Gustafsson, Thomas B. Groll, Lennart E. O. Kn 12 U 27.Jo 22 29 Grudevall, Lennart U 20 Gustafsson, UH C. Kn 1 Grufberg, A. Lennart Kn 12 Gustafsson. Ulla H 10 Grufberg, Maj-Britt K. B 7 Gustafsson, Yngve H. Jo 12 Grundwall, K. Ricard Bo 2 Gustafsson. Åke C.T. Jo 11 Grunewald, Ingelise U 40 41 Gustavson, J. Krister E 11 Grunewald, Karl R. Ju 41, S 28 Gustavsson, Bengt S35 Gränberger. Jan R. E 6 Gustavsson, Bengt A. S 14 Griinewald, Björn M. UI6.A 2 Gustavsson, Bengt T. Griting, Britt M. U 215 24 Ju 28, Fö 13 Gråberg, Bertil A 18 Gustavsson, Claes-Göran Bo 7 Grönfors, Kurt G.W. Ju 49. E 10 Gustavsson, G. Ingvar K 24 Grönstedt, Gert T. V. KS Gustavsson, Gusu L. A. Fö I Grönwall, Lars O. SI828,A 13 Gustavsson. K. Rune $S35 Gudmundsson, Mats U 20 Gustavsson, S. A.Göran H 3,17

Gullberg, H. Urban Jo 5 Gustavsson, Stig G. A 13

Gullberg, HansE. KS 20.A 917 Gustavsson, Sture U 21 Gullnäs, S. Ingvar Ju 39, K Hl Gustavsson, Sven Anders 18 Gullström. Estrid U 22 Gustavsson, Tore K.-E. Jo 32 Gummesson, G. Margit K. K 6 Gustavsson, Ulf H. I 14 Gunnarson, Arne V. I 14 Gustavsson, Åke E. G. Gunnarson, E. J. Ingvar K 6 UD 2 Fö 3 12,0 12 Gunnarsson, A. Gunvor A II Guste, Göran L. B 14 Gunnarsson, Bror E. Ju 18 Guteland, Gösta A. A 2,11 Gunsell. Tor A. Jo9 Gyllö, Sture A. S 17 Gurinder, Jan Olof UD 4,U 18 Gålmark, Gunnel Bo 6 Gurner, Ulla Ss5 Gårdstedt, H. Birger A 615 Gustafson, Carl-Erik K 12 Gårmark, Thore O. U4 Gustafson, G. Arne B 923 Göranson, Lennart H 7 Gustafson, Sven H. U 39,1 12 Göranson, UN G. U 16 Gustafsson, Agne Kn 24 Göransson, Bengt Ju 18 Gustafsson, Birgitta A 15 Göransson, Bengt Ju 45 Gustafsson, C. E. Torsten Göransson, Bo UD 7 Ju 42, Kn UI Göransson, Bo F. O. A 15 Gustafsson, Christina U 14 Göransson, C. Göran N. Kn 27 Gustafsson, G. Einar Jo 25 28 Göransson, E. Magnus K 16 Gustafsson, Gunnel U 20 Göransson, G. Bertil Gustafsson, Hans 1. Ss 38 S 8 10 12 13 I5 I9,A 2, Kn 7 Gustafsson. Hans L. Fö 3 Göransson, Harald O. Kn 23 Gustafsson, Inga Ju 41 Göransson, J. Olle Fö 3 13, A 7 Gustafsson, K. Börje E 6 Göransson, Lars G. Ju 915 Gustafsson, K.G. AHan Göthberg, Kerstin V. U4 A I5S.Kn 4 Gustafsson, K.G. Evald U 13 Gustafsson, K. G. Wilhelm BS H Gustafsson, Karl Erik B 19,1 7 Haag, Allan 121 Gustafsson, Kerstin M. Haavio-Mannila, Elina A 8 Ju 22 48, A 7 12 Hadrup, Knut F. H. K 245 Gustafsson, Lars Ju 30 Haeggström, Ingrid M. $ 13 Gustafsson, Lars I. U 61243 Hafström, Marie M.G. Ju 35 Gustafsson. Lars-Olof Ju 55 Hagander, Sten I. K 23

449 Personregister

Hagard, John H. M. Jo 12, H 16 Hammar, Anna Karin US

Hagberg, A. Bertil Kn 15 Hammar, Carl-Filip: U IS

Hagberg, Ann-Charlotte AS Hammar, K. Tomas G. A8 Hagberg, Heige M. H. Ju 42 Hammar, Stig H. Ul Hagberg, Lennart Ju 49 Hammar, Åsa Birgitta U 34 Hagbergh. Göran G. E. U3 Hammarbacken, Britta K. M. Hagdahl, K. Thomas Ju 12 Ju 35,S 33, Kn 12 Hagel, Rolf Kn 12 Hammarberg, Margareta S 16,1 13 Haglund, Sune K. B 18 Hammarberg, Sven O. Ju 22 23 Hagman, B. Anders U4, ASIS Hammarbäck, E. Rune Ju 20 Hagman, Bengt Jol Hammarbäck, Sven Arne G. Hagman, Björn O. B 15 Kn 15 Hagman, Inger (Ninni) A l1 Hammarlund, Carl-Gunnar K ii Hagman, Jan-Erik R. Ju 24 Hammarlund, F. Gösta E. Jo 8 Hagnell. Olle SH Hammarlund, Olof U 19 Hagson, Carl A. Ju 13,14 Hammarqvist, Stefan S. E. 14

Hagstedt, Jan Anders Ju 35 Hammarskjöld, Claes Å.H. K 12

Hagströmer, Erik J.J. Jo 14 Hammarstedt, H. Bertil I 10 Hahn. R. A. Birgitta E 12 Hammarström, Olle U 28 Halén, E. Torsten Ju 48 Hammarström, P. Rickard Fö 6 Hall, A. Bertil Ju 45, B 12 Hammarström, Ruth A. E. A 14 Hall, Bo A. 13 Hane, Helge U 20 Hall, Kurt Arne E 10 Haänner, Per V. A. Ju 22 Hall, Lennart U 20 Hannerz. R. Christer Jo 3 Hallander, K. I. Håkan Jo 5 Hannerz, Ulf A8 Hallberg, Bengt O. L. Bo 6 Hansén, Bengt-Olof D. V. 110 Hallberg, Dag R. ER.B I8 Hansen, Hans-Jörgen Jol Hallberg, Kajsa SS Hansen, Åge I 14 Hallbäck. N. Thore SH.Kn 8 Hanson, Arne G. H. Jo 12 Hallén, Håkan U 14 Hanson, H. Samuel (Sam) B 19 Hallenberg, Ingemar U 1221 Hanson, Per-Olof B 13 19 Hallenius, G. Ingemar Hansson, Bengt [25

B 18,Jo 14, Kn 9 Hansson, Bertil U6 Hallerby, Nils S 28 Hansson, E. Ing-Marie Kn 6 Hallerström. Nils 127 Hansson, Erik 115 Hallgren, F. Margaretha U I Hansson, Göran Kn 5 Hallgren, Sven Ju 14 Hansson, Johan S 37 Hallgren, Ulf I 3 Hansson, Kjell A 1S Hallman, Eric R. E 2 Kn 15 Hansson, Lars R. E13 Hallman, L. Åke G. Hansson, Lilly E. Ju 3,5 17 37

S36.H57 111 Hansson, Sug G. E. Hallqvist, Britt G. Kn 2 Haliqvist. Ulrika Bo 6 Hansson. Sven Ove Hallsénius, Jörgen Hl Hanstorp, Erling U6 Hallsten, K. Lennart A 18 Hardeberg, Gunilla I. Hallsten, Lars T. H 13,1 10 S 1635, A 11 Hallström, Maj UD 7 Harriman-Hernborn, Anita C. Hallström, Torbjörn H 7 A 4 Hamber, Hans U4 Hartman, Lars US Hamberg, Eva M. A8 Hartman, Olov US Kn3 Hamberger, Carl-Axel Sm Hartzell, Lars A 13 Hambraeus, Gunnar A. Hasselgren, Ann-Mari S 24

Ju 133. UD SI 6 Hasselrot, P. Erik Kn 12 Hambracus, S. Birgitta Hasslev. Nils-Olov F. K 7

Ju 13,1 11, UH Havik, Folke K 17 Hamdahl, Bengt Kn 20 Heckscher, Gunnar E. Ju 35 Hamilton, Carl G. H. Kn 15 Hedberg, Anders UA4,A I6 Hamilton af Hageby, C. UD3 Hedberg, Gertrud E. M. A 11

29 Riksdagen 1978-79. 1 saml. Nr 103

Skr 1978/79:103 450

Hedberg, Gösta Helmerson, BoI. H. Hedberg, K. Anders P1 Ju 58, Jo 3 15.14 Hedberg. Stig E. B 18 Helmfrid, Staffan UU 20, Bo 3, I 1 Hedborg, Anna M. B 323 Hehe, Verner 118 Hedborg, Per Erik Ju 49 Hemb, Harald V. A I6 Heden, Kerstin E. B 19 Hemborg, Bo E. Y. Fö 13.1 4 11 Hedengren, Sven-Olof G. St Hemrin, Sven US Hedenström, Bengt S3 Hennel, Lennart U 32 Hederström, C. Christer U 21 Henricson, Sven-Eric U Hedfeldt, Erik U 24 Henricsson, Sven R. Kn 8 Hedin. Bernt sS9 Henricsson, Ulf I.R. Kn 5 10 Hedin, C. Thomas AS Henriksson, E. Sture F. Hedleén, Bengt R. Ss8 S316,.U 8 Hedlin, John W. A. $ 29 38 Henriksson, Gilbert K.G. Jo 32 Hedlund, Maj-Britt S 42 Henriksson, Kjell-Åke B 12 Hedman. Bengt Ju 40 Henriksson, Runa M. A 215 Hedström, A. Jan-Olof [ 10 Henriksson, RunelI. Jo 9 10. I I0 Hedström, Bo S. Jo 68 Henriksson, Sven Åke 14 Hedström, T. Uno V. Henriques, Bertil Ju 47

Ju 25.Jo 8 17 Henriz, Gunnar Ju 23 Hedvall, Barbro C. AH Henrysson, Sten U4

Hedvall, Jan U 10.33 Henstrand, Kjell-Åke Kn 12

Hedvall, Yvonne M. Herin, Jan H 7

Ju 41, S 35, A 11 Herland, Erik H 3 Hegardt, Nils A. Ju 24 Herlin, Helena N U 19 Hegrelius, Olov Kn 24 Herlitz, Agneta Jo 28 Hegrelius Jonson, Barbro M. Ju 31 Herlitz, Ulla ) i Heide, Agneta H 6 Hermanson, K. Gunnar L. Kn 6 Heideman. Gunnar A. S1 Hermansson, Alice U22 Heimbärger, H. Peter Bo 45 Hermansson, Carl-Henrik B 3 Heinemann, Kerstin S32 Hermansson, Nils T. Jo 23 Heino, Martui O. Ju 18 Hermelin, Johan U 30 Heister, Per U3 Hernelius, J. Allan Ju 16 37, Fö 13 Hektor, Carl-Magnus U 16 Herner, E.. Eva M. Ju 2 von Heland, Karl-Johan I 16 Herner, N. Birger E. Se Helander, Sven A. RB. Kn 2 Hernlund, Carl-Hugo H. Ju 30 Helin, Etel M. A 15 Herrstedt, Henry T. O. B II Helin. G. Sigvard Ju 56 Hertz, Olof A. Fö 9 Hellbacher, Ulf H. Ju 49 Hertzman, A. Olov Ju 7 Heliers, P. A. Hans U4 Hesser, S. C. E. Ju 30,U 2 Hellgren, G. Bertil UI Hessleborn, Olle K. A. Hellgren, Gertrud E. Jo 20 U2,A 914 Heligren, Kristina U 16 Heuman, Jan G. M. Ju 8 Hekman, Sven R. Fö 13 Heurgren, Sven C. OQO. Hellner. Eskil M. H 14 Ju 9, H 23 10,14 Hellner, Jan E. Ju 7 14 Hibe, Erik G. K 14 Helistadius, Jan R. Ju 10 Hidal, Sten US Hellström, E. Emil U I6 Hilborn- Arnell, M. Ingegärd Hellström, Erik K 19 Kn 21 Hellström, G. F. Ingemar H 3 Hildebrand, Karl-Gustaf US Hellström. Jan Arvid US Hildeland, Erling K. I. A 9 Hellström, Mats J. Hildeman, Nils Gustav U 30

UDI,S35,A 23 Hilding, Per Ju 37 Hellung-Strohl, Eva M. U 22 Hiljding, StigG. O. Ju 6 Hellzén, Nils U4 Hillbom, Lars H. Ju 7 10 46 Helmbring, Anita U 22 Hillerdal, N. Olof SS 115 20,0 22 Helmer, Siv Ss32 Hillert, Mats U 20 Helmers, Dag B 2 Hillerudh, G. Lars-Olov E. Ju 2 33

451 Mig Personregister

Hillman. Bo I. B 13 Holmgren, Anders F. Jo 6 8 24 Himmelstrand, GunnarG.F. KI Holmgren, B. Uno Fö 6 Himmelstrand, J. Ulf I. A 8 Holmgren, Gunnar Jo 923 Hirdman, Sven UD 6 Holmgren. Magnus E. J. K 21 Hirsechfeidt, Johan H. B 5 20 Holmgren, Majvor Kn 7 Hirschfeldt, S. Lennart Ju 16 Holming, Klas J. L. Ju 30 Hjalmarsson, E. Birgit Ju 27 Holmkvist-Svensson, Ruth I. Hjalmarsson, H. Yngve J. U 16 22

Ju 24 46, Jo 33 Holmquist, Gertrud M. M. S6 Hjalmarsson, Lennart In Holmquist, K. O. Rolf Fö 48 Hjalmarsson, Lennart 116 Holmquist, Kersti U 41 Hjalmarsson, S. Åke Fö 12,E HI Holmquist, Lizzie SI3 Hjalmarsson, Sten Jo 29 Holmqvist, Lars J.H. Ju 15 Hjalmarsson. Sven U4 Holmqvist, Leif G. I 4 Hjelm, Carina U 34 Holmqvist, Ole U 20 Hjelm, K.G. Lennart Jo 1 Holmqvist, Sture L. Ju 13, Kn 4 Hjelm, Sture U8 Holmqvist, Åke [4 Hjelm-Wallén, Lena B. U I6 Holmstedt, BOR. s29 Hjelmqvist, Ingvar K. R. Holmstrand. N. G. Anders

A 2. Bo 10, I 10 Ju 48,U 27, A 12 Hjelmqwist, Karl-Gustaf H. K 7 Holmström, Ingemar K 13 Hjelmström. I. Eva K. Ju 36,5 29 Holmström, Leif Ju 23 Hjern, Bengt K. L. $s 33 Holmström, Nina 14 Hjern. BoG. S6 1015 Holst, Hans-Eric S15 Hjerne, Gunnar S 1624 Holte, K. Ragnar Kn 2 Hjertonsson, Karin UD13 Honeth, Peter U 1027 Hjorth, Lars E. A. Bo 10.1 I1 Hoppe. Hans W. Jo 33 Hjorth, Nils T. Jo 2 Horn af Rantzien, Hans S 41 Hjorth, Ragnar Jo 6 Horneij, Lennart S 39 Hjortås, Bernt Olof U 20 Hornwall, Gert H. D. UI Hjälm, NilsG. O. Ju 28 Horowitz, Artur I 27 Hoel, Christer O. Jo 13 Hudner, Tor U 20 Hogebrandt, S. Göran K 59 Hugosson, Kurt I. Ju 32,14 Holgerson, Nils H. B 3 Huldén, K. O. Tomas Ju 21 Holgersson, K. Jörgen Ju 16, H 5 Huldén, Lars US Holgersson, Leif H. U 22 Huldt, Jan F. Ju 10 Holgersson, Svante O. Fö 12 Hulgaard, Bodil C. B3 Hollander, Ernst E. U Il,13 Hult, Jan P. Ju 20 Hollmann. Sture L. Bo 6 Hult. Lennart A. F. SsS6 Holm, A. Ernst Olaf Ju 7.K 14,14 Hultan, Ivan H. Fö 45 Holm, Birgitta U 30 Hulterström, Sven Å. Fi4 Holm, J. Lennart Hultgren, Christina A. A 13

E 6.Jo 2. Bo 3 8 10,1 14 Hultin, S. Erland V. U 1,1 14 Holm, Lars G. B 3 Hultquist. P. OvelI. Bo 10, Kn l1 Holm, Lennart U4 Hultqvist, Swen E. H. Kn 4 Holm, Stefan AS Hultqvist, Tore U 31 Holm, Tommy Bo 6 Hultstrand, Lars R. Holm, Torsten 1 16 S 6 I115 17 22 42, Jo 20 Holmberg, Anders K 25 Hurdén, Ragnar H.G. K 245 Holmberg, Bo U4 Huss, Erik J. 1514, Kn 18 Holmberg, Bo E.G. Jo 27 Hiäbinette, Ewa L. E. B 12 Holmberg, Carl V. Ju 37 Hibner, Helmuth 13 Holmberg, Erik G. Ju 35 43 Higard, P. Ake I 6 Holmberg, Stig S 26 Hydén, Elisabeth S3 4 Holmberg, Yngve 1 14 Hyllengren, Jan K 17 Holmborn, Börje U 37 Hyltander, Göran C.A. K 21 Holme, K. Gunnar [11 Hyltander, K. Gunnar E. Fö I Holmén, Björn K 20 Hyltenius, Carl-Magnus UD3

Skr 1978/79:103 452

Hyttring, Jan S 20 Höijer, Gunnar Fö 1 Håkansson, Alfred L. K 6 24 Höjeberg, Mats O. Bo 10 Håkansson, Hans E. V. U 37 Höjeberg, Mats O. I 6 Håkansson, I. Marianne Ju 33 Höjeberg, Mats O. LK Håkansson, Ivar U 6 14 Hökerberg, Annika S. O. U8

Håkansson, K. Ragnar K 6 Hökmark, A. Gunnar A IS

Håkansson, L. Arne Fö 3 Hörjel, Nils J. Ju 17

Håkansson, Margot I. H 10,A 18 Hörmander, H. Olof [6 11

Håkansson, P. Harald A 5 13 17 Hörnell, Erik F. S 36.1 7 Håkansson. Per Olof Jo IS, Kn 18 Hörngren, Sten Bo 8

Håkansson, Stig J. 14 Hörnlund, Gördis K. B 3

Håkansson, Sven-Olof H. Hörnlund, O. Börje

Ju 19 50

SI11I5,U2A2

Hållsten, E. Bertil Hörnqvist, Sten-Åke S. Kn 8

S41,K 47, B 23 Höök, Erik S. V. E I Hårdefelt, S. Börje Fö4,A 3

Håstad, Torgny Ju 44, U 20 I

Håvik, I. Doris H. Iacobaeus, Anders G. Ju 5

Ju 20,5 14 41,U 10 Ifvarsson, Carl- Anders s18 Hägelmark, S. Eric L. B 20 Ihre, Thomas S 19 Hägerhäll, Bertil G. Jo 25 30 32 Ihrfors, Carl-Johan sl Hägerstrand, S. Torsten E. I 1 Ihrmark, Astrid K. M. B 18 Hägg, Y.O. Sture B 24 [lman, Karl-Johan US Häggfeldt, Göran K 13 Ingebrand, Sven G. Kn 2 Hägglund, Bengt KR 24 Ingelstam, Lars E. U il Hägglund, John E. Fö II, Kn II Ingelstam, Margareta U 21 Hägglund, Rolf A 16 Inghe, P. Gunnar I 1 Hägglund, Sven-Olof B 20 Ingvar-Svensson, Inger Häggmark, Lars A. 118 Jo 12, H 6, Bo 8 Häggmark, Siri SS 24 Ingvardsson, Margo A 15 Häggquist, Harald U 20 Isacsson. Bert U 26 Häggroth, R. Sören Bo 5 Isacsson, Karin ÅA 7 Häggström, Nils Jo 27 Isaksson, Anders [ 19 Häll, Karl-Erik U3ILA IS Isaksson, Britt D. $s3 Hällbom, Sven-Gösta 14 Isaksson, Nils-Ivar 11 Hällcberg, Allan U 16 20 Israelsson. Per J. Ul Hällgren, Martin U 31 Ivarsson, Anna-Lisa A 2 Hällman, S. Håkan Kn 5 I1 Ivarsson, I. Holger U 13, Bo I Härnqvist, Kjell U 16 Ivarsson, S. Tore U 28,Jo 28 Hävermark, K. Gunnar J:son K 9 Iveroth, C. Axel E I Hög, Alfhild Ul? Högberg, Bernt L. Bo I J Högberg, Eva E. A IS Jacobson, Bengt A. Högberg, Gunnar s 38 Ju 26. U 4 30. A 2 Högberg, K. Gunnar B20.AS Jacobson, Brita A. U 21 Högberg, K. Gunnar A 17 Jacobson, Hans P. W. Ju 14 Högberg, Lars G. Jo 27 Jacobson, S. E. Olof Jo 6 Högberg, Mats J.G. K i Jacobson Widding, Anita U 25 Högdahl, Lars A. Kn 22 Jacobsson, Birger A. A 18 Högemark, Karl H. U 12 Jacobsson, Måns Ju 48.H I Höglind, Lars O. U4 Jacobsson, Ulla Kn 7 Höglund, B. Ingemar I uu Jadestg, Thure R. Kn 6 Höglund, E. Olov U 91832 Jahnke, A. A.F. K 16 Höglund, Hans U 14 Jakobsson, Bernt Bo 6 Höglund, Olof A. Ju 6 Jakobsson, Ulf G. E9 B3I1 Högmark, Anders G. I 24 Jalling, Hans G. T. B8,U6 Högmark, Christina H 12 Janlinder, Hans I 24 Högström, Ivar 117 Jannesson, G. Geron Kn 10

453 es Personregister

Janson, Björn C. Fö 7 Johansson, Erik V. A 4 Janson, Carl-Gunnar S8 Johansson, Evert K. [4 Jansson, Ann-Mari Jo 28 Johansson, Gerd U 20 Jansson, C.G. Eric Fö 14 Johansson, Greta K. 115 Jansson, Harald Jo 9 Johansson, Gunnar A. Jo9 Jansson, Jan U8 Johansson, Göran E 10 Jansson, Lars I 13 Johansson, Göran Jo5 Jansson, N. Ewald Jo 14 Johansson, H. S. Kenneth A 6 Jansson, Paul G. Ju 26. ES.B 12 Johansson, Hans A. 1 10 Jansson, Per-Olof U 22 Johansson, Hans F.G. Ju 7, A 17 Jansson, Stig L. A 4 Johansson, Hans I. Kn 9 Jansson, Sven U6 Johansson, Helfrid U 22 Jansson, Sven E. Jo 6 Johansson, Inga-Britt B. A2 Jansson, Sven [. Ju 27, Bo 6 Johansson, J. Erik S 11,Jo 30 Janvid, B. Staffan Ju 25, Bo 12 Johansson, K. Hilding Janzon, Bo UD 1 Ju 20. Kn 11 Jareborg, Nils B. Ju 31 Johansson, K. Inge Un Jarenius, J. Christer I. B 5 Johansson, Karl-Axel Jargin, Ingvar Bo I $35162832 U 14 Jarmar, L. Håkan Fö 3,.B 7 Johansson, Karl-Gustav A 16 Javette, Bo U 6 16 22 Johansson, Kjell I. A IS Jeding, Lars G. B 8 Johansson, Knut B.M. UD2ElI Jentzsch. Gunnie V. Ju 41 Johansson, Lars $s23 Jeppsson, O. Gunnar Jo 14 Johansson, Lars E. I U 17 Jergelin, Lars H. 13 Johansson, Lars O. V. A 15 Jerhammar, Gunnar H 6 Johansson, Lennart I 12 Jerrstedt, Lars-Göran Ju 4 Johansson. N. Bertil M. Jinnegård, O. Eskil A. Bo 6 Ju 44, Jo 27 Jirlow, Ulf Bo 13 Johansson, N. Filip Jo9 Jobin, Bengt Å.. K 17 Johansson, N. Mårten I 10 Joelsson, V. Arnold Ju 2 Johansson, Ola U II Johannesson, Jan G. A I Johansson, S. Arne H. Jo 9 Johannesson, Rune S. Ju 18 26 Johansson, S. K. Lennart K 17 Johannesson, Sven-Olof (Olle) Johansson, Sjunne U3

Ju 18 Johansson, Sten U 28 Johanson, Bo U 32 Johansson, Sug E. Jo 7 Johanson, BoC. I 6 11 Johansson, Sven U 43 Johanson, Inge H 10 Johansson, Sven [3 Johanson, Lars R. Ju 22, BS Johansson, Sven Kn 11 Johansson, Alf A 16 Johansson, Sven A. E. U 28

Johansson, B. Sture Kn 15 19 Johansson, Sven-Erik N. E4

Johansson, B. Östen I 1 Johansson, Sven Ove U 20 Johansson, Bengt UI2 Johansson, Thomas H. B. Johansson. Bengt A. W. Jo 28.16 I1

Jo3,H 7 II Johansson, Torbjörn S2 Johansson, Bengt H. Bo 10 Johansson, Tyra A.S. Jo 7

Johansson, Bertil C. Å. U 1 Johansson, Ulla S2

Johansson, Bertil E. K 5,J0o 7 Johansson, V. Ann-Kajsa — Kn 12

Johansson, Birgitta U 11 Johansson, Östen B 19 Johansson, Birgitta U 20 Johansson, Osten B. Bo 3 Johansson, BoG. H. B 9 Johnsen, K. Gösta U 37 Johansson, Börje S 26 Johnson, Arne I. [2 Johansson, Curt B.R. Jo7 Johnson, Bo US Johansson, D. Marianne A2 Johnson, Bo F. Johansson, E. Allan Kn 8 UD 1-3, Fö 17, Jo 30 Johansson, E. Gunnel L. S 16 Johnsson, Bertil Å. H. | Jo 14 Johansson, Einar SI Johnsson, Ella I. S3 Johansson, Erik Johnsson, Inga U 16

Skr 1978/79:103 454

Johnsson, Jan G. K 4 14 Järnbrink, Hans G. 5 39 Johnsson, John E. Jo9, A 13 Jönestedt, Bo H 13 Johnsson, Lars-Åke sS33 Jönsson. E. Gustav Johnsson, Roland G. Ui2 S125323941,.B2 Johnsson, Rune S. G. HIS Jönsson. Eric L. Ju 19 Jonason, Arne K 13 Jönsson, J. Ove A 6 Jonason, Olov US Jönsson, N. Börje Bo 4 Jonasson, Holger L. K 7 Jönsson. Per Ivan B 12. Bo 9Y Jonasson, J. E. Bertil Jo 19, 113 Jönsson, Ruth V. A 211 Jonasson, Rolf A. E. K 20 Jonasson, Sven G.J. A Jonnergård, Gustaf Kn 22 Jonson, Lars HIS K Jonsson, Aina U 26 Kahlin. Tage H.G. Jonsson, Bengt Å. Ju 55 A 2 Bo 4.1 I0 Jonsson, Björn T. Bo 12.1 16 Kaijser, Fritz Kn 6 Jonsson, Bo Bo 6 Kakossaios. Mira A 1 Jonsson, Bo A. S 16, Kn 13 Kalin, Göran U 16 Jonsson, Elver A. D. U 23, A 10, 16 Kalles, Lars-Erik Kn 15 Jonsson, Folke S7 Kanmert, Ulf V. O. Bo 6

Jonsson, Göte K. Kn 13 Kappelin, Carl-Erik Fö 11

Jonsson, Ingela U 16 Karayel, Eva Bo 2 Jonsson, K. Christer Il Kardell, J. Arne Jonsson, K. E. Johnny US Ju S8.K l4.Jo 2 27 Jonsson, Karl-Erik I 14 Karlander, Olof Jo 34, I I6 Jonsson, Lena B. Ss8 Karlberg, Björn A. Bo I Jonsson, Nils Ingemar U 10 Karleby. Olle H 18 Jonsson, Olof E. A 2, Kn 22 Karlehagen. Sigvard S 41 Jonsson, S. A. Rune A I8 Karlén, F. Ingvar G. [2 Jonsson, S. D. Anita Kn 22 Karlén, Ingvar SsS40.U8 Jonsson, Torsten J. Ju 31 Karlerö, Lars-Ingemar U 434 Jonsson, Åke G. A 9. Kn 8 Karln, Bengt U4 Jonung, Lars Ph. D. H7 Karlqvist, Anders 16 Jonzon, Karin E. A IR Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C. Jonäng, Gunnel M. U I6.A 215

UD3.S37,A ll Karlson, Matts E. B 20 Jorg, Johann M. U 16 Karlsson, Bengt S 40 Jos, N. Olof U 916 Karlsson, Bengt Olof Josefson, Stig A. B 12, Kn 23 E 6. Bo SI 11 Josefsson, J. Thomas 16 Karlsson, Christer SN Josefsson, Jim L. H. Ju 12 Karlsson, Erik L. El1,Bo2 Josephsson, Leif E. Ju 27 Karlsson, F. Göran Josjö, Siv U 20 S2612.B13.Jo2 Jotoft, Yngve S. K I Karlsson, Gunnar B.S. K 2917 Juhlin, Kjell I 17 Karlsson, H. K. Göran Julén, Björn US AS 121317 Junback, Carl Gunnar Karlsson, H. Karl-Göran Kn 8

Jo 5 11-13 2131 Karlsson, H. Urban Kn 22 Junestad, N. Tony Ju 39. K 11 Karlsson, Helge G. S 14 Jungqvist. Anna-Brita U 22 Karlsson. Johannes A 16 Junzell, Sven H. Ju 56 Karlsson, John-Evert U4 Jurén, Ing-Britt U 19 Karlsson, K. Gösta Jussil, Sune K. Bo 2 10 12 Ju 30, U 12 31 Juthagen, Leif R. U13 Karlsson, K.J. Urban B 19,11 4 Juås, Birgitta Ju 54 Karlsson, K. Ove S 29. Kn 6 Jäderholm, Bengt H I5,K 12 Karlsson, Karl Gustav A. Ju 48 Jäderqvist, K. Bertil B 11 Karlsson, Milton Bo 12

Järdler, Sven A. S2,A Il Karlsson, N. Gösta A8

HA in n Personregister

Karlsson, Rolf A. Bo 8 Knutsson. Karl Eric UDS Karlsson, Ronny Ju 51 Knutsson. P. Anders = Ju 15 17 46 Karlsson, Rune A. Jo 12 Knutsson, P. Gösta Ah Karlsson, Tore S 3 16 28 Knutsson- Hail. Torsten K. Fö I Karlsson. Torsten Usa Kolare, Gustav C. K. K I Karlsson, Torsten A. Ju 44 Kolk, Raimond Jo 21 Karlsson, Uf G. Bo 10.1 4 11 27 Kollind, Hans O. Kn l4 Karlsson, Vanja M. SS Kolström. K. E. Gunnar B 22 Karlström, Vilhelm H. Ju 33 Komstedt, P. L. Wiggo K 6 Karnell. G. Gunnar W. Ju 30 Konnander, Benkt A. V. UI Kaudern. A. Gösta Kn 18 Korpi, F. Walter Ss8 Kautsky, Gunnar F. H. 13 Korpås. B.G. Sture UD2 Kebbon, Lars U4 Krafft, Sven A 17 Keil, Hans U 414 Kragh. Börje R. V. Bo 3 Kellquist, Tore B. A 16.118 Krantz, Hans A. Bo 10 Kempe, Bengt H. 14 Krantz, Lars Bo 6 Kenttä, V. Matti(as) U 17 Krantz, P. Gunnar Ju 41 Kettis, Pär UDS Krause, Urban U 20 Kieffer, René US Kristenson, E. Valter B3 Kihl, Kristina S 30 Kristensson, Astrid M. Ju 1, H 14 Kihlström, Bengt G. Jo 7 Kristensson, Bengt Jo 34 Kihlström, Laila K.. E. B I0 Kristensson, Inge B. E. U 30 Kildén, Anna-Lisa S 28 Kristiansson, K. Martin ÅÄ 16 Kildén, Gunnar Ju 44 Kristiansson, N. Axel B 13 Killingmo, Odd-Hroar Jo 27 Kristoferson, Lars A. I 6 Kim, Lillemor A. B. U9 Kristoffersson, Anders W-. FE 4 Kindbom, Bengt M.L. Ju 32,5 26 Kritz, Lars-Bruno K 6 Kindlund, A. Sören =S 532.U 10 Kritz, Lars O. - K i Kirsebom, Bjarne A. U 20 Kromnow, E. Åke U 32 Kistner, Inger P. M. A II Krona, Kurt Fö 7, Kn 1 Kjeliegård, BoC. K 16 Kronbladh, Gunnar Hi Kjellén, Bengt I. UI Kronholm, B. Tryggve US Kjellén, Bo UD 7 Kronvall, R. G. Stellan Kjellgren, Eivor S8 Jo 24 26 31. Bo 8 Kjellin, Björn T. M. Ju 3 Krook, Inger S 39 Kjellin, G. Taro Kn 5 Krook. L. E. Thomas Ju 19 Kjellstrand, Leif I. A 917 Krutzsch, A. Peter M. Jo 5 Kjellström, Björn O. J. I 11 Kugeiberg. Otto F. R. U I Klaar, Bengt J. I. K 20 Kullberg, Gunni V. S6

Klang, Björn Ju 18 Kuylenstierna, B. Gunvor U9

Klangby, Lars-Erik ES Kuylenstjerna, C. Göran J. Klason, Lars Erik U4 Jo 22, I 12 Klason, Lars Erik Kn Ii Kuyumcu, Eija H. T. A 1 Kleberg, Carl-Johan V. E. Ju 23 Kvarfordt, Eva B. Å 5 16 Kleist, Åke O. B 15 Kvarnström, Sven K. A 9 Klemming, Lars-Göran H 917 Kvist, Kenneth Ju 35 Kling, Eva U 14 Kypengren, Sven H. Ju 13

Klingberg, Karl Erik s3 Kågeson, Per O.R. Jo 28,1 II

Klingvall, Maj-Inger 520 Kågström, Olof U6 af Klintberg, Lennart Jo 33 Käck, Bengt-Olof Bo 8 Klässbo, Maria U22 Källsbo, H. Arne K 7 Klöver, A. Helge M. Ju 56 Källsson, K. A. Jan K 4 17 Knape, Anders U I Källström, Lars KR Knape, J. Olof B. Kn 9 Kälvemark, Torsten U 22 Knutson, Göthe K. L. Kärnek, RuthI.C. S 1 1215,U 22

U 38, Bo 68 Kärrström, Margit E. V. S 14 39 Knutsson, A. Ingemar Kn 4 Köhl, Olof F. E. S 11, Jo 6920 Knutsson. Gert O. I. Jo 225 Köhler, Karl Johan U 20

Skr 1978/79:103 456

Köhler, N. Christer Fö 16 Larsson, Carl-Otto Fö 5 Kökeritz, Ingrid B. Jo 33 Larsson, Claes I 14 Könberg, BoG. Ju 27 35. Bo 12 Larsson, Claes A. A 5 Körlof, Björn H. B. Ju 44, U 30 Larsson. E. Åke A 2,1810 Körner, F. Lennart H I Larsson, Edvin Kn 2 Körner, Klas-Håkan (Håkan) BI Larsson, Erik $6.J0o 18 Körner, Sten G. U 32 Larsson, Folke 1 21

Larsson, Folke K. E. Jo 14 L Larsson, G. Nils-Olof K 7 Laestadius, Staffan Ul! Larsson, Gerhard Lagercrantz, Richard C. H. S 182228 2917

U 10-34 Larsson. Gunvi U 34 Lagergren, Curt H. S 30 Larsson, Gösta E. B22.A lI Lagergren, Mårten U II Larsson, Gösta H. F. U 14

Lagerholm, Göran E. Fö 16 Larsson, Hans K 13

Lagerlöf. M. E. Inga-Britt Larsson, Hans Ul

A 1218 Larsson, Hans U 16 Lagerstam, Kurt K 14 Larsson, Ingemar Jo 19 22 Lagerström, Martin LU I6 Larsson, K. Einar A. Jo 9

Lagerström, Thure A 17 Larsson, K. E. Ingemar A 15,

Lagerström, Ulf Å. B822 Larsson, Karl-Anders H 17 Lagnell, Gunnar H 12 Larsson, Karl G. U 22 Lagrell. Lars-Åke 14 Larsson, L. Thorsten —- Ju 25. E 10 Lalander, N. Sven O. ru Larsson, Lars-Åke G. Jo 1S Lambe, Bengt R. Ju 21 Larsson, Leif U 31 Lamnevik, Gunilla S 13 19 Larsson, Lennart U46 Lampinen, Per A. 1 10 Larsson, S. Rune W. Fö I Landahl, E. Tore Ju 19 Larsson, Staffan UI Landahl, O. Sixten H. Jo 4 17 Larsson, Svante S32 Landahl, Per-Axel V. Fö 17 Larsson, Sven E. Fö I Landberg, Hans W. UD'S Larsson, Tore U 6 Landberg, K. Erik E68,B 18 Larsson, Uf O. Fö 13 Landberg, Maj-Lis H. A. Larsson, Yngve 21

E4 H69 Lassinantti, Ragnar I. I 10 Landell, F. E. Nils-Erik I 11 Lasson. Knut-Inge L. Landén, C.G. Ragnar A8 K 4 F7. Jo 32 Landerud, Brita A tl Laurell, Björn S 24 Landin, Palle J. A 8.11 Laurén, Reidunn M. B. A I6 17 Landquist, Eddie L. Ju 30 Laurin, Lars Ju 39 Landström, L. Ivan E 6 Lauritzen, Sonja S3 Landström, Sten-Sture H. Leche, Johan H. Ju 33

S35,U0U 2431 Ledstedt, K. Gösta I. Bo I Langton, Börje S612 LefreH, Christer H 17 Lannegren, Göran S. U 2539 Lehman, Erik Ju 54 Lantz, A. Benne Ju 13 Leijon, Anna Margareta (Anna- Lantz, Kjell-Åke IH Greta) Ju 37. A 1115 Lantz, V. Inga B. $s23 Leijon, Jan E. 14 Lareke, Carl-Axel U 6 20 Leijon, Lars 14 Larén, Charlotte F. [611 Leijonborg, Lars U 38 Larfeldt, Nils J. HI Leijonhielm, Thorsten H 20 Larfors, E. V. Tage Ju I Lejdström, Kristina S3 Larnstedt, A. Ossian G. SB Lekberg, E. E. Olov Kn 13 Larson, Leif U 32 Leman, FE. Gunnar V. 6 Larson, Rune K 4 Lemne, Marja E. B 18 Larsson, Anna M. A II Lemne, Mats H. E 6. H 7,1 23 Larsson, B. Gunnar 1 Lempert, Erik M. AN Larsson, B. Roland Lendenius, Lars-Gunnar H II Larsson, Bo Lenhammar, Harry K.W. Kn 14

457 Personregister

Lennartsson, Folke V. A 2,1 118 Lindbeck, C. Assar E. Ju 54 TLennholm, B. Gunnar O. [7 Lindberg, Bertil Fl Lennmarker, Göran S 27 40 Lindberg, Göran B 10 Lerner, Thomas Fö 8 Lindberg, Ingemar SsS24,U 8 Lettevall, UN G.S. Jo 25 Lindberg, Jan-Erik 13 Letzén, K. Sven-Roland K 25 Lindberg, N. Olof B 6 Leuchovius, Karl G. W. Lindberg, Sven J.

S 11,Jo 20, Kn 6 Ju 25, K 1.Jo 7 9 23 Leuf, N. Börje Jo 34, H 15 19 Lindbergh, Olle A I6 Levén, P. Staffan Ju 34 Lindblad, A. Göran 14 Levén, Sören U4 Lindblad, Gullan B. K. A 2 Levenius, Gustav B. G. E 8 Lindblad, Göran U 10 Levin, Bert L. U 22 Lindblad, HansB. UD I, Fö 3 13 Levin, Jan L. K 26 Lindblad, M. Ulla E. A IS Levin, P. Tage I 10 Lindblad, Sven J. H. E I Levinson, K. Bo Fö 3 Lindblom, Per Henrik Ju 39 Lewén-Eliasson, Anna Lisa Lindborg, Carin U 20

UD 2, Fö I3,B 13 Linde, Gunnel Ju 41 Lewensjö, ÅkeR. Kn 13 Linde, I. Gertie A 11 Lewin, Saul HI Linde, Torsten $ 39 Liberg, Laila S3 Lindeberg, Per Erik Lidbaum, Marja U 17 I 18 24, Kn 23 Lidbeck, P. Ingmar S6 Lindeberg, Roy U 37 Lidbeck, Åse AS Lindeberg, Sven A. E2? Lidbjörk, Gunnar K 19 Lindebro, K. Sören S. 125 Lidbom, Carl G. Ju 35. H I4,A 12 Lindegård. Jan Ju 39 Liden, B. Carl Johan Lindegård, Karin A. M. Kn 7

Jo 10 14 19 24 Lindell, BoG. Ju 13 Lidgard, Curt S. H. UD3 Lindell, Mats G. UI Lidgren, Karl Jo 32 Lindén, Anders G. B. Jo 2 Lidin, Karl-Olof Kn 15 Lindén, Ingemar US Lidström, Karl Gunnar UD4 Lindén, Yngve T. Bo I Lidström, Lars J. [3 Lindencrona, Birgitta U2l Lidström, P. Ivar I 1 Lindencrona, Fredrik W. K. Lidvall, Johan E. Ju 24 Kn 22 Liedberg, Anders J. B. Fö 2 Lindencrona, Gustaf K 9 20 Liljedahl, Svante R. K 25 Lindencrona, Gustaf C. A. Liljefors, B. Anders [2 Ju 12.B 17 25 Liljeqvist, Rolf A. Ju 8 Lindencrona, Hanne $23 Liljeros, K. E. Lillemor U 2 Linder, Bengt s 28 Liljestrand, Ake $ 25 27 Linder, Hans O. I 4 Liljeström, Rita Ju 36,5 S I8.A 8 Einder, Lars G. Sn Lind, Carl-Erik I 1 Linder, Mats O. H. K 16 Lind, Johan A.L. Ju 48, E 12 Linder, Sven G. Fö 13 Lind, Johan H. UD 6, I II Linderoth. Tore Ss42 Lind, Siv 1. U 16 Lindfors, Leif W. U I. Jo Il Lindahl, Carl-Fredrik H. = Fö 2 15 Lindgren, A. Birgitta Kn 12 Lindahl, Gösta H II Lindgren, Aina G. A 11 Lindahl, Hedda s$832 Lindgren, Anders S5 2429 Lindahl, Jan-Mats U 40 41 Lindgren, Claes ENN Lindahl, K. Olof R. B 22 Lindgren, Göte A. L Kn 12 Lindahl, Cars E. U9 Lindgren, I. Lennart Lindahl, Lars O. H. Ju 13 K 13,.Jo 12 28, Bo 5 Lindahl. Torkel R. N. Jo 12 15 Lindgren, K. Erik Jo8 Lindahl-Kiessling, Kerstin M. Lindgren. Kristin U 20

UDS.STIU20A HH Lindgren, Per Anders B I.H 13

Lindau. Christer $ 20 27 34 Lindgren. S. Åke Fö 10,S I 17

Lindau, Lars H. Jo 30, I 11 Lindgren, Seved Ur

Skr 1978/79:103 458

Lindgärde, Jan-Erik B. I 17 Lindståhl. Mårten UD 7 Lindh, Birger V. Jo9 Lindvall, Karl-Erik SLA2 Lindh, N. H. Göran K 16 Ling, Lars U I Lindh. Ove M. EF. Ju 53 Linnergren, Erik J. G. I 7 Lindh, Sören B. U 42 Lithander, Per H. Jo 4 Lindh, Åke H. Bo I Littmark, Blenda M. V. $ 33 Lindhé, N. Bengt H. Jo5 Litzell, S. Christer Jo 20 Lindholm, E. E. Karl-Axel = Jo 31 Litzén, Anders G. Ju I Lindholm, P. Charles A 18 Litzner, Ragnar S 17 20 Lindkvist, Börje K. Fö 13 Livijn, Claes-Olof ES Lindkvist. Oskar W. Ju 24 45 Ljubica, Stefan A 11 Lindmark, Christer U22 Ljung, Bengt Ju 48 Lindow, M-.-V. Styrbjörn R. Ljung. Bengt-Arne Ju 26 Fö 13 Ljung, Lars U. A 2 I 1 1618

Lindquist, B. Rune L. UI Ljung, Sigvard 13

Lindquist, Inger G. Ljungberg, Blenda M. US Ju 19 30 59,5 18, Kn 16 Ljungberg, Göran L. D. Ju I Lindquist, Ivonne $2 Ljungdahl, L.. Gunnar H II Lindquist, Sven B. E. E 7 Ljungdahl, Olle Kn 2 Lindquist, Ulf W. E. Kn 122 Ljunggren, Anders Ju 43 Lindqvist, A. M. Christina B IR Ljunggren. C. Börje UD? Lindqvist, Alf A IS Ljunggren, Nils G. Ju 2 Lindqvist, Bengt U 18 Ljungh, Claes W. B 20 23 Lindqvist, Bernt O. S. Jo 23 Ljungholm, Kurt A. Kn 9 Lindqvist, Christina A. M. Ju 57 Ljungqvist, Björn U. T. U 16 Lindqvist, Gunnar Jo 34 Ljungwall. N. E. Folke BS Lindqvist, Ingvar F. U 20 28 Lodin, Sven-Olof B 3 Lindskog, Björn E. KS Lonacus.G. Håkan N. Lindskog, Hans K IS B 21,1 18 22, Kn 5 Lindskog, J. I .ennart Lord, Jan A.T. Fö 2 Jo 2, Bo 7, Kn 5 II Lorentzon, B. Gustav L. 13 Lindstam, Leif E. B 231411 Lorentzon. Sven Eric Jo 27 Lindstedt, Gustaf U 13 Lothigius, Carl-Wilhelm K4,Jo 2 Lindstedt, Hans G. Ju 9 Lovén, John T. s$813 Lindstedt, Lars U 19 Ludvigsson, IngridM. Jo29.A 4 Lindstedt-Piltz, Inga U4 Ludvik, KJaus Fö 3 Lindstén, Ingrid U 12 2124 Lukkari, Bror U4 Lindstrand, H. Tomas E 7 Lund, D. Gunnar M. Jo 28 Lindstrand, Leif U1l8 Lund, Karin Ss4 Lindström, Alice M. F. Lundahl, Harald 127 S1,U 1622 Lundahl, Per CI. Kn 12 Lindström, Bertil H7 Lundberg, Arne H. R. Kn ti Lindström, Claes-Göran U9 Lundberg, Bengt I. Ju 15 Lindström, Gunnar A 9 Lundberg, Bengt T. S 26 Lindström, Gunvor S 26 Lundberg, D. Bergliot A li Lindström, Harry US Lundberg, Henry L. B I6 Lindström, Harry I. A 16 Lundberg, J. Iwan Jo4 Lindström, Ingvar Jo 34 Lundberg, Lars-Olof Kn H Lindström, Ingvar A. Jo9 Lundberg, P. J. Thorsten U6 Lindström, J. Christian Lundberg, Sten G. J. Kn I Ju 4 22,1 24 Lundbergh, Hans P. N. Fö 1 Lindström, Jan-Ingvar S 31 Lundbergh, Per C. K8 Lindström, Jöns A. A 9 14 16 17 Lundblad, Grethe S 3 Jo 12 Lindström, Lars E. U I6 Lundborg, Hans s2 Lindström, Ralf U 10 Lundborg, L. Ake Kn 16 Lindström, S. Olle Bo 12,12 Lundbäck, Holger S 40 Lindström, Stig H2 Lunde, Ingrid U 6 Lindström, Ylva U 20 Lundeberg, Christer N.S. U 816

459 Rs Personregister

Lundeberg, Magnus Ju 27 Luthman, Gösta F. I 6, Kn 18 Lundcequist, Carsten I. G. Al Läbeck.S. A. Lennart Lundevall. Owe N. A. I 12 UD 3, Fö 12. K 1,16 Lundgren, A. Carl-Eric Kn 15 Lyberg, Bengt K 19,Jo 6 Lundgren, Bo A. M. B 12 Lyberg, Bengt 18 Lundgren, Bo Richard U 10 Lyberg, Bengt Kn 10 Lundgren. C. Bertil Ju 25 Lyberg, Wolf S. Jo 26 Lundgren. Dan S 25 40 Lyrberg, Bengt U 12 Lundgren, Georg E. H. UI Lyttkens. Carl Henrik Kn 15 Lundgren, H. Lennart Kn 8 Låftman, Lennart R. E4 Lundgren. Karl-David A 18 Ländin, Sigvard H. H 14 Lundgren, Nils H 7 Lännergren. E. Bengt Ju 1 Lundgren, Nils A 9 Löfberg, Karl Axel Ju 8. B II Lundgren, Nils-Gunnar S 17 Löfdahl, Göran UD 4 Lundgren, Rakel H 6 Löfgren. N. Sigfrid J. Ju 22 Lundgren. Staffan U 17 Löfgren, Torsten Hj. Jo 3 28,14 Lundgren, Ulf U 414 Löfqvist. Stig U6 Lundgren, Valborg Ju 4i Löfström, J. Henric U 20 22 Lundgren Bo A. M., B 3 Lönnberg, C. Gunnar I. Ju 33

Lundh, Bengt U 20 Lönnberg, C. Åke B. E 11,U 8

Lundh, Erik [21 Lönnerblad, Sara Al Lundh, Lena U II Lönngren, Kerstin U 7 Lundholm, Eric L. O. B915 Lönnquist. John Gunnar S 115 24 Lundin, Anders Bo 10.14 11 Lönnqvist, Olov K 13 Lundin, Anna-Karin HIS Lönnqvist, Ulf R. Jo 23 12 28

Lundin, Bert G. Ju 12 Lönnqvist, Åke S. G. E 3

Lundin, Christer K. O. K 7 Lönnroth, Måns UlILUN Lundin, Hans-Erik V. kn 4 Lövén, BoC. Kn 15 Lundin, Lars-Erik UD3 Lövgren, Esse T. C. U4l4A8 Lundin. S. Johan UD3 Lövgren, Lars Göran Jo 17

Lundin. Ulf W. Löwbeer, Hans - ULLA

Fö 12, U 4 10, Bo 10 Löwenmark. J. Orjan T. B 7 Lundin, Åke E. Fö 6 Lööw, Herbert P. D. Jo 10 Lundkvist. Ebbe [ 19 Lundkvist, Gunnel SI Lundmark, E. Gunnar Kn 58 M Lundquist. David N. Fö 16 Magnander, Ebbe E. A. B Lundquist. G. Jan-Eric A2 Magnusson, Birgitta Lundquist, Olof U 10 Magnusson, Dag U Lundqvist. Arne K.. O. Ju 12 Magnusson, Egon S. 1. Lundqvist, Dick O. R. 16 Jo 27, A 9,14 Lundqvist, Lars-Åke $23 Magnusson, Erik A 4 Lundqvist. Lennart Kn 14 Magnusson, Georg K. K 21 Lundqvist, Lilly M. S6 Magnusson, Gunnar Jo 12 Lundqvist, Marianne S 19 Magnusson, Gunnar K.O. Kn 15 Lundqvist. Roland S. Fö 17 Magnusson, Göran U I6, A IS Lundqvist, Sten T:son Fö 3 Magnusson. John K4 Lundqvist. Åke H 6 Magnusson, K. E. Göran Bo 6 Lundström, Beata U 21 Magnusson, Leif U3 Lundström, C. V. Herbert Jo 22 Magnusson, Leif R. A Lundström. Fritz E. 18 Magnusson, Monica S. A Lundström, Henry 1 19 Magnusson, Nils Lundström, K. Sixten L. E 6 Ju 53,$S 8 13,1 28 Lundström, Karin E. U4 Magnusson, Staffan E. Ju 3 H 8 Lundvall, A. Göran Jo4 Magnusson. Torsten E. 14 Lundvall, Leif K.G. H8 Magnusson, Åke H 14 Lunning, Lars G. H. A 10 11 Magnusson Sessler, Gun 1. Ju 30 Lustig, Gunnar Uli Malmberg, C. Lars E. B 12

Skr 1978/79:103 460

Malmberg, M. D. Elizabeth Jo 32 Mattsson, S. M. Lennart US Malmberg, Osten F. G. Fö 8 Mattisson, Stig U 160 30 von Malmborg, C. Göran A. 11 Medin, Knut H. Jo 14 Malmborg, Gudrun H 14 Medin-Levén. Barbro I 10 Malmenstedt, Curt O. U I6 Mehr, Hjalmar L. E14 Malmer, Nils Jo 28 Meidner, Rudolf A. E4.A2 Malmgren, Bo Bo 8 Mejegård. O. Sigvard W. Ju S5 Malmgren, Kurt K-G. E27 Melander, Kent A. K 20 Malmgren. Lena S 37 Melin, K. Lennart A ll Malmqvist, Jan S. N. Fö 10,85 6 38 Melin, P. Torgil H. Ju 47 55, Jo 20 Malmqvist, Stig U I7 Melin, S. Ingemar LR Malmros, Rune 12 Mellbin, B. Lennart B 2 Malmström, Bengt G. V. Ju 12 Melldén, Anna-Lisa Ju 41, U 33 Malmström, Hugo s3 Mellqvist, Sven A. K i 4 Malmström, Karl G. 21 Mellström, Claes B. Jo I Malmström, Sten US Mettinger, N. D. Tryggve US Malmström, Stig H9 Meyer, Lars Kn 23 Mandahl, Håkan S 34 36 40 Meyer, Lennart S. G. Sn Mangård, Nils Ju 47 von Meyeren, Ulla M. A 18 Mann, Kent V. S233A 18 Meyerson, Anita E. Ju 36 Mannegard, E. Margareta Michanek, Ernst N. UD 2.535 Mannerfelt, Carl O. G. Midunger, H. Torbjörn A 9 Mannheimer, Kaj E. Jo 30 Mild, Kerstin E. Ju 26 Mannheimer, Sören 1 14 Mildner, Erwin A. Bo I Marcus, Lars E. P. [12 Mileikowsky, Curt B 23 Marcusson, Eric R. Jo 27 Millgård, E. Olof (Olle) Jo 9 Marcusson, StenG. U620,A 14 Mindus-Widén, Lena H3 de Maré, Stefan S. Jo 10 Minell, Marita S42 Marits, Arvo A. Ss 38 Moberg, C. E. Ragnar Jo 10 Marjasin, Sigvard S 1519 Moberg, Kaj U3 Markborn-Sörås, Catharina Ju 24 Moberg, Sven T. [9 Markén, Karl-Erik $S 38 Modig, Jonas E. Ju 30 Marklund, Eivor I. A II Modig, Stig I 10 Marklund, Inger U 16 28 36 Modigh, Pontus Ju 47 Marklund, O. Sixten A. U4 Mozgård, Britt E. T. A 11 Martin-Löf, C. Johan E. Mohall, Carl-Erik Fö 58 UD S, Fö 9.0 37 Mohlin, Hans H. K 6 Martin-Löf, Rutger T. 123 Molander, Mats O. K II Martinsson, Bo N. O. Molde, F. Bertil US Kn 212 Ju 33 34,5 22 Molin, Folke P. O. H 17 Martinsson, Åke U 34 Molin, N. Rune Ju 13 Martling, Carl Henrik US Molin. Olof E. O. 121 Martling, Per-Roland M. K 6 Moll, Olof G. UI Masreliez, Nils G. A9 Mollstedt, Bengt O. Sn Mats, fil. kand. 112 Mongård, Erik E. Bo I Matsson, Sven-Arne Bo 3 Montelius, Jan-Christian UD7 Matsson, Tommy B 9 Montgomery, J. Henry A. Mattson, Lisa Ju 343, A HI Ju 28,S5 22 Mattsson, Anita B. K. I 11 Morath, Rune A 16 Mattsson, Bengt E. C.-G. El Moreau, Jan-Erik Jo3 Mattsson, Bengt Olof T. Morell. Roland Jo7

S 2831 38, A I8 Morling. Bertil U 7

Mattsson, Ingemar Fö 17 Mossberg, K. Holger Ju 21 Mattsson. Kjell A. Mossberg, K. Holger Ju 51 Jo IS.H 5. Bo 8. Kn II Munck, Johan Ju 28, Fö 17 Mattsson. Lars G. U I Mundebo, K. Lillemor Mattsson, Morgan N. Ju 33 U 4 6 10 12 16 Mattsson, Rolf U 28 Munkhammar, Ann Charlotte

461 Personregister

U 40 41 Nilsson. Allan H 7 Murray, U. Mac U I6 Nilsson, Allan M-:' Jo 29 Miller, I var Fö 11 Nilsson, Anna-Lisa Muöäntzing, Lars Ju 2 UD 2,S 35. Jo 10.1 12 Myhlback, Lennart J. Bo 4 12 Nilsson, Asta U I9 Myrbeck, Arne K. D. B 18 Nilsson, Bengt G. UD I Myrberg, Mats U 16 Nilsson, Bengt G. E 10 Myrby, Seth Jo 29 Nilsson. Bengt-Åke Ju 51 Myrdal, Hans Göran A 8 Nilsson, Berndt U 22 Myrenberg, B. Sverker R. K 7 Nilsson, Bertil A 16 Myrlöv. Åke E. [2 Nilsson, Christer U 10

Måbrink, Bertil U. UD2 Nilsson, Dan S. 13

Månsson, E. O. Sigvard Fö I 8 Nilsson, E. Arne Kn 4 Månsson, Ingmar M. Nilsson, EF. Birger Bo 8 Månsson, Lennart U 20 Nilsson, Elvy I. K 6 Månsson, Sven-Axel $ 18 Nilsson, Eskil Jo 19 Måre, Mats O. Kn 18 Nilsson, Gothard U4 Mårtensson. A. Iris S 20 Nilsson, Gunnar E. A IIS Mårtensson. A. Iris A 13 Nilsson, Gunnel SS 39 Mårtensson, Bengt C.L. Ju 36 Nilsson, Gösta V. E2? Mårtensson, Jean-Erik US Nilsson, Göte Si Mårtensson, Nils L. [25 Nilsson, Göte S 17 Mårtensson, Skotte UI Nilsson, H. Anders Jo 11 28 31 Mårtensson, Stig U4 Nilsson, H. Christer Ss4l Mårtensson, Tore A 16 Nilsson, H.G. Ola K 11 Möller, I. Ceciha A IS Nilsson, Herbert US Möller, S. A. Birger UDS,A I Nilsson, J. Ove G. B3.A 2 Möllstam, Bengt L. G. UI2 Nilsson, Jan-Erik L. K 6

Nilsson. Jan-Ivan N. A 10.13 N Nilsson, Johnny U4l6 Narrowe, Morton H. US Nilsson, K. Börje H2 Nasenius, B. Jan V. S 14 Nilsson, K. F. Lennart S2 de Neergaard, Claes D. E 10, H 11 Nilsson. K. Lennart Bo 8 Neergaard, Erik A. I 10 Nilsson, K. Valter K 11 Neergaard, Erik A. Kn 13 17 24 Nilsson, Karl-Erik E 4 Nelander, Ollie M. V. K4 Nilsson, Karl-Erik Jo 5 Nelander, Sven SSI4A4AS Nilsson, Karl-Erik Bo 4 Nelin, Anders S 18 Nilsson, Karl-Henry H6 Nellevad, Per 14 Nilsson. Karl-Johan Kn 9 Nenzén., Sigrid S 30 Nilsson, Kjell G. U 37 Nerdrum-Ullman, Wenche U 16 Nilsson, Kjell Ö.H. E 4,Jo 33.14 Nerell, Gunnar H. T. A 9 Nilsson, Lars G. U 6 16 Neuman, N. Håkan 1611 Nilsson, Lars O. Ju 21 Neyman, Thorsten L. 138 Nilsson, Lars S. E. Ju 4 Neymark, Marit H. E. H3 Nilsson, Lennart Bo 8 Niblaeus, Kerstin S. E. Jo 27 Nilsson, Matts G. U 16.22 Nicander, Lars $s 25 Nilsson, Matts G. A 15 Nick-Huttunen, Elise 1 24 Nilsson, N. A. Sigvard Jo 22 Nicklasson, Lars-Erik K 4 Nilsson, N. Folke Jo 14 Nicklasson, Stina A. R. Nilsson, N. Per-Erik B 19

Fö 6 13.0 4 34 Nilsson, N. Robert Jo 14, Bo 10 Nicolausson, Ulf U 27 Nilsson, N. Thorsten G. Jo 9 19 Nihlgård, Bengt S. Jo 20 Nilsson, Nils-Erik B 12.Jo 68 Niklasson, O. O. Harald Al Nilsson. Olof Jo 3 14 28 Nilsson, A. Erik A 517 Nilsson, Per-Axel E. Jo 25 Nilsson, Alde E. Ju 13 Nilsson, Per-Erik Ju 52, H 15 Nilsson, Alf G. A 216 Nilsson, Per-Olof Kn 14 Nilsson, Alice H.C. Fö 16 Nilsson, Per-Olof V. Kn 15

Skr 1978/79:103 462

Nilsson, Peter O.H. 19 Ju 16 SI.B 19, Kn 8

Nilsson, R. Kerstin Kn 12 Nordin, Å. Ingvar S 14, Kn 12

Nilsson, Rune 118 Nordlander, Göte U 20 Nilsson, Ruth s8 Nordlander, K. Åke A 10

Nilsson, Sten A 16 Nordlander, N. Arne UI Nilsson, Sven U 20 Nordlander, Nils Brage $S 2435

Nilsson, Thora I.-L. A 2 Nordlander, Nils-Brage U 43 Nilsson, Torbjörn M. E. Ju 32 Nordling, Lotty A. Kn 15 Nilsson, Tore U. 13 Nordlund, Stig F. Kn 6 Nilsson, Torsten US Nordmark, Hans A. Ju 30 Nilsson, Torsten Kn 2 Nordqvist, Rolf G. B 18 Nilsson, Ulf Ju 48 Nordstrandh, Ove H. U 6 31 36 Nilsson, Ulla A. U l4 Nordström, Bengt EN Nilsson, Åke Un Nordström, Gösta S7 Nilsson, Åke A 10 Nordström, K. Sivar V. Jo 28

Nilstein, Arne H. E 1 Nordström, K. Sören 14

Nipstad, Jan A. E 10 Nordström, L. Anders FE 7 Nissen, L. Veronika S. A 14 Nordström, Lars E. K 417 Nisser, Carl Wilhelm B. Jo 17 Nordström, Lars V. 1 i0 Nisser, Per-Erik C. Ju 20 Nordström, Marie U 31 Nisser, Per-Olof Kn 3 Nordström, Olof A. U 20 Nitare, J. Gideon H. A 4 Nordström, Sixten U 20 Nittzell, Gunnar O. Ju IS Noreland, Lena M. | 22 Nitzelius, Tor UD 6,U 12 Norelius, Per E. Ju 5 Nivenius, C. Olle B. Kn 15 Norell, Ove A. 14 20 Nivenius, Olle US Norell, Thomas P. B 24,0 7 Nohrlander, Åke S 27 36 Norell, Torsten B. 14 Nolte, Lennart R. J. s 28 31 Norell, Torsten B. F21 Noltorp, Lars G. N. E 7 Norén. Agneta B 13 Norberg, Bengt S 30 Norén, Alf-Erik Ju 22 Norberg, Dag L. UI Norén, Bill S. Kn 9 Norberg, Lars A. I lt Norén, Nils-Erik P3 Norberg, Lars R. UD 3 Norén, Åke UR Norberg, Randoiph K 6,U 17 Norenberg, Bertil W. Fö 6 Norberg, Sven Ju 15 Norenlind, I. Märit U I4 Nord, Karl-Erik B 5 Norin, Brage U 20 Nord, Lars O. S. A 8 Norin, Stig US Nordahl, Jan-Erik BS Norland, Sven-Anders Ju 13 Nordbeck, Lennart V. Kn 13 Norlander, Gunnar A 16 Nordbeck, S. E. Gunnar UD I Norlander, Torsten A IS Nordbeck, S. E. Gunnar Norling, E. Gunnar E. Kn 10 11

UD 3, Fö 13 Norling, S. Åke I 14, Kn 13

Nordberg, B. Krister S 20 Normark, G. Anita M. H 14 Nordberg, Lars O. Jo 12 Normark, Hagar M. K 4 Nordberg, S. Ivar S2,H2 Norrbom, N. Ciaes-Eric Nordblom, Bengt S.J. Jo 16 22 K IH 13,1 11, Ko ll Nordborg, Kjerstin M. s24l Norrby, J. Sören Jo 3 32, Bo 8,1 4 Nordell. J. Olof C. K 24,E4 Norrby, Jonas V. Ju 13 Nordén, Joar Ju 8 38 Norrby, Karl-Eric U 38,Jo 8,H 2 Nordenadler, Anders B 5 Norrlund, Horst A. E. A 18 Nordenson, Ulf K. Ju 36 Norrman, Bo U.S. B2 Norderheim, Paul A. M. Kn I Norstedt, Inger 14 Nordgren, Paul S 20 Nyberg, Bengt L. A 16 18 Nordin, B. Willard A I6 Nyberg, F. Jan-Erik A 215 Nordin, Jan A 12 Nyberg, Gunilla S 34 Nordin, Karl-Anders U6 Nyberg, Stig K. Fö 6 Nordin. P. Åke A 18 Nygren, Arne J. Ju 28 34 57, I 3 Nordin, Sven-Erik Nygren, Birgitta U It

463 Personregister

Nygren, G. Ingemar Pn > Ohlsson. P. T. Ingvar Ju 2.11

Nygren. Jan Ohlsson-Leijon, S. H. Lennart Nygren, Jan K. T. An B 19 Nygren, Åke Ohné. Margareta U 20 Nygren-Söderberg, Laila E. to Olander, Anders UD 7 Nyhage, Hans B. cc Bryce” tä Olander, Håkan U 39 Nykvist. Ann-Christin Olausson. Britt U2

Ju 10, H 6 1013 17 Oldertz. Carl M. Ju 9 Nyman. Erik O. Ju 57 Oldgren, Abiel U 20 Nyman, Kjell Jo 26 Olding, Per E. M. Jo 30 Nyman, Lars A. UI Oterud. Eric Hj. Jo 315 Nyman, V. Seppo B 7 Olhede, Torleif E. Fö 3 Nyquist, Per-Olof (Ola) Olin, Patrick S5

U 20 28 43, H 5, Bo 2 10 Ohngdahl, Göte US

Nyqvist, N. Tore Ju 28. Kn I Ollén, R. Joakim Ju 22,5 26

Nyqvist. Nils A 16 Olofsson, C. Sigbjörn S 10

Nyqvist, S. Yngve Ju 37, K 24 Olofsson, Gunnar S 30 Nyrén. Einar Ju 48 Olofsson, H. P. OQO. A 17 Nystedt, Stig H. Fö 15 Olofsson, K. A. Lennart Nyström, Göran K. K 21 K 17.H I! Nyström, Holger R. B. Jo 10 Olofsson, L. Göran B 2 Nyström, Kerstin B3 Olsson, A. Maj Britt U4 Nyström, L. Ingrid UN Olsson, Agne Henry O. Nyström, Lars A. E 10, H 14 Ju 15 30, U 21-32 37 38 Nyström, Lennart 13 Olsson, Artur U 31 Nyström, Lennart Kn 23 Olsson, Bengt K. S 30.1 7 Nyström, S. Åke I 10 Olsson, Bertil O. B 1 Nyström, Sigvard E. V. H3 Olsson, Birger $s 42 Närkhammar. Kjell M. A. Kn !0 Olsson, Birger US Näslund, Bengt Frik H 6 Olsson, Birgitta U 28 Näslund, John 3 Olsson. Björn E. U I Näslund, Nils Erik Jo 34 Olsson, Björn G. A 18 Näslund, Per Olof A. A 9 Olsson, Bo Christer $ 27 Nässlin, Berit U 20 Olsson, Börje Ss2 Näsvall, Björn G. 1 10 Olsson, E. Billy Ju 13 20, Fö 8 Näverfelt, Arne S. J2 Olsson, E. Olof B 13 Nöteberg, Rolf M. Ju 9.23 Olsson, E. Ragnar B 9

Olsson, Elvy E. Al O Olsson, Gunnar SIS O'Konor, Bengt G. W. K 20 Olsson, Gösta E. 123 Ocklind, Sigurd KA4 Olsson, H. Å. Lennart A 12 Odelgard, Bengt K.G. H 9 17 Olsson, Hanna SI8 Odelsparr, Margu E. U 10 Olsson, Hans Erik U 12 Odén, Birgitta U 20 Olsson. Harald S 10 Odén, Nils HS Olsson, Inger M-A. Jo 3 Odenberg, Mikael L. A 1S Olsson, Ingrid M. U 20 Odhnoff, Camilla S 5,Jo 13 Olsson, J. Malte Jo I Odhnoff, Jan E. UD'S Olsson, Jan H 11 Odre. Torsten U 34 Olsson, Johan A. Ju 22, E 17 24 von Oelreich, Carl-Erik H. K 17 Olsson, K. E. Esbjörn = Bo 12.12 Ogvall, Dan O. Ju 26 Olsson, K. Åke 14 Ohlin. Tomas Ju 32, U 39 Olsson, Karl Erik T. Ohlson, Björn I. Bo 12 Ju 12 45, Jo 28 Ohlsson, Gunnar U 12 Olsson, Lars E. K 13 Ohlsson, J.S. Ragnar U 28 Olsson, I Lennart K 24 Ohlsson, J. Staffan C. B HH Olsson, Mats Kn 9 Ohlsson. K. Agneta Ju 25 Olsson, N. Martin Ju 3 Ohlsson, Eennart Å. A21l Olsson, Orvar S 21

Skr 1978/79:103 464

Olsson, P. L. Göran Ju 9 58 Palmquist, Kurt U4 Olsson, Per Sören U 3238 Palmqvist, Bengt G. K 25 Olsson, Rune I. Bo S.1 1, Kn H Palmqvist, Lars U 20 Olsson, S. O. Bertil A I6 Palmqvist, P. O. Arne Kn 15 Olsson, Sten G. Ju 50, Kn 14 Palmstierna, T. Carl Oswald =S 30 Olsson, Sune A 4 Pantzerhielm, H. Henrik G. Fö 8 Olsson, Sven-Robert U4 Pantzerhielm, Sigge-Wilhelm 124 Orava, Olavi A. (Olle) Parak, Tibor 13 S 1, U 2022 Parasnis, Dattratray S. 13 Ording, Jan S 1321 Parner, Göran Bo 8 Orehag, Lennan U 434 Patriksson, Folke K 17 Orlando, A. N. Henning 12 Paul, Lars U 16 Orrenius, Jan E. A. I 17 Paulander, Hans H 17 Orring, Jonas A. sn Paulsson, Christer U 20 Orring, Ulla B. Jo 33, A lI Paulsson, E. Ingvar Kn 12 16 Orrö, Sven-Erik O. Fö 3 13,5 17 Paulsson, G. Valfrid V. Jo 3, Bo 8 Orton, Frank L. B. Ju 53 Paulsson, Kurt-Inge Ju 13 Oscarsson. Berit Uv 3 Paulsson, Solveig U 33 Oscarsson, Görel B. A. Jo! Pedersen. Zaid O. B. B 18 Oscarsson. Gösta H. I 1 Pehrsson, Maj R. A 18 Oskarsson, Ingegärd J. Ju 24, H I0 Pekkari. Olle U 34 Oskarsson, K. O. Alf K 6 Pellborn, Lars Ake Fö I0 Oskarsson. Sven E. Jo 16 22 Pellijeff. F. H. Alexej K 18 Osvald, Thomas S 26 Pennlöv, Jan U 15.39 Ottemark, Hans O. B Il Pernow. Bengt B. UI von Otter. Casten B 8 Persson. Alve S. 14 Otterberg, L. Håkan Fö 2 Persson, Ann C. Lu I Ottoson, Benn E. Fö 12 Persson, Annie V. 1 Ottoson, Ivan Ju 41. S 13 Persson. Arvid Ju 39 Ottoson, Ulf U I2 Persson, Arvid I 21 Ousbäck, Margareta H 3 I0 Persson, Bengt Rudolf U8 Ovegård, Lars O. Jo 3 Persson, Carl J. G. Ozolins, H. Berit UI Ju 228,5 22 30.17 14 Persson. E. Annika S 32. B3 10 P Persson, Erling H 12 Paalzow. Gudrun U 20 Persson. Folke Jo 21 Paillard, Jean US Persson, G. Berntil E2 Palm, Anders K. K 2 Persson, Gunnar U 20 Palm. Anita U2 Persson, Gunnar Bo 0.14 Palm, Böret SM Persson, Gustav H 18 Palm, Hans G. G. Fö 6 14 Persson, Gustav B. S2S,A2 Palm, Jan H2 Persson, Gustav E. Ju 46 Palm. Jonas US Persson, Göran A. Palm, Margit SB Jo 15 30.1 6. Kn 8 Palm. N. Sture Ju 30 Persson, H. Magnus Ju 45 Palm, Per-Olof Jo5 Persson. Henry A. Uh Palm. R. Elisabeth Kn H 12 16 Persson, Inger SS Palm, Tore B 7 Persson, Jan U 27 Palm, Åke 3 Persson, John-Olof Bo 6. Kn 8 Palmaer-Johansson, S. G. Eva Persson. Karl-Erik H 12 A Hu Persson, Kell H. Ju 20 Palmborg, Olle U 38 Persson, Kerstin U 22 Palmcerantz. Hans U. Kn 17 Persson, Kurt I. A 10 Palme, Sven C.G. B 20 Persson, Lars E. H. Palmgren, Nils A. Fö 3 E 15J0,H 14 Palmlund, K. Ingar Ju 33, A 14 Persson, Lars G. [25 Palmlund, Thord G. Persson, Leif G.W. Ju 36,S I8 UD2,S35S UR Persson, Lena A-M. A2

465 ten Personregister

Persson, Mårten U4 Pettersson, Bert-Ove G. Bo 6 Persson, Mårten Un Pettersson, Birgitta A 9 Persson, N. Arne K 14 Pettersson, Eric B. Persson, N. Ingvar Kn 13 A 2, Bo 10,1 4 16 Persson. Nils Elis [4 Pettersson, Gunnel 1 17 Persson, Per-Ebbe U 14 Pettersson, Göte J. 110 Persson, Per Erik Kn 2 Pettersson. Hans H Il0 Persson, R. Eskil H I Pettersson, Jan-Olof Jo 23 Persson, R. Kjell-Åke Pettersson, K. Henry 14

Ju 14, S 41,1 19 Pettersson, Kenth J. L. U I6 Persson, Ragnar Fö I Pettersson. Lars Ju 51 Persson, Rolf 12 Pettersson, Lars-Olof H 18 Persson, S. Erik Ju 45 Pettersson, Lars-Olov Fö 12 Persson, Sten U6 Pettersson, N. Lennart Persson. Sven-Erik A 14 Ju 16,S 26,Jo0 3,1 4 Persson, Sven G. F. Jo4 Pettersson, Per A. Ju 22 Persson, Sven-Åke Si Pettersson, Per-Arne Fö 14 Persson, Tore K 24 Pettersson, Roland H. Jo 2 Persson, Valdemar U 38 Pettersson, S. Arne BI3,A 2 Persson-Tanimura, Inga AI Pettersson, S. Åke E. Pesula, Jan A 16 S 19,4 22 43. Jo 33 Peterson, Carl-Gunnar P. Pettersson, Åke I. Bo 9

H 10, Kn 12-13 22 Peyron, Gustaf F. C. Fö 4 Peterson, Christer B. O. B 16 Peyron, UIf C.C. Ju 30 Peterson, K. Folke 1 Philipson, Lars H.G. Ul13 Peterson, Kjell U 25 von Platen, Fredrik U 13 Peterson, Staffan A. A. Ju 23 Piatin. Ulla-Britta A 21 Petersson, Ann-Marie U 33 Plato, Nils G. B. U I Petersson, B. 1. Lennart 14 Plym Forshell. Kerstin H 210

Petersson, Bengt-Eve A. Jo 18 Polstam, K. Åke S. Ju 28 31 37

Petersson, Birgitta S 19 Poluha, Olov S 40 Petersson, Hans U4 Pontén, Erik J. Ju 58 Petersson, Hans E. Ju 28 53 Prawitz, Jan UD 13 Petersson, Jan G. K II Preisler, Gunilla UN Petersson, Karl-Anders P. Printz, Bengt-Åke L.

S ISA 16 E 8. B 13 18, Kn I0 Petersson, Kerstin S9 Printz, Å. Lennart Petersson. Klas H 10 Pripp, Nina M. E. Ju 41.5 32 Petersson, Olof H.E. A 4 16.1 13 Prom, Peter F. G. S 6 Petersson, Owe $s 23 Präntare, BoL. O. B 19 Petersson, Per M. Puke, Carl G. M. Jo 7

UD 2, Fö 13,.S 17,1 10 Pursche, C. Werner Kn IS Petersson, S. G. Roland Puu, Tönu 11

Ju 13, I 12 17.4 Påhlman, Anders T. Ju 43 Petersson, Stig A. P3 Pålsson, Kerstin L. Fö 5 Petrelius, Torsten Sn Pårud, Nils G. S 14 Petrén, Erik US Pärson, Hanns B. S. B 16 Petrén, Gustaf Kn 23 Petri, Carl Axel H. Q

Ju 44, K 9, Jo ISA 7 Qvarfort, Anne-Marie A2 Petri, Gunnar Qvarlander, Eva U 12. Kn 12

UD 3, Ju 2, Fö 12,1 19 Qviström, N. Jörgen Ju 16 Petrini, Frank S. D. 1 Petterson, Hans H. J. Jo 6 23 R Petterson, Lars-Olov Fö 8 Raattamaa, Bo W. A IS Pettersson, A. Georg Jo 7 Radesjö, G. Wivi-Anne Pettersson, Bengt A. G. A 3 B 18, Jo 28, H 5 Pettersson, Bengt G. K 6 Rahm, Håkan $ 15025

30 Riksdagen 1978-79. I saml. Nr 103

Skr 1978/79:103 466

Raicevic. Erica Rindborg, Stig A.J. A 12, Kn 12 Rainer, A. Ove I Hu Rinder, K. Lennart S2Ss uu Ramel, Stig Hu Rindlöw, Leif G. K 6 Ramsten, Nils E. B 19 Ringaby, Per-Eric SH Kn 8 Ramström, Dick O. Ju 54, £ 1 Ringblom, Erland Hu Ramström, Lars S 20 Ringborg, Bengt K 23 Randers, Jan E. 14 Ringborg, S. Erland U 19 16 20 Rangnitt, F. Harald O. Ringgren, K. V. Helmer US Rangrost, Johny A. P. Ringholm, Bosse I. K. A 2 Ranhem, Lars H. Kl Ringstedt, Nils A. E. S23,H9 Ransemar, Erik A2 Ringström, Björn M. Ju 2 Rasmuson, Anders S. H. U I.I6 Rinkmar-Bengtsson, Gun US Rasmusson, K. Gunnar F. Bo 9 Rinman-Carlsson. Anna U4 Raunio, Gerhard U 20 Rispe, Curt B. K 17 Redbrandt, Lars-Göran Ritter, Kristin S 2

Jo 28. Bo 10,1 6 Rodhe, Birgit US Redegert, Jan I. G. S9 Rodhe, Sten US Regardt, Bertil H2 Rodin, Göran Bo 7 Regnéll, Carl Göran SES S2E Rodin, J. Anders U 9 Regner, Göran I. F. Ju 35. Kn 23 3 Rogestam, A. Christina

”

Regårdh, Carl Gustaf F U 6 16. Kn 12 Rehn, L. Gösta S8&A 12811 Roigart, Lennart 13

Rehnberg, K. Bertil RoHen, Berit M. SIA

S2 A 211. Bo 10 Roman, Rolf-Erik B 17 Rehnman, Ann-Marie U 6 Romander, Holger A.G. Rehnqvist, Gösta Hi2 Ju 228,5 22 Rehnström, K. ÅkeH. BIS.H2 Romanus, Gabriel Ju 3,5 35 Reinans, Sven A 8 Romare, Jan O. G. Fö 13 Reinhold, Sune U 9 20 Romberg, N. Wilhelm A. Fö I6 Rewmius, E. A. Ulf UD3 Romson, Rolf = Ju 45, Jo 9, Kn 17 Reinius, Ulla B. 112 Ronne-Björkqvist, Ingrid A 9 Rejdnell, Erik H. K 6 Roos, A. G. Thorbjörn Kn 21 Rembe, Rolf D. Ju 30 Roos, Carl-Martin Ju 14 Renck, Olle K 17 Roos, Kurt H.G. S 6 10 Rengholt, Ulf 14 Roosmark, G. Per-Olov K 6 Renmyr, Lars E. Ju 8 Rosander, Tom Bo 8 Renning, Torsten Kn 4 Rosberg, K. Gustav A. Bo I Reslow, Kjell H 1S Rosberg, Klas R. 14 Reuterdahl, Gad Fö 10 Rosborg, Charlotte Kn 5 Reuterswärd, Anders P. E. Roseen, Rutger 1 27

A 3 15, Bo 10 Rosell, Sune S 27 Reuterswärd, B. Edvard U 2441 Rosén, BoG. F. Jo 225 Reuterswärd, Claes U4 Rosén. S. Åke H 2 Reuterswärd, Erik A. P. B 20 Rosén, Tommy B. U 16 22,A 18 Rexed, Bror A. Rosenblad, Urban S. A I

S148122235,A ll! Rosendahl, Gunnar U6 Rey, Lars H. 161 Rosengren, Bodil C. U 16 Rhodin, Arne U 32 Rosenqvist, Stig K 13 Riberdahl, Curt S. Kn 20 Roslönn, Ulf S7 Ribrant, Gunnar C. H. 1325 Rosqvist. C. Gunnar K 7 Richardson, N. Gunnar E. U 28 Rosqvist, G. Birger Rickard, Bengt O. K 41517 K 6 Jo3,H1S Ridal, Håkan Kn 5 Roth, Christer SS 2 Ridderstad, Gunnar C. A. Fö 14 Royen, SverreN.H. S615,A lI Ridderstrand-Linderoth, E. Inger Rubenowitz, Sigvard I 1

A. Ju 45, Kn 21 Rubenson, Kjell U 636

Riesenfeld, Harald US Rubin, Nils A. I - Rimvall, Per O. Ju 24 Rubinstein, Harry U th

467 + Personregister

Rude, Karl R. K 4517 Salin, Sven U 31 Rudhe, Catharina U 14 Salinger, Gerhard K 14

Rugfelt. K. E. Lennart A Salomonsson, Åke W. Jo 29

Ruin, Olof K. S 1, U 20 28 Saläng, B. Stefan E 4 Ruist, Erik H. E 6 Samuelsson, Bengt U 29 Ruke-Dravina, Velta T. A8 Samuelsson, Elvy L. A Il

Rundblad, Bengt G. 1 Samuelsson, Ingemar 127

Rundlöf, Arne H 19 Samuelsson, Ingvar A. V. Bo 6 Rundquist, Gerhard I. A. I 18 Samuelsson, Per S. FE 6 Rundqvist, Karl-Ingvar A 17 Sand, Hans E. N. U 32, Bo 9 Rune, Christer L. Ju 8 38 Sandberg, A. Birger U 220 Runnström, Hans K. L. Jo 7 Sandberg, F. Torsten Jo 28 Riädel. Wolfgang H. A. U 18 Sandberg, Hans A.S. Ju 23 Rybeck, Bo UD I Sandberg, Jan-Fric U 12 Rydberg, Karl-Evert = Jo 34, H 19 Sandberg, K. Bertil AS Rydberg, Lars O. I 1. Kn 10 Sandberg, K.G. Ulf Fö 2 Rydbo, Folke Jo 6 Sandberg, Lars S38 Rydé, Kurt 119 Sandberg, Lars G. A 2 Rydegran, Gunnar U8 Sandberg, N. Börje K. U 14 Ryden. Boll. US Sandberg, Ove S42 Rydén, H. Rune O. UDS,A 9 Sandberg, Sture A. Kn 5 Rydén, Jan E. Sandberg, Sven-Olof I 21

B 22. U 142, Jol AI! Sandberg, Torsten Ju 61 Ryden, N. Rune G. Jo 7 Sandberg, Torsten Bo 60 Rydén, Nils U9 Sandberg, Ulf K.. Fö 8 Ryden, Rune O. U 20 Sandebring, Hans E. A 2 Kn 12 Rydh, Olof G.G. Jo 6,1 3 Sandelhius, Kerstin Ju 41 Rydin, Bengt C. K. Ju 4 Sandell, Anita I. M. Kn 12 Rydin, Bo Göran 116 Sandell, Arne Ju 14 Rydin, Roland Y. UI! Sandell, Ulla U 43 Ryding, Gunvor I. K 6.U 13 Sanden, Peter Rydle, M. Birgitta U 34. H 10 Ju 12, E 10. H 14,1 16 Rydstedt, BoS. HIS Sandgren, Gösta Fö 8 Rylander, Kerstin U 20 Sandler, Hans E. Jo 2, Bo 7 Rylander, Nils B. Ju 13 Sandlund, Maj-Britt L. Kn I6 Ryman, Sven-HugoG. A 12 Sandqvist. B. Eje G. Jo 14 Ryné, S. Olle I 7 Sandqvist, Inga-Britta U 25 Rådmark, Johan U4 Sandqvist, Ingrid R. J. Ju 2 Rådström, Roger Fö 10 Sandström. Anders G. UD 13 Rådö, E. Göran S 24,0 22 Sandström, Björn 14 Rämgård, Rolf I. E 4, Jo 26 Sandström, Jan U 20 Rönnmark, John S 40 Sandström, K. Rune E8 Rönnblom, Kurt R. Kn 5 Sandström, L. Annika U9 Rönngren, Bo E. K 16 Sandström, Staffan H 579 17 19 Rönnmark, Christer Bo 12 Sandström, Thore HA6 Rönnung, Catarina E. M. U 39 Sanfridsson, Arne U 32 Röst-Andréasson, E. Barbro Ju 41 Sanger, J. Stefan U9

Sanne, Christer Un S Sannegård, Wilhelm S 2242 Sagrén, K. Åke B 7 Sanner, Lars-Erik UI Sahlén, Anders F. FE I 10 Sanner, Leif H. U9 Sahlén, Evert H 6 Sanner, Marianne S 34 Sahlén, Hans U4 Sannerstedt, Lars T. G. U9 Sahlin, Eric H 5,1 19 Sarri, Henrik Jo 29 Sahlin, Jan E. A. A 16, Kn 12 20 von Schantz, Philip U 15 Sahlin, John-Erik U 20 Schattauer, Wolfgang U 20 Sahlin, Michael UD 6 Schelander, Pär Bo 8 Sahlström, Sven C. H 18 Schelin, Leif Ericsson U 16

Skr 1978/79:103 468

Schering, Per E. S 14 Silow, C. Ivan H. Jo 7 Scherman, Karl Gustaf Silwer, Jan $ 31 Ju 45, Bo 2 10 14 Simma, Lars H:son U 26 Schierbeck. Per W. Ju 10 13,14 Simonsson. Egon B. A 18 Schill, Åke I. Ju 18 Simonsson, Tord CL. W. Kn 2 Schmiterlöw, Carl G. Jo I Siverbo, Hans G. Jo 19 Schneider. Werner U9 Siversen, Bengt I. Fö 9 Schröder. Lena Uu 28 Sjunnebo, K. Ivan L. Ju 13 Schuback, Bengt J. Fö 13 Sjunnesson, Lars H. O. Jo 6 Schultz, J. Allan S. B I Sjöberg. E. Arne K 1 Schultz. Kerstin Ju 51 Sjöberg, Gunvor S 35

Schulze, Jacob U 22 Sjöberg, Hans E. L. K 1

Schiick. Johan H. B 13 Sjöberg, K.G. Magnus Ju 2 50

Schiut. Torgny S. R. [6 Sjöberg, Margit E. S5

Schyberg, Per-Eric J. I 7 Sjöberg. N. Björn V. S 14 39 Schyl-Bjurman. Gertrud S. U I4 Sjöberg, O. Torgny Jo 34 Schöier, Hans E. Ju 43 Sjöberg, Svante C. U 7122 Schöldström, Ulf C. W. U I6 Sjöberg, Tage B. SI8,U 33 Schönmeyr. C. Richard A. Ju 14 Sjöberg, Tommie W. Jo 23 Schött. Britt-Marie U 20 Sjöblom, Kerstin ss Schött. Lars E. Ju 34, Kn 18 Sjögren, Bengt L.. B. Ju 32 Secher, Jörgen US Siögren. Bernt A. E 6 Sefastsson, Sigurd T.-B. Jo 22 Sjögren, Boo U I2 von Segebaden, Gustaf Jo 1 Sjögren, Sven H 18 Seger. E. Walter H 13,14 Sjökvist, Stig A. R. K I Segerfalk. I Bertil T. A 17 Sjölin, Nils A. Kn 8 Segergren, N. E. Ingemar Jo 8 Sjönander, Bo Jonas E1,B3 Segerström, Ingrid B. Ju 28 Sjönell, P. Bengt G. EIN Sehlin, Halvar Bo 8 Sjöquist, Hans E. K 9 Selén, Jan-Olof K 26 Sjöqvist, Eric G. Ur Selg, Håkan [25 Sjöstedt, Björn A 16 Selin, Eva U 20 Sjöstrand, A. Mats T. B 114 Selin, Sven Ju 34 Sjöström, Birger A 18 Sellberg, Björn [24 Sjöström, J. Folke Fö 10 Sellergren. Ulf G. E. S35.U6 Sjöström, Ove Kn 12 Sellers, Pia M. UI Sjöö, Curt O. Fö 25 Sellgren, Rolf O. M. K 14 Skaar, Nils Ju 14 Sellstedt, Bo. K4 Skagert, Stig U6 Sellvall. I. Göran B 6, Kn IS Skala, Björn UD135 Selö, Christer Fö 8 Skalin. Douglas U2S8910 Seregard, B. Ingvar V. IS Skantz, Anna-Greta Ju 14,14 Serner, Uncas S 615 Skantze, Hugo 13 Serrander. Ove U 20 SkareH, Gunnar E. A. B 214 Setterlind, Bo A. I. Kn 2 Skarstedt, Carl-Ivar S. Sevéus, Vallentin S 20 Ju 42, UD 1, Fö 4 17 Shaikh, Naz Ahmed 13 Skarvall, Karl-Erik Ju 2 31 Sibe, Jan U 10 Skilje. Ivar S 30 Sidenbladh, Karl J. E. KS Skillner, Rolf G. A 10 Sidenbladh, Thomas P. Skjönberg, P. Guldbrand Jo 13 B 23, U 28.118 Skog, Rolf R. E 4 Siegbahn, Bo L.G. Skoglund. Caj U. S 17 Ju 12, UD 2,1 17 Skoglund, Claes G. Fö 3 Sigfridson, C. A. Richard 1 14 Skoglösa, Erling T. A 6 Sigfridsson, Sven-Erik I. Skogö, Ingemar B 21

K 14. Jo 27 Skröder, Per C.C. Ju 29

Signell, E. Sven-Gösta SS 28 Skutnabb-Kangas, Tove A 8 Sillen, Bo S.A. I 14, Kn I1 Sköld, Lars G. 2 af Sillen, Jan UD 7,U 8 Sköldefors, Waher G. H9

469 Personregister

Sköllerholm, S. Ove J. B 10 Sterne, Bengt G. I 4 Slunge. G. Walter R. A 216 Sterner, Anna-Lisa s2332 Smedberg, Staffan U 32 Sterner, Gunilla B. A Smedmark, Göran G:son $S 8 14 41 Sterzel, Fredrik A. C. Smith, A. Åke B 24 Ju 59, Bo 10, Kn 12 15 16 Smith, Jan Kn 14 Sterzel, Fredrik A. C. Kn 20 Smitt. Myrna E. D. A I1 Stetler, Emil U 435 Snellman, Karin M. U 37 Stiernstedt, K. Jan T. U 17 Snihs. Jan Olof I Stigare, Jan A. A IS Sohlberg, Lennart K 6 Stugendal, Lars U9 Sohlman, Ragnar H i! Stigmark, Kerstin s8 Sohlman, Staffan K 17 Stille, Leif U 20 Sommar, Carl Olof U 39 Stjerna. G. Henry Jo9 Sonden, Jan A. H 15 Stjernberg, E. Gustaf T.. Kn 12 18 Sondéer, Ebbe U 6 14 Stjernström, Per Z. H3 Sonesson, Birger A.T. 19 Stolt. Birgit US Sparring, Leena U 30 Stolt, Lennart Kn 15 19 Sparrman, Carl-Axel U 17 Storm, C. Olof Ju 30. U 14 Spendrup, Jens [19 Strand, Birgit S 39 Spendrup, K. Aksel Strand, Karl-Erik

BILA 23 Bo4,18 UD 3, Fö 12.S 138 41.Jo 31, I 4 Spett, Stina A 15 Strand, Lars B. Ju 41

Sprinchorn, K. Göran Strand, Åke P. E. Ju 22

Spörndly, Barbro l. S3 Strandberg, I. Margit A2 Stahle, Gun U6 Strandberg, Inger $ 27 Stahre. N. Gunnar Bo I 10 Strandell, Hans V. U9 Starck, Linnéa U 22 Streimer, Ingemar U 20 Stark, Hans O. Ju 22 Stridh. Arne U I6 Stark, K. U8,S8 Stridsman. Torsten U. Stark, Linnéa U 20 Jo I7.A 12,1 10 Stavréus, Sven O. A. Kn 4 Strindberg, Per-Olof J. Ju 51. Fö I Steen, F. Peter U IILI6 Stroh, Olof Fö 17 Steen, Göran A. K 3 20 Stråth, Claes T. A 13 Steen, Manfred Ström, Gunnar U 21 Steen, Roland Ström, Gunnar O. F. U 16 Stefanson, R. Sug S. E 4 Ström, Ivan S. B 20 Stegö. Eskil Ström, Lennart I 14 Steiner, Peter Ström, Sven 17 Steliborn, Kurt Ui2 Ström, Turid Ju 15 I6 17 36. H 10 Stenberg, Bruno Jo 4 Ström-Htun, Berit H8 Stenberg, Hans O. Ju 14 Strömberg, Hjalmar M. Stenberg, Nikolaus Jo 4 S3LK 1821 Stenberg, Tage U. A 8 Strömberg, Ingemar K 17 Stendalen, N. Anders I 17 Strömberg, K. Håkan Jo 14 Steneby, Jan Ju 7 Strömberg, Karl-Erik J. Ju 27.13 Stenefeldt, Ulf I. Ju 17 Strömberg, Rolf E. Ju 45. Bo 9 Stenfors, Bo1. L. U 20 Strömberg, Silja K. U 17 Stenhem, Bengt U4 Strömbäck, ErlandH.D. Ju 9 58 Stenmark, Bengt-Erik K 5 20 Strömbäck, Stig UD 3

Stenson, Bo S 40 Strömbäck, Åke 14

Stenson, Britt-Marie I 7 Strömgren, Bo E. U 26,1 15 18 24 Stensson, S. L. Börje B 12 Sturkell. Carl-Edvard Ju 9,5 37 Stensson, S. Lars-Gösta Kn 2 Stymne, Anders S42 Stenstad, Barbro Ju 44 Styring, Sten Ju 39 Stenström, Sture B. H 2 Styrud, S. Josef Kn 16 Stephansson, Jan S 26 Ståhl, Ingemar O. L. IH Stern. Tommy U6 Ståhlberg, Karin H 6 Sternby, Björn UD 7 Ståhlklo, Maj U22

Skr 1978/79:103 470

Stålberg, Marianne G. E. Svenningsson, Per Johan 121

S 33, Kn l1 Svensberg, Ewa U 20

Stålberg, P. Lennart [ 13, Kn 5 Svenson, Gösta E. K 8.14 27 Stålebrant, Rolf 1421 Svenson, S. Göte Jo 27 30

Stålfors. V. Margaretha 19 Svenson, Sven G. E7 Stålhammar, Bert E. J. U 4 16 Svensson, Alvar U 12 Stålhandske, O. Lennart Fö ? Svensson, Björn U 22 Stångberg, Ole H. A 2 Svensson, Bo E. H 14, Kn 17 Sullivan, Lars G. M. S6 Svensson, Börje A 6 Sundberg, Carl Gustaf Jo 6 Svensson, Carl-Gustaf Å. B 21 Sundberg, Erik D. Kn 21 Svensson. Evert I. Ju 3 Sundberg, Hans E. S 38 Svensson, Gunnar U 7 18 26 Sundberg, Hans F. Jo 23 Svensson, Hans O. E3 Sundberz. Ingrid H 10 Svensson, IngeG. S2 Sl1441.A 4 Sundberg, Ingrid E. Svensson, Jerry S35

Ju 3. UD 3.U 16.J0 3 Svensson. Jörn A 2

Sundberg, Kjell M. K 24 Svensson, Kjell R. Jo 3. Bo 4 Sundberg, L. Nore [17 Svensson, Leif Å. ÅA 2 Sundberg-Falkenmark, Malin F. S. Svensson, Nils-Eric Bo 5

K 13, Jo 12 25 28 Svensson, Olle F.S. Sundberg-Weitman, Brita F. Ju 43,B 19.19

Ju 7, A 11 Svensson, S. Börje F. Jo 10 Sundblad, Brita A. I 15 Svensson, S.L.R. Sundblad, K. Erik Ju 13 Ju 13 27 45, Bo 12 Sundblad, Lars G. K I Svensson, S. Raymond Fö 8,A 15 Sundblad, Yngve Ju 32 Svensson, S. Ulf Jo 30 Sundborg, Åke O. F. Bo 9 Svensson, Sten S35 Sundelin, Dick U 22 Svensson, Sten I. A 2 Sundelius, Claes-Göran S 31 Svensson, Sten I. A 13 Sundelius, Ove R. S. Fö 17 Svensson, Sten 1. A 15 Sundén, S. Bo H. A 13 Svensson. Sven-Erik 14

Sundén, Åke U. Fö 12 Svensson, Sven H. 13

Sundewall, Bengt H38 Svensson, Torsten I 27 Sundgren, E. Roland U 20. A I! Svensson, Torsten V. Kn 14 Sundkvist, K. R. Tage B39 Svensson, Åke E. F. E 12 Sundkvist, Leif G. U 25 Svensson, Åke G. B I6 Sundman, Per Olof U 21 Sveri, Knut O. Ju 34 Sundquist. A. Åke Ju 46 Sverne, Jan E. A 14 Sundqvist, Allan U 12 Sverne, Tor E. Ju 41 Sundström, Gun-Britt US Svingby, Gunilla U 6 Sundström, Kerstin M. H 419 Svonni, Mikael U 26 Sundström, M. Gudrun Fö 1,1 3 Svärd, Göran S 4 Sundström, Monica E. Kn 12 Svärd, Lars-Göran K 13 Sundström, Olof G. B3.A2 Svärd, Stig U 21

Sundström, S. Åke A. 13 Svärd, Stig Olof Jo IS

Sundström, Thorsten SH Swahn, Jan-Olov Ju 10 Svahn, Bertil A. Ju 27 Swan, Brita Ju 48 Svanberg, Lars U 2! Swanstein, Stig N.S. K 10 Svanborg. Alvar s9 Swarén, Ulla M. Ju 9, S 11,1 7 Svanfeldt, Göran H. U 9 10 12 16 Swarting, Sven K 24 Svanström, K. Ivan H. U 13 Swartling, Anders J. A. B3 Svartberg, Karl-Erik Fö 8, U 13 Swartling, Fredrik s$28 Svedberg, Karl-Erik H tl Swartz, Kersti V. S15 Svedberg. Sten-Olof (Olle) U 13 Swedberg, BoOG.R. U 1238 Svegfors, J. Mats A. Ju 45, Bo 10 Swedborg. Erik H. Jo 14 Svegland, Stina L. Ju 36 Swedin, Bo W. B:son A 20 Svegrell, Tomas Bo 8 Swedjemark, Åke 127 Svennilson, Marianne E. — U 2022 Swärd, Bertil H 20

471 Personregister

Swärd, Åke E. 14 Tengroth, Bengt T. I 14 von Sydow, Gunnar K 15 24,E 9 Tengström, Emin Jo 28 von Sydow, Gunnar I 14 Tengström, Sven US Sylvander, Inga M. ÅA — IA Tengvall, Ingalill S28 Sylvén, Jan G. O. K Tengvall. Sven-Erik G. S 26 38 39 Synnerholm, Bo K -—bJ Tengwall, Jan O. B 24 Sälde, K. A. Henry S Tergel, Alf U 20 Sälgström, Leif U Terne, Eva S I6 Sävborg-Lundgren, Görel U Ternryd, Carl-Olof K 67 Sävenstrand, Inger E. S Ternström, Anders U6 Sävhagen, Ruth GQ) Tersmeden, L. G. Erik H I

olen — RBRIVCERÖOA Säwe-Söderbergh, Bengt Terstad, [. Gösta A. Fö 7

— Tetzell, Tomas H 18

Sääf, K. Å. Henry

Söder, K. Gunnar KEN -— MO Teveborg, Lennart U 4 16 17 Söderberg, Bo K.G. Tham, Carl C.W. FH. Ju 13, E 4

H I8,A 2,18 18 Thedin, Nils S 35 Söderberg, E. Lennart 7 Thelander. BOR. Jo 23 Söderberg, Elmer [= I Ar Thelin, Bengt A. U I6

i Söderberg, Per-Olof At Theorin, K. Maj Britt Jo 15 33

tJ JV Södergren, Lars-Olof I Thomaeus, Barbro H”? Söderholm, Jan S ta VN Thomasson, Björn E. U 37 Söderlind, Olof U Thor, Thorsten Si

tt De Söderlind, Ove U Thorberg, Klas U 37 Söderlund, A. Göran J Thordin, Bengt S 31 Söderlund, Åke A Al) Thorell, K. Arne B. KI Söderman, Elis A. Ju 33,S 7 Thorell, Lars G. Jo 32 Söderman, S. Olof Jo I Thorén, Rune 114

Söderqvist, Bengt O. A. S 110 Thoresson, Per Göran S 41

Söderström, Bengt H. T:son Thorin, Leif Bo 8

U 26,Jo 28, Bo 9, Kn? Thornell, Anders B. B 10 11 Söderström, Göran U 16 Thorngren, S. Bertil 125 Söderström, Herbert US Thornström, J.H. Torgny KS Söderström, Kurt I. W. BS Thorsell, Lars U l4 Söderström, Lars M. B 8 Thorson, G. Alvar K 6 Söfelde, Karin U 3 Thorsson, Inga M. UD3,U li

Sönnerlind, Arne U 19 Thorstenson, R. Billy

Sörenson, Torsten N. Kn 3 S 13 16 35, U 26 Sörman, C. Håkan Jo 32 Thoursie, Kerstin A. UI2

Thufvesson, Bengt E. T Fö 1, A 2, Bo 5, I I. Kn 5 11 Tallroth, N. Börje K 17, Bo 10 Thulin, Einar E:son B 1 Tailroth, Tore UD 74 Thun, John-Frik L. U 20 Tallskog, Lf V.1. A 2 Thun, K. Ragnar UI Tamfeldt, Bengt G. Fö 14 Thunberg, Ulf Erik Bo 10 Tammelin, Lars-Erik Jo 13 Thunell, Sten H. A. Bo I Tancred, Bengt H 2 Thunholm, Lars-Erik E 7 Tandberg, Olle G. UD S Thunved, Anders E. Ju 41 Tarschys, N. Daniel Thuresson, M. Carin 13

B 13 18,U I Thuresson, Sture H 18 Teikmans, André OL Thurhagen, E. Ruben A 16,15 Tejle, Gunnar BAND Thyberg, O. Knut UD 3, Fö 13 Telestam, Gösta L. Tfx0- Thyberg, P. Erik Fö 13 Teljstedt, Håkan > Thyblad, Tom F. F. Kn 15 Tengberg, Bo E. Jo 28 33 Thyreen, Nils F. G. Kn 13 Tengelin, Sten I D-DU

Thyresson, Gunnar Ju 42 Tengelin, Ulf E.G. Thörn, Lars-Olof E 7 Tengelin, Ulrika Ch. OC Thörngren, John Ju 39

Tengner, Onni ATT ro VO Tidbeck, Åke H 10

Skr 1978/79:103 472

Tillfors, Lars T. L. A un U Tiselius, Per Erik H8 Udd, S. Robert Jo 34 Tjernberg, K. V. Harry Ju 4 Upgla, Claes A. Ju 6 15, H I Tjernström, K. Sune 25 Uggla, G. Inga-Lill Ss8 Tjällgren, Per Olov L. K 6 Uggla, J. Magnus ES Tjörneryd, John E. E. Fö 7 Uggla, Karl-Lennart B 22 Tobisson. Lars F. af Upglas. Margaretha M. Jo 12

Ju 13.B 3 I9.A 4 af Ugglas, Margaretha M. A 2 I1 15 Tockhin, Hans E. A 12 af Ugglas, Margaretha M. [12 Toll, C. Christopher US Uhnbom, C. Bengt I:son K 18 ToH, J. Magnus Jo 6 Ulander, Lars G. HSAA 12 Tollerz, Kerstin B. B 18 Ulfhielm. Monica H. V. Tombrock, Gun M. Il Bo0,A S. I 18 Tomner, J. Sigvard A. 12 Ullenhag, Jörgen U. U 20, Kn 8 Torbacke. Jarl U 32 Ullsten, S. K. Olof Torell, Per s 29 Ju I3. UD S.S 35.A H Torgils, A. Gunnar Ju 5 Ulveson. H. N. Ingemar Ju 23 Tornborg, Curt G. F. Ulvhammar, Birgitta

Ju 28,U 26, Kn 9 10 11 S 35. UC0,A lI Torngren. Håkan E. B 15 Ulvönäs, E. R. Staffan I 6,

Torpefält. Leif S 26 Unckel, Per C.G.

Torring, Lisbeth S 16 Ju 43, Fö 8, Jo 28,1 6 Torsteinsrud, Inger A 16 Unga, Nils J. A 812.117 Torwald, G. A. Rune Jo 20. Kn 18 Unge, Torkel Ss 41

Tottie, Lars W. Unsgaard, Håkan U 39

Tranell, E. Olof B. Utsi. Per-Mikael U 26 Treiberg, Alexander Jo 32 Trogen, Göran H 6 Vv af Trolle, Ulf Ju 54, H 12 Vahlne, Jan-Erik I 16 Trost, Jan L.. E. Ju 3,U 20 Vallerö, Rolf A. T. Ju 2 Trotzig, C. Fredrik J. Jo 7 32, H 15 Vallin, Ivar U 20 Trowald, Nils U 34 Vallinder, Torbjörn Ju 43 Trozell, Bertil U4 Vallquist, Gunnel US Trulsson, Rolf G. K. Ju 48 Varnvik, Eva U 22 Trygve, Jan S. Jo 19 Vegis, Peter 17 Träff, Sven-Olov A. Fö 3, B 13 Vennberg, Kar! US Tunebro, B. Torsten J. U I Vester, G. Torbjörn Kn 9 Tydén, Christian F. AS Vestin, F. E. Margareta Tyndal, Anders S 40 U 16 19. A H Tynell, Lars V. U 25-37 Vestlund, A. G. Gösta U4 Tågmark, Sven G. Ju 13,1 12 Viklund, Margareta $s3

Tånneryd, S. Allan S. A2 Vikman, Sven U 16

Täckholm, Fredrik UI Vikström, Björn sS42 Tägil, Sven O. Ull Vilhelmsson, A. Börje K 9 Tängdén, Erik L. A HH Villner, Ina S$81342 Täveby, Gunnar V. K I Vinell, Lars G. £3 Törnell, Inga-Britt Ju 8 Vinge, Per-Gunnar Fö 9 Törngren, Mats W. A Hi Virding, Gösta A. 17 Törnquist, Harry E. Vitestam, N. Gösta US

SI.U17 Jol Voss, Bertil G. P. K 17 Törnqvist, Gunnar E. Bo 5.11 Voss-Schrader, Ulla Å. A 11 Törnqvist, Ingvar B. Vrethammar, Harald U 17

U 49 20, Bo 10 Vängby, Staffan O. S. Ju 27 Törnros, E. A. Christer B 23 Förnproth. N. Lennarth H I Ww Törnvall, Peder H. Kn 6 20 23 Waara, Roif K 26

Wachtmeister, Hans W. A:son

| U 13

Personregister

Wachtmeister, Knut G. N. Weigelt, Ulla AS

Ju 20,S 29. E 10.H 5 Weinberg, Ulf C. Jo 23 Wadell. Ulla G.S. BINRAA Weinehall, Lars E. J. Ju 13 Wadensjö, Eskil W. A 18 Weitner, Sonja E. U22 Waern, Karl-Gustav U I6,A IS Welander, Gösta Ju 28, BS Waern, Per Axel 14 Welin, E. Gösta Fö 7. Bo 5 Wahlberg. E. Marianne Ju 56 Wemminger, Lars V. Ul Wahlberg, Leif U 20 Wendel, Maj-Britt s 28 Wahlberg. Per V. Fö 5 Wendin. Sture E. W. Ju 28 Wahlbäck, M- Krister Fö 13 Wendt, Curt A.G. Jo 7 25, Bo 3 Wahlgren, E. Göran B I0 Wenker, Stig-Eric Jo 7 Wahlgren, Nils-Einar I 4 Wennerberg, Sigfrid B. I 6 27 Wahlqvist, Stig S 40 Wennerfors, Alf S41. HO9,A 10 Wahlstedt, Bengt L. E3 Wennergren, C. Bertil O. Wahlström, Björn M. [10 Ju 56,U 29 Wahlström. Bror A. Ju 3 Wennerhorn. Karl Otto L. Wahlström, Per E. K 4517 Fö 1, K 7 Wahlström, Stina M. A 78 Wennerström. E. Allan Ju 55 Wahlström. Victor SS 28 Wennström, K. Gunnar Wahrby, Elsa M. S3 SI8ISI7A 917 Walander, Håkan I. S I441.A 4 Wentz. Nils O. Ju 39 Walberg, Sten S. E2? Wentzel, Ann-Kristin U 11 Waldau, Ulf H 15 Werbell, Bror I. B 13 18 Walden. G. Louise A 1 Werdinius, Claes A. B9 Waldenby. Torbjörn Ju 13,14 II Werenfels-Röttorp, Monica S. Waldenström, Erland E4 A 7 1I,Bo6 Waldenström, Hans G. W. Werin, Gun 17

Kn I1 21 Werkö, Lars S 10,17 Waldenström, Sven U I0 Werner, Sture 13 Walin, Gösta A. Ju 13 Werner, Sven W. K 7 Wallberg, KlasH.S: S8.E6,.A8 Wernhult. Sven-Åke Jo 32 Walldén, G. Rudolf Ju 10 Wernlund, Stig A. Kn 15 Walldin, Carin M. A IS Wernstedt, Monica A 11 Wallén, Axel H II Wessén, Vilhelm Jo9I, A 6 Wallenius, Lone Bo 6 Wessman, Lennart S$28,U 12 Waller, Calle A 18 Wessman, Yvonne B.-M. A 9 Waller, Tage E. Ul West, Maria Ju 41 Wallerius, Olof Ju 48, H I Westberg, H-O. (Ole) BS9 Wallgren, Åke U6 Westberg, Jan E. T. Fö t6 Wallin, Alf G. Ju 25 Westberg, Olof (Olle) I 13, Kn & Wallin, Erik U6 Wester, Jan U4 Wallin, John-Olof A. K 11 Westerberg, Bengt C.G. Wallin, Karin U 20 S 14, K 4, Bo 10 Wallin, Kerstin U 28 Westerberg, K. Arne R. Ju 54 Wallin, Nils G. M. A 18 Westerberg, Lars G.I. A 10 Wallin, Per J. Ju 7 Westerberg, Per rå Wallin, Sten-Erik J. Jo 25 Westerberg, Sten B. Bo 10 Wallman, Folke V. 13 Westerberg, Ulf I. A 2 IH Wallmark, Nils U 31 Westerborn, OHe O. A. St Wallroth, Bengt Ju 42 Westergren, Håkan W. B 19 Wandéen, Stig U4 Westerlind, Erik A. B II Ward, Kurt K.. B. [7 Westerling, Rune S 27 Warensjö, J. A. Folke Jo9 Westerlund, Uno U 10.28 Wasteson, Lennart Ju 39 Westermark, J. Gunnar A 114 Wedelin, Kerstin B. U 30 Westermark, Torbjörn Fil Wegerfelt. Karl Arne 17 Westholm, Carl-Johan 14 Weibo, Björn S. Westin, Aina V. H. Sl6,A 511 Weidstam. Åke Westin, Christer O. R. Fö 11

Skr 1978/79:103 i 474

Westin, Gunnar U1S Ju 1, Fö 7,S 828

Westius, Stefan $ 23 Wikman. L. Åke Jo 7 17

Westlin, E. Arne El Wikrén, R. O. Gerhard AA 713 Westlund, Göran Ju 10 Wikstrand, Rolf A. 1. 1 18 Westlund, Jan U 12 Wikström, Jan-Erik U 26 Westman. Henly I. Kn 8 Wikström, K. Arne Ju 2 Westman, Margareta US Wikström, Lester H I4 Wetterberg, Gunnar Ju 13 Wikström, Margot H1S Wetterberg, Ulf G. B 13 Wiktorin, Bengt S Kn I Wetterblad, R. Ingmar T. Fö 2 Wilander, Sven E. S6.A9 Wetterhali, Sven C. E. Wilén. Bo UR Jo 18 25, Bo 9 Wilén, S. Kristina (Kerstin) A 2 Wetterström, Rolf U22 Wilhelmson. S. Martin Jo 5 Wettéus, Bo US Wilhelmsson. A. Börje S2 Wibell, Ingrid S. A I Wilhelmsson. Arne E. — Ju 4,B 11 Wiberg. G. Lennart E:son Ju 8 46 Wilhelmsson, Börje A. S39.K I6 Wiberg. N. Lennart Jo 25 Wilhelmsson, F. Uno B 20 Wiberg, N. Ola R. Fö 2 Willart, N. Bo B I Wiberg, Ragne Ju 13.14 von Willebrand, Karim M. Ju 14 Wickberg, Barbro I. U 31 von Willebrand. Karin M. ER Wickberg, Sven Ur Williamsson, Uno E.1. Fö 7. H 10 Wickholm, Jan U I Willig. Anna Sn Wickman, Frans E. I 6 Wilson-Lohse. Britt A It Wickman, H. Krister Ju 54, E 1 10 Winander. BoG. I uu Wictor. Karl-Erik 1 14 Winberg. Henrik A. K 24 Wictorson. Karl-Enic A. Winberg, Jan 529

S 181024 Winberg, S. Håkan Ju 31 S7,A 10

Wictorsson. Åke V. Winberg, Tage K. V. K 7 Ju 18. Jo 7. Kn 8 Winberg, Ylva ss Widebäck. I Birgitta B 12 Winblad. Karl-Erik Jo 19 Widebäck. Ulf M. Ju I, B 13 Winblad, Ulf S31 Widell. Jan-Åke Jo 26 Wincus, Benzi G. Fö 2 Widén. K. A. Ingvar Ju 25,Jo 9 31 Wingborg, Mats U 6 14 Widen. Lars R. K 7 Wingqvist, Kay Vilhelm S13 Widén, Åke UI2 Winther, Otto W. Bo 10 Widestrand. Lars OQO. E 9 Winther. S.1. Eva A 211 Widegren, Greger G. U 20 Wintzer, P. Ul. Fö 10.8 27 38 Widgren, Jonas O. A8 Wirén, Erik T. I 1 Widheden, Lilian B.-M. A HH Wirmark, B. David I. Widman. Mona G. U-B. S9 UD 2, Fö 13. H 14 Widmark, P. Sverker V. B 9 Wirsäll, Nils-Erik B 18 Widmark, Roland I8 Wirtén, Rolf G.S. Jo2 Wiebe. Sug W. O. K2 Wistedt, Börje Kn 7 Wieslander, K. H. Bengt $ 19 Wistedt. J. Åke Ju 26 Wigardt. Hans G. T. Fö I Wistrand, Anders W. H. A 12 Wigren, John E. Kn 10 Wistrand, Birgitta A Wigur, J.T. Ralf Fö 13 Wistrand, Birgitta M. s612 Wik. Curt UD 7 Wiström, Olle S 36 Wik. L. Gunnar V. UD 4 Witt, Nils Jo 34 Wijkman. Anders I. S. Wittorp, I. Birgitta Ju 3,S 437 Ju 32, E 4.1 1117 Wittstrand, Arne EÉ. Wijkman, E. Gunnar B. U i Wohlin, Lars M. E 13. Bo 2 10,11 Wik, Lars U4 Wohlin-Andersson, Anna M. U 34 Wiking-Johnsson, I. H. Peter Ju 4 Wohlmer, H. Lennart Jo 21 Wiklander, Bertil US de Woul, Jan T.J. B 18 Wiklund, Bengt O. U 10-34 Wramner, Per I. Jo 28 Wiklund, Jerry J. Fö 8 Wranghult, Hans O. Wiklund, Svea S.S. Ju 2, FÖ9,K Ul

475 Personregister

Wredenfors. H. E. Walter K 4.13 Åkerstedt, Jonas U 20 Wretborn, Christer A 12 Åkesson, Hans C. Ju 2 Wulff, Torgil H:son UD 1, Fö 17 kesson, Hans OQO. Ju 3 Wählén, Kerstin U 22 Åkesson, Karl-Gunnar 14 Wählin. N. Anders 13 Åkesson. Sigvard U 12 Wåhlin, Sten Fö 12 Ålander, Birgit V. Ju 6 Wåhlström, Ingemar U 39 Ålander, Nils-Erik 17 Wångby, Erik UD 5,146 11 Åman. O. Valter Ju 20, H 16 Wååg. Nils Erik Fö 6,1 6 Ångström, Rune T. Wärme, Ulf B. H 3 UD 3,S 17,B Ii 16 Wärnberg, Gustav I 24 Ånstrand, Claes F. Kn 13 Wärnsund, Sven-Olof E2 Årefeldt, Ann UD 7

Wästberg, Greta E. B 18 Årlin, Ingrid S. Bo 10.1 6 27

Wästberg, Olle H9 Åsberg, Christer US Wästlund, Jan 1117 Åsbring, Lars-Göran G. Ju 27

Åsbrink, Erik S31,K 24

Y Åshuvud., Olof U8B Ydreborg-Westberg, Berit A 9 Åslander, A. Nils-Olof (Olle)

. K 14.Jo 27 Z Åsling, Nils G. IS Zaar, Leif G.G. Kn 13 Åslund, Alvar Ju 26,K 4 Zachrisson, Bertil J. UD'S Aslund, K. Margaretha K 22 Zachrisson, Rune E. Kn 22 Åslund, Ove R. A 14 Zeime, Claes A. K 11 stedt, Inga-Britta U 17 Zethraeus, Sten A 12, Ju 22 strand, Göran Kn 22 Zetterberg, Leif U 26 38 Åstrand, K. Gunnar Fö 17 Zetterlund, Sven U6 ström, Arne U2 Zetterquist. Urban G. Bo I 10 Åström, Lars-Åke E. S8 Zetterström-Lagervall, Gerd M. Åström, Rolf V. A 16

SI21 Åström, Urban U9 Ziefelt, Inger U 20 Åvall, Sven K. Ju 4

Åvall, Sven K. Bl

Å

Åberg, Bengt U 20 (0) Åberg, C. Anders UC8,A 12 Oberg, Bernt Kn 8 Åberg, Carl Johan B3,A2 Oberg, H. Sören A 16 Åberg, Ch. Georg H IS, Kn 18 Öberg, Hans Kn 10 Åberg, Hilding Ju 14 Oberg, J. Gustav Kn 15 Åberg. Jan Håkan Kn 3 Oberg, N. P. Kjell A 7820

Åberg, Nils Erik Kn 15 Oberg. N. Sture I 1

Ågren, Lars O. T. Obrink, Karl Johan UI

SH.E 6,Jo 13 20.H I0,A 2, Bo3 10 Odlund, Lars-Olof ES

Ågren, N. Gunnar S. Kn 11 Odman, Margot s2

Ågren, Staffan S15 Odner, E. P. Sture K 17 Ågren, Sture S38 Öfström, Sylve S38

Åhpren-Lange, Ulla H. A. U 20 Ogren, K. Olof I 19 26 Åhlén, Lars Ju 2,B 15 Oh, E. Tage [12

Åhman, Gustav U 20 Öhlund, Inge Jo 29 Åhnberg, Lars Ju 50 Öhman, Anders R. Ju 4 Åhrén, Anders Jo4 Öhman, Arne J. P. B 10

Åkerberg, Yngve Ju 30 Ohman, Bengt Ju 48 Åkerdahl. Magnus F. Ju 4 Ohman, Berndt E4 Åkerfeldt. Sven Eric Jo 3 Ohman, Carl Ivar U8,HlI

Åkerlind, Allan J.G. Ju 24 Ohman, Christer A 3

Åkerlind, Allan J. G. s$32 Ohman, Frank G. H. Ju 16, H 4

Åkerlund, Hans E. — I 18 19, Kn 5 Öhman, Per U 28

Åkerman, N. Håkan Jo 9 22 Ohman, Ulf R. Åkerman, Sune M.R. 11 Ohrling, Anders H 12

Skr 1978/79:103 476

Öhrn, J. Bruno K I Ohrsvik, Lena M. - U 10 30, Kn 12 Öjeheim, Per-Göran FE 10 Olander, Jan A. U8Hil4 Onnesjö, Karl Frik A. FE 4 Orjes. J. Rolf L. H 14 Orn, Claes H. G. Ju 35 Örn, Peter Bo 6 Örnberg, Sune US Örne, Ingegerd U 16 Ornfelt. Bengt W. 14 Ortendahl. Per Anders as Bo 10.14 11 Ortengren, Jan Henrik H3 Östberg, Bertil M. A IS Ostberg, Brita UD2 Östberg, Gertrud U 20 Östby, Nils S 20 Östensson, Olle 13 Oster, Karl-Olov U 26,J02 Österberg, Rolf U 28 Östergren, A. Bertil U 27 Ostergren, Karin s29 Österling, A. Olov (Olle) U6 Osterlund, Nils E. Fö 14 Osterlund. Tord H:son Ju 2 Osterman, Elsa UI Östling, Berit U 20 Ostling, Sven KA Ostlund, Hans-Erik U8A215 Ostlund, John O. A 2 Östlund, Sverker S. H. Ju 52 Ostrand, P. Olov (Olle) A9 Ostring, Lars A. I 13 Oström, Kjell V. 1110 Oström, Klasgöran SC26A 13

477 Sakregister

Sakregister till kommittéer

(Sakregistret omfattar både del I och del 11. Referenser till del II innehåller alltid II följt av departementsbeteckning och nummer. Referen-

serna till del I saknar motsvarande beteckning.)

ÅA Arbetskraftsförhållanden, jordbruket A 6 ABK (Allmänna advokatbyrå- Årbetslöshetsförsäkring A4 kommittén) Ju 44 Arbetsmarknadspolitikens Adakfältet. gruvdrift 18 verkningar Al, 2 ADB-beredningsgruppen Kn 5 Arbetsmiljö, datateknikens Administration, Hjälmarens effekter A I9; II A 8 reglering Jo 18 Arbetsplatsers integritetsskydd Ju I Administrativa enheter, länsstyrelser Arbetsrättskommitteén, Nya A 10 Kn 10; IE Kn I Arbetstagares uppfinningar Ju 48 Advokatbyråkommitten, Arbetstidsfrågor, Delegationen för A 5 Allmänna (ABK) Ju 44 Arbetstidsfrågor, Utredningen Affärsverks verkstadsrörelse K 10 av vissa A I7; ITA S Aktiebolagsform Ju 22 Arkivet för ljud och bild U 32 Akustisk apparatur Ju I Arrendelagskommittén Ju 25 ALLFA (Utredningen om ADB inom Arrendetvist Ju 25 den allmänna försäkringen) S 26 Arvsrättsliga frågor. vissa Ju 47 Allmän associationsrättslig Auktorisation Ju 26 lagstiftning Ju 22 4 UU-sakkunniga (Avtalsreglering Allmän domstol, rättegångs- av upphovsrättsliga frågor förfarandet Ju 39, Kl på undervisningsområdet) U2 Allmän plats, definition Kn 15 Avbytarservice, jordbruket Jo 19 Allmän rättshjälp Ju 44 Avgift, polisbevakning Kn 17 Allmänna advokatbyråer Ju 44 Avgiftsfordringar B HH Allmänna energisystemstudier 16 Avgiftssystem Ju 4, BIS, Bo I Allmänna försäkringens data- Avlidens skulder Ju 47 system 5 26 Avståndsverkande mikrofonder = Jul Allmänna handlingar Ju 32 Avtalsfrågor. tjänstemän B4 Allmänna kartor Bo 7; II Bo I Avtalslicens Ju 30 Allmänna ordnings- Avtalsreglering, upphovsrättsliga stadgan Ju I8, Kn 17 frågor U2 Allmänna skolväsendet, integration av handikappade elever U 34:11 U 10 Allmänt ombud, körkortsfrågor KN! B Alternativ produktion, varven 126; IF T15 Balansbegrepp E3 Andlig vård Kn 7 Bandinspelning Ju I, 30 Animalieproducenter Jo 19 Bankgiro E2; HE! Anläggningsarrende Ju 25 Banklagsutredningen E7 Anstalter. mathållningen vid Barns rättsliga ställning Ju 41 kriminalvårdens Ju 29 Barnmiljöutredningen 54 Anstaltspersonal Ju 29,57 Barnolycksfall $23 Anställds integritet Ju I, 32 Barnomsorgsgruppen S3 Anställds pensionering K 9, B 10 Barnåret 1979 S35 Anställningsskyddskommitten Bebyggelse, energihushållning A 12; IL A 7 Bo 10; H Bo 4 Ansvarsfördelning stat — Kommun Bebyggelsefrågor, referensgrupp Boll — skola U4 Bebyggelseplanering Fö 7, Bo 5 Ansvarsnämnder Ju 32,5 6 Befattning, skolledande U9 Ansvarssystem, militärt Ju 42 Befordran med järnväg Ju 5 Arbete, skyddat A I6; HA 4 Befälsbemanningsutredningen K 2 Arbetsförhållanden, försvaret Fö 4 Befälsordning, försvaret Fö 14; 1 Fö 5

Skr 1978/79:103

Befälsrätt över ordningsvakter — Ju 18 vid förundersökning — Ju 56; 11 Ju 8 Begagnade föremål Ju 10, H4 Brottsbekämpning, användande av Begravningsväsendet Kn 14 integritetsfarlig apparatur Ju I Bekväma livsmedel Ju 29 Brottsförebyggande Bensin H 13 rådet Ju 57: I Ju 10 Beredskap. kommunal Kn i Bryggeriutredningen I 19:11 11 Bernkonventionen Ju 30 Brytande av post- eller telehemlighet Berusade personer, omhänder- Ju I

tagande Ju 53; II Ju 4 BRÅ-utredningen Ju 57: H Ju 10

Besittningsskydd Ju 25, 27 Budapestöverenskommelsen HI Beskattning, främjande av Buller K 5 Jo IS

Jorsknings- och utvecklings- Byggnad, överlåtelse och pantsättning

insatser genom B 23; II B 7 Ju 38 Beskattning, räntor och kapital- Byggnadskommitté, Sveriges

vinster B 25: II B8 internationella 12 Beskattning. säkerhetsåtgärder Byggnadslagstiftning, ny Bo I4

B 5; II B6 Byggnadspantutredningen Ju 38 Beskattning. traktamenten B 20:11 B2 Byggnadsvårdsutredningen Ut3 Beslag Ju I Byggsysselsättning, kulturbyggnader Beslutsfattande Kn 8 U 13 Besvärsprocess, kommunal Kn 20 Byråkratiutredningen KR Betalningsbalansstatistik E 3 Båtsport, Hjälmaren Jo 18 Betalningssystem E2 Bärgning, lagstiftning om Ju 55; I1Ju 6 Betalningsbalansdelegationen E3 Bötesförvandling Ju 61; Il Ju 12 Bevakningsföretag Ju 26 Bötesstraff Ju 11 Bevakningsuppdrag, förordnanden

Ju [8 Bevakningsuppgitt, civilförsvaret Fö Nl C Bevarandet av genetiskt material

Jo 5; If Jo8 Citaträtt Ju 30 Bibliotek U 18,37: TI U8 Civila luftfarten, rekrytering och Bidrag, De blindas förenings utbildning av flygförare K2S;1IK 8

biblioteksverksamhet UI Civilförsvar Fö 7 Bidrags- och författningsfrågor, Civilförsvarets ordnings- och bevak-

cykelirafik Kl2 ningsuppgifter Fö I! Bidragssvstem, socialpolitiskt S14 Civilmilitärutredningen (CMU) Bilavgaser, luftvårdsproblem Jo 27 Fö 15: II Fö 6 Bild och ljud. arkivet för U 32 Containerfrågor K 14, 17 Bildskivor Ju 17, 30 Cvkeltrafikutredningen Kl2 Bildomvandlare, integritetsfarlig

användning Ju I Bilförsäkring Ju 14 D Biståndspolitiska utredningen UD2 BKF (Beredningen för det fortsatta Daghemsplats S 16

arbetei om kvinnan i försvaret) Dagspresskommilttén B 19:11 BI

Fö 5; II Fö 2 DALK (Datalagstiftningskommittén) Blindskriftsbibliotek UI8 Ju 32 Bolagskommitté, Datasystems sårbarhet (SÅRK;)

1974 års Ju 22: Il Ju 5 Datateknikens effekter på närings- Bostadsarrende Ju 25 livets utveckling 125: I 113 Bostadsfinansiering Bo 2 Datateknikens effekter på syssel- Bostadshygien Su sättning och arbets-

Bostadslån Bo I miljö A 19: ITA 8 Bostadsräkning E6 Data-TV UV 39: HUN

Bostadsrättsfastigheter, underhåll Datorisering, anställds integritet vid

Bo 12; II Bo 5 Ju 32 Bostadsrättsutredningen Bo 13:11 Bo 6 De blindas förenings biblioteks- Bostadssociala delegationen Bo 6 verksamhet U 18 Bostäders integritetsskydd Ju I Decentraliseringsutredningen Kn 8 Bosättning utomlands s2 DFE (Delegationen för energi- Brandförsvarsutbildning Kn 4 forskning) 1 6; II 1 12 Brandriskutredningen Differentierade körkort K 23; HN K7 Brott, personlig frid Ju I Disciplinärenden Ju 34,50,S 6:11 Ju! Brott, trafik K II Diskriminering av invandrare Brottmål, tvångsmedelsreglering A 20; II A 9

479 Sakregister

Distriktsindelning, yrkesinspektionen Fastighetstaxeringskommitté.

A 14; 1 A2 1976 års B 12; II B4 Djur i karantän Jo 16 FFR I Förhandlingsgruppen för Djursjukhusutredningen Jo 21 renskötselanläggningar) Jo4 Domstolar Ju 39. K li, Kn I6 FGU (Försvarets gvymnasieutredning) Drottningholms kungsgård B6 Fö 6 Drunkningsolyckor, förhindrande av Film Ju 30

kn 17 Finansiering. avbytarservice Jo 19 Dynamisk mikrofon Ju I Finansiering, reformer —-; HBS Dämningsgräns, Hjälmaren Jo 18 Finansieringsbolagskommittén ES Dödsbegreppet SMP Finsk-svenska utbildningsrådet = U 17 Dödsbo Ju 40, 47 Fiskevattensutredning, 1973 års — Jo7

Fjällägenheter Jo l7

Fjällsäkerhetsutredningen Jo 29:11 Jo 4

FK-78 (1978 års försvars- E kommitté) Fö 13; lI Fö 4

FLIK ( Flygindustrikommittén) Ecklesiastik indelning Kn 6 Fö 12; II Fö I Egnahemsfastigheter Ju 24, B3 FLU-74 (Försvarsmaktens lednings- Ekonomiska brott Ju 31 utredning) Fö 3: II Fö 3 Ekonomiska föreningar Ju 22 Fluorberedningen 529 Ekonomiska sanktioner Ju II Flygförare, civil luftfart K25:1EK 8 Ekonomiskt försvar 13 Flygindustrikommittén (FLIK) Eldningsanläggningar 121: HES Fö 12; II Fö 1 Eldningsolja H 13 Flygplatsfrågan, Stockholmsregionen Elektronik, effekter på näringslivets K t9: 11 K3

utveckling 125; 11113 FN-konferenser UD 1, 3,5, Jo 12 Elever, handikappade U 34; 11 U 10 Folk- och bostadsräkningar Elevvårdskommitten U 33: [1 U535 (FO B-utredningen] E 6 Energiforskning, Delegationen för Folkbildningsutredningen U12:;11U3

16; 11112 Folkbokföring Kn 14 Energihushållning. befintlig Folkpension 52

bebyggelse Bo 10; II Bo 4 Folkrätt UD I, Fö 17; II Fö 8 Energikommissionen 111; 1117 Fondsystem E4 AI3AI Energiområdet, provning | 27: 11116 Fotokopiering Ju 30 Energisparkommitten 14 Frakträtt Ju 5 Enkla bolag Ju 22 Framtidsstudier, Sekretariatet för VU 11 Enskilds integritet, användning Fredsforskningsinstitut,

av teknisk apparatur Ju I Stockholms internationella Ensamrättssystem Ju 30 (SIPRL UD6; [UDI Ensamförälderkommittén 532 Fredsorganisationsutredningen — Föll Envägsspeglar, integritetsfarlig Fredstandvård-80) Fö 10

"användning Ju I Fri- och rättigheter Ju 1,35 ERU (Expertgruppen för regional Friluftsområde. Hjälmaren Jo 18

utredningsverksamhet) 1 Fritidsboendekommittén Bo 8; II Bo 2 Etableringsregler Ju 16 Fyndlagstiftningsutredningen Europeiska patentkonventioner H1 Ju 55; H Ju 6 Expeditionsavgift BIS Fyrverkeri, bestämmelser om Kn 17 Exportförfattningar, översvn —;11H4 Fysisk planering och bebyggelse Bo3,5 Exportkreditutredningen H 11 Fögderiutredningen Kn 9

Förarprov, körkort K ll

Förband, försvaret Fö I F Fördomar ifråga om invandrare

A 20; ITA 9 Facklig vetorätt A 10 Företag. servicenäringarna H 18:11 H 1 Factoring Ju 8 Företagens uppgiftslämnande B 18 Familjelagssakkunniga Ju 3 Företagsdemokrati Fö 5,15 Familjestödsutredningen ss Företagsform Ju 22, H 4,6, 11, A 6 Familjevård för missbrukare Företagsförvärv Ju 12

S42:N1S7 Företagshälsovård S20.A9 Fartyg, säkerheten på försvars- Företagsinformation — 15,24; 11 114

maktens K 20: II K 4 Företagsinteckning Ju 8 Fartygsmiljöutredningen K S5;1EK 11 Företagskoncentration Ju 16, H 6 Fast egendom Ju 24 Företagsobeståndskommittén B 11 Fastighetsmäklare Ju 24 Företagsutbildning I 24; IE 114

Skr 1978/79:103 480

Förmögenhetsbrottsutredningen Ju 31 Homosexuellas situation S37;.11 52 Förmögenhetsfördelning E4 Hotell- och restaurangutredningen H3 Förplägnadsfrågor Ju 29 HSF ( Hälso- och sjukvård i Församlingsstyrelse Kn 19 försvaret) Fö l!6; II Fö 7 Försvaret, kvinnan i Fö 5; Il Fö 2 Humanitet i krig UD I Försvarets fredsorganisationsut- Hybrid-DNA. skyddslagstiftning redning Fö I U 29; 11 UI Försvarets gymnasieutredning Fö 6 Hygien SH Försvarskommitté, 1978 års Hvyres- och bustadsrättsfastigheter, (FK-78) Fö 13: II Fö 4 underhåll Bo 12; 11 Bo 5 Försvarsmaktens hälso- och Hvyresrättsutredningen Ju 27 sjukvård ifred( HSF) Fö 16:11 Fö 7 Hälsoeffekter, energiutnyttjande Jo 15 Försvarsmaktens fartyg. säkerheten i Hälso- och sjukvård i försvaret K 20; HK 4 (HSF) Fö 16; II Fö 7

Försvarsmaktens ledningsutredning Hälso- och sjukvårdsutredningen SAS

(FLU-74) Fö 3; II Fö 3 Hälsovårdsstadgeutredningen Su Försäkringsrätter $ 39 Högskolans forskningssamverkan Försäkringsrättskommittén Ju 14 U28:11U2 Försäkringsrörelse E1t2 Högskolans huvudmannaskap Försöksverksamhet. socialvården S 13 U43, HH U13 Försörjningspolitik 113 Högskolornas lokal- Föriroendemannalagen A 10 och utrustningsprogramkommittéer Förundersökning Ju 28 ( LUP-organisationen] UI Förvaltning, mångfaldigande- Högskolans studiedokumentation frågor Ju 30 och statistik U9 Förvaltningsutredningen B 13 Högskolans tjänsteorganisation UU 20 Förvaltningsrevision B7 Förvaltningsrättskipning BS Förvaltningsstraff. bortfall av Ju 61; II Ju 12 Föräldraförsäkring Ss Importförfatiningar, översyn — II H4 Föräldrar, ensamstående $32 Inbyteshandel H4 Indelningslagskommittén Kn 6 Industriell forskning Ju 30, I 7 G Industriellt rättsskydd Ju 15, 30 Industriellt utvecklingsarbete Garantiförsäkring Ju Il4 Ju 30, I 11, 1 tv Gas 16 Industriföretag Ju 30, A 3,1 IN Gatumusicerande, tillståndstvång Industrilokalisering Bo Bl Kn I7 Industrins råvarukostnads- Genbankutredningen Jo 5; Il JoR utjämning Jo 34; H Jo 9 Girosystem 22 Industriverk, statens 124: 11 114 Gisslan Ju 28 Information, körkortshavare K il Glesbygdsfrågaor. Delegation för 113 Information, om landskapet —;H Bo7 Godstransport Ju 5 Informationsförsörjning, Grafiskt mångfaldigande Ju 30 vissa åtgärder U37: 11 UR Grustäkt Jo 2 Informationssystem Gymnasial utbildning Fö 6, U l6 ADB-beredningsgruppen Kn 5 Gäststuderande U 30; 11 U6 Allmänna försäkringen Göta kanal K IS (ALLFA) SS 26 Göteborgsregionens syssel- Bibliotek (LIBRIS) - U 37: HU8 sättningsproblem I 14 Rättsväsendets informationssystem (RI) Ju 2 Studiedokumentation och H statistik för högskolan (STUDOK) U9 Hallwylska museet U 40 System S Kn 10 Handelsbolag. löntagarinflyrande Ju 22 Informationsteknologi, ny U 39:11 U 12 Handikappade -S28,31,U 34:11 U 10 Inkomsttaxering B 12 Hemförsäljningskommittén Ju 10 Innetorg, definition ur Hemkonsulenttjänster H 10 ordningssynpunkt Kn 17 Hemslöjd 115 Inrikesflvg. lufttransport KK 24.11 K6 Hittegods. lagstiftning om Insynsutredningen H9 Ju 55; H Ju 6 Inteckning Ju 8 Hjälmarutredningen Jo 18 Integritetsskyddskommitten Ju I

481 Sakregister

Intellektuellt arbete Ju 30 Kommunaldemokratiska frågor Internationell familjerätt Ju 3 Kn 22, 24: II Kn 3,4 Internationell konkurrens H5 Kommunalförvaltning Ju 30, U4, Kn 8 Internationella barnåret S35 Kommunikationssatelliter Ju 30 Internationella byggnadskommittén 12 Koncernföretag. vinstberäkning E4 Internationella investeringar I 16 Koncessionslagstiftning 3 Internationellt bistånd UD2 Konkurrensbegränsning H 5 Internationellt utbildnings- Konkurslagskommittén Ju 4

samarbete US Konstnärliga verk Ju 30 Invandrare, diskriminering A20:1FA9 Konsumentköpsutredningen Ju 46 Isolering inom kriminalvården — Ju 34 Kontakter, patient — läkare S 24 Isotopmärkning K 3 Kontrollinom beskattningen B 5:11 B6

Kooperationsutredningen 112

Kreditförsäljning Ju I4 J Kreditväsen E 1,7?

Krig, sjukvården i S 17 Jakt- och viltvårdsfrågor Jo 23 Krigslagar UD I JK-utredningen Ju 21 Krigsmaktens fredsorganisation Fö 1 JO Ju 21 Krigsmaktens tjänstereglemente Fö 4 Jordbruk, avbytarservice Jo 19 Kriminalisering. datamissbruk — Ju 32 Jordbruk och trädgårdsnäring A 6 Kriminalvårdsstyrelsens Jordbrukarnas trygghetsproblem Jo 14 organisation Ju 33 Jordbrukshögskolor Jol Kulturminnesvård LU 13 Jordbruksteknik Jo 24 Kulturväxter Jo5 Jordförvärvsutredningen Jo9 Kungliga biblioteket U 37; II U8 Journaler S6 Kungliga slottets museiverksamhet U 41 Justitiekanslern Ju 21 Kvarstad B5 Justitieombudsmannen Ju 21 Kvinnan i försvaret Fö 5; II Fö 2 Jämställdhet mellan män och Kvinnliga skolledare U 19

kvinnor A ll Kvinnor och män, jämställdhet AV Järnväg, Nora Bergslags K 18; H KI Kyrklig beredskap Kn 14 Järnvägsbefordran Ju 5 Kvyrkohandbok Kn 2

Kärnvapen UD3

Kökspersonal, kriminalvården Ju 29 K Könsdiskriminering A Ill

Köprätt Ju 10, 24 Kabel-TV Ju 30 Körkort, differentierade K 23:11 K 7 Kalibreringsutredning 122; 1118 Körkortsutredningen K Kapitalbildning E4 Kapitalmarknadsutredningen,

1968 års E1 L Kapitalvinster, beskattning B 25:11 B8 Karantänverksamhet Jo 16 Laboratorieverksamhet Jo 13 Karolinska sjukhuset 5 30 Lagerstödsutredningen A 3 Kartor, allmänna Bo 7: II Bo I Landskapsinformation —-:; II Bo 7 Kategoritillhörighet, civilmilitär Landskapsvård Jo2

personal Fö 15; II Fö 6 Lantarbetare Jo I8, A 6 Kollektiva försäkringar Ju 14 Lantbrukshögskolan Jol Kollektivavtal B4 Ledningsutredning, försvars- Kollektivmärkeslagen Ju 15 maktens Fö 3; H Fö 2 Kommanditbolag, löntagar- LIBRIS-systemet U 37:11 U8

inflytande Ju 22 Liftanordningar, säkerhet Kn 17 Kommissionslagen, översyn LIND (Läkemedelsindustri-

Ju 60: II Ju 13 delegationen) 17; I1 16 Kommittéer, tilläggsdirektiv till Litterära verk Ju 30

samtliga —; II BS Livrustkammaren U 40, 41 Kommunal beredskap Kn i Livsmedel, bekväma Ju 29 Kommunal indelning Kn 6 Livsmedelskontroll Jo 13 Kommunal vuxenutbild- Ljud och bild, Arkivet för U 32

ning U 31; 11 U4 Ljudupptagningar Ju 30 Kommunala företag — Kn 23; H Kn 2 Lokal- och utrustningsprogram för Kommunala förköpslagen Jo9 universitet och högskolor Kommunalanställdas medbestäm- (LUP) UI, Jo!

mande Kn 24; II Kn 3,4 Lotteriutredning, 1972 års H2 Kommunalbesvärsprocessen Kn 20 LTO/LOB-utredningen Ju 53; Il Ju 4

Skr 1978/79:103 482

Luftfart, flygförare K 25; II K 8 Miljöskador, skadestånd Ju 58; 11 Ju 9 Luftförorening, långväga transport Miljövårdskostnader Jo3 Jo 30; Il Jo 2 Mindre företag, service- Lufttransportutredningen K24:11K 6 näringarna H 18; II Ht Luftvård Jo 27 Mineralpolitiska utredningen LUP-organisationen Ul, Jol (MPU) 13; 1119 LUT-74 (1974 års lärar- Missbrukare, familjevård S42,1157 utbildningsutredning) U6 Monopol Ju I6, B17,H5 Låneunderlagsgruppen Bo I Motorredskap K 8 Långsiktig sysselsättningspolitik A 2 MPD (Militära pensionsålders- Långsiktsmotiverad forskning U II delegationen; Fö 2 Läkare, kontakt mellan patient och S 24 MPU (Mineralpolitiska Läkarutbildning Su utredningen) 13; 1119 Läkemedel, priskontroll SS 36;11S 3 Multinationella företag Ju 12, H5 Läkemedelsindustridelegationen Museijärnvägsföreningar U 23

(LIND; 17; II 16 Museiverksamhet U 40, 41

Läkemedelsinformation $27 Musikaliska verk Ju 30 Läkemedelskontrollutredningen —S 34 Mvyndigheters energiinformation = 14 Läkemedelssamarbete, Myndigheters verkstadsrörelser K 10 utvecklingsländer 540; 1158 Mångfaldigande Ju 30 Länsdemokratikommittén Kn Il Mäklarverksamhet Ju 24 Länsdomstolskommitten Kn I6 Män och kvinnor, jämställdhet A VI Länsstyrelser Märkning av olja K3 K 11, Jo 18, Kn 5, 10; IT Kn I Lärartjänstutredningen U 20 Lärarutbildningsutredning. N 1974 års (LUT-74) U6 Läromedelsmarknaden U 14 Namnlagsutredningen Ju 6 Lönsparande E 9, 13; [1 E2 Narkotikafrågor, ledningsgrupp SS 22 Löntagarinflytande, företag Ju 22,E4 Narkotikamissbrukets omfattning $21 Naturresurs- och miljöutredningen Jo 28: II Jo 3 M Naturtillgångar 13, 10 Nedrustningsdelegationen UD3 Madridunionen Ju 15 NEPO ( Nykterhetsvårdens erkända MAK (Medicinalansvars- och enskilda vårdanstalters personalkommittén; S6 organisationsutredning] 57 Makeprövning U 10 Neutralitet, folkrättens tillämpning

Malmtillgångar 13 Fö 17; II Fö 8

Marklagstiftning Jo9 NJA 110 Marknads- och produktplanering H9 Nora Bergslags järnväg K 18:11 K1 Markägare Jo2 Norrbottendelegationen 1 10 Maskinförsäkring Ju i4 NOSA (Nya organisations- Massmedier Ju 16, 17, 30 kommittén för skyddat arbete) Mathållning, kriminalvårdens A 16: ITA 4 anstalter Ju 29 Nya testamentet US Medbestämmande, kommunal- Nykterhetsvårdens erkända och anställda Kn 21, 24; H Kn 3,4 enskilda vårdanstalters personal- Medborgarvittnen . Ju 28 organisationsutredning (NEPO) $S7 Mediaföretag Ju 16 NYR (Nva utredningen om yrkes- Medinflytande, värnpliktiga Fö 8 inriktad rehabilitering) A 18:11 A 6 Medicinalansvarskommitten S6 Nyttjanderätt Ju 25 Medicinsk forskning 17 Näringsliv, datateknikens och Mervärdeskatteutredningen B2 elektroteknikens effekter 125:11 113 Metallurgiskt centrum 110 Näringspolitiska delegationen, Metrologisk verksamhet 122; 1118 Särskilda Ju 54; Il Ju 7 Mikrofilmning Ju 30 Näringsrättsliga regler Ju 1,7, H 1,5 Militäransvarskommittén Ju 42 Närradio och när-TV UU 38:11 U 1 Militära försvaret. ny befälsordning Nåäs-utredningen U35; HH U7 Fö 14: II Fö 5 Militära pensionsåldersdelegationen (MPD) Fö 2 [0] Miljö- och naturresurspolitik, riktlinjer Jo 28; Il Jo 3 Obligatorieberedningen U 27 Miljörisker, sjötransporter Jo 32: IH Jo 6 Ockupation. folkrättens

483 Sakregister

tillämpning Fö 17; 1I Fö 8 Pricksvstem, körkortshavare K II Offentlig administration Kn 8 Priskontroll, läkemedel $ 36: 1153 Offentlig redovisning 19 Prisreglering H 7 Offentlig verksamhet, mång- Prisskillnader på eldningsolja

faldigandefrågor Ju 30 och bensin H 13 Offentliganställda BS Producentpåverkan H 9 Offentliga tillställningar Ju 18 Produktansvarskommittén Ju 9 Olaga intrång Jul Produktion, varven 126: HT 15 Oligopol HS Produktkontrollens orga- Oljemärkning K3 nisation Jo 33; II Jo 7 Oljeskador, sjötransporter Produkiplanering H9

Jo 32: IE Jo 6 Prostitutionsutredningen SI8 Oljeskyddskommittén, 1977 års VU 27 Provning, energiområdet 1 27:11 116 Olympiska vinterspel Jo 26; II Jo] Psalmkommittén Kn 3 Ombordanställda KS PU (Pensionärsundersökningen) Ss9 Omhändertagande av bl. a. Publicering Ju 30

berusade personer Ju 53: Il Ju 4 Punktskatteutredning, 1969 års B1 Omsorgskommitten 528 Punktskriftsbibliotek U 18 OPAL (Organisationen av- PVU t Personvals- och val-

länsstyrelsernas planerings- och kretsutredningen) Ju 20

administrativa enheter) Påföljder Ju 11

Kn 10; IE Kn I Opinionsbildning Ju 16 Optionsrätt Ju 25 R Ordnings- och bevaknings-

uppgifter, civilförsvaret Fö 11 Radiologiskt arbete, Ordningsstadgeutredningen Kn 17 semesterfrågor A 13:11 AI Ordningsvaktsutredningen Ju 18 Rationaliserings- och Ortspressannonsering, vidgad revisionsutredning B 7

Ju 52; II Ju 3 Rattfylleri, körkortsfrågor K II

Real beskattning, räntor och

kapitalvinster B25; 11 B8 P Redovisningssystem, mång-

faldigandefrågor Parkeringsöverträdelser, Reform, differentierade kör-

tomtmark -; II K 10 kort K 23; II K7 Partikelmärkning av olja i fartyg. K3 Reformer, finansiering —; 5 Patentpolicvkommittén H I Regeringsformen, normgivnings- Patienter S 6, 24 makt Kn 17 Pedagogiskt forsknings- och Regionsjukvårdsutredningen S 10

utvecklingsarbete inom skol- Rehabilitering, yrkesinriktad

väsendet U 36; HU (NYR) A 18: Il A 6 Pensionskommittén S Reklam "Ju 17, A II Pensionssamordning K Renhållning S IH, Jo 20 Pensionsålder S Renskötselanläggningar Jo4 Pensionsåtaganden 1 Renskötselområdet Jo 17 Pensionärsundersökningen (PU) SS Resegarantiutredningen H 17 Permutation Restauranger U3,H3 Personalutbildning Ju 28. B 8, Fö 6 Revisions- och rationaliserings- Personorienterad ADB- utredningen oo B7

information Ju 32 Revisor, handelsbolag Ju 22 Persontransport Ju 5 RI-systemet - Ju 2 Personvals- och valkrets- Riksdagens lönedelegation B4

utredningen Ju 20 Riksdagens ombudsmän Ju 21 Pilotutbildningsut- Riksdagsval Ju 20

redningen K 25; II K 8 Riksförsäkringsverkets datasystem S$ 26 Piteälven, vattenkraft- ' Riksplanering Bo 3

ändamål Bo 9; II Bo 3 RIV (Utredningen om reklam Planeringsavdelningar, läns- i videogram) Ju 17

styrelsernas Kn 10: II Kn I Råvarukostnadsutjämning Platsbehov, barnomsorgen S 16 Jo 34; Il Jo 9 Polisbevakning, ideella Räddningstjänst K4, HIS

tillställningar Kn 17 Rättegångsutredningen Ju 39 Polisutredning, 1975 års Ju 28 Rättighetsskyddsutredningen Ju 35 Postgiro E2; TE Rättsskyddsförsäkring Ju 14

Skr 1978/79:103 484

Rättsväsendets informations- Skoklosters slott U 40 system (RI-systemet) Ju2 Skolforskningskommitten U35,11U9 Rörelseidkare Ju 22 Skolledande befattningar, andelen kvinnor U 19 Skolväsendet, integration av handi- S kappade elever i det allmänna U 34; II U 10 Samarbetsorganet för rättsväsendets Skrothandelsutredningen H4 informationssystem (SARI) Ju 2 Skyddade verk Ju 30 SamD NBO (Delegationen för Skyddat arbete A 16; HA 4 samordning av ny befäls- Skyddslagstiftning. hybridordning) Fö 14; II Fö 5 DNA U 29: Il Ul Samebyar Jo5 Skyddsrumsutredning, 1975 ärs Fö 7 Samordnad trafikpolitik K 24; 11 K 6 Skördeskadeskydd Jold Samordning av ny befälsordning SLK (Läkemedelskontrollu.redningen) för det militära försvaret S 34; II S1,5

(SamD NBO) Fö 14; II Fö 5 Slottet, museiverksamhet UM

Sanitär olägenhet Sn SLS (Utredningen beträffande Sanktionssystem Ju 11 sjukvård i livets slutskede) S12 SARI (Samarbetsorganet för SM HTI-utredningen Kl3 rättsväsendets informations- Småbarnsföräldrar Ss system) Ju 2 Småhusköpkommittén Ju 24 Sedlighetsbrott Ju 36 Social forskning se Sexualbrottskommitten, 1977 års Ju 36 Socialdepartementets sjukvårds- Semesterkommitté, 1978 års delegation S1 A I3; ITA] Socialpolitiska samordningsutred- Serviceföretagsutredningen ningen (SSU) S 14 H 18: II H1 Socialvård, Ledningsgrupp för Sexualbrottskommitté, 1977 års Ju 36 försöksverksamhet S 13 SIFU-kommittén I 24; II 1 14 Sparavdrag B3 SIPRI (Stockholms internatio- Spel H2 nella fredsforskningsinstitut) Spionbrottsutredningen Ju 37 UD 6; UD1 SSK (Utredningen om skolan, staten Sjuk- och hälsovård, försvaret och kommunerna) U4 Fö 16; II Fö 7 SSU (Socialpolitiska samordnings- Sjukpenningkommittén S41;11S6 utredningen) 5 14 Sjukvård i krig Si Standardisering 120; II 14 Sjukvård i livets slutskede (SLS) S12 Star och kyrka Kn 15 Sjukvårdens inre organisation Ss19. Staten, skolan och kommunerna (SSK j Själavårdande verksamhet Kn 7,14 U4 Sjöfartspolitiska utredningen K 17 Statens bakteriologiska laboratorium Sjöfartsverkets sjökortsfram- S2s ställning K 22; II KS Statens industriverks enhet för Sjöfynd Ju 55; II Ju 6 företagsutveckling (SIFU) Sjölagsutredningen Ju 49 124; IT 114 Sjömanspensionsutredningen K 9 Statens väg- och trafikinstituts Sjösänkning, Hjälmaren Jo 18 verksamhet och finansiering Sjötransport, miljörisker Jo 32; 11 Jo6 K 2; IUK 2 Skatteadministration Kn 9 Statistiska centralbyrån E 3, 8, II Skatteprocessen, säkerhets- Statlig konsultverksamhet i utlandet åtgärder B 5; 11 B6 B 21; 11 B3 Skattetilläggsutredningen B9 Statlig kreditgivning B li Skatteutredning, 1972 års B3 Statsföretagskoncernen 15, 17:1E12 Skeppsholmsgruppen U7 Statskontrollkommittén Kn 13 Skidbackar, säkerhet Kn 17 Stiftelseutredningen Ju 23 Skingringsförbud BS Stockholms internationella Skogsadministrativa utredningen Jo 8 fredsforskningsinstitut Skogsbruk, nva avtal Jo 24 (SIPRI) UD 6; H UDI Skogshögskolan Jol Stockholmsregionens flygplatsfråga Skogsutredning, 1973 års Jo 6 K 19; II K 3 Skogsteknisk forskning och utveck- Studiedokumeniation (STUDOK) U9 ling Jo 24 Studiestödsutredningen U 10; I1 U 14 Skogsägareföretagskommittén Styrelsen för teknisk utveckling (STU) 123; 1111 U 39; TI U 12 Skogsindustrin H lt, 12 Stålverk 80-projektet 110

485 Sakregister

Städbranschen H6 Truckar K 8. Ställföreträdare för dödsbo Ju 40 Trädgårdsnäringen . . JO I0, A 6 Stämpelskatteutredningen B1S Tullagstiftning; översyn . H 19; 11 H 3 Stöd till dagspressen B 19; 1 BI Tullagsutredare, 1978 års H 19:11 H3

Stöldförsäkring Ju 14 TV-avgiftsutredningen U 42

Svensk-finska utbildningsrådet U 17 TV-program, upphovsrätt Ju 30 Svenska företag, utländska över- TV-system, ny teknik = U 39; 1 U 12 taganden av Ju 12 Tvångslicens Ju 30 Sveriges Radio U 39; 11 U 1l2 Tvångsmedelsreglering, Synskadade, biblioteksverksamhet U 18 förundersökning i brottmål. Svdafrikakommittén H 14 Ju 56; I1 Ju 8 Sydafrika, begränsning av företags Typbesiktningsutredningen K 14

verksamhet H Täktsamfällighet :Jo2 Sysselsättningsfrågor

A 2,15, 19, I 14; IEA 3,8 System S Kn 10 U Sårbarhetskommittén (SÅRK) Fö 9 Säkerheten, försvarsmaktens fartyg U-länder UD2

K 20; HU K4 UKD (Utredningen om karantäns- Särskild näringspolitisk delegation verksamheten för djur) Jo 16

Ju 54; HH Ju 4 ULÄ (Utredningen om-läromedels-

marknaden; : U Il4

UMOF (Utredning om metoder för ls

T märkning av olja i fartyg) K 3

Underhållsfondsutredningen : - Talboksbibliotek U 18 . Bo 12; II Bo 5 Tandvård Fö 10, 5 29, 38; II S 4 Underjordsarbete, semesterfrågor Taxering BS A 13; ILA I Taxinäringen K 26; 11 K 9 Underställning av avtal -- > B4 Teknik för utveckling, FN-konferens Ungdomens sysselsättningsfrågot

UDS IS; HA 3 Telefon för handikappade s31 Ungdomsfängelseutredningen — Ju 19 Telefonförsäljning Ju 10 Uniformer Ju 18

Terroristhandlingar Ju 28 Universitet och högskolor |

Terroristlagstiftning A7 U I,.2, 3,9, Jo 1 Texttelefongruppen S31 Universitetsrestaurangkommittén . Text-TV U 39; ITU I2 (UR) U3 THX-utredningen s33 Uppfinningar ooJu dB, HI

Tillsynslagen Ju 23 Uppgiftsinsamling, SCB ER.

Tilläggspension S2 Uppgiftslämnande, företagens B 18 Tillämpningen av lagen om tillfälligt Upphovsrättsliga frågor på

omhändertagande och lagen om undervisningsområdet omhändertagande av berusade (AUU-sakkunniga) U2 personer (LTO/LOB- Upphovsrättsutredningen Ju 30 utredningen) Ju 53; Il Ju 4 Uppslagsverkskommittén U 25

Tjänsteorganisation, högskolor U 20 UR (Universitetsrestaurangkommittén) Tjänstepensioner, beskattning B 10 . ooo. U3I Tjänstereglementsutredningen Fö 4 Uthyrningssvårigheter, bostäder Bo 7 - Tobakskommittén S 20 Utländska företag . Ju 12 Tomtebodaskolan UI8 Utlänningslagstiftning A 7 Tomtmark, parkeringsöverträdelser Utredningsverksamhet; regional

—-; HK 10 : oo FI; HH E10 Tomträttskommittén Ju 45 Utrikesrepresentationen UDI; HUD2

Totalförsvarets utveckling Utställningsersättning Uls

Fö 13; H Fö 4 Utvecklingsfonder, regionala 118; 1113 Trafikbrott K li Trafikfrågor, kommunala K UI Trafikpolitik, luftfartens roll MÅ ;

K 24; TIK 6 Trafi kpolitiska delegationen KI Vagnskadeersättning - Ju 14. Trafikpolitiska utredningen KA Valkretsindelning Ju 20 Trafiksäkerhetsutredningen K6 Vallagen, översyn Ju St; I Ju 2 Traktamenten, beskattning B 20:11 B2 Vallagskommitté, 1978 års Transport, luftföroreningar Ju St; I Jul

Jo 30; II Jo 2 Valutareglering E 10

Skr 1978/79:103 486

Varumärkesutredningen -” Ju 15 Öresundsdelegation, 1975 års K 7

Varv, alternativ produktion 126; 11115 Ost Ekonomiska Byrån - H 20: IL H 2 Vattenkonferens, FN:s: = Cs Jol2 Östersjöns strandstater K3

Vattenkraftändamål, överledning Övningsfält == > : Fö I

:" Bo 9; II Bo 3 Vattenlag N Jo 2,18 Vattenledningsskadeförsäkring Ju 14 Vattenplanering Jo 25 Vattenöverledningsutredning

Bo 9: II Bo3

Verkstadsrörelser, affärsverk och '

a KE

myndigheter Vetenskap och teknologi, FN-konferens

UD;

Veterinärhögskolan Jol Veterinärmedicinsk utbildning (VU 77)

Jo 22 Vetorätt, facklig A 10 Videogram Ju'b7, 30"

Videogramutredningen” U2r

Villaschablonen I Vilt- och jaktvårdsfrågor Jo 23 Vindelälven, vattenkraftändamål

> Bo 9; II Bö 3"

Vinstberäkning, koncernförertag ' E'4 Vinterspel, olympiska : JO26 Visningsersättning , st CU 24 VTI-utredningen CO KARM K2 Vuxenutbildning U'12,31; 11 U4v Vårdpersonal "Ju 29, ST" - Vårdutbildningar inom Högskolån .

(VÅRD 77) : U-22

Vägtrafik, säkerhet sö KE Vägtrafikskatteutredningen . -B14

Väktarutbildningsutredriingén” Ju 26

Världsnedrustningskonferens :UD'3: Värnpliktsinflytandekommittén — Fö 8 Växtförädling, framtida" 30 31; 11 Jo 5 . Växtförädlingsutredning,

1975 års

Y

Yrkesfiske, Hjälmaren Jo 18

Yrkeshemligheter, skydd för” JuT Yrkesinriktad gymnasieutbildning U 16 Yrkesinriktad rehabilitering

AI8: IIAG

Yrkesinspektionens distriktsindelning |

A 14; [1 AD Yrkesmedicinsk verksamher " S 15, A 9 Yttrandefrihetsutredningen' > "Ju 43

Å

Åldringsvård 59 Ångerrätt . Ju 10

Årsredovisning, offentlig ' Ju 22"

Ö LE

Öppet köp | Ju 10

487 Skr 1978/79:103

Skr 1978/79:103

Kommitteé-

berättelse

1979 Del II Kommittédirektiv

Redaktionell anm.

Kommittéberättelsen är uppdelad i två deltar.

Del I innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser, kostnader samt register.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del IH. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i 1978 års berättelse färdigställdes samt register. De är ordnade departementsvis liksom kommittéerna i del I. Inom departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien. 1979 års berättelse redovisar uppgifter inkomna till justitiedepartementet före den 1 december 1978.

3 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:1

Justitiedepartementet

1. Utredning om förfarandet i vissa disciplinärenden m.m.

Dir 1977:117

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-17

Depantementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Före år 1976 kunde en tjänsteman som av försummelse, oförstånd eller

oskicklighet åsidosatte vad som ålåg honom enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet dömas enligt brottsbalken till ansvar för tjänstefel, om inte gärningen bedömdes som

tjänstemissbruk eller annat särskilt brott. Straffet kunde därvid bestämmas till bl.a. suspension eller avsättning. Frågan om ansvar för tjänstefel utreddes

av polis enligt de allmänna bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken om

förundersökning och prövades av allmän domstol på talan av allmän åklagare.

Vid sidan av det straffrättsliga ansvaret fanns enligt statstjänstemannalagen (1965:274) för de flesta tjänstemän ett disciphlinärt ansvar för samma fel eller försummelse i tjänsten. Som disciplinstraff kunde bl.a. suspension och avsättning ifrågakomma. Fråga om disciplinansvar utreddes och prövades av den myndighet hos vilken tjänstemannen var anställd. Myndigheten skulle emellertid anmäla tjänstemannen till åtal bl.a. vid misstanke om tjänstemissbruk, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt och saken prövades då i

stället enligt reglerna för brottmål.

Genom ämbetsansvarsreformen (prop. 1975:78) avskaffades det särskilda straffansvaret för tjänstefel liksom de särskilda ämbetsstraffen suspension och avsättning. Statstjänstemannalagen har fr.o.m. år 1977 ersatts av lagen

(1976:600) om offentlig anställning, LOA (ändrad 1977:533).

De nya reglerna i LOA innebär att i princip varje arbetstagare hos staten

som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning kan åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, om felet inte

är ringa (10 kap. 1 §). Discplinpåföljder är varning eller löneavdrag (10 kap. 2 $), om kollektivavtal inte innehåller avvikande bestämmelse (10 kap. 3 §).

Möjligheten att avsätta brottsliga eller försumliga tjänstemän har ersatts med bestämmelser om att arbetstagare får avskedas, orm han har begått brott som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning. Har han genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas i stället för att disciplinpåföljd åläggs honom (11 kap. I och 2 §§). Suspensions-

institutet har ingen motsvarighet i LOA. Liksom tidigare får emellertid arbetstagare avstlängas från sitt arbete, om förfarande enligt LOA inleds mot

honom i syfte att ålägga honom disciplinpåföljd eller att avskeda honom. Detsamma gäller om åtgärd vidtas för att anställa åtal mot honom. En

Del I1 Ju:1 Skr 1978/79:103 4

förutsättning för sådan avstängning är dock att gärningen i fråga kan antas

medföra avskedande (13 kap. 1 §).

Frågor om disciplinansvar, avskedande och avstängning utreds i allmänhet inom den myndighet som arbetstagaren lyder under. Det är också den

myndigheten som prövar saken (15 kap. 3 §). Beträffande vissa högre

tjänstemän utreds och prövas frågorna av statens ansvarsnämnd (15 kap. 4

$).

När fråga uppkommer om disciplinansvar, avskedande eller avstängning, skall arbetstagaren genom skriftlig anmaning beredas tillfälle att yttra sig om vad som anförs mot honom. Sådant yttrande får lämnas muntligen. Begär arbetstagaren att även annan skall yttra sig i saken eller att annan utredning skall läggas fram, skall hans begäran efterkommas, om det inte är uppenbart att utredningen saknar betydelse. Under utredningen kan bevisupptagning

ske vid allmän domstol (14 kap. 1 och 2 §§). Står det från början klart eller visar det sig under utredningen att

arbetstagaren skäligen kan misstänkas för myndighetsmissbruk, vårdslös myndighetsutövning, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt eller annat brott

varigenom han har åsidosatt åliggande i tjänsteutövningen, skall myndig-

heten anmäla honom till åtal, om brottet kan föranleda fängelse eller det finns

anledning antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras (12 kap. 1 8). Disciplinutredningen ersätts då av en förundersökning enligt 23 kap.

rättegångsbalken som kan mynna ut i en brottmålsprocess enligt vanliga regler. Har åtgärd vidtagits för att anställa åtal mot arbetstagaren, får myndigheten inte inleda eller fortsätta disciplinförfarande i fråga om förseelse som avses med åtgärden (14 kap. 3 8).

Den nya ordningen innebär att sådana fel och försummelser som förr rubricerades som tjänstefel numera endast kan föranleda straffansvar när detta följer av bestämmelserna i 20 kap. I $ brottsbalken om myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning. Det har fått till följd att en

ganska vid krets av förseelser som förr utreddes av extern personal, nämligen poliser och åklagare, numera utreds internt av myndighetens egen personal. Vidare har i flertalet sådana fall prövningen av ansvarsfrågan flyttats över från allmän domstol till den egna myndigheten. Dessa förhållanden har kritiserats med hänsyn bl.a. till risken för att de som utreder resp. prövar förseelserna av missriktad lojalitet med den försumlige inte handlägger

ärendena med tillräcklig energi eller objektivitet, vilket skulle försvåra förden som har berörts av en försummelse att få rättelse. Ämbetsansvarsreformen har varit i kraft i mindre än två år. Det är därför för tidigt att redan nu utvärdera vad den har inneburit för svensk statsför-

valtning. På en del punkter kan det emellertid, som jag skall visa i det följande, finnas skäl att granska behovet av organisatoriska förändringar. Jag förordar att en kommitté med parlamentarisk förankring tillkallas för denna

uppgift.

Vad som i första hand bör uppmärksammas är förhållandena inom de mindre myndigheterna med begränsade personaladministrativa resurser. Det

kan bland dessa ofta inte undvikas att disciplinära frågor handläggs av

- personal som dagligen arbetar tillsammans med den arbetstagare mot vilken

disciplinåtgärder har ifrågasatts.

Én sådan ordning aktualiserar inte bara riskerna för misstankar om bristande objektivitet utan återverkar också på frågan om arbetstagarens

rättssäkerhet. Disciplinförfarandet kan ju många gånger få förhållandevis

allvarliga följder för den som har begått en tjänsteförseelse. Det är därför av

5 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:1

stor vikt att fråga om disciplinansvar alltid handläggs på ett korrekt sätt. Detta krav uppfylls naturligtvis lättare, om de.som utreder och avgör ärendet har fått en viss erfarenhet av handläggningen av denna typ av ärenden. En sådan vana vid disciplinärenden kan inte uppnås vid de mindre myndigheterna, där sådana frågor sällan kommer upp.

En ordning där enstaka disciplinärenden handläggs vid mindre myndigheter torde vidare medföra ökade risker för att likartade förseelser utreds och bedöms olika beroende på vilken myndighet som arbetstagaren lyder under. När en handläggare kan ägna större delen av sin arbetsinsats åt en speciell typ

av utredningar, har han naturligtvis också bättre möjligheter att följa praxis

vid andra myndigheter som handlägger samma slags ärenden. Motsvarande

gäller givetvis vid bedömningen av förscelserna. Ju fler ärenden av samma

typ som en myndighet har att pröva, desto mer enhetlig blir i allmänhet också

tillämpningen vid myndigheten. Skäl kan därför anföras för att man bör öppna möjlighet att lyfta bort disciplinärendena från de mindre myndigheterna. Också från allmänhetens, arbetsledningens och arbetskamraternas

synpunkt skulle en sådan ändring kunna innebära fördelar.

Kommittén bör sålunda överväga om det är möjligt och lämpligt att föra

över disciphinförfarandet från små myndigheter till någon myndighet med

bättre förutsättningar att handlägga disciplinärenden på ett sätt som tillgodoser högt ställda krav på effektivitet och rättssäkerhet. Kommittén bör därvid överväga om det finns anledning skilja mellan externa tjänsteförseelser, dvs. förseelser som berör myndighetens förhållande till allmänheten i vid mening, och interna förseelser som endast rör arbetstagarens förhållande till den egna myndigheten. Det kan också finnas skäl att pröva om en

överföring endast skall vara fakultativ och om arbetstagaren i så fall själv skall kunna kräva att få sin sak utredd och prövad vid annan myndighet.

Om kommittén skulle finna att den nuvarande ordningen bör överges, får kommittén ta ställning till vilka myndigheter som lämpligen kan överta de skilda uppgifter som är förknippade med ett disciplinförfarande. 1 det sammanhanget bör bl.a. undersökas om utredningarna i de nu diskuterade disciplinärendena kan göras av särskilda utredningsorgan vid vissa länssty-

relser. Sådana utredningssektioner skulle då kunna knytas till länsstyrel-

sernas administrativa enheter (i Stockholms län till kameral- och uppbördsavdelningens kameral- eter personalenhet). Av allt att döma skulle det vara tillräckligt om tre eller fyra länsstyrelser förses med egna utredningssektioner

som i så fall får flera län som verksamhetsområde. Till detta och till frågan om

prövningen av disciplinärendena återkommer jag längre fram.

Jag har i det föregående antytt att det är önskvärt att det tjänstemässiga sambandet mellan utredare och misstänkt i disciplinärenden är så litet som möjligt. På ett område kan det emellertid ifrågasättas om man inte bör gå

längre och generellt föreskriva att utredningen alltid skall ske genom personal

från annan myndighet. Jag syftar på polisen. Det är av många skäl särskilt

viktigt att allmänhetens förtroende för polisen inte undergrävs. Under lång

tid har emellertid i den allmänna debatten kritik riktats mot att polismän utreder brott och tjänsteförseelser som har begåtts av andra polismän.

För att möta denna kritik har man utvecklat särskilda rutiner som tillämpas

vid utredningar om brott eller förseelse i tjänsten av polisman. Dessa rutiner skiftar emellertid i olika delar av landet. Skillnaderna hänför sig till frågan på

vilket stadium åklagaren skall överta ledningen av förundersökningen (åklagarinträdet), till frågan om vem inom polisen som skall leda utredning-

arna när ledningen inte har överlämnats till åklagare samt till frågan om valet

av utredningspersonal.

Del II Ju:1 Skr 1978/79:103 6

Beträffande åklagarinträdet gör man f.n. på vissa håll så att alla ärenden — även sådana där endast disciplinära påföljder kan komma i fråga och där alltså rätteligen någon egentlig förundersökning inte skulle förekomma — överlämnas till åklagare utan föregående utredning inom polisen. På en del håll gör man skillnad mellan anmälningar som innebär påstående om allmänt brott och övriga anmälningar, varvid de som innebär påstående om allmänt brott omgående överlämnas till åklagare under det att övriga utreds under

ledning av polisen. På andra håll skiljer man mellan de ärenden där brottet

eller förseelsen berör allmänheten och de där förseelsen endast berör polisen

internt. De förstnämnda ärendena överlämnas — oavsett om det är fråga om brott eller tjänsteförseelse - omgående till åklagare medan de interna

förseelserna utreds under ledning av polisen. Det förekommer slutligen också att ärendet utreds under ledning av polisen och överlämnas till åklagare endast när skälig misstanke föreligger om brott.

I de fall ledningen av utredningen utövas av befattningsshavare inom polisväsendet fungerar i flera län länspolischefen som undersökningsledare medan i en del län lokal polischef är undersökningsledare. I Stockholms och Göteborgs polisdistrikt leds utredningarna i dessa fall av en polisintendent

som i huvudsak inte sysslar med annat arbete. I Malmö polisdistrikt leds

utredningarna av chefen på den avdelning polismannen tillhör.

Rörande valet av '"utredningspersonalen har man i Stockholm, Göteborg och Malmö särskild personal som i huvudsak inte har andra arbetsuppgifter än dessa utredningar. I flera län görs utredningarna av personal vid länspolis-

chefens expedition medan i andra län utredningarna görs av personal i ett granndistrikt, men det förekommer även att utredningarna görs av personal i

samma distrikt. I enstaka fall anlitas personal från rikskriminalen. Det har även förekommit att hela utredningen gjorts av åklagare, dvs. utan att personal inom polisväsendet överhuvudtaget har kopplats in på utredningen.

Med hänsyn till de skiftande utredningsrutinerna och framför allt till den kritik om bristande objektivitet som ofta framförts mot utredningarna tillkallades utredningen (Ju 1974:04) om förfarandet vid brott eller förseelse i tjänsten av anställda inom polisväsendet. I direktiven angavs att det skulle

både för polisens egen del och från allmänhetens synpunkt vara mer

tilltalande om utredningar om brott eller förseelser begångna i tjänsten av tjänstemän inom polisväsendet inte gjordes av polismän. Utredningen borde därför söka finna en lösning som innebär att sådana utredningar — även i fall där ledningen av den eventuella förundersökningen har övertagits av åklagare — görs under överinseende av personer som är helt fristående från

polisorganisationen. Utredningen har år 1975 lämnat sitt betänkande (SOU 1975:20) Särskilda

regler för handläggning av anmälan mot polisman. I betänkandet avvisas

tanken på att inrätta ett nytt från åklagare och polis fristående utrednings-

organ. En ändring av nuvarande handläggningsrutiner anses kunna ske inom

ramen för gällande regler om att det ankommer på åklagare och polis att

verkställa förundersökningar samt på polismyndighet att verkställa utredningar i disciplinärenden. I betänkandet läggs fram förslag om åklagares

befattning med alla ärenden utom de interna tjänsteförseelserna, om

ledningen av utredningarna, om särskilda enheter inom polisen för dessa

utredningar samt om insyn från allmänhetens sida i handläggningen av

utredningarna.

Beträffande den personkrets som skall omfattas av förslaget har i betän-

7 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:1

kandet angetts att behovet av särskilda regler främst gäller vid brott eller förscelse i tjänsten av polisman. Det sägs dock att en begränsning till sådan personal inom polisväsendet skulle bli alltför snäv. Viss personal, som har med polisen närbesläktade uppgifter, bör i detta sammanhang jämställas med polismän. Olika former för en avgränsning av den personal som skall omfattas av den särskilda ordningen diskuteras. Det konstateras därvid att

stora svårigheter möter att göra en gränsdragning som leder till ett godtagbart

resultat. Med hänsyn härtill och till att vissa skäl talar för att alla anställda inom polisväsendet i detta sammanhang bör behandlas lika föreslås att de särskilda reglerna bör gälla hela denna kategori, dock med undantag för de högre tjänstemän som har att svara inför statens ansvarsnämnd.

Utredningen föreslår ett omedelbart åklagarinträde. Förslaget innebär att så snart anledning förekommer att tjänsteman inom polisväsendet begått brott eHer förseelse i tjänsten så skall ärendet omedelbart överlämnas till åklagare. Det skall sedan ankomma på denne att besluta om ärendets fortsatta handläggning. Det anges inte till vilken åklagare ärendet bör överlämnas,

men det uttalas att åklagarinträdet, i likhet med vad som f-n. är vanligt, bör

ske genom att ärendet överlämnas till länsåklagare eller i Stockholm, Göteborg och Malmö till överåklagare eller chefsåklagare. Förslaget medför bl.a. att polisen vid handläggningen av en anmälan inte kan agera som disciplinmyndighet och först efter en egen utredning ta ställning till om skäl föreligger att överlämna ärendet till åklagare. Sedan ärendet har överlämnats till åklagare skall denne nämligen enligt vanliga regler besluta om förundersökning skall inledas, dvs. avgöra om anledning förekommer att brott som

hör under allmänt åtal har begåtts. Är så inte fallet men finns det anledning

anta att en tjänsteförseelse har begåtts, skall åklagaren överlämna ärendet för handläggning i disciplinär ordning. Beträffande utredningen i disciplinärendet föreslås att den för tjänstemän i de tre största polisdistrikten liksom i Visby polisdistrikt skall ledas av polischefen i distriktet, för rikspolisstyrel-

sens personal av rikspolischefen samt för övriga tjänstemän av länspolische-

fen. Tanken på att låta åklagare leda även disciplinutredningar avvisas således.

Beträffande valet av utredningspersonal sägs i betänkandet att utredningarna bör göras av polismän som dels är på största möjliga ”tjänstemässiga avstånd” från den anmälde tjänstemannen, dels inte deltar i det dagliga polisarbetet i distriktet och dels så långt möjligt endast sysslar med utredningar i nu aktuella ärenden. Det föreslås därvid att särskilda enheter inrättas för utredning av brott eller förseelse i tjänsten av arbetstagare inom polisväsendet. Med hänsyn till att cirka två tredjedelar av alla anmälningar hänför sig till de tre största distrikten och till Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län föreslås enheterna bli underställda polisstyrelserna I Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt. Personalen vid enheterna skall biträda med utredningar i det egna distriktet samt biträda med stödjande verksamhet i övriga distrikt. Enligt betänkandet skall det i mycket

begränsade undantagsfall finnas möjlighet för undersökningsledaren att i

stället anlita personal vid länspolischefens expedition för biträde vid utredningarna.

I fråga om insyn i utredningarna sägs i betänkandet att det från objektivitetssynpunkt är angeläget att representanter för allmänheten tillförsäkras sådan insyn. En sådan ordning borde verksamt kunna bidra till att undanröja eventuell misstro mot utredningarna. I stället för att skapa ett särskilt organ för denna insyn bör man anlita de representanter för allmänheten som redan

Del Il Ju:1 Skr 1978/79:103 8

finns i polisstyrelserna. Det föreslås därför att polisstyrelsen i plenum — som har lek mannamajoritet — skall följa och öva insyn i alla utredningar om brott eller förseelse i tjänsten av arbetstagare inom polisväsendet. Enligt förslaget skall styrelsen dels fortlöpande hållas informerad om alla utredningar, dels få del av den färdiga utredningen och i samband därmed beredas tillfälle att yttra sig Över utredningen. Som en följd härav föreslås att undersökningsledaren inte skall äga rätt att lägga ned eller avsluta en utredning innan styrelsen har

haft tillfälle att yttra sig över den. För att få en smidigare organisation av

denna insyn ges polisstyrelsen möjlighet att inom sig utse ett utskott som i styrelsens ställe skall handha insynsuppgiften. För Stockholms polisdistrikt föreslås av organisatoriska skäl en särskild nämnd för denna insyn. I fråga om arbetstagare vid rikspolisstyrelsen föreslås att dess styrelse skall fullgöra insynsuppgiften. — I syfte att stärka insynen föreslår utredningen vidare närvaro av s.k. medborgarvittnen vid förhör under förundersökning rörande brott i tjänsten av arbetstagare inom polisväsendet. Däremot föreslås inte närvaro av medborgarvittnen vid förhör under disciplinutredningar.

I betänkandet pekas vidare på möjligheten att anlita de särskilda utredningsenheterna även vid utredningar angående brott utom tjänsten av berörda arbetstagare samt vid utredningar till följd av remisser från JO och annan myndighet.

Betänkandet har remissbehandlats Under remissbehandlingen har man allmänt erkänt behovet av åtgärder

som är ägnade att undanröja den misstro som finns mot det nuvarande

utredningssystemet. Den lösning som utredningen har stannat för på denna punkt går emellertid inte fri från kritik. Även i fortsättningen skulle ju

misstanke om brott eller förseelser begångna i tjänsteutövningen av anställda inom polisväsendet utredas av polismän, låt vara med en läns-, över- eller chefsåklagare som avgör hur ärendet skall handläggas och i brottsutredningar

dessutom med en åklagare som förundersökningsledare.

Frågan om hur man bör förfara vid utredning om brott eller förseelser begångna i tjänsteutövningen av anställda inom polisväsendet kan mot bakgrund av den sålunda framförda remisskritiken enligt min mening inte lösas enbart på grundval av utredningens betänkande. Det är emellertid angeläget att finna en godtagbar lösning, inte minst med hänsyn till den kritik mot polisen för bristande objektivitet som när det gäller dessa utredningar fortfarande gång efter annan förs fram i den allmänna debatten. Jag förordar därför att den kommitté som enligt vad jag nyss har föreslagit skall tillkallas

för att utreda disciplinförfarandet vid mindre myndigheter också får i uppdrag att på nytt särskilt se över utredningsförfarandet vid brott eller förseelser

begångna i tjänsteutövningen av arbetstagare inom polisväsendet.

Kommittén bör i denna del av sitt arbete kunna utgå från att behovet av

särskilda regler gäller alla anställda inom polisväsendet, även om intresset

självklart koncentreras till brott eller förseelser begångna i tjänsteutövningen av polismän. Man synes också böra godta utredningsförslaget att tjänsteförseelse som uppenbarligen endast rör den anställdes förhållande till den egna myndigheten, t.ex. förfallolös utevaro från tjänstgöring, undantas från en

särreglering. Med hänsyn till att tjänsteförseelser av arbetstagare i högre befattningar inom polisen utreds och prövas av statens ansvarsnämnd bör

även sådana förseelser kunna undantas. Vidare kan det finnas skäl att ta fasta på tanken i 1975 års betänkande att också utredningar om brott utom tjänsten av polisman kan behöva utredas i en särskild ordning som inte kan ge upphov till några misstankar om att otillbörliga hänsyn tas till den misstänkte, i allt

9 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:1

fall om brottet på något sätt berör allmänheten och kan påverka förtroendet

för polisens verksamhet.

Det obligatoriska åklagarinträde sc som har föreslagits i 1975 års betänkande bör också kunna godtas. Enligt vad jag har erfarit överväger riksåklagaren att meddela föreskrifter härom. Kommittén bör emellertid pröva om man kan nå ännu längre på denna väg t.ex. genom särskilda rutiner som innebär att varje anmälan mot en polisman eller annan arbetstagare inom polisväsendet direkt överlämnas till läns- eller överåklagare.

Kommittén bör särskilt studera frågan om vem som skall vara undersök-

ningsledare vid disciplinutredningar om externa tjänsteförseelser. I denna del har reformen rörande ämbetsansvaret inneburit att ledningen för den

undersökande verksamheten i betydande utsträckning har flyttats från

åklagaren till den egna myndigheten. En återgång till den tidigare ordningen

synes vara ägnad att skapa större förtroende för disciplinutredningar som rör anställda inom polisväsendet.

Om reglerna för undersökningsledningen är desamma när det gäller brott i tjänsteutövningen och extern tjänsteförseelse uppnås dessutom bättre kontinuitet i de fall där en ursprunglig misstanke om brott faller bort men

anledning i stället föreligger att en tjänsteförseelse har begåtts. Om åklagaren skall vara undersökningsledare vid utredningar om externa

tjänsteförseelser av arbetstagare inom polisväsendet, får detta konsekvenser i en rad hänseenden. Kommittén bör sålunda överväga möjligheten av att åklagaren blir föredragande inför disciplinmyndigheten. Vidare förtjänar att

övervägas om åklagaren i disciplinmyndighetens ställe skall ha att föranstalta om sådana åtgärder som avses i 14 I och 2 §§ LOA. Det får i så fall öppnas en

möjlighet för disciplinmyndigheten att meddela åklagaren föreläggande att fullständiga utredningen, om det behövs för att ärendet skall kunna avgöras i ett sammanhang (jfr 45 kap. 11 § rättegångsbalken).

Kommittén bör söka skapa en ordning som innebär att förhörspersonalen i

de nu aktuella utredningarna - eller vissa av dem — skall utgöras av personer som är fristående från polisen. Även i detta sammanhang vill jag peka på möjligheten att inrätta särskilda utredningsscktioner vid vissa länsstyrelser.

Jag vill emellertid här anmärka att en del utredningar kan vara så invecklade

t.ex. i tekniskt hänseende att det inte är rimligt att utredningarna skall göras utan biträde av sådan specialutbildad personal som endast polisen förfogar över.

Förhörspersonalen spelar en nyckelroll i utredningsarbetet och rekryte-

ringsfrågan bör övervägas noga av kommittén. Kan man förutse stora

svårigheter att rekrytera lämplig personal till en organisation utom polisväsendet, talar detta givetvis för att utredningarna också i fortsättningen bör göras av personal inom polisväsendet. Skulle kommittén på nu angivna eller andra särskilda skäl vilja förorda att den nuvarande ordningen skall bestå, bör kommittén som komplement till ett fullständigt förslag om en utrednings-

organisation utom polisväsendet utveckla vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka allmänhetens förtroende för en ordning med poliser som förhörs-

personal. Därvid torde det i 1975 års betänkande framförda förslaget om specieila utredningsgrupper kunna tas som utgångspunkt. Eventuellt skulle ytterligare en grupp kunna stationeras utanför de tre storstäderna.

Om kommittén stannar för sistnämnda lösning, bör den överväga frågan om inrättandet av ett särskilt kontrollorgan som är fristående från polisen. Ett

sådant organ skulle kunna vara en egen myndighet eller knytas till någon redan existerande myndighet t.ex. justitiekanslern. Oavsett vilken lösning

Del II Ju:1 Skr 1978/79:103 10

som väljs bör man säkra ett lekmannainflytande över kontrollförfarandet. För att göra kontrollen effektivare kan åklagaren åläggas rapporteringsskyldighet om varje ärende som faller under särregleringen eller om varje beslut i

åtalsfrågor, eventuellt med bifogande av beslutsunderlaget. Utredningsgrup-

perna kan i sin tur åläggas att avge verksamhetsberättelser.

Reformen rörande ämbetsansvaret har inneburit att undersökningsledningen också i disciplinutredningar utanför polisväsendet i stor utsträckning har flyttats från åklagaren till den egna myndigheten. Även om vissa fördelar skulle stå att vinna med en återgång till den tidigare ordningen även i dessa fall, kan det ändå vid en samlad bedömning inte anses försvarligt att så sker. Kommittén bör i denna del i stället överväga om undersökningsledningen lämpligen kan utövas av cheferna för länsstyrelsernas särskilda utredningssektioner, om sådana sektioner föreslås kunna bli anlitade för utredningar av det slag som avses här.

Jag har hittills huvudsakligen uppehållit mig vid hur själva utredningsförfarandet bör vara organiserat för att garantera effektivitet och rättssäkerhet i de nu aktuella ärendena. Men sådana garantier bör finnas även under den

fortsatta handläggningen. Så är givetvis faltet när utredningsförfarandet mynnar ut i en domstolsprocess. Jag inskränker mig därför till de fall där

utredningen läggs till grund för ett disciplinärt förfarande vid den myndighet som arbetstagaren lyder under.

I det föregående har jag uttalat att kommittén bör överväga om det är möjligt och lämpligt att föra över disciplinförfarandet från små myndigheter

till någon annan myndighet. I samband därmed har jag pekat på möjligheten att inrätta särskilda utredningsorgan vid vissa länsstyrelser. Kommittén bör

dessutom överväga lämpligheten av att länsstyrelse får ta över också prövningen av dessa disciplinärenden, om och i den mån kommittén finner

att en överföring till annan myndighet skall kunna ske.

Inom polisväsendet avgörs f.n. fråga om disciplinpåföljd m.m. i Stockholm, Göteborg och Malmö av polisstyrelsen i plenum, i övriga polisdistrikt av länsstyrelsen och för rikspolisstyrelsens personal av rikspolisstyrelsen. När det gäller rikspolisstyrelsens personal finns det ingenting som talar mot denna ordning. Dess personal utövar exempelvis inte någon egentlig polisverksamhet. Däremot kan det ifrågasättas om inte länsstyrelse utan undantag bör vara beslutande myndighet i frågor om externa tjänsteförseelser av arbetstagare vid lokal polismyndighet. För en sådan lösning talar bl.a. att likartade fall så

långt möjligt bör behandlas likformigt. I sammanhanget förtjänar också att

övervägas om man till förekommande av kompetenstvister bör ge länsstyrelsen rätt att besluta om handläggningen av disciplinära ärenden som inte uppenbarligen rör endast interna förhållanden.

Länsstyrelses prövning av disciplinärenden görs f.n. av dess styrelse i

plenum. Styrelsen består, utöver ordföranden, av 14 ledamöter. Styrelsens viktigaste uppgift är att svara för den regionala samhällsplaneringen. Det kan ifrågasättas om detta organ är rätt forum för ibland ganska bagatellartade

tjänsteförscelser. Kommittén bör därför undersöka möjligheten av att låta ett utskott inom styrelsen svara för handläggningen av disciplinärendena.

Möjligen bör det ställas som villkor för en delegering att juridisk kompetens

finns företrädd inom utskottet.

Kommittén bör börja sitt arbete med de frågor som berör polisen. I denna

del bör kommittén samråda med 1975 års polisutredning (Ju 1975:08). Arbetet

bör bedrivas skyndsamt. Kommitténs förslag beträffande polisen bör redo-

visas i ett särskilt betänkande, om det kan ske utan olägenhet för återstoden

av utredningsuppdraget.

11 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:2

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med tre ledamöter med uppdrag att se över förfarandet i vissa disciphinärenden m.m.

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om annat ej förskrives,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

2. Översyn av vallagen (1972:620)

Dir 1977:120

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-08

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

I samband med enkammarreformen 1968/69 infördes nuvarande ordning för riksdags-, landstings- och kommunalval. De regler som då antogs har senare i stort sett oförändrade överförts till den nya regeringsformen (RF, omtryckt 1976:871), kommunallagen (1977:179) och vallagen (1972:620, omtryckt 1976:404, senast ändrad 1977:712). I RF och kommunallagen ges de

mer grundläggande reglerna. Där finns bl.a. föreskrifter om antalet leda-

möter i riksdagen resp. i fullmäktige, om vem som har rösträtt, om hur ofta val skall hållas etc. I vallagen, som är gemensam för de tre olika valen, ges regler om förfarandet. Varje enskilt led i förfarandet har i lagen fått en mycket detaljerad reglering.

I vallagens tre första kapitel finns bestämmelser bl.a. om tidpunkten för val (1 kap), om valkretsar och valkretsmandat (2 kap.) samt om valnämnder och valförrättare (3 kap.). Kapitlen 4-7 kan sägas röra förberedelser inför val. Här behandlas närmare röstlängdsförfarandet (4 kap.), registrering och skydd av partibeteckning (5 kap.) och frågor rörande bl.a. framställning av valsedlar och röstkort (6 och 7 kap.). I de följande fyra kapitlen ges bestämmelser om själva

röstningsförfarandet. Här skiljs mellan å ena sidan allmänna bestämmelser

om röstningen (8 kap.) och å den andra särskilda bestämmelser om röstning i

vallokal, på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg (9 och 10 kap.) samt om röstning med valsedelsförsändelse (11 kap). I 12-14 kap. följer sedan

regler rörande sammanräkningsförfarandet. Bestämmelserna i 12 13 kap.

avser förberedande åtgärder i vallokal och hos valnämnd inför den slutliga

sammanräkningen och mandatfördelningen hos länsstyrelser och den centrala valmyndigheten — dvs. riksskatteverket. Bestämmelserna i 14 kap. rör slutlig sammanräkning och mandatfördelning. Det avslutande 15 kap.

innehåller bestämmelser om bl.a. besvär över val.

Del II Ju:2 Skr 1978/79:103 12

Vallagen har redan ändrats vid flera tillfällen sedan den tillkom år 1972. Till en del har det rört sig om en omfördelning av regelbeståndet mellan grundlag och kommunallagstiftning å ena sidan samt vallagen å den andra. Grund-

lagsreformen 1973/74 ledde sålunda till den följdändringen att reglerna om

mandatfördelning för riksdagsval utan ändring i såk överfördes från den

dåvarande riksdagsordningen till vallagen (prop. 1974:35). I fråga om de

kommunala valen innebar antagandet av 1977 års kommunallag att vissa av de bestämmelser om val av ledamöter i landsting och kommunfullmäktige som förut haft sin plats i äldre kommunallagar fördes över till vallagen (prop.

1975/76:187).

Under år 1974 genomfördes också en del andra följdändringar till

grundlagsreformen. Bl.a. gjordes de ändringar som krävdes med anledning av

den sänkning av rösträttsåldern som genomfördes i och med att RF antogs. Också införandet av valprövningsnämnden som besvärsinstans (3 kap. 11 § RF) ledde till ändringar i vallagen.

Bland övriga ändringar av större intresse finns skäl att nämna att reglerna rörande registrering av partibeteckning har justerats vid två tillfällen (prop. 1973:28 och 1974:35). Ändringarna har inneburit en förstärkning av skyddet för registrerad partibeteckning. Reglerna om val av landstingsledamöter har ändrats så att de i huvudsak ansluter till vad som gäller vid riksdagsval (prop.

1975:101). Frågan om utlandssvenskarnas rösträtt har också föranlett

ändringar i vallagen. Ändringarna har inneburit att kretsen röstberättigade har vidgats. I samband därmed har ändringar gjorts i de regler som gäller ansökan om att bli upptagen i särskild röstlängd (prop. 1975/76:111 och 1976/

77:15).

Efter 1973 års val redovisade riksskatteverket i en särskild promemoria erfarenheter av vallagens tillämpning och förslag till ändringar i olika enskildheter. Många av förslagen har lett till lagstiftning (prop. 1975:27, prop.

1975/76:55).

En fråga, som har tagits upp under arbetet på reformeringen av våra grundlagar men som ännu inte har lett till lagstiftning, är huruvida en förstärkning av det personliga momentet i valet av riksdagsledamöter bör ske. Såväl denna fråga som frågan om en översyn av valkretsindelningen övervägs f.n. inom personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19). Utredningen

väntas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/78.

Vidare kan nämnas att chefen för kommundepartementet nyligen har

bemyndigats att tillkalla en kommitté för fortsatt utredning av vissa

kommunaldemokratiska frågor (Dir. 1977:96). En av kommitténs huvuduppgifter är att undersöka vilka återverkningar den gemensamma valdagen har på den kommunala demokratin.

Initiativ till ytterligare ändringar i vallagen har tagits genom skilda

framställningar till regeringen. Företrädare för svenska sjöfolksförbundet har sålunda muntligen framställt önskemål om en översyn av reglerna om röstning på fartyg. Enligt 10 kap. 13 § vallagen får röstning på fartyg börja tidigast den fyrtiofemte dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före valdagen. Röstningsperiodens längd är alltså f.n. beroende på när valmaterialet — framför allt valsedlar och valkuvert — sänds ut och hur postförbindelserna

fungerar. Enligt förbundet har det förekommit fall där någon röstning enligt

10 kap. 13 5 över huvud taget inte kunnat genomföras på grund av att valmaterialet anlänt för sent till fartygen.

13 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:2

Justiticombudsmannen (JO) Ulf Lundvik har i en skrivelse den 12 februari 1975 tagit upp frågan om möjlighet föreligger att, sedan den ordinarie besvärstiden har gått till ända, åstadkomma ändring i beslut, varigenom någon på grund av personförväxling felaktigt har befunnits vara vald. Enligt JO bör självrättelse från sammanräkningsmyndigheten vara utesluten. I stället bör valprövningsnämnden i särskilda fall — där felet är uppenbart och

av enkel beskaffenhet eller av teknisk art — kunna pröva besvär som har anförts för sent. Framställningen har remissbehandlats.

Riksskatteverket har i skrivelse den 8 december 1975 med en därull fogad promemoria tagit upp frågan om den valbarhetsprövning som förutsätts i 14 kap. 5 5 vallagen. Föreskriften innebär bl.a. att namn på valsedel skall anses obefintligt om kandidaten inte är valbar. Enligt verket är vissa praktiska svårigheter förknippade med denna valbarhetsprövning. I promemorian redovisas olika möjligheter att komma till rätta med svårigheterna.

På samma sätt som efter 1973 års val har riksskatteverket vidare samlat och bearbetat erfarenheter från de val som hölls år 1976. I en promemoria den 18

oktober 1977 har verket redovisat resultatet av detta arbete. I promemorian läggs fram förslag till eller diskuteras ändringar i bl.a. de regler som gäller

röstlängdsförfarandet. Sålunda förslås vissa justeringar av de tidsfrister som

gäller för detta förfarande. En annan fråga som behandlas är om möjlighet bör införas att rätta särskild röstlängd på samma sätt som gäller för allmän röstlängd. Också reglerna om själva röstningen berörs. Enligt promemorian bör röstningen i vallokal kunna avslutas kl. 20 i stället för som nu kl. 21. I promemorian uppmärksammas också vissa svårigheter att upprätthålla valhemligheten då röstning sker på sådan särskild postanstalt, som med anledning av valet inrättas på t.ex. sjukhus eller kriminalvårdsanstalt. Vidare aktualiseras bl.a. frågan om den som har förtidsröstat bör få ha kvar sin rätt att

rösta också i vallokalen. Även olika frågor som rör sammanräkningsför-

farandet tas upp.

Frågan om skydd mot illojal användning av partibeteckning i val har berörts i en riksdagsskrivelse den 14 november 1973 (rskr 1973:291) i

anledning av en motion till 1973 års riksdag om lagstiftning till skydd för namnen på politiska organisationer. Riksdagen har i skrivelsen givit Kungl.

Maj:t ull känna vad konstitutionsutskottet (KU) anfört i betänkandet KU 1973:40 om införande av regler i vallagen som innebär att avregistrerad partibeteckning, som använts vid allmänt val, skyddas under viss övergångs-

tid. Ytterligare valfrågor har aktualiserats i motioner till 1976/77 års riksmöte.

Till en del berör motionerna och riksskatteverkets promemoria av den 18 oktober 1977 samma frågor. I övrigt tas i motionerna upp frågor som gäller bl.a. den fria nomineringsrätten, utdelning av valsedlar i anslutning till vallokal, tillämpningen av nuvarande regler om valsedels ogiltighet. sekretesskydd för röstlängd och offentlighet vid preliminär rösträkning och

förrättning för slutlig sammanräkning och mandatfördelning. Jag skall inte här redogöra för innebörden av de förslag som har väckts och de yrkanden i

övrigt som har framställts. Motionerna har behandlats av KU i dess

betänkande 1976/77:43, där en redogörelse för motionerna lämnas. I betänkandet KU 1976/77:43 har ett enhälligt utskott — utan att ta ställning

i sak till de olika motionerna — föreslagit att en översyn av vallagen kommer till stånd i likhet med vad som skedde efter 1973 års val. Denna översyn bör

enligt KU kunna omfatta hela regelsystemet och göras mot bakgrund av erfarenheterna från de senaste valen. Utskottet har vidare förordat att en

Del II Ju:2 Skr 1978/79:103 14

särskild utredning med representanter för de politiska partierna tillkallas för

ändamålet. KU:s uttalanden har godtagits av riksdagen (rskr 1976/77:250).

När vallagen tillkom år 1972 utgjorde den resultatet av en fullständig lagteknisk översyn av de vallagar som då gällde. Den har nu tillämpats vid de

allmänna valen år 1973 och 1976. I stort set har erfarenheterna av

tillämpningen varit goda. Det har emellertid visat sig påkallat att ändra den nya lagen vid flera tillfällen. Ändringarna har rört delvis praktiskt betonade detaljfrågor som aktualiserades under 1973 års val men också frågor av större räckvidd. Efter 1976 års val har ett stort antal motioner väckts i riksdagen med förslag till ändringar i vallagen. Som redan har angetts har vidare riksskatteverket i en promemoria lagt fram förslag som bygger på erfarenheter från

1976 års val.

Enligt min mening talar både de många ändringsförslagen och ändringarna som hittills genomförts för att en översyn görs av vallagen i dess helhet. Den utredning som riksdagen har uttalat sig för bör därför nu komma till stånd. Den bör anförtros åt en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Kommittén bör i första hand ha till uppgift att närmare överväga de frågor

som de många redan framförda ändringsförslagen avser. Den bör emellertid också granska de bestämmelser i vallagen som inte berörs av framställningarna. Finner kommittén att ändringar är påkallade bör den lägga fram de författningsförslag som behövs.

Som en allmän riktlinje för arbetet bör gälla att vallagen även i framtiden skall reglera i huvudsak de frågor som f.n. behandlas där och att regleringen skall vara i stort sett lika utförlig som i dag.

Inom den nu angivna ramen för utredningsarbetet bör en begränsning göras med hänsyn till att frågan om en förstärkning av det personliga momentet i valet av riksdagsledamöter och en översyn av valkretsindel-

ningen redan är föremål för utredning. Vidare bör den fråga med anknytning till vallagen som utreds av kommittén för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska frågor lämnas utanför utredningsuppdraget.

Jag vill inte binda kommittéarbetet med närmare anvisningar om hur de olika frågorna bör lösas. Enligt min mening är det av värde att kommittén får

fria händer vid valet av lösningar. Som en allmän vägledning för arbetet vill

jag bara erinra om de tre huvudkrav som under förarbetena till vallagen ställdes på förfarandet vid val (prop. 1972:105 s. 88 f). Det måste fylla högt ställda anspråk på tillförlitlighet. Garantier måste föreligga att valen sker

under former som tryggar den för fria val nödvändiga valhemligheten.

Slutligen är det viktigt att valförfarandet är smidigt och enkelt. Jag vill tillägga att det givetvis också är av stor betydelse att regleringen präglas av

konsekvens och överskådlighet.

Om kommittén finner att vissa ändringar bör genomföras redan till 1979 års

allmänna val, bör den vara oförhindrad att i delbetänkande lägga fram de författningsförslag som behövs. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att göra en översyn av vallagen (1972:620),

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

15Kommittéer: Justitiedepartementet Del Il Ju:3

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives, es ss

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

3. Utredning om vidgad ortspressannonsering m.m.

Dir 1977:123

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-08.

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför

Den 1 januari 1978 träder lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. (kungörandelagen) i kraft (prop. 1976/77:63. KU 1976/77:45, rskr 1976/77:336). Genom reformen införs ett mer enhetligt

system för kungörande av i första hand myndighets beslut och andra åtgärder. Syftet är också att effektivisera kungörandet i dessa fall.

I lagen ges bestämmelser som kompletterar vad som är föreskrivet om kungörande i författningar på olika områden. Den nya regleringen berör i princip inte kommunala organs skyldighet att kungöra sina åtgärder men omfattar fall där sådan skyldighet åvilar enskild person.

Kungörandelagen blir tillämplig när beslut eller annan åtgärd enligt föreskrift i lag eller annan författning skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar, ortstidning eller på myndighets anslagstavla. I fråga om kungörande i ortstidning anges i 3 § första stycket att kungörelsen skall införas i alla lokala dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet bland dem inom orten till vilka kungörelsen riktar sig. Enligt 3 § andra stycket skall lokal

dagstidning anses ha sådan spridning om den kan beräknas vara spridd till

minst 5 26 av hushållen i orten. Även när så stor spridning inte föreligger skall kungörelse ändå införas i lokal dagstidning som kan beräknas vara spridd till minst 50 96 av hushållen i viss kommun inom det berörda området. Begreppet dagstidning definieras i sista stycket samma paragraf så att med dagstidning skall förstås allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga.

I 4 8 föreskrivs att kungörande bör ske även i annan form eller i större

utsträckning än den föreskrivna (s.k. stödjande kungörande) om syftet med

tillkännagivandet främjas och den sammanlagda kostnaden inte blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse tillkännagivandet skall tillgodose.

Kungörandelagen har föranlett ändringar i ewt flertal författningar. I fråga om lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, lagen (1948:218) om

sambruksföreningar, lagen (1955:416) om sparbanker, lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen och handelsregisterlagen (1974:157) har ändringarna

inneburit bl.a. att nuvarande föreskrifter om kungörande av registeruppgifter

i ortstidning upphävs och att sådana uppgifter i fortsättningen skall kungöras endast ; Post- och Inrikes Tidningar.

Del 1 Ju:3 Skr 1978/79:103 16

Till grund för propositionen låg bl.a. departementspromemorian (Ds Ju

1974:2) Effektivare kungörande. Med anledning av vissa uttalanden vid

remissbehandlingen av promemorian uppdrog regeringen åt riksrevisionsverket (RR V) att undersöka och belysa de ekonomiska verkningarna för det allmänna och enskilda av promemorieförslaget. Resultatet har redovisats i en av RRV i december 1975 upprättad skrivelse Effektivare kungörandeekonomiska verkningar jämte en därvid fogad promemoria i ämnet. I lagstiftningsärendet skedde vissa kompletteringar av RRV:s beräkningar.

Under riksdagsbehandlingen tilldrog sig kostnadsfrågan särskild uppmärksamhet. Genom RRV:s försorg kompletterades den tidigare företagna

undersökningen. Resultatet av den förnyade undersökningen redovisades av RRV till regeringen i skrivelse den 21 april 1977 jämte bilagor. Undersökningsmaterialet jämte vissa inom justitiedepartementet gjorda kompletteringar överlämnades till konstitutionsutskottet.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen och de i ärendet väckta

motionerna (1976/77:1388, 1976/77:1389 och 1976/77:1413) uttalade konsti-

tutionsutskottet (KU 1976/77:45 s. 11) att det enligt utskottets mening var önskvärt med en bredare ortspressannonsering än som föreslogs i propositionen. Genomförandet av en sådan skulle emellertid med nuvarande kostnadssystem få till effekt att enskilda drabbades av ytterligare väsentliga

kostnadsökningar. Utskottet ansåg det därför erforderligt att frågan i sin

helhet ånyo sågs över, varvid särskilt borde övervägas dels en utvidgning av ortspressannonseringen enligt den s.k. totalitetsprincipen, dels om någon

form av taxesättning kunde införas i syfte att skapa ett för hela landet enhetligt system och dels vilka möjligheter som finns att förkorta kungörelsetexterna. Med anledning av ett i motionen 1976/77:1388 framställt yrkande att

statsverket borde svara för kostnaderna för stödjande kungörande i ortstidning av sådana uppgifter ur bl.a. handels- och föreningsregistren som till följd av propositionsförslaget inte längre obligatoriskt skulle kungöras i ortstidning, uttalade utskottet att det — utan att ta ställning i sak — ansåg det lämpligt att även denna fråga övervägdes i samband med det utredningsarbete som utskottet förordat. I avvaktan på en sådan utredning förklarade utskottet sig berett att acceptera propositionens förslag. Utskottet uttalade vidare att utredningsarbetet borde bedrivas så att proposition skyndsamt kunde föreläggas riksdagen.

Utskottet hemställde — såvitt nu är i fråga — att riksdagen med anledning av propositionen antog framlagda lagförslag med vissa undantag och ändringar som saknar betydelse i detta sammanhang. Utskottet hemställde vidare att

riksdagen hos regeringen begärde utredning i enlighet med vad utskottet

anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1976/77:336).

I enlighet med riksdagens hemställan bör frågan om en bredare ortspress-

annonsering än som följer av 3 § kungörandelagen på nytt ses över i sin helhet. Intresset knyter sig främst till möjligheten att för kungörelseannon-

sering i ortspress tillämpa i huvudsak samma princip som gäller i fråga om allmän samhällsinformation. En vidgad annonsering aktualiserar emellertid också andra frågor, vilka bör ses över i detta sammanhang. Med tanke på utredningens karaktär och omfattning föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

För att man skall kunna tillgodose önskemålet om en bredare ortspressannonsering behöver de ekonomiska konsekvenserna för det allmänna och för enskilda av en sådan annonsering utredas och belysas. Som utgångspunkt

17Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:3

bör därvid gälla att annonsbladen lämnas utanför dagstidningsbegreppet i

förevarande sammanhang. Vidare bör gälla att storstadstidningarna tas i

anspråk för obligatoriskt kungörande endast inom sitt lokala spridningsområde.

Utredaren skall till en början undersöka kostnaderna för ortspressannon-

sering vid olika alternativ. De alternativ som bör undersökas är kungörande

enligt dels den s.k. totalitetsprincipen, dvs. i samtliga lokala dagstidningar

inkl. kvällspress, dels i samtliga lokala dagstidningar med undantag av

kvällspressen och deis — med bibehållande av kungörandelagens dagstidningsdefinition — i lokala dagstidningar med spridning till minst 2 24 av hushållen i orten. Det får ankomma på utredaren att redovisa skillnaderna i kostnadshänseende mellan de olika alternativen och även hur dessa förhåller

sig till kostnaderna vid kungörandelagens spridningsnivå. På grundval av

denna kostnadsundersökning bör utredaren göra en samlad värdering av de olika alternativen och bedöma vilket av dem som till rimliga kostnader bäst tillgodoser informationsbehovet.

En särskild fråga i sammanhanget är kostnaderna för s.k. stödjande

kungörande. Det ligger i sakens natur att behovet av stödjande kungörande generellt sett minskar om ortstidningskungörandet breddas. I vissa situationer kommer dock behov av möjlighet till stödjande kungörande fortfarande att föreligga. Jag tänker då närmast på sådana uppgifter ur handels- och föreningsregistren som till följd av kungörandereformen inte längre obligatoriskt skall kungöras i ortstidning. Stödjande kungörande bör också kunna

ske i de fall där f.n. någon ortstidningsannonsering inte förekommer, t.ex. när

det gäller uppgifter om aktiebolag, vars verksamhet har lokal karaktär. Utredaren bör föreslå riktlinjer för kungörande av sådana uppgifter och söka beräkna kostnaderna härför samt för stödjande kungörande i övrigt både enligt kungörandelagens bestämmelser och vid de tidigare angivna spridningsalternativen.

En bredare ortspressannonsering aktualiserar även frågan om statsverket skall ta på sig viss del av kostnaderna för enskilds kungörande. Särskilt är detta fallet om man övergår till den s.k. totalitetsprincipen i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som gäller för de statliga myndigheternas

allmänna samhällsinformation genom dagspressannonsering. I det samman-

hanget bör också övervägas i vad mån staten bör svara för kostnaden för

stödjande kungörande i vissa fall, t.ex. av uppgifter av associationsrättsliga register som har ett mera allmänt intresse.

Till följd av lokala variationer i antal tidningar och i spridningen uppkommer med ett system som anknyter till spridningen skillnader i

kostnadshänseende för den enskilde. I enlighet med riksdagens hemställan

bör därför utredas möjligheterna att utjämna skillnaderna genom ctt för hela landet enhetligt system med taxor för kungörelsekostnader. Ett sådant system kan bygga på en enhetlig eller differentierad taxesättning för olika

kungörandesituationer. Det bör vidare utredas om systemet skall omfatta alla kungörandesituationer i vilka kostnadsansvaret åvilar enskild eller om det

finns skäl att begränsa det till vissa situationer. Utredaren bör lämna förslag hur ett sådant system bör vara beskaffat och beräkna kostnaden för det. I samband härmed bör även undersökas möjligheterna till en samlad och enhetlig författningsreglering av ansvaret för kungörelsekostnader.

Som riksdagen har begärt bör också möjligheterna att förkorta kungörel-

setexterna utredas. Utredaren bör i samråd med nämnden för samhällsinfor-

mation undersöka möjligheterna att genom sådana åtgärder minska kostna-

2 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del Hl Ju:4 Skr 1978/79:103 18

derna för tidningskungörande, varvid får beaktas de krav på kungörelsens

innehåll som uppställs i författningsföreskrifter och från informationssyn-

punkt. Resultatet härvidlag återverkar självfallet på kostnadssidan och får därför vägas in när denna beräknas. Även frågor om rutiner vid beställning av

annonser och om regler för typografisk utformning m.m. bör beaktas.

I kostnadsberäknings- och taxesättningsfrågor bör utredaren samråda med

RRV.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt och med sikte på att proposition skall kunna föreläggas riksdagen till 1978/79 års riksmöte.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över frågan om vidgad

oOrtspressannonsering m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat

föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Justitiedepartementet)

4. Utvärdering av tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Dir 1978:11

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-02

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

I samband med au 1973 års riksdag beslöt om vissa åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen antogs lagen

(1973:558) om tillfälligt omhändertagande (LTO). LTO trädde i kraft den 1 oktober 1973.

1 1-3 §§ LTO finns bestämmelser som ger en polisman befogenhet att i vissa

fall verkställa ett tillfälligt omhändertagande. Av dessa föreskrifter utgör 1 och 3 §§ en direkt transformering till lag av tidigare gällande regler i

polisinstruktionen (1972:511).

Bestämmelsen i 1 § LTO tar sikte på fall då polisstyrelse enligt särskild bestämmelse har befogenhet att besluta om omhändertagande. En enskild polisman får i ett sådant fall verkställa omhändertagandet i avvaktan på polisstyrelsens beslut, om förutsättningar för ett omhändertagande bedöms

föreligga och ett dröjsmål med åtgärden skulle innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende. De

bestämmelser om befogenhet för polisstyrelse att besluta om omhändertagande som här avses finns i utlänningslagen (1954:193), lagen (1954:579) om

19 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:4

nykterhetsvård, barnavårdslagen (1960:97) och lagen (1966:293) om bere-

dande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Föreskriften i 2 § LTO gäller det fallet att någon som kan antas vara under femton år anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär över-

hängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling. I ett sådant fall får

polisman ta hand om honom för att skyndsamt överlämna honom till

föräldrar, annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden. I 3 § föreskrivs

att polisman skall omhänderta den som genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör omedelbar fara för denna, om ett omhändertagande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Ett sådant omhänder-

tagande skall ske också när det fordras för att avvärja en straffbelagd gärning. LTO innehåller vidare bestämmelser om förfarandet vid omhänderta-

gande, maximitid för kvarhållande m.m. Sålunda gäller enligt 4 § LTO att polismannen skall se till att omhändertagandet inte orsakar den som har tagits om hand större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till

åtgärdens syfte. Vidare skall tillses att omhändertagandet inte väcker onödig

uppmärksamhet. Den polisman som har verkställt omhändertagande enligt

LTO skall så skyndsamt som möjligt anmäla saken till sin förman, som

omedelbart skall pröva om åtgärd enligt 1 eller 3 § skall bestå. Innebär förmannens beslut att den som har omhändertagits enligt I $ skall kvarhållas eller har ingripande företagits med stöd av 2 §, skall han skyndsamt underrätta polisstyrelsen om omhändertagandet och skälen till detta (5 8). Den som är omhändertagen enligt 1 eller 3 § skall förhöras så snart som möjligt och därvid underrättas om anledningen till att han har tagits om hand. 1 de fall då någon har omhändertagits enligt 3 § skall också vid behov en utredning om hans personliga levnadsförhållanden göras, om möjligt av en företrädare för social myndighet. Avsikten med denna utredning skall vara att utröna om den omhändertagne är i trängande behov av hjälp eller stöd från samhällets sida (6 §). Beträffande den som har omhändertagits enligt 3 § gäller vidare att han skall friges så snart förhör och personutredning har slutförts och anledning föreligger att han inte längre kommer att utgöra omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter omhändertagandet (8 §).

I anslutning till att fylleristraffet avskaffades antog riksdagen en ny lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB), som

trädde i kraft den 1 januari 1977. LOB ersatte tidigare gällande bestämmelser i

förordningen (1841:58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap.

Enligt I $ LOB får den som på allmän plats, utomeller inomhus, anträffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel omhändertas av en polisman, om han till följd av berusningen är ur stånd att ta vård om sig

eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Omhändertagande får också

ske om den berusade tillfälligtvis uppehåller sig i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats. Liksom enligt 4 & LTO gäller enligt 2 § LOB att det vid ett omhändertagande skall tillses att åtgärden inte orsakar den som tas om hand större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte. Vidare skall tillses att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet.

I LOB föreskrivs vidare (3 §) att den omhändertagne skall underkastas

läkarundersökning, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. Om han efter en sådan undersökning inte tas in på sjukhus, får han hållas kvar hos polisen, om annan vård ej kan beredas honom (4 §). Den polisman som

Del II Ju:4 Skr 1978/79:103 20

omhändertagit en berusad skall skyndsamt anmäla åtgärden till sin förman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå (5 §). Den som har

tagits om hand skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom

själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger, dock regelmässigt senast inom åtta timmar efter omhändertagandet. Om den omhändertagne är i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida skall polisen lämna råd och upplysningar. Polisen skall därvid, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov (7 §). Alkoholhahiga drycker och andra berusningsmedel e.d. som påträffas hos den omhändertagne, skall tas ifrån honom och förstöras eller säljas (8 §).

Enligt 9 § LOB skall LOB tillämpas även i fall då förutsättningar för ett

omhändertagande skulle ha förelegat också enligt 3 § LTO.

Med skrivelse den 8 december 1977 (rskr 1977/78:58) har riksdagen överlämnat justitieutskottets betänkande 1977/78:12 med anledning av motioner angående LTO. Riksdagen har bifallit vad utskottet hemställt.

I sitt betänkande har justitieutskottet uttalat att tillämpningen av LTO och LOB bör utvärderas. Utvärderingen bör avse antalet omhändertaganden,

arten av dessa samt förekomsten av sociala utredningar och hjälp- och

vårdinsatser. Vid utvärderingen bör enligt utskottet också de svårigheter uppmärksammas som den enskilde polismannen ställs inför vid valet mellan

att tillämpa LTO eller LOB.

Den utvärdering som riksdagen sålunda har begärt bör nu komma till

stånd. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet. Några närmare anvisningar för arbetet torde inte behövas utöver dem som

innefattas i justitieutskottets betänkande. Vissa avgränsningar av uppdraget torde dock vara nödvändiga.

I detta hänseende vill jag först erinra om att regeringen i prop. 1977/78:25

med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 (bil.

4.s. 17-19) på föredragning av chefen för socialdepartementet har redovisat en plan angående utökad försöksverksamhet med tillnyktringsenheter för vård av omhändertagna berusade personer. Planen har antagits av riksdagen (SoU 1977/78:19, rskr 1977/78:107). Förutom tidigare beslutad försöksverksamhet i Landskrona, som började i juni 1977, avses verksamhet av angivet slag komma till stånd i Gävle, Göteborg, Karlstad, Skövde och Särna. Överläggningar pågår om att förlägga någon form av motsvarande verksamhet även till stockholmsområdet. En utvärdering av försöksverksamheten skall enligt riksdagsbeslutet fortlöpande ske lokalt i samråd med

socialdepartementet. Eftersom den utökade försöksverksamheten med till-

nyktringsenheter således kommer att utvärderas i annan ordning, bör den särskilda utredarens arbete inte omfatta denna verksamhet.

Vidare bör anmärkas att regeringen genom beslut den 17 september 1977 har uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att med resp. sjukvårdshu-

vudmän förhandla om avtal om viss försöksverksamhet inom Stockholms och Borås polisdistrikt med sjuk vårdspersonal i anslutning till de polisarrester

som används för förvaring av omhändertagna berusade personer. Enligt

regeringsbeslutet ankommer det på rikspolisstyrelsen att utvärdera denna försöksverksamhet i samråd med socialstyrelsen och berörda sjukvårdshu-

vudmän, regionala och lokala polismyndigheter samt personalorganisationer.

Inte heller denna verksamhet bör därför omfattas av uppdraget till den särskilda utredaren.

Med de begränsningar som jag har angett nu bör det stå utredaren fritt att

21 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:4

under sitt arbete ta upp även andra frågor om tillämpningen av LTO och LOB än dem som har angetts i justitieutskottets betänkande. Enligt utskottet är avsikten att utvärderingen, tillsammans med de ytterligare uppgifter om de båda lagarnas tillämpning som kommer att redovisas i annat sammanhang, skall kunna ligga till grund för en bedömning av frågan om lagändringar behövs. Jag har ingen invändning mot en sådan ordning. I den mån utvärderingen ger vid handen att det vid den praktiska tillämpningen har uppkommit svårigheter som kan avhjälpas lagstiftningsvägen, bör utredaren

ange de olika möjligheter som finns att ändra den aktuella lagstiftningen i

angivet syfte. Huvuduppgiften för den särskilda utredaren bör emellertid vara

att ta fram underlag till ledning för statsmakternas samlade bedömning av hithörande frågor. Det bör härvid anmärkas att den framtida utformningen

av lagstiftningen kan komma att påverkas även av överväganden som sker i

andra sammanhang. Som justitieutskottet har angett pågår sålunda inom

regeringskansliet arbete med en översyn av sociallagstiftningen på grundval

av socialutredningens betänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialför-

säkringstillägg. Som ett led i detta arbete har chefen för socialdepartementet tillkallat en arbetsgrupp med uppgift att redovisa ett beslutsunderlag för regeringens ställningstagande rörande frågor om vård utan den enskildes samtycke inom socialvård och sjukvård. Jag utgår från att resultatet av dessa överväganden kan komma att få betydelse för den särskilda utredarens arbete.

Jag vill avslutningsvis erinra om att det redan nu föreligger ett omfattande

material som bör kunna vara till nytta vid utvärderingen. Vad angår LTO har

rikspolisstyrelsen med skrivelser den 11 februari 1975 och den 9 februari 1976 redovisat tillämpningen under tiden den 1 oktober 1973 - den 30 september 1975. På initiativ av brottsförebyggande rådet har vidare gjorts en utvärdering av hur LTO har tillämpats i Stockholm, se rådets rapport (1976:1) Frihetsberövanden och polisen. Rapporten har av brottsförebyggande rådets verkställande utskott lagts till grund för en skrivelse till regeringen i september 1976. I den förordas vissa ändringar i fråga om den sociala utredningen enligt LTO. Det material som har angetts nu bör lämpligen överlämnas till den särskilda utredaren för att tas i beaktande när uppdraget fullgörs.

I fråga om LOB har rikspolisstyrelsen i skrivelse den 28 september 1977 lämnat en redovisning för lagens tillämpning under tiden den 1 januari — den 30 juni 1977. I skrivelsen finns uppgifter bl.a. om antalet omhändertaganden

enligt LOB och LTO i olika polisdistrikt under den angivna perioden. Vidare

lämnas upplysningar om i vilken utsträckning de personer som har omhändertagits enligt LOB har beretts vård på sjukhus, alkoholpoliklinik celler motsvarande och i vilken omfattning de har överlämnats till anhöriga eller förts till bostaden. Dessutom redovisas tillämpningen av LTO och av den tidigare gällande lagstiftningen om fylleri under första halvåret 1976. Även denna redovisning bör kunna komma till användning vid den särskilda utredarens arbete. Det bör därvid finnas anledning för utredaren att ta upp en del tillämpningsproblem som rikspolisstyrelsen har pekat på, i synnerhet de

svårigheter som på vissa håll har visat sig föreligga när det gäller identifie-

ringen av de omhändertagna. Det kan tilläggas att regeringen i en särskild skrivelse till rikspolisstyrelsen den 27 oktober 1977 har berört vissa av de frågor som nu avses samt uppdragit åt styrelsen att redovisa tillämpningen av

LOB även såvitt gäller första halvåret 1978.

Genom beslut den 24 mars 1977 har socialstyrelsen tillkallat en arbetsgrupp (LOBA) med uppgift att följa effekterna av LOB inom socialvårdens och

Del II Ju:5 Skr 1978/79:103 22

sjukvårdens område. Gruppen består av företrädare för rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och de byråer inom socialstyrelsen som berörs av lagen. Det bör förutsättas att utredaren håller kontakt med denna arbetsgrupp och i lämplig omfattning tillgodogör sig de resultat som gruppens arbete leder ull.

Som justitieutskottet har angett finns det slutligen anledning för utredaren att i sitt arbete beakta den utvärdering av den sociala jourverksamheten som nyligen har gjorts genom socialstyrelsens försorg och som återges i rapporten (Socialstyrelsen redovisar 1977:4) Social jour.

Mot bakgrund av att det sålunda redan finns ett omfattande material som är av intresse för de aktuella utvärderingsfrågorna, bör det finnas förutsätt-

ningar att arbetet bedrivs skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag aw regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalia en särskild utredare med uppdrag att göra en utvärdering av

tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om annat ej

föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan. (Justitiedepartementet)

5. Tilläggsdirektiv till 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21)

Dir 1978:12 Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-09

Statsrådet Romanus anför.

1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21) har till uppgift bl.a. att se över lagstiftningen om handelsbolag. Enligt direktiven (se 1975 års kommittébe-

rättelse s. 140) skall kommittén lägga fram förslag till koncernregler för handelsbolag och därvid fästa särskild uppmärksamhet vid problemet hur reglerna om koncernredovisning skall utformas. Kommittén skall vidare överväga behovet av koncernregler för företag och företagsgrupperingar av andra slag.

F.n. finns koncernregler bara i aktiebolagslagen (1975:1385), ABL. Enligt I kap. 28 ABL föreligger koncernförhållande om ett aktiebolag (moderbolaget)

äger, direkt och/eller genom dotterföretag, så många aktier eller andelar i svensk eller utländsk juridisk person (dotterföretaget) att moderbolaget

förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i dotterföretaget. Koncernförhållande föreligger också om aktiebolag i annat

fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande

23Kommittéer: Justitiedepartementet Del IH Ju:5

inflytande över ett annat företag och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet.

Föreligger ett koncernförhållande skall moderbolaget enligt 11 kap. 10 §

ABL avge koncernredovisning. Sådan redovisning består av koncernresultaträkning och koncernbalansräkning, vilka var för sig utgör ett sammandrag av moderbolagets och dotterföretagens resultaträkningar och balansräkningar. Närmare bestämmelser om koncernredovisningen finns i 11 kap. 11

S.

Utöver redovisningsreglerna är koncernbegreppet av betydelse vid

tillämpningen av åtskilliga andra bestämmelser i ABL, bl.a. låneförbudsbestämmelserna. Koncernbegreppet har dessutom betydelse för annan lagstft-

ning bl.a. på det arbetsrättsliga området, t.ex. lagen (1974:12) om anställningsskydd, lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar samt semesterlagen (1977:480).

I prop. 1975:103 med förslag till ABL har föredragande statsrådet uttalat (s. 279) att bolag som äger s.k. gemensamma dotterbolag eller 50/50-bolag i allmänhet genom avtal särskilt reglerar hur bestämmanderätten i dessa skall

utövas. Innebär sådan reglering att parterna endast gemensamt kan besluta i

dotterbolagets angelägenheter bör båda panter vid tillämpningen av koncernreglerna anses som moderbolag. Det betyder att det i dessa fall finns flera moderbolag till ett dotterbolag med påföljd att varje moderbolag måste ta med dotterbolaget i sin koncernredovisning. Detsamma bör enligt föredragande statsrådet gälla i den situationen då två eller flera aktiebolag driver .utvecklingsarbete genom särskilt bolag.

Sveriges Industriförbund och Föreningen Auktoriserade Revisorer har i skrivelse den 5 september 1977 till justitiedepartementet med förslag till olika ändringar i ABL kritiserat detta motivuttalande och hemställt att åtgärder vidtas för att slå fast att lagtexten äger vitsord enligt sin ordalydelse. Föreningen Auktoriserade Revisorer har dessutom publicerat ett särskilt yttrande där föreningen tar avstånd från motivuttalandet.

I prop. 1977/78:41 om ändring i ABL m.m. hävdade jag (s. 30) att det inte fanns anledning till erinran mot vad som i det nyss återgivna motivuttalandet har sagts om innebörden av koncernbegreppet. Emellertid ansåg jag att det i en del fall kunde tänkas att koncernredovisningen ger en mindre rättvisande bild av koncernen, om med andra bolag gemensamt ägda företag där högst 50 2 av röstetalet disponeras medräknas som dotterföretag. Mot denna bakgrund fann jag det motiverat at: i vissa fall medge avvikelse från bestämmelserna om koncernredovisningens innehåll och föreslog en ändring i 11 kap. 11 § tredje stycket ABL med denna innebörd.

Lagrådet, som hördes över lagförslaget (se prop. 1977/78:41 s. 52), ansåg för sin del att rådande läge i fråga om koncernbegreppet inte var tillfredsställande och att saken borde klargöras genom en uttrycklig lagbestämmelse. Lagrådets yttrande föranledde emellertid inte något förslag will lagändring (se prop.

1977/78:41 s. 58). Vid behandlingen av propositionen anförde lagutskottet bl.a. (LU 1977/ 78:8 s. 24).

När det gäller 1944 års aktiebolagslag synes definitionen av koncernbegreppet ha tolkats så att moder- och dotterbolagsförhållanden förelåg i 50/50bolagsfallen endast då ägarebolaget till följd av andra omständigheter än

aktieinnehavet hade ett avgörande inflytande över det ägda bolaget. Vid 1975

års lagstiftning på området överfördes bestämningen av koncernbegreppet till den nya lagen utan större avvikelser. Med hänsyn till vad som förekom i

Del II Ju:5 Skr 1978/79:103 24

lagstiftningsärendet anser utskottet emellertid att det inte kan råda något tvivel om att lagstiftarens syfte var att med uttrycket bestämmande inflytande i ABL:s koncerndefinition skulle avses även fall då ägarebolaget på grund av aktieinnehavet har en blott negativ bestämmanderätt. Att en utvidgning av koncernbegreppet var åsyftad kom dock inte till klart uttryck i

lagen. Detta förhållande har enligt motionärerna och lagrådet lett till oklarhet

om innebörden av gällande rätt på denna punkt. Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört om angelägenheten av en entydig koncerndefinition anser utskottet ilikhet med lagrådet att det är i hög grad önskvärt att rättsläget klarläggs genom en uttrycklig lagbestämmelse. —

En annan fråga är om koncernbegreppet bör ha den räckvidd som åsyftades vid antagandet av den nya aktiebolagslagen eller om koncernreglerna i ABL bör ges et mindre vidsträckt tillimpningsområde. Som motionärerna framhåller och som även uttalats i organisationernas skrivelse till utskottet

kan skäl anföras för att koncernförhållande inte bör föreligga när ett

ägarebolag har endast en negativ bestämmanderätt. Den i propositionen

anförda motiveringen för införandet av möjlighet till avvikelse från koncern-

redovisningsbestämmelserna liksom de synpunkter som inför utskottet

redovisats av företrädare för organisationerna och bokföringsnämnden visar

också att vissa problem är förknippade med ett mera vidsträckt koncernbegrepp. Enligt utskottets mening finns det emellertid även skäl som talar för att koncernbegreppet bör ha den räckvidd som åsyftades vid 1975 års reform. Utskottet vill härvidlag bl.a. peka på att en inskränkning av koncernreglernas tillämpningsområde kan leda till att möjligheter öppnas för ett kringgående av de i ABL intagna reglerna till skydd för olika intressegrupper. Om

koncernförhållande inte skulle anses föreligga mellan ägarebolagen och 50/ S0-bolaget skulle sålunda de förstnämnda kunna låna ut pengar till det senare. 50/50-bolaget skulle därefter i sin tur utan överträdelse av låneför-

budet kunna ge penninglån till aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktörer i ägarebolagen. Vid en bedömning av frågan om hur koncernbegreppet bör utformas måste vidare beaktas de följdverkningar som kan uppkomma på det arbetsrättsliga området. Huruvida koncernbegreppet med hänsyn till de intressen som bär upp lagstiftningen på detta område bör

ges en snävare innebörd än det nu har låter sig inte överblickas i detta ärende.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om att lagen om anställningsskydd kom till före den nya aktiebolagslagen, medan exempelvis semesterlagen och lagen om styrelserepresentation tillkommit efter 1975. Det kan därför enligt utskottets mening inte hållas för säkert att koncernbegreppet vid tillämp-

ningen av dessa lagar skall anses ha en entydig innebörd. Som framgår av det anförda är en begränsning av koncernbegreppets

räckvidd förenad med åtskilliga problem. Inte heller innebörden av det nuvarande koncernbegreppet är invändningsfri. Oavsett vilket koncernbe-

grepp som bör ges företräde måste emellertid som utskottet ovan uttalat ett

klarläggande ske av rättsläget. Med hänsyn härtill anser utskottet att koncernbegreppets räckvidd bör övervägas närmare och mer ingående än

som skedde vid 1975 års lagstiftning. I samband härmed bör det regelsystem i ABL och annan lagstiftning som anknyter till koncerndefinitionen ses över.

Vid översynen bör vidare uppmärksamhet ägnas åt de särskilda problem från redovisnings- och informationssynpunkt som är förknippade med sådana företagsbildningar som brukar benämnas intressebolag eller associerade bolag.

Med hänsyn till att en översyn av koncernreglerna föreslogs, fann

25 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:6

lagutskottet att någon ändring av 11 kap. 11 3 tredje stycket ABL inte borde

ske och avstyrkte därför bifall till propositionsförslaget i den delen. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt beträffande koncernförhållanden (rskr. 1977/78:112). Det begärda utredningsarbetet bör nu sättas igång. Med hänsyn bl.a. till att

1974 års bolagskommitté redan har till uppgift att utreda olika koncernfrågor finner jag det lämpligt att kommittén anförtros även det utredningsarbete som det nu är fråga om.

Jag förordar alltså att 1974 års bolagskommitté får i uppdrag att, med

beaktande av vad riksdagen har hemställt, förutsättningslöst utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av det aktiebolagsrättsliga koncernbegrep-

pet. Härvid bör också en översyn ske av bestämmelser såväl i ABL som i annan lagstiftning där koncernbegreppet är av betydelse. Vidare bör, som riksdagen har framhållit, de problem uppmärksammas som är förknippade

med företag som utan att vara dotterföretag är på något sätt associerade med

ett aktiebolag. Vid utredningsarbetet bör kommittén beakta den utveckling

som på internationell basis försiggår i fråga om redovisning såväl av koncernföretag som av andra associerade företag.

Skulle under utredningsarbetets gång andra frågor som har samband med dem som nu angetts komma att aktualiseras, bör det stå kommittén fritt att ta upp också dem och att lägga fram de förslag som därvid kan te sig

påkallade.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Jag hemställer att regeringen utvidgar bolagskommitténs uppdrag i

enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

6. Översyn av lagstiftningen om hittegods samt om bärgning och sjöfynd

Dir 1978:27

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-13

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Bestämmelser om hittegods och annan förlorad eller övergiven egendom

finns i skilda författningar. Den grundläggande författningen är lagen (1938:121) om hittegods (hittegodslagen), som innehåller allmänna bestäm-

melser om vad man skall göra med hittegods. Beträffande sjöfynd finns

motsvarande föreskrifter i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om

sjöfynd (sjöfyndslagen). Bärgning av gods till sjöss rymmer emellertid särskilda problem och förutom i sjöfyndslagen finns bestämmelser om bärgning och sjöfynd i ett flertal olika författningar. I hittegodslagen hänvisas

till de författningar som gäller för särskilda fall, t.ex. i fråga om skeppsvrak

och sjöfynd.

Enligt hittegodslagen skall den som hittar något anmäla fyndet till polismyndighet utan oskäligt dröjsmål. Är ägaren känd, får upphittaren i

Del II Ju:6 Skr 1978/79:103 26

stället underrätta honom. Upphittaren kan lämna godset ull polismyndighet men är inte skyldig att göra det. Polismyndigheten får dock allud ta hand om godset, om detta anses påkallat.

När polismyndigheten har fått en anmälan om hittegods, skall den kungöra fyndet på lämpligt sätt eller också underrätta ägaren, om han är känd.

Närmare föreskrifter om detta finns i kungörelsen (1938:677) med vissa

föreskrifter rörande polismyndighets befattning med hittegods.

Hittegods skall vårdas väl. Polismyndigheten får sälja hittegods, om det

finns risk för att godset försämras, om vården medför alltför stora kostnader

eller om det annars finns särskilda skäl till försäljning.

Ägaren har rätt att få tillbaka hittegods mot att han betalar polismyndig-

hetens och upphittarens kostnader och skälig hittelön. Tvist om lösesumman

avgörs av domstol, men polismyndigheten får lämna ut godset till ägaren mot

lösen som myndigheten finner skälig. Hittegods tillfaller upphittaren, om inte ägaren blir känd inom tre månader

från anmälan. Detsamma gäller om inte ägaren hör av sig inom en månad från det han underrättades om fyndet av polismyndigheten. För att godset skall tillfalla upphittaren krävs dock att han betalar polismyndighetens kostnader med anledning av fyndet. Är godset i polismyndighetens vård, tillfaller det staten, om inte upphittaren betalar kostnaderna inom en månad efter

anmaning. Närmare bestämmelser om förfarandet med hittegods som tillfaller staten finns i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Bestämmelserna i hittegodslagen gäller också när någon tar till vara en sak

som har glömts kvar hos honom. Hittelön utgår dock inte i det fallet.

I fråga om föremål som tas till vara på fortskaffningsmedel o.d. finns

särskilda bestämmelser bl.a. i luftfartslagen (1957:297), järnvägstrafik-

stadgan (1966:202), kungörelsen (1972:17) om behandling av föremål som upphittats inom flygplats eller på luftfartyg, m.m. och kungörelsen (1972:18) om behandling av föremål som upphittats i spårvägs-, tunnelbane- eller busstrafik.

Bärgning til! sjöss innebär i regel att någon, ibland utan att avvakta ägarens godkännande, ingriper för att rädda värden som hotas av förstörelse. Detta kan leda till konflikt mellan ägarens och bärgarens intressen. Konflikt kan även uppstå mellan olika bärgare om rätten att bärga. Fullständiga lagbe-

stämmelser om rätten att bärga och om företrädesrätten mellan flera bärgare

saknas emellertid. Gällande rätt angående bärgning bygger i stor utsträckning på doktrin och rättspraxis. Bestämmelser om bärgares rätt till bärgarlön finns dock i 9 kap. sjölagen (1891:35 s. 1).

Om ägaren till den bärgade egendomen är okänd tillämpas sjöfyndslagen. Enligt denna lag skall den som bärgar övergivet fartyg eller skeppsvrak eller

till fartyg hörande redskap eller gods anmäla fyndet till polismyndighet eller

tulltjänsteman. Detta gäller oavsett om det är fråga om bottenfynd, flytfynd

eller strandfynd. Det ankommer sedan på tullförvaltningen, som skall

underrättas om anmälan, att besiktiga fyndet och kungöra bärgningen med föreläggande för ägaren att anmäla sig inom viss tid. Om ägaren anmäler sig

och visar sin rätt, får han tillbaka egendomen mot att han betalar bärgarlön

samt kostnaderna för kungörandet och för vården av egendomen. Anmäler sig inte ägaren tillfaller strandfynd staten efter avdrag av bärgarlön och

kostnader, medan bottenfynd eller flytfynd tillfaller bärgaren. I vissa fall kan hittegodslagen bli tillämplig på fynd av det slag som anges i

sjöfyndslagen. Uttryckliga bestämmelser om vad som är att hänföra till

27 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:6

hittegods resp. sjöfynd finns inte. I praxis betraktas båt som har påträffats

förtöjd eller uppdragen på stranden som-hittegods och inte som sjöfynd.

Det övervägande antalet sjöfynd utgörs av mindre båtar, som har stulits och sedan övergetts eller som har kommit på drift eller glömts Kvar. För att förhindra att stulna båtar säljs som sjöfynd har visst samarbete etablerats mellan tull och polis. Härigenom har ett stort antal båtar kunnat återställas till rätt ägare.

Kompletterande bestämmelser om tullmyndighets befattning med sjöfynd

finns i den s.k. sjöfyndskungörelsen (1973:1045). Där ges bl.a. föreskrifter om vård, värdering och försäljning av sjöfynd samt om bärgarlön. Samhällets intresse av att kulturhistoriskt eller arkeologiskt intressanta

vrak inte förstörs genom oförsiktiga bärgningsåtgärder tillgodoses genom

särskilda bestämmelser om skeppsvrak i lagen (1942:350) om fornminnen. Om minst 100 år kan antas ha förflutit sedan skeppet blev vrak får undersökning och bärgning företas endast efter tillstånd av riksantikvarie-

ämbetet och statens historiska muséer. Ämbetet och muséerna har alltid rätt att bärga sådant vrak. Ägarens och annans bärgningsrätt är således beroende

av medgivande. Detsamma gäller i fråga om föremål som påträffas i eller i närheten av sådant äldre vrak och som har samband med detta. Bärgad

egendom tillfaller staten, om ägare saknas. Om fyndet skedde vid veten-

skaplig undersökning som företagits med särskilt tillstånd kan riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer tillerkänna den som utförde

undersökningen ersättning för kostnader och nedlagt arbete. I annat fall har ämbetet och muséerna rätt att besluta om hittelön om det finnes skäligt.

Vissa bestämmelser om ensamrätt till bärgning av sjunket och övergivet gods finns i kungörelsen (1841:44 s. 2) ”angående rättigheter och skyldigheter för dem, hvilka upptaga sjunket gods, som af ägare blifwit öfwergifwet”. Sådan ensamrätt kan utverkas hos länsstyrelsen. Med övergivet gods menas att det är herrelöst eller att ägaren inte avser att bärga det. Ensamrätt kan ges den som först anmäler sig att under en tid av högst två år utföra bärgning på

viss plats utan intrång av annan. I vissa fall kan förlängning av tiden ske.

Frågan om äganderätten till gods som bärgas regleras inte i kungörelsen. Är ägaren känd skall godset överlämnas till honom. Är han okänd skall fyndet anmälas enligt sjöfyndslagen.

Bestämmelserna i 1841 års kungörelse kan vara tillämpliga även i fråga om

bärgning av virke som har sjunkit i allmän flottled eller flutit iland vid sådan

led (jfr prop. 1969:104 s. 44 ff och 52). Om rätten att ta upp sådant virke finns bestämmelser i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled.

I vissa fall kan det vara ett starkt samhälleligt intresse att fartygsvrak och

liknande föremål i vatten skaffas undan. Bestämmelser om detta finns bl.a. i kungörelsen (1951:321) om undanröjande av för sjöfarten eller fisket hinderliga vrak m.m. samt i hamnordningar och i kanalreglementen. Även

naturvårdslagen (1964:822) kan vara tillämplig i sådana fall.

Frågan om utvidgade befogenheter för statliga och kommunala myndig-

heter och ökade skyldigheter för enskilda i fråga om undanröjande av farliga fartygsvrak o.d. har utretts av utredningen (K 1970:43) angående åtgärder mot övergivna fartyg m.m. Utredningen har i betänkandet (SOU 1975:81) Farliga

vrak lagt fram förslag till en strandningslag och en lag om flyttning av fartyg i

vissa fall.

Enligt förslaget till strandningslag skall ägaren av ett fartyg som har strandat eller sjunkit eller som annars har blivit liggande så att det medför fara för människoliv, hinder för sjöfarten, förfång för fisket eller skada på

Del I Ju:6 Skr 1978/79:103 28

landskapet eller miljön vara skyldig att vidta åtgärder för att undanröja faran eller olägenheten. Länsstyrelsen kan förelägga honom att göra detta inom

viss tid. Efterkommes inte föreläggandet, får länsstyrelsen föranstalta om erforderlig åtgärd. Förslaget ger också länsstyrelsen befogenhet att ingripa mot bärgningsföretag som kan leda till aut olägenhet eller fara förvärras.

Utredningens förslag har remissbehandlats och övervägs f.n. i kommunikationsdepartementet.

Frågor som rör lagstiftningen om hittegods, bärgning och sjöfynd har

kommit upp i olika sammanhang under de senaste åren. Bestämmelserna om

bärgning och sjöfynd behandlades av riksdagen år 1974. I motionen 1974:277

yrkades sålunda att bestämmelserna om bärgning till sjöss av herrelöst gods skulle ses över. Motionären framhöll att bestämmelserna är så vagt utformade att tillämpningssvårigheter många gånger uppstår, vilket skapar problem för både myndigheter och enskilda bärgare. Motionären ansåg det rimligt att handläggningen av ifrågavarande ärenden fördes över till en och samma myndighet, närmast polisen.

Yttranden över motionen inhämtades från bl.a. sjöfartsverket och generaltullstyrelsen. Remissinstanserna tillstyrkte en översyn av sjöfyndslagen och

1841 års kungörelse. Generahullstyrelsen och sjöfartsverket motsatte sig dock att handläggningen av sjöfyndsärenden fördes över ull polisen.

I betänkandet LU 1974:30 tillstyrkte lagutskottet den av motionären förordade översynen av bestämmelserna om bärgning till sjöss av herrelöst gods. Därvid anförde utskottet bl.a. att de synpunkter som hade framförts av remissinstanserna borde beaktas vid översynen. Utskottet tog inte ställning till vilken myndighet som borde vara ansvarig för sjöfyndsärenden utan ansåg att den frågan fick prövas vid översynen. I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen att hos regeringen begära att sjöfyndslagen och

1841 års kungörelse skulle bli föremål för översyn (rskr 1974:306).

I en skrivelse till justitiedepartementet den 2 maj 1977 har rikspolisstyrelsen tagit upp vissa frågor angående hittegodslagstiftningen. Styrelsen framhåller bl.a. att en stor del av det hittegods som med stöd av hittegodslagen anmäls till polismyndigheterna har ett mycket lågt objektivt värde. Enligt styrelsens mening bör det införas en möjlighet till enklare

hantering av sådant hittegods. Vidare föreslås att den nuvarande skyldig-

heten att kungöra allt hittegods ersätts av en mer begränsad kungörelseskyldighet i enlighet med föreskrifter som styrelsen utfärdar.

Rikspolisstyrelsens skrivelse har remissbehandlats. Remissinstanserna är i huvudsak positivt inställda till de förslag som styrelsen har lagt fram. Några remissinstanser, bland dem justitiekanslern, anser emellertid att lagstiftningen om hittegods bör ses över i sin helhet.

Vad rikspolisstyrelsen har anfört och vad som har kommit fram under remissbehandlingen av styrelsens skrivelse visar att de nuvarande bestäm-

melserna i hittegodslagen ger upphov till en del problem i den praktiska tillämpningen. Till detta kommer att den rättsliga regleringen i fråga om hittegods är splittrad och att den centrala författningen på området, hittegodslagen, språkligt är ganska svårtillgänglig. Enligt min mening är det därför befogat att se över den allmänna hittegodslagstiftningen.

I fråga om lagstiftningen om bärgning och sjöfynd bör i enlighet med vad

riksdagen har uttalat sjöfyndslagen och 1841 års kungörelse ses över. Aven beträffande sjöfynd är det befogat att få till stånd en mera enhetlig och

överskådlig reglering än den nuvarande.

De åtgärder som blir aktuella när herrelöst gods påträffas ull sjöss är i stor

29 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:6

utsträckning av samma slag som när hittegods påträffas till lands. Bl.a. med hänsyn härtill bör översynen av bestämmelserna om sjöfynd m.m. samordnas med översynen av hittegodslagstiftningen. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för uppdraget att i ett sammanhang se över lagstiftningen om hittegods samt om bärgning och sjöfynd.

Beträffande den allmänna hittegodslagstiftningen bör utredaren till en

början ta upp frågan om ett förenklat förfarande beträffande hittegods av

ringa värde. Redan nu finns der möjlighet att i vissa fall underlåta mer

omfattande åtgärder, genom att hittegodslagen inte anses tillämplig beträf-

fande föremål av så obetydligt värde att åtgärder för att finna ägaren framstår

som uppenbart orimliga. Utredaren bör undersöka förutsättningarna för en

ordning som möjliggör en summarisk behandling av hittegods även i andra

fall när det upphittade inte har något större objektivt värde. Det bör emellertid betonas att bestämmelser om en enklare handläggning beträffande hittegods av ringa värde inte får utformas så, att den rättmätige ägaren åsamkas rättsförlust. Vid bestämmandet av en värdegräns är det därför viktigt att göra en lämplig avvägning mellan kravet på rättssäkerhet för

den enskilde och önskemålet att myndigheterna inte i onödan belastas med en omständlig hantering av upphittade föremål.

För att få till stånd ett enklare förfarande beträffande föremål av ringa värde

kan framför allt övervägas att slopa kravet på kungörande för att få fram ägaren, när denne är okänd. Andra tänkbara åtgärder är att förenkla

registreringen och förkorta den tid under vilken polismyndigheten skall förvara ett upphittat förmål.

Utredaren bör också mer allmänt ta upp frågan om kungörande av hittegods. Skyldigheten att anmäla hittegods till polismyndighet torde vara så allmänt känd att den som har tappat ett föremål i allmänhet har fullt klart för

sig att han bör vända sig till polisen för att fråga efter det borttappade. Det kan

därför övervägas att upphäva den generella kungörelseskyldigheten. Det kan

ifrågasättas om det inte snarare bör vara undantag än regel att kungöra

hittegods. Det kan tänkas räcka med en kungörelseskyldighet beträffande föremål som är unika eller särskilt värdefulla e.d.

Som jag har nämnt förut är hittegodslagen tillämplig också när någon tar till vara en sak som har glömts kvar hos honom. Den skillnaden gäller dock att hittelön inte utgår i sådant fall. I praxis har sak som har tappats bort hos någon Jämställts med kvarglömt föremål.

Den nu nämnda regleringen är behäftad med vissa brister. Det är för det första inte sällan svårt att avgöra om ett tillvarataget föremål har varit i någons besittning och i så fall i vems. För det andra torde f.n. gälla att den som tar till vara en kvarglömd eller borttappad sak hos någon annan inte har rätt vare sig till hittelön eller till själva saken. Hör inte ägaren av sig i tid, tillfaller saken den hos vilken saken fanns. Denna ordning får anses otillfredsställande i fall då någon tar till vara föremål i lokaler eller andra avgränsade områden dit allmänheten har tillträde, t.ex. varuhus, restauranger och idrottsplatser. Utredaren bör söka lösningar som om möjligt undanröjer nackdelarna med gällande reglering.

Som jag har nämnt förut finns det vid sidan av hittegodslagen bestäm-

melser om hittegods i flera andra författningar. Utredaren bör undersöka om det inte är möjligt att skapa en mer enhetlig reglering. Särskilt angeläget är det

att försöka få till stånd en samordning i fråga um sådana fall som är vanliga i

det dagliga livet, t.ex. beträffande saker som har glömts kvar på tåg och bussar.

Del II Ju:6 Skr 1978/79:103 30

Utredaren bör vidare uppmärksamma att tillämpningen av hittegodslag-

stiftningen har visat sig medföra speciella problem beträffande vissa typer av egendom. Det gäller bl.a. hanteringen av övergivna fordon (se JO:s

ämbetsberättelse 1977/78s. 115), vården av levande djur och förfarandet med värdepapper vars ägare inte anträffas.

Vad därefter gäller översynen av bestämmelserna om bärgning och sjöfynd bör utredaren i första hand beakta vad lagutskottet har anfört i sitt betänkande

1974:30. För egen del vill jag tillägga följande. Vid remissbehandlingen av motionen har ett par remissinstanser fram-

hållit att de rättsliga problem som hänger samman med bärgning av vrak. vrakdelar och last från sjunket eller strandat fartyg inte kan anses fullständigt

reglerade i gällande lagstiftning. Det har därför efterlysts klarare regler om rätt

för enskild att bärga eller omhänderta delar av fartyg eller last som sjunkit eller strandat.

Frågan huruvida det i svensk lagstiftning borde införas ytterligare bestämmelser angående avtal om yrkesmässig bärgning, äganderätten till vrak och förste bärgares rätt behandlades i prop. 1964:166 med förslag till ändringar i sjölagen. Dåvarande chefen för justitiedepariementet uttalade att

han i likhet med 1958 års sjölagskommitté, som haft att utreda frågan, inte fann skäl att införa sådana regler. Jag finner inte anledning att nu gå ifrån

detta ställningstagande. De regler som för svensk del tillämpas i nämnda

hänseenden bygger i stor utsträckning på internationell rättstillämpning. Det är därför enligt min mening inte lämpligt att införa lagstiftning i dessa

hänseenden annat än på grundval av internationell överenskommelse.

En fråga som bör tas upp av utredaren är om det finns behov av att även i framtiden ha särskilda regler som ger offentlig myndighet rätt att under viss

tid upplåta ensamrätt till bärgning av visst fartyg eller gods. Därvid bör beaktas att samhällets allmänna intresse av att ekonomiska värden inte

förfars kan leda till att yrkesmässig bärgning bör prioriteras. I detta

sammanhang bör utredaren också beakta att det kan finnas skäl att utvidga möjligheten för dem som yrkesmässigt sysslar med bärgning att få ta tillvara sjunkvirke i numera avlysta allmänna flottleder.

Enligt min mening finns det även anledning att överväga om inte offentlig myndighet bör ges ökade möjligheter att i särskilda fall ålägga den som vill

bärga att följa särskilda föreskrifter angående bärgningen, så att den utförs på

ett sätt som från allmän synpunkt är godtagbart och ger önskvärt resultat. Det kan 1.ex. röra sig om förbud mot att spränga sönder ett tämligen väl bibehållet och i sig värdefullt fartygsskrov för att komma åt särskilt dyrbara detaljer. Det

kan även vara fråga om att hindra att enbart mera värdefulla föremål bärgas från ett vrak som bör skaffas undan därför att det är farligt, utgör hinder eller

är vanprydande. I och med att lönsamheten i en fullständig bärgning minskar genom att mera värdefulla eller lättillgängliga delar har tagits bort, minskar självfallet möjligheterna att få till stånd en komplett bärgning. Utrymmet för det allmänna, som slutligen kan komma att få stå för kostnaderna för undanskaffandet, att kompensera sig för dessa i värdet av det bärgade blir

också mindre. Utredaren bör närmare undersöka vad sådana föreskrifter bör

kunna innefatta och vem som bör meddela dem. Mot bakgrund härav finns det också anledning överväga om en anmälningsskyldighet i fråga om vissa

större bärgningsföretag bör införas.

Jag erinrar i detta sammanhang om syftet med den föreslagna strandningslagen och att denna ger möjlighet att förbjuda eller meddela föreskrifter för bärgning, som kan framkalla eller förvärra olägenhet eller fara för människors

31 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:6

liv eller hälsa eller för sjöfart, fiske av betydenhet eller miljön. Utredaren bör undersöka om det kan vara lämpligt att i fråga om särskilda föreskrifter för bärgning samordna strandningslagens bestämmelser med eventuella regler om företräde till bärgning. Bl.a. med hänsyn härtill bör utredaren hålla sig underrättad om den fortsatta behandlingen av förslaget till strandningslag.

Under riksdagsbehandlingen av motionen 1974:277 har särskilt framhållits att gränsdragningen mellan sjöfynd och hittegods medför problem i den praktiska tillämpningen. Utredaren bör undersöka vilka möjligheter som finns att komma till rätta med dessa problem. Han bör därvid överväga om det är önskvärt att i fortsättningen ha olika regler för strandfynd resp. flyt- och

bottenfynd.

Frågan om ansvarig myndighet för sjöfyndsärenden bör enligt riksdagens beslut prövas av utredaren. Som framhållits i motionen 1974:277 talar samordningsaspekterna för att lägga sjöfyndsärendena på polisen. Å andra sidan kan skäl anföras också till förmån för att sjöfyndsärendena även i fortsättningen bör handläggas av tullmyndighet. Härvid bör enligt min mening beaktas tullmyndigheternas täta och fortlöpande kontakter med

kust- och skärgårdsbefolkningen. Att tullmyndigheterna nu handlägger

sjöfyndsärendena är en följd av att sjöfynd inte sällan utgörs av oförtullat gods. Utredaren bör i organisationsfrågan samråda med kommittén (H 1977:05) om samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Utredaren bör granska reglerna om det administrativa förfarandet i sjöfyndsärenden och överväga i vad mån dessa bör ändras. En anpassning till motsvarande regler i fråga om hittegods är enligt min mening önskvärd i den mån den särskilda karaktären hos sjöfynd ej gör att en särreglering behövs. Om utredaren finner att tullmyndigheten även i fonsättningen bör ha ansvaret för sjöfyndsärenden bör han särskilt beakta att ett samrådsförfarande mellan polis- och tullmyndigheterna kan vara nödvändigt beträffande vissa grupper av sjöfynd och hittegods. De modeller för samverkan som redan har utarbetats på vissa håll bör härvid studeras.

Det bör stå utredaren fritt att ta upp även andra frågor som rör den aktuella lagstiftningen och lägga fram de förslag till nya eller ändrade regler som kan te sig påkallade.

De övriga nordiska ländernas lagstiftning om bärgning och sjöfynd bör i möjlig mån beaktas när ändringsförslag utarbetas.

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor angående lagstiftningen om hittegods samt om bärgning och sjöfynd,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

Del II Ju:7 Skr 1978/79:103 32

7. Särskild näringspolitisk delegation

Dir 1978:34

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-02

Statsministern anför:

Oljekrisen 1973-1974 och de samtidiga höjningarna av andra råvarupriser medförde betydande förändringar inom världshandeln och starka förskjut-

ningar i bytesbalansförhållandena mellan olika länder. Världsinflationen fick

ny näring samtidigt som flertalet länder mötte växande sysselsättningspro-

blem. Hög arbetslöshet och obalans i betalningsförhållandena mellan olika

länder och grupper av länder har därefter utgjort ett bestående inslag i den internationella ekonomiska bilden.

Denna utveckling innebär att de internationella konkurrensförhållandena har ändrats. Samtidigt har ett antal länder i stark industriell utveckling gjort stora tekniska framsteg och ökat sina exportansträngningar.

Vårt land har relativt sett påverkats kraftigare av denna utveckling än

många andra länder. Det svenska näringslivets försprång i tekniskt och

ckonomiskt hänseende, som i hög grad har utgjort grunden för den snabba välståndsutvecklingen, har på många områden hämtats in. Kostnadsutvecklingen har gått alltför snabbt. Därmed har näringslivets konkurrenskraft

försvagats och svenska företag har förlorat marknadsandelar både utomlands

och inom landet. Överkapaciteten i industrin har medverkat tilt att takten i produktivitetsökningen har gått ned. Industriproduktionen har stagnerat eller 1.0o.m. minskat. Industrins investeringar sjönk kraftigt förra året och

kommer såvitt man nu kan bedöma att gå ned även i år. Lönsamheten är i

många företag låg och nyföretagandet klart otillfredsställande. Till följd härav har sysselsättningen i industrin sjunkit och industriproduktionens andel av bruttonationalprodukten har minskat.

Sveriges näringsliv står ändå internationellt sett på en hög nivå. De industriella förutsättningarna torde vara bättre än i flertalet andra länder även om bl.a. hemmamarknadens begränsade storlek innebär nackdelar jämfört med länder som har stora egna avsättningsområden. Produktionsapparaten är modern, arbetskraften är välutbildad, traditionerna på arbetsmarknaden underlättar omställningar osv.

Många av de svårigheter som nu möter i Sveriges ekonomi bör därför kunna hävas, om effektiva anpassningsåtgärder sätts in. I andra fall torde mer djupgående och långsiktiga strukturförändringar vara nödvändiga.

Genom devalveringen och andra ekonomisk -politiska åtgärder har en god grund lagts för en förbättring av konkurrenskraften. Fortsatta ansträngningar

måste dock göras för att sänka näringslivets priser och kostnader i förhållande

till utländska konkurrenters. Resurser behöver samtidigt föras över från konsumtion till investeringar, export och produktion som kan konkurrera

med importerade varor. Utöver de åtgärder som redan har vidtagits i branscher med särskilda problem som varvsindustrin, TEKO-branschen och stålindustrin måste effektiva näringspolitiska åtgärder sättas in för att underlätta omställningen.

I detta läge framstår det som angeläget att närmare analysera de problem

som under resten av 1970-talet och under 1980-talet kommer att möta det

svenska näringslivet, framför allt industrin. En sådan analys bör bl.a. avse Sveriges teknisk-industriella struktur i förhållande till omvärlden samt industrins konjunkturkänslighet och dess möjligheter att på sikt hävda sig i

33Kommittéer: Justitiedepartementet Del Il Ju:7

den internationella konkurrensen. Arbetet bör syfta till förslag till åtgärder för

att åstadkomma en närings- och industripolitisk förnyelse, ökad produktlti-

vitet och förbättrad internationell konkurrenskraft.

I första hand bör olika möjligheter studeras att stimulera nyföretagandet samt att skapa förutsättningar för att erövra nya marknader och utveckla nya produkter. Samtidigt bör undersökas hur man kan stimulera utveckling och

forskning såväl inom som utanför företagsamheten och vilka krav som måste ställas på vetenskaplig forskning och utbildning för att innovationer skall

främjas. Det finns anledning att särskilt studera möjligheterna att stärka utvecklingsarbetet inom teknikområden, som kan antas få en växande

betydelse framöver.

Vissa åtgärder i dessa hänseenden har redan aktualiserats i bl.a. rege-

ringens prop. 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora

företagens utveckling och prop. 1977/78:111 om statens stöd till teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete. Ytterligare näringspolitiska

insatser håller på att förberedas i regeringskansliet. Det bör klarläggas hur

man därefter skall gå vidare för att åstadkomma nya initiativ samt uppbyggnad och utveckling av nya företag. Möjligheterna att genom speciella insatser göra det lockande för fler människor att bli företagare bör också

klarläggas.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den starka försvagningen av produkitivitetsutvecklingen under senare år, som har sin grund i bl.a.

bristande utnyttjande av den industriella kapaciteten. Olika förslag till

produktivitetsfrämjande åtgärder bör analyseras.

Mycket talar för att marknadsföringen av svenska produkter kan förbätt-

ras. Denna fråga behöver därför också studeras. För att göra en sådan allsidig bedömning av den näringspolitiska situa-

tionen och för att utarbeta underlag och förslag till åtgärder bör en särskild expertdelegation tillkallas.

Delegationens uppgift bör vara att bedöma utvecklingsbetingelserna för det svenska näringslivet i dagsläget och på sikt. Delegationen bör ha stor handlingsfrihet i sitt arbete. Med hänsyn till utredningsuppdragets bredd och

problemens svårighetsgrad får det ankomma på delegationen själv att

förutsättningslöst och efter egen bedömning avgöra vilka problemområden som i första hand bör angripas och att lägga fram förslag till åtgärder. Arbetet bör bedrivas så att en redovisning av synpunkter och förslag kan ske vid

årsskiftet 1978-1979.

Arbetet bör ske i nära kontakt med regeringens ekonomiska och näringspolitiska råd. Delegationen bör också söka ta tillvara erfarenheter och resultat, som kommer fram genom Ingenjörsvetenskapsakademiens utredning rörande Sveriges teknisk industrieHa kompetens.

Redan nu är åtskilliga av de här berörda problemen och även andra

näringspolitiska frågor föremål för utredning eller överväganden inom statsförvaltningen och olika organisationer inorn arbetsmarknad och näringsliv. Delegationen bör därför hålla kontakt med denna utredningsverksamhet

och ta del av material och synpunkter som kan ställas till förfogande och utnyttjas som underlag för dess ställningstaganden och förslag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig

att tillkalla en särskild näringspolitisk delegation med högst nio ledamöter,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

3 Riksdagen 19781/79. I saml. Nr 103

Del II Ju:8 Skr 1978/79:103 34

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

8. Översyn av tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i

brottmål m.m.

Dir 1978:57

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

I vårt land finns sedan länge en utförlig lagreglering av de tvångsmedel som

står till myndigheternas förfogande vid förundersökning med anledning av

brott. I 2 kap. regeringsformen (RF) finns bestämmelser som skyddar medborgarna mot tvångsmedel från det allmänna. Bestämmelserna där innebär bl.a. att varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot kroppsbesiktning, kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Varje medborgare är vidare skyddad mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande (2 kap. 6 §). Dessa grundläggande frioch rättigheter får begränsas endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt eller utgöra hot mot den fria åsiktsbildningen.

Begränsning får ske endast genom lag (2 kap. 12 5). Utlänningar här i landet

åtnjuter i princip samma skydd (2 kap. 20 §). Av betydelse för tvångsmedelsregleringen är också de bestämmelser som har meddelats i tryckfrihetsför-

ordningen (TF) om dels skydd mot förhandsgranskning och spridningshin-

der, dels anonymitetsskydd för bl.a. författare och meddelare.

Lagbestämmelser som begränsar de nu åsyftade frioch rättigheterna i RF finns bl.a. i 27 och 28 kap. rättegångsbalken (RB), där möjligheterna att vid

förundersökning i brottmål använda beslag, husrannsakan, telefonavlyss-

ning och liknande tvångsmedel närmare regleras. Bestämmelser om tvångs-

medel vid förundersökning i brottmål finns också i lagen (1952:98) med

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1957:132)

med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig

eller krigsfara m.m. och lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. Utöver de nu nämnda författningarna finns bestämmelser om tvångsmedel och liknande åtgärder i

ett stort antal andra lagar. Av intresse i detta sammanhang är särskilt lagen

(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). Till

tvångsmedel i mera vidsträckt betydelse bör även räknas vitesföreläggande eller tillhandahållande genom utmätningsmans försorg av skriftlig handling

eller föremål enligt bestämmelserna i 38 kap. RB om s.k. editionsplikt och i 39 kap. RB om syn. De nu behandlade tvångsmedlen kan komma i konflikt med

35 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

TF:s bestämmelser. Det saknas emellertid f.n. regler om hur en sådan

konflikt skall lösas.

Regleringen av de tvångsmedel som har nämnts nu innebär i sina

huvuddrag följande.

Beslag får enligt 27 kap. RB avse föremål som kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha avhänts någon genom brott eller vara förverkad på grund av brott. Beslag kan också ske av föremål som på grund av sin särskilda

beskaffenhet kan befaras komma till brottslig användning. Med föremål

jämställs skriftlig handling. Åtgärden får företas även om enbart böter är

stadgade för brottet. Beslag får ske såväl hos den som är misstänkt som hos vem som helst annan. Särskilda regler finns till skydd för skriftliga handlingar. Beslag får inte

läggas på handling vars innehåll kan antas vara sådant att den som innehar handlingen enligt 36 kap. 5 § RB inte får höras som vittne därom. Skyddet gäller även när handlingen innehas av den till vars förmån tystnadsplikten gäller. Bestämmelserna i 36 kap. 5 § RB innebär att vittne inte utan samtycke av den till vars förmån tystnadsplikten gäller kan höras om något som han

enligt lag eller annan författning är skyldig att hålla hemligt. Advokat, läkare,

tandläkare m.fl. särskilt uppräknade yrkesutövare får inte heller annars utan

sådant samtycke eller medgivande i lag höras som vittne om något som

anförtrotts dem i deras ställning eller som de har erfarit i samband därmed. Rättegångsombud, biträde eller försvarare får ej utan partens samtycke höras

som vittne angående något som har anförtrotts honom för uppdragets

fullgörande. Annan än försvarare är dock skyldig att vittna när misstanken avser brott för vilket minimistraffet är fängelse i två år. Vid misstanke om sådant brott får också skriftlig handling tas i beslag hos de särskilt uppräknade

yrkesutövarna med undantag av försvarare även om den innehåller uppgift

som har nämnts nu. Motsvarande skydd gäller för skriftligt meddelande

mellan en misstänkt och någon honom närstående, som enligt 36 kap. 35 RB

ej är skyldig att avlägga vittnesmål, samt mellan sådana närstående inbördes. Vidare gäller att brev och andra slutna handlingar, som tas i beslag ciler anträffas vid husrannsakan eller i samband med kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, inte får öppnas av annan än rätten, undersökningsledaren elier åklagaren. Endast dessa får närmare undersöka post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling.

Brev telegram eller annan försändelse, som är i post- eller televerkets vård, får enligt 27 kap. RB tas beslag endast om minimistraffet för brottet är fängelse i ett år och försändelsen skulle få tas i beslag hos mottagaren. Förordnande kan meddelas. att försändelse som kan antas komma in till posteller annan befordringsanstalt skall kvarhållas i avvaktan på eventuellt beslut om beslag.

För tillstånd till telefonavlyssning enligt 27 kap. RB krävs att någon kan

skäligen misstänkas för brott, för vilket minimistraffet är fängelse i två år. Det

skall vidare bedömas vara av synnerlig vikt för utredningen att undersök-

ningsledaren eller åklagaren får del av samtal till och från telefonapparat som

innehas av den misstänkte eller som han eljest kan antas komma att använda. Endast rätten, undersökningsledaren eller åklagaren får granska uppteckning som har gjorts av avlyssnat telefonsamtal. I den mån uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för utredningen skall uppteckningen efter granskningen omedelbart förstöras.

Husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning får enligt 28 kap. RB företas vid utredning om brott, på vilket kan följa fängelse, i syfte att söka

Del H Ju:8 Skr 1978/79:103 36

efter föremål som är underkastat beslag eller för att utröna omständighet som kan ha betydelse för utredningen. För husrannsakan hos eller kroppsvisitation på annan än den misstänkte krävs att synnerlig anledning förekommer

att föremål som är underkastat beslag skall anträffas eller att annan utredning skall vinnas om brottet. Husrannsakan får dock alltid företas där brottet har

begåtts eller den misstänkte har gripits. I vissa lokaler får dessutom husrannsakan företas utan hänsyn till den begränsning som följer av kravet på särskild brottsmisstanke. Det gäller t.ex. i fråga om restauranger och s.k. kvartar samt där handel med begagnat gods förekommer. Slutligen får husrannsakan också företas för att söka efter person som skall gripas, anhållas, häktas eller inställas till förhör. Kroppsbesiktning får inte företas på

annan än den som är skäligen misstänkt för brottet. Vid besiktningen får tas

blodprov och utföras annan undersökning.

Fotografi och fingeravtryck får enligt 28 kap. RB tas av den som är anhållen

eller häktad och, om det behövs för utredning om brott på vilket kan följa

fängelse, även av annan.

För användning av de tvångsmedel som nu har behandlats krävs i princip särskilt beslut av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Vissa tvångsåtgärder får dock vidtas av polisman eller t.o.m. enskild person. I de fall beslag

har verkställts utan beslut av undersökningsledaren eller åklagaren skall

åtgärden skyndsamt anmälas till denne för prövning av frågan om beslaget

skall bestå. Tillstånd till telefonavlyssning eller kvarhållande av försändelse

hos post- eller annan befordringsanstalt i avvaktan på eventuellt beslag kan meddelas endast domstol på yrkande av undersökningsledaren eller

åklagaren. Tillståndet skall meddelas för viss tid, högst en vecka i fråga om telefonavlyssning och högst en månad beträffande kvarhållande av försändelse. Om föremål som har tagits i beslag inte längre behövs för utredningen och

inte heller skäligen kan antas vara förverkat, skall beslaget hävas. Detsamma

gäller om åtal inte väcks inom föreskriven tid. Den som har drabbats av

beslag, som inte har beslutats av rätten, kan begära rättens prövning av åtgärden. Väcks åtal skall bestagsfrågan alltid prövas av domstolen, om

beslaget består när målet avgörs.

Lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ger i

förhållande till RB utvidgade möjligheter att använda tvångsmedel vid

förundersökning angående vissa i lagen angivna brott mot rikets säkerhet och

andra grövre brott. Beslag får läggas på skriftliga handlingar och tillstånd till telefonavlyssning får meddelas även om för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Lagen ger också möjlighet för domstol att besluta om

avstängning m.m. av telefonapparat. Giltighetstiden för tillstånd till telefon-

avlyssning eller annan åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsledaren eller åklagaren får i vissa brådskande fall själv besluta om åtgärden och om kvarhållande av försändelse hos post- eller annan beford-

ringsanstalt. Sådant beslut skall anmälas till rätten, som skyndsamt skall

pröva ärendet. Lagens giltighet är tidsbegränsad. Giltighetstiden har fortlöpande förlängts, senast till utgången av år 1978. Lagen med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången

vid krig eller krigsfara m.m. ger möjlighet till bl.a. fördröjning av telefonsamtal när det är av synnerlig vikt för utredningen rörande brott för vilket

minimistraffet är fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till telefonavlyssning eller åtgärd av angivet slag får bestämmas till högst en månad. Interimistiskt beslut om telefonavlyssning eHer annan åtgärd får i brådskande

37 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

fall fattas av undersökningsledaren eller åklagaren. Beslutet skall anmälas till

rätten som skyndsamt skall pröva ärendet.

Enligt lagen om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. skall bestämmelserna i RB om telefonavlyssning tillämpas vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling, om smugglingen har gällt narkotika, trots att för brottet är

stadgat lindringare straff än fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd får bestämmas till högst en månad. Lagen har tidsbegränsad giltighet. Giltig-

hetstiden har efter hand förlängts, senast till utgången av år 1978.

Enligt spaningslagen får utlänning, beträffande vilken beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning ej kan verkställas, i vissa fall

underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning när det är påkallat för att utröna om terroristorganisation planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. Förordnande

om sådan åtgärd meddelas av polismyndighet. För samma ändamål kan polismyndighet, om synnerliga skäl föreligger, få tillstånd att dels ta del av

samtal till och från telefonapparat som innehas eller som eljest kan antas komma att användas av sådan utlänning och dels närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller

paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid

husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos

posteller annan befordringsanstalt. Fråga om tillstånd till sådan åtgärd prövas

av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Tillstånd skall

meddelas att gälla viss tid som dock inte får överstiga en månad. Också denna

lag har tidsbegränsad giltighet. Giltighetstiden har senast förlängts till

utgången av år 1978.

Editionsplikt innebär skyldighet för den som innehar skriftlig handling, som kan antas ha betydelse som bevis i rättegång, att förete handlingen i den

rättegång där den åberopas. I brottmål föreligger dock inte editionsplikt för

den misstänkte eller någon honom närstående som har rätt att undandra sig viltnesmål. I övrigt gäller i princip samma begränsningar som i fråga om besiag på skriftlig handling. Skyldighet att förete skriftlig handling gäller ej minnesanteckning eller liknande uppteckning för personligt bruk, om inte synnerlig anledning förekommer därtill. Om skriftlig handling innehåller även sådana uppgifter som innehavaren inte är skyldig att uppge eller som inte bör uppenbaras, får styrkt utdrag av handlingen företes. Föreläggande att tillhandahålla handlingen meddelas av rätten. Innehavaren skall beredas tillfälle att yttra sig. För prövning av editionsfrågan kan förhör hållas med honom. Fullgörandet av editionsplikt kan framtvingas genom vitesföreläggande. Om det bedöms lämpligare kan rätten i stället förordna att handlingen skall tillhandahållas genom utmätningsmannens försorg.

Syn är ett särskilt bevismedel som kan utnyttjas av domstol. Syn kan avse bl.a. skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis i rättegången. Skyldighet att tillhandahålla sådan handling föreligger både för part och tredje man. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak vad som gäller i fråga om

skyldighet att förete skriftlig handling som bevis. Som har nämnts tidigare finns bestämmelser om tvångsmedel och liknande åtgärder i ett stort antal andra författningar. Här kan nämnas bl.a.

bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, som kompletterar bestämmelserna om = taxeringsrevision i taxeringslagen

(1956:623), lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, tullagen (1973:670),

tullstadgan (1973:671), lagen (1974:203) om kriminlavård i anstalt, lagen

Del II Ju:8 Skr 1978/79:103 38

(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. samt inom jakt-, fiske-, ransonerings- och rusdryckslagstiftningen. Syftet med dessa tvångsmedel är dock i regel ett annat än att tillgodose behovet av utredning i brottmål. Det finns dock anledning att här uppmärksamma även dessa åtgärder.

Av de nu nämnda lagarna tilldrar sig i detta sammanhang taxeringslagen och bevissäkringslagen särskilt intresse. Regleringen i dessa innebär i huvudsak följande i nu aktuella delar.

Taxeringsrevision får enligt taxeringslagen ske för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller för att

eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid bestut om

taxering eller eftertaxering. Revisionen får äga rum hos den som är deklarations- eller uppgiftsskyldig och hos den som bedriver förmedlings-

verksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som förs i verksamheten. Vid revisionen får granskning ske av räkenskaper, anteckningar, verifikationer, korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Den som verkställer taxcringsrevi-

sion får ta del av handlingar av betydelse för revisionen utan hinder av att

den, hos vilken revisionen sker, har att iaktta tystnad om deras innehåll. Om handlings innehåll är av sådan beskaffenhet kan skatterätten, när synnerliga

skäl föranleder till detta, bestuta att handlingen skall undantas från revisionen. Detta sker på framställning av den hos vilken revisionen företas. Talan

får inte föras mot skatterättens beslut i frågan. Beslut om taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Revisionen skall verkställas av tjänsteman som

skattechefen förordnar därtill. Reglerna om taxeringsrevision kompletteras av bestämmelser i bevissäk-

ringslagen. Denna lag gäller i stort sett på hela skatte- och avgiftsområdet. De åtgärder som enligt lagen kan vidtas — säkringsåtgärder — kallas beslag, försegling och eftersökning. Beslag sker genom att bevismedel omhändertas. Eftersökning innebär att förvar eller utrymme genomsöks för efterforskande av bevismedel. Åtgärderna får företas om bevismaterial inte tillhandahålls för granskning eller risk föreligger för att materialet kommer att undanhållas eller förvanskas. Eftersökning får ske i utrymme som den granskade ej endast tillfälligt använder för sin verksamhet och i utrymme som yrkesmässigt används av annan som har uppdrag för den granskade i dennes verksamhet.

Försegling får användas dels när granskningsmannen inte får tillåtelse att undersöka förvar eller utrymme, dels för att tillfälligt säkra bevismedel, som lämnats kvar hos innehavaren. Eftersökning i privatutrymme får beslutas

endast av länsskatterätt, medan annan säkringsåtgärd får beslutas av

granskningsledaren. Anser den granskade eller annan hos vilken verkställighet sker att bevismedel helt eller delvis bör undantas från granskning därför att han har tystnadsplikt om dess innehåll eller innehållet på grund av

särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom, skall han göra ansökan om undantagande hos länsskatterätten. Bevismedel, som enligt

länsskatterättens beslut undantagits från granskning, får därefter inte återges

eller åberopas i granskningsärendet. Den som berörs av säkringsåtgärden har möjlighet att anföra besvär hos länsskatterätten över beslut och verkställighet enligt bevissäkringslagen. Om särskilt förordnad granskningsledare fattat beslut om säkringsåtgärd, skall beslutet regelmässigt överprövas av den som i

sin tjänst har att övervaka granskningen.

39 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

Till skydd för uppgifter som framkommer vid tvångsmedelsanvändning

och liknande förfaranden finns vissa bestämmelser om tystnadsplikt och handlingssekretess. Enligt 13 § polisinstruktionen (1972:511) får polisman

inte obehörigen yppa vad han har fått veta i tjänsten, om det är av sådan beskaffenhet att det av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen ej bör

komma till utomståendes kännedom. Med undantag för tjänstemän i hovrätt och högsta domstolen finns ej någon allmän regel om tystnadsplikt för

tjänstemän eller åklagare inom domstols- eller åklagarväsendet. Domstolarnas ledamöter har dock tystnadsplikt om vad som har förekommit vid domstols enskilda överläggning. Domstol kan också i viss omfattning förordna om tystnadsplikt. Handlingar rörande förundersökning i brottmål, användning av tvångsmedel i brottmål eller enligt spaningslagen åtnjuter sekretesskydd enligt 10 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen). Enligt 36 § sekretesslagen åtnjuter handlingar i mål och ärenden vid domstol sekretesskydd under vissa

i bestämmelsen angivna förutsättningar.

Taxeringsväsendets funktionärer har tystnadsplikt om innehållet i deklarationer och andra handlingar samt beträffande vad som inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av vissa handlingar. Tystnadsplikt

gäller också beträffande vad som har upplysts eller i övrigt yttrats vid

sammanträde med taxeringsnämnd. Handlingar till underlag för taxering åtnjuter sekretesskydd enligt 17 § sekretesslagen.

Den nuvarande regleringen av de straffprocessuella tvångsmedlen bygger på en avvägning mellan samhällets intresse av att kunna utreda brott och

intresset av skydd för den enskildes integritet. Integritetsskyddssynpunkter har också påverkat utformningen av bl.a. stadgandena i RB om editionsplikt och syn samt tvångsmedelsregicringen i bevissäkringslagen. Regleringen innefattar i och för sig starka rättsskyddsgarantier och uppfyller även RF:s krav på lagform. Det kan emellertid ifrågasättas om den i alla avseenden innefattar en riktig avvägning mellan de olika intressen som berörs.

De grundläggande bestämmelserna på området har tillkommit under andra förhållanden än dem som råder i dagens samhälle. Utvecklingen, bl.a. i fråga om den organiserade och den ekonomiska brottsligheten, har medfört behov av effektivare kriminalpolitiska medel. Verksamma tvångsåtgärder ökar möjligheten till upptäckt, säkrande av bevisning och lagföring. De utgör

därför betydelsefulla medel i kampen mot olika former av brottslighet.

Tvångsmedelsanvändning innefattar å andra sidan allvarliga ingrepp i den enskildes rättssfär. Mot samhällets behov av effektiva tvångsmedel måste alltid ställas den enskildes intresse av skydd för sin integritet och av rättstrygghet. Vikten av detta intresse understryks av det reformarbete som har bedrivits och fortfarande pågår på grundlagsområdet i syfte att bl.a. stärka skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Någon närmare under-

sökning av i vad mån den nuvarande tvångsmedelsregleringen i alla

avseenden svarar mot RF:s bestämmelser har emellertid inte gjorts.

Viktiga reformer har under senare år skett på tryckfrihetsrättens område. Nya bestämmelser trädde i kraft den 1 januari 1978. De innebär bl.a. att anonymitetsskyddet för meddelare, författare och annan upphovsman har förstärkts och att kretsen av de personer som har att iaktta tystnad om den anonymitetsberättigades identitet har utvidgats. Motsvarande bestämmelser har tagits upp i radioansvarighetslagen (1966:756), RAL.

Vid tillkomsten av de nya reglerna i TF förutskickades att bestämmelserna

om anonymitetsskydd skulle bli vägledande för de avvägningar som borde

Del H Ju:8 Skr 1978/79:103 40

göras i vanlig lagstiftning mellan behovet av att skydda informationskällorna och alt tillgodose de intressen som har motiverat att bestämmelser om olika

tvångsmedel har införts.

Möjligheterna att förstärka anonymitetsskyddet vid beslag och husrannsakan har utretts av en särskild kommitté. I sitt betänkande (SOU 1976:36) Anonymitet och tvångsmedel påpekade kommittén att även tillämpningen av bestämmelserna i RB om editionsplikt och av bestämmelserna om taxeringsrevision och bevissäkring inom skatteoch avgiftsprocessen kunde komma I konflikt med anonymitetsintresset. Detta förhållande motiverade enligt kommittén en översyn av dessa bestämmelser från samma utgångspunkter som gällt för beslag och husrannsakan. Kommitténs förslag har remisbehandlats men har inte lett till lagstiftning.

Frågan om skydd för det tryckfrihetsrättsliga anonymitetsintresset togs

även uppi prop. 1975/76:202 med förslag till nya regler om telefonavlyssning

vid förundersökning i brottmål m.m. Dåvarande departementschefen

föreslog att 27 kap. RB skulle kompletteras med en regel som vid prövning av

fråga om tillstånd till telefonavlyssning påbjöd ett särskilt hänsynstagande till

skyddet för författare, meddelare och annan upphovsman. Av skäl, som jag senare skall återkomma till, ledde propositionen inte till lagstiftning.

Under senare år har ett omfattande utredningsarbete bedrivits på sekretesslagstiftningens område. Avsikten är att den nuvarande lagstiftningen på

området skall ersättas med en ny sekretesslag som reglerar både handlingssekretess och tystnadsplikt. Förslag till en sådan lagstiftning har tagits upp i den inom justitiedepartementet utarbetade promemorian (Ds Ju 1977:11)

Handlingssekretess och tystnadsplikt. Den nya lagstiftningen skall enligt

förslaget, förutom sekretessen i förhållande till enskilda, också reglera sekretessen myndigheterna emellan och sekretessen inom myndigheterna. Förslaget innehåller dessutom regler om vilka tystnadsplikter som skall gälla även i förhållande till massmedierna. I promemorian tas också upp förslag till ändringar i RB:s reglering av förhållandet mellan tystnadsplikt och vittnesplikt m.m.

Vissa problem rörande den nuvarande tvångsmedetlsregleringen har tagits upp av riksåklagaren (RÅ) i skrivelser till regeringen den 19 november 1976 och den 1 augusti 1977. Enligt RÅ är bestämmelserna i 27 kap. 2 5 RB om begränsningen av rätten att ta skriftliga handlingar i beslag oklara och kan ge utrymme för skilda tolkningar. RÅ framhåller att oklarheten kan vålla avsevärda svårigheter i tillämpningen och att det inte är tillfredsställande att åklagarens befogenheter i för den enskilde betydelsefulla angelägenheter inte

är klart och tydligt avgränsade. RÅ hemställer därför att rättsområdet ses över. Innebörden av reglerna om begränsning av rätten att ta skriftlig handling i

beslag har nyligen varit föremål för högsta domstolens prövning i ett mål

rörande tillåtligheten av husrannsakan hos advokat för beslag på handling som advokaten uppgavs förvara åt en för brott misstänkt klient. I sitt beslut (SÖ 1047/77) konstaterade högsta domstolen bl.a. att det måste antas att

undantagsregeln i 27 kap. 2 § RB enligt sin lydelse kommit att bli betydligt vidsträcktare än som föranleds av ändamålet att tillgodose behovet av

sekretess i förhållandet mellan advokat och klient. I den debatt som under senare år har förts om tvångsmedlens förhållande

till vissa skyddade intressen har främst från advokathåll riktats kritik mot reglerna om tvångsingripande som berör advokat. Kritiken har i första hand gällt förutsättningarna och formerna för beslut om beslag och eftersökning

41 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

enligt bevissäkringslagen. Det har även påtalats att det råder en brist på samordning mellan tvångsingripande enligt bevissäkringslagen och RB:s straffprocessuella tvångsmedel. Krav har rests på en översyn av bevissäkringslagen. I debatten har emellertid också hävdats att det, med hänsyn till den lagstadgade uppgiftsskyldigheten för skatt- och avgiftsskyldiga, finns en

skillnad beträffande förutsättningarna för å ena sidan tvångsingripande med

stöd av bevissäkringslagen och å andra sidan de straffprocessuella tvångsmedlen.

Användning av tvångsmedel kan medföra att den myndighet som genomför åtgärden kommer i kontakt med uppgifter som ger anledning anta att den misstänkte eller annan har gjort sig skyldig till eller planerar brott som

inte har något samband med det förhållande som har föranlett ingripandet. Frågan hur sådana uppgifter skall behandlas är inte närmare reglerad i lag. Viss osäkerhet råder därför i vad mån uppgifterna får läggas till grund för spaning eller annan åtgärd för att förhindra eller beivra det brott som

uppgifterna avser.

Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1975/76:202 uppmärksammades dessa frågor särskilt. Justitieutskottet fann anledning att inhämta lagrådets yttrande över propositionen. Under den remissbehandling som utskottet därefter lät företa av ett av lagrådet upprättat förslag till lagreglering av frågan yppades olika meningar om vilket innehåll en sådan lagstiftning borde ha. I sitt betänkande (JuU 1976/77:20) med anledning av propositionen och de motioner som väckts i ärendet konstaterade utskottet att problemet inte var begränsat till telefonavlyssning utan kunde uppkomma också i fråga om andra tvångsmedel såsom brevkontroll, husrannsakan eller ingripande enligt bevissäkringslagen. Sambandet syntes utskottet vara sådant att man borde

sträva efter en generell lösning för olika typer av tvångsmedel. En så vittsyftande lagstiftning ansåg utskottet emellertid kräva ett helt annat beslutsunderlag än det som förelåg i ärendet. Ärendet borde därför återgå till

regeringens kansli för översyn och ytterligare överväganden. Utskottet hemställde därför att propositionen skulle avslås i denna del. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1976/77:129).

Problemet har också tagits upp av justitiekanslern (JK) i en skrivelse till regeringen den 9 mars 1977. JK har därvid väckt frågan om det är tillåtet att vid husrannsakan för eftersökande av handling, som är av betydelse för beivrande av visst brott, ta i beslag även annan handling än sådan som har samband med den sak för vilken husrannsakan har beslutats.

Tvångsmedelsanvändning kan också leda till att annars skyddade uppgifter, t.ex. uppgifter som omfattas av tystnadsplikt, oavsiktligt röjs. Frågan hur sådana uppgifter får hanteras är inte heller närmare reglerad i lag.

De problem som jag har berört bör ses mot bakgrunden av skyldigheten enligt 23 kap. 1 § RB för polis- och åklagarmyndighet att inleda förundersökning så snart det på grund av angivelse eller eljest förekommer anledning att

brott, som hör under allmänt åtal, har förövats. Det saknas f.n. regler som tar

sikte på den intressekollision som i dessa fall kan uppkomma mellan utredningsskyldigheten och motstående intressen.

I syfte att komma till rätta med de problem som jag har berört i det

föregående anser jag att det bör göras en fullständig översyn av i första hand

tvångsmedelsregleringen i 27 och 28 kap. RB. För detta ändamål bör en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas.

Som har framgått av redogörelsen knyter sig intresset främst till förekom-

sten av uppgifter i handlingar resp. information som erhålls vid telefonav-

Del II Ju:8 Skr 1978/79:103 42

lyssning. Användningen av tvångsåtgärder enligt RB i andra fall torde knappast vålla några särskilda problem. Jag kommer därför att i fortsättningen uppehålla mig huvudsakligen vid de problem som kan bli aktuella vid insamlande av sådana uppgifter som nyss nämndes. Det bör dock uppmärksammas att den tekniska utvecklingen har medfört nya former av informationsbärare såsom bandkassetter, videoband m.m. och att de problem som aktualiseras kan uppkomma även vid tvångsåtgärder som riktar sig mot föremål i allmänhet.

Översynen bör ta sikte på att åstadkomma en ändamålsenlig avvägning mellan samhällets behov av tvångsmedel och de motstående intressen som kan komma att beröras därav. Det är självfallet en mycket grannlaga uppgift att åstadkomma en sådan reglering. Brottsutvecklingen har, som jag har nämnt tidigare, medfört behov av effektivare tvångsmedel. Samtidigt har det bedömts som önskvärt att stärka den enskildes ställning. De grundläggande värderingar i fråga om fri- och rättighetsskyddet som har kommit till uttryck i RF måste givetvis bilda utgångspunkt för de avvägningar som bör göras vid

utformningen av de materiella bestämmelserna om tvångsåtgärder. Motsvarande gäller om de ställningstaganden som har gjorts i bl.a. TF i fråga om

skyddet mot förhandsgranskning och spridningshinder samt anonymitetsskyddet. Det är å andra sidan nödvändigt att tvångsmedlen - inom den ram som dras av grundlagarna — utformas på sådant sätt att de i praktiken kan fungera som effektiva hjälpmedel vid brottsutredning.

En översyn av det slag jag nu förordar berör också frågan om förhållandet

mellan tvångsmedelsregleringen, tystnadspliktsregleringen och andra inskränkningar i vittnesplikten. Ett näraliggande spörsmål är frågan om i vilken utsträckning den information som erhålls vid tvångsmedelsanvändning bör få utnyttjas. Vid undersökningen bör också studeras motsvarande

problem vid tillämpningen av bestämmelserna i 38 och 39 kap. RB om

editionsplikt och syn.

Från de utgångspunkter som har återgetts bör kommittén till en början undersöka möjligheterna att stärka skyddet för den enskildes integritet vid tvångsmedelsanvändning av aktuellt slag. Undersökningen bör ta sikte på dels vilka förutsättningar som bör gälla för användning av olika typer av tvångsmedel och dels i vilken utsträckning erhållen information bör få utnyttjas när den avser annan brottslig verksamhet än den som har legat tiil grund för beslutet om tvångsåtgärd.

Som påtalades vid riksdagsbehandlingen av prop. 1975/76:202 rymmer den sist nämnda frågan flera svåra avvägningsproblem. Olika typer av uppgifter kan här urskiljas. Uppgifterna kan t.ex. ha starkare eller svagare anknytning

till den misstänkte. Sådan anknytning kan också helt saknas. Uppgifterna kan innebära att annan misstänkt frias från misstanken eller medföra att den mot

vilken brott har förövats kan komma till sin rätt. Uppgifterna kan vidare avse

planerade brott som inte är straffbelagda på förberedelsestadiet eller brott som redan har begåtts. De kan avse brott av olika svårhetsgrad, brott som riktar sig

mot person eller mot rikets säkerhet etc. Uppgifterna kan också ha erhållits

genom mer eller mindre ingripande tvångsmedel. Eftersom så väl uppgifterna

i sig själva som omständigheterna vid deras anträffande kan vara av så vitt skilda slag, är det svårt att ange några allmänna riktlinjer för i vilken

utsträckning sådana uppgifter bör få utnyttjas. Som lagrådet uttalade i sitt

yttrande till justitieutskottet i fråga om material från telefonavlyssning är en

tänkbar lösning att insamlat material får användas i något större utsträckning

när det gäller att förebygga skada — vare sig det är fråga om skada på person

43 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

eler på egendom av betydenhet — än när det gäller att beivra brott som redan

har begåtts. : . .

Det bör ankomma på kommittén att närmare överväga dessa problem och att lämna förstag till reglering. I enlighet med de önskemål som riksdagen uttalade i samband med behandlingen av prop. 1975/76:202 bör kommittén

sträva efteren generell lösning för olika typer av tvångsmedel. I sitt arbete bör kommittén beakta de synpunkter på dessa frågor som framkom vid riksdagsbehandlingen av propositionen.

Ett spörsmål som har nära anknytning till dem som nu har berörts är hur

uppgifter, som i andra sammanhang åtnjuter skydd mot utlämnande, skall behandlas vid tvångsmedelsanvändning. Jag tänker då närmast på uppgifter som omfattas av tystnadsplikt eller som annars på grund av inskränkningar i villnesplikten inte kan avkrävas vid muntligt förhör. Som har framgått av det

föregående bygger den nuvarande regleringen på principen att sådana uppgifter inte heller skall kunna åtkommas genom tvångsmedelsanvänd-

ning. Detta skydd är emellertid ofullständigt. Några inskränkningar i detta

avseende gäller t.ex. inte i fråga om telefonavlyssning. Det torde också i praktiken vara ofrånkomligt att den brottsutredande personalen vid verkstäl-

lighet även av andra tvångsåtgärder kommer i kontakt med sådana uppgifter.

Kommittén bör därför överväga möjligheterna — att med beaktande av

behovet av effektiva tvångsmedel — förstärka skyddet för uppgifter som

omfattas av tystnadsplikt e.d. Bland de åtgärder som kan komma i fråga bör i

första hand övervägas möjligheten att i lag föreskriva förbud mot att utnyttja sådana uppgifter. Kommittén bör även överväga om det är ändamålsenligt att

begränsa användningen av mer ingripande tvångsmedel i de fall där påtaglig risk föreligger för att sådana uppgifter skall uppenbaras. Även i dessa delar bör

eftersträvas en enhetlig reglering för alla typer av tvångsmedel.

I sammanhanget bör uppmärksammas de problem i nuvarande reglering som har påtalats av RÅ. Kommittén bör vidare överväga om det är ändamålsenligt att behålla det nuvarande lagtekniska sambandet mellan tvångsmedelsregleringen och bestämmelserna om inskränkningar i vittnesplikten. Kommittén bör också beakta resultatet av det arbete som f.n. bedrivs inom departementet på en ny sekretesslagstiftning och uppmärksamma de frågor på detta område som har samband med tvångsmedelsregleringen.

De frågor som jag hittills har uppehållit mig vid har i huvudsak rört tvångsmedelsanvändning i allmänhet enligt RB. En annan viktig arbetsuppgift för kommittén är att se över möjligheterna att förstärka skyddet för det

tryckfrihetsrättsliga intresset av hinder mot förhandsgranskning och spridningsförbud samt skydd för anonymitet vid tvångsmedelsanvändning. Vad

gäller anonymitetsintresset har frågan — som jag har nämnt tidigare — undersökts av en särskild kommitté såvitt avser beslag och husrannsakan. Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget ställde sig flertalet remissinstanser positiva till förslagets grundtankar och allmänna riktlinjer för en reglering av hur en uppkommande konflikt mellan tvångsmedel och anonymitetsskydd bör lösas. När det gällde den närmare utformningen av reglerna framkom emellertid olika uppfattningar beträffande såväl bestämmelsernas materiella innehåll som de lagtekniska lösningarna. Flera remissinstanser underströk behovet av översyn även av reglerna om editionsplikt och om användande av tvångsmedel vid taxeringsrevision och bevissäkring

enligt skattelagstiftningen. RÅ påpekade att det även inom specialstraffrätten

finns bestämmelser om tvångsmedel som kan komma i konflikt med anonymitetsskyddsreglerna.

Del II Ju:8 Skr 1978/79:103 44

Flikhet med flertalet remissinstanser anser jag att utredningsförslaget har stora förtjänster. Som bl.a. RÅ har påpekat i sitt remissvar kräver dock ett fullt utbyggt anonymitetsskydd översyn av alla bestämmelser om tvångsmedel.

Dei är också önskvärt att regleringen av de konfliktssituationer som kan uppkomma blir så enhetlig som möjligt. Därvid får för skatte- och avgifts-

området lösningarna sökas med beaktande även av det allmänna kravet på en

rättvis och likformig beskattning av alla inkomsttagare.

Det bör uppdras åt den kommitté som jag nu förordar skall tillkallas att

överarbeta utredningsförslaget från de allmänna utgångspunkter som gäller

för utredningsuppdraget i övrigt och i belysning av remissutfallet.

Av stor betydelse för integritetsskyddet vid tvångsmedelsanvändning är

reglerna för förfarandet. Kommittén bör därför också se över dessa bestäm-

melser i 27 och 28 kap. RB i syfte att stärka integritetsskyddet för den enskilde. Översynen bör ta sikte på bl.a. beslutsordningen, formerna för verkställighet och reglerna för omprövning av beslut. Kommittén bör även ta upp frågor som rör behovet av bevakning, t.ex. genom god man, av de intressen som kan beröras av tvångsåtgärder i vissa fall. Även i dessa hänseenden bör eftersträvas en enhetlig och samordnad reglering av alla typer av tvångsmedel. Vid de överväganden som blir aktuella i detta sammanhang

bör också beaktas att snabbhet i förfarandet ofta är en förutsättning för

tvångsmedlets effektivitet. Kommittén bör vidare överväga behovet av att skriftliga handlingar och andra föremål som har beslagtagits i utredningssyfte finns att tillgå till dess målet har avgjorts genom lagakraftägande dom. I det sammanhanget bör kommittén överväga om det behövs bestämmelser som reglerar rätten att framställa kopior av beslagtagna handlingar.

Kommittén har anledning att ta upp även frågor som rör sekretesskyddet

för uppgifter som framkommer vid tvångsmedelsanvändning. Som har framgått av den tidigare redogörelsen för bestämmelserna på området är det

nuvarande skyddet mot muntligt utlämnande ofullständigt. Det förslag till

ny sekretesslag som har lagts fram i den tidigare omnämnda departementspromemorian innebär i och för sig en förstärkning av skyddet. Det bör dock övervägas om tystnadsplikt för uppgifter som framkommer vid tvångsme-

delsanvändning bör ha företräde framför meddelarfriheten enligt TF och

RAL och i så fall i vilken mån. Detta gäller särskilt i fråga om uppgifter som till följd av tystnadsplikt eller som eljest på grund av inskränkningar i vittnesplikten inte kan avkrävas vid muntligt förhör och i princip ej heller

skall vara åtkomliga vid tvångsmedelsanvändning. Om kommittén i enlighet

med de tankegångar som tidigare har skisserats stannar för att begränsa rätten

att utnyttja uppgifter om annan brottslighet än den som har legat till grund för

beslutet om tvångsmedelsanvändning, bör kommittén också överväga ett

förstärkt sekretesskydd för sådana uppgifter.

Som tidigare har påpekats kan även tillämpningen av bestämmelserna i 38

kap. RB om editionsplikt och av bestämmelserna i 39 kap. om syn komma i konflikt med berättigade motstående intressen. Detta torde vara fallet främst

i fråga om det tryckfrihetsrättsliga intresset av hinder mot förhandsgransk-

ning och spridningsförbud samt anonymitetsskydd. I kommitténs uppdrag

bör därför ingå att se över dessa bestämmelser. Kommittén bör dock undersöka behovet av förstärkt skydd vid tillämpningen av reglerna även på

andra områden.

De problem som jag hittills har uppehållit mig vid har gällt främst användning av straffprocessuella tvångsmedel och liknande åtgärder enligt

RB. Förhållandena är emellertid analoga i många fall vid tvångsmedelsan-

45 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:8

vändning enligt de andra lagar som jag har nämnt i det föregående. Det bör

därför ankomma på kommittén att från tidigare angivna utgångspunkter undersöka behovet av ändrade regler för tvångsmedelsanvändning utanför

RB:s område och att så långt möjligt samordna bestämmelserna med vad kommittén kan komma att föreslå i fråga om den grundläggande regleringen i RB. De avvägningar som kan bli aktuella i dessa sammanhang bör givetvis ske mot bakgrunden av de speciella förhållanden och syften som har föranlett införandet av bestämmelser om tvångsmedel inom resp. område. Vad gäller skatteoch avgiftsområdet vill jag särskilt peka på det allmänna kravet att beskattningen är rättvis och fikformig för alla inkomsttagare.

Vad gäller 1952 års tvångsmedelslag och 1969 års lag om telefonavlyssning

vid förundersökning i brottmål angående grovt narkotikabrott m.m. bör kommittén söka utarbeta en permanent reglering som kan flyttas över till

RB.

Kommitténs uppdrag på skatte- och avgiftsområdet bör begränsas till de

mera Övergripande frågorna om integritet o.d. och alltså inte avse mera tekniskt betonade frågor. I den delen kommer chefen för budgetdeparte-

mentet denna dag att föreslå att tilläggsdirektiv utfärdas för utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen med upppift att lägga

fram förslag om enhetliga kontrollbestämmelser. Bland de frågor som denna

utredning kan komma att beröra märks bl.a. den tekniska regleringen av tvångsmedlen enligt bevissäkringslagen. Jag förutsätter att utredningen kommer att ha nära kontakt med den av mig föreslagna kommittén. Leder den skattetekniska utredningen till lagstiftning innan den av mig förordade kommittén avslutat sitt arbete torde kommittén ha att mot bakgrund av sina allmänna överväganden pröva behovet av ändringar i den nämnda kon-

trollagstiftningen.

Utöver vad jag nu har sagt bör kommittén samråda med rättegångsutred-

ningen (Ju 1977:06), integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62) och militäran-

svarskommittén (Ju 1977:09). Under sitt arbete bör kommittén även hålla kontakt med yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10), spionbrottsutredningen (Ju 1977:04) och kommittén (E 1977:03) med uppdrag att se över valutaregleringen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet -

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att se över tvångsmedetlsregleringen vid förundersökning i brottmål m.m.,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för kommittén skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

Del II Ju:9 Skr 1978/79:103 46

9. Skadestånd vid miljöskador

Dir 1978:72

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Gällande regler om ersättning för skada till följd av verksamhet som är farlig för omgivningen är splittrade och delvis oklara.

I skadeståndslagen (1972:207) finns allmänna bestämmelser om ersättning för skada. Dessa bygger på den s.k. culparegeln. Principen är alltså att

ersättningsskyldighet föreligger endast om skadan har vållats uppsåtligen

eller av vårdslöshet. Arbetsgivare svarar för arbetstagares vållande.

För åtskilliga verksamheter som medför särskilda skaderisker för omgivningen har dock utbildats strängare ersättningsregler. Utmärkande för dessa

är att skadeståndsansvar kan inträda oberoende av vårdslöshet. Man brukar säga att ansvaret är strikt. Det strikta ansvaret utvecklades till en början av domstolarna utan stöd av skriven lag. Numera finns i åtskilliga lagar, särskilt

från senare tid, uttryckliga bestämmelser om strikt ansvar vid verksamhet som kan vara farlig för omgivningen. Av mera allmän räckvidd är reglerna i

miljöskyddslagen (1969:387). Betydelse har också reglerna i 3 kap. jordabalken om rättsförhålltanden mellan grannar. Bestämmelser om strikt ansvar finns även i flera lagar som är inriktade direkt på speciella verksamheter, t.ex. i atomansvarighetslagen (1968:45) och lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Miljöskyddslagen syftar till att skydda den yttre miljön mot vattenförorening, luftförorening, buller, skakning och andra störningar, s.k. immissioner.

Lagen går ut på att störningar skall förebyggas så långt som möjligt. I vidsträckt omfattning gäller skyldighet att söka tillstånd. Den som utövar

eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet för vilken koncessionsplikt inte råder kan ansöka om tillstånd till verksamheten och därvid få fastslaget under vilka villkor denna får bedrivas. Lagen ses f.n. över av miljöskyddsutred-

ningen (Jo 1976:06). Arbetet är inriktat på att förbättra samhällets möjligheter

att kontrollera och ingripa mot miljöfarlig verksamhet.

Enligt miljöskyddslagen skall den som orsakar olägenhet genom miljö-

farlig verksamhet utge ersättning härför. Skadeståndsansvaret är i princip

strikt. Har olägenheten inte orsakats genom försummelse, utgår emellertid ersättning endast om olägenheten är av någon betydelse och bara i den mån den inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden (30 §). Vid andra immissioner än vattenförorening krävs att störningen inte är helt tillfällig för att lagen skall vara tillämplig (1 §). Talan om ersättning förs vid fastighetsdomstol.

Miljöskyddslagens skadeståndsregler är i viss mån oklara. Sålunda anses

lagen ge otillräcklig ledning när det gäller att avgöra vem som är skadeståndsansvarig. Osäkerheten är särskilt påtaglig i fall där skada har orsakats av en entreprenör som har anlitats för att utföra ett mer eller mindre

långvarigt arbete på en fastighet. Delade meningar råder i vad mån

entreprenören, ensam eller tillsammans med fastighetsägaren, kan göras ansvarig enligt miljöskyddslagen. Det är vidare osäkert vilka slag av skador som är ersättningsgilla enligt miljöskyddslagen. Bl.a. är det inte klart i vilken

utsträckning ersättning kan utgå för s.k. ren förmögenhetsskada, dvs. ersättning för ekonomisk förlust till någon som inte har råkat ut för person-

47 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:9

eller sakskada. Jag kan i detta sammanhang hänvisa till den diskussion om miljöskyddslagens skadeståndsregler som refereras i Nordisk försäkringstid-

skrift 1973 s. 104 ff.

I 3 kap. jordabalken finns bestämmelser om skadeståndsansvar som delvis har samma tillämpningsområde som miljöskyddslagens. Enligt 3 § i detta kapitel skall nämligen den som utför grävning eller liknande arbete ersätta skada som uppkommer på angränsande mark till följd av att han eller någon

som han anlitat har underlåtit att vidta erforderlig skyddsåtgärd eller i annat

hänseende brustit i omsorg vid arbetets utförande. Skadestånd enligt denna bestämmelse förutsätter således vårdslöshet. Är emellertid arbetet särskilt

ingripande eller medför det av annan anledning särskild risk för omgiv-

ningen, skall enligt 4 § ersättning utgå även om försumlighet inte förehig-

ger.

Skadeståndsansvaret enligt 3 kap. jordabalken ligger i princip hos ägaren till

den mark på vilken arbetet utförs. Denne svarar även för självständiga

medhjälpare. Den skadelidande kan däremot inte med stöd av jordabalkens bestämmelser rikta anspråk mot någon som har anlitats av fastighetsägaren, exempelvis en byggnadsentreprenör. För tillämpning av jordabalkens

skadeståndsregler krävs att fråga är om skada på ”angränsande mark”, varmed avses såväl själva marken som byggnad eller annan anläggning på denna. Talan om ersättning förs vid allmän domstol.

De nu berörda bestämmelserna i jordabalken gäller alltså grävning och

liknande arbete. Dit torde kunna hänföras sprängning åtminstone om

skadorna är av samma art som de som kan uppkomma vid grävning, exempelvis ras och sättningar. Sprängningsskador av annat slag, t.ex. skada på grund av kringflygande föremål, torde enligt förarbetena (prop. 1970:20 del

Bls. 114) inte omfattas av balken. En viss osäkerhet synes dock föreligga på

denna punkt (se Nordisk försäkringstidskrift 1973 s. 111 f och 119). Jordabalkens regler kan i varje fall inte åberopas till stöd för talan om ersättning mot en entreprenör som har utfört sprängning inom fastigheten.

Det är även omtvistat om miljöskyddslagen är tillämplig vid alla typer av

sprängningsskador. Och som framgår av vad jag tidigare har sagt är det osäkert i vad mån en entreprenör som utför sprängningsarbeten kan göras ansvarig enligt lagen.

Ett strikt ansvar för vissa sprängningsskador har fastlagts i rättspraxis. I ett rättsfall från 1966 (NJA 1966 s. 248) har sålunda högsta domstolen med stöd av oskrivna grundsatser om strikt ansvar på grund av farlig verksamhet bifallit skadeståndstalan mot en entreprenör som hade utfört sprängningar för tunnelbanebygge i Stockholm. Målet gällde skada som hade orsakats på en fastighet genom kringflygande sprängsten. Även fastighetsägaren ålades — på grannelagsrättslig grund — ansvar oberoende av vårdslöshet. Målet avgjordes före tillkomsten av miljöskyddslagen och nya jordabalken.

I fråga om ersättning för skada på omgivningen är rättsläget således i vissa

avseenden oklart. Detta gäller särskilt vid sprängningsskador, där tydligen

såväl miljöskyddslagens och jordabalkens bestämmelser som oskrivna regler

om strikt ansvar kan aktualiseras. Det kan vara svårt att avgöra hur dessa

regelkomplex förhåller sig till varandra och vilket av dem som skall tillämpas i enskilda skadefall. Därtill kommer de oklarheter som jag tidigare har nämnt samt den omständigheten att olika forumbestämmelser gäller beroende på om skadeståndstalan grundas på miljöskyddslagen eller andra skadestånds-

regler. Enligt min mening är den ordning som f.n. råder inte tillfredsstäl-

lande.

Del H Ju:9 Skr 1978/79:103 48

Att rättsläget är oklart när det gäller sprängningsskador har också uppmärksammats av riksdagen. Med anledning av en motion rörande försäkringsplikt vid sprängning, som jag strax återkommer till, förklarade lagutskottet att frågan om skadeståndsansvar vid sprängningsarbeten borde

bli föremål för utredning i lämpligt sammanhang. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning (LU 1976/77:3, rskr 1976/77:13). Också enligt min

mening bör en sådan utredning komma till stånd. Utredningen bör emellertid

omfatta inte bara skadeståndsansvaret vid sprängningsskador utan vidgas till

en mera allmän översyn av de skadeståndsregler som gäller enligt miljöskyddslagen, 3 kap. jordabalken och oskrivna grundsatser om strikt ansvar på förevarande område. Syftet bör i första hand vara att åstadkomma en klarare och mera samlad reglering än den nuvarande. Sakliga ändringar bör kunna

föreslås i den mån detta krävs för att regleringen skall bli ändamålsenlig. Efter

samråd med chefen för jordbruksdepartementet, som inom regeringen handlägger frågor om miljöskydd, föreslår jag att en särskild utredare nu

tillkallas för detta arbete.

Utredaren bör undersöka i vad mån de aktuella skadeståndsreglerna lämpligen bör sammanföras i en lag. En möjlighet kan i så fall vara att låta bestämmelserna få sin plats i miljöskyddslagen, som har en mera allmän räckvidd än bestämmelserna i 3 kap. jordabalken. Ett annat alternativ är att skadeståndsreglerna bryts ut ur miljöskyddsiagen och jordabalken och förs samman till en särskild lag. Utredaren bör vidare överväga i vad mån hittills

oskrivna skadeståndsrättsliga grundsatser på området bör lagfästas.

Jag skall — delvis i anslutning till de brister som tidigare har påtalats — särskilt peka på ett par punkter där förtydliganden bör övervägas och där Justeringar av rättsläget kan komma i fråga när de olika reglerna skall smältas

samman.

Viktigt är att klargöra i vad mån talan om skadestånd kan riktas mot annan än ägare eller användare av den mark, byggnad eller anläggning från vilken störningen utgår. Jag tänker då främst på entreprenörer och andra som mera

tillfälligt på en fastighet utför självständigt arbete som orsakar störningar i

omgivningen. Härvid kan behöva anges hur ansvaret skall fördelas mellan

den som har anlitat en självständig företagare och denne företagare (jfr SOU

1975:103). Också möjligheten att ålägga solidariskt ansvar när flera verksamheter har medverkat till miljöskador och frågan om ansvarsfördelningen i sådana fall kan behöva utredas.

Vidare bör intresse ägnas spörsmålet om vilken skada som över huvud taget är ersättningsgill. Det bör bl.a. göras klart i vad mån annan skada än

sådan som rör fast egendom skall ersättas. Nära samband härmed har frågan

om vem som är sakägare eller, med andra ord, vem som skall ha rätt att kräva

skadestånd.

Enligt miljöskyddslagen är skadeståndsansvaret i princip strikt, medan det

enligt huvudregeln i 3 kap. 3 § jordabalken förutsätter vårdslöshet. Vid en enhetlig reglering förefaller det naturligt att som huvudregel föreskriva strikt

ansvar. Liksom f.n. bör dock undantag gälla. Härvid bör utredaren undersöka om den teknik att begränsa det strikta ansvaret som begagnas i miljöskyddslagen är lämplig, exempelvis när det är fråga om sprängningsskador. |

Med hänsyn till de speciella förhållanden som kan råda beträffande miljöskador finns anledning för utredaren att undersöka om det krav på

bevisning om samband mellan skada och skadegörande handling som normalt gäller inom skadeståndsrätten bör tillämpas fullt ut i fråga om

samtliga miljöskador. Utredaren bör vidare pröva om särskilda preskriptions-

49 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:9

regler bör gälla för vissa typer av miljöskador.

Forumfrågan kräver särskilda överväganden. Det får ankomma på utre-

daren att föreslå den lösning han finner lämpligast. Utan tvivel är det en fördel om en enhetlig lösning kan uppnås. Kommer utredaren emellertid

fram till att vissa typer av skador bör prövas av fastighetsdomstol och andra av allmän underrätt, får närmare undersökas om de olägenheter som ger sig till känna när målen fördelas mellan olika typer av domstolar kan avhjälpas genom särskilda regler om förening av mål. Sådana regler kan få särskild betydelse i fall då alternativa grunder åberopas för en talan och skilda domstolar enligt huvudregeln är behöriga att pröva dessa grunder. En gemensam handläggning kan också tänkas vara praktiskt motiverad när de olika typer av skador som målen rör har orsakats av samma för omgivningen riskabla verksamhet.

Som jag tidigare har sagt finns särskilda bestämmelser om strikt skade-

ståndsansvar i vissa lagar som är direkt inriktade på speciella verksamheter, t.ex. i atomansvarighetslagen och lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Dessa bestämmelser bör i princip inte omfattas av utredningsuppdraget. Utredaren bör dock uppmärksamma vilka konsekvenser de allmänna

regler som han föreslår kan få på dessa och liknande områden som är eller inom en nära framtid kan komma att bli föremål för särskild reglering. När det exempelvis gäller oljeskador är att märka att frågorna om ersättningsgill

skada, sakägare och beviskrav i allt väsentligt har lämnats oreglerade i lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss, på samma sätt som i den konvention

som lagen bygger på. Utredarens förslag i dessa frågor kan därför, om inte

annat föreskrivs, väntas få betydelse också för oljeskadorna.

Riksdagen har med anledning av den motion som jag tidigare har nämnt också tagit upp frågan om försäkringsplikt vid sprängningsarbeten och begärt

utredning på den punkten (LU 1976/77:3, rskr 1976/77:13). Denna fråga bör

prövas av utredaren. Denne bör överväga inte bara om det behövs ett obligatoriskt försäkringsskydd vid sprängningsskador utan också om behovet av bestämmelser om försäkring som komplement till skadeståndsreglerna är särskilt framträdande vid någon annan typ av skada.

För det fall att ett försäkringsobligatorium skulle förordas är det en

grundläggande fråga vem som skall åläggas försäkringsplikt och vad försäkringen skall omfatta. Det naturliga är att försäkringsplikten kopplas till skadeståndsreglerna. Den som enligt dessa är ersättningsskyldig för skada skulle i så fall vara skyldig att täcka sitt ansvar genom försäkring. Det ankommer på utredaren att pröva vilka modifikationer i denna princip som kan behöva göras, bl.a. med hänsyn till de fall då flera kan göras ansvariga för samma skada, exempelvis både fastighetsägare och entreprenör. Vidare får undersökas hur man från samhällets sida bör kontrollera försäkringsplikten och vilka påföljder som bör föreskrivas för den händelse försäkringsplikten

inte fullgörs. En möjlighet kan vara att göra innehavet av försäkring till en förutsättning för tillstånd till den aktuella riskabla verksamheten. I fråga om

exempelvis sprängning inom stadsplanerat område krävs enligt allmänna

ordningsstadgan (1956:617) tillstånd av polismyndighet. Enligt byggnadsstadgan (1959:612) behövs i vissa fall byggnadslov för bl.a. schaktning, vartill

sprängning räknas. Utredaren bör pröva i vad mån kontrollen av försäkrings-

innehav lämpligen kan ske i samband med tillståndsgivning av detta slag.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med miljöskyddsutredningen. Utredaren bör vidare beakta rättsutvecklingen på området i de andra

nordiska länderna.

4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II Ju:10 Skr 1978/79:103 in ee

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemvyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om skadestånd vid miljöskador,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag au regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

10. Översyn av brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Dir 1978:73

Beslut vid regeringssammanträde 1978-07-20

Statsrådet Wirtén, anför.

Under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet framfördes i skilda sammanhang önskemål om ett centralt och samordnande organ på kriminalpolitikens område. Vid 1972 års riksdag uttalade sålunda justitieutskottet (JuU 1972:24) att det kunde finnas skäl att överväga inrättandet av ett centralt organ för att få ett mera samlat grepp på det kriminalpolitiska utvecklings-

arbetet. Ett centralt råd borde enligt utskottet ha den övergripande uppgiften

att samordna, planera och prioritera reformverksamheten och fungera som ett komplement till utredningar eller kommittéer av traditionellt slag.

I januari 1973 tillkallade min företrädare en sakkunnig för att lägga fram förslag till uppgifter för och organisation av ett centralt råd för samordning av samhällets insatser mot brott. Utredningen avlämnade i april 1973 betänkandet (Ds Ju 1973:6) Det brottsförebyggande rådet. Utredningen föreslog att

ett centralt råd för förebyggande av brott skulle inrättas. Råder skulle enligt förslaget bli en fristående myndighet direkt under Kungl. Maj:t. Av

budgetskäl ansågs det inte möjligt att ge rådet denna ställning förrän den 1 juli 1974. Med hänsyn till det angelägna i att rådets arbete snarast kom igång

föreslog utredningen att en kommitté skulle tillsättas redan den 1 juli 1973

med i huvudsak samma personsammansättning och arbetsuppgifter som det kommande rådet. Genom beslut den 29 juni 1973 bemyndigades dåvarande chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst 16 sakkunniga med de

uppgifter som utredningen om ett brottsförebyggande råd hade föreslagit för

rådet och med uppdrag att utarbeta instruktion för detta råd. Med stöd av bemyndigandet tillkallades de sakkunniga, som antog namnet Brottsförebyg-

gande rådet.

I 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1 bil. 4)togs på grundval av dels det nyss nämnda betänkandet, dels betänkandet Kriminologisk forskning (SOU 1973:35) frågan om inrättandet av ett brottsförebyggande råd upp till behandling. I propositionen föreslogs att ett sådant råd skulle inrättas fr.o.m.

den 1 juli 1974.

Riksdagen godkände förslaget.

51Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:10

BRÅ är fr.o.m. den 1 juli 1974 en statlig myndighet under justitiedepar-

tementet. Enligt sin instruktion (SFS 1974:400, omtryckt 1978:8) skall rådet

främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten och verka för att samhällets och enskildas insatser mot brott samordnas. Därvid skall rådet bl.a.

följa och analysera brottsutvecklingen samt göra prognoser om denna, följa, stödja och initiera forsknings- och utvecklingsarbete rörande krimi-

nalitetens orsaker och hur den skall förebyggas samt utvärdera och sprida resultaten av sådant arbete,

verka för samordning av forsknings- och utvecklingsarbete på det kriminalpolitiska området.

genom utredningar och initiativ medverka i det kriminalpolitiska arbe-

tet.

BRÅ leds av en styrelse med minst 16 ledamöter som utses av regeringen

och som innefattar en bred representation av viktiga samhällsfunktioner.

Styrelsen har f.n. 17 ledamöter. Bland dessa återfinns bl.a. företrädare för de fem största partierna i riksdagen, statssekreterarna i justitie-, socialoch utbildningsdepartementen, företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna, landstings- och kommun förbunden, försäkringsbranschen och den kriminologiska forskningen. Styrelsen bestämmer rådets inriktning i stora och

principiella frågor. Ett verkställande utskott och rådets kansli har ansvaret för

den löpande verksamheten. I utskottet ingår rådets ordförande och kanslichefen samt fyra ledamöter av styrelsen.

Rådet biträds av en expertgrupp och i vetenskapliga frågor av en vetenskaplig grupp. Till rådet är även knuten en stor krets av kontaktmän

som har utökats fortlöpande.

Rådets kansli, som förestås av en kanslichef består av en utredningsenhet och en utvecklingsenhet. Ett antal arbetsgrupper svarar för en stor del av rådets utredande verksamhet. Ledamöter i arbetsgrupperna är främst företrädare för myndigheter och organisationer som berörs av den fråga som är aktuell.

Arbetsgrupperna har betydande möjligheter att arbeta självständigt inom ramen för de direktiv som styrelsen har fastställt. De behandlar olika frågor av särskild betydelse inom rådets verksamhetsområde. De rapporter som arbetsgrupperna lägger fram behandlas i rådets kansli. Därefter beslutar styrelsen eller verkställande utskottet vilka åtgärder rådet skall vidta i anledning av rapporterna. Tjänstemännen vid utredningsenheten är sekreterare i några av arbetsgrupperna. I flera av grupperna har sekreterare hämtats från andra myndigheter.

Inom den kommitté som föregick BRÅ tillsattes nio arbetsgrupper. En arbetsgrupp skulle verka för att åtgärder vidtogs framför allt från samhällets

och företagens sida för att hindra uppkomsten av brottstillfällen och i övrigt

försvåra möjligheterna att begå brott (brottskyddssgruppen). En arbetsgrupp

skulle ägna sig åt frågor om kriminalitetsprognoser. En arbetsgrupp skulle

verka för en samordning av det externa och interna informationsarbetet inom '

rättsväsendets område. Verkställande utskottet har den 17 februari 1978

beslutat om en översyn av informationsverksamheten enligt särskilda direktiv. För narkotikafrågor fanns en särskild arbetsgrupp med uppgift att följa utvecklingen inom och utom landet på området. En arbetsgrupp hade till uppgift att verka för samarbete mellan socialvård, skola och polis och en

arbetsgrupp skulle ägna sig åt frågor angående brottsförebyggande verksamhet bland barn och ungdom i skolåldern. En arbetsgrupp hade till uppgift

Del II Ju:10 Skr 1978/79:103 52

att verka för att åtgärder vidtogs i syfte att underlätta anpassningen i

samhället av personer som avtjänade frihetsberövande påföljder. Skolunder-

visningen i lag och rätt skulle följas och främjas av en arbetsgrupp. Slutligen ålåg det en arbetsgrupp att överväga hur uppgiften att verka för att lagstiftningen håller jämna steg med samhällsutvecklingen skulle lösas. Dessa arbetsgrupper fortsatte sitt arbete inom BRÅ efter den 1 juli 1974. Den sist nämnda arbetsgruppen erhöll därvid namnet den kriminalpolitiska arbetsgruppen och fick i uppdrag att biträda rådet i behandlingen av sådana frågor som är av grundläggande betydelse för rådets medverkan i det

kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. I anslagsframställningen för budgetåret

1978/79 redogjorde BRÅ närmare för en inom BRÅ gjord översyn av arbetet inom utredningsenheten. Som ett led i översynen har vissa arbetsgrupper planenligt avslutat sitt arbete och nya har påbörjat sin verksamhet. En ny arbetsgrupp för barn- och ungdomsfrågor har t.ex. inrättats. Analys och prognosgruppen samt narkotikagruppen har överförts till utvecklingsenheten medan informationsgruppen har knutits centralt till rådets kansli.

Den 8 december 1977 beslöt regeringen på min föredragning att uppdra åt BRÅ att föranstalta om en översyn av lagstiftningen mot den organiserade brottsligheten och den ekonomiska kriminaliteten. Uppdraget har inneburit att inom utredningsenheten har inrättats en styrgrupp och tre arbetsgrup-

per.

Utvecklingsenheten skall samordna och ta initiativ till forskning inom

rådets verksamhetsområde. Den skall också utvärdera resultaten av sådan forskning. En uppgift är att omsätta forskningsresultat i förslag till åtgärder

eller behandlingsprogram. Enheten skall sedan undersöka verkan av sådana åtgärder och program. Enheten medverkar vidare i arbetet på att analysera brottsutvecklingen och förbättra den statistiska informationen om brott. Rådet delar en gång om året ut anslag till utomstående forskare och till myndigheter inom justitiedepartementets verksamhetsområde (inomverksforskning). Ärendena bereds inom utvecklingsenheten. Den vetenskapliga gruppen yttrar sig också om ansökningarna. En viktig uppgift för BRÅ är att sprida information om forskningsresultat av kriminalpolitisk betydelse. För att underlätta samarbete med universitetsforskarna finns det vid varje universitet en kontaktman som kan förmedla upplysningar.

Vid rådet drivs flera utvecklingsprojekt. Det t.v. mest omfattande är projektet frivårdsförstärkning — Sundsvallsförsöket — som har beslutats av

riksdagen år 1970. Det innebär att man har förstärkt resurserna väsentligt

inom ett frivårdsdistrikt (Sundsvall) och att man följer upp denna satsning

genom en vetenskaplig undersökning. Effekten av försöket, framför allt för klienterna, står i blickpunkten för den vetenskapliga uppföljningen. Slutrapporten om försökverksamheten väntas föreligga vid årsskiftet 1978/79. BRÅ har under åren bedrivit en omfattande informationsverksamhet. Information om BRÅ:s löpande arbete lämnas i en periodisk tidskrift med

namnet BRÅ-apropå. Tidningen utkommer med fyra nummer per år.

Upplagan är f.n. 10.000 exemplar. Resultatet av BRÅ:s forsknings- och

utredningsarbete presenteras i en svensk och en engelsk rapportserie. BRÅ ger också ut en promemorieserie. Den är avsedd för utredningsoch utvecklingsrapporter av mer begränsat allmänt intresse. BRÅ bedriver dessutom informationsverksamhet genom utställningar, konferenser och

broschyrer i skilda ämnen. BRÅ stödjer genom rådgivning samt bidrag

informationsprojekt som tillkommer på t.ex. organisationers eget initiativ.

Slutligen har BRÅ en omfattande verksamhet för att planera och ta emot

un [a Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:10

utländska och svenska studiebesök.

Mot bakgrund av vissa antaganden-om samhälls- och kriminalitetsutvecklingen anges Ii BRÅ:s anslagsframställning för budgetåret 1978/79 fem huvudmål inom vilka BRÅ:s utvecklingsenhet bör vara verksam. Sålunda bör sambandet mellan kriminalitet och samhällsförändringar uppmärksam-

mas. Kriminalitet bland unga och åtgärder mot denna form av brottslighet är ett andra huvudområde. Ett tredje komplex av uppgifter med ett inbördes

sammanhang är polisforskning, analyser av brottssituationer, lokal miljö och

den geografiska fördelningen av brottsbekämpande åtgärder. Analyser av återfallsstatistik och nya former av övervakning för frivårdsklientel är ett fjärde huvudområde. Det femte huvudområdet är narkotika och brottslighet, dvs. sambandet mellan narkotikamissbruk och kriminalitet. Såsom ett sjätte

område har tillkommit den organiserade och den ekonomiska brottslighe-

ten. Erfarenheterna av utredningsverksamheten har enligt den inom BRÅ

gjorda översynen visat på behov av en förändring av denna. Därvid har följande ändringar bedömts vara i första hand påkallade. Ett mer problem-

orienterat arbete på områden med direkt brottsförebyggande mål i blick-

punkten bör eftersträvas. Detta arbete bör förankras i huvudsak i mindre referensgrupper i stället för som hittills i större arbetsgrupper. En samverkan mellan rådets utrednings- och utvecklingsenhet i bl.a. det problemorienterade arbetet behövs. Slutligen krävs ett ökat och fördjupat samarbete mellan informationssekretariatet och rådets övriga enheter. Rådet har också funnit det vara nödvändigt att se mera restriktivt på arbetet med försöksverksamheter. Dessa har visat sig kunna ta i anspråk alltför stor del av rådets resurser. I princip anser sig rådet därför inte böra i fortsättningen driva försöksverksamhet i egen regi. Detta innebär inte att rådet ej kan medverka i försök som

drivs av andra organ. Översynen har också medfört att inom kansliet har inrättats en grupp för beredning av frågor angående samordning och inriktning av rådets brottsförebyggande arbete. Uppgifterna för de till

utredningsenheten knutna arbetsgrupperna sägs kunna indelas i tre block, nämligen sociala åtgärder, rättsväsendet samt brottsskydd. De tre blocken omfattar alla typer av kriminalitet, både den traditionella och den moderna, organiserade brottsligheten.

För egen del måste jag till en början konstatera att brottsutvecklingen fortsätter att inge allvarlig oro. De förhoppningar som kan ha funnits om att det med stigande välstånd för alla skall följa en minskad kriminalitet har inte infriats. De prognoser som görs i dag visar på en fortsatt ökning av brottsligheten som det mest sannolika. Det är en viktig uppgift för samhället att vända denna utveckling. Det räcker här inte med kriminalpolitiska åtgärder i inskränkt mening och ökade resurser till de rättsvårdande myndigheterna. Det har sålunda efter hand blivit allt mera uppenbart att ett framgångsrikt arbete på detta område också måste bygga på sådana insatser eller åtgärder som faller under beteckningen brottsförebyggande verksamhet i begreppets mest vidsträckta mening. Reformverksamhet inom exempelvis familje- och bostadspolitiken, utbildningsväsendet, arbetslivet, fritidsverksamheten samt social- och hälsovården spelar härvid en framträdande roll.

Det är inte minst mot denna bakgrund naturligt att behovet av ett särskilt

organ med uppgift att främja brottsförebyggande insater inom olika områden av samhällsverksamheten och verka för att samhällets och enskildas insatser mot brott samordnas efter hand har framstått som allt mera angeläget. BRÅ:s

tillkomst var sålunda resultatet av en mera övergripande syn på brottslighe-

Del II Ju:10 Skr 1978/79:103 54

tens orsaker och sättet att bekämpa dem. Den nydaning som det här är fråga om har givetvis väckt både förhoppningar och stort intresse. Även internationellt har rådet och dess verksamhet tilldragit sig en betydande uppmärksamhet.

BRÅ har nu varit verksamt i fyra år. Under denna tid har rådet gjort många

viktiga insatser bl.a. i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet. BRÅ har av trycket utgett 17 s.k. BRÅ-rapporter, nio promemorior och tre rapporter i

BRÅ:s internationella serie. Flera av dessa rapporter har stort allmänt

intresse. Det gäller bl.a. rapporten (1977:7) Nywu straffsystem, som under senare tid aktiverat den kriminalpolitiska debatten, och utvecklingsenhetens årliga rapport om brottsutvecklingen. BRÅ:s rapport från en forskarkonferens om allmänprevention (General Deterrence Report No 2) har blivit internationellt uppmärksammad.

Det är enligt min mening klart att det behövs ett särskilt organ som har till

uppgift att samordna samhällets insatser mot brott. Olika organisatoriska

lösningar kan här komma i fråga. En rad alternativ diskuterades också innan

regering och riksdag stannade för att inrätta BRÅ. Rådet har nu anmiält att erfarenheterna av de gångna åren ger anledning till förändring i den hittillsvarande verksamheten. Även jag anser att det är lämpligt att BRÅ:s organisation och verksamhet ses över. Jag förordar att en kommitté tillkallas för denna uppgift.

Utredningsarbetet bör inledas med en kartläggning och analys av BRÅ:s hittillsvarande verksamhet. Kommittén bör därvid bilda sig en uppfattning om hur BRÅ har förmått uppfylla de förväntningar som ställdes på rådet vid

dess tillkomst och om BRÅ:s betydelse för det brottsförebyggande arbetet i stort här i landet. Analysen bör avse såväl formerna för verksamheten som

inriktningen och resultaten av den. Av intresse i sammanhanget är i vad mån resultaten av verksamheten kan anses ha effektivt förts ut i praktiken och nått avsedda målgrupper samt hur de olika projekten har följts upp från BRÅ:s sida.

Mot bakgrund av de resultat som erhålls genom kartläggningen bör

kommittén lägga fram förslag till BRÅ:s framtida ställning, organisation och

verksamhet inom det brottsförebyggande arbetet. Det är enligt min mening

inte erforderligt att utfärda några närmare anvisningar för kommitténs arbete.

Jag vill dock peka på att den brottsförebyggande verksamheten inom BRÅ bör bedrivas på ett sådant sätt att den fortlöpande kan anpassas till de nya krav som ställs på den genom de ständiga och snabba förändringarna i samhället och av kriminaliteten. Det är angeläget att organisationen är skickad både för sådana insatser som kan beräknas ge resultat först i ett längre perspektiv och

för punktinsatser i frågor med särskild aktualitet där snabba resultat kan

förväntas. Härvid får den konkreta inriktningen av arbetet inte komma i

bakgrunden. Vad som har sagts nu innebär bl.a. att krav måste ställas på en rörlig organisation med breda kontaktytor som utan tyngande administrativa hinder kan förändras till sin inriktning och i formerna för sin verksamhet för att på bästa sätt fullgöra de uppgifter som framstår som mest angelägna.

Kommittén bör bedriva sitt arbete med utgångspunkt i att verksamheten inom BRÅ skall fortgå inom nuvarande kostnadsram.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att göra en

översyn av BRÅ,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

in in Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:11

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. vt -

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att Kostnaderna för kommittén skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

11. Översyn av förvaltningslagen m.m.

Dir 1978:85

Beslut vid regeringssammanträde 1978-09-28

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

När förvaltningslagen (1971:290) utfärdades år 1971 skedde det efter nästan trettio års förberedelser. Tanken var länge att man skulle försöka åstad-

komma en mycket utförlig förfarandelag, som skulle vara gemensam för

förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. För förvaltningens del skulle en sådan lag utgöra en motsvarighet till rättegångsbalken. Man stannade emellertid till sist för lösningen att ha en förfarandelag för förvaltningsmyndigheterna, förvaltningslagen, och en utförligare särskild förfarandelag för flertalet förvaltningsdomstolar, förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Förvaltningslagen är kortfattad och överskådlig. I sammanlagt tjugo

paragrafer slår den fast vissa grundläggande regler för förfarandet i ärenden

hos förvaltningsmyndigheterna. Det har sagts att den anger en minimistandard för handläggning av förvaltningsärenden.

Lagen gäller för både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. För de kommunala myndigheternas del görs dock det viktiga undantaget att lagen inte gäller, om ärendet avgörs genom beslut som överklagas genom kommunalbesvär eller besvär hos kommunal besvärsnämnd. Också inom den statliga sektorn undantas vissa ärenden. Förvaltningstlagens tillämpning begränsas vidare genom att avvikande bestämmelser, som förekommer i lag

eller i författning som har beslutats av regeringen eller riksdagen, gäller

framför det som är föreskrivet i förvaltningslagen.

Under åren 1972-1974 behandlade riksdagen vid flera tillfällen motioner om ytterligare åtgärder för att förstärka den enskildes rättssäkerhet inom förvaltningen. I motionerna framfördes bl.a. förslag om en rättslig reglering

av olika förvaltningsrättsliga frågor som inte är behandlade i förvaltningsla-

gen. Efter hemställan av konstitutionsutskottet (KU 1972:39, 1973:9 och 1974:62) avslog riksdagen motionerna. Skälet var att något särskilt initiativ

från riksdagens sida inte ansågs behövligt med hänsyn till pågående reformarbete på olika områden. I sammanhanget anfördes också att förvalt-

ningslagen inte hade varit i kraft så länge att man hade den överblick över dess effekt som behövdes.

Även vid 1975/76 års riksmöte väcktes motioner om åtgärder för att stärka

de enskildas rättsskydd inom förvaltningen och förbättra statsförvaltningens

service åt allmänheten. Konstitutionsutskottet behandlade dessa motioner

Del II Ju:11 Skr 1978/79:103 56

först under hösten 1976 (KU 1976/77:15). Under mellantiden hade den

dåvarande regeringen i augusti 1976 tillsatt en arbetsgrupp (Kn 1976:1) för en översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan. Bland arbetsgruppens uppgifter ingick att göra en utvärdering av de bestämmelser i förvaltningslagen som är av särskilt intresse från den enskildes synpunkt. Utskottet framhöll att arbetsgruppens tillkomst var ett initiativ i rätt riktning. Beträffande de i motionerna berörda frågorna konstaterade utskottet att

rättssäkerheten i svensk förvaltning i och för sig uppfyllde högt ställda krav

men att regelsystemet hade byggts ut i snabb takt vilket försvårat allmänhetens möjligheter till insyn och överblick. Enligt utskottets mening var det

angeläget att nu fullfölja beslutade reformer genom att angripa sådana

rättssäkerhetsfrågor som direkt knöt an till den statliga förvaltningen. Särskilt angeläget var det enligt utskottets mening att förvaltningslagen, som hade

varit i kraft i fem år, blev föremål för översyn. Riksdagen godkände dessa

uttalanden.

I december 1976 ersatte den nuvarande regeringen arbetsgruppen för

översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan med en parlamentarisk kommitté, som antog benämningen byråkratiutredningen

(Kn 1977:7). 1 direktiven för kommittén anförde chefen för kommundepartementet bl.a. att det är angeläget att åtgärder vidtas för att underlätta

medborgarnas kontakter med myndigheterna och över huvud taget minska byråkratin i samhället. Han anslöt sig till de riktlinjer som hade dragits upp i

direktiven för den tidigare arbetsgruppen. Beträffande förvaltningslagen

underströks betydelsen av att man i utredningsarbetet beaktar synpunkter

som gäller de enskildas rättssäkerhet inom förvaltningen. På detta område

skulle den nya kommittén ha befogenhet att utarbeta förslag till partielia reformer. Det skulle däremot inte vara en uppgift för kommittén att gå närmare in på lagstiftningsfrågor av större räckvidd. Kommittén borde ta upp frågan om förvaltningslagen med förtur och i första hand redovisa en allmän bedömning av reformbehovet.

I februari 1976 tillställde riksdagens revisorer regeringen en skrivelse och en därtill fogad promemoria om effekterna av förvaltningslagen. Sedan

regeringen hade tagit ställning till vissa förslag som hade lagts fram i skrivelsen, överlämnades skrivelsen i övriga delar till byråkratiutredningen. I maj 1978 har byråkratiutredningen i skrivelse till chefen för komundepartementet redovisat sin syn på inriktningen och uppläggningen av en översyn av förvaltningslagen. Enligt kommitténs uppfattning bör en översyn av förvaltningslagen inte från början inriktas på en helt ny lag av större omfattning och räckvidd. Det är visserligen sannolikt att slutresultatet kan bli detta, men översynen bör enligt kommitténs mening ta sikte på partiella reformer. Därigenom säkerställer man bättre att arbetet inom rimlig tid avsätter resultat av praktisk betydelse för medborgarna. Enligt kommitténs mening bör man

eftersträva att med förvaltningslagens hjälp åstadkomma inte bara ökad

rättssäkerhet i trängre mening utan också bättre kontakter med medborgarna och bättre service. Man bör också verka för ökad begriplighet, kortare

handläggningstider och enklare förfaranden.

Utöver vissa överväganden om ändringar av detaljkaraktär anvisar byråkratiutredningen två skilda handlingslinjer för eu reformarbete beträffande förvaltningslagen. Den ena linjen innebär en utveckling och skärpning av lagens nuvarande regler, den andra en utbyggnad av förvaltningslagen

med bestämmelser i nu oreglerade ämnen. Enligt kommitténs uppfattning bör man arbeta efter båda dessa linjer. Bland nuvarande regler som skulle

in —J Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:11

kunna utvecklas vidare pekar kommittén bl.a. på dem om jäv, remisser, kommunicering, besviärsrätt och dokumeritation av muntliga uppgifter. En utbyggnad av förvaltningslagen skulle kunna ske med bl.a. nya bestämmelser om rättelse av beslut. Regler i syfte att förkorta handläggningstiderna finner kommittén också angelägna. Vidare anser kommittén att man bör överväga att föra över åtminstone vissa av de allmänna föreskrifterna i

servicecirkuläret (1972:406) till statsmyndigheterna till förvaltningslagen. I en

inom kommittén upprättad promemoria, som innehåller en närmare redo-

visning för övervägandena inom kommittén och som fogats som en bilaga till

dess skrivelse, anges mera fullständigt och utförligt på vilka punkter en

utveckling av de nuvarande bestuimmelserna i förvaltningslagen kan vara

motiverad och vilka nya ämnen som det kan vara värdefullt att få reglerade i

förvaltningslagen. I promemorian anges också möjliga detaljreformer.

Byråkratiutredningen har funnit att en översyn av förvaltningslagen enligt

de angivna riktlinjerna skulle falla delvis inom och delvis utom kommitténs

eget uppdrag. Kommittén har därför ansett det mest naturligt att översynen i dess helhet uppdras åt en särskild kommitté och har underställt regeringen

den frågan.

Som jag redan har framhållit utgjorde förvaltningslagen när den tillkom år 1971 resultatet av ett mångårigt utredningsarbete. Den innebar till stor del en

kodifiering av redan tillämpade grundläggande regler för förfarandet hos

förvaltningsmyndigheterna. Målsättningen var att lagen skulle kunna

tillämpas på alla förvaltningsområden och i alla instanser. Åtskilliga förfarandefrågor lämnades därför olösta i lagen. Det förutsattes emellertid att

lagen sedan erfarenheter hade vunnits av tillämpningen skulle kunna byggas ut med ytterligare regler (prop. 1971:30 s. 288).

Förvaltningslagen har nu varit i kraft i drygt sex år. Många betydelsefulla erfarenheter av tillämpningen har därmed vunnits. Vidare har det under årens lopp väckts ett antal motioner i riksdagen med förslag till ändringar eller kompletteringar av regelsystemet. Enligt min mening är tiden nu mogen för översyn av lagen. Den utredning riksdagen har uttalat sig för bör därför nu komma till stånd. Den bör anförtros åt en parlamentariskt sammansatt

kommitté.

Kommittén bör ta upp både sådana frågor som redan nu regleras i förvaltningslagen och sådana som förvaltningstagen f.n. lämnar oreglerade. Den bör sålunda överväga de brister i förvaltningslagen och de uppslag till reformer som byråkratiutredningen har aktualiserat i den tidigare nämnda promemorian. Kommittén bör också överväga några särskilda frågor som jag återkommer till i det följande. Skulle kommittén finna att ytterligare frågor som rör förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i allmänhet bör tas upp i detta sammanhang, bör det stå kommittén fritt att lägga fram förslag i dessa frågor.

Översynen bör bygga på den grund som lades genom den år 1971 beslutade

förvaltningsrättsreformen. Förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna bör således i stort sett regleras genom särskild lagstiftning, som är skild från lagstiftningen om förfarandet hos förvaltningsdomstolarna. Något samman-

förande av förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen till en enda lag bör

inte ske. Innehållet i förvaltningslagen bör fortfarande vara sådant att lagbestämmelserna i princip kan tillämpas på alla förvaltningsområden. Bara undantagsvis bör således avvikelser från lagen kunna komma i fråga.

Vid översynen av förvaltningslagen bör siktet vara inställt på att reglerna om förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna skall vara så enkla och

Del II Ju:3J1 Skr 1978/79:103 58

lättbegripliga som möjligt. De bestämmelser som föreslås bör också syfta till att förbättra myndigheternas service gentemot allmänheten och att även i övrigt underlätta och förbättra kontakterna mellan myndigheterna och allmänheten. Möjligheter tll förkortningar av handläggningstiderna och förenklingar i förfarandet skall tillvaratas. Men samtidigt bör självfallet tillses

att förfarandereglerna får ett sådant innehåll att förutsättningarna för

förvaltningsmyndigheterna att träffa riktiga avgöranden blir de bästa möjliga.

Kommittén bör utarbeta förslag till behövliga författningsbestämmelser.

Allmänna förfaranderegler av grundläggande natur bör därvid få sin plats i

förvaltningslagen. Mera detaljbetonade bestämmelser och över huvud taget föreskrifter som rör den närmare verkställigheten av regler i förvaltningslagen bör däremot inte föras in i lagen utan enligt gängse lagstiftningsteknik tas in i en förordning som kompletterar förvaltningslagen.

På kommittén bör vidare ankomma att överväga den följdlagsuftning som kan bli behövlig. Utanför kommitténs uppdrag bör dock falla att föreslå

sådana avvikelser från de av kommittén föreslagna förfarandebestämmelserna som kan komma att krävas för vissa speciella förvaltningsområdens

del. Detta hindrar givetvis inte att kommittén i förekommande fall pekar på behovet av sådana avvikelser.

För att resultat av praktisk betydelse skall kunna uppnås så snabbt som

möjligt bör kommittén gå fram etappvis och vid varje etapp föreslå de

ändringar och kompletteringar av lagstiftningen om förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna som kommittén på det stadiet finner motiverade. Den

första etappen av utredningsarbetet bör avse sådana frågor som inte kräver

alltför lång tid att analysera och ta ställning till. Finner kommittén under sitt arbete att ändringar inte längre bör göras i den nuvarande förvaltningslagen utan att i stället en ny lag i ämnet bör antas, bör kommittén lägga fram förslag

till en sådan lag. Till de särskilda frågor kommittén bör överväga hör frågan om allmänna

föreskrifter om omröstning i förvaltningsärenden bör införas. I förvaltningslagen finns inga bestämmelser om omröstning i ärenden i vilka flera personer deltar i avgörandet. För de statliga förvaltningsmyndigheternas del finns i allmänhet bestämmelser i ämnet i myndigheternas instruktioner. Dessa bestämmelser är emellertid i de flesta fall ofullständiga. De ger inte i alla situationer svar på frågan vilken mening som skall gälla när flera än två meningar har kommit fram. Det kan befaras att bestämmelserna inte tillämpas på samma sätt av alla myndigheter. För de kommunala förvaltningsmyndigheternas del finns särskilda omröstningsregler i specialförfatt-

ningarna för vissa förvaltningsområden och i kommunallagen (1977:179). Det kan i detta sammanhang anmärkas att för de allmänna förvaltningsdomstolarna föreskrivs i 13 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i hovrätt

gäller i tillämpliga delar. Det är emellertid inte preciserat när 16 resp. 29 kap.

rättegångsbalken skall tillämpas (jfr prop. 1971:30 s. 673 och 700). Trots att det inom förvaltningen mera sällan förekommer att omröstningsreglerna ställs på sin spets är det från rättssäkerhetssynpunkt en brist att

bestämmelserna om omröstning i förvaltningsärenden delvis är oklara och därför i vissa fall kan tillämpas olika. För förvaltningsmyndigheternas del kan

en ändamålsenlig lösning vara att de allmänna bestämmelserna om förfarandet hos dem byggs ut med föreskrifter som ger klart besked om vad som

skall gälla vid omröstning. Det bör ankomma på kommittén att ta upp denna

59Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:11

fråga. I detta sammanhang bör också övervägas om en precisering kan göras för förvaltningsdomstolarnas del av när 16. resp. 29 rättegångsbalken skall tillämpas.

Med anledning av motionsyrkanden om att den s.k. parlamentariska

omröstningsmetoden borde införas inom statliga myndigheter med förtroendemannastyrelser har riksdagen i skrivelse den 13 april 1978 förordat en

prövning av frågan om omröstningsreglernas utformning (KU 1977/78:34, rskr 221). Även denna fråga bör tas upp av kommittén.

Frågan när ett förvaltningsbeslut blir gällande regleras inte heller i

förvaltningslagen. Vissa förvaltningsbeslut blir gällande först när de har vunnit laga kraft. Andra beslut länder däremot till efterrättelse redan tidigare. Beträffande ett stort antal förvaltningsbeslut finns bestämmelser i ämnet i

skilda specialförfattningar. I andra fall däremot saknas bestämmelser vilket ibland kan leda till tvekan om vad som gäller i detta hänseende. Både för allmänheten och myndigheterna skulle det vara av värde om allmänna

bestämmelser i ämnet kunde tas in i förvaltningslagen. Därigenom skulle på

en gång klarhet skapas i osäkra fall och behovet av föreskrifter i frågan i olika specialförfattningar minska starkt. Kommittén bör därför överväga om inte en komplettering av förvaltningslagen med bestämmelser i ämnet bör

komma till stånd.

Bland de reformuppslag som har framförts av byråkratiutredningen är det flera som rör möjligheterna att få ett förvaltningsbeslut ändrat eller upphävt. Utöver vad byråkratiutredningen har tagit upp på detta område bör också

följande frågor rörande besvärsförfarandet övervägas. Bortsett från regler för två speciella fall saknar förvaltningslagen f.n.

bestämmelser om vilka beslut av förvaltningsmyndighet som kan överkla-

gas. Detta gäller både slutliga beslut och beslut under förfarandet. En

komplettering av förvaltningslagen med bestämmelser i detta ämne skulle både ge berörda parter en värdefull information och kunna vara till hjälp för besluts- och besvärsmyndigheter. Frågan om en utbyggnad av förvaltningslagen med sådana bestämmelser bör därför övervägas av kommittén.

Enligt 12 § förvaltningslagen skall för sent anförda besvär inte tas upp till prövning. Detsamma gäller enligt förvaltningsprocesslagen. Inget undantag

görs för fall där det i en besvärshänvisning felaktigt har angetts att besvär skall anföras hos viss myndighet och besvärshandlingen i rätt tid har kommit in till den myndigheten men först efter besvärstidens utgång har kommit rätt

myndighet till handa. Praxis är vacklande. Det förekommer i sådana fall så väl

att besvären tas upp till prövning som att de avvisas. Både i dessa fall och när fel besvärstid angetts torde i allmänhet den som, till följd av felet i besvärshänvisningen, har kommit in för sent med sina besvär kunna påräkna att regeringsrätten efter ansökan återställer den försuttna tiden. Allmänheten måste ställa sig frågande till varför en sådan omgång ibland skall behövas när klaganden har rättat sig efter vad beslutsmyndigheten har meddelat honom.

En lämplig ordning skulle kunna vara att den som har kommit in med sina besvär för sent men därvid har följt en meddelad besvärshänvisning bevaras

vid sin rätt, generellt eller med vissa undantag, utan att han behöver ansöka

om återställande av försutten tid. Kommittén bör överväga huruvida de

allmänna bestämmelserna om besvär bör byggas ut med föreskrifter av denna innebörd.

I byråkratiutredningens promemoria berörs frågan om en uppmjukning av

förutsättningarna för återställande av försutten tid. Enligt 11 kap. I1 §

regeringsformen tillkommer det regeringsrätten att bevilja resning i avgjort

Del II Ju:12 Skr 1978/79:103 en

ärende samt återställande av försutten tid när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol etter förvaltningsmyndighet är högsta instans. Närmare bestämmelser härom kan meddelas i lag. Några lagbestämmelser i ämnet har emellertid hittills inte meddelats.

Allmänheten torde i stor utsträckning vara okunnig om båda de nu berörda rättsmedlen. Detta beror säkerligen bl.a. på att en närmare reglering i lag saknas. Jag föreslår att den kommitté som nu skall tillkallas också får i uppdrag att utarbeta förslag tll bestämmelser i ämnet.

I framställning till regeringen den 24 oktober 1975 har justiticombudsmannen Lundvik (JO) anfört att det på olika punkter föreligger oklarheter i

fråga om samordningen mellan allmän förfarandelagstiftning och vanlig

lagstiftning inom förvaltningsområdet. Huvudsakligen gäller det delgivning och kungörande av beslut som rör en större persongrupp. JO anser det motiverat att lagstiftningsåtgärder övervägs för att åstadkomma en bättre reglering.

De av JO aktualiserade problemen bör såvitt de angår förvaltningsförfa-

randet i allmänhet övervägas av den kommitté som skall se över förvalt-

ningslagen. Det bör ankomma på kommittén att lägga fram förslag till de

författningsbestämmelser av övergripande natur som befinns påkallade. Det bör däremot inte åligga kommittén att utarbeta förslag ull ändringar i

författningar som bara rör speciella förvaltningsområden. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda frågan om Översyn av förvaltningslagen m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för kommittén skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justiniedepartementet)

12. Bötesförvandling m.m.

Dir 1978:89

Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-02

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Reglerna om verkställighet av bötesstraff har utan några mera genomgripande ändringar gällt sedan år 1937. De innebär att böterna i allmänhet

avkrävs den dömde av kronofogdemyndighet, i första hand genom anmaning till honom att frivilligt betala och i andra hand genom exekutiva tvångsåtgärder. Inflyter inte bötesbeloppet, skall bötesstraffet i princip förvandlas till fängelse. Den nu beskrivna ordningen tillämpas också beträffande viten.

Våren 1977 föreslog regeringen på min föredragning nya bötesverkställig-

hetsregler (prop. 1976/77:104). Till grund för förslaget låg förvandlingsstraff-

61 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:12

utredningens betänkande (SOU 1975:55) Bötesverkställighet. I fråga om innehållet i gällande rätt, utredningsförslaget, remissyttrandena, lagrådets yttrande och regeringsförslaget hänvisas till propositionen. Här skall endast nämnas att i propositionen föreslogs att förvandlingsstraffet för böter och viten skulle avskaffas. För att motverka att reformen ledde till en lägre betalningsfrekvens föreslogs en ny bötesverkställighetslag som bl.a. innebar att böter och viten vid konkurs och vissa andra exekutiva åtgärder skulle få en bättre ställning än f.n. Den ledande principen bakom förslaget var att böter och viten skulle jämställas med skatter och därmed likställda offentligrätts-

liga fordringar.

Vidare föreslogs att det uppbördssystem, som har tillkommit inom ramen

för ordningsbots- och strafföreläggandesystemen, skulle utvidgas till att

omfatta även böter som utdömts av allmän domstol. Förslaget innebar att

den bötfällde skulle ges tillfälle att frivilligt betala böterna redan i samband

med att tingsrättens dom meddelas.

För att förebygga uppkomsten av en s.k. bötesimmun grupp föreslogs en ny

bestämmelse i brottsbalken om straffskärpning i vissa särskilda fall. Enligt bestämmelsen skulle den som under viss tid dömts till flera bötesstraff men

visat försummelse vid deras betalning kunna dömas till fängelse om han begick nytt brott trots att det nya brottet i och för sig är sådant att endast böter ingick i straffskalan. Sådan straffskärpning skulle dock få ske bara när ett nytt bötesstraff framstod som uppenbart otillräckligt från individual- eller allmänpreventiv synpunkt.

I justitieutskottets av riksdagen godtagna betänkande (JuU 1977/78:25) — som bl.a. innebar att utskottet avstyrkte bifall till propositionen i dess helhet -—konstaterade utskottet i fråga om avskaffande av förvandlingsstraffet att det i kampen mot brottsligheten är utomordentligt angeläget att bötesstraffets effektivitet upprätthålls. Hotet om förvandlingsstraff vid bristande betalning brukar allmänt anses medverka till att bötesstraffet får önskvärd effektivitet.

Förvandlingsstraffet anses bidra till att vidmakthålla en generellt sett god

betalningsmoral beträffande bötesskulder och motverkar uppkomsten av en bötesimmun grupp.

Även om den nuvarande ordningen sålunda innebär betydande fördelar är

den enligt utskottet också behäftad med åtskilliga nackdelar. En sådan av principiellt viktig natur är att förvandlingssystemet har ett utpräglat inslag av personalexekution och av bestraffning av betalningsförsummelse. En annan olägenhet är att brottslighet, vilken bedömts inte vara så grov att den bort föranleda fängelse, på grund av reglerna om bötesförvandling ändock kan leda till frihetsberövande. Från kriminalpolitisk synpunkt anses det vidare vara en påtaglig nackdel att beslutet om förvandlingsstraff kommer flera år efter det att brottet begicks. Vidare får det anses stötande att, enligt vad företagna undersökningar visat, ålagda förvandlingsstraff, främst de ovillkorliga men även de villkorliga, företrädesvis drabbar ett socialt sett utpräglat svagt klientel, som oftast är i behov av direkt stöd från samhällets sida.

Utskottet anslöt sig därför till den i propositionen framförda uppfattningen

att nackdelarna med förvandlingsstraffet i dess nuvarande utformning väger

över fördelarna och enligt utskottets mening bör den nuvarande ordningen

inte behållas. Detta ställningstagande bör enligt min mening tjäna som utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet.

I svfte att begränsa nackdelarna med förvandlingsstraffets avskaffande föreslog jag -som jag nyss nämnt —i propositionen en kompensation efter två linjer. Dels föreslog jag införande i brottsbalken av en ny bestämmelse om

Del II Ju:12 Skr 1978/79:103 62

straffskärpning i vissa fall. Dels föreslog jag en effektivisering av bötesverkställigheten.

Beträffande den föreslagna straffskärpningsregeln anförde utskottet kritik. Bestämmelsen, som var avsedd att förhindra uppkomsten av en bötesimmun grupp, skulle enligt utskottets mening inte träffa alla personer som i detta sammanhang var av intresse; för regelns tillämpning fordrades att den bötesförsumlige lagfördes för ny brottslighet. Personer som i övrigt motsvarade beskrivningen i den föreslagna regeln skulle alltså komma att undslippa

vidare åtgärder, om de under föreskriven tidrymd avhöll sig från att begå brott eller undgick lagföring vid domstol för nya brott. Detsamma skulle också

gälla vid förnyad lagföring om blott antalet bötesdomar stannade vid två. Utskottet menade vidare att straffskärpningsregeln utformats på ett sätt som innebar en påtaglig risk för att det socialt sett utpräglat svaga klientel som i dag drabbas av förvandlingsstraff också skulle drabbas av den nya regeln.

Utskottet uttalade därför att den i samband med en reformering av bötesverkställigheten erforderliga straffrättsliga regleringen borde utformas

på ett annat sätt än som skett i propositionen. I ärendet borde därför företas en förnyad översyn när det gäller bötesverkställigheten och utskottet angav vissa riktlinjer härför.

Den av riksdagen begärda översynen bör nu komma till stånd. Jag förordar

att en kommitté tillkallas för denna uppgift.

Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara att avskaffa förvandlings-

straffet i dess nuvarande utformning. Utredningen bör i övrigt bedrivas enligt de riktlinjer som riksdagen har dragit upp. Kommittén bör sålunda söka att på

straffrättslig väg kompensera bortfallet av de fördelar som enligt vad jag

nämnt inledningsvis är förenade med förvandlingsstraffet. Vad som därvid bör eftersträvas är en lagstiftning som riktar sig mot personer som genom

olika manövrer gör sig svåråtkomliga för exekution utan att den samtidigt

träffar socialt och ekonomiskt svaga grupper som samhället stöder i andra sammanhang. Vid valet mellan olika lösningar som kan tänkas tillgodose de angivna syftena bör eftersträvas att lagstiftningen mycket bestämt ger uttryck för samhällets vilja att inte ge upp inför förfaranden som syftar till att på ett illojalt sätt komma undan verkställighet av bötesstraff. Den nya ordningen bör därför inrymma ett verksamt medel som, även utan samband med ny

lagföring, tar sikte på bötfällda vilka trots att de har ekonomiska möjligheter

att betala böterna inte gör detta. I första hand gäller detta personer vilka i realiteten har betalningsförmåga men som genom skenavtal, täta byten av arbetsplats och liknande förfaranden lyckas göra sig oåtkomliga för exekutiva

åtgärder. Det kan t.ex. röra sig om personer som har ”kontoret på fickan” eller

som genom bolagsrättsliga transaktioner döljer att de i realiteten disponerar

över betydande tillgångar. Andra exempel återfinns bland de personer, ofta

formellt egna företagare, som faller inom den kategori som brukar betecknas som grå arbetskraft. En annan grupp utgörs av personer som skrivit över sin

rörelse på maken och tagit anställning hos denne med ingen eller ringa synlig

lön men mot en avsevärd gottgörelse.

Ett förslag till iagteknisk lösning som kommittén har anledning att vidare

pröva lades fram av justitieutskottet i samband med dess granskning av prop.

1976/77:104. I remiss till lagrådet förordade utskottet sålunda en bestäm-

melse i BrB som innebar att, om ett bötesstraff inte har kunnat verkställas och den uteblivna verkställigheten beror på illojala transaktioner av den typ som

tidigare har redovisats, påföljden kan undanröjas och ändras till fängelse, om det bedöms vara påkallat av hänsyn till allmän laglydnad. Kommittén bör

63 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:12

emellertid inte i sitt arbete vara bunden av detta förslag. Utformningen av ett

nytt förslag bör i första hand bli beroende av vad som framkommer under utredningen. När det gäller den tilhänkta regleringens innehåll bör emellerud följande anmärkas särskilt.

I sitt yttrande över utskotets nyssnämnda förslag förordade lagrådet vissa ändringar när det gäller beskrivningen av de förfaranden som är avsedda att träffas av ett tänkt ersättningsstraff. Lagrådet uppehöll sig härvid, delvis mot bakgrunden av vissa uttalanden i utskottets remiss, särskilt vid att den bötfällde efter den aktuella — illojala — transaktionen bibehållit sin faktiska

möjlighet att tillgodogöra sig avhänd egendom, som inte nås av exekution. Det är visserligen så att de förfaranden som det här gäller ofta karakteriseras

av att de gjorts för skens skull och att den bötfällde behållit sin reella

betalningsförmåga. Det kan emellertid ifrågasättas om det inte, även i fall då

den bötfällde i avsikt att undgå verkställighet av bötesstraffet faktiskt har

avhänt sig sin egendom, stundom kan finnas skäl till ingripande med ersättningsstraff. Under utredningsarbetet bör kommittén därför undersöka

om det inte för vissa situationer är möjligt att avstå från kravet på kvarstående betalningsförmåga. Kommittén bör även i övrigt med beaktande av syftet att hindra uppkomsten av en bötesimmun grupp förutsättningslöst pröva frågor

som diskuteras i remissen och av lagrådet rörande den närmare utformningen av lagstiftningen.

Det finns i dag ett stort antal föreskrifter på skilda håll i lagstiftningen om förbud mot förvandling av böter eller vite. De rättspolitiska skäl som har legat

till grund för sådana föreskrifter synes i regel inte ha närmare angivits i

tillgängliga förarbeten, men man kan inte utesluta att skälen har sådan bärkraft att de bör föranleda undantag från nya regler om påföljdsändring. Det

är därför angeläget att kommittén företar en kartläggning och analys av de

aktuella föreskrifterna och i ljuset av resultatet av ett sådant utredningsarbete prövar frågan i vad mån reglerna om påföljdsändring bör göras tillämpliga också på böter och viten beträffande vilka förvandlingsförbud i dag gäller.

Ett system med ersättningsstraff bör avse även viten. Som lagrådet påpekat i sitt yttrande över justitieutskottets remiss föranleder emellertid en övergång från förvandlingsstraff till påföljdsändring särskilda svårigheter när det gäller viten. I anslutning till att kommittén behandlar dessa frågor finns som

utskottet också konstaterat flera skäl att dess uppdrag vidgas till att omfatta

en allmän översyn av vitesinstitutet.

När det gäller att ge eftertryck åt individuella påbud och förbud är vitet det principiellt viktigaste direkta tvångsmedlet i det allmännas hand. Nya författningar med vitesbefogenheter tillkommer varje år. För konkreta

ingripanden mot t.ex. hälsovådliga eller på annat sätt miljöskadliga förhål-

landen är vitet det naturliga och allt viktigare medlet att få respekt för myndigheternas vilja. Även inom samhällsplaneringen, t.ex. på byggnadslagstiftningens område, används viten flitigt.

Men vitesinsttutet är i dag behäftat med åtskilliga brister från effektivi-

tetssynpunkt. Antag till exempel att en fastighetsägare åläggs att vidta

åtgärder för att undanröja sanitära olägenheter i sin hyresfastighet. Detta föreläggande kan först överklagas till länsstyrelse, kammarrätt och regerings-

rätten. Om fastighetsägaren inte rättar sig efter föreliggandet, upprepas

proceduren med föreläggande av förnyat vite, varjämte frågan om utdö-

mande av det tidigare ålagda vitet handläggs av polis, åklagare och domstol. Döms vitet ut, kan domen överklagas till hovrätt och högsta domstolen, varpå följer åtgärder för att driva in vitet. De olika förfarandena kan på olika

Del II Ju:12 Skr 1978/79:103 64

sätt förhalas av fastighetsägaren. Därtill kommer att de myndigheter som

handlägger frågor om viten ibland har en rätt begränsad erfarenhet på området, vilket inte underlättar handläggningen. Det är sålunda ingalunda ovanligt att denna drar långt ut på tiden, och i värsta fall hinner vitet

preskriberas. Ibland överlåtes fastigheten under förfarandets gång till ny ägare. Om inte denne frivilligt rättar bristerna, måste förfarandet börja om

från början igen. Det hela går ut över hyresgästerna. Vad som utgör rättssäkerhetsgarantier till fastighetsägarens skydd resulterar i orättvisor mot dem som samhällets hälsovårdslagstiftning skulle skydda.

Kommittén bör förutsättningslöst pröva olika vägar att förstärka vitesinstilutets effektivitet och lägga fram förslag till kompletteringar av tvångs-

medlen på särskilda områden där det bedöms behövligt.

Förvandlingsstraffet i dess nuvarande utformning drabbar som tidigare har nämnts företrädesvis ett socialt sett utpräglat svagt klientel, som oftast är i

behov av direkt stöd från samhällets sida. Det är därför angeläget att

utredningsarbetet bedrivs skyndsamt i dessa delar. Förutsättningarna härför är i och för sig goda med hänsyn till det omfattande material som redan föreligger genom bl.a. förvandlingsstraffutredningens arbete och vad som förekommit i samband med prop. 1976/77:104. I syfte att ytterligare underlätta utredningsarbetet har regeringen tidigare denna dag på min föredragning beslutat att genom proposition till riksdagen föreslå sådana lagändringar som bedöms nödvändiga för att effektivisera bötesverkställig-

heten när förvandlingshotet bortfaller. Kommittén har därför inte anledning att på nytt pröva dessa frågor i samband med dess överväganden rörande

påföljdsförändring i fråga om böter och viten. Mot denna bakgrund bör

kommittén först behandla frågan om ersättningsstraff för böter och eventuellt

också viten med sikte på ett delbetänkande härom tämligen snart och därefter i en andra etapp ta upp vitesinstitutet i dess helhet till granskning.

Kommittén bör vid sin översyn av vitesinstitutet samråda med förvaltningslagskommittén (Dir 1978:85).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda frågan om straffrättslig kompensation vid bortfallet av förvandlingsstraffet och att göra en Översyn av vitesinstitutet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall

belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Justitiedepartementet)

D än Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:13

13. Översyn av kommissionslagen m.m.

Dir 1978:94 Beslut vid regeringssammanträde 1978-10-26

Departemenischefen, statsrådet Romanus, anför.

Ett betydelsefullt inslag i den inrikes och utrikes handeln är den

affärsförmedlande verksamhet som handelsagenter, handelsresande och

andra s.k. merkantila mellanmän bedriver för industriföretags och andra

huvudmäns räkning. När det gäller handelsagenter rör det sig ofta om affärsförhållanden av internationell karaktär, med stark inriktning på Europa.

Utländska företag anlitar svenska agenter för att få avsättning för sina produkter här i landet på samma sätt som våra exportföretag anlitar agenter i utlandet. Förhållandet mellan huvudman och mellanman fastläggs regelmässigt genom avtal. Dessa kompletteras av delvis dispositiv, delvis tvingande lagstiftning. Såväl i Norden som i andra länder tar denna lagstiftning bl.a. sikte på att ge ett rättsligt skydd åt den part som i flertalet fall

är den svagare i avtalsförhållandet, mellanmannen.

I Sverige regleras vissa merkantila mellanmäns ställning och verksamhet genom lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande (kommissionslagen). Lagen, som tillhör vår äldre lagstiftning, kom till i nordiskt samarbete. Den innehåller bestämmelser om kommissionärer, handelsagenter, handelsresande och platsförsäljare.

Med kommissionär förstås enligt kommissionslagen den som har åtagit sig

uppdrag att för annans räkning men i eget namn köpa eller sälja varor, värdepapper eller annan lös egendom. Med handelsagent avses den som har åtagit sig uppdrag att för annans räkning verka för avsättning av varor genom att ta upp order till huvudmannen eller genom att i huvudmannens —-inte som

kommissionären i sitt eget — namn sluta försäljningsavtal. Lagens bestäm-

melser om handelsagentur gäller endast verksamhet som bedrivs av självständig yrkesidkare. Handelsresanden och platsförsäljaren har liksom handelsagenten uppdrag att för huvudmannens räkning verka för avsättning av varor genom att ta upp order till huvudmannen eller genom att i dennes namn sluta försäljningsavtal. I förhållande till handelsagenten är det utmärkande för dessa mellanmän att de har åtagit sig att söka upp kunderna, handelsresanden på olika orter, platsförsäljaren endast inom den ort där huvudmannen driver sin rörelse. I lagen skiljs mellan sådana handelsresande och platsförsäljare som är anställda i huvudmannens tjänst och sådana som är

självständiga företagare.

Större delen av kommissionslagens bestämmelser behandlar de olika mellanmännens ställning i förhållande till huvudmannen. Sålunda regleras parternas rättigheter och skyldigheter under uppdragets bestånd, däribland mellanmannens rätt till provision och annan ersättning för uppdraget. Vidare ges viktiga regler om uppdragets upphörande och om parternas anspråk gentemot varandra i den situationen. Jämte den nu berörda regleringen upptar lagen vissa bestämmelser om rättsförhållandet till tredje man.

Kommissionslagen är i princip dispositiv. Åtskilliga regler som fyller

funktionen att ge part ett rättsligt minimiskydd är dock tvingande till den partens förmån.

Kommissionslagens bestämmelser om mellanmannens rätt till provision och annan ersättning, om uppdragets upphörande och om parternas rättigheter och skyldigheter när uppdraget upphör ändrades väsentligt genom

5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II Ju:13 Skr 1978/79:103 66

lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1974 (SFS 1974:219). Även denna kom till i nordiskt samarbete.

Bakgrunden till 1974 års lagändringar redovisas närmare i betänkandet (SOU 1970:69) Ändringar i kommissionslagen samt i prop. 1974:29. Här skall endast nämnas att reformen syftade till att stärka mellanmännens ställning i förhållande till huvudmännen och till att ge i första hand handelsagenterna i de nordiska länderna en ställning som är mera jämbördig med den som agenterna i de större europeiska industristaterna intar. I detta syfte infördes bl.a. bestämmelser om viss minsta uppsägningstid och rätt till ersättning för investeringskostnader. Rätten till provision stärktes och utvidgades, bl.a. genom regler om s.k. efterprovision. De nu berörda bestämmelserna är

tvingande till mellanmannens förmån. En likartad reglering har införts i

Finland och Norge. Danmark har däremot, främst på grund av sitt

medlemskap i Europeiska gemenskaperna (EG), inte fullföljt lagstiftningssamarbetet på området.

I fråga om rätten till efterprovision gäller att den tillkommer kommissionärer, handelsagenter samt ej anställda handelsresande och platsförsäljare. Reglerna innebär att mellanmannen även i annat fall än då anbud har kommit huvudmannen eller mellanmannen till handa före uppdragets slut har rätt till provision på avtal som ingås därefter, om avtalet kan anses ha kommit till stånd genom mellanmannens medverkan under uppdragstiden. Under vissa förutsättningar kan efterprovisionens storlek beräknas enligt en schablonregel som är avsedd att överbrygga bevissvårigheter. Schablonregeln blir tillämplig, om utredning inte läggs fram om efterprovisionens storlek. I sådant fall skall efterprovision utgå med ett belopp som motsvarar tre månaders provision, beräknad efter genomsnittet av månadsprovisionerna under uppdragets sista år. Schablonregeln gäller emellertid inte om uppdraget har varat kortare tid än ett år och inte heller om uppsägning har skett med minst sex månaders uppsägningstid.

För handelsresande och platsförsäljare som är anställda i huvudmannens tjänst gäller — förutom en del särskilda bestämmelser i kommissionslagen —-de regler som följer av anställningsförhållandet, bl.a. lagen (1974:12) om anställningsskydd med dess regler om skydd mot uppsägning utan saklig grund och om uppsägningstidens längd. Enligt särskilda bestämmelser i kommissionslagen har dock dessa mellanmän alltid rätt till en uppsägningstid av minst tre månader. Om lönen till en anställd handelsresande helt eller delvis skall utges i form av provision, gäller i denna del huvudsakligen samma regler som för en cj anställd handelsresande, bl.a. de tvingande reglerna om efterprovision.

I flera länder på den curopeiska kontinenten har bl.a. handelsagenter rätt till ett särskilt avgångsvederlag från huvudmannen när uppdraget upphör,

s.k. goodwillersättning eller ersättning för kundkretsen. Reglerna om avgångsvederlag har i allmänhet främst till syfte att hindra att agenten gör en oberättigad förlust och huvudmannen en oberättigad vinst på att uppdraget upphör. Avgångsvederlagets storlek beräknas i allmänhet på grundval av den ifrågavarande kundkretsens värde som provisionskälla för agenten. Ofta bestäms vederlaget med ett inslag av skönsmässighet men i vissa fall ges mera precisa beräkningsgrunder. I en del av de nu berörda länderna förekommer

också regler om rätt till efterprovision på avtal som agenten har medverkat till

men som sluts först efter uppdragets upphörande.

Inom EG pågår sedan några år ett arbete som syftar till att samordna

medlemsländernas lagstiftning rörande merkantila mellanmän. Detta arbete

67 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:13

har nu kommit så långt att EG-kommissionen har förelagt ministerrådet ett

förslag till rådsdirektiv i ämnet. Förslaget är dock begränsat till att avse självständiga handelsagenter, dvs. agenter som driver sin verksamhet som

självständiga företagare.

EG-förslaget upptar en utförlig reglering av främst rättsförhållandet mellan huvudman och agent. Det innehåller sålunda bl.a. bestämmelser om parternas allmänna rättigheter och skyldigheter, om agentens rätt till provision och annat vederlag och om agenturavtalets ingående och upphö-

rande. I fråga om rätten till provision föreslås bl.a. regler om efterprovision av

i huvudsak samma innehåll som de nyss berörda reglerna om efterprovision i vissa kontinentala rättssystem. Förslaget upptar vidare bestämmelser om agents rätt till avgångsvederlag (ersättning för kundkretsen).

Om EG:s ministerråd antar förslaget måste medlemsländerna, bland dem Danmark, därefter anpassa sin nationella lagstiftning så att den uppfyller de krav som direktivet ställer.

Under förarbetena till 1974 års ändringar i den svenska kommissionslagen - då EG-förslaget ännu inte hade lagts fram — övervägde man att efter mönster från den europeiska kontinenten föra in regler om rätt till särskilt avgångsvederlag i den nordiska lagstiftningen. De sakkunniga som i nordiskt samarbete förberedde reformen avvisade emellertid denna tanke. De problem som gällde mellanmännens rätt till skälig ersättning för tidigare insatser när uppdraget upphör borde enligt de sakkunnigas mening inte lösas genom ett system med avgångsvederlag utan genom regler om rätt till efterprovision (fr SOU 1970:69 s. 36-41). I prop. 1974:29 (s. 53 och 54) anslöt sig det

föredragande statsrådet till de sakkunnigas förslag, och riksdagen följde

propositionen (LU 1974:13, rskr 1974:170).

Fen motion vid 1976/77 års riksmöte (mot. 1976/77:660) hemställdes att

riksdagen hos regeringen skulle begära utredning och förslag om en utbyggd efterprovision, alternativt om avgångsvederlag enligt kontinentalt mönster för uppdragstagare enligt kommissionslagen. I motionen anfördes bl.a. att stora svårigheter hade uppstått vid den praktiska tillämpningen av reglerna om efterprovision och att det skydd som dessa regler skulle ge åt mellanmannen redan framstod som otidsenligt. Motionärerna hänvisade till de kontinentala systemen med avgångsvederlag och till den ökade tryggheten för de anställda.

Lagutskottet lät inhämta yttranden över motionen från Svenska handels-

kammarförbundet, Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges grossistförbund och Tjänstemännens centralorganisation. Samtliga remissinstanser tillstyrkte motionärernas hemställan.

I sitt betänkande med anledning av motionen (LU 1977/78:4) anförde lagutskottet bl.a. att remissvaren visade att det alltjämt fanns brister i mellanmannens rättskydd när uppdraget upphör. Utskottet fann det därför motiverat att se över hithörande bestämmelser. Hänsyn måste enligt utskottet också tas till att den nuvarande regleringen hade tillkommit i nordiskt samarbete. I anslutning härtill erinrade utskottet om att förslaget till EG-direktiv rörande självständiga handelsagenter innehöll bestämmelser om rätt till avgångsvederlag och att förslaget, om det antogs, kunde komma att

leda till ökade skillnader i nordisk rätt till följd av Danmarks medlemskap i

EG. Även från nordisk synpunkt var det alltså motiverat att se över gällande regler. Utredningen borde göras i nordiskt samarbete. Utskottet fortsatte:

Utskottet utgår från att i remissvaren anförda synpunkter kommer att beaktas i direktiven för en framtida utredning. Även problemet med

Del II Ju:13 Skr 1978/79:103 68

ensamförsäljares rättsskydd bör sålunda bli föremål för granskning. Utskottet vill också peka på att kommissionslagen i flera stycken är föråldrad och tämligen svårtillgänglig. Vid en blivande översyn av lagen bör därför

eftersträvas en förenkling av bestämmelserna och en modernisering i

språkligt hänseende.

Utskottets förslag i ärendet bifölls av riksdagen (rskr 1977/78:12).

För egen del kan jag biträda den bedömning som lagutskottet har gjort och

som riksdagen har godtagit. Jag föreslår därför att en kommitté tillkallas för

att se över kommissionslagen.

Målet för kommitténs arbete bör vara att få till stånd en tidsenlig lagstiftning rörande de rättsförhållanden som regleras i kommissionslagen. Översynen bör inte begränsas till att avse någon viss del av lagen. Den bör

gälla såväl lagstiftningens sakliga innehåll som dess språkliga och redaktio-

nella utformning. Som jag senare skall beröra bör kommittén pröva även

vissa frågor som f.n. i varje fall inte direkt regleras genom kommissionslagen.

I sakligt hänseende bör utgångspunkten vara att den nuvarande regleringens huvuddrag och grundprinciper väsentligen skall behållas. Bl.a. bör

lagstiftningen även för framtiden vara dispositiv, med undantag endast för

regler där ett särskilt intresse motiverar att parternas avtalsfrihet inskränks. Kommittén bör emellertid undersöka om de gällande reglerna svarar mot nutida praktiska behov. Detta torde kunna ske genom att kommittén tar kontakter med företrädare för berörda kategorier och skaffar sig kännedom om rådande avtalspraxis på området. På grundval av en sådan kartläggning bör kommittén föreslå de ändringar i sak som kan finnas motiverade. Till

vissa särskilda frågor skall jag strax återkomma.

Språkligt och redaktionellt behövs en grundlig omarbetning av de nuvarande reglerna i den mån dessa bör behållas i sak. Kommissionslagen tillhör vår äldre lagstiftning och kan redan på grund av sin omoderna språkdräkt framstå som svårtillgänglig. Till detta kommer att lagens redaktionella uppbyggnad i olika hänseenden synes onödigt komplicerad och svåröverskådlig. Den nuvarande lagen ger vidare bestämmelserna om kommission en mera framskjuten plats än detta rättsinstitut i praktiken intar i förhållande exempelvis till agenturverksamhet (jfr prop. 1974:29 s. 14).

Vid översynen av den nuvarande lagstiftningens sakliga innehåll blir det en central uppgift för kommittén att överväga handelsagenters och andra självständiga mellanmäns förhållande till huvudmannen samt deras rättsliga och ekonomiska skydd när den ena eller båda parterna önskar bringa

uppdragsförhållandet till ett slut. Det är framför allt när det gäller hithörande

frågor som kommissionslagens regler har betecknats som otillfredsställande, och det är också dessa frågor som har tilldragit sig det största intresset vid

internationella jämförelser. En harmonisering av EG-ländernas lagstiftning rörande handelsagenter

och andra mellan män måste även för svensk del tillmätas avsevärd betydelse. En sådan harmonisering ger uttryck för en grundläggande gemensam rättsuppfattning hos flera europeiska länder med vilka vi har ett omfattande handelsutbyte. Sett från nordisk synpunkt kan ett framtida EG-direktiv leda till att de redan föreliggande skillnaderna mellan å ena sidan dansk samt å

andra sidan finländsk, norsk och svensk rätt ökar och får en mera principiell karaktär. Enligt min mening är det angeläget att vi på detta område, där

partsförhållandena i stor utsträckning är internationella, söker undvika sådana skillnader och i stället eftersträvar en större europeisk rättslikhet. I

69 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:13

sammanhanget kan även nämnas att det inom UNIDROIT/n1/ pågår arbete som syftar till att få fram en konvention om en enhetlig lagstiftning rörande internationella mellanmansförhållanden på köpområdet.

Institut International pour P Unification du Droit Privé.

Kommittén bör hålla sig noggrant underrättad särskilt om den fortsatta utvecklingen av det aktuella harmoniseringsarbetet inom EG. Det nu föreliggande förslaget till EG-direktiv är delvis omstritt. Det är därför svårt att förutse det slutliga resultatet av harmoniseringssträvandena. Om dessa emellertid leder till resultat som påverkar situationen för mellanmännen i

EG-länderna, däribland Danmark, har kommittén att överväga i vad mån detta bör föranleda ändringar i den svenska lagstiftningen. Härvid bör

utgångspunkten vara att handelsagenter och andra självständiga mellan män i Sverige inte bör ha sämre ställning än som tillkommer motsvarande kategorier inom EG. Samtidigt är det angeläget att vi i möjligaste mån söker upprätthålla en nordisk rättslikhet på området.

Förslaget till EG-direktiv innehåller som förut har nämnts bestämmelser

som ger agenten rätt till ett särskilt avgångsvederlag (ersättning för kund-

kretsen). Bl.a. på denna punkt är förslaget omstritt. Om det antas i denna del uppkommer emellertid på nytt frågan om att i Sverige införa en rätt ull sådant vederlag.

En väg att gå vid en anpassning av vår lagstiftning till eventuella regler om

avgångsvederlag inom EG kan vara att behålla vårt system med efterprovi-

sion men göra sådana ändringar i bestämmelserna härom att mellanmannen

kan sägas få ett skydd som i huvudsak är likvärt med det som tillkommer

mellanmännen i EG-länderna, främst Danmark. De skäl som bl.a. lagut-

skottet har åberopat för den nu aktuella översynen av kommissionslagen talar emellertid närmast för att vi, om EG-förslaget genomförs, i stället bör anpassa våra regler till EG-ländernas genom att införa ett system med särskilt avgångsvederlag som är i princip skilt från rätten till efterprovision. Med en sådan lösning kan man knappast behålla den nu gällande regeln om schablonmässig beräkning av efterprovision.

Även om man inte inom EG:s ram inför enhetliga regler om särskilt

avgångsvederlag bör kommittén enligt min mening likväl, med hänsyn bl.a. till den kritik som har framförts mot reglerna om efterprovision, på nytt pröva frågan om det finns anledning att anta ett sådant system i Sverige. Det bör vara en förutsättning för en sådan reform att den vinner anslutning även hos andra nordiska länder.

För det fall kommittén skulle stanna för att vi inte bör införa ett system med särskilt avgångsvederlag utan i stället behålla ordningen med efterprovision, bör kommittén, om kritiken mot nuvarande regler skulle anses

befogad, föreslå sådana ändringar av dessa att mellanmannen garanteras en

skälig ersättning för sitt tidigare arbete när uppdraget upphör. Kommittén bör bl.a. pröva, om det finns skäl att förbättra mellanmannens ställning i fall då uppdraget har varat kortare tid än ett år eller då uppdraget har varat under lång tid. Med hänsyn till vad som har anförts i ett par remissyttranden till lagutskottet synes det vidare finnas anledning att överväga om den nuvarande inskränkningen av schablonregelns tilämpningsområde ull fall då uppsägning har skett med kortare uppsägningstid än sex månader bör

behållas.

Frågan om handelsagenters och andra självständiga mellanmäns rättsliga

ställning i förhållande till huvudmannen innefattar andra delfrågor än den

om ekonomisk ersättning till mellanmannen i form av avgångsvederlag eller

Del II Ju:13 Skr 1978/79:103 70

liknande. Bl.a. under behandlingen i lagutskottet har ifrågasatts om den nu gällande regleringen av uppsägningstidens längd innebär en för olika situationer lämplig avvägning. Det har sålunda påpekats att mellanmannen kan ha ett berättigat krav på bättre uppsägningsskydd än f.n. under det första

året av ett uppdrag. Han gör nämligen då i allmänhet större insatser i form av

marknadsföringsåtgärder m.m., och dessa ger först senare återbäring. Vidare har riktats vissa anmärkningar mot gällande regler om ersättning för investeringskostnader. Också de nu nämnda frågorna förtjänar särskild uppmärksamhet under utredningsarbetet.

Som tidigare har framgått intar mellanmannen vanligen en underlägsen

ställning i avtalsförhållandet med huvudmannen. Ibland kan emellertid

mellanmannen vara ett större företag med betydande resurser och en god förhandlingsposition, som inte har så stort behov av lagstiftningens skydd i alla de hänseenden som här är aktuella. Förslaget til EG-direktiv innehåller regler som ger parterna möjlighet att frångå vissa annars tvingande regler om mellanmannens rättsskydd, när denne är en juridisk person med visst större aktiekapital e.d. Kommittén bör överväga om en liknande reglering bör

införas i svensk rätt. Vad jag nu har anfört i fråga om de självständiga mellanmännens

förhållande till huvudmannen har i första hand tagit sikte på handelsagenter samt ej anställda handelsresande och platsförsäljare. Enligt min mening bör det överlåtas åt kommittén att pröva i vad mån kommissionärer med varaktigt uppdrag nu liksom vid 1974 års översyn av kommissionslagen kan och bör väsentligen likställas med bl.a. handelsagenter i de avseenden som här har berörts. Jag vill erinra om att kommissionsuppdragen sinsemellan torde vara betydligt mera olikartade än uppdragen som handelsagent, handelsresande eller platsförsäljare. Detta kan för kommissionärernas del kräva särskilda överväganden när det gäller regler som är avsedda att ge mellanmannen ett skydd mot exempelvis ekonomiska förluster på grund av att uppdraget upphör. Kommittén bör beakta bl.a. de speciella förhållanden

som råder för fondkommissionärerna (jfr bl.a. prop. 1978/79:9 med förslag till

ny lagstiftning rörande fondkommissionsrörelse m.m.)

För de anställda handelsresandena och platsförsäljarna gäller som förut har nämnts endast vissa särskilda regler i kommissionslagen medan deras rättsförhållande till huvudmannen i övrigt regleras i arbetsrättslig lagstiftning, kollektivavtal och tjänsteavtal. Kommitténs uppdrag beträffande denna kategori av mellanmän bör begränsas till en översyn av de bestämmelser som

f.n. återfinns i kommissionslagen. Vad särskilt angår mellanmannens

anspråk på ersättning vid avtalets upphörande bör kommittén pröva om ett eventuellt system med särskilt avgångsvederlag, utformat som en goodwillersättning eller ersättning för kundkretsen, lämpligen kan utsträckas till att gälla även i anställningsförhållanden. Om detta inte skulle vara lämpligt, bör

de nu gällande reglerna om efterprovision ses över enligt i stort sett de

riktlinjer som jag tidigare har förordat.

Vid sidan av de merkantila mellanmän vilkas ställning och verksamhet

regleras i kommissionslagen finns i affärslivet andra vars situation i olika

hänseenden företer stora likheter med handelsagenternas. Hit hör s.k. ensamåterförsäljare, varmed avses den som köper en produkt i fast räkning och därefter med ensamrätt för ett visst geografiskt område säljer den vidare.

Liksom handelsagenterna är ensam-åter-försäljarna i stor utsträckning

inriktade på importaffärer. Medan handelsagenten gottgörs genom provision,

erhåller ensamåterförsäljaren sin ersättning genom att tillgodogöra sig

71 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:13

marginalen mellan inköps- och försäljningspris.

Ensamåterförsäljare har liksom handelsagenterna ofta anledning att i avtal med sin huvudman, dvs. den vars produkter de vidareförsiäljer, reglera frågor om bl.a. kostnader för reklam och investeringar, uppsägningstid, ersättning vid samarbetets upphörande m.m. I dessa hänseenden kan alltså för ensamåterförsäljarna uppkomma samma problem som för handelsagen-

terna. Lagutskottet har, som tidigare har framgått, i sitt betänkande funnit att

problemet med ensamåterförsäljares rättsskydd bör bli föremål för granskning. Enligt min mening bör det ankomma på kommittén att verkställa en

sådan granskning i syfte att utreda behovet och möjligheterna av att i lag införa särskilda regler för avtal om försäljning med ensamrätt och då särskilt

när det gäller återförsäljarens rättsskydd i avtalsförhållandet. Vid sina överväganden bör kommittén bl.a. beakta om ctt rättsskydd för ensamåterförsäljare i fråga om exempelvis lagstadgad uppsägningstid kan komma i konflikt med vår syn på konkurrensbepränsningsfrågor.

Kommitténs uppdrag bör också omfatta en annan typ av mellanmansförhållande. Jag tänker på de s.k. kommissionärsbolagen och motsvarande, se 43

I 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Trots att dessa sedan sedan länge

är vanliga inom handel och industri synes deras rättsliga ställning oklar i en del hänseenden.

I ett typiskt kommissionärsboltagsförhållande driver ett aktiebolag, kommissionärsbolaget, verksamhet för ett annat företags, huvudföretagets,

räkning. Verksamheten bedrivs visserligen under kommissionärsbolagets egen firma, men den är av osjälvständig karaktär och behärskas i realiteten av huvudföretaget. Det typiska kommissionärsbolagsförhållandet företer bety-

dande avvikelser från vad som regelmässigt präglar ett vanligt kommissions-

förhållande mellan två företag.

En närmare redogörelse för kommissionärsbolagsförhållanden återfinns i

rättsfallet NJA 1975 s. 45. Detta rättsfall illustrerar ett av de problem som kan uppkomma vid ett sådant sätt att organisera affärsverksamhet, nämligen

huruvida huvudföretaget skall gentemot tredje man åläggas ansvarighet för

förpliktelser som har uppkommit i kommissionärsbolagets verksamhet. Ett annat problem har tagits upp av Svenska bankföreningen i en skrivelse till regeringen den 19 september 1978. Enligt bankföreningen kan det vara osäkert om ett varulager jämte därav uppkommande kundfordringar som omfattas av ett kommissionärsbolags verksamhet ägs av huvudföretaget eller av kommissionärsbolaget i sådana fall då kommissionärsbolaget har förädlat de i lagret ingående varorna. Denna osäkerhet skapar problem vid kreditgivning mot företagsinteckning till koncerner med kommissionärsbolag. Bankföreningen har hemställt att den rådande ovissheten skall undanröjas genom en lagändring.

Kommissionärsbolagsförhållanden kan alltså dra med sig rättsliga svårig-

heter, bl.a. när det gäller förhållandet till tredje man. Samtidigt framgår av

bl.a. bankföreningens skrivelse att användningen av kommissionärsbolag torde öka. Det är därför angeläget att förekommande rättsliga problem

kartläggs. I sammanhanget skall nämnas att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) i sitt slutbetänkande (SOU 1977:86-87) Beskattning av företag har föreslagit ändrade skatteregler för kommissionärsbolag. Även av den anledningen finns det behov av att närmare undersöka den civilrättsliga innebörden av kommissionärsbolagsförhållandena. Denna undersökning bör

göras av kommittén, som också bör lägga fram förslag till behövliga

Del II Ju:13 Skr 1978/79:103 72

lagstiftningsåtgärder. Kommittén bör inrikta sitt arbete såväl på förhållandet mellan huvudföretag och kommissionärsbolag som på förhållandet mellan

dessa och tredje man.

Vid kontakter med företrädare för regeringarna i Finland och Norge har

framkommit att man i dessa länder är beredd att utse sakkunniga eller

observatörer med uppdrag att i första hand följa arbetet i den svenska kommittén. I Danmark har redan tillsatts en arbetsgrupp med uppdrag att

följa den fortsatta behandlingen av förslaget till EG-direktiv. Kommittén bör

samråda med dem som sysslar med hithörande frågor i de andra nordiska länderna.

Någon närmare tidsplan för kommitténs arbete kan f.n. inte anges. Detta

sammanhänger främst med att det är tämligen ovisst när ett eventuellt EG-

direktiv rörande självständiga handelsagenter kan föreligga. I det nuvarande

direktivförslaget har visserligen förutsatts att eu direktiv skulle kunna beslutas i sådan tid att EG-ländernas lagstiftning skulle kunna ha anpassats därtill redan den I juli 1980. Enligt vad jag har inhämtat torde det emellertid

vara realistiskt att räkna med att denna tidpunkt förskjuts med i vart fall ett eHer ett par år. Detta har naturligtvis betydelse för kommitténs arbete. Kommittén bör emellertid genast ta sig an uppgiften att utreda de frågor som gäller kommissionärsbolagen. Även i övrigt är utredningsuppdraget av sådan art och omfattning a't arbetet bör påbörjas redan nu.

Enligt min mening bör kommittén ha parlamentariskt inslag. Till kommittén bör som sakkunniga knytas bl.a. representanter för organisationer som kan anses företräda berörda parters intressen. Kommittén bör dessutom i vanlig ordning erhålla hjälp av experter. Det kan vara lämpligt att arbetet med att utreda kommissionärsbolagsförhållandena i första hand anförtros åt en mindre arbetsgrupp inom kommitén.

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter för att se över kommissionslagen m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

73Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD:1

Utrikesdepartementet

1. Utredning om formerna för stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinstituts (SIPRI) framtida verksamhet

Dir 1978:45

Beslut vid regeringssammanträde 1978-05-11

Departementschefen, statsrådet Söder anför.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Stockholm International Peace Research Institute, SIPRI, har under sin drygt tioåriga existens

uppnått en i både väst och öst erkänd ställning som ett högklassigt, oberoende

institut på freds- och konfliktforskningsområdet. Institutets insatser torde verksamt ha bidragit till att öka medvetenheten och kunskapen om rustningsproblemen hos regeringar och hos en internationell opinion. Sedan SIPRI grundades år 1966 (prop. 1966:76, SU 1966:88, rskr 1966:203) har emellertid de förhållanden under vilka det verkar förändrats, framför allt i

vad avser utvecklingen på arbetsrättens område i Sverige.

Med anledning härav har SIPRI:s styrelse hemställt, att en utredning tillsätts för att undersöka hur SIPRI:s karaktär av internationellt institut, vilket, såsom avsågs vid dess inrättande, åtnjuter oberoende i sin forskning och flexibilitet att rekrytera forskare från olika geografiska regioner samt olika

politiska och ekonomiska system, i denna nya situation bäst kan vidmakt-

hållas. Liknande önskemål har framförts från fackligt håll. Frågan har även

uppmärksammats av riksdagen (UU 1977/78:11, rskr 1977/78:162)

Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att pröva huruvida de organisatoriska former i vilka verksamheten hittills bedrivits och vilka fastlagts i institutets stadgar alltjämt är ändamålsenliga.

Jag anser därför att en särskild utredare bör tillkallas för att utreda dessa frågor och föreslå de förändringar som behövs för att underlätta en anpassning till de delvis nya rättsliga förutsättningarna, samtidigt som institutets karaktär bibehålles. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och i nära samråd med SIPRI:s styrelse och berörda personalorganisatio-

ner.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om formerna för SIPRI:s framtida verksamhet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns kommittéanslag.

Del II UD:2 Skr 1978/79:103 74

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)

2. Utredning om utrikesrepresentationen

Dir 1978:70

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Söder, anför:

Riksdagen tog för två år sedan ställning till förslag från regeringen om viss

ändrad organisation för utrikesdepartementet och ett antal personalpolitiska åtgärder avseende utrikesförvaltningen (Prop. 1975/76:96, UU 1975/76:12, rskr 1975/76:242). Förslagen baserade sig på två under åren 1974 och 1975 genomförda utredningar, den ena avseende UD:s organisation (Ds UD

1975:2, ”UDO”) och den andra avseende personalpolitiken inom utrikesförvaltningen som helhet (Ds UD 1975:3, ”UDP”). Organisationsutredningens överväganden och förslag var sålunda i huvudsak inriktade på departemen-

tets hemmaorganisation och ej på utrikesrepresentationen. En genompgripande översyn av utrikesrepresentationen har ej skett sedan UD-utredningen år 1963 avgav sitt betänkande om utrikesförvaltningens organisation och

personalbehov (SOU 1963:3) på vilken regeringens förslag till riksdagen år

1963 baserades (prop. 1963:75, SU 1963:125, rskr 1963:298). Sveriges internationella engagemang på såväl det rent utrikespolitiska som de ckonomiska, kommersiella, biståndspolitiska, kulturella och sociala områdena samt det starkt växande utrikespolitiska intresset hos den svenska

allmänheten har medfört att kraven på utrikesförvaltningen och därmed på utrikesrepresentationen starkt har ökat under de senaste decennierna. Det har krävts en mer intensiv bevakning av den internationella händelseutvecklingen, ökade insatser i bilaterala och multilaterala förhandlingar samt en mer

utvecklad service till näringslivet och till svenskar i utlandet. Antalet lönade utlandsmyndigheter har ökat från 45 vid andra världskrigets slut, till 74 år

1962 och till 110 idag. Kostnaderna för utrikesrepresentationen har vuxit inte bara på grund av ökningen av dess personella och materiella resurser utan

även till följd av sociala och personalpolitiska reformer i takt med samhälls-

utvecklingen i Sverige och i utlandet. Den beslutade integrationen av utrikesförvaltningens personal öppnar möjligheter till organisatoriska

förändringar och effektivitetsförbättringar. Behovet av organisatorisk anpassning och rationaliseringar har fortlöpande

uppmärksammats av utrikesdepartementet. Inom UD finns numera ett särskilt budget- och organisationssekretariat (BOS) med huvudsaklig uppgift

att bereda ärenden av detta slag. Utlandsmyndigheterna står vidare under

tillsyn av utrikesförvaltningens inspektör som fortlöpande avger förslag till

förbättringar i deras verksamhet.

Som jag inledningsvis har nämnt har emellertid ingen samlad översyn av utrikesrepresentationen skett sedan år 1963. Behovet av en mer genomgripande utredning av utrikesrepresentationens organisation och vissa av de för

utlandsmyndigheterna gemensamma större problemen har blivit alltmer påtagligt.

| in Kommittéer: Utrikesdepartementet Del II UD:2

Frågan om en UD-utredning med särskild inriktning på utlandsorganisa-

tionen har även varit föremål för överväganden inom riksdagen i samband

med behandlingen av budgetpropositionen för 1978/79 (prop. 1977/78:100, bil. 6, UU 1977/78:11 rskr 1977/78:162). I utrikesutskottets betänkande (UU 1977/78:11) framhålls bl.a. följande:

"Utskottet har erfarit att det inom utrikesdepartementet pågår förbere-

delser för att tillsätta en utredning med särskild inriktning på utlandsorganisationen. Utskottet förutsätter att de samordnings- och integrationspro-

blem som alltjämt förekommer inom fältverksamheten då blir närmare

dryftade. Också de uppslag som framförs i en annan del av samma motion 679 - om regionala ambassader och försök med hemmabaserad men utlands-

ackrediterad personal — torde då komma upp till prövning.

Utskottet anser en sådan utredning motiverad. Som ovan nämnts är biståndspolitiska utredningen f.n. sysselsatt med en undersökning av utvecklingssamarbetets administrativa former. Det torde finnas åtskilliga beröringspunkter mellan den pågående och den aviserade utredningen. I fråga om ett betydande antal länder gäller att våra ömsesidiga relationer dominerats av utvecklingssamarbetet och de speciella behov som följer därav.

Även om den aviserade nya UD-utredningen torde få en särskild

inriktning på utlandorganisationens problem bör även aktuella frågor rörande utrikesdepartementets roll som centralt samordnande organ för de svenska utrikesförbindelserna då kunna tas upp till förnyat dryftande.”

Mot denna bakgrund anser jag tiden nu vara inne att göra en förnyad översyn av utrikesrepresentationen med syfte bl.a. att rationalisera dess

allmänna organisation och verksamhet. Jag föreslår därför att en särskild

utredare tillkallas för att göra denna översyn.

Utredaren bör se över resursfördelningen inom utrikesrepresentationen,

undersöka hur verksamheten skall kunna bedrivas så effektivt och rationellt som möjligt samt lämna förslag på åtgärder till möjliga förbättringar

därvidlag, bl.a. en bättre samordning av fältverksamheten. Härvid bör frågan om alternativa former för Sveriges representation i andra länder undersökas. Det bör även övervägas hur personalresurserna på fältet bättre skulle kunna utnyttjas bl.a. ifråga om formerna för Sveriges deltagande i multilaterala organisationers arbete.

Vidare bör förenklingar i utlandsmyndigheternas interna administration prövas, varvid bl.a. lämpligheten av ökad beslutanderätt i administrativa frågor bör övervägas. Utredaren bör i detta sammanhang beakta konsekvenserna av den beslutade personalintegrationen i utrikesförvaltningen.

Utredaren bör beakta det arbete som har bedrivits av den biståndspolitiska utredningen liksom det arbete som bedrivs inom ramen för den i samråd mellan utrikes- och handelsdepartementen inledda översynen av det statliga exportfrämjandet. Likaså bör utredaren beakta rapport (Ds UD 1978:1) av den interdepartementala arbetsgruppen rörande lokalanställda vid utlandsmyndigheter.

Med de utgångspunkter rörande den statsfinansiella utvecklingen som tecknats i bl.a. budgetpropositionen för 1978/79 är det uppenbart att något

nämnvärt utrymme för genomförande av kostnadskrävande förslag inte kommer att föreligga. Utredaren bör därför i sitt arbete inrikta sig på förslag

som inte medför några nämnvärda tillkommande kostnader. Utredaren bör

också noga överväga hur eventuella förslag skall kunna finansieras genom

omprövning av pågående verksamhet inom det område utredningens förslag

Del II UD:2 Skr 1978/79:103 76

avser. Utredningen bör bedrivas i nära kontakt med berörda personalorgani-

sationer. Utredningens överväganden bör framläggas etappvis. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om hur de resurser som utrikesförvaltningen disponerar bäst bör utnyttjas samt avge

förslag härom liksom om möjliga rationaliseringsåtgärder, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall

belasta tredje huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)

77 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:1

Försvarsdepartementet

1. Vissa frågor rörande flygindustrin m.m.

Dir. 1978:2

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-12

Departementschefen, statsrådet Krönmark anför.

Försvarsmaktens attackflygfunktion fullgörs f.n. av fem och en halv

divisioner medeltunga attackflygplan av typ AJ 37 Attackviggen, som levereras under perioden 1971-1979, samt ca fem lätta attackdivisioner

utrustade med skolflygplan av typ SK 60, vilka anskaffades under åren 1966-

1967. Huvudsakligen från tekniska utgångspunkter måste bägge flygplanstyperna ersättas med början i slutet av 1980-talet.

Frågan om ersättning av dagens attack- och skolflygplanssystem har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete under de senaste åren. T.o.m.

budgetåret 1976/77 har sammanlagt ca 85 milj.kr. lagts ner på förberedande

studier m.m.

1974 års försvarsutredning rekommenderade i sitt betänkande, (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82, att jaktversionen av Viggen, JA 37, utvecklas till ett medeltungt attackflygplan, kallat A 20. Däremot ansåg utredningen att

man utifrån det då tillgängliga underlaget inte kunde förorda en utveckling

och anskaffning av det lätta attackoch skolflygplanet B3LA som överbefälhavaren föreslog i nivå A. Beslutsunderlaget borde enligt utredningen

fördjupas och förbättras.

I prop. 1976/77:74 anslöt sig regeringen i allt väsentligt till försvarsutredningens rekommendationer. Beträffande flygplanet A 20 anfördes dock att det fortsatta utredningsarbetet också borde innefatta en noggrann prövning av lämpligt antal flygplan och erforderliga prestanda hos dessa. Vidare anfördes att om de fortsatta övervägandena skulle leda till ett beslut att BILA inte skall anskaffas bör i stället ett skolflygplan anskaffas och förses med lämplig beväpning. Riksdagen (FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) beslöt

enligt regeringens förslag.

Det fördjupade beslutsunderlaget har tagits fram av de militära myndigheterna. Arbetet har följts upp och utvärderats av BJLA-beredningen, som lämnade sin rapport i oktober 1977. Beredningen studerade olika alternativ

som ersättning för dagens attack- och skolflygplan. Beredningen fann att

alternativ som innehåller en vidareutveckling av skolflygplanet SK 60 inte ger en stridseffekt som motiverar kostnaderna. Enligt beredningens uppfattning

bör valet i stället stå mellan ett alternativ innehållande sex divisioner A 20 och

45 stycken skolflygplan fav utländsk eller möjligen svensk tillverkning) och

ett alternativ innehållande nio divisioner B3LA och två divisioner AJ 37 Attackviggen som i sin nuvarande utformning behålls till mitten av 1990talet. Det senare är möjligt genom att flygtidsuttaget på dessa flygplan under

Del II Fö:1 Skr 1978/79:103 78

1980-talet numera inte beräknas bli lika stort som det har förutsatts i tidigare plancring. |

Utvecklings- och produktionskostnaderna för flygplan till sex A 20divisioner beräknas bli ca 8.300 milj.kr. och för nio divisioner B3LA ca 8.800 milj.kr. i prisläge februari 1977. I beloppen ingår också vissa kostnader för underhållsutrustning och reservdelar. Det är emellertid väsentligt att alla kostnader som uppstår under flygplanssystemets livslängd beaktas. Beredningen har därför också redovisat kostnaderna för vapen samt för drift och underhåll av flygplanen under en femtonårsperiod. Valet av anskaffningsalternativ påverkar också priset för serieanskaffningen av JA 37 Jaktviggen, eftersom denna måste ske under skilda industriella förutsättningar. Kostnaderna för denna anskaffning har därför inräknats i de jämförande kalkylerna. För alternativet som innehåller sex divisioner A 20 och 45 stycken skolflygplan jämte åtta divisioner JA 37(A 20-alternativet) blir de totala kostnaderna fram till omkring sekelskiftet enligt dessa förutsättningar ca 24.400 milj.kr. i prisläge februari 1977. Motsvarande kostnader för det alternativ som innehåller nio divisioner B3LA, två divisioner AJ 37 Attackviggen och åtta divisioner JA 37 (B3LA-alternativet) blir ca 23.700 milj.kr.

Det är naturligtvis inte möjligt att få fullständig säkerhet i kostnadsuppskattningar av så stora och tekniskt komplicerade projekt samt över en så lång tid som det här är fråga om. Vissa ekonomiska reserver finns emellertid inlagda i de redovisade kostnaderna. Enligt BJLA-beredningens uppfattning uppvisar underlaget sammantaget en sådan säkerhet som rimligen kan erhållas till grund för ett beslut om den aktuella attack- och skolflygplansanskaffningen.

Alternativen skiljer sig åt vad gäller krav på betalningsmedel vid olika tidpunkter. BILA medför högre utvecklingskostnader som faller ut tidigt medan A 20 uppvisar lägre utvecklingskostnader, vilket innebär lägre krav på betalningsmedel under de närmaste fem-tio åren. Drift- och underhållskostnaderna är däremot betydligt högre för A 20.

B3LA-alternativet beräknas kräva ett tillskott till försvarsmaktens planeringsram för perioden 1977/78-1981/82 på ca 350 milj.kr. per år i prisläge februari 1977. A 20-alternativet beräknas kräva ett påslag om ca 100 milj.kr. per år eller en omplanering som ger samma besparing. En sådan omplanering torde främst få ske genom att utvecklingsarbetet på A 20 begränsas.

Regeringen har inte ansett att det är möjligt att i nuvarande statsfinansiella läge höja försvarsramen fr.o.m. budgetåret 1978/79. Några förutsättningar att göra sådana omplaneringar inom försvarsmaktens planeringsram att det skulle vara möjligt att utveckla B3LA utan ramtillskott föreligger inte. Emellertid finns det flera skäl som talar mot att nu fatta slutligt beslut i flygplansfrågan. Det viktigaste är att ytterligare utredningsarbete krävs för att fullständigt belysa innebörden av alternativ som inte innebär anskaffning av B3LA.

B3LA-beredningen har anfört att vi i dag har en organisation för utveckling, produktion och underhåll av flygplanssystem som i allt väsentligt är lämpligt utformad. Resurser av olika slag finns inom industrin, förvaltningen och vid de militära verkstäderna. Om beslut fattas att inte utveckla och producera B3LA är det enligt beredningen nödvändigt att ompröva den existerande organisationen både vad gäller de totala resurserna och arbetsfördelningen mellan de olika delarna. B3LA-beredningen har inte haft möjlighet att på tillgänglig tid studera dessa frågor. Det råder också en betydande osäkerhet om vad produktionen och driften av JA 37 Jaktviggen

79 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:1

kommer att Kosta i fall den måste ske utan stöd av utvecklingskompetens.

Överbefälhavaren har vid sin värdering av de bägge alternåtivén funnit att

båda är godtagbara för den framtida operativa miljön. Inget av alternativen är helt överlägset det andra. B3LA-alternativet kan dock enligt överbefälhavaren komma att få egenskaper som gör det något bättre än A 20-alternativet. Vid denna värdering har emellertid överbefälhavaren utgått från den mer utvecklade versionen av A 20, kallad A 20 M1, vilken som tidigare har sagts inte kan utvecklas inom nuvarande försvarsram. I stället torde en enklare version av A 20 bli aktuell om A 20-alternativet skall realiseras inom råmen. Det finns därför skäl att närmare överväga om Viggenplattformen bör utvecklas till ytterligare en attackversion, och i så fall vilken vidareutveckling av JA 37 som därvid bör ske.

A 20 bygger på Viggenplattformen. Denna är framtagen mot bakgrund av de ekonomiska förutsättningar som gällde under 1960-talet i fråga om bl.a. kostnaderna för drift och underhåll. Dessa kostnader — inte minst Kostnaderna för drivmedel — har stigit osedvanligt snabbt under senare år. BILA innebär i detta avseende en anpassning till nya förhållanden. Flera tecken tyder på att man har observerat de stigande dritt- och underhållskostnaderna även i andra länder. Av den internationella facklitteraturen att döma har detta lett till ett ökat intresse för flygplan av just B3LA:s typ. Det finns därför skäl att ytterligare följa upp den internationella utvecklingen innan slutligt beslut tas. Jag är sålunda inte främmande för att ett utländskt alternativ för vårt framtida attackflygsystem eller ett internationellt samarbete inom ramen för vår neutralitetspolitik kan komma i fråga.

Utvecklingen av flygplan inom landet innebär att vi har byggt upp en kompetens inom flera viktiga teknikområden som också har fått och i framtiden kan få intressanta civila tillämpningar. En utvecklande flygindustri medför sålunda en stimulans för teknisk forskning och utveckling inom landet. I årets finansplan understryker regeringen betydelsen av teknisk utveckling och forskning. Ett beslut att inte utveckla B3LA innebär att stora delar av den uppbyggda kompetensen inom flygindustrin kan behöva avvecklas. Det bör därför undersökas på vilket sätt och i vilken mån det är möjligt att på andra områden tillvarata det tekniska kunnande som den utvecklande flygplansindustrin representerar.

Flera skäl talar alltså för att man inte nu skall fatta ett slutligt beslut i flygplansfrågan. Under hösten 1977 har därför förhandlingar ägt rum med berörda industrier. Syftet har varit att dels minska de totala utvecklingskostnaderna för B3LA, dels skapa förutsättningar att behålla handlingsfrihet ytterligare ett år genom att berörda industrier åtar sig att med egen ekonomisk satsning fram till den 1 juli 1979 utföra utvecklingsarbetet på både B3LA och A 20 till ett pris som motsvarar de medel som flygvapnet inom sin ekonomiska ram under samma tid har avsatt för utveckling m.m. av nästa attack- och skolflygplanssystem. Även priset för serieproduktion av JA 37 Jaktviggen har därvid behandlats.

Berörda industrier har förklarat sig beredda att bedriva utvecklingsarbete på B3LA enligt ett något omlagt tidsprogram fram t.o.m. den 30 juni 1979 för ett pris som motsvarar de medel som finns tillgängliga i flygvapnets planering samt härutöver inom samma pris utföra erforderligt systemdefinitionsarbete på en enklare version av A 20 så att typarbetet på detta flygplan omgående kan starta om typarbetet på BJLA avbryts den 30 juni 1979. Förhandlingarna har också lett till bättre villkor för försvaret avseende serieanskaffningen av JA 37

Del II Fö:1 Skr 1978/79:103 80

Jaktviggen än vad som har gällt tidigare.

Det är alltså möjligt att behålla handlingsfriheten ytterligare ett år utan att försvarsramen behöver tillskjutas mer pengar under budgetåret 1978/79. Om man därefter beslutar sig för att fortsätta utvecklingsarbetet på B3LA uppstår

inga statsfinansiella eller sam hällsekonomiska merkostnader jämfört med ett positivt beslut nu. Ett sådant beslut kräver dock en höjning av försvarsmak-

tens planeringsram fr.o.m. budgetåret 1979/80. På min föredragning uppdrar regeringen i annat sammanhang i dag åt försvarets materielverk att slutförhandla om ett fortsatt utvecklingsarbete på B3LA för tiden fram t.o.m. den 30 juni 1979, varvid även handlingsfrihet att

vid denna tidpunkt utan tidsfördröjning påbörja typarbete på en version av A

20 skall föreligga.

Ett års handlingsfrihet i fyygplansfrågan bör som jag har nämnt användas

för att inhämta ytterligare beslutsunderlag, främst avseende alternativ som

innebär att BJLA inte utvecklas. Med hänsyn till frågans stora betydelse från samhilllsekonomiska, säkerhetspolitiska och industripolitiska synpunkter bör detta arbete utföras av en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Kommittén bör klarlägga vilken kapacitet för utveckling, produktion och

underhåll som behövs för att stödja resp. genomföra produktionen och driften av Viggensystemet fram till omkring sekelskiftet samt överväga hur denna

totala kapacitet lämpligen bör vara fördelad och organiserad i det falt att BILA inte skall utvecklas. Kommittén bör i detta sammanhang överväga vilken

inhemsk kompetens vi bör ha för att i framtiden kunna licenstillverka utländska flygplan och/eller uppträda som kompetenta köpare av sådana. I samband med övervägandena om den framtida flygindustrins utformning i det fall att BILA inte skulle utvecklas bör kommittén studera möjligheterna att genom annat utvecklingsarbete bidra till att vår industris

teknologiska standard och kompetens hålls på en tillfredsstätllande nivå.

Kommittén bör vidare överväga om Viggenplattformen skall utvecklas till en ytterligare attackversion i stältet för B3LA, och i så fall vilken vidareutveckling av JA 37 som därvid bör ske. Kommittén bör också studera utländska alternativ för vårt framtida attackflygsystem. Även förutsättningarna för ett internationellt samarbete inom ramen för vår neutralitetspolitik bör studeras. Det skall inte vara kommitténs uppgift att lämna förslag om huruvida

utvecklingsarbetet på B3LA skall fullföljas efter den 30 juni 1979. Som jag

tidigare har anfört kräver ett sådant fullföljande en höjning av försvarsmaktens planeringsram fr.o.m. budgetåret 1979/80. Kommittén skall ha som

utgångspunkt för sitt arbete den försvarsekonomi för perioden 1977/78-1981/

82 samt den långsiktiga inriktning och avvägning i stort som beslutades av

riksdagen våren 1977.

Jag vill i detta samrnanhang också erinra om att valet av anskaffningsal-

ternativ för attack- och skolflygplan har stor betydelse för den inhemska

förmågan att i framtiden utveckla och producera kvalificerade robotsystem. Om B3LA anskaffas förutsätts — även i kostnadskalkylerna— att också den för

detta flygplan särskilt avseda roboten B 83 anskaffas. En utveckling av denna robot skapar förutsättningar för att i framtiden utveckla och tillverka

kvalificerade robotar i landet, medan ett beslut att inte utveckla BILA och

därmed inte heller roboten B 83 innebär att det ter sig mycket osäkert om vi kan behålla en kapacitet att i framtiden utveckla och producera kvalificerade

robotsystem inom landet.

I prop. 1976/77:74 anförde jag att en industriell samordning inom

8! Kommittéer: Försvarsdepartementet Del Il Fö:2

robotområdet bör åstadkommas. Ett års uppskov med flygplansbeslutet bör därför utnyttjas för förhandlingar med berörda industrier om hur en sådan samordning bör åstadkommas. Kommittén bör iven studera hithörande frågor.

Regeringen bör fatta slutligt beslut i flygplansfrågan i samband med budgetarbetet inför budgetåret 1979/80. Det innebär att kommitténs arbete bör bedrivas så att dess överväganden och förslag kan redovisas senast under oktober månad 1978.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med sex ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor rörande flygindustrin m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om cj annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

2. Tilläggsdirektiv till beredningen för det fortsatta arbetet om

kvinnan i försvaret (Fö 1975:01)

Dir 1978:26 Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-30

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (BKF) avlämnade i juni 1977 betänkandet (SOU 1977:26) Kvinnan och försvarets yrken. I betänkandet lämnas bl.a. förslag om befälsanställning av kvinnor vid flygvapnet.

Som jag uttalade vid anmälan av prop. 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret anser jag det angeläget att kvinnor får möjlighet att bli yrkesbefäl. Jag avser att senare föreslå att regeringen lägger fram en proposition i flertalet av de frågor som BKF har tagit upp i sitt betänkande.

I betänkandet erinrar BKF om att den enligt sina direktiv har haft att i en första etapp arbeta med befattningar vars uppgifter inte är av stridande karaktär. Eftersom direktiven inte definierar innebörden av begreppet icke stridande befattning, har BKF sökt avgränsa och ange dessa befattningar. Därvid har beredningen konstaterat att klassificeringen av befattningar som stridande i vissa fall utgår från miljöbetingelser, i andra fall från förbandens uppgifter eller befattningens funktion och i ytterligare andra fall från en kombination av dessa faktorer. Mot denna bakgrund hävdar BKF att det inte finns någon klar gräns mellan stridande och icke stridande befattningar. På

6 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II Fö:2 Skr 1978/79:103 82

sikt bör det därför enligt beredningen bli naturligt att vid rekrytering av kvinnor till försvarsmakten analysera varje befattningstyps krav, oavsett klassificeringen som stridande eller icke stridande. och därefter bedöma den enskildes individuella kvalifikationer för aktuella befattningar mot dessa krav.

BKF anför vidare att gränsen mellan stridande och icke stridande i etapp I av utredningsarbetet har dragits med utgångspunkt i befälets uppgifter att leda olika typer av förband. Befattningar vid förband med strid som

huvuduppgift har därvid förts till etapp 2, medan befattningar med strid som

andrahandsuppgift och specialistbefattningar ingår i etapp 1. Vid armén och marinen har anställning av kvinnor inom etapp I försvårats av att övervägande delen av utbildnings- och karriärvägarna innebär tjänstgöring i

befattningar vars innehavare har till uppgift att leda förband med strid som huvuduppgift. För att kvinnor skall kunna få befälsanställning vid dessa försvarsgrenar utan begränsningar i fråga om nivåer eller utbildninps- och karriärvägar anser BKF sig behöva kompletterande direktiv.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i de här aktuella frågorna anser

överbefälhavaren att beredningens definition av stridande befattningar är för

generell och att ytterligare undersökningar bör göras, innan man tar ställning till en eventuell utveckling mot att utnyttja kvinnor i befattningar som kan

anses vara stridande. Liknande synpunkter anförs av chefen för armén och

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att de nuvarande direktiven är för snäva och att det hade varit bättre att utgå från att alla yrken inom försvarsmakten bör öppnas för kvinnor. Även Folkpartiets kvinnoförbund och Folkpartiets ungdomsförbund vill ge kvinnor tillträde till stridande befattningar. Detta gäller även Socialdemokra-

tiska kvinnoförbundet som anser att BKF:s avgränsning mellan stridande

och icke stridande befattningar inte är övertygande och medför risk för att

kvinnorna blir ett slags B-befäl, vilket förbundet inte kan godta. Chefen för

marinen anser att de ursprungliga direktivens begränsning till icke stridande

befattningar är riktig och bör behållas. Samma uppfattning har Centerpartiets

kvinnoförbund som anför att principen att undanta kvinnor från direkt

stridande befattningar måste gälla även i framtiden. För egen del vill jag framhålla att allt befäl i krig måste kunna delta i och vid

behov leda försvaret av den egna uppehållsplatsen e.d. Varje befälsbefattning

blir därmed i princip att anse som stridande. Det går följaktligen inte att dra

någon gräns mellan stridande och icke stridande befattningar. Beredningen

bör därför utreda förutsättningarna att låta kvinnor få anställning som

yrkesofficer utan denna begränsning. Den personliga lämpligheten bör i princip vara det enda urvalskriteriet vid rekrytering av fast anställt befäl. Ett

antal befattningar i krigsorganisationen kan emellertid med hänsyn till nuvarande förutsättningar och krav vara av sådan art att de för närvarande inte lämpligen bör besättas med kvinnor. Öppnandet av befälsyrket för

kvinnor är enligt min mening en så stor och genomgripande reform att den bör genomföras stegvis. Beredningens uppgift bör därför vara att förestå en fortsatt utveckling mot ett på sikt könsobundet befilsyrke.

BKF har i samarbete med försvarets forskningsanstalt (FOA) gjort vissa förberedelser för ett långsiktigt projekt som omfattar utarbetande av arbets-

beskrivningar och arbetskravsanalyser, översyn av urvals- och prövnings-

verksamheten m.m. Projektet bör enligt beredningen fullföljas i samband med att förslaget om befilsanställning av kvinnor genomförs. Enligt min

mening ankommer det på försvarsgrenscheferna att fortlöpande se över

befattningsbeskrivningar o.d. Jag ser det som naturligt att de i detta arbete

83 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:2

utnyttjar den expertis som finns vid bl.a. FOA. Projektet bör därför i fortsättningen genomföras i samarbete mellan berörd försvarsgrenschef och FOA efter samråd med BKF. I avvaktan på resultatet av översynen bör BKF börja sina överväganden med utgångspunkt i de befattningsbeskrivningar m.m. som finns redan nu.

Jag vill i detta sammanhang ta upp ett par frågor som BKF berör i sitt betänkande och som enligt min uppfattning är grundläggande för arbetet med att bereda kvinnor möjlighet att få anställning som befäl.

Dit hör den s.k. äldreproblematiken, dvs. behovet av att placera om äldre personal till fysiskt mindre krävande uppgifter. I sitt betänkande har BKF berört denna fråga bl.a. vid behandlingen av rekrytering till transport-, måloch helikopterflygorganisationen. Beredningen konstaterar här att flygföraruppgifterna vid dessa enheter av organisatoriska skäl måste avses för personal som förs över från flygtjänst på stridsflygplan. Detta är riktigt.

Det är angeläget att de befattningar. bl.a. i stabs- och förvaltningstjänst, som hittills har utnyttjats för äldre personal kan utnyttjas på samma sätt också i fortsättningen. Jag instämmer med flera remissinstanser i att förslaget att öppna befälsyrket för kvinnor inte får leda till att möjligheterna att placera om äldre personal blir mindre. Risken för detta torde inte vara stor i ett system där kvinnor i princip skall rekryteras och anställas på samma villkor som män.

I den tidigare nämnda propositionen om ny befälsordning har jag understrukit betydelsen av att yrkesbefälet rekryteras ur de värnpliktigas led, utbildas gemensamt med övriga värnpliktiga och får sina grundläggande erfarenheter från värnpliktsutbildningen. BKF hari sitt betänkande anfört att principen om rekrytering genom grundutbildningen för värnpliktiga bör tillämpas även på kvinnor. Kvinnor som skall antas till grundläggande yrkesofficersutbildning bör därför enligt beredningen på frivillig grund ha genomgått motsvarande grundutbildning som övrigt blivande yrkesbefäl genomgår inom värnpliktens ram. Jag delar denna uppfattning. Jag vill samtidigt erinra om att frågan om att överväga en allmän värnplikt för kvinnor inte ingår i beredningens uppdrag enligt de ursprungliga direktiven.

Slutligen vill jag här anföra att beredningen bör utökas med ytterligare en parlamentarisk ledamot.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

1. ändrar uppdraget till beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret i enlighet med vad jag här har anfört,

2. bemyndigar chefen för försvarsdepartementet att tillkalla ytterligare en ledamot att ingå i beredningen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

Del II Fö:3 Skr 1978/79:103 84

3. Tilläggsdirektiv till försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) Dir 1978:28

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-30

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Mot bakgrund av de fortlöpande kostnadsökningarna är det angeläget att verksamheten cffektiviseras inom försvarsmakten. Översyn har därför skett av den lägre regionala och lokala organisationen. Ett planerings- och ekonomisystem har införts inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Systemet förutsätts leda till ökad effektivitet, bl. a. genom en ökad decentralisering av beslutsbefogenheter i hela försvarsorganisationen. För att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. och samtidigt anpassa denna till planerings- och ekonomisystemet tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande, i september 1974 sex sakkunniga. De sakkunniga, Som tog namnet Försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (FLU 74), avlämnade i november 1976 delbetänkandet (SOU 1976:64) Försvarsmaktens centrala ledning. Utredningen kommer att i nästa betänkande behandla frågor om den högre regionala ledningsorganisationen.

På grundval av bl. a. ledningsutredningens betänkande lade regeringen i december 1977 fram prop. 1977/78:63 med förslag till principorganisation av försvarsmaktens centrala ledning m. m. Den ekonomiska planeringssituationen inom försvarsmakten ligger till grund för organisationsförslagen. Regeringen konstaterar i sitt ställningstagande att utöver de personalbesparingar som ledningsutredningen har föreslagit måste ytterligare besparingar åstadkommas vid myndigheter i den centrala och högre regionala organisationen. En minskning av personalresurserna på dessa nivåer leder till att beslutsbefogenheter i större utsträckning än f.n. måste föras över till myndigheter på lägre regional och lokal nivå. Detta bör emellertid öka effektiviteten och skapa förutsättningar för att de anställda skall känna ett ökat medansvar för verksamheten. Mot denna bakgrund lämnas i propositionen förslag om den principiella uppgiftsfördelningen mellan central och högre regional nivå samt de kostnadsbesparingar som i det fortsatta utredningsarbetet bör eftersträvas främst i fråga om minskning av antalet anställda på dessa nivåer. I konsekvens med detta föreslås att ledningsutredningen i sitt fortsatta arbete med den högre regionala nivån skall ges i uppdrag att genomarbeta alternativ som innebär en minskning med ca 150 anställda inom de högre regionala staberna samt matcriel- och verkstadsförvaltningarnas ledning i förhållande till det bedömda läget i april 1978. Riksdagen har i mars 1978 beslutat om försvarsmaktens centrala ledning m. m. (FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174). Försvarsmaktens ledningsutredning bör därför nu erhålla det nämnda uppdraget. För uppdragets genomförande bör gälla de principer som anges i prop. 1977/78:63. Om ledningsutredningen väljer ett huvudalternativ som innebär att antalet militärområden skall minskas, skall utredningen likväl belysa ett alternativ som innebär en minskning med ca 150 anställda inom ramen för en organisation med sex militärområden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag, att regeringen ger försvarsmaktens ledningsutredning tilläggsuppdrag beträffande den högre regionala nivån i enlighet med vad jag nu har anfört.

85 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:4

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. e

(Försvarsdepartementet)

4. Totalförsvarets utveckling efter år 1982

Dir 1978:30

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-30

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Inriktningen av Sveriges säkerhets- och försvarspolitik samt de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling har ingående behandlats av statsmakterna år 1977 (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) på grundval av

förslag från 1974 års försvarsutredning i betänkandena (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar och (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82. Regeringen har i november 1977 gett anvisningar för perspektivplanering avseende det militära försvarets och civilförsvarets utveckling efter år 1982.

Dessa anvisningar ger förutsättningar och riktlinjer för myndigheternas arbete under perspektivplaneringens fas I samt vissa riktlinjer för perspektivplancringens fas 2. För sistnämnda fas kommer särskilda anvisningar att meddelas senare. För perspektivstudier avseende det ekonomiska försvarets

utveckling efter år 1982 har regeringen lämnat anvisningar i februari 1978.

Myndigheternas arbete med att ta fram underlag inför nästa större beslut om totalförsvarets fortsatta utveckling skall enligt regeringsdirektiven utgå från att detta beslut kommer att fattas under våren 1982.

Anvisningarna för det militära försvaret innebär att överbefälhavaren skall

lämna in perspektivplan del 1 för det militära försvaret till regeringen senast den 1 februari 1979. Arbetet under denna fas, som avser slutet av 1990-talet.

skall främst inriktas mot att utveckla och värdera sådana skilda idéer avseende försvarsmaktens uppgifter, sammansättning och sätt att verka, som under olika förhållanden kan bli aktuella i framtiden. De ekonomiska studieområdena skall därvid läggas inom ett intervall mellan 9 och 14

miljarder kr. per år i prisläget februari 1977.

Fanvisningarna för civilförsvarets perspektivplanering anges att civilförsvarsstyrelsen skall lämna in perspektivplan dei 1 för civilförsvaret till regeringen senast den I mars 1979. Tyngdpunkten i arbetet under fas I bör läggas vid idéutveckling inom ramen för vissa väsentliga funktioner eller problemområden. För civilförsvaret i sin helhet skall de ekonomiska

studieområdena läggas inom ett intervall mellan 250 och 500 milj. kr. per år i

prisläget februari 1977.

Anvisningarna för det ekonomiska försvarets perspektivstudier innebär att Överstyrelsen för ekonomiskt försvar skall lämna in perspektivstudie del 1 till regeringen senast den I mars 1979. Huvudsyftet med studierna skall vara att förutsältningslöst söka efter sådana typer av beredskapsåtgärder som med minsta möjliga resursförbrukning ger en godtagbar försörjningsberedskap. Någon ekonomisk ram för perspektivstudiernas fas I har inte anvisats.

Inom verksamhetsområdet övrigt totalförsvar bedrivs inte perspektivplanering under fas I på samma sätt som för de tidigare nämnda totalförsvars-

Del II Fö:4 Skr 1978/79:103 86

grenarna. De anvisningar som regeringen i mars 1978 har gett till socialstyrelsen innebär i huvudsak att styrelsen i erforderlig omfattning medverkar i övriga totalförsvarsmyndigheters perspektivplanering och genomför vissa underlagsstudier. Vissa frågor skall redovisas den 1 mars 1979.

Regeringens perspektivplaneanvisningar till överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen förutsätter att anvisningar för perspektivplaneringens fas 2 kommer att meddelas i juni 1979. Myndigheternas perspektivplan del 2 förutsätts bli inlämnad under andra kvartalet 1980. För det ekonomiska försvaret gäller att anvisningar för perspektivstudiernas fas 2 kommer att meddelas i juli 1979. Överstyrelsens perspektivstudie del 2 förutsätts bli inlämnad den 1 juli 1980.

Inom övrigt totalförsvar kommer berörda myndigheter att genomföra vissa

studier under fas 2. Syftet med studierna är att utgående från styrka och svagheter i beredskapen inom myndigheternas ansvarsområden bl.a. belysa konsekvenserna av alternativa ekonomiska satsningar på försvarsbered-

skapsåtgärder. Anvisningar för dessa studier kommer att meddelas i juli 1979.

Studieresultaten förutsätts bli inlämnade senast den 1 juli 1980.

I anvisningarna för myndigheternas perspektivplanering (motsvarande) har lämnats säkerhetspolitiska utgångspunkter samt en översikt över tänkbara framtida konflikter som skall beaktas i perspektivplaneringen. Försvarsdepartementets sekre'ariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret (SSLP) har utarbetat vissa konkreta exemplifieringar i form av angreppsfall och krisfall m.m. Dessa har ställts till myndigheternas förfo-

gande under hösten 1977.

En grundtanke bakom de anvisningar som har lämnats till myndigheterna är att Sverige som liten nation inte kan bygga upp ett effektivt skydd mot alla

typer av konflikter och krig. Det måste alltid vara frågan om en avvägning

mellan totalförsvaret och andra samhällssektorer samt mellan säkerhetspo-

litiskt risktagande och fredstida belastning på samhället.

Mot bakgrund av bedömningar av den internationella utvecklingen har i tidigare försvarsbeslut gjorts vissa avgränsningar av våra försvarspolitiska ambitioner. Vår försvarsplanering utgår sålunda från sådana situationer, där stormakisblockens mål och resursinsatser för ett angrepp mot Sverige är begränsade i förhållande till deras övergripande säkerhetspolitiska mål och totala resurser. Planeringen bygger vidare på att ett eventuellt angrepp mot

Sverige i första hand utförs med konventionella stridsmedel. Vi eftersträvar dock ett begränsat skydd mot ABC-stridsmedel. En annan utgångspunkt för planeringen f.n. är att det politiska händelseförloppet i samband med en konflikt bör kunna ge oss förvarning om att ett

angrepp kan vara förestående. Insatsberedskapen bör därför under normala förhållanden kunna hållas relativt låg.

Från bl.a. dessa utgångspunkter har det varit möjligt att utforma ett totalförsvar med uppgift att avhålla från angrepp mot Sverige och i övrigt begränsa konsekvenserna i Sverige av kriser och krig i omvärlden.

Trots omfattande personalminskningsprogram har utrymmet för materiel-

anskaffning inom försvarsmakten successivt krympt. Konsekvenserna av

detta har blivit att antalet kvalificerade förband har minskat i samband med

omsättningen av den organisationsbestämmande materielen. Kostnadsutvecklingen leder efter hand till allt större svårigheter att lösa de uppgifter som

har lagts på det militära försvaret. Det är i längden inte möjligt att komma till rätta med problemen genom punktvis insatta åtgärder.

Likartade problem kan konstateras också inom övriga totalförsvarsgre-

nar.

87 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:4

Den nuvarande kostnadsutvecklingen för totalförsvaret och behovet av en hård prioritering av olika samhällssektorers krav på resurser framhäver behovet av en genomgripande analys av frågorna kring totalförsvarets uppgifter och resursbehov samt totalförsvarsgrenarnas sammansättning mot bakgrund av våra säkerhetspolitiska mål.

Det är därför nödvändigt att med utgångspunkt i den svenska alliansfria politiken som syftar till neutralitet i krig överväga avvägningen mellan de säkerhetspolitiska medlen samt att närmare pröva totalförsvarets och då särskilt det militära försvarets uppgifter och inriktning. Målet måste vara att skapa rimlig balans mellan uppgifter och resurser.

Riksdagen har vid 1976/77 års riksmöte (FöU 1976/77:13. tskr 1976/

77:311) som sin mening gett regeringen ull känna vad försvarsutskottet

anförde om arbetet med nästkommande försvarsbeslut. Enligt utskottet finns

det skäl som talar för att en parlamentarisk granskning bör ske tidigt i arbetet med att skapa underlag för nästa större beslut om totalförsvarets utveckling. Granskningen bör ske i de former och med de resurser som tillkommer en statlig kommitté. I ett tidigt skede bör granskningen gälla inte minst det säkerhetspolitiska underlaget. Dess politiska relevans, de planerande myndigheternas sätt att utnyttja underlaget och möjligheterna att öppet presentera problemen är frågor som enligt utskottet bör behandlas av utredningen. Försvarsutskottet anförde vidare att en ny försvarsutredning med hänsyn till tidsförhållandena för hela planeringsprocessen kan behöva arbeta i etapper.

Mot bakgrund av det anförda förordar jag att en kommitté tillkallas för att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m.m. efter år 1982. Med hänsyn till frågornas vikt bör kommittén vara parlamentariskt sammansatt.

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets frihet och oberoende. Den kommer till uttryck såväl i den alliansfria politiken i fred syftande till neutralitet i krig som i strävandena att minska riskerna för krig och konflikter

i världen. Denna inriktning har formulerats i det mål för vår säkerhetspolitik

som antogs av 1968 års riksdag och som därefter har bekräftats av riksdagen

åren 1972 och 1977. Kommittén bör utgå från att detta mål alltjämt skall

gälla.

Vår säkerhetspolitik formas således genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Som grund för sina överväganden om totalförsvarets uppgifter och inriktning bör kommittén i en första etapp av sitt arbete studera samspelet mellan de säkerhetspolitiska medlen och därvid särskilt överväga försvarspolitikens roll inom säkerhetspolitiken. Kommittén bör analysera utvecklingen i omvärlden och de hot mot vår frihet och vårt oberoende som kan uppkomma i framtiden samt bedöma vilka av dessa som bör tas till

utgångspunkt för den långsiktiga planeringen av totalförsvaret. Kommittén

bör ta del av genomförda säkerhetspolitiska studier och det säkerhetspolitiska underlag som utnyttjas i perspektivplaneringen samt pröva i vilken omfattning underlaget överensstämmer med den syn som kommittén kommer till i sin analys.

Kommittén bör också analysera den svenska samhällsutvecklingen från sårbarhets- och resurssynpunkt. Det nuvarande samhället och utvecklingen inom detta kännetecknas av stor komplexitet och av att olika verksamhetsgrenar i ökad utsträckning påverkar och griper in i varandra. Samhället blir

Del II Fö:4 Skr 1978/79:103 88

därigenom mer känsligt för störningar än tidigare. På flera sätt blir också det internationella beroendet allt större. Kommittén bör som bakgrund till sina överväganden även ta del av gjorda bedömningar rörande den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Inom försvarspolitiken förutsätts ett samspel och en samverkan mellan

totalförsvarets olika grenar — militärt försvar, civilförsvar, ekonomiskt

försvar, psykologiskt försvar och övrigt totalförsvar. Kommittén bör mot bakgrund av sina överväganden om försvarspolitikens roll inom säkerhetspolitiken och sina analyser av den internationella och inhemska utvecklingen överväga de olika totalförsvarsgrenarnas roll inom försvarspolitiken. Kommittén bör därför hålla sig informerad om myndigheternas arbete under

perspektivplaneringens fas 1 och granska hur det sikerhetspolitiska under-

laget utnyttjas.

Kommittén bör lämna förslag till säkerhets- och försvarspolitikens inrikt-

ning och totallförsvarsgrenarnas uppgifter i stort inom ramen för denna i sädan tid att förslagen kan beaktas i regeringens anvisningar inför perspek-

tivplaneringens andra fas.

Bl.a. med ledning av myndigheternas perspektivplan (motsvarande) del I bör kommittén identifiera sådana problemområden inom totalförsvaret som kan behöva utredas i särskild ordning eller som bör beaktas särskilt under det fortsatta studiearbetet. I betänkandet 1976/77:13 har försvarsutskottet behandlat några frågor som enligt utskottet skulle kunna tas upp av en parlamentarisk försvarskommitté.

Utskottet tillstyrkte bl.a. att man ytterligare integrerar och samordnar

militära och civila funktioner i totalförsvaret. Med anledning av motionen

1976/77:342 tog utskottet upp vissa folkrättsliga aspekter på en sådan integration och samordning. Utskottet konstaterade att dessa aspekter ständigt måste hållas i åtanke i försvarsplaneringen. Jag förutsätter att kommittén beaktar vad utskottet har anfört i denna fråga.

Som jag redovisade bl.a. i prop. 1977/78:100 (bil. 7) innebär kostnadsutvecklingen i fråga om bl.a. personal och materielunderhåll, främst inom försvarsmakten, att sådan verksamhet som brukar betecknas som vidmakthållande av befintliga resurser tar i anspråk en allt större andel av den ekonomiska ramen. Den nu aktuella totalförsvarskommittén bör enligt min mening ägna större uppmärksamhet åt detta förhållande än vad som har varit fallet i tidigare försvarsutredningar. I detta sammanhang är det angeläget att också beakta de personalpolitiska aspekterna på försvarets utformning.

I samband med 1977 års försvarsbeslut underströks att totalförsvaret bör

vara så uppbyggt att det är en hela folkets angelägenhet. Varje medborgare

bör beredas tillfälle att efter sin förmåga bidra till landets försvar. Denna

grund för totalförsvarets uppbyggnad bör gälla som utgångspunkt för

kommitténs överväganden. Gällande lagar om plikttjänstgöring inom

samhället vid beredskap och krig innebär att vi under dessa speciella förhållanden tillämpar en form av ”totalförsvarsplikt”. Det finns dock

anledning att fortlöpande pröva hur våra totala personaltillgångar bör disponeras och fördelas inom totalförsvaret liksom vilken utbildning i

fredstid som med stöd av pliktlag bör läggas på medborgarna för att de skall kunna fullgöra sina olika totalförsvarsuppgifter.

I fråga om fördelningen av personaltillgångarna inom totalförsvaret vill jag erinra om att totalförsvarets chefsnämnd i mars 1977 uppdrog åt överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen att i samverkan med bl.a. värnpliktsverket och civilförsvarsstyrelsen se över totalförsvarets personalbehov. Som

89 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:4

ett led i detta arbete har överbefälhavarens värnpliktsplan arbetats om.

Enligt min mening är värnplikten och annan plikttjänstgöring och deras utformning alltjämt av grundläggande betydelse för totalförsvarets styrka och förankring i samhället. Det är därför naturligt att kommittén ägnar särskild uppmärksamhet åt dessa frågor.

Med hänsyn till att eventuella framtida krig och kriser bedöms komma att i allt större utsträckning beröra hela samhället och befolkningen, måste även civilförsvarets utveckling studeras mot bakgrund av samhällsutvecklingen. En bättre samordning mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället bör eftersträvas. Ökad vikt bör särskilt läggas vid ett gemensamt och effektivare

utnyttjande av samhällets samlade resurser för skadeavhjälpande åtgärder

under fred och krig. Som ett led häri bör lämpligheten och möjligheterna av att öka samordningen mellan civilförsvaret och den kommunala verksam-

heten studeras. Regeringens anvisningar för civilförsvarsstyrelsens perspek-

tivplanering innebär bl.a. ett uppdrag att bedriva fortsatta studier inom detta

område. Resultatet av civilförsvarsstyrelsens studier bör prövas av försvarskommittén. Om denna finner att en ökad samordning bör ske, uppkommer

en rad frågor av författningsmässig, organisatorisk och finansiell art. Även om sådana frågor kan behandlas av kommittén, kan det dock vara lämpligare att dessa mer praktiska frågor behandlas i annan ordning på grundval av kommitténs överväganden och förslag. Försvarskommittén bör lägga förslag härom.

Det bör stå kommittén fritt att tå upp även andra frågor som kommittén finner bör undersökas särskilt under det fortsatta studie- och planeringsarbetet.

I prop. 1976/77:74 erinrade jag bl.a. om behovet av en allsidig information om vår omvärld och vår säkerhetspolitik samt om säkerhets- och försvarspolitikens mål, medel och möjligheter. För att stimulera försvarsdebatten har under senare år åtskilliga uppgifter om krigsorganisationens storlek m.m. som tidigare har varit hemliga offentliggjorts. En mängd rapporter om studieresultat m.m. har publicerats och statsbidrag har lämnats till organisationer som svarar för försvarsupplysning. Riksdagen ansåg att det är önskvärt att se över informationen om vår säkerhetspolitik. En möjlighet är därvid enligt försvarsutskottet att en sådan översyn vid lämplig tidpunkt görs av försvarskommitlén. Kommittén bör överväga dessa frågor och lämna förslag till lämpliga åtgärder.

Som jag har anfört tidigare skall överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen redovisa resultatet av perspektivplancringens fas 2 under andra kvartalet 1980. Under denna fas skall dessa myndigheter utforma och värdera förslag till beslut och åtgärder under den närmaste femr- till tioårsperioden som syftar till en viss effekt under denna period och en viss handlingsfrihet att på längre sikt förverkliga skilda sammansättningar m.m. av resp.

totalförsvarsgren. Syftet är detsamma för den andra fasen av det ekonomiska försvarets perspektivstudier och motsvarande studier inom övrigt totalför- Svar.

I en senare etapp av sitt arbete bör totalförsvarskommittén på grundval av myndigheternas perspektivplaner (motsvarande) del 2 överväga och lämna förslag om de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling efter år 1982. Kommit-

téns överväganden och förslag i denna del bör redovisas i sådan tid att de kan

beaktas I regeringens anvisningar under våren 1981 för myndigheternas programplaner för perioden 1982/83-1986/87.

Dessa programplaner representerar handhngsprogram för den aktuella

Del II Fö:5 Skr 1978/79:103 90

femårsperioden för resp. totalförsvarsgren. Jag är inte beredd att redan nu ta ställning till om kommittén i ytterligare en etapp skall ha till uppgift att också granska dessa programplaner utan frågan torde få avgöras vid ett senare

tillfälle.

Med den uppläggning som jag här har redovisat är det sannolikt att kommittén i ett senare skede, när den kommer in på frågor om totalförsvarsgrenarnas utveckling, behöver ett större antal experter, sakkunniga m.m. än i

den inledande etappen. Bl.a. bör då företrädare för arbetstagarorganisatio-

nerna i någon form delta i kommitténs arbete. Jag vill därutöver redan nu förutskicka att jag senare kan komma att föreslå att kommittén ges vissa tilläggsdirektiv.

Jag vill i detta sammanhang peka på att den etappvisa uppläggning av

kommitténs arbete som jag har angett ökar möjligheterna för en offentlig debatt kring de frågor som kommittén har behandlat, t.ex. genom ett remissförfarande. Kommittén bör bedriva sitt arbete under så stor öppenhet som möjligt och stimulera debatten i frågor, som är föremål för utredning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med 13 ledamöter med uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta

utveckling m.m. efter år 1982,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde åt kommit-

tén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

5. Samordning av arbetet med att genomföra den nya befälsordningen för det militära försvaret

Dir. 1978:48

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-01

Departemenischefen, statsrådet Krönmark, anför.

På grundval av 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr

1973:309) om principer för en enhetlig befälsordning inom det militära

försvaret har regeringen i prop. 1977/78:24 lagt fram förslag till en ny

befälsordning. Riksdagen har den 29 mars 1978 godkänt de riktlinjer för en ny

befälsordning för det militära försvaret som har förordats i propositionen

(FöU 1977/78:10, rskr 1977/78:179).

Riksdagens beslut innebär att den nya befälsordningen skall börja genomföras under programplaneperioden 1978/79-1982/83. De första ansökning-

arna om antagning som yrkesbefälsaspirant skall kunna ske underår 1979 och

den första omgången yrkesbefälsaspiranter skall kunna genomgå officershög-

skolan åren 1981-83.

Genom beslut denna dag har regeringen gett till känna riksdagens beslut

91Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:5

och limnat överbefälhavaren vissa uppdrag.

Det återstår emellertid åtskilligt planläggningsoch detaljarbete innan den nya befälsordningen kan börja genomföras. I samband med att den nya ordningen införs måste också övergången till det nya systemet regleras för redan anställt befäl och för de befälsaspiranter som redan har påbörjat

utbildning enligt dagens system. Vidare måste bl.a. behovet av kompletterande utbildning fastställas. Det finns därutöver många frågor som måste

övervägas ytterligare.

Genom beslut denna dag har regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda och lämna förslag om kategoritillhörighet, rekrytering och

utbildning för viss civilmilitär personal m.m.

Ansvaret för att under regeringen inom försvarsmakten leda genomförandet av den nya befälsordningen ligger på överbefälhavaren. Viss del av arbetet kommer dock att bedrivas inom försvarsdepartementet och i nyss

nämnda utredning. Regeringen har i februari 1975 tillkallat en särskild beredning (Fö 1975:01) för att föra vidare det påbörjade arbetet med att skapa möjligheter för kvinnor

att få befälsanställning inom det militära försvaret.

En särskild delegation bör tillkallas med uppgift att följa och samordna

arbetet med att genomföra den nya befälsordningen. En väsentlig uppgift blir

därvid att samordna försvarsdepartementets och myndigheternas åtgärder för att utbildningen m.m. av yrkesbefäl enligt det nya systemet skall kunna genomföras och för att övergången till det nya systemet skall kunna regleras

för den personal som är utbildad eller har påbörjat utbildning enligt dagens

system. Delegationen bör också kunna lämna underlag för regeringens beslut och föreslå myndigheterna åtgärder som kan vara behövliga ull följd av samordningsarbetet.

I delegationen bör ingå företrädare för försvarsdepartementet, överbefäilhavaren, försvarsgrenscheferna och värnpliktsverket.

Riksdagen har förutsatt att det fortsatta arbetet bedrivs i aktiv samverkan med berörda personalorganisationer. Delegationen skall därför arbeta i nära kontakt med dessa organisationer. För detta ändamål bör en särskild samverkansgrupp bildas med representanter från personalorganisationerna för att säkerställa att de frågor som är av betydelse för det fortsatta arbetet blir tillräckligt belysta.

Samråd bör ske med den nyss nämnda utredningen om kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning för viss civilmilitär personal m.m. och beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst nio ledamöter att ingå i en delegation för samordning av arbetet med att genomföra den nya befälsordningen för det militära försvaret,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga och experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att förordningen (1978:45) om ersättning vid kommittéuppdrag ej skall

tillämpas på uppdrag som ledamot i delegationen,

att kostnaderna för delegationen skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Del II Fö:6 Skr 1978/79:103 92

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

6. Kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning för viss civilmilitär personal m.m.

Dir 1978:49

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-01

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Regeringen har i prop. 1977/78:24 lagt fram förslag till en ny befälsordning för det militära försvaret. Riksdagen godkände den 29 mars 1978 de riktlinjer för en ny befälsordning som förordades i propositionen (FöU 1977/78:10, rskr 1977/78:179).

I propositionen framhöll jag att huvuddelen av den civilmilitära personalen har så viktiga befäls- och utbildningsuppgifter i såväl krigssom fredsorga-

nisationen att den i fortsättningen bör vara militär personal. Jag anförde

vidare att personalen bör utbildas för samma fackuppgifter som tidigare men . dessutom för chefs- och utbildaruppgifter på samma sätt som Övrigt yrkesbefäl. Detta gäller arméingenjörer samt arméns mästare och tekniker, mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer) samt mästare, tekniker och flotuljpoliser vid flygvapnet. Denna personal bör i allt väsentligt följa samma

villkor beträffande rekrytering och utbildning som yrkesbefälet i övrigt. En vidareutbildning till uppgifter som f.n. fullgörs av arméingenjörer och

mariningenjörer linje G bör införas för militär personal i teknisk tjänst.

Flygvapnets ingenjörer, en del av marinens och vissa av arméns ingenjörer är f.n. högskoleutbildade. I propositionen angav jag att dessa högskoleingenjörers framtida villkor beträffande rekrytering och utbildning borde utredas närmare. Härvid borde särskilt studeras möjligheterna till rekrytering genom vidareutbildning av militär personal i teknisk tjänst och eventuell samordning av sådan utbildning med den som tekniskt utbildade stabsofficerare genomgår.

Denna utredning bör nu komma till stånd. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas för uppgiften.

Förhållandena för den civilmilitära ingenjörspersonalen har i viss utsträck-

ning behandlats av 1968 års personalkategoriutredning (PKU) i delbetänkandena (SOU 1972:3) Personal för tyg- och intendenturförvaltning och (SOU 1973:38) Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. Dessa betän-

kanden har remissbehandlats. Betänkandena och remissyttrandena bör ingå i underlaget för utredarens överväganden.

Beslutet om en ny befälsordning innebär, som jag förut har nämnt, att huvuddelen av den personal som i dag är civilmilitär blir militär. Motiven för detta är bl.a. de särskilda krav, framför allt i fråga om att kunna lösa

huvuduppgifterna att vara chef, fackman och utbildare, som generellt måste ställas på all befälspersonat. I frågor om kategoritillhörighet bör särskild vikt

tillmätas uppgifterna och verksamheten inom krigsorganisationen och det befälsansvar som personalen har inom denna organisation. Utredaren bör

93 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:6

därför också överväga om det finns behov att behålla den civilmilitära

ställningen för återstående grupper av civilmilitär yrkes-; reserv- och

värnpliktspersonal. De personalgrupper som är aktuella i sammanhanget är bl.a. högskoleingenjörer, medicinal-, meteorolog-, flygtrafiklednings- och personalvårdspersonal samt flygfältsingenjörer. Utredaren bör klarlägga de olika konsekvenserna av en ordning, i vilken endast ingår kategorierna militär och civil personal i såväl krigs- som fredsorganisationen. Vidare bör prövas om och i vilken omfattning särskilda, i dag civila personalgrupper bör

ha militär kategoritillhörighet, oavsett om de i fredsorganisationen är civil

personal. Utredaren bör också klarlägga de folkrättsliga synpunkterna i fråga

om tillhörighet till personalkategori.

Av nyssnämnda personalgrupper har medicinalpersonalen behandlats av PKU i delbetänkandet (Ds Fö 1974:3) Personal för hälsooch sjukvård inom krigsmakten, vilket även har remissbehandlats. Betänkandet och remissytt-

randena bör ingå som del av utredarens underlag. Utredaren bör även beakta

riksdagens beslut (FöU 1977/78:27 rskr 1977/78:354) med anledning av prop. 1977/78:139 om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred.

För viss värnpliktig medicinalpersonal har under senare år genomförts en förändring som kan ha betydelse för bedömningen av lämplig kategoritillhörighet för hela personalgruppen. Genom riksdagens beslut år 1975 (prop.

1975:74, FöU 1975/76:13, rskr 1975/76:54) har grundutbildningen till

befattning för värnpliktig veterinär upphört. Beslutet innebär att värnpliktig

som har genomgått befälsutbildning och därefter avlagt veterinärexamen

överförs till befattning för veterinär efter kompletterande fackutbildning

inom ramen för sin repetitionsutbildningsskyldighet. Enligt den departe-

mentspromemoria (Ds Fö 1974:6) som låg till grund för prop. 1975:74 borde

utredas möjligheterna att införa motsvarande utbildningssystem för övrig

värnpliktig medicinalpersonal.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts bör utredaren i anslutning till sin prövning av frågan om lämplig kategoriullhörighet för den värnpliktiga medicinalpersonalen också göra den i nyssnämnda departementsprome-

moria föreslagna utredningen och föreslå därav motiverade förändringar.

Det beslut som riksdagen (prop. 1977/78:63, FöÖU 1977/78:9, rskr 1977/ 78:174) nyligen har fattat om försvarsmaktens centrala ledning m.m. innebär bl.a. att de centrala och högre regionala myndigheternas personal skall minskas med sammanlagt ca 1.850 anställda. Minskningen förutsätter att

vissa förändringar sker i organisationen och att vissa upgifter som f.n. löses av

de berörda myndigheterna utgår eller delegeras. En stor del av den civilmilitära högskoleutbildade ingenjörspersonalen samt en del av den civilmilitära medicinalpersonalen och meteorologpersonalen är verksam inom försvarsmaktens centrala myndigheter. De föreslagna förändringarna kan därför komma att påverka dessa civilmilitära grupper i fråga om såväl antalet anställda som personalens arbetsuppgifter och därmed också i fråga om rekrytering och utbildning för dessa uppgifter. Resultaten av de berörda myndighetenas översyn av den centrala ledningens m.m. organisation får därför betydelse för utredarens arbete. .

Utredaren bör i förekommande fall också överväga behovet av förändringar av nuvarande personalkårer och kårullhörighet för de personalgrupper

som berörs av utredningen.

Utredaren bör samråda med beredningen (Fö 1975:0h) för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret, med delegationen för samordning av arbetet med att genomföra den nya betälsordningen för det militära försvaret och

Del II Fö:7 Skr 1978/79:103 94

med utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig. Utredaren bör också beakta resultaten av de fortsatta övervägandena om meteorologutbildningen Gfr prop. 1977/78:5, TU 1977/78:5, rskr 1977/78:16).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning för viss civilmilitär personal

m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för utredningen skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanstlag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan. (Försvarsdepartementet)

7. Genomförande av organisationsförändringar m.m. inom

försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred

Dir 1978:58 Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred på lägre regional och lokal nivå

omfattar hälso- och sjukvård av värnpliktiga, medverkan i krigsförberedelsearbete och utbildning, hälsoundersökningar av anställd personal m.m. För dessa uppgifter finns på denna nivå förbands- och tjänsteläkare. Inom marinen finns vid örlogsbaserna, kustartilleriförsvaren och kustflottan stabsläkare för främst krigsförberedelsearbete. Läkare har också anställts mot arvode för en tjänstgöring på 60 dagar per år. De arvodesanställda läkarna disponeras i första hand för tillfälliga behov inom förbandssjukvården.

Härutöver svarar anvisningsläkare enligt anvisningsläkarkungörelsen

(1955:666) för viss sjukvård av anställd personal. Anvisningsläkarkungö-

relsen är nu ersatt av förordningen (1976:1060) om sjukvård i statligt reglerad

anställning, m.m. Enligt förordningen bör myndighet om möjligt komma

överens med läkare om åtgärder som gör det lättare för arbetstagare hos myndigheten att anlita läkaren. Läkare som har förordnats som anvisningsläkare innan förordningen har trätt i kraft får dock kvarstå med oförändrade

villkor. Samma läkare är ofta förbands-, tjänste- och anvisningsläkare.

Vid försvarsmaktens förband finns ett åttiotal hälso- och sjukvårdsenheter, varav ca femtio har sjukrumsavdelning. På hälso- och sjukvårdsenheterna finns utöver läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden, expeditionsföreståndare (plutonsofficer), en eller två värnpliktiga i handräckningstjänst samt

tandläkare och tandsköterskor. Formerna för tandvård för värnpliktiga m.fl.

(Fredstandvård -80 Fö 1977:03) utreds f.n. Utgångspunkten för utredningen är att vårdansvaret skall föras över till folktandvården (prop. 1976/77:100 bil.

7, FöU 1976/77:9. rskr 1976/77:154).

95 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:7

Statens avtalsverk och de anställdas huvudorganisationer har i maj 1976

slutit avtal om riktlinjer för företagshälsovård m.m. (prop. 1975/76:100 bil. 2,

InU 1975/76:34, rskr 1975/76:168). Avtalet har godkänts av regeringen och trätt i kraft den 1 juli 1976. Företagshälsovården inom det stathga området skall enligt avtalet inriktas på att skydda arbetstagarna mot hälso- och skaderisker som de kan bli utsatta för genom sitt arbete eller de förhållanden som detta utförs under samt att medverka till att arbetet anpassas till arbetstagarens arbetsförmåga. Som ett komplement till avtalet utfärdade

regeringen i juni 1976 förordning (1976:556) med instruktion för regionala och

lokala hälsoråd. Enligt förordningen skall det finnas regionala och lokala hälsoråd för planering och ledning av företagshälsocentraler.

I prop. 1977/78:139 har regeringen berett riksdagen tillfälle att yttra sig över vissa överväganden om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred. Till grund för övervägandena ligger en utredning som har genomförts av försvarets sjuk vårdsstyrelse. I propositionen konstaterade jag att de försvarsanställda omfattas av avtalet om statlig företagshälsovård. Försvarsmakten

borde mot denna bakgrund i första hand ha ansvar och resurser för de värnpliktigas hälso- och sjukvård. medicinsk medverkan i mobiliserings- och

krigsförberedelsearbete samt utbildning m.m. Jag förordade vidare

samverkan mellan den statliga företagshälsovården och försvarsmaktens hälsooch sjukvård bl.a. när det gäller personal.

Överbefälhavaren har sedan år 1976 bedrivit försök vid några förband med förenklat förfarande för att bedöma de värnpliktigas tjänstgöringsförmåga.

Syftet med försöken är bl.a. att pröva möjligheterna att vid bagatellartade åkommor låta befäl på plutonsnivå gemensamt med den värnpliktige göra en bedömning av den värnpliktiges förmåga att tjänstgöra. Den värnpliktige har därvid rätt att själv avgöra i vilken utsträckning han kan delta i tjänsten. Det

förutsätts dock att han först rådfrågar sitt befäl. För att kunna utnyttja de knappa läkarresurserna i samhället på bästa sätt föreslog jag i propositionen

att förändringar skulle vidtas vad gäller bedömning av de värnpliktigas tjänstgöringsförmåga med utgångspunkt i erfarenheterna från försöksverksamheten. Vidare ansåg jag att ökad samverkan borde komma till stånd

mellan landstingen och försvarsmaktens hälso- och sjukvård.

Inom försvarsmakten behövs på lägre regional och lokal nivå läkarinsatser för de värnpliktigas hälso- och sjukvård, rådgivning till förbandschef samt medverkan i utbildningen. I propositionen anförde jag att det enligt min mening f.n. finns underlag för att anställa läkare på hel- eller halvtid på vissa större garnisonsorter. På orter med mindre omfattande hälso- och sjuk vårdsverksamhet bör man sträva efter att tillgodose behovet av läkare genom samverkan med landsting och hälsoråd.

Riksdagen har godkänt de riktlinjer för organisation av försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred som jag har förordat och bemyndigat regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att

genomföra vad jag har förordat (FöU 1977/78:27, rskr 1977/78:354).

Jag angav i propositionen alt ett omfattande arbete återstår med försvarsmaktens hälso- och sjukvård. En särskild utredare bör därför villsättas för det

fortsatta arbetet.

Till utredarens uppgifter hör bl.a. att överlägga med i första hand landsting och hälsoråd men också med andra huvudmän för hälso- och sjukvård eller

enskilda läkare om köp och försäljning av läkarinsatser. Syftet med överlägg-

ningarna skall vara att på berörda orter finna lösningar som tillgodoser försvarsmaktens behov av läkare för bl.a. de värnpliktigas hälso- och

Del II Fö:7 Skr 1978/79:103 96

sjukvård. De ekonomiska villkoren m.m. för köp och försäljning av läkarinsatser bör regleras genom avtal mellan de militära myndigheterna och hälsoråd, landsting eller annan avtalspart. Utredaren skall utarbeta förslag till regeringens riktlinjer för sådana avtals upprättande samt medverka till att avtal slutes.

Utredaren bör definiera och beräkna det totala behovet av läkarinsatser på lägre regional och lokal nivå med utgångspunkt i vad som anförs i prop. 1977/ 78:139. Resultatet härav bör utgöra underlag för de nyss nämnda överlägg-

ningarna. Beräkningen av det totala behovet av läkarinsatser samt resultatet av överläggningarna med landsting och hälsoråd m.fl. bör därefter ligga till

grund för inrättande m.m. av läkartjänster.

Utredaren bör planera för en successiv avveckling av det nuvarande systemet att utnyttja värnpliktiga läkare i fredssjukvården samt överväga hur tillfälliga behov av läkare skall tillgodoses t.ex. i samband med att vakanser på läkartjänster uppkommer.

I utredningsarbetet ingår även att följa utbyggnaden av den statliga

företagshälsovården. Förslag till riktlinjer bör utarbetas för samverkan

mellan regionala och lokala hälsoråd och försvarsmaktens hälso- och sjukvård. Samverkanslösningar bör eftersträvas främst beträffande de delar

av företagshälsovården för de anställda som har starka beröringspunkter med hälsovården för de värnpliktiga.

Utredaren bör medverka i planering m.m. i de fail där det under

utredningsarbetets gång blir aktuellt för företagshälsovården och försvarsmaktens hälso- och sjukvård att använda samma lokaler. Underlag för kostnadsfördelning vid gemensamt utnyttjande av lokaler m.m. bör utar-

betas och ingå i de nyss nämnda riktlinjerna. De behov som föreligger beträffande särskilda hälsoundersökningar för flygande och dykande personal bör preciseras ytterligare. I samarbete med hälsoråden samt de militära myndigheterna bör en plan tas fram för hur frågan skall lösas, vari föreslås hur krav på flvg- resp. navalmedicinsk kompetens skall tillgodoses. Jag vill i detta sammanhang erinra om att företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten f.n. utreds (A 1976:01).

På lägre regional och lokal nivå bör vidare en organisation prövas där bl.a. insatser för de värnpliktiga avseende sjukvård, psykosociala åtgärder och arbetsmiljö samordnas i en hälsooch sjukvårdsenhet vid försvarsområdesförband eller motsvarande förband vid marinen och flygvapnet.

Utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att kostnaderna för den nya organisationen inte skall överstiga kostnaderna för nuvarande organisation.

Det är angeläget att utredaren så långt möjligt utnyttjar den sakkunskap

som finns inom berörda myndigheter. Dessa bör inom ramen för sina ordinarie uppgifter tillhandagå utredaren med de utredningar och det biträde i övrigt som behövs för att ta fram nödvändigt underlag. Arbetet skall bedrivas

i nära kontakt med och under medverkan av de anställdas huvudorganisa-

tioner samt i kontakt med den värnpliktiga arbetsgruppen.

Jag har funnit att utredningsarbetet är av sådan karaktär att det bör

bedrivas skyndsamt och att det är lämpligt att utredaren efter hand lägger

fram förslag i olika frågor.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att överväga vissa frågor och genomföra vissa överläggningar m.m. i samband med organisationsföränd-

97 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:8

ringar inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslap.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

8. Folkrättens tillämpning m.m. under krig, neutralitet och

ockupation

Dir 1978:61 Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Under åren 1974-77 har på den schweiziska regeringens inbjudan representanter för ett hundratal stater samt för vissa befrielserörelser deltagit i en konferens i Genéve om krigets lagar. Konferensens ändamål har varit att bekräfta och utveckla de internationella, humanitära rättsregler som bör gälla

under väpnade konflikter. Arbetet avslutades i juni 1977 genom att

konferensen då antog två tilläggsprotokoll till 1949 års Genévekonventioner angående skydd för krigets offer. Det ena protokollet avser internationella

konflikter och det andra icke-internationella konflikter. Konferensen antog också vissa resolutioner angående det fortsatta arbetet på folkrättens område.

Tilläggsprotokollen har av schweiziska regeringen sänts ut till alla regeringar som hade inbjudits till konferensen samt till vissa befrielserörelser. Protokolien öppnades för undertecknande den 12 december 1977, varvid ett S0-tal stater, däribland Sverige, Norge, Danmark och Finland, undertecknade protokollen. I protokollen stadgas att dessa skall träda i kraft sex månader efter det att de två första staterna har insänt ratifikationsdokument till den schweiziska regeringen. Detta torde innebära att protokollen kommer att

träda i kraft under andra halvåret 1978 eller under år 1979. Regeringen avser

att inom kort i proposition till riksdagen föreslå att riksdagen godkänner de båda tilläggsprotokollen. Beslut av riksdagen kan väntas under hösten

1978.

I och med att de båda tilläggsprotokollen godkänns, aktualiseras för svensk

del en rad frågor inom folkrättens område. Det gäller i första hand tolkningen

av vissa regler, spridning av protokollen samt undervisning om de nya reglerna och deras tillämpning. Staternas skyldighet att medverka vid information och undervisning om de nya reglerna framgår av särskilda artiklar i protokollen. Kunskap om konventionerna och tilläggsprotokollen skall förmedlas inte enbart till militär personal utan också till civila myndigheter och till civilbefolkningen. Ansvaret för undervisning framhålls särskilt i en vid Genévekonferensen enhälligt antagen resolution, som uppmanar bl.a. de nationella rödakorsorganisationerna att erbjuda sina tjänster åt myndigheterna då det gäller att sprida kännedom om den

7 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II Fö:8 Skr 1978/79:103 98

internationella humanitära rätten.

Spridning av och undervisning om de nya reglerna torde medföra relativt omfattande uppgifter för flera myndigheter i vårt land. Framför allt gäller detta tilläggsprotokollet om internationella konflikter. som innehåller mer än

100 artiklar. Härtill kommer att innehållet i ett flertal av dessa artiklar går utanför ramen för 1949 års Genévekonventioner, eftersom artiklarna inne-

håller regler om stridsmedel och stridsmetoder. Sistnämnda regler får

närmast anses som en modernisering och utvidgning av 1907 års Haagkon-

ventioner om land- och sjökrigets förande. Flera av de nya artiklarna innebär den första reglering som har förekommit på luftkrigets område.

Det andra tilläggsprotokollet, som avser icke-internationella konflikter, har fått en mycket begränsad omfattning och ställer därför väsentligt mindre krav än det första protokollet i fråga om undervisning. Även om reglerna i detta protokoll har fått starkt begränsad räckvidd, är det likväl angeläget att i lämplig omfattning sprida information om innehållet i dessa regler och tillämpningen av dem.

Frågor om tillämpningen av de folkrättskonventioner m.m. som gäller under krig har tagits upp under de större övningar inom försvarsmakten och totalförsvaret som har ägt rum under senare år. Härvid har bl.a. särskilt aktualiserats ett antal frågor om tolkningen av dessa folkrättsregler. I en del

fall är konventionstexten komplicerad och har get anledning vill olika

tolkningar. Exempel på sådana frågor är olika personalkategoriers folkrättsliga ställning i krig, beväpning av vissa grupper vid sidan om de reguljära

militära förbanden samt myndigheters ansvar och befogenheter om någon

del av vårt territorium skulle ockuperas.

De frågor som jag nu har tagit upp berör olika delar av regeringskansliet och då i första hand försvarsdepartementet såsom ansvarigt för samordningen

inom totalförsvaret. Dessutom berörs flera myndigheter, bl.a. överbefälha-

varen, socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna. Frågorna är också av stor betydelse för verksamheten inom Svenska röda korset samt andra organisationer och samfund. En kartläggning av de olika folkrättsliga frågorna kräver också tillgång till ett antal experter.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör en kommiué tillkallas med uppgift att utreda och lämna förslag om tolkning och tillämpning av samt

information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet

och ockupation i enlighet med vad som närmare anges i det följande. I kommittén bör ingå företrädare för justitie-, utrikes- och försvarsdepartementen samt för överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen. Till kommittén bör knytas expertis från bl.a. beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelser och civilbefälhavare samt från Svenska röda korset. Kommittén

bör vid behov samråda eller hålla kontakt med andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av kommitténs arbete.

I sitt arbete skall kommittén utgå från de folkrättsliga konventioner och

protokoll m.m. som Sverige har biträtt. Kommittén bör också kunna utgå från

reglerna i de båda tilläggsprotokoll till 1949 års Genevekonventioner som

Sverige kan väntas ratificera. I den mån det behövs skall kommittén studera

hur reglerna i tilläggsprotokollen är avsedda att tillämpas och mot bakgrund

av våra särskilda förhållanden utforma en svensk tolkning av vissa regler.

Kommittén skall särskilt uppmärksamma tillämpningen av folkrättens regler när det gäller att hänföra olika personalgrupper till någon av kategorierna kombattanter respektive civila. Enligt nuvarande planer för det

99 Kommittéer: Försvarsdepartementet Del II Fö:8

militära försvarets krigsorganisation är vissa civila avsedda för servieccfunktioner åt militära förband under krig. Pågående förändringar inom krigsorganisationen kan i framtiden komma att medföra ev ökat utnyttjande av civila för sådana uppgifter. En svaghet i detta sammanhang är dock att de civila personalgruppernas folkrättsliga skydd vid tjänst åt militära förband i

krig inte är klarlagd. Detta kan leda till att de civila, om de faller i fiendens hand, inte anses tillhöra någon av de skyddade kategorierna. Motsvarande

risker kan också finnas för annan civil personal som under krig tjänstgör inom icke militära delar av totalförsvaret. I detta sammanhang bör också uppmärksammas den folkrättsliga ställningen för personal från de frivilliga försvars-

organisationerna. Det är också angeläget att klarlägga den civila personalens möjligheter till beväpning för självförsvar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad som i direktiven för den i år tillkallade nya försvarskommittén (Dir 1978:30) har uttalats om integrering och samordning av militära och civila funktioner i totalförsvaret. Enligt direktiven skall försvarskommittén beakta de folkrättsliga aspekterna vid sina överväganden om totalförsvarets framtida utformning. Det är naturligt att de båda kommittéerna samarbetar i de nu berörda frågorna.

Som framgår av vad jag förut har anfört tar den svenska regeringen, i och med att Sverige ratificerar tilläggsprotokollen, på sig ett ansvar för informa-

tion och undervisning om de nya reglerna till all berörd personal. Detta

åtagande är inte begränsat enbart till militär personal utan gäller också flera andra grupper, som på olika sätt kan bli berörda av stridshandlingar. Sålunda finns behov av utbildning i folkrätt för civilförsvarets personal, militär och

civil sjuk vårdspersonal, personal som är krigsplacerad inom det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret samt viss ledningspersonal hos civilbefälhavarkanslier och länsstyrelser. Även för andra kategorier inom totalförsvaret kan undervisning i folkrätt vara önskvärd eller rent av nödvändig.

Kommittén bör kartlägga behovet av folkrättsundervisning för olika personalgrupper samt föreslå omfattningen av och metoderna för en sådan utbildning. Härvid skall kommittén beakta de bestämmelser för undervis-

ning om 1949 års Genévekonventioner m.m. som överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen tidigare har utfärdat. Särskild vikt bör läggas vid att

undervisningen blir engagerande och lämpligt avvägd.

Kommittén bör undersöka möjligheterna att använda auditörerna i den

fredstida auditörsorganisationen vid undervisningen i folkrätt inom försvarsmakten. Förslag bör också lämnas beträffande uppgifter för och utbildning av juridiska rådgivare åt militära chefer m.fl. under mobilisering och krig.

Vissa delar av Genévckonventionerna och tilläggsprotokollen har en så grundläggande humanitär betydelse, att det skulle vara av värde om

undervisning om dessa avsnitt meddelas ull all ungdom i skolåldern och i

lämplig utsträckning också till övriga medborgare. Kommittén bör i detta sammanhang uppmärksamma det underlag för sådan undervisning som Svenska röda korset har tagit fram. Den bör också beakta den informationsverksamhet som under de senaste åren har inletts av civilförsvarsstyrelsen i samarbete med bl.a. länsstyrelserna, folkrörelserna, civilförsvarsförbundet

och skolöverstyrelsen. Ansvaret för att genomföra sådana undervisningsupp-

gifter bör i första hand ligga på myndigheter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde och på Svenska röda korset.

Genom tillkomsten av tilläggsprotokollet om internationella konflikter kan civilförsvarets möjligheter att verka under krig och ockupation komma

Del Hi Fö:8 Skr 1978/79:103 100

att underlättas väsentligt. Kommittén bör undersöka vilka konsekvenser som de nya reglerna kan få för civilförsvarets verksamhet och lämna förslag till de nya regler som dessa överväganden kan föranleda. Resultat från den pågående utredningen angående överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter (Fö 1977:05) bör därvid beaktas.

De nya reglerna i det första tilläggsprotokollet innebär också att förutsätt-

ningarna för väpnat motstånd inom ockuperat område ändras. Kommittén

bör mot denna bakgrund undersöka vilka allmänna anvisningar som bör

lämnas civilbefolkningen om uppträdande under krig och ockupation. I detta

sammanhang bör kommittén beakta tidigare erfarenheter och överväganden angående myndigheters befogenheter inom ockuperat område liksom också resultaten av ett till den engelske forskaren Adam Roberts lämnat uppdrag att

studera folkrättsliga aspekter på civilmotstånd. Jag vill även erinra om

pågående arbete med att utarbeta en ny upplaga av broschyren ”Om kriget kommer”.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter för att utreda och lämna förslag angående tolkning och tillämpning av samt information och under-

visning om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Försvarsdepartementet)

101 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:1

Socialdepartementet

1. Översyn av läkemedelskontrollen

Dir 1977:121

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-17

Statsrådet Troedsson anför.

Riksdag och regering har i skilda sammanhang uppmärksammat behovet av åtgärder inom läkemedelsområdet. Bland vidtagna åtgärder kan särskilt

nämnas de nya bestämmelserna rörande naturmedel, utredningen (1977:11) om läkemedelsinformation samt utredningen (1977:09) med uppdrag att

utreda vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium. Jag har vidare för avsikt att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över priskontrollen av

läkemedel. Dessa utredningar liksom de krav utvecklingen ställer får givetvis

konsekvenser för omfattningen och inriktningen av statens läkemedelskontroll.

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning ansvarar för kontrollen av läkemedel. Läkemedelsavdelningen flyttade år 1976 till Uppsala (prop. 1970:74, SU

1970:98, rskr 1970:234). Beslutet om flyttning fick under en övergångstid

vissa negativa konsekvenser för verksamheten. Idag har emellertid läkemedelsavdelningen såväl den personal som den utrustning och de lokaler som behövs för att avdelningen skall kunna arbeta effektivt. Vidare innebär de

starka forskningssambanden med universiteten liksom kontakten med

hälso- och sjukvården stora möjligheter för avdelningens framtida utveckling.

Därför finner jag det naturligt att mer långsiktigt se över avdelningens arbete, både dess innehåll och omfattning. Resultatet härav bör relateras till den aktuella utvecklingen inom kompetensområdet. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas med uppgift att se över läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering. Utredaren bör därvid även överväga vilka ytterligare åtgärder som kan bidra till att allmänheten tillhandahålles endast

säkra och effektiva läkemedel och till att även i fortsättningen begränsa

läkemedelssortimentet. Samtidigt är det viktigt att angelägna läkemedel så snabbt som möjligt kan börja användas i sjukvården.

Vetenskapliga framsteg inom läkemedelsområdet måste givetvis resultera

i ett ständigt förbättrat beslutsunderlag inom läkemedelskontrollen. Säkerhetsfrågorna måste härvid sättas i förgrunden. Möjligheterna till samverkan

med hälso- och sjukvårdens institutioner bör därvid beaktas. Särskilt viktigt är det att kunna följa utvecklingen och användningen av läkemedel. Utredaren bör därför föreslå vägar för att ge oss ökad kunskap om läkemedlen

för såväl utprövningen som kontrollen efter registreringen. Jag vill härvid särskilt peka på de möjligheter som hgger i väl utvecklade system för bl.a.

Del H S:2 Skr 1978/79:103 102

kliniska prövningar, rapportering av biverkningar och studier av läkemedelskonsumtion.

Utredaren bör även i övrigt utreda vilka åtgärder som kan ceffektivera läkemedelskontrollen och leda till en bättre läkemedelsanvändning.

Utredaren bör också kimna förslag till hur man skall tillgodose de etiska kraven på kliniska läkemedelsprövningar.

Läkemedelsavdelningen har tillgång till en kvalificerad sakkunskap och en omfattande dokumentation för bedömning av skilda substansers och produkters farmacevtiska och medicinska egenskaper. Utredaren bör överväga om avdelningens uppgifter skall omfatta även andra närbesläktade områden, t.ex. huddesinfektionsmedel, vissa hygieniska och kosmetiska preparat samt kontaktlinser. Rapporter i facklitteratur, internationella erfarenheter m.m.

under senare tid talar för en mer omfattande kontroll av sådana produkter. I detta sammanhang bör avgränsningen av avdelningens uppgifter i förhållande till produktkontrollinämndens verksamhetsområde närmare övervägas.

Utredaren bör även överväga förslagens ekonomiska konsekvenser och undersöka möjligheterna att tillämpa programbudgetprinciperna på läkeme-

delskontrollen. Läkemedelskontrollen skall fr.o.m. år 1978 till 100 926 finansieras genom avgifter. Utredaren bör i sina förslag utgå från att så också skall ske i fortsättnirgen.

Utredaren bör sam, åda med livsmedelsverket, produktkontrollnämnden, statens provningsanstalt, läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09), utredningen (S 1977:11) om läkemedelsinformation, utredningen om priskontrollen av läkemedel samt övriga berörda myndigheter och kommittéer.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig

att tillkaila en särskild utredare med uppdrag att se över läkemedelskon-

trollens mål, arbetsuppgifter och finansiering,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

2. Utredning om de homosexuellas situation i samhället

Dir 1977:128

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-08

Departementschefen, statsrådet Gustavsson anför.

Riksdagen har vid flera tillfällen, senast vid 1976/77 års riksmöte,

behandlat motioner som tagit upp de homosexuellas situation i samhället.

Socialutskottet har — med anledning av motionerna 1976/77:139, 1976/

103 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:2

77:725 och 1976/77:1099 —i silt senaste betänkande i ämnet (SoU 1976/77:37)

uttalat sig för en undersökning som belyser de homosexuellas situation i

sam hället och som också innefattar frågan om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella.

Utskottet framhåller bl.a. att i motionerna förekommer två olika typer av

önskemål, nämligen dels att homosexuella inte skall utsättas för diskrimi-

nering i förhållande till andra medborgare, dels att homosexuella samman-

boende skall få samma förmåner som heterosexuella sammanboende. I fråga

om den senare typen av önskemål anför utskottet att utvecklingen f.n. går mot att successivt avskaffa den särbehandling som finns kvar för heterosexuella sammanboende utan barn. Detta är enligt utskottet en bättre väg att åstadkomma den av motionärerna åsyftade likabehandlingen av heterosex-

uella och homosexuella sammanboende. Däremot bör enligt utskottets

mening samhället självfallet söka motverka öppen och förtäckt diskriminering av homosexuella inom alla samhällssektorer. Utskottet pekar på att

riksdagen tidigare har givit uttryck åt uppfattningen att homosexuell

samlevnad från samhällets synpunkt är en fullt acceptabel samlevnads-

form. Utskottet erinrar om att familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) enligt vad som

uppgetts av lagutskottet (LU 1975:8) i sitt fortsatta arbete kommer att ta upp vissa frågor som rör de rättsliga problem som aktualiseras vid sammanboende när parterna är homosexuella. Socialutskottet konstaterar att resultatet av familjelagssakkunnigas arbete bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning till frågan om lagstiftningsåtgärder på de aktuella områdena.

Riksdagen godkände vad utskottet anfört trskr 1976/77:317).

Den utredning som riksdagen förordat bör komma till stånd. En särskild kommitté bör tillkallas för ändamålet. Kommittén bör — utöver de undersökningar som riksdagen uttalat sig för — sammanställa och redovisa tillgänglig vetenskaplig dokumentation om homosexualitet. Kommittén bör också föreslå åtgärder som behövs för att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella.

Kommittén bör samråda med familjelagssakkunniga i frågor som rör

egendomsordningen och med prostitutionsutredningen ($ 1977:01) och 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03).

Kommittén bör vidare hålla kontakt med företrädare för de homosexuellas egna organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att undersöka de homosexuellas situation i samhället samt föreslå de åtgärder som kommittén finner påkallade,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver.

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om inte annat

föreskrives,

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

Del II S:3 Skr 1978/79:103 104

3. Priskontroll av läkemedel

Dir. 1977:129

Beslut i regeringssammanträde 1977-11-17

Statsrådet Troedsson anför.

I vårt land såldes år 1976 läkemedel för ca 2,4 miljarder kr. (exkl. moms).

Kostnaderna för läkemedel bestrids till ca 75 26 av staten, sjukförsäkringen

och sjukvårdshuvudmännen. Resten svarar de enskilda läkemedelskonsumenterna för.

Av läkemedelskostnaderna (exkl. sjukhusleveranser) hänför sig 58 96 tull

producenterna (läkemedelsindustrin), 4 26 ull grosshandeln (droghandeln)

och 38 94 till detaljistledet (Apoteksbolaget AB).

Inom producentledet svarar den svenska läkemedelsindustrin för närmare 50 å av tillverkningen och utländsk läikemedelsindustri för lika mycket. Apotcekstillverkade läkemedel (s.k. ex-temporeberedningar) uppgår till endast några få procent.

Inom droghandeln har dei av apoteksbolaget ägda Apotekarnas drog-

handel AB ADA ca 70 26 av marknaden räknat efter varuvärdet. Två privata

droghandelsföretag svarar för resten.

I detaljistledet svarar apoteksbolaget för all försäljning av läkemedel.

Priskontroll av farmacevtiska specialiteter, dvs. standardiserade läkemedel, som är avsedda att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens original-

förpackning, förekommer i flertalet länder. I Sverige har priskontroll förekommit sedan år 1934. En effektiv och ändamålsenlig kontroll av läkemedelsindustrins prissätt-

ning är förenad med särskilda problem, som sammanhänger med denna

industris höga forskningsintensitet och omfattande internationalisering. De

svenska läkemedelsföretagen har sammanlagt en utlandsfakturering som uppgår till drygt 50 96 av försäljningen. Eftersom de priskontrollerande myndigheterna såväl i Sverige som i utlandet ofta bedömer skäligheten av ett likemedelspris efter prisjämförelse med andra länder, kommer det pris som från början fastställs för ett visst land att i hög grad påverka prissättningen också i andra länder.

Sedan den 1 januari 1971 har apoteksbolaget en central ställning inom priskontrollen. Apoteksbolaget och liäkemedelstillverkaren skall ha förhandlat om priset innan en ny specialitet registreras eller priset på en registrerad specialitet ändras. Kan överenskommelse om skäligt pris inte träffas, får tillverkaren anmäla önskat pris till socialstyrelsen. Socialstyrelsens läkeme-

delsnämnd beslutar sedan om priset efter att ha inhämtat synpunkter från apoteksbolaget och tillverkaren. Till grund för beslutet ligger även en bedömning av preparatets medicinska värde. Eftersom överenskommelse om priset vanligen nås innebär ansvarsfördelningen i prissättningsfrågor att

apoteksbolaget avgör flertalet prissättningsärenden, medan läkemedelsnämnden endast beslutar om ett mindre antal preparat.

Apoteksbolaget har sedan sin tillkomst dels som samhällets företrädare

kontrollerat av leverantörerna tillämpade läkemedelspriser, dels ansvarat för läkemedelsdistributionen i detaljistledet. I fråga om priskontrollen har apoteksbolaget en myndigsutövande funktion, medan bolaget i övrigt fungerar som kommersiell distributör av de produkter som priskontrollen omfattar. Av naturliga skäl har bolaget — i motsats till statens pris- och

kartellnämnd (SPK) - inte getts någon laglig möjlighet att i sin priskontrol-

105 Kommittéer: Socialdepartementet Del H S:3

lerande verksamhet avkräva läkemedelstillverkarna uppgifter som skulle

innebära röjande av affärshemlighet. Först i samband med 1976 års

prisförhandlingar förekom en viss samordning mellan apoteksbolaget och SPK vid bedömningen av de av producenterna begärda prishöjningarna.

Av priset på läkemedel (exkl. sjukhusleveranser) utgör apoteksbolagets

andel i genomsnitt ca 38 26. Apoteksbolaget fastställer sina pålägg mot

bakgrunden av förväntade intäkter och kostnader under kommande verksamhetsår. Som monopolföretag utsätts apoteksbolaget emellertid inte för den konkurrens som gäller för detaljhandeln i övrigt. Med hänsyn till distributionskostnadernas stora betydelse för det slutliga läkemedelspriset är

det angeläget att bolaget bedriver sin verksamhet rationellt. Prissättningen

måste dock tillåta bolaget att såväl ansvara för detaljdistribution av läkemedel som genomföra de särskilda uppgifter som åläggs bolaget, bl.a. i fråga om sjukvårdsberedskap och läkemedelsinformation. Jag vill i detta sammanhang erinra om ati apoteksbolaget efter överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen även ansvarar för driften av sjukhusapotek. Apoteksbolagets ersättning, vilken skull motsvara självkostnaderna, fastställs årligen vid förhandlingar med resp. sjukvårdshuvudman.

Anförda omständigheter talar för att en särskild utredare bör tillkallas med uppgift att se över priskontrollen av prissättningen i läkemcedelsförsörj-

ningens alla led, dvs. i tillverknings-, grossist- och detaljistledet. Målet bör

vara att få till stånd en kontroll som tillfredsställer så väl konsumenternas och

samhällets som företagens krav på skälighet, rättvisa och administrativ effektivitet.

Utredaren bör se över formerna för priskontroll av såväl nya som befintliga

framacevtiska specialiteter samt överväga om kontrollen bör omfatta även

licenspreparat och ex-temporeläkemedel. Frågan om priskontroll av kostnadsfria förbrukningsartiklar som distribueras genom apoteksbolaget bör jämväl studeras. I princip bör sam ma regler gälla som för övriga priskontrol-

lerade varuområden, men givetvis bör de särskilda problem som är förenade

med en prisövervakning inom läkemedelsindustrin beaktas. Den nuvarande ordningen enligt vilken apoteksbolaget tjänstgör både som priskontrolle-

rande instans och som kommersiell distributör anser jag mindre lämplig.

Priskontrollen bör ske på sådant sätt att konsekvens och likformighet i handläggningen av prisfrågor tillgodoses. Den måste utformas så att skäligheten av såväl generella prisändringar som priset på enskilda preparat kan beaktas. Priskontrollen bör åläggas statlig myndighet, om möjligt en enda myndighet, så att en enhetlig bedömning av samtliga prisärenden kan ske. Priskontrollen bör stimulera till konkurrens inom producent- och droghandelsledet. Hänsyn skall också tas till önskvärdheten av en aktiv forskningsoch utvecklingsverksamhet för att nå en förbättrad läkemedelsterapi.

SPK är enlighet sin instruktion central förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisövervakning inom näringslivet med undantag för bank- och

försäkringsväsendet. Försäljningen av läkemedel omfattas sålunda av nämn-

dens instruktion. Medan apoteksbolaget eller i vissa fall socialstyrelsens läkemedelsnämnd beslutar om leverantörspriser på läkemedel har SPK instruktionsmässigt ansvar för övervakningen av såväl leverantörernas som handelns, dvs. apoteksbolagets, prissättning. SPK kan med stöd av lagen om uppgiftsskyldigheter rörande prisoch konkurrensförhållande i näringslivet inhämta de uppgifter som har betydelse vid en allsidig bedömning av prissättningen på läkemedel.

Utöver kostnadsmässiga aspekter har emellertid även olika slag av

Del II S:3 Skr 1978/79:103 106

medicinska värderingar betydelse i detta sammanhang. Sådana bedömningar ankommer på socialstyrelsens läkemedelsavdelning, som har särskild sakkunskap för deua ändamäl.

Mot denna bakgrund talar starka skäl för att priskontrolen anförtros SPK. Nämndens kunskaper och erfarenheter av prisövervakning och dess befogenhet att inhämta erforderliga uppgifter kan därmed tillgodogöras även

prissättningen på läkemedelsmarknaden. SPK bör även utöva samhällets

kontroll över apoteksbolagets pålägg. Socialstyrelsen bör liksom nu svara för de medicinska bedömningarna.

Utformningen av priskontrolen kan ha sin utgångspunkt antingen i de bestämmelser rörande registrering av läkemedel som återfinns i nuvarande

läkemedelstförordning eller i den allmänna prisövervakning som SPK har ansvaret för.

Det första alternativet innebär att ett villkor för registrering av ett läkemedel fortfarande skulle vara att priset är skäligt. Därest villkoret inte uppfylls skulle socialstyrelsen ha att i samråd med SPK besluta att

avregistrera eller inte registrera läkemedlet. Vid en utformning av priskontrollen enligt det andra alternativet skulle

läkemedelsprisets skälighet inte längre vara ett villkor för registrering. Enbart medicinska bedömningar skulle således ligga till grund härför. Kontrollen av läkemedelspriserna skulle i stället ske i överensstämmelse med samhällets allmänna övervakning av priser och marginaler på varor och tjänster.

Läkemedelsföretagen skulle därvid ha att i god tid till SPK anmäla nya

läkemedelspriser och skälen för dessa. Om enighet inte nås meltan SPK och

läkemedelsföretagen skulle SPK omgående anmäla detta till regeringen som därvid har att överväga eventuella prisreglerande åtgärder. Sådana åtgärder förutsätter någon form av prisregleringslag. Utredaren bör analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av dessa alternativ. En förutsättning för båda alternativen bör vara att skapa ett

system som kan inordnas på ett naturligt sätt i SPK:s övriga priskontrollerande verksamhet. Vad gäller det andra alternativet behöver bl.a. övervägas hur en permanent priskontroll av läkemedel lämpligen inordnas i den allmänna prisregleringslagsuftningen.

Utredaren bör pröva om gällande regler för SPK:s prisövervakning behöver ändras för att åstadkomma en effektiv kontroll av likemedelspriserna i alla led med hänsyn till särskilda förhållanden i fråga om branschstruktur. marknadsföring och produktsortiment.

Utredaren bör även undersöka i vilka former samverkan lämpligen bör ske mellan SPK, läkemedelsföretagen, apoteksbolaget och socialstyrelsen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas förhållandet mellan SPK och apoteksbo-

laget, inte minst därför att bolaget även i framtiden måste bidra till en från

samhällets synpunkt ändamålsenlig utveckling av priser och produkter på

läkemedelsområdet. Utredaren bör även beakta utländska erfarenheter, som

kan vara av intresse för prisövervakningen, liksom internationella samarbetssträvanden beträffande priskontroll av läkemedel.

Utredaren bör i sitt arbete särskilt samråda med prisregleringskommittén (H 1975:06), läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09), utredningen (H

1976:03) om insyn i företagens marknads- och pruduktplanering m.m...

utredningen ($S 1977:11) om läkemedelsinformation samt den särskilde

utredaren med uppdrag att se över läkemedelskontrollens mål, arbetsupp-

gifter och finansiering (S 1977:18).

Med hänvisning tll vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

107 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:4

bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över priskontrollen av

läkemedel,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enhgt kommittékungörelsen (1946:394), om cj annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

4. Översyn av tandvårdsförsäkringen m.m.

Dir 1977:133 Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-22

Departemenitschefen, statsrådet Rune Gustavsson, anför efter samråd med statsrådet Troedsson.

1974 års tandvårdsreform

1974 års tandvårdsreform har haft en genomgripande betydelse för

tandvården i vårt land. Reformen bestod av två komponenter. Den ena var att

statsmakterna lade fast ett utbyggnadsprogram för folktandvården, samtidigt

som landstingskommunerna fick ett lagfäst vårdansvar för barn- och ungdomstandvården och för all specialisttandvård. Den andra komponenten

var en allmän tandvårdsförsäkring för vuxna.

Utbyggnadsprogrammet innebär att folktandvården skall byggas ut i sådan omfattning att den kan erbjuda en avgiftsfri organiserad tandvård till samtliga barn och ungdomar i åldrarna t.o.m. 19 år. I första hand bör utbyggnaden tillgodose tandvården för åldersgrupperna 6-16 år och därnäst den organiserade tandvården för barn före skolåldern. Målsättningen är att folktand-

vården skall tillföras sådana vårdresurser att utbyggnadsprogrammet för barn- och ungdomstandvården kan fullföljas under 1970-talet. När

programmet fastställdes, förutsattes det vidare att en samtidig utbyggnad av vuxentandvården skall planeras av huvudmännen. Det angavs att folktandvårdens vuxentandvård skall byggas ut till att i första hand omfatta 30-35 26

av vuxentandvården i landet. Det uttalades också att huvuddelen av specialisttandvården även i fråga om vuxentandvården bör utföras inom

folktandvården för att resurserna bäst skall utnyttjas.

I en ny folktandvårdslag gavs landstingskommunerna vårdansvaret för alla barn och ungdomar i åldrarna t.o.m. 19 år och för specialisttandvården. För barnen skall tandvården vära avgiftsfri genom folktandvårdens försorg. För barn upp till fem år och ungdom fr.o.m. 17 år gäller tills vidare undantag från skyldighet att erbjuda organiserad vård. Dispens kan ges från skyldigheten att svara för viss specialisttandvård för vuxna.

Del II S:4 Skr 1978/79:103 108

De ekonomiska förutsättningarna för folktandvårdens utbyggnad garan-

teras genom ersättningar från den allmänna försäkringen. Ytterligare

åtgärder för att stärka folktandvårdens utbyggnad beslutades också i samband med reformen.

Den allmänna tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m. det år då de fyller 20 år — 1 ctt inledningsskede också åldersgruppen 17-19 år i de

flesta landsting. Försäkringen avser alla former av tandvård. inbegripet

förebyggande vård, inom såväl folktandvården som hos privatpraktiserande tandläkare som är anslutna till försäkringen genom att vara uppförda på

förteckningar hos försäkringskassorna. Tandläkarna är i sin taxesättning

skyldiga att hålla sig inom de belopp som anges i en tandvårdstaxa. Denna fastställs av regeringen efter förslag från riksförsäkringsverket.

Av beloppen i tandvårdstaxan betalar patienten och försäkringen i regel

hälften vardera. Patienten betalar sin avgift till tandläkaren. Försäkringser-

sättningen betalas av försäkringskassan direkt till den privatpraktiserande tandläkaren elier till folktandvården. Om arvodena under en behandlings-

omgång överstiger f.n. 1.000 kr., betalar försäkringskassan 75 96 av över-

skjutande belopp och patienten 25 96. Samma fördelning av arvodet gäller

också vid viss förebyggande vård och vid behandling med vissa proteser. När

kostnaderna för vård hos privatpraktiserande tandläkare under en behand-

lingsomgång överstiger en viss gräns, f.n. 3.000 kr., skall tandläkarens

behandlingsförslag underkastas förhandsprövning av försäkringskassan. Kassan biträds därvid av en särskild förtroendetandläkare.

När tandvårdsförsäkringen beslutades, infördes som en övergångsanord-

ning en särskild regel som har till syfte att säkerställa folktandvårdens behov

av tandläkare. Enligt denna s.k. etableringsregel får riksförsäkringsverket — f.n. till utgången av år 1979 —-i den utsträckning som behövs föreskriva att nya privatpraktiserande tandläkare inte skall föras upp på förteckning hos försäkringskassa.

Riksförsäkringsverket fullgör omfattande uppgifter när det gäller att följa upp tandvårdsförsäkringen i olika avseenden. En särskild tand vårdsdelegation har knutits till riksförsäkringsverket för att bereda frågor som gäller tandvårdsförsäkringen. I delegationen ingår bl.a. företrädare för socialstyrelsen, folktandvårdens huvudmän och för tandläkarnas och tandteknikernas organisationer.

Erfarenheterna av tandvårdsreformen

En av avsikterna med tandvårdsreformen var att öka möjligheterna till

tandvård för dem som tidigare inte hade ansett sig ha råd att gå till

tandläkaren. Det var därför väntat att efterfrågan på tandvård skulle stiga när

reformen genomfördes. Det ansågs emellertid att efterfrågeökningen skulle kunna mötas genom att det fanns viss ledig vårdkapacitet, främst hos de privatpraktiserande tandläkarna. Efterfrågan på tandvård kom emellertid att öka kraftigare än väntat. Bl.a. gjorde tandvårdsförsäkringen det möjligt för

dem som redan var patienter hos en tandläkare att efterfråga mer omfattande tandvård än tidigare. Behandlingarna kom därigenom att ta förhållandevis mer tandläkartid i anspråk än före försäkringen.

Väntetiderna hos tandläkarna växte. Den I januari 1976 infördes på försök

elt särskilt system för att underlätta för nya patienter att komma till tandläkare. Systemet bygger på cut frivilligt åtagande från Sveriges tandlä-

karförbunds sida. Trots att Sverige har större tandläkartäthet än kanske något

109 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:4

annat land har emellertid köerna av nya patienter som önskar besöka tandläkare förblivit långa i vissa delar av landet. Det införda systemet är f.n. under utredning inom socialstyrelsen. Rapport från en arbetsgrupp inom styrelsen väntas inom kort bli avlämnad till riksförsäkringsverket och kommer därefter att prövas av verket efter hörande av tandvårdsdelegatio-

nen. En annan effekt av att tandvårdsförsäkringen infördes varen viss övergång

av tandläkare från folktandvården till privatpraktik. Detta bedömdes medföra risk för att det fastställda målet för utbyggnaden av folktandvården skulle äventyras. En förutsättning för att målet skulle nås var nämligen att nettotillskottet av nya tandläkare skulle tillföras folktandvården. I vissa delar

av landet, särskilt de mindre tätbefolkade, där folktandvården svarade för den huvudsakliga vården innebar denna övergång att möjligheterna att erhålla

uandvård minskade.

Detta medförde att riksförsäkringsverket under mitten av år 1974 — på begäran av landstingsförbundet och socialstyrelsen — fann det nödvändigt at tillimpa ctableringsregeln för att begränsa möjligheterna för nya tandläkare

att ansluta sig till försäkringen som privatpraktiker. De föreskrifter som

riksförsäkringsverket har utfärdat innebär fr.o.m. år 1975 i huvudsak att nya tandläkare endast förs upp på förteckning hos försäkringskassa när det gäller att ersätta en tidigare ansluten privatpraktiker. F.n. gäller att riksförsäkringsverket årligen skall ompröva etableringsregelns tillämpning. Sedan år 1975 har vidare socialstyrelsen regeringens uppdrag att meddela föreskrifter om

fördelning av nya tjänster för tandläkare hos landstingskommun och

kommun. Uppdraget gäller f.n. t.o.m. utgången av år 1978.

Riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation har inrättat en observationsgrupp för att följa tandläkarsituationen inom folktandvården m.m., den s.k. OBS-gruppen. Av rapport nr 10 från OBS-gruppen,som har remissbehandlats men som riksförsäkringsverket ännu inte har tagit ställning till. framgår att antalet tandläkartimmar i folktandvården har blivit lägre än vad man räknade

med när tandvårdsförsäkringen beslutades. Däremot har antalet timmar i

privatprakuk överträffat prognoserna. Som orsak till detta anges i rapporten bl.a. dels övergången av tandläkare från folktandvård till privatpraktik vid tandvårdsförsäkringens genomförande, dels att utvecklingen inom folktandvärden har gått mot en successivt lägre sysselsättningsgrad, dels att de privatpraktiserande tandläkarna har utökat sin arbetstid i inte obetydlig grad. Även när det gäller specialisttandvården inom folktandvården har man observerat ett lägre antal vårdtim mar än som hade förutspåtis. OBS-gruppen anser att gjorda beräkningar visar att folktandvårdens behov av tandläkartimmar inte kommer att täckas före år 1980. OBS-gruppens rapport och remissyttrandena kommer att bedömas av riksförsäkringsverkets styrelse i samband med den omprövning av etableringsregelns tillämpning som kommer att göras i början av år 1978.

Sedan år 1975 arbetar inom socialstyrelsen en särskild tandvårdspersonalsutredning för att utreda den långsiktiga efterfrågan på tandvårdspersonal. Utredningen har i en rapport, (Ds S 1976:10) Tillgångsprognoser för tandvårdspersonal, lagt fram prognoser över tillgången på tandvårdspersonal fram till år 2.000. Prognoserna gäller under förutsättning av bl.a. oförändrad utbildningskapacitet för de olika yrkesgrupperna. En diskussionspromemoria om planering för framtidens tandvård har nyligen sänts ut på remiss av utredningen. Utredningen planerar att senare göra prognoser över efterfrågan på tandvård och pröva alternativ till nuvarande arbetsfördelning mellan olika

Del II $S:4 Skr 1978/79:103 110

personalkategorier inom tandvården.

Riksförsäkringsverket har till uppgift att i samråd med socialstyrelsen och med biträde av tandvårdsdelegationen noggrant följa utvecklingen i fråga om försäkringen och dess effekter på tandvården i allmänhet, på vårdefterfrågan och på tandtillståndet hos olika befolkningsgrupper och därvid föreslå de Justeringar och kompletteringar i systemet som verket kan finna påkallade.

En omfattande uppföljning har också kommit till stånd. I anslutning till varje

förslag från verket till regeringen om prolongering eller revidering av arvodena i tandvårdstaxan har verket redovisat erfarenheterna av försäkringen i olika avseenden. Efter ett särskilt uppdrag från regeringen har verket dessutom år 1975 lämnat en samlad redogörelse för erfarenheterna dittills av försäkringen. Dessa har redovisats för riksdagen i prop. 1975/76:44. En

särskild taxegrupp, som tillsattes av tandvårdsdelegationen. har undersökt tandvårdsförsäkringens utfall från ekonomiska och odontologiska synpunkter. Den s.k. EST-gruppen har på verkets uppdrag gjort en utredning om ett

eventuellt nytt ersättningssystem. Gruppens rapport har remissbehandlats.

Socialstyrelsen har år 1975 fått regeringens uppdrag att utreda frågan om

ersättningsnivån för arbeten som utförs vid de privata tandtekniska labora-

torierna och att därvid överväga en närmare anknytning av sådana laboratorier till landstingens motsvarande verksamhet inom folktandvården.

Utredningen avser också att utreda kostnadsnivån för ”rationellt skötta

företag”. Utredningsarbetet beräknas pågå under hela år 1978.

Tandvårdsförsäkringen och situationen inom tandvården har alltsedan reformen genomfördes diskuterats i olika sammanhang bl.a. i riksdagen. Till de frågor som har behandlats hör väntetiderna inom tandvården och möjligheterna för i synnerhet nya patienter att få tandläkarvård, folktandvårdens situation och effekterna av den begränsning av anslutningen till

försäkringen som har införts för privatpraktiserande tandläkare. Andra frågor

som har tagits upp har gällt barnens tillhörighet till tandvårdsförsäkringen och den delvis omfattande administration och blanketthantering som särskilt de privatpraktiserande tandläkarna har funnit alltför stor och tidskrävande. Riksdagsrevisorerna har efter en granskning av tandvårdsreformen år 1976 föreslagit vissa ändrade regler inom tandvårdsförsäkringen med syfte att

förenkla de administrativa rutinerna.

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 uttalas att tandvårdsförsäkringens regler om etableringskontroll skall ses över och försäkringen utvidgas till att omfatta även barn och ungdom.

Översyn av tandvårdsförsäkringen m.m.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att en parlamentarisk kommitté bör

tillsättas för att göra en översyn av tandvårdsförsäkringen m.m. En utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara att undersöka i vilken utsträckning de mål för utbyggnaden av folktandvården till år 1980 som beslutades i samband med 1974 års tandvårdsreform kommer att kunna nås. Kommittén bör göra en översyn av det nuvarande utbyggnadsprogrammet.

Översynen bör ske med ledning av material från socialstyrelsens tandvårds-

personalsutredning rörande tillgång och efterfrågan på resurser inom folk-

tandvården och prognoser för utvecklingen under 1980-talet. Kommittén bör också utnyttja det material som kommer att tas fram inom riksförsäkrings-

verket på grundval av rapporten från tandvårdsdelegationens OBS-grupp.

111 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:4

Översynen bör sikta till att ange hur utbyggnadsprogrammet för den organiserade barn- och ungdomstandvården skall fullföljas efter år 1979. Kommittén bör samtidigt överväga det fastställda målet att bygga ut folktandvårdens vuxentandvärd så att den omfattar 30-35 25 av vuxentandvården i landet. Detta bör göras mot bakgrund av en bedömning av vad som från arbetsmässiga synpunkter utgör en lämplig andel vuxentandvård inom folktandvården. Också bedömningen av den sammanlagda tullgången på offentlig vård och vård i privatpraktik kan här ha betydelse. Kommittén bör ange vilka resurser som krävs och inom vilken tid det är realistiskt att klara

det uppställda målet för folktandvårdens vuxentandvård. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med tandvårdspersonalsutredningen.

Det är angeläget att framhålla folktandvårdens stora betydelse för barnens och ungdomarnas tandvård. Den organiserade tandvården under barnens och ungdomarnas uppväxtår spelar en avgörande roll för att främja en god tandhälsa senare i livet. När det gäller tandvården för vuxna — dir

folktandvården f.n. svarar för mindre än 20 26 — är folktandvården inte sällan

den enda garanten för att tandvärdsresurser också står till buds 1 glesbygder och andra delar av landet där de privatpraktiserande tandläkarnas antal är lågt. Folktandvården har vidare en särskilt viktig roll när det gäller möjligheterna att bereda tandvård åt personer med olika slag av handikapp.

Sammanställningar som har gjorts av tandvårdspersonalsutredningen

visar att tillgången på tandvårdsresurser är mycket ojämnt fördelad i landet.

Antalet tandläkartimmar per vuxen person var år 1975 1.ex. omkring dubbelt så stort i landets tre folkrikaste kommuner som i kommuner i en del norrlandslän. Kommittén bör undersöka vårdsituationen i bristområdena och överväga möjligheterna att åstadkomma en jämnare fördelning av tandvårdsresurserna inom landet både inom den offentliga och den privata sektorn. Övervägandena bör göras mot bakgrund av erfarenheterna av de företagna etableringsbegränsningarna inom tandvårdsförsäkringen och socialstyrelsens fördelning av tandläkartjänster inom folktandvården. Kommit-

tén bör föreslå åtgärder för att få till stånd en bättre regional fördelning med utgångspunkt iden sammanlagda tillgången på offentlig vård och privatprak-

tikervård inom ett område. Med hänsyn till frågans angelägenhet bör den ges prioritet i kommitténs arbete.

Etableringsregeln inom tandvårdsförsäkringen har tillämpats sedan år 1974. Enligt riksdagens beslut kan regeln tillämpas längst t.o.m. år 1979, och riksförsäkringsverket omprövar årligen de olika föreskrifterna om begränsningar i rätten för privatpraktiserande tandläkare att ansluta sig till försäkringen. Kommittén bör överväga om det behövs en regel som möjliggör begränsningar It anslutningsrätten också efter 1979 års utgång och hur en eventuell sådan regel skall utformas. Prövningen bör ske mot bakgrund av effekterna av hittillsvarande föreskrifter. De villkor som nu gäller för att flytta en etableringsrätt som privatpraktiker från en ort till en annan bör uppmärk-

sammas.

Som framgår av vad socialförsäkringsutskottet har anfört i betänkandet SfU 1976/77:1 har de försäkrade eu intresse av att kunna välja vilken tandläkare de vill anlita. Önskemålen om ett fritt tandläkarval bör beaktas så långt det är möjligt med hänsyn till tandvårdsresursernas fördelning.

En särskild fråga för kommittén bör vara att undersöka situationen inom

specialisttandvården. Det särskilda ansvar för specialisttandvård som har ålagts folktandvårdens huvudmän bör prövas med hänsyn till de resurser på

Del II S:4 Skr 1978/79:103 112

området som finns inom den offentliga resp. privata sektorn. Samtidigt bör

tandvårdsförsäkringens ersättningsregler för specialisttandvård av privat-

praktiserande tandläkare granskas av kommittén.

Jag vill påminna om att i uppgifterna för hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) också ingår att pröva hur lagstiftningen om tandvården skall utformas i framtiden. Den kommitté som jag förordar nu bör beakta resultatet av hälso- och sjukvårdsutredningens arbete.

Kommittén bör utreda på vilket sätt barn och ungdomar — i enlighet med regeringsförklaringen — kan anslutas till tandvårdsförsäkringen. En sådan anslutning bör sikta till att göra det möjligt för alla medlemmar i en familj att om de så önskar få tandvård hos samma tandläkare. Olika lösningar kan tänkas för en anslutning av de unga till försäkringen. De bör prövas med

utgångspunkt i att fördelarna med det nuvarande systemet skall behållas när

det gäller möjligheterna att säkerställa att alla barn och ungdomar regelbundet blir erbjudna tandvård. En annan angelägen synpunkt är att bevara nuvarande förutsättningar för dels tandhälsoinformation och andra förebyggande åtgärder, dels specialistvård. En modell som bör belysas är de köp av tjänster för barnoch ungdomstandvård hos privatpraktiserande tandläkare som bl.a. Stockholms läns landsting tillämpar. Enligt detta system behåller landstinget det samlade ansvaret för barnen hos folktandvården. I samband med sina överväganden beträffande de ungas anslutning till tandvårdsförsäkringen bör kommittén granska behovet av fortsatta övergångsanordningar inom tandvårdsförsäkringen för ungdomar i åldern 17-19 år.

I anslutning till övervägandena beträffande tandvården för barn och ungdom bör kommittén redovisa de erfarenheter som finns om möjligheterna att på längre sikt minska den reparativa vården genom en ökad satsning

på förebyggande åtgärder för barn och ungdom.

Kommittén bör uppmärksamma att försvarsministern har tillkallat en

särskild utredningsman för att kartlägga formerna för tandvård åt värnplik-

tiga m.A. vid överförande av den militära fredstandvården till folktandvården m.m.

I enlighet med vad som uttalades när tandvårdsreformen genomfördes har

riksförsäkringsverket fått i uppdrag att i samråd med socialstyrelsen utreda dels möjligheterna att avgränsa de olika patientgrupper vilka genom sitt handikapp eller sin allmänsjukdom åsamkas tandskador på ewt direkt eller indirekt sätt, dels behovet av särskilda ersättningsregler inom tandvårdsförsäkringen för dessa grupper. Frågan om behov av särskilda ersättningsregler för handikappades resor skall därvid också prövas. Efter hemställan av riksförsäkringsverket har socialstyrelsen gjort en kartläggning av de patient-

grupper som åsyftades med uppdraget. Jag föreslår att den kommitté som jag

förordar nu får överta detta utredningsuppdrag. Kommittén bör samtidigt

uppmärksamma tandvårdsansvaret för de gravt handikappade. Vidare bör

kommittén undersöka hur man administrativt och även rent praktiskt bör gå

till väga för att på bästa sätt sörja för tandvården åt personer med sådana

fvsiska, psykiska, intellektuella eller sociala handikapp som skapar problem i tandvårdssammanhang.

Tandvårdsförsäkringens regler om 50 96 tandvårdsersättning för tand-

vårdskostnader upp till f.n. 1.000 kr. och 75 96 ersättning för kostnader däröver har ifrågasatts bl.a. i riksdagen. Man har menat att regelsystemet har Jett till mer omfattande behandlingar än som i många fall har varit strängt

motiverat från odontologisk synpunkt och till en ibland olämplig periodise-

ring av vårdinsatserna. Det har hävdats att en enhetlig ersättningsnivå skulle

113 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:4

innebära en rationalisering av värde för att utvinna mer aktiv vårdtid. Frågan har nyligen behandlats av riksdagen (SfU 1977/78:5). Jag. förordar att kommittén får pröva erfarenheterna av de nuvarande ersättningsreglernas

utformning bl.a. mot bakgrund av riksdagens uttalanden i frågan.

En följd av de nuvarande taxebestämmelserna är att höjningar av tandvårdstaxans arvodesbelopp för olika åtgärder automatiskt leder till höjningar också av patientavgifterna. Kommittén bör belysa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna av andra ersättningssystem som inte har samma omedelbara bindning mellan arvodesbelopp och patientandel. Utgångspunkten bör dock vara att den allmänna kostnadsut-

vecklingen inte automatiskt skall leda till någon bestående ändring av

kostnadsfördelningen mellan försäkringen och patienterna. Förslag i denna del som innebär att försäkringen får vidkännas ökade kostnader måste kunna

motiveras med påtagliga administrativa fördelar för försäkringssystemet.

Som ett led i översynen av tandvårdsförsäkringens ersättningssystem bör kommittén pröva hur de särskilda bestämmelserna om ersättning till

folktandvårdens huvudmän har fallit ut. Kommittén bör också överväga det

ekonomiska utfallet för de privatpraktiserande tandläkarna av det nuvarande ersättningssystemets konstruktion med ledning av de beräkningar som görs

av riksförsäkringsverket. Tandvårdstaxan innehåller ett stort antal rubriker vari anges högsta

medgivna arvoden för olika åtgärder av tandläkaren och för tandtekniska

arbeten. För flertalet åtgärder utgår arvode efter prestation. I vissa fall utgår arvode efter tidsåtgång. Det är inte minst av administrativa skäl angeläget att

kommittén prövar möjligheterna att minska den nuvarande starka uppdelningen på olika rubriker.

Kommittén bör vid sin granskning av tandvårdstaxans sammansättning

göra en bedömning av taxans effekter på vårdefterfrågan. Det är härvidlag en

självklar utgångspunkt att taxans avgiftssättning bör stimulera patienterna till åtgärder som har förebyggande karaktär. Taxan bör å andra sidan endast ge särskild stimulans till åtgärder som normalt kan antas få en förebyggande effekt och som annars sannolikt inte skulle komma till stånd i samma omfattning. I detta sammanhang bör kommittén vidare överväga om det nuvarande ersättningssystemet för behandling av tandhygienist har fått en lämplig utformning eller om det är möjligt att genom ändrad utformning av taxebestämmelserna medverka till en ökad andel förebyggande åtgärder.

Frågan om att införa ett helt nytt ersättningssystem för tandläkarens åtgärder bör inte ingå i kommitténs uppdrag. Kommittén bör emellertid i övrigt ha möjlighet att föreslå de justeringar i taxans konstruktion som man

finner önsk värda.

Som jag tidigare har nämnt pågår f.n. inom socialstyrelsen en utredning av

ersältningsnivån vid privata tandtekniska laboratorier m.m. Jag finner det

naturligt att kommittén med ledning av det material som socialstyrelsens

utredning efter hand tar fram får pröva frågan om hur ersättningsnivån skall

beräknas i framtiden med hänsyn till den skiftande strukturen i branschen.

Kommittén bör samtidigt överväga hur samverkan mellan privata laboratorier och folktandvården kan utformas. Kommittén bör även här utnyttja det

material som kommer fram genom socialstyrelsens utredning.

Endast den som är tandläkare kan f.n. anslutas till tandvårdsförsäkringen

som anordnare av tandvård. För att öka möjligheterna till en försäkringsmässig kontroll och en uppföljning av taxan när det gäller tandtekniska arbeten bör kommittén undersöka förutsättningarna att också knyta annan

8 Riksdagen 19781/79. I saml. Nr 103

Del II S:4 Skr 1978/79:103 114

som utför tandtekniskt arbete närmare till försäkringen. En utgångspunkt för kommitténs bedömning bör vara att arvodet för tandtiekniskt arbete också i fortsättningen skall prövas gemensamt med arvodet för tandläkarens åtgärder.

Den gräns för obligatorisk förhandsprövning av kostsamma behandlingar som gäller inom tandvårdsförsäkringen har kritiserats av de privatpraktiserande tandläkarna och i riksdagsrevisorernas promemoria. Sedan riksdagsrevisorernas promemoria tillkom, har förhandsprövningsgränsen efter förslag från riksförsäkringsverket höjts från 2.000 till 3.000 kr. Gränsen för obligatorisk förhandsprövning har bl.a. behandlats av riksdagen i betänkandet (SfU 1977/78:5). Kommittén bör överväga regeln bl. a. mot bakgrund av riksda-

gens uttalanden i frågan. Försäkringens och patienternas intresse av en effektiv kontroll i detta hänseende bör därvid vägas mot de administrativa

insatser och kostnader som regeln medför.

Som en konsekvens av ersättningssystemets utformning och de omfat-

tande uppföljningsuppgifter som lades på riksförsäkringsverket i samband

med reformens genomförande har administrationen av tandvårdsförsäk-

ringen blivit arbetsam för såväl riksförsäkringsverket och försäkringskas-

sorna som tandläkarna. Inom riksförsäkringsverket — bl.a. i tandvårdsdelegationen — pågår ett kontinuerligt arbete att ta fram rutiner som gör administrationen smidigare. Kommittén bör få i uppdrag att i samband med

sin översyn av tandvårdsförsäkringen överväga de möjligheter som finns att

underlätta det administrativa arbetet. En självklar utgångspunkt är att den nödvändiga försäkringsmässiga kontrollen inte får eftersättas. Kommittén

bör också pröva i vilken omfattning tandvårdsförsäkringen skall följas i fortsättningen. Det är därvid viktigt att kommittén tar ställning till behovet av ett underlag för att kunna bedöma försäkringens effekter på vårdefter-

frågan hos olika patientgrupper. Med ledning av dessa överväganden bör

kommittén bedöma den framtida statistikens utformning och omfattning.

Kommittén bör även i övrigt ta tillvara de möjligheter till förenklingar i administrationen som kan finnas.

Kommittén bör bedriva sitt arbete med sikte på att om möjligt kunna redovisa ett samlat utredningsförslag. Det är emellertid angeläget att

utredningen lägger fram förslag i frågan om den regionala fördelningen av

tandvårdsresurserna i sådan tid att den — tillsammans med frågorna om utbyggnadsprogrammet för den organiserade barnoch ungdomstandvården och ett eventuellt nytt beslut i fråga om etableringsregler — kan behandlas av riksdagen senast under år 1979. Detta kan göra det nödvändigt med

delbetänkanden.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter för att göra en Översyn av den allmänna tandvårdsförsäkringen m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experner, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om inte annat

115 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:5

föreskrives,

att kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

5. Tilläggsdirektiv till utredningen angående översyn av läkemedelskontrollen (S 1977:18)

Dir 1978:36 Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-16

Statsrådet Troedsson anför.

Kungl. Maj:t uppdrog den 28 juni 1974 åt socialstyrelsen att — med

utgångspunkt i bl.a. en av riksrevisionsverket (RRV) gjord förvaltningsre-

visionell studie —- se över styrelsens arbetsuppgifter och organisation. Socialstyrelsen har med skrivelse den 30 januari 1978 lämnat en slutrapport med anledning av utredningsuppdraget, vilken utarbetats av en särskild arbetsgrupp inom styrelsen kallad översynsutredningen. RRV anförde i sin revisionsrapport att man borde pröva om inte styrelsens läkemedelsavdel-

ning kunde ges en självständig ställning. Med hänsyn till att läkemedelskon-

trollen ses över av en särskild utredare (S 1977:18) och att andra pågående utredningar kan påverka läkemedelsavdelningens arbetsuppgifter har socialstyrelsen i sin slutrapport berört läkemedelsavdelningen endast i begränsad omfattning. Statskontoret, som har deltagit i socialstyrelsens utredning, förutsätter i sin samrådsskrivelse med anledning av socialstyrelsens slutrapport. att de ytterligare överväganden som kan behövas beträffande läkemedelsavdelningens organisation och arbetsformer sker i anslutning till ställningstaganden till nu pågående utredningar inom läkemedelsområdet.

En särskild beredningsgrupp har nyligen tillsatts inom socialdepartementet

för att förbereda regeringens ställningstagande till socialstyrelsens framtida

uppgifter och organisation. Gruppen skall mot bakgrund av bl.a. översynsutredningens förslag, remissyttrandena över detta och övriga utredningar, som har lagt fram eller beräknas lägga fram förslag som påverkar styrelsens

organisation, under år 1978 göra cn samlad bedömning av socialstyrelsens

uppgifter och organisation.

Med hänvisning ull vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen uppdrar åt den särskilde utredaren som skall se över läkemedelskontrollens

mål, arbetsuppgifter och finansiering att även utreda den framtida organisationen av socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Utredaren bör därvid redovisa två alternativ, ett som utgår från att läkemedelskontrollen även i

fortsättningen skall bedrivas inom ramen för socialstyrelsens organisation och ett som — inom oförändrad resursram — innebär en ombildning av socialstyrelsens läkemedelsavdelning till en självständig myndighet. Beträffande det sistnämnda alternativet bör utredaren ange vilka uppgifter

Del II S:6 Skr 1978/79:103 116

socialstyrelsen och den nya myndigheten bör ha i framtiden inom läkemedelsområdet och hur samarbetet mellan myndigheterna bör utformas.

Utgångspunkten bör därvid vara att den eventuella nya myndigheten skall

svara för sådan fortlöpande verksamhet inom området som nu ankommer på socialstyrelsen och som handhas av styrelsens läkemedelsavdelning, dvs. klinisk prövning, registrering och kontroll av läkemedel, övervakning av

biverkningar samt information och forskning rörande läkemedel.

Utredningens förslag bör redovisas i sådan tid att det — efter remissbe-

handling — kan ingå i underlaget för den samlade bedömning av frågan om

socialstyrelsens uppgifter och organisation, som kommer att göras av beredningsgruppen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

6. Översyn av sjukpenningförsäkringen

Dir 1978:56

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-15

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

Sjukpenningen från den allmänna försäkringen är en viktig förmån inom det sociala trygghetssystemet. Sjukpenningen reformerades och gjordes

skattepliktig år 1974. Den regleras främst i 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1977:630).

Sjukpenningförsäkringen omfattar den som har fyllt 16 år och som antingen har en årlig förvärvsinkomst av minst 4.500 kr. eller är s.k. hemmamake. Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften. Hel sjukpenning utgör för dag i princip 90 2; av den försäkrades antagna årsinkomst delad med 365. Sjukpenning utgår

inte för den del av årsinkomsten som överstiger 7,5 basbelopp, f.n. 88.500 kr.

För hemmamake utgör hel sjukpenning 8 kr.

Sjukpenning utgår normalt fr.o.m. dagen efter det försäkringskassan har

fått anmälan om sjukdomen. Det innebär att ersättning i regel inte utgår för den dag då man blir sjuk. För sjukdomsfall som varar ytterligare högst sex dagar gäller vidare en s.k. fridagsregel. Den medför att sjukpenning i allmänhet inte utgår för dag då den försäkrade ändå inte skulle ha arbetat i sin huvudsakliga sysselsättning. Regeln tillimpas dock inte i den mån antalet sådana dagar är fler än två.

Sjukförsäkringen, som också innefattar sjukvårdsersättning och föräldrapenning, finansieras till 15 5 genom statsbidrag och till 85 "+ genom avgifter från arbetsgivare och egna företagare. Avgifterna uppgår fr.o.m. år 1979 till

10,6 "> av utgivna löner resp. taxerade förvärvsinkomster. För egenföretagare

kan sjukpenningförsäkringen gälla med karenstid, varvid avgiften blir lägre.

Genom frivilliga avgifter kan hemmamakar och studerande försäkra sig för viss sjukpenning, som tillsammans med obligatorisk sjukpenning får uppgå

till högst 20 kr.

117 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:6

Vid mitten av år 1977 var ca 4,2 milj. förvärvsarbetande inskrivna hos försäkringskassorna. Av dessa hade ca 3,9 milj. inkomst av anställning. Under år 1976 uppgick antalet avslutade sjukfall till ca 7,0 milj. Nära 6,5 milj.

av dessa gällde försäkrade med anställningsinkomst, och det var bortåt 2.4 milj. försäkrade som svarade för de sjukfallen. De flesta sjukfallen avser enstaka eller ett fåtal dagar. Av 1976 års sjukfall varade ca 4,6 milj. eller 66 "; högst 7 dagar, insjuknandedagen inräknad. De fall som varade längre än 15 dagar uppgick till något mer än 1,3 milj. eller 19 ”,. Vissa undersökningar om sjukfrånvaron görs f.n. av riksförsäkringsverket i samarbete med arbetsmarknadsparterna.

Ungefär en tredjedel av arbetstagarna har också avtalsreglerad sjuklön.

Detta gäller ca 1,25 milj. anställda inom den offentliga sektorn och dessutom tjänstemän inom den privata sektorn. Sjuklöneavtalen är olika utformade.

Omkring 450.000 anställda hos staten och försäkringskassorna får hela sin sjukersättning från arbetsgivaren, som i stället lyfter den sjukpenning som

utgår, s.k. arbetsgivarinträde. För kommunanställda och för tjänstemän på den privata sektorn utgör sjuklön närmast en garanti eller ett komplement till obligatorisk sjukpenning. Sjuklönen inom den offentliga sektorn uppgår till omkring 90 , av anställningsinkomsten utan begränsning av det s.k.

basbeloppstaket. Ca 2,5 milj. löntagare står utanför dessa sjuklönesystem. För bl.a. anställda på LO/SAF-området finns i stället en avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) som ger ett enhetligt tillägg till sjukpenningen med 3 kr. om dagen

med vissa karensbestämmelser.

Sjukförsäkringen har sedan sin tillkomst år 1955 förbättrats vid olika tillfällen och ger nu i normalfallet en mycket god kompensation för

inkomstbortfall vid sjukdom m.m. I vissa fall ger dock de gällande reglerna

mindre tillfredsställande effekter i detta avseende. Under senare tid har därför

behovet av en översyn av sjukpenningreglerna påtalats i olika sammanhang i

riksdagen och i skrivelser till regeringen från bl.a. LO och SAF.

En fråga som har tagits upp är att kompensationen blir lägre vid korta sjukfall. Den lägre kompensationen beror dels på att sjukpenning inte ges för den dag då man insjuknar, dels på den s.k. fridagsregeln som träder in vid

korttidsfrånvaro.

En annan fråga är verkan av gällande bestämmelser för delårs- och delhidsanställda. Sjukpenninggrundande inkomst beräknas helårsvis även för dessa kategorier, på så sätt att arbetsinkomsten slås ut över hela året. Vid sjukdom utgår därefter daglig sjukpenning med 90 ; av årsinkomsten utslagen per kalenderdag, oavsett om sjukdomen inträffar under en arbetsperiod eller under arbetsuppehåll. Reglerna ger riktigt resultat beträffande delstidsanställda med tjänstgöring varje dag. Övriga kan sägas bli underkompenserade vid sjukfrånvaro under arbetsdagar och överkompenserade vid sjukdom under arbetsfri tid. Även fridagsregeln kan ge ojämna effekter för deltidsarbetande. Riksdagen har nyligen begärt översyn i dessa frågor, som också har betydelse för ersättningarna inom föräldraförsäkringen (SfU 1977/

78:17 och 29, rskr 1977/78:178 och 250). En tredje fråga är att försäkringens sjukpenning inte höjs för gången tid i samband med kollektivavtal som också innebär retroaktiv löneökning. Eftersom den som i stället har sjuklön vanligen enligt avtal får retroaktivt

lönetillägg även för sjukperioder, kan försäkringsreglerna uppfattas som ogynnsamma av dem som inte har sjuklön. I denna fråga har riksförsäkringsverket i februari 1977 lagt fram vissa förslag i en promemoria, som också har remissbehandlats.

Del II S:6 Skr 1978/79:103 118

Dessa olika effekter kan sägas vara konsekvenser av vissa grundläggande regler i nuvarande konstruktion av försäkringen, vilka har sin styrka i andra hänseenden. Om man inom försäkringens ram skall kunna komma till rätta med dessa effekter torde krävas omfattande ändringar i dess grundkonstruktion, t.ex. i fråga om fridagsregeln och reglerna om sjukpenninggrundande inkomst. Det finns då risk för att det i stället kan uppkomma andra, vägande nackdelar. I fråga om riksförsäkringsverkets förslag om retroaktivt tillägg till sjukpenning har vid remissbehandlingen framhållits att administrationen av den föreslagna anordningen kommer att dra oproportionerliga kostnader, särskilt såvitt gäller den stora mängden korta sjukfall.

Ett alternativ för att till väsentlig del komma förbi svårigheter som jag här har nämnt kan vara att införa en sjuklöneperiod i sjukersättningssystemet.

Som jag har nämnt tidigare är ungefär en tredjedel av de anställda, huvudsakligen tjänstemän, redan i dag berättigade till avtalsreglerad sjuklön.

Jag vill härvid erinra om att 1974 års sjukpenningreform hade föreslagits av

en särskilt tillkallad sjukpenningutredning, som i enlighet med sina direktiv

även behandlade frågan om allmän sjuklön för anställda (SOU 1972:60). Utredningen väntade sig att kollektivavtalad sjuklön, förenad med arbetsgi-

varinträde i sjukförsäkringens ersättning, kunde få vidgad användning, men

var inte beredd att föreslå lagfäst sådan sjuklön. Som ett alternativ för

ytterligare bearbetning lade utredningen däremot fram ett förslag om

obligatorisk sjuklön för de första sju dagarna av varje sjukperiod utan

kompensation från försäkringskassan till arbetsgivaren. En sådan ordning skulle enligt utredningen innebära väsentliga administrativa lättnader för försäkringskassorna, vars insatser kunde koncentreras på de viktigare långa sjukfallen.

Utredningens förslag biträddes emellertid inte av dess expener från

arbetsmarknadsparterna och fick senare ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Från arbetstagarhåll gjordes bl.a. gällande att ett sjuklönesystem skulle innebära ökat beroende och minskad trygghet på arbetsmark-

naden, särskilt för anställda med hög sjukfrånvaro. Bland remissinstanser

som förordade fortsatt utredning av sjuklönefrågan fanns riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och försäkringsinspektionen. I propositionen om sjuk-

penningreformen anförde dåvarande departementschefen också att det behövdes ytterligare utredning innan ett sjuklönesystem skulle kunna

övervägas (prop. 1973:46 s. 108). Frågan togs därför inte upp till behandling i det sammanhanget.

Såvitt gäller de invändningar som riktades mot tanken på sjuklön när frågan tidigare var aktuell vill jag betona att arbetstagarnas trygghet därefter har stärkts väsentligt, bl.a. genom tillkomsten av lagen (1974:12) om

anställningsskydd, lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder,

som t.ex. gäller äldre och handikappade, samt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Jag vill också erinra om att våra nordiska grannländer numera har lagstadgad eller avtalsreglerad sjuklön från arbets-

givaren. I Danmark har man i lag sedan den 1 april 1973 en sjuklöneperiod av fem veckor från första frånvarodagen, och erfarenheterna av systemet uppges

vara goda. I Norge genomförs den 1 juli 1978 en lagstadgad sjuklöneperiod av

tills vidare 10 dagar. I Finland gäller sjukförsäkringen med en veckas

karenstid, som fylls ut genom avtalsreglerad sjuklön från arbetsgivaren. I Västtyskland gäller sedan länge en lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att

utge sjuklön i sex veckor.

119 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:6

Ett sjuklönesystem som täcker de kortare sjukfallen kan beräknas leda ull

en avlastning för försäkringsadministrationen. Den administrativa belast-

ningen på arbetsgivarna till följd av eu sjuklönesystem skulle sannolikt bli begränsad, eftersom sjuklönereglerna torde kunna ansluta till data och rutiner som finns inom den ordinarie löneadministrationen. För arbetstagarna skulle ett sjuklönesystem kunna medföra förenklingar. En annan vinst är att det skulle ge möjlighet till ett riktigare och enklare skatteavdrag från sjukersättningen.

Jag förordar att en parlamentarisk kommitté nu tillsätts för att göra en översyn av sjukpenningförsäkringen i syfte att mildra de ogynnsamma

effekter av nuvarande regler som jag har beskrivit i det föregående.

Arbetsmarknadsparternas medverkan i kommittén blir därvid särskilt viktig.

Kommittén har att överväga lämpliga metoder för att lösa här avsedda

frågor. Mot bakgrund av vad jag tidigare har sagt bör kommittén därvid som ett alternativ för lösning av frågorna pröva förutsättningarna att införa en

period under vilken arbetsgivaren skall svara för sjukersättningen, sjuklön, i stället för nuvarande ersättningsregler. Kommittéuppdraget inrymmer också processuella och administrativa frågor samt frågor om avgiftsuttag. I den mån arbetsgivarna genom en skyldighet att betala sjuklön övertar förpliktelser som nu vilar på sjukförsäkringen måste detta givetvis beaktas när det gäller

att fastställa avgiften till försäkringen.

Kommittén bör bl.a. studera sjuklönesystemen i övriga nordiska länder och i Västtyskland. Et förslag om sjuklön måste omfatta de lagbestämmelser

som bör gälla för ersättningen, däribland de regler som behövs för att tillförsäkra de anställda rätt till ledighet och ekonomisk ersättning vid

sjukdom under den tid som skulle omfattas av sjuklönesystemet. Kommittén bör uppmärksamma att ett sjuklönesystem inte leder ull ökade svårigheter för personer med relativt hög sjuklighet eller med arbetshandikapp att få arbete.

Kommittén bör överväga vilka följdändringar förslagen bör leda tull för egenföretagares sjukpenningförsäkring. Här uppkommer särskilda frågor

beträffande försäkrade med s.k. blandad inkomst, dvs. inkomst av både

anställning och annat förvärvsarbete, samt om framtida karensregler och sjukförsäkringsavgifter för egenföretagare. Kommittén bör särskilt undersöka om de olika sjukförsäkringsalternativen för egenföretagare kan ersättas med enhetliga regler för hela denna grupp. Även hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande

bör ses över av kommittén.

Vad gäller egenföretagare bör kommittén vidare undersöka tillämpningen och verkningarna av nuvarande regler för sjukpenninggrundande inkomst. Egenföretagarnas sjukpenning har förmenats ge bristande kompensation för

inkomstförlust i vissa fall. Skulle kommittén vilja föreslå ändringar på förmånssidan, måste också konsekvenserna på avgiftssidan beaktas.

Försäkrads sjukpenninggrundande inkomst har i vårt sociala trygghetssystem betydelse även utanför sjukpenningförsäkringen. Inkomsten läggs

nämligen på olika sätt till grund för t.ex. föräldrapenning, sjukpenning och livränta vid arbetsskada, delpension, ersättning åt tillfällig smittbärare och

dagpenning till värnpliktig vid repetitionsutbildning. Sjukpenningen är

vidare samordnad med dessa och andra förmåner och även med ersättningar

från arbetsmarknadens avtalsförsäkringar och med skadestånd. Det bör därför också ingå i kommitténs uppgifter att lämna förslag till behövliga

Del II S:7 Skr 1978/79:103 120

följdändringar i fråga om sådana närliggande ersättningar. Beträffande förmåner utanför socialförsäkringen torde det i allmänhet vara tillräckligt om kommittén gör en mera översiktlig redovisning och pekar på aktuella

samordningsfrågor. Kommittén bör bedriva sitt arbete skyndsamt och med sikte på att kunna

redovisa ett samlat utredningsförslag. Jag vill erinra om att det f.n. pågår en

utredning ($S 1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen m.m. Som

jag har nämnt tidigare gör riksförsäkringsverket vidare vissa undersökningar om den allmänna sjukfrånvaron.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tio ledamöter för att göra en Översyn av sjukpenningförsäkringen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommitténs verksamhet skall betalas från femte

huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

7. Familjevård för missbrukare

Dir 1978:62

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Gustavsson anför.

I propositionen (prop.1977/78:105) om åtgärder mot narkotikamissbruk har regeringen tagit upp frågan om en utveckling av formerna för familjevård av missbrukare. Lämpliga lösningar för en sådan utveckling bör enligt propositionen sökas i en försöksverksamhet, som leds av en central projektgrupp. Vissa medel har också anvisats över statsbudgeten för

försöksverksamhet med vård i familj av missbrukare. Socialutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1977/78:36, rskr 1977/78:363) inte något att erinra mot vad som framförts i propositionen om en utveckling av

familjevården.

Till grund för regeringens proposition har legat förslag från lednings-

gruppen för narkotikafrågor. I sin redovisning (Ds S 1978:2) Åtgärder mot

narkotikamissbruk har ledningsgruppen betonat att det finns ett stort behov

av alternativ till institutionsvård och att familjevården kan vara en viktig resurs. Vårdformen behöver emellertid utvecklas och förstärkas. Ledningsgruppen har därför föreslagit att en särskild projektgrupp tillsätts med uppgift

att närmare utreda familjevården (vård i enskilt hem). För att få ett bättre underlag för arbetet och stimulera utvecklingen bör vidare enligt lednings-

gruppens mening genomföras vissa regionala försöksprojekt med familjevård

för i första hand missbrukare över 18 år. Socialutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst

D! Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:7

m.m. behandlat frågan om vård i familjehem. Enligt utredningen är sådan vård att föredra då den enskilde behöver vård utanför det egna hemmet. Framför allt gäller detta för barn och unga. Vård i familjehem bör dock enligt utredningen inte vara förbehållen de underåriga. Socialutredningens förslag bereds f.n. inom regeringskansliet.

Flera olika myndigheter och organisationer arbetar f.n. med utveckling av

vården i enskilt hem. Inom socialstyrelsen studeras barn- och ungdoms-

vården i det s.k. BUF-projektet (mål och metoder för barn och ungdom i familjevård). Socialstyrelsen ansvarar också för arbetsgruppen för översyn av familjevård inom den psykiatriska vården. Svenska kommunförbundet har

arbetsgrupper som bl.a. studerar ersättningarna till familjehem och skall söka

få till stånd rekommendationer för ersättningar till hem såväl för barn och ungdom som för vuxna. Kriminalvårdsstyrelsen arbetar fortlöpande på att

utöka möjligheterna till vård i enskilt hem för kriminalvårdens klienter. Därutöver pågår forsknings- och utvecklingsarbete bl.a. inom kommuner och

ideella organisationer.

Arbetet med en utveckling av familjevård avsedd för vuxna missbrukare

bör enligt min mening nu påbörjas. Jag förordar att en särskild utredare

tillkallas med uppgift att leda och samordna verksamheten.

Utredaren bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter och organisationer initiera viss försöksverksamhet för att sålunda pröva olika former för rekrytering av familjehem samt för utbildning, handledning och

annat stöd till familjehemmen och de personer som får vård i enskilt hem. Det ankommer på utredaren att föreslå regeringen hur de för olika angivna

försöksprojekt anvisade medien skall disponeras. Härvid bör beaktas att ifrågavarande medel inte bör utgå för försöksprojekten efter utgången av kalenderåret 1979.

Utredaren bör vidare ge en beskrivning av vård i enskilt hem och undersöka förutsättningarna att lösa problemen med ansvars- och försäk-

ringsfrågor m.m. Då det ofta är väsentligt att missbrukare kan ges

arbetsträning i samband med vistelsen i familjehem bör de särskilda problem

detta kan medföra uppmärksammas. Under arbetets gång bör utredaren också ha ingående kontakter med

berörda myndigheter, organisationer och institutioner. Olika intresseorganisationer, såväl fackliga organisationer som ideella föreningar, bör under utredningen få tillfälle att framlägga synpunkter. Vidare bör utredaren hålla kontakt med andra projekt och olika utredningar, t.ex. omsorgskommittén (S 1977:12), som kommer i beröring med familjevårdens område och anpassa sitt arbete efter de erfarenheter som därvid framkommer.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att initiera, samordna och utvärdera viss

försöksverksamhet samt att med utgångspunkt häri utreda vissa frågor

rörande vård i familjehem av missbrukare,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för

utredningsarbetet — försöksprojekten undantagna — skall beralas från femte huvudtitelns kommitteanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartemenict)

Del II S:8 Skr 1978/79:103 I hö [N

8. Försöksverksamhet rörande samarbete inom läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer

Dir 1978:67

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-08

Statsrådet Troedsson anför:

Frågor som rör utvecklingstländernas likemedelsförsörjning har på senare

år uppmärksammats inom bl.a. världshälsovårdsorganisationen (WHO).

Långtgående förslag til åtgärder i syfte att förbättra den rådande situa-

tionen har antagits av 1978 års världshälsovårdsförsamling (Bil. 1).

Möjligheterna att från svensk sida tillmötsgå de önskemål som kommer till uttryck i dessa förslag får anses vara goda.

En arbetsgrupp inom socialdepartementet med representanter för socialstyrelsen, SIDA, beredningen för internationellt utbildningssamarbete och läkemedelsindustriföreningen har utarbetat en promemoria i vilken förutsättningarna för ett samarbete inom läkemedelsområdet — avseende såväl myndigheter som industri — med intresserade utvecklingsländer diskuteras

(Bil. 2). I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan hur ct sådant

samarbete bör utformas föreslår jag att verksamheten under en begränsad tid och på försök organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i nämnda promemoria.

Försöksverksamheten bör planeras, samordnas och successivt utvärderas av en särskilt tillkallad beredning. På grundval av vunna erfarenheter bör

denna beredning även lämna förslag beträffande utformningen av en

eventuell framtida reguljär verksamhet.

Beredningen bör samråda med bl.a. läkemedetlsindustridelegationen kon-

sultexportutredningen och beredningen för internationellt utbildningssamarbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en beredning om högst åtta ledamöter med uppdrag att planera, samordna och successivt utvärdera en försöksverksamhet rörande samarbete inom läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer samt lämna förslag beträffande utformningen av en eventuell framtida reguljär verksamhet inom

detta område. att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt beredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för beredningens egen verksamhet skall belasta femte huvudtitelns kommitté-

anslag, om ej annat föreskrivs.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

123 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:8

Bilaga I

Action programme on essential drugs

The Thirty-first World Health Assembly,

Recalling resolutions WHA28.66 and EB61.R17;

Having considered the progress report by the Director-General! on Drug Policies and Management;

Realizing that large segments of the world's population do not have access

to the most essential drugs and vaccines that are indispensable 10 ensure

effective health care; Recognizing the importance of an adequate supply of essential drugs and

vaccines to meet the real health needs of the people, through the implemen-

tation of national programmes of health care;

Deeply concerned by the high proportion of health budgets spent on pharmaceuticals by governments, particularly of developing countries, thereby limiting the remaining funds available for the provision of adequate health care to the whole population;

Stressing the need to provide essential drugs of adequate quality, in

sufficient quantity and at reasonable costs to meet the healih needs of these countries;

Considering that local production of essential drugs and vaccines is a legitimate aspiration which developing countries have expressed on many occasions, and that considerable progress has been achieved in some countries:

Considering that the establishment of a pharmaceutical industry in countries where it does not exist requires transfer of appropriate technology and investment. and that most developing countries cannot afford this without international cooperation;

Recognizing the importance of objective information about pharmaceuticals and the risk of uncontrolled promotional activity by manufacturers, particularly in developing countries;

Convinced that collective purchases of large quantities of pharmaceuticals would substantially reduce their costs;

Convinced that urgent international action is required to alleviate this situation through the establishment of an action programme of technical cooperation on essential drugs aimed at strengthening the national capabili-

ties of developing countries in the field of selection and proper use of essential

drugs to meet their real needs, and in local production and quality control, wherever feasible, of such drugs;

Highly appreciating the steps already taken by the Director-General to make available essential drugs and vaccines necessary for the extension of the health care coverage of the population;

1. Endorses resolution EB61.R17. URGES Member States, particularly developing countries to:

(1) establish adequate drug procurement, storage and distribution systems in order to make available drugs of adequate quality, at reasonable prices, to the population;

(2) establish national drug lists or formularies by international nonproprie-

tary names (generic names) including essential drugs selected on the basis of

I Document A31/12.

Del II S:8 Skr 1978/79:103 124

the health needs of the countries and taking into account the criteria of the

WHO Expert Committee on the Selection of Essential Drugs ( Technical

Report Series No. 615);

(3) enact legislation as appropriate covering drug registration, use or prescription by generic names, control of drug information, including therapeutic indications and mention of side-effects, price regulation and

definition of the type of drugs authorized for use or prescription by different

levels of health workers:

(4) collaborate in the exchange of information on drug policies and management through bilateral or multilateral programmes and WHO.

3. REQUESTS the Director-General:

(1) to continue to identify the drugs and vaccines which, in the light of scientific knowledge, are indispensable for primary health care and control of diseases prevalent in the vast majority of the population, and to update periodically this aspect of the report of the Expert Committee on Essential Drugs;

(2) to cooperate with Member States in formulating drug policies and

management programmes that are relevant to the health needs of populations, aimed at ensuring access of the whole population 10 essential drugs at a cost the country can afford:;

(3)t0 improve existing WHO supply services for drugs, including vaccines, and medical equipment through closer collaboration with UNICEF, and to ensure that developing countries take full advantage of such services;

(4) to ensure collaboration with UNDP, the World Bank and regional

Development Banks and Funds, UNICEF and UNIDO with a view to ensuring that technical expertise and financing are made available to interested countries 10 establish local production, wherever feasible, corresponding to their health needs, it being understood that financing should be independent of the source of technolgy;

(5) to develop further the dialogue with pharmaceutical industries in order

to assure their collaboration in meeting the health needs oflarge underserved

segments of the world's population;

(6) to study how prices of pharmaceutical products are determined and possible strategies for reducing such prices including the development of a code of marketing practices, with special emphasis on pharmaceutical products essential for the populations of developing countries;

(7) to take appropriate steps to cooperate with Member States in developing

quality control systems for drugs, either imported or locally produced, and to

establish regional quality control networks;

(8) to foster exchange of information among Member States on drug

policies and management and on technical aspects of pharmaceutial

products;

(9) to submit to the sixty-third session of the Executive Board a comprehensive action programme as outlined above aiming at fostering

technical cooperation among developing countries and to stimulate bilateral and multilateral cooperation in this programme;

(10) to invite governments directly interested in the implementation of this action programme in their own countries, governments willing 10 provide support, relevant United Nations agencies and other appropriate cooperating parties 10 participate;

125 Kommittéer: Socialdepartementet Del TI S:8

(1 to submit a report on the progress achieved in the implementation of this action programme to subsequent sessions of the Executive Board and World Health Assembly.

Twelfih plenary meeting, 23 May 1978

Bilava 2

Samarbete inom läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer

1 Förord

Världshälsovårdsorganisationen (WHO) har under senare år visat ett allt större intresse för läkemedelsfrågorna. Deua har bl.a. kommit till uttryck i en resolution från 1975 års världshälsoförsamling (WHA), där såväl WHO som de enskilda medlemsländerna uppmanas att vidta en rad konkreta åtgärder som rör läkemedelsförsörjningen (kontroll, information, forskning m.m.)

Mot bakgrund av bl.a. denna resolution antog WHO:s styrelse vid sitt sammanträde i januari 1978 et förslag till u-landsinriktat handlingsprogram.

Detta omfattar sju punkter på temat basläkemedel och skall föreläggas WHA

i maj dewa år. (Programmet har direkt anknytning till eu WHO-projekt om basläkemedel i u-länder som berörs längre fram i texten.)

I sammanfattning har programmet följande innehåll.

WHO skall medverka vid urvalet av likemedel som bedöms vara av grundläggande betydelse för befolkningsmajoritetens hälso- och sjukvårdsbehov och även medverka till att dessa medet görs tillgängliga till för uländerna rimliga kostnader. Teknisk samverkan och lokal produktion i uländerna skall uppmuntras. Såväl bilateral som multilateral samverkan beträffande basläkemedel skall stimuleras. En dialog skall föras med läkemedelsindustrin för att försäkra sig om dess medverkan i strävandena att

på förmånliga villkor tillfredsställa u-ländernas behov av basläkemedel.

Dessutom skall ett system för kvalitetskontroll av sådana läkemedel utvecklas.

2 Allmän bakgrund

Ett för de flesta u-länder gemensamt förhållande är den bristfälligt utbyggda hälso- och sjukvården. De knappa resurserna är oftast koncentrerade till större tätorter och inriktade på traditionell västerländsk sjukhusvård. Landsbygdsbefolkningens vårdbehov är ofta eftersatt. Satsningen på förebyggande åtgärder, t.ex. undervisning i hygien, är ofta otillräcklig. I vissa länder har dock en utveckling skett i riktning mot en bred primärvård där man eftersträvar ändamålsenlighet med ett bättre utnyttjande av befintliga resurser, t.ex. personal med begränsad formell utbildning.

De resurser som trots allt finns tillgängliga på landsbygden inom såväl offentlig som privat (t.ex. av missionen bedriven) sjukvård är i många fall

underutnyttjade, vilket främst kan förmodas bero på bristande kunskap men även på patientavgifter, långa resvägar, misstro mot modern medicin samt låg vårdkvalitet.

Vårdkvaliteten är bl.a. beroende av en effektiv läkemedelsförsörjning där

de kanske svagaste länkarna utgörs av distribution, lagerhållning och övrig hantering. Av avgörande betydelse är även möjligheterna till diagnostisering

Del II S:8 Skr 1978/79:103 126

och information samt kunnande om läkemedlens egenskaper, effekter, dosering och biverkningar. Många läkemedel — inte minst vacciner — fordrar särskilda betingelser — t.ex. kylförvaring — från tillverkning ull användning. Särskilt i de sista leden av distributionskedjan kan detta vara svårt att åstadkomma.

Huvudparten av likemedlen importeras. Tenderköp till lägsta pris samt avsaknaden av en effektiv läkemedelskontroll medför risker för att importen

kan komma att omfatta ineffektiva eller verkningslösa läkemedel vilket i sig

är allvarligt men kan dessutom bidra till att skapa misstro mot hälso- och sjukvårdssystemet. De praktiska svårigheterna att dra in redan distribuerade läkemedel av denna beskaffenhet är betydande.

På världsmarknaden finns sannolikt 5 å 6.000 kemiskt olika läkemedel

tillgängliga, varav drygt 800 är registrerade i Sverige. Världsmarknadens sannolikt 50 å 100.000 olika varumärken representeras i Sverige av ca 1.500. Svårigheterna för ett u-land att göra ett rimligt urval med hänsyn till sina speciella krav är uppenbara. Av olika skäl- inte minst politiska och kulturella

- är det även svårt att organisera urval, kontroll och ev. inköp på

internationell regional basis.

För att underlätta för u-länderna att orientera sig i det väldiga utbudet har

WHO utarbetat en förteckning över basläkemedel som är avsedd att täcka

huvudparten av förekommande sjukdomsfall. Förteckningen omfattar knappt 200 läkemedel och är avsedd att kompletteras eller anpassas efter

lokala behov. Den kommer dessutom att omarbetas varje år. Betydelsen av

ett rimligt urval illustreras av att kostnaderna för läkemedel i många u-länder

svarar för upp till 40 procent av de totala kostnaderna för hälso- och

sjukvården (som dock i många u-länder endast uppgår till några få kronor per individ och år). Detta skall jämföras med de 10-15 procent som gäller för

industriländerna. Läkemedelsförsörjningen har således stor ekonomisk och

valutamässig betydelse för u-länderna.

WHO:s arbete med urval av basläkemedel för u-ländernas behov är endast ett av uttrycken för den omprioritering av organisationens verksamhet som skett sedan år 1975 på uppdrag av dess medlemsstater. Ett annat uttryck är det

brett upplagda program som initierats i syfte att bekämpa de vanligaste

tropiska sjukdomarna.

Även andra internationella organ har under senare år visat ett allt större

intresse för u-ländernas läkemedelsförsörjning. Framför allt gäller detta FN:s

organisation för industriell utveckling (UNIDO) som f.n. förbereder en s.k. konsultationskonferens vilken är avsedd att äga rum år 1979 och som skall

behandla samarbetet mellan i- och u-länder i fråga om tekniköverföring.

UNIDO bygger även upp regionala centra för utveckling av läkemedelspro-

duktion.

FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD?) har framför allt tagit

upp problem som rör överföring av teknik och varor till låg kostnad — patientfrågor, uppförandekod, licensieringsavtal.

Internationella arbetsorganisationen (ILO) har behandlat frågan om till-

gängligheten av basläkemedel ull speciellt låga priser. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har

försökt belysa möjligheten till en överföring av u-landsanpassad teknologi via samarbete med vissa sydeuropeiska länder på kooperativ basis, s.k. coop-

(ccs.

Sammanfattningsvis kan sägas att flertalet av dessa projekt är i ett

förberedande diskussionsstadium.

127 Kommittéer: Socialdepartementet Del IT S:8

En centraliserad upphandling av basläkemedel ull lågt pris har med viss framgång tillämpats under några år i ett fåtal länder. Från u-länderna har för

övrigt framförts starka önskemål om att få köpa läkemedel från de

multinationella läkemedelsföretagen till ett lägre pris än världsmarknadens — en begäran som via en förfrågan från WHO fått ett positivt svar från flera av

dessa företag.

3 Svensk resursbas

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning arbetar med frågor som är av direkt intresse i detta sammanhang. Läkemedelsavdelningen har således väl

kompetenta företrädare för de delområden som i första hand berör den offentliga läkemedelskontrollen. På kort sikt är dock de personella resurser som kan frigöras för insatser i ett vidgat internationellt samarbete tämligen begränsade.

När det gäller möjligheterna aut anordna fortoch vidareutbildning i läkemedelsfrågor finns det utrymme för betydhgt större insatser. Avdelningen har i skilda former medverkat i eller anordnat kurser och symposier, många gånger med stora internationella inslag. Vidare kan nämnas att avdelningen i det närmaste kontinuerligt gästas av delegationer eller enskilda från kontrollmyndigheter i såväl i-länder som u-länder. Genom WHO

förmedlas också ett stort antal besök från främst u-länder. Härigenom har

läkemedelsavdelningen kunnat knyta kontakter av mera varaktig karaktär. Det har också visat sig att dessa kontakter har varit värdefulla för den andra parten eftersom ett regelbundet informations- och erfarenhetsutbyte har mycket stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av dessa länders

läkemedelskontroll. För vissa länder inom främst mellanösternregionen har

dessa kontakter utgjort den enda möjligheten att få tillgång till ett specifikt material i frågor som vid en viss tidpunkt varit aktuella för deras läkemedelskontroll. Kontakterna med t.ex. WHO uppskattas av dessa länder men

informationen har i vissa fall ansetts vara alltför generell eller svår att anpassa

ull den egna situationen. Den svenska insatsen i form av utbyte av läkemedelsinformation, värderingar i samband med registrering av läkemedel, biverkningsfrågor m.m. har därför kommit att bli ett konkret komplement till WHO:s generellt riktade insatser.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) har förutsättningar att deha i ett bilateralt samarbete inom ramen för en samlad svensk insats på läkemedelsområdet. SBL kan främst bidra med sina erfarenheter beträffande sera och vacciner. På multilateral basis medverkar SBL i WHO:s s.k. Expanded Programme on Immunization (EPID som omfattar vaccination av barn i främst u-länder.

Svensk läkemedelsindustri har internationellt ett mycket gott anseende såväl vad gäller det medicinska värdet av de produkter som utvecklats och marknadsförs som till tläkemedlens höga produktkvalité. Ett tiotal svenska

produkter marknadsförs i flertalet u-länder.

Produktion av läkemedel i egna fabriker sker endast i ett mindre antal av de mest utvecklade u-länderna. Därtill kommer licenstillverkning i ytterligare ett mindre antal länder. Även i dessa fall har de svenska produktionsenheterna en erfarenhet av överföring av produktionsteknologi.

Då det gäller de minst utvecklade länderna har den svenska industrin ingen erfarenhet av läkemedelsproduktion — läkemedelsdistribution. De svenska företagens nuvarande sortiment i u-länderna är betydligt smalare än det

Del II S:8 Skr 1978/79:103 128

basläkemedelssortiment som kan komma ifråga för produktion i dessa länder. Der torde inte möta några större svårigheter att bredda detta sortiment eftersom flertalet aktuella produkter redan produceras för den nordiska marknaden.

På minussidan för resursbasen bör framhållas att erfarenhet saknas angående de flesta läkemedel som användes for behandling av tropiska parasitära sjukdomar samt framför allt att industrin ej har någon direkt

erfarenhet av industrialisering i u-länder med en outvecklad infrastruktur.

Under senare år har de största svenska företagen tagit upp projekt utanför

sin ”traditionella” verksamhet i u-länderna för att i högre grad kunna möta dessa länders behov. Det finns ett genuint, positivt intresse för att långsiktigt bygga upp en bredare verksamhet i u-länderna.

De personella resurserna är på kort sikt relativt begränsade även för industrins vidkommande. En snabb anpassning till efterfrågan kan dock bedömas vara enklare att uppnå inom industrin än inom läkemedelsavdel-

ningen.

4Svenska insatsmöjligheter

Den svenska läkemedelskontrollen åtnjuter ett mycket gou anseende på det internationella planet och anses tillsammans med framför allt USA:s och Storbritanniens motsvarigheter ha kommit mycket långt i kvalitativt hänseende när det gäller urval och kontroll av läkemedel. Läkemedelsavdelningen har som tidigare antytts även anlitats av WHO i samband med viss utbildningsverksamhet för personal från kontrollmyndigheterna i bl.a. mellanösternregionen.

Även svensk läkemedelsindustri har som tidigare nämnts ett mycket gott internationellt anscende beträffande teknisk-vetenskaplig nivå. Detta gäller

även industrins sociala ansvarskännande. Som särskilt värdefulla i detta

sammanhang måste man beteckna de svenska läkemedelsföretagens ambitioner att verka i enlighet med övervakande myndigheters intentioner.

Mot bakgrund av den i det inledande avsnittet gjorda summariska sammanfattningen av situationen på läkemedelsområdet i många u-länder ter det sig naturligt att överväga möjligheterna att med olika insatser bidra till utvecklingen av en mer ändamålsenlig läkemedelsförsörjning i dessa länder. Ett sådant arbete kan dock inte enbart inriktas på att förbättra tillgången ull

läkemedel, utan måste i hög grad utgå från mottagarlandets allmänna

hälsopolitiska bedömningar, bland vilka läkemedelsförsörjningen endast

utgör en del. En sådan inriktning förutsätter insatser från såväl myndighter

som industri i form av ett samlat paket.

Syftet med en sådan insats kan sägas bestå av två komponenter — dels en vilja att bidra till överföringen av kunskap och teknologi till länderna i tredje

världen, dels en önskan att främja svensk export och därigenom stödja svensk industri. Någon principiell motsättning föreligger inte mellan komponenterna.

Av resursskäl är det nödvändigt att insatserna främst inriktas på två potentiella målgrupper.

a) Mottagarländer för svenskt bistånd

b) Vissa mer utvecklade u-länder i Mellersta Östern och Afrika samt

Latinamerika. Även andra länder kan dock komma ifråga om intresse föreligger och en insats är förenlig med svensk bistånds- eller handelspolitik.

129 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:8

Det är väsentligt att verksamheten bedrivs i linje med WHO:s intentioner och i första hand kommer att avse uppbyggandet av en god läkemedelsftörsörjning som en integrerad del i köpar-/mottagarlandets hälso. och sjukvårdssystem. Från vissa länder inom grupp b) kan emellertid förväntas ett visst intresse av att även bygga upp en exportinriktad industri med hjälp av importerad teknologi. Eventuella avsteg från ovan nämnda huvudprincip kan vara svåra alt undvika emedan kontakterna med länderna inom grupp b) är avsedda att ske på icke-bistånds basis.

Beträffande grupp a) är läget annorlunda genom att ”paketet” i dessa fall kan betraktas mer som en svensk resurs till SIDA:s förfogande att tas i anspråk på u-ländernas begäran inom ramen för biståndssamarbetet.

5 "Paketets'” innehåll

En samlad insats från såväl kontrollmyndighet som industri torde ge de

bästa förutsättningar att från svensk sida bidra till en förbättrad läkemedelsförsörjning i de länder som tidigare berörts. Efterfrågan på det kunnande som kan erbjudas från svensk sida varierar givetvis kraftigt från land till land beroende på skillnader i allmän utvecklingsnivå, befintliga resurser i fråga om

bl.a. utbildad personal samt inte minst på ansvariga myndigheters intresse och på politiska omständigheter i övrigt. De tillgängliga resurserna måste

därför på ett flexibelt sätt kunna anpassas efter de förhållanden och krav som kan bli aktuella i varje enskilt fall. Paketets innehåll kan uppdelas i tre huvudområden som tillsammans utgör ett relativt komplett läkemedelsprogram inom ramen för en nationell

hälsoplanering.

A

1. lagstiftning

2. kontroll i vid bemärkelse

3. sortimentval 4. missbruksfrågor

mm

. industriellt kunnande

. produktion

. licenser

BUR

. varuleveranser

. entreprenader

Fyn

hantering inklusive lagerhållning och distribution

- utbildning

. forskning

BUN informationsåtgärder 5. administration Beträffande grupperna A och B är uppdelningen av huvudansvaret på

myndighet respektive industri relativt klar, medan gruppen C ger större utrymme för samordnade insatser.

A 1. Lagstiftningen och dess tillämpning har en central betydelse för

läkemedelskontrollens innehål! och är också samhällets uttryck för den

betydelse man tillmäter dessa frågor. I de flesta u-länder torde läkemedelslagstiftningen vara relativt outvecklad och/eller baserad på koloniala tradi-

tioner, vilket innebär att underlag ofta saknas för värdering av nya läkemedel med avscende på bl.a. effekt och rimlig säkerhet, kontroll av på marknaden

9 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II S:8 Skr 1978/79:103 130

befintliga medel liksom för handel och hantering.

Betydelsen av att produktion och kontroll hålis åtskilda bör komma till

uttryck i såväl lagstiftning som organisation. vilket även gäller

ansvarsfördelningen mellan utredande och beslutande organ. .

Genom lagstiftning kan också kompetenser fastläggas för dem som är verksamma inom läkemedelshameringen.

A 2. Med ”kontroll i vid bemärkelse” förstås dels värdering av läkemedel ur farmaceutisk, farmakolopisk/toxikologisk och farmakoterapeutisk synpunkt, deis normgivning beträffande kvalitetskrav vid tillverkning och

hantering av läkemedel, dels även kontroll av färdiga produkteri olika skeden

av hanteringen.

Värderingen av ett läkemedels egenskaper innebär en serie av vetenskapliga ställningstaganden innan det blir tillåtet på marknaden. De kvalitetskrav som kan ställas sammanhänger givetvis med kontrollorganisationens omfattning och kompetens liksom med landetis utvecklingsnivå i allmänhet. En på

dessa förutsättningar fastlagd basnivå för värderingar kan sedan kompletteras med internationella hjälpsystem inom ramen för WHO eller genom bilaterala

överenskommelser.

Även beträffande kvalitetskraven vid tillverkning och hantering bör det nationella kontrollorganet fasiställa normer. Normerna kan skärpas i takt

med att förutsättningarna härför ökar.

Kontrollen av redan marknadsförda läkemedel kan delas upp i farmaceu-

tisk respektive medicinsk kontroll. Den farmaceutiska kontrollen omfattar i första hand bedömningar av tillverkningsstandarden, läkemedlens kvalitet och hållbarhet samt laboratoriemässiga undersökningar av läkemedlens kemiska och tekniska egenskaper.

Den medicinska kontrollen omfattar bedömningar av läkemedlens ändamålsenlighet, effekt samt biverkningsfrågor. I u-länderna torde den farma-

ceutiska kvalitetskontrollen bli initialt dominerande.

Att ett läkemedels medicinska egenskaper är tillfredsställande bedöms bl.a. mot bakgrund av i vilka länder det är registrerat och särskilt om det är registrerat i tillverkningslandet. Först på längre sikt torde det vara möjligt att bygga ut kontrollen till att omfatta egna kliniska, farmakologiska och toxikologiska bedömningar. Det föreligger därför eu klart uttalat önskemål

beträffande kvalitetscertuifikat för inköpta varupartier.

A 3. Den tidigare nämnda listan över basläkemedel, som upprättats av WHO bör utgöra grunden för sortimenturvalet med lämplig anpassning till

lokala förhållanden och krav. Vid val av sortiment för lokal produktion måste

även frågor som investeringsbehov, råvarutillgång och tillgång till tekniskt

kunnande beaktas. Etablerade affärsförbindelser kan försvåra övergången ull ett mer rimligt

sortiment. Kostnadsaspekten kan heller inte negligeras.

A 4. Beträffande missbruksfrågor kan det vara av värde för u-länderna att få

ta del av erfarenheter av olika former av beroendeframkallande medel samt

med vilka metoder man kan begränsa tillgång och åtkomlighet av dessa

medel. Detta kan underlätta för u-länderna att stävja befintligt missbruk och förhindra uppkomsten av nya missbruksformer. Tillförlitlig statistik över

förbrukningen kan här vara till god hjälp.

Det föreligger även eu svenskt intresse i detta sammanhang att verka för en

mer allmän uppslutning kring FN:s psykotropkonvention.

B 1. De multinationella läkemedelsföretagens fabriker i u-länderna produ-

cerar i huvudsak endast läkemedel som företagen utvecklat genom egen

131 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:8

forskning. Utbildning av personal av olika kategorier sker i stor utsträckning internt inom dessa företag. Lokala företags rekrytering av personal sker

huvudsakligen från de multinationella företagens dotterföretag. Den

allmänna kunskapsutvecklingen inom 1.ex. områdena varukännedom och farmaceutisk produktion blir därmed begränsad, eftersom en stor del av basläkemedlen ej produceras lokal av de multinationella företagen.

Den närmast totala avsaknaden av råvaror för farmaceutisk konfektionering, den ännu så länge begränsade efterfrågan samt behovet av att anpassa

tillgänglig teknologi till de förhållanden som råder i u-länderna är ytterligare skäl ull att inhemsk läkemedelsproduktion endast förekommer i ringa utsträckning.

En effektiv kunskapsöverföring förutsätter således ett inte obetydligt

utvecklings- och anpassningsarbete. B 2. Det kanske mest realistiska sättet att initiera en sådan överföring är

lokal tillverkning på joint venture-basis. Ett långsiktigt och för inblandade

parter gemensamt intresse torde innebära gynnsammast möjliga förutsättningar. Genom detta arrangemang tillförsäkras landet i fråga kontinuerlig tillgång till teknologiskt kunnande och utbildningsresurser. B 3. Licenstillverkning ställer höga krav på u-landets egna teknologiska resurser och är därför på kort sikt tillämplig i huvudsak på en mycket

begränsad krets inom målgrupperna. I de fall där licensgivning kan bli aktuell

får man bl.a. räkna med att låga royalties ingår i förutsättningarna. B 4. Med tanke på den relativt begränsade lokala tillverkning som kan

komma i fråga på kort sikt och mot bakgrund av redan existerande efterfrågan

bör möjligheter till varuleveranser ingå i paketet. Den svenska kostnadsnivån, framför allt i förhållande till vissa utvecklade u-länder samt östländerna, försvagar konkurrenskraften, men industrin har förklarat sig beredd att överväga någon form av rabattsystem i enlighet med WHO:s förslag. Detta skulle avse såväl råvaror som mellanprodukter och färdiga läkemedel. B 5. Entreprenader av varierande slag bör utgöra en viktig del av paketet. Det är önskvärt att kunna erbjuda såväl s.k. nyckelfärdiga anläggningar som mer begränsade insatser inom hela det område som paketet omfattar inklusive uppbyggande av distributionsnät. Självfallet måste de direkt berörda intressenterna i sin tur anlita utomstående entreprenörer för byggnadsarbeten etc. Flera svenska företag har u-landserfarenheter av detta slag. C I. U-länderna saknar i stor utsträckning kunskaper om och resurser för en ändamålsenlig hantering av läkemedel. Den erfarenhet som i dag föreligger gäller huvudsakligen enkelt arbete med importerade specialiteter. Betydelsen av förpackningsmaterial och lagringsbestämmelser ur hållbar-

hets- och säkerhetssynpunkt underskattas ofta. Därtill kommer klimatpro-

blem samt otillfredsställande tagerlokaler och transportmedel. Man bör kunna ställa stora krav på hanteringen i de fall central

upphandling och distribution av läkemedel införs i ett u-land. Ewt speciellt problem synes vara att motverka den byråkrati som lätt utvecklas inom

ministerier, tullverk och central varuhantering. Flera exempel finns på hur värdefulla läkemedel har förstörts på grund av omständliga byråkratiska hinder. Lagerhållningen av läkemedel i u-länderna är av skiftande kvalitet.

Etablerade internationella företag sörjer i allmänhet för sin centrala lagerhåll-

ning på ett ullfredsställande sätt, medan kvaliteten snabbt försämras vid

Del II S:8 Skr 1978/79:103 132

enheter närmare förbrukarna. Öregelbundna tenderköp och osäkra transporter ställer mycket stora krav på lagerhållningen för att varuförsörjningen

skall fungera.

Distributionen av läkemedel tll större etablerade distributionsställen (apotek eller butiker, sjukhus, läkarstationer etc.) tycks i allmänhet fungera i u-länderna. Dock kan hanteringen under distributionen vara bristfällig på grund av omoderna och/eller långsamma transportmedel. Distributionen är i flera fall ursprungligen organiserad av kolonialtidens handelshus med eu brett sortiment.

Speciella svårigheter föreligger vid transport av sera och vacciner samt läkemedel som kräver kyltransporti. SBL deltar sedan några år i ett av SIDA finansierat W HO-projekt för att utveckla säkrare transportmetoder.

C 2. Utbildningsbehovet för u-länderna är stort inom alla områden som rör läkemedelshanteringen. Kontrollfunktionen spelar en avgörande roll för läkemedelsförsörjningen och bör ägnas speciell uppmärksamhet i ett utbildningspaket. At förmedla yrkeskunskap till de anställda inom tillverkningssektorn är en nödvändighet för etablerade produktionsenheter.

Insatser på personalutbildningsområdet kommer att utgöra en av de väsentligaste delarna av ”paketets” innehåll. Fördelningen mellan en allmän grundutbildning tyrkesskoletyp) och mer företagsinriktad/myndighetsin-

riktad utbildning måste bli föremål för detaljerade studier i överenskomna

projekt med intresserade u-länder.

C 3. Förutsättningar för en läkemedelsforskning som den bedrivs i 1-

länderna saknas i de flesta u-länder. U-ländernas forskningsintresse gäller

främst preparat mot specifikt tropiska sjukdomar samt utvärdering av traditionella inhemska örtmediciner.

Det är tveksamt om förutsättningar finns för en svensk forskningsinsats.

En uppgift vore dock vidareutveckling av lämpliga beredningsformer och

förpackningsformer för tropiska förhållanden.

C 4. Eftersom u-länderna av resurs- och kompetensskäl måste avstå från vissa inslag i en modern läkemedelskontroll är det angeläget att de blir delaktiga i olika internationella system för erfarenhetsutbyte inom kikemedelsområdet. WHO spelar en avgörande roll i detta sammanhang, men även bilateralt samarbete kan ha sitt givna värde.

På informationssidan bör även ingå bistånd med upprättande av läkemedelskataloger på nationella språk och anpassade efter lokala förhållanden. En samlad förteckning över i landet registrerade läkemedel med uppgifter om användningsområde, dosering, verkningsgrad, biverkningar etc. får anses fylla en synnerligen viktig funktion inom informationsområdet.

I och med tillkomsten av alltmer effektiva och specifika läkemedel ökar kravet på att en riktig information skall ges och förstås av dem som använder läkemedlen. Även i i-länderna har allt fler undersökningar visat att patienterna ofta inte följer givna anvisningar. Utformningen av patientinfor-

mationer är föremål för utredningar i flera länder. Att åstadkomma ett

informationssystem för en befolkning med låg läskunnighet och där läkemedlen dessutom tills stor del ordineras av paramedicinsk personal kommer att ställa stora krav på sam verkan mellan kontrollmyndighet och läkemedelsindustri.

En väl fungerande läkemedelsinformation är en väsentlig del av utbildningen i läkemedelsterapi. Informationsåtgärderna måste därför också ses

som ett viktigt led i utbildning av den paramedicinska personal som på ”bynivå” skall administrera vården.

133 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:8

C 5. Såväl inom myndighetsutövning som inom tillverkning och distribution är en väl fungerande administration av största betydelse. Ambitiösa

projekt kan lätt resultera i byråkratiska överbyggnader som försvårar och fördyrar genomförandet. Även administrativ rådgivning bör därför ingå i ”paketet”.

6Kontaktskapande åtgärder

Det är väsentligt att redan på ett tidigt stadium sprida kännedom om det svenska läkemedelspaketet och de möjligheter som detta erbjuder.

Genom den uppmärksamhet som på det internationella planet visas jäkemedelsfrågorna —- inte minst inom WHO — är det möjligt att spontana

förfrågningar inflyter via SIDA, WHO eller på annat sätt. Även i ett inledande

skede och med resurser som endast räcker för en begränsad försöksverksamhet i något eller några länder. är det dock troligt att aktiva informationsåtgärder erfordras.

SIDA vidtar normalt inte några åtgärder av förmedlarkaraktär utom på

direkt begäran från något mottagarland. Dock har SIDA ett ansvar för att sprida kännedom om svenska resurser på olika områden till de länder som omfattas av biståndssamarbetet.

Såväl läkemedelsavdelningen som SBL och industrin har som tidigare nämnts internationella kontaktnät som kan komma att utgöra viktiga inslag i denna verksamhet.

Den permanenta svenska utlandsrepresentationen bör kunna medverka

aktivt. Även Exportrådets tjänster bör tas i anspråk.

Som ett komplement till de personliga kontakterna är det därför av största betydelse att ett relevant och väl tillgängligt informationsmaterial med uppgifter om paketets olika beståndsdelar produceras och distribueras via alla de kanaler som kan bli aktuella.

7 Organisation

Denna promemoria utgör endast en preliminär studie och idéskiss. För att närmare konkretisera paketets innehåll, utröna idéernas praktiska genomförbarhet och bereda de berörda parterna möjlighet au finna en lämplig organisationsform bör en särskild beredning med anknytning till socialdepartementet tillkallas.

Direktiven för beredningens arbete bör utformas så att en viss försöksverksamhet medges i något eller några länder som kan ha intresse av deua. Beredningen behöver dock inte disponera egna medel för en sådan verksamhet annat än vad som avser sedvanliga arvoden, löneförmåner för sekreterare och övrig kanslipersonal samt vissa kostnader för resor och övriga expenser. Ovan nämnda kostnader bör belasta femte huvudtitelns kommittéanslag. Beträffande övriga kostnader — t.ex. för informationsmaterial — bör framställning inges tull regeringen i varje enskilt fall.

Beredningen bör få möjlighet att skaffa sig så detaljerade kunskaper om läkemedelspaketets alla beståndsdelar, inklusive finansieringsmöjligheterna, att dess företrädare på egen hand kan genomföra förhandlingar som syftar vill att ”skräddarsy” paket för varje tänkbart mottagarlands behov och speciella krav. Vad gäller förhandlingar och avtal om konkreta projekt är det naturligt att företrädare för myndighet och/eller industri direkt kopplas in. Förutom vid förmedling av tjänster bör beredningen kunna medverka vid rekrytering

Del II S:8 Skr 1978/79:103 134

av expertis inom läkemedelsområdet för tjänstgöring i respektive land.

Årlig v2rksamhetsberättelse bör inges till socialdepartementet.

Av praktiska skäl är det önskvärt att läkemedelsindustrin redan i

utredningsskedet samordnar sina resurser i någon form. Inte minst i samband

med finansieringen av den föreslagna försöksverksamheten kan en samordning av industrins resurser vara önskvärd.

Beträffande finansieringen av såväl försöksverksamheten som av en framtida reguljär verksamhet bör olika alternativa och kompletterande lösningar utredas och prövas. Industribiståndsutredningens förslag bör i detta sammanhang vara av särskilt intresse.

Förutsättningarna för en nära samverkan med den på Exportrådets initiativ bildade organisationen SWECA RE - vilken tillkommit för att sälja kompletta

sjukvårdssystem eller delar av sådana system på den internationella mark-

naden — bör undersökas.

I beredningen bör ingå företrädare för socialdepartementet, UD, UHD (Utrikes- och handelsdepartementens gemensamma enheter), industridepartementet, socialstyrelsen, SIDA, statens bakteriologiska laboratorium samt för läkemedelsindustrin. Någon form av kontakt bör också etableras med

Beredningen för internationellt utbildningssamarbete/utbildningsbolaget. (Mellan handelsdepartementet och företrädare för näringslivet pågår över-

läggningar beträffande bildande av ett halvstatligt bolag, kallat utbildningsbolaget, med uppgift att sälja svenskt kunnande inom tjänstesektorn till u-

länder. Verksamheten avses på sikt kunna omfatta hela den offentliga

tjänstesektorn men koncentreras till en början på utbildningsområdet.

Bolaget avses få möjlighet att för u-länders räkning köpa tjänster inom den

offentliga sektorn.)

Ett lämpligt namn för beredningen kan vara ”Beredningen för internationellt läkemedelssamarbete”.

135 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:1

Kommunikationsdepartementet

I. Huvudmannaskap för viss drift av Nora Bergslags järnväg

Dir 1978:4

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-19

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Genom beslut den 13 oktober 1977 lämnade regeringen uppdrag åt statens järnvägar att skyndsamt utreda förutsättningarna för ett statsövertagande av viss drift på Nora Bergslags järnväg, att förhandfa med Nora Bergslags Järnvägs Aktiebolag om villkoren för ett statsövertagande, att beräkna storleken på den driftersättning eller andra medel, som ewt statsövertagande skulle kunna föranleda samt att förelägga regeringen förslag i ämnet.

Vid de överläggningar som förts mellan statens järnvägar och järnvägsbo-

laget om trafikering m.m. har der visat sig att vissa frågor bör lösas i annan ordning än genom direkta förhandlingar mellan de båda transportföretapen.

Med anledning härav framstår det såsom lämpligt att en särskild utredare utses att slutföra uppdraget. Med utgångspunkt i de anvisningar, som anges i ovannämnda regeringsbeslut, skall utredaren söka sådana lösningar för driftformer, huvudmannaskap och personalfrågor, som vid en samlad bedömning från företags- och samhällsekonomiska synpunkter är godtagbara och ägnade att på lämphgt sätt säkra godstransporterna för industrierna i

järnvägens trafikområde.

Vad gäller frågan om statsövertagande — helt eller delvis — av bolagets verksamhet skall utredaren överväga i vad mån detta kan ske genom statligt förvärv av aktierna i järnvägsbolaget eller på annat sätt. Om avsett : äkerställande av trafiken genom aktieförvärv inte skulle anses lämpligt eller genomförbart kan en företagsekonomisk värdering begränsas till den utrustning och de anläggningar i den nuvarande järnvägsdriften, som kan tänkas bli utnyttjade i en framtida godstransportförsörjning i området.

Transportledens och godstransporternas beredskapskaraktär skall beak-

tas. |

Uppdraget skall i tillämpliga delar fullgöras i nära kontakt med berörda personalorganisationer.

Utredaren skall bedriva sitt arbete skyndsamt och med sikte på att slutligt

redovisa detta senast den 1 april 1978.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att slutföra utredningarna rörande

framtida driftformer för godstransporterna inom trafikområdet för Nora Bergslags järnväg och förhandlingarna rörande huvudmannaskap för viss

drift av Järnvägen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiuräde åt utredaren.

Del II K:2 Skr 1978/79:103 136

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs.

att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

2. Utredning om statens väg- och trafikinstituts verksamhet och finansiering m.m.

Dir 1978:8

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-26

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Statens väg- och trafikinstitut (VTI) inrättades genom beslut av 1971 års

riksdag (prop. 1971:79, TU 1971:7, rskr 1971:190). Samtidigt bildades transportforskningsdelegationen (TFD). Beslutet grundades på resultatet av

en översyn av transportforskningens organisation och därmed sammanhängande frågor som gjorts av den s.k. transportforskningsgruppen (TFG), i betänkandet (Ds K 1970:4) Samordnad transportforskning. I samband med

tillkomsten av VTI och TFD den 1 juli 1971 upphörde verksamheten vid statens väginstitut och vid statens trafiksäkerhetsråd.

VTI arbetar med forskning och utveckling (FoU) främst avseende vägar.

vägtrafik och vägtrafiksäkerhet. Enligt instruktionen (1971:233) för statens

väg- och trafikinstitut (omtryckt 1975:1067) har institutet särskilt till uppgift att bedriva dels forsknings- och utvecklingsarbete, dels systematisk informations- och dokumentationsverksamhet rörande sådan verksamhet samt att sprida kännedom om de resultat som nåtts i arbetet. Institutet skall i samband härmed samverka med universitet och högskolor för att främja undervisningen på de vetenskapliga och tekniska områden som omfattas av institutets verksamhet. VTI är också riksprovplats för vissa fordonskompo-

nenter.

VTI leds av en styrelse. I denna ingår institutschefen och elva andra ledamöter. Antalet anställda vid institutet uppgår f.n. till ca 175 personer.

Institutet är administrativt uppdelat på fyra avdelningar; en vägavdelning, en trafikant- och fordonsavdelning, en trafikavdelning samt en driftavdelning.

Forsknings- och utvecklingsverksamheten bedrivs i projektform. Till varje

projekt knyts resurser efter behov från de olika avdelningarna. Vid VTI tillämpas programbudgetering. Verksamheten är indelad i sex olika program.

Institutet har definierat sitt huvudmål till att ta fram och till olika instanser vidarebefordra de FoU-resultat avseende vägar, vägtrafik och vägtrafiksäkerhet, som behövs för att uppfylla standardkrav som bestäms av de trafikpo-

litiska målen.

VTI:s verksamhet finansieras dels med bidrag direkt över statsbudgeten,

dels med ersättning för uppdragsforskning. Bidraget över statsbudgeten avser att täcka kostnader för programmet myndighetsuppgifter samt egen FoU-

137 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:2

verksamhet vid institutet. För budgetåret 1976/77 uppgick bidragsanslaget till 13,1 milj.kr. inkl. 2,2 milj.kr. i budgetmässig överföring från TFD). VTI:s uppdragsverksamhet skall ge full kostnadstäckning. De största uppdragsgivarna är statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk. Totalt uppgick uppdragsintäkterna under budgetåret 1976/77 ull 11,1 milj.kr.

Utvecklingen har visat att institutet kunnat infria förväntningarna om en samordnad nationell forskning inom det väg-, trafik- och trafiksäkerhetstek-

niska området och till stor del kunnat tillgodose behovet av forskning på

området. Forskningsverksamheten vid VTI har också byggts upp till en

kvalitet som gett ett internationellt goti anseende. Vid YTEsS tillkomst

förutsattes att institutets verksamhet ekonomiskt skulle gå ihop. Så har emellertid inte skett. Det sammanlagda underskottet under budgetåren

1974/75, 1975/76 och 1976/77 är ca 8,4 milj.kr. För att täcka det ackumu-

lerade underskottet t.o.m. den 30 juni 1976 anvisades på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 ewt särskilt reservationsanslag av 3,8

milj.kr. I samband härmed initierades olika åtgärder i syfte att förbättra

institutets ekonomi. Vägverket ökade sin uppdragsverksamhet vid institutet. Vidare utvecklades samrådsförfarandet mellan VTI och riksrevisionsverket

(RRV) till att förutom taxefrågor även avse marknads- och resultatfrågor. Institutet har vidare själv genomför en rad åtgärder såsom bl.a. en förbättrad ekonomisk styrning och en intensifierad marknadsföring.

Trots dessa åtgärder har VTI:s verksamhet fortsatt att gå med underskott. För innevarande budgetår har beräknats ett underskott av 3.6 milj.kr. Institutet har, bl.a. i de årliga anslagsframställningarna, klargjort att underskottet framför allt beror på att de i och för sig moderna och rationella lokaler som institutet fick i samband med omlokaliseringen till Linköping blivit mycket dyra. Samtidigt har marknaden för uppdragsverksamheten inte ökat i den omfattning som förutsattes när institutet bildades. Institutet har mot denna bakgrund förordnat en omprövning av sin verksamhet främst med avseende på finansieringsformen och den därmed sammanhängande inriktningen av verksamheten. RRV har, med utgångspunkt i det material som tagits fram under samrådet mellan VTI och RRV, funnit det osannolikt att institutet med nuvarande omfattning av uppdrag från myndigheterna inom kommunikationsdepartementets område skall kunna uppnå full kostnadstäckning under de närmaste åren.

I prop. 1977/78:100, bil. 9 föreslås bl.a. att VTI får ett särskilt bidrag för att

täcka lokaloch kapitalkostnader för de fyra resultatenheter som sämst täcker sina kostnader, nämligen Provvägsmaskiner och prov vägshallar, Krockbana, Simulatorer samt Övriga laborativa basresurser.

Härigenom skapas bättre ekonomiska förutsättningar för verksamheten. Fortfarande har man dock för de närmaste åren att räkna med underskott.

Mot bakgrund av det nämnda bör enligt min mening en allsidig översyn göras

av VTI:s verksamhet och finansiering. Översynen bör ske genom en särskild

tillkallad utredare, vars uppgift bör vara att föreslå åtgärder i syfte att anpassa institutets verksamhet till marknadsförutsättningarna.

Utredaren bör vidga den kartläggning av den framtida marknadsstrukturen

som pågår inom institutet. Härvid bör även ingå en inventering av

samverkansmöjligheter mellan VTI och övriga myndigheter så att en lämplig arbetsfördelning kan uppnås. Arbetsuppdelningen mellan å ena sidan statens provningsanstalt, högskolan och institutioner och å andra sidan VTI bör närmare belysas med hänsyn ull skillnader i arbetsuppgifter, kompetens och taxesättning.

Del II K:2 Skr 1978/79:103 138

YT och statens geotekniska institut (SGI) är samlokaliserade i Linköping. Frågan om samordning mellan VTI och SGIH fråga om de administrativa och

tekniska stödfunktionerna (verkstäder, bibliotek etc.) har tidigare utretts av statskontoret. Statskontorets rapport behandlades i prop. 1976/77:100 bil. 9. I regleringsbreven för budgetåret 1977/78 ull resp. myndighet har regeringen uppdragit åt VTI och SGI att i samråd pröva möjligheterna till en samordning av administrativa och andra stödfunktioner vid de båda instituten i syfte att åstadkomma ett sammantaget bättre resursutnyttjande i enlighet med vad som anförts i propositionen. Utredaren bör i sitt arbete beakta resultatet av samordningssträvandena.

VTI:s verksamhet är f.n. starkt inriktad mot vägoch trafiksektorn. Statens vägverk är den heh dominerande uppdragsgivaren och svarade budgetåret 1976/77 för drygt hälften av VTI:s totala uppdragsintäkter. Statens trafiksäkerhetsverk — den näst största uppdragsgivaren — svarar för ca 10". I övrigt finns eu stort antal uppdragsgivare vilka var och en för sig har liten betydelse för institutets ekonomi.

Moarknadsstrukturen visar således en stark anknytning för VTI till

vägverket och trafiksäkerhetsverket. Utredaren bör mot denna bakgrund

studera frågan om en närmare samverkan mellan VTI och dessa mydigheter. Härigenom skulle bl.a. det angelägna kunskapsutbytet mellan å cna sidan forskningsoch utveckhingsarbetet inom VTI och å andra sidan den praktiska

tillämpningen inom väg- och trafikområdet kunna förstärkas. Samtidigt ökas

förutsältningarna för en lämplig avvägning av resurserna mot behovet av forsknings- och utvecklingsverksamhet inom väg- och trafiksektorn. Genom en närmare samverkan skulle man även undvika dubbelinvesteringar och dubblerad kompetens på väg- och trafikområdet.

Utredaren bör arbeta så snabbt att ett förslag kan läggas fram vid

halvårsskiftet 1978.

I sitt arbete bör utredaren biträdas av en samrådsgrupp med företrädare för YTI och de lokala SACO/SR-, SF- och TCO-S organisationerna vid VTI.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemvndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra översyn av statens

väg- och trafikinstituts verksamhet och finansiering,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren,

att förordna ledamöter i samrådsgruppen. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersättning ull utredare, sakkunnig, expert, sekreterare och ledamot i

samrådsgruppen skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen

(1946:394) om inte annat föreskrivs, alt kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

139 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:3

3. Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

Dir 1978:16

Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-16

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Riksdagen beslöt den 15 december 1977 (prop. 1977/78:29, TU 1977/78:9, rskr 1977/78:101) bl a utt staten skall ta upp överläggningar med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting om flygplatsfrågan på lång sikt i Stockholmsregionen. Huvudsyftet med överläggningarna är att — med utgångspunkt i vad som anförs i propositionen — i detalj klarlägga förutsättningarna för linjetrafik på Bromma samt att utarbeta den tidsplan efter vilken Bromma flygplats kan iordningställas för kombinerat inrikes- och allmänflyg. Överläggningarna skall främst avse vilken trafik som kan accepteras från sanitär synpunkt och den takt i vilken sådan trafik kan introduceras samt finansierings-, mark- och markkommunikationsfrågorna.

I sammanhanget bör riksdagens beslut med anledning av motion 1976/ 77:1190 om kommunikationerna mellan Stockholm och Arlanda (TU 1977/

78:3, rskr 1977/78:37) beaktas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemvyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ta upp överläggningar med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting om flygplatsfrågan på lång sikt i Stockholmsregionen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

4. Säkerheten på försvarsmaktens fartyg

Dir 1978:17 Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-16

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Allmänna bestämmelser om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet finns i arbetarskyddslagen (1949:1, omtryckt 1973:834, ändrad senast 1977:534). Från lagens tillämpning har undantagits bl.a. arbete som är au hänföra till skeppsyänst. Här gäller i stället lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg (ändrad senast 1975:722) (sjösäkerhetslagen). Bestämmelserna 'i denna lag tillämpas dock för örlogsfartyg endast om regeringen förordnar därom. Något sådant förordnande har inte meddelats.

Del IH K:4 Skr 1978/79:103 140

Undantag från arbetarskyddslagen har inom försvarsmakten gjons för övning och annat arbete än sådant som utförs under väsentligen samma

förhållanden som motsvarande arbete i annan verksamhet.

För försvarsmakten har Kungl. Maj:t utfärdat särskilda bestämmelser om

arbetarskydd. Dessa har kompletterats av överbefälhavaren.

Sälunda har Kungl. Maj:t i brev den 13 januari 1967 föreskrivit att den verksamhet inom försvarsmakten som har undantagits från arbetarskyddslagen i möjlig omfattning skall planläggas och genomföras med beaktande av de syften som lagen skall tillgodose. För verksamheten skall i tillämpliga delar gälla de allmänna föreskrifterna i 7 § arbetarskyddslagen. Vidare skall,

bl.a. ombord på försvarsmaktens fartyg, i möjlig omfattning finnas de anordningar och vidtas de åtgärder som avses i lagens 8-13 §§. Militära

skyddsombud skall utses om särskilda skäl inte föranleder annat. Militär skyddskommite skall finnas vid varje förband eller utbildningsanstalt m.m. där minst 50 personer regelbundet sysselsätts. Bestämmelserna i arbetarskyddslagen om skyddsombud och skyddskommitté skall tillämpas när så är

möjligt. I anslutning till dessa bestämmelser har överbefälhavaren den 30 juni 1967

utfärdat tillämpningsföreskrifter till förebyggande av ohälsa och olycksfall inom försvarsmakten. Dessa hänvisar såväl tull 7-13 §§ arbetarskyddslagen som till de särskilda föreskrifter, råd och anvisningar som grundar sig på lagen. Det anges särskilt att föreskrifterna skall gälla även för skeppstjänst ombord på flottans och kustartilleriets fartyg och båtar.

Riksdagen har den 16 november 1977 beslutat att arbetarskyddslagen skall ersättas av en arbetsmiljölag. Denna träder i kraft den I juli 1978 (prop. 1976/ 77:149, SoU 1977/78:1. rskr 1977/78:18, SFS 1977:1160). Med anledning av den nya arbetsmiljölagsuftningen har chefen för

marinen i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet föreslagit, att regeringen uppdrar åt honom att dels granska i vilka avseenden sjösäkerhetslagen kan tillämpas på försvarsmaktens fartyg och båtar. dels utarbeta förslag till ny följdförfattning avseende dessa. Enligt chefen för marinen bör arbetet bedrivas i samarbete med sjöfartsverket. försvarets materielverk och försvarets sjukvårdsstyrelse och i samråd med personalorganisationerna.

I skrivelsen framhåller chefen för marinen att de av Kungl Maj:t och överbefälhavaren gjorda hänvisningarna till arbetarskyddslagen har skapat oklarhet, eftersom lagen inte är ullämplig på skeppstjänst. I praktiken villämpar chefen för marinen och försvarets materielverk i stället bestämmel-

serna i kungörelsen (1965:908) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg tändrad senast 1976:773) (tillämpningskungörelsen till sjösäkerhetslagen) och de skyddsföreskrifter som sjöfartsverket har utfärdat i anslutning till bestämmelserna i sjösäkerhetslagen. Chefen för marinen påpekar att arbetsmiljöutredningen($ 1970:35)

i betänkandet (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag (s. 394) har uttalat att de tidigare

nämnda särskilda bestämmelserna om åtgärder mot ohälsa och olycksfall

inom försvarsmakten bör upphävas i samband med att arbetsmiljölagen wräder i kraft. Med anledning härav har chefen för marinen granskat innehållet i sjösukerhetslagen och tillhörande kungörelser och har därvid funnit att det av prakuska skäl är lämpligt att verksamheten på örlogsfartygen från säkerhetssynpunkt underkastas bestämmelserna i sjösäkerhetslagen.

Till framställningen har chefen för marinen fogat ett utkast till förordning

med tillämpningsföreskrifter till sjösäkerhetslagen för försvarsmaktens fartyg och båtar.

141 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:4

Framställningen har remissbehandlats. Remissinstanserna tillstyrker allmänt att det föreslagna utredningsarbetet kommer till stånd. Flera remissinstanser ser det som naturligt att utredningen inriktas på att få vill stånd regler som så långt möjligt är anpassade till dem som gäller för den civila sjöfarten.

Från något håll har också framhållits att utredningsarbetet bör bedrivas på samma sätt som arbetet med övrig ny arbetsmiljölagstiftning, dvs. genom en särskild kommitté.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet får jag anföra följande.

Såsom framgår av vad jag har anfört i det föregående omfattar arbetar-

skyddslagen inte arbete som hänförs ull skeppstjänst. Någon ändring i detta avseende har inte gjorts i arbetsmiljölagen. Enligt prop. 1976/77:149 (s. 207) är

avsikten att arbetsmiljölagen skall vara tillämplig inom området för det

samlade försvaret. Till följd av undantaget för skeppstjänst kommer emellertid skeppstjänst inom försvarsmakten i princip att falla in under sjösäkerhetslagen. Något förordnande att denna skall tillämpas på örlogsfartyg har dock inte meddelats. Det finns f.n. inte heller underlag för att meddela ett

sådant förordnande.

Enligt min mening är den nuvarande rättsliga regleringen av skeppstjäns-

ten på försvarsmaktens fartyg otillfredsställande. Belysande härför är att

militära myndigheter — trots att författningsstöd saknas - anser sig böra tillämpa bestämmelser i tillämpningskungörelsen till sjösäkerhetslagen och

de skyddsföreskrifter som sjöfartsverket har utfärdat. Den rättsliga regleringen för försvarsmaktens fartyg kommer formellt att bli ännu mer

otillfredsställande när arbetsmiljölagen träder i kraft, eftersom brevet den 13 januari 1967 med hänvisning till arbetarskyddslagen då kommer att upphä-

vas.

Mot den angivna bakgrunden anser jag der nödvändigt att närmare klarlägga de frågor som har samband med arbetarskyddet vid skeppstjänst inom försvarsmakten eller som i övrigt rör säkerheten på försvarsmaktens fartyg. För detta ändamål bör en särskild utredare tillkallas.

Som jag tidigare har framhållit ankommer det enligt sjösäkerhetslagen (1

kap. I $) på regeringen att bestämma i vilken utsträckning lagen skall gälla för örlogsfartyg. Utgångspunkten för utredaren bör därför vara att överväga vilka bestämmelser i lagen som bör tillämpas på örlogsfanyg. I detta sammanhang bör klargöras vad som avses med sådana fartyg och anges om och i vilken utsträckning bestämmelserna skall gälla för andra fartyg som tillhör eller nyttjas av försvarsmakten. Det sist sagda medför även att lämpligheten av termen ”örlogsfartyg” i I kap. I $ sjösäkerhetslagen bör övervägas. Jag har i det föregående uppehållit mig främst vid frågor om arbetarskydd. Utredaren bör cmellenid förutsättningslöst undersöka även vilka bestämmelser i övrigt i

sjösäkerhetslagen som bör gälla för försvarsmaktens fartyg. Utredaren bör vidare överväga om det behövs ullämpningsföreskrifter som

kompletterar de lagbestiämmelser som avses gälla för försvarsmaktens fartyg.

Jämförelser bör därvid självfallet göras med innehållet i tillämpningskungö-

relsen ull sjösäkerhetslagen. Ledning torde också kunna erhållas av det utkast

tull förordning med tillämpningsföreskrifter som chefen för marinen har fogat

till sin framställning.

Om de förslag utredaren avser att lägga fram föranleder speciella kostnader för statsverket bör en uppskattning av kostnadernas storlek göras.

I frågor som rör arbetsmiljön bör utredaren hämta ledning från den nya

Del II Kk:5 Skr 1978/79:103 142

arbetsmiljölagsuftningen. Utredaren bör i detta sammanhang också ta ställning ull de gränsdragningar som kan behöva göras mellan regleringen för

försvaret i den allmänna arbetsmiljölagstiftningen och den särskilda regle-

ringen för skeppstjänst. I arbetsmiljöfrågor bör utredaren samråda med fartygsmiljöutredningen(K 1973:04). Utredaren bör vidare nära samråda med berörda myndigheter och organisationer.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Utredaren bör lägga fram de

författningsförslag som föranleds av hans ställningstaganden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmaktens fartyg,

att besluta om experter. sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, expert och sekreterare skall utgå i form ev dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs.

att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig ull föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

5. Sjöfartsverkets sjökortsframställning

Dir 1978:44

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-20

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör sjöfarten. Verksamheten skall bedrivas med huvudsaklig inriktning på handelssjöfanten. I verksamheten ingår bl.a. att handha sjökarteverksamheten. På sjökarteverksamhetens område har verket enligt förordning

(1969:320) med instruktion för sjöfartsverket särskilt till uppgift bl.a. att

utföra sådana mätningar och undersökningar i farvatten inom landet och i angränsande havsområden som fordras för sjöfarten och försvaret, att utarbeta och utge eller låta utge allmänna sjökort och seglingsbeskrivningar samt att utarbeta särskilda sjökort och seglingsbeskrivningar för marinen.

Den svenska sjökortsportföljen omfattar 137 sjökort av olika slag samt 7 serier båtsportkort. Härutöver finns för vissa farleder speciella radarnavige-

ringsskisser avsedda för lotsar. Jämsides med nyproduktion av sjökort sker

kontinuerliga rättelser av befintliga sjökort. Till grund för nyproduktionen

och rättelserna ligger bl.a. de av verket utförda sjömätningarna.

Inom sjöfartverket pågår arbete med översyn av organisationen. I beslut

den 23 oktober 1977 gav regeringen verket vissa uppdrag i anstutning till organisationsöversynen och förutsatte samtidigt att det samlade arbetet sker skyndsamt och leder fram till ett program för en effektivisering och rationalisering av verksamheten. I beslut den 30 mars 1978 har verket getts ökade resurser för sjökarteverksamheten i syfte att öka produktionen och intensifiera arbetet med rättelse av sjökort.

143 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:6

De åtvärder regeringen hittills vidtagit bör enligt min mening kompletteras

med en översyn av effektiviteten och tillförlitligheten i processen från sjömätning till färdiga sjökort. Översynen bör ske genom en särskilt tillkallad

utredare. Arbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning ull vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av sjöfartsverkets sjökortsframställning,

att besluta om sakkunniga, experter och sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

6. Utredning om vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik m.m.

Dir 1978:46 Beslut vid regeringssammanträde 1978-05-25

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

I takt med utvecklingen inom transportsektorn har flygets betydelse i det totala transportsystemet och för samhällsutvecklingen i stort successivt ökat. Detta sammanhänger med en rad olika faktorer såsom den allmänna höjningen av den ekonomiska standarden, befolknings- och bebyggelse-

utvecklingen, strukturförändringarna inom näringslivet m.m. För svenskt

vidkommande har flyget blivit särskilt betydelsefullt på grund av vårt lands geografiska läge och utbredning.

Med tanke på Sveriges beroende av utrikeshandeln är ett väl fungerande flyg ett nödvändigt hjälpmedel i kontakterna mellan svenskt näringsliv och omvärlden. Flyget har också stor betydetse för turismens utveckling. Den tidsvinst och de ökade resmöjligheter inrikesflyget erbjuder enskilda människor, förvaltning och näringsliv är för vårt land av största betydelse. I ett yvtstort land som Sverige med dess många över hela landet spridda regioner och befolk ningscentra är tillgången på snabba persontransporter naturligen

en avgörande förutsättning för ett väl fungerande näringsliv och en effektiv

förvaltning. I trafik- och regionalpolitiska sammanhang — framför allt när det gäller långväga transporter — spelar därför flyget numera en väsentlig roll.

Den civila luftfarten har vuxit mycket snabbt i omfång under senare tid.

Antalet avresande passagerare på de statliga flygplatserna har ökat från drygt 0.9 milj. år 1960 till 4.3 milj. år 1977, vilket innebär en genomsnittlig årlig tillväxt med ca 10 "a. Drygt hälften (54 ”:) av det angivna totala antalet avresande passagerare kan hänföras till utrikestrafiken och resten till den inrikes linjefarten. Charterfivget till utlandet har ökat från ca 66.000 avresande passagerare år 1960 till ca 1,1 milj. år 1977. Den inrikes linjefarten har också vuxit mycket kraftigt eller från drygt 400.000 avresande passagerare

Del II K:6 Skr 1978/79:103 144

år 1960 tll ca 2.1 milj. år 1977. En successiv övergång till jettrafik, som starkt bidragit till att förkorta restiderna, är en väsentlig förklaring till den starka trafikutvecklingen.

Linje- och charterflygets starter och landningar (flygplansrörelser) på de statliga flygplatserna har ökat med ca 5 ”5 årligen sedan 1960 och uppgick år 1977 vill ca 222.000. Att ökningstakten såvitt avser antalet flygplansrörelser är lägre än ökningen av antalet passagerare är ett uttryck för den tekniska utveckling som skett inom flyget med successiv övergång till allt större flygplan med ökad kapacitet. Denna utveckling har möjliggjorts bl.a. genom att luftfartens markorganisation har byggts ut med nya modernt utrustade flygplatser och förbättrade navigerings-. inflygnings- och landningshjälpme-

del. Dessa åtgärder har inte bara varit nödvändiga förutsättningar för flygtrafikens utveckling över huvud utan har också bidragit till att ytterligare

öka säkerheten och regulariteten i trafiken.

Vid sidan av det tyngre flyget har inom den civila luftfarten skett en kraftig tillväxt av det s.k. allmänflyget. Allmänflyg är en sammanfattande benämning på civil luftfart utförd med lätta luftfartyg, såväl jet- som propellerdrivna. Allmänflyg kan uppdelas i bruksflyg (i vilket taxiflyg ingår), skolflyg,

luftfartsverksamhet av särskilt slag och privatflyg (inkl. firmaflyg). Av det totala antalet flygplansrörelser år 1977 svarade allmänflyget för ca 85 . eller

ca 1.4 milj. Inom allmänflyget fördelades flygplansrörelserna med ca 535 6 eller ca 0,8 milj. på den yrkesmässiga luftfarten inkl. allt skolflyg och

resterande 45 "3 på privatflyg.

Luftfartens andel av det totala inrikes persontransportarbetet med kollek-

tiva färdmedel ökade från ca 2 "a år 1960 till ca 6 Vä år 1977. Under samma

period mer än fördubblades flygets andel av det totala inrikes persontransportarbetet.

Tillväxten av den civila luftfarten väntas enligt luftfartsverket fortsätta

men i något långsammare takt än tidigare.

Ett utmärkande drag i den civila luftfartens utveckling är att den kommit

att betjäna allt Aer orter i landet. Totalt finns idag ca 220 flygplatser som är

öppna för civil trafik. Av dessa är ca 105 godkända att användas vid luftfart i förvärvssyfte. Dessutom är 53 av dessa godkända som trafik flygplatser, vilket innebär att instrumentinflygning kan utföras. Reguljär inrikes trafik bedrivs

f.n. på 32 av flygplatserna varav 13 förvaltas av luftfartsverket. Vidare finns

sex flygplatser som utgörs av militära flottiljflygplatser där luftfartsverket förvaltar de anläggningar som utnyttjas för den civila trafiken.

Det inrikes flyglinjenätet har successivt byggts ut och sammanbinder numera en relativt stor del av landets större tätorter med i första hand Stockholmsregionen men även i viss utsträckning med varandra. Av det totala antalet flygresor i inrikes linjefart har ca 80 ”ö sin start- eller målpunkt förlagd till Bromma eller Arlanda. Stockholmsregionens dominans kan även

belysas med att av totalt 17 relationer med ett trafikflöde överstigande 20.000

resor per år är det endast två som inte berör Stockholm, nämligen Sundsvall- Göteborg och Visby-Norrköping. Det inrikes flygnätet domineras av fyra

linjer, nämligen Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö, Stockholm-Luleå

samt Stockholm-Vishy. Dessa fyra linjer svarar tillsammans för ca hälften av resorna med reguljärt inrikesflyg. En betydande flygtrafik sker också till och från övriga Norrland. I framiiden får vi räkna med ett antal högtrafikerade flygvägar mellan större befolkningscentra som — med hänsyn bl.a. till de senaste årens snabba flygplatsutbyggnad — liksom nu kompletteras av ett nät av flygvägar med lägre trafikintensitet.

145 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:6

Genom beslut av 1967 års riksdag fastställdes riktlinjerna för luftfartsver-

kets verksamhet och organisation (prop. 1967:57, SU 107, rskr 267). Luftfartsverket har enligt dessa bl.a. till uppgift att förvalta och driva statliga

flygplatser för linjefart, s.k. primärflygplatser. Andra flygplatser för huvudsakligen det s.k. allmänflyget är en angelägenhet för landsting, kommun eller enskild intressent. Detta utesluter emellertid inte att flygplatser för luftfart i regelbunden trafik kan anläggas, förvaltas och drivas av landsting, kommun eller enskild. Enligt riksdagsbeslutet skulle i anslutning till de av statsmakterna år 1963 antagna trafikpolitiska riktlinjerna åtgärder vidtas för att

anpassa den civila luftfarten till kravet på full kostnadstäckning.

I anslutning till nämnda proposition fastställdes normer för samverkan mellan stat och kommun vid investeringar i de av luftfartsverket förvaltade primärflygplatserna. Enligt dessa normer har kommun att svara för markkostnaderna och för 37,5 ?; av kostnaderna för byggnader och anläggningar.

Genom det etablerade samarbetet mellan stat och kommun på luftfartsområdet har förutsättningar skapats för ett kommunalt inflytande och medansvar vid utbyggnad av landets primärflygplatser. Genom formerna för

täckning av investeringsutgifterna får kommunerna liksom staten — utifrån

en prioritering av flygplatsprojekt i förhållande till andra samhälleliga investeringsändamål — bedöma projektens angelägenhetsgrad.

Förutsättningarna för att staten skall engagera sig i anläggandet av en ny flygplats är enligt det luftfartspolitiska beslutet att full kostnadstäckning erhålls för hela det i anläggningen investerade kapitalet. Vidare bör intäkterna

överstiga drift- och kapitalkostnaderna senast tio år efter att flygplatsen har

färdigställts. Enligt 1963 års luftfartsutredning bör samma ekonomiska förutsättningar tillämpas vid större investeringar i befintliga flygplatser. De nuvarande riktlinjerna för statligt engagemang i en flygplats tar således inte hänsyn till att varje flygplats utgör en del av det samlade nätet av flygplatser där enskilda flygplatser genererar intäkter på andra flygplatser.

När en flygplats tagits i drift integreras den kostnads- och intäktsmässigt i det totala flygplatssystemet. De avgifter som fastställs för nyttjandet av de olika flygplatserna baseras således på den samlade kostnaden för driften av de flygplatser som staten förvaltar, vilket leder till att lönsamma storflygplatser lämnar bidrag till olönsamma mindre flygplatser. Avgiftsuttaget på de större flygplatserna kommer därigenom att bli högre än vad som motiveras av

kostnaden för flygplatsen i fråga.

Utvecklingen av flygtrafiken i Sverige har liksom vad gäller övriga trafikgrenar skett inom ramen för 1963 års trafikpolitiska beslut. I enlighet med de trafikpolitiska riktlinjerna skall varje trafikgren själv svara för de kostnader den förorsakar det allmänna. Detta innebär för luftfartens del att luftfartsverket skall täcka sina kostnader inkl. avskrivningar och ränta på statskapitalet med avgifter. Förräntningskravet innebär krav på avkastning

av det disponerade statskapitalet motsvarande statens normalränta. Vidare

skall trafiken ombesörjas av flygföretagen enligt förelagsekonomiska princi-

per. En naturlig följd av såväl de trafikpolitiska riktlinjerna som formerna för

samarbetet med kommunerna är att de statliga och kommunala investeringarna i de statliga flygplatsernas byggnader och anläggningar i ekonomisk mening värderas på samma sätt och att ersättningen därför grundas på

samma villkor. I enlighet härmed omfattar ersättningen till kommunerna för

deras investeringsbidrag till byggnader och anläggningar (prop. 1970:200

10 Riksdagen 19781/79. I samt. Nr 103

Del II K:6 Skr 1978/79:103 146

angående ersättning tll kommuner för bidrag till investeringar i primärflygplatser) kapitalkostnaderna motsvarande avskrivning och ränta enligt för luftfartsverkot gällande principer.

Då var och en av primärflygplatserna som tidigare berörts, ingår som del i ett integrerat flygplatssystem har ersättningen till kommunerna inte gjorts

beroende av graden av kostnadstäckning i de särskilda fallen. I enlighet med

förslagen i prop. 1970:200 har kostnadstäckningskravet i stället fastställts att gälla verksamheten i dess helhet. I konsekvens härmed har för kommunernas del —- under förutsättning att verkets ekonomiska målsättning om full kostnadstäckning i den totala rörelsen uppfylls — ersättningarna getts generell karaktär och är således enbart baserade på de investeringsbidrag som vederbörande kommun lämnat.

Frågan om flygplatsers huvudmannaskap och kriterier för statligt engagemang i flygplatser har bl.a. mot bakgrund av luftfartens utveckling under de senaste åren aktualiserats i olika sammanhang. Således har riksdagen, i likhet med luftfartsverket, bl.a. uttalat att en översyn bör ske av gällande riktlinjer

för lönsamhetsbedömningar m.m. för inrättande av statliga Nygplatser.

Luftfartsverket har därvid framhållit att en företagsekonomisk utvärdering av ett flygplatsprojekt inte ensamt bör vara avgörande för flygplatsens tillkomst eller för statligt engagemang i cn redan etablerad flygplats. En sådan

bedömning måste enligt luftfartsverket kompletteras med regionalpolitiska

och samhällsekonomiska värderingar och en bedömning av den enskilda flygplatsens betydelse i det totala flygtransportsystemet. Frågan om flygplatsers huvudmannaskap har också aktualiserats i samband med organisatoriska förändringar vid de militära flottiljflygplatser som f.n. utnyttjas för civil luftfart. Således har riksdagen beslutat om avveckling av flygflottiljen i Kalmar. Vidare har i olika sammanhang framförts förslag om att Växjö. Borlänge och Kristianstads flygplatser skall ges ställning som primärflygplatser och således övertas av luftfartsverket.

Enligt bl.a. länsstyrelsen i Stockholms län bör staten ta över hela det ekonomiska ansvaret för utbyggnad och drift av statliga flygplatser för linjefart. Vidare harlandstinget i Stockholms län hos regeringen hemställt om en omprövning av de av riksdagen år 1967 fastställda reglerna för investeringar i primärflygplatser. Landstinget anser att de nuvarande reglerna klart

missgynnar kommunerna.

Lufifartsverkets ekonomiska resultat har under den senaste tioårsperioden utvecklats relativt gynnsamt. De omfattande investeringarna under 1970talet som följd av utbyggnaden av tre storflygplatser och kapacitets- och säkerhetshöjande åtgärder vid övriga flygplatser har emellertid lett till att verket inte räknar med att under de närmaste åren kunna uppfvlla sitt förräntningskrav. Verket har därför presenterat en tioårsöversikt med årliga taxehöjningar på i genomsnitt 10 "4 som visar en underförräntning under de

första åren. Denna underförräntning kompenseras emellertid av motsvarande överförräntning under de sista åren av tioårsperioden. Som följd härav kommer enligt luftfartsverket kommunerna i likhet med staten, vilket

Svenska kommunförbundet och Stockholms läns landsting motsatt sig, inte

att erhålla full förräntning på insatt kapital under de närmaste åren.

Kommunerna kommer emellertid att kompenseras härför under tioårsperiodens senare del. Flygbolagen har för sin del framfört att den antagna

taxehöjningen skulle kunna reduceras genom rationalisering av luftfartsver-

kets verksamhet.

Vad gäller luftfartsverkets ekonomi bör vidare nämnas att Juftfartstaxan

147 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:6

omstrukturerades år 1973 av regionalpolitiska skäl. Den inrikes passageraravgiften sänktes kraftigt samtidigt som den utrikes passageraravgiften höjdes. Denna åtgärd har påverkat resultatet för de flygplatser där enbart inrikestrafik bedrivs. Genom den utbyggnad som skett bl.a. av de större flygplatserna med internationell trafik har förutsättningar skapats för en framtida lönsam expansion. Under ett inledningsskede med stor outnyttjad kapacitet kommer lönsamheten emellertid att vara låg. Det finns därför skäl att iaktta stor restriktivitet i fråga om ytterligare resursbindande åtgärder under den närmaste tiden. Härigenom bör det bli möjligt att begränsa höjningarna av taxorna som internationellt sett ligger på en hög nivå.

Inom ramen för den regionala trafikplaneringen som genomfördes under

åren 1972-1974 ingick som ctt väsentligt moment att skapa underlag för en

samlad bedömning av hur bl.a. flygplatssystemet bör utformas på kortare och längre sikt för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de interregionala resbehoven i resp. län.

På grundval av vad som framkom i den regionala trafikplaneringen utarbetades inom kommunikationsdepartementet en departementspromemoria (Ds K 1975:10) Planering av de svenska flygplatserna. I promemorian utvärderades länsstyrelsernas förslag till flygplatsutbyggnader. Med denna utgångspunkt framlades en skiss till ett framtida flygplatssystem. Promemorian har remissbehandlats.

Utgångspunkten för den regionala trafikplaneringen när det gäller flygplat-

sers lokalisering, utformning och kapacitet är ett funktionellt flygplatssys-

tem. I syfte att åstadkomma ett sådant system som också är anpassat till regional- och näringspolitiska målsättningar samt flygtransporternas ekono-

miska och tekniska förutsättningar har i arbetet med de regionala trafikpla-

nerna tillämpats en funktionell indelning av flygplatserna. Denna indelning anknyter till den i det regionalpolitiska handlingsprogrammet angivna ortsplanen samt till flvgplatsernas betydelse i transportisystemet. Funktionsindelningen motsvarar i stort sett den tekniska banklassindelningen som luftfartsverket tillämpar vid godkännande av flygplatser.

I skrivelse till regeringen har Svenska kommunförbundet hemställt att regeringen skall ta initiativ till en genomgripande analys av inrikesflygets situation idag och vilken roll det skall spela i framtiden. Statliga och kommunala flygplatser måste enligt kommunförbundet betraktas som delar i ett för hela landet gemensamt flygplatssystem. Det är därför angeläget att klargöra hur ett sådant system bör se ut för att på längre sikt bli ett verksamt medel i sysselsättnings- och regionalpolitiken. Detta kräver enligt förbundet en allsidig belysning och bedömning av resbehoven, tillgängliga fasta anläggningar för trafiken och eventuella krav på förändringar, nuvarande och kommande flygplanstyper. totala ekonomiska resurser och kostnadsfördelning.

Inrikesflyget i Sverige är uppbyggt på i princip likartat sätt som i Danmark och Norge. Det innebär att Scandinavian Airlines System (SAS) i samtliga tre länder svarar för vissa tunga stamlinjer — i Sverige Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö och i princip Stockholm-Luleå-Kiruna — medan nationella

flygbolag —- Linjeflyg AB(LIN) i Sverige — handhar linjefarten i övrigt. Denna

arbetsfördelning har successivt vuxit fram under iakttagande av bestämmelserna i det för SAS gällande konsortialavtalet och de grundprinciper för SAS

verksamhet som gemensamt fastlades av de skandinaviska länderna vid

tillskapandet av SAS-konsortiet innebärande en företrädesrätt för SAS att bedriva inrikestrafiken i de tre länderna. Utöver SAS och LIN:s trafik på de

Del II K:6 Skr 1978/79:103 148

större flygplatserna har under senare år ett sekundärnät — matarnät — byggts upp. Sekundärnätet trafikeras med lättare flygplanstivper.

När det gäller frågan om uppdelning av trafiken på SAS och LIN kan det således konstateras att det finns anledning att i Sverige — liksom i Danmark och Norge med deras likartade uppbyggnad av inrikesflyget — från tid till annan se över arbetsfördelningen liksom intäkts- och kostnadsfördelningen mellan SAS och de nationella flygföretagen, dvs. för Sveriges del framför allt

LIN. Mot bakgrund härav träffade SAS och LIN i december 1975 överens-

kommelse om överföring av två flygfrekvenser på linjen Stockholm-Luleå

från SAS till LIN. Luftfartsverket har anmodat bolagen att gemensamt

utvärdera resultatet av denna överföring. Utvärderingen skall redovisas för verket senast den 20 augusti i år. Luftfartsverket har vidare föreslagit att en total översyn av inrikesflygets struktur bör genomföras i syfte att stärka dess ekonomiska och trafikala förutsättningar. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) anser det vara väsentligt att en sådan översyn kommer till stånd. Denna fråga har även aktualiserats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.

Den civila flygtrafikens tillväxt och dess successivt större geografiska

utbredning medför ett ökat ianspråktagande och ett allt intensivare utnytt-

jande av det svenska luftrummet. Luftrummet skall samtidigt utnyttjas av

militärflyget, vars verksamhet bedrivs under speciella operativa betingelser. Mot denna bakgrund beslöt riksdagen år 1973 (prop. 1973:27, TU 1973:12, rskr 1973:160) att de civila och militära flygtrafikledningsorganisationerna skulle sammanföras i en gemensam organisation. Denna skulle i sin tur inordnas i luftfartsverket. Riksdagen beslöt också att den fortsatta utvecklingen av flygtrafikledningssystemet skulle inriktas på övergång till s.k. yttäckande flygkontroll. Enligt riksdagens beslut har dessutom en central skola för gemensam utbildning av civila och militära flygledare inrättats i Sturup.

Riksdagen beslöt år 1975 (prop. 1975:81, TU 1975:16, rskr 1975:19) om ny organisation för luftfartsverket. Syftet med omorganisationen var bl.a. att mot bakgrund av den allmänna utvecklingen inom luftfarten förbättra

förutsättningarna för en effektivering av luftfartsverkets och luftfartsinspek-

tionens arbete. I prop. 1977/78:5 om flygvädertjänstens system och organi-

sation m.m. föreslogs ett antal åtgärder i syfte att effektivera flygvädertjänsten. I propositionen föreslogs bl.a. att förutsättningarna för en ytterligare

integrering mellan civil och militär vädertjänst bör prövas fortlöpande. Riksdagen beslöt i enlighet med förslagen i propositionen. Vid årets riksmöte har beslut vidare fattats om inrättande av en central myndighet för utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor.

Jag kan konstatera att luftfartens utveckling under de senaste åren i flera avseenden har varit mycket expansiv, främst vad gäller trafikvolym, flygplatsutbyggnad och teknisk utveckling. De ekonomiska förutsättningarna för de olika delsystemen inom det totala luftfartssystemet har vidare, vilket framgått av vad jag tidigare anfört, avsevärt förändrats. Samtidigt gäller

att de trafikpolitiska riktlinjerna på senare tid kommit att tillämpas på ett sätt som delvis kan anses återspegla förändrade synsätt. Detta framgår av propositionen 1977/78:100 bil. 9 (budgetpropositionen) samt av den av

riksdagen ännu ej behandlade propositionen 1977/78:92 om åtgärder för att

förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik.

Mot bakgrund härav finner jag det lämpligt att nu föreslå att en kommitté

tillkallas med uppdrag att se över vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik. Huvuduppgiften för utredningen bör vara att, med

149 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:6

utgångspunkt i en översiktlig analys av det inrikes flyglinjenätet, föreslå en lämplig flygplatsstruktur som i första hand tillgodoser kraven på tillfredsställande interregionala flygtransporter. Detta bör ske utifrån en bedömning av omfattningen och arten av nuvarande och framtida trafikunderlag för främst interregionala förbindelser samt luftfartens rimliga andel därav. Allmänflygets roll som kompletterande transportmedel bör i detta sammanhang beaktas.

I frågor om utredningsarbetets inriktning och vissa huvudfrågor som bör

behandlas av kommittén vill jag anföra följande. Jag förutsätter emellertid att kommittén även kan ta upp andra frågor som anknyter till dess uppgifter.

Den principiella utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara att målet för samhällets trafikpolitik är att ge medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning ull lägsta möjliga samhillsekonomiska kostnader. De trafikpolitiska åtgärderna måste därvid i möjligaste mån anpassas så att de harmonierar med t.ex. närings- och sysselsättningspolitiken, regionalpolitiken, miljöpolitiken och energipolitiken. Jag

erinrar i detta sammanhang om riksdagens uttalande (CU 1973:11, rskr

1973:11) rörande behandlingen av Nygplatsernas lokalisering inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Vidare bör kommittén i sitt arbete beakta vad statsmakterna senast i anslutning till 1977 års försvarsbeslut anfört om försvarsberedskapen. Sålunda framhålls där att det är betydelsefullt och nödvändigt att i samhällsplaneringen hänsyn tas även till totalförsvarets behov.

När det gäller de trafikpolitiska medlen främjas eftektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna bäst genom en i princip fri konkurrens. Detta skapar valfrihet för konsument och näringsliv i valet av transportmedel. Transportutövarna skall inom ramen för av samhället fastlagda gränser arbeta utan konkurrenshämmande detaljregleringar och

under företagsekonomiska former. Samtidigt måste trafikpolitiken utformas

så att en frivillig samverkan och samordning mellan olika transportutövare

underlättas. En samhällsekonomiskt effektiv fördelning av transportarbetet

mellan olika transportmedel måste vara den grundläggande utgångspunkten för trafikpolitiken.

Staten har ett huvudansvar för att ett effektivt interregionalt transportsystem kan komma till stånd. Ett väl utvecklat och differenticrat inrikesflyg spelar. med hänsyn till flygets höga transporteffektivitet och de långa geografiska avstånden i landet, härvid en väsentlig roll.

Mot denna bakgrund och med beaktande av förväntad trafiktillväxt och teknisk utveckling bör kommittén se över det nuvarande interregionala flyglinjenätet. Kommitténs arbete i denna del bör resultera i en principskiss för linjenätets utformning. Med utgångspunkt i denna skiss bör kommittén överväga bl.a. lokalisering och dimensionering av flygplatserna. Den i departementspromemorian Planeringen av de svenska flygplatserna framlagda planen till ett framtida flygplatssystem bör utgöra grunden för en fördjupad analys av den lämpliga framtida flygplatsstrukturen och den fNlygplatskapacitet som från samhällets synpunkt bör finnas.

Regeringen kommer inom kort att meddela anvisningar för en fortsatt

regional trafikplanering. Inom ramen för den regionala trafikplaneringen

kommer närmare att studeras frågan om ny- och utbyggnad av mindre flygplatser, de s.k. region- och lokalflygplatserna. Detta skall ske mot

bakgrund av allmänflygets växande betydelse för flygtransportförsörjningen.

Jag förutsätter att det arbete som bedrivs inom den nu föreslagna kommittén

Del II K:6 Skr 1978/79:103 150

på lämpligt sätt samordnas med den inom regional trafikplanering bedrivna flygplatsplaneringen.

Staten bör naturligen ha ett dominerande intresse i de tre storflygplatserna med deras stora andel utrikestrafik, dvs. Stockholm-Arlanda. Göteborg- Landvetter och Malmö-Sturup. Det övriga flygplatsnätet bör vad gäller huvudmannaskap. finansieringsfördelning och drift utformas i syfte att en tillfredsställande interregional trafikförsörjning kan erhållas till lägsta möjliga kostnad. För att en flygplats för inrikestrafik med statligt engagemang skall inrättas bör en grundläggande förutsättning vara att det i ifrågavarande region finns interregionala transportbehov som inte på ett tillfredsställande sätt kan tillgodoses med andra transportmedel eller från näraliggande flygplatser.

Kommittén bör, vad gäller frågan om finansieringsfördelningen mellan stat och kommun, föreslå ett system som är anpassat till de olika flygplatsernas roll i det interregionala transportsystemet.

Regeringen har i olika sammanhang fattat beslut som innebär stor

återhållsamhet med statliga medel och i övrigt uttalat att statliga åtgärder som innebär ökade påfrestningar på kommunernas ekonomi måste undvikas.

Denna principiella ståndpunkt bör utgöra en allmän förutsättning för förslagen rörande flygplatssystemet. Det statliga engagemanget i flygplats-

systemet bör även fortsättningsvis ske inom ramen för affärsverksprinciperna samtidigt som trafikutövningen bör ske enligt företagsekonomiska principer. Detta medför att utredningen skall eftersträva problemlösningar som innebär att det totala avgiftsuttaget i Nygplats- och flygtrafiksystemet, utan ytterligare statliga bidrag, skall växa långsammare än vad nuvarande prognoser indikerar.

I fråga om drift- och förvaltningsansvaret för flygplatserna bör särskilt eftersträvas former som är ägnade att stimulera till en fortsatt rationalisering och kvalitetsförbättring av verksamheten. Härvid bör bl.a. studeras de kostnadsbesparingar som kan erhållas genom att mindre flygplatser drivs och förvaltas helt eller delvis av berörda kommuner i syfte att uppnå lägsta

möjliga totalkostnad för verksamheten.

Kommittén bör också överväga nödvändiga organisatoriska förändringar som följd av dess principiella förslag. Behovet av förändringar i rationaliserande syfte vad gäller myndighetsutövningen inom luftfartsområdet bör också prövas.

Med hänsyn till inrikesflygets väsentliga betydelse i regionalpolitiska sammanhang är det betydelsefullt att inrikesflyget organiseras så att trafiken

kan bedrivas på ett företagsekonomiskt tillfredsställande sätt. Förutsätt-

ningar måste finnas för att transporttjänster skall kunna utbjudas till priser som står i överensstämmelse med de regional- och näringspolitiska strävandena.

Mot bakgrund härav överfördes, som jag tidigare nämnt, två flygfre-

kvenser på linjen Stockholm-Luleå från SAS till LIN för några år sedan.

Resultatet härav skall utvärderas av flygbolagen själva i år. I samband med

denna utvärdering kommer, enligt vad jag har erfarit, flygbolagen att pröva behövliga åtgärder i effektivitetshöjande syfte. Därvid kommer bl.a. de

möjligheter som erbjuds genom LIN:s förvärv av en ny och enhetlig flygplansflotta att beaktas. Kommittén bör beakta resultatet av detta arbete som bör ingå i underlaget för kommitténs egna förslag.

Kommittén bör föreslå de övergångsåtgärder som är nödvändiga med

hänsyn till kommitténs principiella förslag. Kommittén bör vidare arbeta skyndsamt och i nära kontakt med berörda flygbolag och personalorganisa-

tioner.

151 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:7

Kommittén bör vid sin sida ha en parlamentariskt sammansatt referensgrupp om fem personer. Förordnande för dessa bör meddelas av departe-

mentschefen. |

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda

vissa frågor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik, m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att förordna en referensgrupp om fem personer,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

7. Det fortsatta genomförandet av reformen med differentierade körkort

Dir 1978:54 Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-08

Departementschefen. statsrådet Turesson, anför.

År 1973 inleddes en reform som syftar till ett system med differentierade

körkort (prop. 1971:65, TU 1971:12, rskr 1971:209). Reformen genomförs

etappvis och innebär att den behörighet, som körkortet ger, anpassas efter de

kunskaper och den färdighet, som krävs för framförande av olika fordonstv-

per, t.ex. tyngre lastbil, lastbil med tillkopplat släpfordon, buss, personbil. Utbildning och förarprov utformas med hänsyn till behörigheten för varje körkortsklass. Garantier skapas därigenom för att varje förare ges förutsättningar att på ett från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt föra det

slag av fordon, som han skall använda i trafik. Systemet med differentierade

körkort betraktas därför som ett viktigt led i arbetet på att främja trafiksäkerheten.

Fullt utbyggt innebär det differentierade körkortssystemet följande. Behörighet att föra visst fordon anges i körkortet med bokstäverna A,B, C,D resp.

E. För rätt att föra motorcykel krävs behörigheten A. Den som har

behörigheten B får föra personbil och lätt lastbil (totalvikt högst 3,5 ton) och

ett till sådant fordon kopplat lätt släpfordon. För rätt att föra tung lastbil krävs behörigheten C och för rätt att föra buss behörigheten D. Behörigheten E avser tungt släpfordon. Behörigheterna C och D kan förvärvas endast i

kombination med behörigheten E.

Det utbyte av äldre körkort till körkort av ny typ, som har fortgått sedan

början av år 1973, har nu i princip avslutats. Körkort av äldre typ upphörde att

gälla vid utgången av år 1976. Utbytet har tillgått så — vad gäller högre behörighet än A och B—-att den som hade gammalt körkort och trafikkort har fått nytt körkort med motsvarande behörighet. En körkortshavare med

Del II K:7 Skr 1978/79:103 152

trafikkort utan bussbehörighet har fått ett körkort med behörighet C och E och en körkortshavare med trafikkort med bussbehörighet har fått körkort med behörighet CD och E. Vidare har de körkortshavare utan trafikkort som har kunnat visa intyg om viss tids körvana med tyngre fordon fått körkort med behörighet för fordonsslaget.

Alt bereda möjligheter att anpassa utbildningen så att man kan möta behovet av förare med behörighet enligt de regler, som jag har redogjort för, tar tid och kräver resurser. Statsmakterna beslöt därför att arbetet med körkortsreformen skulle genomföras i etapper.

Den 1 januari 1975 genomfördes den första etappen som innebär krav på

högre behörighet än B för rätt att föra buss cHer fordonskombination i vilken

tungt släpfordon eller flera lätta släpfordon ingår. Utbildningen för de nya behörigheterna sker inom gymnasieskolan och arbetsmarknadsutbildningen.

Viss utbildning sker också inom försvarsmakten samt vid företag och

trafikskolor. Nästa etapp i genomförandet medför enligt nu gällande målsättning att för rätt alt föra singellastbil med totalvikt över sju ton skall

krävas körkort med behörighet av både C och E, dvs. samma krav som för

närvarande gäller för rätt att föra tung lastbil med tung släpvagn. Sista etappen i körkortsreformens genomförande innebär att samma krav skall

gälla vid förande av singellastbil med en totalvikt över 3,5 ton. Det bör

framhållas att det för rätt att föra bil i yrkesmässig trafik redan gäller högre krav.

Statens trafiksäkerhetsverk har anmält vissa synpunkter på genomförandet av nästa etapp.

Erfarenheterna från genomförandet av den första etappen av det nya

körkortissystemet är enligt trafiksäkerhetsverket positiva. Möjligheterna att i kommande etapper höja kraven på kunnande hos lastbilsförarna i den takt

som förutsattes vid beslutet år 1971 framstår emellertid som tveksamma.

Utbildningsresurserna synes bl.a. inte kunna byggas ut så snabbt att behovet kan tillgodoses. Övervägandena mynnar ut i att bättre underlag krävs i fråga om bl.a. behovet av yrkesförare med olika behörighet. Verket pekar bl.a. på att det kan finnas anledning att överväga om kraven för alla lastbilsförare bör vara lika omfattande som de vilka nu gäller för förare av tunga fordonskombinationer. En kartläggning fordras också för att man skall kunna besluta om tidpunkten för nästa etapp och bedöma vilka övergångsarrangemang som behövs.

Jag kan tillägga att det i storstadsregionerna har redovisats brist på behöriga bussförare. Även andra problem har framförts.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag i samråd med statsrådet

Mogård och chefen för arbetsmarknadsdepartementet att innan nästa

reformetapp påbörjas en utredning görs för att klarlägga hur tillgängliga utbildningsresurser bäst skall kunna utnyttjas genom en effektivisering av

yrkesförarutbildningen. För ändamålet bör en särskild utredare tillkallas. I utredningsarbetet bör behandlas dels utbildningen på längre sikt, dels de

speciella problem, som uppstår vid reformens fullföljande och som kan visa

sig kräva särskilda övergångsarrangemang. Utredaren bör klarlägga det utbildningsbehov som finns för olika behörig-

heter. En sådan kartläggning bör baseras på flera faktorer avseende fordons-

beståndet, transport- och trafikarbetet samt förarna. Vissa av uppgifterna kan

beräknas och uppskattas ur tillgänglig statistik. Det är också av vikt att klarlägga möjligheterna och behovet av att inom vissa sektorer inrikta behörigheten och den bakomliggande utbildningen på singellastbil.

153 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:7

Utredaren skall vidare ge förslag om hur det sålunda bestämda utbildningsbehovet skall tillgodoses, dvs. hur ett tillräckligt utbud av utbildningsplatser skall åstadkommas. Utbildning för ifrågavarande ändamål sker i stor utsträckning inom gymnasieskolan. Ffter arbetsmarknadspolitisk prövning kan sådan utbildning också erbjudas inom arbetsmarknadsutbildningen. Även andra utbildningsvägar bör emellertid undersökas. Härvid syftar jag bl.a. på den förarutbildning som förekommer inom trafikskolorna, trafikfö-

retagen och försvarsmakten. När det gäller försvarsmakten bör särskilt

analyseras möjligheterna att — såsom sker med andra vrkeskategorier — erbjuda tillgängliga utbildningsresurser åt dem som har för avsikt att i

framtiden ägna sig åt yrkesbilismen. Av förslaget skall behovet av lärare,

lokaler och undervisningsmateriel etc. framgå. Även andra investeringsbehov och driftkostnader skall redovisas. Eu viktigt element är då givetvis utbildningstidens längd.

Utredaren bör söka finna utbildningsformer. som medför minskade

utbildningskostnader i jämförelse med nuvarande utbildning.

Det är av väsentlig vikt att en avvägning sker mellan de utbildningskrav som närmare utformas för olika behörigheter och de resurser som kan bedömas vara tillgängliga för utbildning. Ställs kraven för högt, kan genomförandet fördröjas med påföljande olägenheter bl.a. från trafiksäkerhetssynpunkt.

Såsom jag förut har framhållit har det ifrågasatts om inte utbildningsresurserna måste omfördelas för att erhålla optimal effekt. Flera vägar —

antingen som alternativ eller i kombination med varandra — kan därvid tänkas. Jag antyder i det följande bara summariskt några metoder. Dessa bör

prövas mot bakgrund av sina effekter och kostnader. Vissa av dem svnes

motiverade enbart under en övergångstid.

En metod är att ta vara på den erfarenhet som förare av tyngre singelfordon

tillägnar sig. Dessa förare skulle kunna erbjudas en lämpligt avvägd

kompletteringskurs avseende tungt släpfordon. Erfarenhet av körning med tyngre lastbil under viss angiven tid tillsammans med denna kompletwteringskurs skulle då kunna ge högre kompetens. Kunskaper och erfarenheter från militär och annan utbildning bör också kunna tillvaratas med detta system. För- och nackdelar bör prövas och jämföras med övriga alternativ.

En annan metod är att pröva en särskild behörighet för förare av singellastbil. Jag har förut framhållit vikten av att utredningens analyser inriktas på att klarlägga behovet av en sådan förarkompetens. I detta sammanhang vill jag betona, att det är av stor betydelse att yrkesförarna erhåller en bred utbildning. Detta gagnar bl.a. flexibiliteten i transportverksamheten och är av intresse för såväl arbetsgivare som anställda. I vad mån tanken på en särskild behörighet för singellastbil kan genomföras blir beroende bl.a. av utredningens kartläggningsarbete. Förutom att trafiksäkerhetens intressen inte får åsidosättas måste sådana negativa effekter som

minskad flexibilitet tas med i övervägandena. Möjligheterna att komplettera

behörighet för singellastbil genom tidigare nämnda kompletteringskurs med

inriktning på släpfordon måste givetvis kunna påverka ställningstagandet. Vidare bör undersökas möjligheterna att utforma ett förarprov som är särskilt

avpassat med hänsyn till erfarna lastbilsförare.

Det är av stor vikt att ungdomar kan erbjudas en systematiskt uppbyggd grund- och vidareutbildning till yrkesförare. Sedan en tid anordnas på försök en transportteknisk grundutbildning som gren på den tvååriga fordonstekniska linjen inom gymnasieskolan. Den transporttekniska grenens betydelse

Del II K:8 Skr 1978/79:103 154

på kort och lång sikt för genomförandet av återstående deltar av körkortsreformen bör belvsas.

Behovet av bussförare bör också kartläggas. Nuvarande utbildning, rekrytering till yrket och andra faktorer av betydelse för ett ställningstagande bör därvid redovisas. Ett problem, som framstår som mer markant än inom lastbilssektorn. är den höga personalomsättningen och den stora avgången från yrket — särskilt inom storstadsområdena. Detta utgör cn extra belastning på utbildningen och försvårar planeringen. Orsakerna till den höga omsättningen och avgången bör studeras. Det kan antas att bl.a. olika arbetsmiljöfaktorer har betydelse i detta sammanhang. Dessa problem, som har tagits upp mellan trafikföretagen, de anställda m.fl., bör analyseras i utredningsarbetet i nära samråd med arbetsmarknadens pancer. För att bl.a. öka utbildningskapaciteten och göra utbildningen mer effektiv är det betydelsefullt att man studerar formerna för ett ökat samarbete mellan trafikföretagen och utbildningsanstalterna. Härigenom bör bl.a. de samlade investeringarna i fordon bättre kunna utnyttjas. Bland åtgärder i övrigt - åtminstone för att möta akuta problem — kan jag peka på att man skulle kunna överväga att låta de, som har förarerfarenhet från tyngre lastbil. erhålla busskompetens mot intyg, eventuellt i kombination med kompletteringskurs.

I sitt arbete bör utredaren ha nära samråd med företrädare för berörda myndigheter, arbetsmarknadens parter m.fl. Utredaren bör också samråda med trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07) och gymnasieutredningen (U 1976:10). Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda det fortsatta genomförandet av reformen med differentierade körkort,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

8. Rekrytering och utbildning av flygförare till den civila luftfarten,

m.m.

Dir 1978:55

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departemenischefen, statsrådet Turesson, anför.

Rekrytering av flygförare till den förvärvsmässiga civila luftfarten — linjetrafik, charterflyg samt bruksflyg — sker huvudsakligen bland flygvapnets flygförare. Av de flygförare som anställts hos Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeftyg AB (LIN) under det senaste decenniet har således ca 95 "5, motsvarande ca 300 regementsofficerare, regementsofficersaspiranter och kompaniofficerare (fältflvgare), utbildats i flygvapnet. Under

155 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del H K:8

inledningsskedet av den moderna luftfartens utveckling har. med hänsyn ull tillgång och behov av piloter, en sådan rekrytering kunnat ske utan större olägenheter.

Enligt SAS senaste prognoser kommer bolaget att rekrytera ca 300 piloter i Sverige fram till år 1985. Detta innebär en avsevärd ökning jämfört med tidigare rekrytering. vilket beror dels på stora pensionsavgångar (ca 140

piloter). dels på planerad expansion (ca 160 piloter). Under samma period

beräknas även LIN komma att utöka sin rekrytering. Inom det kvalificerade allmänflyget — främst taxi- och affärsflyget — har under de senaste åren rekryterats 10-15 piloter årligen. Rekryteringsbehovet förväntas öka bl.a. som följd av en utvidgning av verksamheten.

Frågan om rekrytering av flygförare till SAS är med hänsyn till konsortiets konstruktion delvis en skandinavisk fråga. Rekrytering av flygförare skall i princip ske enligt fördelningen 2/7, 2/7 och 3/7 på resp. Danmark, Norge och Sverige.

Anledningen till att rekryteringen av piloter till civil luftfart i så hög grad varit inriktad på flygvapnets personal är — vid sidan av att ifrågavarande personal har utvalts efter särskild lämplighetsprövning och besitter betydande praktisk flygerfarenhet — att civil utbildning av trafikflygare bl.a. på grund av därmed förenade höga kostnader för eleverna endast förekommer i

mycket begränsad omfattning. F.n. finns några få skolor med tillstånd att bedriva civil trafikflygarutbildning. Två av flygskolorna bedriver enbart

helikopterförarutbildning och en enbart teoriundervisning. Mot bakgrund härav kan konstateras att det f.n. inte förekommer någon sammanhållen och heltäckande civil utbildning av trafikflygare i Sverige.

Kostnaderna för att utbilda den flygande militära personalen har beroende

på ett flertal faktorer successivt ökat. Under 1950-talet och i början av 1960talet var krigsflygplanen förhållandevis okomplicerade. Utbildningstiden till krigsplacering var relativt kort och flygtidskostnaderna jämförelsevis låga. Som en konsekvens av att mera komplicerade flygplan och vapensystem efterhand tagits i bruk har även större krav ställts på förarnas utbildning. Kostnaderna för en färdigutbildad flygförare med krigsplacering på flygplan 37 har av chefen för flygvapnet beräknats till ca fem milj. kr. i 1975 års prisoch löneläge. Motsvarande kostnad för flygplan 35 uppgår till ca fyra milj. kr. Som jämförelse kan nämnas att Kostnaderna för utbildning av en civil trafikflygare beräknas till mindre än en milj. kr.

Fram till budgetåret 1970/71 utbildade flygvapnet i genomsnitt 75 flygförare per år. Genom reducering av antalet krigsförband med åtföljande indragningar m.m. av antalet fredsförband har behovet av aspiranter till

krigsflygförarutbildning minskat väsentligt under 1970-talet. Nuvarande

utbildning är anpassad till försvarets minskade organisation och personalomsättning och omfattar ca 25 färdigutbildade flygförare per år. Med hänsyn till

kostnaden för utbildning av en militär flygförare är det enligt chefen för

flygvapnet vidare inte möjligt att fortsättningsvis överrekrytera, dvs. anställa fler piloter än vad som krävs för att täcka krigsorganisationens behov. Det totala rekryteringsbehovet av civila flygförare kommer som följd härav att inom kort klart överstiga tillgången på militära flygförare.

I programplanen för perioden 1978-83 framhåller chefen för flygvapnet att förtidsavgångar av flygförare från flygvapnet till de civila flygföretagen har blivit ett alltmer akut problem. Det framtida rekryteringsbehov som flygbolagen, SAS och LIN, har presenterat för chefen för flygvapnet är så stort att. om rekryteringen liksom hittills huvudsakligen sker från flygvapnet, krigs-

Del II K:8 Skr 1978/79:103 156

divisionernas beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i längden skulle bli helt oacceptabla. Att genom utökad rekrytering och utbildning av förare till Draken- och Viggenförband i nämnvärd grad motverka effekterna av förtidsavgångarna till civilflyget skulle medföra betydande kostnadsökningar och en alltför snabb förbrukning av det totala flygtidsinnehållet i dessa flygplanssystem. Hur de civila flygbolagen på lång sikt skall förses med lämpligt utbildade piloter är därför en fråga som enligt flygvapenchefen kräver snabb behandling inom den civila sektorn av samhället.

I syfte att något begränsa förtidsavgångarna av aktiva flygförare från flygvapnet medgav regeringen i juni 1977 att reservofficersaspiranter i Nygtjänst, efter genomförd utbildning, skall ges möjlighet att erhålla

kompletterande civil flygutbildning för trafikflygare. Reservofficerarna krigs-

placeras som flygförare på flygplanet Sk 60 vid lätta attackdivisioner och spaningsflyggrupper. Denna reservofficersutbildning kan dock endast till mindre del lösa flygbolagens rekryteringsbehov. Möjligheterna att i framtiden genomföra utbildning av reservofficersaspiranter i flygtjänst är dessutom enligt chefen för flygvapnet osäkra. Att inom ramen för en normal reservtjänstgöring behålla förare. som övergått till civil flygverksamhet. på kvalificerade krigsflygplan i krigsorganisationen bedöms inte heller möjligt, eftersom behovet av en kontinuerlig flygträning för krigsuppgifter m.m. är alltför omfattande. Härav följer att det från samhällsekonomisk och organisatorisk synpunkt är olämpligt att även fortsättningsvis utbilda och/eller rekrytera piloter under utbildning inom flygvapnet för det civila flygets behov.

Frågan om utbildning av flygförare har vid några tillfällen motionsvägen varit föremål för behandling i riksdagen. Med anledning av en motion om

utredning av civil trafikflygarutbildning konstaterade trafikutskotter i fjol (TU 1976/77:12) att syftet med motionen var tillgodosett eftersom frågan var

föremål för överväganden inom regeringens kansti. Frågan har ånvo aktualiserats genom motioner i riksdagen i år. SAS har vidare i särskild skrivelse till regeringen tagit upp frågan om den framtida civila traäfikflygarutbildningen. Enligt SAS mening talar flera skäl för att frågan nu bör utredas. SAS anser att utbildningen av trafikflygare från samhällsekonomisk och utbildningspolitisk synpunkt samt med hänsyn till rådande konkurrensförhållanden och ekonomiska förutsättningar i övrigt inom den civila Alygsektorn bör inordnas i det allmänna utbildningsväsendet.

Trafikflygarna rekryteras, som tidigare nämnts. huvudsakligen från flygvapnet. Detta förhållande har praktiskt taget uteslutit kvinnor från möjlig-

heten att erhålla trafikflygarkompetens vilket från jämställdhetssynpunkt är otillfredsställande. Enbart militär rekrytering och utbildning kan vidare försvåra för andra grupper i samhället att erhålla utbildning till trafikflygare.

Det bör också nämnas att det av flera skäl kan vara otillfredsställande att enbart rekrytera piloter utomlands.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag, efter samråd med cheferna för försvars- och utbildningsdepartementen, att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att överväga frågan om rekrytering och utbildning av

flygförare till den civila luftfarten,. m.m.

Utredaren bör i sitt arbete utgå från en kartläggning av den civila luftfartens behov av flygförare. Denna kartläggning bör omfatta behoven inom såväl den förvärvsmässiga luftfarten som den del av allmänflyget som kräver trafik-

flygarkompetens.

Mot bakgrund av kartläggningen — och med hänsyn till de problem för

157 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:8

flygvapnet som följer av en fortsatt kraftig avgång av aktiva flygförare från flygvapnet — skall utredaren överväga i vilka former civilflygets behov av grundutbildade trafikflygare lämpligen bör tillgodoses. Utredaren bör inrikta sitt arbete på att överväga om en eventuellt utbyggd civil trafikflygarutbildning kan byggas upp i anslutning till nuvarande skolor eller om andra lösningar kan anses påkallade för att tillgodose civilflygets behov. I fråga om utbildningens innehåll bör utredaren utgå från av luftfartsverket utfärdade bestämmelser samt i fråga om finansiering och huvudmannaskap från att berörda intressenter, dvs. försvarsmakten. flygbolagen och det civila utbildningsväsendet, skall bidra till att verksamheten får kostnadstäckning.

Utredaren bör lämna förslag avseende utbildningens uppläggning och

behörighetskrav för tillträde, dimensionering, institutionell organisation, huvudmannaskap, intressentfördelning samt finansieringsform. Om utbild-

ningen bedöms böra ingå i högskolan bör utredaren ange lämpliga former för

dess forskningsanknytning. Därvid bör beaktas det forsknings- och utvecklingsarbete som inom de tekniska fakulteterna behövs på det flygtekniska

området.

Även om en utvidgad civil utbildning av trafikflygare kommer till stånd torde det ändå inte kunna undvikas — åtminstone under viss tud — att

rekrytering av militära flygförare till civil luftfart kommer att fortsätta. De

militära förarna torde även framdeles bl.a. genom sin flygerfarenhet komma att ha en konkurrenskraftig ställning gentemot civilt utbildade piloter. Utredaren bör därför också överväga denna fråga och lägga fram förslag till lämpliga åtgärder.

I sina överväganden beträffande en eventuellt utvidgad civil utbildning bör utredaren ta upp frågan om lämplig lokalisering av flygförarutbildningen. Därvid bör de resurser som frigörs vid nedläggning av flottiljer samt de lärarresurser m.m. som frigörs i samband med förändrad verksamhet vid flygvapnets utbildningsanstalter beaktas. Utredaren bör dessutom beakta de samordningsmöjligheter som föreligger genom att förlägga hela eller delar av utbildningen tull flygtrafikledarskolan i Sturup där vissa utbildningsresurser av direkt intresse för en civil trafikflygarutbildning finns. Vidare bör möjligheterna till militär och civil samordning av utbildningen prövas.

På uppdrag av regeringen har skolöverstyrelsen och luftfartsverket tidigare utrett frågan om behovet av en central flyglärarutbildning. Utredaren bör samråda med dessa båda myndigheter samt med universitets- och högskoleämbetet och överväga huruvida en sådan flyglärarutbildning organisatoriskt kan samordnas med en utbyggd civil trafik flygarutbildning. Vidare bör i syfte att uppnå ett rationellt resursutnyttjande möjligheterna till samordning med annan civil flygutbildning prövas.

Som jag tidigare nämnt är rekryteringen av flygförare till SAS delvis en skandinavisk fråga. Utredaren bör därför även pröva förutsättningarna för en samordning med utbildningen i Danmark och Norge. Utredaren bör vidare

vara oförhindrad att ta upp andra än här nämnda frågor som sammanhänger

med utbildningen och rekryteringen av trafikflygare.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att förslagen, efter remissbehandling, kan ligga till grund för ställningstaganden i samband med budgetarbetet hösten 1979. Utredaren bör vidare arbeta i nära kontakt med berörda personalorganisationer.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartemeniet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om

Del II K:9 Skr 1978/79:103 158

rekrytering och utbildning av flygförare till den civila luftfarten, m.m...

att besluta om sakkunniga, experter. sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för utredningen skall belasta fjärde och sjätte huvudtitlarnas kommittéanslag till lika delar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

9. Taxinäringen

Dir 1978:80 Beslut vid regeringssammanträde 1978-09-14

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Lagstiftningen om yrkesmässig trafik har nyligen reformerats såvitt avser

godstransporter och busstrafik. Jag hänvisar i det sammanhanget till prop.

1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m.m. och riksdagsbehandlingen härav (TU 1977/78:27 rskr 1977/78:363). Reformen berör frågor av betydelse

för en utveckling mot ett mera effektivt utnyttjande av transportapparaten och ett mindre inslag av konkurrenshämmande regleringar i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken. När det gäller busstrafiken kan nämnas prop.

1977/78:92 om åtgärder för att förbättra lokal och regional kollektiv

persontrafik (TU 1977/78:28, rskr 1977/78:364). Statsmakternas beslut innebär bl.a. att förutsättningar har skapats för att huvudmannaskapet för den lokala och regionala trafiken på landsväg utövas genom interkommunal samverkan mellan landstingskommunen och kommunerna i resp. län. Genom denna reform uppnås en integrering av lokal och regional trafik samt en ökad samordning av trafikresurserna.

Taxitrafiken har — om än vissa delreformer genomförts — inte setts över på motsvarande sätt. Jag kommer i det följande — framför allt mot bakgrund av taxitrafikens ökande roll i den kollektiva transportapparaten och de många önskemål och synpunkter som har framförts i fråga om företagsstrukturen — att ta upp frågan om en utredning som kan leda till en samlad översyn av taxinäringen.

Den författningsmässiga regleringen av taxitrafiken finns främst i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. (omtryckt 1978:449) (YTF). En förutsättning för att få driva taxitrafik — liksom annan yrkesmässig trafik — är enligt YTF att trafiktillstånd har meddelats. Bestämmelserna om

twrafiktillstånd gäller i tillämpliga delar även tillstånd till utökning av trafiken.

Trafiktillstånd får enligt huvudregeln meddelas endast om den ifrågasatta trafiken är behövlig och i övrigt lämplig. Även sökandens lämplighet skall prövas. Tillstånd till beställningstrafik får meddelas juridisk person endast om särskilda skäl föreligger. Kan det antagas att trafikförsörjningen inom viss

kommun främjas, om beställningstrafiken för personbefordran med person-

159 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:9

bil, dvs. taxitrafiken, utövas av juridisk person. får emellertid kommunen göra ansökan om tillstånd för den juridiska personen eller om överlåtelse av tillstånd på denne.

Tillstånd kan begränsas till att omfatta vissa slag av transporter eller viss kortare tid. Om tillståndet avser beställningstrafik skall stationsort bestämmas för bil som används i trafiken.

Sedan länge tillämpas den s.k. turordningsprincipen eller ”äldsteförare-

principen”. Denna innebär att ledigblivna tillstånd tilldelas den förare på

orten som har den längsta tjänstgöringstiden. Principen finns inte fastlagd

författningsmässigt utan har utvecklats genom praxis. Bakgrunden var att

man ville tillförsäkra den anställde föraren en tryggad framtida försörjning

genom att möjliggöra för honom att själv bli ullståndshavare.

Särskilda regler gäller om fortsättande av taxirörelse och överlåtelse av tillstånd vid dödsfall och konkurs.

Trafiktillstånd kan återkallas eller dras in på viss tid bl.a. i samband med missförhållanden vid trafikutövningen. [ vissa fall kan i stället varning meddelas. Trafiktillstånd kan också återkallas i samband med att ansökan föreligger från en sökande om nytt trafiktillstånd. När tillstånd återkallas i samband med att nytt trafiktillstånd har lämnats. kan den nyc tillståndsha-

varen förpliktas att lösa in rörelsen. Beställningstrafik för personbefordran får bedrivas inom stationsorten. För

trafik utanför stationsorten gäller begränsningar. Länsstyrelse kan dock medge vissa undantag från vad som gäller om gcograliska begränsningar. Länsstyrelse kan också föreskriva att samtrafik skall ske mellan olika

områden. Med vissa angivna undantag gäller befordringsplikt för innehavare

av tillstånd till yrkesmässig trafik för personbefordran med personbil eller i linjetrafik.

Innehavare av trafiktillstånd kan åläggas att ansluta sig till förening av

utövare av yrkesmässig trafik med svfte att hålla beställningskontor eller

handha de gemensamma uppgifter i övrigt som tillståndsmyndigheten finner

lämpliga.

Utövare av yrkesmässig trafik för personbefordran i beställningstrafik med

personbil eller i linjetrafik är underkastad de taxebestämmelser som fastställs

av länsstyrelsen.

Frågor rörande taxinäringen — främst då tillståndsgivningen och företagsstrukturen — har tagits upp i olika sammanhang.

År 1971 avlämnade utredningen rörande företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken, den s.k. yrkestrafikutredningen, sitt betänkande

(SOU 1971:34) Lastbil och taxi. Yrkestrafikutredningens betänkande var utgångspunkten för prop. 1972:81 med förslag till bl.a. ändringar i YTF (TU

1972:13, rskr 1972:232). Övervägandena i propositionen mynnade ut i slutsatsen att anledning inte förelåg att — såsom yrkestrafikutredningen hade föreslagit — vidta någon tvångsvis omstrukturering av taxinäringen mot större enheter i bolagsform. I propositionen föreslogs däremot åtgärder för att kommunernas inflytande över taxitrafikens anordnande skulle kunna ökas.

Förslagen innebar att kommun — om det kunde antas att trafikförsörjningen

inom kommunen skulle främjas av att taxitrafiken utövades av juridisk person — kunde söka tillstånd för den juridiska personen. Förslagen föranledde vissa ändringar i YTF.

En arbetsgrupp tillsatt av Svenska kommunförbundet, Svenska taxiför-

bundet och Svenska transportarbetareförbundet har utarbetat förslag till

ändrad företagsstruktur för taxinäringen och behandlat vissa andra därmed

Del II K:9 Skr 1978/79:103 160

sammanhängande frågor. Gruppen, den s.k. strukturarbetsgruppen, har överlämnat sin rapport, Taxinäringen — förslag till ändrad företagsstruktur m.m. till förbundsstyrelserna. Rapporien har därefter getts in ull kommunikationsdepartementet och remissbehandlats. Arbetsgruppen föreslår att taxitillstånd företrädesvis bör meddelas större företag som driver verksamheten i akticbolagsform. 1 varje kommun böri princip bildas ett aktiebolag för taxitrafiken med ett för hela kommunen gemensamt beställningskontor.

Från denna regel bör enligt arbetsgruppen undantag kunna göras för de största tätortskommunerna. Alla nuvarande tillståndshavare föreslås få rätt att förvärva aktier i bolaget. Turordningsprincipen bör slopas och ersättas

med ett förturssystem i fråga om hembud av aktier.

Vidare har näringsfrihetsombudsmannen (NO) i skrivelse till kommuni-

kationsdepartementet tagit upp frågor som rör bl.a. företagsstrukturen inom taxinäringen. NO framhåller bl.a. att kravet i YTF om att särskilda skäl skall

föreligga för att juridiska personer skall få twrafiktillstånd bör slopas.

F skilda framställningar har Svenska kommunförbundet och Svenska taxiförbundet begärt en översyn av reglerna om fastställande av taxor för taxitrafiken. Förbunden hävdar att fastställelse av taxor bör ske genom en central myndighets försorg.

Transportforskningsdelegationen har publicerat rapporten (1977:4) Taxi

och framtiden. I rapporten redovisas resultatet av ett projekt, Taxi-85, som

har genomförts vid Umeå universitet. Huvudsyftet med projektet var att försöka bedöma taxinäringens framtida roll i transportsystemet. Till stöd härför har taxinäringens nuvarande situation kartlagts och analyserats bl.a.

med avseende på ekonomi och organisation. Slutligen kan nämnas att riksdagen tidigare i år har uttalat sig rörande

taxifrågorna. I trafikutskottets av riksdagen godkända betänkande (TU 1977/ 78:27, rskr 1977/78:365) med anledning av prop. 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m.m. förutsattes att man i arbetet med taxifrågorna beaktar den roll som taxitrafiken har iden kollektiva trafikapparaten. Vidare anfördes att regeringen snarast för riksdagen borde lägga fram förslag till lösningar i syfte att förbättra företagsstrukturen inom taxinäringen och i övrigt anpassa lagstiftningen i fråga om taxitrafiken till gällande trafikpolitiska värderingar.

Bland taxinäringens mera traditionella uppgifter kan nämnas personbefordran till och från tåg, bussar och flygplatser liksom till och från sammankomster av olika slag, nöjeslokaler, läkare, sjukvårdsinrättningar etc.

Taxi har emellertid inom den kollektiva trafik försörjningen fått även andra uppgifter än dem som jag nu har nämnt. Framför allt har kommunerna - som ett led i sina skyldigheter att sörja för kommuninvånarnas service - kommit att bidra till att utvidga taxis traditionella verksamhetsområde. Kommunerna

utnyttjar numera i allt större utsträckning taxi för att uppnå en tillfredsstäl-

lande transportförsörjning. Som exempel på uppgifter som har förändrat

taxinäringens inriktning kan nämnas färdtjänsten som har fått stor betydelse

för människor vars handikapp medför svårigheter att använda buss och järnväg. Skolskjutsning och sjuktransporter utförs till stor del genom taxis

försorg. Vidare har taxi kommit att fylla en viktig uppgift för trafikförsörj-

ningen i glesbygderna. Jag tänker då framför allt på kompletteringstrafiken, dvs. sådan trafik som utförs som ersättning för annan kollektiv trafik.

Som en inte oväsentlig del i taxis verksamhet ingår också vissa godstrans-

porter. Som exempel härpå kan nämnas paketdistribution, mattransporter till

161 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:9

skolor samt post- och telegramförmedling.

Det finns mycket som talar för att taxi iframtiden kommer att få en alltmer

betydelsefull roll inte minst inom ramen för den kollektiva persontransportförsörjningen. Genom sin flexibilitet bör taxi som transportmedel utgöra en viktig länk mellan tidtabellsstyrda kollektiva persontransportmedel och privatbilen.

Vad jag nu har sagt bör kunna leda till en förstärkning av taxis ställning inte bara när det gäller de traditionella arbetsuppgifterna. Nya uppgifter, vilka kan tillgodose konsumentintressena, kan bedömas tillkomma. I glesbygdsområden bör taxiservicen vad avser kompletteringstrafik kunna utökas och

förbättras. Man kan också tänka sig nya trafikformer inom mera tätbebyggda

områden, såsom s.k. samtaxi, varigenom fler än en beställare skulle kunna utnyttja en taxibil. Bl.a, härigenom skulle sannolikt konsumenternas behov av förbättrad taxiservice i de större tätorterna kunna tillgodoses i högre grad än f.n. Över huvud taget bör möjligheterna till samverkan mellan såväl olika yrkesutövare inom taxinäringen som mellan denna näring och andra

trafikslag tas till vara.

En vtterligare utvidgning av taxis uppgifter och dess integrering i den kollektiva trafiken ställer krav på taxinäringen vad gäller kapacitet, organisation etc. Vidare är det en förutsättning att kommunerna beaktar taxitrafiken i samband med den lokala trafikplaneringen.

Som framgått tidigare har föreslagits att taxinäringen omstruktureras mot

större företag. För egen del anser jag inte att man bör påtvinga en näringsgren en viss företagsstruktur eller företagsform. I stället bör öppnas möjligheter att

fritt välja lämplig företagsform på eu sätt som främjar företagsekonomisk och samhällsekonomisk effektivitet. Vidare bör lagstiftningen utformas så att en med hänsyn till lokala och andra förhållanden ändamålsenlig utveckling främjas utan onödig detaljreglering. Mot bakgrund av att flera frågor rörande taxinäringen kvarstår olösta och

med tanke på den betydelsefulla roll som taxi har och kommer att få inom

ramen för den kollektiva persontrafikförsörjningen förordar jag att en särskild

utredare tillkallas för att göra en översyn av taxitrafiken och dess roll i

transportsystemet.

De frågor som särskilt bör uppmärksammas i utredningsarbetet är samordningen med den kollektiva trafiken i övrigt. företagsstrukturen och möjligheterna till val av lämplig företagsform, en förbättrad service samt hur taxitjänsternas utbud smidigt skall kunna anpassas till variationer i eferfrågan. Andra viktiga frågor som bör behandlas är befordringspliktens utformning och omfattning, turordningsprincipen samt taxesystemets utformning och handläggning. Utredaren bör i sitt arbete sträva efter att handläggningen

av taxifrågorna blir så enkel och snabb som möjligt. Utredaren bör vidare

lämna förslag till de författningsändringar som resultatet av utredningsarbetet föranleder till.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som har samband med dem som jag har angett i det föregående. Arbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att ullkalla en särskild utredare med uppdrag att företa en översyn av

taxinäringen,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

11 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II K:10 Skr 1978/79:103 162

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

10. Parkeringsöverträdelser på tomtmark m.m.

Dir 1978:90

Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-10

Departemenitschefen. statsrådet Bondestam, anför.

På grund av en sedan länge ökad bilism har det vid trafik- och bebyggelseplaneringen varit nödvändigt att göra en avvägning som bl.a. har lett till begränsningar i möjligheterna att parkera fordon. I den mån som det har bedömts önskvärt med hänsyn till miljöaspekterna har dock stora insatser gjorts för att komma till rätta med parkeringssvårigheterna. På gator och

allmänna vägar anordnas sålunda genom väghållarnas försorg parkerings-

platser. I många fall täcker dessa dock inte behovet. Särskilt i de centrala delarna av större kommuner är bristen på parkeringsplatser stor på grund av bl.a. trafik- och bebyggelsesaneringsarbete. Den nu antydda utvecklingen har lett till ökad efterfrågan på och en ökad utbyggnad av parkeringsplatser på tomtmark. Sådana anordnas i betydande omfattning på mark som tillhör staten, kommun eller enskilda. Normalt upplåts de mot betalning till allmänheten.

När det gäller allmän väg och gatumark beslutade riksdagen (prop. 1975/ 76:106, TU 1975/76:16, rskr 1975/76:240, SFS 1976:206) under våren 1976 om ett nytt system för beivrande av parkeringsöverträdelser. Systemet, som

började tillämpas den 1 april 1977, innebär i korthet att de flesta av de tidigare

parkeringsförseelserna har avkriminaliserats och att parkeringsboten har ersatts med en avgift som fordonsägaren är betalningsansvarig för. Invändning mot en parkeringsanmärkning inverkar inte på skyldigheten att erlägga avgiften men denna återbetalas, om invändningen godtas vid den rättsliga prövning som fordonsägaren kan begära. I fråga om indrivning av felparkeringsavgift gäller i huvudsak samma regler som vid uppbörd och indrivning av restförd skat. Detta innebär bl.a. att någon särskild exekutionstitel utöver parkeringsanmärkningen inte behövs för att kronofogdemyndigheten skall

kunna göra utmätning hos fordonsägaren. Felparkeringsavgift kan också tas

ut genom införsel. Den tillfaller i princip vederbörande kommun efter avdrag för statsverkets administrationskostnader. Genom det nya systemet har utan att rättssäkerheten eftersatts — tillskapats en enklare och mindre

resurskrävande men samtidigt effektivare ordning för beivrande av parkeringsöverträdelser.

När det gäller parkering på annan mark än allmän väg eller gata finns inga

särskilda bestämmelser om sanktioner. En otillåten uppställning av fordon på tomtmark är straffrättsligt i princip att betrakta som egenmäktigt förfarande. De närmare villkoren för att få ställa fordon på tomtmark brukar anges på skyltar på eller vid parkeringsplatserna. Bland villkoren finns som regel en

163 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del I K:10

bestämmelse att, om något av villkoren åsidosätts, en särskild avgift — ofta benämnd kontrollavgift — skall erläggas. Ett avtalsförhåHande anses uppkomma mellan markägaren och bilföraren. varvid avtalsvillkoren utgörs av de regler varom skyltarna ger upplysning. Bryter föraren mot angivna villkor vid parkering föreligger civilrättsligt sett ett avtalsbrott som medför skyldighet för föraren att utge kontrollavgiften. För att få betalning för denna är markinnehavaren hänvisad till samma regler som gäller för fordringar i allmänhet. Markinnehavaren kan alltså föra talan mot den som har parkerat

fordonet oriktigt och därvid få betalningsskyldigheten fastställd. Med stöd av

domstolens avgörande kan sedan ansökan göras om exekutiva åtgärder mot

bilföraren. Ofta saknar dock markinnehavaren kännedom om vem som har

parkerat ett fordon på parkeringsplatsen. I de fall markinnehavaren vill kräva in kontrollavgiften har han därför som regel ingen annan möjlighet än att rikta sitt anspråk mot ägaren av det fordon som har parkerats oriktigt. Gör

ägaren invändning om att han inte har fört bilen vid tillfället. är det ofta svårt

att visa vem betalningsskyldigheten åvilar.

Vad jag nu har sagt om kontrollavgift gäller i tillämpliga delar också skadestånd i de fall det bland anslagna villkor saknas uppgift om kontroll-

avgift. Tvist om parkering på enskilda parkeringsplatser ansågs tidigare i praxis

utgöra fråga om arrende enligt 8 kap. jordabalken. Mål om sådana tvister

prövades därför av fastighetsdomstol och lagen (1974:8) om rättegången i

tvistemål om mindre värden — småmålslagen — kunde inte tillämpas på processen. I prop. 1977/78:67 med förslag om ändring i lagen om rättegången i

tvistemål om mindre värden, m.m. föreslogs att tvist med anledning av tillfällig upplåtelse av mark eller hus eller del av hus för uppställning av

fordon skulle undantas från fastighetsdomstolarnas kompetensområde. Sådana tvister skulle i stället prövas av allmän underrätt i den ort där fastigheten är belägen. Förslagen godtogs av riksdagen (JuU 1977/78:15, rskr

1977/78:106) och de ändrade bestämmelserna trädde i kraft den I mars 1978

(SFS 1977:1145-1146). Numera är alltså småmålslagen i princip tillämplig på tvister av förevarande slag.

I skrivelse till regeringen har byggnadsstyrelsen tagit upp vissa frågor som rör olovlig uppställning av fordon på staten tillhörig tomtmark. Skrivelsen utmynnar i en hemställan att regeringen måtte vidta sådana lagstiftningsåtgärder att registrerad ägare till bil kommer att ansvara för skyldigheter enligt avtal om parkering oberoende av vem som har fört bilen. Till stöd för sin hemställan har styrelsen pekat på att det enligt gällande ordning inte finns någon klar rättslig grund på vilken en bilägare kan göras ansvarig för parkering på tomtmark om någon annan har parkerat bilen. Detta gör det svårt för styrelsen att på ett effektivt och ekonomiskt försvarbart sätt kräva in sådana avgifter. I de fall invändning görs om att annan än ägaren har parkerat bilen kan av praktiska och kostnadsmässiga skäl riktigheten i invändningen

inte utredas. Styrelsen finner det därför ytterst angeläget att det snarast införs

bestämmelser som ger styrelsen rätt att, i de fall fordon ställs upp på

tomtmark i strid mot angivna villkor, rikta krav på erläggande av extra avgift

mot den registrerade ägaren av fordonet.

I en inom datainspektionen år 1977 upprättad promemoria, vilken har överlämnats till justitiedepartementet. har behandlats vissa frågor rörande

tillämpningen av inkassolagens (1974:182, ändrad senast 1975:744) bestäm-

melser i olika avseenden. Härvid har bl.a. framhållits att problem uppstått vid tillämpningen av 8 § när det gällt inkassoärenden som avser kontrollavgift för

Del II K:10 Skr 1978/79:103 164

s.k. tomtmarksparkering.

Frågan huruvida betalningsanspråk kan riktas mot annan än den som har parkerat fordonet har behandlats av bl.a. JK. I ett år 1976 avgjort ärende uttalade JK att svaret ytterst måste ges av domstol men att det enligt hans mening endast i undantagsfall torde föreligga sådana omständigheter att ägaren — t.ex. genom resonemang där föraren betraktas som ställföreträdare för ägaren — kan göras ansvarig för avgiften även om annan person har fört bilen. Om det anses nödvändigt att generellt uppnå ett sådant resultat krävs enligt JK:s mening särskild lagstiftning.

Med anledning av en motion om bilägares betalningsansvar vid tomtmarksparkering har lagutskottet i betänkande LU 1977/78:31 understrukit vikten av att frågan snarast blir föremål för utredning. Liknande övervä-

ganden har också redovisats i trafikutskottets betänkande TU 1975/76:14.

Båda betänkandena har godkänts av riksdagen.

I anslutning till vad jag nu har anfört vill jag också nämna att det i olika sammanhang -— bl.a. i motion 1977/78:469 - har diskuterats möjligheterna att reservera parkeringsplatser på gatumark för boende inom särskilda områden.

Som inledningsvis framhållits har utvecklingen lett till ökad efterfrågan på

parkeringsplatser på tomtmark och i parkeringshus samt en ökad utbyggnad av sådana parkeringsplatser. Det är inte realistiskt att räkna med ökade parkeringsmöjligheter på gatumark. Ett väl fungerande system med tomtmarksparkering är därför nödvändigt och bidrar till att öka framkomligheten på gator och vägar. Parkeringsplatser på tomtmark måste därvid utnyttjas

rationellt. Därav följer självfallet att det är väsentligt att villkoren för

parkering iakttas och att man, i de fall så inte sker, kan beivra överträdelser på eu smidigt sätt. När det gäller parkeringsöverträdelser på allmän väg och

gatumark har, såsom framgått av vad jag har anfört i det föregående, införts

ett rationellt system. Vid olovlig tomtmarksparkering är det däremot enligt gällande ordning svårt att med rimliga insatser driva in kontrollavgifter. Denna omständliga och resurskrävande ordning är inte tillfredsställande.

Mot bakgrund av det anförda anser jag det angeläget att de angivna frågorna om parkeringsöverträdelser på tomtmark och i parkeringsgarage etc. ses över. För ändamålet bör en särskild utredare tillkallas. Jag har i ärendet samrått med chefen för justiticdepartementet.

En utgångspunkt för utredaren bör vara att lämna förslag till förenklingar av förfarandet utan att kravet på rättssäkerhet eftersätts.

När det gäller att söka undanröja de nyss nämnda olägenheterna finns anledning att i första hand erinra om det inledningsvis redovisade systemet med felparkeringsavgift för gatumarksparkering. Erfarenheterna av den

konstruktion med strikt ägaransvar som har valts i lagstiftningen härom har inte visat på några olägenheter. Utredaren bör undersöka om en motsvarande

uppläggning kan väljas när det gäller tomtmarksparkering.

En annan uppgift för utredaren blir att överväga vad som skall gälla beträffande kontrollavgifterna vid parkeringsöverträdelser. Därvid bör lämnas förslag om vem som skall fastställa avgiftens storlek. Om t.ex.

markägaren eller den som genom avtal disponerar marken ges befogenhet att under vissa förutsättningar bestämma avgiften kan det finnas skäl att skapa garantier för att den inte sätts oskäligt högt.

Felparkeringsavgiften tillfaller i princip kommunen och administrationen ombesörjs av statliga myndigheter. Vid tomtmarksparkering vore det

naturligt om avgiften tillföll innehavaren av parkeringsplatsen. Innehavaren

165 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:10

har ju t.ex. genom att en bil varit uppställd för länge på en parkeringsplats tillfogats skada genom att han har gått miste om ersättning för annat fordon som i stället hade kunnat parkeras på platsen. Det kan emellertid finnas skäl att överväga andra lösningar. Denna fråga hänger också samman med övervakningen som jag återkommer till.

När det gäller administrationen av ett nytt system för beivrande av otillåten tomtmarksparkering synes väsentliga rationaliseringsvinster kunna göras om man kan använda sig av de rutiner som har tillskapats för systemet med felparkeringsavgift. Självfallet kan t.ex. vissa större företag, som ombesörjer parkeringsupplåtelser, ha intresse av att själva sköta administrationen. Det

bör vara en uppgift för utredaren att överväga hur administrationen bör vara

anordnad. Utgångspunkten bör vara att den skall få en enkel och rationell uppläggning.

Som jag tidigare har angett bygger systemet med felparkeringsavgift på

omedelbar betalningsskyldighet med möjlighet till rättelse i efterhand. När det gäller tomtmarksparkering kan det i och för sig hävdas att man, med hänsyn till den måttliga avgift det rör sig om, kan tillämpa samma system som vid gatumarksparkering. Vid tomtmarksparkering blir det emellertid fråga om en reglering med starka civilrättsliga inslag. Det får ankomma på utredaren att med beaktande av det sagda överväga om det vid tomtmarksparkering bör väljas en modell som avviker från motsvarande reglering i systemet med felparkeringsavgift.

En vtterligare fråga är hur parkeringen skall övervakas i ett system som det nu skisserade. Övervakningen av parkeringen på gatumark ombesörjs av

polis och av kommunala trafikövervakare som har genomgått särskild

utbildning. När det gäller tomtmarksparkering är det inte givet att markägaren eller den som disponerar marken själv skall fastställa om överträdelse har skett. eftersom väsentliga rättsverkningar knyts till en sådan åtgärd.

Slutligen bör det ankomma på utredaren att överväga om ett system som har diskuterats i det föregående bör avgränsas på något sätt och om särskilda förutsättningar bör anges för tillämpningen. Olika möjligheter kan tänkas, t.ex. att den som äger eller disponerar anläggningen skall uppfylla särskilda

krav eller att systemet blir tillämpligt bara på anläggningar, där kommunala

wafikövervakare anlitas. Det kan också tänkas att krav bör ställas på att övervakningen skall ombesörjas av personer med utbildning som har godkänts av myndighet. Även andra problem rörande nu angivna frågeställningar kan behöva uppmärksammas.

I den mån utredarens förslag till system för tomtmarksparkering innebär att statens resurser skall användas förutsätter jag att staten — såsom fallet är i fråga om felparkeringsavgift — får full gottgörelse för sina tjänster.

Utredaren bör vidare överväga i vilken omfattning lagstiftningsåtgärder är nödvändiga för att göra det möjligt att reservera parkeringsplatser på gatumark för boende inom särskilda områden. I detta sammanhang bör föroch nackdelar med ett system av det angivna slaget analyseras. Om analysen ger vid handen att fördelarna överväger skall undersökas vilka riktlinjer som bör gälla för tillämpningen.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som har

samband med dem jag har angett i det föregående. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om parkeringsöverträdelser på tomtmark m.m..

Del II K:11 Skr 1978/79:103 166

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

11. Tilläggsdirektiv till fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Dir 1978:92

Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-10

Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Allmänna bestämmelser om arbetsmiljö och arbetarskydd finns i arbets-

miljölagen (1977:1160), som trädde i kraft den 1 juli 1978. Arbetsmiljölagen gäller emellertid int: för skeppstjänst, dvs. sådant arbete som utförs av

ombordanställd. Bestämmelser om arbetarskydd vid skeppstjänst finns i stället i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg (omtryckt 1978:109) (sjösäkerhetslagen).

Arbetsmiljölagen gäller arbetsplatser inom landet och är i princip inte

tillämplig utanför landets gränser. Ett uttryck härför är att lagens tillsynsbe-

stämmelser inte är avsedda att tillämpas utomlands. Sjösäkerhetslagen med

dess arbetarskyddsbestämmelser gäller visserligen på svenskt fartyg även då det nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten, men reglerna i den om skydd

mot ohälsa och olycksfall gäller bara till förmån för ombordanställda.

Det förekommer att arbetstagare utför arbete på svenskt fartyg utanför

riket utan att vara anställda ombord. För sådant arbete gäller således inte

sjösäkerhetslagen och någon tillsyn av att arbetsmiljölagen tillämpas före-

kommer inte. I praktiken kan därmed vissa arbetstagare komma att sakna

skydd enligt svensk arbetarskyddslagstiftning.

I remissyttranden över arbetsmiljöutredningens (S 1970:35) slutbetän-

kande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag framhölls att t.ex. montörer som inte är ombordanstiällda ibland följer med fartyg utanför landets gränser för slutjusteringsarbeten e.d. Sådana arbetstagare borde enligt de framförda

synpunkterna antingen omfattas av arbetsmiljölagen eller också jämställas

med ombordanställda och omfattas av sjösäkerhetslagen. I prop. 1976/77:149 om arbetsmiljölag m.m. betecknade föredragande departementschefen (s. 214) det som otillfredsställande att arbetstagare som

arbetar på svenskt fartyg utan att vara anställd ombord - som en följd av gränsdragningen mellan arbetsmiljölagstiftningen för de landanställda och de ombordanställda —- i vissa fall syntes sakna skydd enligt svensk

arbetarskyddslagstiftning. Frågan borde därför utredas närmare.

Jag delar uppfattningen att nuvarande reglering är ovillfredsställande och förordar efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet att fartygsmiljöutredningen ges i uppdrag att se över dessa frågor.

Utredningen bör i sitt arbete utgå från den allmänna principen att arbetsmiljölagen inte är avsedd att tillämpas utanför landets gränser. I syfte

167 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet Del II K:11

att berörda arbetstagare skall beredas samma skydd som ombordanställda bör utredningen undersöka på vilket sätt gällande arbetarskyddsbestämmelser behöver kompletteras. I detta sammanhang torde det vara av värde om utredningen söker klarlägga vad som avses med ”ombordanställd”. Utredningen bör också överväga om undantaget för skeppstjänst i arbetsmiljölagen bör ges en något annan utformning. Utredningen bör lägga fram de författningsförslag som föranleds av dess ställningstaganden.

Jag hemställer att regeringen utvidgar fartygsmiljöutredningens uppdrag i

enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

Del II E:1 Skr 1978/79:103 168

Ekonomidepartementet

1. Tilläggsdirektiv till utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro

Dir 1977:118

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-10

Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 tillkallades utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro. I

direktiven anfördes att bankerna vid sidan av postgirorörelsen hade byggt upp ett eget girosystem, bankgirot, och att detta kunde ses som en rationalisering av den betalningsförmedling som bankinstituten traditionellt hade bedrivit. Samtidigt sattes i fråga om det från samhällsekonomisk synpunkt är lyckligt att betalningsförmedlingen i samhället sker via två från varandra helt skilda girosystem och om inte detta medför kostnader och svårigheter för allmänheten. Då det var angeläget att få dessa frågor klarlagda borde förhållandet mellan bankgiro och postgiro utredas. Utredningen fick i uppdrag att föreslå

lämpliga åtgärder för att åstadkomma cen rationell girohantering i landet.

I samband med att Post- och Kreditbanken, PK-banken bildades år 1974 delades postgirorörelsen i en räntebärande del, som överfördes till P Kbanken, och en inte räntebärande del, som blev kvar hos postverket (prop. 1973:145, NU 1973:63, rskr 1973:326). Uppdelningen medförde att den sistnämnda delen av postgirot blev ett renodlat system för betalningsförmedling. I propositionen (s. 52) erinrade föredraganden om utredningen rörande

förhållandet mellan bankgiro och postgiro. Han framhöll att uppdelningen av postgirorörelsen borde underlätta ett sammanförande av bankgirot och

postgirot till ett enda gemensamt girosystem, som kunde tänkas bli administrerat av postverket.

Frågan om att förena bank- och postgirosystemen förutsätter bl.a. förhandlingar mellan postverket, bankerna och berörda personalorganisatio-

ner. Enligt vad jag har inhämtat från utredningen har den inte kunnat finna

någon tillfredsställande lösning av denna fråga. Jag anser att utredningen nu bör undersöka om en mer rationell girohantering än f.n. kan åstadkommas på annat sätt än genom en sammanslagning. Det finns skäl att undersöka vilka

för- och nackdelar som är förenade med att jämställa bankgiro- och postgirosystemen i olika avseenden och att låta betalningar till och från

statsverket göras över både bank- och postgiro. Jag vill därför nu ta upp frågan

om tilläggsdirektiv till utredningen om förhållandet mellan bankgiro och

postgiro.

Giromarknaden omsatte budgetåret 1976/77 totalt ca 2.500 miljarder kr., varav postgirot svarade för ca 2.200 miljarder (88 4) och bankgirot för ca 300

miljarder (12 25). Av omsättningen i postgirot svarade staten för mellan 50

169 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:1

och 60 "5. Andelen av bankgirots omsättning som härrör från statliga

betalningar är obetydlig, vilket bl.a. beror på gällande föreskrifter att i första hand postgirot skall anlitas vid sådana betalningar.

Bankgirots och postgirots kund- och servicestruktur skiljer sig avsevärt från varandra.

Bankgirot har kommit att förmedla i första hand betalningar mellan företag. Bankgiroverksamheten. som handhas av bankgirocentralen, innebär

förmedling av betalningar främst mellan bankkonton som har anslutits till

bankgirosystemet. Bankgirot har tidigare förmedlat betalningar mellan sina kunder avgiftsfritt. Fr.o.m. den I november 1977 har emellertid införts en

avgift på bankgiroinbetalningar. Kostnaderna för bankgirot finansieras i

huvudsak genom avgifter från medlemsbankerna, som i sin tur disponerar

och förräntar de medel som förmedlas inom bankgirosystemet. Bankgirot har

ingen altlmin prestationsplikt, vilket innebär att bankgirot inte är skyldigt att Jämna service åt var och en som begär det och kan vägra att förmedla betalning av småbelopp.

Postgirot karaktäriseras av att det vid sidan av stora betalningar mellan statliga myndigheter m.fl. har en volymmässigt stor förmedling av småbelopp till och från enskilda personer. Postgirots struktur. servicenivå och konkurrensförmåga bygger på postverkets landsomfattande nit av postkontor och lantbrevbärarlinjer. Samtidigt är postgirot av stor betydelse för

postverkets ekonomi och därmed för möjligheterna att ge service åt

allmänheten. Till ca två tredjedelar finansieras postgirot av ränteimtäkter på

kontobehållningen och likvider i genomlopp och till ca en tredjedel av

avgifter. Avgiftsandelen är stigande. Postgirot har prestationsplikt. Den stora mängden små betalningar innebär att postgirot kraftigt belastas av hanteringskostnader. Balansen i postgirots ekonomi påverkas därför bl.a. av det överskott som de omfattande statliga betalningarna tillför postgirosvste-

met.

Statliga myndigheter har endast undantagsvis bankgirokonto. Betalningar till och från de statliga myndigheterna sker till allra största delen över postgiro. Enligt förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita riksbanken eller postgirot (omtryckt 1977:383) skall utbetalningar ske över postgirot, där det lämpligen kan ske och om annat inte har föreskrivils. Vid övriga transaktioner, där förmedling av bank behövs, skall riksbanken eller postgirot anlitas, om det kan ske utan väsentlig olägen-

het.

I prop. 1976/77:127 om upphävande av statlig myndighets skyldighet att

anlita PK-banken, vilken godkändes av riksdagen (FiU 1976/77:23, rskr

1976/77:265), tog lag bl.a. upp ett förslag från Svenska sparbanksföreningen

att upphäva 1974 års författning i dess helhet. Jag framhöll därvid (s. 15) att förslaget aktualiserade frågan om hur statens kassahållning i stort bör vara

ordnad. Riksbanksfullmäktige. fullmäktige i riksgäldskontoret och riksrevisionsverket anförde i sina remissyttranden att frågan om hur statens kassamedel skall placeras inte kan besvaras utan att man undersöker på vilket sätt statens totala medelsplacering kan ske så effektivt som möjligt. Såväl

budget- som penningmarknadsaspekter får beaktas. eftersom varje kassahåll-

ning hos myndigheterna ökar statens upplåningsbehov. Jag anslöt mig i princip till denna uppfattning. Vidare påpekade jag att, om 1974 års

författning skulle upphävas helt, myndigheternas skyldighet att anlita

postgirot också skulle upphöra. Jag framhöll att denna skyldighet var grundläggande för att man skulle kunna upprätthålla rationetta betalnings-

Del II E:1 Skr 1978/79:103 170

rutiner inom det nuvarande statliga redovisningssystemet.

I det utvecklingsarbete som pågår I fråga om skatteadministrationen har man inom riksskatteverket och statskontoret övervägt möjligheterna att anlita också bankrirot för inbetalning av preliminär skatt och återbetalning av överskjutande skatt. Frågan om sättet för sådan återbetalning har tagits upp dels av Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund i en framställning år 1974 till finansdepartementet, dels av riksdagens skatteutskott. Utskottet (SKU 19735/76:18) förutsatte därvid att riksskatteverket skulle utreda frågan i samband med omläggning av ADB-systemet på skatteområdet. Riksskatteverket och statskontoret har i skrivelse tll budgetdepartementet den 2 september 1977 för regeringens prövning överlämnat promemorior med synpunkter och förslag till tekniska lösningar. I skrivelsen framhålls att en förändring av penningströmmarna mellan kreditinstituten skulle få stora återverkningar för postgirorörelsen och måste bedömas från bredare samhällsekonomiska perspektiv än enbart skatteadministrationens.

Från bankernas sida har uttryckts önskemål om att betalningar till och från statliga myndigheter i större utsträckning än f.n. skall kunna ske via bankgiro. Man har särskilt pekat på att detta skulle förbättra servicen för allmänheten. Insättningar på bankkonto via bankgirot skulle bl.a. kunna ge snabbare tillgång ull utbetalade medel och också bidra till att betalningar till statsverket snabbare kommer in på statsverkets checkräkning i riksbanken.

De önskemål som har framförts från bankhåll bör enligt min mening

prövas med beaktande av kraven på effektivitet i statsverkets redovisningsrutiner och cen rationell statlig likviditetsplanering och kassahållning. Man måste också beakta konsekvenserna för postgirot och ta hänsyn till postverkets möjligheter att upprätthålla en tillfredsställande service i landets olika delar.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör utredningen överväga vilka möjligheter som finns att i olika avseenden jämställa bank- och postgirosys-

temen och att låta betalningar till och från statsverket göras över både bank-

och postgiro. Möjligheterna till förbindelse och snabbare överföringar mellan de båda girosystemen bör också prövas. Utredningen bör beakta de önskemål som har framförts, bl.a. av riksdagens revisorer, om en snabbare bokföring och redovisning av den statliga uppbörden och de statliga betalningarna.

Utöver dessa allmänna riktlinjer vill jag framhålla följande i fråga om det

fortsatta utredningsarbetet.

Målet bör vara att nå bästa möjliga service åt allmänheten genom en rationell girohantering. De synpunkter och förslag som bl.a. riksskatteverket och bankföreningen har framfört bör analyseras och värderas. Utredningen bör bedöma effekterna i samhällsekonomiska och andra avseenden av olika

alternativa lösningar. Statliga bidrag eller ersättningar via statsbudgeten får

inte öka på grund av att betalningsuppdragen fördelas annorlunda. Utred-

ningen bör beakta förutsättningarna för gällande avtal rörande samarbetet

mellan PK-banken och postgirot. Den bör utgå från att dess förslag inte skall medföra någon ändring i fråga om postgirots åtagande att i PK-banken placera postgiro- och rörelsemedel som inte behövs för postverkets egen kassahåll-

ning. Vidare bör den belvsa de konsekvenser som olika lösningar kan ha för

samarbetet mellan PK-banken och postgirot.

Utredningen bör samråda med de statliga myndigheter, bl.a. riksrevisionsverket och riksskatteverket, som närmast har att tillvarata statens intressen i

171 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:2

frågor av detta slag. Den bör också hålla nära kontakt med bankinspektionen,

postverket. PK-banken, övriga affärsbanker och bankgirocentralen som

företrädare för post- och bankgirorörelserna samt med berörda personalorganisationer.

Det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt med sikte på att resultatet skall redovisas under år 1978. Jag avser att med stöd av tidigare bemyndigande utse experter att biträda vid utredningsarbetet.

Jag hemställer att regeringen ändrar uppdraget till utredningen rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro i enlighet med vad jag nu har

anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Ekonomidepartementet)

2. Delegation med uppdrag att följa de nya formerna för lönsparande m.m.

Dir 1978:84

Beslut vid regeringssammanträde 1978-09-21

Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

I regeringens proposition 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande föreslogs nya former för lönsparande i syfte att stimulera till regelbundet och långsiktigt sparande. Löntagare och andra som har A-inkomst skall genom att spara i bank eller i aktiesparfond kunna få skatteförmåner, som gör sparandet värdesäkert. I propositionen framhöll jag vikten av att man med uppmärksamhet följer hur de föreslagna nya sparformerna verkar och hur sparandet i landet utvecklas.

Vid behandlingen av propositionen tog finansutskottet med anledning av en motion upp frågan om tillsättande av en expertgrupp för att följa och analysera det föreslagna lönsparsystemet (motion 1977/78:1930, FiU 1977/ 78:37). Utskottet framhöll att det med tanke på systemets komplexitet och på den osäkerhet som råder i vissa avseenden beträffande systemets effekter var av yttersta vikt att en noggrann uppföljning skedde av hur sparformerna verkar och hur sparandet utvecklas. Utskottet anslöt sig till motionärernas uppfattning att en verksamhet för att följa och analysera effekterna av det föreslagna systemet borde komma till stånd.

Utskottet påpekade att riksgäldskontoret redan har till uppgift att följa

lönsparandet, vilket f.n. sker genom den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda s.k. lönsparkommittén. Utskottet förutsatte att lönsparkommitténs sammansättning och uppgifter under alla förhållanden måste övervägas då lönsparsystemet kompletteras med nya sparformer och då förmånerna får en direkt skatteanknytning. Huruvida det var lämpligt att lönsparkommittén gavs även det uppdrag motionärerna ville tilldela en expertgrupp kunde utskottet för sin del inte bedöma. Det borde enligt utskottet ankomma på regeringen att besluta om formerna för uppföljnings- och analvsarbetet.

I enlighet med finansutskottets hemställan beslöt riksdagen, i samband med att riksdagen biföll propositionen om värdesäkert lönsparande, att som

Del II E:2 Skr 1978/79:103 172

sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört beträlfande tillsättande av on expertgrupp för att följa och analysera lönsparsystemet (rskr

1977/78:346).

Den uppföljning och den analys av det nya sparsystemet och dess effekter som riksdagen har förordat bör enligt min mening också omfatta en analys av det totala hushäållssparandet och de disponibla inkomsternas fördelning mellan sparande och konsumtion. I uppgiften bör således ingå inte enbart att studera det införda sparsystemets utveckling, utan också att analysera effekterna på övriga sparformer och på hushållssparandet som helhet. Effekterna på spark votens utveckling bör bl.a. belysas. I anslutning härtill bör de till sparsystemet knutna finansieringseffekterna studeras, bl.a. konsekvenserna för näringslivets försörjning med riskvilligt kapital.

Till uppgifterna bör också höra att föreslå de ändringar i sparsystemet som

uppföljningen ger anledning till. Jag syftar både på de ändringar av teknisk

natur som kan aktualiseras vid den praktiska tillämpningen och på de justeringar av förmånerna som kan motiveras av den ekonomiska utvecklingen. Uppdraget bör vidare avse att överväga och föreslå de åtgärder som kan behövas för att få sparmedlen för de olika sparåren att kvarstå i sparsystemet även efter den femåriga bindningsperiodens utgång.

Den till riksgäldskontoret knutna lönsparkommitténs uppgift är i huvudsak begränsad till marknadsföringsfrågor och kommittén har en därefter avpassad sammansättning. De uppgifter som är förknippade med att följa och analysera det nya sparsystemet bör enligt min mening lämnas till en

särskild expertgrupp. Jag förordar därför att en delegation tillsätts för att

handha ifrågavarande uppgifter.

Vid sidan av de förslag till ändringar i gällande regler för det nya sparsystemet som delegationen anser påkallade bör delegationen varje år

lämna en redogörelse till chefen för ekonomidepartementet rörande

sparandet under det närmast föregående sparåret.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

alt tillkalla en delegation med högst fem ledamöter för att följa och analvsera det nya lönsparsystemet m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt förordningen (1978:45) om ersättning vid kommittéuppdrag, om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Ekonomidepartementet)

173 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:1

Budgetdepartementet

I. Översyn av bestämmelserna om statligt stöd till dagspressen

Dir. 1978:3

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-19

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Det statliga stödet till dagstidningar går tillbaka till år 1969 då den s.k. samdistributionsrabatten infördes och det blev möjligt för tidningarna att få lån ur pressens lånefond. Presstödet har sedan dess byggts ut vid flera tillfällen och omfattar numera flera olika stödformer. Det utgår sålunda i form av produktionsbidrag, etableringsstöd, utvecklingsbidrag, samverkansbidrag, samdistributionsrabatt och som lån ur pressens lånefond. Bestämmelser

om presstöd finns i förordningen (1976:336) om statligt stöd till dagstidningar

(ändrad senast 1977:1051).

Riksdagen begärde år 1972 (KU 1972:29. rskr 1972:203) en ny utredning av

pressens förhållanden. Med anledning av denna begäran tillkallades 1972 års

pressutredning. Utredningens förslag (SOU 1975:79) Svensk press lades till grund för statsmakternas beslut om vissa förändringar av stödet till dagspressen fr.o.m. år 1976 (prop. 1975/76:131, KU 1975/76:46, rskr 1975/ 76:260). Besluten innebar såväl en betydande ökning av stödet som nva regler för bidragsgivningen. Våren 1977 beslöt riksdagen om en ökning av och ändrade regler för samdistributionsrabatten (prop. 1976/77:99, KU 1976/ 77:42, rskr 1976/77:260). Vid samma tillfälle beslöts även att det grundavdrag, som enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam medges för annonser i bl.a. dagspress, skulle höjas. Riksdagen har nyligen beslutat om en höjning av produktionsbidragen, ökade bidrag för produktionssamverkan mellan tidningsföretag, höjd samdistributionsrabatt, en sänkning av reklamskatten på annonser i dagspress från 6 till 3 "5 samt en höjning av reklamskattens grundavdrag för annonser i dagspress (prop. 1977/78:58, KU 1977/78:16, rskr 1977/78:76: SFS 1977:1050). De nya reglerna gäller fr.o.m. ingången av år 1978.

Vid min anmilan av prop. 1977/78:58 uttalade jag att de nuvarande stödformernas effekter och betydelse borde utvärderas. Riksdagen delade denna uppfattning och har begärt en översyn av presstödet (KU 1977/78:16). Enligt riksdagens mening borde de politiska partierna medverka i Översynsarbetet.

Riksdagen framhöll att presstödet måste vara konstruerat så att huvud-

delen av medlen går ull de lågtäckningstidningar som bl.a. på grund av underläge på annonsmarknaden inte kan täcka sina utgifter genom inkomsten från tidningsrörelsen och som därför är beroende av produktionsbidragen för sin fortsatta existens. Presstödet borde sålunda enligt riksdagen främst inriktas på ett selektivt stöd. Detta uteslöt emellertid inte att vissa

Del II B:1 Skr 1978/79:103 174

generella åtgärder var befogade.

Riksdagen sade vidare bla. att man vid översynen av nuvarande stödformer borde uppmärksamma de svårigheter som vissa flerdagarstidningar med särskilt låg hushållstäckning har. Vidare borde man särskilt belysa vilka möjligheter det finns att utforma bidragsreglerna så att de stimulerar till ökad produktionssamverkan och andra kostnadsbesparingar genom samverkan. I detta sammanhang borde också annonsbladens inverkan på dagstidningarnas ekonomiska situation uppmärksammas. Vid översynen borde man också se över stödsystemets effekter för de tidningar som inte får bidrag, främst de större storstadstidningarna vilka under senare tid har haft ökade svårigheter.

Den översyn som riksdagen sålunda har begärt bör nu komma till stånd. En kommitté bör ullkallas för ändamålet. Stödets effekter på och betydelse för tidningsföretagens ekonomiska situation bör belysas. En allmän utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara strävan att stärka massmediernas frihet samt främja en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjligheter för en allsidig debatt och opinionsbildning. I övrigt bör utredningsarbetet vägledas av de uttalanden från riksdagen som jag nyss har redovisal.

Kommittén bör utgå från att de eventuella förändringar i presstödet som

kan bli resultatet av översynsarbetet skall rymmas inom ramen för begrän-

sade utgiftsökningar i förhållande till vad som f.n. anvisas för stöd till

dagspressen över statsbudgeten. Därvid bör kommittén särskilt belvsa möjligheterna att utforma bidragsreglerna så att de stimulerar till ökad produktionssamverkan och andra kostnadsbesparingar genom samverkan

samt även i övrigt befrämjar god hushållning.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och förslag bör så långt möjligt föreligga senast den I augusti 1978.

Kommittén bör under sitt arbete samråda med massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13) och yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) samt

med delegationen för företagens uppgiftslämnande.

Kommittén bör. som riksdagen uttalade, vara parlamentariskt sammansatt. Under utredningsarbetet bör samråd ske med berörda branschorganisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 8 ledamöter med uppdrag att göra en allmän översyn över gällande bestämmelser för statligt stöd till dagspres-

sen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till ledamot,

sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

175 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:2

2. Översyn av reglerna om beskattning av traktamenten, m.m.

Dir 1978:9 | |

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-19

Departementschefen, statsrådet Mundebo., anför.

Kostnadsersättning som ges till en person som på grund av sitt arbete måste resa utanför sin vanliga verksamhetsort är i princip skattepliktig vid inkomsttaxeringen. Avdrag medges för motsvarande kostnader. Bestämmel-

serna på detta område är emellertid olika utformade för inkomsttagare I offentlig och i privat tjänst.

Resekostnadsersättningar och traktamenten i statlig eller kommunal tjänst skall regelmässigt inte tas upp som intäkt. I gengäld medges inte avdrag för kostnader som har avsetts bli täckta av ersättningen. Däremot skall anställda i enskild tjänst redovisa ersättningar av detta slag vid taxeringen. Avdrag medges å andra sidan för kostnader som uppkommit på grund av tjänstere-

san.

I fråga om traktamentsersättning i enskild tjänst finns schablonregler som underlättar tillämpningen i praktiken. Sålunda skall de ökade levnadskostnaderna på grund av tjänsteresan anses ha uppgått till samma belopp som ersättningen från arbetsgivaren, dock högst tll ett s.k. normalbelopp eller del därav. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår normalbelopp som motsvarar högsta dygnstraktamente enligt det allmänna resereglementet. De anvisningar om normalbelopp m.m. som riksskatteverket utger syftar till att åstadkomma likformighet vid taxeringen och är så avpassade att resultatet så långt möjligt skall bli detsamma som för anställda i statlig tjänst.

De ersättningar som kan utgå i samband med tjänsteresa regleras på olika

sätt. För de offentligt anställdas vidkommande gäller i huvudsak bestäm-

melserna i det allmänna resereglementet (1952:735) och tilläggsbestämmelserna till detta (1952:736). För vissa arbetstagare i statlig tjänst gäller bestämmelser sora intagits i kollektivavtal. För anställda i flertalet kommuner gäller ett normalrescreglemente. Inom den privata sektorn finns likaså skilda ersättningsnormer. I kollektivavtal kan sådana bestämmelser ha intagits, vissa företag kan för särskilda löntagargrupper ha utfärdat resereglementen osv. Resebestämmelser återfinns även i vissa specieha författningar. såsom i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) eller i regler utfärdade av arbetsmark nadsstyrelsen.

De nu nämnda ersättningsformerna uppvisar olikheter inte bara i fråga om storleken av utgående ersättningar utan även i fråga om förutsättningarna för

att ersättning skall utgå.

De grundläggande skattereglerna om ersättningar och avdragsrätt i samband med tjänsteresor är av gammalt datum. Ändringar har emellertid

vid flera tillfällen vidtagits, främst för att åstadkomma förenklingar. Genom

lagstiftning år 1963 (prop. 1963:120. BeU 1963:43. rskr 1963:294, SFS

1963:265) utsträcktes skattefriheten som tidigare gällt endast för statliga

traktamenten även till bl.a. kommunala traktamenten. Skatteplikten för privata traktamenten behölls men reglerna om avdrag förenklades genom tillkomsten av systemet med normalbelopp. Samtidigt (SFS 1963:266) förenklades bl.a. reglerna om arbetsgivares skyldighet att lämna kontrolluppgifter om traktamentsersättningar. Genom lagstiftning år 1967 (prop. 1967:31, BeU 1967:19. rskr 1967:130. SFS 1967:109) lindrades uppgiftslämnandet ytterligare genom att skattemyndighet kunde ge arbetsgivare tillstånd

Del II B:2 Skr 1978/79:103 176

att på kontrolluppgift enbart anmärka att ersättning utgått.

För att bl.a. undersöka i vad mån bestämmelserna om privata traktamenten kunde ytterligare förenklas och närmas till vad som gällde inom det statliga området tillsattes år 1968 en utredning, Traktamentsbeskattningsutredningen. som även fick i uppgift att söka förenkla reglerna om den uppgifisskyldighet som sammanhänger med traktamentsbeskattningen. Utredningen avgav år 1974 betänkandet (SOU 1974:45) Samordnad trakta-

mentsbeskattning. I betänkandet föreslogs olika åtgärder för att bl.a.

samordna avdragsmöjligheterna för olika grupper anställda, nå fram till mer rättvisande bedömning av kostnaderna i samband med tjänsteresor samt förenkla systemet. Meningarna inom utredningen var emellertid starkt delade och betänkandet remissbehandlades inte.

Även om de gällande skattebestämmelserna för traktamenten m.m. förenklats vid flera tillfällen kvarstår att de i åtskilliga avseenden är svåra att hantera i praktiken. Antalet inkomsttagare som berörs av dem är stort, varför förenklingar är angelägna. Varje år uppkommer ett stort antal tvister mellan inkomsttagare och taxeringsmyndigheter. I en del fall kan det också vara svårt för arbetsgivare och anställda att i förväg avgöra hur kostnaderna i samband med cn tjänsteresa kan komma att bedömas skattemässigt. Även från kontrollsynpunkt finns problem inom detta område. Det är inte heller

tillfredsställande att löntagare kan komma att behandlas olika beroende på

vilken anställning de har.

Bestämmelserna bör därför ses över av en särskild kommitté.

En utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara att skattereglerna så långt

möjligt skall vara neutrala i den meningen att beskattningsresultatet blir detsamma vid samma slag av tjänsteresor. Förrättningens natur bör alltså i princip vara avgörande och inte vem som företar tjänsteresan.

Grundläggande för de nuvarande reglerna inom området är principen att reseersättningar och traktamenten som utges av staten och kommunerna inte utgör skattepliktig intäkt. Detta innebär att vad som i skattelagstiftningens mening skall anses utgöra avdragsgilla merkostnader fastläggs vid varje tidpunkt till det som staten och kommunerna som arbetsgivare beslutat medge som förmåner åt sina anställda. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att för framtiden bibehålla detta automatiska samband. De påtagliga praktiska fördelarna för såväl de anställda som taxeringsmyndigheterna som

skattefriheten för de statliga och kommunala ersättningarna innebär utgör

givetvis å ena sidan ett starkt argument för att i huvudsak behålla nuvarande ordning. Å andra sidan kan det hävdas att denna ordning i alltför hög grad

låter beskattningen bli beroende av att rescersättningar och traktamenten

inom den offentliga sektorn fastställs ensidigt av arbetsgivaren. Det kan ifrågasättas om en sådan ordning numera är lämplig. En uppgift för

kommittén bör alltså vara att undersöka i vad mån den gällande principieHa skillnaden i behandling av ersättning från offentliga resp. enskilda arbetsgi-

vare bör behållas.

Oavsett hur det nu nämnda problemet löses måste reglerna för framtiden ges ett sådant innehåll att skillnaderna i skattehänseende mellan olika löntagarkategorier försvinner. Även om skillnaderna f.n. inte är alltför stora finns det likväl olikheter i de enskilda fallen som framstår som mindre

tilltalande. Fit exempel härpå utgör de olika sätten att beräkna antalet

förrättningsdagar i fråga om offentlig och privat tjänst. Ett annat exempel avser möjligheterna att få kostnader i samband med övernattning beaktade

och där den statligt anställde befinner sig i ett gynnsammare läge.

177 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:2

En annan utgångspunkt bör vara att söka begränsa den skattemässiga hänsynen till kostnader i samband med tjänsteresor till sådana utgifter som kan sägas innebära en verklig fördvring för den anställde. Givetvis måste även framtida regler vara schablonmässigt utformade i ganska betydande omfattning. Varje tjänsteresa utanför den vanliga verksamhetsorten medför emellertid inte en sådan fördyring att avdrag måste medges. Det kan t.ex.

ifrågasättas i vad mån så är fallet vid endagsförrättningar. Detsamma gäller

långvariga bortavistelser där inkomsttagaren anpassat sina levnadsförhål-

landen så att han i praktiken kan sägas ha bosatt sig på den ort där han arbetar

och därför inte behöver vidkännas nämnvärd fördyring av levnadskostna-

den. En given förutsättning för att kostnader i samband med en tjänsteresa skall beaktas skattemässigt bör även i framtiden vara att resan sker utanför den

vanliga verksamhetsorten. Detta begrepp har emellertid inte en helt entydig

innebörd. Det har i viss mån preciserats i riksskatteverkets anvisningar men kan i avtal eller författningar ha en speciell innebörd. Bortsett från de

kontrollproblem m.m. som detta föranleder, vartill jag strax återkommer, kan

det ifrågasättas om inte begreppet kan ges en sådan utformning att det mera

direkt anknyts till sådana förhållanden som avgör huruvida särskild fördyring uppkommer eller inte.

Översynen innefattar även frågor som hänger samman med tjänsteförrätt-

ningar utomlands. Reglerna i denna del bör så långt möjligt vara lika de som skall gälla vid förrättningar inom riket. Å andra sidan torde vissa avvikelser

vara påkallade, bl.a. av kontrollskäl.

Det är mycket angeläget att nya regler på förevarande område leder till så långt möjligt rättvisa och likformiga resultat. Samtidigt måste reglerna

emellertid vara enkla och bygga på schablonartade bedömningar. Man kan

dock inte bortse från riskerna för missbruk. Inte sällan kan arbetsgivare och anställda ha ett gemensamt intresse av att söka föra över ersättningar till den avgifts- och skattefria sektorn genom att beteckna belopp som traktamente

eller resekostnadsersättning. Kommittén bör undersöka om det är möjligt att skapa spärrar mot detta.

Frågan hur en ersättning skall bedömas har även samband med förhållandet mellan preliminär och slutlig skatt. Öm parterna bedömt en ersättning som traktamente men detta underkänns vid taxeringen kan detta leda till att den anställde får en kännbar kvarstående skatt. Detta kan inträffa till följd av den nuvarande s.k. tvåårsregeln, som innebär att avdrag för kostnader i princip inte medges för längre period än två år. Om arbetsgivaren i dessa fall betalat ut traktamenten under längre tid och inte gjort avdrag för preliminär skatt blir slutresultatet att den anställde inkomstbeskattas för den uppburna ersättningen men utan rätt till avdrag. Förslag bör framläggas som så långt möjligt minskar riskerna för sådana resultat. Åtgärder kan här ta sikte inte

bara på de bestämmelser som tillämpas vid taxeringen. Det bör också

övervägas om inte reglerna om avdrag för preliminär skatt behöver ändras.

Enskild arbetsgivare skall i kontrolluppgift ange utgivna traktamenten och resekostnadsersättningar. Vissa undantag har gjorts för bl.a. mindre belopp.

Dessutom kan skattechef ge tillstånd till inskränkningar i uppgiftsplikten. Även för framtiden torde det vara nödvändigt med en ganska noggrann

redovisning eftersom arbetsgivarens kontrolluppgifter är den enda mer generella kontrollmöjlighet som är praktiskt användbar. Den närmare

utformningen av skyldigheten att lämna kontrolluppgift blir självfallet

12 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II B:2 Skr 1978/79:103 178

beroende av de ändringar som kommittén kommer att föreslå angående

beskattningen av utgående ersättningar. Möjligheterna till fortsatta förenk-

lingar av uppgiftsplikten bör i görlig mån tas till vara. Å andra sidan pekar erfarenheterna från tillämpningen av nu gällande regler på ett behov av förbättrad information från arbetsgivarna till skattemyndigheterna. I detta hänseende bör utredningen samråda med delegationen för företagens uppgiftslämnande.

Utredningsuppdraget innefattar alltså en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för traktamenten och resekostnadsersättningar. Hit hör även rätten till avdrag för kostnader i samband med resor utom verksamhetsorten då traktamente inte utgått. Det finns också en det närliggande

frågor som kommittén bör vara oförhindrad att ta upp. En sådan fråga gäller

möjligheterna att få avdrag för ökade levnadskostnader i sådana fall. där

skattskyldig har arbete på annan ort än där han och familjen är bosatt. Riksdagen har här bifallit mouonsvis framställda yrkanden om utredning av denna fråga (SKU 1973:10, rskr 1973:60).

Ett visst samband föreligger också mellan de spörsmål jag nu har berört och beskattningen av olika slags reseförmåner som medges utan att fråga är om tjänsteresor i vanlig mening. Jag avser här fria eller prisnedsatta resor som arbetsgivare, särskilt inom resesektorn, tillhandahåller anställda och

uppdragstagare samt deras familjer. I vissa fall medges sådana reseförmåner även då anställningsförhållande inte föreligger. F.n. är vissa sådana reseför-

måner skattefria enligt en särskild bestämmelse i kommunalskattelagen

(1928:370). Jag anser emellertid att rättviseskäl talar för att man skattemässigt bör behandla dessa förmåner efter samma principer som gäller för naturaförmåner i övrigt. Förmånerna bör alltså enligt min uppfattning göras skattepliktiga i den mån deras värde är någorlunda betydande och möjligt att

fastställa med tillfredsställande säkerhet. Kommittén bör pröva även dessa frågor.

Kommittén bör genom kontakter med myndigheter och med organisationer på arbetsmarknaden inhämta synpunkter på de nuvarande reglernas ullämpning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att se över reglerna om beskattning av traktamenten m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot. sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittcanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

179 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:3

3. Utredning om samverkan i fråga om statlig konsultverksamhet i utlandet m.m. |

Dir 1978:15 Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-02

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Under senare år har såväl de stathiga affärsverken som vissa statliga myndigheter mött en ökad utländsk efterfrågan på konsulttjänster av olika slag. Önskemålen om sådana tjänster har framförts företrädesvis av utvecklingsländer, men även av vissa industriländer. Affärsverken har i några fall

bildat särskilda dotterbolag för den utländska konsultverksamheten för att

bl.a. åstadkomma cen effektivare förmedling av tjänsterna i fråga och därmed

också ett bättre utnyttjande av de begränsade resurserna.

Redan år 1968 bildades efter beslut av riksdagen Swedish Telecommuni-

cation Consulting AB (SWEDTEL) tprop. 1967:168, SU 1967:197, rskr

1967:389). SWEDTEL är ett självständigt av televerket ägt konsultföretag.

Bolaget åtar sig alla typer av konsulttjänster inom telekommunikationsområdet. Dess verksamhet skall vara kostnadstäckande men ej vinstgivande. Verksamheten är med något enstaka undantag inriktad på utvecklingsländer. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) har under en följd av år varit en

betydande avnämare för SWEDTEL. Vissa år har SIDA-projekt svarat för inemot 15 5 av SWEDTEL:s omsättning. Inom domänverket bildades år 1973 ett liknande konsultföretag för

uppdrag inom skogsbruks- och skogsindustriområdet. Detta företag —-

Swedforest Consulting AB (Swedforest) — ägs numera till 70 "5 av domänverket och till 30 fa av AB Statens Skogsindustrier. Swedforest åtar sig

uppdrag på kommersiell basis såväl i Sverige som utomlands. Dess utländska verksamhet är inte i samma utsträckning som hos SWEDTEL inriktad på utvecklingsländer. Även Swedforest har dock ett omfattande samarbete med

SIDA. Ett tredje konsultföretag, Swedish Power Industry Service AB (SwedPo-

wer), ägs till 55 "ö av statens vattenfallsverk och till 45 "; av tre icke-statliga företag med verksamhet inom energiområdet. Bolaget har till uppgift att tillhandahålla tjänster åt utländska kraftföretag, företrädesvis i utvecklingsländer. Verksamheten drivs efter affärsmässiga principer.

Även vissa myndigheter utanför affärsverkssektorn, däribland Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens vägverk samt statens väg- och trafikinstitut, vilka till en del arbetar på uppdragsbasis, har fått förfrågningar från utlandet om konsulttjänster. Det har i några fall avsett mycket omfattande projekt, vilka man från den enskilda

myndighetens sida inte har sett sig i stånd att engagera sig i.

Vidare bör nämnas att Statskonsult AB, som ägs till 100 25 av staten,

genom ett helägt dotterbolag - Statskonsult International AB — bedriver

konsultverksamhet utomlands inom områdena administrationsutveckling,

projektadministration och utbildning. Bolaget inriktar sig i första hand mot central statlig och kommunal verksamhet. Utbildningsområdet är ett annat område inom vilket efterfrågan från

utlandet på konsulttjänster eller teknisk assistans i annan form ökar kraftigt. En rad oljeexporterande länder med vilka Sverige har ingått samarbetsavtal har framfört önskemål om utbildningsinsatser. Detta har föranlett tillskapandet av beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete.

Del II B:3 Skr 1978/79:103 180

Beredningen, vars verksamhet har varit begränsad till vissa länder, tjänstgör i huvudsak som ett kontakt- och förmedlingsorgan men har också lett planeringen av vissa större projekt. I syfte att bredda insatserna på detta område föreslås i prop. 1976/77:83 om exportfrämjande åtgärder avseende uländer att ett särskilt aktiebolag med statligt delägarskap inrättas. Bolagets verksamhet som förutsätts bedrivas på affärsmässiga grunder, skall i ett första skede koncentreras till export av utbildningstjänster. Även andra offentliga tjänster skall dock kunna marknadsföras av bolaget. Utöver insatser riktade direkt till utvecklingsländer torde uppdrag i samarbete med SIDA eller i form av underleveranser till svenska företag med utlandsexport bli en väsentlig del av verksamheten.

Som framgått av min redovisning har det statliga engagemanget vad gäller konsultverksamhet i utlandet utvecklats genom isolerade insatser på enskilda områden. Enligt min mening är tiden nu mogen att undersöka

förutsättningarna för en samverkan vad gäller statens insatser på detta

område. En sådan utredning aviserades också i prop. 1976/77:125 (bil. 12 s.

63).

För ändamålet bör en särskild utredare tillkallas. Dennes huvuduppgift bör vara att analysera förutsältningarna för en samverkan av den konsultverksamhet som staten bedriver i utlandet i egen regi eller genom hel- eller delägda bolag och att lämna förslag till lämpliga åtgärder. En utgångspunkt

bör härvid vara att åtgärderna i första hand skall syfta till att öka exporten av

konsulttjänster från de statliga affärsverken och myndigheterna. En

samverkan kan bidra härtill genom bredare och mera aktiv marknadsföring av de kunskaper som finns inom affärsverken, vissa statliga myndigheter och statsägda bolag. Den kan vidare underlätta förmedlingen av större konsultuppdrag som spänner över flera specialområden. Slutligen bör även möjligheterna att uppnå samordningsvinster genom en förenklad administration

beaktas. Verksamheten förutsätts bedrivas med krav på lönsamhet.

Utvecklingsländerna blir sannolikt den viktigaste avnämargruppen för den statliga konsultverksamheten. Den starkt växande efterfrågan på konsulttjänster från utvecklingsländer som ej är mottagare av svenskt utvecklingsbistånd — i första hand de oljeexporterande länderna — bör möjliggöra betydande insatser. Uppdragen från dessa länder är dessutom ofta av sådan karaktär att de inte enbart får effekter i konsultledet utan även på varuexport

eller entreprenadverksamhet. I länder som är mottagare av svenskt bistånd torde uppdrag från SIDA, för vilka ersättning utgår med svenska biståndsmedel komma att utgöra en viktig del av verksamheten.

Jag finner det naturligt att en bedömning av samverkan på konsultområdet

tar sin utgångspunkt i affärsverkssektorn eftersom företag med relativt likartad inriktning och struktur redan har bildats av vissa affärsverk.

Utredaren bör pröva lämpligheten av och förutsättningarna för en samord-

ning av affärsverkens exportinriktade konsultverksamhet. I detta samman-

hang bör även Statskonsult International AB:s konsultverksamhet beaktas. Utredaren bör vidare göra en genomgång av de exportinriktade konsultverk-

samheter som bedrivs vid övriga myndigheter. Därefter bör formerna för

samverkan prövas.

Om utredaren — mot bakgrund av de angivna förutsättningarna — finner att övervägande skäl talar för en ökad samordning av det statliga engagemanget vad gäller export av konsulttjänster bör förslag lämnas till olika organisato-

riska lösningar. Vad gäller organisationen på affärsverksplanet bör utredaren

som ett alternativ överväga lämpliga former för en koncernbildning eller en

181 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:4

annan konstruktion som möjliggör ett effektivt tillvaratagande av samord-

ningsintresset. Härvid bör, med utgångspunkt från nuvarande förhållanden,

frågor som lämplig kapitalstorlek och ägarstruktur närmare bedömas. Vad

gäller den samverkan som går utanför affärsverkssektorn bör utredaren känna stor frihet att pröva organisatoriska former. Det arbete som bedrivs inom regeringskansliet när det gäller att bilda ett bolag för export av utbildningstjänster och andra offentliga tjänster bör nära följas.

Utredaren bör överenskomma med de statsanställdas huvudorganisationer om former för deras medverkan eller kontakter i övrigt under utredningsarbetets gång.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om samverkan i fråga om statlig konsultverksamhet i utlandet m.m.,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat

föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

4. Tilläggsdirektiv till 1976 års fastighetstaxeringskommitté

(Fi 1976:05)

Dir 1978:22 Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-02

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Genom riksdagsbeslut i december 1977 justerades den schablonmässiga intäktsberäkningen för enoch tvåfamiljsfastigheter (småhus). Justeringen innebär att den lägsta procentsatsen fr.o.m. 1979 års taxering skall vara 3 i stället för som tidigare 2. Motivet var främst strävan att i en situation av snabba prisstegringar bibehålla en rimlig beskattning av det kapital som

nedlagts i småhusen och att motverka en förändring i den avsedda balansen mellan de ekonomiska villkoren för boende i olika ägandeformer. De taxeringsvärden som ligger till grund för den schablonmässiga intäkts-

beräkningen fastställdes vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Nästa

allmänna fastighetstaxering äger rum år 1981. Eftersom prisstegringen på

flertalet småhus hittills varit kraftig, finns det anledning att räkna med att taxeringsvärdena kommer att höjas avsevärt vid den kommande fastighets-

taxeringen. Om schablonreglerna lämnas oförändrade kan man vänta en

betydande skärpning av småhusbeskattningen vid 1982 års inkomsttaxering.

Höjningar av taxeringsvärdena får emellertid inte medföra en sådan skärp-

ning av småhusbeskattningen att den får ekonomiskt och socialt allvarliga

Del II B:S5 Skr 1978/79:103 182

konsekvenser.

Under perioder av snabb prisstegring på fastigheter innebär det särskilda problem att taxeringsvärdena och därmed underlaget för inkomstberäkningen ändras endast med så långa intervaller som fem år. Dessa problem har uppmärksammats redan tidigare. Sålunda överväger 1976 års fastighetstaxeringskommitté möjligheterna att åstadkomma en mer gradvis anpassning av

beskattningen till de ökade fastighetsvärdena. Kommitténs förslag i detta

avseende kan emellertid inte påverka förhållandena förrän efter nästa

allmänna fastighetstaxering år 1981.

Man kan redan nu förutse att särskilda åtgärder kommer aut bli nödvändiga för att mildra effekten av den taxeringsvärdehöjning som då kommer att ske.

En översyn bör därför göras av såväl skiktgränser som procentsatser vid

småhusbeskattningen. Även det extra avdraget på f.n. högst 1.000 kr. bör omfattas av översynen.

Uppgiften att göra denna översyn bör anförtros 1976 års fastighetstaxeringskommitté. Det kan vara lämpligt att kommitténs förslag i denna del

redovisas i ett delbetänkande vid en tidpunkt då prisutvecklingen på småhus inför nästa allmänna fastighetstaxering kan överblickas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels meddelar 1976 års fastighetstaxeringskommitté tilläggsdirektiv i

enlighet med vad jag nu har anfört

dels bemyndigar chefen för budgetdepartementet att tillkalla ytterligare

fyra ledamöter att ingå i kommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementet)

5. Tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer

Dir. 1978:40 Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-20

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

En grundläggande förutsättning för en målmedveten reformpolitik och för en tryggad sysselsättning i framtiden är att den ekonomiska politiken under

de närmaste åren ges en sådan inriktning att balans i samhällsekonomin

skapas och att den internationella konkurrenskraften återupprättas. Den tillväxtpotential som finns i den svenska ekonomin måste under de närmaste

åren väsentligen reserveras för att återta förlorade marknadsandelar, öka exporten och näringslivets investeringar samt genomföra den nödvändiga strukturomvandlingen i näringslivet. För den offentliga sektorns del innebär detta att något nämnvärt utrymme för nya kostnadskrävande åtaganden inte

föreligger under de närmaste åren.

Statens budgetpolitik har förts med dessa utgångspunkter. Strävan har varit att begränsa automatiska kostnadsökningar, genomföra direkta besparingsåtgärder, finansiera angelägna nysatsningar genom omfördelningar av medel, öka intäktsfinansieringen genom avgiftshöjningar, öka kraven på

183 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:6

myndigheternas decentraliserings- och rationaliseringsverksamhet samt att senarelägga vissa mindre angelägna program och åtgärder.

Behovet av statsfinansiell restriktivitet kan förutses komma att gälla med oförändrad eller ökande styrka under de närmaste åren. Det är därför nödvändigt att fullfölja den strama utgiftsprövning som präglat budgetarbetet för budgetåret 1978/79. Ökad vikt måste läggas på en omprövning av pågående verksamheter inom den offentliga sektorn. Effektivitetsvinster inom myndigheterna måste tas till vara för att begränsa kostnadsökningarna. Genom beslut den 2 mars 1978 har regeringen utfärdat anvisningar av denna innebörd vad gäller myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret.

1979/80. Vidare har regeringen utfärdat särskilda anvisningar till vissa

myndigheter rörande deras anslagstramställningar.

Många av de kommittéer och särskilda utredare som har förordnats av regeringen arbetar, inom ramen för utfärdade direktiv. med omfattande

utredningar rörande olika samhällsfrågor. Kommittéernas förslag är ofta av

den arten alt ett genomförande påverkar statsbudgeten. Med de utgångspunkter rörande den statsfinansiella situationen som tecknats här är det uppenbart att något nämnvärt utrymme för genomförande av kostnadskrävande kommitteéförslag inte kommer au föreligga under de närmaste åren. Kommittéerna bör därför noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skall kunna finansieras genom omprövning av pågående verksamhet

och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag

avser. Det är också uppenbart att ett förverkligande av nya förslag underlättas om det kan ske successivt. Kommittéerna bör också göra en prioritering mellan angelägna önskemål inom utredningsområdet. Kommittéerna bör

vidare så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av

exempelvis ökad administration och byråkrati för myndigheter och enskilda som förslagen kan medföra. Slutligen ligger det i sakens natur att i rådande läge sådana förstag kommer att visa sig enklast att genomföra som inte medför några tillkommande kostnader. Kommittcerna bör därför inrikta sig på att finna sådana lösningar.

Jag hemställer att regeringen utvidgar kommittéernas och de särskilda utredarnas direktiv i enlighet med vad jag här anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

6. Tilläggsdirektiv till utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen angående översyn av reglerna om uppgiftsplikt och kontroll inom beskattningen m.m.

Dir 1978:60

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Vid beskattningen av inkomst och förmögenhet åsätts varje skattskyldig en taxering, som utgör grunden för skatteberäkningen. Eu grundläggande rättssäkerhetskrav är att alla skattskyldiga i detta sammanhang skall

Del II B:6 Skr 1978/79:103 184

behandlas lika. I enlighet härmed föreskrivs i taxeringslagen (1956:623), TL, att taxeringarna skall vara så långt möjligt likformiga och rättvisa. För att detta resultat skall kunna uppnås måste myndigheterna känna till alla de omständigheter som i det enskilda fallet är av betydelse.

I första hand är det de skattskyldiga själva som har tillgång till den information som behövs. I skatteförfattningarna finns därför en i vissa hänseenden omfattande upplysningsplikt föreskriven. Till ledning för egen taxering skall den skattskyldige lämna självdeklaration och de kompletterande upplysningar som beskattningsmyndigheten kan begära. Till ledning för andras taxering skall lämnas kontroltuppgifter av olika slag.

De uppgifter som skall lämnas i självdeklaration är mer eller mindre detaljerade beroende på vilket inkomstslag det är fråga om. De skattskyldiga har också att upprätta och bevara deklarationsunderlag i form av räkenskaper och anteckningar.

För kontroll av att deklarationsskyldigheten har fullgjorts riktigt och

fullständigt eller för att annars bereda beskattningsmyndighet ledning vid

beslut om taxering får beskattningsmyndigheterna granska inte bara deklarationerna utan också deras underlag. Denna granskning kan vara mer eller mindre fullständig. Efter förordnande om taxeringsrevision är den enskilde i princip skyldig att tillhandahålla allt material som har anknytning till den skattepliktiga verksamheten. Därvid skall han till myndigheterna överlämna räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer och andra liknande handlingar av betydelse för kontrollen. Om någon undandrar sig sin

uppgiftsskyldighet kan vitesföreläggande äga rum. Myndigheterna har också

under vissa förutsättningar rätt att säkra kontrollmaterialet med stöd av bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen.

Vad jag här har sagt har tagit sikte på den direkta beskattningen.

Motsvarande regler gäller emellertid i väsentliga delar också beträffande den indirekta beskattningen och socialförsäkringsavgifterna.

Reglerna om beskattningsförfarandet är föremål för ett omfattande

reformarbete. Hit räknas bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och

myndigheternas kontroll av denna, taxering eller motsvarande fastställande

av skatteunderlag, debitering, uppbörd, m.m. Sålunda är taxeringsorganisationen i första instans under omläggning enligt principbeslut åren 1975 och 1977 (den s.k. RS-reformen). Den nya organisationen skall tillämpas fr.o.m. 1979 års taxering. I samband därmed sker viktiga ändringar av länsstyrelsernaSs organisation i fråga om taxering och uppbörd. I en senare etapp kommer också debiteringen av socialförsäkringsavgifterna att föras över från riksförsäkringsverket till skattemyndigheterna.

Den nya taxeringsorganisationen innebär i korthet följande enligt den lagstiftning som nyligen har beslutats av statsmakterna (prop. 1977/78:181,

SkU 55, rskr 362). Deklarationsgranskningen övertas av tjänstemän vid länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Taxeringsnämndernas

beslutsunderlag förbättras. Bl.a. införs vid sidan av taxeringsrevision en

enklare kontrollform, s.k. taxeringsbesök. Taxeringsnämndens ordförande och granskningstjänsteman får efter överenskommelse med den skattskyldige besöka denne för utredning av vissa frågor som har aktualiserats av deklarationsgranskningen. Granskningstjänstemännen får också möjlighet att i samband med deklarationsgranskningen utföra revision av deklarations-

underlaget. Målsättningen är att ca 40.000 revisioner och taxeringsbesök skall göras varje år. Så långt möjligt avses revisionerna bli integrerade, dvs. omfatta

flera skatte- och avgiftsslag. Granskningsarbetet inriktas på att upptäcka fall av väsentliga skatteundandraganden och undvika ändringar av mindre fel.

185 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:6

Deklarationsgranskningen underlättas genom et omfattande ADB-stöd. Taxeringsnämndernas arbetsperiod som f.n. slutar den 30 juni förlängs t.o.m. den 30 november taxeringsåret. Den förlängda arbetsperioden skall ge ökade möjligheter till anstånd för de skattskyldiga med att lämna deklaration. Besvärstiderna förlängs också. .

RS-reformen innebär en påtaglig modernisering av beskattningskontrol-

len. Deklarationsgranskningen blir effektivare och rättssäkerheten för de

skattskyldiga ökas genom att skattemyndigheternas beslutsunderlag förbättras och den skattskyldige får en starkare ställning under taxeringsnämndsarbetet.

En förbättring av kontrollen inom särskilda delar av skattesystemet

övervägs f.n. inom mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) och punktskatteutredningen (Fi 1970:57).

De reformer inom beskattningsförfarandet som jag har nämnt i det föregående aktualiserar en rad frågor om omfattningen av de skattskyldigas uppgiftsskyldighet och om skattekontrollens utformning. En del av dessa rör avvägningen mellan vad som kan vara önskvärt för att öka rättvisan i

beskattningen och de krav som finns på skydd för andra viktiga intressen,

t.ex. den personliga integriteten.

Som jag har framhållit tidigare är det en förutsättning för ett riktigt beskattningsresultat att myndigheterna får tillgång till den information som behövs om relevanta förhållanden. De skattskvidiga har därför en omfat-

tande upplysningsplikt till ledning för egen och andras beskattning. Upplysningsplikten är utförligast reglerad i fråga om inkomst- och förmögenhets-

taxeringen genom TL (22-46 och 56 §§) dit hänvisning sker beträffande vissa andra skatteslag. Likartade bestämmelser finns också i avgiftsförfattningarna

inom socialförsäkringsområdet.

Uppgiftsskyldigheten är i vissa fall betungande för de skattskvlidiga. Vidare

gäller att den information som skall lämnas delvis avser förhållanden inom

området för den personliga integriteten. En sammanvägning har därför fått

ske av den enskildes krav på skydd för sin integritet och det allmänna intresset av att beslutsunderlaget vid beskattningen blir sådant att ett riktigt

resultat kan uppnås. Generellt uttryckt kan sägas att detta skett så att

informationsskyldigheten å ena sidan gjorts vidsträckt och omfattar alla omständigheter som har betydelse för beskattningen, medan å andra sidan sträng sekretess råder beträffande de uppgifter som lämnats. Den personkrets som får ta del av uppgifter som lämnats i deklarationer och kontrollmaterial är mycket begränsad. Uppgiftsplikt gentemot beskattningsmyndigheterna föreligger alltså i princip även beträffande omständigheter som eljest omfattas av tystnadsplikt, t.ex. hos advokater och revisorer. Den skatt- eller uppgiftsskyldige kan dock få viss information undantagen från kontroll om synnerliga skäl föreligger.

Från många håll har framförts önskemål att reducera uppgiftsskyldigheten

inom beskattningsområdet. En förenkling på detta område är angelägen både för de uppgiftslämnande och för de myndigheter som har att behandla

uppgifterna. |

Ett viktigt led i det nya granskningsförfarande som införs genom RSorganisationen är den integrerade kontrollen. Den innebär att myndigheterna vid en och samma revision granskar flera olika skatte- och avgiftsslag, t.ex. inkomstskatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter och dessutom stämmer av lämnade kontrolluppgifter. Befogenheterna vid de olika slagen av kontroll

upptas f.n. mestadels i de författningar som reglerar förfarandet i fråga om de olika skatterna och avgifterna, dvs. i TEL, uppbördslagen (1953:272), lagen

Del II B:6 Skr 1978/79:103 186

(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. och lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatning. I några fall finns kontrollreglerna i de författningar som innefattar de materiella skattebestämmelserna, t.ex. lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Kontrollbestämmelserna i de olika lagarna har byggts upp successivt med hänsyn till de speciella förhållanden som föreligger för de skilda beskattningsformerna i fråga. Någon systematisk samordning av bestämmelserna har inte skett. Det förekommer därför betydande skillnader beträffande både befogenheter och förfarande vid kontrollen. Detta försvårar möjligheterna att genomföra integrerad granskning. För att en sådan granskning i fortsättningen skall kunna ske i önskvärd utsträckning måste reglerna så långt möjhgt göras enhetliga.

En provisorisk reglering med detta syfte har skett genom den lagstiftning OM ny taxeringsorganisation som jag har nämnt tidigare (prop. 1977/78:181). En mera genomgripande översyn behöver emellertid ske snarast.

Som jag tidigare nämnt kan skattemyndigheterna vid fall av uppgifts-

vägran från den skattskyldiges sida under vissa förutsättningar tillgripa

tvångsmedel för att säkra behövliga handlingar eller liknande, Dessa möjligheter regleras i bevissäkringslagen. Från vissa håll har anmärkningar riktats mot bl.a. reglerna om förutsättningarna och formerna för beslag och

eftersökning enligt denna lag. Därvid har gjorts gällande att det råder brist på

samordning mellan bevissäkringslagens säkringsåtgärder och rättegångsbal-

kens straffprocessuella tvängsåtgärder. Bevissäkring får sålunda verkställas

hos t.ex. advokat i fråga om skattskyldigs handlingar som denne överlämnat

dit medan motsvarande åtgärder normalt inte får tillgripas beträffande

material som en för brott misstänkt person lämnat till sin försvarare eller sitt

rättegångsombud.

De frågor jag berört i det föregående bör föranleda en översyn av reglerna

om uppgiftsskyldighet och kontroll inom beskatltningsområdet. Syftet bör

vara all modernisera och tekniskt samordna kontrollreglerna. En viktig uppgift härvid är att tillgodose de enskildas integritet och rättssäkerhet. Samtidigt måste det allmännas behov av information för att kunna åstadkomma en rättvis och likformig beskattning beaktas. I fråga om uppgiftsskyldigheten är också förenklingsaspekten viktig. Översvnen bör utföras av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Lämpligen bör uppdraget anförtros utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen. Denna utredning bör i sitt arbete såvitt gäller integritets- och rättssäkerhetsaspekterna ha nära kontakt med den kommitté som enligt bemyndigande denna dag kommer att tillkallas av chefen för justitiedepartementet för att se över tvångsmedelsregleringen vid förundersökningen i brottmål m.m.

För översynen bör följande riktlinjer gälla.

Vad först gäller uppgiftsskyldigheten i allmänhet inom beskattningen delar jag uppfattningen att en minskning av uppgiftslämnandet är önskvärd i och för sig. Uppgiftsskyldigheten är emellertid en konsekvens av de materiella skattereglerna. I sin nuvarande utformning kräver dessa regler för sin tillämpning att myndigheterna har tillgång till i stort sett den information som f.n. omfattas av uppgiftsskyldigheten. Någon mer påtaglig ändring i dessa avseenden innebär inte heller de förslag som framlagts av 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) och företagsskatteberedningen (Fi 1970:77). Utgångspunkten måste därför vara att inga väsentliga inskränkningar f.n.

kan göras i den information som behövs för beskattningsförfarandet.

Däremot kan det tänkas att denna information till någon del kan inhämtas på annat sätt än som nu sker.

187 Kommittéer: Budgetdöpartementet Del II B:6

Utredningen bör därför pröva om det är möjligt att slopa vissa uppgifter

utan att beslutsunderlaget för skattemyndigheterna riskerar att försämras. Såvitt gäller företagen pågår dock redan en översyn i detta syfte inom delegationen (B 1977:08) för företagens uppgiftslämnande (Defu), som bl.a. skall verka för en begränsning av det uppgiftslämnande som i olika sammanhang krävs av företagen. Utredningen bör med hänsyn till detta inskränka sin prövning till att gälla enbart fysiska personer. På denna punkt bör utredningen ha kontakt med Defu eftersom de två områdena har nära samband. Jag vill här också peka på de åtgärder i förenklingssyfte som redan

vidtagits, t.ex. förtryckning av självdeklarationer. En ökad användning av förtryckta uppgifter i taxeringsarbetet undersöks inom ramen för RSprojektets fortsatta verksamhet. Utredningen bör därför inte närmare beröra denna möjlighet.

Jag kommer härmed över på kontrollfrågorna.

Jag vill som en allmän utgångspunkt framhålla att beslut om beskattning

av olika slag principiellt är att se som ewt led i en fördelning av den samlade kostnaden för statens och kommunernas verksamhet. Genom beskattningen

fastläggs efter noggrant bestämda regler hur mycket var och en med hänsyn

till sin förmåga skall bidra med till de gemensamma kostnaderna. Det är alltså

inte fråga om att bestämma någon form av ekonomiska sanktioner av

straffliknande karaktär. Det innebär också att man inte utan vidare kan dra någon direkt parallell mellan kontroll och processföring inom skatte- och avgiftsområdet samt förfarandet för uppspårande och beivrande av brott i allmänhet.

Beskattningskontrollen har i första hand till uppgift att löpande granska

och komplettera de uppgifter som de skatt- och avgiftsskyldiga har att lämna

till myndigheterna. Allt primärmaterial — deklarationer och liknande —

kontrolleras alltid men dessutom avses varje skau- eller avgiftsskyldigs deklarationsunderlag bli föremål för fördjupad kontroll med vissa mellan-

rum. Att en skattskyldigs uppgifter kontrolleras innebär alltså inte i och för

sig att någon misstanke om skatteundandragande finns mot just denne, även om brist på resurser många gånger i praktiken lett till att en mera rutinbetonad

räkenskapskontroll fått underlåtas. Häri ligger en väsentlig skillnad jämfört

med t.ex. den brottsuppspårande verksamhet som polisen bedriver. Man kan därför inte beträffande skattekontrollen anlägga samma betraktelsesätt som t.ex. i fråga om tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål.

För att möjliggöra integrerade revisioner i åsyftad omfattning krävs, som jag har nämnt tidigare, att kontrollreglerna görs så enhetliga som möjligt. Att den nuvarande skillnaden mellan olika skatte- och avgiftsslag i fråga om kontrollregler medför svårigheter både för enskilda och för myndigheter ligger i öppen dag. Den provisoriska reglering som har skett på grundval av förslaget i prop 1977/78:181 bör därför snarast följas av en mera fullständig översyn. Denna bör i första hand avse teknisk genomgång av gällande kontrollföreskrifter med syfte att åstadkomma en enhetlig och överskådlig lagstiftning med klara regler om granskningsmyndigheternas befogenheter samt de enskilda medborgarnas skyldigheter och rättigheter i dessa samman-

hang. Därvid bör bestämmelserna i TL vara vägledande. Dessa bestiimmelser

har tillämpats under lång tid och har visat sig i stort sett ändamålsenliga. Utredningen bör sträva efter att sammanställa reglerna inom de olika skatteslagen till en enhetlig kontrollag. Därvid måste dock de olika skatternas och avgifternas särart beaktas. I fråga om mervärdeskatten och punktskatterna bör utredningen utgå ifrån den innebörd av kontrollreglerna som förordas av mervärdeskatteutredningen resp. punktskatteutredningen.

Del II B:6 Skr 1978/79:103 188

Bestämmelserna som reglerar taxeringsnämndens verksamhet beträffande annat än taxeringsrevision är knappast lämpade att infoga i en enhetlig kontrollagstuftning och bör därför lämnas utanför översynen. Med hänsyn till tulikontrollens speciella natur bör även den lämnas utanför.

Utredningen bör även beakta intresset av att den enskilde ges möjligheter att ta del av och bemöta resultatet av myndigheternas granskningsarbete i ett så tidigt skede som möjligt. Kommunikationsprincipen som kommer till uttryck i förvaltningslagen (1971:290) och förvaltningsprocesslagen

(1971:291) är härvidlag viktig. Det kan därför finnas skäl för utredningen att

undersöka om reglerna för kontakter mellan granskningsmyndighet och enskild är tillfyllest från de nu givna synpunkterna.

Översynen bör även omfatta de nuvarande vitesbestämmelserna och bevissäkringslagen I allt väsentligt har den år 1975 antagna bevissäkringslagen fungerat väl i de ca 40-tal fall där den hittills har tillämpats. Den har också såvitt nu kan bedömas haft goda preventiva effekter. Det kan emellertid vara lämpligt att nu göra en utvärdering av de hittills vunna erfarenheterna samt att söka inarbeta bestämmelserna i en gemensam

kontrollagstiftning.

Vad gäller bevissäkringslagen bör översynen också ta sikte på att undersöka möjligheterna till en lagreglering av frågan om hur beskattningsmyndigheterna skall fortsätta sin granskningsverksamhet om denna inte är helt slutförd när anmälan om skattebrott sker till åklagaren. I denna situation kan enligt nuvarande regler två utredningar bedrivas parallellt, nämligen dels den fortsatta utredningen i skatteärendet, dels utredningen om det ifrågasatta skattebrottet. De till buds stående tvångsmedlen är därvid olika och reglerade på skilda sätt. För skattemyndigheterna kvarstår i sista hand rätten till bevissäkring, eftersom den skattskvldiges uppgiftsplikt inte påverkas av misstanken om skattebrott. Reglerna om bevissäkring är alltså i vissa hänseenden längre gående än de tvångsmedel som finns i brottmålsprocessen. I Finland och Förbundsrepubliken Tyskland har denna konflikt lösts på så sätt att särskilda granskningsmän med polisiära befogenheter då övertar det skatterättsliga kontroHarbetet samtidigt som de skattskyldiga underrättas om brottsmisstanken. Jag är tveksam om en lösning bör sökas i den riktningen. Utredningen bör undersöka vilken ordning som kan vara lämplig här i landet.

I det föregående har jag ej närmare berört de särskilda problem som hör samman med den personliga integriteten och hänsyvnen till andra intressen vid taxeringsrevision och bevissäkring. Dessa frågor skall utredas av den kommitté med uppdrag att se över tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m.m. som kommer att tillkallas av chefen för justitiedepartementet. Den av mig förordade utredningen har därför ej anledning att ta upp frågor om integritet m.m. i vidare mån än som hör direkt samman med den nu aktuella utredningsuppgiften. Utredningen bör i sitt arbete ha nära kontakt med kommittén rörande tvångsmedel.

Utöver de frågor jag hir berört bör kommittén även se över reglerna om solidariskt betalningsansvar på skatte- och avgiftsområdet. Bestämmelser härom finns redan f.n. för vissa situationer, främst i fråga om ställföreträdare

för juridisk person enligt bl.a. 77 a § uppbördslagen. Kommittén bör undersöka behovet av liknande regler på andra områden och modernisera de bestämmelser som redan gäller.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

189 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:7

dels beslutar att utvidga uppdraget för utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen i enlighet med vad jag nu har antört,

dels bemyndigar chefen för budgetdepartementet att tillkalta ytterligare två ledamöter att ingå i kommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

7. Åtgärder vid beskattningen för att främja forsknings- och utvecklingsinsatser

Dir 1978:83 Beslut vid regeringssammanträde 1978-09-14

Departementschefen, statsrådet Mundoebo, anför.

Företagens forsknings- och utvecklingskostnader beaktas f.n. på två olika

sätt vid inkomstbeskattningen. Dels medges sedvanligt omkostnadsavdrag

vid statlig och kommunal taxering, dels kan företagen därutöver få eu extra avdrag vid den statliga taxeringen.

Vad först beträffar omkostnadsavdraget utformades år 1970 nya regler som medförde att kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete blev avdrags-

gilla i vidare omfattning än som hade gällt dessförinnan (prop. 1970:135, BeU 1970:59, rskr 1970:363, SFS 1970:651). Den grundläggande principen i 1970

års lagstiftning är att avdrag får göras för sådana forsknings- och utvecklingskostnader som har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges rörelse. Avdrag medges även för kostnad som lagts ned för att erhålla information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. För att undvika tvister om avdragsrätten för vissa bidrag till forskningsoch utvecklingsverksamhet fick regeringen även möjlighet att förordna om avdragsrätt vid utbetalning till vissa forskningsinstitut o.d. utan att prövning av sambandet mellan forskningen och den skattskyldiges verksamhet behövde ske i det enskilda fallet. Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat förordningen (1975:127) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till viss forskning eller visst utvecklingsarbete (senaste lydelse 1976:1115). Förordningen, som är tidsbegränsad och gäller t.o.m. 1981 års taxering, innebär att bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete som lämnas till bl.a. svenska universitet och högskolor samt ett antal angivna forskningsinstitutioner skall anses som

avdragsgill driftkostnad i skattskyldigs rörelse, jordbruk eller skogsbruk. År 1973 infördes det extra avdraget i form av ett särskilt forskningsavdrag

vid taxering till statlig inkomsiskatt (prop. 1973:126, SKkU 1973:43, rskr 1973:255, SFS 1973:421). Lagstiftningens syfte var att genom en generell skattestimulans mer långsiktigt stödja den svenska industrins förmåga till utveckling och förnyelse. Reglerna har i huvudsak följande innebörd. Särskilt forskningsavdrag kan utgå till skattskyldig som driver industriell tillverkning och som under åren 1973-1980 har kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete. Avdraget baseras på kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete som har eller kan antas få betydelse för rörelsen genom att Ieda till nya eller väsentligt förbättrade produkter,

Del II B:7 Skr 1978/79:103 190

produktionsprocesser eller produktionssystem. Det särskilda forskningsavdraget medges i form av et basavdrag och ett ökningsavdrag. Basavdraget

utgör 10 ”, av ett på visst sätt fastställt underlag. Ökningsavdraget utgår med

20 ", av den ökning av underlaget för basavdrag som sker mellan två kalenderår. I underlaget för basavdrag inräknas bl.a. fem tredjedelar av lönekostnaden för anställda som till övervägande del har utfört forskningsoch utvecklingsarbete samt kostnader för förvärv av forsknings- och

utvecklingsresultat. Bidrag och kostnader som överstiger 250.000 kr. och som

avser forsknings- och utvecklingsarbete i utlandet får dock inräknas i underlaget endast efter regeringens medgivande.

Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) beröri sitt slutbetänkande Beskatt-

ning av företag (SOU 1977:86) vissa frågor om den skattemässiga behand-

lingen av kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete. Beredningen föreslår för det första att de belopp, som företagen avsatt till investeringsfond, efter regeringens medgivande skall få tas i anspråk för forsknings- och utvecklingsarbete. Beträffande den forskning som medlen skall få utnyttjas

för föreslås samma begränsning som redan gäller i fråga om det särskilda forskningsavdraget. Beredningen föreslår vidare en utvidgning av möjligheterna att få avdrag för kostnader för forskningsoch utvecklingsarbete som har

nedlagts ien verksamhet innan den i skaterättsligt hänseende är att anse som rörelse. Beredningens förslag har nyligen remissbehandlats och bearbetas nu inom budgetdepartementet.

Även utanför skattelagstiftningens ram har statsmakterna under senare år vidtagit åtgärder för att stimulera företagens investeringar i forsknings- och utvecklingsarbete. Således har regeringen så sent som våren 1978 i prop. 1977/78:111 om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utveck-

lingsarbete lagt fram en rad förslag med denna inriktning. Förslagen rörde huvudsakligen verksamhetsområdet för styrelsen för teknisk utveckling (STU). I propositionen framhölls aut frågan om stimulans av tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete bör ses mot bakgrund av den betydelse som sådant arbete har för svensk ekonomi. Det betonades att en ständigt

fortgående teknisk utveckling är en nödvändig förutsättning för att svensk

ekonomi skall kunna behålla sin internationella konkurrenskraft. Propositionen innehöll förslag om vissa riktlinjer för STU:s stöd till teknisk forskning och utveckling, vissa förändringar i STU:s organisation samt en kraftig ökning av STU:s resurser. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen

(NU 1977/78:75 rskr 1977/78:36h. I prop. 1977/78:111 berördes även det särskilda forskningsavdraget. Det

påpekades att det fanns skäl att göra en översyn av avdraget. Inte minst mot bakgrund av de nuvarande reglernas tidsbegränsade karaktär är det angeläget

att en sådan översyn nu kommer till stånd. Det är lämpligt att för denna

uppgift tillkalla en särskild utredare.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att det är angeläget att även i fortsättningen stimulera företagens forsknings- och utvecklingsarbete. Utredningsarbetet bör belysa hur detta kan ske genom generella åtgärder på skatteområdet. Dessa åtgärder bör vara inriktade så att de stimulerar

företagen att öka sina insatser för forskning och utveckling eller att

vidmakthålla dem på en högre nivå än annars skulle vara möjligt. Med

hänsyn till den framträdande roll som mindre och medelstora företag spelar i

svenskt näringsliv bör en annan viktig utgångspunkt vara att åstadkomma regler som tillgodoser dessa företags behov i större utsträckning än vad det särskilda forskningsavdraget synes göra. F.n. gäller att kostnad för anställd

som har utfört forsk ningseller utvecklingsarbete får inräknas i underlaget för

191 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:7

det särskilda avdraget endast under förutsättning att den anställde till övervägande del har varit sysselsatt i sådant arbete. Eu mindre företag har kanske inte alltid möjligheter att på detta sätt avdela viss bestämd personal för forsknings- och utvecklingsarbete men kan ändå göra insatser som väl skulle motivera att företaget kommer i samma skattemässiga läge som ett större.

Utredaren bör undersöka effekterna av de nu gällande bestämmelserna och söka bedöma i vad mån de är ägnade att tillgodose önskemålet att långsiktigt stödja den svenska industrins förmåga till utveckling och förnyelse. Nuvarande regler innebär att ett extra avdrag medges vid den statliga inkomsttaxeringen. Utredaren bör även. inom skattesystemets ram, överväga andra tänkbara konstruktioner för framtiden. Om någon form av extra avdrag anses böra utgå även i fortsättningen bör det övervägas om detta avdrag skall kompletteras med ett bidrag för företag som saknar möjligheter att utnyttja avdraget. Ett färskt exempel på en lagstiftning där ett extra avdrag på detta sätt har kompletterats med ett bidrag är de nya reglerna om exportkredisiöd

(prop. 1977/78:155 bil. 2. NU -1977/78:73. rskr 1977/78:379, SFS 1978:401).

Utredaren bör, oavsett vilken form som föreslås för de framtida åtgärderna. överväga om nuvarande inriktning i olika avseenden är ändamålsenlig. En fråga är om begränsningen till skattskyldiga som driver industriell tillverkning är den lämpligaste eller om även annan verksamhet, t.ex. inom transport eller distribution, bör kunna komma i fråga. En annan fråga är om åtgärderna även i framtiden bör begränsas till tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete eller om även kostnader för t.ex. administrativt utvecklingsarbete, marknadsutvecklingsinsatser eller annan s.k. immateriell kapitalbildning skall beaktas. En tredje viktig fråga är om lönekostnaden för dem som arbetar med forskningsoch utvecklingsarbete utgör det i sammanhanget lämpligaste måttet på forsknings- eller utvecklingsinsatsens storlek. Ytterligare en fråga som bör övervägas är om statsbidrag för forskningsoch utvecklingskostnader, vilka f.n. avräknas från underlaget för avdraget, skall behandlas på motsvarande sätt i ett nytt

system.

En särskild fråga som bör uppmärksammas är i vad mån specialregler är påkallade beträffande betalningar för forsknings- och utvecklingsarbete till utlandet. Det är under alla omständigheter angeläget att reglerna utformas så att missbruk förhindras t.ex. just i samband med utlandsbetalningar. Kontrollproblemen bör därför ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som har anknytning till de problem som jag här tidigare har berört. Vid utformningen av förslagen bör beaktas de mera generella ändringar i företagsbeskattningen som kan komma att ske som ett resultat av företagsskatteberedningens förslag. Utredaren bör vidare redovisa de statsfinansiella konsekvenserna av de förslag som kan komma att läggas fram.

Mot bakgrund av att nuvarande regler endast gäller t.o.m. 1981 års taxering är det angeläget att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemvyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till

åtgärder vid beskattningen för att främja forsknings- och utvecklingsinsatser.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Del II B:8 Skr 1978/79:103 192

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

8. Utredning om real beskattning av räntor och kapitalvinster, m.m.

Dir 1978:95

Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-02

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Genom riksdagens beslut hösten 1977 har den statliga inkomstskatteskalan inflationsskyddats. Därigenom har en av de mest iögonenfallande inflationseffekterna i skattesystemet, nämligen den automatiska skatteskärpningen, motverkats. Diskussionen om de svårigheter inflationen vållar i skattesystemet kan emellertid inte upphöra härmed. Även själva inkomstberäkningen påverkas nämligen på ett sätt som medför snedvridningar och som kan leda till stora omfördelningar av skattebördan mellan olika

kategorier skattskyldiga. Det har därför hävdats att inkomstbegreppet borde

ändras så att den reala, dvs. av inflationen opåverkade, inkomsten läggs till

grund för beskattningen. Det finns dock kritiker som menar att vissa av dagens problem inte går att lösa inom inkomstbeskattningens ram utan först

genom införande av ett heh nytt skattesystem.

Jag delar uppfattningen att det föreligger betydande problem i det nuvarande inkomstskattesystemet. Problemen har i viktiga hänseenden accentuerats under den senaste tioårsperioden. Det finns därför enligt min mening anledning att undersöka om inte en genomgripande omläggning av beskattningen kan ge så stora fördelar att reformen — trots de svårigheter som

den med nödvändighet för med sig — ter sig önskvärd. Förslag om sådana

reformer har också förekommit i den politiska debatten. För att en diskussion om grundläggande ändringar i skattesystemet skall kunna föras vidare krävs emellertid att förslagen utvecklas till en sådan grad av konkretion alt deras troliga verkningar i olika avseenden kan bedömas och för- och nackdelarna värderas.

Et tänkbart alternativ till dagens inkomstiskattesystem har nyligen fått en

sådan konkret belysning inom ramen för 1972 års skatteutrednings arbete. Jag syftar här på vad som kallas den progressiva utgiftsskatten. I detta alternativ är det principiellt den skattskyldiges konsumtionsutgifter under året i stället för hans inkomster som utgör skattebasen. Ett nettosparande

kommer därigenom att ske med obeskattade medel, medan i gengäld varje upplösning av tidigare sparande leder till beskattning. En teknisk modell för

hur en progressiv utgiftsskatt skulle kunna ersätta den nuvarande progressiva

delen av inkomstskatten har utarbetats i rapporten (SOU 1976:62) Progressiv

utgiftsskatt — ett alternativ. Skatteutredningen har låtit remissbehandlia

rapporten och redovisar i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet en sammanfattning av remissinstansernas synpunkter. Här är

193 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:8

alltså en god grund lagd för en fortsatt diskussion om föroch nackdelarna. Skatteutredningen framhåller dock att ytterligare utredningsarbete behövs på vissa punkter för att utröna om utgiftsskatten kan vara ett framkomligt alternativ till vårt nuvarande inkomstskattesystem.

Skatteutredningen påpekar i sin diskussion av utgiftsbeskattningen att en av dess fördelar synes vara att hänsyn automatiskt tas till inflationens inverkan på skatteunderlaget. Utgifter för investeringar är således avdragsgilla när utgiften betalas medan inkomsten av försäljningen beskattas i det penningvärde som gäller när den skattskyldige konsumerar inkomsten. Genom att såväl räntor som amorteringar blir avdragsgilla resp. skattepliktiga

medför inflationen inte heller någon snedvridning på denna punkt.

Vid sin genomgång av det nuvarande inkomstskattesystemet visar

skatteutredningen hur den faktiska inflationstakten på ett avgörande sätt

påverkar det reala beskattningsresultatet för olika sparformer och hur en och samma ekonomiska avkastning blir helt olika beskattad beroende på vilken

placering det är fråga om. Säväl den samhällsekonomiska effektiviteten som

den fördelningsmässiga rättvisan blir lidande, framhåller utredningen, när

det inte går att med rimlig säkerhet förutse utfallet av olika avtal och när

skilda former av sparande och kapitalplacering blir helt olika behandlade.

Utredningen tar också upp frågan om vilka reformer som kan vara möjliga utan att överge inkomstbeskattningen som princip. Utredningen pekar på olika lösningar, t.ex. att införa en konsekvent real beskattning av räntor eller att vid realisationsvinstberäkningen ta hänsyn till hur tillgångar finansierats. Vidare nämns möjligheten att införa s.k. indexlån på kreditmarknaden. Att klarlägga konsekvenserna av åtgärder av detta slag har emellertid, anför utredningen, varit en så omfattande arbetsuppgift att utredningen inte haft

möjlighet att genomföra den. Utredningen rekommenderar därför att de

problem som sammanhänger med inflationens inverkan på inkomstskattesystemet blir föremål för en särskild utredning. I det sammanhanget bör enligt utredningen också effekterna på kreditmarknaden och bostadsfinansieringen beaktas.

Även kapitalmarknadsutredningen har haft anledning att ta upp frågan om nuvarande skattereglers snedvridande effekt vid fortgående penningvärde-

försämring. En utförlig genomgång med olika exempel redovisas i bilaga 2 till utredningens betänkande (SOU 1978:11-13) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi 1-3.

För egen del vill jag anföra följande. De svenska skattereglerna bygger

traditionellt på ett nominalistiskt betraktelsesätt, dvs. de är med få undantag

utformade utan hänsyn till förekomsten av penningvärdeförändringar. I många sammanhang spelar detta ingen roll. Reglerna ger i princip samma skatteuttag i perioder av fast penningvärde som i inflationstider. Så är t.ex. fallet med indirekta skatter och avgifter som är värdebaserade och proportionella mot underlaget (mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter osv.) För de

direkta skatterna ger inflationseffekterna däremot upphov till större svårig-

heter. Detta sammanhänger bl.a. med att de direkta skatterna ofta är progressiva, dvs. det procentuella skatteuttaget beror på inkomstens eller

förmögenhetens storlek. Om skatteskalan då är fastlagd i nominella termer

innebär det att en inkomst eller förmögenhet som motsvarar en oförändrad köpkraft kommer att beskattas successivt allt hårdare ju mer penningvärdet sjunker. Mest uppenbart är detta i fråga om den statliga inkomstskatten, där

progressiviteten är så stark att inflationseffekten blir starkt kännbar redan

från ett år till nästa. Skattetrycket påverkas även av att skattefria belopp,

13 Riksdagen 1978/79. I samt. Nr 103

Del II B:8 Skr 1978/79:103 194

schablonavdrag o.d. i många fall är uttryckta i fasta krontalsbelopp. vars värde sjunker vid inflation. Inflationens effekter i fråga om skiktgränser, avdragsgränser och fribetopp är trots allt tämligen lätta att bedöma och det är sällan tekniskt svårt att anvisa motåtgärder om sådana anses behövliga. För inkomstbeskattningen skapar inflationen emellertid, som jag inledningsvis antytt. även mer djupgående problem, nämligen i fråga om principerna för bestämningen av vissa slag av intäkter och kostnader. Svårigheterna är här oberoende av om skatten är proportionell eller progressiv eftersom det gäller själva definitionen av skatteunderlaget. Vissa sådana problem är speciella för "beräkningen av inkomst av rörelse och jordbruk. t.ex. avskrivningsregler och lagervärderingsregler. Andra problem är av mer generell natur. Av intresse är här i första hand den skattemässiga behandlingen av räntor och kapitalvinster. När exempelvis den avtalade räntan tull viss del får ses som en kompensation till långivaren för att kapitalet realt sett minskar i värde. medför en nominet beskattning att låntagare gynnas och långivare missgynnas i förhållande till det läge som skulle föreligga i en period med fast penningvärde.

Som framgått av min tidigare Jämnade redogörelse har 1972 års skatteut-

redning föreslagit att de problem som sammanhänger med inflationens

inverkan på det nuvarande inkomstskattesystemet blir föremål för en särskild

utredning. Jag delar denna uppfattning. Enligt min uppfattning är det lämpligt att tillkalla en särskild utredare för att belysa denna problematik. En central fråga som utredaren har att ta ställning till är hur kapitalvinster och kapitalförluster bör behandlas. När penningvärdet inte är fast sammanfaller de nominella värdeförändringarna inte längre med de reala. Prisstegring

på fastigheter, aktier osv. som beror endast på penningvärdets fall utgör inte

någon real inkomst. Å andra sidan sjunker nominella fordringar — banktillgodohavanden. obligationer, vanliga inteckningslån ete. — realt sett I värde och låntagaren gör därigenom en vinst, medan långivaren gör motsvarande förlust. En real inkomstberäkning måste beakta dessa effekter på ct konsekvent sätt. Som skatteutredningen och kapitalmarknadsutredningen visat kan man få stora snedvridningar om inkomstberäkningen på vissa punkter görs realt medan den på andra fortfarande sker nominellt. En huvuduppgift för utredaren bör alltså vara att undersöka om det är möjligt att utforma ett system där inkomstberäkningen ger ett real riktigt resultat oberoende av den faktiska inflationstakten och dess variationer. Långivare bör således inte beskattas för sådana nominella inkomster som endast utgör kompensation för inflationen och i konsekvens med detta bör låntagare inte få avdrag för sådana utgifter som realt motsvarar amorteringar. Beträffande kapitalvinster och kapitalförluster bör skatteplikt resp. avdragsrätt ta sikte på det reala och inte på det nominella resultat som en försäljning har gett upphov till. Vanligen synes man i debatten utgå ifrån att ett sådant system för real inkomstberäkning bör byggas upp kring en real behandling av

ränteinkomster resp. utgifter. Jag vill emellertid erinra om att även andra

metoder kan vara tänkbara i speciella sammanhang. Sålunda har den tanken förts fram att man i fråga om fastighetslån skulle kunna uppnå ett realt riktigt

beskatiningsresultat genom att ändra reglerna för realisationsvinstberäkningen när fastigheten säljs. Indexuppräkning av anskaffningsvärdet skulle

då medges endast för den del av anskaffningsvärdet som motsvaras av

ägarens i fastigheten nedlagda egna kapital. Utredaren bör ha frihet att pröva

såväl denna som andra tänkbara konstruktioner.

Av det anförda följer att utredaren skall söka klarlägga om det nuvarande

195 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:8

på nominalistisk grund baserade inkomstbegreppet kan ersättas av ett inkomstbegrepp som i högre grad beaktar förändringar i penningvärdet. Utredaren skall däremot inte ta upp spörsmål som rör utformningen av skatteskalan eller det samlade skatteuttagets storlek. Jag vill vidare stryka under att utredarens uppgift är av teknisk natur. Det gäller att konstruera en modell för hur en real inkomstbeskattning skulle kunna utformas, att peka på särskilda problem som aktualiseras. etc. Denna modell kan därefter på

samma sätt som den utgiftsskattemodell 1972 års skatteutredning låtit

utarbeta ligga till grund för statsmakternas fortsatta överväganden om önskvärdheten av någon mer grundläggande skattereform. Utredaren bör söka redovisa de erfarenheter av olika slags inflationsjusteringar vid inkomst-

beräkningen som finns från andra länder och den debatt i dessa frågor som

förts i bl.a. Danmark. USA och Storbritannien. Likaså måste frågan om eventuella svårigheter som en isolerad svensk övergång ull nya beskattningsprinciper kan vålla för våra internationella åtaganden enligt konventioner och bilaterala avtal belysas. Jag vill erinra om att många remissinstanser menat att just de internationella komplikationerna är ett av utgiftsskattens största

problem.

En övergång till real beskattning skulle påverka samhällsekonomins

funktionssätt i en rad avseenden. Utredaren bör allmänt söka ge en bild av

dessa återverkningar med särskilt beaktande av vad de kan innebära för den ekonomiska politiken och dess instrument. I sammanhanget kan framhållas alt värdesäkringskommittén i sitt betänkande (SOU 1964:1 och 2) Indexlån, del I och II, behandlat flera frågor som torde bli aktuella i detta utredningsarbete.

Att utveckla ett fungerande system för real skattemässig behandling av kapitalavkastning och kapitalvinster torde ingalunda vara en lätt uppgift. Problemen synes kunna delas in i fyra huvudgrupper:

I. att avgöra vilka slag av avkastning och vilka former av kapitalvinster som skall omfattas av den reala beskattningen.

2. att fastlägga regler för hur den reala avkastningen eller den reala vinsten skall beräknas i olika situationer.

3. att bedöma I vad mån en real beskattning får sådana konsekvenser att

ändringar kommer att krävas även i civilrättslig lagstiftning, t.ex. beträffande inteckning och bokföring.

4. att belysa vilka effekter en real beskattning av kapitalavkastning och kapitalvinster skulle få på avtal om lån, köp m.m. som har träffats innan de nya reglerna har trätt i kraft och vilka övergångsregler som kan tänkas för att minska eventuella svårigheter.

IE nu angivna hänseende bör utredaren beakta följande.

Avgränsningen

Frågan om en real skattebehandling av lån har i stor utsträckning

diskuterats mot bakgrund av bostadssektorns och hushållssparandets förhål-

landen, eftersom inflationseffekterna har varit särskilt framträdande på dessa

områden. En grundläggande fråga som utredningen bör pröva är därför om en

real beskattning bör vara generell celler begränsas till exempelvis vissa typer av kapitalavkastning eller vissa samhätlssektorer.

Vad först gäller bostadssektorn har möjligheterna att upprätthålla neutralitet i fråga om kapitalkostnader mellan olika ägarkategorier och upplåtelseformer länge varit en central fråga. Den nominella behandlingen av

Del H B:8 Skr 1978/79:103 196

ränteutgifter har emellertid starkt försvårat uppfyllandet av önskemålet om neutralitet. När räntenivån har stigit som en återspegling av inflationen har kostnaden för det i en fastighet nedlagda kapitalet sålunda alltmer kommit att överstiga det schablonmässigt beräknade belopp som — sävitt gäller egna hem och flertalet nyproducerade flerfamiljshus — skall tas upp som intäkt vid

beskattningen. De höga räntesatserna och de låga intäktsschablonerna leder

alltså till en skattelättnad för dessa fastighetsägare. Värdet av skattelättnaden beror emellertid helt på ägarens marginalskatt. Ett uppkommet underskott saknar exempelvis betydelse för en fastighetsägare som inte kan kvitta underskottet mot andra inkomster. Stalsmakterna har sökt motverka detta genom att i den statliga bostadslångivningen garantera en lägre räntesats för de ägarkategorier som normalt inte kan utnyttja underskottsavdrag. De stora variationerna på marginalskattesidan gör det dock vtterst svårt att med

ullräcklig flexibilitet utjämna den effektiva kapitalkostnaden mellan olika kategorier av fastighetsägare. Det har i debatten framhållits att en väg runt

dessa svårigheter just skulle vara att medge avdrag endast för real ränta eftersom man då —- oberoende av inflationstakten - kunde räkna med att kapitalkostnadsavdraget skulle bli ungefär lika stort som den schablonmäs-

sigt beräknade intäkten. Som jag tidigare antytt har även möjligheten av

ändringar i realisationsvinstreglerna framförts som ett alternativ i sammanhanget.

Ett annat besvärande problem inom bostadssektorn är att nominella lån i en inflationsperiod ger en mycket ojämn fördelning i tiden av de reala kapitalkostnaderna. Lånen utformas som regel med lika annuiteter vilkas reala värde minskar i takt med penningvärdets fall. Omedelbart efter uppförandet av ett hus blir kostnaden således störst för att sedan successivt minska. Denna sneda fördelning leder till att boendekostnaden i ett

nyproducerat hus ofta ligger på en högre real nivå än som är långsiktigt motiverat. Även här har statsmakterna sökt motverka snedvridningen

genom åtgärder i samband med bostadslångivningen, nämligen genom att ge cn räntesubvention som är störst de första åren och som sedan successivt minskar. Det har emellertid ifrågasatts om detta system av generella subventioner till fastighetsägarna innebär den bästa lösningen och om inte

realt utformade lån till bostäder vore att föredra. Dessa skulle emellertid

förutsätta också en real behandling i beskattningshänseende för att få de avsedda effekterna. Utredaren bör mot denna bakgrund pröva om en real beskattning av lån kan göra det lättare att finna tillfredsställande lösningar på de aktuella problemen inom bostadssektorn.

Den nominella räntan på besparingar i banker, obligationer och liknande placeringar har under senare år ofta endast obetydligt överstigit inflationen eller t.o.m. varit lägre. Redan före skatt har därför den reala avkastningen

varit ringa eller rent av negativ. Hela den nominella räntan är emellertid i princip skattepliktig. Detta medför att den reala avkastningen efter skatt i flertalet fall blivit kraftigt negativ. Kombinationen av hög inflationstakt och

hög marginalskatt drabbar alltså banksparande och placeringar i obligationer mycket hårt. Förhållandet har i viss utsträckning föranlett åtgärder från statsmakternas sida. Den nyligen genomförda lagstiftningen om värdesäkert lönsparande kan exempelvis ses som ett uttryck för ambitionen att förbättra utbytet av långsiktigt sparande inom hushållssektorn.

Det är emellertid uppenbart att de skattelättnader som f.n. ges åt vissa sparformer endast i begränsad utsträckning kan motverka den kombinerade

effekten av inkomstskatt och inflation. Det finns därför skäl att utgå från att

197 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:8

åtgärder som medför en allmän höjning av avkastningen (efter skal) på hushållens banksparande och obligationsinnehav skulle leda till ett ökat

intresse för dessa sparformer. Detta torde i sin tur få till följd att tillgången på kapital för investeringar i bostäder och industrianläggningar m.m. ökar.

Samtidigt talar åtskilligt för att hushållens benägenhet att använda medel för placeringar i diamanter, frimärken och antikviteter skulle minska om dessa inte längre framstår som så skattemässigt gynnade.

En real beskattning av ränteintäkter skulle avsevärt öka hushållens möjligheter att erhålla en positiv avkastning på sitt utlånade kapital. Även en real utformning av tånen skulle emellertid ha betydelse i detta avseende. Mot bakgrund av vad jag nyss har sagt om önskvärdheten —- inte minst från samhällsekonomisk synpunkt — att öka bank- och obligationssparandet anser

jag att utredaren bör belvsa vilka tekniska och ekonomiska konsekvenser en

realt utformad utlåning från hushållen skule få.

I debatten har gjorts gällande att det finns skäl som talar för att undanta företagssektorn från real beskattning. Utredaren bör givetvis pröva denna fråga. Därvid torde det bh aktuellt att särskilt beakta förhållandena för jordbrukare och andra enskilda näringsidkare. För dessa kategorier av skattskyldiga gäller att ullgångar och skulder i näringsverksamheten utgör en integrerad det av den personliga ekonomin. Frågan är om det i dessa fall är praktiskt möjligt att behandla vissa lån enligt en real och andra enligt en nominell metod.

Ftt system som innebär att vissa lån skall beskattas nominellt och andra realt torde förutsätta att det går att fastställa hur olika lån har använts. En särbehandling av exempelvis lån enbart inom bostadssektorn kan göra det nödvändigt att klarlägga t.ex. att ett visst lån visserligen har tagits med en bostadsfastighet som säkerhet men använts för inköp av en båt eller att ett lån visserligen har tagits med aktier som säkerhet men använts för förvärv av en bostadsfastighet.

Vid sin behandling av avgränsningsproblematiken bör utredaren särskilt

beakta att förekomsten av realt beskattade lån inte får öppna möjlighet till

obehöriga skatteförmåner. Den skattskyldige bör t.ex. inte kunna ta upp ett nominellt beskattat lån (med avdragsrätt för hela räntan) och placera de lånade medlen på en realt beskattad bankräkning e.d. (med endast realräntan skattepliktig). Införandet av realt beskattade lån får vidare inte leda till obefogad skattelindring genom utlåning mellan närstående personer eller genom lån till eller från utlandet. Dessa problem av kontrollteknisk natur bör belysas om utredaren finner att nominellt beskattade lån kan godtas vid sidan av realt beskattade lån.

Såvitt gäller kapitalavkastning bör utredaren i första hand redovisa konsekvenserna av en real beskattning av räntor. Utredaren bör emellertid också diskutera i vad mån kreditavgifter. avbetalningstillägg och andra s.k. lånebikostnader bör bli realt beskattade. Vidare kan det finnas skäl för utredaren att överväga om vissa typer av räntor — t.ex. ränta på vinstandelslån eller konvertibla skuldebrev — bör undantas från en real skattemässig

behandling. I fråga om sådana tillgångar kan det, liksom i fråga om aktier, visa

sig lämpligare att lägga realbeskattningen på värdestegringen med konsekvensen att den löpande avkastningen beskattas nominellt.

Vad gäller kapitalvinster och kapitalförluster bör utredarens översyn avse i första hand avyttringar som f.n. beskattas enligt reglerna om realisationsvinst. Om utredaren emellertid kommer fram till att en real beskattning bör avse även lån som är nedlagda i rörelse eller jordbruk torde prövningen få

Del II B:8 Skr 1978/79:103 198

omfatta även den skattemässiga behandlingen av lager. maskiner och liknande tillgångar. Utgångspunkten för utredarens överväganden på detta område bör vara att den reala - och alltså inte den nominella —- förändringen av cgendomens värde skall ligga till grund för den skattemässiga bedömningen.

Indexomräkningen

En mycket viktig uppgift för utredaren blir att överväga hur nominella inkomster och vinster skall kunna räknas om till reala inkomster och vinster. Principen här synes böra vara att den del av t.ex. en ränta som kan ses som en kompensation för inflationen — indextillägget — skall vara skattefritt för långivaren och inte avdragsgillt för låntagaren. Uppenbarligen talar här starka skäl för att omräkningen med hänsyn till förändringar i prisnivån skall göras enligt en enda officiell indexserie. Utredaren bör dock pröva om de

skattskvidiga i något fall skall ha rätt att fordra att prisförändringarna på

exempelvis viss råvara skall läggas till grund för den skattemässiga bedömningen.

Reglerna om hur en nominell ränta eller vinst skall delas upp på ett indextillägg och en real del bör givetvis vara så enkla att tillämpa som möjligt. Utredaren bör undersöka i vad mån utnyttjande av schablonmetoder kan

underlätta den praktiska hanteringen. En schablonisering får dock inte drivas

så långt att den ger upphov till resultat som i alltför hög grad gynnar eller missgynnar vissa kategorier skattskyldiga.

Samordning med civilrättslig lagstiftning

Som jag tidigare antytt bör man räkna med att en real beskattning

åtminstone för flertalet lån kommer till stånd genom att endast realräntan

görs skattepliktig resp. avdragsgill, medan indextillägget är skattefritt för långivaren och inte avdragsgillt för låntagaren. Om indextillägget skall betalas

fortlöpande under lånetiden, något som gäller för nominella lån men som kan

förekomma även vid realt utformade lån, kan detta avdragsförbud i tider med hög inflation väntas förorsaka svåra likviditetsproblem för låntagaren. Det finns därför anledning att utgå från att en real beskattning får till konsekvens att lån i långt större utsträckning än i dag utformas så att indextillägget skall helt eller delvis läggas till kapitalet. Lånevillkoren torde med andra ord komma att innebära att indextillägget inte alls eller endast delvis påverkar den reala amorteringstakten.

Det kan inträffa att indextillägget kommer att överstiga den årliga amorteringen. Följden blir att lånebeloppet nominellt sett är högre vid årets utgång än vid dess ingång. Denna egenskap hos realt utformade lån kan ge upphov till åtskilliga problem. En fråga som utredaren bör belysa är om en ökad förekomst av reallån nödvändiggör en omläggning av reglerna om bl.a.

fastighets- och företagsinteckningar. Utredaren bör således överväga om behov föreligger att införa någon form av indexreglering inom intecknings-

väsendet eller om konflikten mellan realt utformade lån och inteckningar på nominella belopp kan lösas på annat sätt.

Den omständigheten att det nominella skuldbeloppet på ett reallån kan öka under ett år trots att viss amortering har skett kan vidare vålla svårigheter inom företagens bokföring. Ökning av skuldbeloppen kan exempelvis —

såvida inte motsvarande uppskrivning sker på tillgångssidan - medföra att

199 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:8

företagets egna kapital helt förbrukas. Fn uppskrivning av tillgångar kan emellertid stå i strid mot god redovisningssed. Utredaren bör klarlägga om en mer allmän förekomst av reallån motiverar ändringar i bokföringsreglerna. Erfarenheterna av systemet med s.k. paritetsltån och den särskilda lag om bokföring av sådana lån. som fortfarande gäller, är av intresse i detta sammanhang.

Jag har här pekat på några av de svårigheter som en övergång till reah

utformade lån kan förorsaka på det civilrättsliga området. Problem av olika

slag kan emellertid tänkas uppkomma också vid sidan av intecknings- och bokföringsreglerna. Utredaren bör redovisa även denna problematik och i

mån av behov lägga fram förslag om hur samordningen meltan reala lån och

eivilrättsliga regler bäst löses.

Övergångsproblem

Ett införande av en real beskattning av kapitalavkastning och kapitalvinster kommer att påverka värdet av ingångna kreditavtal och kommer utan tvivel även att få betydelse för värdet av olika slag av egendom. Utredaren bör belysa omfattningen av dessa värdeförändringar av engångsnatur och förestå de åtgärder som kan vara påkallade för att motverka ej önskvärda vinster och

förluster.

Som tidigare har framhållits kan antalet realt utformade lån väntas öka påtagligt vid real beskattning av räntor m.m. Det finns anledning räkna med att dessa lån kommer att utformas så att det belopp som motsvarar inflationen - indextillägget — inte skall i sin helhet utbetalas årligen utan läggas till kapitalet så att låntagaren årligen skall erlägga endast ett med hänsyn till inflationen justerat amorteringsbelopp samt realräntan. En övergång tll real beskattning torde inte vålla några särskilda svårigheter beträffande de lån av denna typ som kan finnas redan vid övergången.

Vid tidpunkten för en övergång till real beskattning torde det emellertid finnas ett mycket stort antal lån som är nominellt utformade och baserade på förutsättningen att hela den avtalade räntan är avdragsgill för låntagaren och

skattepliktig för långivaren. En real skattebehandling av sådana lån skulle

sannolikt i många fall medföra en sådan påfrestning på låntagarens likviditet

att denne försattes i en ohållbar ekonomisk situation. Motsvarande gäller i

fråga om realt utformade lån där indextiillägget skall i sin helher utbetalas årligen eller på en gång vid lånetidens slut. För att undvika sådana effekter skulle lånevillkoren behöva ändras. Eftersom vid oförändrade villkor den reala beskattningen skulle vara enbart till fördel för långivaren, torde det dock inte vara realistiskt att räkna med att sådana ändringar regelmässigt skall kunna åstadkommas på frivillig väg.

Utredaren bör mot bakgrund av det anförda diskutera frågan om tillämp-

ning av den reala beskattningen på äldre lån och vilka åtgärder som därvid kan behövas. En lösning kan vara att ge låntagaren en generell rätt att ändra lånevillkoren i syfte att anpassa dem till de nya skattereglerna. Låntagaren

kan t.ex. få rätt att kräva att lånet blir reah utformat med kapitalisering av

indextillägget eller att den del av den avtalade räntan. som anses svara mot inflationen, skall läggas till kapitalet. Utredaren kan givetvis också överväga möjligheten att under en period låta nuvarande skatteregler vara tillämpliga på vissa äldre lån.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

Del II B:8 Skr 1978/79:103 200

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att belysa konsekvenserna av en real beskattning av räntor och kapitalvinster, m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

201 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:1

Utbildningsdepartementet

1. Utredning om skyddslagstiftning rörande forskning om hybrid- DNA (deoxyribonukleinsyra)

Dir. 1978:20

Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-16

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Under senare år har inom molekvlärbiologin utvecklats tekniker som gör det möjligt att biokemiskt förena gener från helt olika organismer. Härigenom skapas en hybrid-DNA med nya kombinationer av gener, som kan införas i

levande celler och där förökas.

Forskningen med hybrid-DNA kan väntas leda till en ökad insikt om

orsaken till vissa sjukdomar hos människor, djur och växter. Den teknologi

som kan komma att utvecklas som en följd av forskningen kan få mycket stor praktisk betydelse inom medicin, växtförädlirig och områden av tillämpad mikrobiologi. Forskningen med hybrid-DNA kan emellertid också innebära risker för människan och miljön. En sådan potentiell risk är att organismer av nytt slag sprids utanför laboratorierna och ger upphov till sjukdomar eller förorsakar ekologiska rubbningar.

En omfattande debatt, initierad av forskarna själva, har uppstått kring forskningen med hybrid-DNA. Denna debatt har berört såväl de potentiella risker som är förenade med själva forskningsarbetet som de etiska och humanitära konsekvenser som kan följa av forskningens resultat och dess tillämpningar. Debatten har främst förts i USA och Storbritannien. Den har i dessa länder bl.a. lett fram till att skyddsåtgärder har vidtagits mot potentiella risker för laboratorieanställda och allmänhet vid experimentell forskning med

hybrid-DNA. I den amerikanska kongressen har framförts förslag till en

lagstiftning och i Storbritannien kommer den gällande arbetarskyddslagen att förses med tilläimpningsföreskrifter i syfte att kontrollera forskningen. Även i Frankrike, förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna pågår arbete

med att åstadkomma samhällskontroll över forskningen med hybrid-DNA.

Frågan har även varit föremål för omfattande diskussioner i europeiska organisationer såsom Europeiska Gemenskapen (EG) och European Science

Foundation (ESF). ESF har inrättat en särskild kommitté för hvbrid-DNAforskning.

I Sverige finns en av forskningsråden inrättad kommitté för frågor rörande forskning med hybrid-DNA. Kommittén, i vilken ingår både forskare och lek män, har till huvuduppgift att främja svensk forskning om hybrid-DNA

och samtidigt övervaka att forskningsarbetet bedrivs under riskfria förhål-

landen. De riktlinjer för riskbedömning som har utarbetats av nationella och internationella organ inom området skall vara vägledande för kommitténs verksamhet. Forskningsråden har bestämt att inte stödja något forsknings-

Del II U:1 Skr 1978/79:103 202

projekt med hybrid-DNA utan att kommittén har uttalat sig om säkerhetsåtgärderna i varje enskilt fall. Kommittén har även ansett det nödvändigt att den industriella forskningen med hybrid-DNA underställs kommitténs bedömning. Beträffande det sist nämnda området är emellertid kommitténs

kontrollmöjligheter helt beroende av frivillig medverkan av forskarna och

berörda företag.

Som tidigare har nämnts, utreds i flera stora industriländer alltjämt möjligheterna att kontrollera de potentiella riskerna med forskningen med hybrid-DNA. Några motsvarande åtgärder har hittills inte vidtagits i Sverige. Den senaste tidens utveckling har emellertid givit ökad aktualitet åt frågan hur förskningen med hybrid-DNA i Sverige kan och bör kontrolleras.

Fu önskemål. som har framförts av forskningsrådens kommitté för frågor

rörande forskning med hybrid-DNA, är att få undersökt om man med nuvarande lagstiftning kan åstadkomma offentlig kontroll av experiment med hybrid-DNA eller om detta fordrar en komplettering av denna. De regler som bör finnas för att tillgodose rimliga krav på övervakning och kontroll har varit föremål för diskussion bla. i ESF:s kommitté för hvbrid-DNA-

forskning.

Enligt denna kommitté bör en reglering syfta till att forskning med hybrid-

DNA inte skall kunna bedrivas utan att ha blivit föremål för granskning och

godkännande och att experimenten fortlöpande granskas och övervakas.

Jag anser att det är angeläget att också i Sverige utreda säkerhetsfrågorna

kring forskningen rörande hybrid-DNA. Arbetet bör i en första etapp utföras av en särskilt tillkallad utredare. Utgångspunkten för arbetet bör vara att ett tillfredsställande skydd skall finnas mot hygieniska och ckologiska risker som kan uppstå I samband med forskning rörande hybrid-DNA. Utredaren bör mot denna bakgrund pröva om nuvarande lagstiftning om främst miljö- och

hälsoskydd utgör en tillräcklig grund för att åstadkomma en från säkerhets-

synpunkt tillfredsställande kontroll av forskningen med hybrid-DNA eller om särskilda lagbestämmelser krävs. Nödvändiga beståndsdelar i ett regelsystem för en sådan kontroll torde vara bestämmelser om

I skyldighet för den som avser aut forska med hybrid-DNA att göra anmälan om detta till ett kontrollorgan.

2 krav på tillstånd för att få sätta igång forskningsprojekt och att använda laboratorier när forskningen avser försök med hybrid-DNA.

3 skyldighet för den som bedriver forskning med hybrid-DNA att registrera och för kontrollorganet hålla tillgängliga alla de uppgifter om experimenten som kan vara av betydelse för att bedöma säkerhetsfrågor,

4 skyldighet att underrätta kommunens hälsovårdsnämnd celler annat

berört organ om verksamheten.

5 fortlöpande övervakning och kontroll av forskning med hybrid-DNA.

Enligt min mening skall sådana bestämmelser bygga på att alla frågor om tillstånd och kontroll skall bedömas enbart från säkerhetssynpunkt. Någon

prövning av ett forskningsprojekt eller experiment från andra synpunkter

skall för kontrollorganets del inte komma i fråga. Syftet med kontrollen bör således endast vara att forskningen skall bedrivas under förhållanden som är riskfria för allmänheten och de anställda vid laboratorierna.

Utredaren bör lämna förslag om de kompletteringar av gällande lag som kan behövas samt i övrigt ange erforderliga föreskrifter. Utredaren bör lämna förslag om hur och av vilken myndighet den angivna kontrollen skall utövas. I detta sammanhang bör också prövas vilken roll forskningsrådens kommitté för frågor rörande forskning med hybrid-DNA bör ha.

203 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del IH U:2

Utredaren bör om möjligt vid utarbetandet av sina förslag beakta och göra jämförelser med de åtgärder som redan har vidtagits i andra tänder, framför allt i USA och Storbritannien.

Det material som utredaren får fram genom granskning av bl.a. den svenska arbetarskyddsoch mitjöskyddstagstiftningen samt jämförelsen med lagstiftningen i andra finder bör kunna utgöra ett gott underlag för att bedöma behovet av att utreda de humanitära och etiska villkor som bör gälla

forskning rörande hybrid-DNA. Utredaren bör hålla kontakt med kommittén för frågor om forskning med

hybrid-DNA samt berörda myndigheter, forskningsinstituttioner och perso-

nalorganisationer. Vidare bör utredaren i vanlig ordning erhålla expert-

hjälp.

Utredningsuppdraget bör bedrivas skyndsamt. Förslag bör avlämnas i sådan tid att eventuella lagförslag kan föreläggas riksdagen vid 1978/79 års riksmöte.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda om 1 vad mån nuvarande lagstiftning är en tillräcklig grund för att kontrollera forskning med hybrid-DNA,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitteanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

2. Högskolans = forskningssamverkan med = forskningsråd. myndigheter, företag och organisationer, m.m.

Dir 1978:21

Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-16

Departementschefen, statsrådet Wikswröm, anför.

1. Bakgrund till utredningsuppdraget

Under de senaste åren har forskningsfrågor tilldragit sig ett ökat intresse. Ett omfattande utredningsarbete som berört för forskningen centrala frågor har nyligen avslutats i och med att forskningsrådsutredningen (U 1972:02, FRU), STU-kommittén (I 1974:06) och forskarutbildningsutredningen (U 1974:06, FUN) har lagt fram sina slutbetänkanden under hösten 1977. I bl.a. dessa sammanhang har frågor som rör samverkan mellan högskolans forskningsorganisation och finansiärer. beställare och avnämare av forskning

Del II U:2 Skr 1978/79:103 204

och föorskningsresultat aktualiserats. Vidare har uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan högskolans forskningsorganisation och främst statliga organ för forskning och forskningsfinansiering tagits upp till diskussion. Då de nämnda frågorna i väsentliga delar Iegat utanför de angivna utredningarnas arbetsområden bör en särskild kommitté tillkallas för att

utreda dem. Jag vill med anledning härav anföra följande.

I prop. 1975/76:129 om forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (UblU 1975/76:32, rskr 1975/76:368) behandlade min företrädare bla. frågor om projekt som finansieras av forskningsråd. Han framhöll därvid bl.a. att man borde utreda för- och nackdelar med olika principer för fördelningen av kostnaderna mellan

forskningsråden och framför allt universitet och högskolor men också

förskningsinstitut.

I skrivelse den 21 april 1975 redovisade dåvarande universitetskanslersämbetet (UK Ä) resultatet av en inom ämbetet utförd översyn av reglerna för universitetens och högskolornas uppdragsverksamhet.

Regeringen gav våren 1976 UKA i uppdrag att utfärda riktlinjer för

enhetliga beräkningsgrunder för ersättning till läroanstalterna för förvaltning av medel från forskningsråd m.fl. samt för kostnader i samband med

trygghetsfrågor för berörd personal. Universitets- och högskoleämbetet (UHAÄ) har i skrivelse den 24 januari 1977 anmält att ämbetet inte är berett att

slutföra uppdraget innan regeringen tagit ställning till UKA:s förstag av år

1975 och FUN:s förslag.

FRU har i sitt andra betänkande (SOU 1977:52) Förskningspolitik tagit upp

bl.a. avvägningen mellan fasta och rörliga resurser för forskning inom

högskolan samt förordat en utredning av hur kostnaderna skall fördetas mellan högskolan och organ som finansierar forskning inom högskolan. FUN har i sitt slutbetänkande (SOU 1977:63) Fortsatt högskoleutbildning berört vissa frågor rörande högskolans samverkan med forskning och

utvecklingsarbete utanför högskolan. FUN har därvid framhållit att en

tillfredsställande lösning av problemen kring kostnadsfördelningen i

samband med forskningssamarbetet är ett av de viktigaste bidragen ull en ökning av detta samarbete. FUN har vidare framhållit att frågan om ansvarsoch kostnadsfördelning mellan högskolan och forskningsråden bör ses över. Därvid bör eftersträvas en ordning. som innebär att de kostnader ett forskningsråds beslut för med sig i sin helhet skall bäras av forskningsrådet.

I prop. 1977/78:100(bil. 12s. 388) berörde jag frågan om försöksverksamhet

med näringslivskontakt för forskare vid högskolan och framhöll därvid, att

jag avsåg att återkomma till regeringen i denna fråga. I sistnämnda proposition (bil. 12 s. 539) framhöll jag vidare att institutets för

social forskning ställning i förhållande till sektorsorgan och myndigheter som bedriver social inriktad forskning är oklar. Jag angav därvid att det är angeläget att nu se över formerna för samverkan mellan institutet och de andra nämnda organen samt högskolans forskning inom området.

De förslag som har lagts fram av FRU och FUN och som nu remissbe-

handlas, utgör ett viktigt underlag för ett samlat ställningstagande till en rad forskningspolitiska frågor. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag i dessa frågor sedan remissbehandlingen av betänkandena har avslutats. Några frågor som i allt väsentligt har legat utanför FRU:s och FUN:s arbetsområden behöver dock utredas ytterligare. Dessa är till största delen av sådan karaktär att ställningstagandena till dem inte behöver

205 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:2

samordnas med behandlingen av FRU:s och FUN:s förstag. Vissa frågor som rör högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer samt vissa andra näraliggande frågor som jag tar upp i det följande bör därför ses över. Översynen bör, som jag tidigare har anfört, utföras av en kommitté.

2. Uppdragsforskning

Forskningsverksamheten vid högskolan skall syfta till att bygga upp och vidmakthålla vetenskaplig kompetens samt att på inomvetenskaplig grund

söka ny kunskap. Forskningsråden spelar här en viktig roll vid initiering och finansiering av projekt. Därutöver svarar högskolan för en betydande del av den forskning. som initieras och — helt eller delvis - finansieras av statliga och andra organ, företag eller organisationer. Denna kombination av uppgifter medför betydande fördelar för såväl högskolan som samhället i stort.

Den externt initierade och finansierade forskning som efter resp. högskoleenhets eget medgivande förläggs till högskolan bidrar sålunda till en värdefull breddning av högskoleforskningens inriktning och därmed av den

vetenskapliga kompetensen. Dessa båda effekter stimulerar utvecklingen av såväl den grundläggande utbildningen som forskarutbildningen och forsk-

ningen. Därutöver medför den externt initierade och finansierade forsk-

ningen att högskoleforskningens betydelse för samhället ökar samtidigt som

kunskaper om forskning och vetenskapliga arbetsmetoder får ökad spridning. Vidare skapas förutsättningar för att effektivt utnyttja tillgängliga resurser. Detta är särskilt viktigt eftersom tillgången på vetenskapligt tränad personal och tung utrustning är begränsad.

Genom att högskolans forskningsorganisation kan utnyttjas av såväl statliga och andra organ som företag och organisationer förbättras förutsättningarna att sprida forskning och forskningsresultat till allt fler delar av

samhällslivet. Det är därför viktigt att högskolans möjligheter till samverkan i forskningsfrågor med samhället i övrigt utvecklas vidare, att olika hinder

härför undanröjs samt att försök görs att lösa de problem som en ökad samverkan kan medföra. Jag räknar med at det skall bli möjligt att på grundval av de förslag som nu föreligger återkomma till regeringen med förslag om vissa frågor rörande högskolans forskningssamverkan. Andra frågor kräver, som FUN har framhållit, ytterligare överväganden. Hit hör inte minst möjligheterna att stimulera myndigheter och företag att i ökad utsträckning vända sig till högskolan för bistånd med att utveckla nya produkter och metoder samt att effektivera verksamheten.

2.1 Ersättningsfrågor

En väsentlig fråga i detta sammanhang är hur kostnaderna skall fördelas för projekt, som finansieras med medel från organ utanför högskolan. Enligt gällande bestämmelser skall kostnaderna för uppdrag helt täckas av uppdragsgivaren. Högskolestyrelsen har dock möjlighet att medge undantag från denna huvudregel. Vidare är forskningsråden, forskningsrådsnämnden och styrelsen för teknisk utveckling generellt undantagna från bestämmel-

serna. Ett delproblem inom detta område är frågan om beräkning av

ersättning för förvaltning av medel från forskningsråd m.fl.

De anslag till särskilda projekt och de uppdrag som en högskoleenhet får styr ofta en stor del av den forskning som bedrivs vid enheten. Den på detta

Del II U:2 Skr 1978/79:103 206

sätt finansierade forskningen tar nämligen i större eller mindre utsträckning i anspråk högskolans personal och andra resurser för forskning. som därigenom binds vid en forskningsinriktning som bestäms av uppdragsgiva-

ren. Genom anslag till projekt och ersättningar för uppdrag får högskolan

täckning dels för de merkostnader projektet/uppdraget förorsakar. dels i varierande omfattning för kostnaderna vid den del av den fasta organisationen för forskning som tas I anspråk av uppdrag.

Avvägningen mellan omfattningen av högskolans fasta forskningsorganisation och omfattningen av den mera tillfälliga forskningsorganisation som bekostas av de medel som tllförs högskolan för särskilda forskningsprojekt och uppdrag är av stor betydelse för högskolans möjligheter au fullgöra sina

uppgifter. Det är sannolikt inte möjligt att ange någon fast norm för denna

relation. men en fördjupad kunskap om graden av kostnadstäckning vid så väl forskningsanslag som uppdrag under senare år bör kunna utgöra ett viktigt underlag för försatt planering. På grundval av en undersökning med här antydd inriktning bör kommittén belysa konsekvenserna för högskolan av förändringar I omfattningen av forskning. som finansieras av organ utanför högskolan. och av uppdragsverksamheten.

Uppdragsverksamheten vid högskolan kan i dag också omfatta utbildning.

Det är enligt min mening angeläget att denna möjlighet behålls och utvecklas.

Därigenom ges myndigheter, företag och organisationer twillfälie at i samverkan med högskolan tillgodose speciella utbildningsbehov. Det kan t.ex. gälla språkutbildning för företag som önskar utvidga sin marknads-

föring på det internationella fältet. speciell förvaltningsutbildning för

myndigheter som önskar lägga upp fortbildningsprogram för sin personal eller speciell teknisk utbildning för industrier som tar i bruk ny teknik.

Kommittén bör utarbeta förslag till bestämmelser om ersättning för uppdrag, som avser utbildning eller forskning inom högskolan.

Vid behandlingen av frågan om ersättning för uppdrag bör kommittén uppmärksamma de konkurrensförhållanden som kan råda metan högskolan och andra statliga eller statsunderstödda institutioner, som åtar sig forskningsuppdrag. Hit hör bl.a. branschforskningsinstitut, AB Atomenergi, statens provningsanstalt och statens geotekniska institut.

2.2 Frågor om anställningstryggher m.m.

En viktig del av frågan om ansvarsfördelningen mellan högskolan resp. forskningsråden och scktoriella forsknings- och utvecklingsorgan m.fl. gäller personal, som har anställts inom ramen för projekt, vilka finansieras av dessa

externa organ och utförs vid högskolan. År 1964 infördes en ordning. som

innebär att alla forskningsanslag förvaltas av högskolan och att den personal som anställs inom ramen för dessa medel är anställd vid högskolan.

Härigenom tillförsäkras den personal som är knuten till projekten samma

ekonomiska och sociala trygghet som övrig personal inom högskolan. Detta

har kunnat tillgodoses bl.a. genom möjligheterna att bereda personal som

anställts inom ett forskningsprojekt fortsatt sysselsättning i undervisningen

m.m. Denna ordning bör självfallet gälla även i fortsättningen. Ordningen

innebär emellertid, att högskolan i egenskap av arbetsgivare ensam tvingas ta de personalpolitiska och ekonomiska konsekvenserna när projekten avslutas. Genom tillkomsten av trygghetslagstiftningen på arbetsmarknaden och av avtal. som bygger på denna lagsuftning, har den ordning som nu tillämpas

207 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:2

visat sig medföra vissa problem. Kommittén bör söka finna sådana lösningar på de föreliggande problemen, att den berörda personalen tillförsäkras fortsatt social och ekonomisk trygghet samtidigt som det ekonomiska ansvaret för fattade beslut så långt som möjligt skall åvila det organ som fattar beslutet. Kommittén bör därvid bevaka att såväl högskolans som förskningsrådens handlingsfrihet och möjligheter till omprioriteringar tillgodoses.

I detta sammanhang bör kommittén även överväga möjligheterna att stärka anställningstryggheten för projektanställd personal genom en ordning

där beslut om externt finansierade projekt såvitt möjligt tas för längre tid än

ett budgetår i taget.

2.3 Övriga frågor

Den lösning som väljs för kostnadstäck ning och ersättning för uppdrag kan bedömas ha betydelse för möjligheterna att öka högskolans forskningssamverkan med organ utanför högskolan. Också några av de frågor som UKÄ aktualiserade i den nämnda rapporten och några av dem som FUN har tagit upp i sitt betänkande. bl.a. möjligheterna till sekretess. inrättande av forskartjänster avsedda för uppdrag samt en utbyggnad av kontakt- och informationsverksamheten. har betydelse i detta sammanhang. Jag räknar med att det efter remissbehandlingen av FUN:s förslag skall bli möjligt att bl.a. i de nämnda frågorna fatta beslut på grundval av det föreliggande utredningsmaterialet. En viktig uppgift för kommittén är att i övrigt belysa möjligheterna att stimulera forskningssamverkan.

Kommittén bör analysera vilka krav som bör ställas på högskolan och dess övriga verksamhet om dess forskningssamverkan med organ utanför högskolan vidgas. Det gäller bl.a. att belysa i vad mån dessa krav kan

tillgodoses i högskolans planering av utbildning och forskning.

3. Nya former för forskningssamverkan 31 Tjänster som adjungerad professor

Sedan år 1973 bedrivs försöksverksamhet med tidsbegränsade personliga tjänster som adjungerad professor. Innehavare av sådan tjänst skall vara vetenskapligt kvalificerad och verksam utanför universitets- och högskoleväsendet i offentlig eller privat tjänst. Arbetsuppgifterna omfattar undervisning, handledning och examination i den omfattning högskolestyrelsen bestämmer. År 1976 utökades verksamheten väsentligt. Den bedöms ha ett stort värde genom att den bidrar till att bredda den vetenskapliga kompetensen inom högskolan och att stärka kontakterna mellan högskolan och andra organ. Verksamheten bör nu utvärderas. Det bör ankomma på kommittén att företa denna utvärdering och lägga fram de förslag den kan

föranleda.

32.2 Kontaktförskare

I prop. 1977/78:100 (bil. 12 5. 388) tog jag, som nämnts. upp frågan om

försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare. Jag framhöll därvid att en försöksverksamhet bör startas för att finna lämpliga former för en

forskarkontakt med medelstora och små företag och myndigheter. Försöks-

verksamheten skulle innebära att forskare frigörs från sina arbetsuppgifter inom högskolan under ett halvt till ett år för att med bibehållen lön kunna gå

Del II U:2 Skr 1978/79:103 208

ut till små och medelstora företag eller förvaltningar. Syftet skulle vara att där studera produktionsprocesser, tänkbar utvecklingspotential. arbetsorganisa-

tion, företagsekonomiska kalkyler. marknadsföring etc. allt efter den forsk-

ningsinriktning resp. forskare har. Företagen och förvaltningarna skulle inte behöva bekosta forskarnas lön utan endast ge dem möjligheter till aktiva insatser på arbetsplatsen genom att studera verksamheten samt att delta i problemlösning och planering på skilda områden. I budgetpropositionen

förordas att tre milj. kr. anvisas för ändamålet för budgetåret 1978/79. Det är angeläget au den föreslagna försöksverksamheten inleds så snart

som möjligt. De problem rörande uppdragsforskningen som har berörts i det föregående och som har relevans för denna verksamhet bör beaktas i utredningsarbetet. Man bör dock räkna med att det krävs eu relativt omfattande förberedelscarbete av praktisk natur innan försöket kan inledas. Detta förberedelsearbete bör i avvaktan på riksdagens beslut utgå från de riktlinjer som angivits i prop. 1977/78:100. Med hänsyn till det nära sambandet mellan den åsyftade försöksverksamheten och de frågor jag har berört i det föregående, bör kommittén få i uppdrag att förbereda och —- under

förutsättning av riksdagens bifall ull förslagen — leda försöksverksamheten.

Kommittén bör skyndsamt lägga fram en plan för försöksverksamheten samt ange de närmare riktlinjerna för den. Kommittén bör härvid pröva bl.a. möjligheterna att samverka med andra organ, främst de av riksdagen hösten

1977 beslutade utvecklingsfonderna. Jag avser att, i den mån så erfordras, återkomma till regeringen med förslag till kompletterande direktiv när riksdagens beslut föreligger.

Den försöksverksamhet som jag här förordar att kommittén skall leda har

beröringspunkter med lärartjänstutredningens (U 1977:04) arbete såvitt avser

lärarnas yrkeslivsanknytning. Kommittén bör därför samverka med nämnda utredning. Det bör också vara möjligt för lärartjänstutredningen att tillgodogöra sig de erfarenheter av försöksverksamheten som har betydelse för dess kommande förslag om yrkeslivsanknytningens utformning.

4. Institutet för social forskning

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om institutets för social forskning ställning i förhållande till högskolan liksom till sektorsorgan och andra myndigheter som bedriver socialt inriktad forskning. Institutets ställning är, som jag framhöll i prop. 1977/78:100 (bil. 12 s. 539), i detta avseende oklar. Reformeringen av högskolcorganisationen liksom tillkomsten av fasta forskningsresurser på det sociala området har förändrat de förutsättningar som i början av 1970-talet föranledde att ett fristående institut bildades. Samtidigt har forskningen på arbetslivets område byggts ut och fått

en mer differentierad organisation.

Samverkansformerna mellan institutet och andra organ som bedriver eller finansierar social forskning samt forskningsverksamheten inom högskolan bör därför ses över med utgångspunkt i institutets forskning. Kommittén bör utföra denna översyn. Jag vill i detta sammanhang nämna att en översyn av arbetsmarknads- och arbetslivsforskning övervägs inom arbetsmarknadsde-

partementet.

Riksdagen har i en skrivelse (1975:221, jfr UbU 1975:19) anfört att det parlamentariska medinflytandet i forskningsfrågor, bl.a. de som handläggs av institutet för social forskning, så snart som det är möjligt bör stärkas. Denna fråga bör tas upp i samband med ställningstagandena tll bl.a. FRU:s förslag.

209 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:2

Kommittén bör emellertid beakta vad riksdagen har anfört vid sin översyn av institutets ställning.

Kommittén bör utföra denna del av sitt arbete i nära kontakt med de berörda organen. Arbetet bör om möjligt bedrivas i sådan takt att resultatet kan beaktas i samband med att regeringen tar ställning till FRU:s och FUN:s

nyligen framlagda förslag.

5. Utredningsarbetets bedrivande

Kommittén bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag

samt utarbeta förslag till de föreskrifter som kan erfordras. I fråga om

kostnadsfördelning och kostnadsredovisning bör kommittén samråda med riksrevisionsverket. Kommittén bör även i övrigt bedriva sitt arbete i nära kontakt med berörda myndigheter, organisationer och institutioner och med utredningar som behandlar närliggande frågor.

Kommittén bör överväga behovet av att till sig knyta arbetsgrupper eller referensgrupper för särskilda frågor eller områden. Vad gäller försöksverksamheten med näringslivskontakt för forskare torde det vara lämpligt att lägga den direkta ledningen av verksamheten, efter av regeringen och kommittén givna riktlinjer, på en särskild ledningsgrupp. I denna, liksom i de regionala arbetsgrupper som nämns i prop. 1977/78:100. bör kunna ingå företrädare för t.ex. berörda myndigheter liksom för näringslivs- och fackliga organisationer.

Kommittén bör, där den bedömer det lämpligt, kunna lämna delförslag för

vissa av de frågor som den tar upp.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda

högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag

och organisationer, m.m.,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig. expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanstag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

14 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II U:3 Skr 1978/79:103 210

3. Tilläggsdirektiv till folkbildningsutredningen

Dir 1978:29 Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-16

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

I oktober 1975 tillkallades sakkunniga (folkbildningsutredningen, U

1975:19) med uppgift att utreda vissa folkbildningsfrågor. Folkbildningsut-

redningen skall göra en översyn dels av gränsdragningen mellan folkbildningsarbete och annan vuxenutbildning. dels av formerna för stödet till studiecirkelverksamheten.

I direktiven uttalas, att en utgångspunkt för folkbildningsutredningens arbete bör vara att de mål som utgör grund för statsbidrag till folkbildningsarbetet fortfarande skall gälla. Dock bör folkbildningsutredningen pröva om målen i vissa fall bör preciseras eller komma till tydligare uttryck i

förordningar och anvisningar.

Folkbildningsutredningen bör vidare överväga innebörden av kravet på objektivitet och allsidighet och hur detta skall uttryckas. Avvägningen mellan detta krav och behovet av att studiecirkelverksamheten kan vara ideologiskt profilerad bör särskilt uppmärksammas. Folkbildningsutredningen bör även analysera om vissa uppgifter som studieförbunden fått under senare tid kommer i konflikt med principen att folkbildningsarbetet skall vara

fritt och frivilligt. Stutligen anges att en utgångspunkt för arbetet skall vara att

studieförbundens folkrörelseanknutna verksamhet skall prioriteras.

Folkbildningsutredningen har, i enlighet med det uppdrag som gavs den när den tillkallades, den 26 maj 1977 avlämnat en debattpromemoria (SOU 1977:38) Folkbildningen i framtiden. I denna redovisas utredningens viktigaste problem jämte preliminära ställningstaganden i skilda avseenden.

Utredningsuppdraget bör fuliföljas med ledning i huvudsak av de direktiv

som gavs när folkbildningsutredningen tillkallades. I det fortsatta arbetet

förordar jag att även följande omständigheter beaktas.

1 Folkbildningens roll och uppgifter

Jag finner det av flera skäl angeläget att folkbildningsutredningen gör sina

ställningstaganden i olika delfrågor mot bakgrunden av en övergripande diskussion om folkbildningens roll och uppgifter i det totala kulturpolitiska

och utbildningspolitiska sammanhanget.

Konsekvenserna för folkbildningen av de utbildningspolitiska och kultur-

politiska mål som riksdagen har fastställt bör översiktligt redovisas. Samtidigt bör folkbildningsutredningen pröva i vad mån det av dessa mål är rnöjligt att sluta sig till vilka specifika uppgifter folkbildningsarbetet bör ha jämfört med andra delar av vuxenutbildningen. De slutsatser för folkbildningens del som bör dras av de senaste årens reformer inom det allmänna skolväsendet,

högskolan, folkhögskolan och vuxenutbildningen i övrigt samt inom kultur-

livet bör också redovisas.

2Gränsdragningsfrågor

I proposition 1977/78:36 om kommunal vuxenutbildning redovisade jag

min avsikt att föreslå regeringen att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildningen. Gränsdragningen mellan

211 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:3

den kommunala vuxenutbildningen och annan vuxenutbildning kommer att utgöra en viktig del av denna kommittés arbetsområde.

Folkbildningsutredningen bör fullfölja sitt uppdrag i vad avser frågor som

rör gränsdragningen mellan folkbildningsarbete och annan vuxenutbildning i nära samarbete med den kommitté för översyn av den kommunala

vuxenutbildningen som jag senare idag kommer att hemställa att få tillkalla.

Vid behandlingen av nämnda frågor bör de båda kommittéerna samråda med varandra. En viss tidsmässig samordning bör också ske.

3 Folkrörelseanknutet studiearbete

I folkbildningsutredningens debattpromemoria Folkbildningen i fram-

tiden har åtskillig uppmärksamhet ägnats frågan om det folkrörelseanknutna studiearbetets roll. Folkbildningsutredningen har sökt klargöra innebörden

av direktivens anvisning att en utgångspunkt för arbetet skall vara att denna

verksamhet skall prioriteras.

Det framgår både av promemorians innehåll och av de synpunkter som från olika håll förts fram i yttranden över promemorian, att innebörden av direktiven på denna punkt är oklar.

Det råder inga delade meningar om att folkrörelserna har varit av utomordentlig betydelse för det demokratiska samhällsskickets framväxt och

vidareutveckling i Sverige. En positiv inställning från statsmakternas sida till folkrörelserna och deras verksamhet är också för framtiden väl motiverad.

Folkbildningsutredningens ställningstagande bör syfta till att föreslå sådana

villkor för folkbildningsarbetet som underlättar och stimulerar en fortsatt

nära samverkan med folkrörelserna.

I detta avseende ger de ursprungliga direktiven god vägledning för arbetet.

Särskilt bör framhållas att den ideologiska profilering som kännetecknar folkrörelsernas verksamhet kan prägla också det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och där vara en värdefull tillgång. Detta gäller i särskild grad den verksamhet som bedrivs inom eller i nära samarbete med studieförbundens medlemsorganisationer.

Detta leder emellertid enligt min uppfattning inte till att studieförbundens folkrörelseanknutna verksamhet skall prioriteras genom medelstilldelning eller anvisningar från statsmakterna. En sådan prioritering kan komma att medföra en förskjutning av tyngdpunkten i folkbildningsarbetet. Det studiearbete som vänder sig till en bredare allmänhet och som har som huvudsyfte att erbjuda den allmänna medborgerliga bildning som av gammalt är folkbildningens kännetecken kan därigenom komma att missgynnas. Själv-

klart bör det dock stå studieförbunden fritt att själva lägga tyngdpunkten mer

eller mindre markerat på det arbete som bedrivs i anknytning till eller inom medlemsorganisationerna.

En utgångspunkt för folkbildningsutredningens fortsatta arbete med dessa

frågor bör därför vara att de fördelar som ett folkrörelseanknutet studiearbete ger skall tillvaratas och utvecklas, utan att det studiearbete som har annan

förankring för den skull eftersätts.

4 Tidsplan

Det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Flera av de frågor som folkbildningsutredningen fått i uppdrag att behandla har nära samband med frågor som behandlas elier kommer att behandlas av andra kommittcter,

Del II U:4 Skr 1978/79:103 212

främst gymnasicutredningen (U 1976:10) och utredningen om den kommu-

nala vuxenutbildningen. Härtill kommer att vissa problem som hänskjutits till folkbildningsutredningen är av den arten au det är angeläget att finna snabba lösningar. Folkbildningsutredningen bör med hänsyn till dessa förhållanden inrikta sitt arbete på att kunna lämna ett slutbetänkande under hösten 1979. Något delbetänkande utöver den debattpromemoria som redan lämnats torde i det tidsperspektivet inte vara aktuellt. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar uppdraget till folkbildningsutredningen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller huns

hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

4. Utredning om kommunal vuxenutbildning Dir 1978:31

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-16

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

I prop. 1977/78:36 om kommunal vuxenutbildning (prop. s. 48, UbU 1977/ 78:10, rskr 1977/78:60) anmälde jag att jag avsåg att föreslå regeringen att

tillkalla en särskild kommitté för översyn av den kommunala vuxenutbild-

ningens uppgifter i förhållande till de mål som har fastställts för denna av

riksdagen.

Denna kommitté bör nu tillkallas. Inledningsvis gör jag en sammanfatt-

ning av viktigare beslut om den kommunala vuxcnutbildningen sedan dess tillkomst. Därefter kommer jag att närmare gå in på de uppgifter som kommittén bör ha.

Den kommunala vuxenutbildningens utveckling

Den kommunala vuxenutbildningen har sin upprinnelse i initiativ som

tagits av staten, studieförbund och vissa kommuner. Vid mitten av 1960-talet bedrevs verksamhet, som närmast motsvarar nuvarande kommunal och statlig vuxenutbildning, dels vid statens gymnasier för vuxna, dels vid kvällsgymnasier och dels i form av deltidskurser vid yrkesskolor.

På grundval av bl.a. betänkanden från 1960 års gymnasieutredning (Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola, SOU 1965:60) och yrkesutbildningsberedningen (Yrkesutbildningen, SOU 1966:3) framlades i prop. 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m.m. förslag som ledde till att kvällsgymnasier och deltidskurser vid yrkesskolor

organiserades som kommunal vuxenutbildning med kommunerna som

huvudmän. Reformen trädde i kraft den 1 juli 1968. Som ett komplement till den kommunala vuxenutbildningen finns statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand. Dåvarande läroverket för vuxna i Norrköping startade år 1956 och skolan i Härnösand inrättades år 1962.

Inom den kommunala vuxenutbildningen fick undervisning anordnas

213 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:4

som motsvarade läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet (ämneskurser) och yrkesskolan (yrkesskolkurser). Den kommunala vuxenutbildningen fick dessutom omfatta särskilda yvrkesskolkurser och yrkesskolkurser i form av studiecirklar. Timplanerna var starkt reducerade i förhållande till ungdomsskolans timplaner.

Utbildningen anordnades huvudsakligen som deltidsundervisning. Eleverna kunde läsa enstaka ämnen eller bedriva studier för fullständig

kompetens i den aktuella skolformen. Heltidsundervisning förekom i begränsad omfattning. Undervisningen organiserades som koncentrationsläsning. Kurs fick starta om antalet elever beräknades varaktigt uppgå till

lägst tolv och fick omfatta högst 35 elever.

Ungdomsskolans lokaler, material och personal skulle som regel utnyttjas. Ämneskurser förlades till skolenheter i ungdomsskolan med motsvarande utbildning. Yrkesskolkurser ingick i yrkesskolan i kommunen. Särskild

skolenhet för ämneskurser fick inrättas vid en viss varaktig omfattning av

verksamheten. Fr.o.m. den I juli 1978 är kommunerna i vissa fall skyldiga att inrätta särskilda skolenheter. Om en sådan finns måste all kommunal vuxenutbildning hänföras dit.

En gränsdragning skedde mellan yrkesskolans deltidskurser och studieförbundens kurser (Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1968, ändrat den 19 april 1968). Deltidskurser inom industri och hantverk anordnades enligt reglerna om statsbidrag till kommunal vuxenskola i praktiken enbart av kommunal vuxenskola, medan detta t.ex. ej fick ske beträffande vissa språkkurser. Inom det hemtekniska området kunde vissa kurser anordnas med nyssnämnda

statsbidrag av kommun, andra inte. Skolöverstyrelsen (SÖ) konstaterade efter något år att denna gränsdragning inte inneburit några större problem även om vissa justeringar ansetts önskvärda. En av anledningarna till detta var att samarbetet mellan olika anordnare av vuxenutbildning fungerade tillfreds-

ställande i så gott som alla län.

Kommunerna fick statsbidrag med 100 6 av kostnaderna för löner till skolledare och lärare. För att möjliggöra individuell studiehandledning och gruppvis anordnad studieorientering ställdes — utöver antalet lektioner i kurser — ett schablontillägg tull vuxenutbildningens förfogande. Det uppgick till 10 96 av timantalet för fackskole- och gymnasieutbildning (inkl. grundskolans högstadium).

Huvuduppgiften för kommunal vuxenutbildning var i inledningsskedet att ge vuxna möjlighet att skaffa sig behörighet för högre studier. Tyngdpunkten låg därför på gymnasieutbildning.

På grundval bl.a. av erfarenheterna av 1967 års reform aktualiserades

ytterligare insatser på vuxenutbildningsområdet i prop. 1970:35 angående ökat stöd till vuxenutbildningen. Mot bakgrund av den bristande jämlikheten i utbildningsnivå mellan den yngre och den äldre generationen konstaterades

att en av de viktigaste frågorna vid den fortsatta reformeringen av vuxenutbildningen är frågan hur man skall nå dem som har en kort och bristfällig

utbildning.

Den kommunala vuxenutbildningen expanderade snabbt de första åren. Enligt föredragandens uppfattning i prop. 1970:35 borde emellertid åtgärder

vidtas för att ytterligare öka elevantalet i grundskolekurserna och därigenom också andelen elever i kommunal vuxenutbildning med kort och ofullständig

grundutbildning. För den kommunala vuxenutbildningens del innebar

besluten på grundval av prop. 1970:35 att schablontillägget höjdes till 25 26 i

fråga om ämneskurser på grundskolenivå.

Del II U:4 Skr 1978/79:103 214

I prop. 1971:37 angående vuxenutbildning konstaterades att avsevärda brister kvarstod. Formellt var den kommunala vuxenutbildningen öppen för alla men i realiteten nåddes inte i önskad utsträckning de som hade det största

behovet av utbildningen. Mot den bakgrunden framstod en starkare styrning

av den fortsatta utbyggnaden av den kommunala vuxenutbildningen som önskvärd. Grundskolestadiet prioriterades genom att kurserna där fick öka fritt, medan ett tak infördes för ökningen av kurserna på gymnasienivå. De

fick fr.o.m. budgetåret 1971/72 öka med högst 10 26 per budgetår. Denna

begränsning i ökningen av antalet undervisningstimmar på gymnasieskole-

nivå har sedan kvarstått t.o.m. innevarande budgetår och för budgetåret 1978/79 har regeringen föreslagit att ingen ökning får ske. Man började vidare

att inom gymnasieskolestadiet prioritera yrkesinriktade kurser. Nya regler för intagning infördes. De innebär att de personer som är i störst behov av utbildning i första hand skall tas in.

Ökad uppmärksamhet ägnades också åt handikappades möjligheter att delta i den kommunala vuxenutbildningen, eftersom många just på grund av sitt handikapp fått en bristfällig utbildning. Självfallet bör handikappade

elever i största möjliga utsträckning integreras i vanliga kurser. Föreskrifter

som ger möjlighet till specialundervisning infördes dock. Dessutom infördes

bestämmelser om tekniska stödåtgärder för handikappade elever även i kommunal vuxenutbildning.

Rätten att besluta vilka kurser som skall anordnas decentraliserades från

länsskolnämnderna till skolstyrelserna resp. utbildningsnämnderna. Kom-

munerna och landstingen fick också rätt att själva besluta om intagningen. Att främja lågutbildades behov av utbildning är inte enbart en fråga om att

ställa platser till förfogande, utan det kräver också att man aktiverar dem som

bäst behöver utbildning.

Inom ungdomsskolan ersatte gymnasieskolan fr.o.m. den 1 juli 1971 de tre

skolformerna fackskola, gymnasium och yrkesskola. Motsvarande utbild-

ning i ämneskurser och yrkesskolkurser inom kommunal vuxenutbildning ersattes med gymnasieskolekurser. För ämneskurserna motsvarande grundskolans högstadium infördes begreppet grundskolekurser.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 3 april 1970 får nybörjarundervisning i

engelska anordnas vid kommunal vuxenutbildning inom ramen för det

schablon mässigt beräknade statsbidraget till studiehandledning m.m. Denna

nybörjarundervisning är inte att betrakta som kurs utan formellt som

studiehandledning.

Redan år 1969 ansåg många kommuner och länsskolnämnder att villkoret om varaktigt lägst tolv elever för kursstart förhindrade en ökad verksamhet

framför allt i landsbygdskommuner. Kungl. Maj:t hade också sedan den

kommunala vuxenutbildningens start medgett ett stort antal dispenser från dessa villkor. Bestämmelserna ändrades år 1971 så att elevantalet i kurs får vara lägst åtta i orter utanför s.k. g-ort i det allmänna stödområdet. Detta innebar emellertid inte att problemen hade undanröjts. SÖ granskade de

regionala skillnaderna närmare och ansåg att omfattande kompensatoriska åtgärder skulle krävas för att motverka dem. Våren 1974 framlade SÖ förslag om ett nytt system för statsbidrag till kommunal vuxenutbildning. Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) har också framfört förslag beträffande statsbidrag till kommunal vuxenutbildning.

Med hänsyn till det ekonomiska läget och till behovet av en mer samlad översyn av den kommunala vuxenutbildningen togs i prop. 1977/78:36 om

kommunal vuxenutbildning endast ställning till en begränsad del av de

215 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del IH U:4

förslag till förändringar av resurstilldelningen till kommunal vuxenutbild-

ning som hade framlagts av SVUX och SÖ. I budgetpropositionen 1976 (prop. 1975/76:100 bil. 10) redovisade min

företrädare att SÖ tagit initiativ till ett utvecklingsarbete för att anpassa den mer utpräglat yrkesinriktade delen av den kommunala vuxenutbildningen

till gymnasieskolans linjer och linjeanknutna specialkurser. I arbetet efter-

strävades en flexibel utformning av kursplanerna så att utbildningen kan ske i

etapper och anpassas till vuxnas fortbildningsbehov. Försöksverksamhet

med den nya utformningen hade på grundval av regeringens beslut den 16

januari 1975 startat läsåret 1975/76. Genom beslut den 26 maj 1976 meddelade regeringen riktlinjer som gjorde

det möjligt för SÖ att fortsätta detta utvecklingsarbete. De nya riktlinjerna betonade starkare än tidigare att utformningen av läroplaner m.m. bör ske i samråd med arbetsmarknadens parter.

I budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 12) framhöll jag att jag

delar denna uppfattning och att det är särskilt angeläget att de fackliga organisationerna får möjlighet att se ull att utbildningen motsvarar medlem-

marnas behov av utbildning och fortbildning samtidigt som den inte får bli snävt företagsanpassad. Den kommunala vuxenutbildningen bör bidra till att

stärka den enskilde individens ställning på arbetsmarknaden. Avsikten är inte att kurser inom den kommunala vuxenutbildningen skall ersätta den interna utbildning som det är företagens uppgift att anordna för sina anställda.

SÖ har redovisat mycket positiva erfarenheter från försöksperioden. Jag

har på förslag av SÖ i budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 12) förordat att denna verksamhet skall permanentas fr.o.m. den 3 juli 1978 och

att det skall ske i stort sett med den utformning som försöksverksamheten har haft sedan den 1 juli 1976.

Under budgetåret 1974/75 startade försöksverksamhet med samläsnings-

modeller i matematik inom kommunal vuxenutbildning. Försöket innebar att man genom en annorlunda uppläggning av undervisningen gjorde det möjligt att i en och samma kurs ta in elever som skulle studera för betyg på olika linjer och grenar.

SÖ fick år 1975 regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag som förbättrar möjligheterna till behörighetskomplettering inom den kommunala vuxenutbildningens ram. SVUX framförde vissa tankegångar om ett system med kurser som utformas som på varandra byggande eller alternativa enheter.

Dessa tankegångar har bearbetats och vidarcutvecklats av SÖ till ett förslag

om ny linje- och ämneskonstruktion, där ämnena indelats i etapper. Förslaget beskrivs närmare i prop. 1977/78:36.

Läsåret 1967/68 fanns kommunala kvällsgymnasier I ca 30 kommuner. 1967 års reform medförde en kraftig expansion. Redan fyra år efter reformen anordnades kommunal vuxenutbildning i 329 av tandets dåvarande 464 kommuner. Alla landets kommuner utom två har nu ansökt om och fått

medgivande att anordna kommunal vuxenutbildning. Tolv av landstings-

kommunerna anordnade kommunal vuxenutbildning under budgetåret

1976/77.

Del II U:4 Skr 1978/79:103 216

Utvecklingen av elevantalet framgår av följande tabell!

ÅrGrundskole- Gymnasicskolekurser kurserexkl. yrkesinriktad utbildningyrkesinriktad utbildning?
Hi 196811 40026 00069 900
Ht 196923 20038 60080 200
Ht 197037 40049 50079 000
Ht 197137 10051 90065 100
Ht 197233 00051 20064 700
Ht 197331 70050 80061 800
Ht 197430 30050 30059 300
Ht 197534 50055 80060 600
Hr 197638 50056 60058 700

Y Källa: Statistiska Meddelanden U 1977:21. Siffrorna avrundade tll närmaste hundratal. 2 Yrkesskolans deltidskurser åren 1960-1970. särskild vrkesinriktad utbildning åren 1971-1974.

Den ökning av antalet elever i kommunal vuxenutbildning som ägde rum under uppbyggnadsskedet åren 1968-1970 förklaras av att det fanns ett uppdämt behov av kompetensinriktad utbildning för vuxna. Den utvecklingen förbyttes efter några år i en stagnation som sedan övergick till en minskning av elevantalet. Hösten 1975 började elevantalet åter öka.

Den kommunala vuxenutbildningen har sedan starten 1968 gradvis stabiliserats och institutionaliserats. Allt fler kommuner har inrättat särskilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning. I juni 1977 fanns särskilda skolenheter inrättade i 41 kommuner. I dessa fanns sammanlagt 51 sådana enheter.

Sedan år 1969 har statsbidrag också utgått till undervisning på grundskolenivå av vuxna, som fått ofullständig eller ingen undervisning. För denna verksamhet gällde i tillämpliga delar de bestämmelser som meddelats angående särskild undervisning. Statsbidrag utgick t.o.m. budgetåret 1976/ 77 från anslaget Bidrag till driften av grundskolor m.m.

Hösten 1975 lade SÖ fram förslag om grundläggande undervisning för vuxna. På grundval av förslag i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 12, UbU 1976/77:19, rskr 1976/77:176) beslöt riksdagen att grundutbildning för vuxna sedan den 1 juli 1977 skall anordnas för vuxna som saknar grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och matematik. Varje kommun skall sörja för att grundutbildning anordnas i kommunen för den som behöver den. Statsbidrag utgår med 100 26 av utgifterna för löner till lärare. Kostnaderna bestrids från anslaget Bidrag till kommunal vuxenutbildning m.m.

Kommitténs uppgifter

Det beslut om vuxenutbildningen, som riksdagen fattade år 1967 (prop. 1967:85, SU 1967:117, rskr 1967:227), kan betraktas som startpunkten för reformarbetet på detta område. Till en början var det i stor utsträckning de förhållandevis unga och välutbildade i samhället som utnyttjade de nya

217 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:4

möjligheterna till vuxenutbildning. Genom riksdagsbeslut åren 1970 och

1971 (prop. 1970:35, SU 1970:107, rskr 1970:273 resp. prop. 1971:37. UbU

1971:13, rskr 1971:170) betonades även för den kommunala vuxenutbildningen uppgiften att i större utsträckning rekrytera personer med kort och

bristfällig utbildning och därmed medverka till att överbrygga utbildningsklyftan. För att tillfredsställa de olika utbildningsbehov som finns bland vuxna krävs ett mångsidigt utbud av vuxenutbildning. De olika formerna av samhällsstödd vuxenutbildning måste samverka, stödja och komplettera

varandra. Vidtagna åtgärder måste ständigt underkastas en kritisk granskning för att man skall kunna bedöma om reformerna har haft den avsedda

effekten. Flera utredningar har under 1970-talet sett över olika delområden

av vuxenutbildningen och arbetat fram reformförslag. Nägon samlad översyn

har dock inte gjorts av den kompetensinriktade och arbetsmarknadsinriktade utbildningen, som bedrivs genom kommunal vuxenutbildning.

Kommittén bör kartlägga, analysera och utvärdera hur de mål för den kommunala vuxenutbildningen, som har fastställts av riksdagen och som jar. tidigate har redogjort för, har omsatts i praktisk verksamhet och vilka erfarenheter som har vunnits i fråga om den kommunala vuxenutbildningens uppgifter och roll i utbildningssystemet. De nuvarande målen för kommunal vuxenutbildning bör fortfarande i allt väsentligt gälla. Kommittén bör överväga om preciseringar och förtydliganden behövs. Kommittén bör också

lämha förslag till sådana förändringar av den kommunala vuxenutbild-

ningens organisation och inriktning som aktualiseras av utvärderingen. Även

grundutbildningen för vuxna bör beaktas. En strävan bör därvid vara att i möjligaste mån ytterligare förenkla bestämmelserna för verksamheten och

decentralisera beslut. I dessa deltar skall kommittén samråda med decentra-

liseringsutredningen (Kn 1975:01). Under de senaste decennierna har stora resurser satsats på utbildnings- och

kulturområdet. Ungdomsskolan har byggts ut så att en mycket stor del av ungdomarna nu har möjlighet att få en 11-12-årig skolutbildning. För att minska skillnaderna i utbildningsnivå mellan gencrationerna har iäven vuxenutbildningen byggts ut. Det har emellertid visat sig att åtskilliga

ungdomar Inte vill fortsätta med utbildning på gymnasial nivå direkt efter

avslutad grundskola. Gymnasieutredningen (U 1976:10) har därför fått i uppdrag att göra en Översyn av det gymnasiala utbildningsutbudet och dess framtida organisation och innehåll. Gymnasieutredningen skall också överväga i vad mån fördelar finns med en närmare samverkan mellan gymnasicskola, kommunal vuxenutbildning och de delar av arbetsmarknadsutbild-

ningen som har ett gemensamt innehåll. Kommittén bör i sitt arbete med

dessa frågor samråda med gymnasieutredningen.

Gränsdragningen mellan kommunal vuxenutbildning och andra utbild-

ningsformer inkl. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och högskolan

bör studeras med utgångspunkt från de uppgifter som den kommunala vuxenutbildningen har erhållit och som jag tidigare har redovisat.

Frågan om gränsdragning och samverkan meitan kommunal vuxenutbild-

ning och studiecirkelverksamhet behandlas av folkbildningsutredningen (U 1975:19). I direktiven för folkbildningsutredningen sägs att ”det finns behov

av att dels få en klarare gräns mellan framför allt studieförbundens verksamhet och kommunal vuxenutbildning, dels finna former för samverkan på villkor som båda parter kan godta”.

Kommittén bör analysera vilka slag av utbildningar som, mot bakgrunden av de mål för vuxenutbildningen som fastställts av riksdagen, det i första

Del II U:4 Skr 1978/79:103 218

hand bör ankomma på den kommunala vuxenutbildningen att ta ansvar för. Utifrån dessa överväganden bör kommittén senast under hösten 1979

framlägga förslag rörande gränsdragningen i förhållande till den verksamhet

som bedrivs av studieförbunden. Vid behandlingen av de nämnda gränsdragningsfrågorna bör de båda kommittéerna samråda med varandra. En viss

tidsmässig samordning bör också ske. Jag har i min redogörelse för den kommunala vuxcenutbildningens

utveckling bl.a. nämnt den försöksverksamhet som pågått under de senaste åren med anpassning av den mera utpräglat yrkesinriktade delen av den kommunala vuxenutbildningen till gymnasieskolans linjer och linjeanknutna specialkurser. I anslutning till sitt arbete på detta område har SÖ upphävt ett stort antal läroplaner för särskilt yrkesinriktad utbildning i syfte att bl.a. undanröja problem i fråga om gränsdragning mellan kommunal vuxenutbildning och folkbildning. Kommittén bör kartlägga om och i så fall i vilka avseenden gränsdragningsproblem kvarstår. Även de problem som har samband med den nybörjarundervisning i engelska som bedrivs med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 3 april 1970 bör kartläggas. Gränsdragningen mot

högskolan bör också preciseras när det gäller yrkesinriktad fortbildning och

vidareutbildning. :

Även gränsdragningen mellan den kommunala vuxenutbildningen och de delar av arbetsmarknadsutbildningen som har ett gemensamt innehåll bör analyseras av kommittén. Sedan den 1 juli 1977 får läroplaner för allmänna

ämnen och preparandkurs inom arbetsmarknudsutbildningen, efter samråd med länsarbetsnämnden, tillimpas försöksvis inom kommunal vuxenutbildning i Botkyrka, Gävle, Haninge och Sandvikens kommuner. SÖ har efter samråd med gymnasieutredningen utfärdat närmare anvisningar för försöks-

verksamheten och skall följa och utvärdera den. Kommittén bör göra sig underrrättad om försöksverksamheten och om SÖ:s utvärdering av den.

Ytterligare ett problem som bör uppmärksammas av kommittén är gränsdragningen mot sådan utbildning som bör bedrivas av företag. Kommittén bör kartlägga i vilken utsträckning det inom den kommunala vuxenutbildningens ram förekommer utbildning som vanligtvis bedrivs av resp. företag. Kommittén bör föreslå en gränsdragning mellan arbetsmarknadsinriktad kommunal vuxenutbildning och företagsintern utbildning samt

ange i vilka avseenden ett samarbete bör förekomma.

Kommittén bör vidare uppmärksamma frågor rörande rekryteringen av deltagare till kommunal vuxenutbildning. Av särskilt intresse är att studera i

vilken utsträckning utbildningsmässigt eftersatta och därför prioriterade

målgrupper som t.ex. kortutbildade, handikappade och invandrare har

rekryterats och vilka reella möjligheter de har att delta i och slutföra den önskade utbildningen. Kommittén bör särskilt analysera om existerande

särbestämmelser om t.ex. kursstart har avsedd effekt samt de speciella problem som möter dessa grupper i undervisningen.

Kommittén bör också kartlägga schablontilläggets användning för att bl.a. undersöka om det har varit möjligt att i erforderlig utsträckning anordna

stödundervisning för dem som har behov därav. Upplysningar bör inhämtas

t.ex. om stödundervisning på hemspråk förekommer i erforderlig omfattning för invandrare, om det är möjligt för studerande med stort behov av

stödundervisning att studera på deltid vid sidan av yrkesarbete eller att bedriva heltidsstudier. Kommittén bör analysera vilka åtgärder som är

nödvändiga för att de prioriterade målgrupperna skall kunna bedriva

kompetensinriktade studier. Även behovet av studie- och yrkesorientering

219 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:4

och elevvård bör analyseras.

Ett delproblem i detta sammanhang är att den kommunala vuxenutbildningen tillämpar i förhållande till ungdomsskolan kraftigt reducerade

timplaner som är avpassade efter behoven hos relativt unga, välutbildade och

studiemotiverade personer. Kortutbildade och studicovana, handikappade m.fl. har ett större behov av lirarhandledning. Kommittén bör analysera detta problem och ge synpunkter på fördelningen av undervisningstid mellan

för alla i kursen gemensam lärarhandledd undervisning och gruppvis eller

enskild stödundervisning.

Kommittén bör kartlägga vilken effekt den uppsökande verksamheten haft på tillströmningen av deltagare till den kommunala vuxenutbildningen. En vidgad samverkan, både lokalt och regionalt, mellan olika utbildningsanordnare är en viktig förutsättning för att man skall kunna överblicka behovet av

och tillgången till vuxenutbildning och för att de utbildningssökande skall kunna få en korrekt och allsidig information om existerande utbildningsmöjligheter. Kommittén bör I samband med diskussionen om gränsdragningsfrågorna överväga om några förändringar erfordras för att den kommunala vuxenutbildningen skall kunna ta sin del av ansvaret i dessa avseenden.

Informationen om utbudet av kurser i kommunal vuxenutbildning bör

särskilt studeras.

Beslut om vilka kurser som skall erbjudas inom den kommunala vuxenutbildningen fattas av skolstyrelsen i kommunen resp. av utbildnings-

nämnden. Någon förändring på den punkten är inte aktuell. Intagningen till

kommunal vuxenutbildning sköts av en lokal intagningsnämnd som tillsätts

av skolstyrelsen/utbildningsnämnden. I intagningssituationen blir det ofta

fråga om att inom utbudet prioritera vilka kurser som skall startas.

Kommittén bör kartlägga hur intagningen till kommunal vuxenutbildning

fungerar samt om någon förändring av t.ex. intagningsnämndens samman-

sättning eller rätt att delegera beslutanderätt behöver göras.

Målet för kommitténs översyn bör bl.a. vara att kompetensinriktade studier skall bli lättare tillgängliga än f.n. exempelvis genom en jämnare geografisk spridning av den kommunala vuxenutbildningens utbud och

möjligheter att genomföra kurser. Kommittén bör kartlägga och analysera det

planerade och det genomförda kursutbudet i landets kommuner. Jag vill i detta sammmanhang erinra om att min företrädare i budgetpropositionen

1976 (prop. 1975/76:100 bil. 10 s. 464) betonat att det är särskilt angeläget att

möjligheterna att skaffa den särskilda behörigheten för naturvetenskapliga

och tekniska högskolestudier förbättras. Kommittén bör samla in och värdera

erfarenheterna av hittills vidtagna åtgärder för att komma till rätta med den regionala obalansen och svårigheterna att ordna kurser, främst i befolkningssvaga områden. Kommittén bör därvid bl.a. följa och utvärdera effekterna av

regeringens bestämmelser om att kurser i vissa fall får starta med lägre

deltagarantal än normalt. Jag kommer senare att föreslå regeringen att dessa

bestämmelser permanentas fr.o.m. den 1 juli 1978.

Kommittén bör även analysera hur statens skolor för vuxna bör användas som komplement tiil den kommunala vuxenutbildningen för att tillgodose

utbildningsbehov som inte kan klaras på lokal nivå.

Kommittén bör vidare ägna uppmärksamhet åt den kommunala vuxen-

utbildningens innehåll. Det är inte självklart att vuxna, som studerar för fullständig kompetens enligt grundskolan eller enligt någon linje eller

specialkurs inom gymnasieskolan, skall behöva läsa alla de ämnen som ingår i motsvarande slutbetyg resp. avgångsbetyg från ungdomsskolan. Det är inte

Del II U:4 Skr 1978/79:103 220

heller självklart att vuxna behöver studera alla delar av et ämne enligt de läroplaner, som är uppbyggda med utgångspunkt från ungdomars behov och intressen. De vuxnas erfarenheter bör tas till vara och endast kompletteras i

en sådan omfattning att de vuxna får en utbildning av samma kvalitet som ungdomsutbildningen. Däremot behöver utbildningens innehåll inte vara identiskt. Kommittén bör studera den kommunala vuxenutbildningens

anpassning till de vuxenstuderandes behov och intressen samt om dess innehåll och arbetssätt i alltför hög grad utgått från vad som gäller för ungdomsskolan. Kommittén bör vidare söka bedöma om t.ex. studieavbrott bland vuxenstuderande kan förklaras med hänvisning till sådana förhållanden.

Det av SÖ föreslagna nya systemet för linje- och ämneskonstruktion inom

kommunal vuxenutbildning, som bygger på etappindelning, kan öppna ökade möjligheter för återkommande utbildning. Antalet utbildningsmässiga återvändsgränder bör också minska. Jag kommer inom kort att föreslå

regeringen att ge SÖ i uppdrag att genomföra den av riksdagen (prop. 1977/

78:36, UbU 1977/78:10, rskr 1977/78:60) godkända försöksverksamheten med det nya systemet inom kommunal vuxenutbildning i högst 15

kommuner under tre läsår. Kommittén bör nära följa denna försöksverk-

samhet och söka bedöma värdet av systemet med etappindelning för de studerandes del.

Den försöksverksamhet som nu håller på att planeras kommer enbart att gälla etappindelning av teoretiska ämnen. Kommittén bör analysera även den yrkesinriktade utbildningens roll och organisation i ett system med återkommande utbildning. Vuxna personer, som har en grundläggande yrkesutbild-

ning från ungdomsskolan, kommer sannolikt i ökande omfattning att ställa

krav på återkommande utbildning för att kunna hålla sina yrkeskunskaper aktuella, för att t.ex. inhämta sådana avsnitt som tillkommit i yrkesutbildningen sedan de lämnade skolan och följa med i den tekniska utvecklingen inom sitt yrkesområde. Kommittén bör framlägga förslag om den framtida inriktningen av yrkesinriktad vuxenutbildning. Både den särskilt yrkesinriktade vuxenutbildningen och den yrkesinriktade vuxenutbildningen som har sin motsvarighet inom ungdomsskolan bör behandlas. I samråd med gymnasieutredningen bör kommittén också överväga vilken roll den kommunala vuxenutbildningen bör spela beträffande kortare specialkurser.

Kommittén bör vidare framlägga förslag till former för att kartlägga behov av

utbildning inom ramen för särskilt yrkesinriktad utbildning och former för att utarbeta läroplaner som täcker dessa behov.

Ett antal vuxenutbildningsreformer som har genomförts på senare år kan

komma att påverka utvecklingen av den kommunala vuxenutbildningen i

framtiden. Det gäller det förbättrade studiestödet för vuxna, lagen om rätt till ledighet för studier och de nya regler om behörighet för högskolestudier som har införts. Dessa reformer bidrar till att öka intresset för och därmed behovet av vuxenutbildning. De kan också i viss utsträckning väntas förändra inriktningen av studierna. En ökad efterfrågan av vuxenutbildning på dagtid och på deltid eller fritid i kombination med kortare perioder av heltidsstudier

kan bli resultatet. Kommittén bör undersöka vilka problem som är förknip-

pade med en sådan utveckling.

Den kommunala vuxenutbildningen skall i stor utsträckning följa ungdomsskolans läroplaner och övriga för ungdomsskolan gällande föreskrif-

ter. Den kommunala vuxenutbildningen påverkas därför även av reformer inom ungdomsskolans område. Reformarbetet på senare år inom grund-

ha po Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del H U:S

skolan och gymnasieskolan har inte innefattat några mer principiella överväganden om den kommunala vuxenutbildningen: I betygsutredningens arbete. i arbetet med SIA -reformen, med hemspråksreformen, med förslaget om skolnämnder och med den nya läroplanen för grundskolan har dessa reformers betydelse för den kommunala vuxenutbildningen inte närmare berörts.

Det bör därför åligga kommittén att överväga de nämnda reformernas inverkan på den kommunala vuxenutbildningen i framtiden. Vid utformningen av sina förslag bör kommittén prioritera dels åtgärder som främjar utbildning som ger kompetens för fortsatta studier eller för

yrkesverksamhet, dels åtgärder för att komma tillrätta med den ämnesmäs-

siga och regionala obalansen inom den kommunala vuxenutbildningen. Förslagen bör åtföljas av noggranna kostnadsberäkningar. De bör också omfatta utkast till bestämmelser för verksamheten.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag i gränsdragningsfrågorna bör avlämnas hösten 1979 och slutbetänkande under år 1980.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 7 ledamöter med uppdrag att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildningen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommittén skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

5. Utredning om elevvårdsarbetet i skolan

Dir. 1978:39

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-30

Statsrådet Mogård anför.

Regeringen har i prop. 1977/78:85 om nytt statsbidrag till grundskolan m.m. även behandlat de förslag som 1974 års skolhälsovårdsutredning (U 1974:01) avgivit i sitt betänkande (SOU 1976:46) Skolhälsovård. I propositionen läggs förslag fram som rör mål, innehåll och organisation för

skolhälsovården.

Skolhälsovårdsutredningen har i sitt betänkande pekat på att ett utmärkande drag för utvecklingen inom skolhälsovården under de senaste decennierna varit att antalet elever med psykiska och psykosomatiska problem visat en markant ökning. Dewua förhållande var en av de omstän-

Del II U:5 Skr 1978/79:103 222

digheter som föranledde utredningen att föreslå en ökad personaltäthet inom skolhälsovården.

Utredningen om skolans inre arbete (U 1970:63) har i sitt betänkande (SOU

1974:53) Skolans arbetsmiljö lagt fram förslag vill förbättringar för elever med skolsvårigheter av olika slag. Förslagen har behandlats i propositionen 1975/

76:39 om skolans inre arbete m.m. Riksdagen har på grundval av proposi-

tionen beslutat om reformering av skolans inre arbete m.m. (UbU 1975/ 76:30, rskr 1975/76:367). SIA -reformen kan ses som en förändring av skolans

innehåll, arbetssätt och arbetsformer som syftar till att skapa bättre förutsättningar för varje enskild elev att uppleva skolarbetet som meningsfullt.

SIA-reformen är därmed en elevvårdsreform i vid bemärkelse.

Ansvaret för den elevvårdande verksamheten vilar på rektor och varje lärare, speciellt klassföreståndaren. För att bringa klarhet om de orsaker, som kan ligga bakom elevernas svårigheter, samt för att i mån av behov planera och genomföra mera speciella åtgärder behöver skolledning och lärare hjälp av expertis inom skolhälsovård, skolpsykologi, skolkuratorsverksamhet samt

studie- och yrkesorientering. Dessa skolans särskilda elevvårdsfunktionärer

skall I nära samarbete med varandra och med skolledare, lärare och övrig personal verka för att bevara och befordra elevernas fysiska och psykiska

hälsa samt främja alla insatser, som syftar till elevernas optimala utveckling, fysiskt, intellektuellt, emotionellt och social. Även annan personal med utbildning för vissa specialområden t.ex. fritidspedagoger, deltar i elevvårds-

arbetet.

För vissa av de arbetstagare inom elevvården som är anställda enligt

kommunala avtal finns arbetsområdena beskrivna i instruktioner och anvisningar som utfärdats av skolöverstyrelsen (SÖ). Detta gäller för skolläkare, skolsköterskor och syo-funktionärer. För övriga arbetstagare inom elevvården saknas sådan central reglering och arbetsuppgifterna för

dem kan därför variera från kommun till kommun. Inom SÖ har en

arbetsgrupp nyligen utarbetat en rapport. benämnd Skolpsykologisk verksamhet, som innehåller en mål- och innehållsanalys för utformning av program för skolpsykologverksamhet. I rapporten ges en beskrivning av hur och på vilket sätt skolpsykologerna kan bidra till att skolans mål bättre uppfylls. Rapporten har varit föremål för remissbehandling och kommer under våren 1978 att bearbetas inom SÖ på grundval av de synpunkter som

därvid har kommit fram.

En liknande rapport har också utarbetats inom SÖ för den skolkurativa verksamheten. Den kommer att behandlas på samma sätt som den skolpsykologiska rapporten.

Organisationen av elevvårdsarbetet är en kommunal angelägenhet och för verksamheten utgår inte något statsbidrag. Personaltätheten varierar därför

starkt mellan kommunerna, liksom arbetsuppgifter och tillämpad arbetsme-

todik. Vid länsskolnämnderna finns tjänster som länsskolpsykolog inrättade.

Länsskolpsykologen svarar bl.a. för planering, samordning och utveckling av

elevvårdsarbetet i länet och leder den regionala fortbildningen inom elevvårdsområdet.

På central nivå svarar SÖ för planering och utveckling av elevvårdsarbetet.

Omsorgen om elever som behöver särskilt stöd i sin utveckling är enligt min mening av grundläggande betydelse för skolans möjligheter att ge dessa elever en meningsfull skolgång. Graden av framgång i elevvårdsarbetet är ett

223 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del IT U:5

resultat av ett komplicerat samspel dels mellan hemmen å ena sidan och skolan och övriga samhälleliga organ inom barn- och ungdomsområdet å den

andra, dels inom skolan mellan de olika personalgrupper som är engagerade i elevvårdsarbetet. Någon samlad genomgång och analys av de erfarenheter som hittills vunnits av skolans elevvårdsarbete och de problem och hinder

som försvårar detta har inte gjorts. En särskild kommitté bör därför tillkallas

med uppgift att utreda organisation av samt innehåll, arbetssätt och

arbetsformer i elevvårdsarbetet. Elevvården är en del av samhällets samlade insatser för barn och ungdom.

Till sin natur bör den främst vara förebyggande och genom olika insatser söka

förbättra det psykiska och sociala klimatet i skolan. I utredningsarbetet bör dessa insatser belysas och analyseras i förhållande till samhällets övriga insatser för barn och ungdom. Olika samhälleliga organ är engagerade i detta

arbete —- I kommunerna främst sociala centralnämnden, skolstyrelsen, fritidsnämnden och kulturnämnden samt lokala statliga organ, t.ex. polismyndigheten och i landstingen bl.a. distriktshälsovården, omsorgsstyrelsen och den psykiska barna- och ungdomsvården. Det är naturligt att de därvid nära samverkar med varandra och bygger sin verksamhet på gemensamma

uppfattningar om mål, medel och arbetsformer. Kommittén bör kartlägga i

vilka former denna samverkan bedrivs och hur den organisation som valts påverkat möjligheterna att dels arbeta med förebyggande insatser, dels lösa de problem som barn och ungdomar uppvisar i och utanför skolan. Kartläggningen bör avse såväl den samverkan som byggts upp på lokal nivå som

samverkan på regional och central nivå samt former för samverkan och

informationsutbyte mellan nivåerna. Kommittén bör härvid beakta de

analyser av dessa frågor som redan utförts av STA-utredningen (U 1970:63) i

betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö och av socialutredningen (S

1969:29) i dess slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäk-

ringstillägg. På grundval av en sådan kartläggning bör kommittén göra en

bedömning av vilka faktorer som hindrar eller försvårar ett smidigt samspel mellan olika myndigheter och föreslå åtgärder i syfte att bryta ned dessa

hinder. Utredningen bör härvid utgå från den syn på dessa frågor som regering och riksdag kommer att redovisa i samband med att man tar ställning till socialutredningens förslag och till de förslag som hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) väntas lägga fram rörande skolhälsovården. Vidare bör utredningen samråda med omsorgskommittén (S 1977:12) som bl.a. utreder allmänna samordningsfrågor i samband med habilitering och integrering av handikappade barn.

Vid den enskilda skolenheten kan effektiviteten i elevvårdsarbetet hämmas av flera faktorer. Bland dessa kan nämnas oklarheter i eller skilda

uppfattningar om vilka konkreta mål som skall gälla för elevvården, vilket

innehåll den skall ges och vilken arbetsmetodik som bör tillämpas. Det kan

också bottna i oklara gränslinjer mellan olika arbetstagares verksamhets- och

kompetensområden och brister i samspelet inom elevvårdslaget och mellan elevvårdslaget och lärarna m.m. Kommittén bör göra en analys av de brister

och problem som försämrar skolans möjlighet att bedriva eu effektivt

elevvårdsarbete och föreslå åtgärder i syfte att komma till rätta med dessa problem. Kommittén bör därvid analysera den roll som en avgränsning av arbetsområden för och ansvarsfördelning mellan skolans olika arbetstagare

inom elevvården spelar I detta sammanhang. Utredningsarbetet bör härvid

särskilt inrikta sig på skolans särskilda elevvårdsfunktionärer. Om kommittén skulle finna att förändringar i fråga om lärarnas och skolledarnas

Del H U:S Skr 1978/79:103 224

insatser inom elevvården bör genomföras bör kommittén anmäla detta till regeringen, innan ett mer dewalherat utredningsarbete påbörjas. Kommitténs förslag rörande avgränsningsfrågorna skall tillgodose såväl kraven på flexibel resursanvändning och smidighet i samspelet mellan olika

personalkategorier som önskemål om en klarare definition av arbetsområden

för elevvårdspersonalen. Kommittén bör också ange vilka arbetsområden som bör prioriteras och redovisa hur olika arbetsmetoder och arbetsformer

påverkar effektiviteten i elevvårdsarbetet. Kommittén bör i detta arbete också redovisa vilka förutsättningar som finns för gemensamt personalutnyttjande mellan skolan och andra kommunala och landstingskommunala myndigheter samt ange vilka för- och nackdelar ett sådant system kan förväntas

ge. | Kommittén bör ta del av de erfarenheter som vunnits av det försöks- och

utvecklingsarbete som pågår i olika kommuner inom elevvården och i den

allmänt förebyggande barn- och ungdomsverksamheten och redovisa resultaten av den utveckling som ägt rum. SIA-reformen ger kommunerna ökade möjligheter att själva välja medel och metoder för förverkligande av skolans övergripande mål. Detua innebär

också att ansvaret för utvecklingsarbetet inom skolan förskjuts från centrala

och regionala myndigheter till lokal nivå. Kommittén bör därför i sitt arbete pröva behovet av länsskolpsykologtjänsterna och av centralt planerings- och utvecklingsarbete inom elevvården.

En viktig förutsättning för att elevvårdsarbetet i kommunerna skall kunna

utvecklas i positiv riktning är att personalen ges en lämplig fortbildning som

utgår från den syn på elevvården som en del av samhällets samlade insatser för barn och ungdom som redovisats i det föregående. Kommittén bör

kartlägga den fortbildning som anordnas idag och lägga fram förslag till hur

fortbildningen organisatoriskt och innehållsmässigt bör förändras för att

svara mot de krav som förändrade yrkesroller och en ökad samverkan inom barn- och ungdomsomsorgen ställer på berörda personalkategorier.

Eftersom utredningsarbetet kommer att beröra flera olika personalgrupper

inom skolan, bör företrädare för dessas fackliga huvudorganisationer ingå som ledamöter i kommittén. Kommittén är därutöver oförhindrad att till sig knyta bl.a. representanter för olika personalorganisationer som berörs av utredningsarbetet. Kommittén bör belysa de effekter i form av krav på resurser som deras förslag medför. Kommittén bör därvid göra noggranna kostnadsberäkningar. Kommitténs förslag bör också åtföljas av förslag till erforderliga bestämmel-

ser. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att utreda organisation, innehåll, arbetssätt och arbetsformer i elevvårdsarbetet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för kommittén skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

225 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:6

6. Utredning om gäststuderande m.m.

Dir 1978:42 i

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-20

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

I prop. 1977/78:100 (bil. 12 s. 497) berörde jag frågan om behörighetsgi-

vande förutbildning för utländska studerande samt vissa andra frågor om dessa studerandes förhållanden. Jag angav därvid att jag hade för avsikt att återkomma till regeringen i dessa frågor. Jag tar nu upp dem och förordar, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, att en kommitté tillkallas för att se över förutbildning för utländska studerande samt vissa frågor rörande de gäststuderandes situation. Begreppet utländsk studerande i Sverige kan ha flera betydelser. Med

utländsk studerande kan exempelvis förstås person av utländskt ursprung, med utländskt medborgarskap eller med utländsk skolutbildning. I studiestödslagen görs en åtskillnad mellan utländsk studerande som har kommit hit

i huvudsakligt syfte att erhålla utbildning här,2 s.k. gäststuderande, 20och

andra utländska studerande. Gäststuderande förutsätts normalt lämna landet

efter avslutade studier. De kan inte få svenskt studiestöd.

Till gruppen andra utländska studerande häntörs invandrare och de kan få

svenskt studiestöd. Som invandrarstuderande räknas den som har vistats och

förvärvsarbetat sammanhängande under minst två år här i Sverige. Invandrare förutsätts komma att söka sin utkomst här och inlemmas i det svenska samhället. De skall liksom svenska medborgare med utländsk förutbildning behandlas som svenska studerande. 1 vissa avseenden måste emellertid särskild hänsyn tas till deras speciella situation. Det gäller bl.a. behovet för vissa av dem att tillägna sig för utbildningen nödvändiga kunskaper i svenska och engelska, värdering av deras tidigare utbildning och behov av särskild studievägledning. Invandrarstuderandenas förhållanden är i dessa avse-

enden likartade med dem som gäller för gäststuderande. Frågan om

undervisning i svenska för invandrare kommer att utredas i särskild ordning.

Antalet utländska studerande i Sverige har ökat kraftigt under senare är. De studerande som kommer från utomnordiska länder är tio gånger fler nu än vad de var i början av 1960-talet. Sammansättningen av studerandegruppen har under samma period förändrats med påföljd att de som i dag söker utbildning i Sverige utgör en betydligt mer heterogen grupp, inte bara från språksynpunkt utan även vad gäller utbildningsbakgrund, kulturtraditioner

och mål för studierna. Internationellt sett är antalet studerande med utländsk

förutbildning som genomgår grundläggande högskolcutbildning relativt stort

i Sverige. Det torde delvis bero på det stora antalet invandrarstuderande. Det beror också på våra,2 i jämförelse med andra länder generösa behörighetsvillkor och vår avgiftsfria undervisning. Jag behandlar i det följande vissa frågor som rör gäststuderande.

Studerande från de nordiska länderna intar en särställning bland de

gäststuderande. För studerande från nordiskt land gäller att de inte behöver

uppehållstillstånd för studier i annat nordiskt land och att de får utnyttja sitt hemlands studiestöd för sådana studier. Vidare finns fastlagt i avtal mellan de nordiska länderna, att man bör underlätta för nordiska studerande att bedriva

studier i varandras länder. Bl.a. har regler för nordisk tentamensgiltighet fastställts. Även om de nordiska studerandena i regel har mindre problem än

15 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II U:6 Skr 1978/79:103 226

andra utländska studerande med att anpassa sig till den svenska studiesituationen bör kommittén uppmärksamma deras förhållanden. Så bör den t.ex. låta göra en kartläggning över antalet studerande från de övriga nordiska länderna och deras fördelning på högskoleenheter samt deras studiesociala situation och behov av förutbildning. En sådan kartläggning bör vara av värde för att bedöma hur resurser för bl.a. studie- och yrkesorientering, kurativa insatser och i vissa fall utbildning i svenska skall fördelas mellan högskoleorterna.

Många studerande från utomnordiska länder kommer hit för att genomföra en del av sin högskoleutbildning här. Bland dem finns de som vitl påbörja eller komplettera sin grundutbildning här och de som önskar gå igenom forskarutbildning. En del av dem som redan har genomgått viss högskoleutbildning finansierar studierna genom stipendier från hemlandet eller har stipendier från Svenska institutet. Deras erfarenhet av tidigare studier liksom det faktum att vissa av dem kommer från Europa och Nordamerika gör att denna grupp har förhållandevis begränsade problem att anpassa sig till svenska studieförhållanden.

Bland gäststuderande från utomnordiska länder återfinns även de som vill genomgå hela sin grundläggande högskoleutbildning i Sverige. Denna grupp har vuxit kraftigt de senaste åren. Bristen på utbildningsplatser i hemlandet och vår avgiftsfria utbildning gör att många söker sig hit. Dessa gäststuderande är i allmänhet inte stipendiater utan försörjningen kan ofta vara tryggad genom bidrag från någon privatperson.

De gäststuderande befinner sig f.n. i många fall i en svår studiesituation. För att de skall kunna utgöra ett betydelsefullt inslag i strävandena att internationalisera högskolan både inom grundläggande utbildning och forskarutbildning måste de få ett bättre stöd, både med avseende på förutbildning och beträffande studie- och yrkesorientering. I den internationella kontaktverksamhet som alltid har bedrivits av universitet och högskolor utgör de gäststuderande en viktig del. Det är därför angeläget att Sverige också framdeles bidrar till att systemet med gäststuderande blir bestående. En allmän utgångspunkt för att skapa ett väl fungerande system bör enligt min mening vara att vi kan ge de gäststuderande goda betingelser såväl för sina studier som för sin vistelse i landet. Denna förutsättning kan komma att framtvinga vissa begränsningar av det antal gäststuderande från utomnordiska länder som kan tas emot.

Liksom ifråga om de nordiska studerandena är kunskaperna om de utomnordiska gäststuderandes antal och fördelning mycket bristfälliga. Kommittén bör därför börja med att göra en översiktlig kartläggning av de utomnordiska studerandena och deras situation. Denna kartläggning bör omfatta deras fördelning på länder, utbildningsnivå, studieinriktningar och högskoleenheter samt studieresultat. Kartläggningen bör också innefatta vilka kurativa och studiesociala insatser som kommer de gäststuderande till del.

För gäststuderande från utomnordiskt land gäller f.n. att uppehållstillstånd för studier kan beviljas såväl före som efter inresan i landet. Eftersom uppehållstillstånd inte kan beviljas innan behörighetsprövningen gjorts och såväl denna prövning som tillståndsprövningen kan dra ut på tiden, kommer många, som har rest in i landet utan att dessförinnan ha sökt och fått uppehållstillstånd, att tvingas vänta länge innan det blir klarlagt om de kan tillåtas att stanna här för studier eller ej.

I prop. 1977/78:90 om ändring i utlänningslagen (1954:193), AU 1977/78:

227 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:6

30. m.m. förordade föredraganden, statsrådet Ullsten, bl.a. följande riktlinjer för beviljande av uppehållstillstånd åt gäststuderande från utomnordiska

länder. En av förutsättningarna för att uppehållstillstånd för gäststudier skall

beviljas är att den sökande bedöms ha för avsikt att lämna Sverige efter

studietiden. Tillståndet bör i princip endast avse studier på eftergymnasial

nivå. Utlänning som bedöms ha för avsikt att stanna kvar i vårt land efter

avslutade studier bör inte betraktas som gäststuderande utan som invandrare och bör i allmänhet vägras uppehållstillstånd även för studietiden om inte

uppehållstillstånd som invandrare bör medges genom tillämpning av andra bestämmelser. Tillståndsgivningen bör således utformas på sådant sätt att bestämmelserna om reglerad invandring inte kringgås. I propositionen framhåller föredraganden att flera av de olägenheter som nu är förknippade med uppehållstiliståndsgivning skulle förebyggas om den regeln infördes att uppehållstillstånd för gäststudier skulle vara beviljat innan utlänningen reser in i Sverige. Vissa problem med en sådan regel måste emellertid studeras ytterligare liksom behovet av information samt också

fördelningen av informationsansvaret mellan berörda myndigheter. Dessutom torde det enligt föredraganden vara nödvändigt att närmare utreda förutsättningarna för att pröva de sökandes behörighet för studierna och i övrigt pröva förutsättningarna för tillstånd medan utlänningen befinner sig i sitt hernland.

Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att ge universitetsoch högskoleämbetet (UHA) i uppdrag att skyndsamt utreda de frågor som rör prövning av behörighet som förutsättning för tillståndsgivning före inresan och föreslå vilka praktiska åtgärder som därvid behöver vidtas. Kommittén bör vid genomförandet av sitt uppdrag samråda med UHÄ i

frågor som har samband med behörighetsprövning före inresan.

Jag har nyss angivit som allmän utgångspunkt för kommitténs arbete att antalet gäststuderande inte bör bli större än att det är möjligt att ge dem goda

betingelser för studier och vistelse i landet. Kommittén bör mot denna

bakgrund pröva om det är motiverat att fastställa en övre gräns för det antal gäststuderande från utomnordiska länder som varje år får antas till högskolan. En övre gräns bör dock inte innefatta de stipendiater som Sverige enligt riksdagsbeslut samt enligt bilaterala överenskommelser och andra internationella åtaganden har förbundit sig att ta emot. I detta sammanhang bör kommittén också överväga om en eventuell begränsning av antalet gäststuderande endast bör gälla den grundläggande utbildningen] —1I och i så fall hur prioritering skall ske mellan hel grundutbildning och del därav] -1 eller om

den också bör omfatta forskarutbildningen. Kommittén bör i förekommande fall ange en lämplig fördelning av gäststuderande på grundutbildningsnivå och på forskarutbildningsnivå. I anslutning till frågor om en övre gräns för

antalet gäststuderande bör kommittén överväga om särskilda regler fordras för att sammansättningen av denna studerandegrupp vad gäller nationstillhörighet inte skall bli ensidig.

Även om en fri sektor finns inom högskolan är dock flertalet utbildningsvägar spärrade. Inom den spärrade sektorn finns en kvot för utländska

studerande som omfattar både invandrare och gäststuderande. Kommittén bör också pröva om en avvägning inom denna kvot mellan grupperna är

motiverad. I detta sammanhang erinras om att Nordiska ministerrådet i juni

19771 -I i samband med en rekommendation angående nordiska och

utländska studerandes tillträde till högre utbildning i Norden — uttalade att i överensstämmelse med kulturavtalets innehåll särskild uppmärksamhet bör

Del II U:6 Skr 1978/79:103 228

fästas vid de nordiska studerande som önskar utbildning i annat nordiskt land

än hemlandet. I sammanhanget bör också belysas vilka konsekvenser som ett

system med kvotering kan få i informationshänseende samt vilka krav på

fortlöpande insamling av statistiskt underlag som ställs i sammanhanget.

För att få uppehållstillstånd för studier krävs bl.a. att den gäststuderande kan redovisa en godtagbar finansiering av sitt uppehälle under studietiden. F.n. gäller att den studerande skall ha ett garanterat underhåll från sitt hemland eller någon annan finansiär motsvarande i stort sett de svenska studiemedlen. Kommittén bör belysa hur tillämpningen av denna regel påverkar tillströmningen av gäststuderande samt pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att motverka en socialt snedvriden sådan. Som utgångspunkt skall därvid alltjämt gälla att gäststuderande inte skall åtnjuta studiestöd. Kommittén bör bl.a. pröva om en eventuellt ensidig tillströmning av

gäststuderande på grund av kravet på ett garanterat underhåll kan motverkas genom en ändrad konstruktion av eller ändrade kriterier för fördelning av de stipendier för gäststuderande som Svenska institutet fördelar och om det i så fall är lämpligt att vidta sådana åtgärder. En viktig uppgift för kommittén bör

vara att överväga vilka ytterligare insatser av kurativ och social natur som bör sättas in för att förbättra de utländska studerandes situation.

Genom högskolereformen har förutsättningarna för utländska studerande att bedriva högskolestudier ändrats. För studerande med utländsk förutbildning krävs från den 1 juli 1977 enligt högskoleförordningen (1977:263) för

allmän behörighet minst elvaårig skolutbildning påbörjad tidigast vid sex års ålder. Vidare krävs kunskaper i engelska motsvarande två årskurser i svensk gymnasieskola samt för utomnordiska studerande kunskaper i svenska enligt

UHAÄ:s bestämmande.

Studerande med utländsk förutbildning — med undantag för flertalet svenskar med utländsk förutbildning och studerande från de andra nordiska

länderna] —-1 uppfyller vid ankomsten till Sverige sällan kravet på kunskaper i

svenska och ofta inte heller kravet på kunskaper i engelska. På högskoleor-

terna anordnas därför särskilda kurser i svenska för utländska studerande. På uppdrag av regeringen har skolöverstyrelsen efter samråd med UHÄ sett över denna utbildning och lämnat förslag till förändringar, såväl till innehåll som organisation, av den. Jag redovisade i prop. 1977/78:100, bil. 12 ämbetsver-

kens förslag och remissyttrandena över dem. Jag angav därvid att frågan om

behörighetsgivande förutbildning för utländska studerande borde tas upp i samband med att andra frågor behandlades rörande dessa studerandes

situation. Enligt min mening bör den behörighetsgivande förutbildningen utformas med hänsyn till hur de frågor jag nyss har berört kommer att lösas. Det bör därför vara en viktig uppgift för kommittén att pröva ämbetsverkens förslag och remissynpunkterna på dem mot bakgrund av sina ställningstaganden i fråga om såväl dimensionering av antalet gäststuderande som formerna för finansiering av deras studier. Kommittén bör därvid redovisa för- och

nackdelar med en anordning som innebär att gäststuderande som antas till grundläggande högskoleutbildning samtidigt antas till nödvändig kompletterande förutbildning. Kommittén bör särskilt redovisa de konsekvenser en så anordnad utbildning får för antagning av gäststuderande till spärrad utbildning. Vidare bör kommittén närmare granska möjligheterna att inom ramen för den kompletterande förutbildningen också ge undervisning i engelska för studerande som inte uppfyller kravet på förkunskaper i detta

språk samt de konsekvenser detta får för denna förutbildnings omfattning.

229 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:7

En utgångspunkt för arbetet i denna del skall vara att de förkunskaper i

engelska som krävs inte skall styra urvalet av studerande vad avser

nationstillhörighet. Skulle en sådan styrning visa sig bli fallet bör möjlighet

erbjudas den studerande att inhämta dessa kunskaper.

Mot bakgrund bl.a. av kartläggningen om de utomnordiska studerandes

studieresultat bör kommittén överväga erforderliga åtgärder för att minska

riskerna för studiemisslyckanden.

Kommittén bör även pröva om det ir lämpligt att skilja den kompletterande förutbildningen för gäststuderande från den för invandrarstuderande samt därvid ange vilket huvudmannaskap som vid skilda alternativ är mest ändamålsenligt. I dessa frågor bör kommittén samråda med kommittén om

kommunal vuxenutbildning (U 1978:31). .

Kommittén bör kostnadsberäkna sina förslag. Som utgångspunkt bör

därvid gälla att förslagen inte bör medföra ytterligare ekonomiska åtaganden för samhället.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 4 ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor rörande utländska studerande,

alt utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag ätt regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommittén skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

7. Utredning om den framtida användningen av Nääs

Dir 1978:50

Beslut vid regeringssammanträde 1978-05-18

Statsrådet Mogård anför.

Genom testamente den 7 april 1891 med flera tillägg förordnade grosshandlaren August Abrahamson, att hans egendom Nääs i Skallsjö socken, Alvsborgs län, jämte vissa andra tillgångar skulle utgöra en stiftelse, benämnd August Abrahamsons stiftelse, för att trygga fortvaron av den läroanstalt — Nääs slöjdlärarseminarium — som han inrättat på egendomen. Stiftelsen jämte alla dess tillgångar skulle enligt testamentet överlämnas till svenska staten att lyda under Kungl. Maj:t i det departement, som handhade undervisningen i allmänhet.

I testamentet förordnades bl a

all läroanstalten skulle under namn av August Abrahamsons stiftelse i all framtid å egendomen Nääs uppehållas samt hava till ändamål att genom fortsatt utbildning av lärare och lärarinnor, som redan ägnat sig åt undervisning, verka för uppfostran i allmänhet och särskilt för användandet därvid av

Del Il U:7 Skr 1978/79:103 230

den pedagogiska slöjden,

att stiftelsens verksamhet alltid skulle, i den mån därtill anslagna medel

sådant medgav, utövas i enlighet med tidens krav,

att läroanstalten i följd av ändrade förhållanden icke vidare behövs till

utbildning av lärare och lärarinnor i slöjd, förvandla anstalten till annan högre

läroanstalt för fortsatt utbildning av lärare och lärarinnor, som redan förut ägnat sig åt undervisning. Den 28 april 1899 förordnade Kungl Maj:t att stiftelsen med dess tillgångar skulle av Svenska Staten emottagas på de i donationsurkunden stadgade villkoren. Stiftelsen förvaltas av en av regeringen tillsatt styrelse, i vilken landshövdingen i Älvsborgs län är ordförande. Till stiftelsen hör förutom undervisningslokaler och elevbostäder

också Nääs slott.

Nääs är beläget i Lerums kommun intill Europaväg 3, tre mil öster om Göteborg och två mil väster om Alingsås. Egendomen omfattar ca 1.400 ha, varav 1.200 ha utgör skog. Slottsområdet med park, inägor och hagar utgör ca 200 ha.

Slottsbyggnaden i sin nuvarande utformning är från 1820-talet. Inred-

ningen moderniserades på 1860-talet och har därefter bevarats utan större förändringar. Genom arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) försorg har slottets

yttre under åren 1976-1977 rustats upp.

Seminariebyggnaderna är samtliga gamla och av enkelt utförande. ”Seminariet” har dock restaurerats genom AMS medverkan och inrymmer i dag en permanent utställning av föremål från slöjdlärarutbildningstiden. Utställningen är arrangerad av Nordiska museet. ”Lekhuset”, det gamla seminariets

gymnastiklokal, har restaurerats genom stiftelsens försorg.

Varje år anordnas en hemslöjdsutställning i seminariebyggnaderna. Dessutom förekommer konstutställningar och konserter. I före detta slottsstallet och spannmålsmagasinet finns numera värdshus och kaffestuga. Värdshuset har en kapacitet om ca 200 gäster.

År 1955 tillkallades sakkunniga för att utreda och avge förslag rörande utbildningen av lärare i manlig slöjd och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga antog benämningen slöjdlärarutredningen. Utredningen lade fram sitt förslag år 1957. Det gick ut på att slöjdlärarutbildningen, som varit förlagd till Nääs sedan 1874, skulle förläggas till Linköping. År 1960 flyttades

den också dit.

Scnare uppdrogs åt slöjdlärarutredningen att utreda ”det fortsatta använ-

dandet av August Abrahamsons stiftelse”. Slöjdlärarutredningen diskute-

rade i sitt betänkande (SOU 1961:43) Användningen av August Abrahamsons stiftelse å Nääs tre alternativ: I inrättande av en kursgård på Nääs,

2 stiftelsen som stipendieinrättning,

3 uppskov med frågans avgörande. Utredningen förordade för egen del ”kursgårdsalternativet”. Dåvarande styrelsen för August Abrahamsons stiftelse biträdde kursgårds-

alternativet i sitt remissyttrande under förutsättning att någon institution kunde knytas till Nääs som kunde garantera en permanent fast beläggning och som var beredd att ekonomiskt svara för verksamheten.

I betänkandet (SOU 1970:66) Högskolor för konstnärlig utbildning lade

konstnärsutbildningssakkunniga fram förslag om formhögskolor. Med anledning av förslaget lät länsstyrelsen i Älvsborgs län utreda förutsättning-

arna för lokalisering av en formhögskola till länet. Regeringen har ej lagt fram något förslag i anledning av konstnärsutbildningssakkunnigas betänk-

ande.

231 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:7

I en motion till 1976/77 års riksmöte (mot 1976/77:369) hemställdes att riksdagen skulle begära en snar utredning angående den framtida användningen av läroanstalten Nääs. I motionen redovisades dé i det föregående presenterade förslagen rörande användningen av Niäs samt förslag som framförts av andra intressenter.

I motionen anges två alternativ för en kimplig framtida användning av

Nääs. Det ena av dessa alternativ innebär att Nääs görs till en kursgård, för i

första hand lärares fortbildning och fackliga konferenser, men även för annan kursverksamhet, genom t.ex. hembygdsförbund och föreningar. Det andra

tänkbara användningsområdet för Nääs som förespråkas i motionen är att

förlägga en formhögskola dit. I detta alternativ skulle lokalerna under ferietid

kunna användas för fortbildningskurser för lärare. Även en kombination av de två olika användningsområdena är enligt motionen tänkbar. I motionen

framhålls det angelägna i att så mycket som möjligt av den ursprungliga byggnationen på läroanstaltens område bevaras.

Yuranden över motionen har inhämtats av utbildningsutskottet från riksantikvarieämbetet, statens kulturråd, skolöverstyrelsen, statens personalutbildningsnämnd och styrelsen för August Abrahamsons stiftelse, vilka

samtliga tillstyrker den av motionärerna föreslagna utredningen. Yttranden

har även inhämtats från universitetsoch högskoleämbetet, som framhåller att man utifrån de områden ämbetet har att bevaka inte har några önskemål om utredning av den framtida användningen av Nääs.

I skrivelse den 6 december 1977 har riksdagen anmält sitt beslut i anledning av nämnda motion (UbU 1977/78:9, rskr 1977/78:41). Enligt beslutet bör en

förutsättningslös utredning göras angående den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse på Nääs. Utskottet har inte redovisat några

synpunkter på i vilken form utredningen skall bedrivas. Lerums kommun har inkommit med skrivelse, i vilken man framfört önskemål om att med egen

ledamot fä delta i denna utredning.

Enligt min mening bör en särskild utredare tillkallas med uppgift att fullgöra det av riksdagen begärda utredningsuppdraget. Utredaren bör vid sina överväganden samråda med de instanser som yttrat sig över motionen

och med företrädare för Lerums kommun.

Utredaren bör redovisa vilka kostnader som de olika lösningarna till framtida användning av Nääs leder till och föreslå hur dessa skall finansieras. Förslagen bör ej medföra kostnader för statsverket. Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse på Nääs,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan

(Utbildningsdepartementet)

Del II U:8 Skr 1978/79:103 bo (SS IN

8. Direktiv för organisationskommittén för vissa åtgärder på informationsförsörjningsområdet, m.m.

Dir 1978:59

Beslut vid rexerinussammanträde 1978-06-13

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

I prop. 1977/78:114 om ett centralt organ för informationsförsörjning,

ny.m., har regeringen lagt fram förslag om vissa åtgärder på informationsförsörjningsområdet. Bl.a. skall enligt förslagen kungl. biblioteket omorganiseras den I juli 1979 och en delegation för informationsförsörjning inrättas vid samma tidpunkt. Samtidigt skall forskningsbiblioteksrådet och statens

råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINEFDOK)

upphöra.

Propositionen har inte slutbehandlats av riksdagen under 1977/78 års

riksmöte. För att förslagen, om riksdagen godtar dem, skall kunna genom-

föras vid avsedd tidpunkt, finner jag det emellertid nödvändigt att visst

organisationsoch plancringsarbete inleds nu. En organisationskommitté bör därför tillkallas. Vidare bör ew särskilt uppdrag ges åt kungl. biblioteket att inleda visst planeringsarbete. Organisations- och planeringsarbetet bör givetvis bedrivas på ett sådant sätt att riksdagens beslut inte föregrips.

Enligt förslagen i propositionen skall delegationen för informationsförsörjning inom sitt ansvarsområde svara för övergripande planering och samordning och för stöd till forsknings- och utvecklingsarbete. Den skall vidare ha vissa serviceuppgifter samt svara för internationell bevakning och samverkan.

Organisationskommittén bör med utgångspunkt i vad som anges i propositionen om delegationens uppgifter m.m. utarbeta förslag till instruk-

tion för delegationen. I detta sammanhang bör kommittén beakta de frågor

rörande avgränsning mot andra myndigheters kompetensområden som aktualiseras i propositionen och i remissvar över betänkandet (SOU 1977:71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. Deua gäller bl.a. arkivområdet och museiområdet. Kommittén bör överväga hur samverkan mellan delegationen och andra myndigheter skall ske.

I propositionen uttalas att det torde komma att krävas olika beredande organ under delegationen. Vissa nämnder med i första hand rådgivande karaktär bör därför inrättas. Organisationskommittén bör med utgångspunkt i utredningsförslagen och i de synpunkter på dessa som har kommit fram i

remissbehandlingen föreslå vilka nämnder som bör finnas under delega-

tionen och hur deras uppgifter bör avgränsas.

Organisationskommittén bör vidare lägga fram förslag till anslagsframställning för delegationen för budgetåret 1979/80. Förslaget bör inges senast den I

september 1978.

Delegationen skall ha ett kansli knutet till sig. I propositionen har jag anfört att i Organisationsarbetet som ett första alternativ bör prövas om delegationen administrativt kan knytas till något befintligt organ, i första hand det omorganiserade kungl. biblioteket. I sin myndighetsutövning skall delegationen vara fristående.

Organisationskommittén bör utarbeta. förslag till kansliorganisation för

delegationen. Kommittén bör i samband därmed pröva möjligheten att genom en administrativ anknytning utnyttja kungl. bibliotekets eller annan myndighets tjänster för ekonomi- och personaladministration och därmed

233 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:9

sammanhängande rutiner.

Organisationskommittén skall även i övngt förbereda et inrättande av

delegationen och vidta de praktiska åtgärder som kan erfordras härför. Bl.a. skall kommittén i samråd med byggnadsstyrelsen undersöka möjligheterna att anskaffa lokaler för delegationens kansli.

Vad gäller omorganisationen av kungl. biblioteket förutsätter jag, Som jag angav i det föregående, att omorganisationen förbereds inom biblioteket. Vissa frågor i detta sammanhang bör dock behandlas av organisationskommitlén. Kommittén bör bl.a. lägga fram förslag om kungl. bibliotekets framtida organisation. Jag förutsätter att erforderligt underlag för sådana

förslag tas fram inom biblioteket. I arbetet bör beaktas vad som sägs i cirkulär

(1976:687) om arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst,

att organisationen utformas så att jämställdheten främjas.

Organisationskommittén bör också i samråd med kungl. biblioteket överväga frågor av rättslig natur i samband med mikrofilmning av svensk

dagspress utöver vad som behandlas i förslagen i prop. 1977/78:97 om

åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar och riksdagens beslut med anledning därav (KrU 1977/78:27, rskr 1977/78:375).

I prop. 1977/78:114 föreslås vidare att ansvaret för verksamheten med ett

datorbaserat informationssystem för bibliotek, LIBRIS, fördelas så att ansvaret för den löpande driften ligger hos det omorganiserade kungl.

biblioteket och utvecklingsansvaret hos delegationen för informationsför-

sörjning. Organisationskommittén bör, med utgångspunkt i detta ställningstagande, överväga hur verksamheten med LIBRIS skall bedrivas i fortsättningen, bl.a. i anslutning till övervägandena om kungl. bibliotekets framtida organisation.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 6 ledamöter med uppdrag att förbereda

vissa åtgärder på informationsförsörjningsområdet, m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

9. Utredning om det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom skolväsendet m.m.

Dir 1978:68

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Statsrådet Mogård anför.

Behovet av pedagogiskt utvecklingsarbete inom undervisningens område blev allt starkare i samband med de omfattande skolreformerna under 1960-

Del II U:9 Skr 1978/79:103 234

talet. Anslaget tull pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet, som tillkom i början av 60-talet + samband med försöksverksamheten vid grundskolans införande, utvecklades till eu anslag för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete (FoU-arbete), där den naturliga tyngdpunkten

låg i tillämpad pedagogisk forskning. Skolreformerna och de växande

kullarna skolelever ställde stora anspråk på samhällets resurser. Detta ledde ull att man undersökte möjligheterna att genom FoU-arbete förbättra

undervisningen. Föredragande statsråd anförde inför budgetåret 1970/71 (statsverksprop. 1970 bil. 10, s. 170):

”Insatserna inom det pedagogiska utvecklingsarbetet måste koncentreras till de problemområden som är mest betydelsefulla för att man skall kunna nå

de utbildningspolitiska målen. En väsentlig uppgift är att utforma allt

effektivare medel att genomföra beslutade reformer.”

Fr.o.m. 1972 har statsverkspropositionerna allt starkare betonat behovet av FoU-arbetets anknytning till skolans problem och till skolans verklighet som den upplevs av de i skolan verksamma.

Samtidigt har under 1970-talet den verksamhet som bekostas med anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet vidgats att omfatta även forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildning, folkbildningsarbete, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning.

Omfattningen av anslaget växte snabbt under 1960och 70-talen. För

budgetåret 1978/79 anslås ca 36.000.000 kr. till pedagogiskt FoU-arbete inom skolväsendet.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har det övergripande ansvaret för pedagogiskt FoU-

arbete inom undervisningsområdet utanför högskolesektorn. I sin anslagsframställning för varje budgetår anger SÖ de områden som bedöms som

viktiga. Regeringen tar i varje års budgetproposition ställning ull inriktningen

av det pedagogiska FoU-arbetet.

Till skolöverstyrelsen är knuten en pedagogisk nämnd som tillkom efter riksdagsbestut 1971 (prop. 1971:38, UbU 1971:12, rskr 1971:169). Nämnden är sammansatt av representanter för riksdagen, kommunerna, den pedagogiska forskningen, ungdomsskolans och vuxenutbildningens befattningshavare samt de studerande. Nämndens huvuduppgift är att fungera som rådgivande och beredande organ i frågor om pedagogiskt FoU-arbete, däri inbegripet utvärdering av utbildningsverksamheten. SÖ:s styrelse har genom beslut i plenum överlämnat åt pedagogiska nämnden att besluta i vissa ärenden, särskilt att besluta om nya kommunala utvecklingsblock, och deras verksamhet.

Nämnden är organisatoriskt inordnad i SÖ. Byrån för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete (byrå L 3) fungerar som nämndens sekretariat. Detta har givit nämnden möjligheter till nära kontakt med pågående FoU-

arbete och aktuell planering inom SÖ:s kansli och av SÖ anlitade organ och

institutioner. Samtidigt har det inneburit att nämnden i prioriteringen av

enskilda projekt och försök inom de av nämnden rekommenderade ramarna i

hög grad varit hänvisad till de uppslag och idéer som framkommit inom kansliet och som delgivits kansliet från skolor, kommuner, organisationer och forskningsinstitutioner. Vid skilda tillfällen har diskussioner förts om andra organisatoriska lösningar, t.ex. att knyta nämnden närmare till riksdagens utbildningsutskott eller göra den till en helt fristående nämnd.

Regionalt har sex regionkollegier haft ansvaret för samordningsfrågor

mellan länsskolnämnderna, lärarutbildningen, lärarfortbildningen och FoUverksamheten. De sex stora lärarutbildningsenheterna har hittills fungerat

235 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:9

som regioncentra och fortbildningsavdelningarna har varit regionernas

a ee sekretariat.

På den kommunala och/eller regionala nivån finns ett antal pedagogiska utvecklingsblock. SÖ och kommunen delar på kostnaderna för dessa. Ett

starkt motiv för att inrätta utvecklingsblock har varit en önskan att i FoUarbetet inte bara fånga upp aktuella problem på fältet utan även låta de av frågorna direkt berörda personalgrupperna och organen medverka i försöken.

SÖ inbjuder kommunerna i landet att starta utvecklingsblock enligt ett

program eller tema som SÖ fastslagit i allmänna drag. Sedan fattar den

pedagogiska nämnden beslut om inrättande och inriktning av dessa utvecklingsblock. Inom ramen för det fastlagda programmet råder stor frihet för kommunen att utforma ett försöksprogram efter lokala intressen och förutsättningar. Under 1977/78 finns totalt nio utvecklingsblock, fem inom

ungdomsskolan och fyra inom vuxenutbildningen.

Utvecklingsarbetet bedrivs också inom vissa andra organ, t.ex. fortbild-

ningsavdelningar som bl.a. har ansvaret för skolledarutbildningen och

personallagsfortbildningen. Vidare har i årets budgetproposition (prop. 1977/

78:100 bil. 12, s. 212-213) medel anvisats för pedagogiskt FoU-arbete vid några länsskolnämnder. Avsikten med detta är att ge länsskolnämnderna möjlighet att i samråd med kommunerna och enskilda skolor finna vägar att stimulera utvecklingsarbetet vid skolorna.

Inom skolväsendet har ett arbete inletts som syftar till en förändrad balans mellan centralt och lokalt fattade beslut. Jag vill här peka på de reformer av grundskolans inre arbete som riksdagen beslutat om (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367) och som innebär att ansvaret för genomfö-

randet av beslutade reformer förskjuts från centrala organ till det lokala skolväsendet. En motsvarande utveckling kan förutses för gymnasieskolan

och för vuxenutbildningen. Ett lokalt förankrat FoU-arbete blir här betydel-

sefullt.

Exempel på decentraliserade åtgärder är förändringarna i statsbidragssystemet för grundskolan, som innebär ökade möjligheter för skolstyrelsen och den enskilda skofan att besluta om hur resurserna skall fördelas. Förslag kommer vidare att föreläggas riksdagen som syftar till att införa skolnämnder (Ds U 1977:20 och Ds U 1978:3). I dessa kommer fler att bli delaktiga i många för verksamheten viktiga beslut. Den starka betoningen på lagundervisning och arbetsenheter är även ett uttryck för en strävan att få en decentralisering av beslut och ett vidgat ansvarstagande hos alla som verkar i skolan.

För en sådan varaktig verksamhetsutveckling krävs en motivation hos dem som är direkt berörda och ansvariga för verksamheten. I årets budgetproposition (prop. 1977/78:100 bil. 12, s. 233-234) anförde jag följande:

”En verklig förändring är dock inte möjlig utan att de som verkar i skolan ser förändringen som nödvändig samt gör den till sin egen angelägenhet. För att en utveckling skall vara möjlig krävs vidare att skolans mål diskuteras på

det lokala planet på ett sådant sätt att målen kan fungera som styrmedel i

arbetet. Kunskaper och information om de villkor av t.ex. resursmässig och organisatorisk art som den enskilda skolan arbetar under är en annan förutsättning. Därull kommer att utvecklingen av verksamheten måste utgå från den situation som den enskilda skolan befinner sig i och från de problem som man där finner angelägna att lösa. Ansvaret för att utforma och pröva olika lösningar ligger hos dem som verkar i den enskilda skolan.”

Det pedagogiska FoU-arbetet har som en av sina huvuduppegilter att främja

Del II U:9 Skr 1978/79:103 236

skolans inre utveckling.

”En grundtanke i dessa riktlinjer är att FoU-arbetet bör utgå från de

problem som i skolans vardag formulerats av elever och lärare. Avgörande för utvecklingsarbetets möjligheter att påverka skolan är dels forskningens förankring i skolans närproblem, dels dess möjligheter att föra ut sina rön till de enskilda skolorna.” (Prop. 1977/78:100 s. 226.)

Det är väsentligt att problemen med utbildningsväsendets relation till det

omgivande samhiillet beaktas. Det av SÖ bedrivna FoU-urbetet omfattar och

bör alltjämt omfatta problem om elevernas val av studie- och yrkesviäg i och efter grundskolan mot bakgrund av skilda förhållanden i hem, skola och samhälle. I dagens läge utgör t.ex. de svugmotiverade och lågpresterande eleverna i grundskolan en grupp till vilken ett flertal akuta problem är knutna dels med hänsyn till innehåll och metoder i undervisningen, dels - och framför allt — på grund av risken för arbetslöshet.

Denna problemgrupp aktualiserar på eu särskilt sätt olika lösningar på frågan om värvning av studier och arbete efter grundskolan, vilket nyligen behandlats av sysselsättningsutredningen (A 1974:02). Dylika frågor leder i sin tur till ett behov av mer grundläggande undersökningar av förhållandet mellan skola, yrkesliv och samhälle i övrigt och framför allt av problem rörande utbildningens organisation och läroplaner i olika modeNer av

återkommande utbildning. En del av dessa frågor är f.n. föremål för särskilda

överväganden inom gymnasieutredningen (U 1976:10). De är emellertid så viktiga även för den kontinuerliga utvecklingen av skolväsendet i övrigt, att de måste ingå som en självklar del i det långsiktiga FoU-arbetet. Härigenom aktualiseras också sambandet med dei FoU-arbete som bedrivs inom universitets- och högskoleväsendet.

Skolans FoU-arbete spänner sålunda över ett stort register av frågor från problem i det dagliga skolarbetet vill mer övergripande frågor om förhållandet

rmellan skola och samhälle. Inte minst de senaste årens forskning och

forskningsdebatti har visat, att samhällets problem på olika sätt slår igenom även i undervisningen.

FoU-arbete måste bedrivas på olika nivåer inom skolsystemet allt efter problemens art och angelägenhetsgrad. En ökad spridning och mångfald får inte leda till en sådan uppsplittring av resursanvändningen, att den gör det svårare att ta hänsyn till sambanden mellan problemen i undervisningen och i samhället.

Allt FoU-arbete måste, oavsett om det avser processer i klassrummet eller gäller studieval och skolorganisation. i tillämpliga delar så långt möjligt bygga på erfarenheter från liknande försök här hemma och i andra länder. Det internationella utbytet inom FoU-arbetet behöver förstärkas.

Det pedagogiska FolU-arbetet är av utomordentligt stor betydelse för

undervisningen. Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör enligt min

mening en översyn härav genomföras. Det bör uppdras åt en särskild kommitté att genomföra en sådan äversyn. Dess huvudsyfte bör vara att mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen framlägga förslag som dels tar hänsyn till änskemålen om ökad anknytning till skolans vardagsproblem, dels beaktar de synpunkter på sambanden mellan skola och samhälle och

internationellt utbyte som anförts i det föregående. Översynen bör vidare ske

med beaktande av de allmänna principer rörande sektorielt forskning som

framlagts av forskningsrådsutredningen och som bl.a. vunnit tillämpning i gällande instruktioner för forskningsrådsnämnden.

Översynen bör avse även administrativa och organisatoriska frågor. Härvid

237 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:9

berörs SÖ, länsskolnämnder, kommuner, förskningsinstitutioner, foribildnings- och lärarutbildningsinstitutioner, folkbildningsorganisationer, arbetsmarknadsutbildning. särskolor och specialskolor. Kommittén bör även pröva den pedagogiska nämndens verksamhet, beslutsformer och sammansättning. Eftersom fortbildningen spelar en viktig roll i utvecklingsarbetet bör kommittén samråda med 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04) i

frågor som avser samordnandet av en lokalt eller regionalt förankrad FoU-

verksamhet med organ för fortbildning och den grundläggande lärarutbildningens praktiska delar.

Med tanke på den sammanhållande funktion regionkollegierna har i dag bör kommittén undersöka den roll dessa skulle få vid en evenwell förändring

av FoU-arbetets organisation. Kommittén bör därvid samråda med SÖ som

f.n. utreder regionakollegiernas funktion.

Det är av största vikt att FOU-arbeters ullämpbara resultat snabbt kommer de i skolan verksamma till del. Deua ställer stora krav på en redovisning av uppnådda resultat av FoU-verksamheten. Kommittén bör ingående pröva alla möjligheter att utöka nu existerande informationsvägar.

Kommittén bör även söka vägar att tillvarata erfarenheter av i enskilda

skolor eller av enskilda lärare initierade försök.

Kommittén bör i sitt arbete samråda med SÖ, universitets- och högskoleämbetet och forskningsrådsnämnden. Därtill bör kommittén i sitt arbete nära samarbeta med utredningen om skolan, staten och kommunerna (U 1972:06) i de delar den avser SÖ:s allmänna uppgifter eHer de kommittéer som i övrigt kan komma att utreda SÖ:s roll och uppgifter i vad avser utbildningsvisendets utveckling.

Kommittén bör vara oförhindrad att ta upp till behandling även andra för det pedagogiska FoU-arbetets utformning och administration väsentliga

frågor än dem som berörts i det föregående.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med höpst sex ledamöter för att utreda det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom skolväsendet m.m.,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkuniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för ' kommittén skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan

(Utbildningsdepartementet)

Del Hl U:10 Skr 1978/79:103 238

10. Utredning om integration av handikappade elever i det allmänna skolväsendet

Dir 1978:69

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-08

Statsrådet Mogård anför.

I Bakgrund

1.1Normalisering som mål för samhällsinsatser

Målet för samhällets insatser för handikappade är att sträva efter att göra deras livsmiljö så normal som möjligt.

Den moderna synen på handikapp tar inte sikte främst på själva handikappet, utan konsekvenserna härav i olika sociala miljöer. Detta innebär att handikapp betraktas som något relativt. Den begränsning som ett

handikapp medför föreligger endast I vissa situationer. Samhällets direkta

insatser i dessa situationer syftar till att underlätta för de handikappade att ta

aktiv del i samhällslivet. Vi eftersträvar också att utforma samhället så att

åtgärder för handikappade normalt skall ingå i de tjänster som samhället

erbjuder alla sina medborgare. Med denna grundinställning måste samhällets

ansvar innebära att handikappade ges rätten att bli accepterade i samhätlet

och i samhällets institutioner på sina egna villkor.

1.2 Skolans mål och innehåll

Skollagen (1962:319) anger de övergripande målen för skolans verksamhet. Med skola avses i skollagen grundskola, specialskola eller gymnasieskola. Specialskolans elever har omfattats av skollagen sedan år 1965. En särskild

specialskolförordning (1965:478) finns.

Omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda regleras genom lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1967:940) och stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

(1968:146).

Samhället har genom omsorgslagen ett totalt ansvar för de psykiskt utvecklingsstörda. Inget motsvarande ansvar finns för de elever som omfattas av skollagen och skolförordningen. I omsorgsstadgan är inskrivet att verksamheten i särskolan bedrivs i så nära överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet som är möjligt och lämpligt. I stor utsträckning hänvisar omsorgsstadgan direkt till bestämmelser i skolförordningen.

Frågor rörande särskolan utreds av omsorgskommittén (S 1977:12). När förhållandena inom särskolan i fortsättningen berörs, sker det således för sammanhangets skull.

En genomgång av skollag, omsorgslag, skolförordning, specialskolförord-

ning och omsorgsstadga visar att många avsnitt är identiska. Detta gäller bl.a.

skolverksamhetens syfte, elevernas behandling, undervisningens organisation och länsskolnämndens ullsyn.

De olika skolformernas syften beskrivs i identiskt lika formuleringar i

skollagen $ 1 och omsorgsstadgan $ 19;

...att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i

bh 39 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:10

samarbete med hemmen främja elevernas utveckling tull harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

I grundskolans läroplan, Ler -69, betonas i avsnittet Mål och riktlinjer skolans särskilda ansvar för de elever som av fysiska, psykiska eller andra skäl har svårigheter i skolarbetet. Författningar och läroplaner anger dels generellt, dels mera i detalj metoder och arbetssätt att nå skolans mål.

Genom besluten med anledning av propositionen om skolans inre arbete

m.m. (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367) har ytterligare

förutsättningar skapats för att undervisningen och arbetssättet i skolan skall kunna anpassas till elever med behov av särskilt stöd och stimulans i sin utveckling.

1.3 Integrationen inom skolväsendet |

I dag är integrationen i många stycken etablerad inom skolans handikappundervisning. Man försöker på olika sätt att normalisera de handikappades skolgång, beroende och fritidsmiljö och förbereda dem för livet i samhället

utanför skolan.

Integrationen syftar till att skapa en normal miljö för de handikappade

eleverna samt till att ge förutsättningar för social gemenskap och förståelse

mellan olika elevgrupper. Avgörande för hur långt integrationen kan drivas är elevernas behov, vilka avgörs av handikappets karaktär och svårighetsgrad. Inom skolväsendet finns idag olika former av integration. Man brukar tala om lokalintegration, verksamhetsintegration och administrativ eller organisatorisk integration.

1.4Specialskolan

Enligt skollagen sörjer staten för undervisning i specialskolan av barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan. För dessa barn är skolplikten och rätten till grundläggande undervisning ett år längre än för de barn som får sin undervisning i grundskolan.

För specialskolan gäller specialskolförordningen (1965:478). Som läroplan för specialskolan gäller grundskolans läroplan. För specialskolan finns ett särskilt läroplanssupplement med timplan.

1.5 Särskolan

Verksamheten i särskolan regleras genom omsorgslagen och omsorgsstadgan. Särskolan omfattar förskola, grundsärskola, träningsskola och yrkesskola. För psykiskt utvecklingsstörda som har svårt att anpassa sig till verksamheten i särskolan, eller för vilka det krävs särskilda anordningar för undervisningen, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning i specialsärskola.

Psykiskt utvecklingsstörda som på grund av grava syn- och/eller hörsel-

skador inte kan följa undervisningen i särskola skall få undervisning i specialskola.

Särskolan står under landstingskommunalt huvudmannaskap.

Del II U:10 Skr 1978/79:103 240

1.6 Undervisningen av rörelsehindrade, synskadade och hörselskadade i grundskola och gymnasieskola

I den kommunala grundskolan anordnas särskilda syn- och hörselklasser,

klasser för rörelsehindrade samt samordnad specialundervisning för syn- och

hörselskadade samt rörelsehindrade.

Den gymnasiala utbildningen av ungdomar med handikapp sker i gymnasieskolan i form av individualintegrering eller, då handikappet så kräver. genom särskilda anordningar i form av mindre undervisningsgrupper och förlängd studietid.

Den gymnasiala utbildningen av svån hörselskadade är förlagd till gymnasieskolan i Örebro, som mottar ca 200 elever från hela landet.

Den gymnasiala utbildningen av svårt rörelsehindrade elever vid Skärhol-

mens gymnasium i Stockholm bedrivs som försöksverksamhet och omfattar för närvarande ca 30 clever.

Styrelsen för vårdartjänst har genom beslut den 22 november 1974 tillsammans med skolöverstyrelsen av Kungl. Maj:t erhållit uppdrag att utreda bl.a. den gymnasiala utbildningen för rörelsehindrade.

För samtliga skolformer gäller, att vissa bedömningssvårigheter föreligger om vilken skolform som är bist lämpad för den enskilde eleven. Utveck-

lingen mot ökad integration har medfört behov av förstärkt information till

skolan och dess personal samt till föräldrar till barn med handikapp om den handikappades förutsättningar och konsekvenserna av undervisning i olika skolformer, för att en adekvat skolplacering skall nås.

2 Motiv för översyn av integrationen av handikappade elever

2.1Allmänna utgångspunkter

Integrerad undervisning av handikappade elever i grundskola och gymnasieskola och undervisning i specialskola är lik värdiga vägar att förbereda barn och ungdomar på en aktiv vuxentillvaro och ett innehållsrikt samhällsliv.

Skolan strävar efter att alla elever skall bli delaktiga av en likvärdig utbildningsstandard genom att varje elev erbjuds utbildning efter sina

förutsättningar, vilket kräver särskilda insatser för att kompensera dem som

har speciella svårigheter av olika slag. Genom att låta grundskolans läroplan gälla också för specialskolan har samhället markerat principen om likvärdig utbildningsstandard för svårt synskadade, döva, hörsel- och talskadade och andra elever. Samhället har också tagit konsekvenserna av denna princip genom de omfattande resurser som idag står till förfogande för eleverna i specialskolan, särskolan och i skolverksamheten för de rörelsehindrade av

pedagogisk, teknisk, medicinsk, psykologisk och social natur. Däremot

saknas i betydande utsträckning språklig expertis, vilket är av betydelse för bedömningen av integrationssträvandena.

Integrationsutvecklingen medför att nya krav ställs på resursernas användning. Den ökade verksamhetsintegreringen påverkar ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun. Enskilda framställningar till regeringen beträf-

fande tidig integration av svårt handikappade har påvisat behovet av samordning av statliga och kommunala åtaganden.

Även organisatoriskt och administrativt behöver en anpassning ske till den utveckling som ägt rum. Härvid är den övergripande utvecklingen inom skoloområdet mot ökat lokalt bestlutsansvar över resurser och arbetsformer av största betydelse.

241 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del IT U:10

De nu berörda frågorna har var för sig under senare år varit föremål för diskussion och i vissa fall utredningsarbete.

2.2 Reformeringen av skolans inre arbete

En av utgångspunkterna i arbetet med skolans inre arbete (SIA) (prop.

1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367) var att ge kommuner och

skolenheter bättre förutsättningar att anpassa skolans verksamhet till elever med behov av särskilt stöd och stimulans i sin utveckling. De friare

arbetsformer som nu i ökad utsträckning kan tillämpas har förbättrat möjligheterna att anpassa undervisningen till behoven hos enskilda

elever.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen om nytt statsbidrag ull

grundskolan m.m. (prop. 1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260) medger för kommunerna att beakta olika elevgruppers särskilda behov vid fördelningen av resurser.

De förslag som i samma proposition lagts fram rörande den samlade skoldagen ökar skolans ansvar för elevernas sociala utveckling.

Förverkligandet av SIA -reformen innebär att integrationen av handikappade i grundskolan underlättas. Erfarenheterna visar dock att undervisning av svårt handikappade i grundskolan vanligen kräver individuell anpassning och extra resursinsatser utöver vad som är möjligt att åstadkomma inom

grundskolans ram. Detta förhållande utgör ett väsentligt motiv för en

översyn av integrationen av handikappade i skolväsendet.

2.3 Skolöverstvrelsens översyn av specialskolans inre organisation

Inom skolöverstyrelsen (SÖ) genomfördes under åren 1972 till 1977 en översyn av specialskolans inre organisation. Översynen, vilken utfördes av en särskild arbetsgrupp, skedde mot bakgrund av integrationsutvecklingen

samt de förändringar eller krav på sådana som till följd av utvecklingen

uppkommit i personalsammansättning samt ansvars- och befogenhetsförhållanden inom specialskolan. Översynen omfattade samtliga verksamheter inom specialskolan utom undervisningen.

Utvecklingen mot ökad integration ställer, som jag tidigare har anfört, andra krav än tidigare på specialskolans resurser. Så har t.ex. Tomtebodaskolans utveckling mot ett för landet gemensamt specialpedagogiskt centrum inletts i enlighet med vad SÖ föreslagit i anslagsframställning för budgetåret

1978/79.

Specialskolans framtida organisation och verksamhetsformer bör dock ses i ett vidare sammanhang som bl.a. inbegriper överväganden rörande den fortsatta utvecklingen av verksamhetsintegration och administrativ integra-

tion, dvs. frågor rörande huvudmannaskap för och finansiering av special-

skolan.

2.4 SSK:s utredningsarbete beträffande specialskolan och särskolan

Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK) har

enligt sina direktiv att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i

fråga om grundskolan och gymnasieskolan m.m. Enligt tilläggsdirektiv som SSK -utredningen erhöll den 27 september 1974

skulle SSK även pröva möjligheterna att nå ett kommunalt medansvar för

16 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II U:10 Skr 1978/79:103 242

undervisningen av handikappade.

SSK har i diskussionsbetänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan redovisat skäl för och emot ett framtida primärkommunalt huvudmannaskap för dessa skolformer.

I diskussionspromemorian från år 1965 Ramtimplaner och förstärknings-

anordningar för specialskolan förs en diskussion kring ansvarsfördelning i

pedagogiska och organisatoriska frågor analog med vad utredningen tidigare

anfört i betänkandet (SOU 1975:9) Individen och skolan. De olika skolformernas organisation, deras regelsystem och de resurser

som de disponerar har SSK-utredningen redovisat i betänkandet Skolan, staten och kommunerna (SOU 1974:36).

Såväl betänkandet Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan

som promemorian Ramtimplaner och förstärkningsanordningar för special-

skolan har remissbehandlats.

SSK-utredningen har den I1 januari 1978 ull regeringen — utan förslag —

överlämnat sina överväganden rörande specialskolan och särskolan jämte följande material: Särskolans totala kostnader år 1973. (PM 80). Sammanställning av remissvaren på SOU 1975:6 Huvudmannaskapet för special-

skolan och särskolan. (PM 74). Remissammanställning över SSK:s PM 1975-

06-19 Ramtimplaner och förstärkningsanordningar för specialskolan. (PM

81).

Nämnda promemorior överlämnas till kommittén för vidare överväganden.

2.5 Omsorgskommittén

Regeringen fastställde den 11 augusti 1977 kommittédirektiv rörande viss omsorg om handikappade. Utredningsansvaret för frågor rörande särskolan

åvilar omsorgskommittén (S 1977:12).

Jag vill i detta sammanhang framhålla att en skolutveckling med normalisering som mål i vissa avseenden underlättas av ett primärkommunalt medansvar. Utifrån en helhetssyn på resursoch organisationsfrågor för de svårt handikappade elevgrupper som inte ingår i primärkommunernas ansvarsområde har jag i samråd med chefen för socialdepartementet funnit att ett nära samråd bör etableras mellan omsorgskommittén och den här föreslagna kommittén i frågor rörande huvudmannaskap, lagstiftning och resurser för samtliga de elevgrupper som har annan huvudman än primärkommun.

2.6 Översyn av integrationen av handikappade inom skolväsendet

Jag har i det föregående uppehållit mig vid normalisering såsom varande

den vägledande principen för insatserna på handikappområdet. Därmed

avses att samhället — både dess yttre, fysiska miljö och den verksamhet som bedrivs i samhället — skall vara tillgängligt för handikappade. Detta är ett

viktigt politiskt mål.

För skolans del betyder detta att handikappade och icke handikappade elever så långt det är möjligt och lämpligt skall undervisas tillsammans. Med hänsyn till de handikappade elevernas särskilda behov ställer detta anspråk på extra resurser och på smidighet i skilda anordningar så att de kan anpassas

till individuella behov.

Cienom en rad reformer och ökade insatser har sådana resurser tillförts den

243 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:10

svenska skolan under de senaste decennierna. Utvecklingen har gått mot en

ökad integration. Detta har skett i nära samverkan med handikapporganisa-

tionerna, som talesmän för eleverna, deras föräldrar och vuxna handikappade.

Liksom handikapprörelsen anser jag emellertid också au frågan om integration alltid måste bedömas från den enskilde elevens utgångspunkt,

behov och förutsättningar. Härvid intar döva en särställning. Handikapputredningen framhöll i sitt betänkande (SOU 1976:20) Kultur åt alla tecken-

språkets betydelse i undervisningen, både som kommunikationsmedel och som instrument för begreppsinlärning. I prop. 1976/77:87 om insatser för

handikappades kulturella verksamhet har jag biträtt handikapputredningens principiella uppfattning att teckenspråkets nya möjligheter och ställning bör

komma till klart uttryck i läroplanen. Med anledning härav fick skolöverstyrelsen i uppdrag att i sitt läroplansarbete ta hänsyn till de dövas behov av total kommunikation, inklusive användande av teckenspråket (prop. 1976/77:87 s. 63). För de döva barnens del utgör specialskolans koncentrerade resurser en

garanti för att skolans mål skall uppnås. Det är härvid en fördel att

specialskolan förfogar över personal som väl behärskar teckenspråket.

Tidpunkten har nu kommit för ati göra en generell utvärdering av integrationen av handikappade elever i det allmänna skolväsendet samt analysera effekterna härav bl.a. för specialskolans vidkommande. I detta arbete bör handikapprörelsen erbjudas att medverka och erfarenheter från

elever, föräldrar, övriga vuxna handikappade och berörd personal tillvara-

tas.

I prop. 1977/78:100 bil. 12 (s. 196) anmälde jag, att jag avsåg att föreslå regeringen att tillkalla en kommitté med uppgift att kartlägga och föreslå åtgärder för den fortsatta integrationen av handikappade elever i det allmänna skolväsendet. Uttalandet föranledde ingen erinran av riksdagen (Ubli 1977/ 78:16, rksr 1977/78:181). I det föregående har jag behandlat motiven för en sådan översyn. I det följande kommer jag att närmare ange de huvudfrågor

som kommittén bör behandla. Vid sin behandling av anslaget till special-

skolan (UbU 1977/78:19) anförde utbildningsutskottet beträffande litteraturförsörjningen vid biblioteken vid specialskolorna med anledning av en motion om översyn av denna verksamhet, att utskottet utgår från att frågan om specialskolornas bibliotek och elevernas litteraturförsörjning kommer att ingå i denna kommittés arbetsuppgifter.

3 Integrationens framtida tillämpning. Konsekvenser för olika skolformer (Kommitténs arbetsuppgifter)

Vid min anmälan i prop. 1977/78:100 (bil. 12) förordade jag en fortsatt positiv grundinställning till integration av handikappade elever i grundskola och gymnasieskola. En generös grundinställning måste emelllertid alltid kopplas till en noggrann genomgång av elevens/elevgruppens behov och förutsättningar samt till en bedömning av vad som är möjligt och lämpligt att

genomföra med hänsyn till tillgången på ekonomiska och personella resurser. De olika former av integration som jag tidigare redovisat tillämpas i större

eller mindre omfattning för olika grupper av handikappade elever. Kommittén skall redovisa omfattningen och utfallet av de olika integrations-

formerna. Av redovisningen bör bl.a. de olika handikapporganisationernas

Del II U:10 Skr 1978/79:103 244

erfarenhet av integrationen framgå.

Som tag tidigare berört kan vissa svårigheter uppstå vid beslut om skolplacering av elever med handikapp. Som exempel härpå kan nämnas den tendens till överströmning av svårt hörselskadade elever från specialskolan för döva och hörselskadade till hörselklasser, som integrationssträvandena medfört. En sådan omfördelning är från utbildningssynpunkt inte ull fördel för eleven, då undervisningen av barn med svåra hörselskador och obetydliga hörselrester kräver en annan metodik än undervisningen av mindre gravt hörselskadade barn med utvecklingsbara hörselrester. Kommittén skall

särskilt uppmärksamma behovet av tillförlitliga urvalsmöjligheter och

uppföljande diagnostiska metoder och tekniska hjälpmedel för att svårigheter

av det slag som ovan redovisats och liknande problem inom andra

handikappgrupper skall kunna undvikas.

Kommittén skall med utgångspunkt i I $ skollagen och 19 § omsorgsstadgan uppmärksamma behovet av information till föräldrar med handikappade barn om den handikappades förutsättningar för och konsekvenserna av undervisning i olika skolformer.

I de fall man syftar till integrering av en svårt handikappad elev i en normalklass måste hänsyn tas till den förändrade pedagogisk-metodiska uppläggning av undervisningen som i allmänhet blir följden av en indivi-

dualintegrering. Det är härvid angeläget att även lärare och elever i den

mottagande klassen informeras om att integreringen kan kräva ett annorlunda arbetssätt för alla.

Vår kunskap om den integrerade undervisninens förutsättningar och konsekvenser är bristfälliga. Behovet av forsknings- och utvecklingsarbete på

detta område är därför stort och väl motiverat. Kommittén skall i samråd med

berörda myndigheter och institutioner initiera och följa forskningsoch utvecklingsarbete av betydelse för kommitténs arbete.

I det föregående har jag framhållit att möjligheterna till integration oftast är direkt beroende av handikappets karaktär och svårighetsgrad. Av avgörande betydelse är naturligtvis också de extra resurser som ställs till den integrerade

verksamhetens förfogande. Kommittén skall analysera de resursinsatser —

bl.a. avseende personal — som krävs för att tillfredsställande resultat skall nås i förhållande till uppställda mål vid de olika formerna för integration. Härvid skall kommittén särskilt uppmärksamma vad jag anfört i propositionen om nytt statsbidrag till grundskolan m.m. beträffande speciella resurser till kommuner som i grundskolan har särskilt många intregrerade handikappade

(prop. 1977/78:85 s. 51, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260). Sedan läsåret 1967/68 utgår statsbidrag till personell assistans för vissa handikappade elever i obligatoriska skolor (prop. 1967:1, bil. 10 s. 133, SU 1967:8, rskr 1967:8). Regeringen meddelar årligen bestämmelser för verksam-

heten. F.n. fördelar SÖ drygt hälften av anslaget mellan kommuner med

utgångspunkt i antalet grundskoleelever i resp. kommun. Den andra delen är

specialdestinerad som ram för personell assistans till elever i specialskolan elter till kommuner med särskilt stort medelsbehov för personell assis-

tans.

SÖ har i sin anslagsframställning för budgetåret 1978/79 föreslagit att staten bör svara för hela kostnaden för personell assistans. Påtar sig inte staten fullständigt kostnadsansvar för personell assistans för handikappade elever i obligatoriska skolor förutsätter SÖ att kostnadsfördelningen mellan stat och

kommun klargörs.

Det ankommer på kommittén att i enlighet med vad jag anförde i prop.

Na KS in Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:10

1977/78:85 om nytt statsbidrag till grundskolan m.m. (s. 114) förutsättningslöst utreda frågan om kostnadsansvar för och utformning av personell

assistans i samband med överväganden om de totala resurser som erfordras vid vlika former av integrerad verksamhet. I samband med att frågan om kostnadsansvar och utformning av personell assistans behandlas av kommittén, bör även alternativa stödformer utredas.

Vid sina överväganden skall kommittén också göra jämförelser mellan resursbehoven vid specialskola och vid integrerad verksamhet. Kommittén

bör även överväga vilka åtaganden som vid integrerad verksamhet bör åvila stat resp. kommun.

I det föregående har jag gett vissa riktlinjer för kommitténs överväganden rörande integrationen av handikappade elever i grundskolan. Vad jag därvid anfört bör i tillämpliga delar gälla även för Kommitténs överväganden såvitt gäller gymnasial utbildning. Kommittén skall således analysera för- och nackdelar med olika former för gymnasial undervisning av svårt handikap-

pade samt även redovisa resursbehoven härför. I detta sammanhang skall

kommittén särskilt uppmärksamma den gymnasiala utbildningen för svårt

hörselskadade i Örebro och försöksverksamheten för svårt rörelsehindrade

vid Skärholmens gymnasium 1 Stockholm.

Kommittén bör också uppmärksamma uppföljningen av de handikappade elevernas skolgång och deras möjlighet till arbete och meningsfull sysselsätt-

ning efter skoltiden. Skolans ansvar på detta område skall gälla samtliga

elever.

Kommittén skall även överväga åtgärder för att underlätta högskolestudier för de handikappade. Härvid skall särskilt uppmärksammas högskolans behov av information om vilka särskilda åtgärder som krävs för att den handikappade skall kunna bedriva studier vid en högskola.

Skolöverstyrelsen har under flera år i sin anslagsframställning föreslagit att särskilda studierektorer för de rörelsehindrade eleverna i grundskolan inrättas i vissa kommuner.

Jag har behandlat denna fråga senast i prop. (1977/78:85) om nytt

statsbidrag till grundskolan m.m. (s. 114). Frågan om särskild skolledning för

de rörelsehindrade eleverna bör prövas i samband med att kommittén överväger den pedagogiska ledningsfunktionens utformning för samtliga handikappgrupper som för närvarande finns integrerad i grundskola och gymnasieskola.

Kommittén skall vidareutveckla det arbete beträffande den administrativa

och organisatoriska integrationen som inletts av SSK-utredningen.

Som utgångspunkt för kommitténs arbete gäller att specialskolan skall

bibehållas som särskild skolform med de särskilda resurser och de bestämmelser som är nödvändiga med hänsyn till elevernas handikapp.

I övrigt skall SSK-utredningens ställningstaganden och förslag —- med beaktande av att frågor rörande särskolan utreds av omsorgskommittén — i huvudsak utgöra grunden för kommitténs överväganden. Därvid skall

kommittén särskilt uppmärksamma förslaget till en enhetlig lagstiftning och

enhetliga författningar för de berörda skolformerna. Kommittén skall pröva

frågan om gemensamma författningar för specialskola, grundskola och

gymnasieskola.

Vid sina överväganden om huvudmannaskapet för specialskolan skall

kommittén väga in sina ställningstaganden till integrationsutvecklingen i det

övriga skolväsendet så att en samlad bedömning erhålls.

Specialskolans anslag är f.n. i detalj reglerat och omfattar samtliga

Del II U:10 Skr 1978/79:103 246

kostnader för den totala omsorgen om eleverna, dvs. såväl undervisning som boende och fritidsverksamhet. Detta medför olägenheter av såväl administrativ som verksamhetsmässig natur. SÖ och SSK har båda föreslagit en friare medelsanvändning inom ramen för beviljade medel. Kommittén skall

utarbeta förslag till resurssystem som i detta avseende tillgodoser kraven på friare medelsanvändning.

I övrigt bör förslag till ändrad finansiering baseras på det material och de överväganden SSK-utredningen redovisar.

Kommittén skall uppmärksamma vad utbildningsutskottet anförde beträffande litteraturförsörjningen i specialskolan vid sin behandling av anslaget till specialskolan i 1978 års budgetproposition (UbU 1977/78:19).

Kommittén skall också som ett led i sina överväganden rörande den administrativa integreringen vidta en översyn av gällande regionindelning för olika handikappgrupper. F.n. sammanfaller t.ex. inte regionerna för synskadade, rörelsehindrade, döva och hörselskadade vilket på undervisningsområdet komplicerar samarbetet mellan berörda parter. Med skrivelse den I oktober 1975 överlämnade SÖ, BDU-gruppens förslag om undervisning av utvecklingsstörda barn och ungdomar som är syn-, hörsel- eller talskadade. BDU-gruppen behandlade även frågan om regionindelning. Kommittén skall

beakta vad gruppen härvid anförde.

4Utredningsarbetets bedrivande

Kommittén skall bedriva sitt arbete i nära kontakt med de myndigheter,

statliga utredningar främst omsorgskommittén, handikapporganisationer

och personalorganisationer som är direkt berörda av utredningsarbetet.

Eventuella konsekvenser för personalen inom berörda skolformer bör analyseras ingående liksom behov av personalfortbildning och annan utbildning med anledning av kommitténs förslag. Förslagen bör åtföljas av noggranna kostnadsberäkningar. Utgångspunkten för förslagen bör vara i huvudsak oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun inom undervisningsområdet. Övervägandena skall göras mot bakgrund av det ansträngda samhällsfinansiella läget. Kommittén bör avge detaljerade förslag till författningsändringar och andra bestämmelser.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för att utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet jämte därmed samman-

hängande frågor

att utse att en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

247 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:11

11. Närradio och när-TV

Dir 1978:74 Beslut vid regeringssammanträde 1978-07-20

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

I Bakgrund

I prop. 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m. har regeringen föreslagit att en parlamentariskt sammansatt kommitté skall

tillsättas för att se över frågan om sändning av radio- och TV-program i lokalt begränsade rundradiosändningar, s.k. närradio och när-TV. Kommittén skall också svara för viss försöksverksamhet som bör förekomma redan under inledningsskedet av utredningen. I propositionen lämnas ewt förslag till lag om försöksverksamhet med närradio. I prop. 1977/78:144 har regeringen vidare föreslagit en särskild lag om ansvarigheten i försöksverksamheten.

Riksdagen har — med vissa undantag som jag kommer att redovisa i det

följande — godkänt de riktlinjer för utredningsarbetet och försöksverksam-

heten som anges i propositionerna (KrU 1977/78:24, rskr 1977/78:337). Jag önskar nu återkomma till regeringen med förslag till direktiv till kommittén. För en allmän bakgrund till frågans tidigare behandling m.m. får jag hänvisa

till vad jag har anfört i prop. 1977/78:91 och till vad chefen för justitiedepartementet har anfört i prop. 1977/78:144.

2 Huvuddragen i riksdagsbeslutet

I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde kulturutskottet att utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen att en försöksverksamhet med närradio och när-TV nu bör komma till stånd och att det inte

har någon erinran mot att en parlamentariskt sammansatt kommitté ges i uppdrag att lägga upp försöksverksamheten. Utfallet av en sådan försöksverksamhet bör enligt utskottets mening kunna ge ett säkrare underlag för de

bedömningar kommittén avses få i uppdrag att göra beträffande en eventuell permanent verksamhet med närradio och när-TV.

Inom ramen för försöksverksamheten med närradio och när-TV kan enligt

riksdagens beslut sändningsrätt ges till ideella, religiösa, fackliga och politiska grupper, organisationer och t.ex. folkhögskolor. Ett villkor för att en sådan sammanslutning skall få sändningsrätt är att dess sändningar är lokala. Det är angeläget att olika landsdelar och olika typer av orter och sammanslutningar blir representerade. Försöksverksamheten bör pågå under tre år på ca 15

Orler.

Försöksverksamheten skall omfatta i första hand närradio från sändare med en räckvidd av omkring 5 km. Ett par försök bör emellertid göras med när-TV genom utnyttjande av centralantennanläggningar inom bostadsområden. Det ankommer på kommittén att närmare undersöka de möjligheter i kulturellt och socialt avseende som närradio och när-TV rymmer, presentera de svårigheter och problem som kan uppstå i anslutning till sändningarna och föreslå de regler som bör gälla för en eventuell permanent närradio och när-

TV.

Försöksverksamheten regleras i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio, lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med

Del II U:11 Skr 1978/79:103 248

närradio och i förordningen (1978:485) om närradio. I dessa författningar finns bl.a. föreskrifter om ullståndsgivningen. Vidare framgår att radiolagens bestämmelser gäller för närradio och när-TV om inte annat är särskilt

föreskrivet i lag. På samma sätt som gäller för sändningar i Sveriges Radio,

Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio får kommersiell reklam inte förekomma 1 försöksverksamheten med närradio och när-TV. För ansvarigheten för program i närradio och när-TV gäller samma grundläggande principer som för pressen samt Sveriges Radio och andra programfö-

retag.

Enligt regeringsförslaget skulle — bl.a. med hänsyn till att man inte bör

kunna ålägga sändande sammanslutning att uppfylla radiolagens krav på

opartiskhet — det saknas anledning att låta program i närradio och när-TV granskas av radionämnden. Kultur- och konstitutionsutskotten ansåg emel-

lertid att sändningar i närradio och när-TV av allmänheten kan komma att

uppfattas som vilka radio- och TV-sändningar som helst. I enlighet med utskottens förslag beslutade riksdagen att det bör ankomma på regeringen att närmare överväga hur en granskning skall komma till stånd. Kulturutskottet

anförde också att det bör ankomma på den aviserade utredningen att närmare

överväga formerna för granskning av närradioprogram i en eventucll

framtida permanent verksamhet. I de riktlinjer för försöksverksamheten som har avgetts i propositionen och som har godkänts av riksdagen anges att vissa upphovsrättsliga frågor måste

övervägas i det kommande utredningsarbetet. Det gäller bl.a. hur man skall kunna praktiskt underlätta för sammanslutningar som sänder närradioprogram att få rätt att sända musik och andra upphovsrättsligt skyddade prestationer.

Varje sammanslutning förutsätts själv bekosta sina sändningar. Kostnaderna för kommitténs arbete och utvärderingen av verksamheten förutsätts täckas av utbildningsdepartementets kommittéanslag.

3 Uppläggningen av utredningsarbetet

Redan i inledningsskedet av sitt arbete skall kommittén anordna en

försöksverksamhet enligt de riktlinjer som regering och riksdag framlagt.

Kommittén bör sikta till att påbörja denna försöksverksamhet senast i början av år 1979. För denna verksamhet skall kommittén ansvara. Med ledning av denna försöksverksamhet bör kommittén allsidigt utreda villkor och förutsättningar för en eventuell permanent verksamhet med närradio och när-

TV.

För att praktiskt underlätta för föreningar och organisationer m.fl. att förvärva rätt att sända musik och andra upphovsrättsligt skyddade presta-

tioner har representanter från utbildningsdepartementet under berednings-

arbetet haft vissa kontakter med rättighetshavarnas organisationer. Resultatet av dessa kontakter bör tillvaratas i försöksverksamheten. Utrednings-

arbetet bör bedrivas i samråd med upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02).

Enligt lagen om försöksverksamhet med närradio skall denna verksamhet avse sändning av radioprogram i lokalt begränsade rundradiosändningar. Med begreppet rundradiosändning förstås detsamma som i 1 § radiolagen (1966:755). Där sägs att rundradiosändning utgör ”radiosändning eller trådsändning som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt

2349 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:11

intresse att lyssna på eller se sändningen”. Detta begrepp har vid återkom-

mande tillfällen visat sig vara svårt att tolka framför allt i fråga om lokalt begränsade sändningar. Svårigheterna har aktualiserats bl.a. i samband med

ansökningar om sändningsrätt för kabel-TV-sändningar samt i riksdagsmotioner i ämnet. Även radioutredningen framhöll i sitt betänkande (SOU

1977:19 s. 248) osäkerheten i innebörden av begreppet rundradiosändning.

Radioutredningen föreslog att en ändring av radiolagen borde övervägas I

syfte att undanröja denna osäkerhet. Avgränsningsproblemet gäller inte

enbart kabelsändningar (trådsändningar) utan även ctersändningar tradio-

sändningar) av ljudradio och television. För att möjliggöra försöksverksamhet med närradio och när-TV har det varit nödvändigt att i en särskild lag (1978:479) om försöksverksamhet med

närradio göra undantag från vissa av bestämmelserna i radiolagen. En viktig

uppgift för kommittén är att föreslå de författningar som krävs för en

permanent verksamhet med närradio och när-TV.

Närradio och när-TV kan som en stadigvarande företeelse tänkas finna

flera olika former. I många fall kan den därvid komma att närma sig gränserna för vad som nu räknas som rundradiosändning enligt 1 § radiolagen.

Kommittén bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt de definitioner som nu finns i I $ radiolagen. Termerna radiosändning, trådsändning och

radioprogram stämmer i dag mindre väl överens med den innebörd de ges i

normalt språkbruk. Dessutom vill jag erinra om att de nya medieformer som

växer fram, t.ex. text-TV och data-TV kan komma att kräva en anpassning av

terminologin i radiolagen.

Reglerna om ansvar för innehållet i programmen i närradio och när-TV

faller i första hand inom det uppdrag som har givits yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10). Denna kommitté har till huvuduppgift att skapa en grundlagsreglering för vitrandefriheten i bl.a. radio och TV. Den nya kommittén kan dock ha anledning att behandla dessa problem. I så fall bör kommittén samråda med yttrandefrihetsutredningen. Kommittén bör också samråda med utredningen (U 1978:12) om den nya inforamtionsteknolo-

gin. Lagen om försöksverksamhet med närradio tillåter försöksverksamhet till

den 30 juni 1981. Kommittén bör planera sin verksamhet så att en första utvärdering med preliminära förslag till ställningstaganden till en eventuellt fortsatt verksamhet föreligger senast till sommaren 1980.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté red högst 5 ledamöter med uppdrag att utreda

frågan om närradio och när-TV,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt komrnittén.

Vidare hemstilller jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéganslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Del II U:12 Skr 1978/79:103 250

P2. Den nya informationsteknologin

Dir 1978:75

Beslut vid regeringssammanträde 1978-07-20

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

I Bakgrund

Utvecklingen under senare år visar att förutsättningarna för spridning och

mottagning av information kan komma att förändras radikalt. Bl.a. väntas

helt nya informationsbärare komma att introduceras hos en bred allmänhet. I

första hand gäller det text-TV och data-TV samt något senare telefaksi-

mil.

Text-TV och data-TV utnyttjar ledig kapacitet i redan befintliga och spridda medier, väsentligen TV- och telefonsystemen. Deua gör det naturligtvis billigare och enklare för en bred allmänhet att utnyttja den nya

tekniken. Data-TV och telefaksimil kan även förekomma som telesystem för

förmedling av information inom och mellan företag etc. Sådana system behandlas inte här. |

För text-TV gäller au man utnyttjar det befintliga TV-systemet. Informationen sänds via etern från vanliga TV-sändare och tas emot i en TV-apparat. Denna måste förses med en tillsats, som bl.a. innehåller en s.k. dekoder, för att de särskilda signalerna skall kunna tas emot och omvandlas till text och bild. F.n. är en sådan dekodertillsats ganska dyr, men kostnaden skulle kunna begränsas till några hundratal kronor om tillsatsen byggs in i varje nytillverkad TV-apparat.

Tekniken innebär att information överförs som text eller grafisk illustration och att mottagaren har möjlighet att välja mellan olika alternativ. Texten kan visas på TV-rutan samtidigt med ett reguljärt TV-program. Med dessa förutsättningar får text-TV två viktiga användningsområden; den kan användas för textsättning, exempelvis på flera olika språk, av ordinarie TVprogram och den kan användas för förmedlingen av nyheter och annan information.

Möjligheten att sända ut flera parallella texter skapar förutsättningar för att ge en bättre service till olika minoritetsgrupper. Hörselhandikappade och språkliga minoriteter skulle kunna koppla in särskilt producerade texter och därmed kunna få textsättning ull sådana program som de annars inte kunnat tillgodogöra sig.

Den textmängd som ryms på en TV-skärm är begränsad om den samtidigt

skall vara lättläst. När text-TV utnyttjas i nyhetssammanhang kan därför bara kortare nyhetsmeddelanden som telegramtexter, sportresultat och väderleksrapporter förmedlas. En fördel är att informationsinnehållet hela tiden kan hållas aktuellt och att apparatinnehavaren kan ta del av nyheterna när man vill.

Med nuvarande teknik och med svenska förhållanden räknar man med att

åtminstone ca 200 textsidor skall kunna erbjudas konsumenterna.

Sändning och mottagning av text-TV torde inte medföra särskilt stora kostnader för vare sig investering eller drift. Däremot kan den redaktionella

bearbetningen av det som skall sändas - både när det gäller textsättning av

TY-program och nyhetsförmedling - kräva betydande personella och

ekonomiska insatser.

LS in Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:12

Sveriges Radio och televerket har sedan en td tillbaka genomfört laboratoriemässiga försök med text-TV. Den medelstilldelning Sveriges

Radio erhållit för budgetåret 1978/79 ger företaget möjlighet att starta en

praktisk försöksverksamhet i större skala med textsättning. Denna beräknas innefatta ca 200 hushåll, vilka får nödvändig mottagarutrustning. Sveriges

Radio beräknar kostnaderna för denna försöksverksamhet till 3 milj. kr.

Data-TV innebär att man i en eller flera datorer lagrar information och att

denna information förmedlas via telefonnätet ull TV-apparater. Dessa måste

precis som i text-TV-fallet vara försedda med en speciell dekoder. Denna kan göras sådan att den kan användas för både text-TV och data-TV.

Utnyttjande av data-TV blir troligen mera kostsamt än text-TV-utnyttjan-

det. Data-TV har också större kapacitet och större användningsområde. Kapaciteten är i princip obegränsad genom att det inte finns någon gräns för databasernas storlek och mångfald.

Data-TV torde med fördel kunna användas i nyhetsförmedlingen. Den största fördelen framför text-TV ligger i den större kapaciteten samt det

faktum att konsumenten här får större möjligheter att bestämma vilken typ

av information han skall få. I förhållande till dagstidningar har dock data-TV tekniska nackdelar. Åskådligheten och läsbarheten i budskapet torde bli sämre och bildåtergivningen är knappast jämförbar.

Den kommersiella sektorn torde kunna utnyttja data-TV i olika sammanhang. En betydande del av de annonser som nu finns i dagspressen skulle

kunna presenteras via data-TV. Det gäller inte minst s.k. eftertextannonser.

Företag kan också informera sina kunder om sitt varusortiment och om vilka

priser som gäller. Data-TV kan vidare användas för konsumentupplys-

ning.

Vid data-TV är det i princip även möjligt för apparatinnehavaren att ta kontakt med den som står för utsändningen. En apparatinnehavare som har tagit del av t.ex. ett företags utbud, kan således teoretiskt sett beställa varorna via samma telefonnät och en person som beställt fram en flygtidtabell på TVskärmen bör också på sikt kunna beställa flygbiljetten. Utvecklingen i fråga om dessa möjligheter hos data-TV-systemet har emellertid ännu så länge inte

kommit särskilt långt.

Televerket undersöker sedan en tid tillbaka möjligheterna att praktiskt

pröva data-TV i Sverige. Verket har för avsikt att under senare delen av år

1978 starta viss försöksverksamhet. Denna skall bedrivas i samarbete med representanter från näringslivet och pressen. Styrelsen för teknisk utveckling har även projekt kring data-TV.

Telefaksimil anknyter också till överföring via telefonnätet, men informationsinnehållet exponeras inte på en TV-skärm, utan på papper. Det finns också möjlighet att förmedla information via etern för sådan mottagning.

Telefaksimiltekniken används redan nu, inte minst inom pressen. Telefoto

är ett användningsområde och överföring av hela tidningssidor från huvudofficin till filialtryckeri ett annat. Tekniken kan användas på samma sätt som data-TV. Troligtvis blir det dock svårare att inom de närmaste åren utnyttja den för hushållsbruk:

kostnaden för mottagningsapparatur och papper är nämligen fortfarande relativt hög.

2 Utredningsuppdraget

Av vad jag hittills har anfört framgår att de nya informationsbärarnas

utveckling och etablering kan komma att medföra stora förändringar av

Del II U:12 Skr 1978/79:103 NN 'n bo

informationsspridningens och informationsmottagandets villkor. De tekniska landvinningarna reser viktiga frågor: Vilka skall ges makten över de nya medierna? Hur kan de nya mediernas tillkomst främja de kulturpolitiska mål om bland annat vidgad yttrandefrihet som riksdagen har fastställt. En fråga av mycket allvarligt slag är också vilka konsekvenser den nya tekniken har för pressen i allmänhet och dagspressen i synnerhet.

För att sända radioprogram i rundradiosändning krävs enligt radiolagen (1966:755) medgivande från regeringen. För tiden närmast efter den 1 juli

1978 kommer sådant medgivande — som lämnats i form av avtal — att finnas

för Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio. Tillstånd till lokala rundradiosändningar kan lämnas av kommittén (U 1978:11) om närradio och när-TV. För de nu nämnda typerna av sändningar

finns ett omfattande regelsystem i bl.a. författningar och avtal. Dessa regler avser t.ex. tillståndsgivningen. programverksamheten, reklamförbud och

finansiering. För radio- och TV-sändningar som — i motsats till de nu nämnda - inte avser radioprogram i rundradiosändning finns ingen motsvarighet till den nyss berörda specialregleringen. Det gäller nu att fastställa vilka rättsliga regler som kan behövas för de nya medierna.

Frågan om vilka regler av mera grundläggande natur som skall gälla för de nya informationsbärarna faller inom ramen för de uppdrag som har givits bl.a. tre kommittéer som redan är 1 arbete. Yurandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) har som huvuduppgift att skapa ett regelsystem som på samma sätt

som 1949 års tryckfrihetsförordning ställer upp hinder mot sådana ingrepp som är ägnade att försämra förutsättningarna för ett fritt meningsutbyte i

samhället. Enligt kommitténs direktiv bör den nya grundlagsregleringen i princip omfatta alla medier som kan ha särskild betydelse för den fria åsiktsbildningen i samhället. När det gäller radio- och TV-området nämns särskilt bl.a. text-TV.

Utgångspunkten för massmediekoncentrationsutredningens (Ju 1974:13)

arbete är att det behövs regler som gör det möjligt att förhindra att kommersiellt styrda oligopol eller monopol uppkommer inom någon del av massmediebranschen. Bakgrunden till kommitténs uppdrag är bl.a. den snabba tekniska utvecklingen inom vissa sektorer av massmedicbranschen.

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) har bl.a. till uppgift att göra en allmän översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen mot bakgrund av de nya former för utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk som den

tekniska utvecklingen för med sig. Upphovsrättsutredningen utför silt

uppdrag i samverkan med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och

Norge.

De nu nämnda kommittéernas uppdrag omfattar alltså även de nya

informationsbärarna text-TV och data-TV samt telefaksimil. Frågan om

dessa mediers utveckling och deras roll i samhällslivet bör emellertid bli

föremål för en samlad bedömning av en särskild parlamentarisk kommitté.

Jag har tidigare i prop. 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta

verksamhet m.m. framfört synpunkter i ämnet. När det gäller de frågor som i första hand utreds av de nyss nämnda kommittéerna bör utredningen

samråda med uessa kommittéer.

De nya informationsbärarna befinner sig alla på försöksstadiet. Det är alltså

ännu så länge oklart vilka utvecklingsmöjligheter de har. När det gäller frågan

om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att nå ut med tekniken till en bred allmänhet är kunskapen ännu mer begränsad. Det är också möjligt att

253 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:12

likartade men helt nya informationsbärare kan komma att utvecklas i en nära framtid. Om så blir fallet, bör kommittén I sina öv erväganden och förslag också behandla dessa nya informationsbärare.

En första uppgift för kommittén blir att ingående studera de nva informationsbärarnas utvecklingsmöjligheter inom överskådlig framtid.

Utredningen bör fortlöpande hålla de tre förut nämnda kommittéerna

underrättade om sina bedömningar då det gäller de nya informationsbärarnas

utvecklingsmöjligheter och framtida användningar, eftersom dessa

bedömningar kan vara av betydelse för kommittéernas arbete.

En sådan översyn bör också ha till syfte att belysa de nya mediernas

förtjänster och brister. I detta sammanhang bör kommittén också diskutera vilka roHer text-TV, data-TV och telefaksimil kan och bör få i ett större

mediesammanhang. I detta arbete bör kommittén samråda med andra

kommittéer som verkar på mediefältet.

Det råder stor enighet om atv ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kunskap om olika opinioner. En viktig

förutsättning härför är en mångfald inom pressen. För att i görligaste mån

uppnå detta mål har staten under det senaste decenniet satsat allt större resurser på stöd till pressen, i första hand dagspressen.

Som redan har anförts kan de nya medierna väntas få särskilt stor betydelse som förmedlare av nyheter och kommersiella meddelanden. Det är därför

troligt att en introduktion av dessa medier påverkar pressens villkor.

Kommittén bör därför studera vilka effekter en sådan introduktion kan få på pressens, i synnerhet dagspressens, möjlighet att fylla sin samhällsfunktion. I detta sammanhang bör kommittén specielt pröva olika möjligheter för

pressen att utnyttja de nya medierna och vilka effekter dewa skulle få på

pressens möjligheter att fylla nämnda funktion.

Sveriges Radio och televerket har, som tidigare nämnts, redan börjat experimentera och även startat försökssändningar med text-TV resp. data- TV. Det finns även andra som kan vilja utnyttja de nya möjligheterna. I fråga om text-TV har således Tidningarnas Telegrambyrå och Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) anmält intresse. För TU:s del har samma intresse anmälts för data-TV. Även olika kommersiella företag och andra institutioner kan tänkas vara intresserade av att utnyttja möjligheterna till data-

TV. Detsamma gäller i fråga om telefaksimil.

Kommittén bör diskutera frågorna om rätten och möjligheterna att utnyttja de nya informationsbärarna och därvid lämna förslag till hur eventuella restriktioner skall utformas. Därvid bör utredningen försöka anpassa sina förslag så att de stämmer överens med de huvudprinciper och lösningar som yttrandefriheisutredningen kan komma fram till.

I detta arbete står det givetvis kommittén fritt att diskutera och föreslå olika regler för olika medier. Mycket talar för att en sådan, differentierad lösning väljes. Det kan därvid vara lämpligt att ge data-TV och telefaksimil ett brett och generöst användningsområde medan utnyttjandemöjligheterna för text- TV kanske bör bli snävare så att sändningar av text-TV kommer att ingå som ett led i det kommande TV-bolagets verksamhet. En sådan lösning får ej hindra att andra institutioner, t.ex. Tidningarnas Telegrambyrå, kan ges rätt att utnyttja möjligheten att sända text-TV. Kommittén bör härvid beakta vad

bl.a. radioutredningen har anfört i denna fråga.

För en sådan lösning av text-TV-frågan talar inte bara text-TV-systemets

begränsade kapacitet. utan även svårigheten att finna adekvata finansierings-

former och problemen att i lagsuftningen skilja text-TV-sändningar från

Del II U:12 Skr 1978/79:103 254

vanliga TV-sändningar.

De anförda problemen kan i något fall uppstå också för data-TV och telefaksimil. men svårigheterna torde bli väsentligt mindre. Man bör därför pröva möjligheten att ge en bredare krets tillfälle att använda dessa medier.

Möjligheterna att finna lämpliga finansieringsformer är. som redan har antytts, olika för olika medier. För text-TV är det svårt att finna en form för

avgiftsbeläggning som är relaterad till utnyttjandegraden. Däremot finns möjligheten att ta ut en —- t.ex. årlig — avgift från dem som innehar en dekoderförsedd TV-apparatl. Genom att telefonnätet utnyttjas i samband

med data-TV och telefaksimil finns praktiska möjligheter att avgiftsfinansiera dessa medier efter graden av utnyttjande.

Kommituén bör närmare studera vilka finansieringsmöjligheter som finns

för de olika medierna och hur dessa möjligheter påverkar användning och regelsystem.

Ewt särskilt problem i detta sammanhang utgör frågan om kommersiell reklam skall få förekomma i de nya medierna. Även i den frågan bör kommittén beakta de principer och lösningar som yttrandefrihetsutred-

ningen kan komma fram till. Kommittén bör också studera de olika medierna var för sig. Det kan också vara lämpligt att för varje medium beakta olika

användningsområden. Kommittén bör diskutera frågan huruvida reklam skall få förekomma i anslutning till meddelanden som riktar sig till allmänheten. En komplikation i detta sammanhang utgör det faktum att

pressen i betydande utsträckning är beroende av reklamintäkter för finansie-

ringen av sin nuvarande verksamhet. I och för sig kan man tänka sig att

medierna används internt inom affärslivet. I detta fall kan ju hela budskapet

sägas utgöra reklam. Det bör dock närmare undersökas hur en sådan intern användning kan avgränsas från en användning som riktas till allmänhe-

ten. För radio och TV å ena sidan och pressen å den andra gäller olika regler för innehållet i det som förmedlas.

För pressen gäller de ansvarsregler som tryckfrihetsförordningen ställer upp om ansvarig utgivare m.m. I övrigt har pressen etablerat ett eget regelsystem och även ställt upp metoder för hur dessa regler skall tillämpas

och vilka sanktioner som kan komma i fråga. För rundradiosändning av radio

och television finns regler om programansvarighet i radioansvarighetslagen

(1966:756) och i lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med

närradio. Frågan om utformningen av de rättsliga reglerna om ansvar för innehållet i det som förmedlas ankommer i första hand på yurandefrihetsutredningen. Men också den nya utredningen kan ha skäl att gå in på

frågan.

Som jag tidigare har berört finns regler om programverksamheten i bl.a.

radiolagen och avtalen mellan regeringen och programföretagen. Radionämnden har till uppgift att genom efterhandsgranskning pröva om program-

företagen följer de regler som gäller för programverksamheten.

Det bör ankomma på den nya kommittén att pröva i vilka sammanhang regler av detta slag bör gälla för sändningar av text-TV, data-TV och

telefaksimil och även ange hur dessa regler i så fall bör utformas.

Utnyttjandet av de nya medierna medför vissa upphovsrättsliga problem. När det gäller dessa frågor bör utredningen nära samråda med upphovsrättskommittén och beakta de ställningstaganden som denna kommitté kan ha

kommit fram till.

INS 55 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:13

Kommittén kan, som redan har antytts, i sitt arbete komma I kontakt med frågor som berör andra kommittéers. uppdrag. I sådana fall bör kommittén

samråda med berörda kommittéer. Jäg tänker då förutom på de förut nämnda

kommittéerna på utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram, videogramutredningen (U 1977:05), uppslagsverkskommittén (U 1977:09), utred-

ningen (B 1978:01) för översyn av bestämmelserna om statligt stöd till dagspressen och kommittén (U 1978:11) om närradio och när-TV. Samråd bör

också kunna ske med den kommitté som på et nordiskt plan behandlar frågan om nordiskt radiooch TV-samarbete via satellit.

Utredningsarbetet bör bedrivas I nära anslutning till den försöksverksamhet som har inletts av Sveriges Radio och televerket. Om kommittén

finner det lämpligt och om utvecklingen motiverar det bör kommittén kunna

redovisa sina förslag i etapper.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anförr hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 5 ledamöter med uppdrag att utreda frågan om den nya informationsteknologin.

att utse en av ledamöterna atv vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

13. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan

Dir. 1978:77 Beslut vid regeringssammanträde 1978-07-20.

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Genom högskolereformen har begreppet högskola fått en vidare innebörd än tidigare. Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om

reformering av högskoleutbildningen (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr

1975:179) innefattas i begreppet grundläggande högskoleutbildning ett fält av utbildningar som från de studerandes och arbetsmarknadens synpunkt är

jämförbara eller utgör alternativ till varandra. Bl. a. har därigenom ett flertal

utbildningar tillhörande kommunal utbildningsorganisation förs till

högskolan. Härigenom har högskoleutbildningen också kommit att omfatta

vissa utbildningar — 1. ex. sjuksköterskeutbildningen — som f. n. formellt bygger enbart på grundskolan.

Inom högskolan bedrivs således utbildning med dels statligt dels kommunalt huvudmannaskap. Såväl landstingskommuner som kommuner kan bedriva högskoleutbildning. I propositionen (1976/77:59) om utbildning

Del II U:13 Skr 1978/79:103 256

och forskning inom högskolan m. m. framhöll jag att det finns skäl för ett

enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen. Samtidigt redovisade jag omständigheter som talade mot att frågan om et enhetligt

huvudmannaskap omgående utreddes. Frågan måste ses i ett vidare

perspektiv än enbart högskolans. Härtill kom att övergripande frågor om det

kommunala och landstingskommunala verksamhetsområdets utveckling

behandlades av fyra olika utredningar, nämligen utredningen (Fi 1971:08) om kommunernas ekonomi, utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin, utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna och utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala utbildningen. Jag var därför

inte då beredd att förorda en utredning i huvudmannaskapsfrågan men framhöll att det borde vara möjligt att pröva frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för utbildningslinjer som förekommer med både statlig

och kommunal huvudman, nämligen fritidspedagog- och sjukgymnastlinjerna.

Enligt riksdagens beslut med anledning av nämnda proposition bör

regeringen följa utvecklingen inom den kommunala högskolan i vad gäller verksamhet, resurssamband m. m. och därvid parallellt ta del av pågående utredningsarbete med anknytning till huvudmannaskapsfrågor. I anslutning

därtill bör enligt riksdagen initiativ tas till en förutsättningslös utredning av

frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för högskolan (UbU 1976/77:20,

rskr 1976/77:246).

Jag har nu erfarit att det arbete som pågår inom och med anledning av de

utredningar jag tidigare har nämnt är i ett sådant skede att det bör vara möjligt

att I särskild ordning se över huvudmannaskapet för högskolan.

Jag anser därför aut cn kommitté med uppgift att utreda denna fråga nu bör tillkallas. Innan jag går in på kommitténs uppgifter vill jag först beröra den

kommunala högskolans verksamhet och organisation m. m.

Inom sektorn för utbildning för tekniska yrken omfattar den kommunala

högskolan driftteknikerlinjen om 40 poäng. Jag avser att inom kort föreslå

regeringen att för riksdagen lägga fram ett förslag om reformerad utbildning av sjö- och driftpersonal. I samband med denna fråga bereds också frågan huruvida driftteknikerlinjen med kommunalt huvudmannaskap skall upphöra och ersättas med annan utbildning, då med statligt huvudmannaskap.

Den kommunala delen av sektorn för utbildning för administrativa,

ekonomiska och sociala yrken har under budgetåret 1977/78 utgjorts av ADB-linjen och ungdomsledarlinjen om vardera 40 poäng samt internatföreståndarlinjen om 60 poäng. Höstterminen 1978 upphör enligt

riksdagens beslut (prop. 1977/78:100 bil. 12, UbU 1977/78:22, rskr 1977/ 78:338) intagningen till internatföreståndarlinjen. Denna linje och

ekonomiföreståndarlinjen ersätts av en ny linje, nämligen linjen för kost och

näringsekonomi om 100 poäng med statligt huvudmannaskap. Ungdomsledarlinjen kommer enligt beslut i anledning av 1978 års

budgetproposition att upphöra inom den kommunala högskolan under

budgetåret 1979/80. Motsvarande utbildning kommer i stället att anordnas inom folkhögskolan (jfr prop. 1977/78:100 bil. 12 s. 587, UbU 1977/78:15, rskr 1977/78:180).

Inom sektorn för utbildning för undervisningsyrken finns den kommunala fritidspedagoglinjen om 80 poäng vilken har kommunal huvudman på elva

orter. På samtliga dessa orter utom tre ordnas samtidigt linjen med statligt huvudmannaskap. I prop. 1976/77:76 uttalade statsrådet Mogård att fritids-

257 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:13

pedagoglinjen på längre sikt endast borde anordnas inom den statliga högskolan i anslutning till övrig lärarutbildning och förordade en successiv

avveckling av den kommunala fritidSpeédagogutbildningen. Riksdagen

uttalade vid sin behandling av denna fråga att det inte fanns anledning till dröjsmål med ctwt förstatligande (prop. 1976/77:76, Ubl 1976/77:29, rskr 1976/77:333). Universitets- och högskoleämbetet (UHA) har anmält sin avsikt att komma in med förslag rörande avvecklingen av den kommunala

fritidspedagogutbildningen.

Statsrådet Mogård avser att inom kort lägga fram ett förslag om att den nya musiklärarlinjen på grund av vissa särskilda skäl skall ha landstingskommunalt huvudmannaskap i Arvika. Samma utbildning kommer att finnas med statligt huvudmannaskap i Stockholm, Örebro, Lund/Malmö, Göteborg och Piteå. |

Inom scktorn för utbildning för kultur- och informationsyrken finns inte

kommunal högskoleutbildning.

Det delade huvudmannaskapet för högskolan återfinns främst inom sektorn för utbildning för vårdyrken.

Den kommunala högskolan består inom sektorn för vårdutbildning av utbildningslinjerna för utbildning till arbetsterapeut, hörselvårdsassistent, laboratorieassistent, medicinsk assistent, oftalmologassistent, operationsassistent, sjukgymnast, tjänsteman för social = service, tandhygienist och sjuksköterska. Dessutom finns vissa påbyggnadslinjer. Sjukgymnastutbildning finns även med statligt huvudmannaskap i Stockholm och Lund/Malmö. I direktiven ull utredningen (U 1977:06) om

vissa vårdutbildningar inom högskolan (Vård -77) framhålls att denna

utredning bör pröva frågan om huvudmannaskapet för

sjukgymnastutbildningen. Enligt vad jag erfarit föreslår inte Vård -77 någon förändring av huvudmannaskapet för befintlig sjukgymnastutbildning. Vård

-77 förutsätter att denna fråga i stället behandlas av den nu aktuella kommittén.

De kommunala = vårdutbildningarna — bedrivs av ett = flertal

landstingskommuner (inkl. Göteborgs- och Bohus läns vårdskoleförbund) samt av några primärkommuner. Utbildningarna planeras parallellt med den kommunala vården. Bl.a. utgör tillgången på praktikplatser inom vårdorganisationen en förutsättning för att utbildningen skall kunna bedrivas. Antalet antagningsplatser per år på de kommunala vårdlinjerna inom högskolan är ca 10 000.

Kommunal högskoleutbildning kan även anordnas på lokala och individuella linjer och som enstaka kurser efter medgivande av resp. regionstyrelse.

Ett av målen för högskolereformen är att skapa en högskoleorganisation som medger en samordnad och enhetlig planering. Den kommunala delen av

högskolan har därför i fråga om lednings- och planeringsorgan givits en

uppbyggnad som i väsentliga delar överensstämmer med den statliga högskolan. Det övergripande planeringsansvaret åvilar UHAÄ.

Tillsynsmyndighet är dock skolöverstyrelsen (SÖ) som lämnar UHÄ

underlag för förslag till anslagsframställning. Styrelsefunktionen utövas av kommuns skolstyrelse resp. landstingskommuns utbildningsnämnd. Vidare finns linjenämnder även inom den kommunala högskolan.

Förutom att den kommunala högskolan står under ett annat huvudmannaskap skiljer den sig väsentligt från den statliga i fråga om tjänsteorganisation, = resurstilldelningssystem och = organisation = på

17 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II U:13 Skr 1978/79:103 258

institutionsnivå. Vad gäller dessa delar har den kommunala högskolan i huvudsak behållit de förhållanden som gällde tidigare, dvs. när utbildningarna utgjorde en del av gymnasieskolan eller var

sjuksköterskeskolor. Det finns således kommunal högskoleutbildning av två

slag, sådan som är samordnad med gymnasieskolan och sådan som är fristående. Det senare slaget utgörs av sjuksköterskeutbildning.

Tjänstcorganisationen inom den del som är samordnad med gymnasieskolan, t. ex. laboratorieassistentutbildningen och sjukgymnastutbildningen, är integrerad med gymnasieskolans. Lärarna inom högskoleutbildningen är således anställda i gymnasieskolan och för dem gäller samma bestämmelser som för Övriga gymnasielärare i fråga om tjänstgöringsskyldighet m. m. Inom

en och samma tjänst kan förekomma tjänstgöring i både gymnasieskolan och den kommunala högskolan. Lärartjänsterna är statligt reglerade och 100

procent statsbidrag utgår till lönerna för de tjänster som inrättas inom de ramar som fastställs av staten. Inom sjuksköterskeutbildningen regleras däremot tjänsterna kommunalt och statsbidrag utgår i form av ett schablonbidrag utan koppling till tjänsterna.

I direktiven till lärartjänstutredningen (U 1977:04) framhöll jag bl. a. att denna skall se över den kommunala högskolans tjänsteorganisation och belysa de konsekvenser som uppkommer om en särskild ny tjänsteorganisation för — den kommunala högskolan skapas.

Lärartjänstutredningen = skall också klarlägga om en = särskild

tjänsteorganisation går att förena med önskemålet om att lärare i den kommunala högskolan även skall kunna tjänstgöra i den statliga högskolan och/eller gymnasieskolan eller omvänt.

Vad sedan gäller resurstilldelning svarar de kommunala huvudmännen för

all drift av den kommunala högskolan. För elever från andra kommuner kan interkommunal ersättning utgå. För vissa kostnader utgår statsbidrag. Bidrag utgår som jag nyss har nämnt till lärarlöner samt i övrigt till praktikkostnader,

skoltedartjänster, linjenämnder, utrustning, byggen m. m. Kostnader för

bidrag till lärarlöner, praktikkostnader och skolledartjänster bestrids från ett särskilt anslag Bidrag till kommunal högskoleutbildning medan bidrag ull utrustning och byggen anvisas integrerat med motsvarande bidrag till skolväsendet. Även om huvudmännen helt svarar för driften av den kommunala högskolan är således det ekonomiska ansvaret i reatiteten delat mellan staten och kommunerna.

Även institutionellt är den del av den kommunala högskolan som tidigare utgjorde gymnasieskola integrerad med gymnasieskolan.

Högskoleutbildningen och gymnasieutbildningen bedrivs således - med något undantag — vid gemensamma skolenheter. Sjuksköterskeutbildningen

är förlagd till särskild skolenhet eller till skolenhet med gymnasieskolan

under = förutsättning att denna omfattar = tvåårig — vårdlinje. Sjuksköterskeutbildning förekommer också med enskild huvudman. Den kommunala högskolan har således ett nära samband med flera andra

kommunala ansvarsområden, främst skolväsende och hälso- och sjukvård. Som framgått av min redogörelse medför detta samband och det mellan staten och kommunerna delade ansvaret för de ekonomiska åtagandena att i varje fall den högskoleutbildning som nu har landstingskommunal

huvudman måste planeras och drivas utifrån delvis andra förutsättningar än den statliga högskoleutbildningen. Jag går nu över till att ange kommitténs arbetsuppgifter. Kommitténs huvuduppgift bör vara att med utgångspunkt ien analys av de

259 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:13

problemområden som är av betydelse för ett ställningstagande lägga fram

förslag om hur - huvudmannaskapsfrågan — bör — lösas. - Med huvudmannaskapsfrågan avser jag frågan om kommunala och

landstingskommunala = utbildningar bör föras över till — statligt huvudmannaskap. Av grundläggande betydelse är därvid hur huvudmannaskapsförhållandena påverkar möjligheterna att på kort och lång

sikt vidareutveckla och förbättra högskoleutbildningen enligt grunderna för

högskolereformen. Även forskningens betingelser bör beaktas inte minst

med hänsyn till kravet på forskningsanknytning av all grundläggande högskoleutbildning. En annan viktig fråga är hur huvudmannaskapet betwäffande högskoleutbildningen påverkar fullgörandet av andra

samhällsuppgifter som på olika sätt berörs av den kommunala högskoleutbildningen, t. ex. skolundervisning och hälso- och sjukvård.

Kommittén bör belysa olika alternativ i huvudmannaskapsfrågan. Alternativen bör avse olika grader av förstatligande. För varje alternativ bör

redovisas erforderliga förändringar inom bl. a. samtliga områden jag har

berört i det föregående vid min beskrivning av den kommunala högskolan. Lärartjänstorganisationen behandlas dock - som jag nyss nämnt — av lärartjänstutredningen. Denna fråga bör därför inte utredas även av

förevarande kommitté.

En överföring til! statligt huvudmannaskap av nuvarande kommunala

utbildningar innebär att den kommunala utbildningen inlemmas i den

statliga högskoleorganisationen. Staten övertar då ansvaret för den del av kostnaderna för driften av den kommunala högskolan som kommunerna nu

svarar för. För all högskoleutbildning med kommunalt huvudmannaskap

kan kommunernas kostnader för budgetåret 1978/79 uppskattas ligga mellan

300 och 500 milj. kr.

När kommittén belyser de olika alternativen bör den studera den nuvarande kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna samt

beräkna statens ökade kostnader vid ett förstatligande av utbildningar. Bl. a.

måste lokal- och utrustningsfrågor beaktas. Det bör uppmärksammas att en

omfattande kostnadsöverföring till staten ifråga om högskoleutbildningen måste beaktas vid den ekonomiska regleringen mellan staten och

kommunerna.

En förutsättning för överförande av kommunal högskoleutbildning till statligt huvudmannaskap är att de kommunala verksamheter som utbildningen är anknuten till kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Därvid måste bl. a. de institutionella frågorna ägnas uppmärksamhet. Vidare får en

ändring av huvudmannaskapet inte leda till en förskjutning av

ansvarsfördelningen mellan stat och kommun för ifrågavarande verksamheter.

En annan fråga som fordrar särskild uppmärksamhet vid ett förstatligande

är organisationen av den i utbildningen ingående praktiken, särskilt inom sektorn för utbildning för vårdyrken. Förutsättningarna för att anskaffa

praktikplatser får således inte försämras. Utredningen bör därför undersöka

förutsättningarna och områdena för de förhandlingar mellan staten och berörda kommuner som kan bli aktuella i detta sammanhang.

Vid alternativ som innebär att viss utbildning kvarstår under kommunalt

eller landstingskommunalt huvudmannaskap bör en utgångspunkt vara att statsbidragssystemet utformas på ett enhetligt och lätthanterligt sätt som medger största möjliga lokala frihet vid resursanvändningen.

Som jag tidigare har redovisat är f.n. det centrala ansvaret på

Del II U:14 Skr 1978/79:103 260

myndighetsnivå delat mellan SÖ och UHA. Kommittén bör för alternativ

med fortsatt delat huvudmannaskap undersöka om delningen är lämplig och

framlägga eventuellt erforderliga förslag till förändringar. Vid övervägandena

i denna del bör samråd ske med den planerade organisationskommittén för översyn av SÖ:s organisation.

Kommittén bör beakta de ändrade förhållanden som kan komma att följa

av Vård -77:s förslag.

Kommittén bör under sitt arbete samverka med bl. a. andra kommittéer vars arbete är av betydelse för huvudmannaskapsfrågan, t. ex. lärartjänstutredningen (U 1977:04) och utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala

utbildningen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 7 ledamöter med uppdrag att utreda

frågan om enhetligt huvudmannaskap för högskolan

all utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, expener, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

14. Tilläggsdirektiv till studiestödsutredningen

Dir. 1978:82

Beslut vid regeringssammanträde 1978-08-31

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström anför.

Genom beslut de 25 september 1975 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda det studiesociala stödet. De sakkunniga har antagit namnet studiestödsutredningen.

Genom beslut den 28 oktober 1976 bemyndigade regeringen chefen för utbildningsdepartementet att uppdra åt studiestödsutredningen att skynd-

samt behandla frågan om avveckling av prövningen mot makes inkomst och förmögenhet i studiemedelssystemet. I en promemoria, Behovsprövningen

gentemot makes ekonomi, som överlämnades till chefen för utbildningsde-

partementet den 28 oktober 1976 har studiestödsutredningen lämnat förslag till en sådan avveckling.

På grundval av bl.a. den nu nämnda promemorian förordade regeringen i propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag för budgetåret 1977/78 ull studiesociala åtgärder att stegvis avveckla prövningen gentemot makes inkomst och förmögenhet i studiemedelssystemet. Som ett första steg förordade regeringen en höjning av fribeloppsgränsen för makes inkomst till

300 26 av basbeloppet för heltidsstuderande och till 390 25 av basbeloppet för

deltidsstuderande per halvår. Riksdagen hade inget att erinra häremot (SfU

261 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:14

1976/77:18, rskr 1976/77:156).

Till följd av det rådande statsfinansieta läget förordade regeringen emellertid inte någon ytterligare höjning av fribeloppsgränsen för budgetåret 1978/79. Skälen för en avveckling kvarstår dock med oförminskad styrka.

Min målsättning är, att så snart läget medger det, föreslå regeringen att

återkomma till riksdagen med förslag om fortsatt avveckling av prövningen mot makes ekonomi.

Enligt sina direktiv har studiestödsutredningen till uppgift att bl.a. belysa erfarenheterna av tillämpningen av reglerna för utländska studerandes principiella rätt till svenskt studiestöd samt, om det kunde anses påkallat,

också i övrigt se över de utländska studerandenas studiesociala situation.

Genom beslut de 20 april 1978 har regeringen gett mig bemyndigande att

tillkalla högst fyra sakkunniga att särskilt utreda frågan om de utländska

studerandenas situation i ett vidare perspektiv. Frågor som rör de utländska studerandenas rätt till svenskt studiestöd och studiesociala situation I övrigt bör således inte längre ankomma på studiestödsutredningen.

Studiestödsutredningen överlämnade i juni 1977 ew betänkande (SOU 1977:31) Studiestöd — Alternativa utvecklingslinjer. Betänkandet har remissbehandlats under hösten 1977.

På grundval av förslagen i detta betänkande och remissinstansernas synpunkter återkommer jag nu till regeringen med förslag till tilläggsdirektiv i vilka utredningen ges i uppdrag att framlägga konkreta förslag till förändringar av det studiesociala stödet.

Studiehjälpen i ett kortare perspektiv

Den enighet som i början av 1960-talet rådde om att stödet till de yngre eleverna i gymnasial utbildning spelade en avgörande roll i strävandet att bryta sambandet mellan valet av utbildning och elevernas sociala och ekonomiska bakgrund har inte återspeglats i den allmänna debatten eller utredningsverksamheten under senare år. Tvärtom har stöden till de högskolestuderande samt till de vuxenstuderande stått i centrum för den

studiesociala debatten. På motsvarande sätt har den statliga utredningsverk-

samheten, som praktiskt taget oavbrutet pågått sedan mitten av 1960-talet, till övervägande del varit inriktad på stöden till de äldre studerandena.

Studiestödsutredningen har enligt min mening klart dokumenterat att det alltjämt föreligger ett starkt samband mellan de studerandes hembakgrund och val av utbildning. Detta gäller främst vid elevernas val mellan utbildning och arbete samt mellan olika typer av utbildning vid övergången från grundskola till gymnasieskolestudier men även i övrigt vid valet mellan olika slag av studier.

Visserligen talar mycket för att elevernas val av utbildning till stor del

påverkas av andra faktorer än rent ekonomiska, men utredningen anser att de ekonomiska förhållandena, särskilt för den grupp som får den kortaste utbildningen, ofta kan ha en avgörande betydelse. Utredningen har därför ansett det angeläget att förbättra studiestödet för i första hand ungdomar i gymnasiala studier. En praktiskt taget enig remissopinion har tillstyrkt en sådan prioritering av studichjälpen. Riksdagen har också betonat vikten av att

ungdomsstudiestödet förstärks.

I enlighet med riksdagens uttalande och utredningens och remissopinionens uppfattning anser Jag att utredningen i sitt fortsatta arbete bör prioritera stödet till de vngre eleverna i gymnasial utbildning.

Del II U:14 Skr 1978/79:103 262

Det överväldigande flertalet remissinstanser har tillstyrkt studiestödsutredningens förslag att den framtida studiehjälpen avgränsas i enlighet med följande två principer. För det första: myndighetsåldern bör utgöra den gräns efter vilken det skall vara möjligt att, med hjälp av samhällets studiestöd, själv finansiera sina studier. För det andra: ungdomar som kommer från hem med svag ekonomi skall inte behöva skuldsätta sig i någon nämnvärd omfattning för att skaffa sig en gymnasial utbildning. Utredningen har därför föreslagit att gränsen mellan studiehjälps- och studiemedelssystemen även i fortsättningen dras vid 20 år, men att den som är myndig ges rätt att utnyttja de återbetalningspliktiga studiemedlen i den utsträckning som krävs för att fylla ut skillnaden mellan studiemedelssystemets maximibelopp och det icke-återbetalningspliktiga bidrag som i framtiden kan utgå i studiehjälpssystemet. Enligt min mening bör ett förslag i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen föreslagit kunna genomföras fr.o.m. budgetåret 1979/ 80.

Jag avser att föreslå regeringen att ta ställning till en sådan reform i samband med höstens budgetarbete.

Studiestödsutredningen har föreslagit att de särskilda rese- och inackorderingstilläggen skall upphöra som självständiga stödformer inom studiehjälpssystemet och att det ekonomiska ansvaret för gymnasieskolelevernas resor och inackordering förs över till kommunerna. En stor remissopinion har också ställt sig bakom utredningens förslag i denna del. Studiestödsutredningens förslag innebär att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun förändras. Kommunerna får ett ekonomiskt ansvar för de gymnasieskolestuderandes resor och inackordering som de tidigare inte haft, samtidigt som statens utgifter för rese- och inackorderingstilläggen upphör. Enligt studiestödsutredningens mening måste kommunerna kompenseras för de nu nämnda kostnaderna. Studiestödsutredningen ansåg att 1976 års kommunalekonomiska utredning (KEU 76) borde ta upp denna fråga till behandling.

KEU 76 har också i sitt slutbetänkande Kommunerna, Utbyggnad, utjämning, finansiering (SOU 1977:78) tillstyrkt studiestödsutredningens förslag om att kommunerna skall ta över ansvaret för gymnasieskolelevernas resor och inackordering. KEU 76 pekar bl.a. på behovet av ett samlat ansvar för elevernas resor och inackordering inom grundskolan och gymnasieskolan och att den som har beslutskompetensen för en verksamhet också bör ha det ekonomiska ansvaret. Enligt KEU 76 kommer den ändrade kostnadsfördelningen mellan stat och kommun att leda till en kostnadsökning för kommunerna om 150 a” 200 milj. kr. i 1977 års priser.

Någon särskild kompensation till kommunerna för dessa nya åtaganden föreslås emellertid inte. KEU 76 konstaterar att kommunerna bör anses kompenserade för detta genom KEU:s förslag om ett förbättrat skatteutjämningssystem. Den avlastning som staten skulle få genom att vissa stödformer I studiehjälpen avvecklas kan enligt KEU 76 bidra till att finansiera skatteutjämningsreformen.

Ett kommunalt övertagande av gymnasieskolelevernas rese- och inackorderingskostnader kommer enligt KEU 76 att medföra en ökad ekonomisk belastning för kommuner med gymnasieskola. KEU:s undersökningar visar dock att skillnaderna mellan kommunerna är så små att en speciell utjämning av dessa kostnader synes vara omotiverad. Däremot bör det enligt KEU 76 övervägas att beakta dessa kostnader vid beräkningen av den interkommunala ersättningen mellan kommunerna för elever som går i gymnasieskola utanför hemortskommunen.

263 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:14

I sitt remissyttrande över KEU 76 instämmer centrala studiestöds-

nämnden (CSN) i att mycket talar för att kommunerna får överta ansvaret för elevernas resor och inackordering. CSN pekar emellertid på ett stort antal

problem som kvarstår att lösa och menar att studiestödsutredningen i sitt fortsatta arbete ingående måste analysera denna fråga. Även Svenska kommunförbundet anser att frågan behöver utredas ytterligare med avseende på både de ekonomiska och de praktiska problemen innan frågan avgörs.

Man pekar på att det kan bli svårt att lösa frågan om interkommunala

ersättningar schablonmässigt med hänsyn tll att kostnaderna kommer att

variera starkt beroende på inackorderingssituationen på orten och resornas längd. Bland kommunerna är meningarna delade. Många kommuner lämnar

förslaget utan erinran, men ett antal kommuner, i första hand kommuner med gymnasieskola, avstyrker om inte full statlig kompensation kommer att utgå.

Även jag finner att en rad problem behöver utredas ytterligare innan

ställning kan tas i denna fråga. Studiestödsutredningen bör med förtur behandla de problem som återstår att klarlägga. Utredningsarbetet bör

bedrivas i nära kontakt med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Utredningens överväganden bör föreligga före utgången av år 1978. Förslagen från studiestödsutredningen och KEU 76 innebär att ansvaret för gymnasieskolelevernas resor och inackordering skall åvila primärkommunerna. Detta bör emellertid inte leda till någon förändring av kostnadsfördelningen mellan primärkommuner och landstingskommuner i fråga om landstingskommunala elevhem m.m. Studiestödsutredningen bör i det fortsatta utredningsarbetet bl.a. närmare klarlägga vilka elevgrupper som

skall omfattas av det primärkommunala ansvaret. Här krävs att en avgräns-

ning görs mellan olika skolformer, i första hand primär- och landstingskom-

munal gymnasieskola, vuxenutbildning och folkhögskola.

Studiestödsutredningen bör vidare studera hur det primärkommunala

stödet till gymnasieskolelevernas resor och inackordering, inklusive fria hemresor, i normalfallet skulle kunna utformas. Studiestödsutredningen bör också ha som utgångspunkt för arbetet att

någon specialdestinerad statlig kompensation inte kommer att utgå för kommunernas ökade åtaganden på detta område. Utredningen bör därför tillsammans med i första hand Svenska kommunförbundet överväga hur kostnaderna för gymnasieskolelevernas resor och inackordering skall kunna fördelas mellan elevernas hemortskommuner och gymnasieskolkommunerna på ett rättvist sätt.

Studiehjälpen i ett längre tidsperspektiv

En utgångspunkt för utredningens arbete bör vara att de studiesociala systemen även framdeles bör bestå av dels stödet till de s.k. yngre eleverna

inom gymnasieskolan (motsvarande), dels stöd till äldre elever i gymnasial

utbildning och till studerande i högskoleutbildning. Med hänsyn till de studerandes olika situation vid gymnasiala studier respekive högskolestudier

är det naturligt med en skillnad mellan dessa två systems totala nivåer.

Således är gymnasieskolestuderandena normalt beroende av föräldrarnas

ekonomi och har endast undantagsvis försörjningsbörda. En utgångspunkt

bör vidare vara att det vid sidan av de två nyss nämnda studiesociala systemen även i fortsättningen skall finnas ctt tredje, förmånligare vuxen-

Del II U:14 Skr 1978/79:103 264

studiestödsystem finansierat på särskilt sätt. Det är emellertid angeläget att utredningen närmare belyser sambandet mellan de olika systemen i syfte att nå en viss samstämmighet.

Studiehjälpssystemet består i dag av flera olika stödformer som utgår efter

olika principer och regler. Många av dessa stöd utmärks av att de utgår först

efter en ingående prövning. Administrationen och organisationen för att

hantera studiehjälpen uppvisar också en splittrad bild. För den enskilde

medför detta att systemet upplevs som svåröverskådligt.

En viktig uppgift för utredningen bör enligt min mening vara att förenkla systemet. En väg som därvid bör övervägas är att begränsa antalet

stödformer. Studiestödsutredningen har föreslagit att de behovs- och inkomstprövade tilläggen sammanförs till en enda stödform. I likhet med de flesta remissin-

stanserna anser jag detta vara ett viktigt steg i riktning mot en välbehövlig förenkling av studiehjälpssystemet. Utredningen bör därför närmare utreda

förutsättningarna hirför. Om rese- och inackorderingstilläggen, som utredningen föreslår, upphör, kommer härefter att i studichjälpssystemet kvarstå tre stödformer, nämligen

studiebidraget ett inkomstprövat bidrag samt de återbetalningspliktiga

medlen. Utredningen har i två av sina alternativa utvecklingslinjer för studiehjälpen prövat möjligheterna att ytterligare begränsa antalet stödformer. Utredningen har i dessa alternativ sålunda föreslagit att studiehjälpen

endast skulle bestå av två delar: en generell bidragsdel och en återbetalnings-

pliktig del. Alternativen skiljer sig åt så till vida att i det ena är bidraget

beskattat och i det andra obeskattat.

Enligt min mening vore mycket vunnet om studiehjälpen kunde ges samma uppbyggnad som studiemedelssystemet. Terminologin skulle

förenklas och förutsättningarna förbättras för att på längre sikt åstadkomma

en bättre samordning mellan de olika studiesociala systemen. Ett system med ett generellt bidrag skulle dessutom mildra nuvarande problem med de sammanlagda marginaleffekter av skatter och olika bidragsformer som även uppstår i de lägre inkomstskikten.

Utredningen har emellertid redovisat en rad skäl till att studiehjälpssystemet inom den närmast överblickbara tiden inte går att utveckla helt i den förenklande riktning som jag här har angivit. Ett av dessa skäl är att studiehjälpen utgör en del av samhällets totala familjepolitiska stöd. Studiehjälpen kan således inte isoleras från de familjepolitiska stödformer som finns inom t.ex. skatte- och sociallagstiftningen. Dessutom måste studiehjälpen bygga på och komplettera den underhållsskyldighet som

föräldrar har gentemot sina barn. Enligt vad jag erfarit kommer chefen för justitiedepartementet inom kort att föreslå regeringen att för riksdagen lägga fram förslag till nya regler i föräldrabalken om bl.a. föräldrars underhålls-

skyldighet. Dessa regler kommer emellertid inte att innebära några viktigare principiella förändringar i dessa hänseenden.

Med hänsyn till vad jag nu sagt är det enligt min mening nödvändigt att ha

kvar ett selektivt stöd i studiehjälpssystemet. Studiestödsutredningen bör därför närmare utveckla det alternativ för studiehjälpen som innebär att

grunden för nuvarande system får ligga fast men att det selektiva stödet byggs ut. I ett längre perspektiv kan en större förenkling av studiehjälpssystemet

vara möjlig att uppnå, under förutsättning att den förändring av gällande bidrags- och skattesystem, som studiestödsutredningen nämner, genomförs.

Utredningen bör därför i sitt arbete med att utforma studiehjälpen i ett längre

265 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:14

tidsperspektiv hålla sig väl underrättad om åtgärder som vidtas på de socialpolitiska och skattepolitiska områdena.

Nivån på det framtida studiestödet

Samhällets ambition är att alla ungdomar skall kunna få en gymnasial utbildning. Skillnader i ekonomiskt och socialt hänseende bör därvid inte tillåtas påverka utbildningsvalet.

När studiehjälpen utformades i mitten av 1960-talet bedömdes de förmåner som kunde utgå inom studiehjälpen till en familj med små inkomster vara tillräckliga för att täcka kostnaderna för ett barn som bedrev

gymnasiala studier. Sedan dess har emellertid stöden inom studichjälpssystemet och då i synnerhet de selektiva inkomstoch behovsprövade tilläggen successivt urholkats. Samtidigt har dock samhällets allmänna stöd till barnfamiljerna i en rad andra hänseenden förstärkts så att den disponibla inkomsten för barnfamiljerna ändå totalt sett blivit större.

Många barnfamiljer — särskilt de som har låga inkomster — får ofta uppleva

att deras disponibla inkomster minskar när barnen bedriver gymnasiala

studier. Jag anser i likhet med utredningen att dessa tröskeletfekter i

familjeekonomin är allvarliga. De kan negativt påverka attityderna till och

förutsättningarna för fortsatta studier efter den obligatoriska skolan. I

synnerhet torde detta gälla för de elever som kommer från hem som inte har

någon egentlig studietradition. Vid utformningen av den framtida studiehjälpen har utredningen utgått från att de tröskeleffekter som jag nyss nämnt har undanröjts. Utredningen

har därigenom kunnat rikta uppmärksamheten på den nivå stödet bör ges för

att det skall få en rekryteringsfrämjande effekt. Det är enligt min mening

nödvändigt att de belopp som kan utgå i studiehjälpssystemet vägs samman

med andra familjepolitiska stödformer. Vilka effekter de olika stödformerna tillsammans har på barnfamiljernas disponibla inkomst måste därför alltid

beaktas.

Arbetsmarknadsutbildningen, som är en på arbetsmarknadspolitiska

grunder prioriterad utbildning, är främst avsedd för vuxna. Prioriteringen

higger framför allt i att det studiesociala stödet, utbildningsbidraget, är mera förmånligt än i övrig vuxenutbildning. Utbildningsbidraget enligt arbets-

marknadskungörelsen är förbehållen ungdom under 20 år som är flykting.

handikappad eller försörjningspliktig mot barn samt ungdomar som är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd. Utbildningsbidraget är i sådant

fall väsentligt förmånligare än studiehjälpen. Det fordras därför en klar

gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildningens uppgifter och ungdomsskolans för att inte uppenbara orättvisor skall uppstå mellan olika ungdomsgrupper. Många ungdomar söker sig direkt ut på arbetsmarknaden etter grundskolan. De möter stora svårigheter att erhålla ett fast arbete. Det finns flera skäl till att de inte går vidare till gymnasieskolan, däribland ekonomiska. Man kan riskera att ungdomar inte söker sig direkt till evmnasieskolan utan i stället efter en tids arbetslöshet söker få sina utbildningsbehov tillgodosedda

inom arbetsmarknadsutbildningen.

En höjning av studiehjälpen till en sådan nivå att den — i vart fall för de mest

behövande eleverna — kan konkurrera med utbildningsbidraget till ungdomar

inom arbetsmarknadsutbildningen är, som utredningen visat, mycket kostnadskrävande. Jag är därför inte beredd att nu förorda detta. Studiestödsutredningen bör emellertid vara oförhindrad att närmare analvsera effekterna

Del II U:14 Skr 1978/79:103 266

av en sådan höjning. Utredningen bör överväga tänkbara utvecklingsmöjligheter för studiehjälpen och bl.a. utreda möjligheterna att upprätta en plan för

en stegvis höjning av stöden. I sina kostnadsberäkningar bör utredningen

särskilt beakta i vilken utsträckning sådana förbättringar inom studiehjälpen kan medföra besparingar på det arbetsmarknadspolitiska området.

Studiemedelssystemet

En överväldigande remissopinion har förordat att der framtida generella stödet tull äldre studerande skall vila på samma grunder som nuvarande studiemedelssystem. Det framtida studiestödet skulle därför fortfarande komma att bestå av en generell bidragsdel samt av en del som är förenad med återbetalningsskyldighet. De sociala trygghetsreglerna i återbetalningssystemet skulle även i fortsättningen komma att utgöra en viktig grund i

systemet. Genomgripande förändringar av utbildningsorganisationen har skett på samtliga utbildningsnivåer sedan mitten av 1960-talet då systemet utfor-

mades. Enligt min mening har studiestödsutredningen på ett övertygande

Sätt visat att det trots dessa förändringar är möjligt att bygga konstruktionen av det framtida studiestödet till äldre studerande på de grunder som

studiemedelssystemet vilar på. I en rad hänseenden är det emellertid nödvändigt att skapa en bittre överensstämmelse mellan de ursprungliga principerna för studiemedelssystemet och dagens utbildningssystem. I det följande kommer jag att ange riktlinjerna för utredningens arbete med dessa frågor.

En av de grundläggande principerna för samhällets studiesociala stöd är att

det skall vara så stort att den studerande kan finansiera sitt uppehälle under

studietiden därmed. Den nuvarande metoden för att fastställa nivån på studiemedlen utarbetades av studiesociala utredningen i början av 1960-talet. Till grund för nivån på studiemedel låg bl.a. en undersökning av de

studerandes levnadskostnader. För att bevara studiemedlens köpkraft uttrycktes de i procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Utredningen har visat att gruppen studiemedelstagare, i motsats till vad som var fallet i mitten av 1960-talet, numera inte är så homogent sammansatt vad avser ålder, tidigare förvärvsverksamhet, underhållsskyldighet m.m. I dag är åldersspridningen betydligt större, liksom andelen med tidigare förvärvsverksamhet. Detta kan ses som ett uttryck för att den återkommande

utbildningen börjat slå igenom som en modell för individens utbildningspla-

nering. De nya bestämmelserna för antagning till högre utbildning har också

verkat i denna riktning.

Jag anser, i likhet med en överväldigande majoritet av remissinstanserna, att en generell höjning av studiemedlens totalbelopp är motiverad. Generella

höjningar på detta område är emellertid så kostnadskrävande att det inom

den närmast överblickbara tiden inte torde finnas utrymme i statsbudgeten

för några omfattande sådana åtaganden. Studiestödsutredningens förslag att studiemedlen skulle kunna utgå med

ett större belopp endast till vissa studerandegrupper med större behov än andra bedömer jag dock som realistiskt att ytterligare pröva. första hand bör

utredningen därvid se över de former för differentiering som redan idag finns

I studiemedelssystemet, nämligen barntillägg och extra studiemedel.

Ytterligare en av de grundläggande principerna för samhällets studiesociala stöd är att återbetalningsbördan inte får bli alltför betungande.

267 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:14

En eventuell höjning av totalbeloppet i studiemedelssystemet kan Kombi-

neras med förbättringar på återbetalningssidan. En höjd bidragsdel tillkom-

mer, som studiestödsutredningen påpekat, alla studerande medan de sociala trygghetsreglerna i återbetalningssystemet tillkommer endast dem som efter avslutade studier är betalningssvaga. Denna senare fördelningspolitiska

effekt är enligt min mening önskvärd. Den förändring i återbetalningssystemet som i första hand bör komma i fråga för att mildra den enskildes återbetalningsbörda är att förlänga återbetalningstiden. En annan åtgärd är att höja den s.k. avgiftsgränsen, dvs. den inkomstgräns vid vilken återbetalningsskyldigheten ett visst år inträder. Utredningen bör ha som riktlinje att återbetalningsskyldigheten ett visst år bör inträda när den återbetalningsskyldiges inkomst uppnått en sådan nivå att

den räcker för att täcka skäliga levnadskostnader.

Utredningen bör emellertid vara oförhindrad att vidare överväga även andra förslag till förändringar av återbetalningsreglerna. Praktiskt taget samtliga remissinstanser pekar på de ogynnsamma cffekterna av de nuvarande reglerna för behovsprövning mot den egna inkomsten. Samtidigt som den återkommande utbildningen stimuleras genom olika

åtgärder på andra områden verkar nuvarande behovsprövningsregler ofta som ett effektivt hinder mot återkommande utbildning.

Utredningen bör här överväga hur reglerna bör ändras för att de inte skall

motverka sådan återkommande utbildning inom vilken vuxna förvärvsarbetande avbryter sitt förvärvsarbete för att under kortare tidsperioder studera. En sådan översyn är nödvändig också med hänsyn till de studerande som bedriver sammanhängande studier men som kombinerar dessa studier med förvärvsarbete.

Många remissinstanser pekar på att studiemedelssystemet innehåller vissa andra regler som på olika sätt försvårar den återkommande utbildningen. Utredningen har också visat att bl.a. den övre åldersgränsen för rätt till

studiemedel och den s.k. 16-terminersgränsen för en individs rätt till totalt

studiestöd verkar i sådan riktning.

Jag finner det naturligt att utredningen i sitt fortsatta arbete tar upp även dessa frågor. Enligt min mening bör även i fortsättningen dessa regler vara utformade så att de inte kommer i konflikt med de grundläggande principerna

för studiemedelssystemet, nämligen att det skall finnas en rimlig återbetal-

ningstid till förfogande efter studiernas avslutande samt att den totala återbetalningsbördan inte får bli orimligt stor.

I socialförsäkringsutskottets av riksdagen godkända betänkande SfU 1975/ 76:11 erinrade utskottet om att det från skilda håll påvisats ett behov av en utredning om de handikappades studiefinansiella stöd och av att man i samband därmed uppmärksammade frågor om samordning mellan studiestödsformerna och socialpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska arbetsformer. Utskottet hänvisade till de under 1975 uwullkallade utredningarna, studiestödsutredningen och socialpolitiska samordningsutredningen, och framhöll att det fanns befogad anledning räkna med att frågorna om

ekonomiskt stöd till handikappade elever blev föremål för fortsatta övervä-

ganden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1975/76:23 hänvisade

socialförsäkringsutskottet till vad man anfört i nyss nämnda betänkande.

Dessutom framhöll utskottet angelägenheten av att studiestödsutredningen och socialpolitiska samordningsutredningen rådgjorde med varandra då det gäller samordningen av det studiesociala stödet med andra socialpolituiska

Del II U:14 Skr 1978/79:103 268

bidragsformer så alt inte de handikappade eleverna - på grund av sitt

handikapp — förorsakas större skuldbörda för sin utbildning än andra. Studiestödsutredningen bör i sitt fortsatta arbete undersöka hur handikappade elever hittills finansierat sina studier samt, om utredningen finner det

påkallat. föreslå förändringar inom studiestödets ram så att handikappade elever får samma reella ekonomiska möjligheter att studera som andra. Jag

har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

Utredningen bör vidare belysa frågan om de studerandes försäkringsskydd under och i anslutning till studietiden.

Administration av studiestödet

En mer ingående diskussion om de frågor som rör organisation och

administration kan inte äga rum förrän de enskilda studiestödssystemen har

utformats mer i detalj. Många romissinstanser har också menat att det

knappast är meningsfullt att nu ta ställning ull eller kommentera de administrativa lösningar för det framtida studiestödet som utredningen presenterar. Även jag är av denna uppfattning.

Utredningen bör emellertid i sitt fortsatta arbete med dessa frågor kunna ha en god utgångspunkt i de resonemang utredningen hittills fört. Många remissinstanser har t.ex. pekat på utredningens förslag att den framtida administrationen av olika studiestödsformer skall organiseras länsvis. Förut-

sättningarna skulle därvid, har man menat, kunna skapas för en välkommen förenkling av administrationen.

Utredningen bör angripa denna problematik. Den är därvid oförhindrad att förutsättningslöst pröva olika former av administrativa lösningar. I detta sammanhang bör utredningen också analysera samverkansmöjligheterna

mellan en framtida studiestödsadministration och täroanstalterna. Utred-

ningen bör bl.a. belysa om nuvarande ordning avseende studielämplighets-

prövningen bör bibehållas eller förändras.

Vägledande i detta liksom i utredningens arbete i övrigt, bör vara att

systemet blir enkelt och lätt att förstå för den enskilde studiestödstagaren.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att regeringen utvidgar uppdraget för studiestödsutredningen i enlighet med vad jag nu har

anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan. (Utbildningsdepartementet)

269 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:1

Jordbruksdepartementet

1. Tilläggsdirektiv till utredningen om förutsättningarna för

olympiska vinterspel i Sverige år 1984 (Jo 1977:07)

Dir 1977:131

Beslut vid regeringssammanträde den 8 december 1977

Departemenischefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillsatte jag i juni 1977 en särskild

utredare med uppgift att utreda förutsättningarna för olympiska vinterspel i

Sverige 1984. Utredaren överlämnade i oktober 1977 sitt betänkande (Ds Jo 1977:8) Förutsättningarna för olympiska vinterspel i Sverige 1984.

Utredarens förslag innebär att en ansökan att få arrangera spelen skall göras av Göteborgs kommun och att tävlingarna, om Internationella Olympiska Kommittén (IOK) beslutar anförtro spelen ull Göteborg, skall arrangeras i Göteborg, Falun, Åre och Hammarstrand. Utredarens betänkande innehåller

vidare kostnadsberäkningar, förslag till finansieringsformer och vissa orga-

nisatoriska bedömningar. I samband därmed framhåller utredaren att det är nödvändigt med fortsatt utrednings- och förhandlingsarbete för den händelse en svensk ansökan skulle komma att inlämnas.

Göteborgs kommun har sedermera hos Internationella Olympiska Kommittén gjort ansökan om att få arrangera de olympiska vinterspelen 1984. På skilda sätt har såväl regeringen som Sveriges Olympiska Kommitté

och övriga berörda kommuner — dvs. Falun, Östersund, Åre och Ragunda -

uttalat sitt stöd för ansökningen.

Enligt min mening bör utredaren mot denna bakgrund inleda de förhandlingar som behövs med olika parter. I syfte att klarlägga förutsättningarna för att den av Göteborgs kommun inlämnade ansökan skall kvarstå, bör slutgiltiga ställningstaganden från berörda parters sida ske i god tid före det sammanträde vid vilket IOK tar ställning till frågan om arrangör för 1984 års olympiska vinterspel. Detta sammanträde har av IOK satts ut till den 20 maj 1978. Med hänsyn härtill bör utredningsmannen senast under januari 1978 framlägga en rapport med de avtal som behövs för att organisatoriskt genomföra de olympiska vinterspelen år 1984. Från statens sida bör avtalen göras beroende av regeringens godkännande.

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningsuppdraget i enlighet med

vad jag nu anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Del II Jo:2 Skr 1978/79:103 270

2. Långväga transport av luftföroreningar

Dir 1978:6

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-26

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför

Förbränning av olja och kol medför utsläpp av stora mängder luftföroreningar bl.a. svaveldioxid, kväveoxider, sot och tungmetaller. Utsläppen av luftföroreningar innebär risker för människors hälsa och skador på byggnader och material. Vidare är svavelutsläppen den dominerande orsaken bl.a. till

försurningen av mark, sjöar och vattendrag. Under senare år har den ökade

försurningen drabbat ett stort antal sjöar och vattendrag i framför allt de södra

och västra delarna av vårt land. Totalt beräknas ca 10.000 sjöar vara direkt

hotade av försurning. På längre sikt anses försurningen även kunna medföra en minskning av skogstillväxten.

Riksdagen beslutade år 1976 om åtgärder för att motverka de negativa

effekterna av svavelutsläpp (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, tskr 1976/77:4). För att minska riskerna för hälsoeffekter och hejda försurningen av mark och vatten har betydande begränsningar av svavelhalten i eldningsoljor införts.

Sålunda omfattas i dag hela södra och mellersta Sverige av bestämmelser som

innebär att svavelhalten i tung eldningsolja inte får överstiga 1 ".

Undersökningar visar emellertid aut mer än hälften av de sura svavelför-

cningar som faller ned i vårt land kommer från utsläppskällor i andra europeiska länder. För att minska skadorna av svavelutsläppen erfordras sålunda en minskning av utsläppen såväl i Sverige som i övriga Europa. Även

vad beträffar utsläpp av andra luftföroreningar än svavel erfordras gemen-

samma internationella åtgärder för att motverka negativa miljöeffekter.

Problemen kring långväga transport av luftföroreningar behandlas inom

flera internationella organisationer bl.a. Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling (OECD) och FN:s ekonomiska kommission för Furopa (ECE).

Inom ECE övervägs att ta upp vissa miljöfrågor tll behandling vid ett

särskilt möte på hög politisk nivå. Detta möte torde bl.a. komma att innefatta

överläggningar angående problemen med långväga transport av luftföroreningar. Från bl.a. svensk och norsk sida har framförts att mötet bör leda fram till en överenskommelse inom vars ram en minskning av i första hand svaveldioxidutsläppen i Europa kan ske. Vidare har det nordiska ministerrådet beslutat om samnordiska förberedelser rörande en sådan europeisk överenskommelse.

Av vad jag här sagt framgår att luftföroreningarna utgör ett allvarligt

miljöproblem. För att komma tillrätta med problemen erfordras åtgärder

såväl nationellt som internationellt. För att följa upp de åtgärder som vi

vidtagit i Sverige är det därför angeläget att Sverige aktivt deltar i det

internationella samarbetet rörande långväga transport av luftföroreningar, speciellt svavelföreningar. En särskild kommitté bör tillkallas för att samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av dessa frågor

i de olika internationella organisationerna. Kommittén bör sammanställa och

utvärdera underlagsmaterial rörande bl.a. tekniska och ekonomiska förut-

sättningar att minska svavelutsläppen i Europa, långväga spridning av

luftföroreningar, hälsooch miljöeffekter av svavelföreningar samt rättsliga

aspekter på gränsöverskridande föroreningar.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

271 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:3

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att

samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av frågor

rörande långväga transport av luftföroreningar i olika internationella organisationer,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemstiller jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives, att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartemeniet)

3. Riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken

Dir 1978:7

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-12

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Den tekniska och ekonomiska utvecklingen i industriländerna har efterhand möjliggjort betydande förbättringar av människornas livsvillkor och materiella standard, t.ex. i form av bättre bostäder, näringsstandard, arbetsförhållanden, utbildning, social omsorg och hälsovård samt ökad

fritid.

Denna utveckling har emellertid också negativa sidor, vilka blivit alltmer uppenbara. Den höjda materiella standarden har delvis uppnåtts till priset av misshushållning med naturresurser och därigenom också på bekostnad av

betydelsefulla miljövärden.

Konsekvenserna av en sådan fortsatt utveckling kan bli allvarliga. Det som därvid främst oroar är knappheten på och den ojämna fördelningen av naturresurser, jordens begränsade förmåga att tåla föroreningar samt miljögifternas hälsoeffekter. De fattiga ländernas situation understryker behovet av en ansvarsmedveten resurshushållning i industriländerna.

I vårt land har insatserna inom miljövårdsområdet successivt ökats. Jag avser här närmast frågor om skyddet av den yttre miljön. Med stöd av

miljöskyddslagen (1969:387) har kraven på åtgärder för att begränsa utsläpp till luft och vatten från olika industriella och andra anläggningar efter hand

skärpts. Omfattande statliga bidrag har påskyndat utbyggnaden av kommunala avloppsreningsverk och industrins reningsåtgärder. Dessa insatser har inom många områden resulterat i kraftigt minskade föroreningar. Särskild lagstiftning har införts för att begränsa avgasutsläppen från bilar och

svavelhalten i fossila bränslen. Olika åtgärder har vidtagits för att stimulera

till förbättrad avfallshantering samt ökad återvinning och återanvändning.

Kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor har förbättrats. Kontrollorga-

Del II Jo:3 Skr 1978/79:103 272

nisationen byggs ut och ett produktregister förbereds. Användningen i olika sammanhang av en rad hälso- och miljöfarliga ämnen, t.ex. DDT och PCB samt vissa föreningar av kvicksilver, bly och kadmium har begränsats eller förbjudits.

Med stöd av bl.a. naturvårdslagen (1964:822) och ekonomiska insatser från stat och kommuner har stora arealer bevarats för vetenskapliga och kulturella

ändamål eller för friluftslivets behov. Genom den fysiska riksplaneringen

eftersträvas en bättre samordning i de statliga insatserna inom detta område och med den kommunala markanvändningsplaneringen. Resurserna för administration, forskning, information och övervakning på miljövårdsområdet har förstärkis kraftigt under den senaste tioårsperioden. I ökad

utsträckning har miljövårdsfrågorna också blivit föremål för internationellt

samarbete.

Även om betydande insatser redan gjorts och fortlöpande görs för att lösa olika miljövårdsproblem kommer behovet av ytterligare insatser att vara

stort. Samtidigt måste vidtagna åtgärder utvärderas. Så har också skeu när det

gäller olika delfrågor inom miljövårdsområdet, där flera komminéer f.n. arbetar. Frågor om bl.a. fördelningen av kostnadsansvaret för miljövårdsåtgärderna och principerna för användning av olika styrmedel inom miljö-

vårdsarbetet behandlas av utredningen (Jo 1971:08) om kostnaderna för

miljövården. Miljöskyddslagstiftningen ses över av miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06) som bl.a. prövar vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra tillsynen över miljöstörande anläggningar. Bilavgasfrågorna

behandlas nu av två kommittéer tK 1977:02 och Jo 1977:08). En översyn av

tillståndsprövningen för bl.a. grustäkter sker inom naturvårdskommittén (Jo 1970:28). Vidare förbereds en särskild utredning för översyn av produktkontrollens organisation och därmed sammanhängande frågor.

Ställningstaganden i olika frågor måste inom miljövården ofta göras på grundval av ett osäkert beslutsunderlag. Det är i allmänhet inte möjligt att med full säkerhet fastställa t.ex. vilka skadeverkningar som kan uppkomma till följd av olika industriella processer eller produkter resp. att bedöma hur effekuva olika reningsåtgärder kan bli. Osäkerheten är i allmänhet också stor när det gäller kostnadsberäkningar i anslutning till ifrågasatta miljövårdsåtgärder. Beslut om reformer och åtgärder inom miljövårdsområdet under den

gångna tioårsperioden har i stor utsträckning avsett sådana frågor där klart

definierade problem förelegat och där godtagbara tekniska lösningar funnits till rimliga kostnader. Enligt min uppfattning har det också varit naturligt att i det inledande skedet av miljövårdsarbetet direkt angripa de konkreta

problemen på detta sätt.

Det är emellertid angeläget att vi i framtiden kan anlägga ett vidare

perspektiv på miljövårdspolitiken. Vi måste kunna fatta våra beslut mot bakgrund av en mera samlad bedömning och prioritering av behovet av åtgärder inom hela miljövårdsområdet. Det är också nödvändigt att vi genom

bättre och mer långsiktig planering i större utsträckning än f.n. söker

förebygga miljövårdsproblem genom att åstadkomma en bättre hushållning

med naturresurserna. Jag använder här begreppet naturresurser i dess vidaste mening dvs. ämnen eller egenskaper hos dessa, som kan eller skulle kunna

utnyttjas av människan. En sådan förbättrad hushållning med naturresur-

serna får dock inte enbart ses som grundval för miljöpolitiken. All verksamhet måste i framtiden baseras på en teknik som tillvaratar möjligheterna till hushållning med naturresurser.

Insikten om behovet av en förbättrad hushållning med naturresurserna har

273 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:3

ökat kraftigt under senare år såväl i Sverige som i andra länder. En rad studier på detta område har genomförts nationellt och internationellt. I Sverige har i olika sammanhang gjorts analyser séktorvis av tillgång och efterfrågan för

olika slag av råvaror. Som exempel på sådana utredningar kan nämnas arbetet inom 1973 års skogsutredning (Jo 1973:06) och mineralpolitiska utredningen (1 1974:02). Syftet har i första hand varit att klarlägga förutsättningarna för utveckling på kortare eller längre sikt av resp. näringsgrenar. I ökad utsträckning har detta slag av utredningsverksamhet kommit att innefatta även analyser av i vilken utsträckning utvecklingen av en näringsgren och därmed ett ökat utnyttjande av vissa naturresurser kan komma i konflikt med

andra viktiga samhällsintressen, t.ex. miljöintressena. Ett exempel på bredare

angreppssätt är den kommitté (Jo 1977:06) för vattenplanering, som jag har tillsatt efter bemyndigande av regeringen.

Under det senaste årtiondet har också skett en förstärkning av den

sektorövergripande samhällsplaneringen i syfte att skapa ett underlag för

åtgärder som står i överensstämmelse med angelägna och långsiktiga samhällsintressen.

Den regionalpolitiska planeringen och den fysiska riksplaneringen representerar sådan fortlöpande sektorövergripande samhällsplanering. Inom ramen för dessa verksamheter analyseras de geografiska konsekvenserna av samhällsutvecklingen och lämnas underlag för statsmakternas beslut om vilka riktlinjer som bör gälla för befolkningens regionala fördelning resp. hushållningen med landets samlade mark- och vattenresurser. Genom den utvärdering av den fysiska riksplaneringens planeringsskede som f.n.

genomförs erhålls en första översiktlig bild av vilka konsekvenser beträffande i första hand markanvändning som den förväntade resp. planerade samhälls-

utvecklingen ger upphov till. Inom bostadsdepartementet förbereds en ny rapport om hushållningen med landets mark- och vattenresurser vilken avses

publiceras kring årsskiftet 1978/79.

I syfte att ytterligare komplettera underlaget för en bred debatt om

utformningen av det framtida samhället inrättades år 1973 sekretariatet för framtidsstudier. Sekretariatet har låtit genomföra långsiktigt och brett

inriktade studier av vissa frågor, bl.a. inom naturresursområdet.

För den fortsatta samhällsutvecklingen är det nödvändigt att ett ekologiskt synsätt I högre grad än hittills tillämpas. Därmed avses att mänskliga behov skall tillfredsställas på ett sådant sätt att de fysiska och biologiska förutsättningarna för mänsklig verksamhet i framtiden uppfylls. Detta synsätt måste prägla också resursanvändningen. Den begränsade tillgången på många naturresurser, konflikter mellan motstående intressen och de miljöeffekter som följer av en ökad resursförbrukning nödvändiggör enligt min mening en bättre hushållning med naturresurserna.

Ekologiska principer ligger också till grund för den fysiska riksplaneringen,

där dock arbetet koncentreras på sådana miljö- och resurshushåltningsfrågor

som har direkt geografisk anknytning. Det är emellertid angeläget att nu bygga upp en naturresurs- och miljöpolitik med ett vidare perspektiv.

För att dra upp allmänna riktlinjer för en sådan samlad svensk naturresursoch miljöpolitik bör en särskild kommitté tillsättas. Samhällsutvecklingen måste ges en sådan inriktning att den kan tillgodose kraven på en långsiktig hushållning med naturresurserna och på en god miljö. Mot denna bakgrund bör en samlad utvärdering av det hittillsvarande miljövårdsarbetet utfö-

ras.

En inledande uppgift för kommittén bör vara att studera vilka förändringar

18 Riksdagen 1978/79. I samt. Nr 103

Del II Jo:3 Skr 1978/79:103 274

i fråga om utnyttjandet av naturresurserna som en ekologisk grundsyn kräver. Därvid bör kommittén söka bedöma toleransgränserna i olika hänseenden för de störningar som olika ekologiska system kan utsättas för utan att livskvaliteten för kommande gencrationer hotas. Begreppet livskvalitet och vad som kan bedömas vara en rimlig nivå för denna bör utvecklas och konkretiseras. De mänskliga och ekologiska krav som blir resultatet av dessa analyser bör ligga ull grund för inriktningen av den framtida samhällsutvecklingen.

Kommittén bör göra sina bedömningar utifrån aktuell kunskapsnivå och även pröva om de ur analyserna härledda framtidsbilderna är önskvärda och realiserbara. I arbetet bör ingå att söka beskriva på vilket sätt samhällsut-

vecklingen kan påverkas i önskad riktning och i vilken takt detta kan ske.

Kommittén bör också bedöma I vad mån ett tillgodoseende av resursoch miljöpolitiska mål kan komma i konflikt med andra angelägna mål för samhället och enskilda människor. Likaså bör kommittén i den utsträckning det är möjligt analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna i vid mening av de härledda framtidsbilderna.

Bedömningen av möjliga mål för den framtida naturresurs- och miljöpo-

litiken kan ske utifrån olika perspektiv vad avser såväl tid som rum. Det är enligt min mening inte lämpligt att I direktiven i detalj binda kommitténs

arbete i dessa avseenden. Tidshorisonten bör bestämmas mot bakgrund av

bedömningar av under hur lång tidsperiod dagens politiska beslut i väsentlig

utsträckning påverkar samhällsutvecklingen. Vidare bör beaktas att sambandet med olika pågående former av samhällsplanering ställer krav på

samordning av valda tidsperspektiv.

För såväl naturresurs- som miljöfrågorna gäller att bedömningarna måste ske i ett internationellt perspektiv. Aven om kommittén i första hand måste inrikta sig på att utforma förslag till riktlinjer för en svensk naturresurs- och miljöpolitik bör dessa stå i överensstämmelse med vår grundsyn om internationell solidaritet och eu gemensamt ansvar för jordens resurser. Studier och bedömningar av den globala miljö- och resurssituationen bör i huvudsak begränsas till vad som kan behövas som underlag för kommitténs ställningstaganden när det gäller den svenska naturresurs- och miljöpolitiken.

Dessa mera allmänna överväganden rörande mål för naturresurs- och

miljöpolitiken bör kunna leda till ökade kunskaper om alternativa möjlig-

heter till utveckling av samhället utifrån en ekologisk grundsyn. Dessa ökade kunskaper bör ligga till grund för den framtida naturresursoch miljöpolitiken. .

När det gäller hushållningen med naturresurser har samordningen mellan

samhällets olika insatser ännu inte tagit fastare former. En viktig uppgift för

kommittén bör därför vara att sammanställa och utvärdera de studier som gjorts och det arbete som pågår inom detta område i Sverige. Intresse bör även ägnas utländska studier i den mån värdefulla erfarenheter för det fortsatta svenska arbetet kan vinnas.

Hushållningen med naturresurser bör inriktas mot användning av förny-

bara naturresurser, en såväl kvantitativt som kvalitativt uthållig avkastning,

en så långt möjligt fullständig återanvändning samt mot mer hållbara,

reparerbara och återvinningsbara produkter. Jag är samtidigt angelägen betona att den hushållning med naturresurser som jag här åsyftar även har till ändamål att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande och därmed också an möjligheter till fortsatt förbättring av människornas livsvillkor.

275 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:3

Tillgången på energi är en begränsande faktor för exploateringen av andra

naturresurser. Energianvändningens miljöeffekter är i. flera avscenden

betydande. Den långsiktiga energianvändningen och dess konsekvenser för hushållningen med naturresurser måste därför beaktas. Därvid bör i första hand material från pågående cnergiutredningar utnyttjas.

Kommittén bör alltså utforma riktlinjer för en långsiktig hushållning med naturresurserna inom de ramar som en ekologisk grundsyn kan komma att ange. Därvid uppkommer samordnings- och avgränsningsproblem gentemot

en rad verksamheter som bedrivs från delvis andra utgångspunkter.

Kommittén bör i samarbete med berörda kommittéer, myndigheter eller andra organ på lämpligt sätt belysa förekommande samordnings- och

avgränsningsfrågor.

När det gäller olika frågor inom miljövårdsområdet har som jag redan

nämnt insatserna successivt ökats under de senaste tio åren. I anslutning till

den utvärdering av det hittillsvarande miljövårdsarbetet, som kommittén

enligt vad jag tidigare anfört skall göra, bör också möjligheterna prövas att upprätta ett samlat program för framtida insatser när det gäller skyddet av den yttre miljön. Därvid bör behovet av åtgärder inom olika delområden vägas

mot varandra och prioriteras.

Jag vill framhålla att dåliga eller farliga arbetsmiljöförhållanden för många

människor utgör ett hot mot hälsa och välbefinnande. Kommittén bör inte särskilt behandla arbetsmiljöfrågor men bör eftersträva lösningar som medverkar till förbättringar även av arbetsmiljön.

Som jag tidigare berört har samhällets insatser på miljövårdsområdet till

stor del fått inriktas på att i efterhand söka rätta till missförhållanden. Åtgärder har emellertid också vidtagits för att göra det möjligt att beakta miljöaspekterna redan när olika nya verksamheter planeras. Arbetet inom den fysiska riksplaneringen kan till stor del ses som ett exempel på sådana strävanden. Förenklat kan man tala om en återställande och en förebyggande del av miljövårdsarbetet. Hittills har framför allt de förebyggande insatserna varit otillräckliga. Kommittén bör därför särskilt överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att miljöhänsyn skall kunna tas på ett tidigt stadium i

planeringen av olika verksamheter.

Samtidigt måste emellertid politiken utformas så att insatserna för att

återställa förstörd miljö eller för att förhindra miljöskador i det enskilda fallet

inte eftersätts. Tvärtom har utvecklingen under senare år visat att tillsynen

och kontrollen bör förstärkas och åtgärder vidtas för att ge samhället ökade

möjligheter att komma till rätta med sådana problem som redan har uppstått.

Uppgiften att söka utforma långsiktiga riktlinjer och mål för det framtida arbetet inom naturresurs- och miljövårdsområdet innebär, som framgår av vad jag tidigare anfört, ett omfattande arbete. Jag bedömer det därför inte som möjligt att kommittén skall kunna utforma mer än ett första förslag till sådana

riktlinjer. Detta arbete bör i huvudsak kunna baseras på befintligt material.

Kommitténs arbete bör sålunda ses som inledning till en planmässig

utredningsverksamhet inom naturresurs- och miljöområdet där erfarenheterna av den första etappen får ligga till grund för beslut om hur det fortsatta

arbetet bör bedrivas. Mot denna bakgrund är det angeläget att kommittén

också prövar och lägger fram förslag i fråga om formerna för det fortsatta

arbetet på detta område. I detta sammanhang bör kommittén studera erfarenheterna av annat planeringsarbete i syfte att åstadkomma en smidig

Del II Jo:3 Skr 1978/79:103 276

och till ändrade förutsättningar anpassningsbar verksamhet. Kommittén bör vidare överväga på vad sätt samordning kan ske med existerande planeringsformer t.ex. den ekonomiska långtidsplaneringen, den regionalpolitiska planeringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska riksplaneringen. Härvid bör kommittén också beakta de erfarenheter av behandlingen av sådana frågor som kan ha vunnits i andra länder i första hand de nordiska.

Jag ser det som viktigt att utarbetandet av riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpoliviken kompletteras med förslag om hur riktlinjerna

skall kunna omsättas i praktiska åtgärder. Kommittén bör därför noga pröva

de olika medel som kan utnyttjas för att påverka samhällsutvecklingen i en

riktning där större hänsyn kan tas till behoven av en förbättrad hushållning

med naturresurser och till miljökrav i enlighet därmed. Kommittén bör analysera olika medel att påverka utvecklingen såsom lagstiftning, skilda slag av forsknings- och utvecklingsarbete, planeringsåtgärder, ekonomiska styr-

medel, beslutsformer, organisation, information och utbildning m.m.

Kommittén bör sålunda vara oförhindrad att överväga förändringar i uppbyggnaden av miljövårdsadministrationen och lagstiftningen på naturresurs- och miljöområdet, former för vidgat inflytande för allmänheten över

beslut som rör deras miljö samt åtgärder för att åstadkomma en till ekologisk

grundsyn lämpligt anpassad utbildning.

Det vida uppdrag kommittén får förutsätter samordning med arbetet i andra kommittéer och inom myndigheter. Kommittén bör vidare beakta

behandlingen av förslag som under dess arbete läggs fram i andra utredningar

och som är av betydelse för utredningsuppdraget. Som exempel på en utredning av detta slag kan jag särskilt nämna utredningen om kostnaderna för miljövården. Härutöver vill jag framhålla att arbetet i huvudsak bör inriktas på övergripande frågor inom naturresurs- och miljöområdet. Kommittén bör således inte gå in på sådana specialfrågor som behandlas i andra utredningar. I den mån kommittén finner att någon fråga inom dess ämnesområde påkallar särskild utredning som inte är av den övergripande karaktär aut den lämpligen bör utföras av kommittén bör den kunna föreslå att

frågan utreds i särskild ordning.

Jag bedömer det som angeläget att kommittén så snabbt som möjligt kan redovisa vissa förslag och särskilda studier i form av delbetänkanden. Jag ser det som önskvärt att arbetet kan utföras på ett sådant sätt att samhällsdebaten kring hithörande frågor stimuleras. Kommitténs arbete bör i övrigt bedrivas så att slutredovisningen kan göras före utgången av år 1981.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemvyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utforma

riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken i enlighet med vad jag i det föregående har förordat,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

2717 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:4

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

4. Huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m.m.

Dir 1978:24

Beslut vid regeringssammanträde den 9 mars 1978

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Fjällräddning och fjällsäkerhet är i dag två skilda begrepp. Fjällräddning är den verksamhet som påbörjas då en olyckshändelse konstaterats eller befaras

ha skett. Med fjällsäkerhet förstås framför allt den förebyggande verksamhet

som syftar till att i görligaste mån begränsa olycksriskerna i fjällvärlden.

Ansvaret för fjällräddningsverksamheten ligger hos polisen. Rikspolisstyrelsen svarar för organisation, utrustning och utbildning. Den regionala och

lokala polisorganisationen svarar för den operativa fjällräddningsverksamheten. Samverkan sker med andra civila och militära myndigheter, organisationer m.fl. Uppgifter från rikspolisstyrelsens årliga anslagsframställningar

visar att antalet efterspaningsuppdrag inom fjällräddningstjänsten under de senaste sju åren genomsnittligen uppgått till inemot 100 om året och att räddningsuppdragen avsett totalt 1.045 saknade personer.

För fjällsäkerhetsverksamheten finns f.n. ingen klar ansvarsfördelning. Ett

flertal myndigheter och organisationer arbetar samtidigt med fjällsäker-

hetsfrågor. I anslutning till fjällräddningstjänsten bedriver polisen et omfat-

tande arbete som inriktas på fjällsäkerheten. Som exempel kan nämnas uppsättning och underhåll av hjälpradiotelefoner, medverkan med information om lavinfara och fjällvett samt kartläggning av snö- och lavinförhållan-

den. Även statens naturvårdsverk arbetar med fjällsäkerhetsfrågor liksom

Svenska turistföreningen och Friluftsfrämjandet. I vissa fall har länsstyrelserna vidtagit särskilda åtgärder för fjällsäkerheten. Sålunda har t.ex. i Norrbottens län inrättats s.k. fjällpatruller som aktivt bidragit till en ökad

fjällsäkerhet. Detta arbete sker i nära samarbete med bl.a. polismyndigheterna. Riksdagen har behandlat frågan om fjällsäkerheten i vårt land (mot. 1976/ 77:100, KrU 1977/78:2, rskr 1977/78:14) och hos regeringen hemstillt om

utredning.

Samhället har, såsom framgår av det föregående, tagit på sig ett betydande ansvar för fjällsäkerheten. Jag anser det emellertid angeläget att insatserna på

detta område ytterligare samordnas och effektiviseras. För detta talar också de tragiska olyckor som trots vidtagna säkerhetsåtgärder inträffat under de senaste åren. Den ökande turistströmmen till de svenska fjällen ställer likaså ökade anspråk på fjällsäkerhetstjänsten.

Med hänvisning till vad jag här redovisat föreslår jag att frågor som rör fjällsäkerheten i vårt land närmare utreds. En särskild utredare bör tillkallas

för detta ändamål.

Det bör ankomma på den särskilde utredaren att pröva frågan om lämplig

huvudman för fjällsäkerheten. Likaså bör förslag läggas fram som anger

Del II Jo:5 Skr 1978/79:103 278

arbetsuppgifter och ansvarsområde för huvudmannen liksom för övriga centrala, regionala och lokala organ som har del i ansvaret för fjällsäkerheten. Behovet av samordning mellan fjällräddnings- och fjällsäkerhetstjänsten bör därvid uppmärksammas. Den särskilde utredaren bör också lämna förslag till andra åtgärder i syfte att förbättra fjällsäkerheten. Utredningsarbetet bör bedrivas så att det kan vara slutfört senast den I augusti 1978. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m.m., att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredningen. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

5. Kommitté för förhandling om den framtida växtförädlingen

Dir 1978:51 Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-08

Departementschefen, statsrådet Dahlgren anför. 1975 års växtförädlingsutredning (Jo 1975:06) har i betänkandet (SOU

1978:23) Växtförädling bl.a. lagt fram vissa förslag rörande växtförädlingens

organisation. Utredningen framhåller att både staten och jordbruksnäringen bör ta ett ansvar för växtförädlingen. Utredningen föreslår bl.a. att staten tar initiativ till förhandlingar med i första hand lantbrukets föreningsrörelse om ett samgående mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Det nya företagets huvuduppgift skall enligt utredningen vara att bedriva växtförädling på företagsekonomiska grunder. Förhandlingar föreslås också i syfte att uppnå samverkan beträffande förädling av trädgårdsväxter samt för att inrätta en särskild växtförädlingsnämnd. Nämnden skall genom medel från staten och andra intressenter inom växtförädlingens område initiera och finansiera långsiktiga, målinriktade forskningsprojekt av betydelse för växtförädlingen, lägga ut sådana projekt på lämpliga institutioner, vara ett samarbetsorgan mellan växtförädlingsföretagen m.m. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att för statens räkning förhandla och — under förbehåll av regeringens godkännande — träffa avtal rörande växtförädlingens framtida organisation och därmed sammanhängande frågor, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

279 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:6

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver |

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

6. Åtgärder mot oljeskador m.m. till sjöss

Dir 1978:64

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Utsläpp av olja och kemikalier från fartyg är ett mycket allvarligt miljöproblem. Sådana utsläpp kan ske såväl i samband med fartygens normala drift som vid olika slag av olyckor. De utsläpp som sker vid kollisioner, grundstötningar och andra olyckor är ofta stora och ger upphov

till mycket påtagliga skador på stränder, på fisket och på den marina miljön i

allmänhet. De kontinuerliga utsläpp som sker i samband med rengöring av lasttankar, maskinrum m.m. utgör en ständig belastning på den marina miljön som på sikt också kan visa sig mycket allvarlig.

Miljöproblemen i samband med de ökande fartygstransporterna med olja och kemikalier har under en lång följd av år uppmärksammats alltmer. Under den senaste tiden har flera svåra tankfartygsolyckor med åtföljande miljöskador inträffat både i Sverige och utomlands vilket ytterligare aktualiserat behovet av åtgärder för att förbättra oljeskyddet.

Frågor som rör oljeskyddet till sjöss har fortlöpande behandlats och behandlas i en rad olika sammanhang.

Vårt land har tillträtt flera internationella överenskommelser som syftar till att skvdda den marina miljön mot utsläpp av olja och kemikalier. Överenskommelserna innehåller regler om förbud mot eller begränsning av utsläpp av

sådana ämnen från fartyg. Vidare finns regler om åtgärder i syfte att förebygga

utsläpp samt om kontroll och övervakning m.m. Internationella överenskommelser finns också om samarbete för att bekämpa inträffade utsläpp. Den internationella regleringen utvecklas successivt såväl inom ramen för FN:s sjöfartsorganisation IMCO som genom regionalt samarbete, t.ex. rörande

skyddet av Östersjöns marina miljö.

Inom Sverige behandlas oljeskyddsfrågor av en rad olika myndigheter, bl.a. sjöfartsverket, tullverket och statens naturvårdsverk samt regionala och lokala organ. Genom det löpande arbetet inom och mellan berörda myndigheter prövas kontinuerligt möjligheterna att genom olika åtgärder minska riskerna för utsläpp och skador.

Frågor som berör oljeskyddet behandlas också av flera pågående utredningar. 1977 års oljeskyddskommitte (Kn 1977:03) har i uppdrag att

undersöka i vad mån bl.a. oljeutvinning i större skala i Nordsjön bör föranleda ändring av de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för

bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren. Sjöövervakningskommittén (H 1977:05) utreder bl.a. frågor som rör

Del II Jo:6 Skr 1978/79:103 280

samordning och ledning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Också i annat utredningsarbete behandlas i större eller mindre utsträckning frågor av betydelse från oljeskyddssynpunkt. Som ett resultat av det arbete som bedrivits såväl internationellt som i Sverige har under senare år en rad olika åtgärder vidtagits i vårt land för att förhindra oljeutsläpp och för att effektivisera bekämpningen av inträffade

utsläpp. Lagstiftningen har skärpts. Mottagningsanordningar för oljerester

har byggts i en rad hamnar. Beredskapsorganisationen har förstärkts. Trots

detta är antalet konstaterade utsläpp från fartyg betydande. I många fall har

utsläppen också lett till omfattande miljöskador. Det är därför enligt min uppfattning nödvändigt att en från miljövårdssynpunkt samlad översyn görs

av de problem som hänger samman med fartygstransporter av olja och kemikalier. Denna översyn, som bör syfta till att ge underlag för ett samlat

handlingsprogram för att minska riskerna vid miljöfarliga transporter till

sjöss, bör ske skyndsamt och genomföras av en särskild utredare.

Utredaren bör sammanställa befintligt material rörande omfattningen av

fartygstransporter med miljöfarlig last i svenska farvatten samt rörande

inträffade utsläpp av olja eller kemikalier från fartyg. Denna sammanställ-

ning bör också innefatta miljöeffekterna av utsläppen. Sammanställningsar-

betet bör i huvudsak avse svenska förhållanden. Utredaren bör emellertid, i den utsträckning som behövs för att kunna bedöma tänkbara effekter för svensk del av betydligt större utsläpp än vad som hittills inträffat i svenska farvatten, också redovisa erfarenheterna av sådana stora utsläpp som inträffat på annat håll. Utredaren bör vidare översiktligt redovisa det arbete som pågår, internationellt och inom landet, för att förhindra eller begränsa miljöskador genom utsläpp av olja eller kemikalier från fartyg.

Mot angiven bakgrund bör utredaren bedöma vilka ytterligare insatser som behövs för att minska riskerna för utsläpp av olja och kemikalier och för att

effektivisera bekämpningsarbetet. Därvid bör bl.a. de frågor jag i det följande

pekar på övervägas. Utredaren bör emellertid vara oförhindrad att ta upp också andra frågor som bedöms vara av betydelse i sammanhanget.

Betydande utsläpp sker som jag tidigare berört vid tankrengöring m.m. under fartygs normala drift. Dessa utsläpp sker delvis i strid mot gällande bestämmelser. Utredaren bör pröva hur kontrollen kan effektiviseras av att mottagningsanordningar för olja m.m. utnyttjas och hur förutsättningarna att upptäcka och beivra utsläpp skall kunna förbättras. Utredaren bör vidare överväga om gällande bestämmelser behöver ändras. Därvid bör bl.a. påföljdssystemet ses över.

För att minska riskerna för miljöskador genom utsläpp till följd av

fartygsolyckor behövs såväl förebyggande åtgärder som effektiva resurser för bekämpning i de fall då olyckor inte har kunnat undvikas. Utredaren bör göra en samlad bedömning av behovet av insatser av olika slag för att minska

skaderiskerna så långt det är möjligt. Riskerna för långsiktiga effekter på den

marina miljön av kontinuerliga utsläpp gör det nödvändigt att insatserna i

första hand inriktas på att förhindra att utsläpp sker. När det gäller att minska riskerna för olyckor är bl.a. åtgärder för att öka säkerheten i farleder av betydelse. Förutom åtgärder som studeras och utreds i andra sammanhang för att allmänt förbättra sjökort och utmärkning när det

gäller sådana farleder som trafikeras av fartyg med miljöfarlig last bör en utvidgad övervakning och tillsyn av sådana fartyg övervägas. Därvid bör bl.a. beaktas behovet från miljövårdssynpunkt av särskilda åtgärder t.ex. inom känsliga vattenområden och vid särskilt riskfyllda passager samt vid

281 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:6

ogynnsamma väderleksförhållanden. Vid bedömningen av tänkbara åtgärder

för att skärpa trafikövervakningen av fartyg med miljöfarlig last bör jämförelse kunna göras bl.a. med de säkerhetskrav som gäller för trafikled-

ningen för flyget.

Förbud mot trafik med mycket stora tankfartyg i Östersjön har diskuterats i olika sammanhang. Därigenom skulle riskerna för mycket stora miljöskador kunna minska. Som argument mot en sådan begränsning har emellertid

framförts att fördelarna av ett förbud mot stora tankfartyg mer än vält skulle uppvägas av de ökade risker som skulle bli följden av att ett större antal fartyg

skulle behövas för att transportera motsvarande kvantitet olja. Utredaren bör

överväga för- och nackdelar med begränsningar av tankfartygsstorleken. Därvid bör bl.a. också prövas lämpligheten av att införa sådana begräns-

ningar bara för vissa hamnar, farleder eller skärgårdsområden.

Inom vissa särskilt känsliga vattenområden kan det från miljövårdssynpunkt vara önskvärt att helt förbjuda trafik med fartyg med olja eller annan

miljöfarlig last. Det är därför nödvändigt att också planeringen av var lagringsutrymmen m.m. för olja skall förläggas sker med hänsyn tagen till miljöriskerna vid transporterna av oljan. Utredaren bör överväga inom vilka

vattenområden sådana begränsningar av fartygstransporter kan vara aktuella.

Därvid bör även för- och nackdelar med alternativa transportsystem belysas.

Vidare bör översiktligt anges konsekvenserna för planeringen av oljelagring och oljedistribution m.m. inom regioner som berörs av ifrågavarande

begränsningar.

Även om omfattande åtgärder vidtas för att förebygga utsläpp av olja och kemikalier kommer det även i framtiden att vara nödvändigt att det finns

resurser som möjliggör effektiva bekämpnings- och saneringsinsatser

framför allt i de fall då stora olyckor inträffar. Utredaren bör mot bakgrund av

sina förslag i övrigt och i samarbete med 1977 års oljeskvddskommitté också bedöma bl.a. vilken omfattning och inriktning på beredskapsorganisationen

och vilka åtgärder i övrigt som behövs för att skadorna på miljön också vid

stora utsläpp skall kunna begränsas så långt det är möjligt. Vidare bör

bedömas vilka resurser som behövs för bärgning av fartyg i samband med

olyckor och om de regler som gäller för bärgningsverksamheten är ändamål-

senliga.

Som jag inledningsvis anfört är ansvaret för oljeskyddsfrågor fördelat på flera centrala myndigheter samt olika regionala och lokala organ. Utredaren bör pröva om nuvarande ansvarsfördelning är ändamålsenlig och vara oförhindrad att föreslå de organisatoriska förändringar som en sådan prövning motiverar.

Föreskrifter som reglerar sjöfarten förutsätter i stor utsträckning internationella överenskommelser för att bli effektiva. Sådana överenskommelser kan i många fall vara svåra att nå. Oljetransporterna längs de svenska kusterna sker emellertid till en del med svenska eller utländska fartyg mellan

svenska hamnar. I sådana fall bör nationella särbestämmelser kunna införas om det är motiverat från miljövårdssynpunkt. I särskilda fall kan det också i Övrigt finnas ett starkt intresse från miljövårdssynpunkt att kontrollen över miljöfarliga fartygstransporter skärps mera än vad som kan bedömas vara möjligt att nå internationell enighet om. Utredaren bör för sådana fall överväga för- och nackdelar med att införa särskilda svenska bestämmelser.

Utredningsuppdraget innefattar, som jag tidigare berört, frågor som behandlas inom myndigheter eller av pågående utredningar. Utredaren bör

Del H Jo:7 Skr 1978/79:103 282

därför. för att pågående arbete inte skall försenas och onödigt dubbelarbete undvikas, hålla nära kontakt med berörda myndigheter och utredningar. För att en bedömning från miljövårdssynpunkt skall kunna göras av behovet av alla olika slag av åtgärder för att minska riskerna vid miljöfarliga transporter till sjöss och för att ett samlat handlingsprogram därmed skall kunna utarbetas bör utredaren dock vara oförhindrad att ta upp också sådana frågor som behandlas i annat sammanhang. I de delar som berörs av arbetet inom 1977 års oljeskyddskommitté och sjöövervakningskommittén bör utredaren ta hänsyn till de förslag som kan komma att läggas fram av dessa kommittéer.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Utgångspunkten för utreda-

rens arbete bör vara att förslag skall redovisas senast den 1 juli 1979. Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemvyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om åtgärder mot oljeskador m.m. till sjöss,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

7. Översyn av produktkontrollens organisation

Dir 1978:65

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor trädde i kraft den 1 juli 1973. Därigenom infördes en förbättrad produktkontroll över varor som med

hänsvn till sina kemiska och fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering

kan befaras medföra skada på människan ceHer i miljön. En grundregel i lagen är att den som hanterar hälso- och miljöfarliga varor skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Detta innebär således bl.a. en långtgående undersökningsskyldighet. Tillverkare och importör har att vidta aktiva åtgärder för att förvissa sig om sammansättningen av sina varor och klarlägga

riskerna för skada på människan och miljön.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor, som har formen av en central

ramförfattning, ger också regeringen och berörda myndigheter långtgående möjligheter att kontrollera och ingripa mot olika kemiska produkter.

Regeringen eler myndighet som regeringen bestämmer kan således föreskriva att vissa slag av hälso- och miljöfarliga varor får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import skall gälla särskilda villkor. Totalförbud mot användningen av vissa varor kan

också meddelas.

283 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:7

För de centrala bedömningar som är aktuella vid tillämpningen av lagen om hälso- och miljöfarliga varor svarar: produktkontrollnämnden som

administrativt är knuten till statens naturvårdsverk. Som ledamöter i nämnden ingår chefen för naturvårdsverket. som också är nämndens

ordförande, samt cheferna för arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket, läntbruksstyrelsen och konsumentverket. Dessutom ingår representanter för arbetstagarna och näringslivet i nämnden. Nämndens

kansli är naturvårdsverkets produktkontrollbyrå, som även svarar för naturvårdsverkets tillsyn över efterlevnaden av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollnämndens främsta uppgift är att meddela generella föreskrifter om import och hantering av hälso- och miljöfarliga varor, att leda,

samordna och i stort övervaka produktkontrollen samt att i övrigt fungera som centralt organ för ärenden som kan aktualiseras genom lagen om hälso-

och miljöfarliga varor. Bland nämndens uppgifter ingår att ta initiativ till och

samordna kartläggning och undersökning av varor som kan misstänkas vara farliga. Nämnden handlägger vidare bl.a. ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel.

Det centrala ansvaret för den löpande tillsynen över efterlevnaden av lagen

och med stöd av denna meddelade föreskrifter har, med visst undantag, arbetarskyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen. I övrigt utövar länsstyrelsen den närmare tillsynen inom

länet och hälsovårdsnämnden den omedelbara tillsynen inom kommunen. I

fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg eller fartyg

utövas tillsynen av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. dvs.

luftfartsverket resp. sjöfartsverket. I prop. 1973:17 med förslag till lag om hälsooch miljöfarliga varor, m.m. som låg till grund för riksdagens beslut om produktkontrollens organisation

anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet bl.a. att det kunde bli anledning att se över organisationsfrågorna i deras helhet när resultatet av

arbetsmiljöutredningens och miljökontrollutredningens fortsatta arbete före-

låg. Intill dess fick den föreslagna organisationen betraktas som ett provisortium.

Såväl miljökontrollutredningen som arbetsmiljöutredningen har numera slutfört sitt arbete. I samband med riksdagens behandling av förslag till ny arbetsmiljölag m.m. har riksdagen bl.a. gett regeringen till känna vad

socialutskottet och jordbruksutskottet anfört beträffande den statliga

produktkontrollorganisationen (prop. 1976/77:149, mot. 1976/77:1675, SoU

1977/78:1, rskr 1977/78:18).

Jordbruksutskottet framhåller i denna fråga, med instämmande av socialutskottet, att starka skäl talar för att en översyn av den statliga produktkontrollorganisationen nu kommer till stånd. Översynen bör enligt utskottet i

överensstämmelse med vad som anförs i motionen 1976/77:1675 syfta till en planmässig resursuppbyggnad som möjliggör effektivast möjliga kontroll av

hälso- och miljöfarliga ämnen och som motsvarar utvecklingens krav.

Utskottet finner det naturligt att produktkontrollnämnden ges en mera självständig ställning. Det finns dock enligt utskottets mening inte anledning

för riksdagen att redan i detta sammanhang ta definitiv ställning till sådana

frågor som kansliets organisatoriska uppbyggnad och placering i

administrativt hänseende. Vid översynen bör det enligt utskottet tas fram underlag som kan läggas till grund för beslut i sådana frågor.

Del 11 Jo:7 Skr 1978/79:103 284

För egen del vill jag framhålla att jag ser det som en av de viktigaste frågorna inom miljövårdsarbetet att få till stånd en effektiv kontroll över hälso- och miljöfarliga varor. Gällande lagstiftning ger, som jag inledningsvis redovisat, mycket långtgående möjligheter till ingripande mot produkter som

kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Kontrollorganisa-

tionen har successivt förstärkts under de senaste åren. Som också riksdagen uttalat talar dock olika skäl för att en översyn av den statliga produktkon-

trollorganisationen nu bör ske. En särskild kommitté bör tillkallas för att göra

denna översyn.

Produktkontrolifrågorna berör ett Nertal olika myndigheter. De viktigaste

av dessa är företrädda i nämnden. Kommittén bör kartlägga de resurser för produktkontroll som finns såväl inom produktkontrollnämndens kansli som hos övriga berörda myndigheter. Kommittén bör vidare kartlägga förekommande former för behandling av avgränsnings- och samordningsfrågor

mellan berörda myndigheter. Med utgångspunkt i denna beskrivning av

produktkontrollorganisationens uppbyggnad bör kommittén göra en utvär-

dering av produktkontrollverksamheten under den femårsperiod som gått

sedan den nuvarande organisationen infördes. Med produktkontroll avser jag

därvid frågor inom tillämpningsområdet för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Mot bakgrund av en sådan utvärdering av det hittillsvarande arbetet bör kommittén överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att effektivisera produktkontrollen. Kommittén bör därvid med beaktande av vad riksdagen

anfört pröva såväl resursfrågor som behovet av förändringar av den

nuvarande organisationen.

I samband med att produktkontrollnämnden inrättades behandlades bl.a. olika frågor rörande samordningen mellan skilda organ av produktkontrollverksamheten. Det är nödvändigt att olika samordningsaspekter beaktas

också vid den kommande översynen. Vid sina överväganden bör kommittén

utgå från att det också i fortsättningen bör finnas ett centralt samordnande organ inom produktkontrollområdet med ansvar t.ex. för sådana frågor som

den fortsatta uppbyggnaden av produktregistret. Sammansättningen av detta

organ bör övervägas. Kommittén bör vidare utgå från att inte alla uppgifter inom produktkontrollen kan tas om hand av detta organ. Det är därvid angeläget att kommittén ingående prövar hur ansvaret för behandlingen av

olika produktkontrollfrågor bör fördelas mellan det centrala samordnande

organet och övriga myndigheter såsom i första hand naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Klara principer för ansvarsfördelningen bör därvid

eftersträvas. Vid prövningen bör beaktas de reformer av lagstiftning och organisation inom t.ex. arbetsmiljö- och konsumentområdena som skett sedan den nuvarande produktkontrollorganisationen inrättades år 1973. Vidare bör hänsyn tas till utvecklingen inom berörda områden. Det nära sambandet inom miljöskyddet mellan kontrollen av de kemiska varor som används i industriella processer och åtgärder för att minska utsläppen från dessa processer är exempel på frågor av betydelse i detta sammanhang.

Kommittén bör redovisa för- och nackdelar vid olika organisationsalternativ

där en större resp. mindre del av det samlade arbetet med produktkontroll-

frågorna läggs på det samordnande organet och dess kansli. Därvid bör särskilt belysas hur tillgängliga resurser kan utnyttjas på mest effektiva sätt.

Kommittén bör vidare beakta vad regeringen anfört i kommittédirektiv (1978:40) om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare

angående finansiering av reformer.

[NE] [0.2] in Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:8

Kommitténs arbete bör inriktas på frågor som gäller produktkontrollens

organisation. Lagstiftningsfrågor bör således i allmänhet inte tas upp annat än

om de har samband med de organisationsfrågor kommittén behandiar. I den

mån kommittén finner att vissa förändringar när det gäller tillämpningsbe-

stämmelserna till de centrala ramförfattningar som reglerar produktkontroll-

frågor kan bidra till att effektivisera produktkontrollen bör kommittén dock kunna lägga fram förslag härom. Kommittén bör också i övrigt vara oförhindrad att ta upp sådana frågor som har samband med en översyn av

produktkontrollens organisation.

Resultatet av kommitténs arbete bör redovisas före utgången av år 1979.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter för översyn av

produktkontrollens organisation,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

8. Tilläggsdirektiv till utredningen (Jo 1973:04) om bevarande av genetiskt material

Dir 1978:88

Beslut vid regeringssammanträde den 5 oktober 1978.

Departementschefen. statsrådet Dahlgren, anför.

Med stöd av Kungl. Majt:s bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den 26 februari 1973 en sakkunnig med uppdrag att utreda frågan om bevarande av genetiskt material. Den sakkunnige, som antog namnet genbankutredningen, har i april 1975 avgivit delbetänkandet (Ds Jo 1975:5) Genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter. Betänkandet har sedermera legat till grund för överläggningar mellan nordiska experter om inrättande av en gemensam nordisk genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter. Nordiska Ministerrådet har den 31 maj 1978 beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1979 inrätta en gemensam nordisk genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter.

] april 1975 biföll dåvarande jordbruksministern framställning från genbankutredningen att fortsätta sitt arbete rörande bevarandet av genetiskt material av kulturväxter med att utreda skogsbrukets behov av genbank. Utredningen förväntas avlämna delbetänkande om skogsbrukets behov av genbank under hösten 1978.

På husdjursområdet bevaras genetiskt material i viss utsträckning genom seminföreningarnas försorg. Sålunda har vissa seminföreningar en plan för

Del II Jo:9 Skr 1978/79:103 : 286

att bevara sperma av mjölkboskap. Vidare bevarar vissa avelsföreningar. djurparker m.fl. djur från särskilda lantraser. Samtidigt kan noteras att det f.n. inte finns något program för att bevara sperma av svin. Enligt min mening är det angeläget att det arbete som här bedrivs blir närmare kartlagt och dokumenterat, särskilt vad gäller de ckonomiskt betydelsefulla husdjursslagen.

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningsuppdraget till att även avse en kardäggning av arbetet med bevarandet av genetiskt material på husdjursområdet.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

9. Översyn av industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.

Dir 1978:93

Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-10

Dcepartementschefen, statsrådet Enlund, anför.

I Sverige, liksom i flertalet västeuropeiska länder, tillämpas inom jord-

bruksprisregleringen en s.k. producentprislinje. Detta innebär att producentpriserna på jordbruksprodukter genom ett gränsskydd och en reglering av utrikeshandeln hålls på en högre nivå än vid helt fri import. Den industri,

främst livsmedelsindustrin, som använder jordbruksråvaror i sin tillverkning .

måste därför köpa såväl importerade som inhemska råvaror till ett pris som i regel är högre än världsmarknadspriset. Om inga särskilda åtgärder vidtas kan

följaktligen denna industri komma i ett sämre läge än konkurrenter i andra

länder med lägre prisnivå på iordbruksråvarorna. En sådan lägre nivå kan vara marknadsbestämd eller uppnådd genom någon form av prisutjämning.

För att neutralisera den inhemska industrins konkurrensnackdel till följd

av jordbruksprisregleringen finns f.n. flera olika system för råvarukostnads-

utjämning.

För åtskilliga livsmedelsindustriprodukter sker utjämningen antingen genom ett internt system med utjämningsbidrag motsvarande råvarufördyringen till följd av jordbruksprisregleringen eller genom ett externt system med införselavgifter resp. exportbidrag motsvarande denna fördyring. För vissa industriprodukter som innehåller fettvaror eller stärkelse sker prisut-

jämningen inom ramen för fettvaruregleringen resp. stärkelseregleringen. För andra industriprodukter sker utjämningen genom att industrin erhåller befrielse från eller återbetalning av införselavgiften för de jordbruksråvaror

som använts. Tullar används också som medel att uppnå prisutjämning.

Kostnaderna för prisutjämningssystemen finansieras på olika sätt. nämligen

genom en särskild utjämningsskatt, interna avgifter. statliga införselavgiftsmedel och direkta budgetmedel.

Nuvarande uppbyggnad med flera olika utjämningsoch finansieringssystem har skett successivt varigenom utjämningen blivit svåröverskådlig och administrativt komplicerad. Den senaste översynen ägde rum år 1966.

287 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:9

Det är angeläget att en total översyn av de olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning nu kommer till stånd i syfte bl.a. att finna ett förenklat och om möjligt enhetligt system. I propositionen om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.m. (prop. 1977/78:19) anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att en särskild översyn skulle företas. Jag föreslår nu att en kommitté tillkallas för att göra denna översyn.

Som grund för översynen bör ligga behovet av prisutjämnande åtgärder till förmån för den del av den svenska industrin som är utsatt för konkurrens från andra länders industrier, vilka har tillgång ull jordbruksråvaror till världsmarknadspris. Åtgärderna bör i görlig mån neutralisera verkningarna av den

fördyvring av jordbruksråvarorna som är en följd av jordbruksprisregleringen.

Översynen bör innefatta en kartläggning av vilka industriprodukter och råvaror som bör omfattas av prisutjiämningen. Finansieringsfrågan bör ägnas

särskild uppmärksamhet. Vid översynen bör även undersökas behovet av en

särskild lagstiftning på området liksom hur systemet lämpligen bör administreras. Internationella åtaganden enligt EG-, FFTA- och GATT-avtalen bör beaktas.

För vissa livsmedelsprodukter utgår tull efter varans vikt inkl. detaljhandelsemballage. Ceneraltullstyrelsen har i skrivelse den 12 augusti 1977

föreslagit att bestämmelserna för flertalet av dessa produkter skall ändras så

att tullen beräknas efter nettovikten i likhet med vad som gäller för andra vikttullvaror. Styrelsen anser att det är opraktiskt att i den tullpliktiga vikten inbegripa närmaste emballage eftersom vägning i samband med tulltaxeringen endast förekommer i undantagsfall. Tulltaxeringen sker numera på grundval av importörens uppgifter i tulldeklarationen, vilka uppgifter i sin tur grundar sig på uppgifter på förpackningarna om innehållets nettovikt och

motsvarande uppgifter i fakturorna. Angivna förslag bör prövas vid över-

synen av de olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning. Eventuella förslag till ändrade bestämmelser för tullviktsberäkningen bör utformas med beaktande av konsekvenserna för tullskyddet för produktionen av livsmedelsindustriprodukter.

Samråd bör ske med 1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09) som

bl.a. skall pröva tullskyddet för beredningar av köksväxter. frukter och andra växtdelar.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst elva ledamöter med uppdrag att se över de olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Del II H:1 Skr 1978/79:103 288

Handelsdepartementet

1. Verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen för mindre företag inom servicenäringarna

Dir 1977:122

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-03

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder, anför.

I propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet behandlas

bl.a. frågor om förbättrade förutsättningar för mindre handelsenheter (s. 80 ff.). Jag anförde då att finansieringssituationen inom detaljhandeln och andra

näraliggande spörsmål borde tas upp till behandling i ett vidare perspektiv än det då behandlade. Bland de näraliggande spörsmålen nämnde jag frågan om att förbättra finansieringsmöjligheterna för företag som önskar stå särskilt obundna gentemot leverantörsintressen. Vidare 1og jag upp behovet av råd

och hjälp till de mindre företagen inom servicenäringarna i frågor rörande marknadsförutsättningar, utbildningmöjligheter, företagsadministration

m.m., som särskilt i ett inledningsskede kan vara påtagligt. Mot denna bakgrund uttalade jag att en särskild kommitté borde tillkallas för att pröva

verksamhetsförhållandena och finansieringsituationen för mindre företag

inom servicenäringarna.

Jag har i min anmälan till propositionen om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling (prop. 1977/78:40, bil. 4) närmare utvecklat min syn på frågor om finansieringsstöd och rådgivning för företag inom servicenäringarna och därvid anfört följande.

När det gäller finansieringssituationen för företag inom servicenäringarna är det främst två i och för sig sammanhängande problem som enligt min mening särskilt bör belysas. Det ena är den i bankmässig mening lägre kreditvärdighet som dessa företag ofta har. Det andra är det beroende av exempelvis leverantörer som kan följa av att företagen på grund av den

bristande kreditvärdigheten ofta måste ordna stora delar av sin finansiering

genom leverantörskrediter.

Företag inom servicenäringarna äger sålunda sällan anläggningstillgångar till mera betydande värden, varför möjligheterna att anskaffa främmande

kapital genom inteckningar i fast egendom är begränsade. Även lån mot säkerhet i företagsinteckningar kan vara svåra att erhålla.

Särskilt besvärlig blir avsaknaden av reella belåningsbara tillgångar vid nyetablering av företag av oprövad typ. Det kan därför vara svårt att

lånefinansiera nya affärsidéer. Även vid utvidgningar eller ombyggnader

uppstår särskilda problem för företag inom servicenäringarna.

Som jag nyss har anfört ordnar många företag inom servicenäringarna stora

delar av sin finansiering genom leverantörskrediter eller genom andra utfästelser från leverantörshåll. En sådan finansiering kan föra med sig ett

289 Kommittéer: Handelsdepartementet Del H H:1

beroende gentemot leverantörsföretagen. Särskilt från konkurrenssynpunkt kan en sådan ordning synas betänklig.

Särskilda finansieringsinstitut har bildats inom vissa branscher för atl motverka de bindningar som leverantörsbunden finansiering för med sig. Inom främst dagligvarusektorn verkar sålunda AB Handelskredit med en utlåning som riktar sig till företag som önskar vara mindre knutna till grossistintressen. Förslag har förts fram om statliga insatser för att förstärka denna verksamhet.

Mot bakgrund av det anförda bör den av mig förordade kommittén få i uppdrag att närmare undersöka finansieringsmöjligheterna för småföretag

inom servicenäringarna. Härvid bör uppmärksammas i vad mån brist på

lämpliga krediter begränsar innovationsmöjligheterna eller i övrigt förhindrar

en från allmän synpunkt önskvärd utveckling av dessa företag samt hur

sådana effekter i så fall kan motverkas. Kommittén bör också särskilt

undersöka omfattningen av den finansiering som på något sätt härrör från

leverantörsföretag samt överväga frågan om förbättrade finansieringsmöjlig-

heter för företag som önskar stå särskilt obundna gentemot leverantörsinwressen. Vad beträffar övervägandena i denna del vill jag även peka på de lånemöjligheter som de båda halvstatliga företagen AB Industrikredit och AB Företagskredit erbjuder eller kan erbjuda.

När det gäller rådgivning och annan företagsservice finner jag att det finns påtagliga behov av sådan service inom såväl tillverkningsnäringarna som servicenäringarna. Behovet av råd och hjälp i frågor rörande marknadsförutsättningar, utbildning, företagsadministration m.m. torde sålunda vara

likartade inom olika delar av näringslivet. Det kan diskuteras hur en sådan rådgivning bör vara organiserad för olika

branscher och vilket behov som kan finnas av särskilda statliga insatser. Köpmannaförbundet har sålunda i skrivelse den 1 september 1977 pekat på att förbundet — genom bl.a. sina länsorgan — redan fullgör funktioner som rådgivare till butiksdetaljhandeln. Detaljhandeln får också i vissa fall företagsservice av leverantörsföretag. Särskilt utvecklad är denna på dagligvarusidan, men exempel finns också inom bensinhandeln, järn- och färghandeln och blomsterhandeln.

En viktig uppgift för kommittén blir därför att utvärdera den rädgivningsverksamhet som f.n. tillhandahålls företag inom servicenäringarna. Om denna behöver förstärkas i något hänseende bör det vara naturligt för kommittén att i första hand pröva om detta kan ske inom befintliga organisationer och hur förstärkningen skall finansieras.

En fråga som givetvis hänger nära samman med rådgivningsverksamheten

är utbildningsmöjligheterna för företagare. Med förbättrad utbildning kan

behovet av rådgivning minskas. Chefen för industridepartementet kommer i dag efter samråd med mig att förorda att de förstärkta utbildningsmöjligheter

för företagare som han då ämnar föreslå även skall avse företagare inom delar av servicenäringarna, Kommittén bör dock kunna överväga om särskilda

utbildningsinsatser kan behövas för sistnämnda kategori.

Av vad jag nu har anfört framgår att kommittén tämligen förutsättningslöst bör undersöka behovet av finansieringsstöd och rådgivning för företag inom servicenäringarna. Även olika lösningar i organisatoriskt hänseende m.m. avses kunna prövas. Det finns dock skäl att redan nu förstärka möjligheterna till sådant stöd för vissa avgränsade företagsgrupper. Chefen för industridepartementet kommer i dag att föreslå att målgruppen för

företagareföreningarnas verksamhet vidgas. Efter samråd med mig kommer

19 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II H:1 Skr 1978/79:103 290

han därvid att föreslå att även tjänsteproducerande företag, som har direkt anknytning till de tillverkande företagen. skall kunna anlita företagareföreningarna. Även produktionsvaruinriktade partihandelsföretag avses t.v. ingå i målgruppen. Frågan får sedan närmare prövas i den utredning jag kommer att ta initiativ till.

Jag har vid mina närmare överväganden funnit att utredningsuppdraget bör anförtros en särskild utredare. Denne bör nu tillkallas. Beträffande utredningsarbetet vill jag ytterligare anföra följande.

Regeringen har i propositionen om åtgärder på distributionsområdet lämnat förslag om särskilda ekonomiska stödåtgärder till dagligvarubutiker

m.m. inom glesbygder, skärgårdar och andra områden där servicesituationen är eller kan bli otillfredsställande. Frågor om omfattningen av sådana

särskilda åtgärder och tillämpningsområdet för dem bör i princip inte prövas av utredaren. Denne bör heller inte pröva sådana frågor som hotell- och restaurangutredningen (H 1974:01) har övervägt och som väntas bli redovi-

sade kring årsskriftet 1977-1978.

Jag vill påminna om det nyss nämnda förslaget att också produktionsva-

ruinriktade partihandelsföretag t.v. skall ingå i målgruppen för den verk-

samhet som företagareföreningarna i dag svarar för. Utredaren bör mot bakgrund av sina övriga överväganden pröva hur den stödjande verksamheten gentemot partihandeln på sikt bör vara beskaffad.

Om utredaren vid sina överväganden skulle finna att ett stöd från det

allmännas sida till finansierings- och rådgivningsverksamheten för mindre

och medelstora företag inom servicenäringarna behövs, bör förslag lämnas även om hur det allmännas inflytande över verksamhetens utformning bör vara beskaffad.

Det är självfallet angeläget att utredaren bedriver sitt arbete i nära samråd med företrädare för bl.a. berörda näringslivsorganisationer. Jag har funnit att några av de närmast berörda större organistionerna bör beredas möjlighet att direkt delta i utredningsarbetet genom representation i en grupp sakkunniga som kontinuerligt bör följa arbetet.

Samråd bör vidare ske med statens industriverk och de utvecklingsfonder, som regeringen har föreslagit skall inrättas länsvis, samt med de finansieringsinstitut, som kan beröras av utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen för mindre företag inom servicenäringarna, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver, att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt

kommittékungörelsen (1946:394). om inte annat föreskrives, att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

291 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:2

2. Öst Ekonomiska Byråns verksamhet

Dir 1978:43 Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-27

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder, anför.

Öst Ekonomiska Byrån är en privaträttslig stiftelse vars fullständiga namn

är Stiftelsen för utredningar rörande östekonomiska frågor. År 1959 träffade

staten och näringslivet avtal om stiftelsens upprättande. Motivet för stiftelsens tillkomst var en önskan att få grundligare kunskap om öststaternas ekonomi.

Organisationen påbörjade i februari 1960 sitt arbete på försök under tre år. Efter två och ett halvt år ansågs resultaten av försöksverksamheten så

tillfredsställande att statsmakterna beslöt att stödja byråns verksamhet genom inrättande av en statlig befattning för byråns verkställande direktör. Från och med budgetåret 1975/76 (prop. 1975:1, bil. 12) är befattningen som är personlig, upptagen på kommerskollegiets stat.

Utöver kostnaderna för befattningen som chef för byrån, som bestrids av

staten, finansieras verksamheten genom årliga abonnemangsavgifter från statliga verk och myndigheter samt enskilda företag. Dessutom har byrån

vissa inkomster av särskilt beställda utredningar. Byråns intäkter uppgick

1977 till ca 500.000 kronor, varav ca 235.000 kronor i abonnemangsavgifter

från statliga verk eller företag.

Byrån har alltsedan sin tillkomst haft en stor genomströmning av yngre akademiker vilket har inneburit att den även kunnat ge en värdefull vidareutbildning i ekonomiska frågor särskilt med avseende på öststaternas ekonomi.

En översyn av omfattningen, organisationen och finansieringen av byråns verksamhet bör nu komma till stånd. En särskild utredare bör tillkallas för att se över verksamheten vid Öst Ekonomiska Byrån. Översynen bör innefatta en undersökning av behovet av och intresset hos avnämarna för den verksamhet som bedrivs av byrån. Utredaren bör utifrån denna bakgrund lämna förslag om verksamhetens inriktning, omfattning, organisation och finansering. Under förutsättning av att ett reellt intresse från näringslivets sida föreligger bör i första hand prövas möjligheten att basera verksamheten på det nuvarande samarbetet mellan stat och näringsliv.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

—- att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över Öst Ekonomiska Byråns verksamhet

— att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

- ätt kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till fördragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Handelsdepartementet)

Del II H:3 Skr 1978/79:103 292

3. Utredning om översyn av tullagstiftningen

Dir 1978:47 Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-27

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder, anför.

Tullverksamheten regleras i huvudsak av fyra författningar: tullagen (1973:670), tullstadgan (1973:671), tullförordningen (1973:979) och tullkungö-

relsen (1973:1014).

Tullagen behandlar själva tullförfarandet vid inoch utförsel av varor. I lagen lämnas föreskrifter rörande bl.a. förtullning, tulldeklaration, tulltaxering och uppbörd. Lagen innehåller vidare regler om tullverkets kontrollverksamhet, straff och särskilda avgifter o.d. samt besvärsordningen. I tullstadgan ges tillämpningsföreskrifter till tullagen.

Tullförordningen innehåller centrala bestämmelser om uttagande av tull, om tullfrihet och om tullrestitution m.m. Tillämpningsföreskrifter till

tuliförordningen finns i tullkungörelsen.

Samtliga här berörda författningar trädde i kraft den 1 januari 1974 som ett resultat av en allmän översyn av tullagstiftningen.

Beträffande tuliförfarandet och därmed sammanhängande frågor gjordes

översynen av en särskild utredning, tullagstiftningskommittén. Propositionen 1972:110 med förslag till tullag m.m. grundades på kommitténs arbete.

Som underlag fanns vidare en inom finansdepartementet utarbetad

promemoria med ett lagförslag som i huvudsak byggde på kommitténs betänkanden och de remissyttranden som hade avgetts i frågan. Tullagen innebar en omfattande reform av själva tullförfarandet. Ett enkelt hemtagningsförfarande och ett system med privat godsvård infördes. En väsentlig nyhet var också tulltaxering av gods med ledning av tulldeklaration som tullskyldig skall lämna. Lagstiftningen innebar en anpassning till nya marknadsförhållanden och modern varuhantering.

Översynen på tullagstiftningsområdet i övrigt gjordes av en annan utredning, 1972 års tullagstiftningssakkunniga. Propositionen 1973:187 med förslag till tullförordning m.m. byggde på de sakkunnigas betänkande (Ds Fi 1973:11) Tullagstiftningen m.m. Tullförordningen innebar en anpassning av den övriga lagstiftningen till de nya procedurreglerna i tultagen. I 1ullförordningen sammanfördes efter en överarbetning då gällande regler om bl.a. uttagande av tull, om tullfrihet och om restitution.

Tullagen och tuliförordningen utgör föreskrifter som har beslutats av riksdagen. FTullstadgan och tullkungörelsen utgör regeringens tillämpnings-

föreskrifter till de av riksdagen beslutade författningarna.

1972 års tullagstiftningssakkunniga berörde i sitt betänkande frågan om ett

ytterligare sammanförande av vissa tullförfattningar. De sakkunniga uttalade därvid att deras förslag till tullförordning och tullkungörelse hade utformats

så att författningarna förhållandevis lätt skulle kunna slås samman med

tullagen respektive tullstadgan, om detta visade sig lämpligt i framtiden.

Den nya tullagstiftningen har varit i tillämpning i drygt fyra år. Erfaren-

heterna ger vid handen att det är önskvärt att en teknisk översyn av

författningarna nu kommer till stånd i syfte bl.a. att vinna en förenklad, mer enhetlig ordning. I första hand bör prövas den av 1972 års tullagstiftnings-

sakkunniga berörda möjligheten att föra samman tullagen och tullförord-

ningen till en lag. På motsvarande sätt bör utredas hur tullstadgan och tullkungörelsen skall kunna samordnas inom ramen för en förordning. I

Und Ne Le Kommittéer: Handelsdepartementet Del IT H:4

samband med detta arbete bör författningarna. som har tillkommit före det att

ny regeringsform började tillämpas den 1 januari 1975, ses över med

beaktande av vad som numera gäller i fråga om bl.a. normgivningskompetens och delegering.

Vid översynen bör också beaktas huruvida erfarenheterna från tillämpningen av dessa tullförfattningar ger vid handen att ändringar behövs på särskilda punkter. I den delen har gencraltullstyrelsen i skrivelse den 30 juni 1977 redovisat resultatet av en granskning inom styrelsen av tullförordningen och tullikungörelsen samt därvid föreslagit vissa ändringar. Jag finner det lämpligt att de av styrelsen väckta frågorna bedöms inom ramen för den av

mig föreslagna översynen, i den mån de inte prövas i särskild ordning. Genom den omfattande tullfriheten för varor från EFTA- och EG-

länderna samt från utvecklingsländerna har bedömningsgrunderna för vissa tullbestämmelser förändrats. Mot denna bakgrund bör prövas huruvida det

fortfarande finns behov av bestämmelserna i 5 § tullförordningen. Enligt

dessa kan regeringen förordna att tull inte skall utgå för varuslag som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet eller för vara av sådant slag. Bedöms bestämmelserna behövliga bör övervägas införandet av en möjlighet till delegering av regeringens beslutanderätt vid

prövning av tullfrihet beträffande särskilda importfall. Också bestämmel-

serna om tullrestitution bör mot samma bakgrund ses över, främst med syftet att uppnå en förenkling av reglerna. Vissa justeringar i materiellt hänseende kan härvid behöva övervägas, bl.a. med hänsyn till att tullrestitutionen numera har minskat i betydelse.

För den angivna översynen bör en särskild utredare tillkallas. Utredaren bör i sitt arbete kunna överväga också behovet av ändringar i andra

författningar på tullområdet när det kommer upp frågor som gör detta

påkallat.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över tullagstiftningen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

4. Översyn av import- och exportförfattningar

Dir 1978:96 Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-02

Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Som närmare utvecklas i en promemoria, upprättad den 26 oktober 1978 inom handelsdepartementet (bilaga till detta ärende), är det nu påkallat med

Del II H:4 Skr 1978/79:103 294

en genomgripande översyn av de allmänna import- och exportförfattning-

arna. Jag delar uppfattningen att de nu gällande författningarna bör arbetas

om för att bringas i överensstämmelse med den nya regeringsformens regler. Det är också angeläget att ersätta den existerande regleringen med ett enklare och mera överskådligt regelsystem som samtidigt är effektivt.

För att utföra denna översyn bör en särskild utredare tillkallas. Som utgångspunkt för hans arbete bör tjäna vad jag nu har anfört jämte de ytterligare synpunkter som promemorian innehåller.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra översynen, att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall betalas från elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Handelsdepartementet)

295 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:4

Bilaga

HANDELSDEPARTEMENTET PM 1978-10-26

Översyn av de allmänna import- och exportförfattningarna

Allmänna föreskrifter om import och export finns i kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud (omtryckt 1971:1178, ändrad senast 1977:1081) och kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud (omtryckt 1971:1177, ändrad senast 1977:1082). De två kungörelserna är uppbyggda på i huvudsak samma sätt. Båda innehåller ett generellt förbud mot införsel resp. utförsel av varor utan import- resp. exportlicens. Från förbudet undantas ett antal särskilt angivna varuslag. Vidare anges att statens jordbruksnämnd och kommerskollegium efter regeringens bemyndigande kan medge undantag från licenskravet också för andra varuslag. Sådant bemyndigande har lämnats i fråga om flertalet varor och länder. Eicenskravet har på grund därav i stor utsträckning upphävts. Redan rubrikerna på de två författningarna är alltså föråldrade och missvisande.

När kungörelserna om import- och exportförbud kom till, hade regeringen ensam befogenhet att ge föreskrifter av detta slag. Detta förhållande har ändrats genom 1974 års regeringsform (RF). Enligt 8 kap. 3 § RF ankommer det på riksdagen att genom lag meddela föreskrifter som gäller förhållandet mellan enskilda och det allmänna och avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. I 8 kap. 7 § föreskrivs dock bl.a. att regeringen — utan hinder av 3 § samma kap. — kan efter bemyndigande i lag ge föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Föreskrifterna skall ha förordningsform. Ett bemyndigande av angivet slag har riksdagen lämnat i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om ineller utförsel av varor. Enligt lagen får regeringen — med viss begränsning - meddela föreskrifter om import och export, om det är påkallat av hänsyn till risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av särskilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn till behov att trygga kvaliteten hos produkter av visst slag, till hälsovården, miljövården, växtskyddet eller skyddet mot djursjukdomar eller till kontrollen av materiel som kan få militär användning. Regeringens befogenhet kan överlåtas till förvaltningsmyndighet.

Såsom bemyndigandet är utformat skulle regeringen under nuvarande förhållanden inte ha rätt att utfärda regler om in- eller utförsel med så generell räckvidd som de allmänna import- och exportförbudskungörelserna. Dessa kungörelser har dock fortsatt giltighet på grund av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till RF. Om kungörelserna skall ändras måste emellertid de nya reglerna i RF iakttas.

Det har vid RF:s införande förutsatts att äldre författningar under en övergångsperiod skall ersättas av författningar som utfärdas enligt de nya grundlagsreglerna. Redan på grund därav bör import- och exportförbudskungörelserna snarast arbetas om. Härtill kommer att det nuvarande systemet medför rättstekniska problem så snart som gällande regler och beslut i något avseende behöver ändras.

Även av praktiska skäl är en översyn av regelsystemet angelägen. De beslut om begränsningar av olika slag som gäller särskilt i fråga om importen är

Del Il H:4 Skr 1978/79:103 296

svåröverskådliga. De har delvis meddelats av regeringen, delvis av kommerskollegium eller statens jordbruksnämnd. Ett enklare och mera överskådligt regelsystem som samtidipt är effektivt bör eftersträvas. Ett sådant system gör det lättare för myndigheterna. Vidare är det av särskilt värde att uppnå förenklingar med tanke på den allmänhet som berörs. bl.a. mindre och medelstora företag.

Mot denna bakgrund bör en genomgripande översyn göras av reglerna om import och export. Målet bör vara att ersätta import- och exportförbudskungörelserna och därpå grundade beslut med ett nytt regelsystem.

I samband med översynen bör rollfördelningen mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna - kommerskollegium samt statens jordbruksnämnd — klarläggas. Därvid bör också frågan om formerna för överlåtelse av regeringens befogenheter till myndigheterna övervägas.

297 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:1

Arbetsmarknadsdepartementet

1. Utredning av vissa frågor på semesterrättens område

Dir 1977:107 Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-01

Departementschefen, statsrådet Ahlmark, anför.

En ny semesterlag (1977:480) som ger rätt till fem veckors semester har för kort tid sedan beslutats av riksdagen. Lagen träder i kraft den 1 januari 1978. Därmed upphör 1963 års semesterlag att gälla.

Den nya semesterlagen har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete inom 1974 års semesterkommitté. Den innefattar långtgående förbättringar av semesterrättigheterna för arbetstagare i allmänhet och särskilt för deltids-

och korttidsanställda samt för nytillträdande på arbetsmarknaden. En principiellt viktig nyhet är att rätten till semesterledighet inte längre

förutsätter intjänande genom arbete hos arbetsgivaren. Rätten att tjäna in semesterlön vid sjukdom och annan s. k. semesterlönegrundande frånvaro har ökats avsevärt. Möjlighet har införts att spara ihop semesterledighet till en längre, sammanhängande ledighetsperiod.

Även om vi sålunda har fått en modern semesterlag som motsvarar högt ställda anspråk, bör reformarbetet på semesterrättens område fortsätta. Därvid bör givetvis beaktas att en förbättring av semesterförmånerna begränsar utrymmet för standardstegringar på andra områden. I propositionen med förslag till den nya semesterlagen har jag pekat på vissa frågor som påkallar fortsatt utredning. Andra har tillkommit under riksdagsbehandlingen.

Semesterkommittén undersökte i enlighet med sina direktiv möjligheterna att bygga upp någon form av fondsystem för utbetalning av semesterlön. I betänkandet (SOU 1975:88) Fem veckors semester föreslogs inrättande av en

begränsad fond för administration och utbetalning av sådan semesterlön (s. k.

särskild semesterlön) som tjänades in vid sjukdom och annan semesterlönegrundande = frånvaro. Fonden skulle anknytas = till sjukförsäkringens ADB-system. Den föreslagna anordningen syftade till att fördela kostnaderna för sådan semesterlön på hela arbetsgivarkollektivet. Mot den bakgrunden föreslog kommittén också en avsevärd utvidgning av möjligheterna att tjäna in semesterlön under kvalificerad frånvarotid. Semesterkommittén lämnade dessutom en principskiss på et fondsystem

omfattande all semesterlön (SOU 1975:88 s. 213-220). Något sluthgt förslag till en sådan fond limnades dock inte. I anslutning till dewua anförde

kommittén, att en mer eller mindre långtgående ändring av gällande ordning för utbetalning av semesterlön, exempelvis genom införande av en fond för all semesterlön, kunde bli nödvändig om vissa krav på förbättringar av semesterförmånerna skulle kunna genomföras. Kommittén syftade därvid bl. a. på möjligheten att spara semester utan hinder av byte av arbetsgivare,

Del II A:1 Skr 1978/79:103 298

rätten ullen garanterad lägsta semesterlön samt frågor om semesterrätten vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning.

Semesterkommitténs förslag till en begränsad semesterlönefond, ansluten till sjukförsäkringens ADB-system, mötte omfattande kritik under remissbehandlingen. För egen del fann jag mig inte kunna förorda ett sådant administrativt system som det kommittén hade förordat (se prop. 1976/77:90 s. 78). I stället bör frågan om inrättande av ett fondsystem och utformningen

av fonden bli föremål för fortsatt utredning.

Utredningsarbetet bör till en början inriktas på ett fondsystem för

semesterlön som tjänas in vid semesterlönegrundande frånvaro, Såviu gäller det begränsade fondsystemet vill jag nämna följande. Åtskilliga av de

invändningar som riktades mot semesterkommitténs fondförslag skulle kunna undgås med en ordning enligt vilken semesterlön vid sjukdom m. m. inte grundas på semesterlagen utan i stället helt och hållet knyts till

socialförsäkringen och alltså får utgöra en socialförsäkringsförmån. Det blir

då inte längre avgörande för rätten till sådan semesterlön att personen i fråga är anställd vid sjukdomstillfället. Någon samordning mellan den vid sjukdom m.m. intjänade, på sjukpenningen beräknade semesterlönen och semesterrättigheterna enligt semesterlagen skall i sådant fall inte ske. Det bör

dock noga övervägas om en sådan, principiellt långtgående förändring av

semesterrätten är lämplig från allmänna utgångspunkter. Föreslås ett begränsat fondsystem, bör samtidigt övervägas i vad mån möjligheterna att tjäna in semester vid frånvaro bör utvidgas. Vidare bör undersökas om det är möjligt att inom ramen för en begränsad fond lösa andra semesterproblem, exempelvis frågan om intjänande av semesterlön vid arbetslöshe:, arbetsmarknadsutbildning m.m. Även frågan om privilegiering av militärtjänstgöring och motsvarande vapenfri tjänst bör övervägas i detta sammanhang.

Skulle kommittén stanna för ett begränsat fondsystem, bör kommittén

också undersöka möjligheten av att inrätta en fond eller kassa för uppsamling av sparad semesterlön i samband med byte av anställning. Anordningen skail göra det möjligt att spara semester enligt semesterlagen oavsett byte av anställning.

En viktig fråga för kommittén är naturligtvis att utifrån kostnadsberäkningar av föreslagna förbättringar av semesterförmånerna anvisa alternativa finansieringsmetoder.

Frågan om inrättande av en semesterlönefond för all semesterlön har stor principiell och praktisk räckvidd. En utgångspunkt för utredningsarbetet bör enligt min mening vara, att en sådan ordning bör övervägas endast i den mån

de eftersträvade förbättringarna av semesterrättigheterna inte kan uppnås på

annat sätt. Jag tänker i detta sammanhang främst på frågan om en garanterad

lägsta semesterlön, möjlighet att bibehålla sparade semesterförmåner vid

byte av anställning och möjlighet till ökad flexibilitet vid semestersparande. I sistnämnda hänseende vill jag erinra om att jag i propositionen uttalade, att den nu beslutade omfattningen av sparanderätten fick ses som ett första

steg.

Om kommittén finner att en allmän semesterlönefond behövs för att de eftersträvade förbättringarna skall uppnås. bör kommittén förutsättningslöst pröva hur fonden skall utformas. Det bör därvid undersökas bl. a. om den skall förvaltas av det allmänna eller av arbetsmarknadens parter eller i annan

ordning. En särskild fråga även i detta fall är naturligtvis hur finansieringen

skall ske. De nuvarande semesterkassornas utformning och funktion bör i det sammanhanget beaktas.

299 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:1

Vid bedömningen av frågan om inrättande av en fond —- vare sig det gäller ett begränsat fondsystem eller en fond för all semesterlön — bör strävan vara att finna en lösning som medger en enkel handläggning, så att byråkrati i möjligaste mån undviks på detta område. Utredningen bör också noga överväga om frivilligt uppbyggda semesterkassor skall behöva upphöra om ett fondsystem införs.

Enligt 17§ 2 i den nya semesterlagen är frånvaro från arbetet

semesterlönegrundande när det är fråga om föräldraledighet i samband med

barns födelse eller adoption eller ledighet för tuillfällig vård av barn. I fråga om

den först nämnda ledigheten gäller en begränsning till 120 dagar eller, för ensamstående förälder, 180 dagar. Genom den av riksdagen beslutade

utbyggnaden fr. o. m. den I januari 1978 av föräldraförsäkringen (prop. 1976/ 77-117, SU 27, rskr 296, SFS 1977:630) har införts rätt vill s. k. särskild föräldrapenning. Reformen innebär bl.a. att tre månader av den sammanlagda ersättningstiden om 270 dagar skall kunna tas ut i enlighet med föräldrarnas önskan i form av särskild föräldrapenning fram t. 0. m. barnets första skolår. Föräldrapenning i samband med barns födelse kommer sålunda

att utgå under 180 dagar och s. k. särskild föräldrapenning under 90 dagar.

Rätt ull föräldraledighet föreligger när förälder uppbär föräldrapenning som nu nämnts. Enligt den nya semesterlagen är som framgått inte all

föräldraledighet i samband med barns födelse semesterlönegrundande. Föräldraledighet i samband med att särskild föräldrapenning erhålls är inte i

något fall semesterlönegrundande. Frågan om rätten att tjäna in semesterlön i nu nämnda fall bör övervägas. I den mån den lagstadgade rätten till föräldraledighet utvidgas ytterligare, bör kommittén pröva möjligheten att göra även den nya föräldraledigheten semesterlönegrundande. Samtidigt bör kommittén pröva frågan om Jämställdhet mellan ensamstående föräldrar och andra föräldrar i detta sammanhang.

Jag vill slutligen ta upp två frågor i vilka riksdagen uttalat sig för fortsatt

utredningsarbete (SoU 1976/77:32, rskr 315). Den första frågan gäller

semesterrätt vid uppsägning. Enligt 14§ i den nya semesterlagen gäller följande. Om uppsägning har skeu innan betald eller obetald

semesterledighet har lagts ut, får ledigheten inte förläggas till

uppsägningstiden, om inte arbetstagaren medger det. Har däremot semestern lagts ut innan uppsägningen sker och infaller uppsägningstiden helt eller delvis under semesterledigheten, har arbetstagaren rätt att begära att semesterledighetens = förläggning i samma mån skall upphivas. Bestämmelsen är tillämplig endast då arbetsgivaren säger upp arbetstagaren på grund av förhållanden som ej hänför sig till denne personligen. Den lösning som har vals i lagen tillgodoser i väsentlig mån arbetstagarnas intresse av att de förmåner som anställningsskyddslagen ger inte urholkas. Å andra sidan ger den inte arbetstagaren möjlighet att ta ut semesterledighet om han samtidigt vill utnyttja rätten till uppsägningslön. Arbetstagaren kan därigenom få avstå från en längre tids ledighet under sommaren. Riksdagen har mot den bakgrunden förordat en förnyad prövning av den närmare

utformningen av ett förbud mot semesterförläggning under uppsägningstid.

Utgångspunkten för arbetet i denna del bör vara att arbetstagarna skall ges

möjlighet att utan avstående från uppsägningslön få ut en längre tids

sommarsemester hos arbetsgivaren. I samband härmed bör övervägas i vad mån lagstiftningsåtgärder krävs för att komplikationer i samband med arbetsgivarens Konkurs skall undanröjas.

Den andra frågan beträffande vilken riksdagen förordat fortsatt

Del II A:2 Skr 1978/79:103 300

utredningsarbete avser den särskilda semesterlagen. Frågan om och i vad

mån särskilda semesterregler är motiverade vid radiologiskt urbete bör

belysas ytterligare. Komittén bör i detta sammanhang pröva om iven underjordsarbetare som utsätts för joniserande strålning bör ges rätt vill en

förlängd semester. Med anledning av vad socialutskottet uttalade vid granskningen av

propositionen vill jag avslutningsvis föreslå, att komittén får i uppdrag att uppmärksamt följa tillämpningen av den nya semesterlagen i alla hänseenden och att framlägga de ändringsförslag som bedöms motiverade av de erfarenheter som erhålls.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitteé med högst 13 ledamöter med uppdrag att göra en översyn av vissa frågor på secmesterrättens område, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver alt ersättning till ledamot, sakkunnig, cxpert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommituckungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives, att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

2. Översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning

Dir 1977:126

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-08

Departementchefen., statsrådet Ahlmark. anför. Jag har i prop. 1976/77:149 med förslag till arbetsmiljölag m.m. förutskickat att jag avsåg att inhämta regeringens bemyndigande att i särskild ordning utvärdera erfarenheterna av yrkesinspektionens nuvarande distrikt-

sindelning. Jag anhåller nu att få återkomma till denna fråga.

I nämnda proposition tog jag upp frågan om vyrkesinspektionens arbetsformer och anförde att jag f.n. inte var beredd att förorda någon allmän översyn i form av en särskild utredning. Jag strök samtidigt under att det

ankommer på arbetarskyddsstyrelsen som chefsmyndighet för yrkesinspek-

tionen att noga följa utvecklingen och att kontinuerligt utvärdera erfarenheterna samt att avge de förslag som detta ger anledning till. Yrkesinspektionens nuvarande distriktsindelning trädde i kraft den 1 juli 1974. Den omfattar 19 distrikt i stället för udigare elva. Distrikten följer länsgränserna. Fjorton län bildar egna yrkesinspektionsdistrikt. Dessa är Stockholms, Uppsala, Södermanlands. Östergötlands, Jönköpings. Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs. Gävle-

borgs, Västerbottens och Norrbottens län. Fem distrikt omfattar var för sig

301 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:2

vå län. Av dessa distrikt omfattar Växjö distrikt Kronobergs och Bickinge län. Kalmar distrikt Kalmar och Gotlands län. Malmö distrikt Malmöhus och Kristianstads län, Göteborgs distrikt Göteborgs och Bohus län och Hallands län samt Härnösands distrikt Västernorrlands och Jämtlands län. I Östersund finns ett lokalkontor med personal som stadigvarande är placerad där. Det har inrättats med hänsyn till de stora avstånden i denna del av landet. Yrkesinspektionen kan på så sätt ge bättre service I Jämtlands län.

Ökningen av antalet vrkesinspektionsdistrikt från tidigare elva till nuvarande 19 skedde för att yrkesinspektionen skall kunna verka nära arbetsstäl-

lena. Tidigare distriktsindelning medgav inte i önskvärd utsträckning möjlighet till den kontakt som eftersträvas. Fler och mindre yrkesinspek-

tionsdistrikt medför minskade avstånd mellan yrkesinspektion och arbetsställe och de inspekterande tjänstemännens restid förkortas. Mindre distrikt ger vidare yrkesinspektionen större möjligheter att följa och överblicka näringslivets utveckling inom distriktet. Vad jag nu har anfört talar för att yrkesinspektionen i princip bör organiseras och byggas upp länsvis. Härför talar också att ett stort antal regionala myndigheter och organisationer, som yrkesinspektionen behöver samarbete med, är länsorgan.

Man kan emellertid inte bortse från att det också finns skäl, som talar för relativt stora distrikt, och att det sålunda i vissa fall kan anföras skäl mot en uppbyggnad länsvis. Ett modernt arbetarskydd innefattar komplicerade frågor som kräver medverkan av specialister på skilda områden. Yrkesinspektionsdistrikten bör då inte vara mindre än att de ger eu tiliräckligt underlag för att effektivt kunna utnyttja sådana specialister.

Socialutskottet har med anledning av en motion i sitt betänkande (SoU 1977/78:1) till 1977 års riksmöte bl.a. tagit upp frågan om yrkesinspektionens distriktsindelning. Utskottet, som hyser förståelse för de skäl som motionärerna anfört för att Jätmland skall utgöra ett eget yrkesinspektionsdistrikt, konstaterar med tillfredsställelse, att en utvärdering av erfarenheterna med nuvarande distriktsindelning kommer till stånd.

Nuvarande distriktsindelning har fungerat ganska kort tid. Arbetsmiljöutredningen avstod av det skälet från att gå in på frågan då utredningsförslaget

lades fram vid årsskiftet 1975-1976. Nu är visserligen erfarenheterna fler, men

den nya organisationen har fortfarande verkat relativt kort tid. Jag är därför inte beredd att utan ytterligare utredning ta ställning till hur

yrkesinspektionens geografiska uppbyggnad framöver bör utformas.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör en särskild utredare tillkallas för att utvärdera erfarenheterna av nuvarande distriktsindelning och att avge de förslag en sådan utvärdering ger anledning till. Distriktsindelningen bör ge yrkesinspektionen och arbetslivet goda möjligheter till kontakt. Samtidigt är det angeläget att sträva efter en organisation som ger underlag för en tillräckligt allsidig personalsammansättning och en effektiv organisation. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat

Del II A:3 Skr 1978/79:103 3012

föreskrives,

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan

(Arbetsmarknadsdepartementet)

3. Delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor

Dir 1978:1

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-19

Departementschefen, statsrådet Ahlmark, anför.

Under senare år har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder för att underlätta övergången från skola till arbetsliv och för att begränsa ungdomsarbetslösheten. Dessa åtgärder har under senare tid byggts ut och getts ökad omfattning.

Under hösten 1977 fick arbetsmarknadsverket medel för att nyanställa 150 arbetsförmedlingsaspiranter tidigare än planerat. Dessa skulle frigöra erfarna

förmedlare för bl a intensifierade insatser för ungdomar. Vidare förlängdes ett

antal särskilda åtgärder för främst ungdomar fram till den 1 juli 1978. Det gäller bl.a. möjligheter för ungdomar under 20 år att delta i arbetsmarknadsutbildning, anordnande av dagsverksbilliga kommunala beredskapsarbeten, beredskapsarbeten i form av tillfällig praktik hos statliga myndigheter och

verk samt enskilda beredskapsarbeten i företag och organisationer. Statsbi-

draget till sistnämnda slag av beredskapsarbeten höjdes samtidigt från högst 10 kr. per timme till högst 15 kr. per timme. Ett ökat antal utbildningsplatser i kortare yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan har kommit till stånd. Dessutom kan arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) - under förutsättning att utbildningsplatser saknas i det reguljära utbildningsväsendet — anordna företagsanknutna, ettåriga yrkeskurser för ungdom.

De åtgärder som vidtagits har fått stor omfattning. I december 1977 sysselsattes 23.400 ungdomar under 25 år i praktik- och beredskapsarbeten av olika slag, medan 20.800 deltog i arbetsmarknadsutbildning. Särskild vikt läggs vid att utjämna regionala olikheter i sysselsättning och främja jämställdhet mellan könen. Genom dessa insatser kunde ungdomsarbetslösheten under år 1977 hållas på en lägre nivå än under lågkonjunkturen i början av 1970-talet. Arbetslösheten bland ungdom är också, i inte ringa utsträck-

ning till följd av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, väsentligt lägre i Sverige än i de flesta andra jämförbara länder. Ett av målen för den sysselsättningspolitik, som nu förs, är att utveckla olika arbetsmarknadspolitiska och utbildningspolitiska insatser så, att alla ungdomar kan garanteras arbete, utbildning eller praktik. I det samman-

hanget bör de nyinrättade lokala planeringsråden för samverkan mellan skola, samhälle och arbetsliv kunna spela en viktig roll, bl.a. genom att i samverkan med distriktsarbetsnämnderna och kommunerna utveckla lokala handlingsprogram för ungdomens sysselsättning.

I en skrivelse den 11 oktober 1977 till chefen för arbetsmark nadsdepartementet har sysselsättningsutredningen föreslagit åtgärder för att öka unga

303 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:S

människors möjligheter till arbete, utbildning eller praktik. Till grund för

förslagen ligger bl.a. erfarenheter som utredningen fått genom olika slags

försöksverksamhet som den har bedrivit. Dessa förslag, som remissbehandlats under hösten 1977, berör bl.a. arbetsförmedlingens resurser och arbetssätt, behov och former för att anordna praktik- och beredskapsarbeten för ungdom samt vissa utbildningspolitiska åtgärder.

De åtgärder, som har aktualiserats berör ett flertal områden. Det finns därför enligt min mening behov av en delegation som övergripande kan följa upp hur ungdomens sysselsättning utvecklas och lägga fram förslag till förbättringar. Jag är därvid av samma uppfattning, som arbetsmarknadsut-

skottet. som i sitt betänkande (AU 1977/78:15, rskr 1977/78:51) över regeringens förslag i prop. 1977/78:32, om särskilda åtgärder för att främja

sysselsättningen under vinterhalvåret 1977/78 ägnade särskild uppmärk-

samhet åt ungdomsarbetslösheten. Med anledning av yrkanden i två motioner (1977/78:58 och 1977/78:71) framhöll utskottet att mycket talar för

inrättandet av ett centralt organ som skulle ha ett övergripande ansvar för ungdomens sysselsättning. För sin del ville utskottet föra fram tanken att regeringen borde inrätta en särskild delegation för ungdomens sysselsättningsfrågor. Delegationens huvuduppgift bör vara att på olika sätt verka för att alla ungdomar garanteras arbete, praktik eller utbildning.

I det syftet bör delegationen ta initiativ till arbetsmarknads- och utbild-

ningspolitiska insatser. En central fråga är därvid kopplingen mellan

utbildning och arbete. Att göra en bedömning av nuvarande insatser på detta område är enligt utskottet en fråga som delegationen bör gripa sig an med

redan i inledningsskedet.

Utskottet påpekade att inrättandet av en delegation av detta slag aktualiserar gränsdragningsfrågor gentemot exempelvis sysselsättningsutredningen

och den verksamhet som bedrivs av AMS och skolöverstyrelsen (SÖ). Enligt

utskottet bör det ankomma på regeringen att närmare pröva hur denna gränsdragning skall ske så att dubbelarbete undviks och så att en effektiv samverkan mellan olika instanser samtidigt kommer till stånd.

I fråga om delegationens sammansättning framhöll utskottet att den bör förutom av företrädare för regeringen och riksdagen bestå av representanter

för andra intressenter, i första hand parterna på arbetsmarknaden, kommunförbunden, AMS och SÖ. Även politiska ungdomsorganisationer bör enligt utskottet vara representerade.

Mot denna bakgrund föreslår jag att en delegation för ungdomens sysselsättningsfrågor nu tillkallas. Delegationens uppgift bör vara att på olika sätt verka för att alla ungdomar garanteras arbete, praktik eller utbildning. I det syftet bör delegationen diskutera olika tänkbara åtgärder och kunna föreslå lämpliga insatser. Det är angeläget att åtgärderna utjämnar regionala skillnader i sysselsättning samt främjar jämställdhet mellan könen. Traditionella könsroller bildar barriärer för ungdomars utbildnings- och yrkesval som det är angeläget att bryta, inte minst för att vidga möjligheterna till arbete. Jag vill även understryka vikten av ett nära samband mellan de sysselsättnings-

politiska åtgärderna för ungdomar och insatser på den sociala sektorn och

fritidssektorn. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser jag att delega-

tionen i första hand bör ta sig an frågan om åtgärder som är ägnade att

underlätta övergången från skola till arbetsliv. Jag anser det inte lämpligt att binda delegationen vid mera detaljerade direktiv. Delegationen bör få pröva sig fram efter olika vägar med utnyttjande av de erfarenheter som har gjorts inom och utom landet i syfte att föreslå åtgärder som bör göra det möjligt att

Del II A:4 Skr 1978/79:103 304

nå det grundläggande målet att alla ungdomar skall tillförsäkras arbete, praktik ciler utbildning.

Som utskottet framhållit bör stor vikt läggas vid frågor om gränsdragningen gentemot olika myndigheters ansvarsområden. Deiegationen bör därför inleda sitt arbete med att kartlägga de arbetsuppgifter som enligt givna instruktioner åvilar olika myndigheter och således inte på eget initiativ påta sig uppgifter som normalt tillkommer dessa. Särskild vikt bör också läggas vid kontakt med sysselsättningsutredningen. Det bör normalt åvila resp. myndighet att genomföra de åtgärder, som delegationens verksamhet kan komma att föranleda. Om det uppkommer gränsdragningsproblem bör dessa

lättast kunna lösas om delegationen har en allsidig sammansättning. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepariementet

att tillkalla en delegation med högst 22 ledamöter för ungdomens

sysselsättningsfrågor,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver,

att ersättning till ledamot. sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om cj annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittcanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

4. Utredning om organisation för skyddat arbete m.m.

Dir 1978:10 Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-02

Departementschefen, statsrådet Ahlmark, anför.

Industriell verksamhet i olika former anordnas sedan många år för att ge sysselsättning åt arbetshandikappade och andra som inte fått eller kunnat behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Verksamheten bedrivs vid verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten samt i form av hemarbete och sysselsätter ca 22.000 personer. Omsättningen uppgick år 1976 till ca 1.400 milj. kr. och underskottet till drygt 700 milj. kr. Verksamheten är organiserad på olika sätt i olika landsdelar.

Den 13 december 1977 fattade riksdagen beslut (prop. 1977/78:30, AU

1977/78:16, rskr 1977/78:74) om framtida huvudmannaskap och organisa-

tion för skyddat arbete. Beslutet innebär bl.a. att verksamheten vid verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbete skall samordnas i en gemensam organisation. Staten skall tillsammans med landstingskommunerna bilda regionala stiftelser för skyddat arbete inom varje landstingsområde. För vissa övergri-

305 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:4

pande frågor skall en central stiftelse inrättas. Det nya huvudmannaskapet beräknas kunna träda i krafi tidigast den 1 januari 1980.

Ett omfattande organisations- och förhandlingsarbete återstår dock innan den nya organisationen kan träda i kraft. Riksdagen har förordat att en organisationskommitté tillsätts för att utarbeta förslag till detaljorganisation

av hela den skyddade verksamheten samt för att förbereda det praktiska

genomförandet av den nya organisationen. Jag föreslår nu att en organisationskommitté skall tillkallas.

Nuvarande organisation

Verkstäder för skyddat arbete drivs av landstingskommuner, vissa kommuner och i ett fåtal fall av ideella organisationer. Antalet verkstäder har

under perioden 1966-1976 ökat från 165 till 270 och antalet sysselsatta från drygt 3.000 till ca 16.000.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), som är tillsvnsmyndighet för skyddat arbete, svarar för statsbidragsfrågor samt viss service och rådgivning till arbetsvårdshuvudmännen i frågor som rör t.ex. nvetableringar, verkstadslokalernas utformning, produktionsinriktning, arbetsanskaffning m.m. Det förekommer inte något organiserat branschmässigt eller annat samarbete mellan verkstäder i olika delar av landet.

Kontorsarbetscentraler har funnits sedan början av 1960-talet. Syftet med verksamheten är bl.a. att skapa bättre och mer ordnade arbetsförhållanden för vissa grupper sysselsatta i arkivarbete. Kontorsarbetscentralerna drivs av länsarbetsnämnderna och sysselsätter ca 1.600 arbetstagare vid 40 centraler. Det primära ansvaret ligger hos en särskilt utsedd driftledning, men AMS

medverkar i viss utsträckning, t.ex. i fråga om försäljning och allmänna driftfrågor.

Hemarbete bedrivs som ett led i den skyddade sysselsättning som står under AMS tillsyn. För detta arbetsmarknadspolitiskt motiverade hemarbete är kommuner eller landstingskommuner huvudmän. På en del mindre orter som saknar befolkningsunderlag för reguljära verkstäder för skyddat arbete har inrättats s.k. hemarbetsfilialer. F.n. sysselsätts totalt ca 600 personer i sådant hemarbete.

I skogslänens glesbygder bedrivs på försök ett regionalpolitiskt motiverat hemarbete med företagareföreningarna som huvudmän och statens industriverk som tillsynsmyndighet. Ett visst samarbete sker med kommunala verkstäder för skvddat arbete. Verksamheten har till större delen kommit att utgöra en ersättning för det kommunala hemarbetcet för arbetshandikappade. Totalt är ca 2.300 personer sysselsatta med hjälp av det regionalpolitiska stödet till hemarbete.

Industriella beredskapsarbeten tillkom för ett tiotal år sedan för att sysselsätta sådana personer som blivit arbetslösa vid företagsnedläggelser och som inte kunnat anvisas ”traditionella” beredskapsarbeten. Syftet var att åstadkomma rådrum för arbetsförmedlingen för att ordna sysselsättning på annat sätt.

I början av 1970-talet tillkom industriella beredskapsarbeten inom vissa

regioner med allmänt svag sysselsättning. Syftet med dessa beredskapsar-

beten var att mer långsiktigt och under hela året skapa arbete för äldre lokalt bunden arbetskraft i glesbygdsområden. Utvecklingen har medfört att flertalet industriella beredskapsarbeten, med undantag för några få verkstäder i Norrbotten, numera j huvudsak har samma arbetsmarknadspolitiska

20 Riksdagen 1978179. I samt. Nr 103

Del II A:4 Skr 1978/79:103 306

syfte och inriktning som verkstäderna för skyddat arbete.

AMS är huvudman för verksamheten som f.n. sysselsätter ca 1.600 arbetstagare vid 45 arbetsplatser.

Svfiet med skyddat arbete

Skyddat arbete skall främst ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte att värna om arbetshandikappades rätt till avlönat arbete. Begreppet

”skyddat arbete” skall förstås så att de anställda är skyddade från konkurrens

från personer utan arbetshinder när det gäller au erhålla och behålla ett arbete. Det betyder också att arbetsplatserna i görlig mån är anpassade till de arbetshandikappades förutsättningar. I övrigt skall verkstäderna för skyddat arbete betraktas som en tillgång i vårt lands samlade näringsliv.

Skyddat arbete måste vidare utformas och bedrivas så att det åtminstone på lång sikt förstärker de anställdas möjligheter att kunna ta annat arbete.

Framtida huvudmannaskap och organisation

Utgångspunkterna för den framtida organisationen är enligt riksdagens

beslut att en samordning skall ske på regional nivå och att organisationen skall ha en stark länsdemokratisk förankring. Som skäl härför anges bl.a. att det skyddade arbetet har en nära anknytning till flera samhällsområden som

berör arbetshandikappade och för vilka ansvaret är förlagt till regional och

lokal nivå. En regional och lokal anknytning är också en nödvändig

förutsättning för att arbetsvårdsföretagen skall kunna få ett nära samarbete

med näringslivet inom den region där den enskilda verkstaden är belägen.

När det gäller företagsformen för den skyddade verksamheten framhålls

behovet av friare och mer affärsmässiga former. Därför skall verksamheten drivas I stiftelseform. Denna motiveras bl.a. av att arbetsvårdsföretagen ställer krav på betydande kapitaltillskott samt det förhållandet att skyddat arbete inte bedrivs i lönsamhetssvfte utan för att tillgodose arbetsmarknadspolitiska och sociala välfärdsmotiv.

Beträffande huvudmannaskapet för verksamheten innebär riksdagsbeslutet att staten tillsammans med landstingskommunerna skall bilda regionala stiftelser för skyddat arbete inom varje landstingskommun.

Den nya organisationen skall omfatta alla nuvarande former av arbetsvårdsföretag i såväl statlig som kommunal och landstingskommunal regi.

Med hänsyn till att det i fiertalet landstingsområden redan i dag finns en väl

fungerande administration för det skyddade arbetet bör de regionala

stiftelserna byggas upp med dessa arbetsvårdsförvaltningar som grund. I de få landstingskommuner där arbetsvårdsförvaltning saknas får en motsvarande administration organiseras. De regionala stiftelserna skall i princip täcka

samma geografiska områden som de berörda landstingskommunerna eller de

kommuner som står utanför landstingskommunerna. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i Malmö- och Göteborgsregionerna bör dock

övervägas om inte regionala stiftelser kan bildas som omfattar såväl Göteborgs kommun som Göteborgs och Bohus läns landstingskommun resp.

Malmö kommun och Malmöhus Käins landstingskommun.

De regionala stiftelsernas styrelser skall bestå av tolv ledamöter. Ordförande och ytterligare tio ledamöter utses av landstingskommunen. En av de tio ledamöterna utses efter förslag av Svenska kommunförbundets länsav-

dolning, en efter förslag av LO-distriktet, en efter förslag av TCO-distriktet

307 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:4

och en som representant för länets näringsliv. Regeringen utser en ledamot som samtidigt är vice ordförande. Utöver dessa tolv personer bör två representanter för länsarbetsnämnden adjungeras till styrelsen. Vidare bör till styrelsen adjungeras två fackliga företrädare för personalen, varav en bör representera de arbetstagare som har skyddat arbete. De anställda måste

beredas betryggande insyn i stiftelsernas förvaltning. Formerna för detta bör

övervägas mellan företrädare för de fackliga organisationerna och den centrala och de regionala stiftelserna.

Avsikten är att tre revisorer skall utses för att granska de regionala stiftelsernas förvaltning och räkenskaper. En revisor utses av regeringen och

två av landstingskommunen. Av de senare utses en efter förslag från den

fackliga organisation som företräder de arbetstagare som har skyddat arbete.

Den skyddade verksamheten skall också ha en lokal förankring. Det ankommer på de regionala stiftelserna själva att med hänsyn till de skiftande förutsätltningarna fatta beslut om hur den lokala representationen bör

utformas.

Dispositionsrätten över platserna i skyddat arbete skall ligga kvar hos arbetsmarknadsmyndigheterna. Ansvaret för uppföljningen av arbetsförmedlingens verksamhet på detta fält bör i första hand ankomma på de partssammansatta distriktsarbetsnämnderna.

Enligt riksdagens beslut förutsätts industriella beredskapsarbeten kunna finnas även i framtiden. De regionala stiftelserna skall emellertid svara för driften av industriella beredskapsarbeten som beslutas av regeringen eller, efter dess bemyndigande, AMS.

En av fördelarna med den föreslagna organisationen är att man kan minska antalet organ som sysslar med arbetsanskaffning och försäljning av industriellt tillverkade produkter. De nya stiftelserna skall därför också kunna sköta arbetsanskaffning till terapiverksamhet m.m. vid sjukhus och andra

vårdinstitutioner. Prissättningen när det gäller arbetsanskaffning skall

grundas på marknadsmässiga principer för kalkylering. Den skyldighet som statliga myndigheter f.n. har att informera kriminalvårdens verkstäder om planerade statliga beställningar bör i enlighet med riksdagens uttalande omfatta också arbetsvårdsföretagen.

De regionala stiftelserna för skyddat arbete kommer att innebära en bättre regional samordning av verksamheten och en omfattande decentralisering. De regionala stiftelserna kan emellertid inte tillgodose behovet av en branschmässig samordning av arbetsvårdsföretagen i olika delar av landet. En sådan samordning förutsätter en övergripande organisation på riksplanet

som kan biträda de regionala stiftelserna i inköps- och försäljningsfrågor samt

i fråga om val av lämpliga produkter att tillverka. Genom en branschmässig samordning på riksplanet kan också fördelar nås när det gäller investeringar och utnyttjande av dessa. Det gäller inte minst möjligheterna att undvika dubbelanskaffning av dyrbar utrustning.

Den föreslagna organisationen kommer vid starten att sysselsätta mer än

22.000 arbetstagare i skyddat arbete och närmare 5.000 tjänstemän. Det kommer därför att finnas ett stort behov av central service när det gäller personalpolitiska insatser. Detsamma gäller i rehabiliteringsfrågor och beträf-

fande samverkan med AMS, socialstyrelsen, kommunförbunden m.fl.

Med hänsyn till detta har riksdagen beslutat att en central stiftelse skall

inrättas. Till denna skall föras samman olika funktioner för den skyddade

verksamheten som i dag sköts på central nivå av olika organ. Den centrala

Del II A:4 Skr 1978/79:103 308

stiftelsen innebär således i praktiken ingen utökning av redan befintlig central organisation, men väl en effektivisering och samordning av resurserna. Förutom personalpolitiken och rehabiliteringsfrågorna är det särskilt angeläget att de regionala stiftelserna får hjälp med marknadsföring och produktionsteknik. Dessutom är avsikten att den centrala stiftelsen skall fördela statsmedel. Stiftelsen bör byggas upp successivt. Vid rekryteringen av personal skall beaktas den utbildnings- och erfarenheisbakgrund som personalen hos nuvarande huvudmän representerar. Stiftelsen bör få resurser att sköta de här angivna uppgifterna samt frågan om planering av företag och övriga centrala uppgifter som i dag handhas av AMS i egenskap av tillsvnsmyndighet. De framtida uppgifterna får bedömas då erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Central service skall också kunna erhållas från andra organisationer och myndigheter. Härvid avses bl.a. Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) på förhandlingsområdet. styrelsen för

teknisk utveckling (STU) på produktutvecklingsområdet, statliga och

kommunala inköpsorgan. m.fl.

När det gäller den långsiktiga utbyggnaden av verkstäder för skyddat arbete skall AMS som ansvarig för arbetsmarknadspolitiken liksom hittills ha ett avgörande inflytande över dimensionering och lokalisering av företag.

Detta skall ske genom att i princip samma ansvarsfördelning får gälla mellan

AMS och den centrala stiftelsen som f.n. tillämpas mellan AMS och

skolöverstyrelsen beträffande arbetsmarknadsutbildningen. Detta innebär

att AMS efter statsmakternas direktiv skall pröva verksamhetens omfattning och lokalisering, medan den centrala stiftelsen har ett övergripande ansvar för frågor som gäller anordnande och drift. AMS bör vidare efter samråd med den centrala stiftelsen besluta om regional fördelning av den nybyggnadsram som statsmakterna fastställer varie år.

Den centrala stiftelsens styrelse skall utses av regeringen och bestå av elva ledamöter varav fem riksdagsledamöter, en representant för AMS, två representanter för Landstingsförbundet, två representanter för de anställdas organisationer samt en representant för näringslivet. Ordförande och vice ordförande utses särskilt, varav den senare efter förslag av Landstingsförbundet. Den centrala stiftelsens chef utses av regeringen.

Utgångspunkter för organisationsarbetert

Till grund för organisationskommitténs arbete skall ligga de riktlinjer som

riksdagen antagit. Som jag tidigare framhållit återstår ett omfattande arbete

innan den nva organisationen kan träda i kraft. Bl.a. måste ett detaljerat organisationsförslag utarbetas och förhandlingar äga rum med nuvarande huvudmän och berörda personalorganisationer. Organisationsplaner och personaldimensionering måste också utarbetas och fastställas. Detta gäller såväl den centrala stiftelsen som de regionala stiftelserna. Vidare är det nödvändigt att mer i detalj klarlägga formerna för samarbete mellan den

centrala stiftelsen och de regionala stiftelserna liksom relationerna till regeringen, AMS och andra samhällsorgan. Även arbetsfördelningen mellan regional och lokal nivå måste prövas liksom formerna för budgetarbetet.

Sedan regeringen och i förekommande fall riksdagen tagit ställning till de övergripande förslagen beträffande organisation, ekonomi etic., som kommittén har att utarbeta, skall kommittén förbereda det praktiska genomförandet av den nya organisationen.

För att centralt leda och samordna det praktiska utredningsarbetet bör till

309 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:4

kommittén knytas en ledningsgrupp med experter. I den mån arbetsgrupper tillsätts förutsätts att personalföreträdare där ges möjlighet till representation. Under kommittén bör vidare regionala kommittéer upprättas. Deras främsta uppgift skall vara att med hänsyn till de olika förutsättningar som gäller i olika delar av landet utarbeta förslag till regional och lokal administration av verksamheten.

Kommittén skall ansvara för att regionala organisationskommittéer upprättas i samtliga län samt utarbeta direktiv för deras arbete. De regionala

kommittéerna skall bestå av företrädare för länsarbetsnämnd, läandstings-

kommun, kommuner och de anställdas organisationer. Jag förutsätter att nuvarande huvudmän biträder de regionala organisationskommittéerna med erforderlig expertmedverkan.

Kommittén skall snarast förelägga regeringen förslag till lokalisering av den centrala stiftelsen.

Vid utformningen av förslag till stiftelseurkunder och regler för arbetsvårdsföretagens prissättning skall kommittén särskilt beakta vad jag anfört i den av riksdagen antagna propositionen om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m.

Kommittén har vidare att förelägga regeringen förslag till den närmare utformningen av statliga myndigheters skyldighet att underrätta de nya stiftelserna om planerade statliga beställningar.

När det gäller förhandlingar med de anställdas organisationer avses överenskommelse träffas med SFO om att SFO under åren 1978 och 1979 i nära samverkan med den centrala kommittén samt avtalsverket, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och AMS träffar erforderliga kollek-

tivavtal och andra avtal. Från 1980 avses SFO i sin helhet överta ansvaret som

arbetsgivarorganisation för den skyddade verksamheten.

Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen) kommer inte att formellt bli tillämplig i förhåHandet mellan den centrala och de regionala organisationskommittéerna och berörda personalorganisa-

tioner. Också beträffande stiftelserna kan det i inledningsskedet saknas

formella förutsättningar för tillämpning av medbestämmandelagen.

Kommittén bör med hänsyn härtill söka finna sådana anordningar för

kontakter med personalorganisationerna under organisationsarbetet att intentionerna med medbestämmandelagen inte sätts åt sidan under utrednings- och uppbyggnadsarbetet.

Vidare bör statens förhandlingsnämnd ges i uppdrag att i nära samråd med kommittén förhandla om överlåtelser till den nya organisationen av bl.a. lokaler, maskiner samt andra tillgångar och förpliktelser som har samband med de olika arbetsvårdsföretagens affärsverksamhet. Härvid bör ett

förenklat värderingsförfarande eftersträvas så att tidskrävande förhandlingar

undviks. För att uppnå erforderlig flexibilitet bör statens förhandlingsnämnd vara oförhindrad att avstå från att överta kommunal, landstingskommunal eller statlig egendom om detta visar sig ekonomiskt fördelaktigt eller från andra synpunkter är att föredra. Statsbidrag för fortsatt drift bör i sådana fall inte längre utgå till kommunal eller landstingskommunal huvudman.

Ledamot som i kommittén företräder nuvarande kommunala, landstings-

kommunala eller statliga huvudmän förutsätts inte delta i kommitténs förhandlingar eller beslut, när en sådan huvudman är motpart.

Det ankommer på den centrala kommittén att i samråd med statens industriverk och berörda företagareföreningar bedöma i vilken utsträckning det nuvarande regionalpolitiska hemarbetet skall ingå i de föreslagna

Del II A:4 Skr 1978/79:103 310

regionala stiftelserna för skyddat arbete. Kommittén har också att i samråd med AMS avgöra vilka industriella beredskapsarbeten som på grund av sin struktur eventuellt inte passar in i den nya organisationen och för vilka överlåtelse till annan huvudman därför bör prövas.

Slutligen bör kommittén få i uppdrag att kontakta de ideella organisationer som är huvudmän för verkstäder för skyddat arbete för överläggningar om de framtida verksamhetsformerna. Utgångspunkten bör därvid vara att samhället även i fortsättningen måste stödja den skyddade verksamheten som organisationerna f.n. bedriver. Ett eventuellt samgående med de regionala stiftelserna för skyddat arbete bör komma i fråga endast i de fall organisationerna själva begär det. Med hänsyn till att det rör sig om endast sex verkstäder, varav fyra är belägna i Stockholms län, bör bidragsgivningen kunna regleras genom avtal med berörda organisationer och vederbörande regionala stiftelse.

Valet av finansieringsmetod för den skyddade verksamheten bör enligt propositionen och riksdagen prövas i ett övergripande sammanhang. Kommittén har därför inte att behandla denna fråga. Kommittén har att utgå från ett statligt övertagande av det kommunala och landstingskommunala kostnadsansvaret för den skyddade verksamheten. Ett statligt övertagande av kostnadsansvaret kan dock accepteras endast om det i sin helhet

motsvaras av minskade statliga åtaganden inom andra kommunala och

landstingskommunala verksamhetsområden. Riksdagens beslut utgår från att förhandlingar i annat sammanhang tas upp mellan staten och kommunerna/landstingskommunerna för att klarlägga hur en sådan avräkning lämpligen bör utformas. Jag avser inom kort att uppdra åt AMS att snarast

framlägga underlag för förhandlingar mellan staten och kommunerna/

landstingskommunerna. Statens förhandlingsnämnd bör ges i uppdrag att

föra dessa förhandlingar.

Kostnaderna för de industriella beredskapsarbeten som den nya organisationen kommer att driva för AMS räkning bör täckas i särskild ordning. Även denna fråga kommer regeringen och riksdag att pröva senare.

Utredningsarbetet bör både på central och regional nivå bedrivas i nära kontakt dels med den organisationskommitté för yrkesinriktad rehabilitering, som enligt riksdagens beslut skall tillsättas, dels med andra berörda

organ.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt så att ett förändrat huvudmannaskap om möjligt kan träda i kraft den 1 januari 1980.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tolv ledamöter med uppdrag att utarbeta förslag till och förbereda en ny organisation för skyddat arbete,

att bemyndiga kommittén att under sig upprätta regionala organisations-

kommittéer. Dessa skall, i enlighet med riktlinjer som kommittén har att

utarbeta, biträda vid förberedelsen av den nya organisationen på lokal och regional nivå,

att utse en av kommitténs ledamöter att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén och de regionala organisationskommittéerna,

att uppdra åt kommittén att ansluta den skyddade verksamheten till SFO

enligt de regler som gäller inom SFO.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kommittén får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem,

311 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:S

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare i kommittén och de regionala organisationskommittéerna skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna för utredningen skall belasta tolfte huvudtitelns kommittcanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

5. Utredning av vissa frågor på arbetstidsområdet

Dir 1978:18

Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-23

Dcepartemenichefen, statsrådet Ahlmark, anför.

Lagbestämmelser om arbetstiden finns såvät i allmänna arbetstidslagen

(1970:103, ändrad senast 1977:1163) som i arbetarskyddslagen (1949:1,

omtryckt 1973:834, ändrad senast 1977:534). Arbetstidslagstiftningen reglerar frågor om arbetstidens längd, medan spörsmål om förläggningen av arbets-

tiden sedan gammalt behandlas främst i arbetarskyddslagstiftningen. De

grundläggande reglerna om ordinarie arbetstid, övertid och s.k. jourtid finns sålunda I arbetstidslagen. Arbetarskyddslagen innehåller särskilda regler om raster, arbetspauser, nattvila och veckovila samt särregler om arbetstiden för minderåriga arbetstagare. Denna uppdelning ansågs vid tillkomsten av arbetstidslagen naturlig bl.a. mot bakgrund av att det inte längre bedömdes nödvändigt att låta skyddssynpunkter vara i främsta rummet avgörande för arbetstidslagstiftningens utformning. Vad gäller den angivna systematiken kan samtidigt påpekas att den inte är heh genom förd. I arbetstidslagen anges begränsningsperioder inom vilka veckoarbetstiden genomsnittligt ine fär överstiga visst maximum. Frågan om begränsningsperioden är delvis en förläggningsfråga. I arbetarskyddslagen finns å andra sidan särregler för minderåriga som gäller arbetstidens längd.

Riksdagen antog år 1977 förslag om arbetsmiljölag (prop. 1976/77:149, SoU

1977/78:1, rskr 18). Arbetsmiljölagen (1977:1160) träder i kraft den 1 juli 1978

och ersätter då arbetarskyddslagen. Den innehåller liksom arbetarskyddslagen särskilda bestämmelser om arbetstiden och innebär härvidlag ingen förändring i systematiskt avseende. I förhållande till arbetarskyddslagens motsvarande regler sker dock bl.a. den ändringen att det blir möjligt att kollektivavtalsvägen göra avsteg från arbetsmiljölagens regler om arbetstidens förläggning. Därvid fordras godkännande av arbetstagarnas fackliga organisation på förbundsnivå. I detta hänseende innebär arbetsmiljölagen en anpassning efter regelsystemet i allmänna arbetstidslagen, som på samma sätt är av dispositiv natur.

Vid ullkomsten av arbetsmiljölagen ägnades uppmärksamhet åt frågan om arbetstidsbestämmelsernas plats i lagstiftningen. I motion 1976/77:1675 hemställdes att riksdagen skulle begära en utredning som syftade till att bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen och i arbetsmiljölagen förs samman i en lag. Med anledning av motionen uttalade sig socialutskottet

Del II A:S Skr 1978/79:103 312

(SoU 1977/78:1 s. 44) för ett sammanförande av reglerna om arbetstiden. Utskottet konstaterade att denna ståndpunkt stod i överensstämmelse med motionärernas inställning i frågan och att inte heller propositionen om arbetsmiljölag gav uttryck åt någon annan uppfattning i principfrågan. Enligt

utskottet borde regeringen ta initiativ till att bestämmelserna i allmänna

arbetstidslagen och reglerna i arbetsmiljölagen om arbetstidens förläggning sammanförs i ett regelsystem. — Riksdagen följde utskottets förslag.

Allmänna arbetstidslagen innehåller inga regler om dygnsmaximering av arbetstiden. Arbetarskyddslagens bestämmelser om arbetstidens förläggning är, bortsett från vissa regler för minderåriga, utformade med sikte på att skapa garantier för ledighet åt de anställda, bl.a. nattvila. Indirekt innebär detta en reglering av arbetstiden, men som regler för dygnsmaximum blir bestämmelserna av betydelse bara om mycket långa arbetsdagar kommer i fråga.

Arbetsmiljölagens uppläggning är densamma som arbetarskyddslagens när det gäller maximering av arbetstiden. Hithörande frågor diskuterades utförligt i propositionen om arbetsmiljölag. I anslutning härtill konstaterade

socialutskottet (SoU 1977/78:1 s. 46) att de krav, som vid olika tillfällen framförts på en begränsning av dygnsarbetstiden, förtjänade noggrant beaktande. Utskottet hänvisade också till att i motionen 1976/77:1675 hade

krävts en regel, som maximerar dygnsarbetstiden till 10 timmar, och till att i

motion 1976/77:1676 hade framställts ett yrkande som syftade till införande

av en dygnsmaximiregel. Vid sina överväganden kom utskottet fram till att det inte är möjligt att utan närmare utredning utforma regler om en dygnsmaximering av arbetstiden. Utskottet ansåg att frågan om införande av bestämmelser som begränsar dygnsarbetstiden borde utredas i samband med det arbete på en samordning av arbetstidsreglerna i arbetstidslagen och

arbetsmiljölagen som utskottet förordat. — Riksdagen följde även i detta avseende utskottets förslag. Med anledning av riksdagens beslut bör en särskild utredare tillkallas för att

utreda frågorna om samordning av arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen och arbetsmiljölagen samt införande av bestämmelser som begränsar dygnsarbetstiden. Utredningsuppdraget bör inriktas på att finna en lämplig lagteknisk lösning i samordningsfrågan och att redovisa konsekvenserna av ett införande av en dygnsmaximiregel.

Vid utredningsarbetet bör även övervägas vissa andra frågor om arbetsti-

den. Allmänna arbetstidslagen innehåller en särskild övertidsform för förberedelse- och avslutningsarbete. Utredningen bör undersöka vilka möjligheter som finns att inom olika branscher föra in sådana arbeten inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Av intresse vid utformningen av regler om arbetstiden är också den nyligen antagna semesterlagens (1977:480) regler om beräkning av semesterlön vid ledighet på grund av sjukdom eller annan semesterlönegrundande frånvaro. Utredningen bör överväga hur olika

former av ledighet skall beakatas vid registrering av övertid.

En annan fråga gäller oregelbunden arbetstidsförläggning. Vid riksdagsbe-

handlingen av arbetsmiljölagen framhölls (SoU 1977/78:1 s. 45) au det är

nödvändigt att arbetstidsschema upprättas och företes i god tid i alta de fall då

detta är möjligt. För den händelse det skulle visa sig att överenskommelser i dessa frågor inte kom till stånd i önskvärd utsträckning, fick frågan om

behovet av en lagreglering av informationsskyldigheten och av andra i sammanhanget aktuella spörsmål tas upp till nya överväganden. Jag anser det lämpligt att utredningen ägnar uppmärksamhet även åt denna fråga. I det sammanhanget kan också beaktas de deltidsarbetandes situation när det

313 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:S

gäller oregelbunden arbetstidsförläggning. Vidare framhölls vid behandlingen av arbetsmiljölagens regel om: minst 36 timmars sammanhängande veckovila (SoU 1977/78:1 s. 48) att erfarenheterna av den nya regeln fick bli avgörande för frågan om man kan införa en bestämmelse om längre veckovila utan att man i samband härmed tvingas vidga möjligheterna ull undantag från huvudregeln. Enligt min mening bör utredningen följa även denna fråga

och vara oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i ämnet. Jag vill här även ta upp frågan om i vilken ordning dispensärenden om

arbetstidsfrågor skall handläggas.

Ärenden om tillämpning av allmänna arbetstidslagen och arbetstidsreg-

lerna i arbetarskyddslagen handläggs f.n. centralt hos arbetarskydds-

styrelsen. Detsamma gäller ärenden om tillämpning av de arbeisudsregler som ingår i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete (ändrad senast 1975:732). För handläggning av viktigare ärenden av nämnda slag finns hos styrelsen en arbetstidsnämnd., i vilken ingår företrädare för arbetsmarknadens parter.

För beredning och viss annan handläggning av arbetstidsärendena svarar arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsbyrå. Antalet ärenden som årligen hand-

läggs inom byrån uppgår till ca 9.000, varav ungefär 6.000 enligt arbetstids-

lagen och 3.000 enligt arbetarskyddslagen. Flertalet ärenden enligt arbetstids-

lagen gäller dispenser för övertid. De bifalls regelmässigt utan närmare sakprövning om de, som oftast är fallet, tillstyrkts av vederbörande

arbetstagarorganisation. En annan stor grupp ärenden enligt arbetstidslagen

utgör anmälningar om övertid för nödfallsarbeten. Den större delen arbets-

tidsärenden enligt arbetarskyddslagen avser dispenser för nattarbete.

Eftersom tillstyrkan av dispensansökningarna i allmänhet föreligger från

arbetstagarsidan, sker i regel inte heller här någon egentlig sakprövning från myndighetens sida. Med dessa noteringar avses att antyda flertalet ärendens

beskaffenhet. Att prövningen mestadels är av närmast formell natur utesluter

givetvis inte att arbetstidsärenden i vissa fall kan vara komplicerade och kräva ingående överväganden.

En väsentlig orsak till den sedan gammalt centrala handläggningen av arbetstidsfrågorna har varit önskemålet att bereda arbetsmarknadsparterna inflytande på beslutsorganets avgörande. Sedan yrkesinspektionen numera försetts med en partssammansatt nämnd för varje distrikt, har detta skäl för

den centrala handläggningen fallit bort.

Genom arbetsmiljölagens antagande och genom ett samtidigt antaget förslag till ändringar i allmänna arbetstidslagen har möjlighet öppnats att flytta över handläggningen av arbetstidsärenden från arbetarskyddsstyrelsen till yrkesinspektionen. Vidare innebär arbetsmiljölagen, som tidigare

nämnts, att möjlighet införs att kollektivavtalsvägen göra avsteg från den

lagens arbetstidsregler på motsvarande sätt som redan gäller enligt arbetstidslagen.

Förarbetena till arbetsmiljölagen förutsätter att handläggningen i första instans övergår till yrkesinspektionen när det gäller att ingripa vid överträdelser av arbetstidsreglerna. Beträffande ärenden om myndighetsdispens framhöll jag i propositionen att arbetstiden även här är en viktig faktor som bör vägas in i de samlade bedömningar som skall göras på grundval av den nya arbetsmiljölagstiftningen. Dessa bedömningar skall primärt ske genom parternas lokala skyddsorganisauoner och hos yrkesinspektionen. I anslutning till vissa remissyttranden erinrade jag samtidigt om att det kan finnas vissa fördelar förenade med en central handläggning. Jag bedömde det som

Del II A:6 Skr 1978/79:103 314

under alla förhållanden angeläget att parterna strävar efter att från myndig-

hets handläggning få bort ärenden där man är ense om avsteg från

arbetstidsbestämmelserna. Det kunde enligt min mening finnas anledning att efter en tid tll förnyat övervägande ta upp frågan om i vilken ordning dispensärendena borde handläggas.

Mot denna bakgrund framstår det som lämpligt att frågan om ordningen för

handkiggning av dispensärenden om arbetstiden tas upp nu. Denna fråga bör

därför innefattas i utredningsuppdraget. Syftet med utredningen i denna del bör vara att utreda de praktiska möjligheterna att inom yrkesinspekuonen samla handkiggningen i första instans av arbetstidsärendena. Härvid bör beaktas att myndighetshandläggningen bör förbehållas sådana ärenden där parterna har olika uppfattning angående huruvida avsteg bör ske från arbetstidsbestämmelserna. Utredningen bör vidare belysa de resursmässiga och organisatoriska konsekvenserna för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Vid uppdragets fullgörande bör utredaren samråda med decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) och utredningen (A 1977:03) om yrkesinspektionens distriktsmdelning.

Utredaren bör lägga fram de författningsförslag som föranleds av hans ställningstagande.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att utreda vissa frågor på arbetstidsområdet i enlighet med vad jag nu har anfört,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna för utredningen skall belasta tolfte huvudtitelns kommit-

tcanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

6. Utredning om organisation för yrkesinriktad rehabilitering m.m.

Dir 1978:32

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-30

Departementschefen, statsrådet Wirtén anför.

Den 13 december 1977 fattade riksdagen beslut (prop. 1977/78:30, AU

1977/78:16, rskr 1977/78:74) om framtida huvudmannaskap och organisa-

tion för skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. Beslutet innebär bl.a. att verksamheten vid verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbete skall samordnas i en gemensam organisation. Staten skall tillsammans med landsungskommunerna bilda regionala stiftelser för skyddat arbete inom varje

landstingsområde. De regionala stiftelserna skall byggas upp med de

landstingskommunala arbetsvårdsförvaltningarna som grund. För vissa övergripande frågor skall en central stiftelse inrättas. Det nya huvudmanna-

tu än Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:6

skapet beräknas kunna träda i kraft udigast den I januari 1980.

De arbetsvårdsförvaltningar inom landstingskommunerna som administrerar det skyddade arbetet svarar också för den arbetsprövnings- och arbetsträningsverksamhet som bedrivs vid de landstingskommunala arbetsvårdsinstituten. Genom det förändrade huvudmannaskapet för det skyddade arbetet tas därmed den administrativa grunden för landstingskommunernas arbetsprövnings- och arbetsträningsverksamhet i de flesta fall också bort. Bl.a. mot denna bakgrund förordades t propositionen om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering att verksamheten vid de kommunala arbetsvårdsinstituten. rehabiliteringsresurserna vid AMU-centra samt vissa delar av den arbetspsykologiska verksamheten borde samordnas under ett statligt

huvudmannaskap. Däremot skulle frågan om den yrkesinriktade rehabilite-

ringens principiella utformning och innehåll inom ramen för ett statligt huvudmahnaskap prövas sedan sysselsättningsutredningen lagt fram sit aviserade delbetänkande om arbetshandikappade. Sysselsättningsutred-

ningen har den 20 januari 1978 överlämnat delbetänkandet (SOU 1978:14)

Arbete åt handikappade med bl.a. förslag ull samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Betänkandet remissbehandlas f.n.

För att det tidsmässigt skulle bli möjligt att samordna den nya organisa-

tionen för den yrkesinriktade rehabiliteringen med förändringen av huvud-

mannaskapet för skyddat arbete förordade riksdagen att en organisations-

kommitté för den yrkesinriktade rehabiliteringen skulle få börja sitt arbete

utan att behöva avvakta riksdagens ställningstagande till sysselsättningsut-

redningens förslag. Jag föreslår nu att en sådan organisationskommitté

tillkallas.

Nuvarande verksamhet

Arbetsprövning och arbetsträning bedrivs vid landstingskommunala eller kommunala arbetsvårdsinstitut. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är tillsyns-

myndighet, och statsbidrag utgår till såväl anordnandet som driften.

Arbetsprövning sker också vid statens arbetsklinik. Arbetsprövning syftar till att genom medicinsk, psykologisk och social utredning samt praktiska arbetsprov under yrkesmässiga former kartlägga handikappade arbetssökandens intressen och anlag, fysiska och psykiska arbetskapacitet, arbetsmotivalion och förmåga till samarbete med arbetsledning och arbetskamrater. Arbetsträning är en I yrkesmässiga former och under läkartillsyn bedriven systematisk uppträning av handikappade personers fysiska och psykiska arbetskapacitet. Verksamheten har som målsättning att förbereda eleverna

för arbete. F.n. finns 30 arbetsvårdsinstitut med sammanlagt ca 2.800 platser

för arbetsprövning och arbetsträning. Kostnaderna för den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsvårdsinstituten uppgick år 1976 till 115 milj. kr. I statsbidrag utbetalades för år 1976 38 milj. kr. Ca 102 milj. kr. har investerats i

byggnader och maskiner t.o.m. budgetåret 1976/77. Av detta belopp har staten bidragit med ca 33 milj. kr. Arbetspsykologiska konsultinsatser, främst i form av s.k. anlagsundersök-

ningar, används av arbetsmarknadsverket som hjälpmedel för att stödja den arbetssökande i olika val- och anpassningssituationer. Anlagsundersökningar och andra psykologinsatser vid arbetsförmedlingarna utförs av olika fristående arbetspsykologiska institut. Institutens verksamhet beräknas till ca

90 procent bestå av olika konsultinsatser beställda av arbetsmarknadsverket,

därav nära hälften i samband med yrkesinriktad rehabilitering. Budgetåret

Del II A:6 Skr 1978/79:103 316

1976/77 utfördes ca 15.500 anlagsundersökningar på uppdrag av arbetsmarknadsverket. Statens kostnader för verksamheten uppgick budgetåret 1976/77

till ca 24 milj. kr. Häruill kommer dock vissa kostnader för psykologmed-

verkan i samband med rehabiliteringsinsatserna vid AMU-centra som bekostas från anslaget för arbetsmarknadsutbildning.

Jämsides med den kommunala arbetsprövningen och arbetsträningen samt den arbetspsykologiska verksamheten har vid skolöverstyrelsens (SÖ) centra för arbetsmarknadsutbildning - AMU-centra — byggts upp en verksamhet med i viss mån liknande syfte som arbetsprövning och arbetsträning. Det gäller anpassningskurserna ”Omställning och träning” (OT) för vissa kategorier svårt handikappade inom grupperna synskadade,

hörselskadade, rörelsehindrade, intellektuellt arbetshandikappade samt psykiskt arbetshandikappade. Dessa kurser syftar till att genom teoretisk och

praktisk yrkesorientering, yrkesvägledning, fördjupad utredning m.m. kartlägga den handikappades förutsättningar för arbete eller utbildning. Kurserna skall också genom allsidig träning och teknisk anpassning till

handikappet göra det möjligt för den handikappade att lättare klara sig själv i

arbete och bostad, på fritiden osv. F.n. finns 23 OT-kurser vid 19 kursorter i landet. Vid vissa AMU-centra har främst för anpassningskursernas behov inrättats avdelningar för praktisk yrkesorientering som även står öppna för

deltagare i kurserna ”Arbetsliv och utbildning”. Kostnaderna för OTkurserna uppgick budgetåret 1976/77 för SÖ till ca 65 milj. kr. och för AMS till

ca 16 milj. kr.

Inom arbetsmarknadsutbildningens ram bedrivs vidare en kartläggande och vrkesorienterande verksamhet genom de nyssnämnda kurserna ”Arbetsliv och utbildning”. Uppläggningen av kurserna överensstämmer i viss utsträckning med de principer som ligger till grund för verksamheten inom OT-kurserna. ALU-kurserna kan därför, i de stycken de vänder sig till

handikappade, ses som en del i den yrkesinriktade rehabiliteringen. Under

1976/77 påbörjade ca 10.500 elever utbildning i denna kursform. Kostnaderna för kurserna var för SÖ ca 22 milj. kr. och för AMS ca 20 milj, kr.

Proposition (1977178:30) om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering

m.m.

Målsättning. Den yrkesinriktade rehabiliteringen skall enligt den av riksdagen antagna propositionen (1977/78:30) om skyddat arbete och yrke-

sinriktad rehabilitering m.m. ha en sådan organisation och inriktning att den på ett effektivt sätt kan användas såväl i arbetsförmedlingens sedvanliga

verksamhet som i dess fältarbete. i anpassningsgrupperna och för att tillsammans med andra samhällsorgan stödja och aktivera människor till arbete. Åtgärder förlagda till arbetsplatserna på den reguljära arbetsmarknaden bör därför byggas ut och vidareutvecklas. Detta innebär emellertid inte att behovet av kartläggande och förberedande åtgärder, som bedrivs vid

arbetsvårdsinstitut eller i form av OT- och ALU-kurser, skulle minska. Det

uppställda målet innebär i stället att dessa verksamheter måste närmare samordnas med det egentliga förmedlingsarbetet och till vissa delar förläggas ute i arbetslivet.

I propositionen framhålls vidare att för arbetshandikappade, som är

nytillträdande eller som under långa tider varit frånvarande från arbetsmarknaden på grund av sjukskrivning, rehabilitering, eller andra orsaker, är

wu > Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:6

behovet särskilt stort att få pröva sig fram i arbete utanför institutionernas skyddade tillvaro, men ändå i former där kraven på arbetsprestation, arbetstider etc. successivt kan anpassas till arbetsförmågans utveckling.

Genom åtgärder ute i arbetslivet kan också den yrkesinriktade rehabilite-

ringen påverka, förändra och anpassa arbetstillfällena till de arbetshandikappades krav och förutsättningar. Enligt propositionen bör alla människor oavsett om de i formell mening kan betraktas som arbetshandikappade eller

inte få den hjälp som behövs för att kartlägga sina arbetsförutsättningar och förbereda sig för arbetslivet.

Framtida huvudmannaskap och organisation. En bättre samordning av resurserna för den yrkesinriktade rehabiliteringen skulle ge denna bättre förutsättningar att bli en väl fungerande del av samhällets totala rehabiliteringsverksamhet. Den nuvarande uppdelningen på olika huvudmän anses orationell och försvårar et effektivt utnyttjande av samtliga resurser. En samordnad organisation bör vidare ge ökade möjligheter att snabbt och effektivt anpassa insatserna efter den enskildes behov och förutsättningar och även att fortlöpande anpassa verksamheten ull utvecklingen på arbetsmarknaden. I enlighet med propositionens förslag uttalar riksdagen att en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen bör komma till stånd under statligt huvudmannaskap men att den närmare utformningen prövas först sedan sysselsättningsutredningens delbetänkande i ämnet

avlämnats. Enligt riksdagens beslut finns det skäl som talar för att också vissa

delar av den arbetspsykologiska verksamheten samordnas och förs in under ett statligt huvudmannaskap. Riksdagens beslut innebär också att utbildningsbidrag skall utgå till samtliga elever i yrkesinriktad rehabilitering enligt vad som gäller för deltagare i arbetsmarknadsutbildning i allmänhet.

Forskning och = metodutveckling. Inom den = yrkesinriktade rehabiliteringens område bedrivs forskning och metodutveckling vid olika institutioner. Statens arbetsklinik svarar för visst metodutvecklingsarbete inom arbetsprövningens område. Kliniken har därvid huvudsakligen svarat för utarbetandet av normerande arbetsprov. Kliniken bedriver också egen prövningsverksamhet.

Vid psykotekniska institutet (PTI) vid Stockholms universitet bedrivs

arbetsmarknadsinriktad forskning på projektbasis. Viss del av institutets forskning avser den arbetspsykologiska verksamheten och finansieras genom medel från AMS. Även de övriga fristående arbetspsykologiska instituten arbetar med att utveckla den arbetspsykologiska verksamheten i anknytning till arbetsförmedlingens arbete. Detta utvecklingsarbete sker i samråd med

och finansieras av AMS.

I propositionen framhölls att den framtida organisationen av forskningen och metodutvecklingsarbetet i hög grad är beroende av hur den yrkesinriktade rehabiliteringen organiseras i sin helhet. Redan i propositionen förordades dock att ett fristående institut för forskning och metodutveckling skulle inrättas. Institutet borde få en fast anknytning till den yrkesinriktade

rehabiliteringsverksamheten vid arbetsförmedlingen och på arbetsplatserna.

Särskilt framhölls vikten av att metodutvecklingsarbetet sker i direkt anknytning till den praktiska verksamheten inom organisationen för den

yrkesinriktade rehabiliteringen. Institutet borde finansieras över statsbudgeten liksom fallet f.n. är för statens arbetsklinik. Sysselsättningsutred-

ningen föreslogs få i uppdrag att pröva möjligheterna au utveckla och samordna statens arbetskliniks och PTI:s resurser.

Enligt riksdagens beslut borde frågan om hur den framtida forskningen och

Del II A:6 Skr 1978/79:103 318

metodutvecklingen på området skall organiseras bedömas i samband med att Organisationen av den yrkesinriktade rehabiliteringen i stort prövas. Innan beslut fattas i frågan borde därför sysselsättningsutredningens delbetänkande om arbetshandikappade avvaktas.

Svsselsättningsutredningens organisationsförslag

Arbetsmarknadsinstitut. I sitt delbetänkande (SOU 1978:14) Arbete åt

handikappade har sysselsättningsutredningen lagt fram förslag till en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen inom ramen

för ett statligt huvudmannaskap. Utredningen föreslår att det i varje län

under länsarbetsnämnden skall inrättas s.k. arbetsmarknadsinstitut. Dessa skall svara för arbetsprövning, arbetsträning, psykologmedverkan samt OToch ALU-kurser. Utgångspunkten för utredningens förslag är riksdagens tidigare nämnda beslut.

Enligt utredningen skall med yrkesinriktad rehabilitering avses hela den verksamhet som syftar till au stödja arbetshandikappades strävan att få eller behålla ett arbete. Man betonar att en stor del av dessa insatser måste förläggas till arbetsplatserna.

Utredningen framhåller att de organisatoriska förutsättningarna för verksamheten är viktiga eftersom de kan påverka och styra inriktningen av

verksamheten. Som principiella krav på en framtida organisation uppställs att den dels skall ge möjlighet till samordning av resurserna, dels skall ha nära anknytning till förmedlingsarbetet och dels kunna leda till ett sammanhållet ansvar för rehabiliteringsprocess och arbetsplacering. Den måste också

möjliggöra nära kontakt med den reguljära arbetsmarknaden och övriga

organ i rehabiliteringskedjan. Särskilt framhålls betydelsen av att resursinsatserna görs på rätt nivå och att arbetsvårdsökanden inte skiljs ut till institutioner där andra arbetssökanden inte finns. Enheterna bör inte vara större än att de blir lätthanterliga och möjliggör en viss självständighet i organisationen. Slutligen bör enligt utredningen en framtida organisation skapa förutsättningar för kontakt med ett intensifierat metodutvecklingsarbete på området.

Utredningen har prövat tre olika organisationsalternativ. Det första innebär att de resurser som i dag finns splittrade mellan AMU-centren, arbetsvårdsinstituten och de arbetspsykologiska instituten samordnas vid AMU-centra i likhet med vad utredningen rörande viss yrkesinriktad rehabiliteringsverksamhet (YR) föreslog i betänkandet (SOU 1976:38) Yrkesinriktad rehabilitering. Utredningens andra alternativ innebär att en samordnad organisation för dessa resurser inordnas i arbetsmarknadsverket.

Det tredje alternativet innebär en anknytning till de regionala stiftelserna för

skyddat arbete.

Den genomgång av de olika alternativen som gjorts måste enligt utred-

ningen ses mot bakgrund av verksamhetens inriktning i stort, dvs. kravet på nära anknytning till den reguljära arbetsmarknaden och betoning av det arbetsmarknadspolitiska syftet samt nödvändigheten av resursavvägningar. Sammantaget talar detta enligt utredningen för det alternativ som innebär att verksamheten inordnas i arbetsmarknadsverket. Bl.a. anses det underlätta ett

sammanhållet ansvar för de arbetsvårdssökande samtidigt som det möjliggör

avvägningar mellan olika resursinsatser. Dessutom är alternativet anknutet såväl till arbetsförmedlingens verksamhet som till den reguljära arbetsmarknaden. Däremot skulle alternativet om det bara innebar att de

319 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del Il A:6

nuvarande arbetsvärdsinstituten inordnades i arbetsmarknadsverkets organisation, och motsvarande resurser fick finnas kvar inom AMU-center, innebära risker för resurssplittring. Det är därför naturligt att en organisatorisk lösning inom arbetsmarknadsverket också måste innebära att motsvarande resurser vid AMU-center förs över till den nya organisationen. Enligt utredningen torde det finnas vinster aut hämta ratt ull den nya organisationen också knyta de psykologer och den övriga personal som i dag arbetar vid de

fristående arbetspsykologiska instituten och som svarar för psykologmedverkan vid arbetsförmedlingen och inom arbetsmarknadsutbildningen.

Utredningen konstaterar att syftet med psykologmedverkan vid arbetstör-

medlingen, främst i form av anlagsundersökningar, i princip är detsamma

som för prövningsinsatserna. Genom att knyta de psykologer och den övriga personal som i dag arbetar vid de fristående arbetspsykologiska instituten till den nya organisationen skulle man enligt utredningen vinna en flexibilitet i användningen av psykologerna. Samtidigt skulle förutsättningar skapas för en närmare kontakt mellan psykologerna och det egentliga förmedlingsarbetet. Detta skulle kunna ske genom att de psykologer som skall ingå i den nya organisationen får ha jourtjänstgöring vid olika arbetsförmedlingar i länet.

Utredningen konstaterar vidare att OT- och ALU-kurserna inom arbetsmarknadsutbildningen har nära anknytning tull arbetsvårdsverksamheten i stort eller till själva yrkesväglednings- och förmedlingsverksamheten. Skälen

för att dessa verksamheter skall ligga vid AMU-centren är enligt utredningen

svåra alt se från de principiella utgångspunkter som tidigare angivits. Dessa

kurser föreslås därför organisatoriskt överförda till de nya instituten. Detta

innebär i sin tur att institutens verksamhet breddas och att riskerna för arbetsvårdsstämpling därmed minskas. Det förhållandet att kurserna organisatoriski förläggs till de nya instituten behöver emellertid i och för sig inte

innebära att de också geografiskt måste förläggas dit. OToch ALU-kurserna

kan enligt utredningen även i fortsättningen lokalmässigt anordnas decentraliserat eller i anslutning till de nuvarande AMU-centren. Överhuvudtaget understryker utredningen att även med arbetsmarknadsverket som huvudman för den samordnade organisationen bör verksamheten gceografiskt och lokalmässigt i vissa fall kunna samordnas med AMU-centren.

Sysselsättningsutredningens organisationsförslag innebär således au det i

varje län under länsarbetsnämnden bildas eu eller flera institut som har

ansvar för anlagsundersökningar, prövning och träning såväl i institutionell miljö som vid arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden samt OT- och ALU-kurser. Samtidigt skall instituten ansvara för att psykologer medverkar vid arbetsförmedlingarna m.m. Instituten föreslås få en självständig ställning under länsarbetsnämnden. Detta markeras genom att instituten får egna styrelser som i princip skall ansvara för verksamheten på samma sätt som kursstyrelserna inom arbetsmarknadsutbildningen.

Det rehabiliterande arbete som skall bedrivas i samarbete mellan instituten, förmedlingarna och arbetsplatserna bör kunna påverkas av arbetsmark-

nadens parter. Representanter för dessa föreslås därför ingå i institutsstyrel-

sen. Behovet av samordning mellan samhällets olika rehabiliteringsresurser motiverar också att representanter för kommuner, landsting och försäkringskassa blir företrädda i styrelserna. Arbetsmarknadsinstitut föreslås som ett neutralt namn för den breddade verksamheten. Benämningen skulle också

klart ange att det är fråga om en verksamhet knuten till arbetsmarknadsver-

ket. För att ytterligare markera detta föreslås också att instituten får tillgång till alla de hjälpmedel som arbetsmarknadsverket har till sit förfogande i

Del II A:6 Skr 1978/79:103 320

förmedlingsarbetet t.ex. i form av bidrag till arbetsgivarna.

Centralt organ för forskning och metodutveckling. I delbetänkandet Arbete åt handikappade föreslår sysselsättningsutredningen ett särskilt institut för forskning och metodutvecklingsarbete inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. Deua skall bl.a. bygga på den nuvarande verksamheten vid statens arbetsklinik och PTI. Utredningen konstaterar att orsakerna till arbetslöshet eller utslagning bland arbetshandikappade är många och sammansatta. Ökade kunskaper om dessa orsaker är en nödvändig grund för utveckling av metoder och hjälpmedet i den yrkesinriktade rehabiliteringen. På samma sätt är det nödvändigt att följa upp insatserna och göra de modifikationer eller förändringar som är påkallade.

Utredningen finner därför i likhet med som angetts i tidigare nämnda proposition att ett centralt metodutvecklingsinstitut bör inrättas. Institutet bör ha till uppgift att i vid bemärkelse följa och stödja den yrkesinriktade rehabilitering som bedrivs inom arbetsmarknadsverket. Detta kan dels ske genom forskning om anledningarna till arbetshandikapp. dels genom forskning och utveckling av arbetsmetoder och hjälpmedel i den yrkesmässiga rehabiliteringen samt dels genom en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av verksamheten. Det arbete som hittills skett på detta område bl.a. genom statens arbetsklinik har varit oullräcklig. Utredningen finner också

fördelar med en samordning av statens arbetsklinik och PTI. Det centrala

metodutvecklingsinstitutet föreslås bli knutet till AMS.

Den praktiska anknytningen av forskningen och metodutvecklingen har

såväl inom statens arbetsklinik som PTI skett genom inbyggd praktisk verksamhet. Utredningen anser emellertid att en sådan direkt lokal sammanknytning innebär risker för förlorad kontakt med den praktiskt inriktade

verksamheten vid andra institut och med arbetsförmedlingar och företag. Mot denna bakgrund anser sig inte utredningen kunna förorda att ett nytt

institut bildas av statens arbetsklinik och PTI med blandade metodutvecklings- och praktiska uppgifter. Ett sådant institut skulle dessutom bli mycket stort. Utredningen erinrar om att arbetskliniken och i viss mån PTI under senare år prövat andra modeller för att knyta an till den praktiska verksamheten. Som exempel nämns arbetsklinikens medverkan i sysselsättningsutredningens försöksverksamhet med anpassningsgrupperna inom den offentliga sektorn. En fortsatt breddning och utveckling av sådana kontakter med verksamheten på fältet är enligt utredningens mening mycket angclägen. Man förutsätter också att det föreslagna metodutvecklingsinstitutet skall medverka i uppläggning och utvärdering av de försöksverksamheter som sysselsättningsutredningen i annat sammanhang föreslagit. Psykologisk konsultservice för arbetsmarknadsverkets räkning är i dag en av de två dominerande verksamhetsgrenarna vid PTI. Den andra är metodutveck-

lingsverksamhet som gäller studic- och yrkesvalsproblem, rehabilitering och omskolning. Handikappfrågor behandlas vid institutet även ur andra aspekter med anslag från socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. Också arbetsmiljöproblem i vid mening behandlas. Slutligen bedrivs sedan ett antal

år ett arbets- och idrottspsyvkologiskt forskningsprojekt. Vissa av de projekt som f.n. bedrivs vid PTI har sålunda en inriktning som inte naturligt har samband med det forskningsoch metodutvecklingsarbete som blir huvuduppgiften vid det nya institutet. För dessa verksamheter föreslås en anknytning till berörda statliga organ.

De återstående forsknings- och utvecklingsinriktade delarna av PFTI bör

enligt utredningen sammanföras med arbetsklinikens resurser för metodut-

321 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:6

veckling och bilda det nya institutet för forskning och utvecklingsarbete rörande yrkesinriktad rehabilitering. Uppbyggnaden bör enligt utredningen ske med sikte på en breddning av verksamheten så att den kommer att omfatta hela frågan om den ömsesidiga anpassningen på arbetsmarknaden, utslagningen, anpassningsgruppernas roll etc.

Anknytning till den praktiska verksamheten inom den yrkesinriktade rehabiliteringen tillgodoses enligt utredningen dels genom den organisatoriska anknytningen till arbetsmarknadsverket och dels genom den breddning av verksamheten som förordas. Det nya institutet förordas härutöver få en direkt lokalmässig anknytning till något praktiskt verkande arbetsmarknads-

institut. Garantier måste emellenid som tidigare nämnts skapas för au

verksamheten blir inriktad på forskning och metodutveckling och inte successivt glider över till att bli ett arbetsmarknadsinstitut bland andra. Samordningsproblematiken bör enligt utredningen närmare klargöras av den kommande organisationsutredningen.

Praktiskt föreslås detta kunna lösas genom att prövningsverksamheten vid statens arbetsklinik och motsvarande verksamhet vid PTI sammanförs. För arbetskliniken gäller i dag att ca 95 procent av eleverna kommer från Stockholmsområdet. Förhållandet är ungefär detsamma för PTI. Denna sammanförda praktiska prövningsverksamhet föreslås bilda stommen i ett fjärde arbetsmarknadsinstitut inom Stockholms-regionen. Detta institut ställs under samma ledning som övriga arbetsmarknadsinstitut inom regionen. Till denna praktiska prövningsverksamhet knyts lokalmässigt den nya

forsknings- och metodutvecklingen. I enlighet med vad som framhållits i propositionen (1977/78:30) föreslås

institutet för forskning och metodutveckling ha en fristående ställning. För att institutet skall kunna ha ett samlat grepp över rehabiliieringsmetodiken i ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv föreslås en särskild delegation under

AMS få ansvaret för driften av institutet. Konstruktionen ses som en parallell

tull vad som gäller för andra delar av arbetsmarknadsverket, t.ex. för vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen.

Delegationen föreslås få en bred samhällelig representation med represen-

tanter för AMS, arbetsmarknadens parter, handikapporganisationerna. Karolinska institutet, Tekniska högskolan och andra institutioner och högskolor där forskning med arbetsmarknadsinriktning bedrivs. Även kommunuch landstingsförbunden föreslås bli representerade.

Till institutet bör enligt utredningen knytas såväl sociologisk som psykologisk och medicinsk expertis. De befintliga tjänsterna vid de existerande instituten bör enligt utredningen främst kompletteras med arbetsmarknadsinriktade sociologer. Vidare betonas vikten av kontakter med den praktiska verksamheten vid arbetsprövning, arbetsträning, arbetsförmedling och det arbete som bedrivs av anpassningsgrupper, personalhälsovård och personalavdelningar. Forskning om olika missbrukargruppers situation i arbetslivet. medverkan vid utbildning av personal vid de nya arbetsmarknadsinstituten m.m. anges som exempel på lämpliga uppgifter för institutet.

Utgångspunkter för organisationskommitténs arbete

Till grund för organisationskommitténs arbete skall ligga de riktlinjer som angivits i den av riksdagen antagna propositionen (1977/78:30) om skyddat

arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. I enlighet med vad som anfördes ti propositionen bör den särskilda organisationskommittén bestå av

21 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II A:6 Skr 1978/79:103 ' to ha

representanter för berörda departement och ämbetsverk samt kommun- och landstuingsförbunden, arbetsmarknadens parter m.fl. intressenter, bl.a. berörda personalorganisationer. Förutom organisationsfrågorna bör kommittén också ges möjlighet att behandla frågor rörande samverkan och gränsdragning mellan yrkesinriktad rehabilitering och övrig rehabiliteringsverksamhet. Huvudmannaskapet för den yrkesinriktade rehabiliteringen bör av de skäl jag tidigare nämnt ändras samtidigt med organisationsförändringarna för skyddat arbete, vilka beräknas träda i kraft tidigast den 1 januari 1980. För att denna samtidighet skall kunna uppnås bör sysselsättningsutredningens

förslag i delbetänkandet (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade föranleda

proposition till riksdagen senast hösten 1978. Först härigenom ges den principiella grunden för den yrkesinriktade rehabiliteringens närmare utformning och innehåll inom ramen för ett statligt huvudmannaskap. Efter riksdagsbeslut måste tid också ges för utarbetande av mer detaljerade organisationsplaner, personaldimensionering etc.

I avvaktan på riksdagens ställningstagande bör kommittén i första hand

undersöka de organisatoriska konsekvenser som följer av riksdagens redan

fattade beslut om att huvudmannaskapet för arbetsprövning och arbetsträning skall övertas av staten. Kommittén bör härvid bl.a. biträda statens förhandlingsnämnd och statens avtalsverk vid de förhandlingar som måste föras med såväl nuvarande huvudmän som berörda personalorganisationer.

Statens förhandlingsnämnd har genom beslut den 23 februari 1978 erhållit

regeringens uppdrag att ta upp förhandlingar med nuvarande huvudmän för verkstäderna för skyddat arbete och arbetsvårdsinstituten för arbetsprövning

och arbetsträning. Vad avser den yrkesinriktade rehabiliteringen innehåller

uppdraget förhandlingar dels om överlåtelsen av arbetsvårdsinstituten och dels om den avräkning från statliga åtaganden gentemot kommunerna och landsungskommunerna inom andra områden som enligt riksdagsbeslutet är

en förutsättning för ett statligt övertagande av kostnaderna för verksamhe-

ten. Regeringen kommer senare att uppdra åt statens avtalsverk att i den utsträckning som behövs förhandla med berörda personalorganisationer om anställnings- och arbetsvillkor för berörd personal.

Som jag tidigare redovisat har sysselsättningsutredningen i delbetänkandet Arbete åt handikappade diskuterat tre olika organisationsalternativ för den yrkesinriktade rehabiliteringen under statligt huvudmannaskap. Utredningens förslag remissbehandlas f.n., varför regeringsförslag och riksdagsbehandling inte kan ske förrän i början på hösten 1978. Under tiden fram till riksdagens ställningstagande till organisatorisk inplacering av den yrkesin-

riktade rehabiliteringen är det nödvändigt att skaffa sig fördjupad insikt om

vilka konsekvenser de olika alternativen skulle medföra. Organisationskommittén bör därför vidareutveckla och mer i detalj utreda de metodiska, organisatoriska, ekonomiska och personalmässiga konsekvenser, som skulle följa av ett genomförande av de alternativa förslag om den organisatoriska inplaceringen av den yrkesinriktade rehabiliteringen som sysselsättningsut-

redningen diskuterat. Kommittén bör i detta sammanhang också ta upp frågan om hur forskningen och metodutvecklingen inom området skall

organiseras. Utgångspunkten bör vara att berörda åtgärder skall stå öppna för alla arbetssökande som önskar kartlägga sina arbetsförutsättningar och

förbereda sig för arbetslivet. En annan utgångspunkt skall enligt riksdagens

beslut vara att totalkostnaden för den nya organisationen, oavsett val av organisatorisk inplacering, skall ligga inom den ekonomiska ram som i nuvarande penningvärde gäller för verksamheten. Vad avser forskningen och

323 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:6

metodutvecklingen bör kommittén i enlighet med vad som anfördes i

propositionen 1977/78:30 också beakta det utvecklingsarbete som f.n. bedrivs

vid de övriga arbetspsykologiska instituten. |

Utgångspunkten bör vara att denna fördjupade studie skall kunna anmälas

för regeringen i sådan tid att den kan behandlas av regering och riksdag

samtidigt med syssclsättningsutredningens principiella förslag. Sedan rege-

ring och riksdag tagit ställning till dessa förslag skall kommittén förbereda det

praktiska genomförandet av den nya organisationen. Det regionala organi-

sationsarbetet under kommittén bör ankomma på länsarbetsnämnderna i resp. län i nära samråd med nuvarande huvudmän, arbetsmarknadens parter,

kommuner, försäkringskassa och andra intressenter. Det regionala organisationsarbetet skall, med beaktande av de skiftande förutsättningar som gäller i de olika delar av landet i första hand syfta till att förbereda det praktiska

genomförandet av den nya organisationen på regional och lokal nivå.

Det är självfallet viktigt att såväl i det centrala som det regionala

organisationsarbetet finna sådana övergångslösningar att berörd verksamhet vid statliga och kommunala institutioner på ett smidigt sätt kan övergå till den nya organisationen med staten som huvudman. Kommittén skall vidare

pröva frågan om att samordna och under det statliga huvudmannaskapet föra

in vissa delar av den arbetspsykologiska verksamheten som bedrivs vid de arbetspsykologiska instituten. Kommittén bör härvid särskilt beakta situationen för dem som är verksamma vid instiluten samt ta till vara deras erfarenheter och kompetens.

Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen) kommer inte att formellt bli tillämplig i förhållandet mellan organisationskommittén och berörda personalorganisationer. Kommittén bör med hänsyn härtill söka finna sådana anordningar för kontakter med personalorganisationerna under organisationsarbetet att intentionerna i medbestäim-

mandelagen inte sätts åt sidan under utredningsoch uppbyggnadsarbetet. I enlighet med proposition 1977/78:30 har riksdagen beslutat att nuvarande

huvudmän om de så önskar kan få behålla arbetsvårdsinstitut för sådan social träningsverksamhet som inte har någon specifik arbetsmarknadspolitisk

prägel. En förutsättning är dock att de huvudmän som önskar behålla något

institut också är beredda att bära hela det ekonomiska kostnadsansvaret härför. Det förutsätts också att nuvarande huvudmän vid förhandlingarna med statens förhandlingsnämnd på ewut tidigt stadium klargör huruvida de

önskar au staten skall överta arbetsvårdsinstituten eller ej. Härigenom bör

man i god tid före den nya organisationens ikraftträdande kunna överblicka vilka arbetsvårdsinstitut som skall ingå i organisationen. I de regioner där nuvarande huvudmän behåller institut för andra uppgifter får självfallet motsvarande resurser för yrkesinriktad rehabilitering byggas upp. Det ankommer på kommittén att om så blir aktuellt utfärda närmare förslag

härtill. Utredningsarbetet bör både på central och regional nivå bedrivas i nära

kontakt dels med organisationskomminén för skyddat arbete dels med andra berörda organ.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami så att ett förändrat huvudman-

naskap om möjligt kan träda i kraft den 1 januari 1980.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst femton ledamöter med uppdrag att utarbeta förslag till och förbereda en ny organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen,

Del II A:7 Skr 1978/79:103 te rå b

att utse en av kommitténs ledamöter att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommittén skall belasta tolfte huvudtitelns kommittcanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till anställningsskyddskommittén (A 1977:01)

Dir 1978:52

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-08

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Den 6 oktober 1977 beslöt regeringen att tillsätta en kommitté med uppdrag att göra en översyn av anställningsskyddslagstiftningen m.m., anställningsskyddskommittén (A 1977:01). Till kommittén skulle bl.a. överlämnas en rad frågor som hade aktualiserats i arbetsmarknadsdepartementet och som hänger samman med anställningsskyddslagen liksom framställningar som hade kommit in till regeringen i motsvarande ämnen (Dir 1977:102).

Förslag om bättre anställningsskydd för deltidsarbetande har bl.a. förts fram av jämställdhetskommittén mot bakgrund av betänkandet ”Deltidsan-

ställdas villkor” (SOU 1976:6). Detta betänkande har härefter remissbehand-

lats. I betänkandet och i remissvaren förs bl.a. fram förslag om ändringar i lagen om anställningsskydd. Dessa förslag bör nu prövas av anställningsskyddskommittén.

Vidare har, liksom tidigare, till regeringen inkommit framställningar som avser ämnen som ligger inom kommitténs utredningsuppdrag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

utvidgar kommitténs uppdrag till att omfatta även frågan om de delhidsarbetandes anställningstrygghet.

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att även i fortsätt-

ningen överlämna ull kommittén sådana till regeringen ställda framställningar som berör kommittéuppdraget.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementev)

325 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del H A:8

8. Datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö

Dir. 1978:76 Beslut vid regeringssammanträde 1978-07-20

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Datatekniken har under det senaste årtiondet brutit igenom på allvar och påverkat arbetslivet inom de flesta grenar av förvaltning och näringsliv. Den skapar nya utvecklingsmöjligheter som det är viktigt att ta vara på men ställer samtidigt stora krav på omställning och förnyelse. Sannolikt ligger de största

förändringarna ännu i framtiden. I början fick datorerna sin huvudsakliga användning som hjälpmedel för

matematiska beräkningar i tekniska och vetenskapliga sammanhang. På det

administrativa området började datorer införas under 1950-talet. Genom transistorisering av datorerna under 1960-talet möjliggjordes lägre priser

samtidigt som driftsäkerhet och prestanda kunde förbättras. Detta innebar ett

genombrott för utnyttjande i större skala. De senaste årens utveckling av s.k.

integrerade kretsar har inneburit ytterligare kraftigt förbättrade prestanda till lägre priser. De har öppnat möjligheter till decentralisering av databehandlingen. Också inom telekommunikationerna sker en snabb teknisk utveckling, som bl.a. gör det möjligt att till låga kostnader sända data över långa avstånd.

Hittills har datatekniken blivit mest utbredd inom området administrativ databehandling. Kontorsarbetet har i stor utsträckning redan fått ändrat innehåll. Hantering av in- och utbetalningar, bokföring och statistik i alla former sker idag övervägande med hjälp av datorer. Under de närmaste åren

väntas allt fler kontor få elektronisk utrustning för lagring, bearbetning och utskrift av text. Vidarebefordran och utbyte av data väntas i stor omfattning

komma att ske genom olika datanät, inte minst det allmänna datanät som icleverket bygger upp.

Datateknik används för specialiserade uppgifter inom kommunikationssektorn, bl.a. för övervakning och styrning av luftfart, fartyg, telekommunikationer och järnvägstransporter. Specialiserade datasystem används också inom sjukvården för t.ex. patientdata och i försvaret för stridsledningssys-

tem.

Inom industrin tillämpas datatekniken allt mer i olika produktionsproces-

ser. Automation betraktas i alla industriländer som ett viktigt medel att öka

industrins produktivitet. Datorer används vid processkontroll inom exempelvis pappers-, stål-, cement- och kemisk industri. De utnyttjas för styrning av produktionslinjer inom bl.a. varvs-, bil-, gruvoch tryckeriindustrin. Datorer används också i samband med s.k. numeriskt styrda verktygsmaskiner. De utgör även en viktig grundkomponent i industrirobotsystem. Vid sidan av detta har halvledartekniken fått ökad utlämpning bl.a. när det gäller mät- och styrutrustning inom industrin. Mängden mindre datorer har ökat snabbt.

I svensk industri fanns år 1977 ca 600 industrirobotar installerade. De

används bla. för tunga och monotona arbeten och där andra besvärliga arbetsmiljöproblem finns. Robotarna är ofta en iänk mellan olika automatiskt styrda maskiner. I viss omfattning utför de egna arbetsoperationer, t.ex. svetsning, slipning, gradning och målning. Personalens arbetsuppgifter omfattar då främst maskinbewäning av olika slag. Industrirobotar av den typ som finns i dag får anses ha ett mycket stort användningsområde inom bl.a.

Del II A:8 Skr 1978/79:103 326

verkstadsindustrin.

Den svenska dataindustrin har under 1960- och 1970-talen vuxit snabbt, och under det närmaste decenniet väntas den få minst lika hög tillväxttakt. Den kan anses svara för en väsentlig del av svensk industris utvecklingspotential.

Vissa försök har gjort att kvantitativt uppskatta datorteknikens olika effekter på sysselsättningen. Sålunda lät 1971 års dataindustriutredning en särskild referensgrupp studera sysselsättningsfrågorna. Referensgruppen framhöll i sin rapport! att en ändrad näringsstruktur var den dominerande orsaken till förskjutningar mellan olika yrkesgruppers inbördes storlek. Den tekniska utvecklingen beskrevs av referensgruppen som en av flera förkla-

ringar till ändringar i näringsstrukturen. Dittills (dvs. fram till 1974) ansågs

datatekniken ha fått störst effekt på sysselsättningen i kontorsområdet, där

antalet sysselsatta av allt att döma skulle ha ökat ännu mer än det faktiskt

gjorde om inte datorer hade införts. Datatekniken bedömdes vidare ha haft en

marginell effekt i riktning mot ökad koncentration av arbetstillfällen i

storstadsområdena.

Dataindustriutredningens arbete har följts av ett fortlöpande utredningsarbete inom statens industriverk. Även inom statistiska centralbyrån har försök gjorts att beräkna datateknikens arbetsmarknadseffekter. I slutrapporten ADB och arbetskraften (Information i prognosfrågor 1977:21) beräknas nettoeffekten i kontorsområdet motsvara ett bortfall av 30.000-40.000 sysselsättningstillfällen.

Utredningspromemoria nr 3 till betänkandet (SOU 1974:10) Data och näringspolitik.

Sedan de nämnda beräkningarna gjordes har det totala antalet sysselsatta i

kontorsområdet fortsatt att öka. Det är ändå sannolikt att datorerna på många

håll har minskat behovet av personal. Om tjänstesektorn i framtiden inte ökar

sin totala sysselsättning lika snabbt som hittills kan datoriseringen inom kontorsområdet framdeles komma att leda till nya och större sysselsättningsproblem. Inom andra områden som t.ex. den grafiska industrin eller delar av kommunikationsområdet (post, tele, sjöfart, järnvägar osv.) har elektronikens införande medfört att en del yrkesgrupper nu synes vara på väg att försvinna.

Inom tillverkningsindustrin kan - som framgår av vad jag nyss anförde — industrirobotar på kort tid komma att ersätta många människors yrkesarbete. Vilken betydelse automationen i framtiden kan få på den totala industrisysselsättningen är emellertid dåligt känt. Vissa överväganden gjordes i den nämnda slutrapporten från statistiska centralbyrån. Några forskningsprojekt i

ämnet pågår vidare vid svenska universitet och högskolor liksom utomlands.

Det är i det sammanhanget viktigt att hålla i minnet att industrisysselsätt-

ningen under en följd av år har minskat. Minskningen har delvis haft sin orsak i en fortgående rationalisering och teknisk utveckling av produktionen.

Men trots tendensen till minskad sysselsättning på längre sikt har industrin under högkonjunkturerna regelbundet haft brist på yrkesutbildade arbetare, vilket har stimulerat ansträngningarna att automatisera produktionen.

Med datatekniken följer en rad nya yrken. För många av dessa krävs specialiserade utbildningar, vilka ofta behöver revideras med hänsyn till den tekniska utvecklingen. De som har en utbildning inom området behöver ofta

fortbildning för nya uppgifter inom samma område. Utbildning inom

dataområdet pågår försöksvis både i gymnasieskolan och i ett antal eftergymnasiala utbildningsvägar. Det är angeläget att utbildningen i framtiden

327 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:8

blir så allmän att de utbildade kan välja mellan olika arbeten samtidigt som behovet av specialkompetens tillgodoses. .I sistnämnda hänseenden är det viktigt att utbildningen kan planeras med ledning av tillförlitliga prognoser över behovet av arbetskraft i de berörda yrkena.

Utvecklingen av datorer och automation har således väsentlig betydelse för en bedömning av framtida kvantitativa förändringar av sysselsättningen och behovet av utbildning för olika yrken. Tekniken har dessutom ofta omvälvande effekter på arbetets innehåll och arbetsmiljön. Gamla arbetsuppgifter ersätts av nya och den fysiska arbetsmiljön kan ändras radikalt. Informationsflödet, medmänskliga relationer och beslutsformer påverkas på skilda sätt.

En omtvistad fråga är i vad mån det finns något generellt samband mellan automation och arbetstillfredsställelse. Vad industrin beträffar finns vissa

forskningsresultat från 1960-talet och början av 1970-talet/n2/ som tyder på

att arbetstillfredsställelsen sjunker vid övergång från hantverk till

tempoarbete för att sedan åter öka vid övergång från tempoarbete till

processövervakad industri. Det sistnämnda positiva sambandet mellan arbetsglädje och övergång från tempoarbete till processindustri har senare ifrågasatts.

Se t.ex. Bertil Gardell: Produktionsteknik och arbetsglädje (1971). Ett vanligt skäl till att företag inför industrirobotar är - förutom att de

förbättrar lönsamheten — att robotarna löser besvärliga arbetsmiljöproblem. Elektroniken gör det möjligt att ta bort många tunga, ensidiga eller farliga arbetsmoment. Men den kan också skapa nya arbetsmiljöproblem. Övervakning av automatiska produktionssystem är ofta enformig och kan leda till minskade kamratkontakter på arbetsplatsen. Det finns risk för att personalen känner sig kontrollerad av olika styrsystem. I vissa företag synes automationen ha ökat behovet av skiftarbete, medan utvecklingen på andra håll inger hopp om att detta problem skall kunna lösas genom fortsatta tekniska förbättringar. Bildskärmar och liknande utrustning ger upphov till särskilda ergonomiska problem. För stora grupper av anställda i kontor och inom kommunikationssektorn medför datorerna en mängd enformigt inkodningsarbete, samtidigt som den handläggande personalen kan avlastas rutinmässiga arbetsuppgifter i samband med exempelvis statistikföring och registrering av data.

Den nya tekniken kan således medföra stora förändringar både till det bättre och till det sämre. Den ställer stora krav på de anställdas förmåga till

omställning. Själva omställningen kan vara svår för den enskilde även i de fall

då den ger möjligheter till förbättring av dennes situation.

Det är viktigt att den tekniska utvecklingen sker under former som löntagarna kan överblicka och påverka. De anställda har idag laglig rätt till medbestämmande i fråga om viktigare ändringar av förhållandena på en

arbetsplats. Sådana frågor som införande av datorer och automation eller val

mellan olika slags utrustning kan i princip inte avgöras utan att de anställda i

förväg informeras och får möjlighet att förhandla. Detta kan dock försvåras av olika praktiska omständigheter, t.ex. att ett företag är beroende av omfat-

tande datakommunikation med andra företag eller med avlägsna datacentraler, vilkas systemval är givna på förhand. Datasystemens stora betydelse för

informationsflödet i större företag kan också ge upphov ull helt nya rutiner för

information och beslutsfattande i företagen.

Den tekniska utveckling som hittills har skett har främjats av att de anställda och de fackliga organisationerna har bedömt den som önsk värd.

Del II A:8 Skr 1978/79:103 328

Den väntade utvecklingen mot alltmer komplicerad teknik kan göra det nödvändigt för parterna på arbetsmarknaden att utveckla formerna för samråd och medbestämmande. Det gäller såväl i samband med torskning och planering som vid konkreta beslut om införande av ny teknik.

Dessa och liknande frågor har tagits upp i rapporter från så väl LO och TCO som politiska partier och i debatskrifter. På det internationella planet har Internationella arbetsorganisationen (ILO) i en rapport varnat bl.a. för att en alltför snabb utveckling kan få stora sysselsättningsmässiga konsekvenser.

Flera riksdagsmotioner har behandlat behovet av en kartläggning av datateknikens sysselsättningseffekter. Arbetsmarknadsutskottet konstaterade I höstas att beräkningar av datateknikens sysselsättningseffekter anses tyda på att arbetstillfällena blir färre. Betydande förändringar av arbetsmiljö och arbetsinnehåll inträffar dessutom i både industri och förvaltning,

framhöll utskottet (AU 1977/78:4, rskr 1977/78:17). Arbetsmarknadsut-

skottet fann det därför angeläget att man gör en bred kartläggning av datateknikens framtida effekter på arbetsliv och sysselsättning. En sådan kartläggning skall utgöra en betydelsefull komplettering av den utredningsverksamhet på andra delar av dataområdet som redan har satts igång. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Flera av de berörda frågorna har som jag nämnt blivit studerade i såväl

offentliga utredningar som olika forskningsorgan. De studier som hittills har

gjorts av datateknikens framtida effekter på sysselsättning och arbetsmiljö

har dock varit allmänt hållna eller haft karaktär av räkneexempel. En kommitté bör därför nu tillkallas för att göra en samlad utredning av

datateknikens framtida effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. Utredningen bör ge underlag för principiella ställningstaganden i frågor som rör

utvecklingen under de närmaste 5-10 åren och under de närmaste 15 åren.

Den bör också kunna tjäna som utgångspunkt för den fortlöpande bevakning av datateknikens arbetsmarknadseffekter som bl.a. statens industriverk svarar för.

Jag har i denna fråga samrått med industriministern, som senare idag kommer att begära bemyndigande att tillkalla en kommitté för utredning av datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling. Det är väsentligt att de båda utredningarna arbetar i nära samband med varandra så att dubbelarbete undviks och vunna erfarenheter fortlöpande kan utnyttjas av de båda utredningarna.

En utgångspunkt för den av mig föreslagna kommitténs överväganden

måste vara en kunskap om datorernas användning i olika delar av förvaltning och näringsliv och var det finns långt framskridna planer på att vidga utnyttjandet av sådan utrustning. Kommittén bör kunna redovisa en

uppskattning av den framtida användningen av dessa hjälpmedel. Därvid bör

utredningen till väsentlig del kunna utgå från material som tas fram av den

kommitté som industriministern avser att tillkalla och av statens industriverk. Även utomstående experter bör i mån av behov kunna anlitas för att belysa tekniska eller ekonomiska frågor.

Kommittén bör sedan analysera datateknikens effekter på sysselsättningen vid olika tänkbara förlopp av den framtida tekniska och ekonomiska utvecklingen. Såväl den totala sysselsättningen som utvecklingen för olika yrkesgrupper, i olika näringsgrenar och i olika delar av landet bör belysas.

Kommittén bör diskutera i vad mån skilda utvecklingsförlopp i fråga om

elektronikens användning har önskvärda eller skadliga effekter på sysselsätt-

329 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del HH A:8

ningen och i vad mån det går att påverka denna utveckling i önskvärd

riktning. . ee Kommittén bör överväga i vad mån staten bör vidta särskilda åtgärder för

att underlätta omställningar i samband med införande av datorer och automation eller för att styra denna utveckling på eu sätt som är lämpligt med hänsyn till de sysselsatta. Särskilt bör behovet av utbildning för olika yrkesgrupper och behovet av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder bely-

Sas. Vidare bör kommittén analysera de olika effekter på arbetsmiljön som

datorer och automation kan ha. Såväl direkta ergonomiska problem som kontaktproblem på arbetsplatser, ökad kontroll av anställda och risk för bristande arbetstillfredsställelse i vid mening bör belysas. Likaså bör kommittén bedöma de förbättringar som kan göras t.ex. genom att ensidiga eller farliga arbetsmoment röjs undan. Kommittén bör vidare diskutera

datateknikens effekter på informationsflödet inom företag och förvaltningar

samt de anställdas möjligheter att hävda sitt medbestämmande. Kommittén bör mot bakgrund av detta överväga behovet av åtgärder från statens sida för att främja arbetsmiljön.

Kommittén bör i sitt arbete kunna ta upp även andra frågor än dem jag nu

har nämnt med anknytning till datateknikens effekter på arbetslivet. Det är lämpligt att kommittén under sitt arbete samråder med övriga pågående utredningar inom dataområdet.

Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom dataområdet är det angeläget att utredningsarbete bedrivs så att konkreta resultat och förslag till åtgärder kan läggas fram inom en relativt snar framtid. Detta kan exempelvis ske i delbetänkanden eller genom framställningar i olika delfrågor.

Under budgetåret 1978/79 läggs bl.a. sysselsättningsutredningens slutbe-

tänkande fram för regeringens ställningstagande, och en rad viktiga frågor

rörande stål-, varvsoch tekoindustrierna kommer också att behöva avgöras I en nära framtid. I den mån som utredningen om datateknikens sysselsättningseffekter anser sig ha synpunkter av betydelse för dessa olika frågor är det

angeläget att de läggs fram i sådan tid att de kan beaktas. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda datateknikens effekter på produktion och arbetsliv,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna för kommittén skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Del II A:9 Skr 1978/79:103 330

9. Utredning om fördomar och diskriminering i fråga om

invandrare m fl Dir. 1978:78 Beslut vid regeringssammanträde 1978-08-03.

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Sverige har länge haft en från språklig, etnisk och religiös synpunkt mycket enhetlig befolkning. De enda större minoriteterna var fram till mitten av

1900-talet samerna och den finsktalande befolkningen i de nordligaste

delarna av landet samt judarna. Genom invandringen under efterkrigstiden

har emellertid vårt lands befolkningssammansättning förändrats i hög grad. Utöver de inhemska minoriteterna finns nu i befolkningen ungefär en miljon

personer som har invandrat till Sverige eller som är barn eller barnbarn till invandrare. Mer än hälften av dem är svenska medborgare. Det finns i vårt land med än ett trettiotal etniska minoritetsgrupper som var och en omfattar mer än ett tusental personer.

Mot denna bakgrund har utvecklingen i Sverige under de senaste årtiondena kommit att präglas av att språk, kulturtraditioner och religioner som tidigare knappast var företrädda här nu har blivit vanliga inslag i samhällsbilden. Denna utveckling i riktning mot ett mångkulturellt samhälle är positiv för landet i dess helhet och berikar det kulturella livet i vidaste

bemärkelse. De riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som antogs

av riksdagen år 1975 (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160) är ett uttryck

härför. Där framhålls bla vikten av att invandrarna och de etniska

minoriteterna ges större möjligheter att bevara och utveckla de egna språken och kulturtraditionerna. Synpunkter av detta slag har vari vägledande när

det i I kap. 2§ regeringsformen slås fast att etniska, språkliga och religiösa

minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och

samfundsliv bör främjas. Samma synsätt har kommit till uttryck i regeringens

budgetproposition år 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 15 s. 9-10).

Det är emellertid uppenbart att mötet mellan majoritetsbefolkningens och minoriteternas värderingar och kulturmönster även kan ge upphov till problem. Det finns ett visst mått av kulturell och språklig intolerans inom

varje folkgrupp. Invandring medför således att risker uppstår för fördomar,

diskriminering och motsättningar på etnisk eller liknande grund. I motsats till vad som har varit kännetecknande för situationen i ett stort antal länder i Europa har samhällsutvecklingen i Sverige hittills i stort sett kunnat

fortskrida utan att störas av konflikter som har sitt ursprung i sådana

motsättningar. Men under 1970-talet har tendenser till fördomar,

diskriminering och motsättningar på etnisk grund blivit mera märkbara även

i vårt samhälle. Mot denna bakgrund har under senare år åtgärder vidtagits på

flera områden i syfte att förbättra invandrarnas och minoriteternas ställning

och motverka tendenser till diskriminering av dem.

Av särskild betydelse har här varit arbetet för att stärka invandrarnas rättsliga ställning. Detta arbete har lett till att utlänningar som är bosatta i

Sverige numera i de flesta avseenden har samma rättigheter som svenska

medborgare. En rad reformer har genomförts under de allra senaste åren i syfte att i enlighet med 1975 års riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken ytterligare vidga invandrarnas rättigheter. I detta sammanhang bör särskilt nämnas riksdagens beslut att införa kommunal rösträtt och valbarhet för utländska medborgare (prop. 1975/76:23, KU 1975/

331 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:9

76:25, rskr 1975/76:78). Genom de nyligen genomförda ändringarna i

regeringsformen har dessutom utlänningarnas grundläggande fri- och

rättigheter skrivits in i grundlagen (prop. 1975/76:209). Sverige har även på det internationella planet verkat för att stärka invandrarnas rättsliga ställning. Den av riksdagen nyligen godkända curoparådskonventionen om migrerande arbetstagares rättsställning är delvis ett resultat av detta arbete

(prop. 1977/78:162, AU 1977/78:33, rskr 1977/78:252).

Jämsides med att invandrarnas rättsliga ställning sålunda har stärkts i olika hänseenden har särskilda straffbestämmelser rörande hets mot folkgrupp och

olaga diskriminering förts in i brottsbalken. Bestämmelserna kom till år 1970 på grundval av betänkandet (SOU 1968:68) Lagstiftning mot rasdiskriminering, i vilket behandlades frågan om Sveriges möjligheter att tillträda den av

Förenta Nationerna år 1965 antagna konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Vid samma tillfälle godkände riksdagen konventionen (prop. 1970:87, LU 1970:41, rskr 1970:261).

Bestämmelsen om straff för hets mot folkgrupp är intagen i 16 kap. 8§ brottsbalken. Däri sägs att den som offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse kan dömas för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år, eller om brottet är ringa, till böter. Gärningen är straffbar även när den begås genom yttrande i skrift varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig.

Bestämmelsen om straff för olaga diskriminering återfinns numera i 16 kap. 9 § brottsbalken och innebär att näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska

ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom till handa på de villkor som näringsidkaren tillämpar i förhållande till andra, kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller bla anställd i

näringsverksamhet samt anställd i allmän tjänst, vari den anställde har att gå allmänheten till handa. Begreppet näringsverksamhet omfattar 1, ex. hotelloch pensionatverksamhet, restaurang- och kaférörelse, detaljhandel, trafikrörelse samt yrkesmässig försäljning eller upplåtelse av fastigheter och bostäder. Diskriminering vid tillträde till allmän sammankomst och offentlig

tillställning kan också bestraffas enligt samma lagrum. Däremot ligger det i

sakens natur att olaga diskriminering inte kan behandlas som tryckfrihetsbrott.

Jag vill här dessutom nämna att 2 kap. 15 § regeringsformen innehåller en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift ej får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller

etniskt ursprung tillhör minoritet. Enligt 2 kap. 20§ första stycket 6

regeringsformen är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare i

fråga om skydd mot missgynnande på grund av bl. a. ras, hudfärg eller etniskt

ursprung. Ytterligare förstärkning av bl.a. utlännings skydd mot diskriminering i nämnda hänseenden föreslås i betänkandet (SOU 1978:34)

Förstärkt skydd för fri- och rättigheter.

På senare år har medvetenheten ökat om hur angeläget det är att informera om andra länder, folk och kulturer för att därigenom skapa ömsesidig förståelse och en känsla av samhörighet mellan invandrare och svenskar och mellan olika invandrar- och minoritetsgrupper. Mera långsiktiga insatser för att i Sverige öka förståelsen för och kunskaperna om andra folk och raser och motverka fördomar och intolerans mot andra folkgrupper har t. ex. börjat

Del II A:9 Skr 1978/79:103 a to LE

ingå som en del av förskolans och skolans arbete.

Vad gäller insatser som mera direkt syftar ull att vidga allmänhetens kunskaper om invandrarna i Sverige för att minska tendenser till fördomar och diskriminering bör nämnas att invandrarutredningen utförligt ägnade sig åt denna fråga i betänkandet (SOU 1974:69) Invandrarna och minoriteterna. Utredningen presenterade även en omfattande vetenskaplig undersökning om svenskarnas fördomar mot invandrare (SOU 1974:70). Med anledning av invandrarutredningens förslag beslöt riksdagen år 1975 att inrätta en informationsbyrå vid statens invandrarverk (STV), som bl. a. fick till uppgift att öka allmänhetens förståelse för invandrarna (prop. 1975:26). SIV har sedan

flera år bedrivit sådan verksamhet och utger bl. a. en tidskrift i detta syfte. SIV

svarar också för en omfattande konferensverksamhet för journalister och opinionsbildare och andra i sammanhanget viktiga målgrupper.

Som framgår av denna översikt har sålunda åtgärder redan vidtagits på en

rad områden i syfte att motverka diskriminering och fördomar mot invand-

rare och minoriteter i Sverige. De skildringar av diskriminering och fördomar

mot invandrare och medlemmar av andra minoritetsgrupper som på scnare tid har förekommit i massmedia, och som även har påtalats i riksdagen och

samhällsdebatten i övrigt, är emellertid enligt min mening mycket

oroväckande. De väcker frågan om kännedomen om problemens karaktär och omfattning är tillfredsställande och om de hittills vidtagna åtgärderna är

tillräckliga. Det saknas en allmän överblick över i vilken utsträckning det i Sverige förekommer diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt eller

etniskt ursprung eller trosbekännelse. Det samlade kunskapsunderlaget om varför rasfördomar uppkommer och om hur de kan motverkas är också

bristfälligt. Vi vet inte heller vilken effekt de hittills vidtagna åtgärderna har

haft.

Jag anser att det är mycket angeläget att genom långsiktiga och

systematiska åtgärder på cen rad områden' förhindra att tendenser tll

fördomar, diskriminering och motsättningar mellan den inhemska befolkningen och invandrare får ökat spelrum. Vi måste söka hindra uppkomsten av cn siluation av det slag som råder i flera länder där motsättningar på etnisk ceHer religiös grund har kommit att prägla samhällsutvecklingen. Jag förordar efter samråd med chefen för justitiedepartementet att en utredare tillkallas för att överväga behovet av åtgärder för att förebygga fördomar och diskriminering i fråga om invandrare och inflyttade etniska, språkliga, nationella eler religiösa minoriteter.

Utredaren bör inleda sitt arbete med att söka kartlägga de nu aktuella

problemens bakgrund, omfattning och karaktär. Om utredaren finner att

statistiska eller vetenskapliga undersökningar bör göras i detta syfte bör

samråd härom ske med den år 1975 tillsatta expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning. Utredaren bör vidare redovisa och beskriva åtgärder som har vidtagits på olika områden i syfte att motverka fördomar och

diskriminering på etnisk, nationell eHer religiös grund samt utvärdera effekterna av dessa åtgärder. I detta sammanhang kan erfarenheter inhämtas och redovisas från länder där de nu aktuella problemen har haft större omfattning än i Sverige.

Utredaren bör även kartlägga tillämpningen av brottsbalkens bestämmelse

mol olaga diskriminering. Kartläggningen bör syfta till att undersöka om den

nuvarande lagstiftningen mot diskriminering är tillräcklig eller om ytterligare

straffrättsliga förbud bör införas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att

det i den proposition (prop. 1970:87 s. 71) som låg till grund för riksdagens

333 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet Del IF A:9

beslut i frågan framhölls att mer långtgående lagstiftning kunde övervägas, om mera svårartade problem uppstår på detta område.

Bestämmelsen om straff för olaga diskriminering har nu varit i kraft i åtta år. Trots att bestämmelsen har utformats så att den täcker ett mycket vidsträckt fält av diskriminering tillämpas den sällan. Skälet härtill kan inte vara att sådana handlingar som omfattas av bestämmelsen inte förekommer här i landet. En mera sannolik förklaring är att man i allmänhet inte känner

till att de handlingar det är fråga om är straffbara eller att man drar sig för att

polisanmäla diskriminering. Utredaren bör mot denna bakgrund söka kartlägga anmälningsbenägenheten vid olaga diskriminering och pröva om

det är möjligt att få ull stånd en ökad anmälningsfrekyens om anmälningsbenägenheten visar sig vara låg. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att dåvarande chefen för justitiedepartementet i prop. 1970:87 förutsatte att SIV skulle övervaka tillämpningen av lagsuftningen om olaga diskriminering och göra de framställingar om åtgärder som kunde anses påkallade. Om utredaren finner att SIV:s uppgifter på detta område bör klargöras närmare eller utvidgas, bör utredaren lämna förslag härom.

Bestämmelsen om straff för olaga diskriminering gäller inte den icke yrkesmässiga delen av bostadsmarknaden och den gäller heller inte arbetsmarknaden. Det bör liksom hittills i första hand anförtros arbetsmarknadens parter att frivilligt och i samverkan se till att

diskriminering förhindras på arbetsmarknaden. Om utredaren emellertid i

samband med sin kartläggning finner att starka skäl talar för en utvidgning av lagstiftningen till områden som den nu inte omfattar. bör ändringar kunna

föreslås. Bedömningen av behovet av lagstiftning mot diskriminering på arbetsmarknaden bör ske efter samråd med arbetsmarknadens parter. Jag vill

i detta sammanhang erinra om att Sverige är bundet av internationella

arbetsorganisationens (1LO) konvention (nr 111) om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (prop. 1962:70).

Uppdraget bör vidare omfatta en allmän undersökning av rättsregler som berör invandrare i Sverige. I detta sammahang vill jag framhålla följande. Arbetet i denna del bör inte syfta till en kartläggning av utlännings

rättsställning i hela dess vidd, eftersom frågan om utlännings rättsställning

nyligen har behandlats i skilda sammanhang. Invandrarutredningen redovisade i sitt huvudbetänkande (SOU :1974:69) Invandrarna och minoriteterna en översikt av utlännings rättsliga ställning och gjorde vissa överväganden i anslutning härtill. Frågan om utlänningars fri- och rättigheter har även utförligt behandlats av 1973 års fri- och rättighetsutredning i betänkandet (SOU 1975:75) Medborgerliga fri- och rättigheter. Frågan om utlännings rätt att inresa och vistas i Sverige m. m. har under senare år vid Aera tillfällen behandlats av riksdagen (prop. 1975/76:18, InU 1977/78:24,

rskr 1977/78:121 och prop. 1977/78:90, AU 1977/78:30, rskr 1977/78:202),

bl. a. på grundval av förslag från utlänningsutredningen (SOU 1972:84) och utlänningslagkommittén (SOU 1977:28). Slutligen kan nämnas att SIV för

några år sedan påbörjade en inventering av bestämmelser eller

rättstillämpning som försätter utlänningar i ett sämre läge än svenska medborgare. Mot denna bakgrund bör utredarens uppgift i denna del ji huvudsak vara att från fall till fall fästa regeringens uppmärksamhet på bestämmelser som utan att det finns starka skäl härför innebär en olikartad behandling av utländska och svenska medborgare. Utredaren bör också uppmärksamma om omotiverade skillnader görs mellan invandrare och

svenskar i tillämpningen av olika bestämmelser.

Del II A:9 Skr 1978/79:103 334

Mot bakgrund av det kartläggningsarbete som nu har berörts, och som således innefattar så välen utredning av de nu aktuella problemens bakgrund, karaktär och omfattning som en undersökning av rättsregler som berör invandrare i Sverige, bör utredaren utarbeta ett samlat program för att motverka fördomar och diskriminering i fråga om invandrare och etniska, språkliga, nationella eller religiösa minoriteter i Sverige och föreslå de åtgärder som kartläggningen kan ge upphov till. Om utredaren anser det vara lämpligt bör resultat av kartläggningen och av utredarens överväganden och

förslag kunna redovisas efter hand.

Utredaren bör utföra sitt uppdrag i samråd med invandrar- och minoritetsorganisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en utredning om

fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m. fl.,

att besluta om sakkunniga, expener, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanstag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

GJ t in Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:1

Bostadsdepartementet

1. Sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna

kartor

Dir 1977:130

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-15

Departementschefen, statsrådet Olsson, anför.

Samhällets behov av kartor tillgodoses till väsentlig del genom den s.k. allmänna kartläggningen och följdproduktionen av denna. I den allmänna kartläggningen ingår vissa av Kungl. Maj:t (regeringen) fastställda kartserier med enhetlig, fast bladindelning. De helt dominerande kartserierna är den ekonomiska kartan med ca 12.800 blad och den topografiska kartan med ca

690 blad. Grundläggande bestämmelser om kartläggningen finns i brev av den 30 juni 1961 den 16 juni 1966 (1961 och 1966 års kartbrev).

1 1961 års kartbrev förordnas att rikets allmänna kartverk (numera statens

lantmäteriverk, LMV) skall ha hand om förläggandet och att Svenska

reproduktions AB (numera Liber Grafiska AB, Liber) skall anförtros

distributionen och försäljningen. I brevet förordnas vidare att tryckning skall ske efter anbudsförfarande. Detaljerade regler finns i 1966 års kartbrev. Där regleras bl.a. frågan om utnyttjandet av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion samt prissättningen på de allmänna kartorna. Användningen

av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion är reglerat på så sätt att

Liber har tillagts ensamrätt att, med utnyttjande av de allmänna kartorna och grundmaterialet till dessa, framställa, trycka eller på annat sätt reproducera samt försälja förslagssärtryck, tillfälliga särtryck, kartor och särtryck med särskilt påtryck ävensom andra följdprodukter av det allmänna kartmateria-

let. Liber får dock efter ansökan, då särskilda skäl föreligger, meddela annan

tillstånd att mot ersättning som bolaget bestämmer framställa, reproducera och försälja sådana kartor och särtryck.

För rätten att distribuera och försälja kartorna samt för rätten alt utnyttia det allmänna kartmaterialet för följdproduktion skall Liber betala en årlig

ersättning till LMV. Ersättningen utgår i efterskott med ett belopp som svarar

mot tryckningskostnaderna för de allmänna kartor som har försålts eller av

annan anledning har avförts från bolagets lager under nästföregående år.

Tryckningskostnaderna skall beräknas efter de genomsnittliga kostnader för

olika karteditioner som gällt under nämnda år. Sedan den 1 januari 1973 har

ersättningen höjts med belopp som svarar mot vissa efter nämnda tidpunkt genomförda prishöjningar på kartorna.

I fråga om prissättningen gäller den ordningen att regeringen fastställer nivån och att LMV får ange cirkapriser på de allmänna kartorna samt, på förslag av Liber, på skilda typer av förlagssärtryck och tillfälliga särtryck utan särskilt påtryck. Liber fastställer cirkapriser på sådana kartor eller särtryck

Del Il Bo:1 Skr 1978/79:103 336

med särskilt påtryck som bolaget har framställt.

Beslutet vid 1973 års riksdag (prop. 1973:1 bil. 14, CU 1973:3, rskr 1973:36) om omorganisation av kartverksamheten m.m. innebar en sammanläggning fr.o.m. den 1 juli 1974 av dåvarande lant mäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk till en organisation. statens lant mäteriverk (LMV). Ett avgörande argument för sammanläggningen var att den skapade möjligheter för den centrala statliga kartproducenten att inom den egna organisationen få ullgång till regionala och lokala företrädare (överlantmätaroch fastighetsbildnings-

myndigheter). Genom riksdagsbeslutet lades fast vissa riktlinjer för kartverk-

samheten i den nya organisationen. Tidigare gränser för statligt och kommunalt ansvar inom kartläggningen skulle bestå. Den nya kartmyndighetens verksamhet skulle inriktas på kartfrågor av grundläggande karaktär.

Dåvarande Svenska reproduktions AB(SRA)- numera Liber —- skulle handha

kartuppgifter av annan än grundläggande karaktär och tillerkännas fortsatt

rätt att mot ersättning utnyttja det allmänna kartmaterialet. Med grundläg-

gande kartläggning skall enligt riktlinjerna förstås sådan kartläggning som syftar till att iett sammanhang tillgodose flera verksamheters grundläggande

och kontinuerliga kartbehov. Den allmänna kartläggningen och framställ-

ningen av primärkartor anges som exempel på grundläggande kartläggning. Målet i fråga om prissättning på de allmänna kartorna skulle vara att. med beaktande av att en tillfredsställande spridning erhålls, få alla trycknings- och

distributionskostnader täckta och att få största möjliga bidrag till produk-

tionskostnaderna i övrigt. I propositionen anmälde departementschefen att han avsåg att senare återkomma till Kungl. Maj:t i fråga om den närmare gränsdragningen mellan bolaget och myndigheten. Civilutskottet anförde

med anledning av förslag i en motion (mot. 1973:1551, CU 1973:3) om

omprövning av bolagets ensamrätt på kartområdet bl.a. att den närmare reglering av gränsdragningen mellan myndigheten och bolaget som senare

skulle genomföras av Kungl. Maj:t fick förutsättas utgå från syftet att skapa

möjligheter till en från allmän samhällssynpunkt sett rationell produktion av kartmaterial, inte minst för samhällsplaneringens behov. I gränsdragningsfrågan anfördes vidare att utskottet utgick från att riktlinjernas betoning av rationalitetskraven och vikten av samordning från samhällssynpunkt får uttryck i Kungl. Maj:ts ställningstagande i frågan.

Arbetet med de allmänna kartorna utförs inom den nya lantmäteriorganisationen i allt väsentligt centralt vid LMV:s kart- och produktionsavdelningar. Avdelningarna har ca 90 resp. ca 440 tjänster. Regionalt svarar överlantmätarmyndigheten (ÖLM) bl.a. för samordning av kartverksam-

heten i resp. län. ÖLM skall årligen hålla överläggningar med de större

kartavnämarna. Lokalt skall vid varje fastighetsbildningsmyndighet finnas

tjänsteman med funktion som karthandläggare vilket bl.a. innefattar ansvar för kontakter med LMV och ÖLM i kartfrågor. Kostnaderna för allmänna

kartor bestrids från trettonde huvudtitelns anslag D 3. Mätning och kartläggning. För budgetåret 1977/78 har upptagits 45.581.000 kr. Kostnaderna för kartläggningen har beräknats ull 38.946.000 kr. Från detta belopp skall dock

avräknas beräknad ersättning från Liber med 2.500.000 kr.

Lantmäteriet bedriver också en omfattande uppdragsverksamhet. Intäkterna från uppdragsverksamheten uppgick under budgetåret 1976/77 ull 50.5 milj. kr. En väsentlig del härav avser upprättande av kartor. Den kartverk-

samhet som bedrivs på uppdrag är delvis inriktad på produkter av annan än

grundläggande natur. En restriktion härvidlag är dock att det allmänna kartmaterialet inte får utnyttjas i beställningsverksamheten.

337 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:1

Kartverksamheten hos Liber - en koncern inom Statsföretagsgruppen bestående av ett antal divisioner med sammaniagt ca 1.200 anställda — ligger på divisionen LiberKartor. Denna har ca 70 anställda, varav ungefär häften torde vara sysselsatta med produktion som härrör från allmänna kartor. Tryckning sker inom divisionen LiberTryck. Vidare sysselsätts personal inom LiberFörlag och LiberEkonomi mer eller mindre med uppgifter som har med kartproduktionen att göra. Det har uppgetts att sammanlagt ca 150 personer inom Liber berörs av kartverksamheten. LiberKartors omsättning under år 1975 har uppgetts vara 15,8 milj. kr. och ungefär jämnt fördelad mellan kartförlag och beställningsverksamhet.

En särskilt tillkallad sakkunnig (C 1973:01) har haft i uppdrag att, med

beaktande av 1973 års riktlinjer för kartverksamheten och efter överläggningar med Liber Grafiska AB (Liber) och den statliga centrala kartmyndigheten, lämna förslag till närmare gränsdragning mellan de uppgifter med avseende på de allmänna kartorna som skall ankomma på den nya myndigheten och Liber samt till reglering av därmed sammanhängande frågor. Den sakkunnige har redovisat sitt uppdrag i betänkandet (Ds B 1976:1) Lantmiiteriverket — Liber, förslag till närmare uppgiftsfördelning inom kartverksamheten m.m.

Betänkandet utmynnar i ett förslag som ger LMV vidgade uppgifter och möjligheter att samordna och lämna service inom kartläggningens område. LMV får sålunda i princip behålla den i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk fastlagda rätten att vidareutnyttja det allmänna kartmaterialet. Det förutsätts dock att vidareutnyttjandet skall begränsas till de instruktionsenliga åliggandena, dvs. framställning av kartprodukter av grundläggande karaktär. Liber, som enligt nuvarande regler har ensamrätt att utnytlja kartmaterialet för vidarebearbetning, föreslås få använda materialet för kartläggning som är av annat slag än grundläggande kartläggning. Exempel härpå är kartor som illustrerar inventerings- och planeringsresultat, s.k. tematiska kartor, adress- och stadskartor samt kartor som framställts direkt för turist- och friluftsliv. Någon skarp gräns mellan de båda slagen av kartläggning dras inte upp och det förutses att parternas olika verksamheter skall komma att delvis överlappa varandra. Enligt förslaget skall Liber få en företrädare i LMV:s kartråd. ÖLM:s uppgift enligt lantmäteriinstruktionen att verka för samordning och upplysning skall enligt förslaget vidgas till att omfatta hela den produktion som framställs med material från den allmänna kartläggningen, dvs. även sådana produkter som Liber tar fram. Regler föreslås som ger kartanvändare möjhighet att friare utnyttja det allmänna kartmaterialet. Statliga och kommunala myndigheter få sålunda generell rätt alt inom ramen för sina tjänsteåligganden utnyttja allmänna kartor för redovisning i utredningar och rapporter samt att i övrigt för eget behov kopiera kartorna på annat sätt än genom tryck. Anmälan om sådant utnyttjande skall göras till LMV. Det allmänna kartmaterialet får utnyttjas

också i andra fall efter prövning av LMV i varje särskilt fall. För vidareut-

nyttjandet föreslås utgå ersättning till LMV som bestäms med hänsyn till utnyttjandegraden enligt en av verket fastställd taxa. Liber skall — liksom f.n. - ha hand om försäljning och distribution och föreslås för detta erlägga 60 96 av försäljningsintäkterna till LMV.

I övrigt föreslås inga förändringar i förhållande till vad som nu gäller. Vissa praktiska detaljer i hanteringen förutsätts komma att regleras direkt mellan parterna. Den sakkunnige räknar med att förslaget, vid sidan av de vinster som Jigger i en bättre samordning av kartprodukterna och som kommer

22 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II Bo:1 Skr 1978/79:103 338

samhällets kartförsörjning till del, kan ge LMV ökade totala intäkter om ca I

milj. kr. årligen. Delersättningen från Liber för distributionsåtagandet

beräknas ge samma belopp som Liber f.n. årligen erlägger till LMV.

Den sakkunnige har haft ingående överläggningar med närmast berörda

parter, Liber och LMV, och har också haft kontakter med företrädare för

kartanvändare. Under arbetets gång har parterna förelagts förslag i de frågor som utredningen haft att behandla. Parterna har emellertid inte kunnat enas, främst på grund av olika uppfattningar om den närmare gränsdragningen

mellan verksamhetsområdena. Det nu föreliggande förslaget torde få

betraktas som ett försök till kompromisslösning.

Av betänkandet framgår att LMV och Liber under utredningsarbetets gång har diskuterat sammanföring av verksamheterna och därvid funnit att vissa

vinster står att göra men inte kommit fram till någon lösning. Kartutred-

ningen framhåller att man för egen del inte närmare har övervägt för- och nackdelarna med en sammanföring, eftersom man inte enligt direktiven har

haft att pröva en sådan lösning och denna skulle föra längre än vad 1973 års riktlinjer ger uttryck för.

Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser uppehåller sig huvudsakligen vid frågan om kartanvändarnas möjligheter att komma åt det allmänna kartmaterialet och ägnar mindre intresse åt frågan om uppgiftsfördelningen mellan LMV och Liber. Endast ett litet antal är positiva

till ett genomförande av utredningens förslag. Flera av dessa menar dessutom

att de är otillräckliga och därför kan accepteras som lösning endast på kort sitk. Kritik riktas alltså främst mot nu gällande regler för vidareutnyttjande av kartmarterialet.

Några remissinstanser anser att LMV bör få oinskränkt rätt att använda kartmaterialet och från kommunalt håll hävdas att vidareutnyttjandet bör släppas helt fritt. Föreslagna regler om anmälan till LMV vid vidareutnyttjande uppfattas av flera remissinstanser som krångliga. Även föreslagna ersättningsregler möts av kritik. Flera remissinstanser är positiva till tanken

på en sammanföring av LMV:s och Libers verksamheter, några framhåller att

alternativet med en sammanföring bör övervägas och ywuerligare utredas.

LMV motsätter sig förslaget om fortsatt rätt för Liber till sådan följdpro-

duktion som är av annan än grundläggande karaktär och har tre huvudinvändningar mot förslaget. Förslaget bedöms inte kunna tillgodose önskemålet om en sammanhållen överblick över produktområdet. För det andra bör man undvika en ordning som innebär att två statliga organ med i huvudsak samma verksamhetsinriktning och likartade resurser ges ett delvis gemensamt verksamhetsområde inom vilket organen kommer att konkurrera. LMV':s tredje invändning är att verket inte ser någon möjlighet att på ett något så när entydigt sätt tolka och tillämpa definitionen av gränslinjen,

kartläggning av grundläggande resp. icke grundläggande karaktär. LMV

menar att verket primärt måste få behålla ensamrätten till kartmaterialets vidareutnyttjande.

Liber anser för sin del att den nuvarande arbetsfördelningen är ändamålsenlig och bör bestå. Företaget framhåller att det är angeläget att slå vakt om

arbetstryggheten för de, enligt vad Liber uppger, totalt ca 150 personer på

Liber som är sysselsatta med kartproduktion. Statskontoret hör till de remissinstanser som berör alternativet att föra

samman hela kartverksamheten. Statskontoret åberopar bl.a. ekonomiska motiv för detta och ser det som ett fullföljande av CLMV:s samordningsansvar på kartläggningsområdet att verket får ansvar för all kartverksamhet. En

339 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:1

överföring av all kartverksamhet till LMV torde emellertid enligt statskontoret vara en lösning som kan genomföras först på lång sikt. Även riksrevisionsverket (RRV) vill ge LMV större verksamhetsområde. Enligt RRV bör sålunda rätten till följdproduktion helt föras över till LMV. Som motiv anförs bl.a. att LMV har de största förutsättningarna att bedöma behovet av och informera om möjligheterna att använda de allmänna

kartorna och grundmaterialet för olika typer av följdproduktion. RRV tar också upp avgifts- och ersättningsfrågorna och menar att dessa har belysts

otillräckligt. Verket aktualiserar särskilt frågan om hur man vid ett mera

flexibelt utbud av kartor skall dra gränsen mellan sådana produkter som skall

finansieras över statsanslag och sådana som skall bekostas via uppdrags-

taxan.

Såväl Svenska kommunförbundet som Svenska kommunaltekniska föreningen avvisar tanken på en sammanföring av verksamheten. Båda anser att rätten till vidarcutnyttjande av kartmaterialet bör vara helt fri.

TCO och Grafiska förbundet (LO) tillstyrker förslaget. Den sistnämnda organisationen motsätter sig bestämt lösningar som innebär att delar av Libers verksamhet i Vällingby omlokaliseras till Gävle. Sveriges lantmätarförening anser att avsaknaden av en rationell gräns mellan parternas verksamheter talar för en sammanföring till LMV men att för- och nackdelarna bör närmare övervägas innan definitiv ståndpunkt till en sådan lösning kan tas. Fackklubbarna vid Liber anser att ensamrätten till följdproduktion i princip bör ligga kvar hos Liber och att alla parter har mest att vinna

på en fortsatt kartverksamhet inom Liber i Stockholm. Det föreliggande förslaget innebär onekligen en viss förbättring i förhål-

lande till nuvarande ordning men enligt min mening kan det inte väntas annat än till en mycket begränsad del lösa de grundläggande problemen med uppdelningen av kartverksamheten på två statliga producenter. Nyutgivningen av de ekonomiska och topografiska kartorna slutförs enligt nuvarande planer under budgetåret 1978/79 och kartverksamheten övergår därmed i ett

mera koncentrerat revideringsskede. Några bestämda planer för den fortsatta

produktionen på lång sikt har ännu inte lagts fast. Man får emellertid räkna

med att avnämarna i allt större omfattning kommer att efterfråga kartpro-

dukter med ett innehåll som är avpassat för det egna speciella behovet.

Kartprodukterna kommer därmed sannolikt att få sådan karaktär att en ökande andel måste tillgodoses genom följdproduktion från det allmänna kartmaterialet och bekostas av avnämarna. Utvecklingen torde också föra med sig att olika statliga och kommunala organ genom uppgiftslämning m.m.

i ökad utsträckning bidrar till kartframställningen. En sådan ordning måste för övrigt anses önskvärd inte minst från samhällsekonomisk synpunkt.

Jag har för egen del, främst på grundval av de erfarenheter och synpunkter som har redovisats i remissomgången, kommit fram till att utredningens förslag till ändringar i uppgiftsfördelningen mellan LMV och Liber inte bör genomföras. Jag anser att mera påtagliga förbättringar kan åstadkommas bara genom en sammanföring av Libers följdproduktion från den allmänna kartläggningen och därmed sammanhängande verksamhet med LMV:s verksamhet. En särskild utredare bör tillkallas för att utreda formerna för en sådan sammanföring och lägga fram de förslag till organisatoriska och andra åtgärder som sammanföringen kan föranleda. Utredaren bör också särskilt behandla frågan om ersättning för vidareanvändning av det allmänna kartmaterialet. Utredaren bör vidare överväga frågor som rör ordningen för

distribution och försäljning av de allmänna kartorna. Följande förutsätt-

Del II Bo:1 Skr 1978/79:103 340

ningar bör gälla för utredningsarbetet.

Med hänsyn till önskemålen från berörd personal hos Liber om fortsatt

anställning i Stockholm bör utredningsarbetet särskilt belysa i vad mån det är

möjligt att, åtminstone för en tid, låta delar av verksamheten fortfarande

bedrivas i Stockholm. Arbetet bör emellertid ta sikte på förslag till en sådan organisatorisk lösning för samordning av verksamheterna som är lämplig från ekonomiska och praktiska synpunkter.

Kartanvändarnas möjligheter att vidarcutnyttja det allmänna kartmaterialet har uppfattats som en huvudfråga av flertalet remissinstanser. Det är enligt min mening nödvändigt att skapa större frihet i detta hänseende. Statliga och kommunala myndigheter bör därför — mot ersättning på det sätt

jag återkommer till i det följande — få generellt medgivande att för eget bruk använda kartorna och grundmaterialet till dessa. Det får vidare förutsättas att

LMV efter särskild prövning skall ge annan rätt att utnyttja kartmaterialet.

Utredaren bör ingående behandla frågan om den ersättning som skall betalas till LMV för medgivande —- generellt eller för särskilt fall — att vidareutnyttja de allmänna kartorna och grundmaterialet till dessa. Utgångspunkten bör därvid vara att man, med beaktande av intresset att tillfreds-

ställande spridning erhålls, skall få täckning för samtliga sådana kostnader

hos LMV som direkt föranleds av vidarcutnyttjandet och dessutom få största möjliga bidrag till LMV:s kostnader för utarbetandet av det utnyttjade

grundmaterialet. Självfallet är det också angeläget at prissättningen sker på sådant sätt att konkurrensen mellan LMV och andra vidareutnyttjare sker på

så lika villkor som möjligt. Det finns anledning att överväga skilda ersättningsregler för generell utnyttjanderätt och för utnyttjande efter särskilt medgivande. Ett väsentligt intresse är att ersättningsreglerna görs så enkla

som möjligt och inte bidrar till en mer omfattande administration än nödvändigt. Till grund för ersättningsreglerna skall dock ligga att även de

statliga och kommunala myndigheter som ges en generell utnyttjanderätt

skall erlägga ersättning härför av i princip samma omfattning som andra

nyttjare.

Nu gällande regler i fråga om allmänna kartor innebär bl.a. att tryckning skall ske efter anbudsförfarande. Någon ändring på den punkten förutsätts

inte komma i fråga.

Utredningen skall bedrivas i samverkan med bl.a. företrädare för arbets-

givare och personal hos LMV och Liber. När det gäller ersättningsfrågor

förutsätts medverkan ske även av personal från riksrevisionsverket. I frågor

som rör ordningen för distribution och försäljning av de allmänna kartorna

skall samverkan ske även med utredningen (B 1977:08) om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten m.m.

Utredaren bör redovisa sitt arbete med stor skyndamhet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor

angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat

föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

341 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:2

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

2. Utredning om fritidsboendets framtida utveckling

Dir 1978:13

Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-02

Departementschefen, statsrådet Olsson, anför.

Genom olika reformer under de senaste decennierna har arbetstiden

förkortats och medborgarnas fritid ökat i motsvarande mån. Pensionsre-

formerna har medfört att nya grupper har fått ökad fritid. Genom den femte semesterveckan ökar fritiden ytterligare.

Fritidsboendet är betydelsefullt för många människor. Det miljöombyte som en fritidsbostad erbjuder, upplevs av många som värdefullt för trivseln.

Fritidsbebyggelse har därför tillkommit i snabb takt. För närvarande finns drygt 600.000 fritidshus i landet. En ökning har skett med närmare 20.000 hus per år under 1970-talet. Alternativa former för fritidsboende har däremot inte

utvecklats i någon större omfattning. Som ett exempel kan nämnas att antalet

bäddplatser i semesterbyar av olika slag är endast drygt 20.000. Samhället har

anledning att se positivt på verksamheter som ger den enskilde möjlighet till

fritidsaktiviteter och rekreation, däribland också på utvecklingen av fritids-

bebyggelsen. Den starka ökningen av fritidshus medför emellertid också problem. Dessa måste få sin lösning, samtidigt som det är angeläget att utreda efterfrågan på och förekomsten av eventuella hinder för utveckling av olika

alternativ för fritidsboende och rekreation.

Fritidsbebyggelsen har givits stort utrymme i den fysiska riksplaneringen,

såväl i förarbetena som i det snart avslutade planeringsskedet. Fritidsbebyg-

gelsens utveckling fram till 1970-talets början har analyserats och bedömningar har gjorts av framtida konflikter om markens användning med annan verksamhet.

Fritidsbebyggelsen har i betydande utsträckning lokaliserats till attraktiva

områden som har stort intresse även för det rörliga friluftslivet. Det gäller särskilt områden vid kuster, insjöar samt vid älvdalar och fjäll. I vissa delar av

landet har fritidsbebyggelsen fått en sådan utbredning att bristen på byggbar

mark begränsar fortsatt utveckling. Det gäller särskilt vid kusterna nära

storstäderna. Statens planverk fann vid sin inventering år 1969 av landets

havskuster att en betydande del av de stränder som är lämpliga för bad har

bebyggts med fritidshus. Enligt lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen vid årsskiftet 1975/76 skulle inom vissa kommuner i Stockholms län tillväxten av fritidshus inom områden nära stranden under senare år ha varit upp till 700-800 hus per år. Vissa kommuner i fjälltrakterna har under

senare år haft ett årligt tillskott om ca 200-300 hus.

Riksdagen har beslutat om vissa riktlinjer för frinidsbebyggelsens fortsatta

utveckling i sitt ställningstagande till propositionerna Hushållning med mark och vatten (prop 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348) och Redovisning av programskedet i den fysiska riksplaneringen (prop 1975/76:1, CU 1975/76:1,

rskr 1975/76:45).

Del II Bo:2 Skr 1978/79:103 342

Enligt prop 1975/76:1 och civilutskottets betänkande (CU 1975/76:1) bör kommunerna förbättra sin planeringsberedskap inom områden där fritidsbebyggelse bör kunna komma till stånd. Man bör i avvaktan på översiktliga maåarkanvändningsplaner som beaktar den fysiska riksplaneringens riktlinjer vara restriktiv med aw tillåta ytterligare fritidsbebyggelse inom attraktiva

kust-, insjö- och fjällområden samt på Öland och Gotland.

I prop 1972:111 understryks att tillräckliga arealer i attraktiva lägen i den kommunala planeringen bör sättas av för övernattningsanläggningar som tex campingplatser och stugbyar. Det är enligt propositionen uppenbart att ett stort antal hushåll även i framtiden av olika skäl kommer att sakna eget

fritidshus. Andra möjligheter måste därför finnas för framför allt dessa

människor att under längre eller kortare tid vistas i direkt kontakt med naturen. Särskilt i storstädernas närhet är det angeläget att den kommunala planeringen inriktas på att mark för t ex stugbyar och campingplatser skall kunna ställas till förfogande även i ett längre tidsperspektiv. Enligt propositionen föreligger det annars stor risk att möjligheterna att skapa tillräckliga sådana alternativ spolieras genom en alltför intensiv utveckling av den

enskilda fritidsbebyggelsen. Riksdagen (CU 1972:35) anslöt sig i dessa

stycken till bedömningarna i propositionen.

I prop 1972:111 liksom i civilutskottets betänkande (CU 1972:35) under-

stryks att kravet på ökad planmässighet inte behöver innebära minskade möjligheter till enskilt fritidsboende eller minskad valfrihet för det enskilda hushållet att välja önskad bebyggelsetyp. Vidare understryks, både i propositionen och i civilutskottets betänkande, att planeringskravet inte

heller innebär att fritidsbebyggelse endast skall tillåtas i form av stora

tätbyggda fritidsbyar. Enligt propositionen erbjuder skilda delar av landet olika naturtyper och har olika högt exploateringstryck. Kravet på större

planmässighet utgår från önskemålet att dessa skilda förutsättningar skall

beaktas vid bedömningarna av fritidsbebyggelsens utveckling så att tillgängliga rekreationsresurser utnyttjas på ett för alla parter ändamålsenligt sätt. I anslutning härtill påpekades att stora delar av landet är väl lämpade för en

utveckling av spridd fritidsbebyggelse i form av enstaka hus eller mindre husgrupper. Denna typ av bebyggelse efterfrågas av många. Ofta kan en utveckling av sådan fritidsbebyggelse inom dessa delar av landet medföra

avsevärda fördelar genom att fritidsbebyggelsen bidrar till att landskapet kan

hållas öppet. möjligheterna att upprätthålla vissa former av samhällsservice ökar och befintligt men outnyttjat byggnadsbestånd kan komma till nyttig användning. Genom nyligen genomförd ändring i byggnadslagen (prop 1976/

77:122, CU 1976/77:35, rskr 1976/77:310) har ett enklare administrativt

förfarande möjliggjorts när det är fråga om att komplettera befintlig

bebyggelse på landsbygden med ett begränsat antal byggnader.

De ändringar i naturvårdslagen som trädde i kraft den 1 januari 1975 innebär bl a att fritidsbebyggelse inom strandområden skall begränsas med hänsyn till behovet av att bevara mark för bad och friluftsliv. Också inom

andra områden kan hänsynen till naturvårdens krav innebära begränsningar

av möjligheterna till ökad fritidsbebyggelse. Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om planering

och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism (prop 1975/

76:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46) utgår beträffande markanvändnings-

frågor i väsentliga delar från riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. För att samordna de statliga insatserna för rekreation och turism har en särskild beredning tillkallats. Beredningen skall bl a bedöma frågor om statligt stöd till

343 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:2

utbyggnad av anläggningar för rekreationslivet. Beredningen analyserar fn

den utveckling som har skett inom de 25 angivna primära rekreationsområ-

dena. Beredningen kommer att redovisa sina förslag i en: rapport till regeringen under våren 1978. De förslag beredningen har aviserat avser bl a markförvärvs-, planerings- och statsbidragsfrågor, särskilt inom de primära rekreationsområdena och andra större områden av betydelse för turism och rekreation. Förslag med anledning av beredningens betänkande kan komma att föreläggas 1978/79 års riksmöte.

Det finns emellertid behov av att ägna ytterligare uppmärksamhet åt den övergripande frågan om i vilken utsträckning och på vilket sätt samhället bör

engagera sig i frågor som rör tillkomsten av fritidsbostäder av olika slag. En särskild kommitté bör därför tillsättas. Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara att olika

samhällsgrupper skall ha frihet att välja mellan olika sätt att utnyttja fritiden.

Samhället bör medverka härtill och tll att fritidsboendet utvecklas i former

som är förenliga med naturvårdens krav och kravet på god hushållning med naturresurser, energi och samhällsekonomiska resurser.

Kraven på bättre hushållning med energi omfattar även fritidsboendet. Kommittén bör klarlägga hur olika alternativ för fritidsboendets framtida inriktning och lokalisering påverkar den totala energiförbrukningen.

Investeringar i enskild fritidsbebyggelse tar i anspråk betydande kapital-

och arbetskraftsresurser. Fritidsbebyggelsens samhällsekonomiska konse-

kvenser är ofullständigt kartlagda och kommittén bör därför analysera dessa frågor. Kommittén bör beakta de nära samband som finns mellan fritidsbo-

endet och turismen och ta del av det material om turismens samhällsekonomiska betydelse som har utarbetats av beredningen för planering och samordning av statliga insatser för rekreation. Kommittén bör i sina förslag även uppmärksamma möjligheterna att samutnyttja investeringar i service av olika slag för fritidsboende och permanentboende.

Tillgängliga studier visar att önskemålen i fråga om fritidsaktiviteter och

fritidsbosättning är mycket varierande. Kommittén bör analysera hur

önskemålen om olika former för fritidsbostäder kan komma att utvecklas med utgångspunkt i dessa studier samt mot bakgrund av bedömningar av

demografiska förändringar, förändringar i arbetstiden och i utländska medborgares efterfrågan på fritidshus. Kommittén bör härvid ge begreppet

fritidsbostad en vidsträckt innebörd. Kommittén bör också särskilt studera

vilka nya former av fritidsboende som har växt fram under senare tid eller

som kan förväntas i framtiden.

Bostadsmiljön har stor betydelse för att tillgodose behoven av omväxling, aktivitet och kontakt med naturen. Det är önskvärt att befintliga bostadsområden förbättras och nya bostadsområden planeras så att deras betydelse som fritidsmiljö kan utvecklas. Kommittén bör belysa hur olika faktorer i boendemiljön påverkar efterfrågan på särskilda fritidsbostäder.

Kommittén bör beakta att utrymmet för ytterligare fritidsbebyggelse är begränsat i vissa delar av landet. Den bör vid sina överväganden beakta

markfrågorna och därvid utnyttja bla det material som tas fram inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Inom bl a beredningen för samordning av statens insatser för turism och rekreation pågår f n ett arbete med att åstadkomma ett bättre utnyttjande av

befintliga boenderesurser. Vidare diskuteras förutsättningarna för en ökning

av antalet billiga och lättillgängliga övernattningsmöjligheter främst i de primära rekreationsområdena. Utredningen bör ta del av de förslag som i

Del II Bo:2 Skr 1978/79:103 344

olika sammanhang arbetas fram och utgå från de beslut statsmakterna kan

komma att fatta med anledning av dessa förslag. Vid en eventuell satsning på uthyrningsverksamhet i enskild eller kommunal regi, bl a i anknytning till

jordbruket, behöver frågan om och utformningen av ett samhälleligt inflytande över upplåtelseformerna utredas. Kommittén bör överväga hur ett sådant inflytande lämpligen utformas. Nya upplåtelseformer för fritidsbebyggelse håller på att utvecklas på skilda

håll i landet. Bla förekommer ”försäljning” av nyttjanderätter för en viss del av året under en viss tidsperiod. I vissa fall betalar förvärvaren en engångsavgift för nyttjanderätten. I andra fall ägs fritidshusen av en ekonomisk förening som säljer andelar i föreningen. Även andra upplåtelseformer förekommer. Kommittén bör granska hur olika upplåtelseformer harmonierar med lagstiftningen på olika områden samt föreslå eventuella lagändringar.

Kommittén bör också uppmärksamma de problem som uppstår för de fritidshusägare som har sitt hus på ofri grund.

Omvandlingen av fritidshus till permanent bebodda hus och omvänt har ökat i omfattning under senare år. Därmed har gränsen mellan vad som skall betraktas som fritidsbebyggelse och bebyggelse för permanent boende i

många fall blivit oklar. Kommittén bör som grund för bl a sina ställningstaganden när det gäller omvandling av bebyggelse till eller från fritidsanvändning söka klarlägga om fritidsbebyggelse kan skiljas från annan bostadsbebyggelse och i så fall vilka konsekvenserna blir härav vad gäller kraven på teknisk standard, energihushållning m m.

I särskilt de större städernas ytterområden pågår sedan länge en successiv omvandling av fritidshus till permanentbostäder. En allt större del av de

nyuppförda fritidshusen torde inte innebära något reellt tillskott utan enbart

ersätta de befintliga fritidshus som övergått till att bli permanentbostäder. Permanentningen kan innebära att det skapas ett bredare underlag för service

m m och att det skapas bättre möjligheter att utnyttja befintliga resurser av

skilda slag. Fritidshusens övergång till permanentbostäder kan emellertid i

andra fall medföra vissa problem. Kommittén bör kartlägga omfattningen av

omvandlingen av fritidshus till permanentbostäder, analysera dess positiva och negativa konsekvenser samt föreslå åtgärder som kartläggningen och analyserna kan ge anledning till.

På landsbygden och i orter som har utvecklats till turistcentra, t ex

fiskelägen och fjällbyar, pågår en omvandling av permanentbostäder till

fritidshus. Att permanentbosättningen på landsbygden till viss del övergår i

fritidsboende kan innebära att bebyggelsen bevaras men det kan också innebära bl a risker för att underlaget för social service och möjligheterna att

vårda naturen försämras. Denna omvandling av permanentbebyggelse är speciellt omfattande i vissa kustsamhällen i skärgården och i vissa fjällbyar.

Miljön påverkas härav liksom den bofasta befolkningens möjligheter att

förvärva fastigheter för att kunna utöva sin näring. För att förbättra

situationen för den bofasta befolkningen i skärgårdsområdena har statsmak-

terna beslutat om särskilda stödåtgärder. För att ytterligare underlätta

situationen för de boende inom dessa och andra områden i landet bör

kommittén överväga vilka ytterligare åtgärder och författningsändringar som kan behövas på längre sikt, bl a inom närings-, mark-, skatte- och regional-

politiken.

Under senare år har prisutvecklingen på enskilt ägda fritidsfastigheter varit mycket kraftig. Det gäller speciellt i de delar av landet öär efterfrågan på

tv a "An Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:2

fritidshus är stor. Samtidigt har kostnaderna för att bedriva uthyrning av fritidshus ökat, vilket i många fall har lett till ökade hyreskostnader. Denna utveckling har gjort att det har blivit svårare för stora medborgargrupper att förvärva eller att hyra en fritidsbostad. Kommittén bör studera utvecklingen av kostnader, värden och priser vad gäller såväl cgenägda som hyrda fritidsbostäder samt föreslå åtgärder som gör det möjligt att skapa ett utbud av

fritidsbostäder vilket är anpassat till efterfrågan. Kommittén bör vidare

föreslå åtgärder för att motverka spekulation i mark som är attraktiv för utbyggnad av fritidsbostäder.

Fritidsbebyggelsens standard har stigit under de senaste åren. Det gäller

både den enskilda byggnaden och komplement i form av gemensamma anläggningar av olika slag. Fritidshusen görs i allt större utsträckning

vinterbonade och förses med elektricitet, effektiva uppvärmningsanord-

ningar samt kommunalt vatten och avlopp. Till en del torde utvecklingen bero på att en ökande insikt om miljöföroreningarnas konsekvenser leder till att allt högre krav ställs på 1 ex sanitär standard för fritidshusen. I andra fali beror den högre standarden på en allmän utveckling mot en högre boendestandard. 1 vissa fall kan den höga standarden förklaras av att fritidshusen kan betraktas som en kapitalplacering. Kommittén bör mot bakgrund av sina studier överväga möjligheterna att enklare tekniska

lösningar skall kunna medges, bl a med hänsyn till önskemålet att begränsa prisutvecklingen på fritidsfastigheter, samt överväga vilka instrument som

kan användas för att påverka utvecklingen i önskad riktning.

Utredningsarbetet bör bedrivas i etapper. Frågor rörande omvandlingen av fritidshus till permanentbostäder och omvänt och åtgärder för att motverka negativa konsekvenser av omvandlingen bör prioriteras. Även frågan om samhällets möjligheter att kontrollera att avtalade upplåtelseformer bibehålles bör utredas skyndsamt. Kommittén bör överväga att presentera delförslag i dessa och andra frågor fortlöpande under arbetets gång. Hela

arbetet bör vara avslutat senast år 1980.

Kommitténs arbete spänner över ett brett område. Samordning bör därför ske med det arbete som äger rum inom departement, myndigheter och utredningar på olika områden. Särskilt gäller detta arbetet med den fysiska riksplaneringen och arbetet inom beredningen för samordning av statens insatser för turism och rekreation. Kommittén bör beakta de beslut som kan komma att fattas under utredningsarbetet med anledning av annat nu pågående utredningsarbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om fritidsboendets framtida utveckling

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annal föreskrives

alt kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

Del II Bo:3 Skr 1978/79:103 346

3. Utredning om överledning för vattenkraftändamål av vatten från Piteälven och Vindelälven

Dir. 1978:14

Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-09

Departementschelfen. statsrådet Olsson, anför.

De flesta större vattendrag i Sverige är sedan länge utnyttjade för produktion av elkraft. Hur återstående outbyggda älvar och älvsträckor bör disponeras för olika ändamål har övervägts inom den fysiska riksplaneringen.

Genom beslut i december 1977 har riksdagen lagt fast riktlinjer för

utnyttjandet av vattendragen i Norrland och norra Svealand (prop. 1977/

78:57, CU 1977/78:9, tskr 1977/78:100).

Regeringens politik, som den uttrycks i regeringsförklaringen och i de fastlagda riktlinjerna, innebär bl.a. att de stora outbyggda norrlandsälvarna skall bevaras outbyggda, och att ytterligare energitillskott från vattenkraften främst bör åstadkommas genom effektivare utnyttjande av redan exploaterade älvar. I prop. 1977/78:57 anges bl.a. att möjligheterna bör undersökas att

uppnå ett sådant effektivare utnyttjande genom att leda över vatten från vissa

av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar.

Möjligheterna till överledning från de outbyggda huvudälvarna har

aktualiserats vid flera olika tillfällen. Riksdagen har tidigare beslutat att överledning från Kaitumsjöarna i Kalix-älven till Lule älv inte bör ske (rskr

1971:226). Även överledningar från Tjeggelvas i Piteälven till Peuraure- Karats i Lule älv och från Vindelälvens översta del till Tärnaån i Ume älv har

diskuterats. Dessa bör enligt de antagna riktlinjerna för vattendragens

utnyttjande inte heller komma till stånd, då de skulle medföra stora ingrepp i s.k. obrutna fjällområden. Det finns flera tänkbara möjligheter till överledning utanför fjällområdena,

t.ex. möjligheter att leda över en del av Pieälven till Skellefte älv, en del av

Vindelälven (Laisälven) till Skellefte älv samt en del av Vindelälven till Ume

älv.

Överledning från Piteälven till Skellefteälven kan enligt statens vattenfallsverk och Skellefteälvens regleringsförening göras på olika sätt. En överledning från Piteälvens huvudfåra till Hornavan kan göras antingen direkt från Tjeggelvas till Hornavan genom tunnel eller från Tjeggelvas-Skirfajaure via Mattauresjöarna i Piteälven genom tunnel till Galtisjaure, som mynnar i Kakel vid Hornavan. Eventuellt kan vattnet ledas direkt till Hornavan från Mattaure. En överledning av en betydligt mindre vattenmängd kan med förhållandevis små ingrepp göras från de redan reglerade sjöarna Labbas och Rappen i ett av Piteälvens biflöden till sjön Märsajaure som avrinner till Galtisjaure och Hornavan.

Överledning från Vindelälven till Skellefteälven kan, enligt en undersökning som utförts av Skeltefteälvens regleringsförening, ske genom att vatten från Vindelälvens biflöde Laisälven leds över till Uddjaur i Skellefteälven genom en tunnel mellan Storlaisan och sjön Aisjaur. Överledning skulle till övervägande delen ske vid högvatten. Någon reglering av Laisälvens vatten skulle inte ske. En damm i Storlaisans utlopp skulle dock

krävas för att förhindra onormalt låga vattenstånd. När det gäller överledning från Vindelälven till Ume älv har statens vattenfallsverk, i samband med tidigare utredningar om utnyttjande av

Vindelälven, funnit en möjlighet att leda över en del av Vindelälvens vatten

347 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del Il Bo:3

från Sandsele via Sandsjön genom en tunnel till Juktån. Vattnet skulle då kunna utnyttjas i de befintliga kraftverken i Umeälven från Rusforsen och nedåt.

Både Piteälven och Vindelälven skall enligt prop. 1977/78:57 bevaras outbyggda. Som framhölls i propositionen kan det dock inte anses klarlagt om

överledning av vatten från Piteälven resp. Vindelälven är att jämställa med en

utbyggnad vad gäller skadeverkningar i älvarna och deras omgivningar. Det är enligt min mening angeläget att ytterligare undersöka möjligheterna att genom överledning av en begränsad mängd vatten åstadkomma värdefulla cenergitillskott utan att skada viktiga miljövärden. Som också framhölls i propositionen bör överledningar inte komma ifråga om undersökningarna visar att bevarandevärdena i Piteälven och Vindelälven skulle åsamkas betydande skador av överledningarna. En särskild utredare bör tillkallas för att mot denna bakgrund studera förutsättningarna för och konsekvenserna av överledningsprojekt som berör dessa älvar.

Utredaren bör inventera tekniskt och ekonomiskt rimliga överledningsmöjligheter och bedöma möjligheterna att genomföra olika projekt med hänsyn till deras inbördes samband. Utredaren bör därvid också värdera projekten med avseende på deras betydelse för energiförsörjning och samhällsekonomi och beskriva effekterna på regional ekonomi och sysselsättning.

Utredaren bör vidare ta fram underlagsmaterial som gör det möjligt att förutse och värdera såväl positiva som negativa verkningar av projekten på andra intressen som är knutna till vattnets och älvdalarnas användning, främst naturvård, fiske, friluftsliv, kulturminnesvård, rennäring samt jord-

och skogsbruk. Stor vikt bör läggas vid faktorer som påverkar de ekologiska

sammanhangen i de berörda älvsystemen och som kan vara av särskild betydelse vid överledning av vatten från ett älvsystem till ett annat, t.ex. förändringar av vattenkvalitet, landformernas omvandlingsprocesser, växt-

och djurlivets betingelser m.m. Enskilda objekt av stort värde från beva-

randesynpunkt bör också beskrivas. Även verkningar i de utbyggda älvarna på grund av ändrad vattenhushållning bör beaktas.

Utredaren bör också undersöka om modifieringar av överledningspro-

jekten eller åtgärder i de älvar som skulle komma att ta emot mer vatten, t.ex. nya regleringar, skulle ge väsentliga fördelar från någon synpunkt. Vidare bör de problem som är förknippade med ewt eventuellt genomförande studeras. Härvid bör bl.a. klarläggas hur nuvarande lagstiftning och förslaget till ny vattenlag, administrativa förhållanden m.m. ger möjlighet att åstadkomma en rimlig fördelning av vinsten av en överledning i förhållande till de insatser som krävs av olika intressenter och i förhållande till de skador som åsamkas kommuner och enskilda utmed de berörda älvarna.

Utredaren bör slutligen bedöma om Överledning kan ske utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystem åsamkas sådana skador att syftet

med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras. Om flera överledningsalternativ efter en samlad bedömning framstår som

acceptabla bör de lämplighetsgraderas. Utredaren bör vidare diskutera lämplig utbyggnadsordning för de olika åtgärder som förutsätts ingå i aktuella projekt, såsom om- och tillbyggnad av befintliga kraftverk, tunnelbyggen och

förändringar i vattenhushållningen.

Utredaren bör under arbetets gång inhämta underlagsmaterial från och samråda med berörda centrala verk, länsstyrelser, kommuner samt berörda

kraftföretag.

Del II Bo:4 Skr 1978/79:103 348

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en utredare med

uppdrag att utreda vissa frågor om överledning för vattenkraftändamål av

vatten från Pitcälven och Vindelälven,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till

utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

4. Delegation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse

Dir 1978:37

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-13

Departementschefen, statsrådet Olsson, anför.

Energiförbrukningen i bostäder och andra byggnader svarar för ca 40 96 av energiförbrukningen i Sverige. Enligt tillgängliga bedömningar är det den del

av energiförbrukningen där de totalt sett största besparingarna kan göras.

Riksdagen beslöt år 1977 (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/ 77:244) om förstärkta insatser för energihushållning i bebyggelse. Besluten

innefattade bl.a. förbättringar av det statliga energisparstödet avseende bostäder, allmänna samlingslokaler m.m. samt kommunala, landstingskommunala och civila statliga byggnader. Vidare beslöts om stöd till experimentbyggande och om bidrag till vissa informationsoch utbildningsverksamheter

avseende energihushållning i bebyggelse m.m. I propositionen redogjordes

också för en ny finansieringsordning för fjärrvärmeutbyggnad.

I enlighet med vad som aviserades i prop. 1976/77:107 har regeringen lagt fram en proposition med Energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/ 78:76). Propositionen har ännu inte behandiats av riksdagen.

Energisparplanen innefattar förslag om riktlinjer för energihushållning i

befintlig bebyggelse för perioden 1978-1988. Målet är att nettoenergiförbruk-

ningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än

f.n. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 48 TWh per år eller mellan 25 och 30 4 av den totala energiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd. I propositionen anges vidare riktlinjer för genomförande av detta sparprogram som omfattar investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. I propositionen läggs också fram förslag

till ändring av underhållsbestämmelserna i byggnadsstadgan (1959:612).

Ändringen innebär att det införs krav på att byggnader i vissa fall skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning behålls i skälig

utsträckning. Ändringen föreslås träda i kraft den I juli 1978. I anslutning till energisparplanen föreslås i budgetpropositionen ramar för budgetåret 1978/

79 för beslut om statligt stöd till energisparande åtgärder m.m. — inkl. stöd till

349 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:4

kommunerna för att möjliggöra en besiktningsservice och en aktiv planering

—- samt medel för en utökad informations- och foribildningsverksamhet med

sammanlagt 1.010 milj. kr. Härutöver föreslås en planeringsreserv om 400 milj. kr., som bör disponeras på det sätt som är lämpligt med hänsyn främst till sysselsättningsläget.

I propositionen framhålls att det åtgärdsprogram som krävs för energisparplanens genomförande bör byggas upp stegvis och att det bör ske en successiv

anpassning till ändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik, nya forskningsresultat inom energiområdet m.fl. faktorer.

En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Underlag för denna omprövning av programmet bör enligt propositionen erhållas bl.a. genom en fortlöpande uppföljning av energisparprogrammets genomförande. Bostads-

styrelsen har fått i uppdrag att i samarbete med statens planverk följa upp de

hittillsvarande effekterna av energisparstödet.

I propositionen förutsätts att genomförandet av energisparplanen skall ske

med hänsyn till konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i efterfrågan på resurser. Detta innebär att genomförandeprogrammet formu-

leras i en fast del och en del som är rörlig inom tioårsperioden. Självfallet finns

begränsningar för hur stora variationer som kan göras i insatserna mellan olika år. Enligt propositionen beräknas bristande tillgång på arbetskraft, på

produktionskapacitet i byggmaterialindustri eller på andra reala resurser inte komma att utgöra något hinder för att genomföra energisparplanen. Inte

heller beräknas genomförandet komma att stå i konflikt med önskemålet om en ökad nyproduktion av bostäder. Risken för vissa flaskhalsproblem bör dock uppmärksammas.

En viktig förutsättning för att genomföra ett sparprogram till kostnader

som är rimliga för samhätlet är tillgången på tekniker och byggnadsarbetare av olika stag. I propositionen berörs frågor om arbetsmarknadsutbildning och om fortbildningskurser för att ge dem som är yrkesverksamma inom byggnadsbranschen vidareutbildning i energisparfrågor. I anslutning härtill kan nämnas att i årets budgetproposition har föreslagits förstärkta insatser för driftsoch underhåilsteknisk utbildning på gymnasienivå. En fortlöpande bevakning av arbetsmarknads- och utbildningsfrågorna erfordras i anslutning till energisparplanens genomförande.

Utgångspunkten för propositionens förslag är att det nu finns ett stort

intresse för energisparande. Det saknas därför anledning att f.n. införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. De frivilliga insatserna bör emellertid på olika sätt inriktas mot de mest lönsamma åtgärderna och projekten. I propositionen framhålls att fastighetsägarnas och hyresgästernas vilja att genomföra energisparande åtgärder är

beroende bl.a. av åtgärdernas lönsamhet. Deras bedömning av fördelarna

med olika åtgärder torde av flera skäl skilja sig från samhällets bedömning,

bl.a. därför att de inte har möjlighet eller anledning att bedöma värdet t.ex. av

en ökad sysselsättning eller av minskade miljörisker. Mot denna bakgrund förordas i propositionen en sådan differentiering av stödet till olika energisparåtgärder som kan få den enskildes bedömning av olika encrgisparåtgärders lönsamhet att stämma överens med samhällets bedömning. En översyn aviseras av vilka åtgärder som kan bli föremål för energisparstöd och vidare

förutskickas att vissa villkor kan komma att införas för att stöd skall utgå.

Även sedan en grundlig översyn av dessa frågor har skett krävs en fortlöpande anpassning av reglerna för stödet för att man skall kunna styra inriktningen av de energisparåtgärder som vidtas i byggnadsbeståndet. En

Del II Bo:4 Skr 1978/79:103 350

Översyn aviseras av kompetensfördelningen mellan regeringen och bostadsstyrelsen liksom av finansieringssystemet.

Det är uppenbart att fastighetsägaren i allmänhet inte kan ha full överblick över vilka energisparande åtgärder som det är mest angeläget aut han vidtar i den egna byggnaden. I propositionen föreslås därför stöd till kommunerna för

att möjliggöra en kommunal service i form av teknisk rådgivning och frivillig

besiktning av fastigheter. Fastighetsägaren skall därigenom kunna få kvalificerad hjälp och teknisk rådgivning med bl.a. besiktning av fastigheterna.

Den enskilde ges därmed också bästa möjliga förutsättningar att förbättra

fastighetens kvalitet och ekonomi. En uppbyggnad av en sådan verksamhet

tar viss tid i anspråk. När så har skett bör det enligt propositionen utgöra ett villkor för energisparstöd att besiktning har utförts. Det kan också bli aktuellt

som villkor för stöd att den vid besiktningen förordade kombinationen av åtgärder vidtas.

Genomförandet av energisparprogrammet bör baseras på en medveten planering grundad bla. på kunskap om de enskilda byggnadernas kvalitet från energihushållningssynpunkt. Enligt propositionen bör kommunerna svara för en planering som bl.a. syftar till att klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma i fråga för energisparande åtgärder av olika slag. Former för denna planering behöver utvecklas. Det är angeläget att det nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen i övrigt uppmärksammas i detta sammanhang.

Det är viktigt att man på olika sätt inriktar de frivilliga insatserna mot ett effektivt och rationellt handlande. De förslag som läggs fram i propositionen syftar i allt väsentligt till att uppnå detta utan obligatorier och med ett

minimum av administrativa regleringar. Senast i samband med utvärde-

ringen av programmet efter en treårsperiod bör enligt propositionen frågan om behov av obligatorier prövas på nytt. Även som bakgrund för en sådan

prövning fordras en noggrann uppföljning av energisparverksamheten.

Som tidigare har redovisats, föreslås i propositionen en ändring av

underhållsbestämmelserna i byggnadsstadgan. Vidare förutskickas att två

förslag till ändringar i byggnadsstadgan kommer att remissbehandlas. Förslagen avser bl.a. viss vidgning av byggnadslovsplikten och krav på utscende av ansvarig arbetsledare för vissa icke byggnadslovspliktiga arbeten av betydelse från energihushållningssynpunkt. I propositionen framhålls

också att det från energisparsynpunkt är av vikt att hyreslagen utformas så att

hyresvärdar och hyresgäster uppmuntras att vidta åtgärder för att minska förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvatten-

försörjning. Både den fortlöpande anpassningen av energisparplanen till nya kunskaper och ändrade förutsättningar i övrigt och genomförandet av det till planen

hörande åtgärdsprogrammet kräver medverkan av ett stort antal instan-

ser.

Som har framgått av den tidigare redovisningen utgör kommunernas

insatser ett betydelsefullt led i energisparplanens genomförande. Kommunförbundet har självfallet en viktig roll vid utformningen av riktlinjerna för

denna verksamhet.

Takten i den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustri och byggmaterialindustri har stor betydelse för energisparplanens genomförande. Åtgärder för att stimulera dessa industribranschers utvecklingsinsatser har berörts i

årets budgetproposition.

Många statliga myndigheter och organ berörs. Statens planverk har att

351 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:4

utarbeta föreskrifter och allmänna råd till byggnadsstadgan i fråga om både planering och byggande. I detta arbete redovisas bl.a. de krav som ställs på energisparåtgärder och ges allmänna råd om deras tekniska utförande. Planverket utfärdar intyg om typgodkännande för konstruktioner och produkter för värmeisolering och tätning av byggnader och värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem. Beslut om typgodkännande grundas ofta på provning som utförts av statens provningsanstalt eller enligt metod fastställd av anstalten. Bostadsstyrelsen och statens industriverk ansvarar för energisparstödet till byggnader. Bostadsstyrelsen handlägger frågor om de kommunala bostadsbyggnadsoch saneringsprogrammen. Industriverket ansvarar även för energisparstödet till industrins processer m.m. och utför prognoser och utredningar inom energiområdet. Industriverket har vidare det centrala myndighetsan-

svaret i frågor som berörs i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Statens råd för byggnadsforskning handhar forskning om energihushållning i

bebyggelse och lämnar stöd till forskning och experimentbyggande. Bygg-

forskningsrådet har också att löpande tillhandahålla lättförståeliga sammanfattningar av forskningsresultat rörande teknik och ekonomi för energispa-

rande åtgärder i bebyggelse. Styrelsen för teknisk utveckling lämnar stöd till industriell utveckling av nya produkter. Statens provningsanstalt organiserar och samordnar den officiella provning som föreskrivs av andra myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsen har det övergripande ansvaret för arbetsmarknads-

politikens genomförande. Universitets- och högskoleämbetet har det över-

gripande ansvaret för utbildning av tekniker på högskolenivå. Skolöverstyrelsen har det övergripande ansvaret för den yrkesutbildning som krävs för energisparprogrammets genomförande. Arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen ansvarar för arbetsmarknadsutbildningen. I årets budgetproposition föreslås att särskilda medel skall disponeras av statens planverk för bidrag till framställning av studiematerial m.m. avseende fonbildning i energisparfrågor av yrkesverksamma i olika led i byggprocessen.

Energisparkommittén (I 1974:05) har till uppgift att bedriva en samordnad informationsverksamhet inriktad på att underbygga strävanden efter effektivitet och sparsamhet i all slags energianvändning. I detta ingår att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser på energisparområdet. Planverket har en utbyggd informationsverksamhet till byggnadsnämnderna och till ansvariga arbetsledare och andra yrkesverksamma inom byggnadsbranschen om kraven på cnergisparåtgärder och kontrollen av dessa samt utfärdar allmänna råd för deras tekniska utförande. Den prototyp- och demonstrationsverksamhet som bedrivs av byggforskningsrådet innefattar

en omfattande informationsinsats riktad till fastighetsägare m.fl. Bostads-

styrelsen ansvarar för information om encergisparstödet. En ansvarsfull och korrekt information och marknadsföring från materialtillverkare och byggnadsföretag kan verksamt bidra till att stimulera energisparintresset. Utveck-

lingen på informationsområdet måste följas och ett lämpligt samspel mellan

allmänna och enskilda åtgärder åstadkommas.

Inom regeringskanslicet berörs ett antal specialorgan, bl.a. bostadsfinansieringsdelegationen (In 1967:30) inom bostadsdepartementet, byggbranschrådet, energisparkommittén (1 1974:05) och energiforskningsdelegationen (I

1975:02) inom industridepartementet och byggsysselsättningsdelegationen inom arbetsmarknadsdepartementet. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att räkna ut bränslekostnaderna behandlas f.n. av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Ytterligare ett antal

Del II Bo:4 Skr 1978/79:103 3 'n ha

frågor av betydelse för energihushållning i bebyggelse berörs av pågående utredningar.

När det gäller ett så omfattande program som det energisparplanens genomförande utgör, får den administrativa apparatens förmåga att hantera programmet på ett effektivt sätt stor betydelse. Ett betydande antal berörda organ måste ges möjlighet att överblicka den totala verksamhet som avser energihushållning i befintlig bebyggelse för att kunna inordna sina egna insatser på lämpligt sätt. Den utveckling som sker inom ett område måste anpassas till den utveckling som sker på andra håll. Om en viss del av verksamheten utvecklas på ett sätt som inte främjar helheten måste detta upptäckas snabbt och samordningsåtgärder sättas in. Det finns emellertid

goda skäl att inte söka skapa en ny organisation för frågor om energihushåll-

ning i befintlig bebyggelse. Den enskilda myndighetens deluppgifter har ofta starkt samband med andra verksamheter som myndigheten bedriver. Så till exempel förekommer — och eftersträvas — att energisparåtgärder vidtas tillsammans med andra åtgärder som berör t.ex. byggnaders fasadskikt eller

vad beträffar industrin dess processer. Arbete med föreskrifter för energihus-

hållningsåtgärder och utfärdande av allmänna råd för åtgärdernas tekniska

utformning har samband med övriga föreskrifter och råd för byggnadskon-

struktioner och installationer. Byggbranschrådet bevakar byggmarknaden i dess helhet och Byggsysselsättningsdelegationen byggarbetsmarknaden i dess helhet osv. Bl.a. mot denna bakgrund och med hänsyn till att organisationen på energiområdet utreds i särskild ordning bör, med de undantag som redan har angetts i propositionen 1977/78:76, kompetensgränserna mellan skilda myndigheter och organ inte nu ändras.

I propositionen förutskickas att en särskild delegation bör tillkallas med viktiga uppgifter avseende ledning och samordning av arbetet med energi-

sparplanens utveckling, genomförande och utvärdering. Delegationen bör ha

rollen av ett beredande och rådgivande organ till regeringen. Delegationen bör också utgöra ett forum för ömsesidiga överläggningar om sparprogrammets grundförutsättningar, utveckling och relation till berörda samhällssek-

torer.

Energisparverksamheten har redan nu en betydande omfattning. Delegationen bör därför tillkallas nu.

Delegationen bör fortlöpande ta del av den uppföljning av de hittillsva-

rande effekterna av energisparstödet som bostadsstyrelsen i samarbete med

planverket har fått i uppdrag att utföra. Delegationen bör vidare förbereda

vissa åtgärder som kan bli aktuella sedan riksdagen fattat beslut i anledning

av regeringens proposition med förslag till energisparplan för befintlig

bebyggelse.

Sedan riksdagen tagit ställning till regeringens proposition med förslag till

energisparplan för befintlig bebyggelse bör — inom ramen för riksdagens

beslut med anledning av regeringens proposition — delegationens uppgift vara att följa utvecklingen inom de områden som är av betydelse för energi-

hushållning i befintlig bebyggelse och att sammanställa och vid behov initiera utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling,

att följa genomförandet av energisparplanen — i nära kontakt med de berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insatser inom energi-

sparplanens ram — och att ta de initiativ till samordning mellan berörda

myndigheter som den anser påkallade,

353 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:4

att följa och vid behov initiera åtgärder som gör det möjligt att jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekten,

att lägga fram förslag till regeringen i de frågor som anges i det följande eller

som regeringen senare kan komma att uppdra åt delegationen aut utreda.

I propositionen anges att vissa uppgifter från kommunerna behövs till grund för statens insatser i fråga om energisparplanen och dess genomförande. Efter samråd med delegationen för företagens uppgiltslämnande bör formerna för kommunernas medverkan snarast preciseras, med beaktande av att kommunerna inte bör tyngas med ett omfattande uppgiftslämnande.

Insamlandet av uppgifter bör självfallet, där så låter sig göra, samordnas med

kommunernas uppgiftslämnande i övrigt.

Delegationen bör efter samråd med byggsysselsättningsdelegationen och byggbranschrådet lämna regeringen förslag om hur energisparplanens genomförande kan anpassas till säsong- och konjunkturvariationer på byggnadsarbetsmarknaden. Delegationen bör i detta sammanhang också uppmärksamma de problem som kan uppstå om icke-seriösa företag och s.k. grå arbetskraft anlitas i samband med att energisparåtgärder utförs.

Delegationen bör efter samråd med bostadsfinansieringsdelegationen redovisa förslag om utformningen av finansieringssystemet för cnergispar-

lånen och formerna för kreditprioritering mot bakgrund av att i propositionen föreslås att statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1979/80 direkt skall belastas endast av bidrag och subventioner. Förslag om systemets tekniska utformning måste utarbetas med utgångspunkt i kravet att systemet inte får medföra en försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigt sätt få det stöd som han är berättigad till.

Delegationen bör löpande ta del av och såväl löpande som periodiskt sammanställa resultaten av de berörda myndigheternas uppföljning av genomförda energisparåtgärder.

Delegationen bör lämna de förslag i fråga om stödets inriktning och i fråga

om styrsystemet i stort som myndigheternas uppföljning och andra utred-

ningar ger grund för.

Delegationen bör vidare fortlöpande följa och i förekommande fall lämna

förslag beträffande de utbildningsfrågor som har samband med energihus-

hållning i byggnader.

Delegationen bör, i god tid före den omprövning av energisparplanen som skall ske inför budgetåret 1981/82, sammanställa sådant underlag — beträffande bl.a. ny kunskap och i övrigt ändrade förutsättningar — som kan vara av betydelse för statsmakternas ställningstaganden samt lämna härpå grundade förslag om energisparplanens inriktning på olika tekniska åtgärder samt beträffande genomförandepragram och styrmedel.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag efter samråd med statsrådet Johansson att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en delegation med högst 11 ledamöter för att bereda frågor om

energihushållning i befintlig bebyggelse

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitténslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet) 23 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II Bo:5 Skr 1978/79:103 354

5. Utredning om underhåll av hyres- och bostadsrättsfastigheter

Dir 1978:79

Beslut vid regeringssammanträde 1978-08-31

Statsrådet Friggebo anför.

Det fanns år 1975 i vårt land ca 98.000 hyresoch bostadsrättsfastigheter

med närmare 2,1 miljoner lägenheter. Omkring 1,5 miljoner lägenheter var upplåtna med hyresrätt. Dessa fastigheter åsattes vid 1975 års allmänna fastighetstaxering ett sammanlagt taxeringsvärde om 107 miljarder kronor. Fastigheterna ägdes till 38 26 av kommuner och allmännyttiga företag, till 38 26 av privata företag och enskilda personer och till 24 96 av bostadsrätts-

föreningar.

Vårt bestånd av lägenheter är av god standard och representerar mycket

stora ekonomiska och sociala värden. Från såväl samhällsekonomiska som

bostadspolitiska utgångspunkter är det angeläget att bostadsbeståndet vid förslitning och skada underhålls och repareras så att dessa värden bibehålls. Det är därför viktigt att samhället skapar bästa möjliga betingelser för detta. Även om underhållsfrågorna i stor utsträckning åvilar fastighetsägare och boende finns det olika regler och ramar som ställs upp av samhället.

Underhållsfrågorna har både bostadspolitiska och skattepolitiska utgångs-

punkter. Bostadspolitiskt är det bl.a. fråga om att ge hyresgäster ett ökat inflytande över sitt boende och att skapa garantier för att medel för underhåll sätts av i tillräcklig omfattning och används på avsett vis. Småhusägare och

bostadsrättshavare har ett sådant inflytande. Det är angeläget att finna former för att öka också hyresgästernas inflytande. Skattepolitiskt är det bl.a. en fråga om att åstadkomma skatteregler för underhåll och fastighetsförvaltning, som

är så neutrala som möjligt med hänsyn till fastighetsägare och besittningsform.

I 12 kap. jordabalken (hyreslagen) föreskrivs att hyresvärdarna är skyldiga att svara för regelbundna reparationer i bostadslägenheter. Åtskilliga rapporter från bl.a. hyresförhandlingar pekar emellertid på att parterna — i syfte att dämpa hyreshöjningarna — kommer överens om så låga hyror att hyresintäkterna inte helt täcker kostnaderna för drift och underhåll. Följden blir att det periodiska underhållet till en del skjuts på framtiden.

På sikt innebär ett eftersatt fastighetsunderhåll dålig ekonomi. I sämsta fall

leder det till kapitalförstöring. Det finns också risk för att eftersatt underhåll

medför att segregationen i boendet förstärks genom att de som har

möjligheter söker sig bort från dåligt underhållna bostadsområden. För att syftet med hyreslagen skall kunna uppnås, är det angeläget att skapa fastare regler och bättre finansiella förutsättningar för avsättningar till löpande och periodiskt underhåll.

Andelen hyres- och bostadsrättshus som behöver repareras och under-

hållas kommer att öka de närmaste åren. Detta beror bl.a. på att de drygt en miljon lägenheter som enligt det s.k. miljonprogrammet byggdes mellan åren

1965 och 1974 nu börjar att vara i behov av mer omfattande reparationer och

underhåll. Huvuddelen av dessa lägenheter finns i hyres- och bostadsrättshus.

Livslängden hos ett bostadshus varierar men är i hög grad beroende av hur omfattande underhållet är och hur ofta det företas. Erfarenheterna visar vidare att kostnaderna för underhåll ökar med en fastighets ålder. Enligt undersökningar av HSB:s riksförbund är de genomsnittliga utgifterna för

355 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:5

yttre underhåll per m? lägenhetsyta 4 gånger högre i 26-30 år gamla hus än i

1-5 år gamla hus. Beträffande det inre underhållet visar undersökningar att kostnaderna i genomsnitt ligger något högre och har en mera regelbunden periodicitet.

Enligt uppgift från olika bostadsföretag och bostadsorganisationer saknas

tillräckliga medel för framtida underhåll. Det är mot den bakgrunden

angeläget med ökad fondering för reparationer och underhåll för att möta de växande underhållsbehoven i bostadshus. Särskilt gäller detta hyresfastighe-

terna. Kapitalbildningen skall syfta till att dels skapa garantier för att beståndet av bostadshus inte blir föremål för kapitalförstöring, dels utjämna kostnaderna för fastighetsunderhåll mellan olika år. Om en sådan utjämning

inte sker föreligger risk för mycket kraftiga språngvisa höjningar av

boendekostnaderna. Statligt lånestöd för underhållskostnader kan lämnas i samband med bostadslån för ombyggnad. Stödet avser underhållsarbeten som är direkt föranledda av ombyggnaden. Stödets storlek beror bl.a. på hur omfattande

ombyggnaden är. Med vissa undantag gäller denna ordning också statligt stöd till energibesparande och miljöförbättrande åtgärder. Någon möjlighet att få statliga lån för enbart fastighetsunderhåll föreligger inte.

Marknaden för långfristiga krediter är i dag hårt ansträngd. Av den kartläggning som kapitalmarknadsutredningen redovisar i betänkandet (SOU 1978:11) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi framgår att det finns anledning

anta att detta förhållande kommer att gälla för lång tid framöver. Det är i detta

läge inte tänkbart att kreditmarknaden i någon nämnvärd utsträckning

utöver vad som f.n. sker skulle kunna bidra till finansieringen av reguljärt

fastighetsunderhåll.

Mot bakgrund av vad som anförts är det angeläget att det sker ett ökat sparande inom hela bostadssektorn för reparationer och underhåll. För hyresfastigheter behöver frågan om formerna för avsättning till underhåll och förvaltning av underhållsmedel samt inflytandet för hyresgäster i dessa frågor

bli föremål för närmare överväganden. Jag förordar därför att en översyn av

dessa frågor kommer till stånd. Uppgiften bör anförtros en särskild utredare.

Som huvudprincip för finansiering av fastighetsunderhåll bör gälla att underhåll skall finansieras av de boende. Fonderingar skall ske för att utjämna underhållskostnader mellan olika år. Uttaget för finansiering av underhållsåtgärder bör motsvara förslitningen över en längre tidsperiod och betraktas som en betalning för en faktisk förslitning. Otillräckliga fonderingar innebär att man skjuter över bördan för underhållet på dem som skall bo i huset i framtiden. Ansvaret för att avsättningar sker bör åvila fastighets-

ägarna.

Utredaren bör till en början kartlägga om kooperativa, allmännyttiga och privata fastigheter skiljer sig åt när det gäller behov att avsätta medel för

fastighetsunderhåll, vilka belopp som idag avsätts till detta ändamål och i

vilken omfattning underhåll och reparationer finansieras genom lån. De ekonomiska effekterna av underhållsfrågornas skattemässiga behandling bör också belysas. Sådana undersökningar är viktiga utgångspunkter för utredarens överväganden om lämplig form för finansiering och förvaltning av underhålls- och reparationsmedel samt om någon form av avgifter för

underhåll skall vara obligatoriska. Vidare bör denna kartläggning tjäna som

utgångspunkt för överväganden om i vilken mån kommande förslag också skall omfatta kooperativt ägda fastigheter.

Del ll Bo:5 Skr 1978/79:103 356

Utredaren bör utarbeta förslag till principer för och beräkning av uttaget från de boende för täckande av underhållskostnader och former för de boendes inflytande vid beslut om medlens disposition. Beträffande frågan om de boendes inflytande vill jag erinra om att riksdagen nyligen öppnat möjligheter för de förhandlande parterna att påkalla förhandling angående samtliga boendeförhållanden som berör hyresgästerna gemensamt (prop.

1977/78:175, CU 1977/78:32, rskr 1977/78:347).

En viktig uppgift i det sammanhanget är att närmare ange lämplig storlek

av det område som bör omfattas av en underhållsfond, exempelvis hus, grupp

av hus eller hela bostadsområden. En förutsättning är härvid, att sådant område inte skall omfatta fastigheter med olika ägare. Det bör eftersträvas att

området blir så stort att en effektiv och smidig fastighetsförvaltning är möjlig

samtidigt som de boende har ett väsentligt inflytande över hur underhållsmedlen används.

Fonderingar av här nämnt slag eller en därmed lik värdig lösning efter andra linjer betyder väsentligt ökade möjligheter att genomföra den vidgade bocendedemokrati som är ett viktigt mål för bostadspolitiken.

Utredaren bör vidare undersöka möjligheterna att för inre underhåll öka lägenhetsinnehavarens ansvar genom att för hyreslägenheter inrätta inre reparationsfonder, som knyts till lägenheten eller den boende. En sådan ordning bör eftersträvas som innebär att aktsamma och underhållsmedvetna

hyresgäster kanydra fördel därav.

Skattereglerna för fastigheter har utformats med i huvudsak andra utgångspunkter än bostadspolitiska. Bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag beskattas enligt en schablonmetod som innebär bl.a. att reparationer inte beaktas vid inkomstbeskattningen. Detta innebär praktiskt sett att intäkten bestäms till 3 96 av taxeringsvärdet oberoende av om avsättningar till reparationer och underhåll har gjorts eller inte och att avdrag

för reparationsoch underhållskostnader inte får göras. Enskilda ägare av hyresfastigheter får däremot göra avdrag vid inkomsttaxeringen för repara-

tions- och underhållskostnader. Detta är en följd av att överskou i verksamheten beskattas. Som överskott betraktas också avsättningar till framtida underhåll. De år reparationer och underhållsåtgärder vidtas, antingen löpande eller i samband med ombyggnad, medges avdrag för dessa kostnader oavsett om fastigheten tidigare har haft några skattemässiga överskott eller inte.

Jag vill i sammanhanget nämna att riksdagen vid flera tillfällen under senare år vid sin behandling av finansieringsreglerna vid ombyggnad, har begärt underlag för ställningstagande till skattereglerna i fråga om underhåll och ombyggnad av hyres- och bostadsrättsfastigheter.

I promemorian (Ds B 1978:7) Ändrade beskattningsregler för hyresfastig-

heter föreslås att bostadslånereglerna vid ombyggnad av enskilt ägda hyresfastigheter med statligt lånestöd skall bli desamma som vid nybyggnad.

I gengäld skall reparationsavdrag inte få göras för sådana åtgärder som ingår i

låneunderlaget vid ombyggnad. Förslaget kan ses som en etapp i ett mera

långsiktigt och genomgripande arbete med frågor om underhåll och förvaltning av bostäder.

Utredaren bör klarlägga hur avsättning till fonder, liksom även fonderna själva bör behandlas i skattehänseende. En utgångspunkt bör vara att den nuvarande avdragsrätten avskaffas för sådana underhållsarbeten som har bekostats med medel ur fonderna. Däremot bör avdrag medges för utbetalning eller avsättning som görs till fonderna. Utredaren bör också överväga

2 nn = Kommittéer: Bostadsdepartementet Del Il Bo:6

eventuellt behov av särskilda administrativa former för förvaltning av

underhållsmedlen och därvid lägga särskilt stor vikt vid att de lösningar som föreslås blir överskådliga för dem som berörs av förslagen.

En fråga som är av betydelse vid bedömning av en fondering är inflationens inverkan på fonderade medel. Utredaren bör belysa denna fråga och redogöra för vilka möjligheter som kan finnas att uppnå en värdesäkring av dessa medel.

En ökad fondbildning för underhåll av hyresfastigheter kan få större effekt

först åtskilliga år efter det att ett sådant system införts. Utredaren bör särskilt belysa de problem som kan uppstå under en övergångstid och föreslå lösningar därpå. Även de skattemässiga övergångsproblem som hänger samman med förändringarna bör belysas.

Inom bostadskooperationen finns redan i dag fonder för yttre och inre

underhåll. Utredaren bör inhämta erfarenheter från verksamheten med

sådana fonder.

Utredaren bör vara oförhindrad att även ta upp andra frågor än dem jag nu har nämnt som har betydelse för att lösa utredningsuppgiften.

I sitt arbete bör utredaren samråda med berörda parter på bostadsmarkna-

den, myndigheter och utredningar, bl.a. hyresrättsutredningen (Ju 1975:06).

Statens råd för byggnadsforskning har under senare tid initierat betydande forskningsinsatser inom området underhåll och förvaltning av bostäder. Utredaren bör ta del av detta forskningsarbete. Utredaren bör vidare studera

de erfarenheter av finansiering och administration av fastighetsunderhåll

som har gjorts utomlands. .

Avslutningsvis vill jag understryka att utredaren bör bedriva sitt arbete skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar mig att tillkalla en särskild utredare för att se över förutsättningarna för underhåll av hyres- och bostadsrättsfastigheter,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

6. Ökad användning av bostadsrätt inom bostadsbeståndet

Dir. 1978:91

Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-10

Statsrådet Friggebo anför.

Utvecklingen av bostadspolitiken i vårt iand under de senaste åren kännetecknas av bl.a. ett uttalat syfte att öka likställdheten mellan de olika besittningsformerna på bostadsmarknaden — äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt. Detta har särskilt gällt de ekonomiska villkoren. Riksdagen har i detta syfte beslutat om ändringar i det statliga systemet för bostadsfinansie-

Del II Bo:6 Skr 1978/79:103 358

ring som är av betydelse för framför allt det nyare bostadsbeståndet och nyproduktionen.

Frågan om likställdhet mellan de olika besittningsformerna är emellertid inte enbart en ekonomisk fråga. Det är också en fråga om de boendes möjligheter att utöva inflytande över sina egna boendeförhållanden. Dessa

möjligheter är mindre för hyresgästen än för den som äger sin bostad eller

innehar den med bostadsrätt. Även i detta avseende har emellertid utvecklingen under senare år inneburit en viss utjämning av skillnaderna mellan besittningsformerna genom ökade möjligheter för hyresgästerna att, individuellt eller genom hyresgästorganisation, påverka sin situation i förhållande till hyresvärden. Jag tänker på bl.a. det förstärkta besittningsskyddet, bytesrätten, hyresgästinflytandet i samband med ombyggnad och vid särskild förvaltning enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792) samt rätten att måla och tapetsera i lägenheten. Genom hyresförhandlingslagen (1978:304), som

trädde i kraft den 1 juli 1978, har ytterligare ett viktigt steg tagits på vägen mot

en ökad likställdhet i boendet. Lagen ger hyresgästerna en lagfäst rätt att

förhandla med hyresvärden om sina boendeförhållanden. Genom att

uppträda gemensamt kan alltså de boende förhandlingsvägen tillförsäkra sig ett ökat inflytande över frågor som rör den egna lägenheten, gemensamma anordningar i huset och den dagliga boendemiljön i övrigt.

Resultaten av kommande förhandlingsverksamhet torde få visa om ytterligare åtgärder från samhällets sida kan komma att behövas i syfte att

förbättra förutsättningarna för ökat hyresgästinflytande vid förvaltningen av flerfamiljshus. Det kan därvid t.ex. komma ifråga att vidta lagändringar för

att främja en önskvärd utveckling av inflytandet vid upplåtelse med hyresrätt. Sådana frågor får då behandlas i särskild ordning. I sammanhanget

bör också nämnas den av regeringen tillsatta utredningen om underhåll av hyres- och bostadsrättsfastigheter (Dir. 1978:79), som bl.a. har att pröva hur

man skall kunna skapa fonder för inre underhåll, som knyts till lägenheten

eller den boende.

Det är emellertid klart att det, med hänsyn till bl.a. det ekonomiska ansvar som är förenat med ägande och förvaltning av fastigheter, inte torde gå att inom överskådlig tid uppnå samma inflytande för hyresgäster som för dem

som bor med ägande- eller bostadsrätt. Full likställdhet i detta avseende

mellan besittningsformerna kan alltså inte uppnås. Om man vill åstadkomma ett ökat boendeinflytande, utöver vad som är möjligt på hyresrättens område, måste det ske genom att bostäder i ökad omfattning upplåts med ägandeeller bostadsrätt.

Jag anser det angeläget att öka de enskilda människornas inflytande över

sitt boende och att bättre möjligheter för den enskilde att äga sin bostad skall skapas genom att underlätta för hyresgäster att i bostadsrättsföreningens

form överta ägandet.

Mot den bakgrund som jag nu har tecknat vill jag ta upp frågan om statliga åtgärder i syfte att främja ett ökat boendeinflytande i bostadsrättsform.

Inom nyproduktionen av bostäder utgör numera småhus som upplåts med

äganderätt en dominerande andel. Kommunerna har ett betydande infly-

tande över nyproduktionens fördelning på hustyper och besittningsformer.

Villkoren för den statliga bostadslångivningen innefattar inte några begränsningar av valfriheten i detta avseende. Även om befintliga möjligheter att öka andelen lägenheter med ägande- eller bostadsrätt i nyproduktionen tas till vara, kan det endast på lång sikt mera påtagligt förändra relationen mellan de

olika besittningsformerna i det totala bostadsbeståndet. Åtgärder för att

359 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:6

snabbt öka boendeinflytandet genom annan besittningsform än hyresrätt får alltså inriktas på beståndet av hyreslägenheter.

F.n. är närmare 45 4 av samtliga bostäder eller omkring 1.1/2 milj. lägenheter upplåtna med hyresrätt.

En övergång från hyresrätt till bostadsrätt kan ske genom att hyresgästerna

i en fastighet bildar en bostadsrättsförening som förvärvar fastigheten och

upplåter lägenheterna med bostadsrätt. Detta har hittills förekommit i endast ringa omfattning, vilket sannolikt beror på att övergången tll bostadsrätt är förenad med åtskilliga problem som berör bl.a. hyresgästernas möjligheter att träffa överenskommelse om och att finansiera förvärvet samt rättsskyddet för de hyresgäster som inte önskar gå över till bostadsrätt. Dessa problem och

andra frågor som har samband med önskemålet att främja en mera

omfattande övergång från hyresrätt till bostadsrätt bör nu utredas. Utred-

ningsuppdraget bör anförtros åt en kommitté. Man kan inte bortse från att en övergång från hyresrätt till bostadsrätt kan

innebära risker för en ökad segregation i boendet som en följd av att personer

med låga inkomster och utan tillräckliga medel för kapitalinsats får svårt att

göra sig gällande på denna det av bostadsmarknaden. Kommittén bör när den utformar sina förslag så långt möjligt söka eliminera dessa risker. Kommittén bör därvid söka belysa utvecklingen av priserna vid försäljning av bostadsrätter under senare år och överväga om denna utveckling kan ge anledning till åtgärder från statens sida. Av särskild betydelse i fråga om riskerna för segregation i samband med övergång från hyresrätt till bostadsrätt är de

ekonomiska villkoren i samband med övertagandet av fastigheten. Jag återkommer i det följande till frågan om finansieringen av hyresgästernas

förvärv av den fastighet som de bor i.

Frågan om åtgärder beträffande beskattningen av bostadsrättsföreningar med s.k. strimlade lån övervägs inom regeringskansliet med anledning av

bostadsskattekommmitténs förslag i ämnet.

Även om hyresgästerna kan ordna finansieringen, kan emellertid den situationen uppkomma att de inte lyckas förmå fastighetsägaren att överlåta

fastigheten till dem. I riksdagen har väckts motioner i syfte att åstadkomma

sådan ändring av förköpslagen (1967:868) att hyresgäster som bildar en

bostadsrättsförening för att överta den fastighet som de bor i skall få rätt till

förköp av fastigheten. Riksdagen har ställt sig avvisande till dessa motioner. Senast skedde detta år 1976 (CU 1975/76:11).

F.n. är det bara kommun som kan utöva förköpsrätt enligt förköpslagen. Det finns visserligen inget formellt hinder för kommunen att efter förköp överlåta fastigheten till en bostadsrättsförening, men denna möjlighet var ej förutsedd vid lagens tillkomst. Förköpsrätten kan emellertid enbart utövas om fastigheten med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller om fastigheten

behöver rustas upp. En övergång till bostadsrätt torde emellertid i många,

kanske flertalet fall komma att avse hus som inte faller under de angivna

bestämmelserna och kommunen har då inga möjligheter till förköp. Önskemålet att öka möjligheterna till en övergång från hyresrätt till

bostadsrätt i det befintliga beståndet kan inte motivera expropriation. Däremot är det naturligt att närmare pröva hur en försäljningssituation skall

kunna användas för att ge de grupper av hyresgäster som så önskar rätt att

förvärva den fastighet de bebor.

Närmast till hands torde ligga att införa förköpsrätt för en majoritet av hyresgäster. Jag är medveten om att en sådan reform är förenad med problem.

Del II Bo:6 Skr 1978/79:103 360

Det gäller bl.a. underrättelseförfarandet enligt förköpslagen och frågan om vem som skall ha företrädesrätt när både kommunen och hyresgästmajori-

teten är berättigade att förköpa. Starka skäl talar för att stor hänsyn bör tas till

hyresgästernas önskemål i konkurrensfallen. Kommittén bör undersöka dessa problem och föreslå hur dessa frågor skall regleras. Hyresgästernas förköpsrätt torde behöva regleras i en särskild förköpslag.

Vid sina överväganden i dessa delar bör kommittén utgå från att förköpsmöjligheten bör förenas med villkor om att föreningen omfattar en majoritet av hyresgästerna. Övervägandena bör göras med den utgångs-

punkten att föreningsbildningen skall ha till syfte att främja en god

bostadsförsörjning. Jag vill i sammanhanget erinra om vad som gäller för att en förening i beskattningshänseende skall anses som ”äkta” bostadsförening, nämligen att minst 60 96 av taxeringsvärdet kan hänföras till lägenheter som

är upplåtna med bostadsrätt. >

Kommittén bör också uppmärksamma problem som kan vara förknippade med att hyresgäster i bostäder i allmännyttig ägo önskar bilda bostadsrättsförening. Därför bör kommittén belysa konsekvenserna i detta avseende för de allmännyttiga bostadsföretagen, hyresgästerna, stat och kommun. Ett sådant överförande bör kunna ske i den utsträckning som den enskilda

kommunen finner motiverat. Kommittén bör därför undersöka i vad mån det finns hinder, t.ex. enligt gällande låneförfattningar, mot ett sådant överförande och föreslå erforderliga förändringar.

När frågan uppkommer bland hyresgästerna om att bilda en bostadsrätts-

förening för att överta fastigheten kan det hända att någon av dem inte önskar teckna bostadsrätt men att han eller hon ändå vill bo kvar i sin lägenhet. Det är viktigt alt en hyresgäst som föredrar att inte inträda som medlem i

bostadsrättsföreningen kan bo kvar med hyresrätt och att hans eller hennes rättsliga ställning inte försämras. Besittningsskyddsreglerna har nyligen ändrats så att en hyresgästs besittningsskydd inte påverkas av att lägenheten

under pågående hyrestid ändras från vanlig hyreslägenhet till bostadsrätts-

lägenhet (prop. 1977/78:175 s. 177, 219 och 226 samt SFS 1978:305). Hyresgästen kan alltså bo kvar lika tryggt som förut. även om bostadsrätt till lägenheten förvärvas av annan. Också reglerna om bytesrätt har därvid ändrats så att hyresgästen inte heller går miste om sin rätt att använda lägenheten till byte. Som jag framhöll i detta lagstiftningsärende (prop. 1977/ 78:175 s. 178) minskar dock bytesrättens faktiska värde, eftersom den som genom byte övertar hyresrätten får ett svagare besittningsskydd än han eller

hon annars skulle ha haft. Den nytillträdande hyresgästen har inte heller rätt att i sin tur använda lägenheten till byte.

Det är enligt min mening angeläget att den som väljer att efter förenings-

bildningen bo kvar i huset med hyresrätt inte kommer i en sämre situation när

det gäller möjligheten att utnyttja lägenheten som bytesobjekt. Kommittén

"bör undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att bytesrätten skall behålla sitt fulla värde. Olika tekniska lösningar är tänkbara. En möjlighet är

att uppställa krav på hyresgästens samtycke för att bostadsrätt till en lägenhet skall få upplåtas under pågående uthyrning. Jag erinrar om aw det enligt

bostadsrättslagen (1971:479) inte föreligger något hinder mot att en bostadsrättsförening disponerar vissa lägenheter på annat sätt än genom bostads-

rättsupplåtelse, t.ex. genom uthyrning. En annan möjlighet är att låta

hyresgäst, som efter bostadsrättsupplåtelsen erhåller lägenheten genom byte, åtnjuta samma rättigheter i fråga om besittningsskydd och bytesrätt som har gällt för företrädaren. För att en sådan ordning skall bli praktiskt tillämpbar

361 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:6

torde det dock krävas att den nytillträdande hyresgästen lätt kan förvissa sig om sina rättigheter i dessa avseenden, t.ex. genom en formaliserad påskrift på hyreskontraktet.

Beträffande nyproduktionen vill jag erinra om att i; prop. 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelningen inom bostadsförsörjningen m.m. berördes frågan om kraven på kommunal representation som villkor i vissa fall för lån

till bostadsrättsföreningar ts. 171-173). De förändringar och förenklingar i

dessa krav med syfte att underlätta bildandet av bostadsrättsföreningar som

jag därvid förutskickade har nu genomförts. Jag framhöll vidare i detta

sammanhang det angelägna i att kommunerna på eu tillfredsställande sätt

informerar om hur bostadsrättsföreningar bildas och, i linje med bostadsförsörjningslagens syfte. skyndsamt utser representanter i bostadsrättsför-

eningar. Kommittén bör undersöka effekterna av dessa förändringar samt kommunernas åtgärder när det gäller att underlätta bildandet av bostads-

rättsföreningar. Kommittén är därvid oförhindrad att föreslå ytterligare

ändringar som kan vara motiverade för att undanröja kvarstående hinder för att bilda bostadsrättsföreningar.

Finansieringsfrågan spelar en central roll när hyresgästerna i syfte att övergå till bostadsrätut vill förvärva fastigheten. En tillfredsställande finansiering av köpet är avgörande för möjligheterna att genomföra det. Som jag har nämnt tidigare är finansieringsfrågan också av särskild betydelse när det gäller att minska riskerna för att en övergång till bostadsrätt skulle leda till boendesegregation.

Finansieringsförutsättningarna kan skifta avsevärt mellan olika fastighets-

förvärv, bl.a. med hänsyn till om fastigheten skall rustas upp i anslutning till

förvärvet eller t.v. förvaltas i befintligt skick.

Frågan om möjligheterna att åstadkomma ett ökat inflytande för hvresgästerna i samband med sanering genom en övergång till kooperativ ägandeform togs upp i tWlläggsdirektiv till boendeutredningen år 1973.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna behandlade frågan i sitt slutbetänkande (SOU 1975:51). Såvitt angår finansicringsförutsättningarna

ansåg utredningarna att det helt avgörande finansiella hindret för hyresgästers övertagande av hus I samband med sanering skulle bortfalla vid ett genomförande av utredningarnas förslag att ett s.k. ingångsvärde skulle få ingå i låneunderlaget för bostadslån för ombyggnad. Ett ingångsvärde, som

avser markkostnader, ingår numera under vissa förutsättningar i låneunder-

laget. På grund härav torde finansieringsförutsättningarna i allmänhet vara tillfredsställande för en bostadsrättsförening som förvärvar ett hyreshus och moderniserar det med stöd av statligt bostadslån.

Också beträffande fastigheter som inte är i behov av ombyggnad kan finansieringsförutsättningarna vara goda. Det gäller framför allt relativt nybyggda, statligt belånade fastigheter. Köparen — bostadsrättsföreningen —kan få överta befintliga lån och under vissa förutsättningar få ytterligare lån,

s.k. förvärvslån, intill en övre lånegräns av 99 94 av det fastställda pantvärdet. Under den senaste tiden har också flera hyresfastigheter överförts till

bostadsrättsföreningar med utnyttjande av dessa lånemöjligheter. varvid bostadsrättshavarnas kontantinsatser har kunnat hållas på en låg nivå.

Finansieringsproblem uppkommer i huvudsak i fråga om äldre fastigheter

med ett marknadsvärde som väsentligt överstiger de befintliga lånen. Detta gäller såväl statligt belånade som privatfinansierade fastigheter. Om bostads-

rättsföreningen inte i huvudsak kan lånefinansiera köpesumman, ställs föreningens medlemmar inför krav på betydande egna kapitalinsatser.

Del II Bo:6 Skr 1978/79:103 362

Det är en angelägen uppgift för kommittén att söka finna lämpliga metoder för att underlätta finansieringen av hyresgästernas fastighetsförvärv. Befintliga lån torde i allmänhet kunna övertas av köparen. Problemet gäller alltså i huvudsak finansieringen av skillnaden mellan köpesumman och dessa lån.

En generell statlig lånefinansiering bör enligt min mening inte komma i fråga. Riskerna för en ogynnsam påverkan på prisbildningen är ett starkt skäl mot såväl statlig lånefinansiering som finansiering genom s.k. prioriterade bottenlån. Sådana finansieringsmöjligheter skulle vidare innebära att

uppkommen värdeökning på fastigheter skulle få en prioriterad ställning i lånehänseende på bekostnad av produktiva investeringar, t.ex. ny- och ombyggnad. Finansiering över allmänna kreditmarknaden och genom s.k. köpskillingsreverser torde därför bli den form som här får tillämpas. Finansiering med köpeskillingsreverser innebär att säljaren bidrar till lånefinansieringen genom att som dellikvid godta reverser av köparen.

En sådan finansieringsmetod kan givetvis inte styras genom statliga

föreskrifter. Kommitténs uppgift i detta sammanhang bör vara att genom kontakter med företrädare för berörda fastighetsägarintressen undersöka

förutsättningarna för att tillämpa en finansiering enligt denna modell. Om det på fastighetsägarsidan skulle finnas intresse för att söka finna

enhetliga normer beträffande villkoren för sådana reverslån, bör kommittén kunna ta upp även frågan om rekommendationer i det avseendet. En förutsättning skall härvid vara att föreningen (och inte de enskilda medlem-

marna) svarar för låneskulden.

Konstaterandet att en generell statlig finansiering inte är aktuell utesluter

inte ett visst statligt engagemang. För hushåll med låga inkomster och/eller stor försörjningsbörda kan ett statligt stöd, t.ex. i form av ett behovsprövat lån, vara en förutsättning för förvärv av bostadsrätt. Kommittén bör mot

denna bakgrund pröva frågan om ev. statliga åtgärder på finansieringssidan.

Det är min förhoppning att utredningsarbetet skall ge förutsättningar för en övergång från hyresrätt till bostadsrätt i betydande omfattning. Om så blir fallet kommer det också att föreligga ett stort behov av sakkunnig rådgivning och service åt hyresgäster som vill förändra sina boendeförhållanden på detta

sätt. Det gäller såväl föreningsbildningen och fastighetsförvärvet som

förvaltningsskedet. Kommittén bör utröna om de nuvarande bostadskoope-

rativa organisationernas erfarenheter och resurser kan utnyttjas för detta ändamål. Om dessa resurser skulle visa sig otillräckliga eller andra hinder

föreligger för ett engagemang från de befintliga organisationerna, bör kommittén ange vilka kompletterande åtgärder som kan behövas för att erforderlig service skall kunna erbjudas de hyresgäster som vill gå över till

bostadsrätt. De eventuella kompletterande åtgärderna bör vara av den karaktären att de ej förutsätter ett statligt engagemang.

Kommittén bör uppmärksamma att det finns bostadsföreningar på vilka bostadsrättslagen inte är tillämplig (se LU 1975:26, SOU 1975:51 s. 320 Ds Ju

1976:11 s. 91). Kommittén bör utreda förekomsten av sådana föreningar och överväga behovet av ctu förenklat förfarande vid ombildning av vissa

bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar.

Kommiuén bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor än de förut nämnda som har samband med strävandena att främja en övergång från hyresrätt till bostadsrätt.

I sitt arbete bör kommittén samråda med — förutom partsorganisationerna

363 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:7

på hyresmarknaden —- berörda myndigheter och utredningar, bl.a. kooperationsutredningen och hyresrättsutredningen. Kommittén bör vidare studera de erfarenheter som kan ha gjorts utomlands, främst i Norden, rörande övergång från hyresrätt till andra besittningsformer.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig att tillkalla en kommitté med högst 4 ledamöter för att utreda frågan om

ökad användning av bostadsrätt inom bostadsbeståndet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

7. Lantmäteriets uppgifter att tillhandahålla information om landskapet

Direktiv 1978:97 Beslut vid regeringssammantriide 1978-11-23

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

Den översiktliga fysiska planeringen och planeringen för olika markanknutna verksamheter har ökat i omfattning under de senaste åren. Kravet på ekologiska hänsynstaganden är ett av flera skäl till att även innehållet i planeringen förändras och utvecklas. Den fysiska riksplancringen och den av regeringen nyligen tillsatta kommittén med uppgift att utarbeta riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken (Jo 1978:7) utgör exempel på viktiga inslag i strävandena mot bättre hushållning med naturresurserna.

För att ckologiska hänsynstaganden, hushållning med markens och vattnets resurser samt vården av befintliga byggnader och anläggningar skall kunna förbättras erfordras bl.a. underlag i form av naturresurs- och markanvändningsdata. Sådan landskapsinformation hämtas i dag från s. k. allmänna kartor, geologiska, geohydrologiska och hydrologiska kartor, särskilt upprättade vegetationskartor, flygbilder etc.

Landskapsinformation används ofta som ett gemensamt begrepp för lägesbestämd information om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper (berg, jord, vegetation, vatten, topografi, etc.) och dess konstgjorda företeelser (anläggningar, fastigheter, byggnader, etc.). Begreppet innefattar vidare sådana geodetiska och fotogrammetriska data som utnyttjas för lägesbestämning av landskapsinformation samt geografiska namn och gränser, institutionella förhållanden m. m. I begreppet ryms information om förhållanden på eller under markytan samt om markanvändning.

Landskapsinformationen kan utvärderas och presenteras efter olika

verksamheters syften och behov.

Del II Bo:7 Skr 1978/79:103 364

Utvecklingen inom samhillsplaneringen och behovet av förbättrad resurshushållning gör att det finns motiv för att se över hur försörjningen med landskapsinformation lämpligen bör ordnas i framtiden. Som jag skall

redogöra för längre fram finns många myndigheter m. m. som delar i

produktionen av landskapsinformation. Flera av dessa är f. n. svsselsatta med att klarlägga hur olika metoder och tekniska hjälpmedel för insamling och

lagring av landskapsinformation kan användas i arbetet. Detta kan leda till

rationaliseringar och samtidigt öka användbarheten av det material som produceras.

Det statliga lantmäteriet har genom sin mätnings- och kart-

läggningsverksamhet en central roll när det gäller att tillhandahålla information om landskapet.

Lantmäteriets centralmyndighet, statens lantmäteriverk (LMV), fick sin nuvarande organisation den I juli 1974 genom en sammanföring av verksam-

heterna hos dåvarande rikets allmänna kartverk och lantmäteristyrelsen. Organisationen i sin helhet består av lantmäteriverket (i Gävle),

överlantmätarmyndigheter (ÖLM) och fastighetsregistermyndigheter (FRM)

på länsnivå samt fastighetsbildningsmyndigheter (FBM) på lokal nivå.

Motiven för sammanläggningen av rikets allmänna kartverk och lantmäteristyrelsen var bl.a. att kartverksamheten skulle få tillgång till regionala och lokala organ samt att det fanns behov av en övergripande

planering och bättre samordning av den grundläggande kartläggningen. Genom riksdagsbeslutet om sammanläggningen lades också fast vissa

riktlinjer för den statliga kartverksamheten.

Den ekonomiska och den topografiska kartan som framställs av LMV är de

mest omfattande allmänna kartorna. Båda dessa kartverk förväntas även i

framtiden vara viktiga delar av samhällets försörjning med basinformation

om mark och markanvändning. De är av grundläggande betydelse för bl. a.

den fysiska planeringen. Förstagångsutgivningen av dessa två kartverk slutförs enligt nuvarande planer under budgetåret 1978/79 och kartverk-

samheten övergår därmed i ett revideringsskede. De äldsta ekonomiska

kartbladen är ca 40 år gamla. LMV har i anslagsframställningar utvecklat vissa förslag till hur kartförsörjningen m. m. kan byggas upp i framtiden. Några planer för

framställningen av kartverk på lång sikt har dock ännu inte lagts fast. Man får

emellertid räkna med att avnämarna i allt större omfattning kommer att efterfråga kartprodukter som är anpassade till det egna speciella behovet. Det blir därför sannolikt nödvändigt att i ökad omfattning framställa olika följdprodukter från det allmänna kartmaterialet. Utvecklingen torde också

föra med sig att statliga och kommunala organ genom uppgiftslämning m. m.

i ökad utsträckning bidrar till kartframställningen. En särskild utredare (Bo 1977:1) har tillkallats för att utreda bl. a. formerna för en sammanföring av Liber Grafiska AB:s följdproduktion från den

allmänna kartläggningen och därmed sammanhängande verksamhet med

lantmäteriverkets verksamhet. Bostadsministern har i anmälan till riksdagen (prop. 1977/78:100) redovisat utgångspunkten för utredningsuppdraget,

nämligen att en sådan sammanföring bör ske. Civilutskottet (CU 1977/78:21)

har anslutit sig till denna utgångspunkt. Även kommunerna har en omfattande mätnings- och kartverksamhet. Kommunerna svarar huvudsakligen själva för den mätning och kartläggning som behövs för den kommunala verksamheten. För den översiktliga planeringen har kommunerna stort intresse av det statliga lantmäteriets

365 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:7

allmänna kartläggning. Staten har i sin tur intresse av den kommunala kartverksamheten för bl. a. fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsverksamheten. Det statliga lantmäteriet ger råd till kommunerna i kartförsörjningsfrågor.

Inom ramen för sin avgiftsfinansierade uppdragsverksamhet ger lantmäteriet kommunerna service ifråga om planering för och framställning av storskaliga kartor. Ett relativt omfattande samarbete har utvecklats mellan lantmäteriet och kommunerna inom mätnings- och kartläggningsverksamheten. Samarbetet med kommunerna har ofta tagit fasta former genom service- och samarbetsavtal. I Stockholms län utreds för närvarande möjligheterna till samverkan mellan stat och kommun inom den allmänna kartläggningen.

En samhällsplanering som är långsiktig och bygger på ekologiska hänsynstaganden ställer särskilda krav på information om landskapet. Ajourhållet

kartmaterial torde också i framtiden utgöra basinformation, men som komplement härtill framstår fotografiska bilder och annat fjärranalysmaterial

som alltmer intressant. Fjärranalysteknik kan ge rationeHa möjligheter till insamling och analys av olika slags landskapsinformation.

LMV svarar ensamt för fygfotografering för kartläggnings- och bildtolkningsändamål i landet. Fotograferingen genomförs i första hand för den allmänna kartläggningen men har byggts ut till en s.k.

omdrevsfotografering för att tillgodose landets behov av aktuellt

flygbildsmaterial. Till grund för omdrevsfotograferingen analyserar LMV i

samråd med det till LMV knutna kartrådet olika användares önskemål beträffande flygfotograferingsverksamheten. Utöver den anslagsfinansicrade

fotograferingsverksamheten genomför LMV omfattande fotografering på beställning för olika ändamål. Förbättrad teknik och bättre metoder för

bearbetning och analys av flygbildsmaterial medför ökade möjligheter att

rationellt inhämta, lagra och tillhandahålla landskapsinformation. Utnyttjandet av flygbilder torde härmed komma att öka.

Utvecklingen av satellitbaserad fjärranalys sker snabbt, både vad gäller tillgången till satellitbilder och metoder för att utvärdera dessa. Under de närmaste åren kommer sådana satelliter att sändas upp som ger bilder med betydligt större detaljnoggrannhet än de nuvarande. Tillämpningen av satellitbascrad fjärranalyvs ställer särskilda krav ifråga om mottagning av data samt teknisk utveckling och utrustning.

Statens = delegation för rymdverksamhet (DFR) är = central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt vad avser forskning och utveckling, i den mån dessa inte ankommer på annan myndighet. Det statliga Svenska Rymdaktiebolaget svarar för verkställande funktioner inom svensk rymdverksamhet. LMV har på olika sätt deltagit i verksamheten med fjärranalys baserad på satellitbilder, bl.a. i form av utvecklingsarbetc.

Rymdbolaget överväger för närvarande uppgiftsfördelningen och behovet av

samarbete med anledning av verksamheten vid den svenska mottagningsstationen för satellitbilder vid Esrange i Kiruna. Bolaget har härvid tagit initiativ till överläggningar med LMV.

Fjärranalysinformation kan användas för många olika ändamål och ofta

tillsammans med information från andra källor. Det är därför angeläget att

den landskapsinformation som insamlas i lämplig utsträckning inordnas i ett system som gör det möjligt för olika användare att finna den information man behöver.

Del Hl Bo:7 Skr 1978/79:103 366

Under lång tid har inom det mätnings- och karttekniska området en successiv rationalisering ägt rum genom utveckling av datatekniska metoder. Utnyttjandet av maskinell ritning är ett exempel på denna utveckling. LMV bedömer det vara angeläget att på ett rationellt och samordnat sätt lagra den information som hanteras i olika tekniska delprocesser, och att detta sker på ett sådant sätt att efter ändamålet varierade produkter kan tas fram. LMV arbetar i dag mot dellösningar dels i anslutning till utvecklingen inom

karttekniken, dels för direkt = användning inom = speciella tillämpningsområden. Ett exempel på användningsområde för datalagrad

kartinformation är den faktabank med information av betydelse för den fysiska riksplaneringen som LMV utvecklar i samråd med bl. a. statens planverk.

Regeringen har nyligen beslutat om inköp av nya datorer på länsstyrelserna för folkbokförings- och beskattningssystemet. Förutsedd överkapacitet hos länsdatorerna skall kunna användas för den regionala samhällsplaneringen. På sikt öppnas härigenom möjligheter för samverkan mellan behandling av lägesbestämd information för samhällsplanering och lantmäteriets verksamhet inom områdena landskapsinformation och fastighetsbildningsverksamhet.

Som jag antydde tidigare deltar flera myndigheter i produktionen av landskapsinformation vid sidan av lantmäteriet. Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) arbetar med lägesregistrering av landets fastigheter i det

ekonomiska kartverkets koordinatsystem. Koordinatuppgifterna utgör en del

av det nya fastighetsregister som är under uppbyggnad. För närvarande är ca

hälften av landets fastigheter lägesregistrerade. Vid CFD sker även visst

utvecklingsarbete bl.a. avseende olika möjligheter att använda koordinatsatta data inom samhällsplaneringen.

Statistiska centralbyrån (SCB) har ett övergripande ansvar för

samordningen av statistikproduktionen i Sverige. Vid SCB pågår projekt rörande en eventuell framtida markanvändnings- och naturresursstatistik.

Projektet syftar till att finna statistikformer som kan tjäna som underlag för

bl. a. fysisk planering, miljövård och investeringsbeslut. En översyn pågår av SCB:s jordbruksstatistik, varvid nya tekniska hjälpmedel för insamling, bearbetning och presentation av data beaktas.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) samlar in och bearbetar en stor

mängd uppgifter om landets berg- och jordarter. En av SGU:s uppgifter är att ge ut olika typer av geologiska kartor.

Statens geotekniska institut (SGI) samlar i sin löpande verksamhet in data om jordarternas tckniska egenskaper, risker för skred och sättningar

m.m.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHT) samlar in och bearbetar förutom klimatdata bl a. hydrologiska data om sjöar och vattendrag.

Miljödatanämnden leder olika utvecklingsprojekt under samlingsnamnet

Miljövårdens Informationssystem (MI). Projekten syftar till att bistå myndigheter, organisationer, forskare m. fl. med information om utvecklingen i

landet inom miljöområdet. Miljödatanämnden har bl. a. utvecklat en metod

för information rörande tillsyns- och kontrollverksamheten enligt miljöskyddslagen samt ett program för övervakning av luft-, land- och

vattenmiljön.

Inom skogsstyrelsen har utförts eller pågår ett antal projekt av intresse i

sammanhanget. Exempel på sådana är upprättandet av skogskartor,

367 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:7

inventering av skogsbrukets intresseområden, utarbetandet av metoder för presentation av markdata, skogsvärdering m. fl. Skogsstyrelsen har i en rapport om samordnad datainsamling redovisat möjligheterna att bl.a. samordna skogsbrukets datainsamling med lantmäteriets datainsamling för åjourhållning av de allmänna kartverken.

Lantbruksstyrelsen utför bl. a. en gradering av landets åkermark.

Naturvårdsverket genomför inom ramen för sin fjällutredning bl. a. en översiktlig vegetationskartering och en geomorfologisk kartering. Verket

bedriver även ett antal metodstudier avseende produktion och användning av markdata. Verket utarbetar f. n. en särskild vattenatlas.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) inventerar bl.a. förekomsten av fasta

fornlämningar i riket. Fornlämningarna redovisas på den ekonomiska kartan.

Knuten till bostadsdepartementet finns en särskild markdatagrupp med uppgift att bl. a. behandla frågor rörande fortsatt utveckling och samordning

av insamling och presentation av markdata som är av särskild betydelse för den fysiska planeringen. Olika myndigheter som producerar eller använder landskapsinformation har presenterat sin verksamhet inom detta område för markdatagruppen.

Samarbetsorganisationen för fordon-markforskning (SFM) har gjort en

översiktlig kartläggning av ett antal myndigheters, institutioners och organisationers behov och produktion av markdata. En rapport har överlämnats till bostadsdepartementet som har inhämtat kompletterande upplysningar. En slutredovisning av kartläggningen kommer att ske inom ramen för markdatagruppens arbete.

Vad som har kommit fram i markdatagruppen och i SFM-studien tyder på att det finns uppenbara risker för dubbelinvesteringar och dubbelarbete vad gäller utveckling och produktion av landskapsinformation. Genom att ge detta verksamhetsområde en mer samlad = behandling <= torde rationaliseringsvinster kunna uppnås. Det har vidare framkommit att det finns behov av en bättre systematisering och samordning av landskapsinformationen. LMV:s betydelse som samordnande myndighet

inom landskapsinformationen har härvid framgått. Det är därför angeläget att

LMV:s uppgifter inom detta område preciseras. Det är också av stor vikt att de rationaliserings- och samordningsvinster som kan komma till stånd inom landskapsinformationen tas till vara och att LMV:s roll även i detta sammanhang preciseras närmare.

En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att närmare överväga vilka uppgifter lantmäteriet bör ha som producent, samordnare och distributör av landskapsinformation. Utredarens arbete bör syfta till att åstadkomma en

effektiv organisation och rationella arbetsformer för insamling och behandling av landskapsinformation. Som allmänna utgångspunkter för utredningen bör gälla följande.

Lantmäteriet bör även i framtiden ha en central roll när det gäller att samla in och lagra information om landskapet. Lantmäteriet bör liksom hittills tillhandahålla viss grundläggande information om landskapet, motsvarande nuvarande allmänna kartor. Olika avnämargrupper bör tillförsäkras ett inflytande vid lantmäteriets planering inom detta område. Detta sker i dag i fråga om allmänna kartor främst genom det till LMV knutna kartrådet.

Lantmäteriverket bör även fortsättningsvis ha vissa samordnande uppgifter när det gäller delar av andra myndigheters produktion av

landskapsinformation samt ha till uppgift att informera vissa

Del II Bo:7 Skr 1978/79:103 368

avnämargrupper om sådan produktion.

För att kunna tillämpa de möjligheter som erbjuds genom introduktion av nyteknik bl. a. för insamling och bearbetning av information, är det viktigt att LMY ges möjlighet att bedriva utvecklingsarbete.

Ett första steg i utredningsarbetet bör vara att kartlägga vilka organisationer

och myndigheter som arbetar med imsamling m.m. av landskapsinformation. Utredaren bör grovt ange huvuddragen 1 uppgiftsfördelningen mellan dels olika statliga myndigheter, dels statliga och kommunala myndigheter. Vidare bör en beräkning göras av kostnaderna för denna verk-

samhet fördelat på olika huvudmän.

Mot bakgrund av en sådan kartläggning bör utredaren översiktligt belysa hur tillgängliga statliga resurser bäst kan utnyttjas för att svara mot

konstaterade behov. Utredaren bör vara oförhindrad att i den utsträckning

som bedöms erforderlig föreslå sådana omprioriteringar inom nuvarande verksamhet som kan leda till ett effektivt utnyttjande av tilldelade statliga resurser. Utredaren bör överväga vilken typ av landskapsinformation som bör finansieras över statsbudgeten.

När det gäller den totala omfattningen av landskapsinformationsverk-

samheten och vilken andel av denna som bör finansieras över statsbudgeten

bör utredaren ange några alternativa ambitionsnivåer. Därvid bör gälla att

något nämnvärt utrymme för ökning av den totala anslagsfinansierade volymen inte kan förutses under de närmaste åren.

Mot bakgrund av den översiktliga kartläggningen bör utredaren överväga

vilka uppgifter som bör tillkomma lantmäteriet vad gäller insamling, lagring

och distribution av grundläggande landskapsinformation. Utredaren bör härvid även överväga vilka mera speciella behov som med fördel kan tillgodoses av lantmäteriet genom uppdragsverksamhet. Utredaren bör ange de tekniska lösningar som kan utnyttjas för att inom lantmäteriet åstadkomma ett samlat och flexibelt system för landskapsinformation som ger erforderliga möjligheter till samutnyttjande med annan information, t. ex. SCB:s statistik, och som gör det möjligt att ta fram varierande produkter i form av kartor, bilder, diagram etc.

Som cen utgångspunkt bör gälla att grundläggande landskapsinformation som motsvarar nuvarande allmänna kartläggning huvudsakligen bör finansieras via anslag över statsbudgeten. Med hänsyn till bl. a. kostnaderna är det viktigt att väl definiera denna produktion. Lantmäteriet bör, förutom den statsfinansierade produktionen, inom ramen för — sin uppdragsverksamhet tillhandahålla information om landskapet i sådana former som är avpassade efter speciella behov. Denna senare produktion bör finansieras av uppdragsgivaren, som därvid bör svara för såväl särkostnader

som, i förekommande fal!, andel i kostnader för basmaterialet. Sådan

Jandskapsinformation bör så långt möjligt samordnas med produktionen av

den landskapsinformation som finansieras över statsbudgeten. På så sätt bör

ett brett utbud och en effektiv produktion kunna erhållas.

Utredaren bör vidare överväga vilken samordnande roll lantmäteriet bör ha

när dev gäller delar av andra myndigheters produktion av landskapsinformation samt vilka uppgifter LMV bör ha när det gäller att informera vissa avnämargrupper om sådan produktion. SCB:s roll som överordnat organ för samordning av statistikproduktion i Sverige måste härvid beaktas.

Utredaren bör särskilt bedöma fjärranalysens framtida roll inom landskapsinformationen och mot bakgrund av detta överväga

369 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:7

lantmäteriverkets uppgifter i fråga om utveckling. datafångst, datalagring och tillhandahållande. | Utredaren bör studera möjligheterna att i större utsträckning än för

närvarande decentralisera delar av LMV:s landskapsinformationsverksamhet till regional och lokal nivå och härvid

belysa frågan om teknisk utrustning. Överlantmätarmyndigheterna har med

sin närhet till viktiga grupper av producenter och konsumenter av

landskapsinformation goda förutsättningar att ta aktiv del i lantmäteriets

verksamhet inom landskapsinformationens område. Detta bör tas till

vara.

Utredaren bör studera LMV:s nuvarande kontakter med producenter och

konsumenter av landskapsinformation och härvid föreslå de förändringar

som erfordras för att ett effektivt informationsutbyte skall kunna erhållas. Utredaren bör särskilt överväga det till LMV knutna kartrådets funktion samt vilken roll som överlantmätarmyndigheterna bör spela.

Utredaren bör i sina överväganden beakta att landskapsinformation måste kunna tillhandahållas även under kris- och krigsförhållanden. Utredaren bör även beakta behovet av sekretessgranskning av kartor och annan landskapsinformation.

Utredaren bör lämna förslag till de författningsändringar som föranleds av

de förslag som utredaren i övrigt lämnar. Utredaren bör i sitt arbete med att belysa sambanden mellan olika

producenter av landskapsinformation samråda med berörda myndigheter, organisationer och institutioner.

I den mån utredarens överväganden kan förutses leda till större

förändringar i organisations- eller personalhänseende bör samråd ske med

personalorganisationerna.

Utredaren bör även samråda med pågående utredning (Bo 1977:1)

angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor samt med den av regeringen tillsatta kommittén (Jo 1978:7) med uppgift att utarbeta riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken.

Utredaren bör samråda med den till bostadsdepartementet knutna markdatagruppen och i sin inledande kartläggning utnyttja det material som har tagits fram inom ramen för markdatagruppens arbete.

Utredaren bör redovisa sitt arbete senast före utgången av år 1980.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda lantmäteriets uppgifter att tillhandahålla information om landskapet

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

24 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II I:1 Skr 1978/79:103 370

Industridepartementet

1. Utvecklingen inom bryggeribranschen

Dir 1977:124 Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-01

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför

Lagrade maltdrycker tillverkas f.n. på 23 oner i landet. Vid samtliga anläggningar tillverkas även läskedrycker. Därutöver finns etwt antal oftast mindre enheter med svagdricks- eller läskedryckstillverkning. Tillverkningens saluvärde uppgick år 1975 till ca 1.500 milj. kr. Antalet sysselsatta var

samma år drygt 5.000. Den totala konsumtionen i landet uppgick förra året till ca 475,4 milj. liter

lagrade maltdrycker och 323,3 milj. liter kolsyrade läskedrycker. Konsumtn tionen av lagrade malidrycker ökade under 10-årsperioden fram till 1975. Ökningstakten har varit lägre under 1970-talet än under andra hälften av

1960-talet. Under det senaste året har en viss nedgång i konsumtionen

konstaterats. Konsumtionsutvecklingen har varit olika för olika produkter. Melilanölet introducerades år 1965 och ersatte pilsnern som den dominerande maltdrycken. Lättölet har under de senaste åren ökat sin marknadsandel.

Konsumtionen av starköl ökade fram till år 1968 för att därefter minska:

under den senaste tiden har emellertid starkölskonsumtionen åter ökat krafögt. Läskedryckskonsumtionen har — bortsett från en viss nedgång under det senaste året — ökat kontinuerligt.

Den svenska konsumtionen av malt- och läskedrycker tillgodoses nästan helt genom inhemsk produktion. Exporten av malt- och läskedrycker är av liten omfattning.

Sedan början av 1960-talet har produktionsstrukturen inom malt- och läskedryckstillverkningen starkt förändrats. Antalet dryckesproducerande

enheter minskade från 301 år 1960 till 106 år 1975. Tillverkningen av lagrade

maltdrycker, som år 1960 skedde vid 85 enheter, hade år 1975 koncentrerats

till 29 anläggningar. Antalet är nu 24. Mellan åren 1965 och 1975 ökade produktionsvolymen inom bryggerinäringen med ca 40 26. Under samma period minskade antalet anställda med 20 96. Arbetstiden har förkortats

under perioden och därför har det totala antalet utförda arbetstimmar

minskat ännu snabbare. Produktionsvolymen per arbetad timma har sålunda

utvecklats gynnsamt vilket sammanhänger med den strukturrationalisering som har ägt rum.

Även företagsstrukturen har förändrats. I början av 1960-talet dominerade de två stora koncernerna AB Stockholms Bryggerier och AB Pripp &

Lyckholm marknaden. År 1963 gick de samman under namnet AB Pripps

Bryggerier, varigenom det första rikstäckande bryggeriföretaget uppstod.

Sedan AB Pripps Bryggerier tidigare i år förvärvat Bryggeri AB Falken och AB

371 Kommittéer: Industridepartementet Del II I:1

Sandwalls Ångbryggerier, finns vid sidan av Pripps två större bryggeriföretag med mera betydande marknadstäckning. De är TILL-Bryggerierna med en dominerande marknadsställning i Norrland och med produktionsenheter i Luleå, Umeå och Östersund samt Wårby Bryggerier AB, som ägs av Kooperativa förbundet. Dessutom finns det åtta smärre oberoende bryggerier, flertalet belägna på mindre orter och med förhållandevis stor betydelse för den lokala sysselsättningen.

År 1975 förvärvade staten 60 96 av aktierna i AB Pripps Bryggerier (prop.

1975:7, NU 1975:8, rskr 1975:41). Övriga aktier i företaget innehas av Beijer-

Invest AB. Enligt avtal mellan de båda aktieägarna skall Pripps drivas enligt gängse företagsekonomiska riktlinjer.

Marknadssituationen är i dag den att Pripps-koncernen har en marknadsandel om ca 73 ?6 vad avser lagrade maltdrycker och ca 60 96 vad avser kolsyrade läskedrycker. TILL-Bryggeriernas andel av den totala bryggerimarknaden är ca 7 26, Wårby Bryggerier AB:s ca 11 96.

Utvecklingen inom bryggeribranschen påverkas i betydande utsträckning av statliga regleringar av olika slag. Bakgrunden till dewta är det intresse från skattepolitisk och alkoholpolitisk synpunkt som statsmakterna fäster vid ölhanteringens olika led. Därtill kommer de miljöaspekter som under senare

tid har kommit att läggas på förpackningarna. Införandet tidigare i år av nva gränser för alkoholhalten i ölsortimentet samt nya skattesatser har inneburit förändrade villkor för branschen.

Produktionskapaciteten inom bryggeribranschen som helhet överstiger i

dag efterfrågan. Det förefaller f.n. osannolikt att efterfrågan inom en

överskådlig framtid kommer att öka så att branschens överkapacitetsproblem kan elimineras den vägen. Samtidigt står det klart att produktionskostna-

derna vid de större moderna tillverkningsenheterna är lägre än vid de mindre

bryggerierna. Därtill kommer att stordriftsfördelar torde finnas även i andra avseenden. Med undantag för Pripps är lönsamheten inom branschen över lag svag. Ytterligare strukturförändringar inom branschen är därför att vänta.

Den utveckling som kan emotses inom bryggeribranschen under den närmaste tiden motiverar att en samlad analys och bedömning görs av branschens nuvarande situation och av dess utveckling på längre sikt. En sådan analys bör i första hand inriktas på de företag som tillverkar lagrade malidrycker. För uppgiften bör tillkallas en särskild utredare.

Utredaren bör inledningsvis kartlägga de nuvarande förhållandena inom branschen. Mot bakgrund av en analys av marknadens utveckling på något längre sikt bör därefter sannolika strukturförändringar och innebörden av dessa redovisas. Utredaren bör vidare bedöma om den nuvarande strukturen och nämnda förändringar överensstämmer med samhällets intresse av en rationellt fungerande produktionsapparat och en balanserad sysselsättningsutveckling på orter med bryggerier eller därmed sammanhängande verksam-

het. Vid bedömningen bör hänsyn tas till intresset av att konkurrensen inom

branschen inte begränsas ytterligare och att koncentrationen till ett dominerande företag på den svenska marknaden inte går längre än f.n. Utredarens arbete bör utmynna i förslag till de åtgärder som han kan finna motiverade.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med de berörda fackliga

organisationerna, branschsammanslutningarna och företagen. Utredningsar-

betet bör bedrivas med stor skyndsamhet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

Del II 1:2 Skr 1978/79:103 372

bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om utvecklingen inom bryggeribranschen,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig och experter skall utgå i form av

dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives.

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

2. Utredning om Statsföretags verksamhetsinriktning och mål

Dir 1977:125

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-01

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför

Statsföretag AB bildades enligt riksdagens beslut hösten 1969 (prop.

1969:121, SU 1969:68, rskr 1969:381) för att den 1 januari 1970 överta och därefter förvalta statens aktier i flertalet av de aktiebolag, vilkas aktier

förvaltades under fonden för statens aktier. Tyngdpunkten inom Statsföretag kom att ligga inom gruvindustrin, stålindustrin och skogsindustrin med

företag som Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Norrbottens järnverk

AB (NJA) och AB Statens skogsindustrier (ASSI). Men även betydande

företag inom en rad andra branscher fördes in i koncernen, t.ex. Svenska

Tobaks AB, Uddevallavarvet AB och Karlskronavarvet AB, Sveriges

Allmänna Restaurang AB (SARA) och AB Kabi.

De statliga kreditinstituten, vilkas speciella uppgifter inte ansågs passa in i koncernen lämnades utanför Statsföretag. Vidare undantogs de statliga företagen inom kommunikations- och transportområdet. De s.k. fiskala bolagen, dvs. AB Vin & Spritcentralen, Systembolaget AB, Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst ansågs skilja sig så från andra statliga bolag genom sin funktion av monopolföretag med fiskala uppgifter att de inte lämpligen borde ingå i Statsföretaggruppen. Utöver dessa tre grupper av

företag lämnades ytterligare några bolag med särskilda uppgifter utanför Statsföretag. Som exempel på sådana bolag kan nämnas AB Asea-Atom och AB Atomenergi. Samtidigt med Statsföretag bildades affärsverksdelegationen med huvudsaklig uppgift att fungera som ett kontaktorgan mellan affärsverken och de

statsägda aktiebolagen. Till ledamöter i delegationen utsågs styrelseledamöterna i Statsföretag och en företrädare för kommunikationsdepartementet.

I prop. 1969:121 angavs de huvudsakliga motiven för bildandet av

Statsföretag. De statliga aktiebolagen borde organiseras så att största möjliga effektivitet uppnåddes såväl i fråga om att uppfylla näringspolitiska som företagsekonomiska mål. Fördelar stod att vinna genom att ett organ

skapades med möjligheter att bedriva en systematisk framtidsplanering för

373 Kommittéer: Industridepartementet Del II I:2

företagsgruppen som helhet. Genom bildandet av Statsföretag skulle det vidare bli möjligt att i framtiden ta initiativ till och förverkliga nya och angelägna projekt med krav på samverkan mellan flera företag eller med stora resursbehov. Väsentliga fördelar ansågs också stå att vinna genom att dotterföretagen kunde utnyttja vissa gemensamma funktioner inom Statsföretag. En bättre rollfördelning kunde uppnås om politiska beslut och beslut av verkställighetskaraktär kunde hänföras till skilda organ.

Den allmänna övergripande målsättningen för Statsföretag gavs den vida

formuleringen att under krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion.

Någon annan övergripande målsättning ansågs inte lämplig eller möjlig om de statliga företagen framgångsrikt skulle kunna fullgöra sina näringspoli-

tiska uppgifter. Målen och villkoren för dessa företags verksamhet ansågs inte få innebära sådana inskränkningar i rörelsefriheten att de kom i ett underläge

i förhållande till andra företag. De statliga företagen skulle även i framtiden ha

ett särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ.

Enligt uttalande i prop. 1969:121 ansågs staten efter en övergångstid kunna

ställa samma anspråk på utdelning på sina i förvaltningsbolaget investerade

medel som genomsnittligt ställs i vårt land på företåg av samma slag. Det var

också naturligt att en del av vinsten återinvesterades i företag med goda

utvecklingsmöjligheter. Efter en uppbyggnadsperiod borde Statsföretag

lämna åtminstone lika stor utdelning som staten erhållit från de företag som hade överförts till bolaget. I sista hand var det dock staten som avgjorde i

vilken utsträckning dotterbolagens vinstkapacitet borde tas i anspråk för utdelning.

För att förena det företagsekonomiska intresset med det samhällsekonomiska ålades Statsföretag skyldighet att på anfordran lämna offen för fullgörandet av sådana speciella uppgifter som ägaren begär. Hur offertförfarandet praktiskt skulle utformas fick prövas i varje enskilt fall.

Vid sidan av de övriga målen skulle också för de statliga företagen gälla att

nå allt större arbetstillfredsställelse för de anställda.

Regeringens ägarfunktion kunde efter tillkomsten av Statsföretag koncen-

treras på förvaltningsbolaget självt. Att uppställa målen för detta bolag och följa dess verksamhet och därmed indirekt den statliga koncernens långsiktiga utveckling samt att integrera den statliga företagsgruppen i den allmänna näringspolitiska planeringen blev den huvudsakliga uppgiften i utövandet av ägarfunktionen.

Sedan Statsföretag inledde sin verksamhet år 1970 har koncernens fakturerade försäljning i det närmaste tredubblats och uppgick år 1976 till ca 9.750 milj. kr. Det årliga investeringsbeloppet har följt samma utveckling. Således uppgick koncernens totala investeringar år 1970 till drygt 500 milj. kr.

och år 1976 till närmare 1.850 milj. kr. Antalet anställda i Sverige har under

samma period ökat från ca 34.000 till närmare 45.000. Totalt sysselsätts över

40 96 av Statsföretaggruppens anställda i Norrland, då främst i Norrbottens

län. Av gruppens anläggningsinvesteringar har ca 50 96 kommit detta län till del.

Statsföretaggruppens inriktning har i stor utsträckning koncentrerats till basindustrierna. Investeringarna i gruvor, järnverk, skogs- och petrokemisk industri uppgick under perioden 1970-1974 till ca 3.000 milj. kr. På senare år har omkring två tredjedelar av koncernens anläggningsinvesteringar gjorts inom basindustrierna.

Rörelseresultaten har varierat starkt mellan åren. Resultaten efter finan-

Del II 1:2 Skr 1978/79:103 374

siella intäkter och kostnader har under åren 1974-1976 uppgått till 1.043, 353

och — 437 milj. kr. Resultatet för år 1977 förutses kommer att visa ett underskott av drygt 1.200 milj. kr. Resultaten för åren 1976 och 1977 medför

en kraftig försämring av Statsföretags soliditet. Företagsgruppens starkt

varierande resultat får i första hand tillskrivas dess beroende av konjunktur-

känsliga basindustrier, främst LKAB, NJA och ASSI.

Statsföretag fick när verksamheten började ett bundet eget kapital av

närmare 1.750 milj. kr. varav 1.400 milj. kr. utgjorde aktiekapital. År 1976 var motsvarande kapital närmare 3.600 milj. kr. varav 2.775 milj. kr. aktiekapital.

Huvuddelen av ökningen härrör sig från aktieteckningar som staten till viss överkurs gjorde i Statsföretag under budgetåren 1975/76 och 1976/77 om sammanlagt 1.500 milj. kr. för att skapa underlag för investeringar under återstoden av 1970-talet och för att ge en sådan soliditet att nödvändig

upplåning kunde ske (prop. 1975/76:99, NU 1975/76:39, rskr 1975/76:220).

För olika företag inom gruppen har vid skilda tillfällen beviljats ägartillskott av riksdagen. Det mest betydande, 1.800 mij. kr., lämnades år 1976 för att täcka förluster vid NJA (prop. 1976/77:57, NU 1976/77:21, tskr 1976/ 77:152). Sedan Statsföretag började sin verksamhet år 1970 har företagsgruppen

alltmer kommit att fungera som en sammanhållen koncern. Moderbolaget

har fått en central roll i fråga om finansiering och andra samordnande

uppgifter. Riktlinjer för gemensamt agerande inom en rad olika områden har också utarbetats. Jämfört med andra koncerner är dock beslutsfattandet i betydande utsträckning decentraliserat.

Statsföretag har sedan sin tillkomst förvärvat och bildat nya företag. Vissa

rörelsegrenar har avvecklats eller fått en ny inriktning och ägarförhållandena i gemensamt ägda företag har i en del fall förändrats. Den för koncernen mest genomgripande förändringen är att Uddevallavarvet och Karlskronavarvet

lämnade koncernen vid halvårsskiftet år 1977. Enligt statsmakternas beslut (prop. 1976/77:139, NU 1976/77:53, rskr 1976/77:343) har den statliga

varvsgruppen, bestående av AB Götaverken, Uddevallavarvet och Karlskronavarvet med dotterbolag, sammanförts till en koncern under ett särskilt moderbolag vars aktier ägs direkt av staten.

Statsmakterna kan även i framtiden väntas ta Statsföretags kapacitet i

anspråk inom olika branscher. En bransch som är aktuell för ökade insatser från koncernens sida är textil- och konfektionsindustrin. På liknande sätt kan Statsföretag även i fortsättningen på olika sätt komma att medverka till att främja sysselsättningen inom utsatta regioner. Det s.k. offertförfarandet kan i dessa sammanhang komma att användas.

Den svenska handelsstålindustrins framtida struktur och omfattning är f.n. föremål för överväganden. En sammanslagning av de största handels-

stålverken väntas ske i en gemensam koncern i vilken NJA väntas ingå. Statsföretag blir troligen delägare i den nya handelsstålkoncernen.

Svenska AB Navigator är ett förvaltningsbolag som äger aktier i flera bolag.

Omsättningen var år 1976 604 milj. kr. och antalet anställda 1.992. Navigator redovisade samma år en vinst före dispositioner och skatter på 14,8 milj. kr. medan investeringarna uppgick till ca 55 milj. kr. Organisatoriskt är Navigator indelat i fyra divisioner, bildelar, Handic, hem och plast samt 1vå sektorer, el, resp. mekanik. Handicbolagen i Göteborg, som förvärvades under år 1975, hade en omsättning år 1976 på 120 milj. kr.

Navigators ägarbild är förhållandevis komplicerad. ASSI, LKAB och Tobaksbolaget har tillsammans med Tobaksbolagets pensionskassa ett

[ = 'n Kommittéer: Industridepartementet Del II I:2

avgörande inflytande i bolaget. Aven Kooperativa förbundet äger aktier i bolaget liksom ett antal B-akticägare vilkas andelar har ett lägre röstvärde och

därför berättigar till endast ett mindre inflytande.

Mot bakgrund av vad jag anfört vill jag framhålla följande.

Statsföretag har nu verkat i nära åtta år och en betydande erfarenhet av

företagets verksamhet föreligger. Samtidigt har förutsättningarna härför i

väsentliga avseenden ändrats och ytterligare förändringar kan förutsättas

komma att ske. Det finns därför enligt min mening nu anledning att utreda

frågan om Statsföretags verksamhetsinriktning och mål mot bakgrund av

bl.a. de motiv som angavs för bildandet av ett förvaltningsbolag. Även principerna för Statsföretaggruppens organisation bör nu prövas.

I olika branscher finns behov av industripolitiska åtgärder av skilda slag. Statliga företagsengagemang kan vara lämpliga inom områden som är speciellt krävande på grund av kapitalinsatsernas storlek eller när lönsamhetsförväntningarna inte är sådana att man kan räkna med att någon etablering annars skulle komma till stånd. I vissa fall, som i fråga om stålindustrin och textil- och konfektionsindustrin, kan statliga företagsengagemang vara en förutsättning för att en nödvändig strukturanpassning skall

kunna genomföras med begränsade störningar för de anställda, kommuner och andra berörda. Effekterna av statliga företagsengagemang i jämförelse med andra branschpolitiska åtgärder kan i detta sammanhang vara av intresse att belysa. En huvudfråga är i vilken utsträckning och på vad sätt staten genom Statsföretag skall engagera sig i branscher med strukturproblem och i

kapitalkrävande basindustrier. Vidare bör man överväga Statsföretags medverkan i regionalpolitiken. Genom att bl.a. skapa nya arbetstillfällen eller ersättningsindustrier inom regioner med sysselsättningsproblem kan Statsföretag bli ett betydelsefullt medel. I detta sammanhang bör Statsföretags medverkan också ses i relation till andra möjligheter som staten har när det gäller att lösa sysselsättningsuppgifter.

Vid en bedömning av inriktningen och omfattningen av Statsföretags engagemang bör frågan om självfinansiering, ägartillskott och andra finansieringsmöjligheter beaktas.

Det finns enligt min mening skälatt nu göra en samlad översyn av nämnda frågor. En särskild utredare bör tillkallas för ändamålet.

Utredaren bör mot bakgrund av sina allmänna synpunkter på effekten av statliga företagsengagemang i förhållande till andra industripolitiska insatser göra en bedömning av Statsföretags branschinsatser och sysselsättningsskapande uppgifter. Utredaren bör vidare lämna förslag till en övergripande målsättning för gruppen. Jag vill betona vikten av att kravet på lönsamhet även i fortsättningen får en avgörande betydelse. De övriga målen som har angetts för Statsföretags verksamhet bör också ses över. Detta gäller inte minst de mål som har ställts upp i fråga om de anställdas inflytande och frågor som rör arbetsmiljön. Inom dessa områden har väsentliga förändringar skett

sedan de ursprungliga målen för Statsföretag antogs av riksdagen år 1969.

Statsföretaggruppen har hållit en hög ambitionsnivå i fråga om de anställdas inflytande och arbetsmiljö och bör göra det även i framtiden.

Utredaren bör mot bakgrund av sina förslag till mål pröva principerna för

Statsföretaggruppens organisation. Härvid bör en decentralisering av gruppen eftersträvas. I dessa överväganden bör Statsföretags karaktär av konglomerat samt dess regionala betydelse beaktas.

De industripolitiska och andra motiv som har legat bakom statens engagemang i ett antal företag har efter hand förändrats. I den mån väsentliga

Del II I:2 Skr 1978/79:103 376

motiv inte längre föreligger för eu statligt ägarengagemang i dessa företag kan frågan om en försäljning aktualiseras.

Utredaren bör ange vilka kriterier som bör ligga till grund för att bedöma om företag inom Statsföretaggruppen bör avyttras eller avvecklas.

Frågan om en utvidgning av de statliga företagens ägarkrets har aktualiserats i olika sammanhang. Härvid har nämnts spridande av aktierna såväl i moderbolaget som i vissa dotterbolag. Utredaren bör studera vilka verkningar

ett vidgat ägande av företagen inom Statsföretaggruppen kan få såväl vad beträffar möjligheterna att genomföra samhälleliga uppgifter som i ekono-

miskt hänseende. Även praktiska konsekvenser t.ex. i fråga om möjligheterna att utnyttja koncernbidrag till delägda företag bör belysas.

Inom Statsföretaggruppen finns företag från olika branscher och med

skiftande lönsamhet. Det är därför svårt att formulera krav på avkastning på det engagerade kapitalet i koncernen i dess helhet. Utredaren bör dock söka

belysa denna frågeställning och lämna en redogörelse för sin principiella syn

på hur lönsamhetskravet bör tillgodoses. Staten som ägare avgör årligen i

vilken utsträckning Statsföretags vinstkapacitet skall tas i anspråk för utdelning. Utredaren skall därför inte pröva utdeiningspolitiken.

Svårigheterna att förena företagsekonomisk lönsamhet med sådana särskilda uppgifter som ägaren kan ålägga Statsföretag förutsågs vid koncernens bildande. Då anvisades det s.k. offertförfarandet som en teknik att

förena samhällsintresset och det företagsekonomiska intresset. Utredaren bör

mot bakgrund av vunna erfarenheter utvärdera offertförfarandet. Behöver förfarandet modifieras eller bör en helt annan form för ersättning väljas bör

utredaren lämna förslag härom.

Som jag förut har nämnt tillsattes affärsverksdelegationen i samband med bildandet av Statsföretag. Delegationen har inte kommit att spela den roll för ökad kontakt och samverkan mellan affärsverken inbördes och mellan dessa

och Statsföretag som ursprungligen förutsattes. En bedömning bör göras om delegationen skall fortsätta sin verksamhet och vilka uppgifter den i så fall bör ha.

Staten har i första hand genom ASSI, LKAB och Tobaksbolaget direkt och

indirekt ett betydande inflytande i Svenska Navigator. Det är därför motiverat att utredaren lämnar förslag till hur statens inflytande i Navigator lämpligen bör utövas.

Inom domänverket och ASSI prövas förutsättningarna för att bilda ett statligt skogsbolag i vilket ASSI och huvuddelen av verket skall ingå. Utredaren bör lämna synpunkter på konsekvenserna av olika former för

samordning av verksamheten i domänverket och ASSI från såväl samhällelig

som organisatorisk synpunkt.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med Statsföretags ledning och med andra berörda företag och företrädare för de i utredningen berörda fackliga huvudorganisationerna. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om Statsföretag AB:s verksamhetsinriktning och mål m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat

377 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:3

föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Industridepartementet)

3. - Organisationskommitté för «bildandet av = regionala utvecklingsfonder

Dir 1977:127

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-01

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför.

I prop. 1977/78:40 bil. 1 föreslås att länsvisa utvecklingsfonder byggs upp i stiftelseform med stat och landsting samt i förekommande fall kommun

utanför landsting som huvudmän. Stiftelserna, som föreslås börja sin verksamhet den 1 juli 1978, avses bl.a. överta de uppgifter som företagareföreningarna f.n. har. Stiftelsernas verksamhet skall finansieras av staten och resp. landsting gemensamt. Som ett led i uppbyggnaden av stiftelserna

föreslås att funktionerna och personalen vid de filialkontor som är knutna till statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU) förs över till

stiftelserna. Vidare föreslås att de medel som finns i statens hantverks- och

industrilånefond och statens utvecklingsfond slås samman och förs över till

stiftelserna.

I propositionen aviseras att en särskild organisationskommitté skall tillkallas för att förbereda bildandet av stiftelserna.

För att vinna tid förordar jag att kommittén tillkallas redan innan riksdagen beslutat i frågan.

Kommitténs uppgift bör vara att med utgångspunkt i förslagen i proposi-

tionen förbereda bildandet av stiftelserna. Häri ingår bl.a. att utarbeta förslag

till avtal mellan staten och resp. landsting samt normalstadgar för stiftelserna,

medverka vid överföring av personal och egendom från företagareförening-

arna till stiftelserna, föreslå fördelning av statens utvecklingsfonds medel på

stiftelserna, ta upp frågan om hur stiftelserna såsom arbetsgivare skall vara

organiserade, utarbeta förslag till övergångsanordningar rörande utestående hantverks- och industrilån samt bevakning och uppföljning av industrigarantilån, lokaliseringsstöd och lån från statens utvecklingsfond m.m., samt att utarbeta principer för hur ansvaret för finansiering av de överförda

filialkontorsfunktionerna skall fördelas mellan berörda stiftelser och vilka geografiska upptagningsområden som skall gälla för fortbildningsverksamheten. Kommittén bör även ta upp frågan om hur en tidsmässig samordning av bidragen till stiftelserna från staten och landstingen skulle kunna lösas.

Vidare bör kommittén om så bedöms lämpligt kunna biträda vid upplösning

och avveckling av företagareföreningarna.

Kommittén bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor med direkt anknytning till uppbyggnaden av de regionala utvecklingsfonderna.

Kommittén bör arbeta i nära kontakt med bl.a. landstingen, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, statens utvecklingsfond, Sveriges exportråd samt företa-

Del II 1:4 Skr 1978/79:103 378

gens och de anställdas organisationer.

Kommittén bör fortlöpande redovisa resultaten av sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fyra ledamöter med uppdrag att förbereda uppbyggnaden av regionala utvecklingsfonder,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om cj annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifalter hans

hemställan.

(Industridepartementet)

4. Vissa frågor rörande standardisering

Dir 1977:132

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-22

Statsrådet Johansson anför.

Standardisering syftar till att förenkla och förbilliga genom att enhetliga regler om utförande eller utformning av produkter m.m. införs. Standardisering kan därför medverka till en höjning av produktiviteten och en minskad kostnad för produktionen. |

Det finns standarder utarbetade på flera nivåer, såsom inom företag, på nationell och internationell nivå. Svensk standard är en nationell standard

fastställd av SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige. Den har en viss

bestämd utformning och har tillkommit enligt en särskild procedur i samarbete med olika intressenter, såsom tillverkare, användare, myndigheter och institutioner. Tillämpningen av denna standard är frivillig. Är standar-

dens innehåll tekniskt och ekonomiskt sunt och hållbart får den vanligen en

allmän tillämpning. I annat fall utnyttjas den inte. :

Tillämpningen av en standard kan bli tvingande om en myndighet hänvisar till den i en föreskrift. Detta förekommer bl.a. när det gäller vissa bestämmelser om hälsa, säkerhet och miljö. Den föreskrivande myndigheten

avstår i dessa fall från att utarbeta preciserade regler på områden som täcks —

eller avses bli täckta —-av en standard. I stället nöjer sig myndigheten med att i föreskrift ange vissa allmänna krav och i övrigt hänvisa till standarden. En myndighet föreskriver ibland i sådana fall även viss fortlöpande kontroll av

att standardens krav uppfylls. Det förekommer att denna kontroll överlåts till SIS genom att myndigheten kräver att produkten skall vara märkt med särskild SIS-symbol, det s.k. SIS-märket.

Hänvisning till standard och därmed sammanhängande SIS-märkning har

visat sig innebära vissa problem bl.a. på grund av lagstiftning som tillkommit på senare tid och på grund av varierande tillämpning inom olika branschom-

råden.

379 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:4

Enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. förstås med officiell

provning sådan teknisk provning. kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som ej är egenkontroll. Officiell provning skall utföras vid s.k. riksprovplats om inte annat är särskilt föreskrivet. Den officiella provningsverksamheten är i princip en myndighetsuppgift. Pröv-

ning av fråga om godkännande av produkt celler anläggning innebär myndighetsutövning. I den nya regeringsformen föreskrivs att förvaltnings-

uppgift som innebär myndighetsutövning kan överlämnas till enskilt organ eller enskild individ endast med stöd av lag. Oklarhet råder f.n. huruvida den

kontroll som sker i samband med SIS-märkning är att anse som officiell

provning och innebär myndighetsutövning.

Utformningen av principen om hänvisning till standard varierar beroende

på branschområde. På vissa områden hänvisas till standard för att ange exempel på lösningar som uppfyller föreskrifternas krav. På andra områden däremot görs standarder också i en del fall tvingande genom hänvisning i

föreskrifterna. Klara riktlinjer saknas för hur hänvisning till standard skall

ske. Aven här innebär regeringsformen vissa restriktioner. Vidare råder det oklarhet om hur de standarder som utnyttjas för hänvisning skall publice-

ras.

När myndigheterna hänvisar till standard som exempel på lösningar som

uppfyller föreskrifternas krav har detta ofta visat sig få en stor genomslags-

kraft. Tillämpningen av standarden får i många sammanhang en tvingande karaktär trots att den är formellt frivillig. Det har från olika håll framförts

farhågor för att den likriktning som standard innebär i dessa fall kan medföra

hinder för utvecklingen av nya produkter. Så länge hänvisning till standard inskränker sig till väsentliga egenskapskrav upplevs denna oftast som värdefull, men när den inriktas på detaljerade tekniska lösningar kan den försvåra en sund teknisk utveckling och motverka nya tekniska lösningar.

Mot denna bakgrund bör nu utredas

dels vilka åtgärder som kan föranledas av en fortsatt tillämpning av systemet med SIS-märkning och hänvisning till standard i samband härmed,

dels hur systemet med hänvisning till standard har utformats och tillämpats inom olika branschområden samt vilka åtgärder som här kan anses nödvändiga.

För utredningsarbetet bör en särskild utredare tillkallas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande standardisering,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna ska belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Del II I:5 Skr 1978/79:103 380

5. Omställbara eldningsanläggningar, m.m.

Dir 1977:134 Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-22

Statsrådet Johansson anför.

I min anmälan till prop. 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m.m. tog jag upp frågan om att införa skyldighet att utrusta

främst nytillkommande elproducerande och hetvattenproducerande anlägg-

ningar för drift med andra bränslen än olja under normala förhållanden. Jag

återkommer nu till denna fråga.

Importerad råolja och importerade oljeprodukter svarar för huvuddelen av

Sveriges energiförsörjning. Råoljan på världsmarknaden kommer från ett begränsat antal råoljeexporterande länder framför allt i Mellersta Östern och

Afrika. Det är också där som huvuddelen av jordens kända reserver av råolja

finns.

Under tiden efter andra världskriget steg oljeförbrukningen i världen i tämligen jämn takt t.o.m. år 1973. Efter prishöjningen i samband med den

s.k. oljekrisen sjönk förbrukningen men har nu åter stigit till 1973 års nivå och

däröver.

De globala oljereserverna kan inte i längden räcka för att tillgodose en växande efterfrågan. Redan innan produktionstekniska faktorer sätter ett tak för produktionsökningar kan det inträffa att olika exportländer begränsar den

årliga produktionen, t.ex. för att kunna förlänga reservernas varaktighet.

Man bör räkna med att stigande efterfrågan på olja inte i längden kommer att mötas av ökad produktion utan i stället av betydande prishöjningar.

Vidare finns risker för politiskt betingade störningar på oljemarknaden. Naturgas och kol är de fossila bränslen som f.n. ligger närmast till hands för

att ersätta oljan. Den totala förbrukningen av naturgas i världen är närmare hälften så stor som oljeförbrukningen. De kända utvinningsvärda naturgastillgångarna beräknas svara mot ca två tredjedelar av oljetillgångarna. Kolförbrukningen i världen motsvarar ungefär två tredjedelar av oljeförbrukningen. Jordens kolreserver är dock betydligt större än oljereserverna.

Sverige saknar nästan helt inhemska tillgångar på olja, naturgas och kol. Vissa inhemska organiska bränslen är dock tillgängliga, främst ved och torv

samt olika sorters avfall.

Oljans nuvarande roll i svensk energiförsörjning bör ses mot bakgrund av

de beskrivna förhållandena i fråga om fossila bränslen. Av Sveriges totala tillförsel av energi år 1976 utgjorde oljeprodukter drygt 70 ”,. Kol och koks svarade för ca 4 "vo, lutar, ved och avfall för ca 9 ;, vattenkraft för ca 11 26 samt kärnkraft för ca 3 "a. :

Det nuvarande oljeberoendet utgör en betydande belastning för landet och

innebär uppenbara risker för vår framtida energiförsörjning. Det är på grund

härav angeläget att minska oljans andel av energiförsörjningen. En viss övergång till andra organiska bränslen måste därför eftersträvas.

Ökad användning av sådana inhemska bränslen jag nyss nämnde innebär att försörjningstryggheten förbättras. Utnyttjandet av dessa bränslen kan

dock inte ökas i så snabb takt att de till väsentlig del kan ersätta oljan i landets

energiförsörjning inom önskvärd tid. Förutsättningarna är i det avseendet

bättre för naturgas och kol. Även om dessa bränslen liksom oljan måste importeras, kan försörjningstryggheten ökas genom att importen sprids i fråga om energislag och geografiskt ursprung.

381 Kommittéer: Industridepartementet Del II I:5

I energikommissionens (I 1976:05) uppgifter ingår bl.a. att analysera de

risker som Sveriges stora oljeberoende för med sig. Enligt direktiven till energikommissionen bör, liksom hittills, ett viktigt inslag i svensk energipo-

litik vara att detta beroende så långt möjligt skall begränsas.

En ökning av andelen av andra organiska bränslen än olja i Sveriges encrgiförsörjning skulle dock möta problem på grund av utformningen av

eldningsanläggningarna. Pannorna i nuvarande kondenskraftverk, kraftvär-

meverk, hetvattencentraler, blockcentraler o.d. är med få undantag utfor-

made enbart för eldning med olja. Detsamma gäller till största delen även

industrins ångpannor och mindre pannor för uppvärmning. För att gå över till fasta bränslen, exempelvis vedflis eller kol, krävs

tidskrävande och kostsamma ombyggnader av pannorna. Dessutom behövs lagringsplatser, transportutrustning och andra anordningar för bränslehanteringen.

Det blir i allmänhet billigare att från början utforma en anläggning så att både olja och fasta bränslen kan användas än att senare bygga om den.

Investeringen blir dock högre än om anläggningen enbart byggs för

oljeeldning. De anläggningar som uppförs f.n. utformas med några undantag

endast för oljeeldning.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att en kommitté

tillkallas för att utreda frågan om att utforma främst nytillkommande större

eldningsanläggningar för drift med atternativa bränslen till olja samt lägga fram behövliga förslag.

Kommittén bör belysa de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att utföra värmeproducerande och fossilbaserade elproducerande anläggningar för drift med fasta bränslen under normala förhållanden. Skillnaden i dessa avseenden mellan olika storlekar och typer av anläggningar bör redovisas. Vidare bör beaktas olikheter i lokala förhållanden, t.ex. i fråga om

tillgång till hamn och andra faktorer av betydelse från transportoch

hanteringssynpunkt.

Kommittén bör därvid även beakta tillgängliga mer avancerade metoder att

genom beredning av bränslet före förbränningen anpassa det till skilda slag av

anläggningar och uppnå fördelar som förbättrad ekonomi eller minskade miljöverkningar.

Uppdraget bör begränsas till att avse eldningsanläggningar med tillhörande anordningar för driften och anläggningar för bränstetillförseln. Andra installationer för uppvärmning av byggnader bör således inte beröras i detta sammanhang.

För att eldning med fasta bränslen skall vara godtagbar från hälso- och

miljösynpunkt behöver vanligen mer omfattande åtgärder vidtagas än vid oljeeldning, bl.a. vad gäller rökgasrening, förbränningsteknik samt hanteringen av bränsle, aska och andra restprodukter. Behovet av sådana åtgärder varierar med olika slags bränslen och med anläggningstyp. Kommittén bör gå igenom de åtgärder som kan vara aktuella och belysa kostnaderna. Utgångspunkten bör därvid vara de miljövårdskrav beträffande anläggningar och bränslen som följer av miljöskyddslagstiftningen och lagstiftningen om svavelhaltigt bränsle.

På grundval av utredningsresultatet bör kommittén överväga behovet av lagstiftning eller andra föreskrifter som ger vidgad möjlighet att föreskriva att

nya värmeproducerande och elproducerande anläggningar skall utformas så

att de kan eldas med fasta bränslen. Kommittén bör överväga om denna

möjlighet bör inskränkas till vissa bränslen samt vissa typer och storlekar av

Del II I:5 Skr 1978/79:103 382

anläggningar. Förslaget bör dock inte omfatta enheter för uppvärmning av enstaka bostadshus eller andra byggnader med värmebehov av motsvarande storlek. Frågor om särskilda statsbidrag skall inte prövas av kommittén.

Frågan om att införa naturgas i Sverige undersöks f.n. Några beslut har

ännu inte fattats. Kommittén bör dock — för den händelse att naturgasimport kommer till stånd — utreda om det finns skäl att föreskriva att ny större eldningsanläggning skall anordnas så att den kan ställas om till drift med

såväl naturgas som fasta bränslen. Kommittén bör redovisa tekniska och ekonomiska synpunkter på frågan. Om resultatet av utredningen visar att lagstiftning i frågan behövs bör kommittén föreslå sådan.

Vad jag nu sagt har i första hand avsett tillkommande anläggningar.

Kommitténs uppdrag bör emellertid i viss utsträckning omfatta även

befintliga anläggningar. Som ersättning för olja i nuvarande anläggningar torde naturgas vara mest

aktuellt. I samband med en eventuell introduktion av naturgas i Sverige kan det — i varje fall i ett inledningsskede - vara lämpligt att utnyttja gasen i befintliga större elproducerande och värmeproducerande anläggningar. Kommittén bör därför redovisa de tekniska och ekonomiska förutsättning-

arna för att ställa om sådana anläggningar till drift med naturgas. Kommittén bör överväga behovet av lagstiftning även i fråga om omställning av befintliga

anläggningar så att de kan drivas med naturgas.

Det torde innebära större problem att ställa om befintliga oljeeldade

anläggningar till drift med fasta bränslen än till drift med naturgas. Med hänsyn till osäkerheten om den framtida oljeförsörjningen är det angeläget att statsmakterna har underlag också för att bedöma möjligheterna att ställa om

befintliga större anläggningar till eldning med fasta bränslen eller vidta

förberedelser för sådan omställning. De tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna samt behövlig tid för sådana åtgärder bör därför också

redovisas.

Möjligheterna att tillgodose miljökraven vid övergång till eldning med kol

är sämre vid befintliga anläggningar än vid nya anläggningar. Kommittén bör därför belysa miljökonsekvenserna av övergång tll kol vid befintliga större eldningsanläggningar samt bedöma i vilken utsträckning det därvid är möjligt att genomföra fullgoda miljöskyddsåtgärder. Kostnaderna för sådana åtgärder bör redovisas.

Jag övergår nu till vissa frågor med särskild anknytning till försörjningsberedskapen. Jag har i dessa samrått med chefen för handelsdepartementet.

Kommittén bör, som grund för den s.k. kontrollstation som avses komma

till stånd inom ramen för oljelagringsprogrammet (prop. 1976/77:74, bil. 2 s. 170, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311), bedöma om framlagda förslag och

överväganden i övrigt innebär behov av ändringar av gällande bestämmelser rörande försörjningsberedskapen inom energiområdet. Möjligheten att kunna utnyttja andra bränslen än olja — i synnerhet

inhemska bränslen — är av stor vikt för försörjningsberedskapen. Regeringen

uppdrog med hänsyn härtill den 12 maj 1977 och den 8 december 1977 åt överstyrelsen för ekonomiskt försvar att förhandla med vissa kommuner om

anordnande av eldning med frästorv i värmeverk. Regeringen uppdrog vidare den 30 juni 1977 åt överstyrelsen att teckna avtal med Energiverken i Göteborg om att komplettera pågående projekteringar av ett oljeeldat

kraftvärmeverk så att det även kan utföras som kol- och oljeeldat kraftvär-

meverk. Överstyrelsen har också fått ett likartat uppdrag om projektering av

383 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:6

ett kraftvärmeverk i Södertälje för eldning med fasta bränslen. Det faktaunderlag som framkommer i dessa sammanhang bör kunna utnyttjas av kommittén.

Ett stort antal bostadsbyggnader har utförts endast för eluppvärmning. Riskerna är betydande för avbrott av elleveranserna under kriser och krig

p.g.a. skador på distributions- och produktionsanläggningar. Det är mot bakgrund härav angeläget att frågan om de tekniska förutsättningarna för alternativa uppvärmningsmöjligheter i befintliga eluppvärmda bostadsbyggnader studeras översiktligt. Efter samråd med chefen för handelsdeparte-

mentet förordar jag att även denna fråga skall ingå i kommitténs uppdrag.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt.

Kommittén bör vara oförhindrad att redovisa sina förslag i delbetänkanden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter, med uppdrag att utreda frågan om omställbara eldningsanläggningar, m.m.

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394). om ej annat

föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

6. Tilläggsdirektiv till läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09)

Dir 1978:5

Beslut vid regeringssammanträde 1978-01-26

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 september 1975 tillkallade chefen för industridepartementet sakkunniga att ingå i en delegation med uppdrag att utreda och ta initiativ till en samordning av resurserna inom svensk läkemedelsindustri. De sakkunniga har för sitt arbete antagit namnet

läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09). I direktiven angavs att de

sakkunnigas huvuduppgift är att ta initiativ till samordningsprojekt avseende produktion och forskning liksom sådana samordningsprojekt avseende marknadsföring som inte hänför sig till uppgifter som enligt riksdagsbeslut åvilar Apoteksbolaget. Arbetet skall bedrivas med särskild inriktning på att tillgodose samhällskravet på inflytande över läkemedelsindustrin. Projekten

kan ges formen av bl.a. gemensamma bolag eller företagsfusioner. En

övergripande målsättning skall vara att i samhällets regi sammanföra läkemedelsindustrins verksamhet. Om berörda parter inte kan träffa uppgö-

Del II 1:7 Skr 1978/79:103 384

relse om lösningar som förordats av delegationen skall detta anmälas till regeringen.

Enligt min mening bör delegationen fortsätta sitt arbete. Direktiven bör

emellertid delvis ändras. Utgångspunkten för det fortsatta arbetet bör vara att

från allmän synpunkt dels goda betingelser skall föreligga för en konkurrenskraftig svensk läkemedelsindustri med möjligheter att göra sig gällande även på den internationella marknaden såväl kvalitativt som prismässigt, dels att

bra och så långt möjligt billiga läkemedel skall stå till förfogande inom landet. Den svenska industrins roll i den inhemska läkemedelsförsörjningen bör

särskilt belysas. Delegationen bör vidare beakta möjligheterna att utveckla samarbetet mellan företrädare för läkemedelsindustrin och samhället. Delegationens fortsatta arbete bör inte omfatta sådana frågor rörande läkemedelsförsörjning, apoteksväsende m.m. som f.n. ses över av utredningen (S 1977:11) om läkemedelsinformationen och av de särskilda utredare som har tillkallats för att se över (S 1977:18) läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering och (S 1977:20) priskontrollen av läkemedel. Delegationen bör i sitt arbete samråda med dessa utredningar. Den nämnda övergripande målsättningen för delegationens arbete bör sålunda inte längre

gälla. Särskild anmälan till regeringen av det slag jag har nämnt bör fortsättningsvis inte heller komma i fråga. Arbetet bör i övrigt ske förutsätlt-

ningslöst med avseende på samhällets intressen vad gäller inflytande över

läkemedelsindustrin m m. Jag hemställer att regeringen bestämmer delegationens uppdrag i enlighet

med vad jag här har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan. (Industridepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till energikommissionen (I 1976:05) Dir 1978:19

Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-23.

Statsrådet Johansson anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 december 1976 tillkallade jag en kommission (I 1976:05) med uppdrag att utarbeta alternativa förslag till

energipolitikens utformning för tiden fram ull år 1990. I direktiven till kommissionen sägs bl. a. att det inte ingår i dess uppdrag att ta upp frågan om att ersätta den nuvarande särskilda energibeskattningen

med en beskattning inom mervärdeskattens ram.

I skrivelse den 22 december 1977 har kommissionen hemställt att få sina direktiv ändrade så att kommissionen i sitt fortsatta arbete kan ta upp och

belysa frågan om att inrymma energiskatten under mervärdeskatten.

Efter samråd med chefen för budgetdepartementet har jag ingen erinran mot vad kommissionen har föreslagit. Även möjligheterna att kombinera en mervärdeskatt på energi med beskattning av energi anpassad efter produktionssättet skall emellertid belysas.

385 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:8

Jag hemställer att regeringen utvidgar kommissionens uppdrag i enlighet

med vad jag har anfört. .

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

8. Vissa frågor rörande metrologisk verksamhet m.m.

Dir 1978:23 Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-23

Stutsrådet Johansson anför.

I budgetproposition 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 15 s. 210) har jag redovisat hur den metrologiska verksamheten i statlig regi f.n. är uppbyggd. Som jag

där framhållit skall behovet av nationella normaler för olika mätstorheter

täckas av riksmätplatser.

F.n. är någon riksmätplats inte utsedd enligt lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. Statens provningsanstalt, försvarets forskningsanstalt

(FOA) och flygtekniska försöksanstalten har dock hittills fungerat som riksmätplatser för ett flertal storheter. I samband med att delar av FOA omlokaliseras till Linköping den 1 juli 1978 har denna verksamhet vid FOA upphört den 1 januari 1978.

Som framgår av budgetproposition 1978 har riksrevisionsverket redovisat

ett förslag till avgifter m.m. inom bl.a. riksmätplatssystemet. Förslaget har kritiserats av flera remissinstanser. Jag har därför i nämnda proposition anmält att såväl frågan om finansieringen av riksmätplatsernas verksamhet som frågan om uppbyggnaden av riksmätplatssystemet i stort behöver utredas ytterligare. För uppgiften bör en särskild utredare tillkallas.

Utredaren bör i sitt arbete bedöma för vilka storheter, utöver de där

provningsanstalten, FOA och flygtekniska försöksanstalten hittills fungerat som riksmätplats, det i framtiden kan bli aktuellt att utse riksmätplatser. För de storheter där FOA uwudigare fungerat som riksmätplats bör utredaren redovisa ett förslag till hur denna del av riksmätplatsverksamheten bör organiseras i framtiden. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande i frågan avser jag att senare återkomma med förslag om att berörd verksamhet vid

FOA tillfälligt förs över till andra myndigheter.

Utredaren bör också redovisa ett förslag till finansiering av verksamheten vid riksmätplatserna. Utredningen bör i denna del ske med utgångspunkt i den redovisning av kostnader för verksamheten som har redovisats i riksrevisionsverkets förslag till avgifter inom riksprovplats- och riksmätplatssystemen. Detta förslag jämte de yttranden som har avgivits över detta bör överlämnas till utredningen, liksom de skrivelser om den metrologiska verksamheten som har kommit in från myndigheter, institutioner m.fl.

Sammanfattningsvis bör utredaren redovisa ett förslag will organisation, omfattning och finansiering av riksmätplatsverksamheten i Sverige liksom

de övriga förslag som hör samman med detta. Organisationsförslaget bör utgå från de riktlinjer för riksmätplatsverksamheten som fastslagits av riksdagen

(prop. 1974:162, NU 1974:52, rskr 1974:349). Utredaren bör särskilt redovisa

25 Riksdagen 1978179. I samt. Nr 103

Del H 1:9 Skr 1978/79:103 386

de möjligheter till nordiskt samarbete som kan finnas och ekonomiska konsekvenser av ett utbyggt sådant samarbete.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande metrologisk verksamhet m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs, att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och bifaller hans

hemställan.

(Industridepartementet)

9. Tilläggsdirektiv till mineralpolitiska utredningen (I 1974:02)

Dir. 1978:25

Beslut vid regeringssammanträde 1978-03-09

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför.

Med stöd av bemyndigande den 29 mars 1974 tillkallade dåvarande chefen för industridepartementet sakkunniga med uppgift att utreda den långsiktiga

hushållningen med mineralresurser. De sakkunniga, som antog namnet mineralpolitiska utredningen, skall enligt direktiven bl.a. överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov.

Utredningen avlämnade i november 1977 delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Under början av år 1978 avser utredningen att avlämna ytterligare ett delbetänkande. Slutbetänkandet kommer att färdigställas till senare delen av år 1978.

Riksdagen har under hösten 1977 godkänt förslag till riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällområden (prop. 1977/78:31, CU

1977/78:8, rskr 1977/78:99). Riktlinjerna innebär bl.a. att gruvdrift normalt

måste hänföras till sådan tyngre exploatering som inte bör medges inom obrutna fjällområden. Det kan emellertid inte uteslutas att det kan upstå situationer när en från samhällets synpunkt mycket angelägen gruvdrift skall

kunna medges inom ett obrutet fjällområde. En förutsättning för detta är

dock enligt riktlinjerna att brytningen kan genomföras på ett sådant sätt att områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och att skadan från naturvårds-

synpunkt blir liten. Vidare förutsätts att tillstånd förenas med de föreskrifter

som behövs för att områdets karaktär av obrutet fjällområde skall kunna

bibehållas.

Vad gäller prospekteringen i de obrutna fjällområdena anförde föredra-

ganden i prop. 1977/78:31 att det är angeläget att en viss fortsatt och fördjupad geologisk kartläggning och prospektering sker även i de nu avsedda delarna

387 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:10

av den svenska fjällkedjan. Skulle prospekteringen i fjällvärden sjunka till en oacceptabelt låg nivå bör åtgärder för att åstadkomma ytterligare undersökningsinsatser övervägas. Föredraganden förutskickar att mineralpolitiska utredningen skall ges i uppdrag att överväga och komma med förslag till hur riktlinjerna för obrutna fjällområden skall kunna förenas med en från samhällets synpunkt önskvärd nivå på prospekteringsinsatserna.

Jag hemställer att regeringen utvidgar mineralpolitiska utredningens uppdrag i enlighet med vad som sålunda förutskickats.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

10. Tilläggsdirektiv till expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet (ERU)

Dir 1978:35

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-13

T.f. departementschefen, statsrådet Johansson, anför.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) tillkaliades med stöd av Kungl Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 för att i anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, särskilt i vad avser uppgiftsfördelning samt metodologisk samordning och utveckling, dels biträda forskningsberedningen med att samla information om och föreslå koordinering av

forskningsverksamheten samt definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrågor. I gruppen ingår företrädare för den regionalpolitiska forskningen,

tjänstemän engagerade i planeringsfrågor inom departement och myndigheter samt representanter för fackliga organisationer.

ERU:s sekretariat uppgår nu till ca tio personer. För budgetåret 1977/78

beräknas kostnaderna för sekretariatet och de särskilda ERU-assistenterna

som finns vid de skilda universiteten uppgå till ca 1,5 milj kr, medan ca 1 milj kr används för utgifter i samband med forskningsprogram och särskilda utredningsprojekt. Forskningen har i huvudsak finansierats genom de statliga forskningsråden och Riksbankens Jubileumsfond. För budgetåret 1977/78 har dessa organ anslagit ca 2,5 milj kr till ERU-anknuten forsk-

ning. ERU har hittills genomfört två forskningsomgångar, var och en avslutad

med en fullständig resultatredovisning och utvärdering. Den första etappen

avslutades i och med att betänkandet (SOU 1970:3) Balanserad regional utveckling avlämnades och den andra med betänkandet (SOU 1974:1) Orter i regional samverkan. Vid båda redovisningstillfällena lämnades utförliga

forskningsrapporter som bilagor till huvudbetänkandena. F n pågår en tredje etapp som i huvudsak skall vara avslutad med utgången av budgetåret 1978/

79. Arbetet inom ERU har hela tiden bedrivits med i stort sett samma

organisation. Arbetsgrupper har bildats för olika delar av forskningsprogrammet. I arbetsgrupperna har tjänstemän från ERU-sekretariatet medverkat

Del H 1:10 Skr 1978/79:103 388

som sekreterare. I samband med 1974 års avrapporering hade arbetsgrupperna ett självständigt ansvar för grupprapporter i vilka de olika forskningsresultaten inom gruppens arbetsområde sammanfattades och utvärderades. Med det nuvarande forskningsprogrammet arbetar sex arbetsgrupper.

ERU:s huvuduppgift är att initiera och samordna forskning. Arbetet

bedrivs med utgångspunkt i ett övergripande forskningsprogram. Dessutom har ERU enligt sina direktiv till uppgift att biträda vid uppläggningen av regional utredningsverksamhet. Påverkan på forskningen inom ERU:s arbetsområde sker främst genom att det för forskarna känns angeläget att ställa in den egna forskningen i ett större sammanhang. En samlad presentation inom ramen för ERU:s betänkanden vidgar dessutom möjligheterna att sprida forskningsresultaten.

Arbetet inom ERU har engagerat främst planerare och administratörer från

departement, verk och intresseorganisationer på central nivå. Under år 1976 påbörjades en verksamhet inom ERU:s ram, där man genom s.k. forskardagar vid universiteten strävar att vidga samarbetet mellan forskning och planering. Detta initiativ har fullföljts med öppna sammanträden i anslutning till arbetet inom bl.a de nyss nämnda arbetsgrupperna. Som ett resultat av ERU:s forskningsdagar har på regionalt initiativ på några universitetsorter bildats regionala grupper, där representanter för forskning och planeringsverksamhet i högskoleregionen möts i gemensamma diskussioner kring

pågående och planerad forsknings- och planeringsverksamhet. Dessa regio-

nala grupper har dock ännu inte nått någon högre grad av stabilitet och kontinuitet.

Riksdagen fattade hösten 1976 beslut om regionalpolitikens framtida

inriktning (prop 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79). I propositionen angav föredragande statsrådet inriktningen av den fortsatta regionalpolitiska forskningen. Den anslöt till ERU:s förstag i betänkandet (SOU 1974:1) Orter i regional samverkan, som utvidgades i lägesrapporten (DsA 1975:12) Forskningsprogram och utvärdering av den regionalpolitiska stödverksamheten 1965-1975. I propositionen markerades särskilt vikten av att forskningsresultaten snabbt utnyttjas i samhällsplaneringen, liksom betydelsen av att forskarna informeras om samhällsplaneringens forskningsbehov. Vidare hänvisas till att ERU, för att bygga upp bättre kontakter mellan forskare och planerare, hade initierat ett samarbete på de skilda universitetsorterna mellan forskare och planerare.

Riksdagens beslut markerade på flera punkter en ny inriktning av regionalpolitiken. Behovet av en mer decentralistisk politik underströks

liksom vikten av en vidgad samordning mellan den regionalpolitiska planeringen och sektorsplaneringen. Vidare betonades att det regionala

inflytandet över länsplaneringen borde öka genom ett mer markerat länsde-

mokratiskt inslag. Regeringen har fullföljt denna nya inriktning i anvisningar till länsstyrelserna om fullföljandet av länsplanering 1974 och i förordningen (1977:88) om

länsplanering, där bl.a. statliga verk och myndigheter anmodas lägga länsplaneringens resultat till grund för planeringen. Vidare har år 1977

tillsatts en kommitté (Kn 1977:04) som under våren 1978 skall lägga fram

förslag om ett vidgat länsdemokratiskt inflytande över samhällsplaneringen. Slutligen kommer under år 1978 en ny fullständig länsplaneringsomgång att inledas, varvid de av riksdagen antagna nya principerna för regionalpolitiken på ett systematiskt sätt förs ut 1 länsplaneringen.

I budgetpropositionen 1978 (prop 1977:78:100 bil 17,s 101) konstaterade jag

389 Kommittéer: Industridepartementet Del II I:10

att ERU:s nuvarande utredningsetapp i huvudsak kommer att avslutas under

budgetåret 1978/79. För att samarbetet mellan forskare och planerare skall

förstärkas och kunskapsöverföringen från forskning till planering förbättras bör enligt vad jag angav i budgetpropositionen ERU:s verksamhet därefter bedrivas i mer decentraliserade former. Jag nämnde vidare att uppdrag bör lämnas till ERU att före utgången av år 1978 utarbeta förslag till forskningsprogram för den kommande utredningsetappen. Programmet skall utarbetas i samverkan med forskare och planerare i de skilda högskoleregionerna. Jag anförde att en del av forskningsprojekten kan administreras i decentraliserade former. Förslaget skall ligga till grund för ställningstagande till den fortsatta

regionalpolitiken våren 1979.

ERU bör nu få i uppdrag att lämna förslag till dels hur det framtida samarbetet mellan forskning och planering på det regionalpolitiska området

bör organiseras, dels forskningsprogram för tiden efter den 30 juni 1979. Jag anger i det följande några utgångspunkter som bör ligga till grund för

förslaget.

Ett ökat länsdemokratiskt inflytande i den övergripande samhällsplaner-

ingen bör leda till en ökad medvetenhet om de mellan län och regioner

varierande förutsättningarna och ambitionerna. Lösningar på inomregionala problem kan därmed komma att variera över landet. I en sådan situation finns anledning att pröva hur denna mångfald av problem och ambitioner på ett mer rättvisande sätt skall kunna påverka forskningens inriktning. Kontaktytan mellan planering och forskning bör då öka. ERU bör därför mot bakgrund av de hittillsvarande erfarenheterna med regionala grupper pröva hur regionala samverkansgrupper kan organiseras i de skilda högskoleregionerna. Företrädare för forskning, planering på regional och lokal nivå samt för fackliga organisationer och näringslivets organisationer bör ingå i dessa grupper. I den mån det bedöms nödvändigt att ge sådana samverkansgrupper tillgång till sekretaraitsresurser, bör därvid övervägas vilken roll de särskilda ERU-assistenterna kan spela i sammanhanget. Strävan bör vidare vara att åstadkomma en samordning med regionstyrelserna i högskoleregionerna så att dubbelarbete undviks.

I samverkansgrupperna bör man med utgångspunkt i regionens förhållanden kunna diskutera forskningens inriktning i den egna högskoleregionen. Grupperna skall även kunna lämna synpunkter som underlag för ERU:s förslag till forskningsprogram. Härigenom bör det i ökad utsträckning bli möjligt att i forskningen uppmärksamma regionala variationer i den regionalpolitiska problembilden.

Samordningen av den regionalpolitiska forskningen måste vara en viktig uppgift även i ERU:s framtida verksamhet. Tillkomsten av regionala samverkansgrupper ger ändrade förutsättningar för denna samordning. ERU bör mot bakgrund av vad som har anförts tidigare överväga vilka ändringar i den egna organisationen som kan vara ändamålsenliga. I detta sammanhang bör ERU:s sammansättning och sekretariatets arbetsuppgifter diskuteras. ERU bör även diskutera vilken organisationsform som bör väljas för det fortsatta arbetet. Även de regionala samverkansgruppernas ställning bör

övervägas. Förslag i dessa avseenden skall ha sin utgångspunkt i oförändrade

personella och ekonomiska resurser.

ERU:s huvuduppgift bör vara att upprätta förslag vill forskningsprogram

samt med utgångspunkt i gällande forskningsprogram följa, initiera och samordna regionalpolitisk forskning. De arbetsgrupper som bildas kring resp. delprogram bör svara för det konkreta initierings- och samordningsarbetet

Del II I:11 Skr 1978/79:103 390

inom ramen för av ERU angivna riktlinjer.

Förutsättningarna för att i fortsättningen fortlöpande avrapportera forskningsresultat bör studeras. Som ett alternativ till den nuvarande uppläggningen i stora sammanhållna forskningsetapper bör ERU överväga möjligheterna att årligen se över forskningsprogrammet. En sådan lösning skulle innebära att delprogram sätts I gång och avslutas vid fler tidpunkter än

f.n.

ERU bör uppmärksamma behovet av samordning med forskningskoordinerande verksamheter inom andra samhällsområden. Väsentligt är också att uppmärksamma hur den nya forskningsrådsorganisationen påverka förut-

sättningarna för finansiering och initiering av forskning av den typ som ERU

bedriver.

Jag avser att våren 1979 anmila förslag till framtida inriktning av

regionalpolitiken. I detta sammanhang avser jag även att lägga fram förslag till ett program för den regionalpolitiska forskningen. ERU bör lämna förslag

till sådant program. Förslaget bör vara väl förankrat på lokal och regional nivå. För att få en sådan förankring bör ERU ta initiativ till att bilda

provisoriska samverkansgrupper av den sammansättning som angivits i det

föregående. ERU bör i sitt förslag väga in de synpunkter som lämnas från de

skilda samverkansgrupperna.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att förslag skall kunna lämnas under

hösten 1978.

Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till expertgruppen för regional utredningsverksamhet i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

11. Vissa frågor rörande skogsägareföretagen

Dir 1978:38

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-13

T.f. departementschefen, statsrådet Johansson, anför.

Skogsägarerörelsens verksamhet grundas på 130.000 enskilda skogsägare. Medlemmarna samverkar i elva ekonomiska föreningar som är anslutna till branschorganisationen Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund och till Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Skogsägarerörelsen har i sin nuvarande form funnits sedan 1930-talet. Under lång tid var verksamheten inriktad på att i första hand trygga

medlemmarnas virkesleveranser till skogsindustrin. De ägarmässiga engagemangen i industriledet inleddes först under 1950-talet och blev av mer betydande omfattning först under 1960-talet.

De av skogsägareföreningarna ägda skogsindustrierna (skogsägareföreta-

gen) sysselsätter f.n. sammanlagt ca 25.000 personer. Av den totala sysselsättningen inom skogsindustrin svarar denna företagsgrupp därmed för

ca 30 4. De tre största skogsägareföretagen, Södra Skogsägarna AB, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB) och Vänerindustrier AB, syssel-

291 Kommittéer: Industridepartementet Del H I:11

sätter ca 20.000 personer.

Den snabba expansionen av skogsägareföretagen har skett genom dels

nyetableringar, dels köp av befintliga företag. Expansionen har medför en

snabbt ökande skuldbelastning. De problem i fråga om konsolidering som ofta uppstår i snabbt expanderande företag har kommit att gälla även skogsägareföretagen. På grund av den ogynnsamma kapitalstruktur som har uppstått har företagen drabbats särskilt hårt av den under senare år starkt negativa resultatutvecklingen.

LRF har, på uppdrag av skogsägarerörelsen, i skrivelse den 30 mars 1978 pekat på den allvarliga situation som skogsägareföretagen befinner sig i. I skrivelsen framhålls att läget är sådant att det, vid sidan av företagens egna mycket genomgripande åtgärder, krävs samhällsstöd för att säkra företagens

fortlevnad, trygga sysselsättningen och för att vidmakthålla de insatser som medlemmarna i skogsägareföreningarna har gjort för att säkra sin leverans-

trygghet. I skrivelsen pekas bl.a. på det förhållandet att skogsägareföretagen är relativt nyetablerade och därför inte har hunnit bygga upp en tillfredsställande soliditet. LRF har i skrivelsen hemställt om omedelbara överläggningar

om skopsägarcrörelsens situation och om formerna för nödvändiga samhälls-

åtgärder.

Efter de överläggningar som nu har skett i enlighet med LRF:s hemställan och de analyser som har gjorts inom regeringskansliet, står det kiart att

problemen i skogsägareföretagen är omfattande.

Särskilt akuta är problemen i NCB. Regeringen har tidigare denna dag

beslutat att genom proposition (1977/78:180) föreslå riksdagen att särskilda åtgärder vidtas för att samhället skall kunna medverka till att lösa de akuta

finansiella problem som har uppstått i företaget. En närmare redogörelse för situationen i NCB och de åtgärder som föreslås lämnas i propositionen.

Innan ytterligare åtgärder övervägs från samhällets sida bör en samlad analys och bedömning göras av skogsägareföretagens nuvarande situation och utveckling på något längre sikt. Jag förordar att en kommitté tillkallas med uppdrag att göra en sådan analys och bedömning och lämna förslag till åtgärder, som syftar till att säkerställa denna företagsgrupps fortbestånd i rationella former. I ett första skede bör kommitténs arbete inriktas på en närmare analys av de akuta problem av främst finansiell natur som har uppstått inom NCB samt även utreda de åtgärder som kan vara erforderliga

för att åstadkomma en långsiktigt rationell struktur i företaget. De förslag till

åtgärder som kan föranledas härav bör utformas så att de inte utgör hinder för de strukturella och andra åtgärder som kan aktualiseras som resultat av kommitténs fortsatta arbete.

Kommittén bör därefter analysera frågan om lämplig struktur inom

skogsägareföretagen. Härvid bör uppmärksammas bl.a. de eventuella effektivitetsvinster som kan uppnås genom ökat samarbete mellan skogsägarefö-

retagen. Med hänsyn till den mångskiftande verksamhet inom det skogsindustriella området och den stora geografiska spridning som utmärker

skogsägareföretagen bör kommittén vara oförhindrad att också undersöka om positiva effekter kan uppnås genom strukturåtgärder där även andra

skogsindustriföretag berörs.

Mot bakgrund av de förslag till strukturella och andra åtgärder som kommittén kan komma att förorda bör skogsägareföretagens långsiktiga finansiering närmare studeras. Härvid bör som ett huvudalternativ undersökas möjligheterna att konsolidera företagen utan särskilda statliga finansiella insatser. För det fall samhällets medverkan i en eller annan form kan

Del II 1:12 Skr 1978/79:103 392 Z

komma att föreslås bör kommittén beakta dels förslagens eventuella konkurrenspåverkande effekter gentemot andra typer av skogsindustriföretag, dels att förslagen skall ges sådan utformning att de är förenliga med Sveriges handelspolitiska åtaganden.

Kommittén bör vara oförhindrad att pröva även andra frågor som hänger samman med de förhållanden som jag har berört.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samarbete med skogsägareföreningarna och företagsledningarna hos berörda företag samt i nära kontakt med berörda fackliga organisationer och även andra berörda parter.

Vid fullgörande av sitt uppdrag bör kommittén, om så bedöms påkallat,

samråda med kooperationsutredningen. (I 1977:01).

Kommittén bör redovisa resultaten av sitt arbete successivt. Utredningsarbetet bör bedrivas med stor skyndsamhet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att utreda

vissa frågor rörande skogsägareföretagen i enlighet med vad jag har

anfört,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

t(Industridepartementet)

12. Tilläggsdirektiv till delegationen för energiforskning

Dir 1978:53

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-15

Statsrådet Johansson anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 tillkallade chefen för industridepartementet en delegation (I 1975:02) för energiforskning.

Delegationen fick till uppgift att ta fram underlag för planering av forskning

och utveckling inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv, att vara programansvarigt organ för programmet Allmänna energisystemstudier

inom Huvudprogram Energiforskning och att verka för samordning av den totala forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet. Genom tilläggsdirektiv den 10 juni 1976 och den 10 februari 1977 preciserades delegationens uppgift i fråga om underlag för planering av

forskning och utveckling. Delegationen gavs i uppgift att senast den 28 september 1977 redovisa förslag till energiforskningsprogram för treårspe-

rioden 1978/79-1980/81. Uppgiften slutfördes genom att delegationen i september 1977 avgav betänkandet (SOU 1977:56) Energi - program för

forskning, utveckling, demonstration.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/ 78:341) skall under treårsperioden 1978/79-1980/81 ett nytt Huvudprogram

393 Kommittéer: Industridepartementet Del H I:12

Energiforskning genomföras. Vid min behandling av dessa frågor i prop.

1977/78:110 (s 160-162) berörde jag även organisationen för Huvudprogram Energiforskning. Jag framhöll därvid bl.a. att ett organ som är fristående från de programansvariga myndigheterna, dvs. de myndigheter som har ansvaret för planering och styrning av genomförandet av energiforskningsprogrammet, behövs för att utföra vissa samordningsuppgifter. Jag framhöll även att dessa samordningsuppgifter liksom hittills t.v. bör åvila delegationen för energiforskning och att delegationen t.v. bör bibehålla sin ställning som

kommiué.

Delegationens arbete under treårsperioden 1975-1978 har präglats av att

energiforskningsprogrammet har befunnit sig i ett inlednings- och uppbygg-

nadsskede. Delegationens eget arbete har fram till hösten 1977 dominerats av de långsiktiga planeringsuppgifterna och av igångsättningen och uppbyggnaden av programmet Allmänna energisystemstudier. Tyngdpunkten i

arbetet har därefter förskjutits i riktning mot utvärdering av olika delar av det

pågående energiforskningsprogrammet.

Forsknings- och utvecklingsverksamheten inom Huvudprogram Energiforskning har nu nått stor omfattning. Inom vissa områden kommer resultaten av verksamheten troligen att utvisa att fortsatta insatser inom huvudprogrammet behövs. Vissa av dessa insatser kan komma att bli mycket kostnadskrävande. Inom andra områden kommer forsknings- och utveck-

lingsverksamheten att kunna avslutas eller bedrivas i liten omfattning.

Delegationens direktiv bör mot denna bakgrund nu preciseras på det sätt jag här kommer att ange.

Delegationen bör t.v. ha kvar sina tre huvuduppgifter, nämligen att ta fram planeringsunderlag, att vara programansvarigt organ för Allmänna energi-

systemstudier och att verka för samordning av forsknings- och utvecklings-

verksamheten inom energiområdet. Inom resp. område bör delegationen ha följande huvudsakliga arbetsuppgifter: I. Underlag för planering av forskning och utveckling inom energiområdet

i ett långsiktigt perspektiv. Delegationen bör lägga ökad vikt vid att följa och värdera forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet, såväl inom som utom landet. Tyngdpunkten i uppföljnings- och värderingsarbetet bör ligga vid den verksamhet som bedrivs inom de olika programmen inom Huvudprogram Energiforskning, inkl den verksamhet som sker i internationellt samarbete. Delegationen bör i samråd med de programansvariga organen vidta de förberedelser som krävs för att få fram ett enhetligt underlag för statsmakternas planering av forskning och utveckling inom energiområdet efter den 1 juli 1981. Delegationen bör därvid ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som bör föras vidare mot praktisk tillämpning, med eller utan stöd från energiforskningsprogrammet, och vilka som bör reduceras eller avbrytas.

2. Programansvar för Allmänna energisystemstudier. Delegationen bör som hittills ha ansvaret för planering, initiering och uppföljning m m av projekt inom programmet. Delegationen bör uppmärksamt följa den

internationella utvecklingen inom området och verka för spridning av

information om resultat från olika projekt inom programmet. Särskilt bör observeras att vissa projekt kan ge underlag för planering av forskning och utveckling inom energiområdet på längre sikt.

3. Samordning av forsknings- och utvecklingsverksamhet inom energiområdet. Ansvaret för planering och beställning av forskning och utveckling inom de olika programmen inom Huvudprogram Energiforskning

Del II 1:13 Skr 1978/79:103 394

åvilar särskilda programansvariga organ. Delegationen bör på flera skilda sätt verka för samordning inom huvudprogrammet. De programansvariga organen skall samråda med delegationen beträffande programinriktning och avgränsningsfrågor samt frågor om internationellt forskningssamarbete och informationsverksamhet inom programmet. Delegationen bör vid sidan härav nära följa den verksamhet som bedrivs inom Huvudprogram Energiforskning och vid behov ta de initiativ som krävs för samordning. Ökad vikt bör läggas vid sammanställning och spridning av översiktlig information om verksamheten inom huvudprogrammet. Delegationen bör från berörda organ hämta in de upplysningar som behövs härför. Härutöver räknar jag med att delegationen bör kunna fylla en viktig funktion som remissinstans i olika frågor m.m.

Jag hemställer att regeringen preciserar delegationens uppdrag i enlighet

med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

13. Utredning om datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling

Dir 1978:66

Beslut vid regeringssammanträde 1978-07-20

T.f. departementschefen, statsrådet Johansson, anför.

Större tekniska genombrott kan ge upphov till så radikalt ändrade produktionsvillkor och nya produkter att de kan sägas påverka samhällsstrukturen i stort. De nya teknologier som förknippas med datorer och halvledarelektronik har otvivelaktigt sådan karaktär. Under det senaste decenniet har de på ett genomgripande sätt påverkat arbetet inom förvaltning och näringsliv och bidragit till en snabb effektivisering av verksamheten. Den ökade effektiviteten har ofta varit förknippad med genomgripande omställningar. Utnyttjandet av ny halvledarteknik har också på ett påtagligt sätt ändrat stora delar av varusortimentet. Denna utveckling kommer sannolikt

att fortsätta.

Datorerna fick i början sin huvudsakliga användning som hjälpmedel för matematiska beräkningar i tekniska och vetenskapliga sammanhang. På det

administrativa området började datorer införas under 1950-talet. Genom transistorisering av datorerna under 1960-talet möjliggjordes lägre priser samtidigt som driftsäkerheten och prestanda kunde förbättras. Detta innebar också ett genombrott för produktion i långa serier.

De s.k. integrerade kretsarna har de senaste åren fått sitt verkliga genombrott och inneburit ytterligare kraftigt förbättrade prestanda till lägre priser och ökat möjligheterna till decentralisering av databehandlingen. Samtidigt sker en mycket snabb teknisk utveckling inom komponentområdet i övrigt. Även inom näraliggande områden såsom optik, elektrooptik, laserteknik och mikrovågsteknik är den tekniska utvecklingen mycket snabb. Användningen av nya material kan också komma att ändra både produkter

395 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:13

och arbetsprocesser på sådant sätt att olika automationsförfaranden underlättas. |

Datorernas användningsområden har vidgats snabbt och har nu en omfattande tillämpning inom en mångfald sektorer, såsom industri, handel, förvaltning, forskning, sjukvård, utbildning, kommunikation och försvar.

Användningen av datorer är störst inom området administrativ databehandling. Antalet nya tillämpningar inom detta område har ökat snabbt och utnyttjandet har även i övrigt blivit mer allmänt. Kontorsautomation väntas bli ett område med stor tillväxtpotential.

Även inom industrin har datatekniken fått ökad användning. Datorer

används exempelvis vid processkontroll inom pappers-, stål-, cement- och

kemisk industri. De utnyttjas för styrning av produktionslinjer inom bl.a. varvs-, bil-, gruvoch tryckeriindustrin. Datorer används också i samband med s.k. numeriskt styrda verktygsmaskiner. De utgör även en viktig grundkomponent i industrirobotsystem. Vid sidan av detta har halvledancekniken fått ökad tillämpning bl.a. när det gäller mät- och styrutrustning. Även mängden mindre datorer — s.k. mini- och mikrodatorer — har ökat.

Datorer används också för specialiserade uppgifter inom kommunikations-

sektorn, bl.a. för övervakning och styrning av luftfart, telekommunikationer och järnvägstransporter. Även automation ombord på fartyg är en intressant tillämpning av processtyrning.

Specialiserade datasystem används också inom sjukvården för t.ex. diagnostik och inom försvaret för t.ex. stridsledningssystem.

De olika elektronikområdena har i Sverige nästan genomgående en hög tillväxttakt. Dataindustrin har under efterkrigsperioden vuxit med ca 10 26

per år. Även för produktionselektroniken liksom mät- och styrutrustningar väntas en hög tillväxttakt.

Statens industriverk har nyligen inom ramen för SIND:s dataindustriut-

redning publicerat en delrapport (SIND 1978:1) om den svenska dataindustrins utveckling och marknadsutvecklingen för datorer och datakommunikationsutrustning —- Datamarknaden inför 1980-talet. I rapporten finns bl.a. en prognos över marknadsutvecklingen för datorer i Sverige. Denna visar på en årlig tillväxt på över 20 24. Som en följd av en ökad inriktning mot terminalbaserade system väntas marknaden för terminaler växa snabbt. Vidare beräknas andelen smådatorer öka.

Den snabba tekniska utvecklingen leder till en ökad produktförnyelse, där produkterna kan ges allt bättre prestanda till lägre eller i stort sett oförändrade priser. Bl.a. till följd härav blir elektroniken allt mer ett konkurrenskraftigt alternativ, både tekniskt och ekonomiskt, till konventionell teknik inom skilda användningsområden.

De senaste fem åren har utvecklingen av industrirobotar gått mycket

snabbt. År 1970 fanns endast ca 100 industrirobotar installerade i svensk

industri. År 1977 hade antalet ökat till ca 600.

Industrirobotarna används i dag i första hand vid tunga och monotona

arbeten eller där besvärliga arbetsmiljöproblem finns. Arbetsuppgifterna

omfattar främst hantering av arbetsstycken och maskinbetjäning av olika

slag. Robotarna är ofta en länk mellan olika automatiskt styrda maskiner. I viss omfattning utför de egna arbetsoperationer, t.ex. svetsning, slipning, gradning och målning, Industrirobotar av den typ som finns i dag bedöms ha ett mycket stort användningsområde inom verkstadsindustrin, men också inom andra branscher där man utför repetittva arbetsmoment, t.ex. inom sågverksindustrin och livsmedelsindustrin.

Del II 1:13 Skr 1978/79:103 396

Man kan förutse att de användningsområden där det är ekonomiskt fördelaktigt att utnyttja robotsystem kommer att öka. Sveriges Mckanförbund beräknar antalet robotar i Sverige år 1980 till ca 1.200 och år 1985 ull ca 5.000. Hindret för ett ökat utnyttjande bedöms ligga bl.a. i att det krävs moderna automatiska verktygsmaskiner för att kunna utnyttja robotar. Även brist på utbildade produktionstekniker och svårigheter att konstruera lämpliga program framhålls som begränsande faktorer.

Sovjetunionen anges i dag ha mindre än 400 industrirobotar i bruk i hela

landet. Man planerar att före utgången av år 1985 ha en tillverkningskapacitet

av 7.000 robotar och 10.000 tillhörande styrsystem per år. Enligt ett

amerikanskt branschinstitut finns det f.n. 2.000-3.000 robotar inom indu-

strin i Förenta Staterna. Antalet beräknas öka med ca 1.500-1.800 per år under

den närmaste framtiden. I flera ledande industriländer, såsom Förenta Staterna, Sovjetunionen,

Japan och Förbundsrepubliken Tyskland ser man tillämpningen av en mycket långt driven automation som ctt effektivt medel att öka produktiviteten i många branscher. I flera av dessa länder finns statligt finansierade program med syfte att underlätta produktutvecklingsarbetet. Automation synes bli ett av de främsta hjälpmedlen i olika länders strävan att öka produktion och export. Snabbheten i att utnyttja de nya teknikerna kan

komma att avgöra möjligheterna att överleva för både enskilda företag och

hela branscher. Förändringarna kan få avgörande betydelse för hela industristrukturen och sysselsättningen.

Dessa skisserade utvecklingslinjer med datorer och annan elektronik

innebär såväl fördelar och utvecklingsmöjligheter som problem för svenskt

näringsliv. Andra länder har med ökad framgång börjat konkurrera inom

traditionella svenska produktområden såsom process- och verkstadsindustrin. För vissa näringsgrenar kan det visa sig svårt att behålla de tekniska

försprång som behövs för att klara vårt relativt höga kostnadsläge. På lång sikt

kan förändringar i olika branschers konkurrenskraft därför uppstå.

En ökande internationell konkurrens kommer naturligt att både skapa avsättningssvårigheter inom ctablerade områden och behov av att finna nya avsättningsområden för såväl exportindustrin som hemmamarknadsinriktad industri. Det svenska näringslivet torde således, oavsett konjunkturförändringar under 1980-talet, stå inför stora omställningsproblem. Men utvecklingen mot mer automatiserade produktionssystem och effektivare administration bör kunna bidra till en snabb produktivitetsökning inom

berörda branscher. En sådan ökning är också en viktig förutsättning för att

svenska industriföretag skall kunna överleva och expandera.

I fråga om produktion av investeringsutrustning ligger svenska företag långt framme. Den efterfrågeökning som kan förutses inom dessa områden bör kunna gynnsamt påverka utvecklingen i berörda företag. En växande hemmamarknad bör för dessa företag kunna vara en viktig grund för export

av produktionsutrustning. Samtidigt kommer stora krav att ställas på

tekniskt utvecklingsarbete inom företagen. Inom detta internationellt hårt

konkurrensutsatta område beror skillnaden mellan framgång och stagnation

ofta på hur framgångsrikt utvecklingsarbetet är. Företagen är här också i stor

utsträckning beroende av olika samhällsinsatser på forskningsoch utbildningsområdet.

Riksdagen har i olika sammanhang berört behovet att utreda datateknikens

och elektronikens effekter på produktion och arbetsliv. I betänkande med anledning av motioner om datafrågor inom arbetslivet

397 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:13

m.m. hemställde arbetsmarknadsutskottet att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande kartläggning

av datateknikens sysselsättningseffekter (AU 1977/78:4). Utskottet fann det angeläget att man gör en bred kartläggning av datateknikens framtida effekter på arbetsliv och sysselsättning. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr

1977/78:17). Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare denna

dag bemyndigats att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

I samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1977/78:17 om samarbete

mellan staten och Saab-Scania på dataområdet m.m. föreslog näringsutskottet riksdagen att som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet

anfört beträffande utredning om svensk komponenttillverkning på dataom-

rådet (NU 1977/78:31). Utskottet anförde bl.a. att utvecklingen inom datatekniken tyder på att en inhemsk tillverkning av komponenter inom

vissa speciella områden kan visa sig betydelsefull för såväl dataindustrin som annan celektronikindustri. Mot bakgrund av att detta kan komma att kräva stora ekonomiska resurser hemställde utskottet om en utredning och analys av möjligheterna att bygga ut komponenttillverkningen, liksom en belysning av vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som kan komma att krävas. Med hänsyn till att frågan i viss mån redan uppmärksammats av styrelsen för teknisk utveckling och statens industriverk ansåg utskottet att utredningen borde kunna genomföras i samverkan mellan de båda myndigheterna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1977/78:98).

I betänkande med anledning av prop. 1977/78:100 (bil. 17) i vad avser Datasaab AB jämte motioner hemställde näringsutskottet att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört beträffande utredning om svensk elektronikindustri (NU 1977/78:58). Utskottet anförde

att en utredning som kartlägger elektronik- och databranschens nuläge och

analyserar möjliga utvecklingsvägar bör komma till stånd. Särskilt bör utredningen uppmärksamma möjligheterna att främja en utveckling av produktion på elektronikområdet inom Sverige. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1977/78:297).

Jag avser att senare denna dag föreslå att statens industriverk får i uppdrag att i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling företa den branschutredning som riksdagen har uttalat sig för. I detta uppdrag ingår också som en del att utreda frågor om komponenttillverkning. En fördjupad information om hur mindre och med Sverige jämförbara stater som t.ex. Nederländerna, Schweiz, Österrike och de nordiska länderna bedömer frågorna om självförsörjningsgrad och utlandsberoende är i detta sammanhang av stort iNtresse,

Flera av de frågor som jag har berört i det föregående omfattas inte av de angivna utredningsuppdragen. Enligt min bedömning bör övriga frågor

rörande datateknikens och elektronikens olika effekter speciellt på näringsliv och samhälle bli föremål för en särskild utredning. Jag förordar att en kommitté tillkallas för denna uppgift.

Till närmare vägledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande.

Kommituén bör först kartlägga i vilken utsträckning näringsliv och samhälle idag utnyttjar datorer eller annan utrustning för avancerad automation. I en andra fas bör kommittén söka bedöma på vilka områden och i vilket tidsperspektiv ett utnyttjande av ny teknik bedöms vara tekniskt möjligt och

ekonomiskt fördelaktigt.

Med detta material som bakgrund bör kommittén söka bedöma vilka

Del Il 1:13 Skr 1978/79:103 398

effekter på administration, produktion och produktivitet inom olika branscher och inom olika regioner som ett ökat utnyttjande av de aktuella teknikerna kan få på fem, tio och femton års sikt. Vidare bör effekterna på investeringsbehovet och energiefterfrågan beräknas. Olika faktorer som verkar hindrande eller stimulerande på denna utveckling bör belysas. Bl.a.

bör behovet av forskning och utveckling i olika former och behovet av

speciella utbildningsinsatser särskilt bedömas. Det sistnämnda bör ske i nära

samarbete med den nyssnämnda kommitté som chefen för arbetsmarknads-

departementet har fått bemyndigande att tillkalla. Kommittén bör också kartlägga vilken produktion av produktionsutrustning som finns inom landet och analysera vilka utvecklingsmöjligheter tillverkare av sådan utrustning kan förväntas ha.

Kommittén bör mot bakgrund av detta utredningsmaterial också överväga

om och i vilken form åtgärder bör sättas in från samhällets sida antingen i

syfte att stimulera ett ökat och effektivare utnyttjande av denna teknik eller

att förbättra möjligheterna att förutsäga och förbereda de omställningar som

kan behöva ske. Vidare bör övervägas om åtgärder bör sättas in för att underlätta utvecklingen av nya och effektivare produktionsmetoder liksom användningen av nya material och ny utrustning. Här kan även material- och energibesparingseffekter vara av intresse att studera.

Sveriges stora beroende av omvärlden måste särskilt beaktas. Kommittén bör därför i samarbete med samrådsgruppen för datafrågor också behandla

möjligheterna att genom samordnade initiativ i internationella organisationer

eller i redan inlett samarbete inom exempelvis OECD påverka utvecklingen.

Den kartläggning och analys som jag nu har uttalat mig för bör bli ett värdefullt underlag för den framförhållning samhället måste ha vad gäller utvecklingen av näringslivet.

Kommittén bör samråda med den förut nämnda kommittén med uppdrag att utreda datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö och med statens industriverk.

Det material som kommittén tar fram bör utformas så att det kan tjäna

också som underlag för en närmare analys av effekterna på sysselsättningen. Kommittén bör sträva efter att före 1978 års utgång ha ett första material att överlämna till den nyssnämnda kommittén, som skall behandla dessa frågor.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag ati regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommittén skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Industridepartementet)

309 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:14

14. Framtida organisationsform för verksamheten inom statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU)

Dir 1978:71

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför.

Statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIFUN tillkom den I juli

1974 i samband med att huvuddelen av den verksamhet som bedrevs av

dåvarande statens institut för företagsutveckling integrerades i verket. SIFU har som huvuduppgift att genom fortbildning stödja mindre och

medelstora företags utveckling. Detta sker främst genom korta specialkurser i aktuella ämnen inom teknik och ekonomi med stark anknytning till konkret arbetstillämpning. Utöver denna primära verksamhet utvecklar och genomför SIFU på uppdragsbasis kurser även för andra målgrupper än småföretagen. SIFU utvecklar vidare kurser för andra utbildningsgivares eller myndigheters räkning. Riktlinjerna för verksamheten har angivits senast i propositionen om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling (prop. 1977/78:40 bil. 1, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110).

SIFU:s verksamhet skall i princip vara självbärande. Principen kan dock inte tillämpas helt när det gäller den primära verksamheten, dvs. de för småföretagen särskilt upplagda kursprogrammen. För att kursavgifterna skall kunna hållas på en rimlig nivå utgår därför anslag över statsbudgeten.

SIFU-enheten är indelad i sex operativa sektioner, nämligen för verkstadsteknik, byggnads- och VVS-teknik, elteknik. processteknik,

kemisk teknik samt företagsekonomi. Dessutom finns stabsorgan för

marknads- och plancringsfrågor och en servicesektion.

Enligt beslut av regeringen den 8 juni 1978 — grundat på riksdagens ställningstaganden åren 1973 och 1974 (prop. 1973:55, InU 1973:22, rskr 1973:220 och prop. 1974:47,. NU 1974:35, rskr 1974:227) — skall SIFU, med undantag för elektronikenheten inom sektionen för elteknik, under sommaren 1981 omlokaliseras till Borås.

I rapporten (SIND :1975:6) Kursverksamheten m.m. vid statens industriverk föreslog industriverket att frågan om en ny organisationsform

för SIFU skulle utredas närmare. Verket anförde därvid bl. a. att en fortsatt

profilering av SIFU:s aktiviteter mot korta kurser av fortbildningskaraktär innebar att verksamheten helt skulle komma att sakna inslag av sådan art som normalt var förknippad med myndighetsutövning. Samtidigt ställdes stora krav på flexibelt handlande och snabba beslut. Skäl talade därför enligt

verket för att SIFU borde ges en formellt fristående ställning utanför den

centrala statsförvaltningen.

SIFU har enligt min uppfattning en viktig funktion att fylla på småföretagsområdet. Även i andra sammanhang, t.ex. i fråga om vissa avsnitt inom den statliga fortbildningen, bör SIFU:s kompetens och resurser

med fördel kunna utnyttjas. Behovet av god förankring av SIFU:s verksamhet hos avnämarna såväl

inom näringslivet som bland myndigheter och andra offentliga organ är stort. Jag har redan tidigare, i min anmälan till den förutnämnda propositionen 1977/78:40, angivit att jag avsåg att förutsättningslöst ta upp diskussioner med bl. a. företagens och de anställdas organisationer om för- och nackdelar med ett breddat huvudmannaskap för SIFU.

Jag finner det lämpligt att frågan om framtida organisationsform för SIFU-

Del II 1:15 Skr 1978/79:103 400

verksamheten nu utreds. Uppgiften bör anförtros en särskild utredare. Utredaren bör redovisa för- och nackdelar med den organisationsform som nu gäller. Mot bakgrund härav bör undersökas om några förändringar i SIFU:s organisauonsform är motiverade. Sådana förändringar kan föranledas 1. ex. av verksamhetens karaktär och behovet av ändamålsenliga former för inflytande från och samverkan med de olika intressenterna i SIFUverksamheten. Jag finner det särskilt angeläget att utredaren i sina förslag beaktar den senare aspekten. Som grund härför bör kretsen av intressenter såväl inom det privata näringslivet som inom den offentliga sektorn analyseras. Särskilt bör härvid beaktas SIFU:s roll som utbildningsresurs för de regionala utvecklingsfonderna i fråga om företagareutbildning. Utredaren bör vid sin översyn utgå från den verksamhet i stort som SIFU i dag svarar för. Det ingår således inte i utredningsuppdraget att pröva verksamhetens inriktning.

Om skäl talar för en förändring av SIFU:s organisationsform bör ett

principförslag härom redovisas. Utredaren bör således inte i en första omgång redovisa de organisatoriska konsekvenserna i detalj av ett sådant förslag. De kostnadsmässiga konsekvenserna av ett eventuellt förslag till principiellt ändrad organisation för SIFU-verksamheten bör redovisas. Utredaren, som bör utarbeta sina förslag i nära samarbete med berörda

myndigheter och organisationer samt med företrädare för de anställda inom

SIFU. bör arbeta skyndsamt och redovisa resultatet av sitt arbete före den I januari 1979. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om framtida organisationsform för verksamheten inom statens industriverks enhet för företagsutveckling, att besluta om sakkunniga, expener, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanstag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

15. Alternativ produktion vid varven

Dir. 1978:81

Beslut vid regeringssammanträde 1978-06-29

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför.

Inom industridepartementet har sedan hösten 1977 gjorts studier rörande

den svenska varvsindustrins framtid. En väsentlig del av dessa studier har

varit analyser och bedömningar av den framtida marknadsutvecklingen för

den svenska varvsindustrin. Marknadsanalyserna ger vid handen att behovet av byggnation av fartyg kommer att kraftigt minska under åren 1978-1980. Bonfallet gäller huvud-

401 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:15

sakligen tank- och bulkfartyg, medan nybyggnadsbehovet för styckegods-

och övriga fartyg i stort sett bedöms som normalt. Den rådande obalansen världen över i fråga om tillgång och efterfrågan på fartyg beräknas inte

komma att upphöra förrän tidigast år 1981. För de fartygstyper som har

utgjort huvuddelen av de svenska varvens produktion — stora tank- och bulkfartyg — kan man sålunda för flera år framöver räkna med att knappast

några nybeställningar kommer att ske. Den efterfrågan på fartyg som kan

förutses avser i huvudsak styckegods- och specialfartyg av skilda slag.

En minskning av varvskapaciteten beräknas komma att ske vid Japans och Västeuropas varvsindustrier. Vissa andra länder torde däremot komma att

öka sin kapacitet. Den totala kapaciteten i världen torde därför inte nämnvärt

komma att minska.

Det är därför angeläget att den svenska varvsindustrin i ökad utsträckning fyller ut sin kapacitet med alternativ produktion. Det torde dock vara orealistiskt att anta att det skall vara möjligt att öka denna produktion så att den kan kompensera den minskning av sysselsättningen som sammanhänger med att produktionen av tankoch bulkfartyg kraftigt går ned. Det är mot denna bakgrund som jag avser att senare i år anmäla förslag om en reducering av den svenska varvsindustrins kapacitet och förslag om särskilda statliga insatser för att få till stånd ny industriell produktion inom varvsregio-

nerna.

Den svenska varvsindustrin har redan i viss utsträckning börjat lägga om

sin produktion från fartygsbyggande till alternativ produktion. Inom Svenska Varv AB har arbetet kommit längst med förtillverkade, pråmbaserade

petrokemiska fabriker. Ett annat viktigt område är produkter för offshoreindustrin, bl.a. bostadsplattformar och produktionsplattformar. Även Kockumskoncernen utvecklar sedan en tid tillbaka alternativa produkter som lämpar sig för produktion vid varvsanläggningar. Kockums marknadsför bl.a. anläggningar för kondensering av naturgas, avsaltning av havsvatten samt vindkraftverk.

I prop. 1977/78:174 framhöll jag att den svåra situationen för varvsindu-

strin motiverar att alla realistiska möjligheter att utveckla och sälja alternativa produkter tas till vara. Uppgiften att ta fram referensanläggningar för sådana alternativa produkter är emellertid förenad med stora ekonomiska risker för varven. Eftersom det här rör sig om mycket kostnadskrävande anläggningar bör staten medverka i denna uppbyggnadsprocess mot en ny produktionsin-

riktning genom att ställa visst riskkapital till förfogande. Genom beslut av

riksdagen (prop. 1977/78:174, NU 1977/78:76, rskr 1977/78:377) har 250 milj. kr. anvisats för att efter regeringens prövning kunna ställas till förfogande som avskrivningslån till varven.

Möjligheterna att få till stånd ytterligare industriell kapacitet inom varvsregionerna bör närmare undersökas. Uppgiften för utredaren bör vara att initiera och samordna projekt som syftar till en ökning av industriproduktionen i varvsregionerna som kompensation för det reducerade fartygsbyggandet. Då det är sannolikt att det kan bli fråga om mycket stora s.k. paketlösningar är det önskvärt att också andra delar av svensk industri än varvsindustrin blir engagerade. Utredarens uppgift bör vara att ta initiativ till

bildande av konsortier eller andra lämpliga verksamhetsformer för aktuella

projekt.

En viktig del i arbetet med att skaffa ny sysselsättning till varvsregionerna är den verksamhet som storvarven bedriver för att få fram alternativ

produktion. Jag förutsätter att varvsföretagen aktivt och positivt vill

26 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Del II 1:16 Skr 1978/79:103 402

medverka 1 utredarens arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om alternativ produktion vid varven och annan ny produktion inom varvsregionerna,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att kostnaderna för utredningen skall belasta

fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Industridepartementet)

16. Vissa frågor rörande provning inom energiområdet

Dir 1978:86 Beslut vid regeringssammanträde 1978-11-02

Statsrådet Tham anför.

Sverige befinner sig, i likhet med många andra länder, i inledningsskedet till en omfattande omställning på energiområdet. En tryggad energiförsörj-

ning har under de senaste åren framstått som en av de viktigaste förutsättningarna för en hög sysselsättning, fortsatt ekonomisk utveckling samt social

och ekonomisk utjämning. Åtgärder av skilda slag vidtas från samhällets sida för att säkerställa energitillförseln och få till stånd en bättre energihushållning. Som exempel på åtgärder med sistnämnda syfte kan nämnas införandet av statliga lån och bidrag för energibesparande åtgärder enligt förordningen (1975:422, ändrad senast 1978:339) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m., förordningen (1977:346) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. och förordningen (1977:332, ändrad senast 1978:383) om statligt

stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. samt krav i Svensk

Byggnorm 1975 (planverkets författningssamling 1978:1) om åtgärder som möjliggör god energihushållning i byggnader.

Omställningen på energiområdet berör givetvis i hög grad den teknik som används för tillförsel, omvandling och användning av energi. Den tekniska

utvecklingen inom energiområdet har under senare år varit snabbare än tidigare. Det nya treårsprogram för forskning och utveckling inom encrgiom-

rådet som har beslutats av riksdagen våren 1978 (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341) väntas ytterligare påskynda utvecklingen och tillämpningen av ny teknik för främst utnyttjande av förnyelsebara energikällor och effektivisering av energianvändningen inom bebyggelse och i industriella processer.

Det är, både från samhällets och den enskildes synpunkt, angeläget att

omställningen sker med effektivt utnyttjande av tillgänglig teknik och under

hushållning med resurser av olika slag. Ett viktigt hjälpmedel för att

'":omma detta är en väl fungerande teknisk provnings- och kontrollverk-

403 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:16

samhet, varigenom skilda produkters eller metoders egenskaper kan redovisas på ett sakkunnigt och objektivt sätt.

Teknisk provnings- och kontrollverksamhet bedrivs i dag på många områden och i stor omfattning. Samhällets ansvar för människors liv. hälsa och egendom har lett till tvingande föreskrifter om provning av sådana produkter och anläggningar som har bedömts kunna orsaka skador av olika

slag. Denna provning benämns officiell provning och innefattar sådan

icknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som inte är sådan kontroll som konstruktör, tillverkare, ägare

eller annan utan krav på opartiskhet låter utföra i egen verksamhet på eget ansvar. Riksdagen antog år 1972 riktlinjer för organisationen av officiell provning

och kontroll (prop. 1972:54, NU 1972:38, rskr 1972:199). År 1974 komplette-

rades riktlinjerna bl.a. genom lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. (prop. 1974:162, NU 1974:52, rskr 1974:349), vilken trädde i kraft den 1 januari 1975. De antagna riktlinjerna syftar till att åstadkomma klara ansvarsförhållanden,

ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och garantier för opartiskhet i den officiella provningsverksamheten. Riktlinjerna innebär i korthet att

officiell provning, om inte annat är särskilt föreskrivet, skall utföras vid

riksprovplats. Riksprovplats utses av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer och skall vara en myndighet eller ett företag som är

sakkunnigt inom sitt område och som i övrigt uppfyller vissa krav på bl.a.

opartiskhet och oberoende ställning.

Provning kan i vissa fall vara obligatorisk också genom att myndighet föreskriver att t.ex. tillverkare eller anläggningsägare själva utför provning i egen verksamhet, s.k. egenkontroll. Myndighet kan också, i samband med typgodkännande av produkt, föreskriva att egenkontroll skall övervakas av opartiskt organ, t.ex. riksprovplats. Vidare förekommer provning som

formellt är frivillig men i realiteten tvingande t.ex. genom lånevillkor eller

motsvarande.

Vid sidan av officiell provning och annan provning som är obligatorisk förekommer i stor utsträckning att provning utförs frivilligt. En tillverkare

kan sålunda på eget initiativ låta prova sin produkt. Initiativet kan också

komma från t.ex. en myndighet som i konsumentupplysande syfte vill undersöka en produkts egenskaper.

Den frivilliga provningen sker i stor utsträckning genom egenkontroll. Det förekommer dock ofta att den frivilliga provningen utförs vid riksprovplats, fristående provningsinstitut eller företag med resurser för olika slag av provning. Den nyss nämnda lagen om riksprovplatser m.m. ger myndighet

som regeringen bestämmer möjlighet att meddela auktorisation för visst organ att utföra provning som inte är officiell. Auktorisation får meddelas

endast om organet har kompetent personal och lämplig utrustning för

provningen. Organ som har erhållit auktorisation benämns auktoriserad

provplats.

I det följande kommer jag att använda den gemensamma beteckningen teknisk provning för olika slag av såväl obligatorisk som frivillig prov-

ning.

Teknisk provning som direkt eller indirekt berör energiområdet kan ha olika huvudsyften. Ett viktigt syfte kan vara att man vill förebygga

olyckshändelser genom att t.ex. kontrollera hållfastheten hos en anordning.

Ett annat syfte kan vara att man vill minska risker för människors hälsa t.ex. genom kontroll av luftomsättning eller byggnaders täthet. Provningen kan

Del II 1:16 Skr 1978/79:103 404

också ha till huvudsyfte att verifiera speciella egenskaper på det energilekniska området, t.ex. ett materials värmeisoleringsförmåga eller en värmeväxlares verkningsgrad. I det följande behandlar jag teknisk provning med sistnämnda huvudsyfte.

Teknisk provning förekommer inom energiområdet i flera olika sammanhang. Mätning och kontroll av energitekniska egenskaper hos nya komponenter elter utrustningar är sålunda ett normalt led i en tillverkares tekniska utvecklingsarbete. För material och utrustningar som finns tillgängliga på

marknaden förekommer i vissa fall föreskrifter om provning. ofta förknip-

pade med styrmedel av olika slag. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att samhället vid sidan av krav på energitekniska egenskaper ofta uppställer krav också i andra avseenden, t.ex. brandhärdighet. Statens planverk har

ansvaret för uppställandet av normer inom byggnadsområdet samt för

typgodkännande och utarbetande av krav på provningsmetoder, främst med

anknytning till Svensk Byggnorm. Som exempel härpå kan nämnas planver-

kets föreskrifter om provning av värmeisoleringsförmågan hos olika typer av mineralullsisolering samt av lufttätheten hos olika byggnadskomponenter.

Opartisk provning av olika produkter inom det energitekniska området har

vidare blivit av växande intresse för konsumenterna i takt med att allt fler

produkter kommer ut på marknaden. En sådan frivillig och opartisk provning kan också utnyttjas som ett medel vid sidan av andra för att från samhällets sida främja spridning av ny teknik.

Central förvaltningsmyndighet för officiell provning är statens provnings-

anstalt. Provningsanstalten har därvid ansvar för bl.a. samordningen av en avsevärd del av den tekniska provningsverksamheten inom landet. I dess uppgifter ingår att bereda ärenden om utseende av riksprovplatser och utöva tillsyn över verksamheten vid riksprovplats som inte är statlig myndighet samt att meddela auktorisation av provplatser för provning som inte är

officiell. Provningsanstalten är vidare landets centrala offentliga institution

för opartisk teknisk provning av material, produkter och system. På uppdrag av myndigheter och enskilda utför anstalten provningar och undersökningar och bedriver i anslutning därtill teknisk-vetenskaplig forskning. I övrigt bedrivs provning också vid ett stort antal företag och institutioner inom både den offentliga och den privata sektorn.

I sitt remissyttrande över betänkandet (SOU 1977:56) Energi-program för forskning, utveckling, demonstration underströk statens provningsanstalt provningens betydelse för utveckling och införande av ny teknik inom energiområdet. Provningsanstalten framhöll bl.a. att behovet av provning, mätning och kontroll borde framhävas tydligare än som hade skett och att behovet av resurser härför borde ägnas särskild uppmärksamhet.

I prop. 1977/78:110 om energiforskning berörde föredragande statsrådet

Johansson (s. 121), bl.a. mot bakgrund av provningsanstaltens remissytt-

rande, frågan om provning inom energiområdet. Han framhöll därvid att han anser det angeläget att resurser och kompetens finns tillgängliga för att dels om möjligt ta fram standardiserade provningsförfaranden, dels fortlöpande

prova nya produkter i syfte bl.a. att vägleda konsumenterna. Föredraganden

anmälde samtidigt sin avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag

om vidare utredning av dessa frågor.

Resurser för teknisk provning inom energiområdet har byggts upp i samhällets regi och befinner sig under uppbyggnad på olika håll, bl.a. vid provningsanstalten, de tekniska högskolorna, statens institut för byggnads-

forskning i Gävle och Studsvik Energiteknik AB (f.d. AB Atomenergi).

405 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:16

Objektiva provningsmetoder och lämplig utrustning finns i viss utsträckning tillgängliga. Vidareutveckling och nyutveckling härav äger rum i statlig och privat regi. Så t.ex. svarar inom byggnadssektorn statens råd för byggnadsforskning och styrelsen för teknisk utveckling för den forskning som skall ligga till grund för utarbetande av nya provningsmetoder. Det finns således en

viss beredskap från samhällets sida vad gäller resurser och metoder för

provning inom energiområdet.

Den omställning inom energiområdet som jag inledningsvis berörde torde

emellertid komma att ställa delvis nya krav på provningsresurser och provningsmetoder. Som exempel härpå kan nämnas följande. Ökad använd-

ning av samhälleliga styrmedel med inriktning på energihushållning, bl.a. lån

och bidrag till energibesparande åtgärder och normer för byggnaders och olika produkters egenskaper ur cenergisparsynpunkt, förutsätter ingående kunskaper om de energitekniska egenskaperna hos olika utrustningar eler material. Ett ökat behov av provning och tillverkningskontroll i anslutning till typgodkännande av uppvärmningsoch ventilationsinstallationer i byggnader kan t.ex. förutses. Behovet av resurser och metoder för opartisk

provning i syfte att rätt utforma styrmedlen och säkerställa att avsedda

energibesparingar uppnås torde således komma att öka i takt med att nya produkter kommer ut på marknaden och nya föreskrifter utfärdas.

Vidare torde ett allt starkare intresse från konsumenternas sida för

information om olika utrustningars eller komponenters energitekniska egenskaper samt en intensifierad teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet vid företag, högskolor och forskningsinstitut medföra en ökad och delvis ändrad efterfrågan på tekniska provningstjänster. Särskilt mindre företag utan egna kontrollresurser, kommuner och enskilda konsumenter kan väntas själva eller med stöd av samhället svara härför. Som ett aktuellt exempel kan i sammanhanget nämnas termograferingskontroll av byggnaders värmeisolering och täthet. För sådan kontroll väntas f.ö. statens provningsanstalt utse de första auktoriserade provplatserna under hösten

1978. Det torde framgå av det nyss sagda att det är en energipolitisk angelägenhet att metoder och resurser för provning av produkter inom energiområdet är

rätt avvägda i förhållande till de krav som f.n. ställs och, framför allt, kommer att ställas av staten, kommuner, företag och enskilda konsumenter. Det är därvid ett samhällsintresse att tillräckliga resurser finns tillgängliga för i första hand den obligatoriska provningen. Det finns samtidigt behov av vissa gemensamma resurser för frivillig provning åt bl.a. företag utan tillräckliga egna kontrollresurser, kommuner och enskilda konsumenter. Det nyss nämnda systemet med riksprovplatser och auktoriserade provplatser är den form som statsmakterna har anvisat för att täcka huvuddelen av behovet av resurser för opartisk provning och egenkontroll. En samordning av resur-

serna inom området så att dubbleringar och onödig uppbyggnad av prov-

ningsresurser undviks är självfallet angelägen. En stor del av samordningsansvaret härvidlag vilar, som jag nyss har nämnt, på statens provningsanstalt.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör en särskild utredare tillkallas för att utreda frågor rörande provning inom energiområdet.

Utredaren bör koncentrera sitt arbete till i huvudsak sådan teknisk

provning som hänger samman med användning av energi inom industrin, bebyggelse och hushåll, transportväsendet, handel och service. Arbetet bör avse främst sådan provning som är obligatorisk till följd av lag, annan

Del II 1:16 Skr 1978/79:103 406

törfattning eller myndighets beslut och sådan frivillig provning som efterfrågas av kommuner, enskilda konsumenter eller företag utan egna kontroll-

resurser.

Utredaren bör först göra en kartläggning av å ena sidan den obligatoriska

och frivilliga tekniska provning inom energiområdet som f.n. förekommer, och å andra sidan sådan obligatorisk eller frivillig provning som har föreslagits

eller aktualiserats i olika sammanhang. Vidare bör göras en inventering av de

metoder för teknisk provning samt de personella och materiella resurser för

sådan provning som i dag finns tillgängliga inom den offentliga och privata sektorn.

Mot denna bakgrund bör utredaren utarbeta en översiktlig prognos för efterfrågan på olika slag av tekniska provningstjänster inom det aktuella området, samt söka bedöma behovet av metoder, kompetens och resurser för att tillgodose denna efterfrågan. Uppmärksamhet bör härvid även ägnas åt behovet av forskning och utveckling rörande provningsmetoder. Prognosen bör underbyggas av en analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett eventuellt införande av nya eller utvidgade föreskrifter om provning och

nya områden för frivillig provning.

I sitt arbete bör utredaren särskilt ta hänsyn till inverkan av den allt

snabbare tekniska utvecklingen inom energiområdet och det ökade utbudet

av produkter som är avsedda att effektivisera energianvändningen inom olika områden.

Utredaren bör därefter, med utgångspunkt i sin efterfrågeprognos och sin bedömning av behovet av metoder, kompetens och resurser, göra en analys

av behovet av åtgärder från samhällets sida samt lämna förslag till sådana

åtgärder. Därvid bör i första hand bedömas om och i vilken utsträckning

resurserna för teknisk provning inom energiområdet behöver byggas ut och om organisationsförändringar på den provningsutförande sidan är nödvän-

diga. Jag vill i sammanhanget erinra om de tidigare nämnda, av riksdagen

antagna, riktlinjerna för organisationen av officiell provning och kontroll

samt om statens provningsanstalts ansvar för samordning av den tekniska

provningsverksamheten inom landet.

Utredaren bör i sina förslag utgå från att eventuella förändringar i första

hand skall komma till stånd genom omprövning av pågående verksamhet och

omfördelning av befintliga resurser. Olika alternativ bör övervägas för hur

den aktuella provningsverksamheten i fortsättningen bör finansieras.

Utgångspunkten bör därvid vara att verksamheten finansieras genom avgifter.

Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära samarbete med statens provningsanstalt, energisparkommittén (I 1974:05) och delegationen för frågor om

energihushållning i befintlig bebyggelse (Bo 1978:03) och vidare samråda med

bl.a. konsumentverket, planverket, statens industriverk, kommerskollegiet,

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling,

statens råd för byggnadsforskning och Studsvik Energiteknik AB samt inhämta synpunkter från kommuner, intressenter inom industrin, organisa-

tioner etc. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande

provning inom energiområdet

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

407 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:16

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommiucanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Del II Kn:1 Skr 1978/79:103 408

Kommundepartementet

1. Tilläggsdirektiv till utredningen (Kn 1976:03) om organisationen

av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa

enheter m.m.

Dir 1978:33

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-06

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 2 september 1976 har en särskild utredare (Kn 1976:03) tillkallats för att se över organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m.

(OPAL-utredningen).

Enligt direktiven skall utredningen se över planeringsavdelningens uppgifter, arbetsformer och inre organisation. I utredningens uppdrag ingår också att se över de administrativa enheternas roll, organisationsstruktur och bemanning.

I prop. 1977/78:170 om fristående länsdomstolar föreslås på grundval av

länsdomstolskommitténs betänkande (SOU 1977:80) Länsdomstolarna bl.a. att länsskatterätterna, fastighetstaxeringsrätterna och länsrätterna skall

brytas ut från länsstyrelserna och omvandlas till en fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län. Kommittén konstaterar att en utbrytning av linsdomstolarna innebär att endast delar av den allmänna enheten kommer att återstå av den nuvarande förvaltningsavdelningen. Enligt kommitténs förslag skall förvaltningsavdelningens återstående uppgifter föras samman

med de andra myndighetsuppgifter av väsentligen juridisk natur som f.n. handläggs på olika håll inom länsstyrelsen. Att det juridiska kunnandet inom

länsstyrelsen koncentreras innebär enligt kommittén en angelägen förstärkning. En sådan lösning innebär också fördelar från rekryteringssynpunkt. För genomförandet av förslaget till omorganisation av länsstyrelserna ställer

kommittén upp två alternativ. En möjlighet är att man inrättar en fristående juridisk enhet eller avdelning. En annan tänkbar lösning är att den samlade Juristfunktionen förläggs till planeringsavdelningen.

Flera remissinstanser betonar liksom kommittén vikten av att länsstyrelsen får en väl fungerande juristfunktion. Några länsstyrelser framhåller i det sammanhanget att det från rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt att

kvalificerad juridisk kompetens tillförsäkras länsstyrelsen. Enligt några

länsstyrelser finns det vid sidan av de två alternativ som kommittén redovisar

andra lösningar som kan diskuteras. En närmare redogörelse för remissin-

stansernas synpunkter lämnas i propositionen.

Jag anser att det, som kommittén också har föreslagit, bör uppdras åt

OPAL-utredningen att överväga frågan om de organisatoriska ändringar i

länsstyrelserna som föranleds av en utbrytning av länsdomstolarna. I likhet

409 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

med flertalet av de remissinstanser som uttalar sig på denna punkt biträder jag vad kommittén anför till stöd för förstaget att förvaltningsavdelningens återstående uppgifter skall föras samman med de andra myndighetsuppgifter av väsentligen juridisk natur som f.n. handläggs på olika håll inom länsstyrelsen. Detta förslag bör därför vara utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet. Jag vill emellertid för tydlighetens skull anmärka alt någon organisatorisk förändring i fråga om de enheter som inom skatteavdelningen handlägger uppgifter av juridisk natur inte bör övervägas. Utöver de två alternativa lösningar inom ramen för principförslaget som kommittén

för fram bör också andra möjligheter få prövas. Liksom kommittén och flera remissinstanser vill jag betona vikten av att organisationen utformas så att

länsstyrelserna kan rekrytera kvalificerade jurister. Utredningsarbetet bör bedrivas så att resultatet av utredningens överväganden i denna del kan

redovisas under sommaren 1978.

Jag hemställer att regeringen utvidgar OPAL-utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Kommundepartementet)

2. Kommunala företag m.m.

Dir 1978:41

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-20

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

Vid sidan av de former för kommunal verksamhet som regleras i kommunallagen (1977:179) används i alla kommuner och de flesta lands-

tingskommuner även privaträttsliga former för vissa slag av verksamhet.

Vanligen drivs då verksamheten i form av aktiebolag eller stiftelse. Framför allt gäller detta verksamhet som har ett starkt inslag av affärsdrift. F.n. finns omkring 1.200 kommunägda företag, dvs. företag där kommunen ensam eller tillsammans med annan kommun äger hälften eller mer av aktiekapitalet e.d. eller där en celler fiera Kommuner annars har ett bestämmande inflytande.

Flertalet av företagen sysslar med förvaltning av bostadshus och andra

fastigheter. Företagsformen anlitas vidare i ganska stor utsträckning när det gäller hamnar, kommunikationer och elverk. De landstingskommunala

företagen är jämförelsevis få, f.n. ungefär 40. Privaträttsliga företagsformer används även för statlig verksamhet. Den statliga företagsamheten är numera av stor omfattning. Vid sidan av affärsverken förekommer statlig affärsdrift i form av framför allt aktiebolag.

Åtskiliiga av de statliga bolagen ingår i den s.k. statsföretagsgruppen. Statlig

verksamhet i stiftelseform är relativt vanlig, bl.a. inom utbildnings- och kulturområdena. Även ekonomiska föreningar för statliga ändamål förekommer. Statliga och kommunala förvaltningsuppgifter kan enligt 11 kap. 6 § tredje

stycket regeringsformen överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stif-

telse eller enskild individ. Om uppgiften innefattar myndighetsutövning.

Del Il Kn:2 Skr 1978/79:103 410

skall det ske med stöd av lag.

Kommunernas och landstingskommunernas möjligheter att driva verksamhet i företagsform är inte obegränsade. En första förutsättning är att företagets verksamhet faller inom den kommunala kompetensen och att risken för kompetensöverskridande åtgärder från företagets sida bedöms som liten. Det största utrymmet för kommunal verksamhet i företagsform finns inom den s.k. frivilliga sektorn. Enbart den omständigheten att ett verksamhetsområde är reglerat i särskild författning behöver dock inte utesluta att kommunala företag används. Att överlämna beskattningsmakt eller förordningsmakt är inte tänkbart. När en uppgift enligt lag skall handhas av en viss

kommunal nämnd. är det också uteslutet att bilda ett företag för ändamålet.

Även om regeringsrättens praxis i kommunalbesvärsmål har gett klarhet i några frågor rörande kommunal verksamhet genom särskilda rättssubjekt, råder fortfarande i flera avseenden osäkerhet om rättsläget.

Som motiv för att välja företagsformen framför drift i kommunalrättslig

ordning åberopas i allmänhet effektivitetsskäl. När det gäller finansieringen kan företagsformen innebära större rörelsefrihet och självständighet. Denna verksamhetsform innebär emellertid också vissa nackdelar. Kommunmedlemmarnas möjligheter till insyn är i allmänhet mera begränsade än i fråga om verksamhet inom de kommunala förvaltningarna. Beslutanderätten i företagen utövas av kommunens representanter i företagens styrelser samt, i aktiebolag, också av kommunens ombud på bolagsstämman. Kommun fullmäktiges direkta insyn och inflytande är mindre än om verksamheten drivs

inom ramen för den vanliga förvaltningen. Offentlighetsprincipen omfattar bara handlingar som tillställs kommunen eller upprättas inom kommunen. I fråga om aktiebolag, ekonomiska

föreningar och stiftelser som står under länsstyrelsens tillsyn skall endast viss

årlig redovisning ske som är offentlig. För verksamheten inom den kommunala förvaltningen gäller däremot principen om allmänna handlingars offentlighet. Från offentlighet undantas endast sådana handlingar som anges

i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Till detta kommer att bolagsstämmor och styrelsesammanträden inte är offentliga i motsats till vad som gäller för fullmäktiges sammanträden. Offentlighetsprincipen är i princip ine heller tillämplig på de statliga företagen. Reglerna om allmänna handlingar kan genom särskild föreskrift göras tillämpliga på andra organ än myndigheter. Detta har skett i fråga om notarius publicus och —såvitt angår verksamhet för obligatorisk besiktning av fordon — Aktiebolaget Svensk Bilprovning (43 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar).

Frågan om kommunala företag behandlades ingående av kommunalrättskommittén i betänkandet (SOU 1965:40) Kommunala bolag. Kommittén ansåg att man borde dämpa de tendenser att i ökad omfattning använda privaträttsliga företagsformer som kommittén hade iakttagit. Samtidigt

måste hänsyn tas till den affärsinriktade kommunala verksamhetens behov

av lämpliga företagsformer.

Kommittén anvisade tre reformvägar. Dessa avsågs leda till dels att anlitandet av privaträttsliga företagsformer minskade, dels att den bolagsdrift

som man ändå måste räkna med fick en mer invändningsfri utformning än tidigare. Kommittén föreslog för det första ändrade regler i fråga om kommunens ekonomiska förvaltning och en särskild förvaltningsordning inom kommunallagarnas ram för affärsmässig verksamhet. Förslagen avsåg det s.k. kommunala förmögenhetsskyddet samt kommunens budget, fond-

411 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

bildning och upplåning. Man siktade vidare till att öka befogenheterna för de

kommunala affärsverksförvaltningarna. För det andra föreslog kommittén

ändringar i kommunallagarnas jävsbestämmelser. Kommittén lade också fram vissa rekommendationer om när bolagsformen borde användas och om hur förhållandet mellan kommunen och bolaget skulle regleras i bolagsord-

ningen. Kommittén avvisade tanken att föreslå särskilda regler för kommu-

nala företag i den associationsrättsliga lagstiftningen. Kommittén föreslog för

det tredje en lag om särskilda kommunalföretag. Sådana företag skulle få både

offentuligrättsliga och privaträttsliga inslag. De skulle vara fristående rättssubjekt med egen förmögenhet och egen förvaltning. De skulle få en gunska stor

självständighet, men flera viktiga beslutsfunktioner skulle läggas på kommu-

nala organ. Syftet med den särskilda företagsformen var att den skulle förena

fördelarna med bolagsdrift och fördelarna med verksamhet i kommunal-

rättslig ordning. Fullmäktige skulle utse företagets styrelse. fastställa balansräkning och pröva frågan om ansvarsfrihet för styrelsen. Vissa beslut av

företagsstyrelsen skulle underställas fullmäktige. Kommunen skulle svara

för företagets skulder. Bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet skulle i princip tillämpas på handlingar hos företaget.

Remissinstanserna var i huvudsak positiva till kommitténs förslag. Ganska

många avstyrkte dock förslaget om särskilda kommunalföretag. Dessa remissinstanser ansåg att de båda andra reformvägarna var tillräckliga, att

särskilda kommunalföretag skulle medföra en splittring på alltför många verksamhetsformer och att den nya företagsformen inte kunde beräknas få

särskilt stor användning. Kommitténs förslag har inte lett till lagstiftning. Sedan kommunalrättskommittén behandlade frågan i början av 1960-talet,

har den kommunala och landstingskommunala verksamhet som drivs i företagsform ökat i omfattning. I vissa avseenden har förändringar skett

beträffande företagens struktur och verksamhetsinriktning. En övergång från stiftelseformen till aktiebolagsformen kan noteras.

På senare tid har diskussionen om de kommunala företagen i hög grad varit

inriktad på möjligheterna att förbättra insynen i företagen. Denna fråga har

uppmärksammats även när det gäller de statliga företagen. I det sammanhanget har frågan om offentlighetsprincipens räckvidd kommit i blickpunkten. Bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet är, som har nämnts förut, lika litet tillämpliga på de statliga som på de kommunala företagen.

Kommunaldemokratiutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1975:41) Kommunal demokrati att frågan om utvidgad tillämpning av offentlighetsprincipen skulle utredas särskilt och att det därvid borde övervägas hur denna princip skulle kunna göras tillämplig i fråga om kommunägda företag.

I prop. 1975/76:160 om ändring i tryckfrihetsförordningen (s. 74) anförde föredraganden att han ansåg det befogat att överväga en utvidgning av

offentlighetsprincipens tillämpningsområde. Överflyttningen av en förvaltningsuppgift från ett myndighetsorgan till annat organ, t.ex. ett privaträttsligt subjekt, bör inte automatiskt få den verkan att handlingsoffentligheten i motsvarande mån begränsas. Enligt föredraganden ligger det särskilt nära till hands att behålla insynen i fråga om handlingar som rör myndighetsutöv-

ning, även sedan denna har tillagts enskilt subjekt. Han erinrade därvid om

att förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning enligt 11 kap. 6 8

tredje stycket regeringsformen kunde överlämnas till bolag m.m. endast genom lag. Föredraganden anförde vidare att det emellertid är tydligt, att frågan om en tillämpning av offentlighetsprincipen utanför det traditionella

Del II Kn:2 Skr 1978/79:103 412

myndighetsområdet rymmer komplikationer som inte kan säkert överblickas och bemästras utan särskild utredning. Han förordade därför, efter samråd med dåvarande chefen för kommundepartementet, att en särskild kommitté

skulle tillkallas för denna uppgift. De refererade uttalandena mötte inte någon

erinran vid riksdagsbehandlingen (KU 1975/76:48, rskr 324, KU 1976/77:1, rskr 2).

Frågor som rör insynen i kommunala företag behandlades ingående i förarbetena till den nya kommunallagen. I syfte att öka möjligheterna till insyn infördes i lagen vissa nya bestämmelser om proportionellt val av styrelseledamöter och revisorer i kommunala företag och om interpellation beträffande de kommunala företagens verksamhet. Utredningen om den

kommunala demokratin ansåg i betänkandet Kommunal! demokrati att det

därutöver var möjligt att utan lagändringar vidta omfattande åtgärder för att

öka fullmäktiges möjligheter att följa verksamheten i företagen och ange

riktlinjer för verksamheten. I prop. 1975/76:187 om kommunal demokrati,

ny kommunallag m.m. anslöt sig föredraganden till utredningens uppfattning. Konstitutionsutskottet förordade i betänkandet med anledning av

propositionen (KU 1976/77:25 s. 39) en allmän översyn av de kommunala och landstingskommunala företagens rättsliga ställning. Utskottet anförde följande.

Det är sålunda väsentligt att kommunal verksamhet inte undandras medborgarnas insyn genom att verksamheten bedrivs i bolagsform eller i stiftelser eller ekonomiska föreningar. I enlighet med utskottets allmänna

inställning att den kommunala verksamheten bör präglas av öppenhet och tillgänglighet för medborgarna är det viktigt att pröva de regler och den praxis som i dag gäller för verksamhet som bedrivs i dessa former.

Även om — såsom har framhållits både av utredningen och i propositionen —- de möjligheter som finns att inom ramen för gällande lagstiftning öka insynen i de kommunala och landstingskommunala bolagen är betydande finns det restriktioner som så långt möjligt bör avskaffas. De önskemål om en utredning av frågan om en vidgad tillämpning av offentlighetsprincipen i

fråga om kommunägda företag som har framförts av demokratiutredningen

och i motionen 1976/77:572 bör kunna anses tillgodosedda genom den särskilda utredning som chefen för justitiedepartementet har aviserat i prop. 1975/76:160 (s 74). Utskottet tillstyrker att en sådan allmän översyn kommer att omfatta även övriga lagregler beträffande dessa företag. Härvid bör, såsom

flera remissinstanser har önskat, övervägas om en ny företagsform kan

skapas som är bittre anpassad till de villkor som gäller för kommunal verksamhet. En sådan särskild företagsform skulle sannolikt på ett bättre sätt

än hittills kunna underlätta en anpassning av verksamheten i dessa företag till

de grundläggande krav på redovisning och insyn som bör ställas från

kommunaldemokratisk synpunkt. Det bör, enligt utskottets mening,

ankomma på regeringen att avgöra i vilken form en sådan översyn bör ske.

Konstitutionsutskottet övervägde också frågan om området för interpellationsrätten i fråga om kommunala företag. En vidgning av interpellationsrätten aktualiserar enligt utskottet så svåra praktiska och lagtekniska problem att de bör behandlas i samband med den allmänna översyn av de kommunala

företagens rättsliga ställning som utskottet förordade. Riksdagen ställde sig

bakom utskottets uttalanden (rskr 1976/77:148).

Den utredning om utvidgning av offentlighetsprincipens tillämpningsom-

413 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

råde utöver det traditionella myndighetsområdet och den allmänna översyn av de kommunala företagens rättsliga ställning som riksdagen har uttalat sig för bör nu komma till stånd. De båda problem komplexen här sådant samband med varandra att de bör utredas gemensamt. Jag föreslår därför, efter samråd med chefen för justitiedepartementet, att en kommitté tillkallas för ändamålet.

Problemen med kommunal verksamhet i företagsform har alla sitt

ursprung i att aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, oavsett kommuners och landstingskommuners inflytande i dem, är juridiska personer som följer associationsrättens regelsystem. Deras verksamhet är inte underkastad vare sig kommunallagen eller andra lagar och förordningar som är inriktade på kommunerna och landstingskommunerna. När verksamheten bedrivs inom den rent kommunala organisationen gäller däremot en

omfattande offentligrättslig reglering. Denna avser bl.a. insyn för politiska organ, kontroll och revision, straffrättsligt ansvar, möjlighet att överklaga beslut samt handlingars offentlighet. Kommittén bör som en bakgrund för sitt arbete belvsa omfattningen och

inriktningen av kommunal verksamhet i företagsform på skilda verksamhetsområden samt fördelningen på olika former av särskilda rättssubjekt. Kommittén bör också söka klarlägga rättsläget i fråga om kommuns och

landstingskommuns befogenhet att driva verksamhet genom bolag eller

andra särskilda rättssubjekt. Man har i olika sammanhang diskuterat de rättsliga och andra problem som är förknippade med kommunal verksamhet i privaträttsliga former och det lämpliga i att kommunerna anlitar sådana verksamhetsformer. Det bör vara kommitténs uppgift att klarlägga vilka dessa problem är i dag.

Den kritik som har riktats mot kommunal verksamhet i privaträttsliga

former grundas på att en sådan form för verksamheten minskar de förtroendevaldas och allmänhetens insyn och inflytande. För att öka insynen och inflytandet kan man vidta åtgärder som får till effekt antingen att verksamhet i privaträttsliga former motverkas eller att insynen och inflytandet över verksamhet i sådan form ökas.

Företagsformer som akticbolag och stiftelser är inte anpassade till de speciella krav som ställs på offentlig förvaltning. Det är emellertid uppenbart att de har vissa fördelar, i synnerhet i kommunal affärsverksamhet och när det gäller interkommunalt samarbete. Kommittén bör i fråga om olika kommunala verksamhetsområden diskutera avvägningen mellan de fördelar

från bl.a. effektivitetssynpunkt som företagsformen kan erbjuda och de

förtroendevaldas och kommunmedlemmarnas krav på insyn och inflytande. Frågan om de kommunala organens möjligheter att styra de kommunala företagens verksamhet bör därvid uppmärksammas. Kommittén bör särskilt undersöka i vad mån den nya aktiebolagslagen (1975:1385). som trädde i kraft

den I januari 1977, och den nya kommunallagen, som trädde i kraft den I juli

1977, kan bidra till att göra bolagsformen lämpligare som kommunal

företagsform. Mot bakgrund härav bör kommittén överväga om den kommunalrättsliga och associationsrättsliga lagstiftningen bör ändras så att de kommunaldemokratiska kraven när det gäller kommunala företag tillgodoses bättre än f.n. utan att företagsformen förlorar sin lämplighet från effektivitetssynpunkt. Kommittén bör särskilt pröva möjligheterna att

utvidga interpellationsrätten beträffande kommunala företag.

En utvidgning av offentlighetsprincipens tillämpningsområde till att

omfatta delar av verksamheten i offentliga företag skulle naturligtvis

Del II Kn:2 Skr 1978/79:103 414

förbättra möjligheterna till insyn. En huvuduppgift för kommittén blir att pröva i vilken utsträckning det är möjligt och lämpligt att göra offentlighetsprincipen tillämplig utanför det traditionella statliga och kommunala myndighetsområdet.

Den omständigheten att en förvaltningsuppgift överförs från statlig eller kommunal myndighet till aktiebolag, stiftelse eHer annat särskilt rättssubjekt bör inte automatiskt leda till att handlingarna i verksamheten inte längre blir

offentliga. När det gäller att bedöma i vilken utsträckning offentlighetsprin-

cipen bör gälla hos annan än myndighet är verksamhetens art och graden av anknytning till stat eller kommun avgörande moment. Vad som närmast kommer i fråga är givetvis att göra offentlighetsprincipen tillämplig på

handlingar i ärenden som avser myndighetsutövning hos offentliga företag. Kommittén bör dock även undersöka om det kan finnas skäl att utvidga

offentlighetsprincipens tillämpningsområde till att omfatta även fall där förvaltningsuppgifter som inte innefattar myndighetsutövning har överlämnats till särskilda rättssubjekt. Detta kan antas bli aktuellt framför allt för de

kommunala företagens del. På den statliga sidan torde en sådan utvidgning kunna komma i fråga endast beträffande särskilda rättssubjekt som driver

annat än rent affärsmässig verksamhet. En utvidgning av offentlighetsprincipen får självfallet inte medföra att offentliga företag som driver närings-

verksamhet kommer i en sämre konkurrenssituation i förhållande till de privata företagen. Vid bedömning av frågan i vilka fall principen om handlingsoffentlighet

bör gälla är behovet av sekretess på en eller annan punkt inte alltid avgörande. Detta kan tillgodoses genom särskilda sekretessregler.

Kommittén bör söka finna gränser för hur långt offentlighetsprincipen bör gälla. Principen behöver inte nödvändigtvis tillämpas på ett företag i dess helhet. Dess tillämpning kan begränsas till handlingar som avser en viss typ av verksamhet hos statligt eller kommunalt företag.

Kommittén bör pröva om och i vilken mån tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingar kan tillämpas även på företagens handlingar. Även andra lösningar bör övervägas, t.ex. att i lag direkt ange vilka typer av handlingar som skall vara tillgängliga för allmänheten. Om man väljer en lösning som nära anknyter till tryckfrihetsförordningen, måste även övervägas om en sådan ordning medför att ytterligare sekretessregler behövs.

Kommittén bör även uppmärksamma frågan om meddelarfrihet på det

aktuella området samt frågan om samordning av reglerna om handlingssekretess och tystnadsplikt. I detta sammanhang kan nämnas promemorian (Ds

Ju 1977:11) Handlingssekretess och tystnadsplikt som innehåller förslag till

en ny sekretesslag. Förslaget övervägs f.n. inom justitiedepartementet.

En viktig uppgift för kommittén blir att söka skapa garantier för att en

vidgad handlingsoffentlighet blir effektiv. Inom myndighetsområdet finns en

rad offentligrättsliga bestämmelser som fyller denna funktion. Kommittén

bör i synnerhet pröva vilken möjlighet som bör finnas att få till stånd en

överprövning av vägran att lämna ut handling. Kommittén bör ha frihet att

välja privaträttsligt eller offentligrättsligt präglade lösningar eller en kombi-

nation av dessa.

På grundval av sina överväganden i de frågor som nyss har berörts bör kommittén ta ställning till i vad mån offentlighetsprincipens tillämpning bör

utsträckas till statliga och kommunala bolag, föreningar och stiftelser.

Kommittén bör lägga fram de författningsförslag som behövs med anledning

av dess överväganden. I lagtekniskt hänseende uppkommer fråga om

415 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

utvidgningen skall komma till uttryck i tryckfrihetsförordningen eller i annan författning. En tänkbar lösning är att i tryckfrihetsförordningen tas in en rambestämmelse som kompletteras med bestämmelser i vanlig lag. Kommittén bör pröva denna fråga förutsättningslöst.

Flera problem som gränsar mot frågan om en utvidgning av offentlighetsprincipen utreds f.n.

Stiftelseutredningen (Ju 1975:01) skall bl.a. utreda lämpliga organisationsformer för statligt eller kommunalt stödda kulturinstitutioner. Därvid skall

behovet av insyn för samhället beaktas. Utredningen torde även komma in på

räckvidden av offentlighetsprincipen.

Redovisningsutredningens (I 1976:02) uppdrag avser insyn i de statliga

företagen, såväl aktiebolag som affärsdrivande verk. Dess uppgift är i

huvudsak att undersöka vilka som kan ha intresse av en utvidgad informa-

tion om dessa företag, vilken information om och insyn i företagen som kan behövas med hänsyn till olika intressenter samt i vilka former sådan information bör lämnas. I direktiven framhålls att bl.a. den omständigheten

att handlingsoffentlighet råder inom affärsverken men inte inom bolagen

medför att utredningen bör undersöka om det är möjligt att ge generella

riktlinjer eller om särskilda regler behövs för vardera av de båda grupperna av företag.

När det gäller att söka komma till rätta med problemen i samband med

kommunal verksamhet i företagsform, finns som tidigare har antytts ytterligare ett par vägar som kommittén bör pröva. Den ena är att man

minskar användningen av kommunala företag. Den andra är att man skapar

en särskild kommunal företagsform.

Kommittén bör överväga om det finns anledning att begränsa kommunernas och landstingskommunernas befogenhet att driva verksamhet i företagsform.

En särskild uppgift för kommittén blir att överväga om en ny kommunal företagsform kan skapas som är anpassad till de villkor som gäller för kommunernas och landstingskommunernas verksamhet. Målet bör vara att

åstadkomma en form av företag som utan att förlora i ändamålsenlighet

bättre än de nuvarande formerna motsvarar de grundläggande krav på redovisning och insyn som bör ställas från kommunaldemokratisk synpunkt.

Kommittén bör med utgångspunkt i kommunalrättskommitténs betänkande Kommunala bolag och remissinstansernas behandling av förslaget om särskilda kommunalföretag närmare undersöka och diskutera behovet av en ny kommunal företagsform. Detta behov påverkas av vilka möjligheter till insyn, inflytande och kontroll som finns i fråga om aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Dessa möjligheter är nu genom bl.a. den nya aktiebolagslagstiftningen och kommunallagstiftningen rimligtvis bättre än när kommunalrättskommittén lade fram sitt förslag. De kan sannolikt förbättras ytterligare, om kommitténs överväganden i övriga frågor, i synnerhet vad gäller en utvidgning av offentlighetsprincipen, ger resultat. Enbart intresset av insyn, inflytande och kontroll kan knappast motivera att en helt ny typ av rättssubjekt skapas. Det måste krävas att en ny kommunal företagsform medger smidigare och effektivare verksamhet än den rent kommunalrättsliga ordningen samtidigt som den går fri från de invändningar som från kommunaldemokratisk synpunkt riktas mot de privaträtisliga företagsformerna.

En ny kommunal företagsform måste utformas så att den verkligen kan

Del II Kkn:2 Skr 1978/79:103 416

väntas komma till användning i kommuner och landstingskommuner. Kommittén bör överväga hur en ny företagsform skall förhålla sig till de rent privaträttsliga företagsformerna och vilka kommunala uppgifter som bör få överlämnas till kommunala företag av det nya slaget. I övrigt bör kommittén ha fria händer att söka konstruera den ur kommunala aspekter bästa tänkbara företagsformen. I vilken utsträckning denna bör ha karaktär av en heh fristående företagsform eller anknyta till någon eller några av de nuvarande företagsformerna måste bli beroende av resultaten av kommitténs överväganden i de frågor som jag tidigare har behandlat. Utöver de allmänna frågorna om insyn, inflytande och kontroll bör kommittén i sina överväganden om en ny företagsform beakta frågan om de anställda bör beredas rätt till styrelserepresentation eller rätt till inflytande i andra därmed jämförbara former. Kommittén bör lägga fram de författningsförslag som kan behövas på grund av dess ställningstaganden. Kommittén får avgöra om det bör ske i form av särskild lagstiftning om kommunala företag eller genom ändringar i nuvarande associationsrättslig och kommunalrättslig lagstiftning eller genom en kombination av dessa metoder.

Kommittén bör i sitt utredningsarbete angående de kommunala företagen

även uppmärksamma de särskilda problem som kan vara förknippade med de

s.k. interkommunala bolagen och med kommunal verksamhet som är av

betydelse från beredskapssynpunkt. Kommitténs arbete bör bygga vidare på

kommunalrättskommitténs och kommunäldemokratiutredningens förut nämnda betänkanden. Kommittén bör också utnyttja erfarenheterna av de statliga företagen och, särskilt när det gäller frågan om en ny kommunal företagsform, erfarenheterna från andra länder.

Kommittén bör samråda med stiftelseutredningen (Ju 1975:01), redovis-

ningsutredningen (I 1976:02) och kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommundepartementet att tillkalla en kommitté med

högst fem ledamöter med uppdrag

att utreda frågor om kommunala företag m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter och sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för utredningen skall belasta femtonde huvudtitelns

kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Kommundepartementet)

417 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

3. Medbestämmande för kommunalanställda m.m.

Dir 1978:63

Beslut vid regeringssammanträde 1978-08-31

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

I diskussionen om medbestämmande i arbetslivet råder enighet om att de anställda hos kommunerna och landstingskommunerna skall tillförsäkras ett

inflytande i frågor som rör dem i egenskap av anställda som, så långt det är möjligt, motsvarar vad som tillkommer de privatanställda. Enighet råder

också om att förvaltningsdemokratin inom den kommunala sektorn måste utformas med särskild hänsyn till den politiska demokratn.

Jag vill erinra om några uttalanden som föredraganden gjorde i samband med tillkomsten av lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA). Han

framhöll (prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 137) att ett ökat löntagarinflytande inom

den offentliga verksamheten påverkar förvaltningen positivt. De offentlig-

anställdas möjligheter till arbetstillfredsställelse och till att utveckla sina

ambitioner, sin duglighet och sin fantasi är av stor betydelse för den offentliga sektorns effektivitet. De grundläggande idéerna om demokrati, samverkan och solidaritet måste genomsyra förvaltningens sätt alt fungera, anförde föredraganden vidare. För egen del kan jag helt ansluta mig till dessa uttalanden.

Genom lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL)

skapades en gemensam grund för de anställdas medbestämmande i offentlig och enskild verksamhet. Lagen äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (1 §). Dit räknas enligt förarbetena (prop. 1975/ 76:105 bil. I s. 326) inte bara frågor som rör anställningsvillkor utan också

frågor som rör arbetets ledning och fördelning och de förhållanden i övrigt

under vilka arbetet utförs. Även företagsledningsfrågor och frågor som rör bedrivandet av arbetsgivarens verksamhet i stort hör till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Enligt MBL tillförsäkras arbetstagarna inflytande genom bestämmelser om bl.a. förhandlingsoch informationsskyldighet för arbetsgivaren, medbestämmanderätt genom kollektivavtal samt tolkningsföreträde och s.k. kvardröjande stridsrätt för arbetstagarna. För den offentliga sektorn finns vissa särskilda bestämmelser i LOA.

Författningsregler som syftar till att skydda den politiska demokratin på den kommunala sektorn finns endast i begränsad utsträckning i MBL och LOA. Vid tillkomsten av MBL och LOA litade statsmakterna i stor utsträckning tull parternas vilja att respektera den politiska demokratin. Det förbud att träffa avtal i bl.a. frågor om myndighets verksamhet som tidigare fanns i 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen har inte fått någon motsvarigheti LOA. I motiven anförde emellertid föredraganden att den grundläggande förutsättningen för den fortsatta utvecklingen av de anställdas medbestämmande inom den offentliga förvaltningen måste

vara principen om den politiska demokratins suveränitet (prop. 1975/76:105

bil. 2. s. 144). De stats- och kommunalanställdas inflytande får alltså inte

utvidgas i så hög grad att de allmänna medborgarintressena - som alla offentliga myndigheter har att beakta — kommer i kläm. Han anförde vidare

(s. 150) att det skulle strida mot vår demokratiska ordning -som den kommer till uttryck främst i regeringsformen (RF) och kommunallagarna — att låta de

offentliganställda genom kollektivavtal få ett annat, mer omedelbart infly-

tande över beslut som bestämmer myndigheters verksamhet i fråga om mål,

27 Riksdagen 19781/79. I saml. Nr 103

Del II Kn:3 Skr 1978/79:103 418

inriktning, omfattning och kvalitet än medborgarna i övrigt.

Den omständigheten att ou tilltänkt medbestämmandeavtal — utan att strida mot RF, kommunallagen (1977:179, KL) eller annan tvingande lagstiftning — skulle kränka den politiska demokratin innebär inte att den

offentlige arbetsgivaren kan vägra att ingå i förhandling. Genom ett särskilt

huvudavtal för den offentliga sektorn har man emellertid skapat en möjlighet alt få en bedömning av gränsdragningen mellan det område som parterna bör kunna reglera genom kollektivavtal och det område inom vilket politikerna och myndigheterna ensamma bör ha beslutanderätten. Om t.ex. en kommun gentemot ct yrkande om medbestämmandeavtal i ett visst ämne invänder att avtalet skulle kränka den politiska demokratin, kan denna fråga hänskjutas till en särskild nämnd. Så länge frågan är anhängig hos nämnden,

är enligt huvudavtalet stridsåtgärder för att få till stånd avtal i ämnet

uteslutna. Nämndens uttalanden är inte rättsligt bindande.

Även om något avtalsförbud inte finns i MBL eller LOA, får naturligtvis avtal inte träffas i strid mot tvingande bestämmelse i tag (jfr 3 § MBL). I detta sammanhang är främst RF och KL av intresse. Det är emellertid inte helt

klart i vad mån RF, KL eller annan författning utgör hinder mot medbe-

stämmandeavtal på den kommunala sektorn.

Enligt 1 kap. 1 § RF utgår all offentlig makti i Sverige från folket. Den

svenska folkstyrelsen bygger enligt paragrafen på bl.a. allmän och lika rösträtt. Beslutanderätten i kommunerna och landstingskommunerna utövas enligt I kap. 7 % av valda församlingar. Förvaltningsuppgift kan överlämnas

till bl.a. bolag, förening eller enskild individ (11 kap. 6 §). Om uppgiften

innefattar myndighetsutövning, skall överlämnandet ske med stöd av lag.

Enligt 1 kap. 5 § KL utövas kommuns och landstingskommuns beslutanderätt av kommunfullmäktige resp. landstinget. Nämnderna svarar för bl.a. förvaltning och verkställighet. Den beslutande församlingen kan vidare uppdra åt nämnd att besluta i ärenden som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Delegationsreglerna i 3 kap. 12 13 §§ medeger inte att en nämnds beslutanderätt överlämnas till ett partssammansatt organ. Att ge arbetstagarorganisationer beslutanderätt eller vetorätt mot kommunalt beslut är inte heller möjligt enligt KL (fr dock den särskilda regeln i 39 & MBL). Nämndsammanträdena är inte offentliga. För att andra utomstående än sådana sakkunniga m.fl. som avses i 3 kap. 7 § KL skall få närvara vid nämndsammanträde fordras att nämnden enhälligt medger det.

Inom 36 kommuner och 20 landstingskommuner bedrivs försöksverk-

samhet enligt lagen (1972:271) om närovarorätt vid sammanträde med

kommunal eller landstingskommunal nämnd. Enligt denna lag får regeringen på framställning av kommun eller landstingskommun medge att viss

nämnd beslutar att företrädare för de anställda hos kommunen eller

landstingskommunen får närvara vid nämndens sammanträden och delta i

överläggningarna men inte i besluten.

Utredningen om den kommunala demokratin har i betänkandet (SOU 1977:39) Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner lagt fram

förslag dels om sådana ändringar i KL att det blir möjligt att föra över

beslutanderätt i vissa ärenden från nämnd till partssammansatta organ, dels

om en särskild lag om närvarorätt för personalföreträdare vid sammanträde

med kommunal eller landstingskommunal nämnd.

Överföring av beslutanderätt till partssammansatta organ sker enligt förslaget i två led. Det första ledet utgörs av ett kollektivavtal mellan

419 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

kommunen resp. landstingskommunen och arbetstagarorganisationerna. I avtalet anges de ärendegrupper som skall handläggas av partssammansatt organ. I lagförslaget avgränsas dessa ärendegrupper endast på det sättet att det anges att fråga skall vara om vissa ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstingskommunen som arbetsgivare och dess arbetstagare. Enligt motiven avses emellertid de partssammansatta organen få besluta bara i frågor som särskilt rör de anställda. Det andra ledet är att nämnderna inom de ramar som anges i kollektivavtalet beslutar att överföring av beslutanderätt skall äga rum. Sådant uppdrag får nämnden återkalla bara om det medges i avtalet eller synnerliga skäl därtill förelig-

ger. Också frågan om närvarorätt för personalföreträdare vid nämndsamman-

träden skall enligt utredningsförslaget regleras genom kollektivavtal. I avtalet skall bestämmas i vilka nämnder närvarorätt skall förekomma. Utredningen har inte funnit skäl att i lag föreskriva undantag från närvarorätten i fråga om ärenden som gäller myndighetsutövning mot enskild. Närvarorätten ger enligt förslaget möjlighet för personalföreträdare att närvara och yttra sig vid nämndens sammanträden. De deltar inte i beslutsfattandet men skall ha rätt att få sin särskilda mening antecknad i protokollet. Endast om nämnden medger det skall personalföreträdarna få närvara vid handläggning av frågor som rör förhandling med arbetstagarorganisationer, uppsägning av kollektivavtal, arbetskonflikt eller rättstvist mellan kommunen eller landstingskommunen och arbetstagarorganisation.

Demokratiutredningens betänkande har remissbehandlats. Samtliga kommuner och landstingskommuner, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har beretts tillfälle att yttra sig liksom Landsorganisationen i Sverige, Svenska kommunalarbetareförbundet, Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR. Yttranden har också inhämtats från bl.a. flera statliga myndigheter.

De allra flesta remissinstanserna är positiva till förslaget om partssammansatta organ. Förslaget stöds av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, de fackliga organisationerna, flertalet statliga myndigheter, alla landstingskommuner utom en samt tre fjärdedelar av kommunerna. I huvudsak negativa till förslaget är bl.a. en landstingskommun och 13 kommuner. Omkring 30 remissinstanser förordar försöksverksamhet med

partssammansatta organ.

När det gäller närvarorätten är remissutfallet mera splittrat. Omkring 100 remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Ett femtiotal avstyrker förslaget, medan ungefär lika många föreslår fortsatt

försöksverksamhet. Både Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet föreslår fortsatt försöksverksamhet. Omkring 30 remissinstanser är tveksamma inför förslaget.

I remissyttrandena betonas genomgående att en fördjupad förvaltningsdemokrati är av stor vikt även på den kommunala sektorn. Samtidigt framhåller man att den politiska demokratin måste förbli oinskränkt. En självklar förutsättning vid bedömningen av möjligheterna till ökat personalinflytande är enligt de båda kommunförbunden att de kommunalanställda inte skall ha

större inflytande än övriga kommunmedlemmar i frågor som är av betydelse

för kommunens eller landstingskommunens invånare.

Flera remissinstanser anför invändningar från principiell synpunkt mot utredningens förslag. Dessa remissinstanser anser i allmänhet att utredningen inte har tillräckligt noga analyserat förslagens förenlighet med den

Del II Kn:3 Skr 1978/79:103 220

poliuska demokratin. Invändningar av detta slag redovisas också av en del remissinstanser som har tillstyrkt förslagen. Uttalanden om att en klarare gränsdragning mellan den politiska demokratin och förvaltningsdemokratin behövs förekommer i flera remissyttranden. Till de remissinstanser som ger uttryck för en sådan uppfattning hör bl.a. de båda kommunförbunden. Regeringsrätten, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, flera kommuner och ytterligare några remissinstanser anser att frågan om förslaget om partssammansatta organ är förenligt med RF bör övervägas ytterligare.

Från flera håll hävdas att skyddet för den politiska demokratin blir svagt, om utredningens förslag genomförs, och att direkta skyddsregler i lag behövs. Detta gäller särskilt med hänsyn till att både partssammansatta organ och närvarorätt enligt förslagen skall anordnas enligt kollektivavtal. Synpunkter av detta slag anförs av några landstingskommuner, flera kommuner -— bl.a. Stockholm, Norrköping och Göteborg — och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Några av dessa remissinstanser, bl.a. omkring 15 kommuner, anser att det bör vara de politiska organens sak att självständigt avgöra om partssammansatta organ skall inrättas eller ej. Några landstingskommuner, flera kommuner och hovrätten för Övre Norrland anser att de ärenden som skall kunna avgöras av partssammansatta organ bör avgränsas

klarare i lag. Omkrinz 20 kommuner menar att fullmäktige bör få bestämma

de partssammansatta organens verksamhetsområde.

Den kritik som vissa remissinstanser anför i fråga om brister i skyddet för

den politiska demokratin kan sammanfattningsvis redovisas på följande sätt. Arbetstagarparten kan tillgripa stridsåtgärder för att få till stånd ett medbestämmandeavtal, även om kommunen hävdar att det avsedda avtalet skulle kränka den politiska demokratin. Mot kommunens beslut att anta ett medbestämmandeavtal kan anföras kommunalbesvär. Detta utgör emellertid inte något fullständigt skydd för den politiska demokratin, eftersom besvärsmyndigheterna bara har att pröva om beslutet är lagligt, inte om avtalet kränker den politiska demokratin. Vid oenighet om rätta tolkningen av ett medbestämmandeavtal skall i princip arbetstagarpartens mening gälla, till dess att frågan har avgjorts (33 § MBL). Eftersom de ärendegrupper som skall kunna överlåtas till partssammansatta organ inte äravgränsade ilag, kan utvecklingen bli den att organen får ett större beslutsområde än vad utredningen har avsett.

Fyra länsstyrelser, två landstingskommuner, drygt 30 kommuner och de båda kommunförbunden anser att möjligheterna att återkalla beslutanderätt som har överlämnats till partssammansatt organ bör vara större än vad utredningen har föreslagit. Enligt arbetsdomstolen torde den fria beslutan-

derätten för de politiska organen kräva en offentligrättslig reglering som

innebär en i princip obegränsad återkallelserätt.

Flera remissinstanser framhåller att närvarorätt för personalföreträdare vid nämndsammanträden kan påverka den politiska demokratin. Till dessa remissinstanser hör regeringsrätten, de juridiska fakultetsnämnderna vid

Stockholms och Uppsala universitet och flera kommuner. Personalrepresentation i nämnderna kan enligt juridiska fakultetshrämnden vid Uppsala

universitet bli ett hinder för ett fritt meningsutbyte mellan de politiskt valda ledamöterna och negativt påverka dessas självständighet och oberoende vid

beslutsfattandet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

befarar att nämndledamöterna kan i alltför hög grad komma att påverkas av personalföreträdarnas synpunkter. Med tiden kan personalföreträdarna

421 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

smälta in i nämnden och i praktiken få ett avsevärt inflytande, wrots att de saknar rösträtt. | .

Drygt 30 kommuner samt de juridiska fakultetsnämnderna vid Stockholms och Lunds universitet anser att personalföreträdare inte bör få närvara vid handläggning i nämnd av ärenden som gäller myndighetsutövning mot enskild.

Utredningens förslag att resp. kommunala nämnd skall kunna medge undantag från de föreslagna bestämmelserna om jäv i förhandlingsfrågor tillbakavisas av ett antal kommuner.

Flera av de kommuner som är negativa eller tveksamma till utredningens förslag om närvarorätt vid nämndsammanträden anser att erfarenheterna av

MBL bör avvaktas, innan ytterligare reformer på medbestämmandeområdet genomförs. Enligt skolöverstyrelsen har närvarorättsfrågan kommit i ett helt

nytt läge genom tillkomsten av MBL. Hovrätten för Övre Norrland anför att det skulle förvåna om inte svårigheter kommer att uppstå när det gäller gränsdragningen mellan och samordningen av de komponenter — förhandling enligt MBL, partssammansatta organ med beslutanderätt samt närvarorätt vid nämndsammanträden —- som enligt utredningens förslag utgör medlen lör de kommunalanställdas medinflytande. Ett tiotal kommuner anför liknande synpunkter.

Invändningar av mera kommunalrättsligt slag eller i detaljfrågor förs fram i åtskilliga remissyttranden.

Avsikten med den redovisning av vissa remissinstansers kritiska synpunkter som jag nu har lämnat är inte att ge en fullständig bild av remissutfallet. Avsikten är endast att visa på de svårigheter som enligt vissa remissinstanser är förenade med ett genomförande av utredningens förslag. Av särskild vikt är därvid självfallet de invändningar som rör skyddet för den politiska demokraun.

Jag vill helt ansluta mig till den allmänt omfattade meningen att de kommunalanställda, så långt det är möjligt utan att den politiska demokratin träds för när, skall tillförsäkras et medbestämmande som motsvarar vad som tillkommer de anställda på den enskilda sektorn. Enligt min mening ger ett

ökat inflytande för de anställda förutsättningar för en förbättrad effektivitet i

den kommunala verksamheten, Jag är alltså positivt inställd till en utbyggd

förvaltningsdemokrati inom den kommunala sektorn, I fråga om förutsätt-

ningarna för medbestämmande finns det emellertid betydelsefulla skillnader mellan den kommunala och den enskilda sektorn. Det grundläggande problemet när det gäller medbestämmandet inom den kommunala sektorn är att det här, liksom på den statliga sektorn, gäller att väga de anställdas berättigade krav på inflytande över sina arbetsförhållanden mot politikernas ansvar gentemot väljarna för att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med det allmänna medborgarintresset, rättssäkerhetens krav osv.

Den kommunala förvaltningen har andra uppgifter än enskilda företag. Verksamheten omfattar myndighetsutövning och andra uppgifter som har

stor betydelse för kommunmedlemmarna i allmänhet. I princip har alla kommunmedlemmar rätt att utnyttja den service som kommunen eller landstingskommunen tillhandahåller. Samtidigt drivs verksamheten ofta i en monopolsituation. Kostnadsskäl är ofta inte tillräckliga för att verksamheten skall läggas ner eHer ens minskas i omfattning.

Det anförda ger anledning att ställa frågan om demokratiutredningens förslag tar tillräcklig hänsyn till den kommunala sektorns särart. För egen del kan jag inte finna annat än att de kritiska remissinstanserna har pekat på

28 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 103

Del II Kn:3 Skr 1978/79:103 422

frågor som är av komplicerad beskaffenhet och som bör undersökas ytterligare. Enligt min mening kan förslagen ge möjlighet till ett inflytande för de kommunalanställda som sträcker sig längre än som är motiverat med hänsyn till de anställdas berättigade intresse av medbestämmande i frågor som rör dem. Vid utformningen av förslagen har utredningen vidare inte tagit särskild hänsyn till den enskildes intresse av att frågor som direkt rör honom

behandlas endast av personer som är tillsatta uteslutande för att pröva frågan allsidigt och förutsättningslöst.

Jag anser alltså att åtgärder för att förverkliga utredningsförslagen inte bör vidtas, innan dessa har överarbetats. Den kritik som har anförts mot förslagen rör så väsentliga frågor att en särskild utredare bör tillkallas för denna uppgift. Företrädare för de fyra stora politiska partierna, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR bör beredas tillfälle att dela i arbetet. Eftersom det är angeläget att frågan om de kommunalanställdas medinflytande blir löst, bör utredaren arbeta så snabbt som möjligt. Han bör emellertid i ett sammanhang pröva frågan i dess helhet. Detta är väsentligt främst med hänsyn till att olika inflytandeformer kan komma att delvis täcka varandra.

Jag vill erinra om att förhandlingsskyldighet enligt MBL föreligger också i frågor som enligt utredningsförslaget skall kunna avgöras av partssamman-

salta organ och om au den föreslagna närvarorätten vid nämndsammanträden kan komma att gälla också inom området för nämndernas förhandlingsverksamhet.

Huvuduppgiften för utredaren, som bör utgå från demokratiutredningens förslag, blir att söka finna lösningar som tillgodoser personalens krav på medbestämmande utan att den politiska demokratin sätts åsido. En utgångspunkt för arbetet bör vara att MBL liksom hittills bör gälla fullt ut också på det kommunala området. Regler som för detta område innebär undantag från vad som föreskrivs i MBL bör emellertid kunna övervägas i den mån sådana regler på någon punkt framstår som särskilt angelägna mot bakgrund av de förslag i övrigt som utredaren lägger fram. Demokratiutredningens förslag om partssammansatta organ med beslutanderätt bör övervägas särskilt. Även andra inflytandeformer som tillförsäkrar de anställda ett motsvarande medbestämmande bör emellertid kunna prövas.

Enligt demokratiutredningens lagförslag ' skall de partssammansatta organen ha till uppgift att utöva förvaltning och verkställighet i vissa ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstingskommunen som arbetsgivare och dess arbetstagare. De ärenden i vilka beslutanderätt skall kunna överlämnas från nämnd till partssammansatt organ avgränsas inte

närmare i lagförslaget. Som cxempel anges i motiven ärenden som rör omplaceringsverksamhet, arbetsmiljösamverkan, förslagsverksamhet, personalsociala åtgärder, trivselfrågor, personalutbildning och personalinformation. I och för sig vore det naturligtvis av värde om de ärenden i vilka

beslutanderätt skall kunna överlämnas från nämnd kunde närmare anges även i lagtexten. Jag är medveten om att det är mycket svårt att göra en tillfredsställande avgränsning. Detta gäller oavsett om man eftersträvar en allmänt hållen beskrivning eller en detaljerad uppräkning. Utredaren bör emellertid överväga möjligheterna att få till stånd en sådan närmare

avgränsning som jag nu har berört.

Andra vägar att åstadkomma ett bättre skydd för den politiska demokratin

än vad utredningsförslaget ger kan dock visa sig lämpligare, Den möjlighet

423 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kkn:3

som ligger närmast ull hands är att bygga vidare på demokratiutredningens förslag att partssammansatta organ inrättas på grundval av ev kollektivavtal och komplettera detta med ytterligare garantier för den politiska demokratin.

En annan möjlighet kan tänkas vara att låta grunden för inrättande av

partssammansatta organ vara ett kommunalt beslut och inte eu kollektivavtal. En sådan lösning behöver inte hindra att övriga frågor regleras i avtal. De synpunkter som jag nu har anfört avser partssammansatta organ. De bör emellertid kunna tjäna till ledning även vid utredarens överväganden i fråga om andra medbestämmandeformer.

J detta sammanhang vill jag erinra om vad lagrådet anförde i yttrande över en lagrådsremiss med förslag till ändringar i MBL (prop. 1976/77:137 s. 101, jfr s. 110). I yttrandet, som avser den statliga sektorn, anförs att det måste anses följa av RF att ett överlämnande av beslutsbefogenheter kan ske bara genom ett i offentligrättslig ordning fattat beslut. Kollektivavtal kan enligt lagrådet följaktligen inte träffas om överlämnande av beslutsbefogenheter. Härav följer då i sin tur att arbetstagarsidan inte heller får tillgripa stridsåtgärder för att tilltvinga sig ett sådant avtal med staten. Utredaren bör överväga I vad mån ett motsvarande synsätt är tillämpligt på det kommunala området.

Utredaren bör vidare överväga om åtgärder kan vidtas för att tillförsäkra de anställda eu ökat inflytande också i former som inte innebär att beslutanderätt överförs från de politiska organen. Medbestämmande i sådana former torde emellertid i stor utsträckning kunna anordnas med stöd av MBL och

kollektivavtal och utan att författningsändringar blir nödvändiga. |

När det gäller frågan om närvarorätt vid nämndsammanträden är remissutfallet, som jag har nämnt förut, splittrat. Utredaren bör överväga frågan mot bakgrund av remissinstansernas synpunkter. Under det fortsatta utredningsarbetet bör enligt min mening den nuvarande försöksverksam-

heten fortsätta.

Utredaren bör pröva om ett och samma system för ökat personalinflytande kan användas fullt ut inom alla kommunala verksamhetsområden eller om särlösningar i något hänseende behövs för verksamhetsområden som regleras av särskild lagstiftning, t.ex. skolan. Som demokratiutredningen har framhållit kan sådan lagstiftning utgöra hinder för ett ökat personalinflytande.

Utredaren bör beakta att vissa frågor som kan vara av betydelse för personalen enligt särskilda författningar avgörs av tjänsteman eller av organ som inrättas för t.ex. viss skola. Han bör samråda med kommittén (Kn 1977:07) för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska frågor, som överväger bl.a. frågor angående institutionsstyrelser, och med utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation. Vidare bör utredaren följa behandlingen av frågan om lokala ledningsorgan inom skolan (prop. 1975/ 76:39 samt promemoriorna (Ds U 1977:20) Medinflytande i skolan och (Ds U

1978:3) Skolnämnds beslutsområde m.m.)

Demokratiutredningens förslag omfattar inte de kyrkliga kommunerna. Förutsättningarna för inflytande för de anställda synes emellertid i stort vara desamma på detta område som på den kommunala sektorn i övrigt. Självfallet är det angeläget att de anställda hos kyrkliga kommuner tillförsäkras i princip samma inflytande som övriga kommunalanställda. Aven om frågan om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan f.n. övervägs inom

regeringskansliet på grundval av förslag i betänkandet (SOU 1978:1) Stat-

kyrka, bör utredaren därför behandla också frågan om ett utvidgat medbestämmande för dem som är anställda hos kyrkliga kommuner. Han

Del II Kn:4 Skr 1978/79:103 424

bör därvid samråda med utredningen (Kn 1977:04) om översyn av församlingsstyrelselagen.

Vid utformningen av sina förslag bör utredaren ägna särskild uppmärk samhet åt frågan om förslagens förenlighet med RF. Utredaren bör lägga fram

de författningsförslag som föranleds av hans överväganden. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en särskild utredare för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner.

m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

4. Tilläggsdirektiv till utredningen om medbestämmande för kommunalanställda m.m.

Dir 1978:87

Beslut vid regeringssammanträde 1978-10-05

Departementschefer, statsrådet Antonsson, anför.

Regeringen har den 31 augusti 1978 bemyndigat chefen för kommundepartementet att tillkalla en särskild utredare för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner, m.m., samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren (Dir 1978:63). Enligt direktiven för utredaren bör företrädare för de fyra stora politiska partierna, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och

Centralorganisationen SACO/SR beredas tillfälle att delta i arbetet.

Såväl Sveriges socialdemokratiska arbetareparti som de nämnda personalorganisationerna har numera avböjt erbjudanden om att delta i utredningsarbetet. Med hänsyn härtill bör arbetet enligt min mening ankomma på en renodlad expertkommitté.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att det tidigare

lämnade bemyndigandet ändras så att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner, m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

425 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:4

Regeringen ansluter sip till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Kommundepartementet)

Skr 1978/1979:103 426

Kronologiskt register i departementsvis ordning över kommittédirektiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Nr Rubrik Nr Kommittédel H del I beteckning

Justitiedepartementet (Ju)

l Utredning om förfarandet i vissa disciplinärenden m. m. 50 Ju 1977:17

(Dir 1977:117)

2Översyn av vallagen (1972:620) (Dir 1977:120) 51 Ju 1978:01

3 Utredning om vidgad orispressannonsering m. m. (Dir 52 Ju 1978:02

1977:123)

4 Utvärdering av tillämpningen av lagen (1973:558) om 53 Ju 1978:03

villfälligt omhändertagande och lagen 11976:511) om

omhändertagande av berusade personer m.m. (Dir

1978:11)

5 Tilläggsdirektiv till 1974 års bolagskommitté (Dir 22 Ju 1974:21

1978:12)

6 Översyn av lagstiftningen om hittegods samt om bärgning 55 Ju 1978:05

och sjöfynd (Dir 1978:27) 7 Särskild näringspolitisk delegation tDir 1978:34) 54 Ju 1978:04 8 Översyn av tvångsmedelsregleringen vid förundersök- 56 Ju 1978:06

ning i brottmål m. m. (Dir 1978:57) 9 Skadestånd vid miljöskador (Dir 1978:72) 58 Ju 1978:08

10Översyn av brottsförebyggande rådet (BRÅ) (Dir 57 Ju 1978:07 1978:73)

H Översyn av förvaltningslagen (Dir 1978:85)59 Ju 1978:09
12 Bötesförvandling m. m. (Dir 1978:89)!--
13 Översyn av kommissionslagen. (Dir 1978:94)!--

Utrikesdepartementet (UD)

Utredning om formerna för stiftelsen Stockholms inter- = 6 UD 1978:01

nationella fredsförskningsinstituts (SIPRD framtida verksamhet (Dir 1978:45)

2 Utredning om utrikesrepresentationen (Dir 1978:70) 17 UD 1978:02

Försvarsdepartementet (Fö) 1 Vissa frågor rörande flygindustrin m. m. (Dir 1978:2) i2 Fö 1978:01 2 Tilläggsdirektiv till beredningen för det fortsatta arbetet = 5 Fö 1975:01

om kvinnan i försvaret (Dir 1978:26) 3 Tilläggsdirektiv till försvarsmaktens ledningsutredning 3 Fö 1974:03

(Dir 1978:28) . 4 Totalförsvarets utveckling efter år 1982 (Dir 1978:30) 13 Fö 1978:02 5 Samordning av arbetet med att genomföra den nya 14 Fö 1978:03

befälsordningen för det militära försvaret (Dir 1978:48) 6 Kategoritllhörighet, rekrytering och utbildning för viss 15 Fö 1978:04

civilmilitär personal m. m. (Dir 1978:49) 7 Genomförande av urganisationsförändringar m. m. inom 16 Fö 1978:05

försvarsmaktens hilso- och sjukvård i fred (Dir

1978:58) 8 Folkrättens tillämpning m. m. under krig, neutralitet och 17 Fö 1978:06

ockupation (Dir 1978:61)

427 Kronologiskt register

Nr Rubrik Nr Kommittédel II del I beteckning

Socialdepartementet (5)

1 Översyn av läkemedelskontrollen (Dir 1977:121) 34 S 1977:18 2 Utredning om de homosexuellas situation i samhällev(Dir 37 S 1977:21 1977:128) 3 Priskoniyroll av läkemedel (Dir 1977:129) 36 S 1977:20 4 Översyn av tandvårdsförsäkringen m. m. (Dir 1977:133) 38 S 1978:01 5 Tiltäggsdirektiv ull utredningen angående översyn av 34 S 1977:18 läkemedelskontrollen (Dir 1978:36) 6 Översyn av sjukpenninpförsäkringen (Dir 1978:56) 41 S 1978:04 7 Familjevård för missbrukare (Dir 1978:62) 42 S 1978:05 8 Försöksverksamhet rörande samarbete inom läkemedels- 40 S 1978:03 området för vissa utvecklingsländer (Dir 1978:67)

Kommunikationsdepartementet (K) H Huvudmannaskap för viss drift av Nora Bergslags järnväg 18 K 1978:01 (Dir 1978:4) 2 Utredning om statens väg- och trafikinstituts verksamhet 21 K 1978:04 och finansiering m. m. (Dir 1978:8) 3 Flygplarsfrågan i Stockholmsregionen (Dir 1978:16) 19 K 1978:02 4 Säkerheten på försvarsmaktens fanyg (Dir 1978:17) 20 K 1978:03 5 Sjöfarisverkets sjökonsframställning (Dir 1978:44) 22 K 1978:05 6 Utredning om vissa frågor beträffande luftfartens rollien 24 K 1978:07 samordnad trafikpolitik m. m. (Dir 1978:46) 7 Det fortsatta genomförandet av reformen med differen- 23 K 1978:06 tierade körkort (Dir 1978:54) 8 Rekrytering och utbildning av flygförare vill den civila 25 K 1978:08 luftfarten. m. m. (Dir 1978:55) 9 Taxinäringen (Dir 1978:80) 26 K 1978:09 10 Parkeringsöverträdelser på tomtmark. - - (Dir 1978:90)! 11 Tilläggsdirektiv — ull — fartygsmiljöutredningen = (Dir 5 K 1973:04 1978:92)

Ekonomidepartementet (E) || Tilläggsdirektiv till utredningen rörande förhållandet = 2 Fi 1979:70 mellan bankgiro och postgiro (Dir 1977:118) 2 Delegation med uppdrag att följa de nya formerna för 13 E 1978:01 lönsparande m. m. (Dir 1978:84)

Budgetdepartementet (B) l Översyn av bestämmelserna om statligt stöd till dags- 19 B 1978:01 pressen (Dir 1978:3) 2 Översyn av reglerna om beskattning av traktamenten. 20 B 1978:02 m. m. (Dir 1978:9) 3 Utredning om samverkan i fråga om statlig konsultverk- 21 B 1978:03 samhet i utlandet m. m. (Dir 1978:15) 4 Tilläggsdirektiv till 1976 års fastighetstaxeringskommitté 12 Fi 1976:05 (Dir 1978:22) 5 Tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda —- = utredare angående finansiering av reformer (Dir 1978:40) 6 Tilläggsdirektiv ull utredningen om säkerhetsåtgärder 5 Fi 1973:01 m. m. i skatteprocessen angående översyn av reglerna om uppgifisplikt och kontroll inom beskattningen m. m. (Dir 1978:60)

Skr 1978/1979:103 428

Nr Rubrik Nr Kommittcdel Il del I beteckning

7 Åtgärder vid beskattningen för att främja forsknings- och 23 B 1978:05 utvecklingsinsatser (Dir 1978:82) 8 Utredning om real beskattning av räntor och kapitalvin- 25 B 1978:07 ster m. m. (Dir 1978:95)

Utbildningsdepartementet (U) 1 Utredning om skyddslagstiftning rörande forskning om 29 U 1978:02 hybrid-DNA (Deoxyribonukleinsyra) (Dir 1978:20) 2 Högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, 28 UU: 1978:01 myndigheter, företag och organisationer, m. m. tDir 1978:21) 3 Tilläggsdirektiv ull foölkbildningsutredningen (Dir 12 U 1975:19 1978:29) 4 Utredning om kommunal vuxenutbildning (Dir 31 U 1978:04 1978:31) 5 Utredning om elevvårdsarbetet i skolan (Dir 1978:39) 33 U 1978:06 6 Utredning om gäststuderande m. m. (Dir 1978:42) 30 U 1978:03 7 Utredning om den framtida användningen av Nääs (Dir 35 U 1978:08 1978:50) 8 Direktiv för organisationskommittén för vissa åtgärder på 37 U 1978:10 informationsförsörjningsområdet, m. m. (Dir 1978:59) 9 Utredning om det pedagogiska forsknings- och utveck- 36 U 1978:09 lingsarbetet inom skolväsendet m. m. (Dir 1978:68) 10 Utredning om integration av handikappade elever i det 34 U 1978:07 allmänna skolväsendet (Dir 1978:69) 11 Närradio och när-TV (Dir 1978:74) 38 U 1978:11 12 Den nya informationsteknologin (Dir 1978:75) 39 U 1978:12 13 Enhetligt huvudmannaskap för högskolan (Dir 1978:77) 43 U 1978:16 14 Tilläggsdirektiv till studiestödsutredningen (Dir 1978:82) 10 U 1975:16

Jordbruksdepartementet (Jo) I Tilläggsdirektiv till utredningen om förutsättningarna för 26 Jo 1977:07 olympiska vinterspel i Sverige år 1984 (Dir 1977:131) 2 Långväga transport av luftföroreningar (Dir 1978:6) 30 Jo 1978:03 3 Riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpoli- 28 Jo 1978:01 tiken (Dir 1978:7) 4 Huvudmannaskapet för fällsäkerheten m.m. (Dir 29 Jo 1978:02 1978:24) 5 Kommitté för förhandling om den framtida växtföräd- 31 Jo 1978:04 lingen (Dir 1978:51)

6Åtgärder mot oljeskador m. m. (Dir 1978:64) 32 Jo 1978:05

7 Översyn av produktkontrollens organisation (Dir 33 Jo 1978:06 1978:65) 8 Tilläggsdirektiv till utredningen om bevarandet av gene- = 5 Jo 1973:04 tiskt material (Dir 1978:88) 9 Översyn av industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. 34 Jo 1978:07 (Dir 1978:93)

Handelsdepartementet (H) 1 Verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen 18 H 1977:08 för mindre företag inom = serviccnäringarna (Dir 1977:122)

2Öst Ekonomiska Byråns verksamhet (Dir 1978:43) 20 H 1978:02

3 Utredning om översyn av tullagstiftningen (Dir 19 H 1978:01 1978:47)

429 Kronologiskt register

Nr Rubrik Nr Kommittédel tI dell beteckning

4 Översyn av import och exponförfattningar (Dir — =

1978:96)!

Arbetsmarknadsdepartementet (A) I Utredning av vissa frågor på semesterrättens område (Dir 13 A 1977:02

1977:107) 2 Översyn av yrkesinspektionens distriktsindelning (Dir 14 A 1977:03

1977:126) 3 Delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor (Dir 15 A 1978:01

1978:1) 4 Utredning om organisation för skyddat arbete m. m. (Dir 16 A 1978:02

1978:10) 5 Utredning av vissa frågor på arbetstidsområdet (Dir 17 A 1978:03

1978:18) 6 Utredning om organisation för yrkesinriktad rehabilite- 18 A 1978:04

ring (Dir 1978:32) 7 Tilläggsdirektiv till anställningsskyddskommittén (Dir 12 A 1977:01

1978:52) 8 Datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö 19 A 1978:05

(Dir 1978:76) 9 Utredning om fördomar och diskriminering i fråga om 20 A 1978:06

invandrare (Dir 1978:78)

Bostadsdepartementet (Bo) l Sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna = 7 Bo 1977:01

kartor (Dir 1977:130) 2 Utredning om fritidsboendets framtida utveckling (Dir 8 Bo 1978:01

1978:13) 3 Utredning om överledning för vattenkraftsändamål av 9 Bo 1978:02

valten från Piteälven och Vindelälven tDir 1978:14) 4 Delegation för frågor om encergihushållning i befintlig 10 Bo 1978:03

bebyggelse (Dir 1978:37) 5 Utredning om underhåll av hyres- och bostadsfastigheter 12 Bo 1978:05

(Dir 1978:79) 6 Ökad användning av bostadsrätt inom bostadsbeståndet 13 Bo 1978:06

(Dir 1978:91) 7 Lantmäteriets uppgifter att tillhandahålla information om -—- -

landskapet (Dir 1978:97)!

Industridepartementet (I) 1 Utvecklingen inom bryggeribranschen (Dir 1977:124) 19 1 1977:09 2 Utredning om Statsföretags verksamhetsinriktning och 17 FE 1977:07

mål (Dir 1977:125) 3 Organisationskommitté för bildandet av regionala 18 1 1977:08

utvecklingsfonder tDir 1977:127) 4 Vissa frågor rörande standardisering (Dir 1977:132) 20 11977:10 5 Omställbara eldningsanläggningar, m. m. (Dir 1977:134) 21 I 1977:11 6 Tilläggsdirektiv ull läkemedelsindustridelegationen (Dir 7 1 1975:09

1978:5) 7 Tilläggsdirektiv till energikommissionen (Dir 1978:19) | [ 1976:05 8 Vissa frågor rörande metrologisk verksamhet m. m. (Dir 22 I 1978:01

[978:23)

29 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 103

Skr 1978/1979:103 430

Nr Rubrik Nr Kommitcdel II dell beteckning

9Tillägpsdirektiv till. mineralpoliiska utredningen tDir 3 11974:02

1978:25) 10 Tilläggsdirektiv till expertgruppen för regional utred- = I In 1967:24

ningsverksamhev (ERU) (Dir 1978:35) 11 Vissa frågor rörande skogsägareföretagen (Dir 1978:38) 23 1 1978:02 12 Tilläggsdirektiv till delepauionen för energiforskning (Dir = 6 1 1975:02

1978:53)

13 Utredningen om datatekniken och elektronikens effekter 25 1 1978:04

på näringslivets utveckling (Dir 1978:66)

14 Framtida organisationstorm för verksamheten inom 24 I 1978:03

statens tndustriverks enhet för företagsutveckling (STEU) (Dir 1978:71)

15Alternativ produktion vid varven tDir 1978:81) 20 1 1978:05

16Vissa frågor rörande provning inom energiområdet (Dir 27 I 1978:06 1978:86)

Kommundepartementet (Kn)

1 Tilläggsdirektiv till utredningen om organisationen av 10 Kn 1976:03

länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m. m. (Dir 1978:33)

2Kommunala företag (Dir 1978:41) 23 Kn 1978:01

3Medbestämmande för kommunalanställda m. m. (Dir 24 Kn 1978:02 1978:63)

4 Tilläggsdirekuv ull utredningen om medbestämmande 24 Kn 1978:02

för kommunäalanställda m. m. (Dir 1978:87)

I Kommittén ej tillkallad.

431 Kronologiskt register

Kronologiskt register över direktiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direk- Rubrik och kommittébeteckning Nr Nr tivserie det I del IH och nr

1977: 107 Utredning av vissa frågor på semesterrättens A 13 A I område (A 1977:02) 117 Utredning om förfarander i vissa disciplinärenden Ju 50 Ju Il m. m. tJu 1977:17) 118 Tilläggsdirektiv ull Utredningen rörande förhål- E 2 E I Jandet mellan — bankgiro och = posigiro (Fi 1970:70) 120 Översyn av vallagen (1972:620) tJu 1978:01) Ju 51 Ju 2 121 Översyn av läkemedelskontrollen ($ 1977:18) 5 34 SS J 122 Verksamhetsförhållandena och finansieringssi- H 18 H I tuationen för mindre företag inom serviccnäringarna (H-1977:08) 123 Utredning om vidgad ortspressannonsering Ju 52 Ju 3 m. m. (Ju 1978:02) 124 Utvecklingen inom = bryggeribranschen = tI I 19 I 1 1977:09) 125 Utredning om Statsföretags verksamhetsinrikt- I 17 TP 2 ning och mål (I 1977:07) 126 Översyn av yrkesinspektionens distriktsindel- A 14 A 2 ning tA 1977:03) 127 Organisationskommitté för bildandet av regio-= I 18 I 3 nala utvecklingsfonder (1 1977:08) 128 Utredning om de homosexuellas situation i S 37 SS 2 sumhäller ($ -1977:21) 129 Priskontroll av läkemedet (S 1977:20) S 36 5 3 130 — Sammanföring av vissa verksamheter avseende Bo 7 Bo I allmänna kartor (Bo 1977:01) 131 Tilläggsdirektiv till utredningen om förutsätt- Jo 26 Jo I ningarna för olympiska vinterspel i Sverige år 1984 (Jo 1977:07) 132 Vissa frågor rörande standardisering (I 1977:10) I 20 I 4 133 Översyn av tandvårdsförsäkringen m. m. S 38 S 4 (S 1978:01) 134 Omställbara eldningsanläggningar. m.m I 21 I 5 (1 1977:11) 1978: I Delegationen för ungdomens sysselsättnings- A 15 A 3 frågor (A 1978:01) 2 Vissa frågor rörande flygindustrin m. m. Fö 12 Fö I (Fö 1978:1) 3 Översyn av bestämmelserna om statligt stöd vill B 19 B 1 dagspressen (B 1978:01) 4 Huvudmannaskap för viss drift av Nora Bergslags OK 18 OK I Järnväg (K 1978:01) 5 Tilläggsdirektiv till läkemedelsindustridelegatio- = I 7 I 6 nen (I 1973:09) 6 Långväga twanspon av luftföroreningar tJo Jo 30 Jo 2 1978:03) 7 Riktlinjer för den framtida naturresurs- och Jo 28 Jo 3 miljöpolitiken (Jo 1978:01)

Skr 1978/1979:103

Direk- Rubrik och kommittébeteck ning Nr Nr Uvserie del I del II och or

& Utredning om stutens väg- och trafikinstiuts KRK 21 K 2

verksamhet och finansiering m. m.tK 1978:04) 9 Översyn av reglerna om beskattning av trakta- -B- 20 B 2

menien. m. m.1B 1978:02) 10 Utredning om organisation för skyddat arbete A I6 A 4

m.m. (A 1978:02) 1 Utvärdering av ullämpningen av lagen (1973:558) Ju 53 Ju 4

om — tillfällhgt omhändertagande och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. tJu 1978:03)

12 Tillärgsdirektiv till 1974 års bolagskomminé Ju 22 Ju 5

Ju 197421) 13 Utredning om fritidsboendets framuda utveck- Bo 8 Bo 2

ing tBo 1978:01) 14 Utredning om överledning för vattenkraftän- Bo 9 Bo 3

damål av vatten från Picälven och Vindelälven

(Bo 1978:02) 15 Utredning om samverkan i fråga om stathig B 21 B 3

konsultverksamhet i utlandet m. m.

(B 1978:03) 16 Flygplatsfrågan + Stockholmsregionen K 19 K 3

(K 1978:02) 17 Säkerheten på försvarsmaktens fanygp KRK 20 K 4

(K 1978:03) 18 Utredning av vissa frågor på arbetstidsområdet AA 17 A 5

(A 1978:03) 19 Tilläggsdirektiv ull energikommissionen It I 7

(I 1976:05) 20 Utredning om skyddstagstiftning rörande forsk- U 29 UU od

ning om hybrid-DNA t(Deoxyribonukleinsyra)

(U 1978:02) 21 Högskolans forskningssamverkan med forsk- U 28 U 2

ningsråd, myndigheter, företag och organisationer, m. m. (Ul! 1978:01)

2 Tilläggsdirektiv till 1976 ärs fasughetstaxerings- B--12 B 4

komminé (Fi 1976:05) 23 Vissa frågor rörande metrologisk verksamhet ob o-22 I 8

m. m. (I 1978:01) 24 - Huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m.m. Jo 29 Jo 4

(Jo 1978:02) 25 Tilläggsdirektiv till mineralpolitiska utredningen = I 3 I 9

(I 1974:02) 26 — Tilläggsdirektiv till beredningen för det fortsatta Fö 5 Fö 2

arbetet om kvinnan i försvaret (Fö 1975:01) 27 Översyn av lagstiftningen om hittegods samt om Ju 55 Ju 6

bärgning och sjöfynd tJu 1978:05) 28 Tilläpgsdirektiv till försvarsmaktens ledningsut- Fö 3 Fö 3

redning (Fö 1974:03) 29 — Tilläggsdirektiv till folkbildningsutredningen U 12 UU 3

(U 1975:19) 30 Totalförsvarets utveckling efter år 1982 Fö 13 Fö 4

(Fö 1978:02) 31 Utredning om kommunal vuxenutbildning U 31 U 4

(U 1978:04)

433 Kronologiskt register

Direk- Rubrik och kommittébeteckning Nr Nr tivserie del I det II och nr

32Utredning om organisation för yrkesinriktad AA 18 A 6

rehabilitering m. m. (AA 1978:04) 33 Tilläggsdirektiv till utredningen (Kn 1976:03) om Kn 10 Kn I

organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m.

(Kn 1976:03)

3 Särskild näringspoliuisk delegation (Ju 1978:04) — Ju 54 Ju 7

35 — Tilläggsdirektiv till expertgruppen tin 1967:24) för I ] I 10

regional utredningsverksamhet (ERU)

(In 1967:24)

36 — Tilläggsdirektiv till utredningen angående över- SS 34 S 5

syn av läkemedelskontrollen ($ 1977:18)

37. Delegation för frågor om cenergihushällning i Bo 10 Bo 4

befintlig bebyggelse (Bo 1978:03)

38 Vissa frågor rörande = skogsiägareföretagen I 23 RE

(I 1978:02)

39Utredning om = elevvårdsarbetet i skolan U 33 U 5 (LU 1978:06)

40 — Tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och — B 5

särskilda utredare angående finansiering av

reformer 41 Kommunala företag (Kn 1978:01) Kn 23 Kn 2

422 Utredning om gäststuderande m. m. U 30 LU 6 (LC 1978:03)

43 Öst Ekonomiska Byråns verksamhet H 20 H 2

(H 1978:02)

44 — Sjöfartsverkets sjökortsframställning K 22 K 5

(K 1978:05)

45 Utredning om formerna för stiftelsen Stockholms UD 6 UD 1

internationella fredsforskningsinstituts (SIPRI)

framtida verksamhet (UD 1978:01)

46Utredning om vissa frågor beträffande luftfartens K 24 K 6

roll i en samordnad — twrafikpolitik om. m.

(K 1978:07)

47 Utredning om översyn av tullagstiftningen H 19 HB 3

(H-1978:0h)

48 Samordning av arbetet med att genomföra den = Fö 14 Fö 5

nya befälsordningen för det militära försvaret (Fö 1978:03)

49 Kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning Fö 15 Fö 6

för viss civilmilitär personal m. m. (Fö 1978:04)

50Utredning om den framtida användningen av U 35 U 7 Nääs (U 1978:08)

51 Kommitté för förhandling om den framtida växt- = Jo 31 Jo 5

förädlingen (Jo 1978:04) 52 Tilläggsdirekuv tull anställningsskyddskommit- A 12 A 1

ten (A 1977:01)

53 Tilläggsdirektiv till delegationen för energiforsk- = I 6 I

ning (1 1975:02) 54 Det fortsatta genomförandet av reformen med OK 23 K 7

differentierade körkort (K -1978:06)

55 — Rekrytering och utbildning av flvgförare till den K 25 K 8

civila luftfarten, m.m. (K 1978:08)

Skr 1978/1979:103 434

Dirck- Rubrik och kommittéebeteckning Nr Nr ti vserie det I del H och nr

56 Översyn av sjukpenningförsäkringen S 4 SS 6 (S 1978:04) 57 Översyn av tvångsmedelsregleringen vid förun- Ju 56 Ju 8 dersökning i brottmål m. m. (Ju 1978:06) 58 Genomförande av — organisationsförändringar Fö 16 Fö 7 m. m. inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred (Fö 1978:05) 5 Direktiv för organisationskommittén för vissa U 37 U 8 åtgärder på informationsförsörjningsområdet, m. m. (U 1978:10) 60 Tilläggsdirektiv till utredningen om säkerhewsåt- B OS B 6 gärder m. m. i skatteprocessen angående översyn av reglerna om uppgiftsplikt och kontroll inom beskattningen m. m. (Fi 1973:01) 61 Folkrättens tillämpning m. m. under krig, neutra- = Fö 17 Fö 8 litet och ockupation (Fö 1978:06) 62 Familjevård för missbrukare (S 1978:05) Ss P S 7 63 Medbestämmande för kommunalanställda m.m. Kn 24 Kn 3 (Kn 1978:0) 64 Åtgärder mat oljeskador m.m. till sjöss Jo 32 Jo 6 (Jo 1978:05) 65 Översyn av produktkontrollens organisation Jo 33 Jo 7 (Jo 1978:06) 66 — Utredningen om datatekniken och elektronikens I — 25 | o13 effekter på näringslivets utveckling (I 1978:04) 67. Försöksverksamhet rörande samarbete inom S 40 s 8 läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer ($ -1978:03) 68 Utredning om der pedagogiska forsknings- och U 36 U 9 utvecklingsarbetet inom skolväsendet m. m. (1: 1978:09) 69 Utredning om integration av handikappade U 34 Li 10 clever i det allmänna skolväsendet (U 1978:07) 70 Utredning om utrikespresentationen UD 7 UD 2 (UD -1978:02) 71 Framtida organisationsform för verksamheten I 24 I 14 inom statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIF) (I 1978:03) 72. Skadestånd vid miljöskador (Ju 1978:08) Ju 58 Ju 9 73 Översyn av brotsförebyggande rådet (BRÅ) Ju 57 Ju 10 (Ju 1978:07) 74 Närradio och när-TV (U 1978:11) U 38 U 1

75Den nya informationsteknologin (U 1978:12) UU 3 UR

76. Datmeknikens effekter på sysselsättning och A 19 oA 8 arbetsmiljö (A 1978:05) 77 Enhetlig huvudmannaskap för högskolan UU 43 U 13 (U 1978:16) 78. Utredning om fördomar och diskriminering ifråga AA 20 AA 9 om invandrare (A 1978:06) 79. Utredning om underhåll av hyres- och bostads- Bo 12 Bo 5 rättsfastigheter (Bo 1978:05) 80 — Taxinäringen (K 1978:09) K 26 K $9Y 8 — Alhernativ produktion vid varven (I 1978:05) I 26 I 15

435 Kronologiskt register

Direk- Rubrik och kommittébeteckning Nr Nr tivserie del I det H och nr

82 Tillägesdirektiv ull studiestödsutredningen UU --10 UU NH

(UU -1975:16)

83Åtvärder vid beskattningen för att främja forsk- BB -— 22 2 [ved J nings- och utvecklingsinsatser (B -1978:05)

84Delegation med uppdrag att följa de nya formerna E--13 E 2 för lönsparande m. m. tE 1978:0h)

85Översyn av förvaltningslagen tJu 1978:09) Ju 59 Ju lI

&6 Vissa frågor rörande provning inom energiom- = I ba SJ =

rådet (I -1978:06)

87 Tilläggsdirektiv ull utredningen om medbestäm- Kn 24 Kn 4

mande för kommunalanställda m.m.

(kn 1978:02) Så Tilläggsdirektiv till utredningen om bevarandet Jo 5 Jo 8

av genetiskt material (Jo 1973:04)

89Bötesförvandling m. m. tJu 1978:-1! Ju - Ju 12

90 Parkeringsöverträdelser på tomtmark K or K 10

(K 1978:-)!

91Ökad användning av bostadsrätt inom bostads- Bo 13 Bo 6

betständet (Bo 1978:06)

92 Tilläggsdirektiv till fartygsmiljöutredningen = Fö Fa

(K 1973:04)

93. Översyn av industrins råvarukostnadsutjämning. Jo 34 Jo 9

m. m. (Jo 1978:07)

94 Översyn av kommissionslagen m.m. Ju - Ju 13

(Ju 1978:-)!

95 Utredning om real beskauning av räntor och B 25 B 8

kapitalvinster m. m. (B 1978:07) 96 Översyn av import och exportförfattningar Ho - H 4

(HH -1978:-)!

97 Lantmäteriets uppgifter att tillhandahålla infor- Bo — Bo 7

mation om landskapet (Bo 1978:-)

I Kommittén ej tillkallad.

Skr 1978/1979:103 436

Sakregister till kommittédirektiv

(Sakregistret omfattar del 1. Referenserna till del I innehåller alltid 1. Referenserna till del H saknar motsvarande beteckning.)

A A Administrativa enheter, länsstyrelser Kn I; E Kn 10 Allmänna kartor. sammanföring av viss verksamhet Bo I: I Bo 7 Allmänna skolväsendet, integratton uv handikappade elever U 10:16:34 Alternativ produktion vid varven I 15.1 126 Anställningsskyddskommittén ATIVA 12 Arbete, skyddat A 4.1 A I6 Arbetsmiljö. datateknikens eftekter A 8&.IA 19 Arbetstid, vissa frågor ASTA 17

B

Bankgiro EI:TE2 Bebyggelse, enertihushållning Bo 4: I Bo 10 Befälsordning, försvaret Fö 5: I Fö 14 Berusade personer, omhändertagunde Ju 4: I Ju 53 Beskattning, främjande av forskningsoch utvecklingsinsatser Beskattning, räntor och kapitalvinster Beskattning, säkerhetsåtgärder Beskattning, traktamenten Bevarandet av genetiskt material Biblioteket, Kungl., organisationsfrågor Bolagskommitté, 1974 års Ju 5; I Ju 22 Bostadsrätt, ökad användning Bo 6; 1 Bo 13

Bostadsrättsfastigheter, underhåll Bo 5; I Bo 12 Brottmål, tvångsmedelsregleringen vid

förundersökning Ju 8. I Ju 56

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Ju 10: I Ju 57

Bryggeribranschen 11: 1119 Bärgning, lagstiftning om Ju 6: I Ju 55

C

Civila luftfarten, rekrytering och utbildning av flygförare K BIK 25 Civilmilitär personal Fö 6, I Fö 15

D

Dagspressen, stöd till BI:1B19 Datatekmkens effekter på näringslivets

utveckling [ 13, 1125 Datrateknikens eftekter på syssel-

sättning och arbetsmiljö A 8.1 A 19

Data-TV U i2:1U 39

DFE (Delegationen för enerziforskning)

Dilferentierade körkort

Disciptinärenden. förfarandet i vissa Diskriminering, invandrare Distriktsindelning, yrkesinspektionen

DNA -forskning

E

Eldningsanläggningar, omställbara Elektronikens effekter på näringslivets utveckling

437 Sakregister

Elever, handikappade CO EU 34 Flevvardsarbetet i skolan Ua pU33 Energitorskning, delegationen för ER T16 Enersihushållming i betinthg bebyggelse Bo 4; I Bo 10 Enersikommisstonen ITE Enersområdet, provning I 16; 1 I 27 ERU (Expertsruppen för regional utredningsverksamhet) 10111 Exportförfättningar, Översyn H 4.

F Familievård för missbrukare SIS Fartyg. säkerhet K 4 IK 20

Fartvgsmiljöutredningen KINTIKS Finansiering av reformer, tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare B 5; - Fjällsäkerheten, huvudmannaskapet Jo 3: 1 Jo 29 FLIK (Flygsindustrikommittén) Fö 1; I Fö 12 Flvgförare, civil luftfart K 8.IK 25 Flygindustrin, vissa frågor Fö 1; I Fö 12 Flyealatsfrågan, Stockholmsregionen K3;EK 19 Folkbildningsutredningen U31U12

Folkrättens tillämpning Fö 8; I Fö 17

Formerna för stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinstituts (SIPRI) framtida verksamhet UDI: 1UD6

Forskning, hybrid-DNA Uli; Il U29

Forsknings- och utvecklingsarbete inom skolväsendet U9IU36 Forsknings- och utvecklingsinsatser, åtgärder vid beskattningen för att främja B 7.1 B 23 Forskningssamverkan, högskolor m. fl. U2IU28

Fritidsboendets framtida utveckling Bo 2: I Bo 8

Fyndlagstiftningsutredningen Ju 6; I Ju 55 Fördomar ifråga om invandrare A 9:1A 20 Företag inom servicenäringarna H I: I I18 Företagsutveckling I 14; I I 24 Försvaret, kvinnan i Fö 2. I Fö 5 Försvarskommitté, 1978 års (EK-78) Fö 4; I Fö 13 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred (HSF) Fö 7: I Fö 16 Försvarsmaktens tartyg, säkerheten K 4: K 20 Försvarsmaktens ledningsutredning Fö 3; I Fö 3 Förvaltningslagen, översyn Ju 11; I Ju 59

G

Genbankutredningen Jo 8, I Jo 5 Genctiskt material, bevarande av Jo 8.1 Jo 5

Gäststuderande UU 61 VU -30

H Hittegods, laxstiftning om Ju 6.1 Ju 55

Homosexuellas situation $2,1537 Huvudmannaskap. fiällsäkerheten Jo 4: I Jo 29 Huvudmannaskap, högskolan U 131443 Hybrid-DNA, skyddslagstiftning UI PU 29 Hvyres- och bostadsrättstastigheter,

underhåll Bo 5; I Bo 12

Skr 1978/1979:103

Hälso- och sMukvåärd, försvarsmakten (HSE) Fö 7,1 Fö 16 Högskolans forskningssamverkan UU TU2R

I Importförkumnmingar, Översyn H 4 - Industrins råvarukostnadsutjämning Jo 9: I Jo 34 Industriverk, statens I 14:11:24 Information om landskapet Bo 7: - Inlormationssystem för bibliotek U 8 IU 37 Informationsteknologi, ny UU 12,1 039 Invandrare. diskriminering och fördomar A YTA 20

J Järnväg, viss drift av Nora Beruslags KI; EK 18

K

Kulihreringsutredning I 8; 1122 Kapitalvinster, beskattning B 8.1 B25 Kartor, allmänna Bo 1; I Bo 7 Kategoriullhörighet. viss eivilnilitär personal Fö 6; I Fö 15 Komnmuassionslagen, Översyn Ju 13, — Kommittéer, tilläggsdirektiv till samtliga B 5. - Kommunal vuxenutbildning U 4, I U3I Kommunala företag Kn 2; I Kn 23

Kommunalanställda, medbestämmande Kn 3, 4; I Kn 21, 24

Kungliga bibliotekei. organisations-

frågor U 8. I U37

Kvinnan i försvaret Fö 2: I Fö 5 Kontroll inom beskattningen B6.1B5

L Landskapsinformation . Bo 7; - Lantmäteriets uppgifter om landskapet Bo 7; - Ledningsutredning, försvarsmaktens Fö 3, I Fö 3

LIBRIS-systemet U8IU 37

LTO/LOB-utredningen Ju 4; I Ju 53 Luftfart, flygförare K 8. I K 25 Luftföroreningar, långväga transporter Jo 2: 1 Jo 30 Läkemedel, priskontroll S 3.15 36 Läkemedelsindustridelexationen (LIND) I 6.116 Läkemedelskontrollen, översyn ST, 51834 Läkemedelsområdet, samarbete med vissa utvecklingsländer $8.1540 Länsstyrelserna, organisationstrågor Kn 1:I Kn 10 Lönsparande. nya former E21E13

M AMedbestämmande. kommunalanställda Kn 3.4: I Kn 21, 2 4 AMetrologisk verksamhet 1 8.1122 Milunära försvaret, ny befälsordning Fö 5; I Fö 14 Adiljö- och naturresurspolitik, riktlinjer Jo 3, I Jo 28 Miljörisker, sjötransporter Jo 6: I Jo 32 Abihöskador, skadestånd Ju 9; I Ju 58 Alindre företag inom servicenäringarna Hi; I HI8 Afisshrukare, familjevärd ST ISA Åät- och kahlbreringsutredning, 1978 ärs I 81122

Sakregister

Nuaturresurs- och miljöpolitik, riktlinjer Jo 3; I Jo 28 Neutralitet, fölkrättens tillämpning Fö 8& I Fö 17 NOSA (Nva organisationskommitten för skyddat arbete m.m.) A 4 l AA I6 Näringslivets utveckling med avseende på datatekniken och elektronikens effekter P3: 125 Näringspolitisk delegation Ju 7: I Ju 54 Närradio och när-TV U IL 38 Nddäs, framtida användningen UU? PU 35

O

Öckupation, folkrättens tillämpning Fö 81 Fö 17 Olvmpiska vinterspel i Sverige Jo Ii I Jo 26 Omhändertavande av bl.a. berusade personer Ju 4: I Ju 53 Organisationskomnmutté tör bildandet av regionala utvecklingsfonder I 3. 1118

Organisationskommitté för skyddat arbete, ny (NOSA) AKITA I6 Organisationskommittén för vissa åtgärder

på informationsförsörjningsområdet U 8; 1U37 Ortspressannonsering, vidgad Ju 3. I Ju 52

P Parkeringsöverträdelser, tomtmark K 10; - Pedarogiskt forsknings- och utvecklingsarbete inom skolväsendet LC 9.103 U a Pilotutbildningsutredningen K8.IK2 K nn Pitvälven, vattenkraftändamdal Bo 3; I Bo 9 B Planeringsavdelningar, länsstvrelsernas Kn 1: I Kn 10 Post- och bankgiro II E2 Produktion, varven I 15: 1 I 26 Produktkontrollens organisation, Översyn Jo 7; I Jo 33 Provning inom energiområdet I 16; 1 127

R

Real beskattning. räntor och kapitalvinster Reform, differentierade körkort Rejormer, finansiering Regional utredningsverksamhet Regionala utvecklingsfonder Rehabilitering. yrkesinriktad A 6 As Rekrytering, viss civilmiltär personal Fö 6: I Fö 15 Råvarukostnadsutjämning, industrins Jo 9; I Jo 34

S

Samordnad trafikpolitik K 6.1 K 24 Samordning av ny befälsordning för det militära försvaret (SamD NBO) Fö 5: 1 Fö 14 Samtliga kommittéer och särskilda utredare ang. finansiering av refarmer B 5:- Semesterrätt A ITA 13 Serviceföretagsutredningen Hoi: 1 H 18 Sjuk- och hälsovård, försvarsmakten Fö 7: I Fö 16 Sjukpenningförsåkringen, översyn S6,1SH4 yjöfartsverkets sjökortsframställning KS IK 22 Sjöfvnd Ju 6, I Ju 55 Sjökortstramställning KOKK 22

Skr 1978/1979:103 440

Sjötransporier. niljörisker Jo 6: 1 Jo 32 Skuadestand. miljöskador Ju 9: I Ju 58 Skatteprocess, sukerhetsdätgärder B6,1BÅ Skousduareföretagen, visa fragor Fl 1123 Skolväsender, miegranon av handikappade elever i det allmänna UC 10, TU 34 Skolväsendet, pedagoviskt forsknings- och utvecklingsarbete UY oa6 Skyddat arbete ATA J6 Skydedslagsnpining. hybrid-DNA UI IG 29 Standardisering P4 b06 Statens mdustriverks enhet för företagsutveckling (SIFU) Statens våg- och trafikinstituts verksamhet och finansiering Statliv konsultverksamhet i utlandet Statsföretags verksamhetsimriktning och mal Stockhobns internationella tredstorskninesinstituty (STPRD framtida verksamhet Stockholmsregionen, flygplatstrågan i Studiestödsutredmnven Stöd till dagspressen Svsselsänmng, datäteknikens effekter på Svsselsävningsfråvor, delegationen för ungdomens Säkerheten på försvarsmaktens fartyg Särskild näringspolitisk delegation

T Tandvårdstörsäkring, översen S4,15S38 Faximäringen K 9:TK 26

Text-TV U 1210-39

Tillämpningen av lagen om tillfälligt omhändertagande och lagen om omhändertavande av berusade personer (LTO/ LOB-utredningen) Ju 4; I Ju 53 Tomtmark, parkeringsöverträdelser K 10: — Totalförsvarets utveckling Fö 4: I Fö 13 Trafikinstuurt, statens väg- och K2,UK 21 Trafikpolitik, luftfartens roll K 6.1 K 24 Fraktamenten. beskattning B 2. I B 20 Transport, luftföroreningar Jo 21 Jo 30 Tullagstiftningen. översyn Hö3: I H 19 Tvångsmedelsreglering, förundersökning t

brottmål Ju 8. I Ju 56

U

Underhåallstondsutredningen Bo 5: I Bo 12

Utbildning, tlygförare till den civila lultfarten K 8:IK 25 Utbildning, viss ernvilmilutär personal Fö 6: I Fö IS Utlandet, statlig köonsutiverksamhet B 3.1 B21 Utrikesrepresentationen UD 2: I UD7 Utvecklingsonder, regionala 13. Pb] Utvecklingsinsatser. atgärder vid beskattningen för att främja B 7.1 B23 UtvecklingsMlånder. samarbete inom

läkemedelsområdet S$8.1530

441 Sakregister

vy Vallagen, översyn Ju 2: I Ju 51 Vuttenkraftändamalt, överledning Bo 3; I Bo 9 Vindelälven, vattenkraäftändamal Bo 3: 1 Bo Y Vinterspel, olympiska Jo I; FE Jo 26 VTI utredmasen K2IK 2 Vuxenutbildning, kommunal Ug4TU31 Växttörädling Jo 5, I Jo 31

Y

Yrkesinriktad rehabilitering > Yrkesinspektionens disteiktsindelning, översyn >> > >> Er

[6]

Öst Ekonomiska Byråns verksamhet HT H 20

Skr 1978/79:103

Innehåll

Bilaga 2, Kommittéberättelse 1978

101 135 168 173 201 269 288 297 335 370 408 Kronologiskt register till kommittédircktiv i departementsvis [6358 135137 426 Kronologiskt register över direktiv som inte har redovisats i kommittéberiättelsen tidigafe sssossssssssesrrsssss sissors 431 SAkregiSter.ssssssosrer rer rrrererrrrrerr rss rss ss ss ss LL 436